Tidningen som pdf-dokument - Svensk Biblioteksförening

Recensioner
Anna Gunder
Hyperworks: On Digital
Literature and Computer Games
Akad. avh., Uppsala 2004
Litteratursociologen Anna Grunder resonerar
i sin avhandling Hyperworks om hur
den digitala teknikens uttrycksformer påverkar
litteraturen och hur den litterära kulturen
påverkas i detta ständigt föränderliga
medielandskap.
Den första av tre längre uppsatser – alla
tidigare publicerade i Human it – analyserar
fenomenet hypertext utifrån den mest
klassiska av alla hyperromaner: Michael
Joyces Afternoon, a story från 1987. Där den
traditionella romanen, allt sedan Aristoteles
poetik, har ett händelseförlopp som läses
från första sidan till den sista, är hyperromanen
annorlunda. Afternoon, a story har
förvisso en given början (vilket inte är nödvändigt),
men inget slut. Eller hur många
slut som helst. Den ändar när läsaren känner
sig nöjd och förstått verket. Däremellan
finns lika många läsarter som läsningar och
läsare. Afternoon, a story, liksom all annan
hyperlitteratur, består av ett antal textblock,
innehållsfält, som är länkade till varandra
på olika villkors vis. Det kräver en aktiv insats
av läsaren att gå vidare och runt i texten.
Sålunda kan den påminna om ett dataspel
i lika hög grad som om en roman; Gunders
uppfattning är att vi har att göra med
en hybridform.
Avhandlingens andra del syftar till att
skapa ett teoretiskt ramverk för vidare studier
inom ämnet. Här finns bland annat en
nomenklatur för det nya ämnet länkologi
(synnerligen esoteriskt) liksom resonemang
kring lagringsmedier, navigering med mera.
Och en intressant iakttagelse. Vi tänker associativt:
”We think in hypertext, we speak
hypertext, so why don’t we write hypertext?”
Gunder urskiljer tre sätt att strukturera
hypertexter – axialt, som nätverk och lateralt.
Det är taxonomier applicerbara på
många intellektuella verksamheter, inklusive
bibliotek.
Den avslutande delen ägnas åt en jämförelse
mellan romanen Harry Potter and the
Philosophers Stone och dess version som dataspel.
Relationen visar en hög grad av överensstämmelse
men också uppenbara skillnader
när respektive medium nyttjar sina
förutsättningar och styrkor.
Gunder sammanfattar sin avhandling
med att digitaliseringen förändrat litteraturens
villkor, och berikat den genom hybrider
som hyperlitteratur och nya vetenskapliga
discipliner som ludologi, läran om spel.
Hyperlitteraturen förhåller sig närmast lekfullt
till traditionell litteratur när den finner
former – eller snarare transformeringar –
som inte bara utmanar det invanda utan
också ger nya infallsvinklar på det samma.
Ola Gustafsson, Norrköpings stadsbibliotek
Mandy Lupton
The Learning Connection:
Information Literacy and the
Student Experience
Auslib Press, 2004
Inom det än så länge ganska outforskade
området informationssökning och lärande
finns det ett par verk som kan betraktas som
fältets fyrbåkar. Jag tänker på Louise Limbergs
avhandling från 1998 som utifrån en fenomenografisk
ansats undersökte samspelet
mellan informationssökning och lärande,
genom att under en tid studera gymnasieelever
och deras arbete med en fördjupningskurs
om för- och nackdelar med ett
svenskt EU-medlemskap. Vi har också
Christine Bruce banbrytande avhandling
från 1997 som är tillkommen utifrån samma
metodologiska utgångspunkt, fenomenografin,
och som undersökte akademikers
uppfattningar av informationskompetens.
Nu har forskningsområdet berikats med ytterligare
ett bidrag, en bok som har uppenbara
kopplingar till de båda ovannämnda
studierna. Mandy Lupton sällar sig till fenomenograferna
och undersöker i sin studie
hur studenter erfar informationskompetens
i samband med att de söker information för
uppsatsskrivande. Fenomenografin syftar
till att utifrån empiri studera och blottlägga
variationer i hur människor erfar, förstår,
uppfattar och begreppsliggör olika fenomen.
Lupton säger sig fylla i glappet mellan
Bruce och Limberg i och med att hon i sin
forskning har ägnat sig åt universitetsstudenter.
Hon presenterar sina resultat hierarkiskt
i tre kategorier (med specificerade underavdelningar),
där komplexiteten i den tredje är
högre än i den första. Studenterna uppfattar
informationskompetens som 1) förmågan
att söka fram bevis som talar för den hypotes
de driver i sin uppsats; denna ståndpunkt
kan innebära att informationskompetensen
går ut på att söka upp statistik, åsikter och
idéer som stöder den tes de driver. Eller så
kan de 2) uppfatta informationskompetens
som förmågan att söka upp information
som går att använda till att utveckla en tes eller
ett argument. De underavdelningar som
sorterar under den här kategorin går ut på att
lära sig mer om det aktuella ämnet, att placera
in ämnet i ett sammanhang, att ifrågasätta
och återigen tänka igenom tesen och
argumenten. Den tredje kategorin rubriceras
3) lärande som socialt ansvar, där informationskompetens
ses som ett led i att lära
sig något som kan bidra till att samhället påverkas
och till att sociala och politiska förändringar
kommer till stånd.
The Learning Connection är en tunn bok
om blott dryga hundra sidor. Lupton har
otvivelaktigt använt det ringa utrymmet
väl; hon ägnar en tredjedel åt en översikt av
den befintliga litteraturen inom området informationskompetens.
Här är det intressant
att notera att hon delar in sin översikt i två
delar – dels en som tar upp området ur ett
bibliotekarieperspektiv och dels ett, mycket
kortare, som är ägnat empiriska studier; ämnet
sett ur ett forskarperspektiv – en uppdelning
som effektivt belyser skillnaden i
synsätt de båda grupperna emellan. Därefter
presenterar hon fenomenografin allmänt
och i synnerhet hur hon själv använder
den. Den resterande halvan av boken är
ägnad resultaten och en diskussion kring
dessa, där hon bland annat på ett intressant
sätt knyter an sin studie till Limbergs och
Bruce arbeten. Lupton bedriver just nu doktorandstudier.
Av The Learning Connection
att döma finns det anledning att se fram
emot hennes avhandling.
Ola Pilerot, Högskolebiblioteket i Skövde
biblioteksbladet [2005:06] 43