magasinrepo2014

Recommendations

Info

”När vi skriver skapar vi en dialog med oss själva” Mitt i livet vågade Patricia sadla om i sin yrkeskarriär och satsa helhjärtat på skrivandet. Skrivandet är en läkande process Alla har en historia att berätta menar författaren och psykologen Patricia Tudor- Sandahl. Att skriva om sina erfarenheter i livet kan vara ett sätt att komma vidare i sin personliga utveckling. Text och foto: Sandra Wikberg Vi sitter i Patricias vindsvåning på Karlbergsvägen i Stockholm. På matsalsbordet under takbjälkarna står hennes laptop. Det är där Patricia sitter och skriver på sin kommande bok. – Jag skriver utan att tänka och låter bara orden flöda. När jag började skriva på första boken kunde jag låsa in mig tre veckor i sommarhuset på landet och bara skriva. Jag har inte den rytmen idag eller några fasta rutiner längre, något som jag inte är riktigt nöjd med. Samtidigt kan jag inte förklara varför, säger hon bekymrat som om hon letar efter ett svar. hon fortsätter att berätta om skrivprocessen i en gråskala, vilken hon kallar fifty shades of gray. – Det är svårt att skriva! Mycket måste skrivas om. Jag sitter alltid på något sunkigt kondis och läser mina utskrifter. Sen skriver jag om varje text 12-20 gånger. Jag får ångest och väcker upp min inre kritiker, tänker att jag har tappat min förmåga och känner tvivel varje gång jag ska ge ut en bok. Men när det går bra blir jag euforisk. Gud, vad jag älskar det! det finns en närvaro och intensitet i hennes sätt att berätta. Svenskan kryddas med mjuk engelsk accent och utrop som ”shit no!” och ”wonderful!” i en salig blandning mellan spontana skratt och allvar när hon berättar sin livshistoria. Hennes meritlista är imponerande. Hon har arbetat som legitimerad psykolog och psykoterapeut, är retreatledare, föredragshållare samt författare till 15 böcker. Under drygt ett decennium har hon medverkat i P1:s ”Tankar för dagen” samt varit sommarpratare och vinterpratare i samma kanal. Ändå är hon ödmjuk och de bruna ögonen betraktar mig 16 Magasin Repo 2014
nyfiket när jag berättar om min ambition att växla in på en ny väg i livet där drömmen om att skriva får plats. – Det är bra! Tänk, du är nästan tio år yngre än jag var när jag kom till en vändpunkt. Patricia befann sig mitt i livet när hon förstod att hon var ämnad för något mer än att arbeta som psykolog. Hon började lyssna inåt. På samma sätt som hon uppmanar läsarna att göra i sina böcker. Hon förklarar att det finns mer att hämta hos oss människor, vi är aldrig färdiga utan utvecklingen pågår hela livet. Det är viktigt att våga. – Vi måste våga darra, säger hon. Var inte rädd! Låt inte darrandet hindra dig att uppnå de steg du önskar ta i livet. ”Vi måste våga darra” ”solen sken den dag de sa att jag hade cancer. Det var en strålande eftermiddag tidigt på våren, kort efter jag hade kommit hem från ett dystert besök i England. Jag hade varit där för att säga adjö till min far som var döende. Då visste jag inte själv att jag var sjuk. Jag skyllde min trötthet och håglöshet på annat. Mötet vid hans dödsbädd och sedan beskedet om att jag var sjuk blev för mycket. Jag föll handlöst ner i smärta och förvirring”, skriver hon i självbiografin ”Ett himla liv”. – När jag var 52 år hände otroligt mycket. Jag fick livmodercancer och min far dog. Det förflutna började komma i kapp mig. Plötsligt stannade jag upp och gjorde en återresa i mitt liv. Det blev väldigt konkret. Jag mindes allt på ett annat sätt. Skrivandet blev till en läkande process när jag kunde se mina tankar på papper. Jag kände mig salig. minnena från hennes tidiga uppväxtår i det fattiga och krigsdrabbade England har varit plågsamt starka. Att skriva har hjälpt henne att finna en inre frid och försonas med de rötter som hon så abrupt ryckte upp för femtio år sedan. – Jag hade blivit utsatt för övergrepp, gifte mig tidigt och gjorde ett självmordsförsök. Det blev för mycket. Jag behövde komma bort. Hon skulle bara vara borta ett år, istället har hon blivit kvar i Sverige i femtio år. som författare har Patricia integrerat sina kunskaper i psykologi med skrivandet. De fyra första böckerna var renodlade i ämnet. Patricia skriver nu på sin sextonde bok. I och med den femte boken, ”Ett himla liv”, började hon skriva i självbiografisk stil. – Jag vet knappt själv vilken genre jag ska placera mina böcker i. Jag vill inte bli klassad som feel-good-litteratur eftersom jag också skriver om det som vi mår dåligt av. Vi behöver må dåligt ibland för att växa som människor. Samtidigt vill jag inte lägga fokus på alltför stor självcentrering. Kanske för att jag är äldre nu. Det är viktigt att tänka på vad jag kan ge andra och vad jag kan lämna i arv efter mig. i sitt arbete som psykoterapeut har hon även använt skrivandet som en del i behandlingen för de klienter som önskat det. De har uppmuntrats att välja en personlig skrivbok i vilken de fått anteckna sina tankar. Det kan vara ett sätt att komma i kontakt med det undermedvetna och uppmärksamma den inre process som pågår inom oss. – Att skriva är bra. När vi skriver händer det något då vi omvandlar våra inre minnesbilder till konkreta ord på pappret. Vi skapar något utanför oss, vilket leder till en dialog med oss själva. Patricia har genom skrivandet utforskat sig själv under livets olika faser. – Jag har alltid skrivit böcker för min egen skull även om jag har haft en bild framför mig av min potentielle läsare. I bestsellern ”Den tredje åldern”, skriver hon om förhållandet till åldrandet, en process hon inte upplever som helt oproblematisk. Hon har en ögonsjukdom som kraftigt har försämrat hennes syn, men det finns också fördelar. – Jag har inget att förlora och vågar vara mig själv. Jag behöver inte längre bekräftelse för det jag gör. Det är det bästa med åldrandet. Hon känner heller ingen ambivalens i att vara självutlämnande i sitt skrivande. – Det finns gott och ont i mig själv, liksom hos andra. Vi är mer lika än olika. Det är det som mina läsare känner igen sig i. av alla böcker som Patricia skrivit är ”En given väg” den bok hon är mest stolt över. Kanske för att den handlar om människans sökande efter sin livsuppgift, en resa mot att bli den man är ämnad att vara. Men det kan ta tid och mod att upptäcka vad det är och sätta det i verket. Hon funderar en kort stund över sitt eget kall. – Genom mitt skrivande och föreläsande ser jag mig som en folkbildare där jag använder mig själv som ett instrument. Det ger mitt liv en mening. Jag har en gåva att uttrycka mig så att folk förstår mig. ”If a thing is worth saying, it is worth saying simply”. Patricia Tudor-Sandahl Född: 1940 i Manchester, England Familj: Gift med Christer. Två döttrar samt tre barnbarn. Bor: I Vasastan, Stockholm. Tillbringar fyra månader om året i sommarhuset i Vitemölla på Österlen. Intressen: Läsa, lyssna på musik, promenera och syssla med heminredning. Magasin Repo 2014 17
Page 1 and 2: REPO 2O14 Tema livsstil Parkour: He
Page 3 and 4: Innehåll 10 38 4 4 Att vara eller
Page 5 and 6: inte vara hipster en hipster frånt
Page 7 and 8: Pike graffar i sin studio som påmi
Page 9 and 10: psykologi på distans via komvux s
Page 11 and 12: ”Den som vill bli rik på att skr
Page 13 and 14: köttfärs. Att äta middag luffars
Page 15: Krönika Lyckligt ensamstående Ill
Page 19 and 20: Om en person har Aspergers syndrom
Page 21 and 22: Magasin Repo 2014 21
Page 23 and 24: MER PARKOUR Se klipp på YouTube. S
Page 25 and 26: Ute i det gröna Text, mat och foto
Page 27 and 28: alla är lika mycket värda. Foto:
Page 29 and 30: Manifestation mot rasism i Stockhol
Page 31 and 32: juridiska frågor. Vissa av patient
Page 33 and 34: dejtandet går upp och ner, men på
Page 35 and 36: TÄNK PÅ ATT…. Konsultera alltid
Page 37 and 38: på facebook ser jag ofta min kusin
Page 39 and 40: själen” påslakan och efter det

magasinrepo2014

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?