Vattenkraft (fördjupning) - Tekniska museet

en vid gruvan Håkan Steffansson. Anläggningen
byggdes om på 1890-talet och användes
in på 1900-talet.
Håkan Steffansson (1822–75), var konstmästare
mellan 1850–62. En konstmästaren
hade ansvar för gruvans alla mekaniska
anordningar för uppfordring av malm och
vatten.
Vid sidan om denna befattning sysslade
Steffansson med projektering av dammar,
vattenhjul m.m. vid järnbruk och gruvor runt
om i landet. När Karl XIV Johans tunga sarkofag
skulle transporteras från Älvdalens
porfyrverk till Gävle i mitten av 1800-talet,
var Steffansson engagerad för att förstärka
broar och förbättra vägar. På så sätt kunde
transporten säkras.
Uppgifter om var och när modellen är tillverkad
saknas. Möjligen härstammar den
från Falu Bergsskola och bör ha byggts i
mitten av 1800-talet.
Denna stånggång vid Timansbergs gruvfält i Västmanland uppfördes 1880–81 och var i drifrt
fram till 1907. Foto 1923.
Stånggångsdrivet pumpverk. Illustration ur Löhneyss, Bericht vom Bergwek 1617.
KONSTRUKTION OCH FUNKTION
Modellen föreställer en s.k. dubbel stånggång.
På överfallshjulets hjulstock (axel)
sitter två vevar som omvandlar vattenhjulets
roterande rörelse till en fram- och tillbakagående
rörelse. Kraften överförs från
hjulet till pumpschaktet med hjälp av
sammankopplade stänger. Dessa hålls
uppe med vinkarmar. Vinkarmarna är upphängda
i stolpar.
Vid gruvschaktet vinklas rörelsen nedåt i
ett vändbrott och kan på så sätt driva pumparna.
Den pumpanordning som används
är en s.k. sug- och lyftpump. I en genomborrad
timmerstock – pipstock – rör sig en
kolv upp och ned och suger upp vattnet
från en lägre nivå till en högre. Ett problem
var, att vattnet bara kunde pumpas till en
höjd av ca 10 meter. Vattnet fick därför
pumpas upp i flera steg.
Den s.k. storstången, som är fästad vid
stånggången, driver flera kolvstänger. Den
översta pumpen pumpar ut vatten i en avloppsränna,
medan de övriga pumpar upp
vatten till sumpar, varifrån det sedan pumpas
vidare.
KÄLLOR:
Åberg, Alf, Från skvaltkvarn till storkraftverk,
Stockholm 1962, s 21–23.
Rydberg, Sven, m.fl., Svensk teknikhistoria,
Värnamo 1989, s 51, 148–149.
Spade, Bengt, m.fl., Kraftöverföringen Hellsjön
– Grängesberg: En hundraårig milstolpe
i kraftteknikens historia, Ludvika,
1993, s 16–17.
Forsslund, Karl-Erik, Falu Gruva och Stora
Kopparbergs Bergslag, Stockholm 1936,
s 106, 231–233.
Lindroth, Sten, Gruvbrytning och kopparhantering
vid Stora Kopparberget intill
1800-talets början, Del I, Uppsala 1955,
sid 135–139, 290–293, 569–573.
12