Staffan Ulfstrand

försiktigt smaka på tanken att det kanske går att svara på sådana frågor
utan att hänvisa till övernaturliga väsen och mirakulösa händelser. På
skilda håll i Europa föddes en ny inställning som inom ett par århundraden
grundligt skulle förändra människors liv och tänkande. Heliga texter
togs inte längre för bokstavligen sanna och höjda över all diskussion, utan
i stället gällde det att med sinnenas och olika instruments hjälp undersöka
hur saker och ting faktiskt hänger ihop. Även om det till en början knappast
rörde sig om annat än spekulationer, är det vetenskapliga tänkandets
pionjärer värda en oerhörd respekt, inte minst med tanke på att de växte
upp iförda en religiös tvångströja som satte bestämda gränser för deras
intellektuella svängrum. Att tänka rätt måste på den tiden ha varit väldigt
mycket lättare och ofarligare än att tänka fritt.
Inte minst var det den geologiska vetenskapens framsteg som väckte
de första tankarna på möjligheten av en föränderlig värld. Man insåg att
många bergarter är sedimentära, det vill säga har byggts upp under vatten
genom långvarig pålagring av nytt material, till exempel sand, som så
småningom ”förstenats”. Sedimentära bergarter som är tusentals meter
tjocka – inte kan väl de ha uppkommit på så kort tid som några tusen
år? En av 1700-talets vetenskapliga giganter, fransmannen Georges Louis
Leclerc de Buffon (1707–1788), dristade sig att sätta på pränt den kätterska
åsikten att Jorden kanske var så mycket som 168 000 år gammal. (I
en privat anteckningsbok skrev han att den kanske var en halv miljon år
gammal, men det vågade han aldrig publicera.) Buffon hade djärva idéer
även i andra frågor än den som rörde Jordens ålder. I själva verket snuddade
han vid tanken att nutida växt- och djurarter kan tänkas härstamma
från tidigare arter och i vissa fall ha gemensamma stamformer. Livet – ett
stamträd?
Liksom geologin gjorde biologin snabba och stora framsteg under
1700-talet. Redan tidigare hade nya kontinenter upptäckts, men nu sköt
det långväga upptäcktsresandet fart på allvar. Inte minst var det ett antal
av Linnés lärjungar som bidrog till den begynnande inventeringen av Jordens
biologiska mångfald. Till expeditionernas viktigaste uppgifter hörde
att hemföra pressade växter och konserverade djur. Färderna gick till alla
världsdelar och inbragte ett oerhört rikt material som hamnade i olika
europeiska museer. Men inte bara den enorma artmångfald som upptäcktes
var man än letade utan även de likheter man observerade mellan olika
kontinenters växt- och djurvärldar gjorde att en gudomlig skapelseakt
började framstå som en alltmer osannolik förklaring till livets mångfald.
I Uppsala satt Linné och namngav de nya växt- och djurarterna enligt sitt
egenhändigt uppfunna och synnerligen praktiska system som snart skulle
komma att accepteras av all världens biologer. Utseendemässiga likheter
14 — darwins idé