Perspektiv nr 4 i pdf - Synskadades RiksfÃ¶rbund

srf 

Tidning för Synskadades Riksförbund Nr 3 • 2011 

Här ökar vi | Fem vill leda SRF | Kontaktföräldrar önskas

19–20 oktober, Uppsala 

Konsert & Kongress 

ID-dagarna 2011 

Sveriges största mässa 

om ny teknik inom hjälpmedelsområdena 

kommunikation 

& kognition! 

Läs om utställningen 

och föreläsningarna på 

www.hi.se/iddagarna 

Minst och mest mångsidig 

Milestone 312 - Ett kommunikativt center för dina 

digitala dokument. Alla Daisyfunktioner inklusive 

variabel hastighet för både tal- och ljudböcker. 

 

med valbara mappar 1GB, talsyntes med 4 utbytbara 

Acapela-röster, inbyggd talande klocka med alarm, 

timer, förberedd för talande kalender, färg- och ljud- 

 

Minst och enklast 

Succén fortsätter för den lilla, enkla och prisvärda tal- och 

ljudboksspelaren, Milestone 212 - Easy Bookplayer. Har alla 

Daisyfunktioner och variabel hastighet för både tal- och ljudböcker. 

- 

 

referenser - ring 08-39 94 00 eller skicka e-post till infohjalpmedel@iris.se 

Sveriges snabbast växande Daisysortiment - Milestone 

www.iris.se/internetbutik

_______________________________________________________ Innehåll 

I detta nummer 

Tidning för Synskadades Riksförbund 

Nr 3/2011. Årgång 36 

Utgivningsdag: 3 juni 

Omslagsbild: Dansaren Caroline Hammar 

Fotograf: Ragnvi Svärd 

Beställ och adressändra till SRF:s register, 

e-post registret@srf.nu eller telefon 08-39 90 00 

eller till SRF, Registret, 122 88 Enskede. Beställ Perspektiv i 

textformat till din dator via www.srf.nu 

Redaktion 

Sune Olsson, journalist/redaktör 

e-post sune.olsson@srf.nu Telefon 08-39 92 78 

Ragnvi Svärd, redigerare/journalist 

e-post ragnvi.svard@srf.nu Telefon 08-39 92 99 

Adress 

e-post srfperspektiv@srf.nu 

SRF Perspektiv, 122 88 Enskede 

Besöksadress: Sandsborgsvägen 52 

Annonser 

Lena Martinsson, 031-775 03 83 

lena.martinsson@justmedia.se 

Ulla Wibom, 031-775 03 97 

ulla.wibom@justmedia.se 

Ansvarig utgivare 

Tiina Nummi-Södergren 

e-post tiina.nummi-sodergren@srf.nu 

Tryckeri 

Exaktaprinting i Hässleholm AB 

ISSN: 1652-263X 

Nästa manusstopp 22 augusti 

Prenumeration 

Gratis för medlemmar, övriga 250 kronor/år. 

SRF Perspektiv finns även på Daisy, i punktskrift 

och i textformat på www.srf.nu 

Du som vill stödja SRF:s arbete: 

Ge ditt bidrag till SRF:s plusgirokonto 90 00 90-2 

Kampanj Medlemsvärvning: Spännande 

aktiviteter locka nya medlemmar......................4 

Ledaren: Vi måste hjälpas åt 

att nå de människor som behöver SRF....... 6 

Aktuellt: 

Inte diskriminering neka praktik........................8 

Taltidningar hotas.................................................8 

Stora skillnader i kommunernas ledsagning..9 

Krångligt att rösta..................................................9 

Patienter drabbade...............................................9 

Inför ordförandevalet: 

En ordförande ska vara lyhörd, ha kunskap 

och vara stark ledare...........................................10 

De vill leda SRF.....................................................12 

Syntolkad dans: 

En energisk upplevelse......................................18 

Risk att man krockar............................................20 

Ledarhundens dag: Ledarhundar 

fick folk att stanna till..........................................22 

Perspektiv gratulerar: En 75-åring 

som undviker prat om gamla tider..................24 

Pressöversikt: Om hot mot taltidningar 

och om Nadina ...................................................25 

Barn & Föräldrar.................................................26 

Kvinnosyn...........................................................30 

SRF Information:...............................................33 

SRF Skåne i fejd med landstinget...............33 

Aptitretande temadag..................................33 

Valda ordföranden i distrikten....................34 

Avtackad föreningsordförande..................34 

22 personer vill sitta i förbundsstyrelsen.34 

SRF Perspektiv • 3 2011 

3

Kampanj Medlemsvärvning ________________________________________ 

Spännande aktiviteter 

lockar nya medlemmar 

I Synskadade Riksförbunds Halmstad är traditionen 

Ögats Dag i år ett led i en större kampanj – att öka antalet 

medlemmar. Redan nu ökar antalet medlemmar 

år för år, men man vill öka ännu mer. 

Perspektiv åkte till Ögats dag en lördag i maj för att 

höra och se vad som är bakgrunden till föreningens 

framgång. 

Text och foto: Jan Wiklund 

Inbjuden föreläsare på Ögats dag är överläkare 

Åke Wieslander från Ögonkliniken, 

Hallands sjukhus. Han svarar på frågor under 

sin föreläsning på Stadsbiblioteket. 

– Ja, man kan numera hejda försämring av 

synen vid fuktig maculadegeneration – eller 

”gula fläcken” som det brukar kallas, berättar 

han. Torr kan man ännu inte göra så mycket 

åt. 

– Och nej, man kan inte få tillbaka syn som 

man redan har förlorat, fortsätter han. 

Åhöraren Bert-Åke Larsson har synpunkter 

på föreläsningen efteråt. 

– Det var en väldigt trevlig föredragshållare, 

tydlig och bra, även om en del av frågorna 

var lite långrandiga, tycker Bert-Åke Larsson 

som hade kommit dit med anledning av att 

han hade börjat se så dåligt på sista tiden. 

Ögats dag är lite av tradition inte bara i Halland. 

Förutom att en kunnig ögonläkare berättar 

om synskador och vad man kan göra åt 

dem finns syncentralsfolk och/eller försäljare 

av hjälpmedel på plats. I Halmstad i år är det 

företagen Iris Hjälpmedel och Lyra Rehab 

som stod till tjänst. I år var evenemanget en 

del av en större kampanj. Syftet med den är 

att nå fler synskadade och tala om att SRF 

finns. 

SRF är ingen institution som hjälper folk, det 

är synskadade människor som hjälper varandra. 

Det står och faller med om människor 

med dålig syn hittar dit. 

Men föreningen ska se till att man finns 

överallt där synskadade kan tänkas finnas. 

– Vi kommer att stå vid bord på talboksavdelningarna 

på alla bibliotek i Halmstad, 

berättade ordföranden i SRF Halmstad, 

Hans Gard. 

– Vi har också fått bra kontakt med syninstruktörerna 

som träffar nysynskadade i 

Halland, och vi ska med deras hjälp bjuda in 

nysynskadade till träffar i föreningarna. 

4 

SRF Perspektiv • 3 2011

_____________________________________________________________ 

– Vi ska berätta för dem både om vilken 

nytta de kan ha av att vara medlemmar och 

om hur vi arbetar gentemot kommunerna, 

fortsätter Hans Gard. 

– Sedan ska vi träffa pensionärsföreningarna 

där det finns många med dålig syn. 

– I Halmstad gör vi sådant här hela tiden, 

och vi har en liten kontinuerlig uppgång i 

medlemsantalet för varje år. Nu är vi 237 

stycken. 

SRF Hallands ordförande Stellan Andersson 

är förhoppningsfull. 

– Femtio nya medlemmar vill vi ha i år, 

säger han. 

– I höst ska vi ha en hjälpmedelsutställning 

som börjar i Kungsbacka och sedan går 

genom alla kommuner i länet. Till den ska vi 

bjuda in kommunpolitiker som medlemmar 

och andra kan fråga ut. 

– Vi har något utåtriktat varje år, avslutar 

Stellan Andersson. 

– Det är svårt att hitta och svårt att läsa, säger Bert- 

Åke Larsson som ännu inte är medlem i SRF. 

Han testar att läsa med ett förstoringsglas från bordet 

med hjälpmedel. 

– Det skulle vara trevligt med en apparat som kunde 

hitta mina nycklar, tycker SRF:aren Elsy Ågersten. 

Claes-Göran Johansson från Iris försöker intressera 

henne för en PenPal. 


5

Ledaren _____________________________________________________ 

Vi måste hjälpas åt 

att nå de som behöver SRF 

Gör vi mindre attraktiv verksamhet än förr? 

Eller är vi inte så kända i konkurrensen om 

uppmärksamhet i vårt moderna informationssamhälle? 

Dessa frågor kan besvaras 

på olika sätt beroende på vem man frågar, 

men en sak är tydlig, medlemsvärvning är ett 

komplicerat ämne, som förändrats över tiden 

även i SRF. 

När SRF bildades 1889 var det utifrån en 

kombination att arbeta med rättigheter för 

personer med synnedsättning och att utgöra 

ett alternativ till det saknade stödet från 

samhället. En gemenskap som resulterade i 

påverkansarbete och gemensamma stödinsatser 

som kom medlemmar till del. Exempel på 

det senare är en begravningskassa för blinda 

hantverkare, som man gemensamt samlat 

ihop. Motivationen att bli medlem för dem 

som uppfyllde kriterierna var säkert höga. 

Samhällspåverkan och att få staten att ta ett 

utökat ansvar även för sina medborgare med 

synnedsättningar, var naturligtvis en mycket 

viktig drivkraft i hur organisationen arbetade 

och utvecklades. 

Förebilder var nykterhetsrörelsen och frikyrkan 

samt den kooperativa rörelsen i Sverige. 

1929 som sammanföll med depressionen 

och den svåra tiden mellan världskrigen, tog 

folkrörelsen också ett steg mot den politiska 

makten. Arbetarrörelsen kom i regeringsställning 

och den statliga styrningen ökade 

och befästes ned i civilsamhället genom 

föreningslivet. 

Stora reformer som ursprunget till handikappersättning 

och det första punktskrifts- 

biblioteket drevs och genomfördes av SRF. 

Senare under 50-talet kom talboksreformen 

och småningom blev Tal- och Punktskriftsbiblioteket 

en statlig myndighet. 

Medlemmarna fortsatte att strömma till 

i takt med att förbättringar uppnåddes och 

livskvalitén höjdes. Fortfarande var det inte 

möjligt att bli medlem om man blev synskadad 

efter pensionsåldern. 

Yrkesidentiteten och rättigheterna och 

organiseringen kring det, var fortfarande 

det centrala kriteriet för att bli medlem. 

Tomtebodaskolan och de olika skolorna för 

blinda hantverkare som gav rehabilitering, var 

förmodligen de viktigaste rekryteringskanalerna. 

70-talet kommer med många samhällsförändringar. 

Statliga styret är fortfarande 

omfattande och SRF bedriver och utvecklar 

många verksamheter, antingen på uppdrag av 

staten eller bygger modeller som sedan överlämnas 

till samhällsfinansiering. 

Hundskolan och konsulentverksamheten 

är några sådana exempel. Dagstidningar på 

kassett är en fråga som drivs hårt parallellt 

med en stor omorganisation och namnbyte. 

De Blindas Förening blir Synskadades Riksförbund 

- SRF, en modern treplansorganisation. 

De första dagstidningarna blir inlästa 

och medlemstillströmningen ökar. 

Det är en kraftfull organisation som syns och 

märks. Nu har man även släppt in nya medlemmar 

som förlorat sin syn efter pensionen. 

Det ger ett nytt underlag för medlemsvärvning. 

Samtidigt börjar integreringen av 

6 


_____________________________________________________________ 

synskadade elever i vanliga skolor ta fart och 

avinstitutionaliseringen gör att rekryteringen 

av nya medlemmar i alla åldrar sprids ut och 

det är inte lika självklart att man kommer i 

kontakt med SRF när man får en synskada. 

Unga Synskadade bildas, också en tuff 

uppstickare som vill göra allt på sitt eget vis, 

inklusive att organisera sina egna medlemmar. 

Den uppåtgående trenden fortsätter en 

bit till för att sedan klinga av mot slutet av 

1900-talet och början av 2000-talet. 

Ja, i dag då? Var står vi nu i denna fråga? Gör 

vi inte tillräckligt bra verksamhet? Mycket av 

de bidrag och resurser som vi erhållit dras ner 

eller flyttas över till andra myndigheter. Möjligheterna 

att nå fram i bruset blir allt mindre 

om man inte fokuserar både arbete, kraft och 

resurser på detta. 

Kalenderprojektet är en viktig byggsten 

som vi får utveckla vidare. Nya medlemmar 

både röstberättigade och stödjande har vi fått 

genom det. 

Men vi skulle behöva synas mer så att människor 

som får en synnedsättning hittar oss 

och kan känna sig motiverade att söka medlemskap. 

Vi måste fortsätta jobba både påverkansmässigt 

och socialt. Vi vet ju att båda spelar 

stor roll, för en person som mist synen eller 

delar av den. 

Jag kommer osökt att tänka på TV-textfrågan 

och möjligheterna till syntolkning av 

TV-utbudet. Kunde vi driva fram en mer användarvänlig 

och mer omfattande lösning på 

det, så skulle många nog se ett medlemskap i 

SRF, som en god investering. 

Jag får oftast frågor om detta när jag är ute 

och träffar medlemmar i distrikt och lokalföreningar. 

Kanske för att den angår alla och för att 

man är så trött på att bli hänvisad till radio 

enbart. 

Hur har andra lyckats? Nykterhetsrörelsen 

jobbar hårt med att återetablera sig. Efter ett 

mycket stort medlemstapp och svårigheter 

att hitta sin roll i dagens samhälle, har man 

kommit igen och vänt de sjunkande medlemstalen 

till uppåtgående siffror. Hur? Jo, 

man har börjat organisera nya grupper av 

människor som vill leva nyktert. 

Exempelvis alla de människor som är muslimer 

och därför inte dricker alkohol. Man 

har börjat ordna alternativa fester, fredagoch 

helgkvällar, där man har roligt men inte 

dricker. 

Det har funkat och medlemmarna har 

kommit tillbaka. Men rekryteringsunderlaget 

ser annorlunda ut. 

Tänka loss är naturligtvis en viktig uppgift 

även för oss och svaret ser nog olika ut i olika 

åldrar och bland olika grupper av medlemmar, 

förväntningarna på SRF likaså. 

Vi får hjälpas åt i denna viktiga fråga, inte 

bara för att siffrorna i medlemstal ska börja 

vända uppåt, utan för att vi ska nå de människor 

som behöver SRF och som kan vara med 

och forma den organisation som synskadade 

människor i Sverige i dag behöver. 

Tiina Nummi-Södergren 

Ordförande 


7

Aktuellt _______________________________________________________ 

Inte diskriminering 

neka praktik 

Det var inte diskriminering 

när ett gruppboende för personer 

med psykiska sjukdomar 

och missbruksproblem nekade 

en man med synnedsättning 

praktik. Det fastslår Arbetsdomstolen, 

AD, i en dom. 

En man med synnedsättning 

ville utbilda sig inom socialpsykiatri 

och sökte praktikplats 

på gruppboendet. 

Mannen berättade om sin 

synnedsättning när han ringde 

och frågade om praktik. Men 

när han kom till det avtalade 

mötet uttryckte föreståndaren 

förvåning över hans synnedsättning. 

Föreståndaren 

avslutade mötet snabbt och 

hänvisade honom att söka 

praktik på ett ställe där man 

arbetar mer med att lyssna än 

med händerna. 

Diskrimineringsombudsmannen, 

DO, stämde vårdföretaget 

för diskriminering på 

grund av funktionsnedsättning. 

Skälen är att han inte blev 

intervjuad på samma sätt som 

en person utan funktionsnedsättning 

skulle ha blivit och att 

han inte fick praktikplatsen. 

Men enligt AD har vårdföretaget 

inte diskriminerat 

mannen eftersom funktionsnedsättningen 

medförde att 

han inte kunde utföra de nödvändiga 

arbetsuppgifterna på 

gruppboendet. 

Taltidningar hotas 

Cirka 5 500 synskadade prenumeranter 

av dagstidningar 

på tal riskerar att förlora sin 

dagstidning nästa år. Det kan 

bli följden om regeringen genomför 

sina besparingar inom 

området. 

Regeringen vill nämligen 

nästa år minska anslaget för 

dagstidningar på tal med 12 

miljoner kronor. 

– Detta leder till att över 

60 procent av landets dagstidningar 

för synskadade blir 

nedläggningshotade, säger 

SRF i ett pressmeddelande. 

Regeringen hänvisar för 

kommentarer till myndigheten 

Talboks- och Punktskriftsbiblioteket, 

TPB. 

Roland Esaiasson, myndighetschef 

på TPB, säger att 

neddragningen bland annat 

handlar om övergången till 

digitala taltidningar. 

Regeringen har uppdragit 

åt TPB, Taltidningsnämnden 

samt Post- och Telestyrelsen 

att reformera utgivningen av 

dagstidningar på tal. 

– Tanken är att 2013-2014 

ska hela dagstidningen distribueras 

via Internet, uppläst av 

talsyntes. 

– Detta kommer att ge en 

större frihet för användarna, 

med hjälp av en ny Daisyspelare 

som delas ut till alla 

prenumeranter. Men även 

mobiltelefon eller dator är 

alternativ. SRF har uttalat 

– Vi ska försöka hitta en lösning 

för de tidningar som vill lägga 

ned, säger Roland Esaiasson, Talboks- 

och Punktskriftsbiblioteket. 

sig positivt om detta, säger 

Roland Esaiasson. 

Men SRF protesterar mot 

att besparingen kom lite väl 

tidigt, redan nästa år, och menar 

att digitaliseringen forceras 

fram. Många synskadade 

saknar datavana. Först måste 

kunskapen hos synskadade 

analyseras, och kvalitén säkras, 

säger SRF. 

– Det kan bli ett glapp 

2012. Men det är för tidigt att 

säga hur det går, svarar Roland 

Esaiasson. Förhandlingar pågår 

med Kulturdepartementet 

om besparingarna. TPB ska 

försöka hitta en lösning för 

de tidningar som hittills har 

meddelat att de ska lägga ner 

sin verksamhet. Att de gör en 

snabbare övergång till digital 

tidning. 

De fyra tidningar som, enligt 

Taltidningsnämnden, planerar 

att sluta med talversionen 

är Arbetaren, Filipstads 

Tidning, Karlskoga Tidning 

och Säffle Tidning. 

Ragnvi Svärd 

8 SRF Perspektiv • 3 2011

_______________________________________________________ Aktuellt 

Ingen valhemlighet 

I omvalen i Örebro och Västra 

Götalandsregionen fanns ingen 

valhemlighet för synskadade 

som läser punktskrift. Vid 

ordinarie val skickar Valmyndigheten 

ut kuvert med partibeteckningarna 

i punktskrift 

till synskadade. Men några 

sådana kuvert skickades inte 

ut vid omvalen. 

Denise Cresso i Göteborg 

tvingades därför avslöja vad 

hon skulle rösta på i vallokalen. 

– Valförättarna bör vara pålitliga, 

men jag kunde ju inte 

veta vilka som stod runtomkring, 

säger Denise Cresso. 

Enligt Vivan Nilsson på 

Valmyndigheten gick det inte 

att skicka ut kuvert med 

punktskrift till enbart röstberättigade 

i Västra Götaland 

och i Örebro. Dessa gick 

inte att särskilja i det register 

myndigheten använder för 

utskicket, nämligen Synskadades 

Riksförbunds register. 

– Hade vi skickat till personer 

som inte var röstberättigade 

hade vi fått lika mycket 

dålig badwill av det, säger hon. 

Urban Fernquist, SRF, menar 

att argumentet är märkligt. 

– Om man kan skicka valsedlar 

till personer som ser, 

så måste man kunna göra det 

även när det gäller punktskrift. 

– Valmyndigheten kunde ha 

vänt sig till oss och fått hjälp. 

Vi kan ta fram vilka som bor i 

– Valmyndigheten kunde ha vänt 

sig till oss för att få hjälp att skicka 

punktskrift i omvalen, säger 

Urban Fernquist, SRF. 

vilket område, deras argument 

låter som en undanflykt. 

Vivan Nilsson hänvisar till 

att det gick att beställa valsedlar 

från Valmyndigheten 

och att informationen om det 

fanns på röstkorten. 

– Men hur ska man veta det 

om man inte kan läsa röstkortet? 

säger Urban Fernquist. 

Källa: Göteborgs Fria Tidning 

Krångligt att rösta 

Det var krångligt för bland annat 

synskadade att rösta i valet 

förra året. Det visar en enkät 

av Hjälpmedelinstitutet. 

Flera personer med funktionsnedsättning 

uppger i enkäten 

att de bland annat hade 

svårt att se vad som stod på 

valsedlarna eftersom texten 

var för liten och kuverten var 

onödigt svårhanterliga. 

Personer med grava synnedsättningar 

kunde dessutom 

inte rösta själva eftersom 

det inte går att personrösta i 

punktskrift eller via Internet. 


Olika ledsagning 

Ledsagningen för personer 

med funktionsnedsättning 

skiljer sig kraftigt åt mellan 

landets kommuner. Det visar 

en undersökning av Socialstyrelsen. 

Enligt undersökningen 

finns bland annat stora 

skillnader i de avgifter som 

brukaren betalar. Det finns 

också stora variationer i hur 

många timmar som kan beviljas 

eller vilka aktiviteter 

som ledsagaren kan följa med 

på. Dessutom får ledsagaren 

ersättning för utlägg i vissa 

kommuner, medan samma 

utlägg inte ersätts i andra. Socialstyrelsen 

skriver också om 

stora skillnader i den enskildes 

inflytande. I mer än var sjätte 

kommun får den som har ledsagning 

via Socialtjänstlagen 

inte själv välja ledsagare. 

Det finns också stora skillnader 

i personalens kompetens. 

Patienter drabbade 

På grund av försenade tider för 

återbesök har flera patienter 

vid ögonkliniken på Länssjukhuset 

Sundsvall-Härnösand 

drabbats av synnedsättningar. 

Nya skärpta rutiner kommer, 

enligt chefsläkare Per Skåde, 

att vidtas för att förhindra risken 

för att detta upprepas. 

Händelsen är anmäld av 

chefsläkaren enlig lagen Lex 

Maria till Socialstyrelsen. 

9

Inför ordförandevalet _ ___________________________________________ 

En ordförande ska vara lyhörd, 

ha kunskap och vara stark ledare 

En ordförande för SRF ska framför allt vara lyhörd, ha mycket kunskap om 

SRF och vara en tydlig ledare som vågar fatta obekväma beslut. Det är tre 

viktiga egenskaper som en ordförande bör ha. Det visar Perspektivs enkät 

till SRF:are i föreningar, distrikt och nätverk. Text: Ragnvi Svärd 

I enkäten fick SRF:arna svara på frågan om 

vilka tre egenskaper de anser viktiga för en 

SRF-ordförande. Det är på SRF-kongressen 

i oktober som ombuden ska välja en ny ordförande 

för organisationen. Nuvarande ordförande 

Tiina Nummi Södergren har suttit i två 

mandatperioder, och måste enligt stadgarna 

avgå. Det verkar inte vara svårt att hitta hugade 

kandidater till posten som ordförande. 

SRF:s valberedning kan presentera fem 

nominerade personer som intervjuas längre 

fram i detta nummer. 

När det gäller själva enkäten om de viktigaste 

egenskaperna hos en ordförande, fick vi in 

totalt 26 svar, från enskilda medlemmar och i 

tre svar, lokala SRF-styrelser. Vem som helst 

av SRF:arna erbjöds att svara. 

Andra egenskaper som anges som viktiga 

i svaren är till exempel att en ledare för SRF 

också ska ha social kompetens, det vill säga 

ska kunna prata med olika människor, samt 

kunna delegera arbetsuppgifter till andra i organisationen. 

Ytterligare önskemål på ledaren 

är att han/hon ska vara engagerad, drivande 

och se representativ ut (2 svar). 

Men det var alltså egenskapen lyhördhet 

som angavs av de flesta, den fanns i 16 svar. 

Därefter kom önskemålet om att en ordförande 

ska ha ett brett kunnande, framför 

allt om SRF. 10 svar angav detta. Att vara en 

tydlig ledare och uppvisa ett starkt ledarskap 

ansågs i nio svar. Ett visst förbehåll i våra 

slutsatser: En del av svaren kan också ingå 

under rubriken ledarskap som till exempel 

ansvarsfull, drivande och trovärdig. 

Här presenteras en del av svaren, som också 

är redigerade. Frågan var alltså: vilka tre 

egenskaper anser du vara viktiga för en SRFordförande: 

Eric Malmgren, ordförande, SRF Trollhättan: 

1. Ledarskap. En av ordförandens viktigaste 

uppgifter är att leda och fördela arbetet. 

2. Lyhördhet. En bra ordförande ska kunna 

lyssna på och ta till sig åsikter, frågor och 

förslag från distrikt och lokalföreningar. 

3. Pondus och social kompetens. En ordförande 

har ofta rollen som ”ansiktet utåt”, 

internt och externt. 

Kicki Lundmark, SRF Umeå: 

Ha förmåga att ”göra politik” av sin förtrogenhetskunskap 

(att leva med en synskada) - 

för att veta var skon klämmer måste man gå i 

den själv. Vara lyhörd och beslutskompetent. 

Ulla Engström, SRF Helsingborg: 

Kunna delegera, vara lyhörd och trovärdig. 

SRF Bergslagen, SRF Karlskoga-Degerfors, 

SRF Sydnärke och SRF Örebro Kommun: 

Engagerad, drivande och social. 

10 


_____________________________________________________________ 

Arne Engström, SRF Älvsborg: 

Rörligt intellekt, erfarenhet från SRF samt 

gott vett och kunnande i ekonomiska frågor. 

Hjördis Lindström, ordförande, SRF Boden: 

God samarbetsförmåga. Brett kunnande om 

att bedriva samhällsarbete och påverkansförmåga. 

Ansvarsfull, inte konflikträdd 

Ulrika Wågerud, ordförande, 

SRF Oskarshamn: 

God kunskap om föreningen. Lyhördhet och 

empati. Förmåga att inspirera och coacha. 

Anita Rönnbäck, ordförande, SRF Piteå: 

Bra på att prata tydligt, kunnig i våra frågor, 

fatta beslut, bra och dåliga. Viktigt är också 

att han/hon ser respektabel ut när hon/han 

representerar organisationen, det yttre spelar 

en stor roll i förtroendet. 

Erling Gårdsknappen, SRF Hudiksvall/ 

Nordanstig: 

En ordförande ska vara lyhörd, ha förmåga 

att kunna delegera, vara generös och öppen. 

Göte Gustavsson, SRF Älvsborg: 

Kunnig, ärlig och osjälvisk/ogirig! 

Monica Granberg, SRF Skåne: 

En bra ordförande ska vara lyhörd, balanserad 

och ha en förmåga att anpassa sig efter 

vad situationen kräver. Den rätte, önskar jag 

all lycka! En så god ordförande som Tiina har 

varit, är ingen lätt uppgift att efterträda. 

Thomas Krantz, SRF Göteborg: 

En eldsjäl som brinner för vår sak med mycket 

goda ledaregenskaper. Mycket väl insatt 

i synskaderörelsens arbete nationellt, lokalt 

och globalt. Mycket god omvärldskunskap. 

Bör dessutom kunna kommunicera på engelska 

eller åtminstone svengelska:-). 

Tiina Nummi-Södergren (bilden) avgår som ordförande 

för SRF vid kongressen i höst. Perspektiv har inför 

valet av ny ordförande frågat SRF:are runt om i landet 

vilka egenskaper som är viktiga för en ordförande. 

SRF-annons 

Sök bidrag ur Stiftelsen 

Synskadade som är i behov av ekonomiskt 

stöd på grund av låga inkomster kan söka 

bidrag eller stipendium från Synskadades 

Stiftelse. Bidraget kan omfatta en rad olika 

insatser och åtgärder som utifrån Stiftelsens 

ändamål syftar till att förbättra situationen 

för behövande synskadade, till exempel vård 

och behandling såsom tandvård, stöd till 

fritidsaktiviteter, rekreation med mera. 

Normalt beviljas dock inte bidrag för 

insatser som samhället ansvarar för. 

Krav för att erhålla bidrag är att din taxerade 

årsinkomst inte överstiger 160 000 kronor per 

år och när det gäller Almåsa 150 000 kronor. 

Kopia på slutskattsedel ska alltid bifogas till 

ansökan. Ansökningsblankett och information 

kan rekvireras från Synskadades Riksförbund, 

Pia Lundborg, telefon 08-39 93 23, 

e-post pia.lundborg@srf.nu 

Blanketten kan också laddas ner 

från www.srf.nu 


11


De vill leda SRF 

Fem personer säger hittills ja till att bli ordförande för SRF. De fem som 

hoppas bli valda på SRF-kongressen i oktober är Ulrika Norelius, Farsta, 

Håkan Thomsson, Tierp, Erik Staaf och Finn Hellman, Stockholm samt 

Joachim Kåhlman, Farsta. 

På följande sidor får du veta mer om aspiranternas bakgrund och vad 

de anser om några viktiga frågor. Fakta om personerna presenteras i 

bildtexterna. Den första frågan de svarar på, är varför de vill bli ordförande 

för SRF. Text: Sune Olsson och Ragnvi Svärd >>> 

SRF-annons 

Sök stipendium ur fonder 

Makarna Myrdals stipendiefond: Om du tänker 

påbörja eftergymnasiala studier höstterminen 

2011 och inte har fyllt 30 år, kan du söka stipendium 

ur Makarna Myrdals stipendiefond. 

Stipendium lämnas för högst ett läsår per 

ansökningstillfälle. Fonden utlyses en gång per 

år. Ansökan, se nedan 

Retslers fond: Fondens ändamål är att i form 

av stipendier lämna bidrag till enskilda blinda 

vid utbildning till intellektuellt arbete samt till 

utbildningsinsatser som syftar till att skola nya 

synskadade i organisationspolitiskt arbete. 

Stipendium lämnas för högst ett läsår per ansökningstillfälle. 

Fonden utlyses en gång per år. 

Ansökan, se nedan 

Hults minnesfond: Fondens ändamål är att 

lämna stipendier till synskadade för hjälp vid 

studier och rekreation. Stipendium lämnas för 

högst ett läsår per ansökningstillfälle. Fonden 

utlyses en gång per år. 

Ansökan: Ansökningsblanketter och ytterligare 

information för Myrdals, Retslers och Hults fonder 

kan rekvireras senast den 30 juni, från Pia 

Lundborg på SRF:s kansli, tel 08-39 93 23, 

e-post pia.lundborg@srf.nu eller laddas ner 

från vår hemsida: www.srf.nu Din ansökan ska 

ha inkommit senast den 31 juli 2011 under 

adress SRF, Pia Lundborg, 122 88 Enskede. Beslut 

fattas i augusti/september 2011. 

Sök bidrag för rekreation 

Sök ekonomiskt bidrag från Stiftelsen Almåsa 

och Synskadades Stiftelse för rekreation under 

sommaren. Synskadade som är i behov av ekonomiskt 

bidrag på grund av låg inkomst kan 

söka bidrag både från Stiftelsen Almåsa och 

Synskadades Stiftelse. 

Almåsa är beläget vid Hårsfjärden i vacker skärgårdsnatur 

en halvtimmes resa från Stockholm. 

Här erbjuds en avkopplande vistelse med hög 

servicegrad, god mat, inomhuspool med mera. 

Priset för helpension per dygn i enkelrum är 

895 kronor och del i dubbelrum 695 kronor, 

med tillägg på 200 kronor per person på midsommarafton. 

Bidrag till en större del av dygnspriset 

kan beviljas från de båda stiftelserna. 

Sommaren 2011 är rekreationen mellan 22 juni 

- 5 augusti. Ansökningarna ska vara oss tillhanda 

i god tid före planerad vistelse. 

Ansökningsblankett och information från 

Stiftelsen Almåsa rekvireras från Iris Förvaltning 

AB, Ann-Cathrine Nilsson, tel 08-39 93 30, 

e-post acni@iris.se 

När det gäller Synskadades Stiftelse: 

Synskadades Riksförbund, Pia Lundborg, tel 08- 

39 93 23, e-post pia.lundborg@srf.nu 

Båda blanketterna kan laddas ner 

från www.srf.nu 

Bokning på Almåsa, tel 08-500 404 80. 

12 


_____________________________________________________________ 

”Påverka är den enda vägen till förändring” 

Ulrika Norelius: 

– Jag är en lagledartyp. Annars skulle jag 

inte ställt upp som ordförandekandidat. Jag 

är dessutom bra på att ta olika roller i olika 

sammanhang. Förbundet har genomgått 

neddragningar, med sjunkande medlemsantal 

under ett tjugutal år och minskade statliga 

bidrag. Men utan SRF skulle det bli betydligt 

värre för oss synskadade, då skulle det inte 

finnas någon samlad kraft som tar tillvara 

våra intressen. Vi har ett mycket bra renommé, 

och det måste vi förvalta och utveckla. 

Vilken SRF-fråga är viktigast för dig? 

– Påverkansarbete. Vi måste påverka, 

påverka och påverka igen. Det är den enda 

vägen till förändring. 

Medlemsantalet minskar. Hur vill du ändra på 

det? 

– Om folk ser att vi som organisation gör 

nytta vill de vara med i förbundet, det är jag 

övertygad om. Vi är bra på intressepolitiskt 

arbete men vi är dåliga på att förmedla detta. 

– Jag skulle vilja att vi systematiserar och 

koncentrerar förbundets påverkansarbete, 

fortsätter Ulrika. Jag hoppas även att kongressen 

i höst endast väljer ett centralt mål att 

arbeta med under kongressperioden. 

Namn: Ulrika Norelius 

Ålder: 37 år 

Bor: Farsta, söder om Stockholm 

Familj: Sambo, 3-årig dotter och ledarhunden Balder 

Synstatus: Blind 

Sysselsättning: Ombudsman i SRF Stockholms och 

Gotlands län, artist på Svartkrogen på konferensanläggningen 

Almåsa 

SRF-uppdrag: Ledamot i SRF:s styrelse sedan 2004 

Bakgrund: Har varit ordförande i Unga Synskadade 

Nämn ytterligare en viktig fråga! 

– Många i SRF-personalen är nära pensionsåldern. 

Vi måste lägga ned mycket 

krut för att inte tappa deras kompetens och 

erfarenhet då de går i pension och se till att 

rekrytera rätt person på rätt plats i framtiden. 

I år har de statliga anslagen till SRF drastiskt 

minskats. Vad tror du om förbundets ekonomi 

de kommande åren? 

– Det är viktigt att inte lägga alla ägg i 

samma korg. Vi måste arbeta på flera fronter; 

Synskadades stiftelse, försöka höja de statliga 

anslagen och verksamhet som Lyckopenningen 

eller Ledarhundskalendern. 

– Jag är i grunden skeptisk till insamlingsverksamhet, 

fortsätter Ulrika. Kalendern är 

ett utmärkt sätt att sprida information om 

SRF. Men den får aldrig bli tycka-synd-ompropaganda. 

Om SRF skulle få en bättre ekonomi, till 

vad tycker du vi skulle använda pengarna? 

– Jag skulle vilja satsa på fler nummer av 

Perspektiv, mer information till medlemmar, 

och informationskampanjer om synskadade. 

Jag vill också utveckla nya sätt att sprida information 

via exempelvis sociala medier och 

webbradio samt hur samhället kan förbättras 

för synskadade. 


13


”Mer intressepolitik och färre diskussioner om ekonomin.” 

Namn: Håkan Thomsson 


Synstatus: Barndomsblind 

Bostadsort: Tierp 

Familj: hustru Gunilla, och två barn, 14 och 18 år. 

Sysselsättning: Journalist och egenföretagare tillsammans 

med makan i företaget Kunskapsbyrån GH AB, 

gruppledare för Miljöpartiet i Tierps kommun, ledamot 

i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen 

SRF-uppdrag: styrelseledamot i SRF och i styrelsen för 

Uppsala län 

Intressen: Spela schack, läsa böcker 

Senast lästa bok: Den motvillige monarken av Thomas 

Sjöberg 

Håkan Thomsson: 

– Mitt starka engagemang för synskadades 

sak och min breda erfarenhet av att verka i 

synskaderörelsen gör att jag tror mig vara rätt 

person att leda SRF. Jag är handlingskraftig, 

har goda kunskaper om ekonomi, och värnar 

alltid medlemsinflytande och demokrati. 

Vilka frågor är viktiga att driva? 

– Jag vill att SRF ska jobba mer med intressepolitiken 

och inte fastna i diskussionerna 

om den försämrade ekonomin. 

– Viktiga områden är rehabilitering, synskadades 

arbetsmarknad och skolområdet. 

Andra viktiga områden är synskadades orientering, 

resande och ledsagning på tåg. Detta 

har jag arbetat med som styrelseledamot i 

SRF. Nu finns det ledsagning för tågresandet, 

men den fungerar ännu inte helt, där finns 

det fortfarande mycket kvar att göra. 

Du har jobbat inom SRF, och har haft uppdrag, 

på olika nivåer. Vad har den erfarenheten 

inneburit? 

– Ja, jag har bland annat jobbat på Perspektiv. 

Och jag har haft olika uppdrag inom SRF 

bland annat styrelseordförande för Uppsaladistriktet. 

Jag har också varit vd för Iris Inter- 

Media. Det har gett mig en bred erfarenhet 

av olika jobb. 

– Jag har vidare arbetat på olika SRFdistrikt 

i landet bland annat varit arbetsledare 

i Dalarna, Gävleborg och Göteborg. Det gör 

att jag har förståelse för olika arbetssätt inom 

organisationen. 

Antalet medlemmar minskar, har du någon 

idé om hur man kan öka antalet medlemmar? 

– Vi är nu cirka 10 000 synskadade medlemmar 

i SRF. Medlemsantalet har minskat, 

men vi är ändå en stark organisation. Det 

är inte bara antalet medlemmar som avgör 

hur stark en organisation är. Man kan jobba 

på nytt sätt, till exempel i Uppsala län finns 

ingen förening i Älvkarleby. Där är det en 

arbetsgrupp som arbetar med verksamheten. 

Men antalet medlemmar är ändå en bas för 

ekonomin. Blir den sämre då kan organisationen 

försvagas, eller hur? 

– Jämfört med andra handikapporganisationer 

har vi pengar. Ekonomin är inget stort 

problem. SRF har ungefär 80-90 miljoner 

i omsättning, det är mycket pengar. Vi har 

också en stark ekonomisk kraft i Synskadades 

Stiftelse. Vi får se möjligheterna i den sämre 

ekonomin, vi får arbeta mer på förtroendemannanivå. 

Sedan får vi ser hur vi kan använda 

de resurser som finns på bästa sätt. 

14 


_____________________________________________________________ 

”Min erfarenhet kan användas för att hitta nya lösningar” 

Erik Staaf: 

– Tiderna förändras, det ställs nya krav på 

organisationen och där måste vi vara med och 

förändra. 

– Men det är också viktigt att veta hur det 

är att leva som synskadad och hur man löst 

våra problem tidigare. Där har jag en bra erfarenhet 

att falla tillbaks på. Jag vet vad SRF 

har provat tidigare och kan använda mina 

erfarenheter som ordförande för att hitta nya 

lösningar! 

Är du en lagledare eller känner du dig mer 

som en lagspelare? 

– Jag tror att ett aktivt ordförandeskap 

kräver både och. 

– Vi har begränsade resurser inom SRF. Vi 

kan inte arbeta med allt utan vi måste prioritera 

hårdare inom vårt arbete utifrån våra 

grundläggande värderingar. 

Vilka är de? 

– Att vi ska vara en social organisation och 

att vi ska tillvarata synskadades intressen. 

Medlemsantalet har minskat under en lång 

rad år. Hur vill du ändra det? 

– På 1990-talet kände hälften av befolkningen 

till SRF men i dag är siffran betydligt 

lägre. 

Namn: Erik Staaf 


Bostadsort: Stockholm Familj: Är gift och har två söner 

som båda utbildar sig till balettdansare i Holland. 

Synförmåga: Ingen numera, tidigare synsvag sedan 

barndomen 

Anställning: Har tidigare varit ombudsman både på 

SRF Stockholms stad och på SRF Stockholms län. Arbetar 

sedan 1997 med internationella frågor på SRF:s 

rikskansli 

Föreningsuppdrag: Har bland annat varit ordförande i 

SRF Stockholms stad 

– Så vi måste arbeta hårdare på att göra 

SRF känt och vi måste bli mer attraktiva för 

gruppen potentiella medlemmar. 

– En klar majoritet av dem som blir synskadade 

är äldre, och vi måste ha ett bra samarbete 

med syncentralerna för att nå dem. 

Sedan har vi kalendern! Rätt använd är den 

ett utmärkt sätt att föra ut vårt budskap. Bara 

det att den numer hänger på väggen i hundratusentals 

hem och att människor i den ser vår 

logga och lär sig känna igen den är en framgång. 

– SRF gjorde en utredning för några år 

sedan som visade på att gravt synskadade 

personer över åttio år nästan aldrig kommer 

ut, fortsätter Erik Staaf. 

– Det är ett jätteproblem. Man ska aldrig 

behöva få så sänkt livskvalitet att man bildlikt 

talat är bunden vid bostaden. Så SRF har 

mycket att arbeta med och jag vill leda det 

arbetet. 

Erik Staaf meddelar att han kandiderar endast 

till ordförandeposten om han i juni blir valberedningens 

förslag. 

I annat fall drar han tillbaks sin kandidatur. 


15


”Anställda och medlemmar behöver kompetenshöjning” 

Finn Hellman: 

– Jag har länge varit föreningsaktiv och 

har stor kunskap om Föreningssverige. Jag 

tycker om att arbeta i demokratiska föreningar 

och har många synpunkter på hur SRF 

skulle kunna utvecklas. En är att kompetenshöja 

anställda och medlemmar. Genom 

att bli medlem i SRF ska man veta hur man 

kan påverka och förbättra sin situation. Till 

exempel ska inte SRF-representanter i kommunernas 

handikappråd ställa lägre krav på 

tillgänglighet än tillgänglighetskonsulter. 

– När det gäller anställdas kompetens har 

jag till exempel sett en del pressmeddelanden 

från SRF på senare år som är skrattretande 

i sin tafflighet. Och en del företrädare från 

SRF koketterar med sina dåliga kunskaper i 

engelska när de jobbar internationellt. 

Vilka är andra viktiga frågor att driva? 

– Frågor om utbildning och arbetsmarknad. 

Vi måste utbilda oss mer för att kunna 

konkurrera med seende. Men om vi inte har 

samma möjligheter till utbildning stängs den 

dörren. Jag har upptäckt att den medicinska 

förturen inte längre existerar på alla högskolor. 

Det är ett steg tillbaka. När det gäller 

arbetsmarknaden uppnår vi aldrig integrering 

i samhället om vi inte får arbete. 

– Sedan behövs en ideologisk upprustning 

i SRF. En bra förebild är Independent 

Living-rörelsen, en medborgarrättsrörelse 

av personer med funktionsnedsättning. Den 

framhåller bland annat att funktionshindrade 

måste ha möjlighet att välja. SRF agerar som 

om synskadade var stöpta i en form, man 

nöjer sig exempelvis med syntolkning ibland. 

Men som individ kan du inte välja vad som 

syntolkas, av vem och när. Ett annat exempel 

är tillgängliga tidningar. Vi måste få läsa vilka 

tidningar vi vill och hela tidningen, och inte 

en tidning som är klipp ur andra tidningar. 

Namn: Finn Hellman Ålder: 35 år Bostadsort: Stockholm 

Familj: Ensamstående med ledarhund Synstatus: Blind 

Sysselsättning: Frilansjournalist. Leder ett projekt om 

likabehandling i radio och teve SRF-uppdrag: Har 

tidigare varit bland annat styrelseledamot i SRF Stockholms 

och Gotlands län, kongressombud, sakkunnig 

i arbetsgrupp i SRF. Har varit aktiv i Unga Synskadade 

Övriga engagemang: Styrelseledamot i Funktionshindrade 

hbt-personer (homo-, bi- och transpersoner), 

Sveriges Ledarhundsförare och i Vänsterpartiet Vitabergen 

Intressen: Judo, film och körsång. 

Hur ser du på SRF:s sämre ekonomi och 

vikande medlemsantal? 

– Vi ska ha många medlemmar. Problemet 

i dag är att man inte frågar folk varför de inte 

är med eller varför de går ur organisationen. 

Du själv valde ju att gå ur SRF, och nu har 

du blivit medlem igen! 

– Ja, och ingen frågade mig varför jag gick 

ur. Jag var besviken på hur SRF hanterade 

ledarhundsfrågorna och punktskriften. Men 

jag valde att komma tillbaka eftersom det inte 

fungerade att gå ur som protest. Det verkade 

lättare att förändra inifrån. 

– När det gäller ekonomin, kan man förbättra 

den genom att vi blir fler medlemmar 

och får därmed in fler avgifter. Men det är 

inte organisationens ekonomi som avgör en 

organisations styrka. Independent Living i 

Sverige till exempel, har vunnit politiska segrar 

med små ekonomiska tillgångar. 


_____________________________________________________________ 

”Jag kan förändra för att jag aldrig har varit engagerad i SRF” 

Joachim Kåhlman: 

– Jag är en lagledartyp. Jag är bra på att leda 

folk och få folk att jobba tillsammans. Jag är 

inte en sådan person som vill göra allting själv 

men jag vill vara med och leda och fördela 

arbetet. 

– Jag har aldrig varit engagerad i SRF, jag 

är alltså inte färgad av organisationen. Det 

kanske är just därför jag kan skapa en förändring. 

– Den viktigaste frågan för SRF tror jag är 

att vi syns mer i samhällsdebatten. Vi måste 

vara mer drivande och högljutt ställa våra 

krav då det gäller antidiskrimineringslagen 

och andra försämringar som berör synskadade. 

– Vi måste även arbeta betydligt hårdare 

med ledarhundsfrågor, barn- och ungdomsfrågor 

och för att förbättra synskadade barns 

situation i skolan. 

Antalet medlemmar i SRF har sjunkit under 

en lång rad av år. Hur vill du bryta den trenden? 

– Jag tror att SRF är inne på rätt väg nu 

när man försöker skapa förmåner för medlemmarna. 

Jag tror även att det kommer att 

locka till sig nya medlemmar om vi syns mer 

i media. 

I vintras lanserade SRF den så kallade Ledarhundskalendern, 

en kalender med söta 

hundvalpar på varje sida. Syftet var att sprida 

information om SRF:s arbete men även att få 

in pengar. Vad tycker du om det? 

– Jag tycker att idén med kalendern är bra 

men en del personer trodde att pengarna gick 

till ledarhundsverksamheten vilket de inte 

gjorde. 

– Ett annat år skulle kalendern kunna ha 

bilder på ledarhundar i arbete istället för 

bilder på valpar, det tycker jag vore bättre för 

Namn: Joachim Kåhlman. Ålder: 33 år Bostadsort: 

Stockholm Sysselsättning: Säljer hjälpmedel på 

företaget Icap AB Familj: Sambo, och i familjen ingår 

även två ledarhundar och två katter Uppdrag: Är 

ordförande i föreningen Sveriges Ledarhundsförare 

Synförmåga: Kan till nöds läsa storstil på papper men 

navigerar inte utomhus med synens hjälp 

kalendern är en bra väg att sprida vårt budskap. 

– Till sist vill jag säga att SRF i många 

situationer är alldeles för fega. Förbundet 

tillvaratar helt enkelt inte medlemmarnas 

intressen. Som ordförande i Sveriges Ledarhundsförare 

märker jag detta gång på gång, 

avslutar Joachim Kåhlman. 


17

Syntolkad dans _________________________________________________ 

En energisk 

upplevelse 

Musik hörs från högtalarna och ett lätt 

svischande ljud hörs från höger sida av den 

skarpt belysta scenen med det svarta golvet. 

– Karin rullar in på scenen, hon vrider 

långsamt huvudet, böjer sig bakåt i en 

båge. Thomas dansar framåt, hans rörelser 

är aggressiva. 

Syntolkningen av dansföreställningen 

Perfect or Join my picnic har börjat. 

Platsen är Münchenbryggeriet, Stockholm, 

och syntolk är koreografen Christina 

Tingskog. 

Text och foto: Ragnvi Svärd 

Förväntan hos publiken dallrar i luften, kan 

man överhuvudtaget syntolka dans, undrar vi. 

Det är fredagen den 1 april. Föreställningen 

utlovas enligt programbladet vara en myllrande, 

humoristisk och flyktig föreställning 

om hur vi befinner oss i världen, med olika 

upplevelsehorisonter. 

Bland de sju dansarna har fyra en funktionsnedsättning: 

Karin Dellén dansar i rullstol, 

Caroline Hammar, är synskadad, Sigrid 

Kandal är kortväxt och Therese Persson har 

Downs Syndrom. 

Föreställningen är en specialföreställning där 

koreografen och dansarna vill få en uppfattning 

om hur syntolkning av dans ska göras. 

Därför har publiken och framförallt de två 

synskadade i publiken, ombetts att ge sina 

synpunkter efteråt. Innan föreställningen får 

de som vill gå en rundvandring på scenen. 

– Jag lyfts upp, säger dansaren Sigrid Kandal som bärs 

av Markus Lönneborg och Zacharias Blad. 

Vidare presenterar sig de sju dansarna och 

beskriver hur de ser ut. 

Efter de första dansstegen på scenen tar dansarna 

överraskande över syntolkningen från 

koreografen. 

– Jag faller ner på golvet, säger en. 

– Jag faller också ner, säger nästa. 

– Jag reser mig upp, säger den första. 

– Jag är halvvägs upp, säger den tredje. 

På det sättet fortsätter dansen, eller snarare 

dansteatern. Varje arm eller ben som sträcks 

ut, böjs, berättas. Eller om någon håller fast 

någon som sprattlar. 

– Jag sprattlar, bort! 

18 


_____________________________________________________________ 

– Jag sprattlar, säger Ida Hellsten. I bakgrunden 

skymtar Caroline Hammar och Karin Dellén i rullstol. 

– Åh, du har jättefint hår, säger Sigrid Kandal till Caroline 

Hammar. 

– Jag håller henne runt midjan! 

– Stanna, stanna, bryt ner honom… åh, 

polis, polis. 

I en annan dansscen rör sig Caroline 

Hammar fram mot en stol på 

golvet. 

– Jag sätter mig i stolen, säger 

Caroline. Nu sträcker jag ena 

benet rakt ut. 

Sigrid Kandal går fram till Caroline 

och drar lätt i hennes hår. 

– Åh, du har jättefint långt hår, 

det är blont och du har blå ögon. 

Nu tar koreografen Christina 

över syntolkningen: 

– Handen är som fastklistrad 

mot golvet. Nu lägger hon kinden 

mot golvet som om hon lyssnade 

på något. 

– Gruppen var som en levande skulptur för 

mig. Det var verkligen bra, utbrister synskadade 

Maria Dostojevska entusiastiskt. Den 

andra synskadade personen i publiken, Micke 

Ståhl, säger till Perspektiv att föreställningen 

var en upplevelse. 

– Syntolkningen var en 

del av föreställningen, bra 

timing och rytmiskt. Men 

man missar en del som synskadad. 

– Det kan utvecklas mer. 

Kanske mer berättande om 

vad som hände på scenen. 

Tidvis var det lite för hög 

musik. 

– Men jag kunde känna 

– Syntolkningen var en del av föreställningen, 

men kan utvecklas mer, 

säger Micke Ståhl. 

energin i rörelserna, hörde 

stegen och kände hur golvet 

rörde sig. 

I sista scenen får publiken flytta ut på golvet 

och sätta sig i stolar, där blir de uppbjudna till 

dans av dansarna. 

Den lilla publiken applåderar entusiastiskt 

efter föreställningen. 

Och visst, de utlovade upplevelserna stämmer 

med skribentens uppfattning. 

Detta var en myllrande föreställning utifrån 

olika synvinklar. Och en föreställning 

full av energi. >>> 


19

Syntolkad dans _________________________________________________ 

Risk att man krockar 

Caroline Hammar strålar av glädje efter att ha dansat sin första syntolkade 

dansföreställning. 

– Det känns jätteroligt, vi fick bra respons, säger hon och berättar att 

gruppen hjälper varandra extra i föreställningen. 

– Vi hjälper Karin i hennes rullstol, vi är flera med olika funktionsnedsättningar. 

Jag som är synskadad får hjälp med det som behövs. 

– Men visst, det finns risk att man krockar men så är det alltid, tillägger 

Caroline och skrattar till. 

Text och foto: Ragnvi Svärd 

I föreställningen Perfect och Join my picnic 

står dansarna för en stor del av syntolkningen, 

dansen blir en sorts dansteater som utstrålar 

mycket energi. Man hör också tydligt flåsanden 

från dansarna när de pratar medan de 

utför en del krävande rörelser. 

Och visst kan det vara jobbigt att både 

dansa och prata, medger Caroline. 

– Det är det som är bra, det är jobbigt att 

dansa, man flåsar medan man håller på. Det 

är en betydelse i det. Den som tittar ser att vi 

är andfådda och att vi flåsar, och det är bra att 

synskadade får höra samma sak som seende 

ser. 

Caroline är 22 år och bor växelvis i Stockholm, 

Växjö och Örebro. Hon tror att hon 

är Sveriges enda synskadade professionella 

dansare. 

– Utomlands kan det finnas. Men personligen 

känner jag ingen annan. 

Caroline har dansat i nästan hela sitt liv, 

och det har medfört att hon har fått bra träning 

i kropps- och rumsuppfattning. I Örebro 

där hon växte upp, tränade hon truppgymnastik 

och dansade från sexårsåldern. 

– Det var min mamma som startade gymnastikgruppen, 

hon var då idrottslärare. 

När Caroline var nio år upptäckte hennes 

ögonläkare att hon såg så dåligt att det inte 

gick att korrigera med glas. 

– Efter något år fick jag diagnosen tappdystrofi. 

Jag ser inget rakt fram utan måste 

använda periferin. 

Hon fortsatte att träna gymnastik och dansa. 

När hon var 16 år sökte hon in på Kungliga 

Svenska Balettskolan i Stockholm. Hon gick 

klassen för modern dans där i tre år. 

– Det som var svårt var teorin, lärarna har 

aldrig stött på synskadade elever förr, och jag 

kunde ju inte läsa i böcker. Men på scenen 

och dansträningen var det inga problem. 

Numera frilansar hon som dansare i olika 

uppsättningar inom modern dans. I den 

dansen gör man mycket tillsammans, och då 

kommer man långt med rumsuppfattning 

och att se i periferin. 

Men visst finns det problem med att vara 

dansare och bara se tio procent vid föreställningarna. 

– Så fort de sätter på strålkastarna, blir jag 

bländad och mer begränsad. Svårt är också 

att se var tar scenen slut, var är fram och var är 

bak. 

20 


_____________________________________________________________ 

– Jag jobbar hårdare än andra dansare, jag får planera, vara väl förberedd och använda 

små knep, säger synskadade dansaren Caroline Hammar. På bilden gör hon en 

dansscen i den syntolkade föreställningen Perfect or Join my picnic. 

Men man lär sig, man vet vad man ska 

göra. Jag är professionell dansare, jag kan det 

jag gör, bara jag vet storleken på scenen. 

– Sedan får jag lite hjälp när jag ska gå in 

på scenen. Man står och väntar på sin tur, och 

då måste man veta vad som händer på scenen, 

när det är dags. 

Tycker du att du får jobba mer än fullt seende 

dansare? 

– Ja. Jag måste också vara extra säker på 

musikens olika betoningar för att göra en 

rörelse. Jag får planera, vara väl förberedd, 

använda små knep. I den här föreställningen 

finns en improvisation där jag ska följa en 

anan dansare. Jag följer de stora kroppsrörelserna, 

och de impulser som hon gör när 

kroppen exempelvis faller framåt. Jag står 

ganska nära och ser, jag känner och vet hur 

den andra dansaren rör sig. 

– Det är samma på danslektioner, istället 

för att titta på dansläraren tittar jag ibland på 

den som står framför mig. 

Men Caroline ber också om hjälp, och 

berättar att hon ser mycket dåligt. 

– Jag får hjälp av mina kollegor och koreografen. 

De har förståelse för att jag behöver 

göra saker på ett visst sätt. 

Caroline tränar just nu för ytterligare en föreställning, 

som handlar om att vara synskadad. 

Den heter Blindheten av koreografen 

Paloma Madrid. Premiär blir i Stockholm i 

slutet av detta år. 


21

Ledarhundens dag ______________________________________________ 

Ledarhundar fick folk att 

Ledarhundar med sina förare i montern på Ledarhundens dag på Stockholms central 

den 27 april. 

Mitt i Stockholms central den 27 april stod 

en monter som fick många förbipasserande 

att stanna till. 

Det var ledarhundar som drog till sig 

uppmärksamheten, och kanske också den 

klart lysande SRF-blå färgen på skärmar och 

matta. 

Text och foto: Ragnvi Svärd och Åsa Nilsson 

Det var Ledarhundens dag som firades 

den 27 april på Stockholms centralstation. 

I montern fanns också representanter från 

SRF och Sveriges Ledarhundsförare, SLHF, 

på plasts för att svara på frågor från nyfikna 

förbipasserande. Från montern syntes texten 

Synskadades Riksförbund på skärmar över 

hela byggnaden. 

Diverse aktivteter erbjöds åskådarna, bland 

annat en uppvisning där ledarhund med 

förare visade hur man går en hinderbana för 

ledarhundar. 

Bengt Troberg, SRF, satt vid ett bord och 

informerade om punktskriften bland annat 

för barn. 

– Jag skrev deras namn på punktskrift, och 

de blev jätteglada, berättar han. 

– Sedan kom några vuxna och frågade om 

hur man blir medlem. Ett par av dem tog 

medlemsansökningar. 


_____________________________________________________________ 

stanna till 

Ulrika Norelius och Balder går hinderbanan. 

Ett gosedjur i form av en ledarhund vilar. 

Klorna klipps av en van hand. 

Bengt Troberg svarar på frågor om punktskriften. 


23

Perspektiv gratulerar ____________________________________________ 

En 75-åring som undviker 

prat om gamla tider 

Vid intervjun inför 75-årsdagen den tredje juni slår Bengt Lindqvist 

direkt fast att han inte vill prata om tiden som den förste reseläraren 

för barn med synskada eller att han varit SRF-ordförande. Han vill 

heller inte prata om att han var landets förste blinde riksdagsman eller 

senare statsråd i Palme-regeringen. Text: Sune Olsson Foto: Ragnvi Svärd 

Bengt Lindqvist viftar också 

bort frågor om sin tid som 

FN-rapportör i handikappfrågor 

under åtta år. 

– Det är förfluten tid och 

överspelat, säger han. 

Istället frågar jag vad han gör 

nu för tiden. 

– Det finaste med att vara 

pensionär är att man rår sin 

tid, svarar han. Man går upp 

då man vill och lägger sig då 

man vill! Det jag gillar bäst 

är att strosa runt på tomten, 

kratta lite, klyva ved till kaminen eller fixa en 

hängränna. Däremellan sitter jag mycket vid 

datorn. Hustrun Gun säger att jag tillbringar 

alltför många timmar framför datorn. 

Vad gör du då du sitter vid datorn? 

– Jag är en av två projektledare som utvecklar 

metoder för att internationellt övervaka 

funktionshindrades mänskliga rättigheter. 

Syftet är att lättare kunna avslöja kränkningar. 

Arbetet sker i huvudsak vid datorn. 

– Det bästa med att vara pensionär är att 

man rår sin tid, säger Bengt Lindqvist, 

som fyller 75 år. 

Betyder det att du är en hejare på att hantera 

datorer? 

– Eftersom jag inte ser någonting är jag 

helt beroende av punktskrift och talanpassning. 

Jag har nog gjort alla 

misstag man kan göra så att 

datorn låser sig och några till. 

– Jag är även mycket aktiv 

i Handikapphistoriska föreningen. 

Just nu arbetar vi 

med att integrera handikappdimensionen 

i museernas 

verksamhet. Det är rysligt 

spännande. 

– Och så ska vi ordna en 

filmfestival i höst, den ska 

heta föreställningar om funktionshinder. 

Då du inte skrotar i trädgården, sitter vid 

datorn eller träffar barn och barnbarn vad gör 

du då? 

– Då läser jag. Jag läser mycket deckare. 

Den senaste heter Ur havet stiger vågorna 

och är skriven av Annika Sjögren. Och innan 

dess läste jag Boken om Palme. Jag ville läsa 

den boken för jag var ju som du vet med på 

den tiden. Men visst ja, det var ju jag själv 

som inte ville tala om den tiden! 

Då detta nummer av SRF Perspektiv publiceras 

planerar Bengt Lindqvist att med hustrun 

Gun fira 75-årsdagen på Cypern. Perspektiv 

önskar än en gång stort grattis! 


__________________________________________________ Pressöversikt 

Om hot mot 

taltidningar 

och om Nadina 

Media rapporterad bland annat om hotet 

mot att skära ned dagstidningarna på tal 

och om den bosniska synskadade flickan 

Nadinas drömmar om Sverige. 

Text och foto: Åsa Nilsson 

Taltidningar för synskadade hotade” var 

budskapet i ett pressmeddelande från Synskadades 

Riksförbund den 3 maj. Den 5 

maj rapporterade SVT Kulturnyheterna om 

regeringens aviserade nedskärning av ersättningen 

till dagstidningarnas taltidningar. 

– Problemet är att regeringen gör besparingar 

innan man är säker på vad man kan 

spara in på, sa Tiina Nummi-Södergren i 

SVT Kulturnyheterna 

Redan i år har fyra dagstidningar sagt upp 

sina avtal. Nästa år bantas Taltidningsnämndens 

budget med 12 miljoner kronor. Då är 

över 60 av landets drygt 100 anpassade dagstidningar 

starkt hotade enligt Taltidningsnämndens 

konsekvensanalys. 

– Vi jobbar hårt för att hitta finansiella 

lösningar, sa Roland Esaiasson, myndighetschef 

förTalboks- och Punktskriftsbiblioteket 

i TV-inslaget. 

Nadina vill tillbaka till Sverige 

En av de mest mediebevakade synskadade 

den senaste tiden är den bosniska flickan 

Nadina Imamovic som utvisades från Sverige 

för åtta år sedan. Nadina är femton år och går 

i en specialskola i Sarajevo. Hon fick vänta 

flera år innan hon fick börja i blindskolan och 

lära sig punktskrift. Nadina drömmer om att 

få komma till Sverige som gäststudent. 

Tiina Nummi-Södergren, till höger, och Urban 

Fernquist, SRF, intervjuas av ett team från SVT. 

I en insändare den 26 mars på Norrans 

webbplats skrev en läsare om de problem synskadade 

har med pekskärmar på mobiler. 

– Till och med vissa kaffeautomater har 

pekskärm, skriver debattören. 

Under rubriken ”Synskadan har gjort mig 

driftig” i Dagens Nyheter den 23 mars intervjuas 

Christoffer Örnevik, 21. Han flyttade 

till Stockholm från Älvdalen för knappt två 

år sedan. Nu studerar han på socionomprogrammet 

vid Stockholms Universitet men 

vill helst ägna sig åt musik. 

Nya sedlarna känns 

Nyheten från Riksbanken om de nya sedlarna 

med ”särskilda detaljer i koppartryck” som 

kan underlätta för synskadade är en annan 

nyhet. De nya sedlarna kommer tidigast 2014 

- 2015 och blir mindre än dagens. 

Ledarhundens dag den 27 april gav ett 

visst gensvar i media. 

”Kaj är frihet för Lars” skriver Värmlands 

Folkblad den 28 april. Lars Sjöö i Kristinehamn 

har haft ledarhund i 17 år. Nu har han 

sin tredje ledarhund. I ett bildspel på webben 

ser vi den stilige svarte labradoren Kaj markera 

en grind för sin husse i jeansjacka och 

svarta byxor. 

Mer nyheter som berör synskadade finns 

på www.srf.nu/om-oss/om-srf-i-medierna/ 


25

Barn& Föräldrar ________________________________________________ 

• Skolinspektionen kritiserar 

• Barnen lär sig säga nej 

På Specialpedagogiska skolmyndighetens, 

SPSM:s, hemsida kan elever, pedagoger och 

föräldrar ge synpunkter på anpassade läromedel. 

Det är viktigt att läromedelsenheten 

får information både om läromedel som 

fungerar bra och de som behöver utvecklas. 

Ge synpunkter och fråga på www.spsm.se/ 

laromedel/hitta-laromedel/anpassade-laromedel/ 

Remiss om fristående skolor 

SRF har besvarat en remiss om att fristående 

skolor föreslås bli tvungna att bevara elevlösningar 

på nationella prov. Det behöver de 

inte göra i dag. Enligt den nya skollagen ska 

fristående skolor i framtiden lämna betygskopior 

för arkivering i kommunen. Tyvärr 

kom inte resultat på nationella prov med. 

Vi ställde oss bakom förslaget eftersom det 

handlar om att stärka elevernas rättssäkerhet. 

Självklart ska samtliga handlingar som ligger 

till grund för betygssättning arkiveras. 

Skolinspektionens tillsyn av specialskolor 

Skolinspektionen har gjort en tillsyn av 

landets specialskolor bland andra Ekeskolan 

i Örebro. Skolinspektionen är bland annat 

kritisk till att SPSM inte kontrollerar att 

specialskolornas rektorer genomför sitt uppdrag 

i enlighet med skollagen. 

En annan kritik är att det finns stora brister 

i uppföljning och utvärdering av verksamhetens 

resultat. Ekeskolan får till exempel 

kritik för att skolan inte utarbetar några 

åtgärdsprogram alls för eleverna eftersom 

rektor och lärare anser att stödinsatserna 

ryms inom de individuella utvecklingsplanerna. 

Riksrevisionens granskning av stödet 

Riksrevisionen, RRV, har granskat om stödet 

till barn och unga med funktionsnedsättning 

är organiserat så att det underlättar för 

berörda familjer och att samordningsproblem 

undviks. Myndigheten konstaterar att föräldrar 

till barn med funktionsnedsättning bär en 

tung börda med att samordna det stöd som 

barnen får från olika håll. RRV föreslår ett 

försök med särskilda samordnare för att hjälpa 

familjerna och underlätta samverkan mellan 

inblandade aktörer. Man konstaterar vidare 

att varken föräldrar eller de inblandade aktörerna 

har heltäckande information om det 

stöd som finns och vem som ansvarar för det. 

Riksrevisionen föreslår att regeringen uppdrar 

till Socialstyrelsen att ta fram en nationell 

guide med information om de stöd som finns 

och vem som är ansvarig. 

SRF har frågan samordning av insatser och 

lagstadgad samverkan mellan olika aktörer 

som ett mål i årets arbetsplan. De stödinsatser 

som finns för barn och unga med synnedsättning 

skulle kunna utnyttjas på ett mycket 

effektivare sätt med en väl fungerande samverkan 

mellan aktörerna. Samverkan ska inte 

ske på frivillig väg då den på så vis blir mycket 

personbunden. De föräldrar som så önskar ska 

ha möjlighet att få en person som hjälper till 

med samordningen av de olika insatserna. 

Skolverkets hemsida 

Skolverket har utvecklat information på sin 

hemsida om funktionsnedsättning, om rollfördelning 

mellan myndigheter på skolområdet, 

IT och specialpedagogik, intresseorganisationer 

och rättigheter med mera. Adressen 

är www.skolverket.se/funktionsnedsattning. 

26 


_____________________________________________________________ 

Rebekah Krebs övar självförsvar vid barnrådets träff. 

Tova Lindeberg övar självförsvar med Orlando 

Boström. Passet ingick i barnrådets träff i mars. 

Viktigt börja tidigt med punktskrift 

Resurscenter syn inom Specialpedagogiska 

skolmyndigheten har skrivit till ansvariga för 

syncentralen i Stockholm och påpekat vikten 

av att små barn som ska bli punktläsare, så 

tidigt som möjligt får verktyg som utvecklar 

förmågan att läsa, skriva och räkna. Syncentralerna 

hanterar till exempel frågan om att 

förskriva en Perkinsmaskin både till hemmet 

och till förskolan olika. SRF kommer att 

sprida brevet till andra syncentraler i landet 

och även följa upp bland annat hur det fungerar 

med förskrivningen av Perkins-maskiner. 

Träff med SRF:s barnråd 

En lördag i mars hade barnrådet sin andra 

träff i Stockholm då sju av åtta rådsmedlemmar 

närvarade. Under dagen hade deltagarna 

ett pass med Amanda Golert från Kidpower, 

Louise Jannering var med och diskuterade hur barnen 

kan vara med och påverka bland annat SRF. 

Teenpower, Fullpower Sweden, som innehöll 

övningar i vardagssäkerhet. Barnen fick öva 

på att be om hjälp och att säga nej. Amanda 

tog även upp gränssättning och tips på hur 

man kan hantera ord som sårar. 

Efter lunch och test av nya GB-glassar 

pratade Tove Rinnan, projektet Egen växtkraft, 

med barnen om hur barn ska kunna få 

vuxna att hjälpa till på ett bra sätt så att det 

varken blir för lite eller för mycket. Därefter 

diskuterade barnen hur man kan vara med 

och påverka i skolan, på fritiden och inom 

SRF. De pratade om möjliga ämnen för 

motioner till kongressen i höst. Barnrådet 

enades om tre motioner; kring läromedel, 

syncentraler och läger. 

Cecilia Ekstrand 

Barn- och föräldrafrågor, SRF 


27

Barn& Föräldrar ________________________________________________ 

Johan initierade motion 

om kontaktföräldrar i SRF 

En av motionerna till kongressen föreslår att 

SRF bygger upp ett system med kontaktföräldrar. 

Initiativtagare är Johan Ericson från 

Skärhamn på Tjörn, pappa till Felicia, två år. 

Text: Jan Wiklund 

Felicia är född med en hjärnskada, säger 

Johan. Vi upptäckte skadan när hon var fyra 

månader. Vi hade anat att något inte stod rätt 

till tidigare men då var det kontroll av blickfokusering 

på BVC (barnavårdscentralen) 

och fokusera blicken kunde hon inte. Efter 

det drogs en massa utredningar igång. 

Felicia saknar en del av hjärnan, den vita 

hjärnsubstansen. Det betyder att hon inte ser. 

Hon har dessutom epilepsi och en del andra 

skador. Hon kan till exempel inte sitta, gå eller 

äta själv. Det som brukar kallas hjärnsynskada 

är egentligen en sorts cp-skada, enligt 

Lea Hyvärinen, en framstående internationell 

expert inom området. 

– Men Felicia är fantastisk på att lura en 

att hon är seende, säger Johan. Hon har full 

koll om en person är i närheten och följer den 

med huvudet. 

– När vi fick beskedet kände vi oss väldigt 

unika i världen. Vi hade svårt att se hur det 

skulle bli i framtiden. Det vet vi fortfarande 

inte, men vi är mer trygga i situationen. 

Det är delvis Riksförbundet för Rörelsehindrade 

Barn och Ungdomars, RBU:s, 

förtjänst. 

– Vi fick kontakt med en förälder till ett 

barn med ungefär samma svårigheter som 

Felicia som nu är nästan vuxen. Det räckte 

att prata med henne för att förstå att livet går 

vidare och att det finns många möjligheter. 

– Kontaktföräldrar behövs, eftersom man känner sig 

väldigt utlämnad när man fått vet att man har fått ett 

barn med funktionsnedsättning, säger Johan Ericson, 

här tillsammans med dottern Felicia, två år. 

RBU har ett system med kontaktföräldrar 

som ansvarar för en speciell diagnos. Något 

liknande föreställer sig Johan att man kunde 

ha inom Synskadades Riksförbund. 

– Det kanske inte behövs en uppdelning på 

diagnoser, säger Johan. Jag har inte specificerat 

det i motionen, det är öppet för tolkning. 

Men RBU:s system i sig är tilltalande, för 

man känner sig väldigt utlämnad när man fått 

veta att ens barn har funktionsnedsättning. 

SRF:s föräldraråd stöder motionen. På 

nästa sida finns motionen i sin helhet. 

28 


_____________________________________________________________ 

Synsvaga barn övar för lite själva 

En hel del forskning visar att 

ju sämre ett barn ser desto 

långsammare utvecklas deras 

motorik. Tydligast är detta 

för blinda barn. För barn med 

måttlig synnedsättning är 

slutsatserna mer oklara. Nu 

har Fredrik Lejonklou, sjukgymnast 

på Syncentralen i 

Uppsala, gjort en studie av 18 

barn med måttlig synnedsättning 

för att se vad de klarar av. 

– Jag har kommit fram till 

att små barn mellan 0 och 4 år 

i stort sett klarar vad seende 

barn klarar, säger han. Men 

därefter blir det svårare. 

– Kraven höjs, allt ska göras 

fortare, och barn med synnedsättningar 

hinner inte med. 

Jämfört med sina jämnåriga 

normalseende kamrater, har 

barnen ofta problem med aktiviteter 

som kräver bra balans 

till exempel att cykla. Dessutom 

har de problem med att klä 

på sig själva, knäppa knappar, 

knyta skosnören och sådant. 

Tidigare undersökningar 

har jämfört hur barn har 

klarat av olika tester. Men 

Fredrik Lejonklou har istället 

studerat hur bra barnen klarar 

olika vardagsaktiviteter. Han 

har också frågat föräldrar om 

deras erfarenheter, som stämmer 

ganska väl med studien. 

De små barnens föräldrar har 

sällan sett några problem, men 

efter fyra års ålder har över 

hälften av föräldrarna noterat 

motoriska svårigheter. 

– Motorisk träning lönar 

sig även för barn med måttliga 

synnedsättningar, säger 

Fredrik Lejonklou. Synnedsättningen 

gör att saker tar 

längre tid och därmed får barnen 

inte öva lika mycket. Det 

är viktigt att uppmuntra dem 

att försöka igen, istället för att 

vara snabb med att hjälpa till. 

Jan Wiklund 

Har ditt barn haft svårt att 

göra nationella prov? 

Från och med höstterminen 

2010 fick Specialpedagogiska 

Skolmyndigheten inte längre 

göra synskadeanpassningar av 

de nationella proven åt Skolverket. 

Detta skulle upphandlas 

på marknaden. Enligt uppgift 

har det i några fall medfört 

att företag som saknade tillräcklig 

kunskap om synskadeanpassningar 

har fått jobbet, 

eftersom de var billigast. 

Har detta drabbat dig och 

ditt barn? 

Om synskadeanpassningarna 

har varit dåliga måste 

detta påtalas så fort som möjligt. 

Snålslarv ska inte behöva 

förstöra ditt barns utbildning. 

Har ditt barn fått ett nationellt 

prov som inte har kunnat 

göras på grund av dålig 

synskadeanpassning vill vi 

veta detta, för att kunna påtala 

saken hos Skolverket. 

Kontakta Cecilia Ekstrand, 

cecilia.ekstrand@srf.nu eller 

tel 08 - 39 51 19. 

Motion till SRF-kongressen: 

Kontaktombud för föräldrar till nyblivna barnmedlemmar 

När man får ett barn med funktionsnedsättning, 

känner man sig ensam/unik och har 

funderingar på hur framtiden kan bli. Ett sätt 

att skapa sig en uppfattning om framtiden är 

att komma i kontakt med någon som varit i en 

liknande situation, men det kan vara svårt att 

finna någon på egen hand. 

RBU har löst detta genom att utse kontaktombud 

för olika diagnosgrupper. Kontaktombudet 

från rätt diagnosgrupp kontaktar nyblivna 

medlemmar. 

Genom att skapa ett liknande system inom SRF, 

skulle man kunna ge nya medlemmar hjälp att 

skapa sig uppfattning om framtiden och att 

känna sig välkomna in i SRF. 

SRF:s föräldraråd yrkar att SRF arbetar för att införa 

ett nationellt system med kontaktombud, 

likt de ombud RBU har i dag. 


29

Kvinnosyn _____________________________________________________ 

Om våld mot kvinnor 

med funktionsnedsättning 

Redaktör: Karin Sundbaum 

Rapport från Nordiska Kvinnokommittén 

Fredagen den 4 mars startade Nordiska Kvinnokommittén, 

NKK, sitt möte. Mötet hölls 

3-5 mars i Reykjavik på Island. 

Ordföranden från Finland, öppnade mötet. 

Protokollet från kvinnokonferensen i höstas 

godkändes. Vi gick igenom handlingsplanen 

för 2010-2011 och konstaterade att det fortfarande 

finns en del som ännu inte har blivit 

gjort. Kommittén beslöt att undertecknad, 

Asta Karlsson, ska försöka se till att få de underlag 

som behövs för att färdigställa dokumenten. 

Vi ska i kommittén försöka hjälpas 

åt så att det blir bra. 

En enkät har skickats ut till de nordiska 

länderna för att se hur styrelserna i de olika 

länderna är sammansatta både när det gäller 

lokalförening, distrikt- och riksförbund. 

Ett förslag om ett tillägg togs. Detta för att 

se hur många seende respektive synskadade 

som arbetar på rikskansliet samt fördelningen 

mellan män och kvinnor. Sverige och Danmark 

hade tyvärr inte sänt in någon enkät, 

vilket måste göras snarast. Helena Björnsdottir, 

Island, sammanställer svaren. 

Landrapporterna från respektive länder 

presenterades. Endast några hade sänt ut sitt 

lands landrapport i förväg, däribland Sverige. 

En lång diskussion om hur vi ska få yngre 

kvinnor att bli mera aktiva följde. Vi tog även 

upp frågan om en ny kvinnokonferens för 

nästa år och kom fram till att Norge kommer 

att ha ordförandeskapet 2012. 

Vi pratade också om temat för nästa konferens 

och vi enades om våld i vardagen, sexualitet 

och självinsikt. En arbetsgrupp tillsattes 

för att ta fram ett program som ska vara klart 

till augusti. I gruppen ingår Norge, Sverige 

och Finland. 

Nästa möte blir i Finland den 20 augusti då 

Nordiska Samarbetskommittén (NSK) också 

har sitt möte. Enligt vår handlingsplan ska 

NKK:s möte ligga i anslutning till NSK för 

att eventuella frågor och önskemål från NKK 

ska kunna behandlas på NSK:s möte. 

Den 21-25 augusti kommer en utvidgad 

nordisk konferens i Finland att genomföras 

där temat blir rehabilitering. 

Asta Karlsson 

Kvinnokommittén 

Landet runt 

Projektet ”Att se varandra”, som drivs av SRF 

Hudiksvall/Nordanstig och kvinnojouren 

Vändpunkten Hudiksvall/Nordanstig, är inne 

på sitt tredje och sista år, kan berätta följande 

från årets verksamhet: 

Onsdagen den 6 april i Gävle och torsdagen 

den 7 april i Söderhamn föreläste Josefin 

Grände från Stockholm för omkring 120 


_____________________________________________________________ 

personer under rubriken, ”Om våld mot kvinnor 

med funktionsnedsättning”. 

Det är en utbildning i två steg och första 

steget hette ”Våga se och fråga”. Innehållet i 

steg 1 är: 

– Vad är våld och hur drabbar våldet kvinnor 

med funktionsnedsättning? 

– Våld i nära relationer: om våld i parrelationer, 

i hemmet, på gruppbostäder och i 

dagliga verksamheter 

– Hur kan man uppmärksamma om våld 

förekommer? 

– Hur kan man ställa frågor om våldsutsatthet? 

Steg 2 kommer att bli i Gävle den 16 juni 

och heter ”Våga och kunna agera”. Innehållet 

för steg 2 är följande: 

– Bemötande av våldsutsatta kvinnor 

– Om anmälan och utredning 

– Arbete med fallbeskrivningar 

– Stöd och hjälpinsatser till våldsutsatta 

kvinnor 

Utbildningen är riktad till samtliga inom 

landstinget och länets kommuner, som möter 

dessa kvinnor i sitt dagliga arbete eller 

på fritiden inom föreningslivet. Polisen, 

brottsofferjourerna, diakoner, politiker, ungdomsmottagningar, 

kvinnojourer, invandrarmyndigheten, 

omsorgspersonal kan nämnas 

som deltagare. Nästan samtliga anmälde sig 

omgående till steg 2. 

Det är oerhört givande för oss inom projektgruppen 

att så många har deltagit och vill 

återkomma. 

Maudh H Gårdsknappen 

Projektledare 

Ny forskning om mäns våld mot kvinnor 

Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning 

bekräftas av ny forskning. 

Redan 2001 kom rapporten ”Slagen Dam: 

Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige”. 

Här visade forskare att 46 procent av Sveriges 

kvinnor hade erfarenheter av hot och våld. 

Den omfattande enkäten som låg till grund 

för rapporten skickades ut till 10 000 kvinnor 

och besvarades av cirka 7 000. En av frågorna 

som inte redovisades i rapporten var frågan 

om den som besvarade enkäten hade en 

funktionsnedsättning. Inte heller redovisades 

följdfrågan om vilken funktionsnedsättning 

kvinnan som besvarade frågan i så fall hade. 

När vi som arbetar med frågor om mäns 

våld mot kvinnor med funktionsnedsättning 

vill jämföra situationen för kvinnor som 

har funktionsnedsättning med kvinnor utan 

funktionsnedsättning har det hittills inte 

funnits några jämförbara siffror. Rapporter 

från de sista tio åren indikerar dock att kvinnor 

med funktionsnedsättning har en högre 

våldsutsatthet jämfört med kvinnor generellt. 

Dessa undersökningar har dock inte gjorts 

med samma slumpvisa urval som i Slagen 

dam. Frågan i Slagen dam-enkäten om kvinnan 

hade en funktionsnedsättning gör det 

därför möjligt att jämföra kvinnor med funktionsnedsättning 

med kvinnor generellt. 

Kerstin Kristensen, projektledare för Utvecklingscentrum 

Dubbelt Utsatt och ägare 

av företaget KvinnofridsAkademin, har nu 

i sitt forskningsarbete delat upp resultatet i 

”Slagen Dam” utifrån kvinnor med och utan 

funktionsnedsättning. Resultatet av denna 

jämförelse visar att kvinnor med funktionsnedsättning 

är betydligt mer våldsutsatta 

jämfört med kvinnor generellt. Resultatet 

46 procent för hela gruppen blir 50 procent 

för kvinnor med funktionsnedsättning när 

gruppen delas och då blev siffran för kvinnor 

generellt 42 procent. 

På samma sätt visar Kristensen att så gott 

som alla relationer innebär en högre våldsutsatthet 

för kvinnor med funktionsnedsättning. 

För första gången finns det siffror som 

klart visar på att kvinnor med funktionsnedsättning 

är i just den extra utsatta situation 

som framgår i de kommunala handlingsplanerna, 

men som så sällan innebär några 


31

Kvinnosyn _____________________________________________________ 

konkreta riktlinjer för bemötande och skyddat 

boende. 

Kristensen planerar att även se över följdfrågan 

till den som besvarades av kvinnor 

som hade en funktionsnedsättning. Resultatet 

kommer att visa vilka funktionsnedsättningar 

kvinnorna hade men också vilka grupper 

av kvinnor med funktionsned sättning 

som, av olika skäl, inte kunnat fylla i enkäten i 

den dåvarande utformningen. 

I dag vet vi att forskarna redan i samband 

med insamlandet av enkäten i ”Slagen Dam” 

fick in respons från kvinnor med intellektuell 

funktionsnedsättning och synnedsättning att 

de inte kunde besvara enkäten. 

När Kristensens genomgång är klar 

kan vi få svaret om det finns kvinnor med 

funktions nedsättning som aldrig nås av 

dessa statistiska enkäter som kräver att kvinnor 

måste kunna se och förstå för att fylla 

i enkäten självständigt. Ska en kvinna med 

funktionsned sättning vara tvungen att blanda 

in någon annan, assistent eller partner, finns 

ju en stor risk att det är just denne man som 

är förövaren. 

Vi måste alltså ställa större krav på tillgänglighet 

vid undersökningar som sägs 

gälla alla kvinnor. Att i dag exkludera delar av 

befolkningen för att enkäter inte tas fram så 

alla kan fylla i dem, ger inte ett resultat som 

gäller ”alla”. 

Denise Cresso 

Informationsansvarig 

Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt 

Några boktips och andra tips 

”Kärlek och stålull” av Lisbeth Pipping. Här 

berättar författaren om sin barndom och hur 

det är att leva med en utvecklingsstörd mor. 

Boken ”Genus och funktionshinder” av 

Karin Berron är också läsvärd. Den tar upp 

frågan om kvinnor med utvecklingsstörning 

i början och mitten av 1900-talet. Båda dessa 

böcker har Jenny Näslund, SRF Umeå, rekommenderat 

mig att läsa och därför vill jag 

nu tipsa om dem. Jenny jobbar till vardags på 

talboksavdelningen på Umeå stadsbibliotek. 

Cecilia Ramstedt tipsar om alla roliga, 

intressanta och utvecklande korta folkhögskolekurser 

som finns, och att man kan söka 

pengar från Specialpedagogiska skolmyndigheten, 

SPSM, för finansieringen av kurserna. 

Så ta till vara tipsen och planera att göra 

något tillsammans i lokalföreningen, distriktet 

eller varför inte i regionen. 

Som avslutning och med önskan om en 

skön och härlig sommar, en dikt av Gertrud 

Zetterström. 

Tanken 

Flyger vilsen kring i natten, 

Undrar över månget ting. 

Rovdrift av båd land och vatten, 

Mänskan ger så vassa sting. 

Men så ler han milt och tänker: 

Mänskan har förnuft och sans. 

Spröda vingeparet blänker, 

Svirrar bort till ingenstans. 

Foto: Pia Påhlsson 


________________________________________________ SRF Information 

SRF Skåne i fejd med landstinget 

– Om man är gravt synskadad 

är man beroende av sin dator, 

säger Lars Eisner, SRF Skåne. 

Man kan inte använda papper 

och penna, och man kan inte 

vänta. 

SRF Skåne ligger i fejd med 

Region Skåne om principerna 

för datorhjälpmedel. 

Enheten DAHJM vid 

Hjälpmedelsverksamheten i 

Region Skåne, hanterar sedan 

fyra år tillbaka, all utprovning 

och service/support av datorhjälpmedel 

i Skåne. Enligt enhetschef 

Yvonne Sommerfeldt 

på DAHJM, ska det aldrig ta 

mer än tre än tre månader vid 

utprovning av nya hjälpmedel. 

– I dag har vi cirka 2 månaders 

väntetid, fortsätter hon. 

För en normalreparation ska 

det ta max fem dagar, om man 

inte tillsammans med brukaren 

kommer överens om något 

annat. 

– Vi kan också gå in akut 

om det är till exempel studenter 

vars utrustning plötsligt 

inte fungerar och som måste 

ha tillgång till utrustningen 

vid en tenta. 

Yvonne Sommerfeldt säger 

att från att ha haft en del 

inkörningsproblem i början, 

fungerar det väl i dag. 

– Undantagsvis kan det 

naturligtvis gå fel. Vi är angelägna 

om att man anmäler 

sitt ärende till vår växel för att 

inte riskera att vi tappar något 

ärende. Jag har också uppmanat 

brukarna att höra av sig direkt 

till mig om man är missnöjd. 

Då får vi veta vad som 

inte fungerar, för att kunna 

arbeta med att bli bättre. 

Lars Eisner tycker att standardkravet 

inte är högt nog. 

– Det går inte att vänta fem 

dagar om man är beroende av 

att datorn fungerar, säger han. 

Och det märkligaste är att 

problemet är så onödigt. 

– Innan allt centraliserades 

till DAHJM kunde vi 

ringa till leverantören och 

få hjälp direkt av supporten. 

De kunde apparaterna och de 

kände oss. Numera kan man 

ju också fjärrstyra datorer och 

göra ändringar i programmen 

utan hembesök. Men nu har 

DAHJM ensamrätt utom i 

undantagsfall och de kan naturligtvis 

inte fylla upp allt. 

Habiliterings- och hjälpmedelsnämndens 

ordförande 

Douglas Roth (m), kan inte 

svara på varför det är som det 

är. 

– Jag känner inte till något 

eftersom jag är ny, ursäktar 

han sig. Men visst är det underligt. 

Lars Eisner ger sig inte. 

– Vi ska uppvakta nämnden 

så fort vi får en tid, säger han. 

Jag misstänker att det här inte 

är ett politiskt beslut utan en 

ren tjänstemannaprodukt. 

Jan Wiklund 


Aptitretande temadag 

I början av året hade vi i Varberg 

temadag. Vi var tolv 

deltagare som lagade medelhavsmat. 

Vi gjorde en härlig 

grekisk sallad med bland annat 

oliver, fetaost, tomat och 

paprika. Till detta hade vi vitlöksbröd 

och en krämig moussaka. 

Efterrätten bestod av ett 

stort fat med exotiska frukter. 

Gruppen diskuterade livligt 

hälsa, kost och motion. 

Denna trevliga dag avslutades 

med kaffe och äppelkaka och 

alla blev vi mätta och belåtna. 

Tidigare temadagar har vi 

bland annat haft närproducerad 

halländsk mat. Då använde 

vi oss av råvaror som lax, 

grönkål, pepparrot, fläder och 

kvibilleost. En mycket intressant 

föreläsning handlade om 

färgernas betydelse för vår hälsa. 

Vi har också gjort laxsoppa 

och bakat brödbullar. Då var 

föreläsaren lämpligt nog från 

sjöräddningen och berättade 

om en dag i en fiskares liv. 

Det har varit lärorikt och 

mycket trevligt, ett tips till 

andra föreningar! 

Elisabeth Carlsson 

SRF Varberg-Falkenberg 

SRF Varbergs goda grekiska sallad. 

33

SRF Information ________________________________________________ 

Valda ordföranden i distrikten 

SRF:s 24 distrikt valde följande 

ordförande vid sina årsmöten: 

Norrbotten: Ulla Bergeros 

Västerbotten: Christina Reis 

Sjögren 

Jämtland: Karl-Axel 

Ledung 

Ångermanland: Per-Ingvar 

Sundgren 

Medelpad: Peter Tjernberg 

Gävleborg: Ulf Nilsson 

Dalarna: Annika Östling 

Västmanland: Yngve 

Andersson 

Örebro län: Ove Nilsson 

Värmlands län: Lillemor 

Bergman 

Skaraborg: Anita 

Andersson 

Avtackad föreningsordförande 

Älvsborg: Arne Engström 

Göteborg: Pia Andersson 

Bohuslän: Tomas 

Gustavsson 

Halland: Stellan Andersson 

Skåne: Maria Adell 

Blekinge: Per-Arne Krantz 

Kalmar län: Steve Sjögren 

Kronoberg: Lise-Lott 

Naess 

Jönköpings län: Asta 

Svenningsson 

Uppsala län: Solveig 

Lundkvist 

Östergötland: Monica 

Ericsson 

Sörmland: Solveig 

Fredriksson 

Stockholms och Gotlands län: 

Kaj Nordquist 

22 personer vill sitta 

i förbundsstyrelsen 

22 personer kandiderar till den 

nya förbundsstyrelsen som ska 

väljas under kongressen den 

21 till 23 oktober. I dag är det 

13 ledamöter i styrelsen. 

De 22 styrelsekandidaterna 

är: 

Maria Adell, Helsingborg, 

Alireza Ghanbar 

Alipour, Västra Frölunda, 

Khodadad Bahrami, Västerhaninge, 

Ulla Bergeros, Luleå, 

Helena Fridlund, Falun, 

Kjell Emanuelsson, Göteborg, 

Taip Fejzuli, Västra Frölunda, 

Lars Nord, Uppsala, Roland 

Gustafsson, Eskilstuna, Finn 

Hellman, Stockholm, Allan 

Johansson, Halltorp (Kalmar 

län), Klas Hertzman, Vikbolandet, 

Ann Jönsson, Haninge, 

Asta Karlsson, Stockholm, 

Husein Korshid, Göteborg, 

Joachim Kåhlman, Farsta, 

Niklas Mattsson, Fjärås (Halland), 

Gunnar Sandström, 

Enskede, Håkan Thomsson, 

Tierp, Max Stålnacke, Härnösand, 

Roger Wittiko, Malmö 

och Annika Östling, Sundborn. 

www.srf.nu 

Artiklar till Perspektiv 

Anita Johansson, nyvald ordförande i SRF Vara Essunga Grästorp, avtackar 

vid årsmötet den 13 mars avgående ordförande Claes-Göran Johansson 

som avböjt omval. Han hyllades bland annat med en dikt av Anita Johansson. 

I bakgrunden skymtar mötets ordförande Britt Artursson, ombudsman 

i SRF Skaraborg. 

Skicka artiklar och bilder till 

e-post srf.perspektiv@srf.nu 

eller till SRF Perspektiv, 

Synskadades Riksförbund, 

122 88 Enskede. 

34 


_____________________________________________________________ 

STÖD 

DU OCKSÅ! 

KÖP MÅNADSLOTTEN 

en prenumerationslott med dragningar 

varje dag och miljonchanser varje månad. 

FÖR BESTÄLLNING 

Endast 150:- per månad. 

RING 08-39 90 60 

www.manadslotten.se 

Spara med omsorg 

Låt pengarna växa samtidigt som de verkar för en god sak. Spara i Banco Humanfonden 

så bidrar du årligen med 2 procent av din fondförmögenhet till Synskadades 

Riksförbunds viktiga arbete. Läs mer om detta på: www.swedbankrobur.se/srf 

Swedbank Robur i stolt samarbete med Synskadades Riksförbund 

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både minska och öka i värde och det 

är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Mer fakta finns på www.swedbankrobur.se, och www.swedbank.se. 


35

Posttidning B 

Synskadades Riksförbund 

122 88 Enskede 

Lyckopenningen-175x230mm4f.pdf 1 5/19/2011 10:09:56 AM 

C 

M 

Y 

CM 

MY 

CY 

CMY 

K

Perspektiv nr 4 i pdf - Synskadades RiksfÃ¶rbund

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?