Stroke - - Landstinget Västernorrland

Hälso- och sjukvårdsdelegationens programarbete
NR 7 - 2006
BEHOVSANALYS
Stroke -
en av hjärnans sjukdomar

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD ...................................................................................................................................................................... 1
SAMMANFATTNING ................................................................................................................................................ 3
1. INLEDNING ............................................................................................................................................................. 5
Syfte ...................................................................................................................................................................... 5
Bakgrund .............................................................................................................................................................. 5
2. METOD................................................................................................................................................................... 7
Arbetssätt/deltagare ............................................................................................................................................. 7
Politikergruppens och expertgruppens arbete...................................................................................................... 8
3. STROKE! VAD ÄR DET?........................................................................................................................................... 9
4. EPIDEMIOLOGI...................................................................................................................................................... 11
Incidens .............................................................................................................................................................. 11
Prevalens............................................................................................................................................................ 11
Hur många kan antas insjukna i stroke och ha stroke i Västernorrland varje år?............................................. 11
Ökad sjuklighet................................................................................................................................................... 11
Dödlighet............................................................................................................................................................ 12
Trender ............................................................................................................................................................... 12
5. ORGANISATION AV STROKEVÅRDEN..................................................................................................................... 13
Vårdkedja ........................................................................................................................................................... 13
Nationella riktlinjer............................................................................................................................................ 13
6. ATT FÖREBYGGA STROKE - PRIMÄRPREVENTION ................................................................................................. 17
Riskfaktorer ........................................................................................................................................................ 17
7. MEDICINSK UTREDNING OCH BEHANDLING .......................................................................................................... 21
Trombolysbehandling (blodproppsupplösande behandling) .............................................................................. 23
Sekundärprevention för att förebygga återinsjuknande i stroke......................................................................... 24
Strukturerad uppföljning inom primärvården .................................................................................................... 25
Omvårdnad......................................................................................................................................................... 25
8. REHABILITERING.................................................................................................................................................. 29
Mål och syfte med rehabilitering........................................................................................................................ 29
Olika typer av rehabilitering .............................................................................................................................. 30
Rehabilitering efter trappmodell ........................................................................................................................ 32
9. HUR SER DET UT I VÄSTERNORRLAND OCH HUR BÖR DET SE UT? ......................................................................... 33
Den prehospitala vården .................................................................................................................................... 33
Vården på akutmottagningen.............................................................................................................................. 33
Strokeenhet ......................................................................................................................................................... 34
Primärvården ..................................................................................................................................................... 35
Strokedrabbades egna berättelser ...................................................................................................................... 37
10.ANALYS .............................................................................................................................................................. 43
Slutsatser ............................................................................................................................................................ 43
11.FÖRSLAG............................................................................................................................................................. 45
Mål ..................................................................................................................................................................... 45
Aktivitetsplan ...................................................................................................................................................... 47
BILAGOR................................................................................................................................................................... 49

FÖRORD
Detta programarbete behandlar stroke och beskriver hur det fungerar i Västernorrland från
insjuknande till ambulanssjukvård, akutvård och rehabilitering. Vi som medverkat i gruppen
från politiskt håll har fått en mängd nya insikter och erfarenheter som kommer att utgöra en
viktig kunskapsbas inför framtida prioriteringar.
En sådan viktig insikt är t ex att många som drabbas av stroke inte inser/vill inse att de blivit
sjuka och att det därför dröjer innan kontakt tas med vården. Det innebär att behandling och
tillfrisknande försvåras. För att trygga patientens situation och även stärka personalens insats är
det viktigt med gemensamma riktlinjer och åtgärdslistor.
På samtliga sjukhus finns väl fungerande stroketeam, något som visat sig vara väldigt viktigt för
att säkra kvaliteten.
På expertgruppens möten har det varit ett öppet klimat och mycket värdefull information har
utbytts. Från gruppen finns önskemål om att kunna fortsätta med kontakterna på ett eller
annat sätt.
Strokesjukvården fungerar bra i länet men det finns saker som kan förbättras. Dit hör att
medvetandegöra länsinvånarna på symtom om stroke, att ambulansutryckningarna blir prio 1,
att organisationen vid akutintaget är sådan att snabb behandling kan ges samt att
rehabiliteringen förbättras.
Vi vill tacka alla inblandade som på olika sätt varit engagerade i detta programarbete!
Hans Hedlund
Ordförande i politikergruppen
Kurt Rydqvist
Processledare
Fredd Sandberg Anders Kempe Inger Grelsson
Politikergruppen Politikergruppen Politikergruppen
1

Sammanfattning
Hälso- och sjukvårdsdelegationen, HSD, i landstinget i Västernorrland fattade 2003 ett
beslut om att:
”Planera och styra hälso- och sjukvården utifrån systematiska analyser och prioriteringar av
vårdbehov genom att granska hälsoförhållanden och sjukdomsbördan bland befolkningen
i Västernorrland.”
Dessa systematiska analyser görs genom så kallade programarbeten som drivs under en
förutbestämd avsatt tid. Programarbetet Stroke har pågått under hösten 2005 och vintern
2006. Sjukdomen stroke har beskrivits allmänt utifrån hur det ser ut i länet men också med
jämförelser till hur det är i övriga Sverige. Ett samarbete har bedrivits mellan en politikergrupp
med politiker från fyra olika partier och en expertgrupp som varit sammansatt av
personal från sjukvårdens olika yrkesgrupper. I expertgruppen har också ingått en
representant från anhöriga till strokedrabbade.
Syftet har varit att öka kunskapen om sjukdomen stroke, beskriva hur den framtida strokevården
skall se ut i länet, hur prioriteringarna skall vara i framtidens strokevård för att
säkerställa hög kvalitet i länet med behovsbaserade åtgärder för den strokedrabbade
individen.
Målformuleringar har utarbetats som i sin tur utmynnat i en aktivitetsplan med förslag på
insatser med tidsplan för att nå målen.
Förekomsten av stroke i länet är något högre jämfört med riket i övrigt. Det kan delvis
förklaras med att befolkningen i länet har en högre medelålder jämfört med riket.
Dessutom finns det en mer utbredd generell kärlsjuka i länet samt fler diabetiker. Orsaken
till hög strokeförekomst har samma grund som vid diabetes, alltför fet och kaloririk mat,
övervikt, låg fysisk aktivitet, kort sagt dåliga levnadsvanor som orsakar ohälsa i form av
högt blodtryck, diabetes och åderförkalkning.
Med ökad åldersstruktur och dåliga levnadsvanor löper allt fler i länet risk att drabbas av
stroke. Trots allt finns det en förbättringspotential. Genom att skapa en medvetenhet hos
befolkningen går det att minska risken för insjuknande. Det är av största vikt att
sjukvården genom screening söker och tidigt identifierar de personer som befinner sig i
riskzonen för att drabbas av stroke. Det kan ske via primärvården, men även företagshälsovård
kan spela en stor roll i att hitta personer i riskzonen för stroke.
3

De mål som är formulerade i detta programarbete för att uppnå bästa möjliga vård för
varje enskild person som drabbats eller befinner sig i riskzonen för att drabbas av stroke är
att:
• Minska insjuknandet i stroke mot riksnivå inom en 5-års period (högst 5-10 %
över)
• Öka medvetenheten om stroke och dess riskfaktorer hos allmänheten och
landstingets egen organisation för att minska tiden från insjuknandet till påbörjad
behandling
• Landstinget skall vid samtliga vårdcentraler i länet enskilt eller gemensamt ha
hemrehabteam eller motsvarande inom planperioden
Arbetet har bedrivits med en expert- och en politikergrupp. Expertgruppen har bestått av
personal som är verksamma i landstingets olika verksamheter. Såväl ambulanssjukvården,
akutsjukvården, rehabilitering som primärvården har varit delaktiga.
Arbetet har varit inriktat på att se hela vårdkedjan, allt från primärpreventiva åtgärder till de
sekundärpreventiva komplikationer som kan förekomma efter stroke. Socialstyrelsens
nationella riktlinjer för strokesjukvård har jämförts med den vård som finns i länet. Alla
förvaltningar uppfyller kraven på god strokevård enlig dessa riktlinjer. Intervjuer med sex
strokedrabbade har genomförts av politikergruppen med syftet att ha en kontakt med
berörda länsmedborgare.
Länet har en hög andel insjuknade som dock får rehabilitering i större utsträckning än riket
i övrigt.
4

1. Inledning
Syfte
Det övergripande syftet med programarbetet har varit att inhämta mer kunskap om
sjukdomen stroke, antal insjuknande under ett år, var inom landstingets olika vårdorganisationer
vården bedrivs och i vilken omfattning samt vilka resultat som uppnås av de olika
vårdformerna. Syftet har också varit att se helheten, hela vårdprocessen, vilka vårdgivare
som har varit involverade och vad resultatet blev. Ett tredje syfte har varit att kunna styra
avsatta resurser på ett bättre sätt i form av tydliga överenskommelser utifrån en utvecklad
behovsanalys.
Bakgrund
Under de två senaste åren har det bedrivits programarbeten inom sex olika områden. 2005
har ytterligare tre programarbeten påbörjats varav stroke är ett.
Stroke är en stor och mycket resurskrävande sjukdom där 3/1000 invånare i Sverige
drabbas. Sjukdomen kommer som ett blixtnedslag och kan för den enskilde och omgivningen
få mycket stora konsekvenser. Med rätt behandling i det akuta skedet och den
senare så viktiga rehabiliteringen är det möjligt att till vissa delar minska handikappet för
den drabbade. För detta behövs kunskap hos vårdpersonalen, kunskap hos beslutsfattare
och kunskap om att tidigt identifiera sjukdomen hos allmänheten.
5

2. Metod
Arbetssätt/deltagare
Programarbetet har drivits av en processledare i nära samarbete med en politikergrupp och
en expertgrupp. Politikergruppen med representanter från hälso- och sjukvårdsdelegationen
har medverkat med kunskaper utifrån ett medborgarperspektiv.
Den metod man beslutade att använda sig av var att följa vårdprocessen genom att besöka
och göra intervjuer med strokedrabbade och med hjälp av erfarenheten från
expertgruppen.
Processledare:
Kurt Rydkvist, strokesjuksköterska geriatriska kliniken, Härnösand-Medelpads hälso- och
sjukvårdsförvaltning
Politikergruppen:
Hans Hedlund, ordförande, (c), Noraström
Inger Grelsson, (v), Ånge
Anders Kempe, (sjvp), Härnösand
Fredd Sandberg, (s), Sundsvall
Expertgruppen:
Ingemar Lindmark, överläkare, medicinkliniken, Sundsvalls sjukhus
Barbro Högvall, strokesjuksköterska, medicinkliniken, Sundsvalls sjukhus
Anders Nelvig, klinikchef och överläkare, geriatriska klinken Sundsvalls sjukhus
Malin Rönnblom, arbetsterapeut, hemrehabiliteringsteamet vårdcentralen centrum
Sundsvall
Astrid Frylmark, cheflogoped, Sundsvalls sjukhus
Per Bergman, stationschef, Ambulanssjukvården, Sundsvall
Jenny Borg, avdelningschef, distriktssköterska, vårdcentralen Sundet, Härnösand
Margareta Tjärnlund, distriktssjukgymnast, vårdcentralen Sundet, Härnösand
Marie Carlsson, sjukgymnast, rehabiliteringsmedicin, Härnösands sjukhus
Ulrika Olsson, arbetsterapeut, rehabiliteringsmedicin, Härnösands sjukhus
Laila Wedin, anhörig till strokedrabbad, Härnösand
Ann-Katrin Åkerstedt, överläkare, medicinklinken, Sollefteå sjukhus
Solveig Velander, strokesjuksköterska, medicinkliniken, Sollefteå sjukhus
Örjan Nilsson, distriktsläkare, vårdcentralen, Långsele
Maria Meidell, överläkare, geriatriska kliniken, Örnsköldsviks sjukhus
Eilert Öhman, överläkare, neurolog, medicinkliniken, Örnsköldsviks sjukhus
7

Politikergruppens och expertgruppens arbete
Som huvuduppgift hade politikergruppen att inhämta kunskaper om sjukdomen stroke
genom möten och samtal med expertgruppen samt genom intervjuer med strokedrabbade.
Politikergruppen har haft enskilda möten med processledaren efter varje
HSD-sammanträde där olika delar om sjukdomen och processen i programarbetet har
diskuterats. Dessutom har ordföranden och processledaren haft gemensamma möten
under processarbetets gång.
Ett gemensamt möte mellan politikergruppen och expertgruppen har hållits där det
diskuterades om de olika delar i vården som strokedrabbade kan komma i kontakt med
samt vilka som skall göra vad.
Expertgruppens tillkomst skedde med kontakt och förfrågan av processledaren till
personer i landstingets tre förvaltningar som har kunskap och intresse av sjukdomen
stroke. De personer som varit verksamma i expertgruppen är alla kliniskt verksamma i
landstinget Västernorrland.
Expertgruppen har hållit fem möten varav två har skett via videokonferens så att de som
har haft lång resväg kunnat sitta hemma på sina sjukhus och delta därifrån.
8

3. Stroke! Vad är det?
Stroke eller slaganfall som är den äldre benämningen, är väsentligen en åderförkalkningssjukdom
i hjärnas blodkärl. Orsaken är i 85 % av fallen en blodproppsbildning som bildas i
hjärnas blodkärl (trombos) eller som kommer med blodet till hjärnan (emboli) och som ger
upphov till hjärninfarkt. I cirka 15 % är det orsakat av en kärlbristning inne i hjärnvävnaden
(hjärnblödning). Av dessa 15 % är det cirka 4-5 % en blödning mellan hjärnans
hinnor (subaraknoidalblödning) orsakat av ett brustet pulsåderbråck (aneurysm). När inte
blod kan komma fram till ett visst område uppstår syrebrist och området skadas eller
förstörs. Förutom hjärnblödningar och hjärninfarkter förkommer kortvariga störningar av
blodtillförseln till hjärnan med helt övergående symtom, så kallade Transitoriska
Ischemiska Attacker (TIA) där strokesymtomen är övergående inom 24 timmar.
Symtomen i akutskedet är beroende på skadans omfattning och på vilken del av hjärnan
som är drabbad av skada.
Vanliga symtom är:
• halvsidig förlamning
• halvsidig känselstörning
• språk- och talsvårigheter (afasi, dysartri)
• ät- och sväljsvårigheter (dysfagi)
• varseblivnings-(perceptions)störning gällande omvärlden eller den egna kroppen
• symtom från synen (synfältsförändring, förändrad synupplevelse)
• förvirring
Under akutskedet finns risk för allvarliga komplikationer såsom hjärtsvikt och hjärtinfarkt,
lunginflammation, aspiration genom felsväljning av föda samt proppar i benens vener som
kan vandra till lungorna. I ett längre tidsperspektiv har strokedrabbade stor risk att utveckla
andra sekundärkomplikationer, vilka är angelägna att uppmärksamma i den långsiktiga
uppföljningen. Hit hör smärttillstånd, epilepsi, depression, demens, malnutrition
(undernäring), spasticitet och kontrakturer. Sekundärkomplikationer till stroke är i stor
utsträckning möjliga att förebygga och behandla.
Efter stroke får flertalet av de drabbade någon form av resttillstånd, och stroke är den
vanligaste orsaken till funktionsnedsättning hos äldre.
Socialstyrelsen har tillsammans med Riks-Stroke gjort en stor studie för att belysa hur
tillvaron ter sig för drygt 4 000 personer två år efter att de hade sin stroke. Förutom
motoriska funktionsnedsättningar var kognitiva skador och psykosociala följder mycket
vanliga. Omkring en femtedel angav att deras hjälpbehov inte alls var tillgodosedda eller
inte tillräckligt tillgodosedda. Det vanligaste skälet till detta var att det kostade för mycket.
I stället var många i stor utsträckning beroende av anhöriga. Studien visade att långsiktiga
omhändertagandet av den allt större gruppen människor som drabbades av stroke måste
förbättras.
9

Vad kan jag eller de som finns i närheten göra?
Finns misstanke om att någon i ens omedelbara närhet drabbats av stroke, går det att göra
några enkla test om den drabbade kan medverka till det. Låt den som är drabbad säga en
komplicerad mening, vissla, lyfta båda armarna rakt framåt och hålla kvar under 30
sekunder med slutna ögon. Kan den drabbade inte utföra någon eller några av dessa enkla
saker, tillkalla omedelbart ambulans, vänta inte och se om det går över.
10

4. Epidemiologi
Incidens
Incidensen (den årliga risken att insjukna) för stroke är ca 3/1000 invånare i Sverige, och
något högre för Västernorrlands län. Cirka 30 000 svenskar insjuknar varje år i stroke
varav 20 000 är förstagångsinsjuknande. Stroke står för 10 – 12 % av dödsfallen i Sverige
och utgör den tredje vanligaste dödsorsaken efter hjärtinfarkt och tumörsjukdomar.
Medelåldern bland dem som insjuknar i stroke i Sverige är 73,2 år för män och 77,3 år för
kvinnor. Incidensen varierar starkt med åldern. Under 65 år är den mycket låg men stiger
kraftigt med stigande ålder. Det beräknas att endast 20 % är under 65 år. Män har cirka 40
% högre risk att insjukna jämfört med kvinnor i samma åldersgrupp. Nästan 50 % av
männen och 70 % av kvinnorna som insjuknar i stroke är över 75 år. Det totala antalet
som insjuknar i stroke är ungefär lika för män och kvinnor eftersom kvinnorna dominerar
i högre åldrar.
Prevalens
Prevalensen (förekomst av en sjukdom i befolkningen vid en viss tid) är beroende av
incidensen och överlevnadstiden efter insjuknandet. Att få en direkt uppfattning om hur
många som vid en given tidpunkt har en viss sjukdom är både svårt och kostnadskrävande.
Det kräver i så fall att man frågar hela befolkningen. Någon sådan undersökning har inte
gjorts i Sverige utan prevalensen skattas med hjälp av resultat från mindre studier.
Eftersom incidensen grovt kan skattas till 3/1000 invånare i Sverige och överlevnadstiden i
olika studier visat sig vara cirka 3 år. kan prevalensen således skattas i 3 x 3/1000 invånare
och år, i genomsnitt. Det innebär 9 strokedrabbade per 1000 invånare och år. För
Västernorrlands del skulle det innebära att vi har betydande större antal om man räknar
med 5 x 3/1000 invånare och år, det blir 15 strokedrabbade per 1000 invånare och år för
vårt län. Siffrorna är beräknade efter 2003 års registreringar i diagnosregistret.
Hur många kan antas insjukna i stroke och ha stroke i Västernorrland
varje år?
Om man utgår från genomsnittliga siffror på incidens och prevalens kan man uppskatta att
cirka 1400 personer insjuknar i stroke varje år i Västernorrland. Orsaken till att
Västernorrland har en högre incidens och prevalens torde gå att hitta i att länet har en
högre medelålder jämfört med riket i övrigt samt att vi har mera kärlsjukdomar i länet
(se tabell i bilaga).
Ökad sjuklighet
Den framtida risken att insjukna i stroke beror på livslängden. Västernorrland har idag en
högre medelålder jämfört med andra delar av landet. Detta torde vara en av de avgörande
orsakerna till den höga incidensen. Åldersstrukturen i länet kommer med stor sannolikhet
att fortsätta att vara hög vilket medför en större incidens och prevalens än
riksgenomsnittet.
11

Dödlighet
Risken att avlida bland dem som drabbats av stroke har sjunkit i Sverige. Detta anses
delvis bero på förbättrad vård av personer som fått stroke med minskad risk för
sekundärkomplikationer. Dödligheten i stroke under första månaden är idag cirka 12 %.
Trender
Gjorda undersökningar visar på att förekomsten av stroke kommer att öka. År 2000
beräknades cirka 90 000 personer haft stroke i Sverige och år 2006 beräknas det att cirka
110 000 kommer att ha haft stroke, vilket motsvarar en ökning på cirka 20 %. Detta antas
bero på att fler personer kommer att insjukna, att andelen äldre i befolkningen ökar och att
en större andel av dessa överlever. Detta ställer ökade krav på akutvården, på
sekundärprevention och uppföljning, samt på långsiktiga rehabiliteringsinsatser.
12

5. Organisation av strokevården
Organisationen av strokevården är avgörande för resultaten och kvaliteten i vården som
ges. Nationella riktlinjerna för strokesjukvård slår fast att: ”flera förhållanden gör att
strokesjukdomen ställer stora och speciella krav på vårdens innehåll och organisation”.
Sjukdomen är vanlig och allvarlig. Den är akut med krav på ett snabbt omhändertagande,
mångfacetterad med krav på kunskap från flera specialiteter och personalkategorier, på väl
fungerande samarbete i hela vårdkedjan mellan akutvården, primärvården, rehabiliteringsklinikerna
och den primärkommunala vården.
Vårdkedja
En obruten vårdkedja är bevisat effektiv. Med termen vårdkedja avses en sammanhållen
vårdepisod, en serie av samordnade insatser, inklusive patientinformation och patientundervisning.
Detta för att säkerställa adekvat utredning, diagnostik, behandling och
rehabilitering utan dröjsmål.
Vårdkedjan syftar till professionell samverkan från det att personen vid ett vårdtillfälle
kommer till vårdorganisationen till dess att den avslutas. Vårdplaner och rehabiliteringsplaner
är ett redskap för att hålla samman de olika delarna och skall sammanställas
tillsammans med patienten och närstående. Planerna bör kontinuerligt följas upp och
utvärderas.
Nationella riktlinjer
Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för strokevård antogs 2000 (de är nu under revidering)
och innehåller bland annat rekommendationer för hur strokevården bör organiseras.
Vårdkedjan vid stroke är komplex och innefattar sjukhus, primärvård och primärkommun.
En god samordning och informationsöverföring mellan olika delar av vårdkedjan är en
grundförutsättning för att strokevården skall fungera väl.
Alla patienter med akut stroke bör i normalfallet vårdas på sjukhus. Idag inkommer de
flesta direkt till denna vårdnivå. Personer med strokesymtom som först kommer till
primärvården bör utan dröjsmål remitteras akut till sjukhus såvida man inte klart kan
bedöma att detta inte är meningsfullt för den drabbade. Strokevården på sjukhus bör ha
den organisationen så att alla personer med stroke kan beredas vård på strokeenhet, en
bevisbaserad vårdform där de skandinaviska länderna gjort en pionjärinsats. Systematiska
översiktsanalyser har visat att vård på strokeenhet minskar dödligheten och andelen
personer som avlidit eller vårdas i kommunal regi i form av särskilt boende tre månader
efter stroke minskar med 25 %. 1 Positiva effekter av en strokeenhet har framför allt
kunnat visas för enheter där korttidsrehabilitering kan fullföljas. Bland de åtgärder som
rekommenderas i nationella riktlinjerna har en fortsatt snar utbyggnad av organiserad
strokevård i form av strokeenheter högsta prioritet. En svensk studie, baserad på data från
Riks-stroke har visat att vård på strokeenhet medför förbättrad prognos, inte bara i de
1 Cochrane Library 2002
13

andomiserade studierna, utan även klinisk rutinverksamhet. 2 Arbetssättet vid en strokeenhet
karaktäriseras av ett multiprofessionellt teamarbete där adekvat diagnostik och
utredning, omvårdnadsåtgärder och tidig mobilisering/rehabilitering påbörjas.
På en strokeenhet skall det finnas:
• Multidisciplinärt teamarbete med läkare, sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast
och arbetsterapeut samt tillgång till kurator, logoped och psykolog.
• Läkare med fördjupad kunskap om stroke, och specialutbildad sjuksköterska som helt
ägnar sig åt strokevård och som fungerar som central samordnare för stroketeamet.
• Strukturerad utredning och behandling.
• Tidig mobilisering av den strokedrabbade från sängliggande.
• Tidig start av rehabiliteringsinsatser.
• Stor hänsyn till psykosociala aspekter.
• Detaljerad information till patient och anhörig/närstående.
• Nära samarbete med anhöriga.
• Nära samarbete med andra aktörer i vårdkedjan, väl planerad utskrivning.
• Utbildning av personal, den drabbade och anhöriga/närstående.
Det ideala är att de strokedrabbade inom 3-5 veckor bedöms kunna rehabiliteras för
fortsatt vård i hemmet kan få ha samma vårdlag eller med så lite tempoförlust som möjligt
flytta till annan klinik för rehabilitering. På de flesta akutkliniker är detta omöjligt på grund
av pressade beläggningssituationer. Erfarenheten har visat att flyttning mellan vårdenheter
innebär en tempoförlust i rehabiliteringen. I Örnsköldsvik är det organiserat så att där är
akut och rehabilitering inom samma avdelning men med olika personal, de är för den skull
inte så att personalen inte kan jobba över gränserna.
Under de senare åren har medelvårdtiden för strokedrabbade minskat i hela landet, så
också i länet. Detta kan delvis förklaras med att de som inte har rehabpotential tidigare
skrivs ut till kommunalt särskilt boende eller att de flyttar till rehabklinik för fortsatt
rehabilitering innan hemgång. Enligt Riks-stroke var medelvårdtiden under 2004 för länet
2 Stegmayr B, Asplund K, Hulter-Åsberg K, Norrving B, Peltonen M, Terent A; Wester PO, for the Riks-Stroke
collaboration, Stroke units in their natural habitat. Randomized trials translated into routine clinical practices,
1999;30:709-12
14

10,2 dagar, median 8 dagar och för riket var medelvårdtiden 12,3 dagar, median 8 dagar. 3
Vid stroke hos unga rekommenderas kontakt med speciell enhet/klinik för rehabilitering
av yrkesverksamma som har fördjupade kunskaper inom detta område.
Övergripande riktlinjer för strokevårdens organisation vid sjukhus.
• Vårdkedjan på sjukhuset bör, om möjligt, ske med så lite tempoförlust som möjligt
eller vara obruten.
• Alla strokedrabbade skall om möjligt beredas plats på strokeenhet, som bör utgöra
första vårdnivå.
• För de strokedrabbade som av någon anledning inte kan vårdas på strokeenhet skall det
finnas ett system för multidisciplinär bedömning och behandling, utgående från
strokeenheten.
• Alla strokedrabbade skall bedömas avseende behovet av rehabilitering, vilken nivå den
skall läggas på, inneliggande, dagrehabilitering, hemrehabilitering eller motsvarande.
• Möjlighet till fortsatt rehabilitering bör finnas i form av dagrehabilitering,
hemrehabilitering eller rehabilitering via primärvårdens team. 4
Rehabilitering
I direkt anslutning till den akuta vården på strokeenhet skall den strokedrabbade erbjudas
möjlighet till fortsatt vård på rehabiliteringsklinik. Rehabilitering av strokedrabbad skall
bedrivas enligt samma principer som de som angett på strokeenheten. Hemrehabilitering
utgör ett alternativ till slutenvård och rehabilitering. All rehabilitering skall som all annan
vård ske utifrån den drabbades förutsättningar och föregås av en individuell vårdplan som
revideras under vårdtiden om så behövs (se vidare under kapitlet rehabilitering).
3 Analyserande rapport från Riks-stroke för helåret 2004.
4 Nationella riktlinjer för strokevård 2000
15

6. Att förebygga stroke - Primärprevention
Med primärprevention föreslås här åtgärder för att minska antalet fall av stroke innan sjukdomen
brutit ut. Åtgärderna kan riktas mot befolkningen som helhet eller mot uttalade
riskgrupper, med fram för allt personer som hör till de så kallade högriskgrupperna men
även mot enskilda individer. Den åldersspecifika risken att insjukna i stroke är sedan länge
oförändrad, varför det är befogat att påstå att det förebyggande arbetet inte varit särskilt
framgångsrikt. Förbättrad sekundärprevention har dock medfört ökad överlevnad efter
insjuknandet i stroke. Riktad eller opportunistisk screening av stroke-riskfaktorerna högt
blodtryck, diabetes och förmaksflimmer bör övervägas för att kunna ge dessa högriskgrupper
adekvat behandling. Dessa primärpreventiva insatser och hur de skall förverkligas
bör bli föremål för ett särskilt arbete, med det övergripande målet att inte bara minska
strokefrekvensen utan också andra till stor del livsstilsrelaterade sjukdomar. Dit hör till
exempel hjärtinfarkt, hjärtsvikt, högt blodtryck, diabetes, övervikt, stress.
Riskfaktorer
Det finns ett flertal identifierade riskfaktorer för stroke. (tabell 1) En del av riskfaktorerna är
inte påverkbara: kön (något större risk för män), ålder (risken ökar med åldern), ärftlighet,
tidigare genomgånget stroke eller TIA.
I nedanstående tabell återfinns de viktigaste och påverkbara riskfaktorerna för stroke. De
sex första riskfaktorerna i tabellen tillhör de mest etablerade medan data för de övriga för
närvarande är begränsade eller starkt kopplade till aterosklerosutveckling (åderförkalkning)
med ökad risk för kranskärlssjukdom eller annan kärlsjukdom.
Tabell 1
De viktigaste riskfaktorerna för stroke
Riskfaktorer för
stroke
Andel av alla strokefall
som orsakas av
riskfaktorn
Kommentarer
Högt blodtryck ca 30 % Viktigaste riskfaktorn, risken ökar linjärt med både systoliskt
och diastoliskt tryck. Relativ riskreduktion på cirka 40 % efter
1-2 års behandling.
Rökning kvinnor ca 15 %
män ca 10 %
Relativt snabb riskreduktion efter rökstopp.
Efter 5-10 år ingen ökad risk jämfört med icke rökare.
Diabetes 10-20 % Blodtrycksbehandling hos diabetiker minskar risken för att
insjukna i stroke. Normaliserad blodsockernivå har inte kunnat
kopplas till minskad risk för att insjukna i stroke.
Förmaksflimmer
ca 15-20 % hos de
över 70 år
Förekomsten av förmaksflimmer ökar kraftigt med åldern.
Flimret (även hjärtinfarkt och klaffprotes) kan orsaka proppbildning.
Med en välbalanserad antikoagulansibehandling kan
en relativ riskreduktion på ca 60 % uppnås (OBS blödningsrisken)
20 % minskning med salicylsyra.
17

TIA och lindrig
hjärninfarkt
Alkohol
Förhöjda
blodfetter
Låg fysisk
aktivitet
ca 2 %
Gäller personer som redan insjuknat lindrigt. Riskminskning
möjlig med bl.a. salicylsyra.
Både absolutister och storkonsumenter av alkohol har ökad
risk för hjärninfarkt jämfört med måttlighetskonsumenter, så
kallat J-format samband. Vid hjärnblödning finns det en direkt
mängdberoende effekt.
Ingen eller obetydligt ökad risk vid måttligt höga
kolesterolnivåer. Hos personer med tecken på åderförkalkning
har en kolesterolsänkning minskat strokerisken. I en i övrigt
frisk befolkning spelar dock kolesterolnivån liten roll för
strokerisken.
Dokumenterad riskökning. Regelbunden fysisk aktivitet
minskar risken för stroke, även lätt till moderat aktivitet.
Blåsljud på
halsartär
asymtomatiska
symtomatiska
1 % Vid operation av förträngningar på carotisartären kan den
framtida strokerisken minskas (visat i enbart vissa studier).
Gäller svår carotisstenos hos personer med TIA, lindrig
hjärninfarkt. Riskreduktion är möjlig med operation.
Rekommenderade åtgärder
När det gäller att minska insjuknandet i stroke på ett kostnadseffektivt sätt måste
utbredningen av de olika riskfaktorerna i befolkningen kartläggas. Sedan måste man finna
ett lämpligt sätt att minska risken och också, om möjligt – beräkna hur många personer
som måste behandla för att undvika ett strokefall och vad det kostar. I nedanstående tabell
återfinns angelägna åtgärder för att få kontroll över olika de riskfaktorerna.
Tabell 2
Prevention av stroke på befolkningsnivå- rekommendationer för riskfaktorkontroll
Risk faktorer som ska kontrolleras
Högt blodtryck
Rökning
Övervikt
Kommentarer
På grund av att denna riskfaktor är den viktigaste
kommer en liten sänkning av blodtrycket att få stora
positiva effekter.
Medel: förändring av livsstilen, minska på saltintaget,
läkemedel.
Mycket utbredd och viktig riskfaktor.
Medel: rökavvänjning genom antirökprogram.
Kraftigt ökande riskfaktor.
Medel: minska kaloriintaget, minska sockerintaget, minska
alkoholintaget, öka den fysiska aktiviteten, minska
stressen. Det övergripande målet är att undvika sjuklig
viktökning
18

Låg fysisk aktivitet
Alkohol
Felaktig kost
Allmänna åtgärder mot åderförkalkning
Utbredd riskfaktor.
Medel: stimulera till fysisk aktivitet.
Utbredd riskfaktor.
Medel: minskning av alkoholkonsumtion.
Medel: öka medvetenheten om nyttan av att öka intaget av
frukt och grönt, minska fett och saltintaget.
Medel: livsstils och kostförändringar, förutom läkemedel
mot högt blodtryck även läkemedel mot förhöjda
blodfetter.
Trots att behandlingsmetoderna förbättras år för år och att fler överlever ökar ändå antalet
strokedrabbade, beroende på att antalet äldre personer i befolkningen ökar. Därför och
mot bakgrund av de stora samhälleliga kostnaderna och det mänskliga lidande som
strokesjukdom medför är det viktigt och nödvändigt att även ta hjälp av förebyggande
insatser.
Utmaningen ligger i att förebygga stroke på befolkningsnivå genom att minska riskfaktorerna
i den stora massan av befolkningen. Till exempel skulle strokesinsjuknandet (incidensen)
kunna minska med cirka 10 % om man sänker det systoliska blodtrycket med 1-2 %. 5
I ansatsen att minska riskfaktorerna är det inte bara hälso- och sjukvården som står i
centrum utan samhällets alla olika sektorer. Det rör sig alltså inte enbart om att medicinera
bort en riskfaktor utan att förmå befolkningen att anamma en bättre och hälsosammare
livsstil, där till exempel det preventiva arbetet mot tobaksbruk har en central plats när det
gäller att reducera antalet strokefall. Eftersom stroke är en kärlsjukdom bör de förebyggande
insatserna ingå som en naturlig del i de förebyggande aktiviteterna mot hjärt –
kärlsjukdom.
5 Warlow CP et al. Stroke – a practical Guide to Management. Oxford, Blackwell Series, 2001.
19

7. Medicinsk utredning och behandling
Alla patienter med stroke bör genomgå en standardiserad utredning i akutskedet, vilket
finns definierat i de nationella riktlinjerna. I rutinutredningen inom första dygnet efter
ankomsten ingår:
• Anamnes status
• EKG (Elektrokardiogram)
• Datortomografi (skiktröntgen av hjärnan)
• Laboratorieprover
• Bedömning (kan ske på avdelningen) av sväljfunktion, kommunikation, kognition,
blåsfunktion, förflyttning, balans, fallrisk.
Denna initiala bedömning syftar till att kartlägga skadan, säkerställa diagnosen, utesluta
annan orsak till symtomen (t ex hjärntumör, hjärnhinneinflammation, epilepsi) och innefattar
även en första bedömning av funktionsnivån avseende de initialt viktiga områdena.
Den ytterligare medicinska utredningen, med fokus på kartläggning av sjukdomen, individualiseras.
I första hand utifrån om utredningsfynden kan komma att medföra en ändring i
fortsatt handläggning eller behandling. Ultraljudsundersökning av halskärlen är en
screeningsmetod för stenos i halskärlen (carotisstenos förträngning i halspulsåder) och
skall utföras med det snaraste så att eventuell operation kan göras inom två veckor efter
symtomdebut. Kärlröntgen (angografi) kan bli aktuell i framtiden för ytterligare utredning
hos en liten del av de drabbade. Behovet av kompletterande hjärtutredning avseende
hjärtrytmrubbningar och med ultraljud av hjärtat (eko-cardiografi), bedöms också
individuellt.
MRT (magnetresonanstomografi, magnetkameraundersökning) är en ytterligare en
undersökningsmetod där man med hjälp av kraftiga magnetfält och radiovågsimpulser kan
avbilda kroppens organ i detalj, utan att använda röntgenstrålning. MRT är relativt kostsam
undersökning jämfört med datortomografi (skiktröntgen). Inom stroke används idag MRT
främst för att diagnostisera ovanligare orsaker samt för att utesluta vissa differentialdiagnoser.
Inom MRT-tekniken har en snabb utveckling skett de senaste åren, med
möjlighet att göra avsevärt snabbare och mera informativa undersökningar i det akuta
skedet av stroke.
MRT kan redan i det akuta skedet av kartlägga skadans exakta lokalisering och
svårighetsgrad. Med MRT kan de större blodkärlen i hjärnan samt även halspulsådrorna
bedömas. MRT är en undersökningsmetod som idag används i ökad omfattning på de
större sjukhusen.
Det är rutin att alla som drabbats av stroke övervakas med regelbundna intervaller enligt
ett särskilt protokoll. I den övervakningen ingår kontroll av vakenhet, neurologiska
bortfallssymtom, blodtryck, puls, andning, temp, syrgasmättnad. Dessutom dokumenteras
sväljförmåga, intag av näring samt urinblåsans och tarmens funktioner.
21

De flesta som drabbas av stroke har högt blodtryck i det akuta skedet. Huvudregeln är att
inte ge akut blodtryckssänkande behandling annat är vid mycket höga blodtrycksnivåer,
eftersom en alltför aggressiv blodtrycksbehandling kan försämra skadan.
Vid en intracerbral blödning måste blodtrycket hållas på en låg nivå. Förhöjt blodsocker är
också förenat med sämre prognos. En annan viktig systemfaktor att observera är förhöjd
kroppstemperatur eftersom feber ökar risken för ytterligare försämring av hjärnskadan.
Både i akutskedet och senare i förloppet är det angeläget att noggrant uppmärksamma
komplikationer till stroke på grund av att de är vanliga och ofta möjliga att förebygga och
behandla. Komplikationer till stroke är en viktig dödsorsak såväl i det akuta skedet som
senare och kan leda till att rehabiliteringen kraftigt försvåras och försenas och kan i många
fall påverka den drabbades livskvalitet, utöver de resttillstånd som sjukdomen i sig medför.
Viktiga komplikationer i akutskedet är akut hjärtsjukdom inklusive hjärtsvikt, bildande av
blodproppar i det djupa vensystemet med vandring av blodproppar till lungorna,
lunginflammation, samt besvär från urinvägarna av olika art. På längre sikt domineras
komplikationsriskerna av långvariga depressioner, epilepsi, demensutveckling, benskörhet,
balansstörningar med fall och frakturer som följd.
I det rutinmässiga omhändertagandet ingår också en multidisciplinär bedömning av
funktionsförmågan inför bedömning av ett fortsatt eventuellt rehabiliteringsbehov.
Bedömningen görs av de olika yrkeskategorierna i stroketeamet, som sammanställer
resultaten inför de regelbundna strokeronderna. Strokedrabbade med afasi (språkstörning)
skall bedömas av logoped vilken närmare kartlägger talsvårigheterna och klargör vilken
träning den drabbade är i behov av. Kan den drabbade utföra självträning eller handledd
träning av hemrehab i hemmiljö eller om hon/han behöver en tids inneliggande träning på
rehabiliteringsklinik.
Den medicinska akutbehandlingen av personer drabbade av hjärninfarkt innefattar
• acetylsalicylsyra i lågdos, rutin för de flesta strokedrabbade med infarkt
• läkemedel för att förhindra blodproppsbildning i det djupa vensystemet med åtföljande
proppvandring till lungorna hos strokedrabbade som inte kan mobiliseras tillräckligt
• trombolysbehandling i akutskedet till dem som klarar tidsfönstret och de kriterier som
finns kring trombolysbehandling
Enstaka strokedrabbade med intracerebral blödning (blödningar inne i hjärnan) kan vara
hjälpta av neurokirurgisk behandling. Behandlingen går så till att man avlägsnar blodansamlingen
via ett kirurgiskt ingrepp. Idag görs en individuell bedömning av strokedrabbade
i samråd med neurokirurgisk klinik. Strokedrabbade med subaraknoidalblödning (blödning
mellan hjärnhinnorna) behandlas i de allra flesta fall av neurokirurgisk klinik enligt ett
särskilt fastställt vårdprogram. Sekundärpreventiva insatser för att förebygga ett
återinsjuknande och minska risken för komplikationer initieras redan på sjukhuset.
22

Trombolysbehandling (blodproppsupplösande behandling)
Syftet med trombolysbehandling är att snabbt återställa blodflödet i det skadade området i
hjärnan, i första hand genom att ge ett blodproppsupplösande läkemedel intravenöst.
Innan den behandlingen påbörjas, måste en datortomografi av hjärnan ha utförts, för att
korrekt diagnos skall kunna ställas och en eventuell hjärnblödning uteslutas.
Behandlingen måste därför alltid ske på sjukhus där det finns tillgång till röntgenundersökning.
Den kan inte som vid akut hjärtinfarkt påbörjas i ambulans eller på vårdcentral.
Randomiserade studier har visat att behandlingen är gynnsam om den drabbade får
läkemedlet inom tre timmar efter symtomdebut och han/hon uppfyller de kriterier som
finns för att behandlingen skall kunna startas.
Framgångsrik behandling innebär minskade kostnader för rehabilitering och annan vård
och omsorg i den fortsatta vårdkedjan, fram för allt i kommunerna. Den direkta kostnaden
för trombolysbehandling uppgår till cirka 10000 kr per drabbad, utöver detta skall också
läggas kostnader för skärpt övervakning, stärkt kompetens och ökad beredskap för att
identifiera de som kan komma att bli aktuell för behandlingen. Någon kostnadsanalys som
tittat på de olika faktorerna finns inte.
Den största risken med behandlingen är att det uppstår en hjärnblödning som kan få dödlig
utgång. Ett noggrant urval av vilka som kan komma ifråga för behandling är nödvändig,
vilket ställer stora krav på kunskaper i neurologisk akutdiagnostik, liksom kompetent
neuroradiologisk bedömning av datortomografibilderna, dessa bilder kan med dagens teknik
snabbt och utan kvalitetsförsämring överföras till regionsjukhus eller universitetsklinik.
Ytterligare studier pågår för att studera om behandlingen kan komma att vara lämplig för
drabbade med längre tid mellan symtomdebut och behandling än nuvarande 3 timmar.
Trombolysbehandling ställer också stora krav på vårdorganisationen. Ju tidigare behandlingen
kan påbörjas desto bättre blir resultatet och risken för allvarliga biverkningar blir
mindre. Idag tar förberedelserna och utredningen på sjukhusen cirka 50-70 minuter i
anspråk. Skall behandlingen kunna ges inom 3 timmar behöver den drabbade vara på
sjukhusets akutmottagning inom 1,5 timma efter symtomdebut samt bli omhändertagen
utan dröjsmål på akutmottagningen.
Införande av trombolysbehandling kommer i praktiken att kräva stora förändringar i
attityder och kunskap hos allmänheten, larmcentralens personal samt ambulans och
sjukvårdspersonal för att trombolysbehandling skall kunna sättas in inom den tid som är
stipulerad till dem som är lämpliga att få behandling.
Omfattande utbildningsinsatser behöver komma till stånd liksom diskussioner mellan
sjukhusen hur behandlingen skall genomföras praktiskt. Kontakten med regionsjukhuset
måste också utökas vad gäller trombolys vid stroke.
Något gemensamt handlingsprogram för norra regionen eller Landstinget Västernorrland
finns för närvarande inte.
23

Sekundärprevention för att förebygga återinsjuknande i stroke
Efter ett insjuknande i stroke är det inte enbart tillräckligt med rehabilitering av den
drabbade, utan ett återinsjuknade i ett nytt stroke måste förebyggas. Denna så kallade
sekundärprevention består vanligen i behandling med läkemedel, förändringar av livsstilen
samt i vissa fall operation av halskärlsförträngningar. Förhöjt blodtryck och förhöjda
blodfetter behandlas med läkemedel. De som drabbats av hjärninfarkt eller hopade TIA
(flera TIA under samma dygn) behandlas med antikoagulantia (blodförtunnande
läkemedel) eller läkemedel som hämmar trombocyterna (blodplättarna) och som verkar
propphämmande.
Personer med uttalade halskärlsförträngningar kan opereras, så kallad karotiskirurgi.
Förträngningarna kan, om de inte åtgärdas, ge upphov till nya insjuknande i stroke. Det
finns risker förknippade med denna typ av operation. Detta medför att de görs enbart på
stränga indikationer.
Som vid primärprevention av stroke är det också mycket viktigt med förändringar av
livsstilen efter genomgången stroke, framför allt rökstopp och minskad alkoholkonsumtion
hos storkonsumenter.
Nya studier, i första hand den stora ”Progresstudien” 6 , har visat att blodtryckssänkande
behandling, som tillägg till gängse medicinering, minskar risken för stroke med minst en
fjärdedel, det vill säga en lika stor vinst som med trombocythämmare. En annan studie
visar 7 att tilläggsbehandling med statin (blodfettsänkand läkemedel) hos personer med
olika typer av kärlriskfaktorer minskade risken för nya vaskulära händelser med cirka en
fjärdedel.
Tilläggsbehandling med blodtryckssänkande och statin tycks således ge ett avsevärt bättre
skydd mot kärlsjukdom jämfört med dagens terapi, och förväntas få en kraftig ökning i
rutinsjukvården vid TIA och stroke.
6 Lancet 2001;358:1033-41
7 Heart Protection Study, Lancet 2002;360:7-22
24

Strukturerad uppföljning inom primärvården
De Nationella Riktlinjerna rekommenderar att personer som har haft stroke regelbundet
följs upp inom primärvården. Uppföljningen bör vara aktiv snarare än att den drabbade
kallas enbart vid behov. En stor andel av dem som har haft stroke hade redan innan
insjuknandet en etablerad kontakt med sin vårdcentral för andra åkommor.
Strokedrabbade är i behov av en strukturerad uppföljning som skall innefatta
• Uppföljning av riskfaktorer och medicinering
• Tillkomst av sekundära komplikationer som depression, smärta, nutrition, epilepsi mm
• Uppträdande av nya neurologiska symtom
• Förändrad aktivitets- och funktionsnivå
• Råd och stöd till den drabbade och närstående.
Omvårdnad
Omvårdnad har en framträdande roll för den person som är strokedrabbad, då sjukdomen
ofta leder till att den drabbade förlorar mer eller mindre sin personliga autonomi för
kortare eller längre tid framöver. Att insjukna i stroke medför såväl fysiska, psykiska och
sociala begränsningar samt existentiellt lidande. Omvårdnaden syftar till att hjälpa den
drabbade att planera och genomföra handlingar som hör till det dagliga livet i syfte att
återställa och bevara hälsa samt förebygga ohälsa. De åtgärder som genomförs har till syfte
att hjälpa den drabbade att klara det dagliga livet anpassat efter den enskildes
förutsättningar, behov och önskemål, så att en känsla av kroppslig integritet och
funktionellt oberoende uppstår.
Det är viktigt att stärka den enskildes tilltro till sina egna resurser och dennes delaktighet är
en viktig förutsättning för att nå ett lyckat resultat. Varje individ måste få avgöra vad god
hälsa innebär för den egna personen. Med det vill vi säga att hälsan alltid skall relateras till
den berörda personen, dennes situation och mål med livet De närstående har en mycket
viktig roll att fylla. Den strokedrabbades totala behov måste planeras individuellt av
stroketeamet med målsättningen att så långt det är möjligt bevaka den drabbades integritet
och oberoende. De olika faserna av sjukdomsförloppet kräver olika åtgärder.
Feber
Den vanligaste orsaken till feber är infektion och djup ventrombos. Riskbedömning för
ventrombos bör alltid göras på personer som drabbats av stroke.
Lunginflammation och besvär från luftvägarna
Lunginflammation är en mycket vanlig komplikation hos personer som är svårt
strokedrabbade. Det är också en vanlig orsak till död under de första veckorna efter
insjuknandet. Det är därför av största vikt att vara observant på feber. Noggrann uppsikt
vid intag av föda är också viktig då mat och dryck i luftstrupen kan orsaka
lunginflammation.
25

Bensvullnad
Det förlamade benet har ofta en lätt svullnad. Inaktivitet och ökad bensvullnad ökar risken
för djupventrombos. Kompressionsstrumpa tillsammans med läkemedel kan förhindra
detta. 8
Smärta, förändrad känsloupplevelse
Smärta är ett vanligt problem för den strokedrabbade. Det är därför av största vikt att den
drabbade placeras i så kallad funktionell viloställning omedelbart på vårdavdelningen.
För den strokedrabbade där hjärnskadan medför ökad känslighet för smärtstillande
läkemedel kan alternativa smärtbehandlingsmetoder hjälpa, till exempel massage,
taktilstimulering och akupunkturbehandling. 9 En noggrann smärtbedömning skall alltid
göras på strokedrabbade personer.
Språk och tal
Två år efter strokeinsjuknandet uppger cirka var fjärde att de har svårt att tala, var tredje att
de har svårt att läsa samt nära hälften att de har svårt att skriva. 10 Personer med språkliga,
perceptuella och/eller kognitiva problem behöver stöd. 11 En väl fungerande
kommunikation är nödvändig för att en person skall kunna uttrycka sin vilja och vara
delaktig. Att förlora språket eller få problem med talet är att förlora en stor del av sin
identitet och integritet. Man blir sårbar och utlämnad. Risken för isolering blir
överhängande. 12
Afasi innebär svårigheter att uttrycka sig förståeligt i såväl tal som skrift, men den strokedrabbade
kan även få svårigheter med att förstå både talat och skrivet språk samt med
räkning. Dysartri innebär talsvårigheter p g a hjärnskada, neurologisk sjukdom, tumör etc.
och drabbar uttal, röstbildning samt röststyrka på grund av nedsatt muskelfunktion.
Artikulationen försämras och man får svårt att göra sig hörd. Ibland förekommer
kommunikativa svårigheter av annat slag. En specifik svårighet att uppfatta och förmedla
budskap via mimik, tonfall och andra icke språkliga inslag i kommunikativ förmåga kan av
närstående upplevas som en stor personlighetsförändring och i hög utsträckning påverka
personliga relationer. Förlusten/nedsättningen av förmågan att kunna kommunicera
upplevs av många som ett mycket stort handikapp och kräver oftast livslång rehabilitering.
Svårighet med balansen
Svårighet med balansen är tämligen vanligt i det akuta skedet samt för vissa drabbade även
fortsättningsvis. Upp till så många som hälften som vårdas i hemmet uppges ha problem
med yrsel. Rädsla för att förflytta sig och röra sig kan väsentligen förhindra och försena
rehabiliteringen. Yrseln kan också leda till fall med skelettskador som följd.
8 Kompressionsstrumpor mot djup ventrombos, Hansson Thomas och Segerhag Isabelle 2000.
9 Socialstyrelsen, Nationella Riktlinjer för Strokevård 2000.
10 Äldreuppdraget, Socialstyrelsen 2001
11 Äldrecentrum 1999
12 Strokeboken, Strokeriksförbundet 2001
26

Fallrisk
Det beräknas att så många som var fjärde som bryter lårbenshalsen har haft stroke.
Dessutom löper personer med stroke upp till fyra gånger så stor risk att drabbas av
höftfraktur. Fallriskbedömning skall alltid göras och förebyggande åtgärder sättas in. 13
Äta och svälja
Nära hälften av de strokedrabbade har allvarliga sväljsvårigheter under det akuta skedet.
Detta ställer höga krav på omvårdnadspersonalen när de skall assistera den drabbade och
tillgodose dennes behov av näring. Undernärning är en av orsakerna till att de
strokedrabbade har en ökad infektionsbenägenhet och är dessutom en viktig faktor för
uppkomst av trycksår.
Munhåla och tänder
Hos de strokedrabbade är det av stor vikt att upprätthålla en god munhälsa. Många har en
nedsatt känsel i munhåla, nedsatt munmotorik och sväljsvårigheter. Varseblivningsproblem
kan också leda till att man inte känner igen främmande föremål som proteser. Arm- och
handrörlighet kan ha fått nedsatt funktion vilka försvårar den drabbades möjligheter att
själv sköta sin munvård. Hos äldre får dessutom saliven en förändrad sammansättning som
gör att det naturliga skyddet försämras. Detta sammantaget kan leda till försämrad munoch
tandhälsa.
Toalettvanor
En kombination av nedsatt känsel eller nedsatt funktion i nerverna som reglerar urinblåsans
tömning samt svårigheter att förflytta sig medför att en stor del av dem som har
haft stroke har problem med urinvägarna. I det akuta skedet är det av yttersta vikt att
kontrollera så att inte urinblåsan blir överfull till följd av upphävd förmåga till blåstömning.
Om det inträffar måste kateter anläggas för tömning av urinblåsan. Det är också relativt
vanligt med förstoppning efter stroke. Där är det nedsatt rörlighet, minskat intag av föda
och vätska som rubbat tarmens normala funktion. Viktiga faktorer är att ha regelbundna
vanor, avskildhet vid toalettbesök samt vätskeintag i tillräcklig mängd för att förhindra
uppkomst av problemen.
På- och avklädning
Två år efter stroke har var fjärde person behov av hjälp med den personliga hygienen samt
på- och avklädning. 14 Träning i syfte att återfå förmågan att klä sig själv eller upprätthålla
återvunnen förmåga är viktigt för att den drabbade skall ha autonomi så långt det är
möjligt.
Tryckskador
Orörlighet, felställningar i leder, näringsbrist, ödem och förvirringstillstånd ökar risken för
trycksår. Avlastning, lokala förebyggande åtgärder på utsatta kroppsdelar, förebyggande av
felställningar i lederna genom att lägga den drabbade i funktionell viloställning, noggrann
hygien och näringsrik kost är viktiga åtgärder för att undvika tryckskador. Även
13 Fallskadeprevention, Udén Giggi 1995.
14 Riksstroke två-årsuppföljning 2000.
27

undernäring ökar risken för tryckskador. Bedömning av risken att utveckla tryckskador
skall alltid göras vid stroke.
Sömn
Sömnbrist är ett vanligt problem och påverkar rehabiliteringen negativt. Orsaker till störd
sömn kan vara många och kräver utredning. För mycket vila dagtid, smärta, oro/ångest,
nedstämdhet eller störande sovmiljö. Andningsstörningar kan förekomma, så kallad
sömnapné. Olika behandlingsformer bör provas för det. 15
Trötthet och koncentrationssvårigheter
Drygt 40 % uppger två år efter insjuknandet att de ofta eller ständigt känner sig trötta. 16
En total och oberäknelig trötthetskänsla som tagit kommandot över deras liv beskrivs.
Målet skall vara en aktivitetsnivå som tar hänsyn till tröttheten samtidigt som
återhämtningen stimuleras fysiskt och psykiskt. Vardagsaktiviteterna får inte ta all kraft från
till exempel det sociala umgänget med andra personer.
Depression/nedstämdhet
Mellan 25 – 30 % av de som har haft stroke drabbas av en egentlig depression under ett till
två år efter stroke. Depression kan komma som en direkt följd av insjuknandet men kan
också komma i ett senare skede beroende var skadan är lokaliserad. Risk för kronisk
utveckling är stor om depressionen förblir obehandlad. 17 Adekvat läkemedelsbehandling
ger god effekt liksom ett stödjande förhållningssätt från omgivningen. Detta måste
uppmärksammas tidigt. En ökad benägenhet för humörsvängningar, labilitet och
känslighet för stress samt irritabilitet och lättrördhet är ofta förekommande. Det är
dessutom viktigt med information om dessa tillstånd både till den drabbade och
anhörig/närstående. 18
Sexualitet
Minskad lust till sexuell aktivitet efter stroke är vanlig både för den drabbade och för
motparten. Rädslan för att återinsjukna överskuggar lusten, nedsatt känsel i genitalregionen
och behov av hjälp med den personliga hygienen är vanliga faktorer till avhållsamhet. 19 För
ett fortsatt samliv är detta ett viktigt område att stötta.
Information
Kunskapen om den egna sjukdomen är en viktig faktor för den enskilde så att han/hon
kan vara delaktig i sin vård. De anhöriga/närstående har också ett stort behov av information.
Stroke innebär stora omställningar för den som insjuknar, så även för de anhöriga/
närstående. Information till de drabbade och deras anhöriga/närstående kan bedrivas på
olika sätt. Huvudsaken är att de får en ökad förståelse för sjukdomen, hälsotillståndet,
behandlingen, rehabiliteringen och den egna förmågan. Målet med en sådan information är
att ge den som är drabbad och anhörig/närstående känslan av delaktighet i vårdprocessen.
15 Socialstyrelsen, Nationella Riktlinjer 2000
16 Äldreuppdraget, Socialstyrelsen 2001
17 Åström M. et.al 1993
18 Socialstyrelsen 2000
19 Socialstyrelsen 2000
28

8. Rehabilitering
Rehabilitering är en målinriktad, i tid avgränsad och i en del av fallen återkommande process,
som utgår från den drabbades behov av rehabilitering för att så långt det är möjligt,
skapa ett oberoende av annan person för att återfå den egna autonomin. Rehabilitering
omfattar analys av den drabbades funktions- och aktivitetsförmåga som sammansatta och
samordnade åtgärder som stöder individen i att mobilisera egna copingresurser och ge stöd
i den drabbades process att utveckla färdigheter för att uppnå egna valda mål.
Stroke kan orsaka en stor mängd olika symtom, t.ex. förlamning i ena kroppshalvan,
språkliga, intellektuella och psykiska svårigheter samt som en följd av detta även sociala
problem. Detta sätter stora krav på allsidiga rehabiliteringsinsatser i hela vårdkedjan.
Mål och syfte med rehabilitering
Det övergripande målet med rehabilitering är att uppnå optimal funktions- och aktivitetsnivå
och god livskvalitet. Personer med sjukdom eller skada skall erbjudas bra vård i
kombination med tidig och samordnad rehabilitering. Vården och rehabiliteringen skall
innefatta möjlighet till utredning och ställningstagande till medicinsk behandling.
Ställningstagande och rehabilitering skall erbjudas av personal med god kompetens inom
rehabilitering och med en helhetssyn på människan.
En annan viktig faktor är behovet av vårdplanering, där behovet av rehabilitering bedöms
och samverkan mellan professioner med rehabiliteringskompetens ingår. Med avseende på
stroke råder det en stor enighet runt att tidigt insatta åtgärder utgör en av nyckelkomponenterna
till ett framgångsrikt resultat.
Rehabiliteringen fortsätter därefter beroende på individuella behov. Det är dock viktigt att
den inte upphör eller avstannar vid något skede under rehabiliteringsprocessen. Målen och
delmålen bör hållas aktuella under hela rehabiliteringsperioden och en ny period kan bli
nödvändig för att återvinna och upprätthålla återvunna funktioner. För att kunna bibehålla
uppnådda förmågor på bästa sätt krävs ständigt underhåll av dessa förmågor med att den
drabbade praktiskt använder sig av dem. Det är därför av stor vikt att personal och anhöriga/närstående,
de som i vardagen stödjer den drabbade, har kunskaper om ett vardagsrehabiliterande
synsätt. Med detta menas att vara så aktiv som möjligt i det dagliga livet
t.ex. att äta själv, ta på och av de egna kläderna, förflytta sig självständigt med eller utan
gåhjälpmedel, sköta den egna personliga hygienen, inta sina egna måltider självständigt.
Det är naturligt att det tar längre tid att ta på sig en tröja om den ena armen är förlamad och
det är viktigt med acceptans för att detta. Med stöd och uppmuntran från omgivningen uppnås
ökad självrespekt hos den som kämpar för att återfå sina förlorade förmågor. Om samhället
vill hålla fast vid den grundläggande principen att den drabbade skall kunna bo kvar hemma
måste detta följas upp med de resurser och insatser som den drabbade kan vara i behov av.
Detta innebär inte att alltid mera insatser behöver sättas in utan att det sker en samordning
och organiseras på ett målinriktat sätt. I en del fall är det enbart små förändringar som behöver
göras för att den drabbade skall kunna fortsätta att bo kvar hemma i den egna bostaden.
29

Olika typer av rehabilitering
Det finns olika former av rehabilitering beroende på nivå:
• I det akuta skedet sker rehabiliteringen på sjukhuset anknuten till medicinklinikens
strokeenhet.
• När den drabbade är i behov av en längre tids rehabilitering sker det vid speciella
rehabiliteringskliniker.
• Dagrehabilitering innebär att den drabbade bor hemma och kommer till
rehabiliteringskliniken regelbundet under dagtid.
• Hemrehabilitering innebär att den drabbade får rehabilitering i den invanda hemmiljön.
• Rehabilitering sker också via vårdcentralernas arbetsterapeuter och sjukgymnaster.
• Rehabilitering sker även i kommunal regi i de särskilda boendena.
• Effektiv rehabilitering kräver tillgång till tvärprofessionellt sammansatta
personalgrupper genom hela vårdkedjan.
Strokerehabilitering är ett teamarbete och den drabbades egen motivation till medverkan är
grundläggande för att uppnå resultat. Rehabiliteringsfasen börjar med analys och bedömning
av den drabbades resurser och problem Det finns en mängd olika bedömningsinstrument.
All rehabilitering utgår från den drabbades egna behov och önskemål,
träningen baseras och utformas från det. Att uppmärksamma rehabiliteringsbehov är
grunden för att rehabilitering över huvud taget skall äga rum. 20 Den fysiska träningen är till
för att höja den drabbades funktioner genom t.ex. rörelse- och balansträning. Dessutom
tränas förmågor i direkt praktiska aktiviteter som att stiga upp ur sängen eller att kunna
lyfta ett glas med den svaga handen.
Att lära sig ett annat sätt för att uppnå samma mål t.ex. annan teknik eller ändra sina
personliga rutiner kan vara ett sätt att öka själständigheten. Detta är också rehabilitering.
Träningsintensiteten måste anpassas efter den drabbades ork samt med hänsyn till eventuellt
andra sjukdomar. Uppmuntran och stöd från omgivningen är en viktig ingrediens för
en lyckad rehabilitering. Likaså att ta vara på det som fungerar bra och att inte ge mera
hjälp än nödvändigt.
Det är vanligt att stroke också kan ge intellektuella svårigheter. Dessa handikapp är inte
synliga och kan därför ibland orsaka större problem än kroppsliga eftersom de kan vara
svåra att förstå för omgivningen. Förlorad förmåga att kunna tolka t.ex. syn, hörsel och
känsel ställer till stora problem för den drabbade men även för omgivningen. Nedsättning
av förmågan att kunna kommunicera är för den som drabbas mycket frustrerande, även de
som befinner sig närmast den drabbade känner också stor frustration. Att inte längre
kunna orientera sig i sin egen kropp eller rumsligt, sviktande minnesfunktion, problemlösningsoförmåga
eller att inte ha insikten om sina problem är svårigheter som man som
strokedrabbad kan ställas inför. Det är också områden som behöver tränas under lång tid.
20 Lilja M. Äldres Rehabiliteringsbehov i hemmiljö, Socialstyrelsen 2001
30

Trötthet, koncentrationssvårigheter och depression är inte ovanliga komplikationer till
stroke. Den drabbade och hans/hennes anhöriga/närstående kan behöva hjälp med att
bearbeta problemen.
Bilkörning och körkortsfrågan blir aktuell efter en stroke och där kommer det att
diskuteras med läkare om körkortsbedömning och framtida bilkörning. Många svårigheter
kan överbryggas med utprovande av tekniska hjälpmedel. Träning av användandet av
hjälpmedel blir ofta aktuell under tiden som den drabbade finns på en rehabiliteringsklinik
eller i akutvården, där får de hjälp och instruktioner av arbetsterapeut eller sjukgymnast.
De med bestående funktionsnedsättningar kan vara i behov av anpassning av den egna
bostaden för att kunna återvända dit. Genom kommunerna går det att få ett speciellt
bostadsanpassningsbidrag, ansökan om det görs via biståndshandläggarna i kommunen
och skall initieras innan den drabbade skrivs ut till det egna boendet. Man har sett att en
bra anpassad bostad för den som är strokedrabbad har en stor betydelse för den egna
självkänslan och att inte ständigt vara i behov av annan person för att klar det basala i
tillvaron.
Rehabilitering skall vara en återkommande process som syftar till att bibehålla eller förbättra
funktioner för att klara den dagliga livssituationen. På grund av att personer
drabbade av stroke ofta har problembild som är komplex kan rehabiliteringen ofta kräva
stora resurser från teamet som sköter rehabiliteringen. Den strokedrabbade måste ha
motivation och medverka i rehabiliteringsprogrammet redan från början av sjukdomen.
Även fortsättningsvis är det viktigt med egenträning, eller att få hjälp med detta för att
uppnådda resultat och färdigheter skall bestå.
31

Rehabilitering efter trappmodell
Omedelbart efter att en hjärnskada uppstått börjar en läkningsprocess i den skadade delen
av hjärnan samtidigt som den oskadade delen av hjärnan börjar anpassa sig till det kaos
som uppstått. Den strokedrabbade måste få motivation och stimulans varvat med vila för
att läknings- och anpassningsprocessen skall fortlöpa effektivt och ge möjlighet för att
förlorade funktioner och/eller kompensatoriska mekanismer skall börja läras in. Det är
därför viktigt att all rehabilitering börjar på en nivå som är individuellt anpassad för den
drabbade och att det görs en tydlig behovsanalys innan rehabiliteringen startar. Därefter
går man steg för steg i den trappa som hela tiden höjer nivån på det som skall utföras.
Steg2Städning
Steg 3Matuppköp
Steg 4Matlagning
Steg 5Badning
Steg 6På-avklädning
Steg 7 Toalettbesök
Steg8 Förflyttning
Steg 9 Kontinens
Steg 10 Födointag
ADL-trappan 21
Steg 0
Steg 1 Självständig
Språk och tal
Språket är av central betydelse och många upplever det som ett stort trauma att förlora
förmågan att kunna uttrycka sig.
Många av de stroke drabbade får svårigheter att uttrycka sig och/eller att förstå talat språk
samt att läsa, skriva och räkna. Afasi och dysartri (språksvårigheter resp. talsvårigheter)
upplevs som mycket frustrerande och handikappande av såväl strokedrabbad som
anhöriga och personal. Möjlighet till logopedisk rehabilitering bör finnas genom hela
vårdkedjan. Många närstående uttrycker det så att ”vad som helst, bara jag har kunnat
prata med den anhörige och att de har fått ha språket kvar”.
21 ADL-trappan, Kerstin Hulter-Åsberg, Studentlitteratur 1990
32

9. Hur ser det ut i Västernorrland och hur bör det se
ut?
Västernorrland har en högre incidens av insjuknande i stroke jämfört med övriga riket, det
kan delvis förklaras av att länet har en högre andel äldre, dessutom finns det en större
andel kärlsjuka i norra Sverige och Västernorrland utgör inget undantag, snarare tvärtom.
I Västernorrland insjuknar cirka 5 personer per 1000 invånare i stroke årligen, det skulle
med 5 x 240 bli 1320 personer årligen. Gör man så den beräkningen att genomsnittliga
överlevanden är 3 år efter stroke skulle det motsvara cirka 4000 strokedrabbade över en
treårsperiod.
Den prehospitala vården
Dagens vård i ambulanserna är mycket avancerad vad gäller omhändertagandet av svårt
sjuka personer.Man kan idag påbörja vårdinsatser på en mycket hög nivå då kunskapsnivån
hos personalen är hög med återkommande fortbildning.
När SOS-alarm idag får ett larm om en misstänkt stroke är det i regel prioritet två som
används vid utlarmning och återtransport. Det vill säga att man kör enligt gällande
trafikregler utan att påkalla fri väg med blinkande blåljus eller sirener.
För att klara tidsgränsen tre timmar som idag gäller för trombolysbehandling (blodproppsupplösande
läkemedel) krävs en ändring av prioriteringsordningen. Utbildning av först och
främst larmoperatörerna så att de vid larm kan identifiera en presumtiv trombolyskandidat,
som klarar den tidsmarginal som finns idag. Då skall ambulansen larmas ut enligt prioritetett
larm d.v.s. påkallande av fri väg med blinkade blåljus, sirener och brytande mot
trafikregel under kontrollerade former. Drabbade som inte kan ange när symtomdebut
skedde och följaktligen inte kan komma ifråga för trombolys kommer fortsättningsvis att
transporteras enligt prioritet två. Dessutom behövs en utbildning av ambulanspersonal för
att de vid behov skall kunna göra omprioriteringar under transporten in till sjukhus.
”Rädda-hjärnan-larm” skall sändas in till sjukhuset akutmottagning utan dröjsmål när det
finns misstanke om akut stroke.
Vården på akutmottagningen
Den inre organisationen på sjukhusens akutmottagningar måste ses över, så att det finns
tydliga handlingsplaner för att ta emot de strokedrabbade omedelbart utan dröjsmål med
åtföljande tidsförlust. Ett ”Rädda-hjärnan-larm” som kommer från ambulansen, innebär
att det skall iordningställas ett akutrum med erforderlig utrustning, så att den strokedrabbade
får ett snabbt omhändertagande.
33

Den strokedrabbade skall handläggas av bakjouren som är väl insatt i det lokala vårdprogrammet
för stroke och har utbildning i omhändertagande av akut stroke. Röntgen skall
varslas om att det kommer en person som skall göra en akut datortomografi av hjärna och
att därmed andra undersökningar får anstå tillsvidare. Datortomografen skall förberedas
när ”Rädda-hjärnan-larm” kommer så att ingen tidsspillan orsakas av den anledningen.
Röntgenbilderna skall tolkas av en radiolog med goda kunskaper i neurologi/stroke. Finns
det inte tillgång till kunnig radiolog skall det upprättas en plan för att överföra digitala
röntgenbilder till annat sjukhus som kan vara behjälpligt med tolkningen. Kvaliteten på
röntgenbilderna försämras inte vid sådan överföring mellan olika sjukhus.
Trombolysbehandlingen har idag inte organiserats helt klart i länet. Den utförs inte heller
på strokeenheten utan de som kommer att bli aktuella för denna behandling blir då lagda
på intensivvårdsavdelning för att kunna övervakas under det dygn som det är föreskrivet
skärpt övervakning.
Strokedrabbade som kommer till sjukhus och som inte kommer att bli föremål för
trombolysbehandling skall som tidigare utan tidsspillan tas om hand på strokeenhet, efter
att det gjorts en akut datortomografi av hjärnan för att konstatera om det är en blödning
eller infarkt (blodpropp).
Strokeenhet
Samtliga akutsjukhus i länet är organiserade så att det finns strokeenheter som tar emot
akuta strokepatienter. I Örnsköldsvik är det organiserat så att den drabbade finns kvar på
samma avdelning under hela vårdtiden, men byter delar av personalen när det är dags för
rehabilitering.
Det har visat sig i olika studier att vård av strokedrabbade på strokeenhet, har en gynnsam
effekt för den drabbade. Vård vid strokeenhet har också en lägre andel avlidna i akut
stroke. 22
För att det skall få kallas strokeenhet måste den vara bemannad enligt vissa kriterier samt
ha ett lokalt vårdprogram.
Verksamheten vid strokeenheter karakteriseras av följande nyckelprinciper:
● fastställt program för utredning och behandling
● tidig aktiv rehabilitering
● regelbunden registrering av funktionsnivå
● detaljerad information/utbildning för både den drabbade och anhörig/närstående
● specialutbildad personal som arbetar i team bestående av läkare, sjuksköterska,
undersköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut samt vid behov kurator, logoped,
psykolog och dietist
● läkare med fördjupad kunskap i cerebrovaskulära sjukdomar
● specialutbildad sjuksköterska som helt ägnar sig åt strokevård och som fungerar som
central samordnare för stroketeamet
22 Riks-Stroke
34

● fortlöpande personalutbildning om strokesjukvård
● nära samarbete med rehabiliteringskliniker och geriatriska kliniker
● noggrann planering av fortsatt vård samt samordning med och informationsöverföring
till dem som skall svara för fortsatt vård, omsorg och rehabilitering
● möjlighet för närstående att medverka i vård och rehabilitering redan tidigt i
förloppet 23
Primärvården
Primärvårdens roll är mycket stor i omhändertagandet av strokedrabbade. I eftervården
skall organisationen vara sådan att en uppföljning sker hos familjeläkaren på den
vårdcentral man tillhör. Denna uppföljning skall ske utan att den drabbade själv skall ta
kontakt med sin vårdcentral.
Vid ett besök på vårdcentralen skall det kontrolleras:
• blodtryck
• elektrolyter om den drabbade har blivit insatt på vätskedrivande behandling under
vårdtiden
• kontroll av hur den drabbade fungerar i det dagliga livets olika aktiviteter
• förmågan att röra sig
• förmågan att uppfatta sin omgivning, uppfatta sig själv och sin egen kropp
• förmågan att förstå och uttrycka sig
• trötthet
• sömnmönster
• koncentration
• smärta, identifiera vilken typ av smärta det är
• eventuell depressionsutveckling
• personlighetsförändring
• försämring i funktionsnivån
Vid vårdcentralen görs en bedömning om det finns fortsatt behov av rehabilitering via
vårdcentralens rehabteam, eller hemrehabteam där det finns tillgång till sådant.
Organisera upp strokevården på vårdcentralen så att det finns en tydlig plan för vad som
skall göras när det kommer meddelande från slutenvården att en strokedrabbad återvänt
från sjukhusvistelsen. När den strokedrabbade lämnas över från slutenvården till
vårdcentralen för fortsatt uppföljning och eventuell rehabilitering skall klart framgå av en
rehabiliteringsplan vad som gjorts i slutenvården samt vad som skall göras av den som tar
över ansvaret för fortsatt rehabilitering och uppföljning. I Västernorrland är det endast
inom Sundsvalls-Timrå-Härnösands kommuner som det finns hemrehabteam som
bedriver rehabilitering i hemmen. På vårdcentralerna finns det idag både arbetsterapeuter
och sjukgymnaster som kan träna med strokedrabbade både på vårdcentral och i vissa fall
även i hemmen. Det är dock ingen klar organisation för träning i hemmiljö, utan det är i de
23 Nationella riktlinjer för strokesjukvård, Socialstyrelsen 2000
35

allra flesta fall organiserat så, att den drabbade själv skall söka sig till vårdcentralen för att
få sin rehabilitering. Många har det handikapp som kan uppstå efter en stroke, t.ex. när
högre intellektuella funktioner inte fungerar till fullo. Dessa personer har svårt för att själv
ta initiativet till rehabilitering.
Det är för många också svårt att identifiera smärta och sätta den i samband med den
stroke de har haft. Depressioner efter stroke är annorlunda än andra depressioner vilket
kan göra dem svåra att identifiera.
36

Strokedrabbades egna berättelser
Jag var frisk och mycket aktiv innan jag insjuknade den 28 juni 2004.
Jag var när jag blev sjuk 66 år, idag är jag 69 år. Mitt stora intresse har
alltid varit natur och friluftsliv, jag har varit aktiv jägare sedan jag var
mycket ung. Jag var inte överviktig, tog inga som helst mediciner,
högt blodtryck fanns i släkten, själv hade jag kontrollerat det några
gånger. Jag har aldrig rökt och varit måttlig med alkohol.
Jag, blev som jag sa sjuk 28 juni 2004, då var jag uppe i vårt
sommarställe i Graninge, hade inte gjort något särskilt, hämtat lite
vatten i brunnen, hustrun hade åkt hem så jag var ensam. När jag var vid
brunnen fick jag lite ont i höger armen men det gick över, när jag kom in föll jag ihop på
golvet, därefter minns jag inget mera förrän några dagar senare när jag låg på sjukhuset i
Sollefteå. Själv hade jag på något vis lyckats larma ambulansen, jag har inget minne av att
jag gjorde det. När jag vaknade till visade det sig att jag var förlamad i vänster sida av
kroppen men jag hade inga svårigheter med att tala. Att jag var förlamad berodde på en
stroke, det visade sig på röntgen att det var en blödning inne i hjärnan. I Sollefteå tog dom
kontakt med Umeå för att höra med dom om jag skulle opereras men dom tyckte att man
skulle avstå.
Efter ungefär en vecka, flyttades jag till strokeenheten i Härnösand eftersom jag bor där
och min hustru lättare skulle kunna besöka mig. Där påbörjades träning för att sedan
fortsätta på geriatriska rehab. Jag tycker att jag fick en bra vård, men träningsintensiteten
kunde ha varit högre. Det var ofta jag själv som tog initiativ till träningen, hade jag inte
gjort det hade det inte blivit så mycket träning av.
Efter rehabiliterings perioden gick jag på dagrehab under någon månad, där var det träning
två dagar i veckan med sjukgymnast och arbetsterapeut. Det talades aldrig om att jag skulle
få någon hemrehab, jag vet inte om det fanns något sådant då eller om det kommit till
senare. Det gjordes en vårdplanering medan jag låg på rehab, där det bestämdes att det
skulle göras lite förändringar hemma i bostaden, så att jag lättare skulle kunna vistas där.
Dessutom blev jag erbjuden att ha hemtjänst men hustrun blev arbetslös så vi avstod från
att ha hemtjänst. Jag fick färdtjänst beviljad men den användes sällan, hustrun kör bil och
det är smidigare att ta den egna bilen när vi skall åka någon iväg någonstans. Vad jag kan
komma ihåg, så fick varken jag eller hustrun någon information om riskfaktorer eller
liknande. Jag har inte tagit kontakt med den lokala strokeföreningen, däremot deltar
hustrun i en anhöriggrupp för strokedrabbade, den drivs av kommunen och landstinget
tillsammans. Vi bor kvar i det hus vi hade innan jag blev sjuk, det har gjorts en del
förändringar så att det skall vara lättare för mig att bo kvar hemma. När jag blev sjuk hade
jag som jag nämnt inga mediciner, nu har jag fyra olika mediciner, det är mot högt
blodtryck och höga blodfetter.
37

Jag är idag 75 år, när jag blev sjuk i stroke var jag 56 år.
Jag hade alltid varit frisk, tog inga mediciner, jag har inte rökt
däremot använder jag snus, dessutom är jag ganska så rund om
magen, jag är överviktig.
Jag och det jaktlag jag tillhör hade varit ute och jagat älg, vi skulle
ta hand om en älg som vi fällt, den låg på isen alldeles nära land.
När vi skulle dra den in till stranden halkade och föll så olyckligt att jag slog i huvudet i en
sten. Jaktlaget tyckte att jag skulle åka till sjukhuset men jag själv tyckte det var onödigt. Vi
tog hand om den skjutna älgen sedan åkte jag hem, väl hemkommen blev jag svag i den
vänstra sidan, Min fru ringde efter ambulans och jag åkte in till Härnösands sjukhus, där
gjordes det en röntgen av hjärnan som visade att jag hade fått en blödning i hjärnan.
Blödningen var så stor och satt så till att det bestämdes att jag skulle förflyttas till Umeå
Där opererade man mig på grund av att blodtrycket steg kraftigt och det var visst hotfullt.
Under hela tiden var jag svag i höger sida, men jag hade inga problem med att tala.
Jag fick åka tillbaks till Härnösand efter en tid i Umeå, först var jag på en medicinavdelning,
sedan var jag på geriatriska rehab. Under en period växlade det mellan rehab i
Härnösand och rehab i Umeå, varför det var så kommer jag inte riktigt ihåg. När
medicinska rehab kliniken öppnade i Härnösand fick jag komma dit för rehab där hos
dom. Jag tyckte att jag fick en mycket bra rehabilitering genast i början, nu är det mycket
mindre. Jag skulle vilja ha mera träning och med tätare intervaller.
Jag tycker att det var mycket bra omhändertagande hela vägen, skall någon nämnas
speciellt så är det medicinska rehab i Härnösand.
Jag fick inte veta om att det fanns dagrehab när jag låg inne på sjukhuset, det har jag fått
veta senare, men jag har aldrig varit med på den sortens rehabilitering. Jag fick inte heller
någon hemrehab. Viss information fick jag, en del information om riskfaktorer, jag har
inte slutat med att snusa och har heller inte hört något om att den sortens tobaksbruk
skulle vara skadligt. Jag fick av biståndshandläggare erbjudande om att få hemtjänst, men
det sköter hustrun, så det känns skönt att inte behöva ha främmande människor i hemmet.
Dessutom har jag av kommunen fått ett parkeringstillstånd för handikapplats. Fick också
erbjudande om en permobil men jag ville ha en så kallad ”4-hjuling” som jag skulle vara
mera betjänt av när jag skall ut i skogen. Jag deltar fortfarande i den årliga älgjakten och det
kan jag göra tack vare att jag har ”4-hjulingen”. Andra förflyttningar får ske via rullstol, jag
kan gå kortare sträckor inomhus stödd på en käpp. Jag får en träningsperiod på dagrehab
per år i Härnösand. Jag skulle vilja ha mera av den träningen för att upprätthålla de
funktioner jag har kvar, men det verkar vara svårt att få mera tid för rehab.
Efter min stroke har jag besvärats av krampanfall men det är mycket bättre sedan jag fick
medicinering mot det, efter att det blev rätt inställt har jag inte haft några kramper.
Förutom mediciner mot kramper så tar jag också tabletter mot värk i den sida som är
förlamad. Med den sortens tablett jag tar har jag inte någon speciell värk. Blodtrycket och
blodfetterna är bra så det behöver jag inga mediciner för.
38

Jag har trotts allt en bra livssituation och kan under sommaren ta mig ut i skog och mark
med hjälp av min ”4-hjuling”. Vintertid är det svårare att vara aktiv och det blir mera
stillasittande hemma i bostaden. Jag har inte under de här åren lyckats med att minska
vikten trots att jag vet att det inte är till gagn för min situation, men det är svårt när man
inte kan röra sig som förut. Hustrun gör en stor insats för att jag skall ha en bra
livskvalitet, vi är båda aktiva i den lokala strokeföreningen.
Vad jag saknar mest är en tätare återkommande rehabilitering via geriatriska klinikens
dagrehab.
Jag är ensamboende änka sedan hösten 2003, själv är jag 72 år.
Jag blev sjuk i stroke i juli 2004. Jag var på väg till ett möte, jag åkte
bil, när jag skulle ta mina kryckor för att kliva ur bilen (kryckorna har
jag på grund av att jag opererat en höft) kunde jag inte greppa om
handtaget på kryckan med den högra handen, handen känns klumpig
och den var svår att styra. Jag var inte svag på något annat ställe i
kroppen, benet eller i ansiktet, jag hade inga problem med att tala
eller uppfatta vad andra sade. Så småningom kommer jag ur bilen
och sätter mig på en trapp för att tänka ut vad jag skall göra och
hoppas att det skall gå över om en stund. Jag ringer min dotter som bor i Svenstavik och
berättar vad som har hänt, hon sätter sig i sin bil och åker hela vägen hit, det tar mellan 3-4
timmar. Under tiden har handen och armen blivit ännu lite sämre och nu känns den som
om det vore ”dött kött” När dottern anländer åker vi till sjukhuset i Härnösand, det är då
sen lördag eftermiddag så det beslutas om att det inte skall göras någon röntgen av hjärnan
förrän på söndag förmiddag, röntgen visar en infrakt i vänstra delen av hjärnan.
Dagen efter känns handen något mindre domnad jämfört med dagen före. Jag blir väl
omhändertagen av personal på avdelningen, men jag saknar information om vad som hänt,
varför och om det kan hända igen. Jag fick behålla den vätskedrivande tablett jag hade
förut däremot fick jag en tablett för att förhindra nya proppar och en tablett mot höga
blodfetter. Det kom en arbetsterapeut med en gummiboll som jag skulle klämma på, inget
annat träningsprogram eller ytterligare instruktioner. Jag blev utskriven efter tre dagars
vård utan hjälpmedel, enbart den gummiboll som jag skulle fortsätta att träna med.
Det ordnades inget återbesök till medicinmottagningen utan enbart ett till min familjeläkare
på den vårdcentral jag tillhör. Däremot fick jag ett återbesök hos strokesköterskan
efter tre månader. Jag fick inget erbjudande om dagrehab eller hemrehab, träningen fick jag
sköta helt själv och efter eget huvud. Jag erbjöds senare att delta i en strokeskola som
anordnades av sjukhuset, den var under tre eftermiddagar, den var mycket givande men
den kom lite väl sent, nästan ett år efter att jag haft min stroke. På strokeskolan fick jag en
bra information om sjukdomen och det demonstrerades olika hjälpmedel, det var där jag
fick tips och idéer om vad jag behövde. Efter det har jag på eget initiativ skaffat en del
hjälpmedel.
39

Jag mår relativt bra idag, tränar själv aktivt dagligen och handstyrkan blir allt bättre, men
det är problem med finmotoriken fortfarande. Jag har varit på Österåsens Hälsohem våren
2005 som rehabilitering efter min höftoperation, den perioden var mycket bra. Jag saknar
fortfarande mera distinkta återbesök som riktar sig mot hjärnan och den stroke jag hade.
Jag har under senare tid fått problem med att jag har känselnedsättning i höger fot, det
utreds via neurolog vid Sundsvalls sjukhus.
Jag tar fortfarande vätskedrivande medicin som förut och tar också blodproppsförebyggande
tablett. Den tablett jag fick mot höga blodfetter har jag måst sluta med på grund
av att jag inte mådde så bra när jag tog den, det skall prövas ut en annan medicin som jag
inte fått ännu.
Jag är gift, vi bor kvar där vi har bott under många år. Efter den
stroke som jag drabbades av har jag inga svårigheter med att
tala, skriva eller läsa. Går gör jag både inom- och utomhus utan
hjälpmedel. Jag har alltid känt ett visst obehag för sjukvården
och har därför inte besökt varken sjukhus eller vårdcentral
särskilt ofta, därför vet jag inte om jag har haft högt blodtryck
och för högt kolesterolvärde tidigare, jag har aldrig kontrollerat
det. Eftersom jag känner sånt obehag för sjukvården tog det tre
dagar innan jag åkte till sjukhuset.
Det hela började när jag gick omkring hemma och städade, helt utan orsak började jag att
dregla ur ena mungipan, då satte jag mig en stund, började lösa korsord, jag skrev knappt
läsbart. Dagen efter på morgonen hade armen blivit sämre, jag kunde nästan inte röra på
den, ena halvan av ansikte var nästan som om det var bortdomnat, nästa som tandläkarbedövning.
Vartefter dagen gick tyckte jag att det blev lite bättre. När så den tredje dagen
kom, då kände jag mig riktigt dålig, jag hade balanssvårigheter. Då först åkte jag till vårdcentralen,
därifrån blev det ambulans till sjukhuset med en gång. Det konstiga nu efteråt är
att jag aldrig drog några som helst slutsatser av att min mamma hade liknande besvär när
hon drabbades av sin stroke.
När jag kom till sjukhusets akutmottagning blev jag väl omhändertagen, den läkare som jag
träffade på vårdcentralen hade ringt och talat om att jag skulle komma. Han hade dessutom
berättat för dom på sjukhuset att jag hade sån skräck för sjukvården, så personalen
lovade att de skulle vara snälla mot mig och det var de. Det tog hela dagen innan jag kom
till den sal där jag skulle ligga. När jag väl var på sjukhuset blev jag kvar där under två
veckors tid. Sedan åkte jag hem och var hemma ungefär tre veckor. Därefter började jag på
något som heter dagrehab, då skulle jag åka buss in till sjukhuset igen. Till en början ville
jag inte alls vara med om det men jag måste för att bli bättre. Den tiden var den bästa på
mycket länge, jag träffade flera som var drabbade precis som jag och vi kunde byta mycket
tankar och erfarenheter.
40

Jag har också varit med på något som heter ”Stroke-skola”. Där informerade personal från
rehab om diagnosen stroke och om vikten av rehabilitering, vi träffades vid fyra tillfällen.
Efter rehab-perioden har jag fortsatt med träning via vårdcentralen här hemma, det har
fungerat mycket bra och jag har sluppit att resa flera mil till träningen. Jag blev erbjuden
hembesök men det tackade jag nej till.
Jag har inte haft några problem med värk från den svaga sidan som jag vet att en del kan
drabbas av. Däremot har jag rygg- och nackproblem sedan tidigare, det tror jag är sviter
efter min tid som lokalvårdare. Efter det här har jag fått lite problem med minnet, jag har
också svårt att koncentrera mig. Ibland börjar jag med en sak men slutför den inte utan jag
börjar med något annat istället och då kan det hända att jag för en stund glömmer det jag
höll på med, det är irriterande att vara så splittrad.
Ibland när jag är ute och promenerar och möter någon bekant kan jag komma på mig själv
om en stund, hur gjorde jag hälsade jag eller inte, det känns också väldigt jobbigt att
komma på sig själv med sådana tankar. Det känns på något konstigt sätt ingen ordning i
huvudet.
Jag hade aldrig känt av någon stroke tidigare innan jag blev sjuk, det bara kom som en blixt
när jag gick där och dammsög.
Jag har varit rökare tidigare men det har jag slutat med, känns rätt så skönt att inte behöva
tänka på det också. Jag har en övervikt som jag försöker att motarbeta med kost och
motion, den tog fart när jag opererade struma. Under hela min vårdtid blev jag väl bemött
av personalen och jag tycker att kvaliteten på vården var hög. Det jag kan tycka var
negativt var att många som var svårare drabbad än jag, fick vänta länge innan de fick hjälp
upp ur sängen och när de hade behov att få komma till toaletten, det var som jag
uppfattade det för lite personal.
Jag lever i ett samboförhållande sedan många år, och vi bor kvar i
samma hus som vi bott i under en längre tid. Efter den stroke som
jag haft, fick jag inga problem med språket eller att röra mig, jag
klarar att gå både ute och inne utan problem. Jag har en annan
kronisk sjukdom sedan några år, jag är reumatiker och äter en del
mediciner mot det. Dessutom har jag högt blodtryck som
tablettbehandlas, hur det är med blodfetterna vet jag inte det har jag
aldrig kontrollerat.
Innan jag fick min ”riktiga” stroke hade jag något som kallas TIA, det var någon månad
tidigare. Den dagen jag blev sjuk i min riktiga stroke var det som om det small till. Jag åkte
direkt till sjukhuset, där gick det undan minsann, jag fick hjälp med en gång utan att
behöva vänta. På sjukhuset var jag under cirka två månader därefter skrevs jag ut tillbaka
hem, det var ju det jag ville. Rehabiliteringen på sjukhuset tycker jag inte var så mycket.
När jag kom hem har jag gått till vårdcentralen och tränat, bland annat har jag haft
41

assängträning, dels för min reumatiska sjukdom men det har också varit bra träning för
stroken. Efter jul har jag inte haft någon träning utan nu får jag sköta den delen själv. Jag
har hört att vissa kan få besvär med att de får värk från den svaga sidan, jag brukar ibland
få liksom kramper och muskelvärk i benet, själv tror jag att det beror på att jag överanstränger
mig när jag tränar. Kroppen hänger inte med som den gjorde förr, jag måste tänka
ut lite olika strategier och koncentrera mig på den uppgift jag skall göra. Jag försöker också
att gå ner lite i vikt så att det inte skall belasta kroppen med för många kilon. Efter stroke
har jag slutat med tobak samt att jag dricker ingen alkohol heller numera.
Sammanfattar jag det hela tycker jag att vården var bra hela tiden, rehab hade kunnat få
vara längre men vi blev nog rätt så trötta på varandra så det tog på något sätt ett naturligt
slut.
Jag är gift, tidigare yrkesarbetande kvinna, som aldrig rökt däremot har
jag varit utsatt för passiv rökning under många år.
Jag har en belastningsskada i axlar, nacke och rygg sedan mitt tidigare
arbete. Jag besökte vårdcentralen en gång när jag hade ont i bröstet,
den gången tolkades det som värk från den belastningsskada jag lider
av. Det togs inga prover eller blodtryck den gången. Så småningom
kom jag till sjukhuset därifrån fick jag remiss till Umeå för att
undersöka några blodkärl, jag tror det var på halsen, men dom sade att det inte gick att
åtgärda dem. En tid efter att jag varit i Umeå fick jag fruktansvärt ont i bröstet, maken
larmade via sos-alarm, fört kom räddningstjänstens IVPA (I Väntan På Ambulans), de
som då kom var mycket duktiga och kunde lugna ner både mig och maken tills
ambulansen anlände. Av ambulanspersonalen blev jag väl omhändertagen och de var
professionella i sitt arbete. När jag kom in till sjukhusets akutmottagning blev jag bemött
på ett lugnt och tryggts sätt av kunnig personal. Under tiden som jag låg på sjukhuset
drabbades jag av en stroke och blev då svag i vänster sida. Jag blev då kvar på sjukhuset
under några dagar sedan blev jag förflyttad till en rehabiliteringsavdelning för fortsatt
träning. Där fick jag med hjälp av arbetsterapeut och sjukgymnast träna upp den sida som
var svag. Den träningen var, som jag upplevde det, betydelsefull för mig. Efter den
rehabilitering som jag fick när jag låg inne var jag hemma och fortsatte träningen på egen
hand. När det gått några månader blev jag kallad till dagrehabiliteringen. Där var jag på
träning med både arbetsterapeut och sjukgymnast några dagar i veckan i ungefär fyra
veckor om jag inte minns fel. Idag har jag inga större problem med att klara mig själv, jag
går både inne och ute helt själv. Det som hindrar mig i ute-aktiviteterna är att jag inte vill
vara ute när det är snö och halt.
Skall jag sammanfatta hela vården tycker jag att jag blev bra omhändertagen av kunnig
personal så jag har inget som jag så här direkt vill klaga på. Det jag skulle vilja påpeka är att
jag har en önskan om att fått kontakt med en dietist för hjälp med kostråd för att undvika
det som är onyttigt för mig. Jag tycker också att det skulle ha varit mera aktivitet från
vårdcentralens sida, det märktes en tydlig skillnad när min make blev sjuk då var det fullt
pådrag från början. Jag saknar också att läkarna inte har telefontid.
42

10. Analys
Slutsatser
Att vara drabbad av stroke, ger mycket ofta fysiska funktionshinder i form av svaghet i
arm/hand, ben, känselnedsättning, sluddrigt tal, läppläckage etc.. Dessa nedsättningar är
tydliga för omgivningen och den drabbade, det medför att den drabbade inte behöver
förklara sina problem och acceptansen är större hos såväl den drabbade, närstående och
övriga i omgivningen. Något som däremot inte är lika tydligt är de funktionshinder som
finns i de högre intellektuella nivåerna.
Drabbade med de skadorna kan ha stora problem att orientera sig såväl inomhus som
utomhus, de kan ha svårt att uppfatta saker i deras omgivning, svårigheter att läsa skriva
och räkna. Språkstörning i form av afasi/dysfasi är inte bara frustrerande och tröttande för
den drabbade, det är dessutom mycket besvärande för de närstående som inte kan tyda
och tolka vad den drabbade vill ha sagt, eller när den drabbade inte kan tyda vad andra
personer säger. Det är inte heller ovanligt med humörsvängningar som ibland är svåra att
tolka av personer som finns runt den drabbade. Risken är stor att kontakter bryts på grund
av dessa problem. Det finns dessutom en uppenbar risk att de som är drabbade av stroke
blir isolerade och har svårt med kontakter med olika myndigheter med påföljd att de inte
får den hjälp och stöd de har rätt till.
Den kartläggning som är gjord visar att det finns en skillnad i strokeinsjuknande i
Västernorrland jämfört med riket i övrigt, det kan delvis förklaras av t.ex. högre
medelålder, större andel kärlsjuka och diabetes i länet jämfört med riket.
Det som kan ses som en framgång är att rehabiliteringen av strokedrabbade är
framgångsrik. Den visar på att fler strokedrabbade får rehabilitering i någon form i länet
jämfört med riket, dessutom återvänder fler till det egna boendet efter utskrivning från
sjukvården.
Vad som inte framgår är om de har behov av hemtjänstinsatser eller inte. I analys av
statistik framgår det att det är fler i riket bland dem som är 75 år och äldre som är i behov
av kommunalt särskilt boende jämfört med dem som är drabbade i länet. Slutsatsen av det
borde då bli att det är samhällsekonomisk fördelaktigt att ge en god rehabilitering så att de
drabbade kan bo kvar i det egna hemmet och inte vara i behov av annan boende form.
43

11. Förslag
Mål
Hälso- och sjukvårdsdelegationen beslutade vid sammanträde 2006-01-25, § 3 (även 2006-03-
28, § 13), om följande mål för programarbetet:
• Minska insjuknandet i stroke mot riksnivå inom en 5-års period (högst 5-10 %
över)
• Öka medvetenheten om stroke och dess riskfaktorer hos allmänheten och
landstingets egen organisation för att minska tiden från insjuknandet till påbörjad
behandling
• Landstinget skall vid samtliga vårdcentraler i länet enskilt eller gemensamt ha
hemrehabteam eller motsvarande inom planperioden
Aktivitetsplan
De visionsmål som politikergruppen formulerat har brutits ner i delmål och förslag på
aktiviteter, se nästa sida.
45

Aktivitetsplan
Aktivitetsplan för stroke
Visionsmål Aktivitet Mål Klart år
Minska insjuknandet i stroke
mot riksnivå inom en 5-års
period (högst 5-10 % över)
Tidigt identifiera riskgrupper inom primärvården genom hälsokontroller
av de som befinner sig inom riskområdet.
Hälsokontroller via företagshälsovård.
Utbildning inom primärvården vilka som räknas in i
riskgruppen.
Indikatorer
Hypertoni, rökning, förmaksflimmer, fetma, diabetes, stress,
alkohol
Tydliga strukturer på vad
som skall göras och av vem
bör tydliggöras
2011.
Jämföra
förändringar i
insjuknandet per
år som mätfaktor.
Öka medvetenheten om
stroke och dess riskfaktorer
hos allmänheten och
landstingets egen
organisation för att minska
tiden från insjuknandet till
påbörjad behandling
Informationskampanjer via media, patientföreningar, studieförbund
och andra intresseföreningar till allmänheten.
Höja prioriteringen hos SOS-alarm från prio 2 till prio 1.
Utbilda larmoperatörerna vid SOS-alarm.
Utbilda personalen inom ambulanssjukvården.
Utbildning av personal vid akutmottagningarna.
Upprätta handlingsplan för "Rädda Hjärnan"- larm inom
akutvården.
Ändra den inre organisationen vid länets tre akutsjukhus.
Införa "gräddfiler" för strokedrabbade.
2007 skall
prioriteringsordningen
vara
höjd från prio 2
till prio 1
47

Visionsmål Aktivitet
Landstinget skall vid samtliga Förbättra möjligheten till rehab i hemmiljö.
vårdcentraler i länet enskilt Tydliga rehabplaner med delmål och mål som är realistiska
eller gemensamt ha och uppnåbara upprättas i samråd med den drabbade och
hemrehabteam eller vårdgivaren
motsvarande inom
planperioden
48
Mål Klart år
Att med rehabteam nå så
många av de strokedrabbade
i deras hemmiljö
som möjligt, att kunna ge
adekvata träningsråd i
hemmet
2009 bör det vara
möjligt att ha
rehabteam vid
varje vårdcentral
enskilt eller
gemensamt.
Vid de vårdcentraler där det
finns rehabteam idag mera
tydliggöra deras roll
gentemot de som är
strokedrabbade.
Erbjuda de strokedrabbade
aktiv träning i hemmet som
förstahandsalternativ,
därefter erbjudande om
träning vid vårdcentral.

Bilagor
Riks-strokestatistik.
Efter akutvård - totalt
60
50
40
43,1
48,9
30
28,4
% i länet
% i riket
20
18,1
14,4
18,1
11,5
11,3
10
0
1,5
2,7
1 0,9 0,5 1,3
Eget boende
Kommunalt särskilt boende
Annan akutklinik
Geriatrisk/rehabklinik
Avliden under vårdtiden
Annat
Uppgift saknas
Efter akutvård - män < 75
70
63,1
60
57,1
50
40
30
26,7
% i länet
% i riket
20
18,3
10
0
5,1
6,9
2,3
4,5
7,4
5,9
1,4
1,4
0 1,1
Eget boende
Kommunalt särskilt boende
Annan akutklinik
Geriatrisk/rehabklinik
Avliden under vårdtiden
Annat
Uppgift saknas
49

Efter akutvård - män > 75
50
45
44,9
40
35
35,7
35,7
30
25
20
20,3
18,9
% i länet
% i riket
15
13,8
12,1
13,6
10
5
0
1,7
1,8
1 0,6
1
1,5
Eget boende
Kommunalt särskilt boende
Annan akutklinik
Geriatrisk/rehabklinik
Avliden under vårdtiden
Annat
Uppgift saknas
Efter akutvård - kvinnor < 75
70
63
60
53,8
50
40
30
25,9
% i länet
% i riket
20
16,8
10
0
9,1
8,2
2,8
3,8
7,7
6,7
0,7 1,6 0,7 1,3
Eget boende
Kommunalt särskilt boende
Annan akutklinik
Geriatrisk/rehabklinik
Avliden under vårdtiden
Annat
Uppgift saknas
50

Efter akutvård - kvinnor > 75
40
35
35,7
36,6
30
28,2
25
23,8
23,8
20
15
18
15,4
15,2
% i länet
% i riket
10
5
0
0,3
1,6
0,9 0,5
0,3
1,4
Eget boende
Kommunalt särskilt boende
Annan akutklinik
Geriatrisk/rehabklinik
Avliden under vårdtiden
Annat
Uppgift saknas
Utskrives till eftervård (rehabilitering)
Totalt
90
80
70
60
68,8
60,7
72,3
81,8
50
40
30
20
29,7
25,7
% i länet
% i riket
10
0
0,7 1,8
0
0
3,3
5,8
1,5
2
Eget boende
Kommunalt särskilt boende
Annan akutklinik
Geriatrisk/rehabklinik
Avliden under vårdtiden
Annat
Uppgift saknas
51

Utskrives till eftervård (rehabilitering) - Män < 75
90
80
78,9
74
73,7
81,3
70
60
50
40
% i länet
% i riket
30
20
17,5 17,5
10
0
1,8
1,9
0 0
0
3,2 1,8
3,3
Eget boende
Kommunalt särskilt boende
Annan akutklinik
Geriatrisk/rehabklinik
Avliden under vårdtiden
Annat
Uppgift saknas
Utskrives till eftervård (rehabilitering) - Män > 75
90
80
81,3
70
65,7
60
56,3 57,3
50
40
30
35,9
32,6
% i länet
% i riket
20
10
0
1 1,9
0
0
4,9
7,2
1,9
1,1
Eget boende
Kommunalt särskilt boende
Annan akutklinik
Geriatrisk/rehabklinik
Avliden under vårdtiden
Annat
Uppgift saknas
52

Utskrives till eftervård (rehabilitering) - Kvinnor < 75
100
90
86,1
83,1
80
70
71,7
75
60
50
40
% i länet
% i riket
30
20
10
0
11,1
19
2,9
0 0 0
0
3,8 2,8 2,6
Eget boende
Kommunalt särskilt boende
Annan akutklinik
Geriatrisk/rehabklinik
Avliden under vårdtiden
Annat
Uppgift saknas
Utskrives till eftervård (rehabilitering) - Kvinnor > 75
90
80
76,3
82
70
69,7
60
50
40
49,6
40,2
% i länet
% i riket
30
25
20
10
0
0 1,2 0 0
5,3
7,4
0
1,5
Eget boende
Kommunalt särskilt boende
Annan akutklinik
Geriatrisk/rehabklinik
Avliden under vårdtiden
Annat
Uppgift saknas
53

Uppgifter från diagnosregistret, de är inte åldersstandardiserade uppgifter
Båda könen I61, I63 och I64
700
600
Vårdtillfälle/100000
500
400
300
200
100
Riket
Skåne län
Hallands län
Gävleborgs län
Västernorrlands län
Jämtlands län
0
1998 1999 2000 2001 2002 2003
Kvinnor I61, I63 och I64
Vårdtillfälle/100000
700
600
500
400
300
200
100
Riket
Skåne län
Hallands län
Gävleborgs län
Västernorrlands län
Jämtlands län
0
1998 1999 2000 2001 2002 2003
54

Män I61, I63 och I64
Vårdtillfälle/100000
700
600
500
400
300
200
100
Riket
Skåne län
Hallands län
Gävleborgs län
Västernorrlands län
Jämtlands län
0
1998 1999 2000 2001 2002 2003
Åldersstandardiserad incidens I63
Antal/10000
30
25
20
15
10
5
0
Män
Kvinnor
Skåne
Halland
Gävleborg
Västernorrland
Jämtland
Norrbotten
Hjärninfarkt (blodpropp i något av hjärnans blodkärl)
55

Åldersstandardiserad incidens I61
6
Antal/10000
5
4
3
2
1
Män
Kvinnor
0
Skåne
Halland
Gävleborg
Västernorrland
Jämtland
Norrbotten
Blödning inne i hjärnvävnaden
Åldersstandardiserad incidens I60
2,5
Antal/10000
2
1,5
1
0,5
0
Män
Kvinnor
Skåne
Halland
Gävleborg
Västernorrland
Jämtland
Norrbotten
Subaraknoidalblödning (blödning mellan hjärnans hinnor, orsakade av att ett aunerysm, pulsåderbråck brister)
56

Åldersstandardiserad incidens I64
Antal/10000
8
7
6
5
4
3
2
1
0
Män
Kvinnor
Skåne
Halland
Gävleborg
Västernorrland
Jämtland
Norrbotten
Stroke som inte är specificerade som blödning eller infarkt
57

Ledningsstaben Hälso- och sjukvård, Landstingets kansli, 871 85 Härnösand
Tel: 0611-800 00 Fax: 0611-800 26