Skötselerfarenheter 2006-2008 - Sollentuna kommun

SKÖTSELERFARENHETER 12
Skötselerfarenheter
Röjning och avverkning
Slyröjning med röjsåg är ett effektivt sätt att hålla efter slån och asp som växer
upp efter avverkning och buskröjning. Vid utförandet av arbetet är det viktigt
att sågen kapar buskarna så nära markytan som det är möjligt. Uppstickande
vassa ”stubbar” är en olägenhet och fara för både människor och djur. ”Slånstubbar”
behöver flera år för att murkna så mycket att de går av.
Aspsly som kommer upp efter avverkade aspar är ett stort problem. Det krävs
arbete många gånger under flera års tid. I äldre litteratur har vi hittat anvisningar
om hur man kan undvika aspuppslaget genom att fälla asparna med en
hög stubbe. Vi har gjort två försök som visar att uppgifterna är riktiga. Ett
bestånd med unga aspar topphöggs på tre meters höjd för att de skulle bli träd
för hamling. Resultatet blev att alla träden dog och det blev ett minimalt uppslag.
Vi har också gjort en avverkning av äldre aspar med diameter ungefär 20
cm, där vi kapade träden på ungefär 1,2 meters höjd. Även här har vi fått ett
betydligt mindre uppslag av sly.
Borttransporten av ris och virke från röjningen bör helst ske på frusen mark
för att förhindra markskador. Över fuktiga partier kan skador undvikas om
man lägger en bädd av ris och grenar att köra på. Timmer och massaved läggs
vid väg för transport ut ur reservatet. Travarna läggs så att stockarna inte kan
komma i rullning. Allmänheten ser inte farorna med att kliva i travarna.
Höga aspstubbar.
Klenare virke och ris från röjningarna flisas. Platsen för flisningen kräver en
yta som är tillräckligt stor för upplaget av flisningsmaterialet. Den ska också
vara tillgänglig för tunga lastbilar som transporterar bort flisen. Allmänheten
måste kunna komma förbi arbetsplatsen säkert då flisningsmaskinen har ett
säkerhetsavstånd på 30 meter. Vid mindre röjningar har högar för flisning
lagts upp ute i landskapet. En mindre flistugg på en traktor har flisat på plats
och sedan körd ut och tömt det flisade materialet i container ute på närmaste
grusväg. Metoden fungera bra om marken är torr eller tjälad.
Efter uttransport av virke och ris från röjningar krattar vi i vissa områden ihop
resterna och bränner dessa. Områden som är aktuella är framför allt ängar.
Bränning är inget alternativ till flisning när det är större volymer. Fördelen
med bränning är framförallt att vi slipper fordon som ska köra ut materialet.
Vi mindre gallringar har vi ibland lagt ris och grenar utanför de intensivt brukade
områdena.
HISTORISKT ODLINGSLANDSKAP MELLAN BÖG OCH VÄSBY SOLLENTUNA KOMMUN 2008