10.11.2014 Views

HOMOSKIVOR. STAMMISAR. OSLO. FLATJAKT. - Qx

HOMOSKIVOR. STAMMISAR. OSLO. FLATJAKT. - Qx

HOMOSKIVOR. STAMMISAR. OSLO. FLATJAKT. - Qx

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

FILM<br />

Cursed<br />

QXQXQX<br />

En bil kör längs kullarna vid Mullholland Drive. I<br />

framsätena sitter syskonen Ellie och Jimmy. Plötsligt<br />

kör de på en varelse. Ett gråhårigt monster, med<br />

sylvassa tänder och ett sug efter kött. Allra helst rått<br />

och levande. Ellie och Jimmy klarar livhanken men<br />

blir föga överraskande drabbade av en förbannelse.<br />

Eftersom jag, trots den höga graden av uttjatade<br />

skräckisknep, inte vill spoliera den lilla spänning<br />

filmen innehåller stannar beskrivningen av handlingen<br />

där. Däremot kan det konstateras att Cursed<br />

varken får dig att gömma dig bakom soffan eller<br />

plågas av mardrömmar. Å andra sidan är filmen en<br />

klockren kalkon med utsökt underhållningsvärde.<br />

Den komiskt enkelspåriga handlingen får alla filmdetektiver<br />

som gillar att gissa skurken att gäspa av<br />

trötthet men kanske att brista ut i skratt. Framförallt<br />

sätts Cursed till liv av den mest udda konstellationen<br />

av skådespelare. Vad sägs om Portia de Rossi<br />

som spåtant, ”Pacey” från Dawsons Creek som<br />

nattklubbsägare och sångerskan Mya som skräckslagen<br />

kvinna i hiss. Främst frågar jag mig vad som<br />

drev Christina Ricci att ta steget över till b-filmsträsket.<br />

Oavsett om Wes Craven, med bloddrypande<br />

Terror på Elm Street och Scream på sin meritlista,<br />

medvetet driver med sin favoritgenre eller inte är<br />

Cursed ett skräckisfiasko på högsta nivå. Och bara<br />

därför otippat roande.<br />

Premiär 3 juni.<br />

Chavah Selander<br />

A love song for Bobby Long<br />

QXQXQX<br />

Kanske var A lovesong for Bobby Long tänkt att bli<br />

John Travoltas andra comeback. Möjligen fanns<br />

det tankar på att den skulle bli lika bra som Mike<br />

Figgis alkoepos Leaving Las Vegas. Tyvärr är resultatet<br />

varken det ena eller det andra. Istället är det<br />

Scarlett Johansson i rollen som den unga trailertrashtjejen<br />

Pursy som räddar A lovesong for Bobby<br />

Long från att bli en helt ointressant historia. Travolta<br />

spelar en avdankad litteraturlärare som tagit<br />

sin tillflykt i ett till synes övergivet hus i utkanten<br />

av New Orleans. Han föraktar världen och tröstar<br />

sig med en ansenlig mängd sprit. Hans förvandling<br />

till stormagad och vithårig gammal gubbe är fascinerande,<br />

men inte så pass frånstötande att hans välkända<br />

charm har försvunnit. Filmens tanke är säkert<br />

att skildra livet från den inte alls så ljusa sidan.<br />

Men klichéerna hopar sig. Den manliga misslyckade<br />

författaren som gör allt för att supa ihjäl sig har<br />

vi sett förr. Travoltas karaktär tar bara vid där någon<br />

annan slutat och blir på så vis bara ännu en i raden<br />

av litterära alkisar. Hans före detta assistent<br />

Lawson (Gabriel Macht) som anser att Bobby är<br />

den mest briljanta person som vandrat på denna<br />

jord dyker upp och gör honom sällskap i huset. Tillsammans<br />

lever de i en dimma av konstant rus ända<br />

till den dag husets nya ägarinna (Johansson) dyker<br />

upp och sätter saker och ting i rörelse.<br />

Premiär 27 maj.<br />

Nenne Nestius<br />

Star Wars - Mörkrets hämnd<br />

Science fiction-sagan Stjärnornas krig är nu fullbordad. Den sjätte filmen, eller tredje delen, är här. Och<br />

detta är inte bara en storfilm utan den grandiosa finalen på en ojämförbar filmsuccé. Det är nu vi får veta<br />

vad som driver Anakin över till den mörka sidan, hur han förvandlas till ärkeskurken Darth Vader. Med<br />

slutet redan givet på förhand skulle Mörkrets hämnd kunna ha blivit en halvdassig färdsträcka och en rätt<br />

tråkig pusselbit i George Lucas skapelse. Men icke då. Till skillnad från de två senaste filmerna, Det<br />

mörka hotet och Klonerna anfaller, är den tredje delen inte<br />

“Science fictionsagan<br />

Stjärnornas<br />

krig är<br />

fullbordad”<br />

Kung Fu Hustle<br />

QX QX QX QX<br />

Yxgänget terroriserar Shanghai under 40-talet,<br />

men när de hamnar i bråk med ett bostadsområde<br />

och dess hyresvärdpar möter de motstånd från<br />

oväntat håll. Filmens hjältar är inte de man tror<br />

och man överraskas ett par gånger under första<br />

halvtimmen. Så upplägget i denna karatebuskis är<br />

trots allt lite skoj, men det håller inte en hel film.<br />

Efter ett tag blir man helt less på allt sparkande,<br />

flygande i luften och kastande med knivar. Kritiker<br />

världen över kan hylla denna bisarra blandning<br />

av buskis, karateaction, Snurre Sprätt och<br />

gangsterfilm bäst de vill, men jag har tröttnat efter<br />

halva filmen. Man vet precis hur det ska sluta efter<br />

varje slagsmål och Matrix-flirtarna känns löjligt<br />

daterade. Filmens kärlekshistoria är dessutom<br />

en direkt förolämpning mot tänkande kvinnor<br />

världen över. Så snälla, lägg ner den här hajpen<br />

med asiatisk film nu, genren är totalt överskattad.<br />

Och sluta hylla allt detta flygande i luften a la<br />

Crouching tiger, hidden dragon, Det är varken<br />

vackert eller vettigt, bara förbannat overkligt och<br />

dumt. Finniga femtonåringar och filmrecensenter<br />

i manchesterkavaj lär yra om filmens förträfflighet<br />

ett bra bit in över midsommar. Jag däremot,<br />

tycker att försöket att korsbefrukta kinesisk karatefilm<br />

med Stefan och Krister-buskis är riktigt<br />

tramsigt och borde belagts med exportförbud.<br />

Premiär 3 juni.<br />

Ronny Larsson<br />

alls lika högtravande och långrandig. Här är det full fart från<br />

början till slut. Och med full fart menar jag krig, lasersvärdsfighter<br />

och snabba turer med rymdskepp. Ackompanjerat av<br />

pampig musik och felfria specialeffekter gäspar man inte till<br />

en enda gång under den över två timmar långa speltiden. För<br />

oss som i vanliga fall inte är överförtjusta i extrema doser av<br />

futuristiska slagsmålsscener fungerar Yodas vitsiga vishet i<br />

vanlig ordning som välkomna komiska pauser. Om man inte<br />

tar Stjärnornas Krig på alltför stort allvar vill säga. Ska jag vara aningen kritisk kan det konstateras att<br />

Mörkrets hämnd inte bara är sprängfylld med vapen, utan även med män. Enda kvinnan är undersköna<br />

Padmé, Natalie Portman, som är gravid, spröd och dessutom får hjärtat krossat. Mest sitter hon på soffan<br />

i sin lägenhet med stora gråtfyllda ögon och spejar ut mot horisonten i väntan på sin älskade Anakin.<br />

I jämförelse med de tidigare filmerna kan det utan tvekan konstateras att Mörkrets hämnd har minst inslag<br />

av tjejer med drivkraft och attityd. Bortsett från detta är filmen precis den avslutning, eller mittendel,<br />

som Star Wars-serien behöver.<br />

Premiär 19 maj.<br />

Chavah Selander<br />

QX QX<br />

House of Wax<br />

QXQXQX<br />

Se Paris Hilton bli mördad, hade en kvällstidning<br />

som lockrop för en artikel om filmen. Meh!<br />

När blev det tillåtet att avslöja vad som händer i<br />

filmer? Man vill ju in i det sista hoppas att vår<br />

lyxräka ska klara sig i sin stora filmdebut. House<br />

of wax har ett upplägg som jag är sjukt svag för;<br />

snygga ungdomar hamnar i ödemarken och mördas<br />

en efter en. Filmen påminner om underskattade<br />

Wrong turn från 2003, och är faktiskt riktigt<br />

spännande och underhållande. Visst, vill man ta<br />

på sig de mest surmagade Orvar-polisongerna<br />

eller de oputsade Nils-Petter-glasögonen kan<br />

man tycka att det här är en dussinskräckis som är<br />

rätt förutsägbar och dåligt spelad med en löjlig<br />

intrig. Men hey, det är inte Citizen Kane. Det är<br />

teenslasherfilm, och då ska det ska vara lite cheesy.<br />

Jag tycker att House of wax håller vad den lovar<br />

och mer därtill. Vissa av avrättningsscenerna<br />

är grymt bisarra och bara det känns originellt.<br />

Och precis som sig bör sitter man och svär åt folk<br />

som springer åt fel håll och blundar när skräckfiolerna<br />

spelar otäck musik. House of wax är helt<br />

klart sevärd och en nagelbitare i klass med Scream<br />

och Halloween. Paris då? Jo, hon skriker<br />

övertygande och spelar den obligatoriska småkorkade<br />

bruttan med bravur. Äntligen har hotellarvtagerskan<br />

antagit ett yrke hon klarar av.<br />

Premiär 27 maj.<br />

Ronny Larsson<br />

MÅNADENS VIDEO/DVD<br />

Är man sugen på att se en filmmusikal<br />

och står där och tvekar bland videobutikens<br />

ofta ganska magra utbud kommer<br />

säkert någon snäll videobutiksanställd<br />

och föreslår att du ska hyra Moulin<br />

Rouge. Och visst är det ett bra förslag<br />

men med största sannolikhet har<br />

du redan sett den fjorton gånger och är<br />

redo för något annat. QX har därför listat<br />

tre favoriter som garanterat kommer förvandla<br />

din videostund till ett musikaliskt<br />

snyftkalas. Fantomen på operan är förstås<br />

baserad på Andrew Lloyd Webers succémusikal<br />

som ha setts av mer än 70 miljoner<br />

människor och är i sin filmform en minst lika<br />

trevlig upplevelse. Historien om sångerskan<br />

Christine Daaé på Opéra Populaire i<br />

Paris som i största hemlighet tar sånglektioner<br />

av den gåtfulla<br />

mannen med<br />

det maskerade ansiket<br />

är redan en<br />

klassiker. (På video<br />

och dvd 1 juni.)De-lovely<br />

är en<br />

musikalisk filmatisering<br />

av Cole<br />

Porters liv och<br />

handlar om; kärlek<br />

- till kvinnan, männen och musiken. Porter<br />

levde sitt liv i två världar under 1900-talets<br />

första hälft. Dels med sin fru Linda, dels<br />

med sina otaliga älskare, han bodde i Paris<br />

och sedan i Hollywood, han levde i de fina<br />

salongerna och umgicks med Irving Berlin<br />

men även i de mer ljusskygga barerna där<br />

alla gästerna var män. Men framförallt skapade<br />

han musik med tidlös känsla. (På video<br />

och dvd 15<br />

juni).Romeo +<br />

Julia är Baz<br />

Luhrmanns<br />

spännande och<br />

okonventionella<br />

tolkning av<br />

Shakespeares<br />

klassiska kärlekshistoria<br />

.<br />

Den futuristiska storstadsmiljön kring Verona<br />

Beach har ersatt den traditionella och<br />

Leo DiCaprio och Claire Danes är fulkomligt<br />

briljanta som världens mest tragiska<br />

kärlekspar. En helt igenom oförglömlig<br />

filmupplevelse med musik av bl a Garbage<br />

och Cardigans. (Finns på video och dvd).<br />

MÅNADENS FILMIS<br />

Patrick Wilson<br />

Född: Den 3 juli 1973, Norfolk, Virginia,<br />

USA. Känd för: The Phantom of The<br />

Opera, Angels in America, The Alamo<br />

Därför älskar vi honom: Gestaltade en<br />

smygbög i Angels in America och Golden Globenominerades<br />

för rolltolkningen. Därefter blev han<br />

vår romantiska hjälte Raoul i “Fantomen” där han<br />

visade att han kan sjunga också. Har sagt att han<br />

aldrig kommer att överge Broadway, där han<br />

hyllats för flertalet roller i olika musikaler. Just nu<br />

spelar han in Desperate Housewives-aktiga<br />

förortslivsrullen Little Children med Kate Winslet<br />

och Jennifer Connelly. Patrick spelar en gift<br />

“former quarterback/promking” som inleder ett<br />

förhållande med Kate Winslets bisexuella karaktär.<br />

Åh, om ändå livet var så kul i verkligheten...<br />

46 • QX JUNI 2005

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!