Likt Unikt (katalog) - Tekniska museet

LIKT UNIKTINNOVATION, KREATIVITET OCH PLAGIAT

149 Medverkande författare129 Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd 1908–2008Marianne LevinOve Granstrand109 Patentens roll i den svenska industriellautvecklingen igår, idag och imorgon87 Patent och upphovsrätt – behövs det?Karl-Henrik Pettersson77 Med eller utan patentverkLars Björklund61 Original eller kopia ur ett upphovsrättsligt perspektivPeter AdamssonPer Jonas Nordell29 Rättsligt skydd för innovation och kreativitet– en balans mellan ensamrätt och frihållning21 Kreativitetens väsen och immaterialrättens möjlighetNiklas Lundblad11 Om utställningenEmma Kleman7 FörordAnn FollinINNEHÅLLINNEHÅLL7 FörordAnn Follin11 Om utställningenEmma Kleman21 Kreativitetens väsen och immaterialrättens möjlighetNiklas Lundblad29 Rättsligt skydd för innovation och kreativitet– en balans mellan ensamrätt och frihållningPer Jonas Nordell61 Original eller kopia ur ett upphovsrättsligt perspektivPeter Adamsson77 Med eller utan patentverkLars Björklund87 Patent och upphovsrätt – behövs det?Karl-Henrik Pettersson109 Patentens roll i den svenska industriellautvecklingen igår, idag och imorgonOve Granstrand129 Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd 1908–2008Marianne Levin149 Medverkande författare

FÖRORDPlagiat, kopia, original, äkta elleroäkta. Skillnaden kan för ögat irättsskydd varit en förutsättningför en produkts kommersiellastjäla andras idéer är en annansak. Ofta har tillgången tillframgång eller motsatsen.Att låta sig inspireras är nödvändigtför att få tankar till nyaprodukter. Men att kopiera ochrent av komisk. Skillnaden kanockså handla om kommersiellvissa fall vara hårfin, i andrafullständigt uppenbar och iblandAnn FollinMuseidirektörAnn FollinMuseidirektörFÖRORDPlagiat, kopia, original, äkta elleroäkta. Skillnaden kan för ögat ivissa fall vara hårfin, i andrafullständigt uppenbar och iblandrent av komisk. Skillnaden kanockså handla om kommersiellframgång eller motsatsen.Att låta sig inspireras är nödvändigtför att få tankar till nyaprodukter. Men att kopiera ochstjäla andras idéer är en annansak. Ofta har tillgången tillrättsskydd varit en förutsättningför en produkts kommersiella67

möjligheter. Samtidigt kan vi konstatera att lagstiftningen inte alltid hängtmed den tekniska och virtuella utvecklingen.Den här utställningen är en del av Tekniska museets satsning på tematInnovation och Kreativitet. Innovationer spelar en avgörande roll i vårt samhälle.För att en idé ska betecknas som en innovation måste den ha uppfinningshöjd:den ska med andra ord upplevas som något nytt. Innovation innebäralltså att kreativt finna lösningar på olika problem eller behov ochskapa nya möjligheter.Syftet med de immaterialrättsliga skydden är i slutänden att gynna idérikedom.Genom att skydda sin uppfinning, design eller sitt varumärke kanman hindra andra från att kopiera ens produkter. På så sätt kan man ävenöka sina möjligheter att bli kommersiellt framgångsrik på sin produkt. Särskiltpatentsystemet syftar även till att dela med sig av sin kunskap så attandra kan bygga vidare på den och kanske komma på andra och kanske tilloch med ännu bättre idéer.I utställningen vill vi lyfta fram de immaterialrättsliga skyddens betydelseför samhällets utveckling och diskutera dess betydelse i dagliga livet. Vi villdiskutera såväl samhällets behov av ett adekvat rättsskydd, som de problemsom ensamrätter kan anses skapa.Utställningen är resultatet av ett samarbete mellan Tekniska museet ochSvenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd (SFIR) som 2008 firar 100-års jubileum.Tekniska museet vill framföra ett stort tack till alla som bidragit till utställningenmed kunskap, material, gåvor och engagemang. Vi vill också tackaförfattarna till denna katalog som bidragit med artiklar som belyser utställningenstema utifrån olika infallsvinklar.Tillverkningen av plagiat är ett växande problem, men det är inte bara utomlandssom kopior av olika märken tillverkas och importeras, utan även inom Sverigehar olika företag fällts för plagiat. Bilden visar ett plagiat av en Hello-Kittyklocka.8

neonfärger rakt över bröstet.Tröjan, som egentligen vargrå tröja med ordet BOSSskrivet med stora bokstäver ipå skolfoto, tipspromenad ochfarmors födelsedag! Det var enmassa bilder: absoluta favorittröjani fjärde klass. Den är medbläddrar igenom ett fotoalbumnär den plötsligt dyker upp på enDet är påsk och jag sitterhemma hos mina föräldrar ochOM UTSTÄLLNINGENEmma KlemanEmma Klemanovandelen i en joggingdress,köptes för en billig peng på enOM UTSTÄLLNINGENDet är påsk och jag sitterhemma hos mina föräldrar ochbläddrar igenom ett fotoalbumnär den plötsligt dyker upp på enmassa bilder: absoluta favorittröjani fjärde klass. Den är medpå skolfoto, tipspromenad ochfarmors födelsedag! Det var engrå tröja med ordet BOSSskrivet med stora bokstäver ineonfärger rakt över bröstet.Tröjan, som egentligen varovandelen i en joggingdress,köptes för en billig peng på en1011

marknad i Italien i slutet av 1980-talet. Jag erinrar mig att pappa köpte enljusrosa Lacoste-tröja på samma resa. Den fick mamma ta över efter förstatvätten då den krympte så mycket att han inte längre kunde komma i den!Ja, vem har inte köpt med sig billiga piratkopior av märkesvaror hem frånsemestern? Många tror kanske att piratkopierade märkesvaror främst är enfråga om harmlösa väskor, parfymer, solglasögon och kläder. Men det finnspiratkopior av många andra produkter och när man får kännedom om denlistan känner man sig genast lite mer orolig: livsmedel, drycker, leksaker,elektronisk utrustning, flygplansdelar och läkemedel är några exempel. Detfinns inga garantier för att förfalskningar av denna typ av varor uppfyller säkerhets-och hälsokrav och de kan ibland vara direkt skadliga. Handeln medundermåliga piratkopior är inte bara ett problem för konsumenterna och deföretag som drabbas utan har konsekvenser för hela samhället. Företagsom utsätts för piratkopiering tävlar inte på samma villkor som konkurrenterna,vilket bidrar till en snedvridning av konkurrensen. De ekonomiska aktörernatappar förtroendet för marknaden vilket i sin tur leder till minskadeinvesteringar. Dessutom räknar man med ett stort antal förlorade arbetstillfällenpå grund av denna verksamhet.Det är förstås ingen nyhet att det existerar kopior av varor eller konstnärligaalster. Efterbildning är en självklar del av de flesta kulturer. Att kopieraär dessutom en grundläggande teknik för inlärning. Inom skråväsendet lärdeman sig ett hantverk genom att börja som lärling hos en mästare. Lärlingensfrämsta uppgift var att kopiera mästaren. Ett annat exempel på inlärninggenom avbildning är de modeller av mekaniska rörelser som vi visari utställningen. Studenter vid Kungliga tekniska högskolan på 1800-talethar kopierat och byggt dem för att lära sig rörelsernas funktion. Även musikeroch konstnärer lär sig i stor utsträckning genom att imitera. Tittar manpå uppfinningar är det många som efterliknar företeelser som redan finns inaturen, till exempel fallskärmen, kardborrebandet eller sugröret. Ibland ärframgångsrika innovationer helt enkelt vidareutvecklingar av redan existerandepåfund. När Gideon Sundbäck (1880–1954) uppfann blixtlåset,som han beviljades patent för i USA 1914, var det inte första gången någonPlagiat av en Boss-tröja.12

fick patent på en liknande lösning. Bland annat hade han låtit sig inspirerasav en man vid namn Whitcomb L Judson som hade presenterat ett sortsblixtlås vid världsutställningen i Chicago 1893. Att skapa nya saker utifrångamla är alltså ett beprövat knep. Den stora skillnaden idag är att den ständigatekniska utvecklingen gör att det numera går att kopiera så gott somallt och att detta ibland nyttjas som affärsmetod.Allt som omger oss är ursprungligen idéer, tankar, påfund, påhitt, uppfinningar,visioner och så vidare. Låt oss kalla dem idéer. De som kommermed idéerna är kreativa, uppfinningsrika, påhittiga, fantasirika, nyskapandeoch så vidare. Låt oss kalla dem kreativa. Att vara kreativ är att finna nya vägaroch skapa när det behövs och ibland när det inte egentligen behövs.Det spelar ingen roll om resultatet är bra eller mindre lyckat, roligt eller i förstahand smart, betydelsefullt eller rent av onödigt: det finns alltid ett tankearbetebakom. Men var kommer inspirationen till idéerna ifrån? Vad utlösertankearbetet? Behov och nöd är ofta utlösande faktorer, praktisk erfarenhetlikaså. För att komma fram till något bra är det också viktigt att ha tillgångtill information om många och bra idéer: kunskap och idéer går nämligenhand i hand. Ur bra idéer föds ofta ännu bättre idéer. Men det behövsmer än en bra idé för att utveckla en uppfinning till en kommersiell framgångoch innovation. Att ta fram bra produkter och tjänster tar tid och kostarpengar. Få vore beredda att satsa om andra enkelt kunde utnyttja derasidéer. Det ligger i allas intresse att det lönar sig att satsa tid och pengar påatt utveckla bra produkter och tjänster och skapa konstnärliga alster.Den som uppfinner eller skapar något ska kunna dra nytta av sitt arbeteoch den som satsar pengar på utveckling ska kunna få utbyte av sin satsning.De rättsskydd som finns att tillgå för att skydda sina idéer och verkfrån att piratkopieras och kommersiellt utnyttjas av andra och som tas upp iden här utställningen är patentskydd, mönsterskydd, varumärkesskydd ochupphovsrätt. Skydden ger ensamrätt till och möjlighet att tjäna pengar påen idé eller ett konstnärligt alster. Syftet med skydden är även att stimulera1893 tog amerikanaren Whitcomb Judson patent på sitt blixtlås för skor, som hankallade för clasp-locker. Han hade då gjort en förbättring på det blixtlås som 1851hade patenterats av Elias Howe, även han amerikan. TM19404.15

till fortsatt investering, kreativitet och nyskapande. De olika rättsskydden ärbetydelsefulla i olika delar av vårt samhälle. Patenträtten har stor betydelseinom tekniska branscher som elektronik och läkemedelstillverkning. Mönsterskyddethar stor betydelse inom hantverks- och industriområdena. Varumärkesskyddetär viktigt för marknadsföring av varor och tjänster. Upphovsrättenär viktig för kulturliv, massmedier och nöjesindustri. Dessa rättsskyddär ofta en förutsättning för en produkts kommersiella möjligheter. Attskydda sin uppfinning, formgivning eller sitt varumärke kan hindra andrafrån att kopiera det. Skydden kan ses som verktyg som kan öka möjligheternaatt tjäna pengar på sin vara eller tjänst.Patentsystemet syftar till att stimulera den tekniska utvecklingen i samhället.Det ger innehavaren av ett patent ensamrätt att affärsmässigt utnyttjasin uppfinning i det land där patentet gäller. Patentskyddet har också enviktig informationsspridande effekt då det även fungerar som ett system förkunskapsförmedling. Alla patent måste nämligen offentliggöras och kommerdärmed alla till del. Genom att beskriva sin uppfinning i ett patent spridskunskapen till andra som kan bygga vidare på den i sin forskning och utveckling.Kunskap är en viktig förutsättning för innovation och den tillgängliggörstack vare patentsystemet. För att kunna fundera vidare på sammaproblem och kanske hitta en ännu bättre lösning är det viktigt att kunna använda,inspireras av och vidareutveckla andras erfarenheter och idéer.Det här är en utställning som handlar om det immateriella rättsskyddetsbetydelse i samhället. Immaterialrätt är ett ämne som är aktuellt och somligger i tiden. Det är ett system som befinner sig under press och som ifrågasättsoch debatteras dagligen, till exempel i diskussionen kring upphovsrättoch illegal fildelning. Ökad globalisering och ständig teknisk utvecklingär andra faktorer som sätter press på immaterialrätten. I en tid då alla kan tadel av allt finns det anledning att fråga sig var originaliteten finns och vadden har för betydelse.Målet med utställningen är att väcka intresse till fördjupning inom områdetimmaterialrätt. Genom att belysa innebörden av och skillnaderna mellanModellen av en tandhjulskonstruktion är ett elevarbete från KTH. Efterbildning avredan existerande strukturer var en metod att lära sig teknik. TM1302.16

patent, upphovsrätt, mönsterrätt och varumärkesskydd vill vi väcka besökarensintresse för sin egen roll i det immaterialrättsliga systemet och bidra tillatt hon eller han kan ta ställning till det. Vårt syfte är att sprida kunskap om,väcka intresse för och fästa uppmärksamhet vid de olika former av skyddsom finns att tillgå och problematiken som omger dem.(Sony) Walkman kom att bli ett generellt begrepp för alla bärbara musikspelare,vilket ledde till att varumärket degenererade.18

KREATIVITETENSVÄSEN OCHNiklas LundbladIMMATERIALRÄTTENSMÖJLIGHETinnovation det rör sig om, ellervad kreativitet och innovationImmaterialrätten skildras oftasom en samhällelig och rättsligmekanism som skall uppmuntrakreativitet och främja innovation.Anmärkningsvärt nog diskuterassällan vilken sorts kreativitet ochegentligen är. Ett skäl till detta äralldeles säkert att det knappastär några triviala frågor detNiklas LundbladKREATIVITETENSVÄSEN OCHIMMATERIALRÄTTENSMÖJLIGHETImmaterialrätten skildras oftasom en samhällelig och rättsligmekanism som skall uppmuntrakreativitet och främja innovation.Anmärkningsvärt nog diskuterassällan vilken sorts kreativitet ochinnovation det rör sig om, ellervad kreativitet och innovationegentligen är. Ett skäl till detta äralldeles säkert att det knappastär några triviala frågor det2021

handlar om. Utforskandet av kreativitetens natur är en del av det mänskligaprojektet och har varit det alltsedan vi som människor började reflekteraöver vår egen natur.Mycket av tänkandet kring kreativiteten har länkar till religion. Vår egenförmåga att skapa tolkades tidigt som en del av det gudomliga i oss, ochförfattaren och professorn Thomas P Hughes har i sin forskning skildrat hurnära förbundna med varandra skapandet, innovationen, tekniken och religionenär. Hoppet om att kunna återskapa Edens lustgård har åtminstoneen del i vår fascination för vår egen kreativitet. Innovationen och det tekniskaframsteget är i den tolkningen en del i människans strävan efter att återvinnadet gudomliga.Kopplingen mellan kreativiteten och gudomligheten dröjer kvar underromantiken i geniets skepnad. Det romantiska geniet stod i kontakt mednågot överjordiskt och förmådde – genom just sin kreativitet – öppna andravärldar för människorna. Skapandet blev en unik förmåga förbehållennågra få, känsliga och ofta besvärliga skapare. Idealbilden av den skapandemänniskan som världsfrånvänd, retlig och oförmögen att leva som allaandra kommer från den romantiska bilden av geniet.Det märkliga är att i mångt och mycket dröjer fortfarande denna bild avkreativiteten kvar i delar av samhället. Ofta skildras upphovsmannen ellerinnovatören som en ensam och exceptionell individ, som skapar ur intet.Kreativiteten förblir en process som är dold för det stora flertalet, en mystiskprocess som inte kan förklaras. Innovationen påminner om den medeltidailluminationen, en omedelbar uppenbarelse som inte kan upprepas ellerläras in.Häri ligger emellertid en paradox: hur kan en rättslig mekanism uppmuntraen process som vi inte känner till något om? Hur kan en lag främja genietsuppenbarande av en dold värld fylld med konstverk och innovationer?Ett möjligt svar vore att säga att lagen aldrig kan uppmuntra innovationoch kreativitet, men den kan uppmuntra upphovsmannen att dela med sigav sina verk och innovatören att verkligen ägna sig åt innovation – eftersomett rättsligt skydd kan tillåta den skapande människan att leva av sitt skapande.Men det svaret riskerar att reducera immaterialrätten till föga mer änen muta som samhället ger geniet för att han eller hon skall nedlåta sig tillatt dela med sig.Paradoxen kan emellertid lösas upp också på annan väg: genom att demonteraföreställningen om kreativiteten som en dold process och om upphovsmanneneller innovatören som unika genier. En sådan strategi skulleockså innebära att kreativitet är något som alla kan lära sig och att vi allakan välja att bli upphovsmän och innovatörer. Det är inte en okontroversielltanke. För att göra den än mer kontroversiell skulle vi kunna lägga till attkreativiteten till och med kan automatiseras. Kanske går det till och med attlära en dator att vara kreativ.Inom ramen för den snabbt växande kognitionsforskningen och forskningenom artificiell intelligens har kreativiteten länge varit ett spännandeämne. Skälet är enkelt: inget annat har så exemplifierat vad det innebär attvara intelligent som just kreativiteten.Men tanken på automatiserad kreativitet väcker starka känslor. Ett skapandedatorprogram skulle kunna ses som det senaste steget i en långprocess där människan och det mänskliga fallit från en unik särställningsom skapelsens krona till en biologisk varelse i en fortfarande pågåendeevolution. Kanske är det just detta som gör att många känner ett sådantmotstånd mot tanken på ett skapande datorprogram – en rädsla för förlustenav ytterligare något som vi ville tro var unikt mänskligt.I forskningen om artificiell intelligens formulerades tidigt ett särskilt test –det så kallade Turingtestet – för att avgöra om en maskin kunde bedömasvara intelligent. Testet gick i all enkelhet till så att en människa fick kommuniceraöver terminal med två olika parter och om människan inte kunde gissavilken av de två parterna som var mänsklig så skulle datorprogrammetanses som intelligent. Det är lätt att föreställa sig samma test modifierat förkreativiteten: en lyssnare som får lyssna till två sonater och som sedan skallförsöka avgöra vilken som skrivits av en dator och vilken som skrivits av enmänniska.Faktum är att du kan göra detta test redan nu. Forskaren och kompositörenDavid Cope har skrivit mjukvara som imiterar musik av Johann SebastianBach och Frederic Chopin, och lagt upp ett antal musikstycken på sin2223

webbplats. Det är fullt möjligt att ladda hem dessa musikstycken och sedanse om vänner kan avslöja det artificiella skapandet.Perspektivet svindlar. Plötsligt finns datorprogram som kan skriva inventioneri Johann Sebastian Bachs stil. Vad säger detta om kreativiteten? Vadsäger det om immaterialrätten? Förutom att det väcker en del märkliga frågorom vem som faktiskt har rätten till inventionerna, och hur dessa verkskall behandlas rättsligt, väcker Copes experiment också frågor om vadskapande egentligen är.Ett möjligt svar på frågan ges av Douglas Hofstadter, författare och forskarei kognitionsvetenskap. Hofstadter prövar i sina arbeten tanken att kreativitetkanske inte är något annat än variationer över givna teman parat medförmågan att kombinera olika idéer. Det viktiga att inse är att detta inte trivialiserarkreativiteten. Kreativiteten måste inte bli plagiat för att den blir förståelig.Att kunna beskriva den kreativa processen och innovationen, åtminstonepå ett övergripande plan, är i själva verket en förutsättning för att kunna diskuteravilka olika rättsregler som skulle kunna stimulera och främja den. Närvi lyfter kreativiteten ur det mysterium där religion och genidyrkan sökt behålladen blir det också möjligt att ställa nästa viktiga fråga – om kreativitetenutvecklas och förändras. Och om hur immaterialrätten bör förändrasmed den.KREATIVITETEN SOM EN FÖRÄNDERLIG MÄNSKLIG SYSSLADen som frågar om byggandet förändrats de senaste tusen åren skulle mötasmed oförstående. Det är självklart för var och en att vi idag har helt andraverktyg för byggandet. Dessutom vet vi mer om hållfasthetslära, materialoch ekonomi än vi gjorde för tusen år sedan, så de byggnadsverk vi kanskapa är helt annorlunda än tidigare.Även kreativiteten har förändrats och utvecklats genom historien. Innovatörenhar i dag helt andra verktyg till sitt förfogande än någonsin tidigare.Datorn som universalverktyg har skapat helt nya förutsättningar för kreativitetoch innovation. Om nu byggandet har förändrats så är det sannolikt attPlagiat av en Chanelväska.24

kreativiteten har förändrats långt mycket mer med de nya verktygen. I taktmed att en mänsklig verksamhet förändras är det också normalt att lagarnasom styr denna verksamhet förändras. En av de viktigaste frågorna för framtidenär vilken sorts rättsligt ramverk som skapar bäst förutsättningar förden nya kreativitet som nu växer fram.Yochai Benkler, som forskar i just den nya kreativiteten, menar att vi redani dag ser framväxten av ett gemensamt, kollaborativt skapande där mångaenskilda individers kreativitet samverkar för att skapa mjukvara, konst ellerandra innovationer. Det ensamma romantiska geniet har lämnat scenenoch gett plats för Linuxgenerationen som med gemensamma ansträngningaroch på nya samarbetsplattformar skapar programvaror, spel och uppslagsverk,som Wikipedia.Även den nya industriella innovationen skapas i samarbete där alla byggerpå varandras utspridda framsteg. Där vi tidigare trodde att det var företagsom skapade innovationer som sedan användes passivt, ser vi idag,menar forskare som Eric van Hippel, en innovationsprocess som bygger påutbytet av erfarenheter mellan företag och deras användare. Användareoch företag turas om att agera innovatörer och drar nytta av varandras framsteg.Verktygen för kreativitet och innovation spelar en intressant roll i dennaförvandling. Förutom att dessa verktyg ständigt blir billigare och därför mertillgängliga, blir de också alltmer kraftfulla. Där det förut krävdes massiva investeringari teknik och utbildning för att göra ett tv-program kan nu var ochen med en enkel digitalkamera snabbt sprida material av tillräcklig kvalitetpå nätet. Verktyg för att skapa musik, redigera fotografier och konst, ritabyggnader eller maskiner och författa texter blir tillgängliga för allt fler.Det betyder utmaningar för den klassiska immaterialrättens syn inte barapå upphovsmannen eller innovatören, utan också för synen på verket. Förrvar verket eller innovationen något avslutat och avgränsat – nu pågår verketständigt, uppdateras och förändras som Wikipedia eller släpps i ständigtnya versioner och varianter som Linux.Förändringarna i kreativitet och innovation utmanar immaterialrätten. LawrenceLessig, professor vid Stanford, har i böcker och artiklar lyft fram ris-ken att en immaterialrätt som är låst i föreställningen om ensamma upphovsmänoch avslutade verk hotar den nya kreativitetens potential. En immaterialrättsom inte förändras med sin tid riskerar därför att motverka kreativiteten.Det är just därför den levande diskussionen om kreativiteten och innovationensväsen är en viktig del av immaterialrättens framtid. Det finns ingetförsvar för en immaterialrätt som konserverar en gammal sorts kreativitet.En god förståelse för kreativitetens förvandlingar är en förutsättning för immaterialrättensrelevans och ytterst för dess legitimitet.IMMATERIALRÄTTENS FRAMTIDOm kreativiteten och innovationen avmystifieras och utvecklas måste frågantill slut också ställas om immaterialrätten kommer att behövas i framtiden.Det viktiga att inse är att svaret på den frågan aldrig kommer att vara ett enkeltja eller nej. Att tro att immaterialrätten kommer att dö eller försvinna äratt ha missförstått dess roll. Den verkliga frågan om framtidens immaterialrättär frågan om hur den kommer att vara utformad – inte om den kommeratt existera.Skälet till att immaterialrätten kommer att finnas kvar är att kreativitetenoch innovation inte kommer att försvinna. Tvärtom: allt tyder på att bådadessa värden kommer att bli allt viktigare för framtidens samhällen. Sannoliktkommer både kreativitet och innovation dessutom att bli alltmer komplexasociala beteenden, där alltifrån intelligenta datorer till stora kollektivav kreativa människor kommer att samarbeta för att skapa ständigt nyaframsteg.Denna nya kreativitet behöver ordning och reda. Rättsordningens styrkaär att den förmår att koordinera just sådana komplicerade beteenden ochskapa gynnsamma förutsättningar för utvecklingen av nytt skapande imånga olika former, med klara förutsättningar och tydlig ansvarsfördelning.Givetvis finns redan i dag regelverk som stödjer och underlättar den nyakreativiteten – och det är bara en tidsfråga innan dessa regelverk börjar påverkaoch förändra nu gällande rätt. En föränderlig och flexibel immaterialrättsom utvecklas i takt med kreativiteten har alla förutsättningar att förbli2627

en viktig och grundläggande institution i demokratin. Immaterialrättensframtid kanske måste sökas utanför rättsvetenskapen – i kognitionsforskningenoch i den nya konstnärliga praktiken. Eller i neurovetenskapen ochde sociologiska studierna av användarinnovation.Det är ett mått på hur viktig immaterialrätten är att den också kan utvecklasi motsatt riktning. En restriktiv och stelbent immaterialrätt inriktad moten historisk kreativitet som kommit att bli irrelevant med tekniska framstegoch nya verktyg skulle snabbt kunna bli ett allvarligt hot mot samhällets förmågatill innovation.Vad som fordras, menar den amerikanska rättsvetaren Julie Cohen, är enimmaterialrätt som speglar och förstår den kreativitet som den vill stärka.Det i sin tur kräver en nyfikenhet från rättsvetenskapens sida på de mjukaoch svåra frågorna om kreativitet, innovation och utveckling.Lagstiftaren måste känna föremålet för sin lagstiftning.Per Jonas NordellRÄTTSLIGT SKYDDFÖR INNOVATIONOCH KREATIVITET– EN BALANS MELLANENSAMRÄTT OCHFRIHÅLLNINGImmaterialrätten är ett systemav lagar som ger ensamrätt tillintellektuella prestationer iskapande, forskning ochutveckling, investeringar ochgoodwill eller renommé. Det ärett skydd för innovationer ochkreativitet – mot plagiat.Lagstiftningen är väsentligen2829

inriktad mot att bestämma och avgränsa de skilda ensamrätternas uppkomst,räckvidd och innebörd. Ensamrätten ger på samma gång en möjlighetatt förbjuda andra – tredje man – att använda rättigheten i den omfattningsom lagen medger. De är konkurrensfrämjande på så sätt att de stimulerartill skapande, forskning och utveckling. Samtidigt är de konkurrensbegränsandei förhållande till dem som står utanför ensamrätten, eftersom deär legala monopol som emellertid vanligen upprätthålls endast under enbegränsad tid. En grundläggande målsättning är därför att immaterialrätternaska skapa en konkurrenseffektiv balans mellan ensamrätt och frihållning.Systemet kallas immaterialrätt, eftersom rättigheterna – till skillnad frånäganderätten till exempelvis fastigheter och lösa saker – avser företeelsersom man inte direkt kan ta på – de är immateriella. De viktigaste immaterialrättigheternaär upphovsrätten som skyddar litterära och konstnärliga verk,patenträtten som skyddar uppfinningar, mönsterskyddet som skyddar formenpå en produkt och varumärkesrätten som skyddar symboler. I mångafall kan det vara svårt att skilja det immateriella skyddet från det fysiska uttrycket.De flesta immaterialrättigheter kommer ju till uttryck i en eller annanmateriell form. Formen på en produkt kan vara skyddad såväl genom upphovsrättsom genom mönsterskydd och varumärkesrätt. Den kan innehållapatentskyddade lösningar och vara försedd med skyddade ord- eller figurvarumärken.IMMATERIALRÄTTENS UTVECKLING FRÅN FORNTID TILL NUTIDEn gemensam nämnare för hela immaterialrätten är att dess utveckling påverkasav den tekniska och samhälleliga utvecklingen. Den har påverkatsinte minst av avståndet mellan kreatör och slutförbrukare – ju längre avstånd,desto större behov av en fungerande immaterialrätt.Människan har alltid skapat – föremål och bilder. Ett stort genombrott imänsklighetens historia har varit språket och sedermera utvecklingen avMelittas kaffefilter är ett exempel på hur flera immaterialrättigheter kan rymmasi ett och samma föremål. Det bygger på ursprungligen patenterad teknik. Omfilterhållaren hade skapats i dag, hade den kunnat mönsterskyddas. Den är ocksåförsedd med ett varumärke – Melitta. TM44066.30

skrivkonsten. Ett särdrag för människan är också att hon alltid har försöktförenkla sin tillvaro genom att skapa redskap, verktyg och uppfinningar.Medan rättsliga förhållanden mellan individer har varit reglerade sedan antiken,är immaterialrätten ett relativt nytt rättsområde. Något skydd för intellektuellaprestationer fanns varken under antiken eller under medeltiden.Det kan förklaras bland annat av en i många fall låg värdering av mänskligtskapande, som i sin tur har sin grund i såväl tillgången till mänsklig arbetskraftsom en låg teknisk utvecklingsnivå. Dessutom fanns det inte något behovav kontroll över utnyttjande av litteratur, bildkonst, musik eller sinnrikaprodukter, eftersom arbetet bakom en efterbildning i stort sett var lika arbetskrävandesom tillskapande av originalexemplaret.Välståndet i de medeltida italienska staterna förklarar varför embryon tillsåväl en upphovsrätt, som till patent och varumärkesrätt uppstod där vidmedeltidens övergång till renässans. Under 1400-talet utvecklades i Venedigett privilegiesystem för boktryckare att under en begränsad tid tryckaoch ge ut böcker.Också den första kända patentlagen stiftades i Venedig under 1400-talet.Enligt den kunde hantverkare under tio år få ensamrätt till varje ny ochsinnrik anordning. Beslutet att bevilja privilegium åt hantverkare, vilka hadegjort sig särskilt prominenta i fråga om utformning och tillverkning av enviss produkt, dokumenterades i en offentlig kungörelse (Litterae Patentes,därav namnet patent, vilket på latin betyder öppen eller offentlig).Privilegiesystemet fick dock med tiden en motsatt effekt – stagnation istället för inspiration – eftersom privilegierna ofta gavs till kungens gunstlingareller till den som betalade bäst, snarare än till den som var mest innovativ.Ett viktigt försök att komma till rätta med dessa missförhållanden varden engelska så kallade Statute of monopolies från år 1624, vilken fastställdeatt patent kunde ges endast till den egentlige uppfinnaren och endast förnya uppfinningar.I och med att Johannes Gutenberg uppfann tryckpressen vid 1400-talets slutskapades förutsättningarna för en upphovsrätt, eftersom författarna därmedriskerade att förlora kontrollen över mångfaldigande och spridning av deras verk.32 33

I en tid när det mesta måste skapas för hand, blev det främst i de övresamhällsskikten som teorierna om en ensamrätt till det skapade lanserades.Vid slutet av 1600-talet lade empiristen Locke fram en teori, som intebara präglade tankesättet hos upplysningens stora företrädare, utan ävenhar fått genomslag i vår tid. Genom att inordna litterära och konstnärligaverk i äganderätten, kunde ett rättsligt skydd skapas på antikens – den romerskarätten – grunder. En av världens första upphovsrättslagstiftningarär också från England, den så kallade Statute of Anne om författarrätt frånår 1709.Efter privilegiesystemets avskaffande stiftades under den franska revolutionensskräckvälde under 1790-talet såväl en patentlag, vilken gav ensamrättåt skapare av samhällsnyttiga tekniska uppfinningar, som en upphovsrättslag,vilken gav upphovsmännen ensamrätt till spridning av sina alster.Också varumärkesrätten har gamla anor. Den har sitt ursprung i rätten tillett namn, något som har funnits så länge människan har haft ett språk.Redan under antiken fanns ett bruk att märka sköldar och hjälmar medbärarens särskilda kännetecken. I Pisa tillkom vid slutet av 1200-talet enlag som stadgade straff för den som använde annans vapen. En annan formav kännetecken med stor betydelse för varumärkesrättens utveckling varbruket att märka ägodelar, djur, virke och strandfynd, liksom bruket av bomärken.En tredje form av kännetecken är konstnärers och hantverkaressignaturer.Under medeltidens skråväsende blev praktiskt taget alla tillverkare av varorskyldiga att märka dem. Och nu under merkantilismen tillkom genomskrå-, hall-, fabriks- och hantverksordningarna en mängd stadganden sompåbjöd märkning, huvudsakligen i syfte att kontrollera att tillverkningen ägderum i föreskriven ordning. Till dem anslöt sedermera enligt den svenska1734 års lag en särskild straffbestämmelse i handelsbalken till syfte attupprätthålla kontrollsystemets effektivitet.På bilden ser vi en hyvel försedd med ägarens bomärke, en tidig form av kännetecken.TM29651.34

Idén om ett skydd för mönster eller formgivning är betydigt yngre änskydd genom upphovsrätt, patent- och varumärkesrätt. Ett sådant skyddkan tydligare hänföras till industrialismen. Med inspiration från Frankrikeoch de franska sidenväverierna, infördes det första svenska mönsterskyddetgenom en förordning redan år 1753. Syftet med det var att uppmuntratill och skapa förutsättningar för nyskapande arbete. Förordningen var dockbegränsad endast till sidenvävnader och kom aldrig att få något faktiskt genomslagpå marknaden.Under 1800-talets romantik stärktes synen på upphovsmannens individualitet.De litterära och konstnärliga verken kom att i högre grad uppfattassom utflöde av upphovsmannens genialitet än som ett i rent återgivandeav fakta. De ökade förutsättningarna och intresset för upphovsmannensindividuella skapargärning stärktes av de så kallade naturrättsliga strömningarnasom var starka vid samma tid inom rättsvetenskapen. Naturrättensfundament byggde på idén om en rätt, som existerar naturligt och ärobjektivt sann och som gäller allmänt och universellt. Dessa strömningarbidrog helt klart till den omfattande lagstiftningsaktiviteten inom upphovsrättsområdetunder 1800-talet. Den svenska upphovsrättens utgångspunktär 1810 års svenska tryckfrihetsförordning, enligt vilken varje skrift skullevara författarens eller hans laglige rättighetshavares egendom. Teoriernaom äganderätten till litterära verk utvecklades därefter något och överfördestill 1812 års tryckfrihetsförordning. År 1867 tillkom också en lag om efterbildningav konstverk.För övriga immaterialrättigheter – främst patent- och varumärkesrätten –var det näringslivet som, på grund av den industriella utvecklingen, ställdekrav på effektiva skydd för investeringar i forskning, utveckling och marknadsföring.I detta skede spelade Tyskland en viktig roll. Kort tid efter dettyska rikets enande år 1871 antogs nämligen vad som i ett historiskt ljuskan uppfattas som moderna immaterialrättslagar, vilka kom att bli inspirationskällaför flertalet europeiska länder – så även Sverige. För vår del innebardet på upphovsrättsområdet att den svenska lagen från år 1867 ersattesav en ny lag år 1897. I samband därmed kom också en särskild lag omrätt att återge fotografisk bild. År 1919 infördes tre nya lagar om upphovsrätt:lagen om rätt till litterära och musikaliska verk, lagen om rätt till verk avbildande konst och lagen om fotografiska bilder. År 1960 ersattes de avdels den fortfarande gällande lagen om rätt till litterära och konstnärligaverk (upphovsrättslagen), genom vilken skyddet för litterära och konstnärligaverk sammanfördes i en lag, dels 1960 års lag om skydd för fotografiskabilder, vilken under 1990-talet införlivades med upphovsrättslagen.För patenträttens del tillkom en patentförordning år 1884, vilken efterträddesav den fortfarande gällande patentlagen från år 1967. Inom varumärkesområdetfick Sverige en lag om skydd för varumärken år 1884, vilkenår 1960 ersattes av den fortfarande gällande varumärkeslagen. Ettskydd för vissa mönster och modeller inom metallindustrin infördes år 1899.År 1970 ersattes den av den gällande mönsterskyddslagen.Även om de nu gällande lagarna inom immaterialrättsområdet således ärförhållandevis gamla, har de genomgått successiva förändringar och revisionersom har motiverats dels av den faktiska samhälls- och teknikutvecklingen,dels av krav på anpassning till revisioner av internationella överenskommelseroch – under senare tid – krav på europeisk harmonisering. I flerafall är också omfattande revisioner aviserade och nära förestående. Såledeslades redan under början av 2000-talet förslag till ny varumärkeslagoch mönsterskyddslag som framför allt syftar till att anpassa lagarna på ettbättre sätt till det harmoniserade europeiska immaterialrättssystemet. Nyligenhar också kommit direktiv från regeringen om en generell översyn avupphovsrättslagen.DET INTERNATIONELLA RAMVERKET– VÄRLDEN – EUROPA – NORDENTidigt fick man upp ögonen för att inte bara de intellektuella, utan även andratekniskt och kommersiellt betingade företeelser, ägnade sig väl för handelöver landsgränser. Såväl bildkonst och musik som uppfinningar kan ju uppskattashelt oberoende av språk, kultur eller nationell tillhörighet. Sedermerahar även kännetecken visats vara effektiva kommunikationsmedelöver landsgränser och kontinenter. För att åstadkomma en grund för effektivsamhandel länder emellan, tillskapades 1883 års Pariskonvention om36 37

om mönsterskydd har det materiella skyddet för varumärken respektivemönster harmoniserats. Direktiven har implementerats i den svenska varumärkeslagenrespektive mönsterskyddslagen. Dessutom har man på senaretid också kunnat åstadkomma registreringsskydd som omfattar hela dengemensamma marknaden. Den som således vill ha en varumärkes- ellermönsterregistrering som gäller för hela den gemensamma marknaden, kanvända sig till det nyinrättade Harmoniseringskontoret i Alicante (Office forHarmonization in the Internal Market – Trade Marks and Designs (OHIM)),som granskar om skyddsförutsättningarna är uppfyllda och i så fall meddelarett registreringsskydd för den gemensamma marknaden.NordenStarka kulturella och språkliga skäl motiverar det långvariga samarbete ilagstiftningsfrågor som har skett mellan de nordiska länderna. Det gällerinte minst inom immaterialrätten. Således har de centrala lagarna från mittenav 1900-talet – upphovsrättslagen, varumärkeslagen, patentlagen ochmönsterskyddslagen – vilka fortfarande är i kraft i flertalet nordiska länder,tillkommit som ett resultat av ett nordiskt samarbete.Även om EU på sätt och vis har satt grus i lagstiftningsmaskineriet undersenare tid (till exempel blev ju Danmark tidigt medlem av EG, vilket ställdekrav på anpassning till gemenskapen och Norge står ju fortfarande utanförEU, men är del av den gemensamma marknaden genom tillträdet till det såkallade EES-avtalet), kvarstår en på många sätt gemensam nordisk immaterialrättskultur.Den kommer till uttryck i den gemensamma nordiska tidskriftenNIR (Nordiskt Immateriellt Rättsskydd), vilken sedan år 1932 belyserimmaterialrätt och lagstiftning mot illojal konkurrens i främst Norden.Gemensamma nordiska seminarier och symposier anordnas av de nordiskaföreningarna för industriellt rättsskydd respektive upphovsrätt. Samarbetethar också lett till gemensamma forskningsinsatser. För att traditionen skakunna upprätthållas och utvecklas bildades år 1995 ett Nordiskt ImmaterialrättsligtNätverk för unga forskare inom området, vilket anordnar årligamöten.SYSTEMET OCH DESS DELARTraditionellt delas immaterialrätten in i två huvudområden: upphovsrätten ivid mening och det industriella rättsskyddet – patenträtten, mönsterskyddet,och känneteckensrätten. Indelningen har sin förklaring inte minst iskyddsföremålens egenskaper, skyddsbehov och skyddssubjekt, men präglasockså av de internationella konventionerna inom området. Även om detfinns systematiska skäl för att bevara uppdelningen mellan upphovsrättoch industriellt rättsskydd, är det samtidigt uppenbart att samhällsutvecklingenhar gått i riktning mot en upplösning mellan begreppen. Man talar jutill exempel ofta om film- medie- och mjukvaruindustri. Den kanske viktigasteskillnaden mellan upphovsrättslagstiftningen och det industriella rättsskyddetär att de förra rättigheterna uppstår genom själva skapandet. Inomdet industriella rättsskyddet krävs däremot – med vissa undantag – registreringför att skydd ska uppkomma.Upphovsrätt och närstående rättigheterUpphovsrätten skyddar litterära och konstnärliga verk. Skyddet avser verketsuttryck, inte dess bakomliggande idé eller motiv. Till de litterära verkenhör bland annat skönlitteratur och lyrik, facklitteratur, tekniska ritningar ochdatorprogram. Till de konstnärliga verken hör bland annat bildkonst, musik,film, brukskonst – design – och arkitektur. I nära anslutning till upphovsrättenfinns också skydd för utövande konstnärer – artister av skilda slag –och producenter av radio- och tv-program, filmer och databaser – så kalladenärstående rättigheter. Skyddet uppstår formlöst och någon möjlighetatt registrera upphovsrättigheter finns inte. För att något ska skyddas avupphovsrätt krävs dels att verket har skapats av en människa, dels ett visstkrav på originalitet – så kallad verkshöjd. Dessa krav är förhållandevis lågtställda, varför enklare texter eller några takter ur en melodi kan vara tillräckligtför att ett upphovsrättsligt skydd ska föreligga.Upphovsrätten ger en ensamrätt åt upphovsmannen att framställa exemplarav verket – mångfaldiganderätt – och att göra det tillgängligt för allmänheten.Från denna ensamrätt finns ett stort antal inskränkningar, vilka40 41

tar hänsyn till skilda allmänna och enskilda intressen. Den viktigaste inskränkningentorde vara rätten för envar att framställa exemplar för personligtbruk. Skyddet varar till utgången av det sjuttionde året efter upphovsmannensdöd, vilket innebär att rätten kan bli föremål för arv och testamente.Upphovsrätten skiljer sig från det industriella rättsskyddet på grund avatt skyddet är så nära anknutet till sin upphovsman, som är en fysisk personoch således inte ett företag. Därför ger upphovsrätten, vid sidan av denekonomiska ensamrätten, en ideell rätt – ofta kallad droit moral – som innebärdels att upphovsmannen har rätt att få sitt namn angivet i anslutning tillverket, dels en rätt att motsätta sig kränkande ändringar av verket eller attdet offentliggörs på ett sätt eller i ett sammanhang som är kränkande förupphovsmannen.Av naturliga skäl har upphovsrätten länge funnits med i kulturdebatten.Det är inte heller anmärkningsvärt med tanke på att upphovsrättens traditionellaskyddsobjekt – litterära och konstnärliga verk – är av stort intresseför den breda allmänheten. I och med utvecklingen av den digitala informationsteknologin,har debatten emellertid tagit ny fart och delvis nya vägar.Informationsteknologin rubbar upphovsrättens grundvalar i fråga om förutsättningarför skapande och bearbetning, lagring och tillgängliggörandeför allmänheten, såväl av upphovsmannen själv, som av tredje man.Medan olika medier tidigare var bundna av sin teknik, till exempel tryckpå papper eller radiovågor, ger den digitala tekniken en gemensam grund– konvergens eller sammansmältning – för alla medier och uttryck. Denskapar nya förutsättningar för informationsförmedling. I centrum för dagensdebatt står motsättningen mellan ensamrätt och yttrandefrihet och förespråkarnaför fildelning och fri nedladdning har fått stort utrymme i den. Dethar bland annat gjorts gällande att fri spridning av utgiven musik på Interneti längden ökar försäljning av fonogram och således gynnar kompositöreroch musikproducenter. Vissa kompositörer, som annars skulle ha svårt atthävda sig på den traditionella musikmarknaden, har också valt att tillgängliggörasina verk enbart via Internet. Å andra sidan har musikindustrin konstateratatt spridningen av musik via Internet minskar försäljning av fonograminom vissa marknadssegment, särskilt musik som vänder sig till enyngre publik. På visst sätt är väl kritiken berättigad, eftersom marknaden,trots att fungerande tekniska förutsättningar för elektroniska marknadsplatserhar funnits under lång tid, ännu inte har kunnat realiseras på ett effektivtsätt.Som ett konkret uttryck för kritiken framträder konceptet open source ellerfri programvara, som, enkelt uttryckt, bygger på ett ömsesidigt åtagandemellan upphovsmannen och tredje man att ursprungsverket ska vara fritt,under förutsättning att alla bearbetningar och vidareutvecklingar av det ochunder angivna förutsättningar, ska förbli fria. Ett viktigt klargörande är dockatt detta system i sig bygger på att det i botten finns en ensamrätt som denförste upphovsmannen kan göra avkall på. En fundamental princip somman nämligen inte får glömma är ju att ensamrätten inte är ett måste, utanen möjlighet. Immaterialrätten välkomnar därför alla rättighetshavare somvill släppa sina ensamrätter fria.PatenträttPatenträtten ger skydd för uppfinningar. Till skillnad från upphovsrätten, ärdet således inte fråga om skydd för ett uttryck, utan om ett skydd för lösningenpå ett tekniskt problem. Den kan vara ett alster, till exempel en maskin,eller ett förfarande, det vill säga hur man gör något. Det finns inget kravpå att uppfinningen i fråga ska vara revolutionerande eller särskilt teknisktkomplicerad. Således har inte endast de banbrytande uppfinningarna förkylskåpet och dynamiten varit patenterade, utan även mindre tekniskt kompliceradeföreteelser, såsom gemet som man fäster samman papper med,har kunnat patenteras. Inte heller krävs att uppfinningen är särskilt samhällsnyttig,däremot får den inte strida mot allmän ordning eller goda seder.Vissa företeelser är uttryckligen undantagna från det patenterbar området.Det gäller bland annat vetenskapliga teorier eller matematiska metoder,planer eller regler för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamheteller en presentation av information. Datorprogram är visserligenundantagna som sådana från det patenterbara området. Skälet till detär att de kan skyddas av upphovsrätt. Det hindrar emellertid inte att datorprogramrelateradeuppfinningar kan patenteras.42 43

Begränsningar gäller också i fråga om patent på liv. Således meddelasinte patent på växtsorter eller djurraser, på ett biologiskt förfarande för framställningav växter eller djur, eller av människokroppen i sina olika bildningsochutvecklingsstadier. Patent kan dock under vissa omständigheter meddelaspå en uppfinning som avser växter eller djur, om uppfinningens genomförbarhetinte är tekniskt begränsad till en viss växtsort eller djurras, på enuppfinning som avser ett mikrobiologiskt förfarande eller ett genom sådantförfarande framställt alster, liksom på en isolerad beståndsdel av människokroppeneller en på annat sätt genom ett tekniskt förfarande framställdbeståndsdel, inbegripet en gensekvens eller en delsekvens av en gen, alltunder förutsättning att denna beståndsdels struktur är identisk med strukturenhos en naturlig beståndsdel.En förutsättning för att patent ska meddelas är att uppfinningen är ny iförhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökan och tillikaväsentligen skiljer sig därifrån. Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt,vare sig detta skett genom skrift, föredrag, utnyttjande eller på annatsätt – så kallad uppfinningshöjd. För att avgöra kraven på nyhet ochskillnad, brukar man använda kunskapen hos den fiktive fackmannen inomområdet, som antas vara förtrogen med vetenskapens ståndpunkt inom sittområde, men för vilken det ändå inte skulle ligga nära till hands att kommapå just den aktuella uppfinningen i fråga. Uppfinningen ska dessutom kunnatillgodogöras industriellt. Med teknisk karaktär menas att uppfinningeninte får vara en ren upptäckt eller teori; den ska fungera. Den ska ocksålösa ett problem på ett tekniskt sätt. Med reproducerbar menas att manska få samma tekniska resultat varje gång uppfinningen används.Många uppfinningar bygger på redan patenterad teknik. Om någon såledeskan visa att den äldre uppfinningen är ett viktigt tekniskt framsteg, utgörFör att patenteras måste en uppfinning kunna tillgodogöras industriellt. Ett avkraven är att uppfinningen ska så att säga fungera. Det betyder att man inte kanfå patent på något som påstås vara en evighetsmaskin. Genom århundradena harmånga försökt att bygga en evighetsmaskin. Det första patentet av en evighetsmaskinkom redan 1635. Här är en modell från 1800-talets andra hälft av AugustLundell, som byggde maskinen för att bevisa att ett mekaniskt perpetuum äromöjligt. TM10104.45

det inte något hinder för att den nya tillämpningen som sådan ska kunnapatenteras. Därför finns en möjlighet för en innehavare av ett patent på enuppfinning, vars utnyttjande är beroende av ett patent som tillhör någonannan, att få en så kallad tvångslicens att utnyttja den uppfinning som skyddasav det äldre patentet.Patenträtten förvärvas genom ansökan om registrering, vilken kan skeantigen hos Patent- och registreringsverket (PRV) för meddelande av nationelltpatent eller hos EPO i München för ett eller flera länder i Europa.Möjlighet finns också för så kallad internationell patentansökan, där mananger i vilka länder i eller utanför Europa som skyddet ska meddelas. Ansökanlämnas då till någon av de myndigheter, som är auktoriserade att taemot ansökan.Den ensamrätt som ett patent ger innebär i huvudsak att ingen utan patenthavarenssamtycke får utnyttja uppfinningen genom att tillverka, bjudaut, föra ut på marknaden ett patentskyddat alster eller använda ett patentskyddatförfarande. Skyddet varar i tjugu år från ansökningsdagen och föratt upprätthålla skyddet måste patenthavaren betala en årsavgift.Även patenträtten har blivit föremål för en kritisk debatt. Här är det kanskefrämst diskussionen om patent på liv – patent på gener och bioteknologi –som varit animerad. Kritikerna har befarat att sådana patent skulle leda tillatt variationen av arter minskar och sårbarheten i livsmedelproduktionenökar. Debatten var till en början mycket onyanserad, men i takt med allmänhetensökande kunskap och förståelse om vad det är fråga om och hur ettpatentskydd kan vara till nytta för mänskligheten, verkar de mer kritiska rösternaha dämpats. En viktig aspekt som sällan förts fram är ju också patenträttensrelativt begränsade skyddstider. Såsom kritiken framförts, har detnärmast framstått som om patenthavarna skulle få monopol på de genetiskaresurserna. På senare tid har inom patenträttsområdet också uppmärksammatsden kontroversiella frågan om utvecklingsländernas möjligheteratt få tillgång till bromsmediciner för HIV/AIDS. Problemet är i och för siginte nytt. Länge har förts liknande diskussioner om möjligheten att subventioneraläkemedel mot malaria, men diskussionerna har nu fått helt nya proportioner.Detta blev speciellt uppenbart i samband med WTO:s fjärde såkallade Ministerial Meeting i Doha under hösten 2001. Det problem somläkemedelsindustrin ser är inte minst att en subventionering av sådana läkemedelfrämst i Afrika skulle medföra påtagliga risker för att läkemedlen intestannade kvar där, utan skulle återimporteras till i-länderna.MönsterskyddMönsterskyddet är ett utseendeskydd som regleras i mönsterskyddslagen.Med mönster förstås en produkts eller produktdels utseende, som bestämsav själva produktens detaljer eller av detaljer i produktens utsmyckning,särskilt i fråga om linjer, konturer, färger, former, ytstrukturer eller material.Med produkt förstås ett industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål,inbegripet delar som ska monteras till en sammansatt produkt, förpackningar,utstyrsel, grafiska symboler och typsnitt. På liknande sätt sominom patenträtten är nyhet en skyddsförutsättning. Mönstret måste ocksåvara särpräglat. Ett mönster anses ha särprägel om en kunnig användareshelhetsintryck av mönstret skiljer sig från helhetsintrycket av varje annatmönster som har gjorts allmänt tillgängligt före ansökningsdagen. Vid bedömningenav om mönstret har särprägel ska hänsyn tas till det variationsutrymmesom funnits för formgivaren vid framtagandet av mönstret.Huvudregeln är att mönsterrätten registreras. Ansökan om ett nationelltmönsterskydd för den svenska marknaden görs hos PRV, medan en gemenskapsformgivning,det vill säga ett mönster som gäller för hela den gemensammaeuropeiska marknaden, görs hos OHIM.Ensamrätten till mönster, vilken liknar patenträtten, innebär att ingen fårutnyttja mönstret utan samtycke av den som är innehavare av mönsterrätten(mönsterhavaren). Förbudet mot utnyttjande omfattar att tillverka, bjuda ut,marknadsföra, införa till eller utföra från Sverige eller använda en produktsom mönstret ingår i eller används på eller att lagerhålla en sådan produkt.För att upprätthålla skyddet, måste registreringen förnyas vart femte år ochdet kan vara i maximalt 25 år från registreringsansökan. Vid sidan av detregistrerade skyddet, ges också ett oregistrerat skydd under maximalt tre år.46 47

VarumärkesrättVarumärken kan skyddas genom registrering eller inarbetning. Skydd genomregistrering ges för alla tecken som kan återges grafiskt: ordmärken,inklusive kombinationer av bokstäver och siffror, figurmärken, inklusive kombineradeord- och figurmärken, varu- och förpackningsutformningar liksomäven ljudmärken uttryckta i notskrift. En nationell varumärkesansökan förden svenska marknaden kan göras hos PRV, medan en ansökan om gemenskapsvarumärke,det vill säga en registrering som gäller för hela dengemensamma europeiska marknaden görs hos OHIM. Inarbetning innebäratt varumärkeshavaren bearbetar marknaden så att varumärket blir käntinom en betydande del av den krets till vilken varumärket riktar sig, det villsäga inte bara konsumenterna, utan även importörer, grossister och detaljister,den så kallade omsättningskretsen.För att något ska kunna skyddas som varumärke måste det ha så kalladsärskiljningsförmåga eller distinktivitet. Det måste kunna uppfattas som ettvarumärke i sig – ha symbolfunktion. Det betyder att allt för banala företeelser,såsom en enstaka bokstav eller en enkel formfigur, till exempel en kvadrateller en cirkel, i sig inte kan skyddas. Däremot kan enkla kombinationerav former och bokstäver skyddas.Ett märke kan heller inte skyddas om det är generiskt eller deskriptivt –det får inte ange sitt eget varuslag eller beskriva vad varan ska användastill. Ordet tandkräm kan inte skyddas för tandkräm, men man skulle väl kunnaskydda det som varumärke för något annat, till exempel reklamverksamhet.Att generiska och deskriptiva märken inte kan skyddas hindrar inte attTermos är exempel på ett varumärke som har degenererat. Ursprungligen användepatenthavaren namnet Termos på sin vara. Eftersom det under patentetsgiltighetstid endast fanns en aktör på marknaden, började konsumenterna attförknippa egenskaperna hos produkten med ordet termos. När sedan patentethade löpt ut, kom konkurrerande produkter av samma slag på marknaden. Eftersomkonsumenterna då också kallade dessa för termos, kunde varumärkesregistreringenför Termos hävas. Det betyder att alla investeringar som Termos hadegjort i sitt varumärke gick förlorade, något som illustrerar hur viktigt det är att haen väl genomtänkt immaterialrättsstrategi. TM44280.48

de används. När det gäller tandkräm, finns det till och med flera exempelsom visar på det. Om märket är suggestivt, det vill säga att det antyder hurvaran är tänkt att användas, kan det skyddas. Ett exempel på det kan varaBankomat för bankautomattjänster, som ju antyder vilken tjänst som automatenifråga tillhandahåller.Inom varumärkesrätten talar man om förväxlingsbarhet, det vill säga attköparna kan förledas att förväxla ett visst varumärke med ett annat. Medförväxlingsbarhet avses inte endast exakt likhet, utan frågan bedöms enligtganska komplicerade principer utifrån märkes- och varuslagslikhet där denspringande punkten ytterst blir den hypotetiske genomsnittskonsumentensassociation. Men även andra aspekter kan ligga till grund för bedömningen,såsom marknadssegmentering. Det möjliggör att två identiska varumärkenkan existera på marknaden vid sidan av varandra utan att vara förväxlingsbara.Ju mer varuslagen eller verksamhetsslagen skiljer sig åt, desto störreär toleransen. Därför finns inte något varumärkesrättsligt hinder mot samexistenstill exempel av popgruppen Abba och Abba för sill.För välrenommerade varumärken – varumärken med hög förvärvad särskiljningsförmåga– ges ett starkare skydd. För dem gäller inte principenom varuslagslikhet. Istället tillämpas en mer marknadsanpassad bedömningdär vikten läggs snarare vid det otillbörliga i att använda ett visst välrenommeratvarumärke och den skada som användningen kan medföra. Bedömningengörs utifrån ett helhetsperspektiv, och ger till resultat att vissanotoriskt kända varumärken går helt fria från all påverkan. Ingen kan såledesutan varumärkeshavarens tillstånd med framgång använda varumärkensåsom Volvo, Coca-Cola, McDonalds eller Disney.Ensamrätten innebär – på liknande sätt som inom patenträtten och mönsterskyddet– att ingen annan i näringsverksamhet får använda annans känneteckenför sina varor eller tjänster. Det medför att ideella organisationer,politiska partier och trossamfund med flera står utanför det varumärkesrättsligaskyddet. För varumärken finns, av förklarliga skäl, ingen begränsningi tiden. Tvärt om kan skyddet vara så länge varumärkets symbolfunktionbestår. Om man har valt att registrera varumärket, måste registreringenförnyas vart tionde år. Något som dock kan drabba varumärken är att dedegenererar. Det innebär att varumärket förlorar sin särskiljningsförmågaoch övergår till att bli en allmän varubenämning – en generisk beteckning –varvid registreringen för det degenererade varumärket kan hävas. Sett ihistoriskt ljus är det uppenbart att degenerationsrisken är stor i fråga omkännetecken som använts för ursprungligen patentskyddade alster. Exempelhärpå kan vara termos, dynamit och grammofon. Förklaringen till det äratt under den tid som patentet har varit i kraft, har varumärkeshavaren haftensamrätt till varor av det slaget, varför konsumenterna inte har haft möjlighetatt komma i kontakt med andra varor av samma slag, vilka säljs underandra varumärken.På varumärkesrättens område kan uppmärksammas det växande motståndetmot den så kallade globaliseringen, vilket kommit till uttryck i sambandmed protestaktioner mot toppmöten inom såväl WTO och EU somden så kallade G8-gruppen. Debatten om globalisering fokuserar i höggrad på den tilltagande världshandeln. Kritiken mot globaliseringen av ekonomintar sikte huvudsakligen på den decentraliserade produktionen ochbristande miljömedvetande. Utgångspunkten är att frihandeln gynnar storamultinationella märkesföretag som av ekonomiska skäl flyttar tillverkningentill länder i tredje världen där lönerna är låga och där hänsyn inte behövertas till social säkerhet och arbetsmiljö, något som medför att klyftorna växermellan länder. Globaliseringen anses också intensifiera exploatering avnaturresurser och arbetskraft, på bekostnad av miljön och konsumenterna.En del av kritiken går ut på att de stora märkeshavarna, genom effektiv marknadsföringförsöker tillskapa en oeftergivlig lojalitet, särskilt hos unga konsumentgrupperoch att märkesföretagens verksamhet i utvecklingsländernainte på något sätt bidrar till en högre levnadsstandard, utan uteslutande tillmarknadsföring och tillskapande och vidmakthållande av starka varumärken.Också här har konkurrensförutsättningarna på marknaden stor betydelse.Så kallade uppfattningsmonopol kan uppstå genom att en vara inarbetasstarkt. Varan kan visserligen teoretiskt sett sägas möta konkurrens från andravaror som objektivt sett är likvärdiga, men konsumenterna kan i praktikenändå uppfatta funktionellt likartade varor som outbytbara på grund av varumärket.50 51

Otillbörlig konkurrensVid sidan av immaterialrätten, men ändå i dess närhet, ligger skyddet mototillbörlig – eller illojal – konkurrens. I Sverige är detta reglerat främst inommarknadsrätten genom marknadsföringslagen. Marknadsföringslagensprimära syfte är att skydda konsumenterna som kollektiv, men ett sekundärtoch över tid allt tydligare syfte med lagstiftningen är också att skydda konkurrenteroch andra näringsidkare. Lagstiftningen syftar således till att främjakonsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföringav produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig motkonsumenter och näringsidkare. Trots att det är skilda skyddsintressensom ligger bakom immaterialrätten och marknadsrätten, är de nära förbundnamed varandra och tydligt är hur markanadsrätten har kommit att fungerasom ett väsentligt komplement främst till varumärkesrätten, eftersom enotillbörlig marknadsföring ofta görs med åberopanden på skilda sätt avannans varumärke.Enligt marknadsföringslagen kan Marknadsdomstolen (MD) förbjudaotillbörliga marknadsföringsåtgärder, såsom till exempel renommésnyltning,vilseledande reklam, vilseledande efterbildning eller otillbörliga jämförelseri reklam. Som underlag för MD:s tolkning har Internationella Handelskammarens(ICC) Grundregler för marknadskommunikation spelat stor roll.Enligt MD:s praxis innebär renommésnyltning att ”den snyltande till sinekonomiska fördel utnyttjar det värde som ligger i en positiv föreställninghos konsumenterna vilken skapats genom insatser av den andre näringsidkaren.Ett sådant utnyttjande är typiskt sett också ägnat att i en eller annanform skada den utsatte näringsidkaren och försämra konsumenternas marknadsöverblick.”Det är således konkurrentens goodwill som man vill åt ochskyddet anknyter därmed nära till skyddet för välrenommerade varumärken.En näringsidkare får vid marknadsföringen inte heller använda efterbildningarsom är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas med någon annannäringsidkares kända och särpräglade produkter eller förpackningar.Otaliga exempel kan ges där MD har förbjudit marknadsföring av vilseledandeförpackningsefterbildningar. I några fall har man också kunnat förbjudarena produktefterbildningar, där ett exempel kan vara den så kalladeElflugan, som har efterbildats i skilda varianter och utföranden (jämför kapitletom Original eller kopia ur ett upphovsrättsligt perspektiv på sidan 67).Till området för illojal konkurrens kan man också hänföra företagshemligheter,vilka skyddas genom lagen om skydd för företagshemligheter. Enligtden förstås med företagshemlighet information om affärs- eller driftförhållandeni en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig ochvars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseendeoch med information avses såväl dokumenterade uppgifter, till exempel iritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder, som kunskaperhos enskilda personer om verksamhet och produkter med mera.Lagen gäller endast obehöriga angrepp, det vill säga att kunskapen omföretagshemligheten har åtkommits obehörigen. Det kan vara fråga omkunskap som förvärvats genom brott såväl som i avtalsförhandlingar, därförutsättningarna uttryckligen eller underförstått varit att informationen skullehållas hemlig. Det som man i praktiken kan se är tre scenarier:– Det första scenariot är att någon utomstående – tredje man – tar sig inpå ett företag eller på något annat sätt obehörigen kommer åt eller tar delav företagshemligheter (företagsspionage).– Det andra scenariot är att någon presenterar en företagshemlighet förett företag/uppdragstagare, som utnyttjar hemligheten utan uppdragsgivarenstillstånd.– Det tredje scenariot är att en anställd vid ett företag så att säga läckerut eller tar med sig företagshemligheter till en ny verksamhet.Dessa beteenden är förbjudna och otillåtna angrepp på företagshemligheterkan vara såväl straffbara som förenade med skadeståndsansvar.HANDEL MED IMMATERIALRÄTTIGHETERImmaterialrätten är en förmögenhetsrätt. Därav följer att rätten kan överlåtaseller på annat sätt disponeras genom avtal. Det gäller dock inte förbehållslöst,eftersom upphovsrättens ideella del har ansetts inte kunnaöverlåtas. Rätten att bli angiven som upphovsman i anslutning till verketoch att motsätta sig kränkande ändringar eller offentliggöranden av verket,kvarstår således hos upphovsmannen.52 53

Även om rättighetshavaren vanligen är den som har skapat, uppfunnit ellerinvesterat och som därmed vill göra anspråk på att få ersättning för detarbete som ligger bakom den intellektuella prestationen, är det i många fallnågon annan, till exempel ett företag som innehar rättigheten. En författarekanske vill få sin bok förlagd. För detta ändamål finns en särskild avtalstyp– förlagsavtalet. Ett sådant avtal berättigar och förpliktigar förläggaren attpå de avtalade villkoren förlägga boken. En annan avtalstyp inom upphovsrättsområdetär filmavtalet, där en rad olika litterära och konstnärliga prestationersammanförs till ett filmverk. Boken eller filmen kan sedan vidareutnyttjaspå olika sätt. Boken kanske blir föremål för uppläsning i radio,filmen sänds i tv eller hyrs ut som videogram, filmmusiken spelas i radio ochkan där användas som reklambärare. Sådana vidareutnyttjanden brukarkallas sekundära utnyttjanden och har kanske allra störst betydelse påmusikområdet där stora förvaltningssällskap (såsom till exempel STIM) påkompositörernas uppdrag förvaltar rätten att spela musiken i radio eller livepå en konsert.På det industriella rättsskyddets område används vanligen så kalladelicensavtal av olika slag. Licensen kan antingen vara exklusiv eller enkel. Enexklusiv licens innebär att licenstagaren får en absolut ensamrätt inom ettvisst område. Licensgivaren förbinder sig att inte upplåta samma rättighettill någon annan och avstår även själv från att utnyttja rättigheten inomlicensområdet. En enkel licens innebär att licenstagaren inte får någon ensamrätt.Licensgivaren kan således upplåta samma rätt också till annan.Vilken typ av upplåtelse som är att föredra beror naturligtvis på den enskildaavtalssituationen.Inom många områden tillkommer immaterialrättigheter inom ramen för enanställning. På patenträttsområdet regleras rätten till arbetstagares uppfinningari en särskild lag från år 1949. En bestämmelse i upphovsrättslagensäger att om annat inte avtalats, ska rätten till datorprogram som tillkommiti ett anställningsförhållande övergå till arbetsgivaren. Motsvarande gäller ifråga om gemenskapsformgivning. I övrigt saknas regler om rätten tillarbetstagares immaterialrättsligt skyddade prestationer. Om det inte finnsuttryckliga regler i anställningsavtal eller kollektivavtal som reglerar i vilkenomfattning rätten ska anses övergå till arbetsgivaren, får man göra en tolkningav anställningsavtalets innehåll och syfte.INTRÅNG OCH PROCESSImmaterialrättskränkningar kan ske på skilda sätt. Ett är när en varumärkeshavareutvidgar sin näringsverksamhet till ett nytt område och använder sittvarumärke även för varor inom det nya området, utan att känna till att någonannan sedan länge verkar inom detta område. Denna situation skiljer sigfrån counterfeiting eller piratkopiering, där man i industriell skala och systematisktkopierar och marknadsför kopiorna. Den globala piratkopieringenär ett växande problem som ger upphov till enorma skador och medför enbetydande påverkan på den internationella handeln. Ett problem inom dettaområde är inte minst att man har att göra med intrång i flera rättigheter i enoch samma produkt. Ett counterfeitföremål, till exempel en väska eller ettklädesplagg kan i sig innehålla såväl upphovsrättsligt skyddade uttrycksom känneteckensrättsligt skyddade kännetecken. Tidigare innebar dettaett problem, eftersom sanktionerna var väsentligt olika från en ensamrätt tillen annan. I dag har hela den svenska immaterialrättslagstiftningen – medsmärre undantag – ett enhetligt sanktionssystem. På senare tid har ocksåsanktionerna harmoniserats på europeisk nivå genom det så kallade Sanktionsdirektivet.De viktigaste sanktioner som kan komma i fråga vid immaterialrättsintrångär:– Straff – böter eller fängelse i maximalt två år kan komma i fråga vid uppsåtligaeller oaktsamma intrång.– Ersättning – skälig ersättning för utnyttjandet av en immaterialrättighetsamt skadestånd för den ytterligare skada som intrånget kan ha medfört,till exempel i form av kränkning av upphovsmannens ideella rätt eller engoodwillskada på ett varumärke.– Beslag och förbud – vitesförbud eller interimistiskt beslut om förbud kanmeddelas mot en intrångsverksamhet, till exempel marknadsföring avintrångsprodukter.– Förverkande av intrångsalster och av hjälpmedel vid olovlig tillverkning.54 55

– Intrångsundersökning, det vill säga en möjlighet för rättighetshavaren attgöra en gryningsräd hos en misstänkt intrångsgörare för att säkerställabevis om immaterialrättsintrång.– Tullstopp – Möjlighet att stoppa och beslagta intrångsföremål som anländertill en importdestination.Effekterna av den europeiska harmoniseringen kan skapa problem vidtillämpningen på nationell nivå. I fråga om registrering av gemenskapsvarumärkenoch -mönster är det ytterst EG-domstolen som avgör vad som uppfyllerkraven för registrering eller inte. I fråga om patent som meddelas avEPO avgörs motsvarande fråga av EPO:s besvärskammare. Vid registreringav nationella patent, varumärken och mönster, är det de högsta administrativadomstolarna i respektive land som avgör om registreringshindrenär uppfyllda – för svensk del överklagas PRV:s beslut till specialdomstolenPatentbesvärsrätten (PBR), vars beslut i sin tur sedan kan överprövas avRegeringsrätten.Vid intrång i en immaterialrätt avgörs tvisten som regel vid den domstoldär intrånget har inträffat. Det betyder att om ett intrång har skett i Sverigetill exempel i ett gemenskapsvarumärke eller ett patent som meddelats avEPO, avgörs tvisten av svensk allmän domstol – tingsrätten, vars dom kanöverklagas till hovrätten och ytterst till Högsta domstolen. För att det skauppstå en reell effekt av de europeiska harmoniseringssträvandena, är denationella domstolarna emellertid i många fall skyldiga att vända sig till EGdomstolenför att få ett så kallat tolkningsbesked eller förhandsavgörande ien tvist om intrång, vilken gäller tolkning av harmoniserad immaterialrätt,såsom till exempel Infosoc-direktivet, varumärkes- eller mönsterskyddsdirektivet.NÅGRA TENDENSER I DET IMMATERIALRÄTTSLIGA SYSTEMETEn tendens är hur immaterialrättigheter har utvecklats mot att bli allt merimmateriella. Med det menas för det första att det immaterialrättsliga skyddeti ökande grad har kommit att avlägsna sig från sina materiella bärare.Ett exempel kan vara att musik och annat medieinnehåll i dag skyddas tillexempel när de framförs i fria luften eller sänds ut i etern. Ett annat exempelkan tas från varumärkesrätten, där en immaterialisering skett såväl utifrånsjälva varan som från ursprunget. Från att ha inneburit en ensamrätt att fästamärket på varan, har rätten utvidgats till användning väsentligen skild frånvaran i skilda typer av marknadsföring och genom licensiering. Från att indikeraett specifikt, ofta lokalt, ursprung knutet till en viss fabrik eller affär, harvarumärken utvidgats till att kunna stå för ett mycket vidare kommersiellt ursprungoch som sådant blivit ägnat för licensiering också för artfrämmandeobjekt. Här märks också hur varumärket i allt större grad lösgörs från sittkommersiella ursprung. Vid tiden för den moderna varumärkesrättens ursprungstod själva varan i centrum. I den moderna marknadsföringen harvarumärket snarare blivit den centrala beståndsdelen i en medveten marknadsföringsprocess.En tendens är hur skydden tenderar att omfatta allt mer immateriella ellerabstrakta företeelser. Ett exempel på det är datorprogram, som kan skyddasgenom såväl upphovsrätt som – under vissa betingelser – patent. Ettannat exempel är varumärken, som i dag kan bestå, inte bara av ord eller figurer,utan även av ljud och enstaka färger. Det är en effekt av utvecklingenfrån industrisamhälle till informationssamhälle. Särskilt tydlig är de senastedecenniernas utveckling inom upphovsrättsområdet. Förutom att distributionsteknikernai ökande utsträckning har frigjorts från verksuttrycket, strävarde senaste förmedlingskanalerna också efter interaktivitet där konsumentensamtidigt blir kreatör.Medan immaterialrätten traditionellt sett har uppfattats som ett skydd förett immateriellt objekt, är en tendens hur den moderna immaterialrätten harblivit ett skydd för investeringar i intellektuell verksamhet. Tydligast är detinom upphovsrätten. Samtidigt som upphovsrätten kvarstår som ett skyddför författare, tonsättare och konstnärer, har den kommit att bli ett skydd förmedieindustrin.En tendens är att antalet immaterialrättigheter har ökat över tid och skyddenkan också i sig sägas ha blivit mer omfattande eller starkare. Som redanhar nämnts introducerades det generella mönsterskyddet i Norden först ibörjan av 1970-talet. Då infördes också ett särskilt skydd för växtsorter,med registreringsförfarande hos Statens Växtsortsnämnd. Här kan också56 57

nämnas det kretsmönsterskydd för halvledarprodukter, som infördes vid1990-talets början, men som hittills inte kommit att få emotsett genomslag.Därtill har inom respektive immaterialrätt införts nya kategorier och nyaskyddsföreteelser.Sett till ett framtidsperspektiv, framstår de inom WIPO nyligen initieradediskussionerna om skydd för traditionell kunskap och folklore som revolutionerandeinom immaterialrätten. Här är det ju fråga om att se immaterialrätteni helt nya perspektiv. Det är uppenbart att det moderna immaterialrättssystemetär konstruerat för att fungera i ekonomiskt välutvecklade ländermed fungerande marknadsekonomi. Istället för att då försöka påtvingautvecklingsländer och kulturer som bygger på andra system en immaterialrättav västerländsk modell, är tanken bakom detta arbete att åstadkommasystem som fungerar inom dessa kulturer.En tendens inom så gott som hela immaterialrätten är att skyddsförutsättningarnaändrats över tid så att det blir lättare att få skydd – sänktaskyddsförutsättningar. Ett exempel från upphovsrättens område kan vara ettavgörande av Högsta domstolen från år 1921, där endast vissa av GustafFrödings brev ansågs skyddade. I dag skulle utan tvekan samtliga Frödingsbrev anses uppfylla kraven på originalitet eller verkshöjd.Samtidigt som prestationskraven för skydd sjunkit, tenderar skyddstidernagenerellt att förlängas. Den principiella skyddstiden inom upphovsrättenförlängdes vid 1900-talets mitt från trettio till femtio år efter upphovsmannensdöd och vid mitten av 1990-talet till sjuttio år efter upphovsmannensdöd. Skyddstiderna har också förlängts för närstående rättigheter och andraföreteelser. Fotografiska bilder, som tidigare i princip kunde få endastett kortare 25-årigt skydd, kan i dag antingen få femtioårigt skydd, eller i förekommandefall också det fulla skyddet såsom fotografiska verk. Ett ursprungligentioårigt skydd för kataloger eller databaser förlängdes som eneffekt av det så kallade databasdirektivets införlivande till femton år. Skyddetför brukskonst – design – som först inte alls ansetts upphovsrättsligtskyddsvärdig, har från ett kortare, tioårigt skydd, lyfts till det fulla skyddetsjuttio år efter upphovsmannens död.Även om skyddstiden för patent legat konstant vid tjugu år från ansökan,infördes genom en särskild EG-förordning vid 1990-talets mitt ett särskiltså kallat tilläggsskydd för läkemedel. Det möjliggör att skyddstiden kan förlängasmed maximalt fem år. Motiven bakom tilläggsskyddet är att utvecklingstidenför att få fram ett färdigt läkemedel i många fall är så lång, att denfaktiska tid som skyddet kan vara i bruk blir så kort att ensamrätten inte kankompensera investeringarna. Även om man på goda grunder kan fråga ominte samma behov kan finnas också för andra uppfinningstyper eller företeelser,visar patenträttens tilläggsskydd på en öppnad attityd till mer flexiblaskyddstider beroende på, i vid mening, egenskaper hos skyddsobjektetifråga. Som en effekt av införlivandet av mönsterskyddsdirektivet, har ocksåskyddstiden för mönster höjts från tidigare maximalt femton år till tjugufemår från ansökan.I dag råder det väl en ganska allmän uppfattning om att upphovsrättensskyddstider är allt för långa. Det är endast ett fåtal verksuttryck – om någraalls – som verkligen är betjänta av så långa skyddstider. Sett i ett såväl historisktsom samhällsekonomiskt perspektiv, är det ju också uppenbart attskyddstiderna inte gagnar sina ursprungliga syften, att ge en möjlighet förupphovsmännen att njuta frukterna av investeringar i tankemöda och skaparkraft.Istället är det förlag och medieindustrier som tjänar på det gällandesystemet. Särskilt uppenbart är det väl att det sjuttioåriga skyddet fördatorprogram alls inte är anpassat till datorprogrammens marknadsförhållanden.Även om det finns en bred enighet i att skyddstiderna nog är förlånga – något som också i flera fall förts fram i den upphovsrättsliga diskursen– är det å andra sidan svårt, såväl tekniskt som praktiskt, att förkortaimmaterialrättsliga skyddstider. Tekniskt sett skapar det komplicerade övergångslösningaroch osäkerhet inom marknaden. I praktiken skulle motståndetfrån rättighetshavarföreträdarna mot att förkorta skyddstider säkerligenbli så massivt att det inte skulle kunna genomföras.Alla dessa utvidgningar och förändringar åt olika håll i det immaterialrättsligasystemet medför att dess komplexitet och oöverskådlighet ökar.Samtidigt kan på goda grunder ifrågasättas om allt detta verkligen förtjänarskydd i praktiken. Ett problem med systemet synes i vart fall vara att man harhaft svårigheter med att överväga möjligheten av att begränsa eller avskaffa5859

äldre skydd i samband med införande av nya immaterialrättigheter ochskyddsmöjligheter. Immaterialrättssystemet kan också uppfattas som disparat,såtillvida som de skilda rättigheterna typiskt sett regleras genom varsin egen och fristående lag, vilket gör att man ofta måste söka svar på enfråga – till exempel om ett intrång föreligger – på flera håll. Detta har givitupphov till omotiverade överlappningar, upprepningar och inkonsistensersom försvårar förståelsen av regelverkets grundstruktur och ändamål, desstillämpning och tolkning.Den största bristen i dagens immaterialrättssystem torde vara att det igrunden bygger på industrialismens förutsättningar. Om det hade varit möjligtatt bygga upp immaterialrätten i dag, är det uppenbart att systemethade fått en annan form och struktur.Peter AdamssonORIGINAL ELLERKOPIA UR ETTUPPHOVSRÄTTSLIGTPERSPEKTIV”Det vil ofte være et vanskeligskjønnsspørsmål, om et verksom bygger på et annet bare eren ny versjon av dette, eller haret så egenartet preg at manmed rette kan tale om en nyindividuell utformning avtankeinnholdet i det eldre verk.”(Ragnar Knoph, Åndsretten,1936, s 106.)6061

Uttrycken innovation, inspiration och plagiat hänger alla samman med entanke om att det finns original och det finns kopior. En idé om vad som åsyftasmed de två sistnämnda begreppen ges i Svenska Akademiens ordlista(Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, trettonde upplagan).Där beskrivs original som en ursprunglig eller självständig skapelse utanförebild och kopia som en avskrift, avtryck eller avbildning.Vi har länge gjort en åtskillnad mellan originalverk och kopior, men någonbestämd tidpunkt när detta medvetet började göras går troligen inte att slåfast. Tanken lär dock i vart fall ha funnits långt innan ett rättsligt skydd förandligt skapande i form av upphovsrätt inrättades. Ur ett historiskt perspektivvar det relativt sent som upphovsmän började tillerkännas en rättatt bestämma över sina prestationer. Den rätt som idag tillerkänns en upphovsmantill ett litterärt eller konstnärligt verk tog historiskt sin början i etterkännande av att en författare har en äganderätt till vad han eller hon frambringat.Med tiden kom även konstverk att omfattas av en upphovsrätt. Enreglering genom vilket detta kom att ske var lagen den 3 maj 1867 angåendeefterbildning av konstverk.Utvecklingen av upphovsrättslagstiftningen har sedan under det senastedecenniet fortsatt i en allt snabbare takt och allt fler företeelser har kommitatt omfattas av en upphovsrätt. Upphovsrättslagen har som en följd av dettablivit alltmer omfattande och innehåller idag mer än 100 paragrafer. En saksom detta medfört är att den nu gällande lagen, sedan den trädde ikraft den1 juli 1961, har blivit högst svåröverskådlig. Nyligen har emellertid regeringentillsatt en utredning som bland annat fått till uppgift att göra en redaktionelloch språklig översyn av lagen (Översyn av vissa frågor om upphovsrätt,dir 2008:37).Det immaterialrättsliga skydd vi känner idag fördelar sig på olika lagarberoende på vilken form av resultat av andligt skapande det är fråga om.Uppfinningar skyddas till exempel genom patent medan litterära och konstnärligaverk skyddas av upphovsrätt och/eller av mönsterrätt. Det finns ävenlagar som ger skydd för varumärken och andra kännetecken. Det kan framhållasatt det enligt svensk rätt inte finns något hinder mot att en och sammaföreteelse omfattas av skilda immaterialrättigheter. Exempelvis kan denyttre formen av en produkt omfattas av både upphovs- och mönsterrätt.Själva formen av produkten kan även ha en känneteckensrättslig funktionoch därför ha ett skydd enligt varumärkeslagen.ÖKANDE EFTERBILDNINGDen immaterialrättsliga lagstiftningen har, som nämndes tidigare, kommitatt omfatta allt fler företeelser. En orsak till detta är säkerligen att vi i alltstörre utsträckning kommit att gestalta och fylla vår egen omgivning medolika alster resulterade från andlig verksamhet. I allt snabbare takt frambringarvi alster och fyller vår vardag med dem. Det kan vara allt från byggnader,musik, litterära verk, datorprogram, bilder, målningar, bruksföremålmed mera. Det arbete som lagts ned i dessa alster finns det naturligtvismånga gånger också ett intresse av att skydda för den enskilde upphovsmannen.Även om allt som skapas av människan självfallet inte skyddas avupphovsrätt kan ändå konstateras att antalet originalverk i upphovsrättslagensmening ökar och i takt med det även kopiorna (en kopia förutsätterper definition förekomsten av ett originalverk och när dessa ökar tenderaräven kopiorna att bli fler).Den ovan antydda utvecklingen leder av naturliga skäl till att de gränsytorsom finns mellan inspiration, bearbetning och kopiering blir allt svårare attse tydligt och därför även mer och mer konfliktfyllda. Den höga tekniskastandard som idag råder, och de snabba kommunikationer som dagenssamhälle uppvisar, har också gjort det möjligt att på mycket kort tid låtakopiera en framgångsrik produkt. Det finns endast i ett fåtal fall ett slagsnaturligt försprång som kan hindra en snabb kopiering av en framgångsrikprodukt. Ett sådant hinder kan finnas när en produkt till exempel kräver enavancerad tillverkningsteknik eller förutsätter användningen av dyrbararåvaror.En annan omständighet som även den kan sägas ha bidragit till en alltökande framställning av kopior av framgångsrika produkter är globaliseringen.Det rättsliga skyddet och den allmänna inställningen till kopieringvarierar mellan olika länder. Skillnaderna i skydd i förening med dagenssnabba kommunikationer kan därför göra det lättare att kopiera en fram-62 63

gångsrik produkt. Insikten om att ett upphovsrättsligt skydd – för att varaeffektivt – kräver att skyddet finns på en global nivå innebar att upphovsrättentidigt kom att präglas av olika internationella överenskommelser. Denmest kända av dessa är Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärligaverk. Till denna konvention, som tillkom år 1886, har cirka 150 länderanslutit sig. Sverige är sedan år 1904 anslutet till konventionen. Ett annatviktigt internationellt avtal på upphovsrättens område är Avtalet om handelsrelateradeaspekter av immaterialrätter, det så kallade TRIPS-avtalet,som upprättats inom Världshandelsorganisationen, WTO. Inom EU harockså ett antal rättsakter rörande upphovsrätt beslutats. En sammanställningav dessa direktiv återfinns i det år 2002 av Europeiska kommissionenutgivna häftet EG-direktiven om upphovsrätt och närstående rättigheter.I tanken om originalverk och kopia finns det en inneboende konflikt såtillvidaatt mänsklig framgång och tillväxt aldrig sker i ett tomrum. Mänskligalandvinningar tar nästintill alltid sin utgångspunkt i något befintligt. Skapandestår med andra ord som regel aldrig utan grund och en upphovsman hari många fall sina föregångare att tacka på skilda sätt. Att tidigare kända alstertjänat som förebild förtar självfallet inte med nödvändighet värdet av detsenare skapade alstret. Däremot aktualiseras givetvis frågan om var gränsengår mellan inspiration, bearbetning och plagiat.EXEMPELInnan en närmare redogörelse lämnas för vad upphovsrättslagen har attsäga om inspiration, bearbetning och kopia kan det finnas anledning att genågra exempel, som kan vara till nytta för att illustrera frågeställningarna.Exemplen är delvis hämtade från yttranden av Föreningen Svensk FormsOpinionsnämnd och tar därför sin utgångspunkt i sådant som enligt upphovsrättslagenbenämns alster av brukskonst, det vill säga skilda slagsnyttoföremål som har en praktisk funktion vid sidan av det konstnärliga. OmFöreningen Svensk Forms Opinionsnämnd kan sägas att det är ett opartisktNär Mies van der Rohe formgav stolen i möbelserien Barcelona hämtade han sininspiration från den romerska magistratens stol – sella curulis.65

sakkunnigt organ som har till uppgift att avge yttrande om upphovsrättsligtskydd för brukskonst. Opinionsnämnden grundades år 1953 och har fortsattden responsverksamhet beträffande brukskonstens plagiatfrågor, somsedan slutet av 1920-talet bedrivits inom en särskild kommitté inom FöreningenSvensk Form (tidigare Svenska Slöjdföreningen). Opinionsnämndensyttranden fram till år 2000 finns redovisade i bundna volymer. Underde år Opinionsnämnden verkat har den hunnit med att avge 263 yttrandenom upphovsrättsligt skydd för brukskonst.INSPIRATIONFör att först ta något som kan karakteriseras som ett inspirationsexempel.Till Weimarrepublikens Paviljong på världsutställningen i Barcelona år 1929formgav arkitekten Mies van der Rohe en serie möbler i stål och läder medstoppade dynor fastsatta med knappar i ett kvadratiskt mönster. Serienbestod bland annat av en stol, en pall och en divan och kom att kallas Barcelonaserien.Möblerna i serien utgjorde en del av inredningen i det hus somockså skapades av Mies van der Rohe till världsutställningen. Huset meddess inredning finns alltjämt till beskådande i Barcelona (det ursprungligahuset förstördes emellertid så den byggnad som finns uppförd i Barcelonaär en kopia). När det gäller stolen i möbelserien Barcelona så består stolensram av två sammansvetsade saxformade sidoelement tillsammansmed tre tvärslår mellan dessa sidoelement. Ramen är blankpolerad, slätoch förkromad. Förkromningen, som lånades från andra industrier, var heltny för möbeltillverkningen vid tidpunkten för formgivningen. När det gällerformgivningen av stolens ram sägs Mies van der Rohe ha hämtat inspirationfrån den romerska magistratens stol – sella curulis. Mies van der Rohehar här alltså hämtat inspiration från en stol som skapades redan underromersk kejsartid, men tillfört en personligt präglad insats som medför attstolen i Barcelonaserien visar ett stort mått av självständighet och originalitet.Ljusstaken Elflugan överst och ljusstaken Cascade nederst.66

KOPIERINGI kontrast till det ovan lämnade inspirationsexemplet kan följande kopieringsexempellämnas. Marie Lundgren och Kina Strandberg formgav under förstahälften av 1990-talet en elektrisk ljusstake som bestod av 19 elektriskaljus som placerats på en rak platta (ljusstaken överst i bilden). Ljusstakenfick benämningen Elflugan. En tid efter det att Marie Lundgren och KinaStrandberg lanserade sin ljusstake påbörjade ett företag tillverkning ochförsäljning av en elektrisk ljusstake benämnd Cascade (ljusstaken nederst ibilden). Opinionsnämnden fann i yttrande att Cascade gjorde intrång detupphovsrättliga skyddet som tillkom Elflugan, det vill säga originalverket.Här kom således nämnden fram till att gränsen för vad som utgör en självständigformgivning i förhållande till ett äldre alster hade överskridits.FÖREBILDEtt exempel som kan tjäna som ett förebildsexempel är bordslampan PH3/2, formgiven av Poul Henningsen, och bordslampan Haiti. Exemplet ärhämtat från ett yttrande av Föreningen Svensk Forms Opinionsnämnd (yttrandenr 215, av den 8 april 2002). Bordslampan PH 3/2 tillhör 1900-taletsformklassiker och skapades redan under 1920-talet. Den återges tillvänster i bilden. Till höger återges en lampa i flerskärmsmodell tillverkad avföretaget Markslöjd AB. Lampan går under beteckningen Haiti. Vad avsågbordslampan PH 3/2 var både parter och Opinionsnämnden av den uppfattningenatt den skyddades av upphovsrätt som ett alster av brukskonst.Opinionsnämnden kom dock sedan till slutsatsen att skillnaderna i utseendemellan PH 3/2 och Haiti var sådana att något intrång i det upphovsrättsligaskyddet inte förelåg. Att formgivaren av Haiti haft PH-lampan som förebildär det trots detta kanske inte alltför vågat att anta.VAD SÄGER UPPHOVSRÄTTSLAGEN OM ORIGINALVERK?Med upphovsrätt avses en laglig ensamrätt för innehavaren av denna rättatt bestämma över användningen av verket. Upphovsrätten har dels en eko-Poul Henningsens lampa PH 3/2 till vänster och en skiss av lampan Haiti till höger.69

nomisk funktion och utgör således en bas för ersättning till upphovsmannen,dels ett ideellt innehåll (ideell rätt – droit moral). Den ideella rätten innebärbland annat att upphovsmannen skall omnämnas i samband med användningenav verket och att upphovsmannen kan motsätta sig ett kränkandeutnyttjande av verket. Syftet med upphovsrättslagen har i motiven till lagenangetts vara ”Uppgiften/…/att lämna rättsskydd åt det andliga skapandetinom litteraturens och konstens områden.” (SOU 1956:25 s 64).Ett centralt element i det upphovsrättsliga skyddet är således tanken påatt en upphovsman skall kunna få ett ekonomiskt utfall av sitt skapande föratt på så sätt få en möjlighet till fortsatt skapande. En annan aspekt är tankenom att det finns en personlig koppling mellan det som frambringatsgenom andlig verksamhet och individen hos vilken den andliga verksamhetenägt rum.När det gäller de alster som skyddas av upphovsrätt tar lagen sin utgångspunkti begreppen litterära och konstnärliga verk (1 § första stycketupphovsrättslagen). Begreppen litterära och konstnärliga verk är rättsligatill sin natur, men har också förmågan att medföra lagändringar utan lagstiftning(Gösta Eberstein, Om skyddet för konsthantverk och konstindustri,NIR 1941 s 11). Begreppen knyter nämligen an till den allmänna föreställningenom vad som utgör ett litterärt eller konstnärligt verk, det vill säga någotsom ligger utanför upphovsrättslagen. Över tid har därför alster frambringadegenom andlig verksamhet, i takt med en förändrad syn på vadsom är ett litterärt eller konstnärligt verk, kommit att omfattas av lagensskydd utan att någon förändring skett av upphovsrättslagens bestämmelser.Utöver denna inneboende dynamik i lagen har området för vad somskyddas av upphovsrätt, som angetts tidigare, även utökats genom lagstiftningsåtgärder.Som exempel kan nämnas att alster som datorprogram ochdatabaser förts in som skyddade objekt i upphovsrättslagen.En viktig egenskap hos det upphovsrättsliga skyddet är att det endastavser yttre form. Något skydd för idéer ges alltså inte i upphovsrättslagen.Det enda som får skydd är den form i vilken en viss idé materialiserats. Enoch samma idé kan alltså gestaltas av olika upphovsmän, som alla kan haett rättmätigt krav på skydd för just sin utformning av idén ifråga. Det krävsockså en viss egenart hos en prestation för att ett alster skall bli ett verk iupphovsrättslagens mening. Det som kännetecknar ett verk är att det uppvisaren viss självständighet och originalitet i förhållande till tidigare alsterav samma slag. Det begrepp som brukar användas för att beskriva dettakrav är att verket skall ha en viss verkshöjd (om detta begrepp se till exempelHögsta domstolens avgöranden NJA 2004 s 149, NJA 2002 s 178 ochSeve Ljungman, Något om verkshöjd i Festskrift till Carl Jacob Arnholm,1969 s 179 ff).I kravet på verkshöjd ligger även att prestationen inte endast uppvisarskillnader i förhållande till äldre alster av samma slag. Härutöver måste verketäven vara präglat av upphovsmannens individualitet. Det finns dock intenågot kvalitetskrav. Även ”dålig” konst kan vara skyddad av upphovsrätt.Ett originalverk är således ett litterärt eller konstnärligt alster som är resultatetav mänskligt skapande och som besitter verkshöjd.VAD SÄGER UPPHOVSRÄTTSLAGEN OM KOPIOR?Inledningsvis kan konstateras att ordet kopia inte används i upphovsrättslagen.I stället förekommer uttrycket exemplar. Ordet exemplar ger dock i vissmening uttryck för vad som i allmänhet uppfattas som kopiering av någotursprungligt eftersom det i lagen talas om framställning av exemplar av originalverket.Det är alltså inte tal om att nya original framställs.I 2 § första stycket upphovsrättslagen finns den grundläggande bestämmelsenom vilken rätt en upphovsman kan göra anspråk på till sitt verk. Bestämmelsenger upphovsmannen dels en rätt att förbjuda att det framställsexemplar av hans eller hennes verk, dels en rätt att på skilda sätt göra verkettillgängligt för allmänheten. Bestämmelsen ger i ett avseende uttryckför något självklart; det är inte utan upphovsmannens lov tillåtet att framställarena kopior av originalet, det vill säga det skyddade verket. I de falldär några variationer inte finns mellan originalet och kopian uppkommerinte några problem att dra slutsatsen att det är en kopia även i rättslig mening.Det finns visserligen en teoretisk möjlighet att någon helt ovetandedet tidigare alstret frambringat ett exakt likadant, men från detta fall bortsesi det följande.70 71

Problemen med att dra en gräns mellan originalverk och kopia visar sigförst när det inte föreligger en identitet mellan två alster. En bestämmelse iupphovsrättslagen som då hamnar i fokus är 4 § där tanken om att det finnsoriginal och kopior kommer till klart uttryck. I bestämmelsens andra styckeanges att om någon i fri anslutning till ett verk åstadkommit ett nytt ochsjälvständigt verk så är upphovsrätten till detta verk inte beroende av upphovsrättentill originalverket.I 4 § upphovsrättslagen kan urskiljas förekomsten av (i) originalverk, (ii)bearbetningar och (iii) en inte skyddad omvandling av ett verk, det vill sägavad man skulle kunna kalla för en kopia.Det gäller således att skilja på vad som ur ett upphovsrättsligt perspektivutgör en bearbetning och vad som utgör en kopia. En bearbetning måstetill skillnad från en kopia vara resultatet av en skapande insats och inteendast utgöra ett återgivande eller en omvandling av originalverket. Detmåste med lagmotivens ord vara fråga om en ”individuell andlig verksamhetav den art att upphovsrättsligt skydd bör beredas härför”. (SOU1956:25 s 133.)I princip skall alltså på en bearbetning ställas samma krav – med undantagför kravet på nyskapande, vilket självfallet inte kan gälla för en bearbetningeftersom den med nödvändighet tagit sin utgångspunkt i ett originalverk– på den andliga verksamhet som krävs för verk i allmänhet. Om dennaförutsättning är uppfylld har den som framställt en bearbetning ett upphovsrättsligtskydd för originalverket i denna gestalt. Utövandet av upphovsrättentill bearbetningen är dock enligt 4 § första stycket upphovsrättslagenberoende av samtycke av upphovsmannen till originalverket.Det kan emellanåt vara svårt att dra gränsen mellan den skapande insatssom krävs för att det skall vara fråga om en bearbetning och inte enbart ettåtergivande/omvandlande av ett originalverk. Skalan är här glidande ochdet finns en betydande gråzon. I motiven till upphovsrättslagen sägs ocksåföljande om skillnaden mellan bearbetning och kopia.”Stundom är skillnaden mellan en bearbetning i lagens mening och enicke skyddad omvandling av ett verk väsentligen en gradskillnad.” (SOU1956:25 s 133.)Plagiat av en Puma-sko.73

Den nu diskuterade bestämmelsen i 4 § andra stycket upphovsrättslagenhar sin upprinnelse i tankegångar som fanns redan i tidiga lagverk pådet upphovsrättsliga området. Exempelvis adresserades frågan om vadsom utgör ett originalverk, en bearbetning av originalverket respektive någotsom utgör ett självständigt verk tillkommet i fri anslutning till originalverketredan i 10 § i lagen angående äganderätt till skrift från den 10 augusti1877. Principerna bakom den bestämmelsen kom sedan att ligga till grundäven för lagarna av den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliskaverk, om rätt till bildande konst samt om rätten till fotografiska bilder. I motiventill de sistnämnda lagarna konstaterades också klarsynt att det är förenatmed betydande svårigheter att avgöra när man står inför ett alster somskapats i fri anslutning till originalverket respektive när det är fråga om enkopia: ”Emellertid är uppenbart, att det mången gång, då en viss överensstämmelsemellan två verk låter sig påvisas, kan vara förenat med storasvårigheter att bedöma, huruvida det senast tillkomna verket är att ansesom en bearbetning av det äldre eller såsom, trots påverkan från det sistnämnda,i det väsentliga nytt och självständigt.” (Förslag till lag om rätt tilllitterära och musikaliska verk, lag om rätt till verk av bildande konst samt lagom rätt till fotografiska bilder, avgivna den 28 juli 1914, s 87.)En omständighet som har betydelse för frågan om vad som utgör en kopiai rättslig mening är även att kravet på verkshöjd ansetts vara relativt lågt iSverige. En följd av detta har blivit att många alster skyddas av upphovsrätt.För att hindra att alltför många alster blir kopior ur rättslig synvinkel har utvecklingenockså medfört dels en mer generös tillämpning av vad som kananses utgöra ett självständigt skapat alster i förhållande till originalverket,dels en återhållsam syn på det skydd som tillkommer ett upphovsrättsligtskyddat alster. Det finns givetvis en fara med en sådan utveckling i det attdet upphovsrättsliga skyddet försvagas. Samtidigt måste även framhållasrisken med att utsträcka en ensamrätt alltför långt, vilket kan medföra eninte önskvärd begräsning av samhällsutvecklingen.Plagiat av en Rolex-klocka.74

SLUTSATSERGränsdragningen mellan inspiration, bearbetning och otillåten plagieringkommer i praktiken att ytterst vila på en högst konkret värdering i det enskildafallet. En orsak till detta är att det knappast är fråga om en artskillnadmellan dessa företeelser utan snarare en gradskillnad. Det går därför inteatt en gång för alla ge ett rättesnöre för att avgöra hithörande frågor. Utvecklingensynes dock gå i riktning mot att området för en tillåten påverkaneller inspiration av tidigare förebilder blir allt större i takt med att vi fyller våromgivning med allt fler produkter. Detta gäller i synnerhet inom områdendär de skapade alstren har funktionella inslag såsom arkitektur och brukskonst.Den reglering som återfinns i upphovsrättslagen om vad som utgör originalverkoch kopia påverkas, på samma sätt som angavs beträffandeuttrycken litterära och konstnärliga verk, av det allmänna föreställningssättet.Ytterst hänger detta samman med hur vi ser på vad som utgör ett originalverkoch vilken gradskillnad vi menar måste föreligga mellan ett senarealster och originalverket för att det inte skall vara fråga om en otillåten kopiering.Det finns möjligen en mening i att inte ställa alltför låga krav på dennagradskillnad. I vart fall finns det anledning att slå vakt om de alster somverkligen innefattar en personlig skapande insats och som resulterat i någotoriginellt. En motsatt utveckling kan på sikt leda till att den upphovsrättsligakopian avlägsnar sig alltmer från kopian i det allmänna föreställningssättet,vilket måhända inte är önskvärt. Med detta sagt skall dock understrykas attvad som i dagligt tal kan gå under beteckningarna idéstöld, plagiat och liknandeinte nödvändigtvis också är något som skett i strid med upphovsrättslagen.Denna bedömning är först som sist en rättslig bedömning.Lars BjörklundMED ELLER UTANPATENTVERKPatent – till vilken nytta?Det är i år 50 år sedanRomfördraget om den gemensammamarknaden kom till.Då beslutades det om de fyrafriheterna, att varor, tjänster,pengar och personer skulle fåröra sig fritt över landsgränsernai Europa. Det fantastiska var attett undantag från principen omrörlighet skrevs in i fördraget.Det undantaget gällde varor somskyddats av patent eller någon7677

annan immaterialrätt (på engelska Industrial Property Rights; IPR). Det kundeju tyckas att monopol eller offentligt understödda privilegier av det slagsom patent är exempel på inte hade på en fullständigt fri marknad att göra.Allt som hindrade fri konkurrens borde väl motarbetas? Men immaterialrättenbedömdes ha så stor betydelse som motor för ekonomisk tillväxt i Europaatt den inte bara måste tålas utan också skulle uppmuntras.Vad är det då som är så speciellt med immaterialrätt?I Sverige talar man om både det industriella rättsskyddet och immaterialrätten.Med industriellt rättsskyddet syftar man i första hand på patent ochskydd för varumärken och design (mönster), alltså de former av skydd somkan beviljas och registreras av Patent- och registreringsverket, PRV. Menockså företagsnamn (= firma) och skydd mot otillbörlig konkurrens (tillexempel renommésnyltning) hör till det industriella rättsskyddet.Det vidare begreppet immaterialrätt täcker in också upphovsrätt.Men låt oss nu titta litet närmare på den form av industriellt rättsskyddsom gäller nya tekniska uppfinningar, alltså patent.Först litet historia. I de planekonomiska staterna, till exempel tidigareSovjetunionen, Kina före kulturrevolutionen och Kuba i dag, har patentsystemetifrågasatts. Det gjorde man inte i Venedig år 1464. Man får gå sålångt tillbaka i historien för att finna det första kända regelverk som kan kallasför en patentlag. Denna patentlag öppnade för avtal mellan statenVenedig och en enskild uppfinnare, avtal som gick ut på att uppfinnarenfick en tidsbegränsad ensamrätt för sin uppfinning, samtidigt som statenfick offentliggöra eller publicera hur uppfinningen var konstruerad så att allmänhetenskulle få tillgång till den tekniska kunskapen och kunna vidareutveckladen.I grunden är det samma tänkande som präglar marknadsekonomiernasmoderna patentlagar. Uppfinnarens del av det venetianska avtalet blev detsom i dag benämns patent och som registreras av patentverket i det landdär skyddet önskas. Utsikten till patent är incitament till nya uppfinningaroch ger återbäring på gjorda investeringar. Patentsystemet tjänar också,vilket är inte är minst viktigt, som instrument för teknisk utveckling och ekonomisktillväxt.De moderna patentlagarna kom till under den senare delen av 1800-talet,men motsvarar alltså tankemässigt avtalet i Venedig med offentliggörandetav uppfinningen. Vi kan se det som ett av de första uttrycken fördagens offentlighetsprincip. Genom att man gör känt hur uppfinningen tillkommitkan andra få en idé om hur denna uppfinning ska vidareutvecklas.Detta för tekniken vidare och ger upphov till utveckling av förbättringar avursprungsidén samt utvecklar företagsamheten. Utan patent och den ensamrättsom det leder till kan man inte få en ersättning för sina utvecklingskostnader.Man kan räkna med att läkemedelsbolagen i princip skulle slutaatt forska om de inte fick skydd för sina satsningar på forskning och utveckling.Inget företag skulle utveckla en ny idé för dyra pengar utan skulle avvaktatills konkurrenten kom med någonting nytt och bra som man kundeplagiera.Ett exempel på hur det kan bli i en miljö där inget riktigt fungerande patentsystemfinns har vi i bilen Trabant som före murens fall tillverkades iDDR. Trabanten var gjord av papier-maché och drevs av en tvåtakts gräsklipparmotor.Bilen var inte bara skrattretande utan mer eller mindre livsfarlig,åtminstone vid hastigheter över 35 km i timmen. Detta hade åstadkommitsefter 50 år i en planekonomi där konkurrensen inte var viktig och såledesinte heller ett utvecklat patentsystem.LITE FAKTA OM PATENTFör att en patentansökan ska kunna beviljas måste tre kriterier vara uppfyllda,nämligen nyhet, uppfinningshöjd och industriell användbarhet.Kravet är att en uppfinning ska vara absolut ny. Europeisk patenträtt tilllåterinte att uppfinningen har blivit allmänt känd innan patentansökningengörs. En enkel beskrivning på Internet räcker som nyhetshinder för patent.Även då det kan konstateras att en uppfinning är ny, kan det finnas hinderför patent. Kravet på uppfinningshöjd innebär nämligen att den nya tekniskalösningen ”väsentligen skiljer sig” från den teknik som är känd sedantidigare.Lagens krav att en uppfinning för att vara patenterbar ska kunna ”tillgodogörasindustriellt” är sällan så svårt att tillgodose. Ordet ”industriellt”78 79

ska här inte tas alltför bokstavligt, det räcker normalt med bedömningen attpatentet kan utnyttjas i kommersiell verksamhet. Vad som däremot krävs avuppfinningen är att den har teknisk karaktär, det vill säga innebär lösningenpå ett tekniskt problem, och att den är reproducerbar, det vill säga kan utövasvid upprepade tillfällen, med i princip samma resultat.En ansökan om patent i Sverige kan göras antingen hos PRV eller hosdet Europeiska patentverket, EPO. Är det PRV som får ansökningen såprövas den av verket. PRV undersöker om uppfinningen är ny och, när så ärfallet, om det finns andra hinder för patent. Samma slags prövning gör EPOom ansökningen getts in dit. EPO hanterar ansökningen helt självständigt,varken PRV eller några andra nationella myndigheter kan påverka EPO:sbeslut att vägra eller godkänna en patentansökan. Det godkända patentetska dock alltid vara registrerat hos den nationella myndigheten, såsomPRV.Skyddstiden för en uppfinning är normalt maximalt 20 år från dagen föransökan, men måste upprätthållas genom inbetalning varje år av en avgifttill patentverket. En patentansökan kan ibland ta några år att behandla ochdå måste årsavgiften betalas även under ansökningsperioden. Då det gällerläkemedel kan man i vissa fall få skyddstiden förlängd till som mest 25 åreftersom den effektiva patenttiden kan bli förkortad på grund av de kliniskaförsök som måste göras innan ett läkemedel får släppas ut på marknaden.Under patenttiden har patenthavaren ensamrätt till uppfinningen i vartoch ett av de länder där patentet registrerats och årsavgiften betalts. Detska påpekas att ensamrätten inte utan vidare ger patenthavaren rätten atttillverka eller på andra sätt utöva uppfinningen. I vissa fall krävs särskildatillstånd, till exempel i form av läkemedelsmyndigheters beslut att låta ett läkemedelkomma ut på marknaden. Mer korrekt än att säga att patentet gerinnehavaren en rätt att utnyttja uppfinningen är därför att beskriva ensamrättenså att den gör det möjligt för innehavaren att hindra andra från att användasig av uppfinningen.I länder där patent inte har sökts, eller där patentet har förfallit till exempeldärför att årsavgifter inte har betalts, har uppfinnaren inga möjligheteratt hindra konkurrenter och andra från att använda uppfinningen.Skyddet man får för en uppfinning genom patent innebär att konstruktionen,förfarandet eller användningen som är patenterbart och beviljas patentskyddvarken får utbjudas, säljas eller användas kommersiellt. Däremotär det tillåtet att för eget bruk tillverka och/eller utöva uppfinningen.Den anordning, som är föremål för ett patent, utvecklas vanligtvis vidareför att förbättras och för att kommersiellt sett ge patentinnehavaren ytterligarefördelar gentemot konkurrenter. Den vidareutvecklade konstruktioneneller förfarandet eller användningen kan i sin tur vara en applikation avseendeen patenterbar uppfinning, som faller utanför eller innanför den förstauppfinningens skyddsomfång.Detta betyder att i det första fallet (se figur 1) den nya uppfinningen kantillverkas utan att inkräkta på den första uppfinningens skydd och i det andrafallet (se figur 2) att den nya uppfinningen, som faller inom den förstaFigur 1Figur 2Skyddsomfång huvudpatentSkyddsomfång huvudpatentSkyddsomfång konkurrentsapplikationpatentSkyddsomfång konkurrentsapplikationpatent80 81

uppfinningens skyddsomfång, inte får tillverkas innan skyddstiden för denförsta uppfinningen antingen gått ut efter patenttiden eller tidigare om patentinnehavarenupphör att betala årsavgifter. Det senare gäller för mångapatent då patentinnehavaren vid genomgång av sin patentportfölj kommertill uppfattningen att ett eller flera patent i Sverige och/eller utlandet intelängre behövs för att marknadspositionen ska behållas.Om den nya uppfinningens skyddsomfång faller inom den första uppfinningensskyddsomfång, det vill säga faller inom konkurrentens patentskydd,kan uppfinnaren inte kommersialisera sin uppfinning förrän skyddstiden förden första uppfinningens patentskydd gått ut. Detta behöver i praktikeninte vara efter 20 år, utan så länge som uppfinnaren till den första uppfinningenbetalar sina årsavgifter. Ett sådant patent kan också hindra den somhar ursprungsansökan och om applikationen är tillräckligt bra kan det ledatill att båda parter nyttjar varandras teknik genom ett inbördes licensavtal.Däcktillverkaren Michelins grundpatent avseende ett stålradialdäck hindradealla andra tillverkare att använda stålinläggningar i slitbanan underhela patenttiden. Michelins patent var mycket starkt och skyddet avsåg iprincip stålinläggning i däcket. Det var en mycket allmän definition av uppfinningen.Konkurrenterna försökte febrilt göra reklam för att textilradialdäckvar mycket bättre, men den dag Michelins patent gick ut hade allaandra däckstillverkare stålradialdäck på sin försäljningslista. Michelin ochandra tillverkare hade då ett antal applikationspatent som både föll inomoch delvis utanför skyddsomfånget för grundpatentet, men Michelin hadehaft den fördelen att ha kunnat testa sina däck för egen vidareutveckling inormal trafik. Konkurrenterna kunde endast göra laboratorietester för attinte riskera att göra intrång på Michelins skyddsrätt.Normalt är medellivslängden för ett patent cirka sju år. Många patentupphör att gälla genom att innehavaren inte betalar sina årsavgifter av olikaskäl. Det vanligaste skälet är att det kommersiella värdet inte motsvarar årsavgiftsbeloppet.Årsavgifterna ökar också från år ett till år 20 för att ingenska ”tjuvhålla” på sin patenträtt utan att nyttja den. De första åren är ju normaltfinansieringsbehovet av ett patent stort, bland annat för att det är dåRitningar bifogade till patentbrevet för Michelins stålradialdäck.82

patentansökningen ska sökas i alla de länder som skydd önskas i. Vid patenttidensslut utgörs kostnaden normalt endast av årsavgifter. Det är juockså uppenbart att intjäningsförmågan hos en patenterad uppfinning blirstörre ju längre tiden går. Vissa uppfinningar, exempelvis inom elektro-/teleteknik,har dock kort livslängd på grund av teknikens snabba utveckling. Enny vara idag kan vara ”ute” om bara några månader och död efter ett år.INVESTERINGSSKYDD!Om vi nu återgår till huvudfrågan: ”Till vad nytta har vi ett patentsystem?”kan vi konstatera att utvecklingen hade gått mycket långsammare utan patentsystemet.Företagens investeringar i forskning och utveckling, FoU,måste löna sig. De miljardbelopp som läggs ned i FoU skulle ifrågasättasom man inte fick ett patent, det vill säga en form av skydd för investeringarna.För det är just vad patentsystemet är – en ensamrätt att skydda resultatetav nedlagda forskarpengar. Många investerade miljoner skulle dockkunna användas i andra projekt om man tog reda på vad som redan är känti ett tidigt stadium. Därför utför de granskande patentverken uppdrag i formav tekniska översikter där känd teknik, som kan kollidera med den som hållerpå att utvecklas, undersöks. Resultatet av en sådan undersökning kanspara pengar genom att man får reda på vad man ska utgå från då manstartar sin utveckling. Dessutom kan man få reda på vad konkurrenternahåller på med och även om man är på väg att göra intrång i någon annansrättighet. Ett ytterligare skäl att utföra en teknikundersökning är att enpatentansökan som utarbetas med bra översikt över vad som är känt blirbättre med ett tydligare och färskare ställt problem om vad som ska uppnås.Michelins patent på stålradialdäck som beskrivits ovan är ett typexempelpå ett skydd för gjorda investeringar.KAN DU KOMBINERA IPR?Många tekniker och uppfinnare tänker inte så mycket på vad som händermed produkten när den når konsumenten. Då har vanligtvis andra tagithand om uppfinningen såsom marknadsförare och entreprenörer. Erfarenhetensäger att det är viktigt att redan från början av lanseringen ha ett branamn som är gångbart, det vill säga lätt att komma ihåg och tydligt och somgår att skydda. Man ska ha ett kännetecken för produkten, vare sig det ären vara eller en process. Man ska därför registrera ett varumärke som kännetecknarprodukten. Varumärket ska helst vara ett fantasinamn, men kanockså vara någon form av sammansatt kombination av kända ord. Mångaord går inte att isolerat skyddas som varumärken därför att de är beskrivandeför produkten eller innehåller förbjudna uttryck eller tecken eller inte kanskyddas av andra skäl. Ett viktigt skäl för att ett varumärke inte är registrerbartär att det är samma som eller mycket likt (förväxlingsbart med) ett annatregistrerat varumärke. Om en produkt, som kan vara patenterad, skalanseras är det viktigt att redan från början ha ett varumärke för produkten.Det tar tid att inarbeta ett varumärke hos konsumenten och dessutom ärdet dyrt att behöva byta efter ett tag. Det är därför klokt att tidigt, det villsäga före inlämnandet av en varumärkesansökan, göra en undersökningavseende redan registrerade märken. Man kan därmed spara både tid ochpengar. Ett patent kan maximalt skyddas i 20 år och om produkten har enlängre livslängd är det viktigt att varumärkesskyddet har ”kan överta” skyddet,vilket betyder att konsumenten appellerar till produkten genom varumärket.Varumärken kan skyddas som ord eller kan ingå i en figur. Varumärketskyddas över en period om tio år och ska därefter förnyas för en ytterligaretioårsperiod. Detta kan i princip göras i evighet om och om igen. Det finnsinget krav på nyhet avseende föremålet för en varumärkesansökning.En slutsats man kan dra är att varumärket är speciellt viktigt eftersom dåpatentet är utgånget lever varumärket fortfarande och ska ge konsumentenincitamentet att köpa just denna vara.BEHÖVS ETT DESIGNSKYDD OCKSÅ I DIN IPR-PORTFÖLJ?De patenterade produkterna är ofta skyddade av eller dolda i ett skal ellerhölje. Detta är också vanligtvis formgivet av en formgivare eller en ergonom.Formgivningen kan tilltala konsumenten eller ge konsumenten enassociation till ett visst varumärke. En snygg design säljer i sig! Därför kandet, då det är möjligt, vara klokt att skydda formen genom ett designskydd.8485

Designskyddet ger vanligtvis ett skydd mot direkt efterapning eller plagiering,men det har också i vissa fall visat sig att det kan ge ett visst kringskydd,speciellt om den sökta designen verkligen är nyskapande. I mångafall räcker det dock att skyddet är ett identitetsskydd för att hålla bort konkurrenter,vilka plagierat den yttre formen för att på så sätt lura konsumenternaatt tro att det är originalprodukten. Man brukar tala om renommésnyltningnär man utnyttjar kännetecken hos konkurrentens produkt för att tamarknadsandelar.Ett designskydd har en livslängd på maximalt 15 år och förnyas två gångeri femårsperioder efter fem resektive tio år. I en designskyddsansökankan flera varianter med små skillnader av designföremålet inges för att påså sätt täcka in ett större skyddsområde. En designansökan måste uppfyllanyhetskravet, det vill säga produkten får absolut inte ha visats före inlämningsdagen.På webbsidan www.prv.se finns information om du vill veta mer om deolika skyddsformerna.Karl-Henrik PetterssonPATENT OCHUPPHOVSRÄTT– BEHÖVS DET?Vi agerar som om systemetmed patent och upphovsrätt ärav Gud givet, något som baramåste finnas. Men hurvälgrundat är det? Patentet ochupphovsrätten, de så kalladeintellektuella monopolen, ärpolitiska institutioner skapadeav människan, låt vara för längesen. När systemet nu tyckskrackelera, när till och medaffärsidéer kan patenteras, när8687

ed spridning av musik och film genom fildelning framställs som samhällsskadligtoch när de intellektuella monopolen så uppenbart blir ett sättför storföretagen att skydda sina ekonomiska positioner på allmänhetensoch entreprenörernas bekostnad, ja då är tiden mogen att pröva den grundläggandefrågan – behövs patent- och upphovsrätt överhuvudtaget i ettmodernt samhälle? Syftet här är att försöka ge ett svar på frågan.Låt oss börja med ett elementärt resonemang.Samhället har tre mål med systemet med patent och upphovsrätt. Fördet första att få fler att skapa. För det andra att få fler att utveckla det somskapats. Och för det tredje att få en så vid spridning som möjligt i samhälletav det som skapats och utvecklats.Att skapandesteget i något som helst avseende skulle låta sig påverkaav det intellektuella monopolet, och det gäller både för patentet och upphovsrätten,är inte sannolikt. Det följer av att det är andra drivkrafter än deekonomiska som styr en människa till att skapa nytt, det är empiriskt väl belagt.Det gäller för såväl uppfinnare som konstnärer.Finns det då skäl att tro att utvecklingssteget skulle fungera bättre medpatent- respektive upphovsrätt? Ja, den frågan är inte lika lätt att entydigtbesvara. Man kan säga att vi måste ta ställning till tre olika utvecklingssituationer.(1) En person som utvecklar sin idé ensam och utan nämnvärt kapitalbehov(som författaren som skriver sitt manuskript).(2) En grupp av personer som gemensamt utvecklar något och kan göradet utan nämnvärt kapitalbehov (som popgruppen som skriver och övar inen ny låt).(3) En grupp av personer som driver ett utvecklingsprojekt med hjälp avett nätverk av resurser och med stort kapitalbehov (som utvecklingen av ettnytt läkemedel i ett forskningsbolag).Vi kan vara säkra på att patent- eller upphovsrätt varken gör till eller frånvad gäller situation (1) och (2). Det är inte i första hand ekonomiska motivsom får exempelvis en popgrupp att göra ny musik.Det är däremot mera tveksamt om det också gäller situation (3). Merpartenav all sådan utveckling sker inom stora företag – eller på uppdrag avstora företag. Det betyder att den fråga vi skall ställa är om de stora företagensom grupp skulle komma att satsa lika mycket på utveckling om patent-och upphovsrättssystemen inte fanns. Svaret är att det är troligt – avkonkurrensskäl. Det stora företag som inte oavbrutet utvecklar nya produkter,och det gäller både på det tekniska och kulturella området, riskerar attförlora i konkurrensen på marknaden. Volvo eller Ericsson och alla andrastora företag är så att säga dömda av konkurrensen att ständigt utvecklanytt.Det leder oss över till frågan om spridningen av det som utvecklats. Samhälletsmål är lätt att formulera – se till att allt som utvecklats kommer såmånga som möjligt till del. Gränsen för det möjliga sätts av ett kompliceratsamspel av priser och efterfrågan. Om priset mot kund av något skäl kansättas mycket lågt och om kostnaderna att få fram produkten till kunden ärlåga, ja då är det positivt i samhällsperspektivet. Det betyder ju att mångafler får ta del av det som skapats. Det tankeväckande är att just den situationenhar vi på allt fler marknader. Särskilt för digitaliserade produkter.Marginalkostnaden blir ofta mycket låg vilket gör att priset kan sättas lågtoch distributionen (för det mesta via Internet) är i praktiken gratis. Datorprogram,musik, skrivet material, film är konkreta exempel. Det sätter fingretpå det självklara att det aldrig kan vara ett samhällsintresse att via ett patent-eller upphovsrättssystem fördyra och försvåra spridningsprocessen.De som argumenterar för att musik inte skall få laddas ner från Internet företräderuppenbarligen inte konsumenten – men inte heller samhällsintressetatt vi skall få en så stor spridning som möjligt av den musik som skapats.Kontentan av detta enkla resonemang är att de intellektuella monopolen,patent och upphovsrätt, sett i allmännytteperspektiv inte någon gång kanmotiveras med hur det ser ut i skapande- respektive spridningssteget. Dekan bara motiveras med att den samlade satsningen i utvecklingsstegetskulle bli lägre – och lägre än vad som i ett samhällsekonomiskt perspektivskulle vara befogat. Men det har vi redan resonemangsvis avfärdat medhänvisning till att företagen idag inte kan undgå att satsa alla resurser dekan på nyutveckling.Slutsatsen tycks bli att patent- och upphovsrätten är institutioner som8889

inte behövs. Kan det verkligen vara en slutsats som håller för en närmaregranskning?Det är frågan som jag skall försöka besvara.FRÅGETECKNENPatent- och upphovsrättssystemen är i stöpsleven. Mest uppenbart gällerdet upphovsrätten och diskussionen kring fildelning. Men ifrågasättandetgår djupare. Det hänger samman med att det sedan ett par decennier skersnabba förändringar i systemens omfattning och tillämpning. Det finns olikhetermellan länderna men det finns också vissa gemensamma drag i dessanya mönster som sammantaget blir symptom på att något nytt, och delvisoroande och problematiskt, är på gång.En första iakttagelse är att antalet patent ökar mycket snabbt. Särskiltunder 1990-talets andra hälft var ökningstakten hög. Antalet patentansökningari världen ökade visserligen under tioårsperioden 1985–95, från nivånkring en miljon ansökningar 1985 till nivån 2,5 miljoner tio år senare.Men enligt uppgifter från WIPO bröts därefter tillväxtmönstret och på baranågra få år, från omkring 1995 och fram till utgången av år 1999, hade antaletregistrerade patentansökningar ökat till sju miljoner, i det närmaste entredubbling på fem år. Och utvecklingen har fortsatt. Mellan 1995 och2005 har antalet årliga patentansökningar globalt ökat med cirka fem procentper år till över 1,6 miljoner år 2005 (samma år uppgick antalet beviljadepatent till 600 000). I vissa länder, särskilt USA och Japan, har ökningstaktenvarit väsentligt högre.Det man också vet är att denna ökning till stor del är hänförlig till vissabranscher, i första hand telekom, datorer och andra högteknologisektorerinklusive bioteknologi, och att det till stor del är stora företag som ansökerom, och senare, beviljas patent. Under 1990-talet var IBM det företag somfick flest patent i USA. År 2001 beviljades företaget cirka 3 400 patent.Det betyder att IBM fick tio nya patent i stort sett varje dag året runt.Det här mönstret antyder en attitydförändring i meningen att det i vissabranscher och företag har blivit en strategi att patentera allt mera av det1902 fick William Rockwell Clough patent på sin korkskruvsmaskin. TM9601.90

som utvecklats. Det har sagts att Bill Gates i ett sammanhang där Microsofthade förlorat i en tvist med konkurrenten Sun Microsystem (Sun), ändradesin syn på patentet som verktyg i konkurrensen. I ett mail till medarbetarna iMicrosoft skall han ha uttalat att företagets strategi i fortsättningen skullevara att patentera allt som går att patentera. Det är möjligt att denna historiaär sann. Det framgår i varje fall av statistiken att just Microsoft (tillsammansmed Sun) är det amerikanska high tech-storföretag som under densenaste tioårsperioden mest tydligt ändrat sitt beteende vad gäller synenpå patentet. Antalet Microsoft-patent ökade mycket starkt under 1990-talet.Att den immateriella äganderätten har fått en ökad betydelse kan man förmodligenockså sluta sig till av att företagens licensintäkter ökar för varje år.För vissa high tech-företag kan numera vissa år licensintäkterna vara störreän intäkterna från rörelsen. Det har bland annat gällt för Texas Instruments.En annan iakttagelse är att patentinstitutet breder ut sig till områden somtidigare inte varit aktuella. Domstolsutslag har sedan 1980 väsentligt vidgatvad som är patenterbart i USA. Först öppnades möjligheten för patentpå det bioteknologiska området inklusive på gener och senare för mjukvaruprogrammen också, sedan 1998, för affärsidéer. InternetbokhandelnAmazon har fått amerikanskt patent på sin ”one click ordering”-metod ochredan hunnit att stämma konkurrenten Barnes & Noble för patentintrång.Och auktionssiten eBay riskerar att få betala skadestånd till en privatpersonsom lämnade in en patentansökan för idén med Internet-auktioner någramånader innan eBay började med sin verksamhet i mitten av 1990-talet.En tredje iakttagelse är att skattefinansierad universitetsforskning harbörjat patenteras på vissa områden (som bioteknologi) och i vissa länder(som USA). Den klassiska principen att de grundforskningsresultat somkommit fram till följd av gemensamma satsningar skall ställas till allas förfogandehåller således på att brytas.En fjärde iakttagelse är att konflikter kring de intellektuella äganderätternatycks ha blivit vanligare. Det finns gott om anekdotiska uppgifter om att antaletpatenttvister har ökat under senare år. Det är inte förvånande. Antaletpatenttvister bör rimligen öka i takt med att antalet patent ökar.Konflikter berör i ökad grad också upphovsrättsområdet. Det odiskuta-belt mest omskrivna konfliktområdet på senare år har gällt den illegala kopieringenav musik, och i viss mån film. Frontlinjen hos försvaret följer tvåhuvudlinjer. Den första är att med ny teknologi försöka hindra otillåten kopiering.Det har steg för steg utvecklats en hel produktflora för att skyddaupphovsrätten med allt från krypteringsprodukter till digitala vattenmärken.Den andra huvudlinjen är att via lagstiftning stoppa hotet mot upphovsrätten.The Digital Millenium Copyright Act från 1998 gör det till ett brott iUSA att utveckla eller använda teknik som syftar till att kringgå upphovsrätten.Och USAs högsta domstol fattade sommaren 2005 ett av sina mestuppmärksammade beslut på senare år. I MGM versus Grokster (filmbolagetMGM mot fildelningsföretaget Grokster) gjorde högsta domstolen deti praktiken kriminellt för amerikanska företag att utveckla och tillhandahållaen teknik för fildelning.Den här strategin har, paradoxalt nog, i sin tur lett till en strid mellan upphovsrätts-respektive patenträttsetablissemangen. På ett symboliskt planställs Hollywood och Silicon Valley mot varandra. Filmskaparna, eller meratroligt de stora filmbolagen, vill ha ett ökat skydd för sin upphovsrätt ochuppfinnarna, eller mera troligt de stora Silicon Valley-företagen, värnar omsin rätt att fritt utveckla ny teknik, och kunna få patent för den tekniken ävenom den skulle kunna användas för att olagligt kopiera upphovsskyddatmaterial.Allt det här är symptom på en förändring som uppenbarligen inte är oproblematisksett i ett ekonomiskt, bredare perspektiv. Det är möjligt, till ochmed troligt, att man kan visa att de intellektuella monopolen som systemidag börjar närma sig ett läge där kostnaderna är högre än intäkterna. Detär inte säkert att en förutsättningslös cost-benefit analys av patent- ochupphovsrättssystemen entydigt skulle visa att de samhällsekonomiska fördelarnaöverväger nackdelarna.Låt oss precisera vilka problem som vi av allt att döma kan förknippa meddagens system med immateriella rättigheter. Vi diskuterar i första hand patenteteftersom problembilden där framstår som tydligare. Men också eftersompatentets berättigande har kommit i skymundan av all uppståndelsekring upphovsrätten och fildelningen.9293

PROBLEMBILDEN MER SYSTEMATISERADJag skulle vilja beskriva problembilden i ett samhällsperspektiv i åtta punkter:(1) Höga administrativa kostnader är det mest uppenbara (men kanskeminst allvarliga) problemet. Det är lätt att förstå att kostnaderna för attansöka om patent, bevaka de patent som beviljats och då och då ta stridkring egna eller andras patenträtter är en mycket kostsam verksamhet. Ocheftersom vi vet att antalet patent ökat kraftigt är det troligt att också deadministrativa kostnaderna för patentsystemet, låt vara med viss tidsfördröjning,kommer att öka i ungefär samma takt.Ett allvarligare problem är (2) ökade transaktionskostnader på marknadernaför ny teknologi. Det följer av en av alltmer utbredd användning avpatent samtidigt som vi har fått grundläggande förändringar i utvecklingsprocessen.Den klassiska bilden av hur ett patentsystem fungerar är ett patent– en produkt – ett företag. En uppfinnare får en idé som han pantenteraroch i nästa steg tillverkar och säljer på marknaden. Den bilden gäller alltmer sällan. I ett modernt samhälle är det vanligare att det krävs ett helt batteriav delteknologier för att en produkt för marknaden skall kunna tas fram.Om dessa delteknologier är patenterade ökar transaktionskostnaderna.Och så är det ofta. Utvecklingen av DVD-tekniken brukar nämnas som exempel.Hur effektivt marknaden för delteknologier fungerar blir med andraord viktigt för hur höga utvecklingskostnaderna för en viss produkt blir.En långtgående, kostsam ägarsplittring inom upphovsrätten är mindresannolik. Men parallellerna finns. Innan en filmproduktion kan sättas igångmåste det ske en ”copyright clearing”, det vill säga det måste förhandlasmed alla dem som har äganderätter som är relevanta för produktionen.Förenklat kan de samlade resurserna i marknadssektorn användas för attantingen skapa tillväxt eller för att omfördela de tillgångar som redan finns,det sista brukar ekonomer kalla rent-seeking. (3) Patent- och upphovsrättssystemenkan i sin praktiska tillämpning i princip hänföras till kategorin rentseeking.För det är uppenbart att de tusentals, i de större länderna kansketiotusentals, advokater, ekonomer, tekniker och andra som varje dag arbetarmed att administrera patent- och upphovsrättssystemen i företag ochmyndigheter, och direkt eller indirekt deltar i förhandlingar på marknadenför dessa rättigheter, i ett samhällsperspektiv snarare måste hänföras tillomfördelning än till tillväxt. Samhället blir, kort sagt, inte rikare för att advokaternaoch de andra specialisterna tjänar stora pengar på att arbeta medpatent- och upphovsrättssystemen.Ett patent eller en upphovsrätt är ett monopol, låt vara tidsbegränsat.Om vi har en utveckling där de immateriella äganderätterna ökar i antal ochsprider sig till nya områden, betyder det i praktiken att, allt annat lika, (4) enstörre del av den samlade marknadsekonomin berörs av monopol. Det ären oönskad utveckling. De som handlar på dessa delmarknader drabbasganska säkert av högre priser än vad som skulle ha gällt på en marknadutan monopol. Och inte så sällan också av andra av monopolets kännetecken(ointresse för kundsynpunkter, bristande förändringsvilja etcetera).Detta är empiriskt väl dokumenterade effekter.Men det man sällan tänker på är att patent- och upphovsrättssystemenger oönskade effekter också i produktionsledet, bland konkurrenterna. Ettpatent kan leda till att (5) den tekniska utvecklingen bromsas. Det har sagtsatt när James Watt lyckades få engelska parlamentet att 1775 stifta en lagsom gav honom ett tjugofemårigt monopol på sin ångmaskin, kom han attfördröja den industriella revolutionen med ungefär lika lång tid. Det hör tillden historiska bilden att när väl James Watt fått sitt patent hamnade hanvid flera tillfällen i tvister med andra uppfinnare, bland annat kring den effektivareHornblower-maskinen, och han gick långt för att försvara sin ensamrättpå marknaden. Det må vara en skröna att den industriella revolutionenfördröjdes men historien om James Watt sätter fokus på att ett beviljat patentinte bara får konsekvenser för den som fått patentet utan också förkonkurrenterna. Och att en av dessa följder är att utvecklingen av ny teknikkan fördröjas.Breddar vi perspektivet till alla patent och överför vi det till dagens verklighetmed allt flera patent och en allt bredare användning på områden sominte tidigare varit aktuella, ja då inser man att det kan vara en utvecklingmed betydande samhällsekonomiska kostnader i form av fördröjd utveckling,själva motsatsen till vad patentinstitutet var tänkt att bidra med.Den aktuella, och mycket uppmärksammade, diskussionen kring de fatti-9495

ga ländernas tillgång till patentskyddade varor, till exempel aidsmediciner,till priser som man har råd att betala sätter fingret på ett annat problem –(6) ett patent- eller upphovsrättssystem leder i vissa fall till att de som behövertillgång till produkterna inte får det. Eller uttryckt på annat sätt. Spridningenav de produkter och verk som omfattas av ett patent eller en upphovsrättblir väsentligt mindre än vad den skulle ha varit utan dessa monopoleftersom den relativa köpkraftsnivån inte tillåter en vid spridning. Självfalletanser patenträttsinnehavarna och de som har spridningsrätten förupphovsrättskyddat material, i praktiken de stora västerländska företagen,att det är viktigt att de immateriella monopolen har giltighet på alla världensmarknader. Men det kan ifrågasättas om en sådan ordning är ett samhällsintresseens för de rika länderna. Det är det uppenbarligen inte för de fattigaländerna. En internationell kommission som nyligen på den engelska regeringensinitiativ granskat dessa frågor uppmanar i sin slutrapport de fattigaländerna att inte skriva på de internationella överenskommelser kring patent-och upphovsrätt som kan finnas såvida de inte själva finner att det liggeri deras intresse. Och de rika länderna bör undvika att trycka på för att fåtill stånd en samordning.(7) Patentsystemet har en tendens att gynna det stora företaget på detlilla företagets bekostnad – och det är möjligt att denna tendens kan kommaatt förstärkas. Det har naturligtvis alltid varit så att det stora företaget medstora ekonomiska resurser har haft en fördel visavi den enskilde uppfinnareneller det lilla företaget när det gällt att kunna försvara ett eget patent ellerkunna ta strid om någon annans patent. Men det är sannolikt att den starkesrelativa makt kommer att bli ännu större. Det hänger samman med hurmarknaderna för ny teknologi är strukturerade. Där finns på ett specifiktproduktområde för det mesta några få stora företag som vart och ett ägerett antal relevanta teknologier. Dessa företag kan i vissa branscher samarbetai patentpooler eller andra arrangemang där man efter vissa regler byterpatent och andra teknologier med varandra (vilket för övrigt är arrangemangSkotten James Watt uppfann inte ångmaskinen men gjorde en rad förbättringar.På denna ritning från Deutsches museum syns flera av Watts olika patent, blandannat den separata kondensorn (condensator), som möjliggjorde en minskadenergiförbrukning och planetväxeln (planetengetriebe) som omvandlar den framochtillbakagående rörelsen till en roterande.9697

som också måste förhandlas fram och som har sina egna transaktionskostnader).Men där finns regelmässigt också ett antal små, mindre och medelstoraföretag, kanske också enstaka privatpersoner, med patent på attraktivateknologier och dessa måste lyckas i en förhandling med ett ledarföretag,undantagslöst ett stort företag. Det lilla företaget sitter med nödvändighetpå understol i en sådan förhandling. Antingen accepterar det de villkorsom erbjuds och teknologin kommer till användning. Eller också accepterarman det inte och då är det liktydigt med att patentet blir, och kanske oftaförblir, outnyttjat.Teoretiskt skulle man, slutligen, kunna tänka sig en annan nackdel medett brett använt patentsystem – att det finns (8) en risk för felallokering.Marknaden borde fungera så att de patenterbara idéerna fick mera resurserän de icke-patenterbara. Det följer av att det som kan patenteras, alltannat lika, ger en högre förväntad avkastning. Om detta i praktiken är ettproblem finns det knappast någon som kan uttala sig om. Men det kan varavärt att nämna.Den samlade bilden blir problematisk. De administrativa kostnadernaökar liksom transaktionskostnaderna på marknaderna för nya idéer, det gällerbåde för patent- och upphovsrätter. En allt större del av marknadsekonomin,och då den del som mest tydligt har med dynamik och tillväxt attgöra, blir berörd av monopol. Och det finns, som vi sett, en hel rad andraproblem kring hur patent- och upphovsrättssystemen fungerar.Problemställningen är därmed formulerad.PATENT OCH UPPHOVSRÄTT– ÄR DET INSTITUTIONER SOM BEHÖVS?Den fråga vi skall ställa är om patent- och upphovsrättssystemen är berättigadeinstitutioner i ett modernt samhälle av västerländskt slag. Eller meratydligt formulerat – vad skulle, allt annat lika, hända med ekonomi och tillväxtom de intellektuella monopolen togs bort? Vi ställer med andra ord fråganmed ett nyttoperspektiv för ögonen. Betyder det att vi då blundar förde moraliska och filosofiska argument som säger att den som har arbetatfram en ny produkt eller en ny uttrycksform alltid äger det han eller hon harskapat? Nej, så är det givetvis inte. Äganderätten till det som uppfinnareneller upphovsmannen har skapat kan aldrig ifrågasättas. Det vi sätter underdebatt är om det intellektuella monopolet är samhällsekonomiskt rimligtoch motiverat.Det senare är viktigt och måste särskilt betonas. Äganderätt och upphovsrätt(för att ta det som exempel) är inte samma sak, det är något vi oftamissar när vi talar om de här frågorna. Det jag äger bestämmer jag över.Och ingen skall kunna ta ifrån mig det utan att jag är med på det. Om detändå sker är det stöld. Upphovsrätt är något annat, man kan säga att det ären påbyggnad på äganderätten. Det är musikerns eller författarens ellerfotografens tidsbegränsade och exklusiva rätt att kontrollera hur hans ellerhennes musik eller manuskript eller bilder används, hur många kopior somfår göras (därav namnet copyright), på vilket sätt de får säljas, hur verket fårframföras eller användas etcetera.Att vi måste skilja mellan äganderätt och upphovsrätt leder till en viktiginsikt – skulle upphovsrätten tas bort återstår äganderätten. Jag har somupphovsman alltid äganderätten till det jag har skapat. Jag skulle med andraord i en värld utan upphovsrätt, precis som idag, kunna sälja till exempelmin musik till ett förlag, rätten till ”first sale”. Och förlaget skulle sedankunna sälja musiken vidare på marknaden. Men det skulle finnas en viktigskillnad. Eftersom upphovsrätten skulle vara borta i denna tänkta värld,skulle förlaget inte längre kunna sätta upp gränser för hur många kopiorsom får göras, hur verket får framföras etcetera.Vi skall närma oss frågan i tre steg. Det första via det historiska perspektivet,vad kan patentets och upphovsrättens historia säga oss? Det andrasteget är en redogörelse för vad vi vet om hur det ser ut i verkligheten, hurpatent- och upphovsrättssystemen uppfattas och fungerar idag. Det tredjesteget är det formella. Finns det något i den ekonomiska teorin som stöderbehovet av det intellektuella monopolet?Det historiska perspektivetDet första vi kan lära av historien är att patentet är en mycket gammal institution.Det första kända patentet utfärdades i Italien 1421.9899

Det man också kan lära är att historiskt har patentet använts som ett politisktinstrument, eller mera korrekt uttryckt som ett instrument i händernapå makten, en kung eller senare ett parlament. I bästa fall har det använtsför att åstadkomma eller påskynda en utveckling som var bra för landet ochdess medborgare, i sämsta fall som en privilegierätt som delades ut tillmaktens gunstlingar och lakejer. Det senare var uppenbarligen fallet i Englandi slutet av 1500-talet. Det gick så långt att den engelske regenten ibörjan av 1600-talet tvingades uttala att monopol är lagstridigt (”monopoliesare things contrary to our laws”). Men mera intressant, han uttaladeockså att det kunde göras undantag från denna huvudregel om lagstridighetom det kom fram uppfinningar som det fanns ett allmänintresse att stödja.Detta synsätt kodifierades så småningom, 1624, i ”Statutes of Monopolies”,det som har kommit att kallas världens första patentlagstiftning.Bortser vi från privilegiesystemets avarter är den röda tråden i alla tidigaformer av patentlagar en politisk vilja att försöka åstadkomma en förändringi samhället. Det kunde handla om att påskynda en utveckling av industrioch hantverk i en viss, politiskt önskvärd riktning (som med manufakturpolitikeni Sverige under 1700-talets första hälft). Eller det kunde handla om attgarantera offentlighet åt tillverkningsmetoder eller produkter som i nästaled skulle kunna innebära ekonomiska framsteg och att få tillgång till produkteroch processer som inte tidigare fanns i landet men som ansågs angelägna.Men det handlade uppenbarligen också om att uppmuntra uppfinningar,metodförbättringar och nya sätt att arbeta. I det avseendet finns entydlig parallell till hur dagens patentsystem är tänkt att fungera. Men ocksåen grundläggande skillnad. Dåtidens beslutsfattare utdelade patent förspecifika ändamål, för mer eller mindre klart avgränsade verksamheter. Dagenspatentsystem erbjuder ett tidsbegränsat monopol till alla uppfinnareoch andra, oavsett ändamål eller verksamhet, förutsatt att de uppfyller villkorenför patenterbarhet.Historien berättar också att de intellektuella monopolen från tid till annanvarit ifrågasatta och att det långt ifrån alltid rått politisk konsensus kringKodak tvingade upphöra med produktionen av sin ”instant kamera” sedan företagetfällts för att ha plagierat Polaroid. TM40764.100

ehovet av dessa institutioner. Det gällde bland annat i samband med attUSA fick sin första patent- och upphovsrättslagstiftning år 1790. Det ärkänt att flera av de mest prominenta grundlagsfäderna, bland andra ThomasJefferson, var motståndare till denna lagstiftning. Det gällde i synnerhetpatentet. Benjamin Franklin, en annan tongivande person under den amerikanskarevolutionen (men också uppfinnare av bland annat åskledaren),vägrade att ansöka om patent för en av sina uppfinningar med följande,närmast litterära, motivering: ”As we enjoy great advantages from theinventions of others, we should be glad of an opportunity to serve others byany invention of ours; and this we should do freely and generously.”Långt senare, särskilt under ett par decennier efter 1850, kom en liknandediskussion om patentinstitutets berättigande att föras också i Europa.Det har sagts att det under en period stod och vägde. Å ena sidan fanns dekrafter som såg patentet som en merkantilistisk kvarleva bland andra, ochsom sådan borde avvecklas. Mitten av 1800-talet var den stora avregleringsperiodeni Europa. Å andra sidan fanns det gott om motstånd frånekonomer och näringslivets företrädare. Den kände engelske filosofen ochekonomen John Stuart Mill var vid den här tiden en av de mest inflytelserikaförespråkarna.Kan vi för framtiden dra några slutsatser av patentets och upphovsrättenshistoria? Det är inte lätt. Det finns visserligen anledning att notera attpatentet måste vara en av de äldsta näringspolitiska institutionerna som vikänner till. Och det blir i sig ett argument för patentsystemet. Har en institutionöverlevt i flera hundra år, både förindustriell tid och mer än två århundradenav industrisamhället, har den förmodligen – prövad i en utdragen ”trialand error-process” – ett berättigande genom att bidra positivt till samhälletsutveckling. Mot det står att patentet har bytt skepnad. Under historiensgång har patentinstitutet glidit över från att ha varit ett verktyg för maktenatt påskynda utvecklingen på specifika områden till att ha blivit ett meragenerellt näringspolitiskt instrument.Upphovsrätten har en väsentligt kortare historia. En författares ensamrätttill sina skrifter erkändes först i England i början av 1700-talet. Upphovsrätti modern mening fick vi i samband med franska revolutionen ochden lagstiftning som följde i början av 1790-talet – och ungefär samtidigt iUSA. I Sverige gavs författare ensamrätt till sina tryckta skrifter år 1810.Man kan kanske säga att sedan industrialismens födelse i slutet av 1700-talet har patentet och upphovsrätten följts åt, och inte så sällan i debattenblandats ihop på ett olyckligt sätt.Det empiriska perspektivetDe empiriska studier som gjorts kring patentsystemets effekter, alltså studierav hur det ser ut i verkligheten, gör en sak särskilt tydlig. Det är produktbranschersom läkemedel och kemi som har mest nytta av patentetsom institution. För andra sektorer, och det inkluderar hightech-branschersom elektronik, data, telekom och bioteknik, spelar patentet en mindre roll,låt vara att det utnyttjas som vi strax skall se.Patentet som skyddsmekanism, som skydd mot att konkurrenterna kopieraren ny produktidé, tycks inte stå i fokus för företagen. Patentet är baraen av flera metoder som företagen använder för att värna om avkastningenpå en uppfinning eller annan nyskapelse – och således inte den mest betydelsefulla.För de allra flesta företag (således med läkemedelsföretagensom undantag) är två metoder viktigare än patent. Dels sekretess, alltså attman på olika sätt försöker skydda det utvecklingsarbete man håller på medfrån insyn. Dels att vara först ut på marknaden (”first mover”). Andra metodersom företagen använder sig av för att skydda värdet på sina uppfinningarär investeringar i marknadsföring och varumärke.Patentet som ett strategisk och taktiskt verktyg är däremot att döma avvad företagen säger viktigt. Man patenterar vissa teknologier för att skaffasig ett gott utgångsläge i förhandlingar med konkurrenter och andra företagsom äger i sammanhanget relevanta teknologier. Patentet som ett kort ien förhandling är väl verifierat i olika empiriska undersökningar. Det gällersärskilt inom high tech-branscherna där, som vi redan diskuterat, det ärmera regel än undantag att utvecklingen av en slutprodukt kräver att ettstort antal oberoende företag måste samverka, både konkurrenter till ledarföretagetoch andra företag. Ett annat strategiskt användningsområde äratt patentera för att göra det omöjligt för andra att patentera samma idé,102103

det som i den amerikanska litteraturen brukar kallas patentblocking. Företagenpatenterar också i vissa fall för att reducera risken för kostbara domstols-eller förlikningsförhandlingar kring en nyutvecklad teknologi.Det finns även empiriskt stöd för att företagen i vissa branscher tenderaratt patentera sina produkter och idéer eftersom konkurrenterna gör det.Patentet blir ett uttryck för en managementmässig Följa John-effekt.Patentet som incitament för nyskapande, det mest centrala politiska måletmed ett intellektuellt monopol, får inte särskilt stor tyngd i de empiriskastudierna. I en översiktsartikel som studerat tre av de mest kända amerikanskaundersökningarna skriver författarna sammanfattningsvis. ”In anutshell, patents are an important inducement to invention in only a fewindustries [läs läkemedelsindustri och kemisk industri]. And this conclusionholds for most industries where firms do a lot of R&D.”Sammanfattningsvis kan man säga att den forskning som man oftastrefererar till målar en förhållandevis enstämmig bild – patentinstitutet framstårinte på något sätt som avgörande för företagens benägenhet att investerai nyutveckling. Bilden blir snarare att eftersom patentsystemet finnsså gäller det att utnyttja det som ett managementmässigt verktyg, i förhandlingareller för att blockera för konkurrenter. För läkemedelsföretagen måsteden bilden nyanseras något. Det tycks som om dessa företag anser attpatentet är väsentligt för att skydda mot produktkopiering. Däremot finnsdet inte empiriskt underlag för att hävda att patentet i sig är ett avgörandeincitament för företagen att utveckla nya läkemedel eller för att satsa merpå utveckling. Det är troligt att för läkemedelföretagen gäller idag därvidlagsamma huvudregel som för alla andra (större) produktföretag – att det ärnödvändigt att ständigt nyutveckla för att ekonomiskt överleva.Till verklighetsbilden hör också en helt annan iakttagelse – vi vet att dynamisktnyskapande är möjligt utan patent eller upphovsrätt. Det finns ettstort antal verksamheter och marknader där nya produkter och nydanandei andra former kommer i en ständig ström trots att det saknas patent- ellerupphovsrätt. Modebranschen är ett exempel. Det är en extremt konkurrensutsattbransch. Den kännetecknas av kreativitet och av ett oupphörligt flödeav nya alster från ett antal modeskapare, kläder som dessutom inomloppet av några månader utan särskild ersättning kopieras av effektiva företagsom H&M och Zara och ställs till massmarknadens förfogande till lågapriser. Hur kan en sådan bransch ekonomiskt överleva när det inte ansesmöjligt i andra branscher med samma kännetecken, en nyskapad produktsom avsätts på en massmarknad?Ett annat exempel är den finansiella sektorn. Som en följd av avregleringenav de finansiella marknaderna, en process som i flertalet OECD-länderbörjade under 1970-talet och var avslutad i mitten av 1980-talet, inleddesen period av ständigt pågående produktutveckling. Den tidigare så konservativafinansbranschen blev ett eldorado för nytänkande och nya konstruktioner,inte minst på penning- och kapitalmarknaderna. Det var visserligeninte en utveckling där varje ny produkt som inom läkemedelsindustrin krävdemiljarder i FoU men inte så sällan fordrades betydande investeringar imjukvaror, datakapacitet och marknadsföring. Det fanns inget skydd motatt dessa produkter kopierades av konkurrenterna. Företagen, oftast investmentbanker,fick förlita sig till det värde som låg i att vara först ut påmarknaden. Och det fungerade. De företag som på ett visst produktområdehade blivit kända för att leda utvecklingen, kunde behålla sin positionoch uppenbarligen få täckning för de kostnader som en offensiv produktförnyelseförde med sig. Annars skulle inte flödet av ständigt nya produkterha fortsatt som det har gjort.Det vi finner är således att företag i hårt konkurrensutsatta branschersom mode och finans sätter av stora resurser för att skapa nytt trots att detinte delas ut något monopol för det som nyskapats.Slutligen en kort kommentar om det tredje perspektivet, det teoretiska.Det teoretiska perspektivetSedan några decennier är den konventionella visdomen bland ekonomer attinnovationer, och vi talar då om kunskapsbaserade innovationer, inte kommertill stånd i tillräcklig omfattning utan patent. Anledningen är att en välfungerande marknad tenderar att prissätta en ny kunskapsbaserad produktmycket lågt, så lågt att intäkterna inte täcker kostnaderna för att ta framden nya produkten.104105

Jag skall inte belasta texten med en djupare diskussion på den här punkten.Vi kan nöja oss med att konstatera att detta resonemang på senare tidhar kommit att ifrågasättas. Och med det faller också det formella stödetför patentet bort.Vad kan vi dra för slutsatser om vi samlar ihop det historiska, empiriskaoch teoretiska perspektivet till en helhetsbild? Ja, det vi vet är att patentethar varit med under flera århundraden och att patenträtten och upphovsrättenhar följts åt, ofta med samma typ av argumentation, sedan industrialismensbarndom under senare delen av 1700-talet. Det intellektuella monopoletär med andra ord en ordning som haft en flerhundradeår lång ”trialand error-period”. Det borde tala för att det är en samhällsnyttig institution.Men den slutsatsen kan vara förhastad.Det har visats att ett land tillväxtmässigt kan utvecklas väl, ungefär somkringliggande länder, utan patentlagstiftning. Nederländerna och Schweizfick inte en patentlagstiftning förrän en god bit in på 1900-talet. De klaradesin tillväxt under perioden från 1800-talets mitt fram till första världskrigetlika bra som de europeiska länder som under samma period hade en patentlagstiftning.Det tycks som om en nationell patentlag i det fallet integjorde någon skillnad. Och det finns historiska exempel på att inte hellerupphovsrätt gör någon skillnad. Det är känt att under 1800-talet kundeengelska författare, som i sitt eget land var skyddade av upphovsrätt, påsamma bok tjäna mera pengar på den amerikanska marknaden som saknadeupphovsrätt. Det förklaras, inte särskilt förvånande, av att amerikanskaförläggare fann att det var ekonomiskt fördelaktigt att teckna avtal med populäraengelska författare innan boken hade publicerats i England. Författarnautnyttjade helt enkelt sin ”first sale”-rätt. Den ekonomiska rationalitetenför förlagen låg i att vara först ut på marknaden.Man kan säga att slutsatsen att varken patentet eller upphovsrätten görnågon skillnad ligger nära vad de mer aktuella empiriska studierna visar.För det är svårt att komma ifrån intrycket att patentet för företagen och upp-1891 fick Johan Petter Johansson patent på skiftnyckeln med den konstruktionden har idag. Vid hans död 1943 innehade JP Johansson 118 olika patent. Denförsta skiftnyckeln tillverkades 1892 på den verkstad som senare blev Bahco.TM16410.107

hovsrätten för konstnärer och andra kulturella nyskapare inte är en särskiltavgörande ordning för incitamentet att skapa. Det gäller också för de produktcentreradebranscherna som läkemedel och kemi. Det är däremot avallt att döma en ordning som när den finns används av företagen för att påolika sätt skaffa sig ekonomiska fördelar. Samma sak gäller i fallet upphovsrättmen då av andraleds-företagen, förläggarna, film- och musikdistributörerna.Det är ingen tillfällighet att det var filmbolaget MGM som drevden juridiska processen mot Grokster som jag beskrev tidigare.Och använder vi den enkla trestegsmodellen, den som jag inledde med,som stöd för analysen blir slutsatsen att patent- och upphovsrätten intelängre behövs. I det moderna samhället är incitamentet att nyutvecklainbyggt så att säga i systemet, företagen måste helt enkelt ständigt nyutvecklaför att överleva i konkurrensen. Det är en starkare drivkraft än vad ettpatent- eller upphovsrättsskydd någonsin kan vara. Behåller vi i en sådansituation det intellektuella monopolet riskerar vi att den enda kvarvarandeeffekten blir rent-seeking och omotiverade inkomstöverföringar. Det kanminska tillväxten och snedvrida resursanvändning och marknadsstruktur.Det är tankeväckande att empiri och teori kommer att sammanfalla omde nya ekonomiska teorierna visar sig hålla (vilket jag tror). I så fall kommerdet inte längre att finnas teoretiskt stöd för det lagstiftade immateriellamonopolet. Det behövs med andra ord ingen patent- eller upphovsrättsinstitutionför att undvika underinvesteringar i utveckling i det moderna, kunskapsbaseradesamhället. Eller uttryckt på annat sätt. Det ligger nära tillhands att se på patentet och upphovsrätten som institutioner som hör tilldet gamla företagets era och som kommer att kastas ut i takt med att detnya produktionssystem som nu håller på att utvecklas får en mer dominerandeställning.Kommer det att bli så? Möjligen.Det här är en bearbetning och förkortning av en rapport som jag tidigareskrivit för Forum för småföretagsforskning (Patent- och copyright – behövsdet?, FSF 2005:1). Den rapporten, som också innehåller utförliga referenser,kan gratis laddas ner på FSFs hemsida, www.fsf.se.Ove Granstrand*PATENTENS ROLLI DEN SVENSKAINDUSTRIELLAUTVECKLINGEN IGÅR,IDAG OCH IMORGON”The failure to developsystematic property rights ininnovation up until fairly moderntimes was a major source of theslow pace of technologicalchange.”Douglass North*Avsnittet Gnosjöregionen är författat av Marcus Holgersson baseratpå ”The role of patenting in a Swedish entrepreneurship area – Thecase of the Gnosjö region”, en bakgrundsrapport till den statliga offentligautredningen ”Patent och innovationer för tillväxt och välfärd” (SOU2006:80), utgiven på Fritzes, Stockholm, 2006.108109

Idag har nästan alla världens länder någon form av patentsystem, det villsäga ett system med lagar och patentverk som ger forskare och uppfinnaremöjlighet att få patent om deras uppfinningar uppfyller vissa krav. Sådanapatentsystem har funnits i över 500 år och det första skapades i Venedigunder 1400-talet för att stimulera uppfinningar i samband med gruvdriftoch vattentransporter och också för att stimulera invandring av utländskaingenjörer.Patent har således funnits mycket länge – längre än industrialismen –och finns idag nästan överallt i världen, det vill säga i länder med helt olikaindustrier och ekonomier. De juridiska kraven för att få patent är ganska likartade.Enkelt uttryckt krävs att uppfinningarna ska vara nya på marknadendet vill säga nya för alla, nyttiga för några (ej nödvändigtvis för alla) i någonPatentskyddets funktion på en marknadFörsäljningsvolym1Antal säljare,inklusive konkurrenterKonkurrenters(imitatörers)försäljningInnovatörersförsäljningTidTidsförsprång på marknadengenom patent, sekretess och snabbhetmening samt ha uppfinningshöjd, det vill säga inte vara uppenbara eller triviala.Om någon får patent på en uppfinning så innebär det att han eller honensam äger uppfinningen och får utnyttja den eller sälja den kommersielltunder viss tid, vanligtvis 20 år, i det eller de länder där patent har sökts ocherhållits. (Något världspatent med ett globalt patentverk finns inte ännu.)Om man inte söker eller får patent får man fortfarande utnyttja uppfinningenkommersiellt men då i konkurrens med andra, som kanske kommit påsamma sak eller kopierar hela eller delar av uppfinningen. Med ett gott patentskyddså kan man således förbättra sina möjligheter att vara ensam påmarknaden under viss tid. Det finns också andra sätt att skapa ett sådanttidsförsprång på marknaden, till exempel genom att hålla uppfinningen ellerdelar av den hemlig eller att helt enkelt vara snabbare ut på marknadenmed den än andra och sedan också konkurrera med pris, kvalitet, annonsering,service, förbättringar etcetera. Patent är således inget universalmedelför kommersiell framgång utan bara ett av flera konkurrensmedel. Figurentill vänster ger en förenklad bild av hur patent som ensamrätt – ihop medsekretess och snabbhet – kan skapa en position som i princip är ensam påen marknad under viss begränsad tid.HISTORIAPatentsystemet har uppstått och utvecklats historiskt främst i Europa ochUSA och har således 500 år på nacken. Systemet har därigenom överlevtmånga djupgående tekniska, ekonomiska, industriella och politiska omvälvningar.Det har alltså visat stor förmåga till anpassning och överlevnad, vilketi sig kan tolkas som tecken på dess fundamentala karaktär och fortsattaanpassning och överlevnad, trots – eller på grund av – den starka kritik ochkrav på förändring som det från tid till annan har blivit utsatt för.Delvis är idén om en tillfällig privat äganderätt till intellektuella skapelsersom uppfinningar och konstverk djupt rotad i mänsklig natur – tänk bara påhur vi kan känna att vi äger eller kontrollerar våra hemliga idéer och vill hanågot i utbyte för att avslöja dem. Till största delen är idag idén om en tillfälligprivat äganderätt till uppfinningar och andra allmännyttiga skapelser grundadi behovet att stimulera innovationer och entreprenörskap och därmed110111

tillväxt och välfärd. För att uppnå dessa mål måste patentsystemet skapaoch vidmakthålla en balans mellan privata, individuella intressen och allmännasamhällsintressen, och mer specifikt intresset att skapa innovationeroch intresset att sprida dessa till många människor till rimliga priser.Med andra ord att skapa en balans mellan innovation och imitation ellermellan tillfälliga monopol och fri konkurrens. Detta är naturligtvis svårt attgöra löpande under lång tid och under varierande förhållanden i en komplexvärld.Har då patentsystemet lyckats uppnå sina mål under sin långa historia?Denna fråga går med dagens begränsade historiska kunskaper bara attbesvara i grova drag. Det finns exempel på hur vetenskap, teknik och innovationerhar blomstrat utan ett patentsystem, till exempel i antikens Greklandeller medeltidens Orient och Kina, liksom hur närvaron av ett patentsystemmisslyckats därmed. Vissa länder har haft patentsystem långt innande industrialiserades, till exempel Italien, England och USA och vissaindustrialiserades utan ett utvecklat patentsystem, till exempel Holland ochSchweiz. I grova drag kan då sägas att ett patentsystem vare sig varit nödvändigteller tillräckligt för en teknisk och ekonomisk utveckling. I många enskildafall av företag och även industrier har dock patent spelat en stor roll.Till exempel så fick telefonens uppfinnare, amerikanen Alexander GrahamExempel på svenska teknikbaserade storföretagFöretag Grundat (år) FöretagsursprungVolvo 1926 ImitationEricsson 1876 ImitationAsea 1883 ProduktinnovationSandvik 1862/1868 ProcessinnovationAstra 1913 ImitationAlfa-Laval 1883 ProduktinnovationAtlas Copco 1873 ImitationSKF 1907 ProduktinnovationAGA 1904 ProduktinnovationBell, genom ett starkt patent möjlighet att bygga upp en telefonindustri på1870-talet och framåt. Samma kan sägas om radioindustrin med uppfinnaresom Marconi och svenskättlingen Alexandersson. Bell försummade dockatt söka patent i Sverige, vilket möjliggjorde för Lars Magnus Ericsson attbygga upp telefonföretaget LM Ericsson i Sverige.Många gamla svenska storföretag kunde byggas upp genom egna patent,andra genom att först kopiera utländsk teknik och sedan genom egnapatent. I nästan samtliga fall finns exempel på hur viktiga patenterade uppfinningarvarit för företagets utveckling i olika skeden. Tabellen ger en listapå sådana exempel.Nutid”Every year the company submits around 100 patent applications concerningnew inventions. Today the company has over 4,400 valid patents. Inthe business area Sandvik Tooling, about 70 procent of the products arepatented! This is a very great competitive advantage for Sandvik.” SandviksVärld (2005/2006, s 30).Det intellektuella kapitalets nya dominansFramväxten av en alltmer – snarare än ny – kunskapsbaserad ekonomi harskett gradvis under många sekel. Skall man peka ut en tidsperiod då ekonomiernai de viktigaste i-länderna började domineras i någon ekonomiskmening av kunskap och intellektuellt kapital så är det 1980- och 1990-talet.Ser man till orsakerna bakom denna utveckling så finns starka skäl att varateknocentrisk och peka på betydelsen av nya teknologier som ackumuleratsöver lång tid. I förhållande till kunskap i allmänhet har teknisk kunskapspeciella egenskaper som gör den särskilt kumulativ och värdeskapande iett ekonomiskt system. Speciellt nya informations- och kommunikationsteknologierhar möjliggjort:a. En radikalt ökad produktion och snabbare global distribution av data,information och kunskap;b. En minskning av transaktionskostnader på informations- och kunskapsmarknader,inklusive teknologimarknader och informationsmarknader med112113

många små mikrotransaktioner, varigenom gamla marknader växer och effektiviserassamtidigt som helt nya marknader skapas;c. En ökad privatisering av intellektuellt kapital och dessas intäktsströmmargenom såväl legala som tekniska medel (till exempel kryptering ochelektroniska lås).Intellektuellt kapital kan enkelt definieras som icke-fysiskt, icke finansielltkapital. Idéer, kunskap, kompetens, relationer och innovationer är viktigakällor till intellektuellt kapital, men enbart under förutsättning att intäkternadärifrån kan privatiseras av företag och andra aktörer, åtminstone delvisoch temporärt. För detta krävs att management, ekonomi, immaterialrätteroch teknik samverkar. Ett antal indikatorer visar således att denna kapitaltypalltmer har kommit att dominera i företags tillgångar, investeringar ochresultat i termer av tillväxt, vinst, sysselsättning med mera. Dominansen avintellektuellt kapital uttryckt i börsvärden världen över har inte heller rubbatsav att den så kallade IT-bubblan sprack. Dominansen skulle i själva verketklara ytterligare ett antal börsbubblor av motsvarande storlek. Vad somemellertid är nytt och förmodligen bestående är stora svängningar i finansmarknadernasföretagsvärderingar.Vidare slits inte kunskap ut eller förbrukas om den används utan växerstadigt. Inte minst sker detta genom att möjligheter till nya kombinationerav existerande kunskapselement skapas, kombinationer som i sin tur utgörnya kunskapselement och så vidare.Det går således att konstatera att en ny typ av kunskapsbaserad ekonomihar kommit för att stanna, en ekonomi som är ny i meningen att den nyligenkommit att domineras av kunskap och intellektuellt kapital. Uttrycket”den nya ekonomin” är emellertid missvisande genom att det indikerar atten helt ny typ av ekonomi skapats som snabbt har ersatt en gammal ekonomi.Man bör notera i detta sammanhang att alla gamla grundläggande institutioneri ett kapitalistiskt ekonomiskt system inte har förändrats i grunden(till exempel privat företagsamhet, marknadskonkurrens, privata vinster ochLM Ericsson tillverkade telefoner, till höger, efter Siemens & Halske AG’s modell,till vänster, och gjorde inte någon hemlighet av det. TeM60094, TeM42312.115

privat äganderätt). Snarare har dessa institutioner stärkts och internationaliseratsunder 1990-talet efter Sovjetimperiets fall.NutidshistorikI början av 1980-talet men med rötter bakåt i tiden initierades i USA ett antalåtgärder som kom att leda till en förvånansvärt snabb och sedan internationelltbred övergång till en ny immaterialrättslig regim. Möjligheterna atterhålla och utnyttja immateriella rättigheter stärktes på olika sätt, specielltpå patentområdet. Högsta domstolen i USA (Supreme Court) tillät patenteringav levande organismer och mjukvara. En specialiserad appellationsdomstol(Court of Appeals for the Federal Circuit – CAFC) inrättades.Denna kom att döma oftare än tidigare till patenträttsinnehavarens fördeloch samtidigt utdöma väsentligt högre skadeståndsbelopp, vilket sammantagetökade värdet av en patenträttighet. En serie patenttvister startade,bland annat mellan USA och Japan, vilka utvecklades till formliga patentkrig.Konkurrensmyndigheter förändrade vidare sin syn på patent från att primärtvara hindrande för statisk konkurrens till att primärt vara främjande förinnovationer och därmed dynamisk konkurrens. Högsta politiska och industriellaledningen med Ronald Reagan och ett antal kongressmän ochstorföretagsledare (till exempel från Pfizer och IBM) med flera drev aktivtfrågor och kampanjer, och nya förordningar och lagar instiftades, dock ingaväsentligt större lagändringar. Bland annat underlättades universitetenspatentering. Internationella frågor rörande immaterialrätt lyftes över frånWIPO till GATT och drevs aktivt av USA:s förhandlare som ett led i en såkallad trade related approach för immaterialrättsliga frågor, vilket resulteradei det internationellt viktiga TRIPS-avtalet från 1994.En viktig bakomliggande orsak till dessa händelser var den hotande ökningenav japansk och övrig asiatisk teknikbaserad konkurrenskraft relativtUSA, ett hot som blev uppenbart på 1980-talet. Sammantaget innebardessa händelser framväxten av den så kallade pro-patent-eran, först i USAoch sedan i resten av världen, där den kom att dominera under 1990-talet.Därmed markerades en tydlig och relativt snabb övergång från en gammalregim med genomsnittligt svaga immateriella rättigheter i olika länder till enny regim med starka sådana.Denna snabba framväxt av en ny immaterialrättslig regim samspeladeförstås med den långt mer gradvisa framväxten av en alltmer kunskapsbaseradekonomi och man kan fråga sig vad som var hönan respektive ägget.En närmare analys indikerar att den nya immaterialrättsliga regimen mer varen konsekvens av än en orsak till den alltmer kunskapsbaserade ekonominsframväxt. Man kan till exempel notera att de industrier som producerade deinformations- och kommunikationsteknologier som i hög grad bidragit tillökningen av intellektuell kapitalbildning (dator-, telekom-, halvledar-, mjukvaruindustrinmed mera) ursprungligen växte fram före pro-patent-eran utanstarka immaterialrättsskydd.KritikEn allt starkare kritik mot den nya immaterialrättsliga regimen har ocksåväxt fram från olika håll, till exempel från utvecklingsländer och från anhängareav den så kallade open source-rörelsen. Kritik mot patentsystemet haralltid funnits men fått ökad styrka och delvis ny inriktning under senare år.Kritikerna hävdar att den nya immaterialrättsliga regimen har utformats alltförmycket i storföretagens intresse, speciellt de amerikanska, och att denblivit kontraproduktiv och snarare hindrar än främjar den tekniska och ekonomiskautvecklingen. Bland annat kritiseras att man grovt sett får patentpå alltför mycket (till exempel mjukvara och affärsmetoder) och alltför lätt(det vill säga med för låga krav på uppfinningshöjd), att patenttvister blir förmånga och för dyra, att små teknikbaserade och teknikberoende företagblir missgynnade, liksom utvecklingsländer, och att systemet helt enkelt blivitför dyrt om alla kostnader, inklusive transaktionskostnader, räknas in. Enväxande del av kritiken är informerad och seriös samtidigt som patent- ochimmaterialrättsområdets växande uppmärksamhet och popularitet lockar inmånga nya intressegrupper med högst varierande insikt och förståelse,inte minst ekonomer som liksom många andra i stort sett försummatpatentfrågor under lång tid. Snabbheten i pendelrörelsen från en svag tillen stark immaterialrättslig regim ger i sig anledning att bevaka om denna116117

utveckling gått för långt i vissa avseenden, vilket kan befaras. Kunskapslägetom dessa frågor är dock bristfälligt av historiska skäl, speciellt vad gällerempiriska studier och erfarenheter.NUTIDA EXEMPEL PÅ PATENTENS ROLLLosec-patenten – värdefullt formuleradeLäkemedlet Losec (omeprazol) mot magsår utvecklades på Astra-Hässle iMölndal och lanserades med första försäljningsår 1988. Det blev snabbten succé och var under ett antal år världens mest sålda läkemedel. Baspatentetpå den verksamma substansen söktes 1979 i Europa och USA blandannat och beviljades 1981 i USA, det vill säga dess giltighetstid i USA löpteut 1999. (Patentet fick sedermera tre års förlängd giltighetstid.) Baspatentetfår anses vara ett starkt formulerat patent med stor uppfinningshöjdoch blockeringseffekt. Losec representerade en helt ny biologisk mekanismbaserad på protonpumpshämmare och var därmed en radikal innovationsom fick mycket stor tillväxt och lönsamhet. (Värdet av patentet haransetts ligga i intervallet 15–30 miljarder US dollar.)Denna innovation bidrog mer än någon annan av Astras förhållandevismånga andra radikala innovationer till att göra Astra till ett av de 15 största,globala läkemedelsbolagen i världen från att före Losec varit bland de 40största. Astra-Zeneca var 2004 det sjätte största läkemedelsföretaget ivärlden med en försäljning av receptförskrivna preparat på 21,4 miljarderUS dollar, rankad efter Merck och före Novartis.Losec vidareutvecklades efterhand, bland annat med en förbättrad formav inkapsling av den verksamma substansen vilket gav ett så kallad formuleringspatent.Denna typ av patent hade inte samma höga uppfinningshöjdsom det ursprungliga substanspatentet. Ett väsentligt steg i kommersialiseringenav Losec var just framtagningen av en fungerande farmaceutiskberedning. Astra sökte och erhöll således patent på beredningen, vilketvisade sig vara mycket värdefullt i konkurrensen med generikaföretag, detvill säga företag som säljer läkemedelskopior. En extra månad utan generika-Detta patentbrev utfärdades 1876 och innehåller ett patent på en skördemaskinav Helge Palmcrantz. TM21096.118

konkurrens uppgavs i media vara värd åtminstone 100 miljoner US dollarför Astra. Om ett patent eller flera patent i följd av detta slag fördröjer generikakonkurrensmed säg åtta år, vilket inte är orealistiskt i fallet Losec, såinnebär detta grovt räknat ett (odiskonterat) patentvärde på närmare tiomiljarder US dollar.Astra (sedermera Astra-Zeneca) har också tvingats försvara sina patent iett antal domstolstvister i olika länder. I USA är det härvidlag högst troligtatt Astra gynnats av den ökade benägenheten hos domstolar att inte ogiltigförklaraett attackerat patent.Fallet Losec illustrerar således hur patent med såväl hög som låg uppfinningshöjdbidrar till en mycket stor värdetillväxt. Grundförutsättningen föratt ett förbättringspatent skall ge stor värdetillväxt har dock varit en radikalgrundinnovation. Fallet illustrerar också – speciellt om det studeras mer idetalj – hur en så kallad evergreening-strategi med uppföljningspatenteringav mer inkrementella följduppfinningar kan bli mycket framgångsrik.Läkemedlet Nexium, som är en efterföljare (andra produktgeneration) tillLosec, illustrerar ytterligare den ekonomiska vikten av även tekniskt-vetenskapligtsett mer modesta framsteg och ständigt förbättringsarbete på entillväxtväg. Tillsammans illustrerar fallen det viktiga samspelet och synergiernamellan radikala och inkrementella innovationer.Osseointegration – en patenteradgenerisk teknik som ger tusentals jobbUnder det tidiga 1960-talet upptäckte professor Brånemark på medicinskafakulteten vid Göteborgs Universitet att levande vävnad har förmågan attintegrera med titan (osseointegration). Vid den tiden skulle ingen ha förutsettatt långt över 1500 anställda inom minst tre svenska företag skulle försörjasig på tekniken år 2004.År 1978 licensierade Brånemark den patenterade Brånemark-teknologinmed ensamrätt för alla tillämpningar ovanför nyckelbenet till Nobel Industriessom planerade en diversifiering på det medicinska området. Teknologinshuvudapplikation har blivit dentala implantat.Efter inledande svårigheter, tvivel och skepsis hos praktiker kom tillväx-ten i det bildade företaget (senare omdöpt till Nobel Biocare) igång efteren medicinsk konferens i Toronto 1982. Med stöd från den svenska Socialstyrelsenbehandlades de första patienterna (främst politiker och skådespelare)under mitten av 1980-talet. År 1989 blev företaget vinstgivandeoch börsnoterades 1994. Efter ett framgångsrikt samarbetsprojekt ochnågra förvärv blev Nobel Biocare ett schweiziskt holdingbolag med huvudkontori Zürich i juni 2002. År 2004 hade Nobel Biocare 1430 anställdamed totalintäkter på 388,4 miljoner euro (cirka 3,6 miljarder SEK) och ennettovinst omkring 95,5 miljoner euro (cirka 0,9 miljarder SEK).I samband med att nya tillämpningar söktes för Brånemark-teknologinkom Nobel Biocare att grunda och avknoppa företaget Entific Medical Systems1999. Företaget tillämpade samma grundteknik, men inom marknadernaför benförankrade hörapparater och ansiktsproteser. I mars 2005köptes Entific med sina cirka 100 anställda av det australiensiska företagetCochlear Corporation för 195,3 miljoner US dollar (cirka 1,5 miljarderSEK).AstraTech är ett dotterbolag till Astra med en omsättning år 2005 påöver två miljarder SEK fördelade på tre produktområden, varav dentalaimplantat är det snabbast växande. AstraTech utvecklade ett system fördentala implantat under sena 1980-talet och var en av världens fyra störstaföretag år 2005 inom detta område.Hela marknaden för dentala implantat har växt snabbt med en omsättningstillväxtpå mer än 20 procent under senare år.Nokias nya vägval till patent – en trend?Nokias patentförvärv formligen exploderade i början av 1990-talet på grundav tvister med IBM och Motorola. Patentstrategin i början av Nokias egeninterna ”pro-patent-era” var enkel. Patent togs på i stort sett allt som gickoch kvantitet sattes före kvalitet. Omkring år 2000 gjordes en global omorganisationmed rekrytering och utlokalisering av patentarbetare, funktionelltkopplade till en global FoU-organisation, dock med en stor FoU-koncentrationkvar i Finland, speciellt inom Nokias långsiktiga forskning. Totaltvar (per 2005) cirka 40 procent av Nokias cirka 50 000 anställda involverade120121

i FoU. Cirka 50 procent av all FoU var kvar i Finland. Den långsiktiga forskningenbedrevs inom Nokia Research Center (NRC) med 1200 personer,varav 900 i Finland. NRC stod år 2005 för cirka 30 procent av Nokias drygt1200 förstagångsansökningar.Numera söks patent mycket mer selektivt än förr och (ekonomisk) patentkvalitetsätts före kvantitet. Mestadels väljs den så kallade PCT-vägenför ansökningar, en väg som växt kraftigt i betydelse. Val av patentverk ochpatentbyråer (patentombud, patenttjänsteföretag) blir mycket en konsekvensav lokalisering av patentarbetet vilket i sin tur blir en konsekvens avlokalisering av FoU. Någon övergripande koncernstrategi för förstagångsansökningarfanns år 2005 ännu inte, men några beteenden började etableras.För det första så ansågs förstagångsansökningar till Finland på finskadöda. Att skriva patenttext på finska tedde sig meningslöst. Detta beroddeockså på patentverkets liberala inställning till patentansökningarnas språk,vilket också kan vara engelska, med krav på översättning senare. Förstagångsansökningartill finska patentverket på engelska blev därmed inte enhelt död väg. Till exempel inlämnades spekulativa ansökningar ganska oftasom nationella (=billiga) ansökningar och då prioritetstiden gick ut, dödadesden finska ansökningen utan att någonsin översättas, medan prioritetenutnyttjades utomlands eller via PCT-vägen om inte projektet stoppades.Detta ledde till att väldigt få finska patent meddelades Nokia. Nokia var inteheller störste patenterare i Finland, utan topplatserna intogs av företagmed en traditionell modell för förstagångsansökningar, som till exempelMetso (som ju också är stor i Sverige genom sin FoU i före detta KarlstadsMekaniska Verkstad för pappersmaskiner).En struktur byggdes vidare upp för rationell patentering. En allokeringsmatrisgjordes upp för allokering av patentansökningar till olika patentbyråerrunt om i världen, patentbyråer som utvärderas med avseende på ett antalkvalitetskriterier samt avseende risk för eventuella intressekonflikter. Av decirka 50 stycken ombud som användes globalt var bara tio procent finska.Ramkontrakt som stipulerar pris, kvantitet, kvalitet etcetera. skrevs medrespektive utvalda patentbyråer. Vissa stora patentbyråer i Europa och USAvar speciellt utvalda som specialister för Nokias räkning (det vill säga ettslags out-house filing centers). Vid val av ombud liksom val av patentverkvar nationsgränser irrelevanta (däremot naturligtvis inte vid val av nationellamarknader för följdansökningar). Nokia har sålunda numera visavi patentombudtagit en mer aggressiv och genomtänkt roll i ett hierarkiskt uppbyggtsystem för underleverantörer av patenttjänster.Slutligen har varje enhet i Nokia internt uppsatta mål och riktlinjer för patentarbetet.Olika ansökningsvägar graderas och viktas och vägvalet görssom regel av interna patentingenjörer. Nokia (liksom de flesta storföretag)har många olika affärer med många olika patenteringsmöjligheter och korskopplingarmellan affärer och patent. Man eftersträvar därför en klusterbildningav cirka tio patentansökningar på närliggande saker som sedan får gågenom samma patentbyrå. Härigenom fås en enklare struktur av patentkluster(patent modules) och dessas kopplingar till affärsenheter (businessmodules). Alla patentkluster ingår i någon av fyra portföljer. Portföljerna ärförhållandevis självständiga och har egna prioriteter och uppgifter inomsig. Beroende på teknologi och Nokias position används de patent ochpatentansökningar som ingår i en portfölj på olika sätt. Typiskt är att ettkluster erbjuds för licensiering (inom standard och bilateralt). Andra kluster/enskildapatent reserveras för produktdifferentiering. Ett tredje användningssättär för defensiva ändamål, etcetera. Också open source-alternativetkommer alltmer in i bilden, men beslutsfattandet för detta ändamålär åtminstone inte tillsvidare portföljbaserat, utan beslutas högre upp i FoUorganisationen.GnosjöregionenPatenttillväxtutredningen 2005–2006 (SOU 2006:80) syftade till att kartlägganedgången i patenteringsfrekvens bland svenska företag samt att geförslag på förbättringar av olika slag vad gällde de positiva sambandenmellan patent, innovationer, entreprenörskap och tillväxt. I samband meddenna utredning gjordes en delstudie baserad på intervjuer bland små ochmedelstora företag i Gnosjöregionen som varande en utpräglat entreprenöriellregion belägen på tillväxtaxeln från Stockholm till Köpenhamn. Enrad intressanta iakttagelser gjordes, varav några presenteras här.122123

En genomgående åsikt bland de intervjuade företagen i Gnosjöregionenvar att kravet på uppfinningshöjd för att få patent var för lågt ställt. Lågtställda krav på uppfinningshöjd försvårar för ett litet företag att ha en aktivpatentstrategi. En anledning till detta är att stora företag, med stora resurserför patenteringsarbete, rullar ut så kallade patentmattor, vilket förenklatinnebär att allt som går att patentera inom ett visst område patenteras. Ettcitat av en småföretagare kan illustrera:”Uppfinningshöjden har sjunkit alldeles för lågt. Numera finns ett virrvarrav patent inom branschen vilket resulterar i stora svårigheter för småföretagatt hantera de stora företagens patentmattor.”Ett företag med detta problem beskrev en aktiv patentstrategi som meningslös,då det helt enkelt skulle innebära för mycket arbete att försökaundvika att ansöka om patent som anses för lika redan patenterade uppfinningar.Därmed finns en intressant paradox i patentsystemet. Å ena sidanska det fungera som stimulans för innovationer och entreprenörskap, då innovatörenmed ett patent får skydd för att själv kunna kommersialisera sinuppfinning. Å andra sidan kan ett litet innovativt företag ofta inte åtnjutasamma fördelar från patentsystemet som ett stort företag, då de resursersom krävs för detta (särskilt när kravet på uppfinningshöjd är lågt) är störreän vad det lilla företaget kan uppbringa.Inte bara bristande resurser gjorde att de små- och medelstora företageni Gnosjöregionen hade svårt att utnyttja patentsystemet till fullo. Detfanns dessutom en bristande medvetenhet om hur lite som krävs för att enuppfinning ska vara patenterbar. Sällan ansågs företagens innovationervara riktiga innovationer, utan endast nödvändiga små förbättringar somkrävs för att behålla efterfrågan på produkten. En kommentar var att ommedvetenheten hade varit större om patentsystemet och det låga kravet påuppfinningshöjd så hade fler patentansökningar tveklöst lämnats in.Det fanns också en övertro på att uppfinningsrikedom och entreprenörsskicklighetkunde kompensera för brister i uppfinningars patentskydd. Enförekommande åsikt var att en sann entreprenör inte ska behöva patenteraBilden visar en modell av en slåttermaskin, uppfunnen av Helge Palmcrantz(1842–1880), som fick patent beviljat 1876. TM 13215.125

sina uppfinningar, eftersom lösningen och erbjudandet till kunden ska varatillräckligt bra för att lyckas stå emot konkurrenter ändå. Ett par citat från intervjuernakan illustrera detta:”I Gnosjöregionen gör vi saker, och om någon annan börjar göra sammasaker så gör vi det ännu bättre.””Jag skulle skämmas om vi tog patent på varje liten grej. Vi vill ta ett samhällsansvar.”Entreprenörsandan i Gnosjöregionen innehåller alltså en slags ingenjörsmässigperfektionism inom vilken ett patentsystem ibland anses vara merhämmande än främjande för samhället i sin helhet. Även detta är en paradox.Uppfinningar, företag och patent ska gå hand i hand – inte skilda vägar.FRAMTID”Well-defined and enforced intellectual property rights are important toeconomic growth. The Administration continues to enforce vigorously therights of American intellectual property owners.” Economic Report of thePresident, Washington 2006”Future competition in the world is IP competition.” Wen Jiabao, Kinas premiärminister,juni 2004. (IP står för intellectual property och avser intellektuellegendom)Asiatisk patentpolitik – ett tänkvärt scenarioUtvecklingen mot en alltmer kunskapsbaserad och immaterialrättsligt orienteradekonomi samverkar också med starka historiska tendenser mot ökadinternationalisering och globalisering. Den starka ekonomiska tillväxten iAsien är därvidlag välkänd. Flera skäl talar nu för att länder i olika utvecklingsstadierkommer att fortsätta inte bara att föra en kraftfull innovationsochtillväxtpolitik utan också att koppla denna politik till en pro-aktiv patentpolitik.En övergång från en svag till en stark nationell immaterialrättsligregim används också i ett lämpligt utvecklingsskede för att växla över frånen upphämtningsfas till en framträngningsfas, vilket samtidigt försvårar förländer längre ner på utvecklingsstegen att åka snålskjuts i sin upphämtningav andra länders tekniska försprång. Detta har skett först i Japan, sedan iKorea och sker nu och framöver i Kina och sannolikt också i Indien. Utvecklingeni Indien i detta avseende är dock fortfarande av främst inhemska skälosäker, men flera ekonomiska och politiska aspekter talar för att Indienkommer att gå samma väg.Konsekvenserna av denna utveckling kommer att bli mycket stora och utmanandeför svensk industri, inte minst dess små och medelstora företag(SMF). Det finns för närvarande en utbredd och befogad kluvenhet inom i-världen om hur Kina och Asien i övrigt skall betraktas från teknikprotektionistiskautgångspunkter. Oron är stor över piratkopiering, inte minst blandsvenska SMF. Oron borde vara större för vad som händer när kinesiskaoch koreanska företag med flera börjar patentera i stor och strategiskt genomtänktomfattning och svenska företag, stora såväl som små, möter deraspatentmattor och strategiskt uppbyggda patentportföljer. Licensaffärer,ökad konkurrens, minskade marginaler, överhyrningar av nyckelpersonal,uppköp och samgåenden kommer då troligen att öka liksom patenttvister,samtidigt som en hel del piratkopiering kommer att leva kvar.En föreställning om att man kan konkurrera framgångsrikt enbart medinnovationer och entreprenörskap blir då förrädisk, dels för att japanska,kinesiska, koreanska, indiska och andra företag i Asien och andra delar avvärlden kommer att göra det lika bra eller bättre och billigare, dels därför attde också i ökande grad konkurrerar med patent och andra former av immaterialrättsligtskydd. De japanska storföretagen har sedan länge visat provpå detta. Föreställningen att japansk industri enbart varit duktig på att imiteraoch skulle få svårigheter att innovera har i stort sett kommit på skam.Den japanska nationella satsningen på intellektuell kapitalbildning för närvarande,en satsning som också fokuserar mycket på japanska SMF, kommer,förutom att ge resultat i Japan, att tjänstgöra som förebild för andraasiatiska länder även om satsningarna där ser olika ut.I början av 1990-talet genomfördes en svensk studie i PRV:s och Ingenjörsvetenskapsakademins(IVA) regi, en studie som bland annat jämfördesvenska och japanska storföretags patentering. Studien med dess patentstatistikoch analys av patentrelaterade affärshändelser bidrog till att126127

väsentligt höja medvetenheten om och insatserna för ökad patentering isvensk storindustri. Denna höjning i Sverige kom cirka tio år efter uppstartenav pro-patent-eran i USA, där man tidigare identifierat och börjat åtgärdabehovet av en nationell satsning på patent och immaterialrättsliga frågor.Innovationspolitiska åtgärder av detta slag är viktiga tidiga indikationer i ettscenariobyggande, liksom tidiga insatser för utbildning av patentingenjörersamt omorganisationer. Patentstatistik med alla sina brister utgör trots alltefterföljande indikationer, även om sådan statistik allmänt sett är värdefullför analys av tekno-ekonomisk utveckling, men mestadels då på ett merdetaljerat plan. Forskar- och ingenjörsutbildningen i Japan, Kina, Korea ochIndien med mera är således viktig att bevaka i allmänhet och utbildningenav patentingenjörer och övriga patentspecialister i synnerhet i detta sammanhang.Materialet i denna artikel består till stora delar av bearbetningar av ”TheEconomics and Management of Intellectual Property”, utgiven på EdwardElgar Publishing Ltd, Cheltenham, U.K., 1999, samt ”Patent och innovationerför tillväxt och välfärd” (SOU 2006:80), utgiven på Fritzes, Stockholm,2006. Den senare kan laddas ner gratis på regeringens hemsida, www.regeringen.se.För ytterligare information, se www.ip-research.org.Marianne Levin*SVENSKAFÖRENINGENFÖR INDUSTRIELLTRÄTTSSKYDD1908–2008Den 12 mars 1908 besöktesStockholm av professorn vidhandelshögskolan i Berlin,Albert Osterrieth, som vargeneralsekreterare i den internationellaföreningen för industriellträttsskydd, AIPPI (AssociationInternationale Pour la Protectionde la Propriété Industrielle).*Delvis baserat på underlag som har tagits fram av jur. kand.Marie Dahlgren128129

Osterrieths syfte med besöket var bland annat att propagera för det industriellarättsskyddet i allmänhet och för AIPPI. Det särskilda skäl som föranleddeOsterrieths besök var emellertid att ett antal svenska industriföreträdarehade erbjudit Sverige som värdland för den internationella föreningensVIII kongress. I spetsen för denna grupp fanns två av de ledande företrädarnaför svensk industri, direktören för AB Separator, John Bernström,och disponenten för Stora Kopparbergs Bergslag, Erik Johan Ljungberg,samt patentingenjören Thure Wawrinsky, som 1891 hade startat en framgångsrikpatentbyrå i Stockholm.Osterieth avslutade sitt entusiasmerande föredrag med att framhålla attom man kan säga att ett land med en framåtgående industri behöver ettstarkt industriellt rättsskydd, så var Sverige enligt hans uppfattning i stortbehov av förbättringar i en sådan riktning. Det var en syn som uppenbart deladesav de närvarande och bifallet var livligt. Efter föredraget gjorde Wawrinskyslag i saken och föreslog att en svensk förening för industriellt rättsskyddskulle bildas och stå som värd för den stundande kongressen. Förslagetaccepterades omedelbart och en interimskommitté tillsattes. De drivandekrafterna vid föreningens tillkomst var av naturliga skäl personer som hadekommit i kontakt med det internationella konferens- och föreningsarbetet pådet industriella rättsskyddets område. Det var utöver de redan nämndaframstående industriföreträdarna – Bernström och Ljungberg – dels Patentochregistreringsverkets ledande män med patentverksdirektören HjalmarBennich i spetsen, dels vissa patentombud, däribland Wawrinsky.Den 13 maj 1908 hölls det konstituerande mötet för den Svenska Föreningenför Industriellt Rättsskydd i AB Separators lokaler inför ett 40-tal närvarande.I stadgarna (§ 1) framhölls att föreningens ändamål var:”…att bidraga till utvecklingen af den inhemska lagstiftningen och till enenhetlig rättstillämpning rörande industriell äganderätt (patent-, varumärkes-,mönster-, modellskydd, åtgärder till skydd mot annan illojal konkurrensmed mera), äfensom att på grundvalen af den internationella konventionentill skydd för den industriella äganderätten ytterligare befordra tillkomstenaf enhetliga, med den svenska industriens intressen förenliga bestämmelserpå den internationella skyddslagstiftningens område.”Medlemsavgiften skulle vara tio kronor för enskild medlem samt minst 25kronor för annan medlem (§ 3), och styrelsen skulle bestå av minst 15 ochhögst 20 personer, som inom sig valde ordföranden, vice ordförande,sekreterare och skattmästare (§ 4). Erik Johan Ljungberg valdes till föreningensförsta ordförande. Han var en mycket passande sådan med ett stortinternationellt kontaktnät, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien ochen skicklig innovatör med ett tiotal egna patent. Johan Bernström valdes tillvice ordförande och Thure Wawrinsky till sekreterare. Övriga ledamöter var:direktör Gustav Berg, AB Lux, domänfiskal Conrad Carleson, bergsingenjörGunnar Dillner, Johnsonkoncernen, patentombud John Edberg, direktörJ Sigfrid Edström, ASEA, professor Birger Ekeberg, direktör Axel Estelle,Nya Ackumulatoraktiebolaget Jungner, ingenjör John Hammar, advokat ErikMartin, direktör Arthur Thiel och professor Karl Wallin, Kungliga TekniskaHögskolan (KTH). Den nya föreningens styrelse började genast arbetetmed att organisera AIPPI-kongressen, där sekreteraren var en nyckelfigur.Utöver det internationella kongressåtagandet fanns det emellertid ävenett starkt svenskt motiv för att bilda en svensk rättsskyddsförening just år1908. Det var nämligen då som den så kallade Patentlagstiftningskommitténtillsattes med direktören för – på den tiden det Kungliga – Patent- ochregistreringsverket, Hjalmar Bennich, som ordförande. Utredningsuppdragetvar stort och omfattande, att anpassa och modernisera svensk rätt överhela det industriella rättsskyddets område, inklusive att föreslå en ny organisationför patentverket. Det fanns således ett uppenbart behov av ensammanslutning för alla som var intresserade av det industriella rättskyddetför att kunna utbyta åsikter och påverka lagstiftningsarbetet, oberoendeav särskilda facksynpunkter. Den nybildade svenska föreningen komockså att följa kommitténs arbete med ett intensivt intresse under det följandedecenniet.STOCKHOLMSKONGRESSEN 1908Den utlösande och mer direkta anledningen till att föreningen bildades varsom sagt att man faktiskt redan hade åtagit sig värdskapet för en AIPPIkongressi Stockholm. Den bakomliggande tanken var att Sverige på detta130131

sätt både omedelbart och långsiktigt genom en egen nationell föreningskulle förbättra sina möjligheter att hävda sig i det internationella industriellarättsskyddsarbetet. Den tanken låg rätt i tiden, och en internationell kongresslockade. På ett par månader hade cirka 200 enskilda och företagsmedlemmaranslutit sig till föreningen. Det är en imponerande siffra somvisar på det påtagliga svenska intresset för det industriella rättsskyddetoch dess internationella harmonisering, som hade påbörjats år 1883 medtillkomsten av det internationella fördraget, Pariskonventionen för industriellträttsskydd. Av de många nya medlemmarna bortföll visserligen en del sedan;det var först år 1933 som man åter hade nått cirka 200 medlemmar,som kan jämföras med dagens cirka 800.Med värdskapet för den internationella föreningens kongress i Stockholmden 26–30 augusti 1908 gjorde Svenska Föreningen för IndustrielltRättsskydd en flygande start. Kongressen blev en viktig och lyckad internationellmanifestation för det förhållandevis lilla och tämligen nyutveckladeindustrilandet Sverige. Den samlade cirka 300 deltagare från 26 länderoch fick stor publicitet i dagspressen. Förhandlingarna hölls i Riksdagshusetunder presidentskap av föreningens ordförande, Erik Johan Ljungberg.Kongressen resulterade i inte mindre än sju resolutioner, varav en gick utpå att tillsätta en kommitté för att studera hur frågan om illojal konkurrensskulle kunna tillfogas Pariskonventionen. En annan gick ut på positiva uttalandenom att brukskonsten (applied art) hade införts bland skyddsobjektenenligt det internationella upphovsrättsfördraget, Bernkonventionen omskydd för litterära och konstnärliga verk. Båda dessa områden är fortfarandeproblematiska när det gäller den praktiska gränsdragningen av rättsskyddetsgränser.Den unga föreningen hade naturligtvis inte själv de nödvändiga ekonomiskaresurserna, utan finansieringen av kongressen måste ske genom eninsamling. Men organisationskommittén – med gräddan av svensk industri iledningen – åtnjöt stort förtroende och lyckades på kort tid bland 30-talindustriföretag och enskilda medlemmar få ihop 14 750 kronor för att täckakostnaderna. (En viss prisrelation kan man få genom att den första T-FordenDisponenten för Stora Kopparbergs Bergslag, Erik Johan Ljungberg, var SFIR:sförste ordförande.132

som släpptes på hösten 1908 kostade 4 000 kronor.) Sedan allt var betaltkunde till och med ett överskott om 2 793:38 redovisas – ett belopp sommed vissa förbehåll överlämnades till föreningen som en gåva att användaspå det sätt som dess styrelse bestämde. Överskottet sattes i en kongressfondoch utgjorde ett viktigt startkapital för den kommande verksamheten.Det kan tilläggas att Sverige har varit värd för ytterligare två AIPPIkongresser,nämligen den 26–31 maj 1958 i Stockholm och den 8–11oktober 2006 i Göteborg. Båda får liksom den första kongressen år 1908anses ha bidragit till att på ett mycket positivt sätt sätta Sverige på detinternationella rättsskyddets karta. I samband med arbetet i AIPPI måstesärskilt direktör Sten Tengelins insatser framhållas. Tengelin valdes år 1967till vice ordförande och AIPPI-president efter 15 års engagerat arbetet iföreningen som bland annat generalsekreterare för det nordiska samarbetet.Som vice ordförande kom Tengelin att spela rollen som föreningensuppskattade utrikesminister under ytterligare ett decennium. Hans storainternationella engagemang bidrog till att cementera den svenska AIPPIgruppensställning i den internationella föreningen. Det följdes föredömligtupp av hans efterträdare som vice ordförande och AIPPI-president år 1977,advokat Örjan Grundén, med ett lika outtröttligt engagemang i dessa frågor.Att Sverige traditionellt får anses ha spelat en förhållandevis stor roll i detinternationella sammanhanget understryks också av att den sista konferensenom revision av Pariskonventionen ägde rum just i Stockholm år 1967.Samtidigt hölls även en konferens om revision av Bernkonventionen. Områdenaär inte bara närbesläktade; idag är det också uppenbart att det finnsmånga överlappningar. I AIPPI och SFIR behandlas därför sådana upphovsrättsligafrågor som är av mer industriell karaktär, exempelvis upphovsrättsligtskydd till databaser eller design.FÖRENINGENS TIDIGA HISTORIAGenom fokuseringen på kongressen började det ordinära föreningsarbetetpå allvar först under den senare delen av år 1908. Men då var verksamhetendesto livligare. Aktiviteterna framgår av de innehållsrika årsskrifterna från1909–1912. Man kan emellanåt med igenkännande leende se att proble-men i mångt och mycket var desamma då som nu. Naturligtvis är immaterialrätternasställning och utformning en helt annan, men det är framför alltomvärldsmiljön som är mycket annorlunda idag mot för 100 år sedan. Detfinns många exempel på nygamla frågor:– Den 18 oktober 1909 på Hotel Kronprinsen, Drottninggatan 29, redogjordebland annat advokaten, auditör John Tjerneld för den rörelse somfanns i Tyskland för att införa särskilda domstolar i mål angående industriellträttsskydd. I sammanhanget påpekades önskvärdheten av en lämplig sammansättninghos vissa av våra domstolar för behandlingen av sådana mål.Styrelsen fick i uppdrag att föra denna fråga vidare till regeringen. Det kananmärkas att Stockholms tingsrätt visserligen sedan länge är specialforumför patentmål, men vi saknar alltjämt lämpliga kommersiella domstolar sompå bred och sakkunnig bas kan hantera immaterialrättsmålen som helhet,och föreningen uppvaktar tillsammans med andra intressenter alltjämtregeringen för att få till stånd en sådan ordning.– Ett ytterligare exempel på vad som kan tyckas eviga immaterialrättsligaproblem är föreningens klagomål i skrivelse till Kungl Kommerskollegium år1928 beträffande dels de alltför höga avgifterna att upprätthålla ett patent,dels behovet att nerbringa balansen av inneliggande patentansökningar liksombalanserna inom rättskipningen. Patenteringen har visserligen numerahuvudsakligen överförts till det Europeiska patentverket, som dock inte hellerklarar av balanserna. Någon förbättring har inte heller skett beträffandeden svenska rättskipningens hastighet.Under den tid som Patentlagstiftningskommittén arbetade, åren 1908–1922, präglades föreningens verksamhet av naturliga skäl mycket av de frågorsom utreddes av denna. Det handlade om inte mindre än sju lagförslag.Många sammanträden ägnades således åt att diskutera aktuella frågorinom kommittén, eller åt att ta ställning till de framlagda förslagen. Föreningensinsatser får antas ha varit betydande, något som understryks av attflera medlemmar av föreningens styrelse tillhörde kommittén. Till de förslagsom ägnades särskild uppmärksamhet hör lagstiftning mot oriktiga ursprungsbeteckningarsamt betänkandet om patentverkets omorganisation.Andra sådana ämnen som togs upp vid föreningens möten var exempelvis134135

illojal konkurrens, patentskydd för den kemiska industrin innovationer ochanställda uppfinnares rätt.Vid sidan av Patentlagstiftningskommitténs arbete behandlade föreningenofta de internationella immaterialrättsliga frågorna vid sina regelbundnasammanträden. Särskilt stor uppmärksamhet tilldrog sig Washingtonkonferensenår 1911 för revision av Pariskonventionen. Före den konferensenhölls en livlig diskussion om förslagen, och efter konferensen redovisadesresultaten. Vidare var föreningen representerad vid åtskilliga internationellaoch andra utländska föreningskongresser under de första åren. Det var ettnaturligt utflöde av att den svenska föreningen ingick som en aktiv del iAIPPI men också av att då som nu var de immaterialrättsliga frågorna ochproblemen i hög grad internationella, även om de inte var i dagens meningglobala vid denna tidpunkt. Exempelvis hade AIPPI 26 nationella medlemsgruppervid Stockholmskongressen år 1908, och 1939 handlade det fortfarandeom en begränsad industrialiserad värld som engagerade ett 20-taleuropeiska länder samt USA, Kanada, Brasilien, Chile, Australien, Indien,Egypten och Sydafrika. Idag har Pariskonventionen över 170 medlemmaroch det finns AIPPI-grupper i cirka 65 av dessa länder.Frågan om Sveriges anslutning till de båda Madridkonventionerna av1891, det vill säga det internationella registreringssystemet för varumärkenrespektive regler om undertryckande av falska varumärken, var andra sådanaaktuella, internationella ämnen. Sverige kom aldrig att ansluta sig till detursprungliga Madridsystemet för internationella varumärkesregistreringar.Men vi anslöt oss 1995 till det anknytande Madridprotokollet från 1989,som numera i stort ger samma fördelar. I de flesta fall uttalade sig föreningenom de frågor som var under internationell behandling. Det är en traditionsom noggrant följts upp i våra dagar, antingen det gäller att svara på densvenska regeringens frågor eller delta i rapporteringen om nationella ochinternationella förhållanden till AIPPI.DEN FORTSATTA VERKSAMHETENEfter de första årens mycket livliga föreningsverksamhet skedde en viss avmattning.Detsamma gällde för övrigt AIPPI, som hade ett uppehåll i verk-samheten under krigsåren 1914–18. Den svenska föreningens verksamhetlåg i stort nere från hösten 1913 för att försiktigt återupptas ett par årsenare. Vid de få sammanträden som hölls under 1915 och 1916 inleddebyrådirektören vid patentverket och docenten vid KTH, Axel Hasselrot, diskussionerom Patentlagstiftningskommitténs nya lagförslag. De rörde delsom illojal konkurrens, dels mönsterskydd; det förra ledde till lagstiftning år1919, medan det senare las på is. År 1916 valdes universitetskansler CarlSwartz till ny ordförande i föreningen, och direktör Arthur Thiel, som varitordförande efter Ljungberg sedan år 1909 då han samtidigt var kommissarieför 1909 års Stockholmsutställning, blev nu i stället vice. I det sammanhangetgjordes också en del stadgeändringar, bland annat minskades styrelsemedlemmarnafrån 15 till tio; idag är antalet tolv.Först år 1918 upptogs föreningsarbetet åter med full kraft igen. Förstavärldskriget var avslutat och många verksamheter inom svensk industriblomstrade. Bland annat ökade antalet patentansökningar med 69 procentunder åren 1916–18. På våren 1918 efterträddes Swartz av kammarrättsrådetConrad Carleson som föreningens ordförande, och Axel Hasselrotblev dess synnerligen nitiska sekreterare. Juristprofessorn Birger Ekeberg,som år 1904 hade disputerat på avhandlingen Studier i Patenträtt I, tillhördeockså de starkt tongivande i föreningen. Han hade helt ung, vid 28 årsålder, kommit med i styrelsen från starten 1908. År 1922 valdes Ekerbergtill vice ordförande, en post som han innehade i tio år. Därefter fortsatteEkeberg, trots sina många uppdrag som bland annat justitieminister, justitieråd,hovrättspresident och riksmarskalk, att vara en aktiv ledamot av styrelsenända fram till år 1952, då han avböjde omval.Under Carlesons ordförandeskap utvecklades föreningen framgångsrikti olika avseenden, och åren 1918–1927 karaktäriserades av livlig verksamhet.Sammanträdena i medlemskretsen var många. Inte minst diskuteradesPatentlagstiftningskommitténs förslag (1919) till ny patentlag vid ett flertaltillfällen. Ett yttrande lämnades över förslaget liksom över andra förslag pådet industriella rättsskyddets område. Sammanträdesprogrammen fråndessa år visar att det var många ämnen som togs upp inom föreningen:aktuella frågor ofta i anslutning till något eller några rättsavgöranden, frågor136137

om tolkning av gällande lagbestämmelser, reformförslag, teoretiska utläggningar,framställningar av främmande rätt och redogörelser för internationellakonferenser och kongresser.Inslaget av utländska gästtalare var påtagligt och betydligt större än idag,möjligtvis beroende på att man i Sverige fortfarande sökte inspiration ochförebilder i de större europeiska länderna, där det industriella rättsskyddetvar mer etablerat. I dagens EU är lagstiftningssamarbetet givet och utrymmetför egna lösningar relativt begränsat, i varje fall när det gäller huvuddragen.Europeiseringen omfattar stora delar av immaterialrätten genomdirektiv och förordningar, och internationella harmoniseringsavtal kräver lojalefterlevnad.Den flitigaste föredragshållaren 1918–1927 var utan jämförelse föreningenssekreterare under många år, Axel Hasselrot. Andra återkommandeföredragshållare under dessa år var framför allt hans kolleger vid patentverket,främst generaldirektören, Eugen Björklund, som bland annat lämnaderedogörelser från Haagkonferensen för revision av Pariskonventionen år1925. Också ingenjör John A Markman var en återkommande talare i åtskilligapatent- och varumärkesrättsliga frågor.STRÄVAN EFTER NORDISKT SAMARBETEPerioden 1918–1927 präglades också i hög grad av en strävan efter skandinavisktsamarbete på det industriella rättsskyddets område. Alldeles bortsettfrån det naturliga med ett sådant samarbete på en språklig och allmänkulturellgemensam grund, fanns det också tidigt en insikt om att endastgenom samarbete skulle de mindre länderna effektivt kunna göra sina rösterhörda i de internationella sammanhangen. Men då kunde de till och medkanske få synergieffekt och spela en relativt stor roll. Redan 1918 söktedärför den svenska föreningen kontakt med systerföreningarna i grannländerna,Danmark och Norge, som båda hade stiftats år 1910. Men somska framgå av det följande uppnåddes ett manifesterat samarbete först ettdecennium senare. Vidare uppmanade föreningen vid flera tillfällen till1907 patenterade Ingenjör Sven Wingquist det första dubbelradiga sjävreglerandesfäriska kullagret. TM 25534.139

gemensamt arbete i Norden i lagstiftningssammanhang. Det får också ansesatt föreningens insatser hade stor betydelse för att ett officiellt nordisktlagstiftningssamarbete verkligen kom till stånd under 1920-talet, framförallt genom konferenser 1926 och 1927 om varumärkes- respektive ommönsterrätt.År 1919 startades föreningens tidning, Arkiv för Patent-, mönster och varumärkesskydd,med Axel Hasselrot som utgivare och outtröttlig redaktör.Arkivet (1919–1931) var en vidareutveckling av årsskriften (1909–1918).I de två första numren av Arkivet behandlade Hasselrot ingående fråganom just skandinavisk samverkan på det industriella rättsskyddets område ien – även med dagens mått mätt – radikal uppsats. Särskilt framhölls önskvärdhetenav vidare skandinavisk samverkan, som det tycktes råda enighetom. Däremot stod det öppet om de uppoffringar som behövde göras för attuppnå sådana mål, exempelvis fördröjningar i lagstiftningsarbetet. Det varockså en praktisk omöjlighet att sträva efter fullständig överensstämmelsemellan de skilda ländernas lagar. Men skillnader kunde accepteras om mani gengäld fick överensstämmelse i huvudsak. Det låg även ett värde i attgenom den skandinaviska (och numera nordiska) samverkan fick hela områdetslitteratur betydelse i en bredare krets.Det fanns redan vid denna tid också en målsättning att åstadkomma engemensam, skandinavisk patentförvaltning, oavsett att en sådan antogs fåvittgående konsekvenser; alltför vittgående har det emellertid uppfattatsockså på såväl 1940- och 1970-talen som på 2000-talet när samma frågaåter kommit upp. I första hand framhöll Hasselrot att man borde samverkabeträffande patenteringen och få till stånd en kvalitetsmässig nyhetsgranskningoch ett gemensamt utnyttjande av granskningsresultat. Ländernas patentmyndigheterskulle slås samman till ett gemensamt patentverk meninom denna ram behålla en självständig ställning. Ett sådant skandinavisktpatentverk skulle ha bättre resurser och större förutsättningar. Att enas omplatsen eller ledningen för ett gemensamt patentverk ansåg Hasselrot intebehövde ”a priori betecknas såsom oöverstigliga” frågor. Intrångsprocesserkunde visserligen avgöras i de skilda ländernas domstolar, men rättskipningenbeträffande de särskilda skandinaviska patentens giltighet ellerfortsatta bestånd måste dessförinnan slutgiltigt avgöras av en blandad skandinaviskdomstol. Beträffande varumärken borde det vidare vara möjligt attfå till stånd gränsöverskridande varumärkesrätter, och beträffande mönsterskulle det i varje fall föreskrivas om att ensamrätten inte kunde förloras genominförsel till ett annat nordiskt land.Utöver betydelsen av en enhetlig nordisk immaterialrättslig lagstiftningoch förvaltning ansågs framför allt idén om ett världspatent vara ett viktigtskäl för samarbete. Det målet var visserligen – då som nu – svårförverkligat.Men just eftersom den framtida internationella situationen var svår att överblicka,framstod det som ett naturligt led i stävan och utvecklingen mot ettvärldspatent att det fanns förbrödring, samförstånd och samverkan mellande skandinaviska länderna. Detta kunde också vara till nytta för den universellautvecklingen.EN NY PROFILHösten 1927 avgick Carleson som framgångsrik ordförande i föreningen.Han efterträddes av professor Gösta Eberstein, som sedan år 1916 varprofessor vid Stockholms högskola (numera universitet) i speciell privaträttoch finansrätt. Eberstein, som var adept till Ekeberg, hade sedan länge varitverksam inom föreningen som föredragshållare samt under åren 1912–16 som medlem av styrelsen. Hans avhandlingsämne år 1909 hade varit”Bidrag till läran om namn och firma enligt svensk rätt”.Eberstein kom att vara ordförande från 1928 till 1958. Under de 30 årenpräglade han starkt och mycket positivt föreningens verksamhet och gavden – i Carlesons efterföljd – i mångt och mycket dagens profil. Från attSvenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd huvudsakligen utvecklatssom ett organ för industrins och patentverkets intressen, är den idag enmycket brett förankrad förening som samlar alla som är intresserade av industriellträttsskydd, från akademiker, domare och tjänstemän till ombudoch industriföreträdare.Rättsvetenskapsmannen Gösta Eberstein var en äkta pionjär på immaterialrättensområde, och han författade talrika immaterialrättsliga arbeten.Bland hans många omfattande uppdrag i samband med lagstiftning märks140141

ordförandeskapet för Varumärkes- och firmautredningen (SOU 1958:10)och för Auktorrättskommittén (SOU 1956:25), som legat till grund för gällandelagar om varumärkesrätt (1960:664) respektive upphovsrätt till litteräraoch konstnärliga verk (1960:729). Med Eberstein som frontfigur ochtalesman fick föreningen ett nyanserat ansikte och kom indirekt att utövaett stort inflytande på svensk och nordisk lagstiftning. Ebersteins ordförandeskapoch engagemang i föreningen fortsatte tio år efter det att han gått ipension, och han kunde då lägga ner ännu mer tid på sådana frågor.En yngre jurist som under lång tid arbetade nära Eberstein var Åke vonZweigbergk. Redan 1932, som hovrättsnotarie, blev von Zweigbergk föreningenssekreterare och inträdde även som redaktör och ansvarig utgivareför den nya tidskriften, Nordiskt Industriellt Rättssydd. Sekreterarskapet iföreningen behöll han genom sin karriär på Patent- och registreringsverketfram tills han år 1958 blev dess generaldirektör och samtidigt valdes tillföreningens ordförande. Hans insatser över åren var väsentliga för föreningen.Liksom Eberstein var han starkt engagerad i det nordiska lagstiftningssamarbetetoch deltog även livligt i AIPPI:s verksamhet och fördeföreningens fana högt i de internationella sammanhangen.Ebersteins efterträdare på professorsstolen vid Stockholms universitet,Seve Ljungman, övertog så 1963 ordförandeklubban som han höll i medmild men fast hand under det följande decenniet. Ljungman hade varit föreningensvice ordförande från 1958, och som AIPPI-president stått värdför AIPPI:s XXIII kongress i Stockholm samma år. Hans tid som ordförandeinnefattade även värdskapet för de nämnda stora revisionskonferensernaför industriellt rättsskydd och upphovsrätt i Stockholm år 1967. Ljungmanmed sin stora musikalitet, sitt försynta sätt och sin vänliga intellektuellaframtoning var en stor tillgång i dessa sammanhang. För att illustrera hanspersonlighet kan som – i och för sig tidstypiska – rubriker på föredrag ellerartiklar nämnas: ”Några reflexioner kring den nya firmalagen och dess förhållandetill varumärkesrätten” eller ”Ett och annat kring industriellt rättsskydd”.Också Seve Ljungman hade ett viktigt samnordiskt utredningsuppdrag,Mönsterskyddsutredningen (SOU 1965:61), som lämnade ett på sinPatentbrev för det sfäriska kullagret, daterat den 6 juni 1907 (se sidan 138).142

tid mycket radikalt förslag och ledde till lagstiftning fem år senare. Det varhög tid, eftersom den tidigare svenska och högst begränsade lagstiftningenvar från 1898. 1970 stod Sverige så med Europas modernaste lagstiftningpå området med ett antal nya grepp som att inte göra skillnad mellannytto- och prydnadsmönster.FORMALISERINGEN AV DET NORDISKA SAMARBETETVid den första ansatsen till ett samarbete mellan de nordiska ländernasrättsskyddsföreningar 1918 var tiden ännu inte mogen. Men samarbetstankenvar väckt, och den fångades åter upp år 1929 av den danska föreningensordförande, højesteretssakfører, Albert V Jørgensen. Denna gångblev det slag i saken. På Jørgensen initiativ inbjöd den svenska föreningensstyrelse till ett förberedande möte den 30 september 1929.Det resulterade i att den 26–27 september 1930 stod den svenska föreningensom värd i Stockholm för ett större möte med delegerade från denordiska länderna. Utöver de danska, norska och svenska föreningarnasrepresentanter var det Centralhandelskammaren som företrädde intresseradekretsar i Finland vid det mötet, eftersom det ännu inte hade bildatsnågon finsk förening; den bildades först 1931. Under hösten 1931 sammanträddeåter representanter för de nu fyra rättsskyddsföreningarna iKöpenhamn, och Grundlinjerna för det nordiska samarbetet trädde i kraftden 1 april 1932.Därmed fanns det särskilt goda förutsättningar för de nordiska ländernaatt samlas kring de gemensamma frågorna, och det nära nordiska samarbetetblev det mest utmärkande draget i den svenska föreningens arbete islutet av 1920- och början av 1930-talet. Då las också grunden för de samordnadeutredningar som tillsattes under slutet av 1930-talet och syftadetill reformer av upphovsrätten, som lagfästes åren 1960–61. Vidare märkssärskilt det gemensamma arbetet med en modern patentlagstiftning, sompresenterades år 1963 i ett samnordiskt betänkande (NU 1963:6 Nordiskpatentlovgivning) – som blev av stor betydelse för både det nordiska ochdet internationella patentlagsarbetet – och de samverkande utredningarnaom mönsterskydd i början av 1960-talet som resulterade i mycket likalydandemönsterlagar.Allt sedan det första Nordiska Industriella Rättsskyddsmötet (NIR-mötet)anordnades av den svenska föreningen i september 1930 har sådanamöten – med uppehåll under krigsåren 1939–1945 – hållits regelbundetmed rullande värdskap. Vid det XX NIR-mötet i Borgholm år 1994 fannman att den snabba omvärldsförändringen gjorde det angeläget att sådanamötet hölls oftare, nämligen vartannat år. Som framkommit var NIR-mötenursprungligen avsedda för endast särskilt utsedda delegerade representanterfrån respektive nordisk förening. Men eftersom det med tiden var alltfler som var intresserade av att delta i möten på nordisk bas, och över huvudtaget allt fler immaterialrättsintresserade, ansågs det år 2004 varadags att bryta traditionen med delegerade. NIR-möten skulle vara öppnaför alla som vill delta i den nordiska och internationella debatten kringindustriellt rättsskydd.FRÅN ÅRSSKRIFT TILL NIRSom framkommit gav föreningen i början ut årsskrifter som tog upp stadgar,medlemmar och styrelsesammanträden. Men i samband med densvacka som uppstod i verksamheten 1913–18 och krigsläget låg den årligarapporteringen till medlemmarna nere. I mars 1918 utsändes emellertidåter en årsskrift som rekapitulerade den gångna perioden. Under de följandeåren, 1919–1925, gav föreningen sedan ut tidskriften, Arkiv för patent-,mönster- och varumärkesskydd. Arkivet rekapitulerade inte bara vad somhänt, utan innehöll också artiklar, debattinlägg och nyhetsinformation. Närdetta uppskattade organ upphörde, i samband med att Hasselrot gick ipension från sin byrådirektörspost i patentverket, producerades åter någrasamlade årsskrifter över föreningens verksamhet 1928 och 1930.När Arkivet upphörde som organ för föreningsverksamheten uppstoddet ett kännbart vakuum för det svenska industriella rättskyddet. Det hadebara haft en svaghet, både materiellt och finansiellt, att den endast vändesig till ett av de nordiska länderna. Men genom att det nordiska samarbetetsuccessivt formaliserades under de sista åren på 1920-talet, gick det ocksåatt år 1932 samla de nordiska rättsskyddsföreningarna kring en gemensamutgivning av Nordiskt Industriellt Rättsskydd (NIR). Den första redaktören144145

för NIR år 1932 var som nämnts Åke von Zweigbergk, som senare skullekomma att bli både generaldirektör för patentverket och den svenska föreningensordförande. År 1949 bytte tidskriften på Gösta Ebersteins initiativnamn till Nordiskt Immateriellt Rättsskydd för att bredda den redaktionellabasen, och de nationella upphovsrättsföreningarna trädde 1965 också insom huvudmän. Därmed hade Norden fått en professionell och modern bevakningav viktiga händelser på hela immaterialrättsområdet, som har mångagemensamma beröringspunkter. Tidskriften finns numera både som nättidningoch i en tryckt upplaga och är självbärande. Professor Ulf Bernitz ärordförande i redaktionskommittén och professor Per Jonas Nordell tidskriftensredaktör.SFIR IDAGI samband med Seve Ljungmans pensionering var det åter dags för ordförandebyte,och då skedde det också ett ordentligt generationsskiftegenom att Ulf Bernitz, bara 48 år, efterträdde honom både som professoroch som ordförande i föreningen år 1974. Föreningen hade då cirka 500medlemmar och antog år 1983 vid sitt 75-årsjubileum förkortningen SFIR.Bernitz hade börjat sin karriär i föreningen som föredragshållande hovrättsfiskalår 1964 om ”Industriellt rättsskydd och konkurrensbegränsning”, ochår 1970 var han publikdragare till årsmötet med ”Högsta Domstolen och immaterialrätten;gemensamma och principiella linjer i Högsta domstolens hittillsvarandebedömning av immaterialrättsmål samt synpunkter för framtiden”.Bernitz fick under sitt ordförandeskap uppleva hur immaterialrätteninte endast var en disciplin för de särskilt sakkunniga utan hur intressetspreds i allt bredare kretsar samtidigt som skyddet förstärktes och förfinades.Det passade utmärkt hans intellektuellt expansiva natur. Avtalet omhandelsrelaterade aspekter på immaterialrätter (TRIPS-avtalet) som slöts1995 utgjorde en bekräftelse på immaterialrättens betydelse för handeloch utveckling.Ungefär samtidigt som Ulf Bernitz överlämnade ordförandeklubban tillmig år 1996 började andra än enbart uppskattande tongångar att hörasom immaterialrätten. Det tog sig tack och lov inte uttryck i att immaterialrät-ten förlorade i intresse. Tvärtom, medlemskretsen har ökat och aktiviteternainom föreningen är om möjligt ännu fler. Men det vi talar om har blivit merkomplext med nya politiska balanser att ta hänsyn till, och nya aktörer görsig gällande både inom och utom landet. Immaterialrätter berör allt fler områdensom exempelvis världshälsa, världshandel och global jämställdhet.Den aktuella immaterialrättsdiskussionen präglas av att det inte har varit sålätt att avväga skilda intressen till den datatekniska, biotekniska och digitaliseraderevolutionen. Genom att immaterialrätten kommit att styra storadelar av kunskaps- och informationsflödet uppfattar många användareensamrätten som hot och hinder mot en upphovsrättslig allemansrätt, ochgenom att biotekniska uppfinningar kan patenteras har det slagordsmässigtframställts som att det går att få patent på liv.De nya och svåra frågorna har emellertid också fört med sig en massapositiva element, och det är många som är angelägna att hänga med idebatten. Det är inte heller endast de etablerade, immaterialrättens trognavänner, som kommer på mötena. Inte minst under senare år märks en påtagligföryngring i medlemskretsen, där både studenter och biträden deltar.SFIR är med andra ord en sammanslutning med utrymme för alla de åsiktersom bör göra sig hörda när det gäller att vidareutveckla det industriellarättsskyddet på ett balanserat sätt, och som följer av dess stadgar:Föreningen ska ha till syfte att främja förståelse för vikten av ett väl utvecklatindustriellt rättsskydd i vidaste bemärkelse, internationellt och nationellt,inbegripet skydd för uppfinningar, mönster och design, varumärke, firma,ursprungsangivelse och ursprungskännetecken (appellation d’origine)samt andra närstående immateriella rättigheter liksom ett effektivt rättsskyddmot otillbörlig konkurrens.Vidare ska föreningen sprida kännedom om gällande lagstiftning ochrättspraxis på området i Sverige och övriga Norden samt i andra ländersom spelar en viktig roll för rättsutvecklingen inom det industriella rättsskyddetsamt verka för en vidareutveckling av det industriella rättsskyddet,nationellt och internationellt, och en anpassning av detta till den industriellaoch kommersiella utvecklingens krav.Föreningen medverkar genom AIPPI-gruppen i den internationella fören-146147

ingens arbete med att dels ta fram nya och förbättra befintliga internationellakonventioner och andra överenskommelser inom immaterialrätten,dels verka för att dessa vinner en ökad internationell tillämplighet.För att fullfölja sina syften samlar föreningen medlemmar och andra intresseradetill seminarier, konferenser och diskussioner sex till sju gångerper år. Det brukar vara mycket välbesökta möten med cirka 60 till 130 personernärvarande. Deltagaravgiften är normalt låg (självkostnadspris ellerdärunder), eftersom föreningens ekonomi är god. Det ska inte finnas ekonomiskahinder för att ta del av den aktuella debatten eller orientera sig iframtidsfrågor.Genom den höga grad av specialisering som idag ofta krävs för att varariktigt kunnig – det gäller ofta även immaterialrättens skilda discipliner –har SFIR år 2003 inrättat fem ämnesgrupper för: patenträtt, känneteckensrätt,formgivningsrätt och upphovsrätt samt en så kallad TRIPS-grupp medfokus på övergripande internationella frågor. Tanken är att arbetet i gruppernaskall vara obundet till formen, att grupperna skall utgöra forum för allmännadiskussioner i de särskilda sakfrågorna, till viss del vara inriktat påatt besvara AIPPI-frågor samt vidare locka yngre personer att engagera sigi frågor de är särskilt intresserade av. Ämnesgrupperna spelar också en viktigroll när det gäller att välunderbyggt besvara de många remisser ochsamråd om ny nationell och internationell lagstiftning som föreningen deltari varje år.Efter tolv år som ordförande i SFIR kan jag sammanfattningsvis baraupprepa det jag gång på gång slås av vid våra möten: Det är synnerligentacksamt att vara ordförande i en förening som ständigt samlar så mångatrogna och intresserade medlemmar – och som ständigt blir fler! Jag ärtacksam över att få verka bland alla kunniga och engagerade personer pådetta spännande rättsområde, som ständigt fortsätter att förändras och utmanagenom sitt nära förhållande till innovation, marknad och kultur. Inteminst är det inspirerande att uppleva hur SFIR:s verksamhet efter 100 år ärmer aktuell än någonsin.MEDVERKANDEFÖRFATTAREPeter AdamssonAdvokat och verksam vid Sandart & Partners Advokatbyrå. Han är ocksåordförande för Föreningen Svensk Forms Opinionsnämnd.Lars BjörklundCivilingenjör, KTH, tillförordnad generaldirektör PRV.Ove GranstrandProfessor i industriell organisation och ekonomi vid Chalmers tekniska högskolamed specialisering på innovationsfrågor, entreprenörskap och intellectualproperty (immaterialrättsekonomi). Han har varit utredare i ”Patentoch innovationer för tillväxt och välfärd” (SOU 2006:80).Emma KlemanAnställd vid Tekniska museet och har arbetat som projektledare för utställningen.Niklas LundbladDoktor i informatik och medlem i regeringens IT-råd. Han arbetar på Google.Per Jonas NordellProfessor i civilrätt vid Stockholms universitet och adjungerad professor iimmaterialrätt vid Lunds universitet. Han är också chefredaktör för tidskriftenNordiskt Immateriellt Rättsskydd (NIR).148149

Karl-Henrik PetterssonEkonom, före detta bankman. Han har skrivit uppmärksammade böcker påtemat ekonomi och samhälle, bland annat Det herrelösa industrisamhället,Politikerna på efterkälken och Det exploderande storföretaget.Marianne LevinJur. dr, fil. dr h. c. (Hanken), professor i civilrätt vid Stockholms universitetoch föreståndare för Institutet för Immaterialrätt och Marknadsrätt (IFIM).Hon är bland annat ordförande i Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd(SFIR).150www.vinnova.se

www.aippi.orgwww.sfir.se

www.prv.se

AB VolvoAdvokatbyrå HH Partners ABAdvokatfirman Vinge KBAlfa Laval ABAutoliv ABGozzo Advokater HBGroth & Co ABIngenjörssamfundetMAQS Law Firm Advokatbyrå ABRoschier Advokatbyrå ABSCA ABScania ABSvenska Industriens Patentingenjörers FöreningSvenska uppfinnareföreningenUppdragshuset Sverige ABValea AB

Utställningen Likt/unikt är producerad av Tekniska museet och invigdes25 augusti 2008.Illustration: s 32 ur Det tryckta ordet; s 65 Wikipedia.Foto: s 132 Erik Johan Ljungbergs Utbildningsfond; s 138 Anna Gerdén;s 68 Louis Poulsen.Tack till: moderninterior.se, Lundgren&StrandbergRedaktörer Per Jonas Nordell, Lars Paulsson/Tekniska museetGrafisk form Mia Erlandsson/Tekniska museetFoto och digital bildbearbetning Truls Nord/Tekniska museetTryck HS grafiska, Stockholm 2008©Tekniska museet, FörfattarnaISBN 978-91-7616-066-4160