HOMOSKIVOR. STAMMISAR. OSLO. FLATJAKT. - Qx

FOTO: PETER KNUTSON
Ingen av dem gillar
att dansa. De tycker
att musiken på
uteställen är kass,
ljudnivån alldeles
för hög - och att
allt handlar om
raggning
särskilt en del äldre, och det känns kul.
Vi efterlyser ju fler tjejer på krogen.
Vilka ställen brukar du själv gå
till?
– När vi är lediga går vi helst till
softa ställen, sist var det Dining Club.
Vi går ofta till nya krogar för att få inspiration.
Vad skulle locka ut fler flator tror
du?
– Fler bra ställen med bra mat och
trivsel. Det har det varit brist på.
ANNA-MARIA HEDBERG, 30, och
Ann-Louise Gren, 37, har inte övergett
utelivet. De har aldrig varit inne i
svängen. För tre år sedan stötte de ihop
på Sylvias chat och i dag lever de ett
stillsamt liv tillsammans i Hagsätra.
Efter kontakten på nätet träffades
Anna-Maria och Ann-Louise
stannar hellre hemma
FOTO: CHRISTIAN CARLSSON
Fyrtal i flator. Ägarna till Roxy tog emot pris
på Gaygalan. Lotta (t.v) tror att flator är
som blommor, de dyker upp på sommaren.
Helena och Katja
startade Combustion
de över en fika i Gamla stan - och i dag
är de rörande överens om att det var där,
och då, som kärleken uppstod mellan
dem. Vi dricker kaffe och äter hembakta
bullar runt parets köksbord. Anna-Maria
klappar katten i knäet och kastar varma
blickar mot Ann-Louise på andra sidan
bordet. Erfarenheterna av utelivet
är ganska begränsade, men båda har sina
bestämda uppfattningar.
– Mina vänner släpade ut mig när
jag blev singel för tre år sedan. Men det
kändes ointressant och tjejerna var så
underrepresenterade. Jag tror säkert 85
procent är bögar och 15 procent tjejer,
och av dem 5 procent faghags, säger
Anna-Maria.
Anna-Maria tycker att livet går ut
på att träffa någon att leva med. Och har
man gjort det faller idén med att gå ut
på krogen.
– Mitt liv går inte ut på att springa
på uteställen. Jag vill leva ett vanligt familjeliv
med Ann-Louise och katterna.
Ingen av dem gillar att dansa. De
tycker att musiken på uteställen är kass,
ljudnivån alldeles för hög - och att allt
handlar om raggning. Men trots att
Ann-Louise och Anna-Maria får utelivet
att framstå som en ganska trist
historia vill ingen av dem leva utan
möjligheten att gå ut. För tre år sedan
lämnade Ann-Louise Luleå och flyttade
in i hos Anna-Maria i Hagsätra. Båda
trivs med anonymiteten i Stockholm.
– Jag är nöjd med att det finns ett
gayliv så nära. Här kan man slappna av
och grannarna funderar inte över vad
jag äter till frukost, säger Ann-Louise.
Gayvärlden är något som finns
bredvid det vanliga livet, ett ställe dit
man kan vänder sig när man behöver
träffa likasinnade. Båda är överens om
att Pridefestivalen är årets höjdpunkt.
– Priden är det största som händer
varje år. Vi går in i den världen för en
stund och det passar oss perfekt, säger
Anna-Maria.
NÅGRA HEKTISKA ÅR i utelivet har
gort att Jenny Norgren haft många tillfällen
att fundera var flatorna håller hus.
Men fler renodlade tjejställen är inte
hennes dröm. Däremot önskar hon sig
fler mixade uteställen, där flator, bögar,
hetrosar och homosar kan festa sida vid
sida. Och där ingen behöver förklara sig
för någon annan.
– Jag vet inte hur många gånger jag
har hamnat i situationer på uteställen
där jag fått förklara varför jag inte intresserar
mig för killar. I bästa fall har
man kunnat ha en normal diskussion
först i slutet av kvällen, säger Jenny.
Hon är 25 år och jobbar som ITtekniker
på svenska fotbollförbundet.
På helgerna blir det ofta utgång, och
desto mer de senaste åren sedan hon
börjat jobba och tjäna pengar. Hon
nämner umgänget med vännerna som
den främsta anledningen.
– Jag tycker det är jättekul att gå ut,
men jag skulle lika gärna kunna göra
något annat, spela basket eller vad som
helst, bara jag får umgås med mina vänner.
Vi diskuterar hennes erfarenheter
av utelivet i Stockholm. Trots att Jenny
haft många tillfällen att fundera så har
hon ingen förklaring till varför flatorna
går ut i mindre utsträckning än bögarna.
Hon har varit öppen flata i snart fem år
och hängt på gayställen lika länge. Vårt
samtal om flators krogvanor glider
snabbt in på gaysamhället och den
ganska begränsade sfär som det utgör.
– I vår värld känner alla varandra.
Låt säga att 50 procent av alla homosexuella
är flator, och att hälften av dem
går ut. Det blir typ tre stycken - och
dom tre känner varandra, analyserar
Jenny.
Var håller den andra hälften till,
den grupp flator som inte går ut, tror
du?
– Jag tror att två tjejer som blir tillsammans
mycket lättare glider in i parlivet
och sedan blir det inte mycket utgång.
Bögarna är nog bättre på att gå ut
tillsammans, som par.
Och vad skulle locka ut fler flator
på krogen?
– Många klagar på musiken, att det
spelas för mycket schlager. R`nB verkar
fungera bättre. De flesta lokaler för tjejer
är extremt sunkiga. Jag tror vi vill ha
mer fräscha ställen med stil.
Flator är bra på att umgås över
gränser, tycker Jenny. Både stil- och åldersmässigt.
– Även om det är betydligt fler
unga tjejer på krogen så är jag ändå imponerad
att så pass många äldre går ut.
Det har funnits en del tjejställen
genom åren, som bytt lokaler, ägare och
namn. Jenny har rätt god koll på de flesta
och räknar upp vilka hon besökt. Det
blir snart ganska komiskt.
– Alla flatklubbar har sådana konstiga
namn, Bitch och Slick till exempel.
Och hur ska man kunna dra med en heterokompis
till en klubb som heter Clitclub?
Jag tycker att det bara bekräftar
alla fördomar, säger Jenny och skrattar.
Har du några bättre förslag på
klubbnamn?
– Jag tycker om namnet Lambda,
som ”nya” Häcktet heter. Har för mig
att det betyder gay på grekiska. Det är
bra, lite kryptiskt och inte så skrikigt.
Av Cecilia Hedlund
QX JUNI 2005 • 37