Skötselerfarenheter 2006-2008 - Sollentuna kommun

SKÖTSELERFARENHETER 1 

Skötselerfarenheter 

Historiskt Odlingslandskap mellan Bög och Väsby 

HISTORISKT ODLINGSLANDSKAP MELLAN BÖG OCH VÄSBY SOLLENTUNA KOMMUN 2008


Innehåll 

Underlag och utgångspunkter 

Arbetets intensitet .......................................................................................... 3 

Underlag för arbetet ....................................................................................... 3 

Kartor ................................................................................................. 4 

Arkiv ................................................................................................. 6 

Forskningskontakter ........................................................................... 6 

Landskapsvandringar ......................................................................... 7 

Kontakter med friluftsmuseer och historiska jordbruk ........................ 7 

Kontakter med praktiker och ortsbor .................................................. 7 

Egna försök och iakttagelser .............................................................. 7 

Inventeringar ....................................................................................... 7 

Naturinventeringar ................................................................... 8 

Fornminnesinventeringen ........................................................ 8 

Arbetsledning ................................................................................................. 8 

Arbetskraft ................................................................................................. 8 

Initiala arbeten ................................................................................................ 9 

Löpande skötsel ............................................................................................. 9 

Information ............................................................................................... 10 

Publika aktiviteter ......................................................................................... 11 

Dokumentation ............................................................................................. 11 


Röjning och avverkning ................................................................................ 12 

Åker.............. ............................................................................................... 13 

Tvåsädesåkern ................................................................................. 13 

Allmogeåkern .................................................................................... 13 

Åkern Väsby båtsmanstorp............................................................... 13 

Vallslåtter ........................................................................................... 14 

Skörd av råg ...................................................................................... 14 

Vårbruk och höstbruk ........................................................................ 14 

Äng .............. ............................................................................................... 15 

Fagning ............................................................................................. 15 

Slåtter ............................................................................................... 15 

Slåtter på vägkanter, diken, åkerholmar och backar ................................... 16 

Lövtäkt.......... ............................................................................................... 17 

Stamkvistning ............................................................................................... 18 

Hagar............. ............................................................................................... 18 

Betesdjur i inägomarken .............................................................................. 18 

Bondeskogen ............................................................................................... 19 

Hägnader ............................................................................................... 20 

Gärdesgårdar .................................................................................... 21 

Torpen............ .............................................................................................. 22 

Hällen ............................................................................................... 22 

Barsäll ............................................................................................... 22 

Väsby båtsmanstorp ......................................................................... 22 

Fornlämningar .............................................................................................. 23 

Dämmen ............................................................................................... 23 

Bilagor 

1. Redskapsförteckning............................................................................... 24 

2. Aktiviteter i landskapet ............................................................................ 25 

3. Beskrivning av projektet .......................................................................... 26 

Perspektiv över området ................................................................... 27 

Hitta ............................................................................................... 28 

UTGIVEN AV 

SOLLENTUNA KOMMUN DEC. 2008 

TEXT: RIKARD DAHLÉN, 

OLOF LUNDKVIST 

FOTO: STEFAN ÖRTENBLAD 

(DESSUTOM: RIKARD DAHLÉN 

SID 7A, 8A,B, 10D, 11B, 12A, 

16B,C, 19A,B, 20A,B,C,D, 

23A,B,C,D) 

LAYOUT:MONICA ERIKSSON, ILLUME 

SOLLENTUNA KOMMUN HAR FÅTT 

BIDRAG TILL SKÖTSEL OCH AKTIVITE- 

TER FRÅN LÄNSSTYRELSEN, 

LOKALA NATURVÅRDSSATSNINGAR. 




Historiskt Odlingslandskap mellan Bög och Väsby 

Denna sammanställning förmedlar våra erfarenheter från arbetet med att restaurera 

och bruka odlingslandskapet mellan Bög och Väsby perioden 2005- 

2007. Vi tar inte upp allmänna anvisningar om hur naturvärden och 

kulturmiljövärden i jordbrukslandskapet ska skötas. Det finns annan litteratur 

om ängsbruk, hamling, våtmarker osv. 

Underlag och utgångspunkter 

Arbetets intensitet 

Landskapets utveckling och förändringar efter olika skötselåtgärder sker successivt. 

Inriktningen är att arbeta i flera etapper för att nå ett bra resultat, vi 

har inte satsat på kraftiga engångsåtgärder. Resultatet av en åtgärd syns inte 

direkt utan det gör det efter flera år. Att dela upp arbetet i etapper ger också tid 

för uppföljning, eftertanke och justeringar i skötseln. 

Vårbruk på tvåsädesåkern. 

Underlag för arbetet 

Grunden för arbetet i det historiska landskapet vilar på ett brett underlagsmaterial. 

Risken finns att värden kopplade till platsen och tidigare markanvändning 

går förlorade om man inte har bra underlag. Vi vill heller inte tillföra 

element i landskapet som aldrig har funnits här tidigare. 

Ett av de viktigaste underlagen för arbetet är de historiska kartorna som finns 

över området. En annan viktig källa är dokument från lokala arkiv, för vår del 



Edsbergsarkivet. Här har vi funnit många handlingar som rör Bög och Väsby 

gårdar som båda var underställda Edsbergs gods. Mer övergripande kunskap 

om de agrara förhållandena har vi fått genom kontakter med aktuell forskningen 

inom agrarhistoria och kulturgeografi. Inventeringar och landskapsvandringar 

med expertis inom olika områden har belyst landskapets kulturvärden 

och naturvärden. Genom kontakter med kunniga personer, litteraturstudier 

och egna försök har vi byggt upp kunskap om hur man praktiskt sköter 

landskapets olika miljöer. 

Kartor 

Kartor är en ovärderlig källa vid arbete med att restaurera och bruka ett historiskt 

odlingslandskap. Med hjälp av dessa får vi information om markanvändning, 

hägnadssträckningar, lägen för hus och vägar. 

De historiska lantmäterikartorna ger en bra bild av landskapet utveckling genom 

tiderna. Kartor från tidigt 1600-tal visar ett landskap som har sina rötter 

i medeltiden. Jordbrukets omställning från 1700-talet till 1900-talet kan man 

följa i kartor som upprättades vid storskiften och laga skiften. För område 

mellan Bög och Väsby finns det en karta från 1636 och en från 1811. Karta 

från 1811 är den del av en stor karta som täcker större delen av södra Sollentuna. 

Kartan gjordes som en ägomätning av Edsbergs gods marker. 

Kartorna är ritade i skalor som ger en god detaljrikedom och de har en god 

noggrannhet när det gäller utsträckningen av åker och äng. Några vanliga skalor 

är 1:4000 och 1:8000. 

Vårt viktigaste redskap när vi ska identifiera markanvändningen i landskapet 

och planera restaureringsarbeten är historiska kartöverlägg. Genom att kom- 

Del av karta över Edsbergs 

marker från 1811. Mitt i kartan 

visas Väsby med två gårdar. 



binera den historiska kartan med den ekonomiska kartan från 1950-talet får vi 

ett kartöverlägg där landskapselementen/markanvändningen från flera århundraden 

tillbaka kan identifieras i fält. 

Kartöverläggen skapas i en process som omfattar flera steg. Först förs informationen 

över från den historiska kartan till ett genomskinligt papper. Man kalkerar 

av viktiga landskapselement som hägnadsstäckningar, gränser mellan utmark 

och inäga med åker och äng, vägar och huslägen. Även gränser och 

gränsmarkeringar ritas in. Nästa steg är att korrigera för riktningsfel vid förflyttning 

av mätinstrumentet som lantmätaren gjort i fält. Den kalkerade kartans 

skala anpassa först till den ekonomiska kartan i en kopiator. Sedan kan 

den historiska kartan användas som ett underlag för en omritad karta som blir 

korrigerad. Även den omritade kartan är gjord på ett genomskinligt papper. 

Kartan kopieras slutligen ihop med den ekonomiska kartan. 

Vi har använt kartöverläggen till många arbeten i det historiska landskapet. 

Ett exempel är att vi har kunnat identifiera ängsmarker som varit åker under 

första delen av 1900-talet som sedan varit beteshage och därefter inte brukats 

Historiskt kartöverlägg, 1636 

Historiskt kartöverlägg, 1811 



och därmed vuxit igen. Kartöverläggen har vi också använt vid restaureringen 

av Väsby båtsmanstorps åker och äng. När vi bygger trägärdesgårdar ger kartöverläggen 

information om den historiskt riktiga sträckningen. 

Vi har med hjälp av våra kartor från 1636 och 1811 kunnat hitta det åkerdike 

som troligen varit en gräns mellan Bögs gård och Väsby by sedan medeltiden. 

Häradskartor från tiden kring sekelskiftet 1900 är mindre detaljrika eftersom 

de har en skala på 1:50 000. Kartan har vi använt för att se vägsträckningar och 

kontrollera om bebyggelsen var densamma som vid början av 1800-talet. 

Häradskartan ger en översiktlig bild av markanvändningen både på utmarken 

och på inägomarken. 

Arkiv 

Bög och Väsby har sedan 1700-talet fram till början av 1900-talet tillhört 

Edsbergs gods. Edsbergsarkivet som tillhörde godset finns tillgängligt på Sollentuna 

kommuns arkiv. Vi har gjort en inventering och gått igenom de dokument 

som berörde Väsby by. De flesta är från 1800-talet och visar olika ekonomiska 

uppgörelser mellan ägaren av Edsberg och arrendatorerna på Väsby. I 

vårt arbete har vi använt flera olika typer av handlingar. 

Arrendeavtalen innehåller förutom den ekonomiska uppgörelsen också vilka 

övriga skyldigheter som bonden hade. Åkerbruket var noga reglerat med bestämmelser 

om vilket odlingssystem som skulle användas. Arrendeavtalen från 

1858 och 1871 bestämmer att tvåsäde ska användas och att trädan ska vara 

tillgänglig för bete. Dessa avtal har gett oss information hur det historiska 

åkerbruket ska bedrivas. Söder om Bögs gård brukar vi en tvåsädesåker och vid 

Väsby gård finns en allmogeåker med en sjuårig växtföljd enligt 1897 års arrendeavtal. 

Protokoll som upprättades vid syneförrättningar då arrendetiden gick ut beskriver 

gårdens hus och hur de var byggda och hur de användes. Syneprotokollen 

innehåller och uppgifter om de torp som tillhörde gården. I arkivet finns syneprotokoll 

från Väsby by som ger en bild av hur byn såg ut. 

Arrendeavtal från Väsby 1858. 

Skördeböckerna är uppställda som kassaböcker med debet och kredit för olika 

skördeprodukter. Ur dessa kan vi få fram uppgifter som vi inte påträffat på 

kartor eller i andra dokument. I en skördebok från 1817 hittar vi uppgifter om 

att personer som arbetat med svedjor och kolning får betalt med säd. Vi får här 

igenom en notering som visar att skogen svedjades och att kolning förekom. 

Det är ett bevis på att skogen användes till mer än bete och virkesuttag. 

Arrendebonden fick inte ta virke från skogen utan lov. Allt skogsuttag skulle 

märkas upp och kvitteras. Från kvittenserna har vi fått en bild av vilka dimensioner 

virke som höggs i skogarna. Denna information används när vi gör 

initialåtgärder i vår bondeskog och när den ska brukas som förr. 

Forskningskontakter 

Aktuell forskning följer vi genom att delta på högre agrarhistoriskt seminarium 

vid SLU. De senaste åren har vi också deltagit i EALEs landskapsekologiska 

konferenser på olika platser i Sverige. Vi följer debatten och informationsutbudet 

på den agrarhistoriska e-postlistan med de personer som är aktiva med 

agrarhistoria i Sverige. Mycket kunskap och information tillförs projektet genom 

att vi själva kontinuerligt fortbildar oss genom att gå olika kurser tex 

inom agrarhistoria på SLU och olika naturvårdsseminarier. 



Landskapsvandringar 

Vandringar i landskapet tillsammans med expertis inom olika områden ger 

värdefull kunskap. Vi får då möjlighet att diskutera olika tolkningar av spåren 

från böndernas brukande av landskapet genom tiderna. Denna information 

kan vi sedan omsätta i inriktningen av hur marken ska restaureras och brukas. 

Några av experter som besökt oss och diskuterat landskapet i fält är: 

Lars-Gunnar Bråvander, naturgeografi 

Anna Dahlström, bete och betestryck 

Örjan Kardell, gärdesgårdar och skogsbruk 

Håkan Slotte, hamling och ängsbruk 

Clas Tollin, agrarhistoriskt landskap 

Länsmuseet i Stockholm, arkeologi 

Länsstyrelsens kulturmiljöenhet, arkeologi och agrarhistoriskt landskap 

Länsstyrelsens naturvårdsenhet, skötsel 

Artdatabanken, artbevarande 

Kommunekologer i länet, skötsel 

Landskapsvandring med 

kommunekologer. 

Kontakter med friluftsmuseer och historiska jordbruk 

För att utveckla arbetet har vi besökt eller haft kontakt med andra historiska 

jordbruk: 

Källslätten 

Dalarna 

Äskhults by 

Halland 

Jamtli, Östersund Jämtland 

Garphyttans nationalpark Närke 

Östarp 

Skåne 

Åsens by 

Småland 

Höö 

Småland 

Linnés Råshult 

Småland 

Stensjö by 

Småland 

Ängsö nationalpark Uppland 

Linnés Hammarby Uppland 

Simesgården, Arholma Uppland 

Högsböla äng 

Västergötland 

Föllingsö 

Östergötland 

Smedstorp dubbelgård Östergötland 

Kontakter med praktiker och ortsbor 

Kunskaper och erfarenheter som finns hos lokalbefolkningen är viktiga för 

projektet. Genom dessa får vi veta vad som tidigare gjorts lokalt i landskapet, 

till exempel detaljer i markanvändningen eller när vattendelaren vid slåtterängarna 

sprängdes bort. Kunskaper om hästkörning på åker och i skogen har vi fått 

genom personer med praktisk erfarenhet. Vi har genomfört arbetsdagar i skogen 

i samarbete med föreningen Skogshästen. 

Föreningen Skogshästen. 

Egna försök och iakttagelser 

Mycket av kunskapen om hur detaljer i arbetet ska utföras rent praktiskt är 

svårt att hitta, den är ofta inte nedskriven. Vi gör egna försök och iakttagelser 

utifrån vad som ger eftersträvat resultat och vad som skulle vara rimligt att 

göra för en historisk bonde. Till exempel hur ogräsfritt ska det vara efter en 

harvning eller ärjning på tvåsädesåkern Vad var viktigast, vilken tid det tog 

eller hur mycket ogräs behövde finnas kvar för betet på trädan Hur mycket 

ogräs kunde få finnas i åkern när höstsäden såddes Frågorna kan ge vägledning 

om hur den historiska bonden gjorde sina val. 

Inventeringar 

Odlingslandskapets biologiska värde och innehåll har kartlagts i några olika 

inventeringar. Naturvärdena är en viktig del i planeringen och utförandet av 

arbetet i landskapet. Genom inventeringar av floran har vi hittat miljöer med 

växter som tillhör det hävdade odlingslandskapet. Dessa områden kan då få en 

artbevarande skötsel även om de inte ligger inom delprojektens skötselområden. 



Naturinventeringar 

Kärlväxtfloran i området har inventerats av Naturskyddsföreningens floragrupp.Fåglarna 

på Järvafältet följs noga genom Järvafältets ornitologiska klubb. 

En inventering av dyngbaggar i betesmark är gjord av Länsstyrelsen 2007. 

Vedlevande flugor i ekar har Baggbolaget inventerat 2007 på uppdrag av Länsstyrelsen. 

Jätteträden i landskapet har inventerats av Länsstyrelsen 2006. 

Fornminnesinventering 

Området mellan Bög och Väsby ligger i ett område med många fornlämningar. 

Vi har arbetat mycket med att tydliggöra de fornlämningar som finns. De är 

viktiga delar av landskapets historia. När landskapet öppnats upp har vi funnit 

”nya” stensträngar, gravar, skålgropar och förhistoriska odlingsytor som vi karterat 

och fått införda i Länsstyrelsens fornminnesregister. 

Skålgropar. 

Arbetsledning 

Information till de som ska utföra olika skötselåtgärder är en viktig del i arbetet 

för att få ett bra resultat. Våra intentioner och de arbetsmoment som behövs 

för att vrida klockan tillbaka är inte självklara för de som utför 

arbetsmomenten. Arbetet skiljer sig ofta från hur rationell maskinell skötsel 

utförs idag. I praktiken berättar vi för de som utför arbetet om det historiska 

landskapet och sätter in det aktuella skötselmomentet i sitt sammanhang. Målet 

för åtgärden förklaras. Om det är komplicerade situationer märker vi ut vilka 

träd och buskar som ska sparas med röda snitslar och det som ska bort med blå 

färg. Fornlämningar och agrarhistoriska spår i markerna som inte får förstöras, 

markeras och visas för de som kör arbetsfordon och maskiner. Någon från 

projektledningen är med så mycket som möjligt för att informera och avgöra 

åtgärder om det blir tveksamheter när arbetet ska utföras. 

Vid uppföljande arbeten som att slå av slånuppslag i tidigare röjda åkerbryn 

ritar vi in på karta vilka områden som ska åtgärdas. Skriftliga instruktioner 

och kartor är också värdefulla underlag för dokumentation och utvärdering. 

Informationsanslag sätts upp för att informera allmänheten om arbetet. I alla 

skötselmoment ger vi möjlighet till passerande allmänhet att ställa frågor och 

få mer information om arbetet. 

Arbetskraft 

Brukandet av ett historiskt odlingslandskap kräver stor arbetsinsats, speciellt 

då vi strävar efter att använda gamla metoder så mycket som möjligt. Vi har 

knutit till oss flera olika aktörer som genomför brukandet. 

Järvalaget från kommunens arbetscenter utför större arbeten då det behövs 

många starka händer och redskap. 

Allmänheten som deltar i våra skötselträffar bidrar med en viktig del av 

brukandet. Slåtter, skörd och hamling krävde förr många som deltog i arbetet 

på gårdarna. Nu får vi hjälp av intresserad allmänhet med skötseln istället för 

gårdens folk. Genom att flera personer arbetar tillsammans får vi mycket gjort 

och samtidigt kan vi informera om det historiska landskapet. 

Arrendebonden på Bög sköter de stora åkerytorna, som ligger i anslutning till 

de åkrar som brukas med gamla metoder, med moderna maskiner och metoder 

med restriktioner och anvisningar för att ta tillvara landskapets värden, 

gynna den biologiska mångfalden och miljön. 

Järvalaget. 



Arbetshästar från Norrtorp på Järvafältet arbetar regelbundet med körningar i 

skogen och vid åkerbruket. Vi har också anlitat Hästa gård som ligger på Stockholms 

del av Järvafältet. Vi använder häst och vagn så mycket som möjligt vid 

transporter av material och inkörning av hö och kärvar. 

Vid behov har vi anlitat personer med specialkunskaper inom olika områden. 

Detta har vi bland annat gjort vid arbeten med de äldre byggnaderna och för 

att få igång äldre redskap och maskiner. 

Initiala arbeten 

Området mellan Bög och Väsby ingår i naturreservatet Östra Järvafältet där 

inriktningen sedan reservatsbildningen 1979 har varit att bevara kulturlandskapets 

värden. När arbetet med att höja ambitionsnivån i skötseln i området 

mellan Bög och Väsby startade 2000 var landskapet fortfarande ganska 

igenvuxet. 

Häst från Hästa gård. 

Norr om vägen var de flesta gamla åkerkanterna dolda av 10-15 meter breda 

slånbuskage. Mellan åkerpartierna växte en ganska tät skog med bestånd av 

grova granar och aspar. Undervegetationen av buskar var tät med hassel, björk 

och aspsly. Söder om vägen var åkerholmarna igenvuxna av slån och sly. Många 

av dikena var täckta av sly av sälg och asp och grovt älggräs. 

Spannmål och vall odlades på åkarna söder om vägen mellan Bög och Väsby. 

De öppna markerna norr om vägen ingick i beteshagarna som sträcker sig ned 

till sjön Ravalen. En åker norr om vägen var i bruk, åkern nere väster om sjön 

Ravalen. 

En viktig frågeställning innan arbetet med röjningarna påbörjades var; Hur 

mycket och vad ska tas bort Vi tillämpar principen att arbetet sker försiktigt i 

flera omgångar. Då får det biologiska livet i området tid att anpassa sig till 

förändringarna. En annan effekt blir också att landskapets utseende inte förändras 

så snabbt för besökarna. Nackdelen med att öppna ett slutet bestånd 

successivt är att det kan bli utsatt för kraftiga vindar som kan fälla träd. Mark 

med stora rotvältor är svår att återställa, det påverkar intrycket av det historiska 

landskapet negativt. 

Med hänsyn till den biologiska mångfalden lämnar vi en del döda träd, grova 

aspar och värdefulla buskage vid röjningarna. En mångfald av olika arter träd 

och buskar är viktig för djur och växter. Den historiska bonden ville också ha 

tillgång till olika träslag för gårdens behov av slöjdvirke. 

Löpande skötsel 

Efter de initiala åtgärderna med att återskapa ett mer öppet landskap ska ett 

årligt brukande av markerna säkra de värden som tillhör det historiska landskapet. 

Förr var det bonden bruk av marken som skapade landskapet. Syftet 

för bonden var att odla grödor och föda upp djur för sin familjs försörjning. 

Efter det att initialåtgärderna är genomförda har vi delmål för det fortsatta 

löpande skötseln. Ett återkommande arbete är att om betet inte är tillräckligt 

för att hålla undan gräs och sly slår eller slyröjer vi området. 

Harvning med häst. 



Information 

Vid allt arbete i landskapet är det mycket viktigt alla som besöker, bor och 

arbetar i området är väl informerade. Det är många olika grupper med specialintressen 

som också måste hållas informerade som hästägare, fågelskådare och 

orienterare. Vi vill också stimulera till ett ökat intresse och engagemang hos 

besökare och lokalbefolkning. 

Vi informerar allmänheten på flera sätt inför större insatser och vid den löpande 

skötseln. Vi har flera fasta informationstavlor där syftet med den löpande 

skötseln beskrivs. När vi gör större skötselinsatser sätter upp anslag i 

förväg på den plats där insatsen kommer att utföras. På anslaget skriver vi en 

förklaring till arbetet med syfte, mål med åtgärderna och underlaget för arbetet. 

Här finns också hänvisning till kommunens webbplats och telefonnummer 

för den som vill ställa frågor eller få mer information. 

Vid publika aktiviteter informerar vi deltagarna om den agrarhistoriska bakgrunden 

till arbetet. Vi ger en introduktion innan arbetet påbörjas och under 

arbetet och vid pauser kan vi fördjupa diskussionen. Aktuell litteratur presenteras 

på ett bokbord. Skärmar med bilder och text kompletterar ibland för att 

ge mer kunskaper om arbetsmomenten. 

Paus i arbetet och tid för 

diskussion. 

Fast informationstavla. 



Slåtter vid Väsby 

Publika aktiviteter 

De publika aktiviteterna är en del av det årliga brukandet av landskapet. Genom 

allmänhetens arbetsinsatser skördas rågen på tvåsädesåkern, ängarna slås 

och ett flertal träd blir hamlade. 

Dokumentation 

Allt arbete i det historiska odlingslandskapet dokumenteras löpande i dagboksblad 

som sedan förs in i en sökbar databas. I dagboken noterar vi var och när 

arbetet är utfört, vilka som gjort det samt vilka åtgärder som utförts. I databasen 

kan vi sedan söka åtgärder, område, tidsperiod, utförare m.m. 

Under åren 2007 och 2008 har naturfotograf Stefan Örtenblad fotodokumenterat 

all verksamhet. Vi har ett omfattande bildarkiv med bilder på 

de olika momenten i bruket av landskapet. 

Stefan fotograferar 

örter och blad. 




Röjning och avverkning 

Slyröjning med röjsåg är ett effektivt sätt att hålla efter slån och asp som växer 

upp efter avverkning och buskröjning. Vid utförandet av arbetet är det viktigt 

att sågen kapar buskarna så nära markytan som det är möjligt. Uppstickande 

vassa ”stubbar” är en olägenhet och fara för både människor och djur. ”Slånstubbar” 

behöver flera år för att murkna så mycket att de går av. 

Aspsly som kommer upp efter avverkade aspar är ett stort problem. Det krävs 

arbete många gånger under flera års tid. I äldre litteratur har vi hittat anvisningar 

om hur man kan undvika aspuppslaget genom att fälla asparna med en 

hög stubbe. Vi har gjort två försök som visar att uppgifterna är riktiga. Ett 

bestånd med unga aspar topphöggs på tre meters höjd för att de skulle bli träd 

för hamling. Resultatet blev att alla träden dog och det blev ett minimalt uppslag. 

Vi har också gjort en avverkning av äldre aspar med diameter ungefär 20 

cm, där vi kapade träden på ungefär 1,2 meters höjd. Även här har vi fått ett 

betydligt mindre uppslag av sly. 

Borttransporten av ris och virke från röjningen bör helst ske på frusen mark 

för att förhindra markskador. Över fuktiga partier kan skador undvikas om 

man lägger en bädd av ris och grenar att köra på. Timmer och massaved läggs 

vid väg för transport ut ur reservatet. Travarna läggs så att stockarna inte kan 

komma i rullning. Allmänheten ser inte farorna med att kliva i travarna. 

Höga aspstubbar. 

Klenare virke och ris från röjningarna flisas. Platsen för flisningen kräver en 

yta som är tillräckligt stor för upplaget av flisningsmaterialet. Den ska också 

vara tillgänglig för tunga lastbilar som transporterar bort flisen. Allmänheten 

måste kunna komma förbi arbetsplatsen säkert då flisningsmaskinen har ett 

säkerhetsavstånd på 30 meter. Vid mindre röjningar har högar för flisning 

lagts upp ute i landskapet. En mindre flistugg på en traktor har flisat på plats 

och sedan körd ut och tömt det flisade materialet i container ute på närmaste 

grusväg. Metoden fungera bra om marken är torr eller tjälad. 

Efter uttransport av virke och ris från röjningar krattar vi i vissa områden ihop 

resterna och bränner dessa. Områden som är aktuella är framför allt ängar. 

Bränning är inget alternativ till flisning när det är större volymer. Fördelen 

med bränning är framförallt att vi slipper fordon som ska köra ut materialet. 

Vi mindre gallringar har vi ibland lagt ris och grenar utanför de intensivt brukade 

områdena. 



Åker 

Inom projektet brukas tre åkrar som visar odlingssystem från olika tider. De 

ligger enligt de gamla kartorna på historiskt rätta platser. Tvåsädesåkern ligger 

söder om Bögs gård med ett odlingssystem som har använts från tidig medeltid 

till slutet av 1800-talet. Vid Väsby gård har vi Allmogeåkern med grödor 

och växtföljd från sent 1800-tal. Båtmanstorpet har en åker som vi odlar i 

ensäde. 

Vi strävar efter att använda äldre sorter av utsäde som fanns vid respektive 

odlingsperiod. Utsäde har vi fått tag i genom föreningarna Allkorn och Sesam 

samt från fröfirmorna Runeåbergs fröer och Impecta. När odlingen kommit 

igång försörjer vi oss själva med utsäde. Omhändertagandet av skörden eftersträvar 

vi att göra på samma sätt som man gjorde när man hade de aktuella 

odlingssystemet. Vi hoppas på det sättet få med samma mängder ogräs i utsädet 

som förr. 

Tvåsädesåkern 

Åkern där tvåsädesåkern nu ligger brukades av arrendatorn vid Bögs gård när 

vi startade projektet. Vi kunde direkt bruka åkern med årder och harv, men 

många års körning med moderna traktorer och redskap hade packat jorden 

och gjort den svårbrukad med hästdragna redskap. Åkerytan var också täckt av 

upptjälade stenar som var ett problem för oss. En initialåtgärd var att plocka 

bort en del av dessa större stenar som ligger i åkerytan. Vid ärjningen blir det 

tvärstopp med risk att årdret skadas. 

Ärjning av Tvåsädesåkern. 

Allmogeåkern 

Allmogeåkern består av två delar. En del har en sjuårig växtfölj från 1897 och 

på den andra delen odlar vi olika åkergrödor som potatis, rovor, kålrötter, 

ärtor och bovete. Varje gröda odlas på cirka 50 m 2 . Ytorna är för små för att 

brukas med hästdragna redskap eftersom det blir för trångt. Jorden bearbetas 

med jordfräs och spade inför sådd. 

Åkern Väsby båtsmanstorp 

Åkerbruket vid Väsby båtsmanstorp beskrivs i avsnitt på sidan 22. 

Allmogeåkern vid Väsby. 

Gammalt rensverk. 

Tröskning med slaga. 



Vallslåtter 

På allmogeåkern slår vi vallen tillsammans med allmänheten i slutet av juni. 

Vi använder hästdragen slåttermaskin, balansräfsa och släpräfsa. Höet läggs 

upp på hässjor för torkning. 

För att deltagarna ska få ta del av slåtterns olika moment är hästens arbete 

planerat för detta. Halva arealen slås med slåttermaskinen innan den publika 

slåttern börjar. När aktiviteten startar börjar vi med att räfsa ihop höet och 

göra hässjorna. Hästen drar ihop höet till hässjorna med släpräfsa och balansräfsa. 

När detta är gjort slår slåttermaskinen hälften av återstående vallen. Deltagarna 

får då en möjlighet se på arbetet. Efter den obligatoriska kaffepausen 

slås den resterande delen och hästen räfsar ihop det kvarvarande höet till 

hässjorna. 

Hästdragen slåttermaskin. 

Vi använder olika typer av hässjor i vallslåttern för att deltagarna ska få kunskap 

om olika modeller. De olika typerna är två olika hässjor med stänger och 

en trådhässja. Ena modellen av stånghässja har stolpar med inborrade tvärpinnar 

för stängerna, den andra har hopspikade A-formade gavlar med 5 

tvärslanor för stängerna. Vi föredrar stånghässjor vid de publika aktiviteterna 

De är lättare att hantera och lägga upp hö på än trådhässjorna. Vi gör också en 

hövolm. 

Till hässjorna använder vi barkat virke. Tidpunkten för huggningen är när 

granen savar i maj-juni. Då är det lätt att barka virket. Vid barkningen går det 

också bra att ta bort små kvistar och andra ojämnheter för att göra virket slätt. 

Skörd av råg 

Vid ett tillfälle i augusti har vi skörd av rågen på tvåsädesåkern som skötselaktivitet 

för allmänheten. Ett femtiotal personer brukar komma för att skörda 

rågen varje år. Vi informerar först om den agrarhistoriska bakgrunden till tvåsädesbruket. 

Sedan visar vi de olika arbetsmomenten i skördearbetet innan 

arbetet sätter igång. De tar ungefär två timmar att skörda 1000 m 2 rågåker. 

Stånghässja med stolpar och 

tappar. 

Skörd av råg. 

Nackdelen med att ha aktiviteten skörd för allmänheten som en del av det 

historiska jordbruket är att vi tidigt på året måste fastställa vilken dag skörden 

ska ske för att få med aktiviteten i årsprogrammet. Vi kan då inte skörda när 

det är optimala förutsättningar för ett bra skörderesultat. De senaste åren har 

vi fått mycket spillsäd på åker eftersom säden varit övermogen vid skörden. 

Aktivitetsdeltagarnas bristande erfarenhet av skördearbete bidrar också till att 

det blir spillsäd. 

Vårbruk och höstbruk 

Varje vår och höst ordnas en visningsdag när allmänheten bjuds in till visning 

av vårbruk och höstbruk med häst och sådd av råg för hand. 

Sådd för hand. 



Äng 

Vi slår våra ängar med hästdragen slåttermaskin där marken är jämn och inte 

alltför stenig. Lien används på övrig ängsmark. Motordrivna slåtterbalkar försöker 

vi undvika av två skäl. Det ena är att vi vill använda de gamla skötselmetoderna 

så långt som möjligt och det andra är motorernas ljudnivå. Höga 

motorljud när vi har publika aktiviteter upplevs mycket störande i det historiska 

odlingslandskapet där vi vill visa hur det var förr. Motordriven slåtterbalk 

används av arbetslaget när vi inte har publika aktiviteter. 

Slåtter med hästdragen slåttermaskin kräver att stenar och andra hinder markeras 

tydligt så att de inte blir påkörda vid slåttern. Det sker bäst på våren eller 

försommaren då hindren ses tydligt och man skadar inte växtligheten så mycket 

när man går omkring och gör utmärkningarna. Vi sätter upp diskreta träkäppar 

vid hinder i ängsmarken. 

Höet från ängsmarken torkas på olika sätt beroende på vädret. Vid stabilt 

väder kan höet torkas i strängar direkt på marken. Det behövs några dagars 

torkväder och att strängarna vänds några gånger för att få ett bra hö. Vid mer 

ostadigt väderläge hässjas höet. Om kvaliteten på höet inte kan garanteras 

lägger vi gräset i en hög för att sedan köras bort. Efter slåttern tas alltid höet 

bort från ängsmarken, för att som förr slåttern bidrar med att utarma näring 

från ängen. Om gräset inte torkas till foder kör vi ut det till Väsby gårds gödselplatta. 

Där blandas det med gödsel och komposteras. Komposten används 

sedan på åkrarna som gödningsmedel. 

Motordriven slåtterbalk. 

Hässja. 

Forskningen förordar idag att ängen inte sköts på samma sätt varje år. Ängen 

ska ha en dynamik i skötsel för att den biologiska mångfalden ska gynnas. Vårt 

sätt att bruka ängar och andra gräsmarker ger denna dynamik eftersom skötseln 

blir lite olika varje år genom att olika omständigheter som väderlek eller 

tillgång till arbetskraft. Vi planerar också så att skötseln skiljer sig lite mellan 

åren. 

Fagning 

I slutat av april bjuder vi in till fagning av ängsmarkerna. Ängen räfsas och 

städas från nedfallna trädgrenar. Fagningen görs för att gynna ängens växter 

och för att underlätta slåttern. Vid lämpligt väder för att bränna löv och gräs 

kan vi som förr elda på bestämda eldningsplatser i ängen. Askan sprids sedan 

som gödning på ängen. När vi inte kan elda så samlar vi ihop material och kör 

det till gödselplattan där det komposteras tillsammans med stallgödsel från 

gårdens djur.Vi bjuder in till fagning under våren. 

Paus i fagningen – 

erfarenhetsutbyte. 

Slåtter 

Slåtter av ängarna runt Väsby gård har vi kontinuerligt haft sedan 1989. Den 

finaste ängen ligger på ett gravfält från yngre järnåldern. 

Vi har slåtter som aktivitet för allmänheten vid tre tillfällen varje år. Slåttern 

sker i månadsskiftet juli-augusti på två söndagar och en kväll däremellan. De 

tre slåtterdagarna samlar ungefär 100 deltagare varje år. 

Målsättningen är att sprida kunskap om ängsmarken värden och skötsel samt 

att visa hur man slår med lie och håller en lie vass. Vår förhoppning är att 

engagemanget och den praktiska kunskapen ska användas för att sköta slåtterängar 

på andra ställen. Slåtterdagarnas arbetsinsats på ängarna är en viktig del 

för skötseln av våra ängsmarker. 

Hässja med A-formade gavlar. 



Information om slåtter, ängar och det historiska landskapet förmedlar vi med 

samtal och miniföreläsningar under arbetsdagen. Som ett komplement har vi 

lagt fram böcker, broschyrer och annan information på ett bokbord. 

Vid slåtterdagarna håller vi med redskapen som deltagarna får låna. Det innebär 

bland annat att inför varje slåttertillfälle slipar vi minst tio liar. För att 

slåtterdagarna ska fungera praktiskt med många ovana deltagare behövs tre 

personer som leder arbetet. En person måste hela tiden finnas med i själva 

slåtterarbetet för att instruera i lieslåtter och leda arbetet. Att hålla ett öga på 

säkerheten så att ingen skadar sig på de vassa liarna är en viktig uppgift för 

denna person. En person behövs som inte är låst i arbetet för alla andra arbetsuppgifter 

kring slåttern som att ta emot besökarna, plocka fram redskap, slipa 

liar mm. Information och förtäring sköts av en person. 

Några nackdelar med att ha förutbestämda slåtterdagar med allmänhet är att 

ängen kan bli dåligt slagen på en del partier och att det slagna höet inte får 

ligga tillräckligt och torka så att fröerna hinner ramla ur gräs och örter. Det är 

inte alltid bra slåtterväder. 

Slåtter på vägkanter, diken, åkerholmar och backar 

Vi har slåtter av vägkanter och diken på cirka 1,5 km utmed vägen mellan Bög 

och Väsby. Vägkanten slås först med en slåttermaskin där den kommer åt. 

Därefter använder vi lie för diket och andra ytor som inte blev slagna av slåttermaskinen. 

Höet får ligga något dygn och torka innan vi räfsar och transporterar 

bort det. Lieslåtter och hästdragen slåttermaskin samt borttransport med 

häst och vagn är att föredra vid vägkantslåttern eftersom många besökare som 

vandrar efter vägen får tillfälle att se de gamla metoderna. Vi får också stora 

möjligheter att samtala och informera om vårt arbete och vilka kultur- och 

naturvärden slåttern skapar. 

För att bevara åkerlandskapets ålderdomliga utseende är det viktigt att diken, 

åkerholmar och backar brukas på gammalt sätt så att de inte växer igen. Många 

åkerholmar och bryn betas av hästar och får. Områdena putsas sedan med lie 

eller grästrimmer. På de biologisk värdefulla områdena slår vi med lie. Diken 

och bryn med frodig igenväxningsvegetation slås de första åren med grästrimmer. 

När frodigheten minskar övergår slåttern senare med lie. 

Vägkantslåtter. 

Slåtter av dikesren. 



Lövtäkt 

Löv från träd var historiskt sett ett viktigt foder för framförallt får och getter. 

Före 1800-talets agrara revolution fanns det därför många träd som hamlades 

i jordbrukslandskapet. I vårt område fanns det inga spår efter hamlade träd 

när vi började arbetet i början av 2000-talet. Fotografier från början av 1900- 

talet visar björkar med tydliga spår after lövtäkt. Bögs gård tog en hel del löv 

som foder till djuren under första delen av 1900-talet. Lövkärvarna förvarades 

i logen på Bögs gård. 

För att återskapa ett gammalt landskap har vi topphuggit flera träd som efter 

några år kan börja hamlas. Unga träd med en stamdiameter på 5-10 cm är bäst 

att topphugga. Tillgången på lämpliga unga träd är begränsad i området. Detta 

har gjort att många grövre träd har blivit topphuggna. Ask och lind klarar av 

att topphuggas även i större storlek. I området mellan Bög och Väsby finns 

idag något över 100 hamlade träd som vi skär löv ifrån. 

Topphuggningen sker på 2-3 meters höjd. Några grenar lämnas högst upp, så 

kallade dragare. De har till uppgift att hjälpa trädet att upprätthålla transporten 

av vatten och näringsämnen till toppen där nya grenar bildas. Vi har märkt 

att ask och alm klarar topphuggning bra. Sämre är det med asp som lätt dör, 

speciellt om det inte finns några dragare. 

Hamlad björk nära torpet 

Hällen. Foto från början av 

1900-talet. 

Arbetet med att topphugga träden gjordes av Järvalaget när vi i början topphögg 

ett flertal träd. De har resurser att samla ihop och transportera bort de 

stora mängderna ris och virke som bildas. För att minimera riskerna vid själva 

topphuggningen med motorsåg har den som sågat stått i en korg som är fäst i 

kranen på en lastbil. Därigenom står den som sågar säkert och lyfts upp till en 

bra arbetsnivå. 

Lövtäkten eller hamlingen kan sedan börja efter 3- 5 år. Då sågar eller klipper 

vi av skotten som bildas och binder de till kärvar som sedan torkas. Vid lövtäkten 

lämnas några dragargrenar som tas bort följande år när nya grenar har börjat 

bildas. Lövtäkten återkommer sedan regelbundet med ett intervall på 3-5år. 

Vi har inte topphuggit alla träd under samma år utan arbetet är utspritt under 

ett antal år från det vi började. Anledningen är att vi vill kunna hamla några 

träd varje år. Träden hamlas under senare delen av augusti. Med cirka 100 träd 

som är topphuggna och ett intervall på mellan 3-5 år mellan lövtäkten på varje 

träd har vi cirka 20 träd som ska skördas på löv varje år. 

Lövtäkt 

Om inte betesdjuren har ätit upp de skott som kommer på stammen klipper vi 

av dessa med sekatör. Varje år kontrolleras och åtgärdas träden så att inga grenar 

växer ut på stammen under 2 meters höjd. 

De flesta trädarter klarar hamling men några av våra sälgar har inte klarat 

upprepad hamling. Några björkar har också dött efter några års hamling. De 

har vuxit på ganska torr mark och dött efter en torr sommar. Några av de äldre 

sälgarna som hamlas har partier med död ved vilket gynnar insekter och fåglar. 

Topphuggningen och den löpande lövtäkten gör att dessa döende träd kan 

leva kvar lite längre. Hade de haft kvar sina stora kronor hade de med stor 

sannolikhet blåst omkull. Lövtäkten bidrar till att det skapas viktiga miljöer i 

kulturlandskapet för djurlivet. I flera av de lövkronor som växer ut i de träd 

som vi har lövtäkt på har vi hittat fågelbon. De hamlade träden fungerar som 

buskar på stam. Har kan fåglarna hitta skyddade häckplatser. 

I vår skötseldatabas samlas all information om de hamlade träden. I den noteras 

trädets art, diameter, vitalitet, höjd till topphuggningen och när olika åtgärder 

är utförda. 

Lövet binds i kärvar 



Skötselträff med allmänheten är en viktig del av arbetet med de hamlade träden. 

På en arbetskväll klarar 10-15 personer att hamla cirka 10 träd. Hamlingen 

var förr ett farligt arbete med yxa på vingliga stegar. För att minska riskerna 

arbetar vi från väl säkrade stegar som har stegfot. Grenarna sågar vi av med 

handsåg. De hamlade träden har vi hållit låga, de är mellan två och tre meter 

från marken till topphuggningsstället. Lövkärvarna kör vi med häst och vagn 

till höskullen i Väsbys ladugård. De ställs där tre och tre i pyramidform på 

golvet. Det torkade lövet får sedan fåren på vintern. 

Stamkvistning 

I vår strävan att skapa ett landskap med ålderdomlig karaktär har vi också 

stamkvistat några ekar. Bonden fick inte ta bort ekar som skuggade eller 

konkurrerade om näringen på ängar och åkrar. Eken var ett så kallat regale och 

det innebar att eken tillhörde kronan som behövde ekvirke till skeppsbyggnad 

och hus. Även på frälsejord fanns det begränsningar när det gällde ekar. Ett 

sätt för bonden att komma runt förbudet var att stamkvista eken eller att topphugga 

den. Vi stamkvistar några ekar så högt man kan nå med en stångsåg. 

Lövtäkt. 

Hagar 

På kartan från 1811 är 5 hagar markerade i inägomarken, samliga av dessa är 

nu betade. Inägomarken norr om vägen mellan Bög och Väsby betas också. 

Den består av åkergärden och öppna backar med ett mindre antal buskar och 

träd som är särskilt utvalda. Vi har tagit bort ett stort antal granar i betsmarkerna 

och begränsat tallarnas antal. Träd som har växtsätt som visar att de 

har vuxit upp i mer öppen miljö sparas. Hagarna ska domineras av lövträd och 

buskar. Målet är att ha en stor mångfald av buskar och träd som hör hemma i 

hagmark. 

Betesdjur i inägomarken 

Området kring Bög och Väsby är indelat i 25 betesfållor så möjligheterna att 

styra betet är goda. Vi har möjlighet att reglera betestrycket i olika delar av 

landskapet. De olika djurens betespreferenser ger oss ytterligare en möjlighet 

att styra växtlighetens utveckling och sammansättning. Det negativa slitaget 

från betesdjuren går mycket väl att eliminera genom en genomtänkt betesplanering. 



För att öka betestrycket på delar av inägomarken har vi ett system av flyttbara 

tillfälliga fårstängsel. Med hörnstolpar av trä och plaststolpar mellan kan vi 

enkelt sätta upp elstängsel för att tex intensivbeta ett bryn med mycket slånuppslag. 

På några av våra ängsmarker har vi efterbete med får genom att sätta 

trästolpar och sedan rulla ut fårnät som fästen på trästolparna. När betet är 

avslutat rullas nätet ihop och stolparna tas bort. 

Bondeskogen 

Den betade bondeskog ligger på utmarken 100 meter norr om Väsby byplats 

i rätt historiskt läge. Skogen har en lång markanvändningshistorik som betad 

utmark. Den är inte en igenvuxen beteshage. 

Bondeskogen betas lätt vid ett par tillfällen under sommaren för att efterlikna 

ett skogsbete där djuren inte uppehåller sig länge på varje plats. Byns djur 

vallades runt på ganska stora skogsområden kring byn. Enligt 1811 års karta 

ser vi att byns fägata mynnar ut i skogen. Byns djur har passerat bondeskogen 

när de var på väg längre ut på skogsbete. 

Skogsbruket i bondeskogen efterliknar bondens historiska uttag av ved och 

gagnvirke. Genom en långsiktigt planerad plockhuggning återskapar vi långsamt 

en gles och olikåldrig skog. Yxa används vid huggning och kapning av 

stockarna. Varje år gör vi små uttag ur skogen, någon stor tall eller gran till 

byggnadsvirke och ett antal mindre träd till gärdesgårdvirke. Stubbarna vid 

timmerfällningen blir cirka en meter höga. Utkörningen sker med hästdragen 

timmerkälke. 

I bondeskogen lämnar vi inte kvar död ved eftersom allt torrt brännbart förr 

togs omhand för att användas som bränsle i byn. Kvittenser på skogsuttaget 

från 1800-talet visar på att mängden ved som byn ficka hugga i skogen var 

liten. Behovet att plocka hem brännbart från skogen var troligen stort. För att 

bibehålla en stor andel död ved för växter och djur har vi ibland flyttat död ved 

från de intensivt skötta historiska ytorna till intilliggande områden. 

Flyttbart elstängsel. 

Skogsbete på utmarken. 

Historiskt skogsbruk. 

Hästdragen timmerkälke. 



Hägnader 

Vid nyuppsättning av hägnader placerar dessa i historiskt rätt läge enligt de 

historiska kartorna. Några hägnader har vi flyttat så att de står historiskt rätt. 

Hägnaderna stod förr ofta på åkerbackar med stenig morän. Där är det svårt 

att få ned stolparna i den steniga marken. När vi bygger nya hägnader har vi en 

metod vid uppsättningen av stolparna som fungerar bra. Genom att använda 

en liten grävmaskin med ett fastsvetsat grovt spett på skopan kan maskinens 

kraft användas för att trycka djupa hål även där det är hårt och stenigt. Stolparna 

trycks sedan ned i marken med skopan som då är vänd med spettet uppåt. 

Ny hägnad i historiskt rätt läge. 

Område har många besökare och det är viktigt att göra hagarna tillgängliga 

genom olika passager i staketen. Beroende på vilka djur som betar i hagen 

använder vi olika modeller. I hagar där det finns hästar och kor bygger vi 

”vinklar”. De fungerar bra om de byggs på rätt sätt. Vi har haft en del problem 

med kalvar som tagit sig igenom ”vinkeln”. I fårhagarna har vi stegar över 

staketet som fungerar bra. Om det behövs en övergång på ställen där det inte 

passerar många människor har vi gjort en enklare variant genom att spika upp 

två trappsteg av reglar på var sida om en stolpe. 

Vinkelgenomgång. 

Stegar över fårnät. 

Enkel trappstegsövergång. 



Gärdesgård i tvåsädesåkern 

söder om Bögs gård. 

Gärdesgårdar 

Trägärdesgårdar var ett vanligt inslag i det historiska landskapet. Gärdesgårdar 

bidrar till att ge ett ålderdomligt intryck av landskapet. Våra gärdesgårdar ska 

också fungera som de gjorde förr, de är hägnader som ska hålla djuren borta 

från den odlade marken. 

En viktig princip vi följer när vi bygger gärdesgård är att de ska stå på historiskt 

rätt plats. Genom att använda äldre lantmäterikartor där gärdesgårdarna är 

inritade kan vi i fält mäta in den gamla sträckningen. 

Gärdesgårdsbygge. 

Gärdesgårdar finns nu vid tre platser. Väsby båtsmanstorps åker och äng är 

inhägnade. Vid tvåsädesåker söder om Bögs gård har hägnaden som delade 

åkern i två delar kommit på plats. Åkergärdet direkt norr om Bögs gård har 

också en gärdesgård som förr hindrade gårdens djur att ta sig in på åkern från 

hagen intill. 

Virket tillgärdesgårdarna hugger vi i skogarna nära Väsby. Virkesåtgången för 

100 meter gärdesgård är minst 200 gärdsel som är 3-5 meter långa och 200 

störar. Gärdesgårdarna bygger vi efter en uppländsk modell där störparen står 

på 3 fots (90 cm) avstånd och gärdslen passerar 7 störpar. Gärdsgården binds 

ihop med tre vridna vidjor per störpar. 

För att få vidjorna smidiga så att de går att vrida behöver de basas i hett vatten 

eller vattenånga. Vi har gjort en anordning av ett grovt järnrör med fastsvetsade 

ben för basningen. Röret fylls med vidjor och vatten som upphettas av en eld 

under röret. Metoden är inte historisk, men den gör att vi mer rationellt kan 

bygga gärdesgårdar i landskapet. Vid visningar berättar och visar vi de moment 

och arbetssätt som användes förr. 

Basningsrör. 



Torpen 

Till gårdarna var torp knutna. Torpen var oftast placerade vid inägomarkens 

utkanter eller på utmarken kring byn. Avståndet mellan byn och torpen var 

vanligen minst 800 meter. Odlingsbar mark som låg närmare byn än så brukas 

från byn. Blev avståndet större, tog det för mycket tid för transporter till och 

från åkern. Det blev för långt avstånd att köra ut stallgödsel från byn bort till 

åkrarna. 

Markerna kring torpplatserna vid Barsäll, Hällen och Väsby båtsmanstorp har 

röjts fram ur skogen. Vid Väsby båtsmanstorp har torparens åker och äng åter 

har tagits i bruk. 

Hällen 

Torpet låg väster om Väsby gård vid gränsen till utmarken. Runt torpplatsen 

har åkrar och åkerkanter röjts fram. Torpmiljön ligger idag i en beteshage och 

hålls öppen med bete. 

Barsäll 

Söder om Väsby låg torpet Barsäll på utmarken vid utmarksgränsen. Efter den 

initiala röjningen utförs slåtter varje år för att hålla torpplatsen öppen och för 

att utveckla ängsfloran. I kanten ut mot åkern har vi avverkat en ganska högvuxen 

aspridå. Här gjorde vi ett prov med att hugga aspen så att det blir 1,2 

meter höga stubbar för att slyuppslaget skulle begränsas. Vi hittade denna 

metod i en av de äldre källorna. Resultatet är att slyuppslaget minskar markant 

jämfört med om man hugger träden med låga stubbar. 

Väsby båtsmanstorp 

Lantmäterikartan från 1811 visar att 800 m norr om Väsby byplats låg ett 

båtsmanstorp. Väsby by och båtsmanstorpet var förbundna med varandra genom 

en stig på utmarken. Kartan visar en tydlig bild av torpets markanvändning. 

Torpet hade åker, slåttermark, torpstuga och ladugård. Allt var omgivet 

av en hägnad. 

Det stora initiala arbetet var att avverka och röja fram torpets åker och slåttermark. 

Här hade ett 40-årígt granbestånd och en del aspar vuxit upp. Träden 

Karta från 1811 

Visning av torpplatsen Väsby 

båtsmanstorp. 

Skörd på torparens åker. 

Höet körs in. 



En liten bandgrävare fyllde igen hålen efter stubbarna. 

fälldes med motorsåg och eftersom vi inte ville ha några markskador efter 

fordon på ängsmarken använde vi oss av en lätt traktor och hästar för 

utkörningen av virket. 

Tjältand bröt upp stubbarna. 

Stubbarna på ängsmarken har vi kapat så lågt som möjligt. Denna metod sliter 

hårt på sågkedjorna. Vi gjorde några försök med stubbfräsning men det gav 

markskador och kostnaderna blev höga. Åkermarkens stubbar bröt vi loss med 

hjälp av en liten grävmaskin som hade en skopa med tjältand. Med denna 

kunde hela stubben och rötterna lyftas upp. Efter det att stubbar och rötter 

forslats bort fyllde grävmaskinen igen groparna efter stubbarna. Åkern plöjdes 

sedan med en modern traktor som därigenom fick upp mindre rötter och 

jämnade ut åkerytan. Sista momentet med traktorn var att harva och sladda 

åkern. Efter dessa arbetsmoment kunde åkern börja brukas på gammalt sätt 

med hästdraget årder och harv. 

Traktor plöjer upp de mindre 

rötterna från träden som fälldes. 

Fornlämningar 

I det historiska landskapet finns ett stort antal fornlämningar. Här finns gravar, 

gravfält, spår av odling, stensträngar, skålgropar och boplatsterrasser. Vi 

har röjt fram lämningarna så att de blir tydliga för besökarna. De flesta fornlämningar 

ligger i hagar så bete hindrar att de växer igen. Om det växer upp 

buskar och småträd tar vi bort dessa manuellt. 

Dämmen 

Två mindre vattendrag går igenom det historiska landskapet. Från sydost kommer 

en bäck som avvattnar åkrarna mot Knista gård. Vattnet rinner vidare 

genom våtmarken öster om Bögs gård. Fram till slutet av 1800-talet var den 

våtmarken Bögs gårds stora slåtteräng. 

Från de forna starrslåtterkärret söder om Väsby gård rinner ett vattendrag österut 

genom dalgången mellan gårdarna och slutligen norrut mot sjön Ravalen. 

Vattnet rann tidigare söderut från kärret mot Igelbäcken. Efter att en vattendelare 

blev bortsprängd vid slutet av 1800-talat avvattnas kärret till Ravalen. 

Vattensystemet regleras numera på tre platser längs bäcken mot Ravalen. Ett 

av dämmena finns nära den plats där vattendelaren tidigare låg. Genom att 

reglera vattennivån kan vi återställa fuktighetsförhållandena och efterlikna de 

förhållanden som bönderna hade förr i tiden. Partierna närmast vattendraget 

är återställda med en fuktäng som står under vatten på våren. Det stora 

starrslåtterkärret regleras också med ett dämme vid utloppet av kärret. På våren 

och försommaren hålls en hög vattennivå, vilket medför att en del av kärret 

har en fri vattenyta. Kärret är idag en värdefull fågellokal på Järvafältet. Med 

hjälp av dämmena kan vi återskapa de naturliga årstidsvariationerna i vattenståndet. 

Dämme – Bögs gårds stora 

slåtteräng. 



Bilaga 1. Redskapsförteckning 

Ängslåtter 

Lie 

Lie med kort blad 

Eggskydd för lie. Tillverkad av skyddsrör för elkabel dimension 

5 cm 

Motorslåtterbalk 

Räfsa 

Bryne med långt skaft för den ovane så att inte fingrarna blir 

skurna vid bryningen. 

Bryne kort 

Slipsten med stor diameter för att eggen på liebladet ska få 

rätt vinkel. diametern 45 cm. 

Högaffel 

Hässjor, Stånghässja med A-formade stegar 

Stånghässja med ”gubbar” stolpar med tappar 

Hammare, 3” och 4” spikar 

Spett 

Redskap till utställning. Äldre liar och räfsor av olika modeller 

från olika delar av Sverige 

Vallslåtter 

Redskap som vid slåtter 

Hästdragen slåttermaskin 

Hästdragen släpräfsa 

Hästdragen balansräfsa 

Hästdragen flakvagn 

Hässjor, Stånghässja med A-formade stegar 

Stånghässja med ”gubbar” stolpar med tappar 

Trådhässja 

Hammare, 3” och 4” spikar 

Fagning 

Räfsa 

Lövräfsa 

Pressning för transport av löv och grenar. 

Grensekatör för slyuppslag. 

Eldningsredskap, hink spade 

Lövtäkt 

Sekatör 

Grensekatör 

Bågsåg 

Japansåg 

Beskäringssåg 

Stege 2,5 m med stegfot och rem för säkring runt 

trädets stam. 

Snöre till kärvarna 

Kniv 

Skörd 

Lie 

Räfsa 

Krakstörar 

Spett 

Tröskning 

Slaga 

Rissel 

Balja 

Kastskopa 

Sopkvast 

Rensverk, handdrivet 

Hinkar 

Våg 

Röjning 

Motorsåg 

Röjsåg med röjsnöre, sågklinga, trekantklinga. 

Bondeskogen 

Yxa 

Timmerkälke 



Bilaga 2. Aktiviteter i landskapet 

Kom och ta del i bruket av den historiska marken. Här får du upplevelser och 

handfast kunskap om gammaldags kultur, arbetsuppgifter och kunskap som 

förr fördes vidare från generation till generation. Syftet med aktiviteterna i det 

historiska odlingslandskapet är att visa och sprida kunskap om det landskap 

som formats av människan under lång tid. Landskapet återfår samtidigt ett 

utseende som hör ihop med det historiska bruket av marken. De äldre skötselmetoderna 

håller gammal bondekunskap levande. I odlingslandskapet går naturvård 

och kulturmiljövård hand i hand. 

Vi arbetar med markerna mellan Bögs gård och Väsby. Bondeskogen intill den 

gamla byplatsen vid Väsby brukas med äldre metoder. Skogen gav bonden 

många nyttigheter. Plockhuggning, skogsbete, lövtäkt gjorde skogen gles, luckig 

och olikåldrig. Traditionellt ängsbruk med lieslåtter bedrivs på flera gamla slåttermarker. 

Ängarna fagas på våren, slås med lie i juli-augusti och efterbetas av får, 

hästar eller kor när höet är inkört. På åkern intill Väsby gård odlas hö i en 

vallodling som slås med hästdragen slåttermaskin. På en åker som förr brukats 

i tvåsäde har åkerbruket återupptagits med hästdragna redskap. Rågen skördas 

med lie och tröskas sedan med slaga. Allmogeåkern vid Väsby odlas med växelbruk 

som användes från mitten av 1800-talet till långt in på 1900-talet. Här 

växer en sjuårig växtföljd som infördes på Väsby gård under 1890-talet. I 

allmogeåkern odlas också andra åkergrödor som var vanliga i bondens åkrar 

förr i tiden som lin, rova, ärtor och potatis. Flera träd i odlingslandskapet 

hamlas för att som förr ge lövfoder till gårdens djur. Vid Väsby båtsmanstorp 

brukas torparens åker och äng på gammalt sätt. Flera gamla redskap och maskiner 

har ställts i ordning och används i det äldre jordbruket; vagnar, slåttermaskin, 

räfsor, årder, harvar, slagor, rensverk och timmerkälkar. Ett äldre tröskverk 

finns också till beskådande. 

Vid skötselträffarna får intresserade prova på de gamla skötselmetoderna. Tanken 

är att sprida kunskap som kan användas i liknande kulturmiljöer eller 

kanske på den egna tomten eller vid sommarstället. Temavandringarna berättar 

om områdets arkeologi, odlingshistoria, växter och djur. Visningarna presenterar 

aktuella teman som Floras Trädgård, Allmogeåkern, Tvåsädesåkern, 

torpplatserna, gärdesgårdsbygge eller linberedning. Landskapsvärden informerar 

om odlingslandskapet och arbetar praktiskt med den historiska skötseln. 

Aktuell information om värdens program och arbetsuppgifter anslås i 

Floras Trädgård. 

Skötselträff ängsslåtter. 

Temavandring vid Bögs gård. 

Visning i Floras Trädgård. 

Kungabesök september 



Bilaga 3. Beskrivning av projektet 

Mellan Bögs gård och Väsby gård i Sollentuna är odlingslandskapets historia 

väl bevarad. Jordbruket har präglat landskapet från bronsålder fram till nutid. 

Här finns en lantlig atmosfär i storstadens närhet! Varje år arrangeras skötselträffar, 

temavandringar och visningar. 

I Floras Trädgård vid Väsby gård visas växter som har funnits i människans 

närhet under olika tider, från forntid fram till idag. Trädgården är en samlingsplats 

för informationen om det historiska landskapet. 

I allmogeåkern vid Väsby gård visas en 7-årig växtföljd, gamla grödor och 

åkerogräs. Flera gamla slåttermarker sköts med gamla metoder. I bondeskogen 

norr om Väsby gamla byplats formas skogen som förr av bondens mångbruk. 

Markerna kring Väsby båtsmanstorp har åter röjts fram ur skogen och torparens 

åker och äng har tagits i bruk. Torpplatserna Barsäll och Hällen är också 

röjda och informationsskyltar finns på plats. Tvåsädesåkern vid Bögs gård 

odlas enligt ett system som var vanligt från medeltiden fram till 1800-talet. I 

åkern finns flera gamla åkerogräs. I landskapet mellan Bög och Väsby finns ett 

hundratal hamlade träd som regelbundet skördas på löv. 

Fornlämningar berättar att området har varit bebott sedan bronsåldern. Fossila 

åkrar visar var bronsålderns bönder tog upp de första odlingarna. Från järnåldern 

finns fornborg, gravfält, stensträngar, boplatser och åkrar. Med hjälp av 

kartor från 1600-talet och 1800-talet ser vi den gamla byplatsen och vi kan se 

gränsen mellan utmark och inägomark. Kartorna visar vad som förr var åker, 

slåttermark och betesmark. 

Riktmärket för arbetet i det historiska odlingslandskapet kan sammanfattas i 

följande mening: ”Vi vill göra rätt sak på rätt plats vid rätt tidpunkt och 

med rätt metod och material.” 

Tvåsädesåkern. 

Floras Trädgård. 

Allmogeåkern. 


mot torpet 

Barsäll 


13 Topphuggen ek 

14 Åkerröse 

15 Ålderdomlig åkermark 

16 Tidigare slåttermark 

9 Väsby bytomt 

10 Gammal väg 

11 Fägata 

12 Hålväg 

Äldre spår i landskapet 

1 Gravfält 5 Boplatsterrass 

2 Gravar 6 Skärvstenshög 

3 Fornborg 7 Forntidsåker 

4 Skålgropar 8 Stensträng 

D Bondeskogen 

E Väsby båtsmanstorp 

F Tvåsädesåkern vid Bög 

G Hamlade träd 

mot torpet Hällen 

Projekt i landskapet 

A Floras trädgård 

B Allmogeåkern vid Väsby 

C Slåttermarker 



E4 

Häggviks 

trafikplats 

PROMENADVÄG 

FRÅN HÄGGVIKS STATION 

KOMMUNGRÄNS 

MOT STOCKHOLM 

E4 

Hitta 

Gårdarna Bög och Väsby ligger strax väster om Häggviksavfarten på E4:an. 

Kör Bagarbyvägen och sväng upp på Knistavägen, fortsätt under E4:an och 

sedan höger och följ Norra Kolonnvägens förlängning norrut. Från pendeltågsstationen 

i Häggvik är det cirka 20 minuters promenad till Bögs gård. 

Kontaktinformation 

Har du frågor om landskapet kan du kontakta: 

Sollentuna kommun/Naturvård tel 08 - 96 43 70 

Mer information finns på: www.sollentuna.se

Skötselerfarenheter 2006-2008 - Sollentuna kommun

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?