Föreläsning, DAG 3

Syntax, Ordklasser
och Satsdelar
Allmän Grammatik
och Fonetik HT09
Dag 3

Morfologi
flick-a
flick-a-n
flick-a-n-s
flick-or
flick-or-na
flick-or-na-s
Morfem
• minsta betydelsebärande
enheten i språket
-a-n = bestämd form (penn-an)
-or = flertal
(penn-or)
-or-na = flertal bestämd form
(penn-or-na)
-s = genitiv (ägandeform)
(pojken-s, boken-s, skedens)
(pennornas, pojkarna-s etc.)

Svenskans ordklasser
Substantiv
Adjektiv
Verb
Adverb
Pronomen
Räkneord
Preposition
Konjunktioner och
subjunktioner
Interjektioner

Svenskans ordklasser (snäll)
”Substantiv är namn på ting,
så som klocka, hatt och ring”
”Adjektiv är hur nåt är,
till exempel gul och skär”
”Verb är sånt som man kan göra,
hoppa, skrika eller höra”

Svenskans ordklasser (grov)
”Substantiv kan man sätta –jävel eller
–fan efter: klockjävel, hattfan…”
”Adjektiv kan man sätta förbannat
framför: förbannat gul, förbannat skär…”
”Verb kan man sätta utav bara helvete
efter: hoppade utav bara helvete, skrek
utav bara helvete…”

Substantiv: böjningskategorier
Numerus (ental/flertal): flicka – flickor
Species (obestämd/bestämd form):
bil – (den) bilen, hus – (det) huset
Genus (den/det)
Kasus (grundform/objektsform)

Substantiv: genus
Genus (= ”kön”)
På svenska finns:
EN stol, sol, penna, kvinna, man, polis,
bok, skola, borgmästare, sångerska…
en stol : en gul stol : den (gula) stolen
ETT tåg, djur, marsvin, barn, träd, hus,
flygplan, suddgummi, kuvert, lexikon…
ett tåg : ett gult tåg: det (gula) tåget

Substantiv: genus
Tyska har tre genus:
der Mann ”mannen”
maskulinum
die Frau ”kvinnan”
femininum
das Kind ”barnet”
neutrum
Engelska har inga genus
the man
the woman
the child
Franska har två genus:
le garçon ”pojken”
maskulinum
la femme ”kvinnan”
femininum
Turkiska: inga alls
Kinesiska: inga alls
vs.
Swahili: 16 ”klasser”

Substantiv: genus
Semantiskt genus:
pojken = HAN
fr. le garçon
ital. il ragazzo
ty. der Junge
kvinnan = HON
fr. la femme
ital. la donna
ty. die Dame
Ordets betydelse
(semantik):
man = maskulinum
kvinna = femininum

Substantiv: genus
Grammatiskt genus:
katten = sv. DEN
fr. le chat = maskulinum
ty. die Katze = femininum
Har inte att göra
med ordets
betydelse – rent
grammatisk
fenomen
bordet = sv. DET
fr. la table = femininum
ty. der Tisch = maskulinum

Substantiv (sammanfattning)
Deklination: böjningsmönster
Böjningskategorier:
numerus = antal
species = obestämd/bestämd
genus = den/det, han/hon
kasus = …

”Adjektiv är hur nåt är…”
Deklination:
böjning av substantiv och adjektiv efter
bestämda mönster.
Numerus (singular/plural)
Species (obestämd/bestämd form)
Kasus (grundform/objektsform)
Genus (den/det)

Adjektiv: kongruensböjning
Italienska:
povero ragazzo ”stackars pojke” (mask.)
poveri ragazzi ”stackars pojkar”
povera ragazza ”stackars flicka” (fem.)
povere raggazze ”stackars flickor”
**povera ragazzo
**poveri ragazze
Kongruens = ”i
överrensstämmelse
med”

Adjektiv: komparation
Komparation anger en högre grad/
intensitet av adjektivets betydelse.
full (ännu) fullare fullast
ful (ännu) fulare fulast
positiv – komparativ - superlativ

”Verb är sånt som man kan
göra…”
Konjugation och verbtema
Personböjning: 1/2/3 person
Böjning i numerus: singularis – dualis – pluralis
Tempusböjning: presens – preteritum –
perfekt – pluskvamperfekt – futurum
Modusböjning: indikativ – imperativ – konjunktiv
Diates: aktiv – passiv – deponens
Hjälpverb och huvudverb
Finita och infinita verbformer

Verb: konjugation
Deklination:
böjning av substantiv (och adjektiv) efter
bestämda mönster.
Konjugation:
böjning av verb efter bestämda mönster.

Verb: konjugation
Exempel på svenskans konjugationer 1, 2 och 4
VERB-
TEMA
1:a konj. 2:a konj. 4:e konj.
Stam plugg- läs- kö-
Presens -ar -er -r
Preteritum
(imperfekt)
-ade -te -de
Perfekt -at -t -t
Konjugationen anger vilka ändelser som kan hängas på
vilka verb: jfr. **plugg-er, **läs-de, **kö-t.

Verb: personböjning
Singular
Plural
1:a person JAG VI
2:a person DU NI
3:e person HAN, HON,
DEN, DET
DE

Verb: personböjning
”att vara” Latin Italienska
1:a singular: ”jag” sum (io) sono
2:a singular: ”du” es (tu) sei
3:e singular: ”han/hon” est (lui/lei) è
1:a plural: ”vi” sumus (noi) siamo
2:a plural: ”ni” estis (voi) siete
3:e plural: ”de” sunt (loro) sono

Verb: personböjning
”att vara” Eng. Svenska
1:a singular: ”jag” I am jag är
2:a singular: ”du” you are du är
3:e singular. ”han/hon” he is han är
1:a plural: ”vi” we are vi är (jfr. äro)
2:a plural: ”ni” you are ni är
3:e plural: ”de” they are de är
Personböjning är också en form av kongruensböjning!

Verb: tempusböjning
Tempus = ”tid”
Presens:
Preterium:
(imperfekt)
Perfekt:
jag läser
jag läste
jag har läst
= Nu, i nuet
= Igår, i somras, förra
hösten
= ”…sammanlagt 140
poäng juridik”
Pluskvamperfekt:
(”mer än perfekt”)
jag hade läst
= ”Trots att jag hade läst
på så himla dåligt klarade
jag tentan i alla fall.”

Verb: tempusböjning
Tempus = ”tid”
Futurum (om framtiden):
jag ska läsa…
jag kommer att läsa…
OBS! Olika språk
har olika många
tempus!

Verb: tempusböjning
På svenska är perfekt, pluskvamperfekt
och futurum sammansatta verbformer,
dvs. de formas med ett hjälpverb + en
böjd form av verbet (huvudverbet).
Perfekt:
Pluskvamperfekt:
Futurum:
har läst
hade läst
ska läsa
Huvudverbet anger vad själva handlingen rör sig om
(läsa, skriva, äta etc.). Hjälpverbet i en sammansatt
verbform indikerar enbart tempusformen.

Verb: tempusböjning
Tempusböjning på latin.
Presens: amo ”jag älskar”
Preteritum: amabam ”jag älskade”
Perfekt: amavi ”jag har älskat”
Pluskvamperfekt:
amaveram ”jag hade älskat”
Futurum: amabo ”jag ska/kommer att älska”
Futurum II: amavero ”jag kommer att ha älskat”

Verbböjning: diates
Diates
Anger handlingens art ifråga om aktiv
eller passiv rörelse.

Verbböjning: diates
Aktiv: ”Bryt av brödet med händerna.”
”Ni får gärna avbryta mig när jag
föreläser.”
”Da Vinci målade många tavlor.”
Passiv: ”Kapten, masten bryts!” (av vinden)
”Jag blir alltid avbruten när jag pratar.”
(av såna som inte lyssnar)
”Mona Lisa målades 1503-1507.”
(av Leonardo da Vinci)

Verb: modusböjning
Modus
Anger talarens inställning till det som
sägs. På svenska finns:
▪indikativ = neutralt påstående
▪imperativ = anger befallning
▪konjunktiv = anger önskan eller
(o)möjlighet
Markeras genom särskilda former av verben.

Verb: modusböjning
Indikativ – neutralt påstående
”Alla sitter stilla i bänkarna.”
”Barnen är tysta och lugna.”
”Studenterna lyssnar uppmärksamt.”
Imperativ – befallning, kommendering
”Sitt still! Var tyst! Lyssna!”

Verb: modusböjning
Konjunktiv – uttrycker önskan, möjlighet
eller omöjlighet:
”Leve kungen!”, ”Om jag vore arbetslös…”
”Finge jag leva i all evighet, skulle jag älska dig
lika länge!”
På svenska finns bara ett fåtal särskilda
konjunktivformer kvar: leve, vore, finge etc.
Istället används preteritumformer som hade,
skulle, kunde etc.
”Om jag hade råd, skulle jag åka till Rio.”

Sammanfattning
Verb: böjningskategorier
Konjugation: böjningsmönster
Person:
1:a pers, 2:a pers, 3:e pers
singular – plural (och dual)
Tempus: placering i tid
Modus: talarens inställning till det sagda
Diates: aktiv / passiv handling

Verb: finita och infinita former
Finita former = verbformer med en ändelse
som uttrycker tempus/modus/person
Vi promenerar, ni springer, men du kör.
Vi promenerar, ni borde springa,
- men du: kör!
indikativ – konjunktiv – imperativ
Infinita former = verbformer utan tempus-,
modus- eller personändelse

Verb: finita och infinita former
Infinita former = verbformer utan tempus-, moduseller
personändelse. På svenska finns:
infinitiv - att promenera, att springa, att köra
presens particip – springande, körande
perfekt particip – sprungen (), körd ()
supinum – (har/hade) promenerat
(har/hade) sprungit
(har/hade) kört
bildar perfekt/
pluskvamperfekt
tillsammans med
hjälpverb

Adverb = ”till verbet”
Adverb : står som bestämning till verb
eller adjektiv, och anger i vilken grad (i
hur stor utsträckning) någonting sker
eller är.

Adverb
Adverb kan stå till verb
Bilen går fort.
Skär brödet försiktigt!
Adverb kan stå till adjektiv:
mycket rolig (sketch), mindre bra (film),
otroligt god (middag), fantastiskt kul (grej)

Adverb: komparation
Precis som vid adjektiv anger komparation av
adverb en högre grad/intensitet av betydelsen.
Jag kör alltid fort. POSITIV
Mamma kör fortare (än vad jag gör).
KOMPARATIV
Fortast kör mormor.
SUPERLATIV

Övriga ordklasser
Pronomen: jag, du, vi, han, hon, de, sig
(ersätter substantiv)
Räkneord: ett, två; första, andra…
Preposition: på, i, ovanför, intill…
Konjunktioner: och, att (huvudsatser)
Subjunktioner: när, eftersom (bisatser)
Interjektioner: Oj! Usch! Aj! Nej!
Helvete!

Satsdelar
Subjekt
Direkt objekt
Indirekt objekt
Predikat
Predikatsfyllnad
(predikativ)
Adverbial
Agent

Satsdelar
På svenska markeras ordens funktion
genom ordföljden.
Maja mjölkar kon – Kon mjölkar Maja
Kon sparkar Maja – Maja sparkar kon
Den aktiva (som utför
handlingen).
= SUBJEKT
Den passiva (som
utsätts för/påverkas
av handlingen).
= DIREKT OBJEKT

Satsdelar: FAQ
Vem gör något
Maja
Jag
= SUBJEKT
Vad gör Maja/jag = PREDIKAT
Maja mjölkar
Jag dricker
Vem mjölkar Maja/Vad dricker jag
= DIREKT OBJEKT
Maja mjölkar kon
Jag dricker mjölk

Satsdelar: verbkongruens
På språk som har personböjning på verben
kommer verbet (predikatet) alltid att böjas i
kongruens med subjektet.
Ty.
Ich trinke Milch
”Jag dricker mjölk”
Du trinkst Milch ”Du dricker mjölk”
Maja trinkt Milch ”Maja dricker mjölk”
SUBJEKT - PREDIKAT - DIREKT OBJEKT

Satsdelar: indirekt objekt
Direkt objekt
Maja mjölkar kon.
Kon sparkar Maja.
Jag dricker mjölk.
Indirekt objekt
Maja sparar mjölken till morfar.
Kon ger Maja en spark.
Direkt utsatta
för
handlingen.
Indirekt utsatta
för handlingen.

Satsdelar: indirekt objekt FAQ
Åt/för/till vem utförs handlingen
Vem har nytta eller skada av det som
görs
Maja sparar mjölken till morfar
( morfar blir glad ())
Kon ger Maja en spark
( Maja blir ledsen ())

Satsdelar
På svenska böjs i regel inte substantiv enligt
satsfunktion; detta markeras genom ordföljden:
Kon slickar Maja – Maja slickar kon.
Skillnaden syns bara bland pronomen:
grundform och objektsform:
Jag sparkar kon – Kon sparkar mig.
Mig sparkar kon. ()
Jag ger mjölken till morfar –
Morfar ger mjölken till mig.

Satsdelar: kasus
Kasus : böjningskategori för substantiv
som anger satsfunktion.
SUBJEKT
DIREKT OBJEKT
INDIREKT OBJEKT
nominativ
ackusativ
dativ

Satsdelar: kasus
Latin:
Puell-a vacc-am mulg-et
nom. ack. 3.sg.
flickan - kon - mjölkar
”Flickan mjölkar kon”
I de fall där kasusböjning
anger satsfunktion kan
ordföljden bli väldigt fri.
Puella mulget vaccam.
Mulget puella vaccam.
Mulget vaccam puella.
Vaccam mulget puella.
Vaccam pulla mulget.

Satsdelar: kasus
Dativ anger indirekt objekt.
Ty.:
Das Mädchen gibt dem Jungen einen Küß.
Latin: Puella iuvenī basium dat.
”Flickan ger pojken en kyss.”

Satsdelar: icke-kasus
Språk som saknar kasusböjning
markerar satsfunktion på andra sätt.
Ordföljd t.ex. svenska, kinesiska
Partiklar t.ex. maori

Analytiska språk (repris)
Varje böjningsmorfem står som självständigt
ord, t.ex. maori (Nya Zeeland):
kua kite te kaumātua i te whare o Ipana
[IMP] se [best.] gamling [obj] [best.] hus åt Ivan
såg gamlingen huset Ivans
”Den gamle mannen såg Ivans hus”
te kaumātua = gamlingen (bestämd form)
te whare = huset (bestämd form)
i te whare = huset (bestämd + objektsform)

Substantiv: böjningskategorier
Numerus (ental/flertal): flicka – flickor
Species (obestämd/bestämd form):
bil – (den) bilen, hus – (det) huset
Genus (den/det, han, hon)
Kasus (nominativ, ackusativ, dativ etc.)

Form Betydelse Funktion:
Substantiv
Form: substantiv. Böjs
ko–n (best. form), ko-r
(plural), etc.
Funktion: kan stå
som subjekt eller
objekt.
Betydelse: fyrbent klövdjur som används till mjölkutvinning.
Ses oftabeta på ängar runtom på landsbygden.
Går gärna under namnet ”Rosa” eller ”Stjärna”.

Form Betydelse Funktion:
Verb
Form: verb. Böjs flyg-er
(pres.), flög (preteritum),
etc.
Funktion: kan stå
som predikat.
Betydelse: rörelse genom luften varvid ingen del av
kroppen vidrör fast mark eller underlag. Vanligt
förekommande hos bevingade djur som t.ex. fåglar, mer
sällan hos fyrfota djur med horn och juver.

Satsdelar: tre till…
Adverbial
Predikatsfyllnad
(predikativ)
Agent

Satsdelar
Predikatsfyllnad : ”fyller ut” verb som
vara, bliva, heta, kallas.
Ofullständiga satser
”Utfyllda” satser
**Jag är . ()
**Jag blir. ()
**Jag heter. ()
**Jag kallas. ()
Jag är lat/nyfiken/trött
Jag blir sjuk/glad/pigg
Jag heter Anton/Maria
Jag kallas Ante/Maja
Predikatsfyllnad böjs i kongruens (numerus/
species/kasus/genus) med det styrande subjektet.

Satsdelar
Agent : markerar den handlande i en passiv
sats.
Har ett passivt
subjekt (och en
agent).
Passiv: ”Kapten, masten bryts!” (av vinden)
”Jag blir alltid avbruten när jag pratar.”
(av såna som inte lyssnar)
”Mona Lisa målades 1503-1507.”
(av Leonardo da Vinci)

förenande,
sammanbindande
Ordklasserna: Grammatik
Singularis tredje person
maskulinum nominativ
mötte en flicka på
Djurgårdsbron
en kväll i sitt unga liv.
Flickan brast ut i en
interjektion
en imperativ och ett
possessiv,
så att maskulinum tredje
person
böjdes i genitiv.
Därpå grep de en
kopulativ konjunktion
och vandrade dädan som
man och viv,
två superlativt reciproka
hjon
i presens indikativ.
ömsesidigt, syftande
på varandra
Alf Henriksson

Sammanfattning Dag 3
Ordklasser:
Substantiv – deklination och böjningskategorier
Adjektiv – kongruensböjning och komparation
Verb – konjugation och böjningskategorier;
finita/infinita former; huvudverb och hjälpverb
Adverb
Satsdelar: subjekt, predikat, predikatsfyllnad,
adverbial, agent
Form, Betydelse, Funktion

Slut Dag 3
Sista träffen
Måndag 10/9 kl. 10:15-12
i Ihresalen
Extra frågor
Genomgång av provsvar
och kursvärderingar