4 - Synskadades Riksförbund

Föräldrakontakten
Nummer 4 december 2004 En rikstidning för föräldrar till barn med synskador
Synskada inget problem på förskolan sid 3
Habilitering prioriterad, men ekonomin är kärv sid 5
CVI-barn har svårt att bli förstådda sid 8

Får barnen
punktskrift i skolan?
Iris Intermedia AB har slagit
larm om att beställningarna
av punktskrift från Specialpedagogiska
Institutet har
minskat markant. Förbundsstyrelsen
frågar sig vad det får
för konsekvenser för de synskadade
eleverna.
Punktskriftsnämnden arbetar
aktivt med frågorna om
undervisning i punktskrift.
Nämnden har bland annat
tillsatt en arbetsgrupp om
undervisning i punktskrift för
barn. I gruppen ingår representanter
för SRF, SIT, TPB,
lärarhögskolan och forskarvärlden.
Gruppen konstaterade att
punktskriftskunnandet bland
blinda lågstadieelever nu verkar
vara sämre än tidigare.
Dessutom hade Specialpedagogiska
Institutet strax efter
sin omorganisation mycket
liten kunskap om vilka små
blinda barn som fanns. Mot
denna bakgrund genomförde
gruppen förra hösten ett
seminarium för personal på
syncentralerna om barn och
punktskrift, eftersom det är
syncentralerna som måste ta
ansvar för att blinda förskolebarn
får stifta bekantskap
med punktskrift.
Gruppen tog också initiativ
till Punktväskan som innehåller
introduktionsmaterial om
punktskrift. Den ska delas ut
till familjer så snart man misstänker
att ett barn kan komma
att bli punktskriftsläsare.
Punktväskan produceras inom
ramen för Punktklubben.
Punktklubben vänder sig till
barn i åldern fem till tolv år.
Specialpedagogiska Institutet
meddelar att nyproduktionen
av punktskrift minskat
något och att framställningen
av Etext-böcker är konstant.
De yngre eleverna läser ofta
Etext-böcker på dator med
punktskriftsskärm.
Talboks- och Punktskriftsbiblioteket
meddelar att utlåningen
av barnlitteratur i
punktskrift har ökat markant
senaste åren, såväl av skönlitteratur
som facklitteratur.
1999 var antal utlån av barnböcker,
skön och fack, 4325
och år 2004 är prognosen
6680. Redan i september var
utlåningen 5 010 barnböcker.
Vi undrar nu: får eleverna de
läroböcker de behöver i punktskrift
på papper? Vilket val
gör eleven själv, etextbok eller
punktskriftsbok?
Ann-Christine Persson på
SRF:s kansli tar emot dina
synpunkter. Ring 08-39 91 20
eller maila acpe@srfriks.org.
Självklart kan du även skriva
till Ann-Christine under
adress SRF, 122 88 Enskede.
det är genom att vi får veta
era synpunkter som vi kan
arbeta för de förändringar
som behövs!
Eva Björk
Innehåll i Föräldrakontakten nummer 4, 2004:
Synskada inget problem på förskolan, s 3
Föräldrar kan bli medlemmar, s 5
... men ekonomin är kärv, s 6
Punktskriftskurs i Norrbotten, s 7
Barn med hjärnsynskador blir ofta
missförstådda, s 8
Fantasi och skräck på teaterläger, s 10
Hällsbo är igång, s 12
SIT diskuterar Rc syns framtid med
föräldrar, s 13
Killhelg i scoutstuga, s 14
Våraktiviteter, s 15
2

Synskada inget problem
Emma.
på Inedals förskola
– I princip är det som att vara ledsagare för en
vuxen. Hon får ta initiativ själv och jag är extra
ögon. Med vissa undantag.
Ovan: Rebekah leker med
Nedan: Daniel tittar på.
Daniel Eriksson är resursperson
på Inedals förskola i
Stockholm. Där går Rebekah,
5 år, men Daniel understryker
att han inte går bakom
Rebekah hela tiden och ställer
till rätta.
– Då skulle hon kanske få
det svårt att komma in i
barngruppen, säger Daniel.
Hela personalen vet vad hon
inte kan och delar på ansvaret
för att hjälpa till med det.
Rebekah är synsvag och ljuskänslig.
Hon ser färger och
konturer – som om hon hade
en plastpåse för ögonen, säger
Daniel.
– Oftast säger hon till när
hon behöver hjälp, hon är
driftig och social. Men det
finns en del situationer som
hon behöver hjälp med. Det
som kan vara jobbigt för synsvaga
barn är raster utomhus
där det är rörigt och svårt att
3

hitta kompisarna. Antingen
ropar hon, eller också får man
se att hon letar, så kan man
fråga vem hon letar efter.
– En annan situation är när
hon äter och behöver fråga
var smöret finns till exempel.
Eller när hon klär på sig och
behöver hjälp att hitta kläderna.
– En situation man måste
vara med i är den fria leken.
Det kan uppstå konflikter för
att hon inte kan se små barns
kroppsspråk eller ansiktsuttryck,
att ett litet barn ser ut
som det ska börja gråta till
exempel. Eller om Rebekah
tror att hon hittar en sak som
hon kan använda fast det är
något annat barn som just har
lagt det åt sidan för att använda
igen.
När man läser böcker accepterar
de andra barnen att
Rebekah sitter närmast så hon
kan se bilderna. Om man
tittar på film sitter hon längst
fram och säger till om hon
behöver syntolkning.
– Annars klarar hon sig
själv. Hon är med och lagar
mat och klättrar i träd och
gör allt som andra barn gör.
Vi ställer samma krav på alla,
säger Daniel.
– De är lätta att ha att göra
med på Inedals förskola säger
mamma Kerstin Krebs. De ser
inte bara problem utan verkar
snarare tycka att ”oj så spännande,
ett barn med synskada”.
Det gäller alla där. Nu
hoppas vi finna samma inställning
hos skolan när
Rebekah börjar nästa år – att
det mesta går att lösa.
– Nu vet stadsdelsförvaltningen
också att det finns ett
dagis med synskadekompetens
som de kan hänvisa till i
framtiden.
En gång i månaden går
Rebekah och någon ur personalen
till landstingets synteam.
Då får Rebekah träffa
andra barn och personalen får
träffa annan personal. Tips
och idéer kan spridas både i
barn- och vuxenvärlden.
Inedals förskola har 25
extra resurstimmar i veckan
för Rebekah. Lite anpassningar
har man också gjort.
– Vi har satt in persienner
eftersom hon är ljuskänslig,
säger Daniel. Och vi har
målat hyllplan och bordskanter
blå så de syns tydligt. Men
hon har snabbt lärt sig var allt
finns.
JW
Var finns alla femåringar som
ska bli punktskriftsläsare?
Punktklubben, läseklubben
för barn som läser eller ska
lära sig läsa punktskrift, söker
nya små medlemmar. Barnen
kan börja när de fem år (året
innan förskoleklass) och är
med upp till tolv års ålder. Vill
du anmäla ditt barn?
Kontakta Nina Sjöblom,
SRF, 122 88 Enskede. Nås
lättast via e-post: nina.
sjoblom@srfriks.org
Vad gör
dina barn
på fritiden
JW
Föräldrakontakten har emellanåt
publicerat reportage om
olika fritidsaktiviteter för
barn där syn inte krävs –
ridning, judo osv.
Nu ska det hela systematiseras,
som ett projekt inom
Handikappförbundens samarbetsorgan
i samverkan med
Barnombudsmannen.
Projektet kommer att
inventera kommuner och
föreningar för att göra en
sammanställning över aktiviteter
där barn med funktionshinder
kan träffa andra
barn på lika villkor.
Det ska inte bara bli en
förteckning dock, utan bra
verksamheter ska också
besökas och frågas ut om hur
de gör, så det blir lätt för
andra att ta efter. Så småningom
ska man kunna
beställa en skrift från HSO/
BO.
Projektet behöver alla tips
det kan få: skicka in dina till
projektledaren Tove Rinnan,
Barnombudsmannen, Box
22106, 104 22, tel 08-692 29
69, tove.rinnan@bo.se.
Skicka också gärna en
kopia till Föräldrakontakten.
Projektet är inte är inte
färdigt förrän om två år men
vi kan göra reportage fortlöpande.
4

Kongressen:
Föräldrar kan bli medlemmar..
Som man kunde misstänka,
och som redan har
beskrivits i senaste
Perspektiv, var frågan
om föräldrars medlemskap
en av de hetaste
punkterna på även denna
kongress.
Men den här gången
beslutade kongressen
med stor majoritet att
föräldrar ska få vara
medlemmar.
Vid förra kongressen beslöts
som bekant att endast synskadade
får vara fullvärdiga
medlemmar av Synskadades
Riksförbund. Detta innebar
att det var barnen som räknades
som medlemmar medan
föräldrar bara kunde bli stödmedlemmar
utan rösträtt.
Argumentet var att man
måste värna om SRF:s status
som ”av-organisation”. Vår
trovärdighet hänger på att
medlemmarna själva verkligen
är synskadade och att vi inte
kan misstänkas för att vara
klienter åt en välgörenhetsorganisation
av seende,
hävdade man.
Även vid denna kongress var
detta huvudargumentet från
den minoritet som ville upprätthålla
förra kongressens
beslut.
– Vi är en organisation av
och för synskadade, hävdade
t.ex. Mattias Lundberg, och
Finn Hellman poängterade
risken för paternalism om
seende är med i synskadades
organisationer.
– Det är inte bra att seende
kommer in i en synskadeorganisation
som medlemmar,
säger Monicka Zachari. Det
är jag som är synskadad, det
är inte trovärdigt att seende
talar i min sak.
– Jag är reumatiker också,
och när jag var ung var jag
med i RMR. Men där fanns
det en massa icke-reumatiker,
läkare och andra som la ut
texten. Så jag kände mig inte
hemma, jag gick ur och gick
med i US.
– Mitt förslag är att föräldrar
är med i en föräldraorganisation
inom SRF, och att det
finns flera sådana grupper
inom förbundet, säger Monicka.
Jag anser att man
mycket väl kan ta tillvara
föräldrars erfarenheter även
om de inte är röstberättigade
medlemmar.
Men den ståndpunkt som
vann kongressens gehör var
den praktiska och pragmatiska.
Att barnen behöver allt
stöd de kan få, i synnerhet
som det statliga stödet vittrar
sönder, och att föräldrarnas
arbetsinsats behövs.
En av de många som har
ändrat ståndpunkt sen förra
kongressen är Håkan Thomsson.
– SRF ska vara synskadades
egen organisation där vi själva
fattar besluten, säger han.
Men att vara förälder till ett
synskadat barn gör att man
får kunskaper och erfarenheter
som är mycket viktiga, och
man får också ett speciellt
engagemang för synskadades
sak. Detta har vi försökt
kanalisera inom SRF genom
föräldrakommittéer, adjungeringar
och dylikt. Dessa
metoder känns emellertid
otillräckliga.
– Att släppa in föräldrar
som röstberättigade medlemmar
fram till dess att den
synskadade ungdomen fyller
18 år är ett försök att ge föräldrarna
en mera tydlig plats i
organisationen. Observera att
man ska representera sig själv
som förälder. Den synskadade
ungdomen kan samtidigt vara
medlem och företräder då sig
själv.
– Eftersom föräldrar till
synskadade barn och ungdomar
utgör en relativt liten
grupp så innebär den beslutade
stadgeändringen att
synskadade ändå har det avgörande
inflytandet i organisationen.
Vi hoppas att beslutet
ska visa sig klokt.
På förra kongressen var det
främst ungdomsrepresentanterna
som ville hålla föräldrarna
kort. Men till denna
kongress hade ungdomsupproret
lagt sig. Victoria Öjefors
från US Väst hörde till dem
som välkomnade både med-
5

lemskap och ett större föräldraengagemang
i SRF:
– Jag har träffat så många
frustrerade föräldrar, sa hon.
Bland annat mina egna föräldrar.
De är frustrerade över
allt de råkar ut för när de
försöker lotsa sina barn genom
samhället, förbi allt som
inte fungerar. Frustrationen
blir inte mindre av att man
inte får någon plats i SRF.
– Om man vill hjälpa barnen
måste man ta deras föräldrar
på allvar, och ett sätt att
göra det är att de får bli medlemmar
på samma sätt som
andra så länge barnen är
barn, dvs upp till 18 år. Det är
ju oftast föräldrarna och inte
barnen som får ta striderna
med myndigheter och skolor,
och därmed de som får de
erfarenheter som SRF kan dra
nytta av.
Alireza Alipour, en annan
US-are, ville till och med få in
en skrivning i protokollet om
att kongressen efterlyste större
öppenhet för föräldrar i distrikten,
men det kravet förlorade
knappt. Distriktsombuden
ville väl inte få det
skrivet på näsan att de hade
skött sig dåligt hittills.
Summan av beslutet är att
SRF med öppna armar välkomnar
föräldrar att arbeta i
organisationen. Eller vårdnadshavare,
som det står i de nya
stadgarna.
Motioner med barnanknytning
gick igenom som smort
utan debatt, t.ex:
– Motion 61 att SRF ska
verka för att landstinget
stödjer punktskriftskurser för
föräldrar och andra anhöriga
till synskadade barn.
– Motion 89 att SRF ska
verka för att alla föräldrar till
synskadade barn i Sverige
undantagslöst och aktivt
informeras om möjligheter
(och ev rättigheter) till hjälp
och stöd efter en fastställd
diagnos
– Motion 90 att SRF ska
verka för att synskadade barn
får samma möjligheter till
stöd oberoende av var i landet
man bor.
Protokoll från kongressen
finns på http://www.srfriks.
org/kongress.htm
... men ekonomin är kärv
Den andra stora diskussionsfrågan
på kongressen
var ekonomin.
Nya sätt att arbeta
kommer att bli nödvändiga
på grund av
minskade resurser, säger
den nyvalda ordföranden
Tiina Nummi-Södergren
Under de senaste fem åren har
SRF förlorat tre miljoner i
neddragna statsbidrag och
närmare tio miljoner i minskad
avkastning från Stiftelsen.
Under sista året har vi också
drabbats av nya skatter.
Övriga intäkter har i och
för sig ökat något, men inte
tillräckligt för att väga upp.
Den sämre ekonomin har
lett till att personal har sagts
upp. Ett tiotal sades upp för
6
två år sen, och efter lång debatt
gav kongressen sitt godkännande
till att ytterligare
lika många sägs upp så snart
styrelsen har blivit överens om
hur den nya organisationen
ska se ut.
– Det finns mindre resurser
för alla, det är bittra fakta,
säger den nyvalda ordföranden
Tiina Nummi-Södergren.
Men vi hoppas mildra effekterna
av detta genom att
ändra arbetssätt.
Om SRF ska kunna leva
upp till kraven (som åtminstone
när det gäller barnen
tycks bli allt större) kommer
mer ideellt arbete att vara det
enda som kan kompensera för
det minskade betalda.
”Ombudsmän ska vara
möjliggörare, inte utförare”,
som det har uttryckts från
styrelsehåll. Eller i klartext:
vill medlemmar göra något så
ska ombudsmännen finnas till
hands och hjälpa till – men de
ska inte göra jobbet åt medlemmarna.
– Vi har diskuterat att göra
om ombudsmannarollen, att
ombudsmännen ska bli mer
specialiserade, säger Tiina.
Norra regionen har redan
börjat med att ge Karin
Sundbaum ansvar för barn
och föräldrar. Hon har börjat
bygga upp ett nätverk, inte
minst genom familjelägret som
det stod om i Föräldrakontakten
3/04.
– Kongressen tog också
beslut om att barnhabilitering

ska bli ett av våra prioriterade
mål. Under den förra kongressperioden
har vi arbetat för
habiliteringsteam och träffat
alla landsting. Om vi kan lösa
detta blir kontinuerliga kontakter
mellan habiliteringen
och SRF något naturligt och
det blir lättare att arbeta.
– Det är svårare med de
äldre barnen där det är kommuner
och SIT som har ansvaret,
säger Tiina. Det är
många som vittnar om att det
är svårt att få kontakt med
dem. Och lokalföreningarna
domineras av äldre som inte
är inriktade på barnens problem.
I Huddinge försökte vi
välja in en föräldrarepresentant
i styrelsen men det var
ingen som hade tid; vi måste
leta efter andra lösningar.
– Beslutet att föräldrar kan
vara medlemmar öppnar
väldigt många möjligheter att
påverka. Beslutet om föräldrars
medlemskap var kanske
det bästa beslutet på hela kongressen.
– På sikt kanske vi kan
bilda intressenätverk eller ett
råd av föräldrar eller hur det
nu ska organiseras. Det viktiga
är att det inte blir något
tungarbetat som kräver arbete
bara för att driva.
– Det var ett problem under
förra kongressperioden att vi
inte ens fick kontakt med föräldrarna.
Jag hoppas det blir
bättre med det nu, säger
Tiina.
JW
Lyckad punktskriftskurs
i Norrbotten
Tre föräldrar gick en
punktskriftskurs som
arrangerades av SRF
Norrbotten i oktober.
– Vi tyckte vi behövde lära
oss punktskrift för att kunna
hjälpa Oskar med läxor och
sådant, säger Maria Öhman i
Luleå. Det är inte bra om han
är den enda i familjen som
läser punktskrift.
– Det var jätteroligt och
väldigt givande med bara oss
tre. Vi fick sitta och skriva
och läsa om vartannat och vi
lärde oss hemskt mycket på
fyra dagar. Jag tycker att jag
behärskar det nu, men det går
inte fort. Jag skulle gärna se
en fortsättning.
Lärare var Bengt Troberg
från SRFs arbetsmarknadsprogram.
Specialpedagogiska Institutets
föräldrautbildningar hittar
man fortfarande en tid på
www.sit.se -> Utbildning ->
Utbud -> Föräldrakurser.
Under hösten flyttar den över
till Fortbildning -> Utbud ->
Föräldrautbildning.
Efterfrågan på dessa kurser
har minskat, vilket är lite
orättvist. Främst beror det på
att nyblivna föräldrar inte vet
att SIT finns.
– Vi har inte direkt planerat
någon fortsättning eller några
kurser för föräldrar, säger
han. SRF Norrbotten hade
fått pengar för en punktskriftskurs
för synskadade
och de anmälde sig. Vi hade
också en förälder med på en
kurs i Uppsala.
– Men vi tycker att föräldrar
gott kan få vara med på
våra punktskriftskurser i mån
av plats eftersom SIT ställer
upp allt mindre med det
direkta stödet till barn och
föräldrar.
Den som vill lära sig punktskrift
kan ta kontakt med
Bengt Troberg, 08-39 91 24.
Finns ingen kurs i ditt län, ta
kontakt med SRF-distriktet
och övertyga dem att det
behövs.
SIT:s föräldrakurser
fortsätter
Under våren 2005 finns tre
tredagarskurser på temat
Barn med synskada 0-5 år,
två om Barn med grav synskada
samt en om Barn med
visuell perceptionsstörning.
Kurserna är gratis. Reskostnader
ersätts, det enda som
kostar är mat och stundom
logi.
7

Karin Åkerman, syncentralen i Östersund:
– Barn med hjärnsynskador
blir ofta missförstådda
Syncentraler har olika
specialiteter, ofta
beroende på intresset
hos de personer som
arbetar där.
Karin Åkerman på
syncentralen i Östersund
har kommit att intressera
sig för hjärnsynskador
hos barn.
– Barn med hjärnsynskador
blir ofta missförstådda, säger
Karin. De hittar ofta på strategier
för att klara sig, och de
klarar sig för det mesta – men
plötsligt går det bara inte. En
flicka kunde till exempel inte
gå från klassrummet rakt över
skolgården till matsalen för
att det stod träd emellan. Det
såg ut som en djungel för
henne. Assistenten satte upp
små röda lappar som en snitslad
bana, och då gick det
utmärkt.
Karins intresse för barn och
för ”konstiga” synfel väcktes
när hon arbetade på ögonmottagningen
på 70-talet. De fick
ibland in barn som patienter
som tyckte hela situationen
var hemsk och som grät och
skrek och avskrevs som ”barnet
gråter, går ej undersöka noll
åtgärd”.
– Det var när jag utbildade
mig till synpedagog 1980 och
kom till Ekeskolan som jag
förstod att det hängde på hur
man närmade sig barnen och
vilket material man använde,
säger hon.
– Det är oerhört intressant
med perception. Det var
många barn som hade passerat
både syncentraler och barnhabilitering;
det var inget fel
på vare sig synskärpa eller förstånd
men de kunde ändå inte
hänga med i undervisningen
och framför allt inte lära sig
läsa. Så jag började fundera
på vad man kunde göra för
dem.
På allvar var det först 1995
som Karin äntligen fick börja
ägna sig enbart åt barn, i nära
samarbete med barnhabiliteringen,
ögonläkare och ortoptister.
Hon träffar barnhabiliteringen
två gånger per termin
för planering och är med på
barnhab när barn med hjärnsynskador
kommer dit.
Först måste man förstås
upptäcka vilka barn det handlar
om.
– Typiska tecken är att de
är för tidigt födda, att de
skelar, att de har nystagmus,
ofta i kombination med cpskada.
Om allt detta stämmer
ska man misstänka hjärnsynskada.
Diagnosen ställs när
man gör magnetröntgen av
hjärnan.
Det finns också barn som
inte har något av dessa tecken
men ändå har PVL. I Karins
fall har det varit adopterade
barn från Ryssland.
– Där är det föräldrarna
som har upptäckt att de inte
tolkar synintrycken som andra
barn. De har till exempel inte
kunnat balansera på en
planka för att de inte har
kunnat uppfatta vilken
riktning den har gått åt.
Det som är typiskt för PVLbarn
är att deras synskärpa
varierar. Det är lätt att se det
som finns upptill eller nertill
eller utåt kanterna, men det
som finns i mitten bara grötar
ihop sig. På fackspråk kallas
detta ”crowding” och det är
det som gör att PVL-barn har
svårt att läsa.
– Ofta är de helt uttröttade
när skoldagen är slut, säger
Karin. De har ofta dålig ögonmotorik,
det går åt en massa
energi till att hitta rätt ord
och rad så de orkar inte tänka
på vad texten betyder. Eller de
har svårt att sortera bort synintryckten
från det som finns
vid sidan om. De kan till
exempel inte se vad som finns
på tavlan i klassrummet eftersom
det finns så mycket barn
och bilder vid sidan som stör.
Allt detta är viktigt att veta
innan skolan börjar.
Karin brukar skriva ut anpas-
8

sade datorer för PVL-barn,
med både förstoringsprogram
och talsyntes.
– Det är bättre för de här
barnen att de får lita till hörseln
när det gäller inlärning,
säger Karin. De ska inte behöva
vara beroende av synen
när de är trötta. De ska ha
möjlighet att välja själva. Det
är i så fall bättre att använda
synen vid förflyttning.
Dessutom får de en platt
nittontumsskärm för ergonomins
skull – den ska kunna
vanklas i det läge som passar
bäst och dra nära – samt en
avståndskamera från mellanstadiet
för att kunna läsa på
tavlan och sortera bort det
som stör.
Karin åker runt på förskolor
och skolor och informerar
lärarna om barns synutveckling
och vad hjärnsynskador
är, och andra synskador också.
I Östersund finns något
som heter Elevhälsan som
arrangerar sådant.
– Lärarna är oftast entusiastiska
men en del värjer sig,
säger hon. Det kostar och tar
tid med barn som har särskilda
behov, och resurserna är
små.
– Jag har jobbat tre år för
att få kommuner och rektorer
att förstå vad Specialpedagogiska
Institutet och deras
resurscenter kan erbjuda. Men
de har ingen erfarenhet av
barn med synskador och förstår
inte vad de ska efterfråga.
– Jag saknar SIT, säger Karin.
Det var lättare att samarbeta
tidigare när jag tog direkt
kontakt med SIH och vi gjorde
skolbesöken tillsammans
och träffade den enskilde
eleven, gav information/utbildning
till lärare och rektor.
– Att något som fungerade
så bra bara försvann.
JW
CVI är den engelska förkortningen
för hjärnsynskada,
dvs en synskada som inte
beror på ögonen utan på det
som finns där bakom – synnerver
och hjärnans syncentrum.
En vanlig skada på synnerven
kallas PVL vilket innebär
att det som förbinder
nervcellerna med varandra är
skadat.
En vanlig orsak till hjärnsynskada
är syrebrist. En
annan orsak kan vara hjärnblödning.
För tidigt födda
barn är särskilt utsatta för
risk eftersom synnerven är
fullt utvecklad först vecka 40.
Exempel på Lea-test, uppkallade efter konstruktören, den stora
auktoriteten på CVI, Lea Hyvärinen. Pusslet har färg på ena
sidan men bara form på andra. PVL-barn har lätt att skilja på
färger men svårt att skilja på former.
– PVL-barn är ofta väldigt verbala, säger Karin. De tycker det
är pinsamt att inte kunna så de är duktiga på att avleda
uppmärksamheten genom att prata. Därför slutar jag alltid med
en lätt uppgift som de garanterat klarar av.
CVI är den vanligaste orsaken
till synskada hos barn.
Trots detta är det inte så
känt bland allmänheten –
som t.ex. lärare eller annan
kommunpersonal – hur det
fungerar.
9

Fantasi och skräck på
SRF:s teaterläger
– Pang, pang, låter det
när en grupp på SRF:s
teaterläger på Lillsveds
folkhögskola skapar
teaterljud.
När teaterlägret på Värmdö
utanför Stockholm den 5 till
7 november hunnit halvvägs
gjorde Föräldrakontakten ett
besök. De 28 lägerdeltagarna,
varav hälften är flickor, är
mellan 7 och 16 år.
Samtidigt som en grupp
spelar in ljud från mikrougnar,
mobiler och hårtorkar på
band pågår scenbygge av kulisser
och övrig rekvisita i
Lillsveds gymnastiksal av en
annan grupp. För dagen därpå
är det dags för uppspel.
– Vi gör ett kylskåp till vår
pjäs, sa Linn Karlsson från
Täby.
De övriga i gruppen sitter på
golvet och tillverkar knäckebrödspaket,
en vodkaflaska
och en kaviartub av wellpapp,
frigolit och stanniol. Det har
varit lätt att enas om pjäsens
story för lägrets äldsta tonårsgrupp.
Deltagarna har kommit från
hela landet och många av dem
har varit på teaterläger förr.
Att de är kompisar sedan
tidigare märks speciellt i
lunchkön i Lillsveds vinkelformade
matsal. Det är
samma sorl som i vilken skolmatsal
som helst.
Ett rum är fyllt av smink,
kläder och hattar. Här prövas
10

T.v: Bakom masker på SRF:s
teaterläger på Värmdö är
Anna Höök, Frida Pettersson
och Ingrid Nordquist. Under
en stjärna står Fredrik
Ljungdahl.
T.h: Linn Karlsson bygger
kulisser.
rätt look inför söndagens
uppspelning. Mycket glitter
och tyll passar fint för kompisarna
Anna Höök från
Nysäter i Värmland och Frida
Pettersson från Bottnaryd i
Småland Men de testar även
kusliga ansiktsmasker.
I salen intill ger ledaren
Tobias Karlsson regi åt bland
andra Elvira Sjöblom och
Rena Yass. Elvira står upp
och skriker på en stol medan
Rena snabbt kryper utefter
golvet. En kille som spelar
mycket bestämd lärare förmanar
sina elever från katedern.
– Det var mycket bättre
tryck den här gången, säger
Tobias uppmuntrande.
Temat för pjäsen de arbetar
med är skräck och andra
läskigheter. Jag går vidare till
musikgruppen där Astrid
Lindgrens ”Idas visa” får ett
helt nytt stuk. Att det är
Halloween har flera av de fem
grupperna tagit fasta på.
Barnen lägger textrad till
textrad i ett rasande tempo till
ledaren William Wibergs gitarrspel
för fantasin vet inga
gränser.
– Mamman skrek katten
smet, sjunger de runt bordet
med darrande röster.
Dagen därpå hade fem pjäser
sina urpremiärer.
– Succén var given, säger
Annika Sahl-Kadar som ansvarar
för SRF:s lägerverksamhet
för barn och ungdomar.
I dryga tio år har riksförbundet
arrangerat teaterläger
för barn och ungdomar.
– Att uppträda inför publik
genom att använda sin röst
och sitt kroppsspråk som
uttryckssätt ger säkerhet,
säger hon.
Text och foto: Åsa Nilsson
11

Hällsbo är igång och
fungerar bra, tycker barn
De äldre eleverna med punktskrift
som läsmedium har nu
haft sina första gruppbesök på
Hällsbo. Fem från årskurs 7,
tretton från årskurs 6 och elva
från årskurs 9.
– Vi har blivit väl mottagna
och känner oss mycket välkomna,
säger Lena Rosengren,
kurator på Resurscenter syn
Stockholm. Det finns inte så
många elever kvar på Hällsboskolan
men de som finns
har försökt ta kontakt med
våra elever.
– Eleverna har haft vånda
för flytten och har varit ledsna
över att tvingas lämna Tomteboda,
men vår erfarenhet är
att de flesta har varit nöjda.
– Jag tyckte det var onödigt
att flytta från Tomteboda men
det är bra på Hällsbo också,
säger Sofie Anderberg, årskurs
7. Och Trixie Hasselberg,
årskurs 6 tycker både rum och
lekplats duger.
– Den fina utemiljön har vi
kunnat utnyttja för mobilityövningar
och friluftsliv, säger
Lena Rosengren. En dag/
gruppbesök har vi varit i våra
lokaler på Campus.
Nu ska verksamheten utvärderas
och förhoppningsvis
utvecklas för att bli så bra
som möjligt.
Synpedagoger
utbildas igen
I några år har det varit
omöjligt att hitta nyutbildade
synpedagoger. Men nu har en
ny utbildning öppnats på
Lärarhögskolan i Stockholm.
Kommuner som har letat
efter någon som kan ta ansvar
för synpedagogiken i skolorna
har haft ett tufft jobb, och allt
fler tjänster på Specialpedagogiska
Institutet står obesatta.
Ingen har utbildats till
synpedagog på åratal för
ingen utbildning har funnits.
Men nu kan förhoppningsvis
både kommuner och SIT
hitta sökande.
I höstas öppnade Lärarhögskolan
i Stockholm en utbildning
i synpedagogik som leder
fram till magisterexamen om
man följer hela kursen. Men
det är också möjligt att gå
delar av kursen för att komplettera
utbildningar man
redan har.
Exempelvis finns en möjlighet
att till hösten läsa en delkurs i
teori och didaktik som borde
passa utmärkt för lärare. Sista
anmälningsdag är 15 april.
Beställ
häftet
med tips för
föräldrar
från SRF
Kontorsservice,
tel
08-39 90 00, epost
kontorsservice@srfriks.org.
Sprid det gärna på BVC,
syncentraler och ögonkliniker
om det inte finns där.
Penna med
relief
En penna som skriver tredimensionellt
har börjat säljas
på bl.a. Akademibokhandeln.
Den heter Sakura Glaze 3Droller
och importeras av Göteborgsföretaget
Litio.
Den är egentligen tänkt för
dekoration men kan också
läsas med fingertopparna.
Den passar bäst för glättat
papper och man bör skriva
långsamt. Färgen torkar på ett
par minuter och bildar en
relief. Möjligen inte tillräckligt
hög, tycker många punktläsare,
men det är individuellt.
Dessutom går det att bygga på
reliefen och göra den högre.
12

Resurscenter syns utveckling
diskuteras med föräldrar
Vad kommer att hända
med RC syn i framtiden?
Hur ska verksamheten utvecklas?
Hur ska arbets- och
ansvarsfördelningen se ut
mellan Sit:s regioner och resurscentret?
Information till
föräldrar om resurscentrets
verksamhet, kommer den fram
och hur? På vilket sätt kan RC
syn förbättra sin samverkan
med landets syncentraler?
Det är några av de frågor
som tas upp för diskussion på
utvecklingsgruppens möten
som sker en heldag per månad.
Gruppen består av ca 20
personer, representanter ur
personalen från resurscentret i
Stockholm och Örebro, facklig
representation, resurscentrets
ledning, Christina Nordqvist
som leder gruppen samt två
föräldrar; Nils-Håkan Carlsson
från Eke-skolan och sedan
i höstas även undertecknad,
Nina Sjöblom från SRF riks,
med Kicki Pernheim, Göteborg
som suppleant.
Diskussionerna hålls på en
övergripande nivå, som ibland
även kommer ner på en mer
jordnära vardaglig. Min uppgift
som föräldrarepresentant
är att lyfta fram föräldrars situation
och behov utifrån våra
barn och det särskilda stödet
de behöver i förskola och
skola, men även hemma och
innan barnet börjar i förskola.
En tillfällig arbetsgrupp har
skapats för att arbeta med att
utveckla rutiner för en fungerande
samverkan med landets
syncentraler, just för att stödet
till de små barnen ska bli
bättre. Resurscentrets föräldrakurser
får inte lika många
deltagare längre. Vad det beror
på och vad som kan göras
åt det diskuterar vi och ska
lösa.
Även samarbetet och informationsrutiner
mellan Sit:s
rådgivare i regionerna och
resurscentret behöver utvecklas.
Ett särskilt ”Synuppdrag”
har skapats (på uppdrag av
Sit:s ledning) vars mål är att
barn med synskada ska få det
mycket speciella stöd de behöver
och som kräver särskild
synkompetens. Det krävs rutiner
som fungerar, och de bör
vara lika oavsett var i landet
man bor.
För att kunna beskriva vad
för sorts stöd våra barn kan
behöva kommer olika ”stödpaket”
utformas i skrift, för
att alla rådgivare ska få kunskap
om detta, och för att
föräldrar ska få information
om vad Sit kan erbjuda. De
olika ”stödpaketen” eller koncepten
delas in i grupperna
”barn med synskada och fler
funktionshinder”, ”barn med
grav synskada” och ”barn
med uttalad synsvaghet och
cvi”. Som förälder har jag
påtalat behovet av ett ”stödpaket”
även för barn med
synsvaghet, vilket fick stort
gehör.
Ett föräldraråd kommer att
skapas för att resurscentret
och fler föräldrar ska få möjlighet
att utbyta information,
tankar, idéer och kritik. Vilka
som kommer att ingå i den
gruppen är ännu inte klart och
den kommer inte att ha koppling
direkt till SRF.
Jag tycker det känns meningsfullt
att delta i gruppen
och min förhoppning är att
arbetet också ska leda till
utveckling och förändring. Sit
är en stor och än så länge inte
färdigutvecklad organisation.
Att få bli insatt i hur komplext
det kan vara och hur mycket
som är svårt att påverka, hur
mycket man än skulle vilja, är
intressant och givande men
också förstås frustrerande
Våra barn behöver här och
nu, och kan inte vänta. Tyvärr
är det ändå så verkligheten ser
ut på den nivån i samhället.
Jag ska göra mitt bästa för att
föra föräldrars talan i sammanhanget.
Nina Sjöblom
nina.sjoblom@srfriks.org
13

Killhelg i scoutstuga
Under två dagar i
september fick sju killar
möjlighet att prova på
sina egna och andras
resurser i Fräkenbottens
scoutstuga.
Vår utgångspunkt med killhelgen
är att vi alla bär på
många tankar och känslor
som vi önskar dela med
andra. Att få tillhöra en grupp
och känna gemenskap med
och trygghet med andra ger
möjlighet att få utlopp för,
idéer och kreativitet.
Två ledare och sju synsvaga
killar möttes på SRF en tidig
lördagmorgon och fördelade
där vårat matförråd innan vi
på egen hand tog oss ut till
Fräkenbottens scoutstuga i
Ågesta.
Efter en promenad genom
skogen fram till stugan var det
dags för att påbörja aktiviteterna.
Den första delen i programmet
bestod av att lära
känna varandra och resten av
förmiddagen ägnades åt att
sammanföra de två olika lagen,
samt göra stugan bebolig
med hjälp av en poängjakt. Ex
Göra så att vi hittar till dassen
när det är mörkt, göra eld i
spisen, hitta vattenpumpen
och pumpa upp en spann
vatten.
Philip Söderlund, Tobias Forsström, Simon Magnusson, Simon
Hiljegren, Nils Eriksson m fl. Foto: Wille Wiberg.
Lagen turades om att sköta
hushållssysslor med allt som
det innebär i ett kallt hus utan
el och vatten. Mycket vedhuggning
blev det… De i laget
som inte skötte hushållssysslorna
förberedde kommande
programpunkt, en lek där alla
kunde vara med!
Med hjälp av några lustfyllda
värderingsövningar fick
killarna möjlighet att prova
sina värderingar mot varandras
och prata om sånt som är
viktigt; skolan, jobbiga föräldrar,
syskon, att vara synskadad,
tjejer. Även ledarnas
åsikter och känslor sattes på
prov!
Den långa lördagen avrundades
med sångstund, samtal
och saga vid lägerelden som
några av killarna hade tänt.
För flera av killarna var det
först vid ”kvällsmyset” man
spontant sökte en kontakt
med de andra i gruppen.
Söndagen började med en
brakfrukost som killarna hjälptes
åt att ställa fram efter att
de packat sina ryggsäckar.
Efter ett tufft städpass och
ett närgånget besök av en
enorm älg (!) gav hela gänget
sig ut på upptäcktsfärd.
Första målet nåddes efter
någon kilometer genom svårframkomlig
terräng.
Målet var ett par spektakulära
klippblock som bildade
en grotta, en m mystisk skapelse
som hade förekommit i
lördagens kvällsaga. Nästa
mål blev det gamla värmeverket
som erbjöd oväntade fynd,
bl a en tunnelbanevagn och ett
JAS-plan. Efter en hemfärd
med buss och tunnelbana
skildes några ganska slita men
tappra och nöjda killar vid
SRF.
Mattias Ehn
14

Våraktiviteter
i Stockholm
Julgransplundring 16
januari 2005
Den 16 januari dansar vi ut
julen i Gotlandssalen tillsammans
med synskadade föräldragruppen.
På programmet
står underhållning, dans, fika
och fiskdamm.
Tjejhelg 14-16 januari
Den 14-16 januari blir det en
helg för tjejer i åldrarna 12
och uppåt.
Ansvariga för helgen är
Sofia Naesström och Christine
Ståhl.
Familjehelg för familjer med
synsvaga barn
Den 16-17 april blir det familjehelg
för familjer med
synsvaga barn tillsammans
med Synteamet för barn och
unga.
Läger 2005:
Segelfartyget Constantia
seglar ut igen 3-5 juni
Fredagen den 3 juni ca 13.00
lämnar segelfartyget Constantia,
byggd 1908, Stockholm
för att bege sig ut i skärgården.
Barnen/ungdomarna ges
möjlighet att komma ut på
sjön i ett riktigt segelfartyg
från förr. På dagarna kommer
barnen/ungdomarna att delas i
in olika grupper som får hjälpa
till med förtöjning, rengöring,
styrning, navigering,
matlagning m m. Varje grupp
arbetar med sin uppgift och
samarbetet är viktigt. När
fartyget anländer till natthamnen
finns tid för fiske, rodd i
skeppsbåten, spel och bad. På
kvällen kan det bli korvgrillning,
musik och lekar.
Vi kommer att besöka Constantia
en gång innan seglingen
så att alla får möjlighet att
undersöka fartyget i hamn.
Kostnad: 500 kronor. Ålder:
Från ca 11-12 år. Anmälan:
Till Cecilia Ekstrand,
4624503, senast den 15
januari.
Dessutom
• Kortläger på Almåsa 19-23
juni för dig mellan 7 och 16
• Gotlandsläger vecka 32 för
dig mellan 9 och 16
Till nästa nummer
ser vi gärna att fler
distrikt/regioner
berättar om sin barnoch
familjeverksamhet.
i Östergötland
Vinterläger!
SRF Östergötland har planerat
och bokat för ytterligare ett
vinterläger.
Denna gång blir lägret
vecka 14 (3 -- 9 april) 2005
och vi skall hålla till i Idre
som vanligt.
Under lägret utbildar vi de
synskadade barnen i skidåkning,
anhöriga till ledsagare
och anordnar gemensamma
aktiviteter mm.
Målsättningen är att familjerna
skall kunna åka själva
på skidsemestrar och andra
aktiviteter.
SRF Östergötland håller
också för fullt på att söka
medel från olika fonder för att
få ner kostnaderna.
Vår barn och föräldraverksamhet
har tagit fart ordentligt,
mycket med hjälp av
dessa vinterläger för just skidåkning
är en av de få aktiviteter
där synskadade kan göra
saker på samma sätt och
verkligen tillsammans med
sina anhöriga.
För mer information: Ring
Mats Linder 013-14 35 65
Skriv gärna e-post
mats.linder@srfriks.org
15

Posttidning B
Synskadades Riksförbund
122 88 Enskede
Julklappstips:
TPB:s speldosa på cd-rom
De spel för barn som sedan länge finns på TPB:s
webbplats www.tpb.se/spel/index.html finns nu att
köpa även som cd-rom. TPB:s speldosa heter skivan.
Den kostar 150 kr inkl moms och kan beställas via
www.tpb.se/spel/kopspeldosa.htm.
Ljudbokens ljudböcker
På www.ljudboken.se finns såväl klassiker av Astrid
Lindgren och Maria Gripe som J.K.Rowlings nyare
succéböcker. Sagor om Teskedsgumman och andra
finns också.
Nytt ljudbaserat dataspel
Det ljudbaserade dataspelet Mudsplat, där man
jagar gyttjemonster med vattenpistol enbart med
hjälp av ljud, är förhoppningsvis klart till jul. För mer
information kontakta Dan Gärdenfors på Stockholm
International Toy Research Centre, tel: 08-790 64 98
eller e-post: dan@sitrec.kth.se.
Titta på www.sitrec.kth.se
Föräldrakontakten
Rikstidningen för föräldrar
till barn med synskador
produceras SRF Synskadades
Riksförbund,
och kommer ut med fyra
nummer per år. Den ges
även ut på kassett.
Redaktör:
Jan Wiklund
Tel 08-39 92 98
Fax 08-39 93 22
Epost
jan.wiklund@srfriks.org
Ansvarig utgivare:
Eva Björk
Tel 08-39 91 46
Epost eva.bjork@srfriks.org
Nästa nummer
kommer ut i mars 2005.
Manusstopp 22.2
Glasblåsarens barn
SRF Hadar säljer den syntolkade filmen ”Glasblåsarens
barn”. Mystiskt och lite läbbig, men vacker och
spännande. Pris: 300kr.
Fler titlar finns på http://produkter.irishadar.se/
Skicka tips, notiser och annonser senast 22 februari
Föräldrakontakten, tel 08-39 92 98 – epost jan.wiklund@srfriks.org