Självbiografiskt upprop om IT-historia Bakgrund ... - Tekniska museet

Föräldrarnas påverkan bestod i att önska mig en gedigen yrkesutbildning inom ett områdesom intresserade mig och vilja att däri stödja mig ekonomiskt. Dom visste nog inte mycketom kemi och hade liten erfarenhet av högre studier.Fortsatta studier och signifikativa händelser2.Efter c:a ett år på ett cereallaboratorium blev det kemilinjen på Tekniska läroverket iStockholm (En studierådgivare hade avrått mig från att läsa kemi, p g a arbets-marknadslägetoch föreslog bygglinjen i stället).Kemikurserna var ett stort nöje för mig och Carl Du Rietz (”pH-Calle”) och en svensklärarevar särskilt inspirerande. Studieresan till ett flertal viktiga svenska industrier var synnerligengivande. Raster och håltimmar användes i stor utsträckning till bridgespel.Rädsla för att bli ”fackidiot” gjorde att jag sträckläste skönlitteratur så mycket jag orkadeunder studieåren och jag jobbade som biografmaskinist på Sandrews för att förstärkaekonomin.Efter militärtjänst och kadettskola arbetade jag ett halvt år som rationaliserings-ingenjör ilivsmedelsindustrin.1956 gifte jag mig och började läsa på kemistlinjen på KTH. 1957,1959 och 1964 fick vi barnoch min fru, som var sjuksköterska, stod för huvuddelen av försörjningsbördan. 1960 tog jagcivilingenjörsexamen och påbörjade licentiatstudier vid Institutionen för oorganisk kemi,(OOK), som TFR-stipendiat.I anslutning till ett sex-betygsarbete i oorganisk kemi började jag redan efter första terminen(1957), på min fritid, arbeta inom ett forskningsprojekt på OOK under ledning av GeorgBiedermann (som senare skulle bli en i datorstyrningsteamet – se nedan).Jag arbetade under hela civilingenjörsutbildningen som deltidsassistent på OOK,både med undervisning och forskning.Betr. Teknisstudierna är det särskilt en sak jag vill framhålla: Man behöver god kontakt medstudiekamraterna för att relatera till sina egna svårigheter och man behöver det förde teamwork som krävs under studietiden. Det är dessutom fruktbart för arbetet efter examen.Detsamma gäller skolorna före KTH, fast kanske i något mindre omfattning.En grund för kamratkontakten lades i och med den s k Nollningen, som jag upplevde mycketpositivt, eftersom de äldre teknologernas ansträngningar att hjälpa oss ”Nollor” var såuppenbara. På kort tid och prestigelöst lärde man känna de flesta av kamraterna,och man fick snabbt svar på många frågor om KTH-studierna.Tyvärr var vi endast en mindre del av min årskurs som klarade spärren mellan årskurs 2 och3. Efter skolgången har regelbundna kontakter med realskole- och KTH-kamratervarit till stor glädje och nytta.