Hamnstrategi − strategiska hamnnoder i det svenska ... - Sundsvall

Uppdraget SOU 2007:58
I direktiven anges ett antal kriterier som bör gälla för att en hamn
ska få en prioriterad ställning: godsomsättningskriteriet (godsmängd,
godsets värde, antal lastenheter, färjetrafik samt möjligheter
att erbjuda intermodala lösningar); infrastrukturkriteriet (befintlig
infrastruktur till och från samt i hamnen); miljökriteriet
(miljödifferentierade hamnavgifter, aktivt miljöarbete i hamnen);
säkerhets- och skyddskriteriet (arbetsmiljö, trafiksäkerhet och
skyddsarbete i hamnen); utvecklingskriteriet (utvecklingspotentialen
för hamnen) samt samarbetskriteriet (huruvida hamnen i
olika former samarbetar med andra hamnaktörer, i och utanför regionen
eller nationen).
Dessa bör, enligt direktiven, helt eller delvis vara uppfyllda för
att prioritering ska kunna bli aktuell.
En prioriterad hamn ska också ”förbinda sig att för en viss tid
uppfylla vissa uppställda krav”, och förhandlaren ska ”föreslå vilka
åtaganden som ska gälla för hamnar som prioriteras”.
Förhandlaren ska också se över principerna för kostnadsfördelningen
när det gäller de allmänna farlederna samt presentera
förslag på hur det framtida finansiella ansvaret för de allmänna farlederna
bör vara utformat. Denna del av uppdraget syftar till att få
en helhetssyn på den samlade infrastrukturen till och från hamnar.
1.2 Tidigare utredningsarbete
I den första Godstransportdelegationens (GTD I) slutbetänkande
Godstransporter för tillväxt − en hållbar strategi (SOU 2001:61) anges
att det behövs en ”ökad samsyn om villkoren som godstransportsektorn
gemensamt arbetar inom och ett ökat samarbete
mellan olika aktörer på transportmarknaden”.
Redan här finns tankar på behovet av prioritering av hamnar:
Godstransportdelegationens mening är att staten som förutsättningsskapare
bör understödja en strukturell förändring av hamnverksamheten
som mer fokuserar på hamnarnas roll som noder och nav i
nationella och regionala godsflöden än på enskilda kommuners situation.
Exempelvis kan ett sådant understödjande ske i samband med
den planering av infrastruktur till och från hamnar som staten har ansvar
för enligt rådande ordning. – – – Samordning av hamnverksamhet
i större regioner med koncentrering av godsflöden etc. bör således
underlätta för staten i sitt prioriteringsarbete av investeringar i anslutningarna.
28