Staffan Ulfstrand

derlag är den dubbla nukleinsyraspiralen, DNA, definierade de kemiskt
livets recept och gjorde arvsmassan hos de levande varelserna åtkomlig för
modern experimentell forskning. Därigenom kom 1953 att liksom 1859
bli ett år då kunskapen om livet tog ett avgörande steg framåt och en ny
epok inleddes.
Likväl menar många att Darwin har en unik position, eftersom hans
teorier så påtagligt berör vad som ofta kallas de yttersta frågorna – varifrån
vi kommer, om det finns ett liv efter döden, om vi genom olika
handlingar i vår livstid kan påverka hur detta kommer att te sig och om
människolivet har en gudomlig mening. Som svar på dessa frågor godtar
de flesta människor hänvisningar till övernaturliga makter och krafter,
heliga skrifter och uttalanden av individer med särskilda gåvor, medan
de avvisar de argument och förklaringar som erbjuds av den materialistiska
biologi som Darwin lade grunden till. Även i länder där tanken är
tämligen fri och den evolutionsbiologiska forskningen blomstrar, avvisar
en stor del av allmänheten synsättet att människolivet bäst förstås i materialistiska
termer och inte i begrepp som ”ande”, ”själ”, ”evigt liv” och
”gudomlig mening”. Det tycks förekomma en vida spridd aversion mot
det faktum att människan är en art bland alla andra i Systema Naturae och
har kommit till genom naturligt urval, precis som alla övriga arter på vår
planet. Många vägrar att acceptera de bevis som existerar för att vi härstammar
från förfäder och förmödrar som varken till det yttre eller till det
inre var som vi utan tillhörde en annan art. Medan naturvetenskapliga
framsteg vanligtvis tilldrar sig måttligt intresse i medierna, gäller detta
inte rapporter som är eller kan tolkas som darwinkritiska. Minsta invändning
eller justering tas emot med ohämmad entusiasm och slås upp med
stora rubriker. Det är intressant att fundera på varför det förhåller sig på
detta sätt.
Inte sällan hävdas från utomvetenskapligt håll att den darwinska evolutionsbiologin
blivit ett slags ”religion” eller ”ideologi”. Ingenting kan
vara mer felaktigt. Darwins texter är inte heliga och höjda över kritik,
och de ger inga föreskrifter eller råd i moraliska frågor. Skulle nya vetenskapliga
landvinningar visa att teorin om naturligt urval som drivkraften
i den evolutionära processen vore mogen för avpollettering – så må det
ske. Vilken forskare skulle inte vilja bli den som krossade den darwinska
evolutionsteorin? Förutom den känsla av tillfredsställelse som varje forskare
känner efter att ha gjort ett viktigt framsteg skulle den bedriften ge
henne eller honom omedelbar världsberömmelse, för att inte tala om de
priser och forskningsanslag som skulle strömma in.
Som en återkommande påminnelse om att darwinsk biologi inte är
en religion eller ideologi är orden ”darwinism” och ”darwinistisk” port-
inledning — 9