Självbiografiskt upprop om IT-historia Bakgrund ... - Tekniska museet

1.Självbiografiskt upprop om IT-historiaTom Wallin, Prästövägen 6, 13054 Dalarö, född 1933BakgrundJag är född i Enskede, men efter några år på Djurgården växte jag upp i Älta, Nacka, där minfar (med hjälp av släkten) byggde ett hus 1936. Min far var elektriker och min morbarnsköterska.Jag var äldst av fem syskon, varav en tös avled när jag var 10 år.I samband med hennes bortgång blev syskonen inlagda för scharlakansfeber och difteri ochjag förlorade en stor del av tiden i femte klass. Min lärare övertalade oss, efter en del tester,att jag ändå skulle ”hoppa över” sexan och börja i realskolan ett år för tidigt. Vi var bara trebarn från Älta skola, som började realskolan det året, varav endast jag tog examen.Föräldrarna var ytterst angelägna om att vi skulle skaffa oss en yrkesutbildning ochuppmuntrade och stödde på allt sätt vår fortsatta skolgång.Dom skilde sig och båda gifte om sig och fick var sitt ytterligare barn. Då var jag 17 år ochbodde kvar två år hos min far. Min far hade tolv kommunala uppdrag när han vid 54 års ålderavled i cancer. Min mor blev över 80 år………..FramtidsutsikterIntressen och fritidssysselsättningar i ungdomenSom sjuåring fick jag en fiol och började i Nacka Musikskola, som då var en av de främsta ilandet (tillsammans med Arvika). Så småningom blev jag medlem av ungdomsorkestern(mindre symfoniorkester). I femtonårsåldern övergick jag till klarinett och deltog då även i enliten blåsorkester och hade ett eget ”tremannadansband”. I familjen förekom mycketmusicerande, litteraturintresse och politiska diskussioner.Jag deltog, som de flesta andra, i många sorters idrott. Tennis och bordtennis var nog de endasporter där jag hade någon framgång, även om ishockey, fotboll och schack tog en hel del tid.Jag var även med och skapade idrottsklubbens tidning.Förväntat yrkesvalI 11-12årsådern byggde jag upp ett litet kemilaboratorium i en garderob med skrivbordet somlabbänk. . Inspirationen till detta fick jag troligen från Bolins kemiexperimentböcker? Jagcyklade in till Grave, då på Malmskillnadsgatan, och tiggde laboratorieutensilier och en delkemikalier. Resten av kemikalierna kom från min morbrors Järn&Färghandel, där jag oftaferiejobbade.Kemiintresset ökade under realskoletiden (Allmänna linjen) och en kemilärare (Bror Jarl)inspirerade mig och bl a lånade han mig sina handskrivna anteckningar om olika avsnitt.Fritidslivet med skolkamraterna var omfattande och mycket viktigt för mig.Som 14-åring praktiserade jag på Atlas Diesels stållaboratorium och jag hade redan då enstark önskan att bli kemist och jag vet att jag insåg att för att förverkliga detta krävdesomfattande studier.

Föräldrarnas påverkan bestod i att önska mig en gedigen yrkesutbildning inom ett områdesom intresserade mig och vilja att däri stödja mig ekonomiskt. Dom visste nog inte mycketom kemi och hade liten erfarenhet av högre studier.Fortsatta studier och signifikativa händelser2.Efter c:a ett år på ett cereallaboratorium blev det kemilinjen på Tekniska läroverket iStockholm (En studierådgivare hade avrått mig från att läsa kemi, p g a arbets-marknadslägetoch föreslog bygglinjen i stället).Kemikurserna var ett stort nöje för mig och Carl Du Rietz (”pH-Calle”) och en svensklärarevar särskilt inspirerande. Studieresan till ett flertal viktiga svenska industrier var synnerligengivande. Raster och håltimmar användes i stor utsträckning till bridgespel.Rädsla för att bli ”fackidiot” gjorde att jag sträckläste skönlitteratur så mycket jag orkadeunder studieåren och jag jobbade som biografmaskinist på Sandrews för att förstärkaekonomin.Efter militärtjänst och kadettskola arbetade jag ett halvt år som rationaliserings-ingenjör ilivsmedelsindustrin.1956 gifte jag mig och började läsa på kemistlinjen på KTH. 1957,1959 och 1964 fick vi barnoch min fru, som var sjuksköterska, stod för huvuddelen av försörjningsbördan. 1960 tog jagcivilingenjörsexamen och påbörjade licentiatstudier vid Institutionen för oorganisk kemi,(OOK), som TFR-stipendiat.I anslutning till ett sex-betygsarbete i oorganisk kemi började jag redan efter första terminen(1957), på min fritid, arbeta inom ett forskningsprojekt på OOK under ledning av GeorgBiedermann (som senare skulle bli en i datorstyrningsteamet – se nedan).Jag arbetade under hela civilingenjörsutbildningen som deltidsassistent på OOK,både med undervisning och forskning.Betr. Teknisstudierna är det särskilt en sak jag vill framhålla: Man behöver god kontakt medstudiekamraterna för att relatera till sina egna svårigheter och man behöver det förde teamwork som krävs under studietiden. Det är dessutom fruktbart för arbetet efter examen.Detsamma gäller skolorna före KTH, fast kanske i något mindre omfattning.En grund för kamratkontakten lades i och med den s k Nollningen, som jag upplevde mycketpositivt, eftersom de äldre teknologernas ansträngningar att hjälpa oss ”Nollor” var såuppenbara. På kort tid och prestigelöst lärde man känna de flesta av kamraterna,och man fick snabbt svar på många frågor om KTH-studierna.Tyvärr var vi endast en mindre del av min årskurs som klarade spärren mellan årskurs 2 och3. Efter skolgången har regelbundna kontakter med realskole- och KTH-kamratervarit till stor glädje och nytta.

3.Introduktion till dator/datateknikenFörsta kontakt och första uppgifter för datorberäkningar.Min första kontakt med datorer var som assistent till föreståndaren för OOK, professor Lars-Gunnar Sillén. Han utvecklade kemiprogram för Besk på Drottninggatan. Många avinstitutionens forskare var då med som ”hantlangare” och körde fem-hålstejp och iakttog huren tekniker gick omkring och bytte radiorör i den volyminösa maskinen.Parallellt hade docent Georg Lundgren, med ett TFR-anslag, börjat bygga en analogrelämaskin för hantering av röntgenkristallografiska data. Detta projekt slutfördes aldrig, p g aövrig datorutveckling.Under 60-talet ledde Lars-Gunnar Sillén utvecklingen av framför allt två dataprogram somskulle få mycket stor betydelse för institutionens verksamhet och för internationellt samarbeteinom oorganisk kemi.LETAGROP var ett program som minimerade differensen mellan experimentella data,bestämda med olika tekniker (t ex elektrokemiska mätningar, spektrofotometri, kalorimetri,vätskeröntgenanalys etc), och generella hypoteser om lösningars och fasta faserssammansättning.HALTAFALL var ett program som ur de kvantitativa data som erhölls ur LETAGROP och urkemilitteraturen, kunde beräkna fördelningen av olika molekylslag under varierandebetingelser. Grafisk resultatpresentation var normalt.Dessa program skrevs i ALGOL, som var en populär kompilator och bl a användes på dendator som Wennergren skänkt till KTH. Programmen överfördes till FORTRAN,först för att möta önskemål från flera internationella forskare, som använde IBM-maskiner.Dessutom gjordes en omfattande jämförelse mellan CDC 6600 i Västberga, CDC 3600 iUppsala och IBM 360/75 i Stockholm samt mellan ALGOL- och FORTRAN-körningar föratt jämföra ekonomin. (CDC 6600 var gynnsammast men UHÄ gav endast medel för IBM360/75, varför denna ändå blev dominerande)För lösningsröntgenberäkningar användes först TRASK, men även dessa överfördes senaretill IBM 360/75.Medhjälpare vid programmeringen var i första hand Nils Ingri, Björn Warnqvist,Robert Arnek, Olle Wahlberg och Roland Ekelund, men nästan samtliga avOOK:s forskare deltog med egna experimentella data, hypoteser, stansning, analys avresultaten och förbättringsförslag. De flesta behövde då lära sig att programmera i ALGOLoch FORTRAN och interna kurser gavs för detta, liksom löpande seminarier för att hållaforskarna ajour med programutvecklingen.Det internationella intresset blev snabbt mycket stort och forskare kom från många länder,inte minst från Japan, Ryssland, Öst- och Väst-Europa , för att prova programmen på sinaproblem. Programmen spreds till institutioner i många länder och presenterades tidigt vidföredrag bl a i Japan, Israel, Jugoslavien, Honolulu, Venezuela, Chile, Västtyskland och iUSA ( Berkeley, Minneapolis, Brookhaven m fl).(Enligt vad jag hört var OOK under några år KTH:s största användare av QZ:s datorer).

4.Egna numeriska beräkningarLETAGROP-beräkningar utförde jag huvudsakligen för mina egna forskningsprojekt.Möjligheten till HALTAFALL-beräkningar i egen forskning var viktigt även för attgenomföra ett antal uppdrag för olika industrier bl a tvättmedelsutveckling för Helios(Nordtend) och Aminkemi (med Erik Högfeldt), Koppar-, bly- och nickelkemi i grundvattenför Kärnbränslesäkerhet (med Ingmar Grenthe), högtemperaturkemi för Atomenergi (medDerek Lewis), korrosionsstudier för Sandvik, Korrosionsinstitutet, Järnkontoret, Institutet förMetallforskning och Cement & Betonginstitutet, miljöproblem för ”Kol-Hälsa-Miljö” (medflera forskare) samt impedansmätningar för KenoGard. I samband med redovisning avuppdragen spreds här information om programmet till många forskare och teknikeri Sverige.Användningen i undervisningen beskrivs nedan.Flera datorer användes, men i störst utsträckning QZ:s (DEC System 10). Arbetet medhålkortsstansar, många meterlånga utskriftslistor och spring till/från KTH:sQZ-terminal var knappast nöjsamt.DatorstyrningssystemFörsta styrsystem vid Oorganisk kemiI och med att analog/digitalomvandlare och digital/analogomvandlare, som hade tillräckligthög precision och i övrigt uppfyllde våra speciella krav, blev tillgängliga, öppnade sigmöjligheten att automatisera stora delar av den experimentella verksamheten på OOK. 1967var ett hålremsstyrt system i drift, och det bedömdes snart att med en mindre dator bordeavsevärt bättre styrmöjligheter kunna uppnås och flera olika mätsystem kunna hanterassamtidigt.En utvecklingsgrupp bildades, bestående av Lars-Gunnar Sillén, Georg Biedermannoch Tom Wallin. Vi utvärderade Saabs D21 (Viggendatorn), IBM:s minidatorer, LMEricssons dator (under utveckling) och Digital Equipments minidatorer. Testkörningar gjordesäven på Hewlett Packards första minidator som just kommit till London.Av flera skäl fann vi DEC:s PDP 8/I optimal och lyckades inköpa en för undervisningsmedel(Så fort systemet konstruerats och testats skulle även några teknologlaborationerautomatiseras – se nedan).Maskinen hade 4 k 12-bitsord i kärnminnet och 32 k 12-bitsord i skivminnet. Denprogrammerades i ett Assembly-språk. För kommunikation med de olika typerna avinstrument fordrades två interface-delar. Ett interface närmast datorn som överfördeerforderligt antal av PDB 8:ans signaler till belastningsbara standardnivåer och ett somförstärkte signalerna och överförde dem till/från instrumenten ( i olika rum) och anpassadesignalerna till instrumentens krav. Det förstnämnda byggde vi på köksbordet en natt hemmahos DEC:s vd med s k wire-up-teknik (DEC-Sverige bestod då av tre män och två kvinnor).Det andra utarbetades i nära samarbete med Datametrix AB.Vi hade tidigt gått in till Riksbanksfonden och Wallenbergstiftelsen med en ansökan ommedel för att bygga komplett forskningssystem. När vi väntade på svar från dem ringde OlofPalme, som då var ecklesiastikminister, och frågade ut oss om vilken betydelse ettanslag skulle ha för vår forskning. Vi fick c:a 300 kSEK som blev grunden för en snabbutveckling.

5.Trots den lilla datorkapaciteten lyckades vi bygga ett system som kunde styra upp till tiooberoende (så när som på tidsfördröjningar på msek-nivån) mätsystem för olika forskare.Omfattade arbete fick läggas ner på att administrera (packa) systemet för att datorn skulleräcka till. De olika kodomvandlingar och mindre beräkningsrutiner som vi behövde var minstsagt besvärliga att bygga i Assembler. Avsevärd s k ”swapping” krävdes dessutomnaturligtvis. In och utmatning skedde via en Teletype eller direkt i den oktala koden pådatorpanelen. I stort svarade Lars Gunnar Sillén för programmeringen, jag för körning ochuttestning och Georg Biedermann för att kvaliteten på mätdata uppnådde hög nivå.Förutom att effektiviteten ökade genom automatiseringen och genom att forskarna slappmånga dygnslånga övervakningar, var det viktigaste resultatet att precisionen i mätningarnaavsevärt ökade.Några övriga datorstyrningssystem1971 började jag tillsammans med Derek Lewis bygga upp ett system för automatiskaexperimentella mätningar för materialforskning vid Studsviks Materiallaboratorium. Datorerfrån DEC, Hewlett Packard, Honeywell, IBM, Intertechnique, Raytheon och Varianutvärderades.Valet föll på en PDP 11/20 med 12 k 16-bitsord i kärnminnet och 64 k ords skivminne. Iprogrammet kopierades huvuddelen av styr/mätprogrammet från OOK:s PDP 8 översatt medPDP 11:ans Assembler och anpassades till Studsviks behov. Dataöverföringsnterfacekonstruerades delvis av Datametrix. In/utmatning med Teletype.Datorn användes även för termodynamiska beräkningar i BASIC.Vid OOK konstruerades ett datorsystem för energirelaterade forskningsexperimentmed ett stort antal mätinstrument och styrenheter anslutna. Datorn var en PDP 11/10,programmerad i Assembler med speciell tapeläsare och skrivare för in/utmatning.Min medarbetare var Joachim Zeising.Tillsammans med Mohammed Mamoun byggdes ett styrsystem till en pilotanläggningför tillverkning av gipsskivor på uppdrag av Tenax Maskin AB i Tyresö. Systemet innehöll ett15-tal mät/styrinstrument, bl a mikrovågstorkning.Datorn bestod av en ABC 80, programmerad i BASIC.Vid Göteborgs Universitet konstruerade Sylvia Gobom ett mät/styrsystem runt enHewlett Packard dator (HP 2116), med i huvudsak samma uppgifter som OOK:sPDP 8-system.För teknologernas kurser i Analytisk kemi fanns en HP 2116B och senare en ABC 80tillgängliga.

6.Kunskaper och färdigheter”Vilka länder och institutioner (högskolor företag, myndigheter) har du själv besökt. i vilkasammanhang och i vilka funktioner?”Efter närmare 40 år som forskare och lärare på KTH finner jag det rimligt att endast ge ensummarisk redovisning här.FöretagStudiebesök eller arbete som elev, studiereseledare, praktikant, konsult, föredragshållare,samarbetspartner i grund- och uppdragsforskningen mm :Ett fyrtiotal av Sveriges större kemirelaterade industrier.Universitet i SverigeArbete med utrustning, forskningssamarbete, undervisning, disputationer, föredrag,konferenser m m:Stockholms, Göteborgs, Lunds, Uppsalas och Umeås universitet samt Luleås, Lunds ochChalmers tekniska högskolor.Universitet, institutioner utomlandsForskningsarbete: ETH (Zürich), Max Planch Institut(Göttingen), Univ.Paris IV ochUniv.GrenobleFöredrag, forskarkontakter: Universiteten i Åbo, Lyngby, Rom, Neapel, Palermo, Tokyo,Yokohama, Kyoto, Paris, Bordeaux, S:t Barbara, Stanford, Tempe, samt i Philadelfia (DuPont), Chicago (Argonne Inst), New Jersey ( Bell lab).Konferenser med presentationer: Roskilde, Köpenhamn, Bordeaux, Paris, Grenoble, London,S:t Andrews, Lake Geneva, Tokyo, Mainz.Vid ovanstående besök och föredrag har jag även ofta fått tillfälle att lära mig av andrainstitutioners datorhantering.Förmedling av IT-information, inklusive undervisningPå KTH gav OOK:s Datorstyrningsgrupp under utvecklingsfasen ett tiotal seminarier, därsystemet och dess möjligheter diskuterades. Härvid var flera andra kemiinstitutioner inbjudna,även från andra universitet.Vårt datoriserade mätsystem beskrevs tidigt även vid många andra sammankomster,t ex på IVA, Akademiska Rektorskonventet, SKR:s Riksmöte, LKB-konferens, Nordiskakemistmötet och Kemistsamfundet.Vid kemilaborationerna för första årets teknologer användes det PDP 8-system som byggts fördem för att dels lära ut datorns uppbyggnad och kommunikations- ochprogrammeringsprinciper dels för att programmera och köra några enkla styrförsök.Första årets teknologer fick sedan för sina litteraturuppgifter göra sökningar i ChemicalAbstracts via datorterminaler på KTH-biblioteket, delvis med hjälp av bibliotekarier.

7.(Databaserna fanns i Italien och i USA) Detta innebar enormt förenklat sökande i den kemiskalitteraturen. När KTH:s datornät senare utbyggts (gradvis uppbyggt av Bergssektionen kringen NORD-dator) kunde sökningen ske från institutionens Alfaskop-terminaler.För projektuppgifter, som gick ut på att undersöka ett antal praktiska kemiska problem lärdevi teknologerna (även här i årskurs ett) att använda HALTAFALL. Programmet hade dåöversatts till en centraldator, placerad på Fysikalisk kemi.I kursen i oorganisk kemi för K4-teknologerna ingick från början av 1970-talet att utnyttjaforskarnas datoriserade mätsystem för sina laborationer och att använda LETAGROP ochHALTAFALL vid hantering av sina experimentella data.Kemisektionen gav en kurs för gymnasielärare, där jag medverkade med beskrivningar avOOK:s datoranvändning och ledning av praktiska datorövningar för lärarna.Jag var under många år kemisektionens representant i KTH:s Datorråd, där gemensammadatoriseringsproblem behandlades, sektionernas olika datorlösningar presenterades vidfördragningar och studiebesök och bl a utbyggnaden av KTH:s datanät drevs igenom. HansRiesel var en kreativ kraft i Datorrådet, som säkert vet mer om detta.Synen på dator- och datateknikEn genomgripande och kvalitetshöjande förändring av forskning och undervisning innebarden verksamhet som beskrivits ovan.Den största förändringen därefter torde vara när personliga datorer blev allmänt tillgängligamed avsevärt större minneskapaciteter än tidigare. Detta skedde dock efter 1980.Forskarna blev då oberoende av de specialister på olika datorsystem och program somtidigare varit viktiga för datorverksamheten skulle fungera. Sekreterarnas roll förändradesgenom att var och en skötte all egen utskrift.De ursprungliga mätsystemen och programmen var fortfarande fullt användbara för sinauppgifter, men programmen översattes till PC och Apple, vilket var effekthöjande ochskapade oberoende. Även databehandlingsverksamhet med andra program ökade avsevärt,vilket gav värdefulla resultat. Jag uppfattade att följden blev en viss minskning avexperimentell verksamhet till förmån för databehandling (bra eller dåligt?).Större instrument levererades allt mer med mindre datorer inbyggda, vilket oftast varkvalitetshöjande och ibland ledde till att helt nya problem kunde angripas.Den statusförändring som jag kan spåra kommer väl från att datortekniken har blivit ”varmans egendom”. Specialisterna var få och viktigare före PC-inträdet men några varnödvändiga hela tiden.

8.Livet i övrigtJag har varit en inbiten seglare och satt i styrelsen för en av Stockholms läns störstabåtklubbar i 13 år Som kassör införde jag datorisering av kassörsarbetet och implementeradeett ganska omfattande båtklubbsregister (c:a 800 medlemmar och 550 hamnplatser). Jag varäven under många år aktiv i en paraplyorganisation för båtklubbarna i kommunen.Jag är änkling och pensionär och bor med min sambo, sedan 23 år, på en tomt som lockar tillen hel del arbete. Min sambo är aktiv i politiken i kommunen.Vi har fem barn och tio barnbarn tillsammans, vilka vi ofta och gärna umgås med. Vi fiskaren del och roar oss ofta med svampplockning i de natursköna omgivningarna.Datorn används idag mest i samband med släktforskning, bibliografi, bankärendenoch kommunikation.KTH-arbetet har påverkat mitt val av bostadsort.KommentarJag har i stort försökt följa den ”Minneslista till självbiografiskt upprop om IT-historia”, där iförsta hand datorutvecklingen fram till 1980 skulle beskrivas.