Utökad användning av elektronisk fotboja inom kriminalvården

52 procent. För målsägande i de fall gärningspersonen hade fått IÖV var det nio
av 18 personer i bortfallet vars telefonnummer inte gick att finna i något telefonregister
på Internet (vilket vanligen beror på att personen har hemligt telefonnummer)
eller att personuppgifterna var sekretessbelagda i domen. 21
När det
gäller IÖV-utsluss hade fyra av elva personer skyddad adress eller sekretessbelagda
uppgifter i domen. 22
Övriga orsaker till bortfallet var att målsägande inte gick att få tag på, inte
var intresserad av att delta eller inte kunde tala svenska.
De som inte gick att nå per telefon fick möjlighet att själva höra av sig eller
besvara en enkät. Fyra personer fyllde i enkäten, för samtliga gällde att gärningspersonen
fått IÖV.
Brå:s bedömning är att bortfallet sannolikt inrymmer en större andel som är
negativa till fotboja jämfört med andelen bland dem som ingår i studien. Det är
rimligt att anta att personer med hemligt telefonnummer eller sekretessbelagda
uppgifter i domen har en mer negativ uppfattning om att gärningspersonen fått
elektronisk fotboja än vad resultaten visar. En målsägande som döljer sina telefon-
och/eller adressuppgifter kan exempelvis tänkas vara mer orolig för att bli
kontaktad av gärningspersonen än andra målsägande. Hypotesen om att bortfallet
är skevt stöds av att de fyra enkäter som inkom från denna grupp av målsägande
förmedlade en mycket negativ uppfattning.
Eftersom det insamlade materialet inte är representativt, går det inte att ge
en kvantitativ bild av hur brottsoffer ser på IÖV och IÖV-utsluss. Bland de intervjuade
är en majoritet positiva (21 positiva jämfört med 15 negativa). 23
Men
om alla som inte svarat skulle vara negativa, skulle det totalt sett vara fler negativa
än positiva. En slutsats som man dock kan våga dra av materialet är att det
tycks vanligare att offret är positiv eller åtminstone accepterar verkställighetsformen
när det gäller IÖV än när det gäller IÖV-utsluss. Man skulle kanske
kunna tro att eftersom IÖV-utsluss verkställs mycket längre tid efter rättegången
än IÖV, så skulle brottsoffret i större utsträckning ha lagt det som hände bakom
sig och acceptera utslussning med fotboja. Men så tycks inte vara fallet. De som
utsatts för grövre brott är mer negativa till fotboja än de som utsatts för lindrigare
brott, oavsett hur lång tid som gått sedan rättegången.
Synen på IÖV-utsluss
Av de intervjuade brottsoffren, där gärningspersonen fått IÖV-utsluss, är andelen
negativa ungefär lika stor som andelen positiva. En intervjuad är neutral.
Männen och kvinnorna skiljer sig inte när det gäller andelen som är negativa,
och det finns heller inga tydliga skillnader i uppfattning beroende på om gärningspersonen
var en tidigare partner, bekant eller obekant. Det finns dock en
tendens att de som utsatts för de grövsta brotten, som försök till mord och våldtäkt,
är negativa till att gärningspersonen fått tiden i fängelse förkortad genom
IÖV-utsluss.
De negativa tycker att straffet blev för kort
Flera av dem som var negativa tyckte redan innan de fått veta att gärningspersonen
fått fotboja att det utdömda straffet var för kort i förhållande till vad de
utsatts för. När sedan den dömde fick IÖV-utsluss uppfattade de att straffet blivit
ännu kortare. De tyckte att straffet urholkades under verkställigheten efter-
21
För sju personer saknades telefonnummer på Internet. För två personer var adressuppgifterna sekretessbelagda.
22
Ingen i den gruppen hade hemligt telefonnummer.
23
Tre personer var neutrala.
32