Utökad användning av elektronisk fotboja inom kriminalvården

IÖV och IÖV-utsluss, men detta ledde sällan till åtgärd i övervakningsnämnden.
Det som i princip alltid ledde till att verkställigheten avbröts var användning av
alkohol eller andra droger.
Nöjda klienter
Utvidgningen av IÖV och IÖV-utsluss innebar att den maximala tiden med fotboja
förlängdes. För att ta reda på hur klienterna upplevde den förlängda tiden
har Brå intervjuat tio klienter som haft IÖV i den nya målgruppen och tio klienter
som haft IÖV-utsluss under minst fyra månader. Då urvalet är litet bör man
dock vara försiktig med att dra alltför stora slutsatser av materialet. De intervjuade
klienterna var överlag nöjda med sin tid med fotboja. Det som lyftes fram
som positivt var möjligheten att få tillbringa tid med familj och vänner och att
kunna arbeta. Flera av de intervjuade som hade IÖV-utsluss var dock missnöjda
med hur anstalten informerat om IÖV-utsluss, medan IÖV-klienterna, som
främst hade informerats av frivården, i huvudsak var nöjda med informationen. I
princip alla klienter ställde sig positiva till utvidgningen och de var även nöjda
med längden på fotbojetiden. De flesta hade även kunnat tänka sig att ha fotboja
under ännu längre tid.
Brottsoffers syn på IÖV och IÖV-utsluss varierar
I Brå:s uppdrag ingick även att ta reda på hur de som utsatts för brott upplever
verkställighet med IÖV och IÖV-utsluss. Intervjuer genomfördes därför med
brottsoffer som utsatts för våldsbrott, sexualbrott eller rån. Detta är brott som
en stor del av dem som får IÖV och IÖV-utsluss har begått och där den personliga
kränkningen är särskilt tydlig. 27 av intervjuerna avsåg IÖV och 12 intervjuer
avsåg IÖV-utsluss. (Ytterligare fyra personer besvarade en enkät avseende
IÖV.) Totalt sett var det drygt hälften av brottsoffren som gick att nå och som
ville delta. Eftersom materialet är litet och dess representativitet tveksam, går det
inte att dra några slutsatser när det gäller om offer för våldsbrott i gemen är positiva
eller negativa till IÖV och IÖV-utsluss.
Av de intervjuade brottsoffer där gärningspersonen fått IÖV-utsluss är ungefär
hälften negativa och hälften positiva. De som är negativa betonar att straffet
var för kort redan från början, men att IÖV-utsluss gjorde det ännu kortare. De
som är positiva lyfter fram att gärningspersonen får möjlighet att återanpassa sig
till ett laglydigt liv. De allra flesta av de intervjuade kände sig inte otrygga under
tiden med IÖV-utsluss och tyckte inte det var någon skillnad mot fängelse.
Av de intervjuer som avsåg IÖV var fler positiva än negativa. De som var
negativa tyckte, liksom i intervjuerna som avsåg IÖV-utsluss, att straffet blivit
för lindrigt i proportion till brottet. Även de positiva diskuterade utifrån proportionalitetsfrågan,
men framhöll att även fotboja i likhet med fängelse kunde innebära
ett visst obehag. Den fråga som främst tas upp av de positiva är att de
tycker att fotboja är bra för att ett fängelsestraff skulle ha större negativa konsekvenser
för gärningspersonen.
Starkast känslor, både positiva och negativa, hade kvinnor som utsatts för
våld av sin partner. De kvinnor som var positiva trodde att mannen inte skulle
bli lika hatisk eller hämndlysten av IÖV som av fängelse. De framhöll även att
IÖV inte raserade mannens tillvaro på samma sätt som en fängelsevistelse, och
en del tyckte till och med att IÖV haft direkt positiva effekter på mannens livsföring.
De kvinnor som var negativa ansåg att mannen borde ha haft ett mer
kännbart straff i relation till vad de själva hade varit med om. De var inte bara
besvikna på att straffet hade omvandlats till IÖV utan kände sig även kränkta av
att rätten hade utdömt ett, i deras mening, för kort straff.
8