Länsstyrelsens krisledningsplan - Länsstyrelsen i Stockholms län

UTKAST
Rapport Mars 2001:01 2008
Länsstyrelsens krisledningsplan
Räddningstjänst och sanering vid
strandpåslag av olja

UTKAST
Mars 2008
Länsstyrelsens krisledningsplan
Räddningstjänst och sanering vid
strandpåslag av olja

Tryckeri: xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Utgivningsår: 2008
ISBN: xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Fler exemplar av denna rapport kan beställas hos
Räddnings- och säkerhetsavdelningen,
Länsstyrelsen i Stockholms län, tel 08-785 40 00
Besök också vår webbplats www.ab.lst.se

Förord
Denna delplan för räddningstjänst och sanering vid utsläpp av olja ingår i
Länsstyrelsens planverk för krisledningsorganisationen.
Delplanen ska användas vid utsläpp eller risk för utsläpp av olja inom
Sveriges gränser samt vid sanering efter utsläpp.
Delplanen fastställs härmed.
Stockholm april 2008
Stefan Dellså
Försvarsdirektör
– 3 –

– 4 –

Innehåll
Förord ............................................................................................ 3
Innehåll .......................................................................................... 4
Innehåll .......................................................................................... 5
Allmänt........................................................................................... 7
Syfte och omfattning ...................................................................................... 7
Hotbild.............................................................................................................. 7
Länsstyrelsens krisledningsorganisations mål? ........................................ 8
Samverkan, samordning och uppgifter ...................................... 9
Länsstyrelsens ansvar och roll ..................................................................... 9
Övriga aktörers ansvar och roller ............................................................... 11
Resurser och underlag för beslut.............................................. 15
Oljejouren, IVL............................................................................................... 15
Kustbevakningen .......................................................................................... 15
Räddningsverket........................................................................................... 15
Miljöatlas........................................................................................................ 16
Kommunernas planer för oljeskadeskydd ................................................. 16
Platser för tillfällig mellanlagring av
oljerester/insamlad olja längs kusten ........................................................ 17
Bilaga 1 ........................................................................................ 18
Översiktlig beskrivning av kuststräckan.................................................... 18
Bilaga 2 ........................................................................................ 19
Miljöfarligt utsläpp i havet, sjöar och vattendrag -
förutsättningar enligt lagstiftning ............................................................... 19
Bilaga 3 ........................................................................................ 24
Checklista för Länsstyrelsen vid miljöfarligt utsläpp till havs ................... 24
– 5 –

– 6 –

Allmänt
Syfte och omfattning
Länsstyrelsens regionala oljeskyddsplanen ska utgöra ett stöd för myndigheten
som områdesansvarig myndighet i händelse av miljöfarligt utsläpp till
havs, och i tillämpliga delar i hav, åar, älvar, sjöar och vattendrag inom
länet. Planen är också ett stöd för Länsstyrelsen om ansvaret för räddningstjänst
övertas enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. (Reglerande
lagstiftning se bilaga 1.)
I samverkan mellan Miljöskyddsenheten vid Länsstyrelsen i Stockholm,
länsstyrelserna Uppsala, Sörmland och Västmanland samt Kustbevakningen
Regionledning Ost, har denna regionala oljeskyddsplan upprättats. I arbetet
har även representanter från vissa kustkommuner deltagit.
Planen reglerar de uppgifter som länsstyrelsen har i länsstyrelseinstruktionen
med utgångspunkt i det geografiska områdesansvaret, bland annat:
• att ha förmåga att informera,
• att samverka med, och samordna myndigheter/organisationer,
• att verka för effektivt resursutnyttjande,
• att stödja länets kommuner med underlag för beslut.
Den regionala oljeskyddsplanen omfattar länsstyrelsens samt huvudaktörernas
roller, uppgifter, samverkan och samordning, beslutsunderlag
och resurser. Planen för oljeskadeskydd ingår som en del av Länsstyrelsens
planverk för krishantering.
Hotbild
Bedömning av volymen utsläppt olja
För 2006 är bedömningen att den volym olja som släppts ut i svensk
ansvarszon uppgått till cirka 50 000 liter. Det literantal som uppges är ett
medelvärde av minimi- respektive maximinivån av den volym olja som
bedöms ha släppts ut vid flertalet av de konstaterade utsläppen.
Stora volymer olja förvaras i fartygens bunkertankar, alltifrån några tiotal
kubikmeter dieselbrännolja till flera tusen kubikmeter tjockolja. Vid grundstötningar
och förlisningar uppkommer inte sällan utsläpp på hundratals
– 7 –

2
2
1
5
77
38
35
9
21
26
19
19
15
Bild 1. Antal konstaterade oljeutsläpp under år 2006.
Antal konstaterade oljeutsläpp 2006
kubikmeter. Olyckor med tankfartyg kan förorsaka totalförlust av lasten
men vanligast är att en del av innehållet i en eller några skadade tankar
kommer ut i vattnet.
Oljelaster på upp till 100 000 ton förekommer i Östersjön. Medellasten för
råolja är cirka 45 000 ton. Tankvolymen för en tank i ett oljetankfartyg
varierar mestadels mellan några hundra till trettiotusen kubikmeter. Olyckor
och operationella utsläpp av olja föranleder årligen 30–50 miljöräddningsoperationer.
Av tillgänglig statistik kan slutsatsen dras att risken för olyckor med förpackat
farligt gods är större än risken för olyckor med farligt gods i bulk.
Även riskerna för olyckor vid transporter av förpackat farligt gods är svårbedömda
då många fler riskfaktorer finns såsom felaktiga innehållsdeklarationer,
bristfälliga förpackningar, olämplig stuvning och surrning
mm. Olyckor/utsläpp av farligt gods förekommer relativt sällan. Genomsnittligen
inträffar en sådan olycka per månad i Östersjön som helhet.
(Kustbevakningens Räddningstjänstplan 2006-06-13)
Länsstyrelsens krisledningsorganisations mål?
Operativt samarbete mellan berörda myndigheter på nationell, regional och
lokal nivå ska kunna påbörjas omedelbart vid ett miljöfarligt utsläpp.
– 8 –

Samverkan, samordning och uppgifter
Aktörer och ansvar
Förberedelser
Fas 0
Utsläpp till havs
Fas 1
Oljepåslag kust
Fas 2
Sanering stränder
Fas 3
Alla aktörer
Kustbevakningen
Kommunal
räddningstjänst
Kommunen
Planer
Miljöatlas
övning/utbildning
Miljöräddningstjänst
till sjöss
Driftsprognoser
Larmning till SOS och
berörd kommun
Räddningsinsats enligt
kriterier i LSO
Regionförråd sanering
Sanering av
stränder och
hamnar
GEOGRAFISKT OMRÅDESANSVAR
Länsstyrelsens ansvar och roll
• Före ett miljöfarligt utsläpp till sjöss
Utbilda personal och a´jourhålla planen.
Stödja kommunerna med underlag för beslut och prioriteringar rörande kustavsnitt
och områden mot bakgrund av en miljöolycka till sjöss. Underlaget
kan omfatta till exempel Miljöatlas eller annan geografisk information,
rapporter eller samverkan med sakkunniga inom Länsstyrelsens ordinarie
verksamhetsområden.
Samråd om lämpliga platser för mellanlagring av farligt avfall? Besluta om
platser för mellanlagring av oljehaltigt material och oljerester (farligt avfall)
Kartlägga vilka hamnar i länet som kan användas som nödhamnar respektive
mottagningsplatser för olja som uppsamlats till sjöss av Kustbevakningen
och sprida information om dessa. KBV säger att det inte finns
något bestämt i förväg utan bestäms från gång till gång. Kontrollera
om det finns i förväg utsedda hamnar…
Samverka och samöva med samtliga berörda kommuner och myndigheter
Planlägg med angränsande länsstyrelser
– 9 –

• Under miljöräddningsskede (räddningstjänst)
Länsstyrelsen utövar i första hand geografiskt områdesansvar.
Länsstyrelsen får ta över ansvaret för räddningstjänsten om omfattande
räddningsinsatser erfordras i berörda kommuner. Om räddningsinsatserna
även innefattar statlig räddningstjänst ska Länsstyrelsen ansvara för att
räddningsinsatserna samordnas. (33 § FSO 2003:789)
Samverka med Kustbevakningen, berörda kommuner och räddningstjänster,
myndigheter och organisationer och verka för att information samordnas
Utse en samverkansperson, som svarar för kontakten mellan KBV´s
regionala ledning och Länsstyrelsens krisledningsorganisation.
Samråda med KBV kring beslut, efter förfrågan till exempel var fartyg ska
bogseras på grund, vilken hamn som kan ta emot ett fartyg, vilka hamnar
som kan nyttjas av KBV för urlastning av uppsamlad olja, platser för
tillfällig mellanlagring av oljehaltigt material och oljerester.
Ge råd och stöd till kommuner utifrån länsstyrelsens ordinarie sakområden.
Ge kommunerna underlag för prioriteringar rörande kustavsnitt och
områden.
Föra lägeskarta och förmedla övergripande lägesbild till angränsande
länsstyrelser, centrala myndigheter samt rapportera till regering och berörda
centrala myndigheter.
Överväg samverkanspersoner för kontakter mot övriga centrala
myndigheter,
Samordna och förbereda besök från, till exempel centrala myndigheter,
regeringen m.fl.
Krisledningsplanen?
• Saneringsskedet
När räddningstjänsten är avslutad och miljöfarligt utsläpp inte längre hotar
nya kustområden vidtar saneringsarbetet. Saneringsledare utses av den
berörda kommunen och ersätter räddningsledaren (kan dock vara samma
person).
Tillse att samverkan och samordning sker med de aktörer som kan komma
att beröras av saneringsfasen, till exempel närliggande län, försvarsmakten,
frivilliga, transportföretag, företag som omhändertar miljöfarligt avfall,
grannkommuner m.fl.
Ge fortsatt råd och stöd till kommuner utifrån länsstyrelsens ordinarie
sakområden. Stödja kommunerna med:
– 10 –

Samverkan med expertis (t. ex. IVL) för val av skonsamma
saneringsmetoder,
Underlag för prioriteringar och samordning för sanering av kustavsnitt och
områden,
Beslut om tillstånd till mellanlagring,
Samordning och samverkan för saneringsåtgärder,
Långsiktig uppföljning av skador på miljön,
Samordning av dokumentation för framtida ersättningsanspråk.
Rapportera till regering och berörda centrala myndigheter
2.1.1 Ansvar vid sanering
När oljan nått strand och läget ”stabiliserats” råder inte längre förutsättningarna
för ”räddningstjänst”. Händelsen övergår i en saneringsfas. LSO
gäller inte längre. Länsstyrelsen har då inget mandat att med stöd av LSO
leda verksamheten.
Det finns inte någon myndighet/organisation som i lagstiftningen direkt
utpekats att ha ansvar för sanering av stränder. I hittills inträffade olyckor
har kommunen tagit på sig uppgiften. Kommunal räddningstjänst har oftast
lett verksamheten med stöd av andra kommunala förvaltningar. Då räddningstjänstläge
inte råder agerar räddningstjänsten som ”vanlig” kommunal
förvaltning, utan tillgång till lagstiftningen i LSO angående ”ingrepp i
annans rätt” och ”tjänsteplikt”.
Kommunen har rätt till ersättning av staten för kostnader som uppkommer i
samband med räddningstjänst och sanering vid oljeutsläpp i vatten. Se LSO
7 kap 2 § och FSO 7 kap 1 §.
I saneringsfasen får länsstyrelsen rollen, enligt länsstyrelseinstruktionen, att
verka för att nödvändig samverkan sker mellan närliggande län och
kommuner.
Övriga aktörers ansvar och roller
Kustbevakningen
Kustbevakningens geografiska ansvarsområde är svenskt sjöterritorium och
ekonomisk zon samt Vänern, Vättern och Mälaren med undantag av vattendrag,
kanaler och hamnar. Ledningen är normalt delegerad till respektive
regionchef vid Kustbevakningens norra, östra, södra och västra regioner.
Regionchefen, eller den som denne utser, är räddningsledare.
Regionala ledningscentraler finns i Härnösand, Stockholm, Karlskrona och
Göteborg. Dessa är bemannade dygnet runt. Därifrån leds insatserna av en
räddningsledare.
– 11 –

Kustbevakningen ansvarar för miljöräddningstjänst till sjöss 1 . Om oljan når
strandlinjen övergår ansvaret för bekämpning, omhändertagande och
sanering till kommunen.
Vid oljeutsläpp eller fara för utsläpp ska Kustbevakningen kunna vidta
preventiva åtgärder vid olycksplatsen inom fyra timmar efter larm och
bekämpningsåtgärder inom åtta timmar efter larm samt ha en total kapacitet
att bekämpa utsläpp i riskintervallet upp till 10 000 ton.
Räddningsledare (RL):
Vid räddningsinsats samverkar Kustbevakningens RL eller den som denne
utser med kommunal RL i frågor om skadeinventeringar och hotbildsanalyser,
prioriteringar av särskilt skyddsvärda områden och objekt, vid
samordning av bekämpningsinsatser samt vid frågor om mottagning av till
sjöss omhändertagen olja eller annat som är skadligt för miljön. Till sitt
förfogande har räddningsledaren stabspersonal.
Räddningsledaren kan antingen stanna kvar i ledningscentralen och leda
operationen därifrån eller utlokalisera till plats i anslutning till insatsen.
Räddningsledaren arbetar då från uttransporterade ledningscontainers eller
samgrupperad med länsstyrelse eller kommunal räddningstjänst.
Kustbevakningens regionledning (KRL) samverkar med kommunal
räddningstjänst i kustkommunerna vid utformning av de kommunala
handlingsprogrammen. Av dessa handlingsprogram framgår bland annat
gränser i kommunala hamnar mellan statligt och kommunalt ansvarsområde.
Kustbevakningen samverkar även med berörda statliga myndigheter och
organisationer. 2 , 3
Kustbevakningens prioriteringar
Prioriteringar av skyddsvärda objekt sker i samverkan med berörd
länsstyrelse/kommun. Som allmän regel gäller:
Prioritet 1:
– kylvattenintag till kärnkraftverk
– färskvattenintag för produktion av dricksvatten
Prioritet 2:
– unika miljövärden
– betydelsefulla lek- och häckningsplatser - framförallt under vår och
sommar
– områden med högt turist- och rekreationsvärde
– vattenintag till processindustrier
1
2
3
§ 12 Förordningen om skydd mot olyckor
§ 14 Förordningen om skydd mot olyckor
§ 4 Förordning om åtgärder för fredstida krishantering och höjd beredskap
– 12 –

Prioritet 3:
– ersättningsbara ekonomiska värden - ex. större fiskodlingar
– hamnar och marinor
Kommunernas ansvar och roller
Insatser vid kommunal räddningstjänst vid olje- och kemikaliebekämpning
leds av kommunal räddningsledare (RL). För ledning i fält förfogar
kommunal RL i regel över en mobil ledningscentral.
Före ett miljöfarligt utsläpp till sjöss
Nedanstående punkter är exempel på vad kommunen bör tänka på.
Utbilda personal och a´jourhåll planer
Kommunen bör ha en aktuell plan för miljöfarliga utsläpp som kan komma
att hota kommunens kustområden. (I den planen bör ingå en oljeskyddsplan
baserad på riskanalys, samverkansfrågor och hur miljöinformation ska
användas operativt). Planera för ett utsläpp om 10 000 (30 000 restavfall,
det vill säga olja inkl jord, sand mm)
Kommunen bör ha sammanställt de platser i kommunen som kan mellanlagra
eller behandla saneringsavfall. Sammanställningen bör på sikt arbetas
in i de avfalls-planer som ska finnas i varje kommun (15 kap 11 § miljöbalken).
Vad avfalls-planen ska innehålla framgår av Naturvårdsverkets
föreskrift och allmänt råd (2006:6).
Öva och utbilda kommunalt anställda samt förtroendevalda.
Under miljöräddningsskede (räddningstjänst)
Nedanstående punkter är exempel på vad kommunen bör tänka på.
Bekämpning av oljeutsläpp räknas som räddningstjänst och utförs för att
avvärja och begränsa skador. Den berörda kommunen svarar genom
räddningstjänsten för bekämpning i strandzonen och i kommunala hamnar.
Samverka med Räddningsverket och IVL´s Oljejour (IVL Sv. Miljöinstitutet
AB) i fråga om expertstöd och resurser.
Kontakt med och/eller nyttjande av regionala oljeskyddsförrådens resurser.
Presshantering och informationsfrågor.
Samordna de aktörer som kan komma att beröras av saneringsfasen, till
exempel försvarsmakten, frivilliga, transportföretag, företag som omhändertar
farligt avfall, grannkommuner m.fl.
Det är viktigt att kommunen dokumenterar insatser, åtgärder, materiel mm.
för framtida ersättningsanspråk.
– 13 –

Juridiska gränsen mellan Kustbevakningens ansvarsområde (statligt vatten)
och kommunens ansvarsområde går vid strandlinjen. I praktiken är gränsen
flexibel och hänsyn tas till vilka praktiska förutsättningar respektive part
har. I kommunens handlingsprogram enligt lagen om skydd mot olyckor
framgår var hamnarna har sina gränser i vattnet. Innanför denna gräns är det
kommunalt ansvarsområde.
Saneringsskedet
Olja som hotar stränder betraktas normalt som räddningstjänst. Om oljan
redan nått stranden och skadan inte kan förvärras är insatsen en fråga om
sanering. Oljesanering av stränder är inte reglerad i någon författning, men
kommunen ansvarar för sitt geografiska område.
Besluta om att sanering ska upphöra
Presshantering och informationsfrågor.
– 14 –

Resurser och underlag för beslut
Oljejouren, IVL
Naturvårdsverket har avtalat med IVL Svenska Miljöinstitutet AB att upprätthålla
en oljejour dit kommuner med flera kan vända sig med frågor och
få råd angående sanering av olja. Oljejouren bistår även med expertstöd åt
Naturvårdsverket, kommuner och andra myndigheter vid olyckor med
utsläpp av olja till havs och i inlandsvatten. www.ivl.se 2008-01-07
Miljöatlas med översiktlig beskrivning av kuststräckan
Bilaga 1 visar mycket översiktligt, med hjälp av IVL:s Miljöatlas, riksintressen,
kuststräckornas strandtyper och.....längs Stockholmskusten,
Mälarkusten inkluderad. Skalan är 1:xx xxx Vid ett reellt utsläpp hämtar
Länsstyrelsens krisledningsorganisation aktuell bild från Miljöatlasen 4 .
OBS! Den digitala miljöatlasen är f n under utveckling (β – version) och
beräknas komma i skarp drift våren 2008.
Kustbevakningen
Kustbevakningen har tillgång till eget flyg samt satellitövervakning för
bedömningar av utsläpp till sjöss. De kan också bistå med spridningsberäkningar
(Seatrack Web).
Kustbevakningen Region Ost, KRO, omfattar havs- och kustområdena i
Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län och den
ekonomiska zonen utanför, samt Mälaren. Regionledning Ost är lokaliserad
till Nacka. Verksamheten leds av regionchefen. Ledningscentralen är
bemannad dygnet runt av vakthavande befäl 5 .
Räddningsverket
Regionala oljeskyddsförråd. (Umeå och Vänersborg är mindre förråd.)
Östra Sverige: Södertörns Brandförsvarsförbund, Botkyrka.
Västra Sverige: Norra Älvsborgs räddningstjänstförbund,
Vänersborg.
Södra Sverige: Räddningstjänsten Östra Blekinge, Karlskrona
Norra Sverige: Umeå räddningskår, Umeå.
4
5
www.gis.lst.se/ivl
http://www.kustbevakningen.se/kbvtemplates/Page.aspx?id=366 2008-01-07
– 15 –

Gotland:
Gotlands räddningskår, Visby.
Internationella resurser; Rekvireras via vakthavande tjänsteman (VT) på
Räddningsverket (SRV).
Miljöatlas
Miljöatlas är ett verktyg som innehåller underlag för förebyggande
planering och operativa beslut. Miljöatlasen finns tillgänglig på
http://www.gis.lst.se/ivl. Kontakta IVL för att få tillgång till atlasen via
nätet.
Kommunernas planer för oljeskadeskydd
Stockholms läns kommuner har ansvaret att planera för att hantera ett oljepåslag.
Till sin hjälp har kommunerna pärmen "Kommunens oljeskydd" som
är framtagen av Räddningsverket. Syftet med pärmen är att ge räddningstjänsten
och miljökontoret i kommunen råd vid bekämpning vid en stor
oljeolycka (>10 000 ton), men gäller även vid vanliga oljeolyckor. Planen
ska bland annat innehålla en redovisning av skyddsvärda områden och vilka
prioriteringar som kommunen gjort mellan de skyddsvärda områdena.
– 16 –

Platser för tillfällig mellanlagring av oljerester/insamlad olja
längs kusten
Gävleborg:
• Sävstaås deponeringsplats, BOLLNÄS. Mottagning, behandling,
återvinning, mellanlagring och deponering av avfall. Behandla
oljeförorenade massor genom kompostering
• Behandlingsanläggning Vägverket Prod. Nord, BOLLNÄS.
Behanla förorenade massor, 10 000 ton FA/år och 85 000 ton
IFA/år.
• SITA Söderhamn, SÖDERHAMN. Mottagning och mellanlagring
av maximalt 80 kbm sillolja vid enskilt tillfälle
• Forsbacka avfallsanläggning, GÄVLE. Mottagning, behandling,
återvinning, mellanlagring och deponering av avfall.
Biosanbehandla kolväteförorenade massor, 10 000 ton/år.
• Dewatech AB, GÄVLE. Omhänderta och behandla upp till 10 000
ton oljeavfall/år. Mellanlagra 6000 ton/år.
• Ragn-Sells, Gävle Hamn, GÄVLE. Denna verksamhet har inte
påbörjats ännu. När man tar tillståndet i anspråk har man rätt att
omhändertagande och behandling av 300 000 ton
förorenademassor under en tidscykel på 3 år.
– 17 –

Bilaga 1
Översiktlig beskrivning av kuststräckan
Bilderna är hämtade från IVL Miljöatlas.
– 18 –

Bilaga 2
Miljöfarligt utsläpp i havet, sjöar och vattendrag -
förutsättningar enligt lagstiftning
Lagstiftning som reglerar aktörernas ansvar och uppgifter
Insatserna för att bekämpa oljepåslag är uppdelade i två faser:
räddningstjänst och sanering. Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor,
LSO, reglerar bara räddningstjänstinsatsen, dvs. den akuta fasen: att skydda
stränderna från att skadas av oljan, till exempel genom att lägga ut
strandskyddsdukar innan oljan flutit i land.
Kommunerna ska enligt LSO svara för räddningstjänst från strandlinjen och
vidare upp på land. Olja som hotar att nå stränder betraktas normalt som
skäl för räddningstjänst. Om oljan redan nått stranden och skadan inte
förvärras är insatsen en fråga om sanering. Olja på stränder är inte reglerad i
någon författning, men praxis är att kommunerna ansvarar för sitt geografiska
område6. Gränsen mellan statlig och kommunal räddningstjänst går
juridiskt sett i strandlinjen
När räddningstjänstinsatsen är avslutad efter en olycka som inneburit att
miljön har blivit skadad ska räddningsledaren informera den eller de
kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskydds
området samt länsstyrelsen7. Vanligt är att kommunens miljökontor, eller
motsvarande, som tar över ansvaret för sanering inom sitt geografiska
område när den akuta räddningsinsatsen är över.
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen har ansvar för att kunna utöva ledning under kris utifrån
bestämmelserna i ett antal författningar, bland annat:
Geografiskt områdesansvar:
Länsstyrelsen har samordningsansvar vid extraordinära händelser. Ansvaret
regleras i Förordning (2002:868) med instruktion för länsstyrelserna och i
Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap.
Länsstyrelsen ska verka för inriktning, prioritering och samordning av tvärsektoriella
åtgärder som behöver utföras före, under och efter en
kris/händelse i länet. Det innebär inte att Länsstyrelsen tar över ansvar från
någon annan myndighet eller organisation.
6
7
http://www.srv.se/templates/SRV_Page____16857.aspx 2008-01-07
Förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor 6 kap 1 §.
– 19 –

Ansvar för räddningstjänst:
Fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst, får
Länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som
berörs av insatserna. Om räddningsinsatserna innefattar både kommunal och
statlig räddningstjänst ska Länsstyrelsen ansvara för att räddningsinsatserna
samordnas.
Om flera län berörs av räddningsinsatser som avses i första stycket får
länsstyrelserna komma överens om vilken länsstyrelse som får ta över
ansvaret för räddningstjänsten i kommunerna. Om räddningsinsatserna även
innefattar statlig räddningstjänst skall länsstyrelserna komma överens om
vilken länsstyrelse som skall ansvara för att räddningsinsatserna samordnas.
Länsstyrelsens ansvar regleras i 4 kap. 10 § Lag (2003:778) om skydd mot
olyckor och 4 kap. 33 § Förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.
Kustbevakningen
Kustbevakningen ansvarar för miljöräddningstjänst till sjöss.
I de delar av havet för Sveriges sjöterritorium och Sveriges ekonomiska zon,
där räddningstjänsten enligt internationella överenskommelser ankommer på
svenska myndigheter, ska Kustbevakningen ansvara för räddningsinsatser
som avses i
4 kap. 5 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.
Kustbevakningen har ansvaret för räddningstjänsten när olja eller andra
skadliga ämnen har kommit ut i havet och insjöarna Vänern, Vättern och
Mälaren. Den närmare avgränsningen anges i Lag om skydd mot olyckor
(LSO) 4 kap 5 §.
Kommuner
Kommunen har ansvaret för räddningstjänst i vattendrag, kanaler, hamnar
och andra insjöar än enligt ovan. När utflöde i vatten av olja eller andra
skadliga ämnen föranleder insatser i kommunal räddningstjänst, har
kommunen rätt till ersättning av staten för den del av räddningstjänstkostnaderna
som överstiger ett av regeringen fastställt belopp. (Lagen
(2003:778) om skydd mot olyckor)
Miljöbalken
Oljan som tas upp ur vattnet och från stranden är i regel farligt avfall enl.
miljöbalken 8 och avfallsförordningen 9 . Så länge inget annat är känt bör
avfallet alltid hanteras som ett farligt avfall. Hanteringen av oljeavfallet
måste därför leva upp till de högt ställda krav som gäller för hanteringen av
sådant avfall. Det bästa omhändertagandet är om oljan kan återanvändas till
exempel genom omraffinering. Andra metoder för omhändertagande är
8
9
Miljöbalk (1998:808)
Avfallsförordningen (2001:1063)
– 20 –

enligt Räddningsverkets handbok ”oljan är lös” annan återvinning,
deponering och destruktion.
Tillfällig mellanlagring av olja på eller nära stranden i väntan på transport
till mellanlagring eller destruktion medför inget krav på tillstånd eller
anmälan. Den olja som transporteras från stranden till mellanlagring
omfattas däremot av regler om anmälan och tillstånd.
Tillstånd och anmälan
För att få samla upp och lagra mer än 5 ton oljeavfall i väntan på borttransport
krävs tillstånd från länsstyrelsen för mellanlagring av farligt avfall.
Mängder under 5 ton oljeavfall kräver anmälan till den kommunala
tillsynsmyndigheten.
När mängden oljeavfall är mer än 400 liter måste transportören också ha
tillstånd av länsstyrelsen enligt avfallsförordningen för transport av farligt
avfall. Vidare måste oljeavfallet transporteras till en avfallsanläggning som
har tillstånd att omhänderta farligt avfall. (utdrag ur Riksrevisionens publikation
När oljan når land, RIR 2005:31, 4.1.2)
Om avfallet som transporteras understiger 400 liter, så ska tranportören som
fraktar avfallet vara anmäld/registrerad hos Länsstyrelsen.
Lagring
Lagring av olja och oljeblandat material i anslutning till stranden under
pågående sanering betraktas som ”tillfällig lagring”. För tillfällig lagring
ställs inte krav på anmälan eller tillstånd.
Lagringen bör dock även i det akuta saneringsskedet ske med bästa tillgängliga
teknik för att i så stor omfattning som möjligt förhindra spridning
av förorening till omgivningen. Exempelvis är lagring i containrar eller på
tätt underlag att föredra. Lagring direkt på mark ska undvikas.
Transport
För transport av avfall inklusive farligt avfall krävs tillstånd enligt 26 §
avfallsförordningen (2001:1063).
Den som lämnar över avfall inklusive farligt avfall är skyldig att kontrollera
att transportören har tillstånd till transport.
Avfallslämnaren ska även kontrollera att mottagaren har det tillstånd som
krävs för att hantera det farliga avfallet.
Enligt 41 § avfallsförordningen ska det för varje transport av farligt avfall
upprättas ett transportdokument av avsändaren. Dokumentet ska innehålla
uppgift om avsändare, mottagare, transportör, avfallsslag och avfallsmängd
samt undertecknas av avsändaren och vid mottagandet av mottagaren. I
Naturvårdsverkets föreskrifter om transport av avfall (NFS 2005:3) finns
ytterligare uppgifter om vad transportdokumentet ska innehålla.
– 21 –

De tillståndspliktiga verksamheter som kan ta emot och destruera olja finns
registrerade på Länsstyrelsens miljöenhet.
De transportörer som är anmälda och/eller har tillstånd för transport av
farligt avfall är registrerade vid Länsstyrelsen. Observera att en transportör
kan ha fått tillstånd att transportera av en annan länsstyrelse än Stockholms
länsstyrelse och då finns transportören inte i miljöenhetens databas.
Mellanlagring
Om lagringen av avfallet sker på en annan plats än där saneringen pågår ses
lagringen som en mellanlagring av avfall eller farligt avfall, vilket är
anmälnings- eller tillståndspliktigt (så kallad B- respektive C-verksamhet,
beroende på mängden som ska förvaras) enligt nedanstående punkter i 9
kap. miljöbalken.
90.50 B
Anläggning för mellanlagring av farligt avfall, om mängden avfall vid något
tillfälle uppgår till
1. mer än 5 ton oljeavfall,
2. mer än 30 ton blybatterier,
3. mer än 100 ton elektriska eller elektroniska produkter,
4. mer än 30 ton impregnerat trä, eller
5. mer än 1 ton annat farligt avfall.
Tillståndsplikt enligt denna beskrivning gäller inte
1. anläggning för mellanlagring av uttjänta motordrivna fordon, eller
2. anläggning för lagring av farligt avfall under längre tid än ett år innan det
bortskaffas eller tre år innan det återvinns eller behandlas.
90.60 C
Anläggning för mellanlagring av farligt avfall som utgörs av uttjänta motordrivna
fordon eller om mängden avfall inte vid något tillfälle uppgår till
1. mer än 5 ton oljeavfall,
2. mer än 30 ton blybatterier,
3. mer än 100 ton elektriska eller elektroniska produkter,
4. mer än 30 ton impregnerat trä, eller
5. mer än 1 ton annat farligt avfall.
Anmälningsplikt enligt denna beskrivning gäller inte anläggning för lagring
av farligt avfall under längre tid än ett år innan det bortskaffas eller tre år
innan det återvinns eller behandlas.
– 22 –

Slutsatser om handhavande med stöd av miljöbalken av oljeavfall vid
ett utsläpp/olycka till havs
Utifrån miljöbalkens krav måste det oljeavfall som tas omhand vid ett oljepåslag
transporteras från insamlingsplatsen till ett mellanlager, till någon typ
av behandlingsanläggning eller i sista hand för deponering.
Mellanlagring av oljeavfall är anmälnings- eller tillståndspliktigt beroende
på vilka mängder och vilken typ av avfall som mellanlagras. Vid anmälningsplikt
måste anmälan lämnas in i god tid innan mellanlagring påbörjas,
medan det vid tillståndsplikt givetvis krävs tillstånd innan verksamheten
påbörjas. Det innebär att oljeavfallet enligt nuvarande lagstiftning måste
mellanlagras eller omhändertas vid befintliga anläggningar. Detta kan bli en
praktisk svårighet om de befintliga anläggningarna i länet inte har möjlighet
att ta emot allt avfall som uppstår inom en relativt kort tidsperiod (på grund
av till exempel avsaknad av uppsamlingskärl eller mängdbegränsningar i
tillståndet). Transporterna av avfall till mellanlager eller behandlingsanläggningar
på andra platser kan då bli orimligt långa och försena arbetet
med omhändertagande av oljeavfallet. De företag som transporterar oljeavfallet
har, enligt uppgift, kunskaper om vilka anläggningar har kapacitet
att ta emot avfallet.
– 23 –

Bilaga 3
Checklista för Länsstyrelsen vid miljöfarligt utsläpp till havs
Pos. Initiala Åtgärder
1
2
3
Tag kontakt med Kustbevakningen via SOS-
Alarm. Begär information och klarlägg om
möjligt omfattning och påverkat område
Informera länsledningen samt miljöavdelningen
och jurist.
Larma del eller delar av krisledningsstab baserat
på KBV´s bedömning av läget.
Ansvar
VB/TiB
VB/TiB
VB/TiB
4 Upprätta kontakt med samverkande myndigheter. VB/TiB
5
6
7
8
9
10
11
13
Kontrollera att larmning av kommuner som
förväntas bli berörda är genomförd.
Överväg behovet av experter. Informera och kalla
in dessa vid behov. Koppla dessa till berörda
kommuner.
Fortsatta Åtgärder
För in slag av olja, antal m 3 i utflödet och
utbredning i lägesbild/karta. Väder nu och på
sikt, strömmar- fart och riktning. KBV kan göra
prognoser för oljedrift.
Gör bedömande, fatta BIS med riktlinjer.
Skyddsvärda områden fastställs och prioriteras
med avseende på tidsförhållanden och resurser.
Använd digital miljöatlas som underlag.
Överväg ett eventuellt övertagande av kommunal
räddningstjänst. Formulera ev. beslut och kungör
detta.
Information till företag med kylvattenintag i
havet, hamnar eller åar. Finns risk för förorening
till vattentäkt?
Samverkanspersonal från Länsstyrelsen till
ledningsplatser i fält, kommunala
ledningsgrupper och KBV regionledning.
Behov av trafikdirigering/avspärrning/omledning
görs i samråd med polisen och Vägverket.
VB/TiB
VB/TiB
Ansvar
Staben
Staben
Staben/Länsledningen
Staben
Staben
Staben
– 24 –

14
15
16
17
Finns specifik infoplan till särskilda målgrupper,
till exempel skärgårdsbefolkning och fiskare, ska
denna följas.
Ta fram aktuellt underlag för befintlig kapacitet
för mellanlagring av oljehaltigt avfall på länets
avfallsanläggningar
Säkerställ att kommunen dokumenterar insatser
och åtgärder i samråd med SRV för framtida
ersättningsanspråk.
Förbered beslut om tillstånd att avliva
oljeskadade fåglar och djur.
(rättsenheten/jaktvårdskonsulenten/länsveterinär)
Staben
Staben
Staben
Staben
– 25 –

Länsstyrelsens rapportserie
Tidigare utkomna rapporter under 2008
01. xxxxxxxxxxxxx

Grafisk form: xxxxxxxxxxxxxxxxx
Fler exemplar av denna rapport
kan beställas från Länsstyrelsen
Räddnings- och säkerhetsavdelningen
Tel: 08- 785 40 00 (vxl)
Rapporten finns också som pdf på vår webbplats
www.ab.lst.se
ISBN x---------------------------
Adress
Länsstyrelsen i Stockholms Län
Hantverkargatan 29
Box 22 067
104 22 Stockholm, Sverige
Tel: 08- 785 40 00 (vxl)
www.ab.lst.se