Utökad användning av elektronisk fotboja inom kriminalvården

Sysselsättning och stödinsatser
Sysselsättning
Ett grundläggande krav för att en person ska beviljas IÖV eller IÖV-utsluss är
att han eller hon har någon form av godkänd sysselsättning. Kravet på sysselsättning
infördes ursprungligen för IÖV för att verkställigheten inte skulle få
karaktären av husarrest och den dömde isoleras i hemmet (prop. 1993/94:184 s.
22). För IÖV-utsluss är sysselsättning en viktig del av återanpassningen efter ett
fängelsestraff. Sysselsättningen kan bestå av arbete, studier eller en av kriminalvården
särskilt anordnad sysselsättning. 10
I den förra delrapporten framgick att en ganska stor del i bägge grupperna
inte hade ett ”vanligt” arbete under tiden med fotboja utan deltog i en daglig
sysselsättning som kriminalvården ordnat åt dem. I huvudsak rör det sig om
samma typer av sysselsättning som vid samhällstjänst. Det handlar främst om
arbete åt idrottsföreningar, ideella föreningar eller kommunal verksamhet. Klienterna
får ofta arbeta med sysslor av vaktmästarkaraktär, trädgårdsarbete eller
hushållsarbete. 11
I både den nya IÖV-gruppen och den nya utslussgruppen hade
ungefär hälften ett eget arbete, medan runt en tredjedel hade en särskilt anordnad
sysselsättning (övriga personer studerade eller hade någon form av arbetsmarknadsåtgärd).
Enligt frivårdens uppgifter tillbringade de som verkställde IÖV och IÖVutsluss
i de nya målgrupperna vanligen 40 timmar per vecka på sin arbetsplats.
Programverksamhet och annat stöd
Under verkställigheten kan den dagliga sysselsättningen kompletteras med olika
stödjande insatser med syfte att motverka att klienten återfaller i ny brottslighet.
I kriminalvårdens föreskrifter för IÖV anges att huvudsysselsättningen ska kompletteras
med minst ”en annan aktivitet som avser antingen behandling eller deltagande
i programverksamhet”. Den kompletterande aktiviteten kan också för
klienter med ett eget arbete utgöras av någon form av samhällstjänstliknande
sysselsättning på fritiden. I föreskrifterna för IÖV-utsluss anges att huvudsysselsättningen
kan kompletteras med annan aktivitet som behandling eller programverksamhet.
Att detta inte är ett krav för utslussningsgruppen beror på att dessa
klienter i stor utsträckning förutses ha deltagit i program eller fått annan behandling
under tiden i anstalt.
Stödet kan också ges genom samtal med handläggare på frivården eller kontakt
med eventuell lekmannaövervakare. Enligt kriminalvårdens föreskrifter bör
klienten besöka sin handläggare på frivården minst en gång per vecka. Dessa
samtal kan för klienter som verkställer IÖV ersättas av programverksamhet eller
behandlingskontakter.
IÖV
Drygt tre fjärdedelar av dem som verkställde IÖV i den nya målgruppen deltog i
något påverkansprogram. 12
Det absolut vanligaste programmet, som drygt hälf-
10
För klienter som saknar sysselsättning kan kriminalvården erbjuda en särskilt anordnad sysselsättning.
Detta innebär en oavlönad praktik liknande samhällstjänst.
11
En närmare beskrivning av vad arbetet kan innebära ges i rapporten Samhällstjänst i samhällets tjänst
(Brå, 2003b).
12
I Brå:s tidigare utvärdering av IÖV deltog cirka 90 procent av klienterna dömda till högst tre månaders
fängelse i påverkansprogram (Brå, 1999). Kriminalvårdens riktlinjer om att i princip alla ska delta i påverkansprogram
har dock lättats upp något sedan IÖV infördes och utrymmet för en behovsanpassad bedömning
har därmed blivit något större.
20