Motiv, föreskrifter, Timsälven. - Karlskoga kommun

BILAGA 2 

2012-01-25 

MOTIV TILL SKYDDSFÖRESKRIFTER – VSO TIMSÄLVEN 

PETROLEUMPRODUKTER 

NATURVÅRDSVERKETS ALLMÄNNA RÅD 

”I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör, för primär skyddszon, föreskrivas att hantering av 

petroleumprodukter inte får förekomma annat än för att försörja bostads- och 

jordbruksfastigheter med olja och att det i sådana fall krävs tillstånd. För sekundär skyddszon 

bör föreskrivas att det krävs tillstånd för sådan hantering av petroleumprodukter som på kort 

eller lång sikt kan motverka syftet med skyddet. Myndigheten bör ange i föreskrifterna vilken 

hantering som avses.” 

PROJEKTGRUPPENS FÖRSLAG 

Primär skyddszon: 

Hantering av petroleumprodukter för uppvärmning av befintliga bostads- och 

jordbruksfastigheter får inte förekomma utan tillstånd. 

Nyetablering av lagringsplatser för petroleumprodukter är förbjuden. Lagring av 

petroleumprodukter på befintlig lagringsplats får inte förekomma utan tillstånd. 

All övrig hantering av petroleumprodukter i större mängd än 50 liter är förbjuden. Undantaget 

från förbud är hantering av petroleumprodukter för hushållsändamål, tankning av fordon samt 

drivmedel och andra petroleumprodukter i fordon (inkl. båt och arbetsmaskiner) nödvändiga för 

fordonets drift. Undantaget gäller inte för fordon som inte längre är i bruk (skrotfordon). 

Sekundär skyddszon: 

Hantering av petroleumprodukter i större mängd än 250 liter får inte förekomma utan tillstånd. 

Undantaget från krav på tillstånd är hantering av petroleumprodukter för uppvärmning av 

befintliga bostads- och jordbruksfastigheter, för hushållsändamål, tankning av fordon samt 

drivmedel och andra petroleumprodukter i fordon (inkl. båt och arbetsmaskiner) nödvändiga för 

fordonets drift. Undantaget gäller inte för fordon som inte längre är i bruk (skrotfordon). 

MOTIVERING 

Restriktionsnivån i föreslagen föreskrift för primär skyddszon motsvarar i stort sett nivån i 

Naturvårdsverkets allmänna råd (2003:16) om vattenskyddsområden. 

1 (12) 

pm06s 2009-05-18 

Sweco Environment AB 

DAVE 

p:\1533\karlskoga_miljö\1553336_skyddsområde_timsälven\19_original\timsälven\bilaga-2- 

motiv-vsf-timsälven-120125.doc

Projektgruppen bedömer att hantering av stora mängder petroleumprodukter nära vattendrag 

utgör en betydande risk för vattentäkten. Det är därför mycket olämpligt bl.a. att nyetablera 

lagringsplatser för petroleumprodukter i primär skyddszon. Av den anledningen föreslås förbud. 

Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (2003:24) om skydd mot mark- och vattenförorening vid 

lagring av brandfarliga vätskor gäller i vattenskyddsområde krav på sekundärt skydd för 

cisterner eller lösa behållare som rymmer mer än 250 liter brandfarlig vätska. Undantaget är 

befintliga cisterner och lösa behållare med tillhörande rörledningar. Genom krav på tillstånd för 

befintlig lagring av petroleumprodukter ges tillståndsmyndigheten möjlighet att ställa krav på 

relevanta skyddsåtgärder som exempelvis sekundärt skydd. 

Emellertid är inte avsikten att förbjuda transport av mer än 50 liter petroleumprodukter i primär 

skyddszon eller att transport av mer än 250 liter i sekundär skyddszon ska kräva tillstånd, varför 

transport inte ingår i definitionen av hantering i §1 Definitioner. 

BEKÄMPNINGSMEDEL 


”I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att i primär skyddszon är hantering av 

kemiska bekämpningsmedel förbjuden. För sekundär skyddszon bör föreskrivas om krav på 

tillstånd för hantering av kemiska bekämpningsmedel.” 



Hantering av kemiska bekämpningsmedel inom 6 m från vattendrag och sjö samt inom 2 m från 

täckdikningsbrunnar är förbjuden. Inom övriga delar av primär skyddszon är annan hantering än 

spridning av bekämpningsmedel förbjuden. För spridning inom dessa delar av primär skyddszon 

krävs tillstånd. Undantaget från förbud och krav på tillstånd är privatpersons hantering för 

normalt husbehov inomhus. 

Jord- eller vattenslagning av med kemiska bekämpningsmedel behandlade plantor är förbjuden. 


Hantering av kemiska bekämpningsmedel får inte förekomma utan tillstånd. Undantaget från 

krav på tillstånd är privatpersons hantering för normalt husbehov. 

Vattenslagning av med kemiska bekämpningsmedel behandlade plantor är förbjuden. 

MOTIVERING 

Restriktionsnivån för hantering av bekämpningsmedel i föreslagen föreskrift för primär 

skyddszon är lägre än nivån i Naturvårdsverkets allmänna råd (2003:16) om vattenskyddsområden. 

2 (12) 

pm06s 2009-05-18 

BILAGA 2 

2012-01-25 

DAVE 



Anledningar till att projektgruppen föreslår en lägre restriktionsnivå är att: 

- Andelen jordbruksmark i avrinningsområdet är begränsad. 

- Bekämpningsmedel inte har påvisats i råvattnet. 

- Föreskriften innebär att annan hantering än spridning av bekämpningsmedel blir 

förbjuden inom hela den primära skyddszonen. Påfyllning, lagring, tvätt av spruta mm 

får därför inte göras i den primära skyddszonen. 

- Vid tillståndsprövning kan nämnden för miljöfrågor bl.a. förbjuda preparat som är 

olämpliga, vid behov öka skyddsavstånd till öppet vatten samt begränsa intensiteten av 

sprutningen. 

Tillstånd för spridning av bekämpningsmedel krävs enligt SNFS 1997:2, men skrivs in i 

föreskriften ändå, för att det ska bli tydligt. 

Projektgruppen har gjort bedömningen att hantering av en produkt som redan är besprutad inte 

ingår i formuleringen ”hantering av bekämpningsmedel”. Därför regleras jord- och 

vattenslagning av med kemiska bekämpningsmedel behandlade plantor separat. 

VÄXTNÄRINGSÄMNEN 


”För yrkesmässig hantering av växtnäringsämnen i vattenskyddsområde bör föreskrivas om 

krav på tillstånd.” 



För lagring av växtnäringsämnen krävs tillstånd. Undantaget från krav på tillstånd är lagring av 

konstgödsel. 

Spridning av stallgödsel och slam inom 6 m från vattendrag och sjö, samt inom 2 m från 

täckdikningsbrunnar, är förbjuden. 

MOTIVERING 

Genomförda analyser på råvattnet med avseende på kväve och fosfor indikerar relativt låga 

halter och parametrarna utgör inget betydande problem i vattenberedningen. Därför regleras 

inte spridning av växtnäringsämnen (förutom stallgödsel och slam) eller lagring av konstgödsel. 

Vad gäller lagring av växtnäringsämnen i primär skyddszon bedöms det vara osannolikt att det 

kommer att bli aktuellt. 

Lagring och spridning av stallgödsel och slam nära vattendrag och sjö har emellertid bedömts 

vara en risk för dricksvattenförsörjningen. Det är främst risken med spridning av patogener som 

har föranlett regleringen, men även läckaget av närsalter. Dock kan mycket smala kantzoner ge 

3 (12) 

pm06s 2009-05-18 

BILAGA 2 

2012-01-25 

DAVE 



god effekt med avseende på växtnäring. Det är därför rimligt med ett relativt kort avstånd från 

vattendrag och sjö med förbud mot spridning av stallgödsel och slam. 

DJURHÅLLNING 



Hållning (inkl. bete) av pälsdjur eller fjäderfä, som inte är sällskapsdjur, samt av hov- och 

klövbärande djur, får inte förekomma utan tillstånd vid hållning av fler än två djurenheter. 

MOTIVERING 

Strandbetande djur och gödsel kan vara en källa för vattenburen smitta. Bl.a. kan spridning av 

cryptosporidium ske. 

Cryptosporidium tillhör gruppen protozoer (encelliga djur) och förekommer över hela världen 

som parasit i tarmkanalen på ett stort antal däggdjur, bl.a. människor och tamdjur. Organismen 

bildar runda mycket motståndskraftiga 4-7 µm stora oocystor, vilka fungerar som 

spridningsorgan. Dessa transporteras lätt och överlever i ca åtta månader. Oocystor kan finnas i 

sjöar och vattendrag, i simbassänger och i låg grad, eller vid missöden, även i dricksvatten. 

Parasiten förorsakar mag-tarmbesvär och ger svår diarré under 2-15 dygn. Företrädesvis 

angrips unga individer, som 1-3 veckor gamla kalvar och yngre barn. Oocystor lämnar 

värddjuret med avföringen, nästan uteslutande under sjukdomstiden då mängden oocystor som 

sprids kan vara mycket stor (flera miljarder per dag). Endast ett fåtal oocystor behövs för att 

parasiten ska etablera sig i värddjuret. 

Ytvattenförorening av cryptosporidium kan ha flera källor; avlopp, slamspridning, djurgödsel från 

jordbruk, badande barn och från vilda djur. Normala desinfektionsåtgärder, t.ex. klorering, har 

ingen avdödande effekt. De ämnen som effektivast avdödar oocystor är ultraviolett ljus och 

ozon. Hantering och spridning av rötslam utgör en avsevärd risk för smittspridning. 

Cryptosporidius förekommer även hos kalvar och lamm, vilket är känt sen länge. 

En genomgång av riskfaktorer för vattenverk vid Mälaren 2002 resulterade i bedömningen att 

strandbete som källa till smittspridning är så försumbar att den kan anses som obefintlig. 

Jordbrukets gödsling bedömdes som en viktig smittkälla, med hänvisning till att 85 % av 

åkermarken i området gödslades. Emellertid var bara 25 % av gödseln på den studerade 

arealen stallgödsel. 

Nedan redovisas ett utdrag ur Ruist, E., 2008. Strandbete och dess påverkan på 

råvattenkvaliteten. En kunskapsöversikt. Ekologisk Zoologi, Zoologiska Institutionen, Göteborgs 

Universitet: 

”Smittämnen som virus, bakterier och protozoer kan nå dricksvattenförekomster genom 

spridning av avföring från människor och djur. Mänskligt avlopp är den största källan till 

4 (12) 

pm06s 2009-05-18 

BILAGA 2 

2012-01-25 

DAVE 



smittspridningen men smittämnen kan också spridas via avrinning från gödselpåverkad 

åkermark och från betesmark eller från djur som har direkt tillgång till ytvatten. 

Strandängar hålls ofta öppna med bete och miljöer med höga naturvärden som en del arter är 

helt knutna till. Dessa miljöer är mycket viktiga för att kunna uppnå miljömålen Ett rikt 

odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Det finns en möjlighet att åtgärderna för dessa 

miljömål och miljömålet Levande sjöar och vattendrag och delmål 3 om vattenförsörjningsplaner 

kan stå i konflikt med varandra. 

De smittämnen som är av betydelse i samband med strandbete och smittspridning till ytvatten 

är Campylobacter, patogena E. coli, VTEC/EHEC, norovirus, sapovirus, Cryptosporidium och 

Giardia. Mycket kunskap saknas fortfarande vad gäller smittvägar, smittkällor och den 

zoonotiska potentialen hos varianter av olika smittämnen men forskningsutvecklingen är stor 

och de analysmetoder som finns idag ger goda möjligheter till ökade kunskaper kring dessa 

smittämnen inom de närmaste åren. Hälsobetydelsen och riskacceptansen för de olika 

smittämnena i Sverige är inte tydliga och kommer att vara viktiga för frågan. 

Djurens avstånd till vattnet och direkta tillgång till vattenytan, tätheten av djur, djurens ålder 

samt djurslag är faktorer som är möjliga att påverka vid strandbete och som troligtvis kan 

minska risken för vattenburen smitta orsakad av betande djur. Det skulle kunna vara möjligt att 

hålla strandängar vid ytvattentäkter öppna med slåtter i stället för med bete, dock kan det finnas 

svårigheter kring att säkerställa att strandängar hålls öppna vid ett betesförbud. Kraftig 

nederbörd är den i särklass viktigaste faktorn för spridningen av vattenburen smitta, i ett 

förändrat klimat kommer den typen av nederbördsförhållanden bli vanligare och risken för 

smittspridning kommer att öka. 

Samtidigt som smittkällan i form av strandbetande djur bör kanske ges rimliga proportioner till 

andra mer betydelsefulla källor så framhålls det att frågan bör hanteras med ett försiktighetsperspektiv 

av WHO och i EGs ramdirektiv för vatten. Samma problematik berör dessutom inte 

bara dricksvatten utan även badvattenkvalitet och smittorisken för djurbesättningarna. Hur 

frågan vidare hanteras kan komma att påverka den biologiska mångfalden och möjligheten att 

uppnå miljömålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv.” 

Som anges ovan påverkar troligen djurens avstånd till vattnet och direkta tillgång till vattenytan, 

tätheten av djur, djurens ålder samt djurslag risken för vattenburen smitta orsakad av betande 

djur. Krav på tillstånd medför att kommunen erhåller information om var och hur det lagras 

växtnäringsämnen samt får möjlighet att ställa krav på åtgärder genom villkor. 

AVVERKNING OCH UPPLAG AV TIMMER 


”I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att i primär och sekundär skyddszon 

permanenta upplag av bark och timmer är förbjudna. I sekundär skyddszon bör upplag från en 

avverkningssäsong få förekomma. För tillfälliga sådana upplag i primär skyddszon bör 

föreskrivas om krav på tillstånd.” 

5 (12) 

pm06s 2009-05-18 

BILAGA 2 

2012-01-25 

DAVE 





Upplag av bark, flis, spån, timmer och liknande får inte förekomma utan tillstånd. Undantaget 

från tillståndsplikt är privatpersoners upplag för normalt husbehov, inkl. upplag av biobränsle för 

uppvärmning av den egna fastigheten. 


Permanenta upplag av bark, flis, spån, timmer och liknande, utan tät täckning, får inte 

förekomma utan tillstånd. Undantaget från tillståndsplikt är privatpersoners upplag för normalt 

husbehov, inkl. upplag av biobränsle för uppvärmning av den egna fastigheten. 

Med permanent menas längre än en avverkningssäsong samt återkommande på samma plats. 

MOTIVERING 

Restriktionsnivån i föreslagen föreskrift för primär skyddszon är lägre än nivån i 


Upplag i primär skyddszon bedöms vara olämpliga, främst med tanke på den hantering 

(transporter mm) som upplaget medför. Finns det emellertid, av någon anledning, ett stort 

behov av att ha ett upplag i primär skyddszon (d.v.s. om upplaget inte kan placeras längre bort 

än 50 m från vattendrag) får verksamhetsutövaren söka tillstånd för upplaget. 

Någon reglering av avverkning föreslås inte. De risker som avverkning medför är främst 

förknippade med de maskiner som används (d.v.s. risk för läckage av hydraulolja, drivmedel 

etc). Vidare är nämnden för miljöfrågor remissinstans till Skogsstyrelsen vid större avverkningar. 

Således finns möjlighet att påverka om behov finns. Hantering av petroleumprodukter regleras 

emellertid under en annan paragraf och projektgruppen har bedömt att det är tillräckligt. 

AVLOPPSVATTEN SAMT HANTERING AV AVFALL 


”I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas om förbud mot ytterligare 

infiltrationsanläggningar för hushållsspillvatten och utsläpp av annat avloppsvatten i primär 

skyddszon. För sekundär skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd för sådana 

anläggningar.” 


Primär skyddszon 

För inrättande av avloppsanordningar för behandling av hushållsspillvatten från enstaka hushåll 

och från gemensamhetsanläggningar krävs tillstånd. 

6 (12) 

pm06s 2009-05-18 

BILAGA 2 

2012-01-25 

DAVE 



För ändring, som är anmälningspliktig enligt 14 § förordning om miljöfarlig verksamhet och 

hälsoskydd (1998:899), av avloppsanordning krävs tillstånd. 

Anläggningar för avloppsvatten, som ej är försedda med larm för bräddning där larmet är 

vidarekopplat till bemannad larmcentral, är förbjudna. Undantaget från krav på larmanordning är 

enskilda anläggningar dimensionerade för färre än 10 pe och dagvattenanläggningar. 

Utsläpp av dagvatten från nya och ombyggda hårdgjorda ytor där risk för vattenförorening 

föreligger, t.ex. större vägar, broar och parkeringsanläggningar, får inte ske till ytvatten utan 

föregående rening. 

För tillfälliga och permanenta upplag av massor eller avfall som kan innebära risk för förorening 

av yt- eller grundvatten krävs tillstånd. 

Sekundär skyddszon 

För inrättande av avloppsanordningar för behandling av hushållsspillvatten från enstaka hushåll 

och från gemensamhetsanläggningar krävs tillstånd. 

För ändring, som är anmälningspliktig enligt 14 § förordning om miljöfarlig verksamhet och 

hälsoskydd (1998:899), av avloppsanordning krävs tillstånd. 

Utsläpp av dagvatten från nya och ombyggda hårdgjorda ytor där risk för vattenförorening 

föreligger, t.ex. större vägar, broar och parkeringsanläggningar, får inte ske till ytvatten utan 

föregående rening. 

För tillfälliga och permanenta upplag av massor eller avfall som kan innebära risk för förorening 

av yt- eller grundvatten krävs tillstånd. 

MOTIVERING 

Restriktionsnivån i föreslagen föreskrift för primär skyddszon är lägre än nivån i 


Utsläpp av näringsämnen via avlopp medför inte några betydande problem vid 

dricksvattenframställningen. Problemen är snarare kopplade till att det via avloppsanordningar 

kan ske utsläpp av andra föroreningar, t.ex. mediciner, lösningsmedel samt patogener. 

Enligt förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ställs krav på tillstånd för 

avloppsanordningar till vilka vattentoaletter kopplas, vidare ställs det krav på anmälan för 

avloppsanordningar för BDT-vatten samt krav på anmälan för ändringar av avloppsanordningar. 

Enligt 5 § i ovan nämnda förordning är det förbjudet att, om verksamheten eller åtgärden har 

beteckningen A eller B, utan tillstånd enligt miljöbalken släppa ut avloppsvatten. Det skulle 

innebära att det är avloppsvatten från t.ex. U-verksamheter som inte regleras. Projektgruppens 

resonemang har dock varit att dessa verksamheter är ytterst få (tveksamt om det finns några 

över huvudtaget inom området) och att andra krav enligt miljöbalken (t.ex. hänsynsreglerna) är 

tillräckliga och att ingen reglering avseende ”annat avloppsvatten” är nödvändig i de föreslagna 

skyddsföreskrifterna. 

7 (12) 

pm06s 2009-05-18 

BILAGA 2 

2012-01-25 

DAVE 



Enligt Naturvårdsverkets allmänna råd (2006:7) om små avloppsanläggningar kan miljökontoret 

vid bedömning av avloppsanordning vid tillsyn och tillståndsprövning i varje enskilt fall relatera 

skyddsåtgärder beträffande hälso- och miljöskydd för den enskilda anordningen till en normal 

eller hög skyddsnivå. Bedömningen av vilken skyddsnivå som behövs bör göras utifrån 

naturgivna och andra förutsättningar i området. Andra förutsättningar bör kunna vara att 

anordningen är inom ett vattenskyddsområde. Hög skyddsnivå medför automatiskt vissa krav. 

Det är därför lämpligt att införa krav på tillstånd gällande etablering av infiltrationsanläggningar i 

primär skyddszon, så kommunen får möjlighet att i varje enskilt fall bedöma vilken skyddsnivå 

som krävs. Vidare anser projektgruppen att det ska krävas tillstånd för anmälningspliktiga 

ändringar av avloppsanordningar. 

Upplag av massor eller avfall som kan innebära risk för förorening av yt- eller grundvatten är per 

definition olämpliga i ett vattenskyddsområde och omfattas därför av skyddsföreskrifterna. 

VÄGHÅLLNING 


”I föreskrifter för vattenskyddsområde bör anges att i primär och sekundär skyddszon upplag av 

asfalt, oljegrus eller vägsalt är förbjudna. I primär skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd 

för spridning av vägsalt”. 



Upplag av asfalt, oljegrus och vägsalt är förbjudna. 


Upplag av asfalt, oljegrus och vägsalt får inte förekomma utan tillstånd. 

MOTIVERING 

Projektgruppens föreslag till skyddsföreskrift för primär skyddszon har lägre restriktionsnivå än 

Naturvårdsverkets allmänna råd, eftersom tillstånd inte krävs för spridning av vägsalt. 

Anledningen till detta är att spridning av vägsalt inte bedöms utgöra någon betydande risk för en 

ytvattentäkt som Timsälven. 

Projektgruppens förslag till skyddsföreskrift för sekundär skyddszon har något lägre 

restriktionsnivå än Naturvårdsverkets allmänna råd, eftersom upplag inte förbjuds. Anledningen 

till detta är att projektgruppen bedömer att det, med skyddsåtgärder, finns möjlighet att lagra 

asfalt, oljegrus och vägsalt utan betydande risk för vattentäkten. 

8 (12) 

pm06s 2009-05-18 

BILAGA 2 

2012-01-25 

DAVE 



TÄKTVERKSAMHET 

NATURVÅRDVERKETS ALLMÄNNA RÅD 

”I föreskrifter för vattenskyddsområde bör anges att materialtäkt är förbjuden i primär 

skyddszon. För husbehovstäkter i ett vattenskyddsområde bör föreskrivas krav på tillstånd. 

Oljespill får ej förekomma. Det bör även föreskrivas att tillfartsvägar till täkter så långt som 

möjligt vara avspärrade.” 



Materialtäkt (grus-, eller bergtäkt eller liknande) som inte fordrar tillstånd enligt miljöbalken, t.ex. 

husbehovstäkt, får inte förekomma utan tillstånd. 

MOTIVERING 

Anledningen till att materialtäkt regleras i primära skyddszonen är att det ger möjlighet för 

tillståndsmyndigheten att sätta upp villkor för verksamheten, t.ex. avseende uppställning av 

fordon, som får ses som en av de större riskerna för vattenförorening med täktverksamhet. 

ANDRA SCHAKTNINGSARBETEN OCH MUDDRING 


”I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskivas att schaktningsarbete, t.ex i samband 

med vägbyggen eller i annat byggande, och muddring inte får utföras utan tillstånd. För pålning, 

spontning och underjordsarbete bör föreskrivas om krav på tillstånd i primär skyddszon.” 



Schaktningsarbeten, pålning, spontning och underjordsarbete får inte utföras utan tillstånd. 

Med schaktningsarbeten menas här sänkning av markytan på ett område för större 

anläggningsarbeten än grundläggning av en enskild villa. Schaktningsarbete i samband med 

ledningsarbete och mindre vägunderhåll omfattas ej av tillståndsplikt. 

Muddring och rensning, i sjöar och vattendrag som anges på fastighetskartan, får inte utföras 

utan anmälan. 

Utfyllnad i mark med massor av okänd miljöstatus eller av massor som är förorenande är 

förbjuden. 

9 (12) 

pm06s 2009-05-18 

BILAGA 2 

2012-01-25 

DAVE 




Muddring och rensning, i sjöar och vattendrag som anges på fastighetskartan, får inte utföras 

utan anmälan. 

Utfyllnad i mark med massor av okänd miljöstatus eller av massor som är förorenande är 

förbjuden. 

MOTIVERING 

Muddring och rensning omfattas av annan lagstiftning. Muddring och rensning kan emellertid 

påverka vattenkvaliteten avsevärt, bland annat genom grumling. Projektgruppen har bedömt att 

det främst är muddring av större vattendrag som utgör en risk, därav omfattas endast sjöar och 

vattendrag som anges på fastighetskartan. Genom krav på anmälan får huvudmannen för 

vattentäkten information om vad som ska göras och när. Beredskap finns därför för att stänga 

råvattenintaget om vattnet skulle grumlas kraftigt. 

ENERGIANLÄGGNINGAR 


”I föreskrifter för vattenskyddsområde bör anges att i primär skyddszon för ytvattentäkt krävs 

tillstånd för anläggningar för lagring av och utvinning av värmeenergi ur berg, mark och vatten, 

uttag av vatten från berg och jord, samt även andra typer av borrningar som kan påverka 

vattenkvalitet.” 

PROJEKT GRUPPENS FÖRSLAG 

Primär och sekundär skyddszon 

Anläggningar för utvinning eller lagring av värme eller kyla ur ytvatten får inte förekomma utan 

tillstånd. 

MOTIVERING 

Risken med energianläggningar i ytvattendrag bedöms främst vara förknippad med 

kollektorvätskan (”brine”). Helst vill man inte ha glykol, utan etanol som vid ett eventuellt läckage 

utgör en betydligt mindre risk för ytvattentäkten. Om etanol används borde det finnas möjlighet 

att få tillstånd. Därmed föreslås tillståndsplikt i både primär och sekundär skyddszon. 

Energianläggningar i berg och jord bedöms inte utgöra någon nämnvärd risk för ytvattentäkter 

och har därför inte reglerats i skyddsföreskrifterna. Anläggande (borrning och ev. hydraulisk 

spräckning) av energianläggningar i berg och jord kan bl.a. medföra ökad grumlighet i 

grundvattnet. Det kvarstående borrhålet utgör en spridningsväg för föroreningar mellan 

markytan och grundvattnet. I fallet energianläggning i berg kan relikt havsvatten påträffas. 

Läckage av brine kan ske från kollektorslangen till grundvattenmagasinet. Ingen av dessa risker 

bedöms motivera reglering av energianläggningar i berg och jord vad gäller en ytvattentäkt. 

10 (12) 

pm06s 2009-05-18 

BILAGA 2 

2012-01-25 

DAVE 



TRANSPORT OCH UPPSTÄLLNING AV FARLIGT GODS 


”I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör föreskrivas att i primär skyddszon transport av 

farligt gods får ske endast på anvisade transportleder”. 



Transport av farligt gods genom vattenskyddsområdet får inte ske utan tillstånd på andra vägar 

än de som särskilt anvisats för transport av farligt gods. 

Uppställning av tankbil med farligt gods, på annan plats än av kommunen anvisad, får inte ske 

utan tillstånd. Med uppställning avses uppställning/parkering med en varaktighet av mer än två 

timmar. 

MOTIVERING 

Olyckor med farligt gods kan medföra långtgående konsekvenser för vattenförsörjningen och 

projektgruppen anser att transporter av farligt gods utgör en betydande risk för vattentäkten. 

Transporter till fastigheter inom vattenskyddsområdet är svåra att undvika. Däremot bör 

transporter genom skyddsområdet relativt enkelt kunna undvikas. 

Projektgruppen anser vidare att det är olämpligt att parkering/uppställning av fordon med farligt 

gods sker under någon längre tid inom vattenskydds-området. 

FORDONSTVÄTT 



Fordonstvätt med avfettningsmedel eller därmed jämförlig produkt, på andra platser än i för 

ändamålet avsedd anläggning med olje- eller bensinavskiljare, är förbjuden. 

MOTIVERING 

Det är inte bara är avfettningsmedlet i sig som utgör en risk för försämrad vattenkvalitet utan 

också de ämnen som "fettas av" från fordon. Om fordonstvätt med avfettningsmedel o.dyl. ska 

bedrivas inom primär eller sekundär skyddszon för en vattentäkt bör det göras på en plats där 

föroreningarna förhindras att nå vattentäkten. 

11 (12) 

pm06s 2009-05-18 

BILAGA 2 

2012-01-25 

DAVE 



MILJÖFARLIG VERKSAMHET 


”I föreskrifter för ett vattenskyddsområde bör anges att i primär skyddszon sådan miljöfarlig 

verksamhet som innebär risk för förorening av yt- eller grundvatten inte får etableras. I sekundär 

skyddszon bör föreskrivas om krav på tillstånd för ny anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet.” 



För nyetablering av miljöfarlig verksamhet som kan innebära risk för förorening av yt- eller 

grundvatten och som är anmälningspliktig enligt 9 kap. miljöbalken krävs tillstånd. 

För nyetablering av miljöfarlig verksamhet som kan innebära risk för förorening av yt- eller 

grundvatten och som inte är anmälnings- eller tillståndspliktig enligt 9 kap. miljöbalken krävs 

anmälan. 

MOTIVERING 

Projektgruppen förslår inte förbud i primär skyddszon. Anledningen till detta att projektgruppen 

förutsätter att tillståndsmyndigheten i samband med tillståndsprövning tar ställning till hur 

riskerna för yt- och grundvatten bäst regleras och därefter föreskriver relevanta villkor. 

TRAFIK PÅ SJÖ OCH VATTENDRAG 

Båttrafik utgör en risk för vattentäkten, t.ex. genom att utsläpp sker från båtmotorerna och 

genom att det kan ske utsläpp i samband med tankning (dropp, spill eller olyckor). Från 

båtmotorer sker utsläpp av bränsle, smörjolja (främst tvåtaktsmotorer) och avgaser i vatten. 

Generellt ger tvåtaktsmotorer upphov till mer omfattande utsläpp än fyrtaktsmotorer. T.ex. går 

upp till 30% av bränslet i en tvåtaktsmotor oförbränt vidare ut till vatten och luft (källa: 

www.snf.se). Läckage från motorbåtar medför att föroreningarna direkt når det öppna vattnet, till 

skillnad från läckage på land. Det förekommer således ingen barriär mellan läckagepunkten och 

vattnet. 

Projektgruppen har dock beslutat att inte ha någon reglering av trafik på sjö och vattendrag. 

Kommunen har för avsikt att istället informera om "klokt miljövänligt båtanvändande" för att öka 

förståelsen för de risker som finns för vattentäkten. Anledningen till detta är svårigheten i att 

kontrollera efterlevnaden av olika krav på båtmotorer och bränsleanvändning samt svårigheten 

att finna alkylatbensin i närområdet. 

12 (12) 

pm06s 2009-05-18 

BILAGA 2 

2012-01-25 

DAVE

Motiv, föreskrifter, Timsälven. - Karlskoga kommun

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?