Dikt eller sanning - Atlantica

Atlantica
Det går ström i båten
- Vad gör man
Sannas
helgmatsedel
Nu har farledsbåtarna
städat undan vintern
2/2010
Dikt eller sanning
hur mycket blåste det egentligen

Ledare LEDARE
foto latrina.se
2
»Inte
klockrena
promillegränser«
ISå blev då regeringsförslaget om införande
av 0,2 promillegräns på sjön verklighet.
Motivet till att det skulle vara just 0,2
var för att folk skulle uppleva det som enklare
eftersom det är samma gräns som på vägarna.
Men på sjön är det också kopplat till båtens
längd och möjliga toppfart. Vilken längd är
det då som avses Löa eller exklusive badbrygga
och/eller peke Vilken möjlig toppfart
avses, den av tillverkaren uppgivna eller den
som båten verkligen kan prestera Är det då
ok att växla ned sin båt genom propellerbyte,
varvtalsbegränsare eller dylikt
I propositionen står det: »Eventuella svårigheter
att bedöma ett fartygs hastighetskapacitet
eller storlek, torde uppkomma endast
i gränsfall och får hanteras genom utredning
under förundersökningen eller rättegången.«
Knappast klockrent för rättssäkerheten att inte
säkerställa gränserna i förväg.
Hade det inte varit bättre att införa en
rimligare gräns, typ 0,5 promille, att gälla för
alla båtar oavsett storlek eller toppfart De
alkoholrelaterade olyckor som kommer till
vår kännedom handlar nästan undantagslöst
om promillehalter långt över 1,0 promille,
som redan tidigare fanns som gräns för grovt
sjöfylleri enligt Sjölagen (vilket till och med
regeringen nu upptäckt, i det ursprungliga
förslaget var den gränsen med som nyinförd
och kopplad till samma fart- och längdbegränsningar…).
Nåväl, låt oss ändå hoppas på en fin sommar
med många lata dagar på sjön. Har du barn
får du tips om aktiviteter för dem i artikeln på
sidan 4. Enkla mattips för en helg hittar du på
sidan 6, men det får bli med en lättöl till om du
inte lagt till för natten…
Och blir det någon regning dag kan du
alltid ha med dig Atlanticatidningen för lite
förströelse!
conny landström
Utredningen om toalettavfall
färdig
Tömningsbar tank eller ingen toalett alls. Så kan
Transportstyrelsens förslag kring utsläpp av toalettavfall
från fritidsbåtar sammanfattas. Men utredningen öppnar
för regionala skillnader och att mottagningsanordningarna
i land först byggs ut.
a I dag har vi inget lagstadgat förbud
mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar
men genom bland annat Helsingforskonventionen
(helcom) har vi
förbundit oss att införa det. Transportstyrelsen
som har utrett frågan menar att
ett nationellt förbud behövs eftersom
frivilliga åtgärder inte lyckats och för att
Sverige i annat fall fortsätter att bryta mot
de internationella överenskommelserna.
Enligt myndigheten är det bästa sättet
att införa förbudet via en anpassning till
vattenföroreningslagen, eftersom man
då kan arbeta med de befintliga reglerna.
Här finns även möjlighet att ta hänsyn
till regionala skillnader och tidpunkter på
året, vilket öppnar för regionala förbud.
Enligt Båtlivsundersökningen 2004 finns
det cirka 720 000 privatägda fritidsbåtar i
Sverige. Runt 80 000 beräknas ha någon
form av toalett ombord och av dem har
drygt hälften direktutsläpp utan tank eller
tank som kan tömmas enbart till sjön.
Här anser Transportstyrelsen att det ska
ställas krav på att toalettens tank antingen
ska kunna bäras i land för tömning
eller tömmas till land via däcksanslutning.
Annars ska toaletten tas bort eller
inte användas.
Innan de nya reglerna börjar gälla
måste det finnas praktiska möjligheter
för fritidsbåtsägarna att kunna leva upp
till dem. Därför anser Transportstyrelsen
att förbudet bör införas först när landtoaletter,
utslagsvaskar och sugtömningsstationer
är utbyggda efter hamnarnas
nuvarande eller kommande behov.
Det gör att utsläppsförbud och konstruktionskrav
bör kunna införas två år
efter beslut för de mer känsliga områdena,
och fyra år efter beslut för de mindre
känsliga områdena. Utredningen föreslår
att Kustbevakningen sedan ska kunna
utfärda ordningsbot till den som inte
följer förbudet. Även hamnanläggningsinnehavare
som inte uppfyller kraven ska
kunna dömas till böter. Utredningen är
nu överlämnad till Näringsdepartementet
som räknar med att innan sommaren
ta ställning till hur man ska gå vidare
med frågan.
Den första juni öppnar hemsidan
www.batmiljo.se som drivs i samarbete
mellan Baltic Sea 2020, Världsnaturfonden
wwf och Skärgårdsstiftelsen. Här
hittar du bland annat praktiska miljötips
om toatömning.
~ Pernilla Alm-Ramberg

Sett & Synat
GKSS fyller 150 år
• Ambitionen var hög från första början. Redan vid det
första protokollförda mötet satte man målet att »bringa
ett sällskap till stånd, som troligen i tidernas längd ska
veta sätta sig i respekt«. Etthundrafemtio år senare är det
bara att konstatera att man lyckats med råge. Listan på
stora seglare och stora framgångar både nationellt och
internationellt är lång. Och jubilaren ser inte ut att slå sig
till ro, så mycket mer väntar säkert i framtiden.
Året är fyllt av begivenheter, en årsbok och en jubileumsfilm
har framställts, det blir festligheter och jubileumsregatta
i Långedrag den 5-6 juni och mycket annat. Den
som vill följa vad som händer finner informationen på
sällskapets hemsida www.gkss.se.
AtlanticaTidningen lyckönskar jubilaren.
Grilla var du vill!
• Varför nöja sig med engångsgrillar
som är svåra att tända, inte brinner
tillräckligt länge, ger ojämn värme
och inte heller är miljövänliga Primus
Vidar BBQ är en portabel grill
som är enkel att använda på klippan.
Brännaren gör grillen redo att användas
på ett par minuter. Grillen levereras
med inbyggd piezotändare för ett
enkelt och säkert handhavande. Du
hittar grillen i de flesta marinhandlare
och fritidsbutiker.
Ren botten utan färg
• Cleanboatprotector förhinrar enkelt
och giftfritt pålagring och påväxt
på båtens skrov.
Det är en membranduk som förtöjs
i din brygga, förtöjningsbom eller
bojsänke. Duken håller skrovet rent.
Finns i alla storlekar,
för mer information gå in på
www.cleanboatprotector.com.
Liten och
genialisk
• Stopper är ett
stöd/hållare som
får dina tallrikar
att stanna på plats. Går även att använda
som bokstöd så att böckerna
inte åker omkring. Tillverkad i aluminium.
25 hög och 20cm djup. Finns
bland annat på www.bataccenten.se
Gummi anka(re)
• Ett svenkstillverkat tallriksankare i polyuretan
som skonar fribord och durk och inte minst dina
ben från skrapmärken. Softdish är gjord av formgjuten
polyuretan och är mycket slitstark men
samtidigt mjukt i ändarna av tallriken. Ankaret
fäster minst lika bra som traditonella tallriksankare.
Passar även bra till Gummibåtar/Ribar där man ej
vill riskera revor & hål. Finns i flera storlekar, gå in
på www.seasea.se för mer information.
3
Håll borta tjuven och sänk
dina premier »All inclusive«
• NavEye Blackbox är en nyutvecklad,
svenskbyggd spårsändare
från Aqualiv, som säkrar din
båt. Systemet larmar via SMS vid
stöldförsök, låg batterispänning
och kan även larma vid inbrott
och vattenläckage med mera.
Du behöver inte heller oroa dig
för att det interna batteriet skulle
vara slut, eller att kontantkortet
är tomt om båten blir stulen.
Aqualiv ombesörjer installation och under hela tiden du har tjänsten ingår övervakning,
full garanti, support samt kommunikation. En installerad Naveye sänker
även din försäkringspremie. Se aktuellt erbjudande som skickas med tidningen
eller gå in på www.naveye.com/atlantica
Ni har väl inte
missat....
...att Baltic Sea 2020, Världsnaturfonden
WWF och Skärgårdsstiftelsen
har öppnat sajten www.batmiljo.se.
Där hittar ni nyttig information om
hur man på bästa sätt kombinerar en
stark känsla för båtliv med ett stort
miljöengagemang.

Sommar, båt & barn
– kompromissernas tid är här!
4
Aktiviteterna avlöser
varandra, ena helgen
ska sjuåringen på kalas,
nästa spelar tioåringen
bandy och femtonåringen
vill inte alls sätta sin fot
ombord. När ska vi
egentligen åka ut
Även om det ser mörkt ut brukar det lösa
sig. Till sist kommer man i väg och väl
ombord väntar äventyr, upplevelser och
mysiga stunder. Här får ni träffa några
barn som berättar hur de har det till sjöss.
När ungarna blir vuxna är alla trista
stunder glömda och de kan inte tänka
sig en sommar utan båt. Vår äldste son,
Robin, nu 23 år, brukade alltid säga: »Söndagarna
är värst! Pappa och mamma ska
alltid segla hem i två knop, när vi vill hem
så fort som möjligt.« Nu har han egen båt
och brukar faktiskt segla hela vägen hem!
Carina Norberg är tvåbarnsmamma och
båtmänniska ut i fingerspetsarna. Hon är
dessutom en eldsjäl i stora Viggbyholms Båtklubb,
där hon är ansvarig för klubbtidningen
och arbetar som kursledare. Carina har tidigare
skrivit boken Miniskepparen som fick ett
mycket gott mottagande.
Linnéa Björck, femton år.
Familjens båt är en Elan 37.
När Linnéa var en månad gammal hade
hon redan varit på sjön i tre veckor och
seglat Stockholm – Bornholm fram och
tillbaka. Och så har det fortsatt. Att vara
ute med båten på helger och semestrar är
självklart.
–Jag blir rätt sur på pappa om han ger
sig ut utan mig, säger hon. Men det är
inte ofta de är ensamma ombord, både
Linnéa och pappa bjuder gärna med
kompisar och fosterbrorsan Simon, arton
år, är ofta med. Det är tur att båten är så
pass stor att det finns plats.
–Men jag har en egen Laser också, som
jag gillar att segla, berättar Linnéa.
Linnéa hjälper gärna till att styra pappas
båt, men när det kommer till skot och
trim är hon inte lika road.
–Det är bättre med Lasern för där
märker man direkt att man inte kommer
någon vart om det är felskotat.
Vad är viktigt att ha med sig när man
ska ut och man är femton år
–Mobilen och laddaren, svarar Linnéa
direkt. Och gärna ett frågespel, till exempel
Geni. Snygga kjolar och toppar förstås,
man vet ju aldrig vart man kommer.
Brukar du sminka dig också undrar jag
och får till svar att det är självklart.
–Fast det beror på vilka som ligger i
hamnen, förstås. Men även på en öde ö
brukar jag sminka mig för säkerhets skull,
erkänner hon.
-Så älskar jag att bada, säger Linnéa.
Jag brukar hänga i en lina efter båten då
vi seglar. Men jag sprattlar med benen så
att fiskarna inte ska bita mig i tårna.
–Om det går sakta under segel brukar
jag ta jollen och åka före och ibland tar
jag med grillen och startar den så att det
är färdigt att grilla när pappa och de andra
kommer fram. Då slipper vi äta middag
mitt i natten, berättar hon glatt. Det enda
som är tråkigt är när det regnar för då blir
alla så sura och griniga.
–Många »våghalsigheter« har Linnéa
provat på. Som att spolas från fördäcket
till vindrutan av en svallvåg från Gotlandskatamaranen,
att hänga, klänga och bli
upphissad i masten och att sitta på pappas
rygg när han klättrade uppför en hög
slussvägg i Frankrike. Och att rädda sin
docka från att drunkna i en vak, men då
seglade hon isjakt.
–När jag blir stor ska jag köpa en stor
och fin segelbåt, jag måste bara lära mig
navigera först. Men mina barn kommer
aldrig att få göra allt farligt som jag gjort,
säger Linnéa bestämt.

Johanna Håkanson, elva år. Jonas, sju år.
Familjens båt är en Sun 33, Lady Marion.
Vi köpte båten förra sommaren, berätttar
Johanna. Tidigare hade vi en mindre, lite
knubbig motorbåt. Vår nya båt är bättre
än den gamla, nu har vi varsin egen hytt.
Förut delade vi på förpiken och jag kunde
inte sova för att Jonas snarkar så högt.
-Och du tog alltid hela täcket, säger
Jonas. Ofta planerar familjen sina ledigheter
så att de träffar andra familjer med
barn, det är roligt när det finns andra
barn att leka med. Och Jonas vill gärna få
ta med någon kompis ibland.
Under gång gillar de att hjälpa till med
styrning och utkik. Johanna deltar gärna
i navigationen.
–Men det är svårt att veta på vilken sida
de gröna och röda prickarna ska vara,
om man inte vet farledens riktning, säger
hon. Jag brukar styra ibland, men då blir
det bråk för att Jonas vill styra också.
Förarsätet är den mest eftertraktade
platsen och så finns det två stolar till uppe
på flybridge. Eftersom de är fyra i familjen
måste någon sitta på soffan längst
bak. Om det är Johanna som drar nitlotten
har hon kommit på en alldeles egen
sysselsättning.
–Jag har sådana där Foppa-tofflor med
dekorationsknappar och man kan leka att
det är en instrumentbräda och trycka och
snurra på knapparna.
När man inte orkar sitta och kolla ut
längre är Nintendospelet favoriten i ruffen
och båda har ett eget så att det inte
blir något bråk.
När man ligger på något fint ställe finns
det en hel del att hitta på. Gummijollen är
populär. Johanna kör med motor och Jonas
är bra på att ro. –Men vi måste alltid
ro utanför viken innan vi startar motorn,
annars stör man ju alla andra!
Sedan brukar de bygga barkbåtar och
konstruera hamnanläggningar i stranden
och det är kul, bara det inte kommer svall
och förstör. Johanna brukar ha med sig
sina fina vattenfärger och måla fyrar.
–Man kan se på sjökortet hur de ser ut
och vilka färger de har, förklarar hon. Att
göra knopar är också roligt, Johanna kan
minst tio och vet vad de är bra till.
När jag undrar om föräldrarna brukar
försöka muta dem med något för att få
dem att följa med på sjön, svarar Johanna
direkt.
–Nej, mamma säger bara: »Nu är det så
att vi ska åka ut med båten och då är det
bara att följa med!«
– Hoppas det regnar, säger Jonas, som
vill stanna hemma den kommande helgen.
5
Rasmus Ohlson, sexton år.
Familjens båt är en Scampi 30, Trigger.
Den egna är en Ockelbo T14
Nu är det tredje året som Rasmus har
egen båt. Efter att ha tillbringat sina somrar
ombord på Trigger investerade han
sina sparslantar i en motorbåt, en Ockelbo
från 70-talet med vackra blå skrovsidor
som döptes till Blåbär.
–Vi kom överens att jag skulle få göra
det, men i överenskommelsen ingick också
att jag skulle sköta skolarbetet bättre.
Dessutom tog jag förarintyg, berättar
Rasmus.
–Första sommarn var jag ute hela tiden,
säger han. Nu har nyhetens behag lagt
sig litet, men i sommar hoppas jag kunna
vara ute med kompisarna en hel del. Jag
ska segla med familjen i tre veckor, sedan
har jag hela sommarlovet på mig att åka
med min båt, säger Rasmus. När man är
sexton är det skillnad på semester och
sommarlov.
Det går att sova ombord i Blåbär, men
det är ganska trångt så Rasmus åker gärna
till samma ställen som familjen. Då kan
han sova i segelbåten (och äta också förmodar
den rutinerade tonårsmamman …)
–Ska jag ut med kompisar tar vi med
oss ett tält, det funkar också bra, konstaterar
han. För att få ihop till bensinpengar
har Rasmus avtal med mamma och pappa
om gräsklippning.
Tyvärr är jag nog skyldig ganska många
klippningar, tror han. Den första turen
med Blåbär slutade med soppatorsk så
numera är han noga med att ha en full
reservdunk med sig.
– Egentligen trivs Rasmus ganska bra
ombord på Scampin också.
– Det är roligare nu när man är äldre,
då kan man hjälpa till med seglingen. När
jag var liten var jag mest i vägen. Ett mysigt
minne dyker upp: »När Ida, min storasyster,
och jag var små brukade mamma
och pappa bädda åt oss på sittbrunnsdurken
och sen fick vi ligga skavfötters där,
det gillade jag,« säger Rasmus. Annars
var livet i förpiken precis som hos andra
båtfamiljer. Att lägga sina saker, eller ens
en fot, på den andras halva, var nära nog
belagt med dödsstraff. Numera har Ida
träffat en kille och när de är med ut, brukar
Rasmus breda ut sig i stickkojen.
– Segelbåt i all ära, men jag har alltid
gillat motorer. Och sen har jag inte något
vidare tålamod, det blir långtråkigt
att segla. Blåbär gör 28 knop när Rasmus
är ensam ombord. När jag frågar om hans
högsta önskan är en plotter, svarar han:
»Nej, jag har ju sjökort!«
Hela släkten är engagerad i båtlivet och
är mycket på sjön. Men Rasmus tror inte
att han blir den som kommer att hjälpa
till nere på varvet och sitta i båtklubbens
styrelse. Vi som har sett honom i färd
med att organisera skattjakten till midsommaren
och sortera barnens godispåsar
känner oss ändå trygga med att det finns
en generation som tar över efter oss.

Mat
för hela
helgen
ombord
Detta är några mycket lättlagade
favoriter som passar att laga när
man är ute med båt en helg.
text Sanna Fyring Liedgren
foto Oscar Liedgren
6
Fredag middag
Spaghetti med oliver, kapris,
sardeller, tomat och persilja
En smakrik pasta. Enkelt och gott. Dessutom
håller de flesta av ingredienserna hela sommaren
om man packar för en längre resa.
Den färska chilin kan ersättas med en rejäl
nypa chiliflakes.
4 personer
500 g spaghetti
1 msk kapris
1 dl urkärnade svarta oliver, gärna Italienska
Taggiasca
1 röd chilifrukt
2 vitlöksklyftor
1 liten knippe persilja
1 liten burk sardellfiléer
4 msk olivolja
1 burk krossade tomater
salt och nymalen peppar
Hacka kapris, oliver, chili, vitlök och persilja
var för sig. Öppna sardellburken. Hetta upp
olivolja i en stekpanna. Lägg i sardellfiléerna
och mosa dem med en gaffel. Tillsätt vitlök,
chili, kapris och oliver och låt fräsa en liten
stund. Lägg i tomaterna. Salta, peppra och
låt puttra i cirka 15 minuter. Tillsätt hackad
persilja. Koka pastan i rikligt med saltat vatten
enligt anvisningarna på förpackningen. Häll av
spaghettin i durkslag och blanda med såsen.
Lördag lunch
Baguettemackor med grillad
lammkorv och ajvar
Ajvar är en kryddig paprikablandning som
brukar finnas i välsorterade matbutiker
En god matig lunchmacka passar bra att förbereda
på morgonkvisten innan avsegling eller
så stannar man och badar och tänder lilla
grillen. Det är också gott att byta ut ruccolan
mot surkål om man har svårt att lagra färsk
sallad på ombord.
4 lunchmackor
2 baguetter
4 goda lammkorvar
1 liten burk ajvar
2 tomater
2 msk olivolja
1 finhackad vitlöksklyfta
1 ask ruccola
salt och nymalen peppar
Dela baguetterna i fyra delar. Skär en djup
skåra i varje baguette. Stek eller grilla lammkorven.
Tärna tomaterna fint. Blanda tomathacket
med olivolja, finhackad vitlök, salt och
nymalen peppar. Lägg lite sköljd ruccola i
varje baguette, fyll med tomater, lite ajvar och
lammkorv.
Rulla in baguetterna i smörpapper eller aluminiumfolie.

Lördag middag
Rökt sik med
vitlöksmarinerade rödbetor,
citronpepparsås och färsk
potatis
Rökt fisk och färska rödberor blir en lättlagad
middag. Rödbetorna kan kokas och såsen lagas
innan man lämnar land om man vill ha det
mesta klart innan avfärd.
Créme fraichesåsen ska peppras ordentligt.
Låt den gärna stå en stund innan servering så
smakerna gifter ihop sig.
4 personer
2 rökta sikar
1 kg rödbetor
1 pressad vitlöksklyfta
2 msk balsamicovinäger
4 msk olivolja
2 dl crème fraiche
finrivet skal och saft av 1/2 citron
salt och rikligt med nymalen svartpeppar
till servering
nykokt potatis
ev dill och citronklyftor
Koka rödbetorna mjuka och skölj dem i kallt
vatten. Skala rödbetorna och dela dem i klyftor.
Blanda en pressad vitlöksklyfta med balsamicovinäger
och olivolja. Salta och peppra.
Häll dressingen över rödbetorna och låt marinera
en stund.
Blanda crème fraiche med finrivet citronskal
och saft. Smaka av med salt och riktigt rikligt
(cirka 1 1/2 tsk) med svartpeppar.
Rensa siken och servera med marinerade
rödbetor, citronpeppar crème fraiche och nykokt
potatis. Dekorera med lite dill och citron.
Limemousse med jordgubbar
En superenkel dessert. Man rör bara ihop
kondenserad mjölk och lime så tjocknar det
till en mousse. Underbar med nyplockade
jordgubbar.
4 personer
1 burk kondenserad sockrad mjölk
finrivet skal och saft av 3 limefrukter (cirka 1
dl limejuice)
1/2 liter jordgubbar
eventuellt några myntablad
Rör ihop den kondenserade mjölken med
finrivet limeskal och juice.
Rör ihop ordentligt så att det blir en jämn
konsistens. Lägg upp i små portionsglas.
Snoppa och skär jordgubbarna i klyftor.
Toppa limemoussen med jordgubbar,
dekorera gärna med ett vackert blad, till
exempel mynta.
Söndag lunch
Bondomelett med vild gräslök
Ofta finns det vildväxande gräslök i klippskrevorna
ute i skärgården. Den passar bra att
använda i omeletten.
Passa på att koka lite extra potatis redan på
lördagen eller hemma så går det snabbt att
laga omeletten. Stek gärna omeletterna en
och en.
4 portioner
8 ägg
8 msk vatten
150 g rökt sidfläsk i bit
1 gul färsk lök
12 små kokta potatisar
2 msk finhackad vild gräslök
2 msk smör till stekning
salt och nymalen svartpeppar
Knäck äggen i en skål och tillsätt vattnet. Salta
försiktigt och peppra ordentligt. Vispa ihop
omelettsmeten lätt med en gaffel. Finhacka
löken. Skär sidfläsket i små tärningar. Skiva
potatisarna. Stek lök, sidfläsk och potatis i
smör i en omelettpanna så att de får fin färg.
Slå på äggblandningen i den heta pannan
och låt omeletten puttra, dra omelettsmeten
försiktigt mot mitten med en gaffel. Låt den
inte stelna helt, den ska fortfarande vara lite
krämig på ovansidan. Strö över gräslök. Stjälp
upp på tallrik och servera.
Inköpslista för hela helgen
Skafferi
1 paket spaghetti
1 liten burk kapris
1 burk svarta oliver, gärna Italienska Taggiasca
1 liten burk sardellfiléer
1 burk krossade tomater
1 liten burk ajvar
1 liten flaska olivolja
1 liten flaska balsamicovinäger
1 burk kondenserad sockrad mjölk
salt och svartpeppar
Grönsaker
1 röd chilifrukt
1 vitlök
1 liten knippe persilja
2 tomater
1 ask ruccola
1 kg rödbetor
2 citroner
1 liten knippa dill
3 limefrukter
1/2 liter jordgubbar
ev 1 kruka mynta
2 kg färskpotatis
1 gul lök
1 knippe gräslök eller egenplockad vild gräslök
bröd
2 baguetter
Kylvaror
4 goda lammkorvar
1 bit rökt sidfläsk
2 rökta sikar
1 burk crème fraiche
8 ägg
1 litet paket smör till stekning
Ta gärna med:
• En svartpepparkvarn
• Ett rivjärn
• Smörpapper eller aluminiumfolie om
du inte har det ombord.
7

Atlantica tittar
närmare på korrosion
del 2
Den andra delen av artikeln om elektrolytisk korrosion
som var införd i AtlanticaTidningen nr 2/10 innehöll
tyvärr ett fel. Felet återfinns i den högra spalten på sidan
11. Vi beklagar att felet passerade vår egen granskning
men är tacksamma för att några av våra läsare fäst uppmärksamheten
på det.
Artikeln är skriven av Jon Winge, känd författare och
journalist, som också skrivit handboken Ström ombord
som getts ut i flera upplagor i Norge och i Sverige kommit
ut på Nautiska Förlaget. Han har också tagit fram
illustrationerna.
I sådana här fall får det inte finnas minsta tveksamheter,
särskilt inte eftersom vi som båtförsäkringsföretag
ständigt arbetar för ökad säkerhet i fritidsbåtarna. Vi
har därför valt att göra ett ny, rättad artikel som du nu
kan ta del av på följande sidor.
Vi vill också understryka att en elinstallation av
denna typ är så komplicerad att den absolut bör
göras av kompetent elinstallatör med erfarenhet från
båtinstallationer.
Tack till de läsare som hjälpt oss. Och skön sommar
till oss alla!
8
Elektrolytisk
korrosion
- det går ström i båten
Korrosion är en fiende som man inte kan utrota,
men som kan motverkas.
text jon winge
a Jon Winge, författare till boken
»Ström ombord«, gör en genomgång
av de olika förekommande typerna av
korrosion och visar hur man kan skydda
sin båt mot dem. I förra numret av AtlanticaTidningen
behandlades kemisk
och galvanisk korrosion. Nu har turen
kommit till elektrolytisk korrosion och
landström.
Galvanisk korrosion är rätt beskedlig
jämfört med vad som kan ske när det slipper
ut ström - eller rättare sagt spänning
– från generator, startmotor, batteri eller
»landström«. Och det går det nästan inte
att undvika.
Den märkliga krypströmmen
Fullständig isolering är så gott som
omöjlig i en fuktig miljö. Krypström är
ett »strömläckage«, då en väldigt liten
ström lyckas slippa förbi isoleringen och
går ut på vandring. Den kan till exempel
krypa längs fuktiga, i synnerhet salta, ytor
eller i vått trä. Ett gott skäl till att vara
flitig med fuktdrivande spray!
Det blir allvarligt när strömmen kommer
i kontakt med sjövattnet under båten

och det gör den nästan alltid. Det sker
genom kölen, skrovgenomföringarna
eller jordningssystemet och propelleraxeln/drevet.
Strömmen är liten, men
spänningen är mycket större än den naturliga
skillnaden i potential mellan olika
metaller. Därför krävs det bara milliampere
innan förtäringsprocessen är i gång.
Enpolig och tvåpolig
Sådana krypströmmar är det nästan omöjligt
att undgå och de är speciellt vanliga i
båtar med enpolig elanläggning.
All båtström måste ha två ledningar,
en till plus och en till minus, men många
båtmotorer har bara plusledningar. Startmotor,
generator och tändsystem får
Generator
Startbatteri
Startmotor
Jordning
landström
Jordning till sjön
I en enpolig motoranläggning har startmotor, generator och tändsystem ingen minusledning.
De har förbindelse med batteriminus genom motorblocket. Det går därför ström genom motorblocket
och den strömmen har också kontakt med sjön.
En grad eller två om vintern är nog för att det
ska uppstå en växling med uteluften. Den är
torrare än inneluften och på det sättet hålls
båten hyggligt torr under däck. Men du bör
öppna durkar och dörrar och ställa dynorna
på högkant under vinteruppläggningen
minus från motorblocket i stället, då den
är kopplad till batteriminus. Då står det
minus i vattnet runt båten också. En billig
och mycket dålig lösning.
Elanläggningar finns också i tvåpoligt
utförande. Då är de utvändiga komponenterna
isolerade från motorblocket och
har i stället sina egna minusledningar.
Detta är mycket säkrare, men inte helt
ändå på grund av krypströmmen, som
man nästan inte kan undgå.
9
Startbatteri
Startmotor
Generator
I en tvåpolig motoranläggning är startmotor, generator och tändsystem isolerade från motorblocket.
De har egna ledningar till batteriminus. Motorblocket är neutralt.
Anodiskt skydd behövs ändå
Dessa gör att vi i alla fall måste skydda
sådana annars oangripliga delar som propeller
och propelleraxel. Det hjälper inte
att de är gjorda av brons och rostfritt stål.
Även sådana högvärdiga material måste
ge sig för den höga spänning som sådana
krypströmmar ofta har.
De flesta anoder är dimensionerade
för att hålla en säsong och då ska anoden
inte vara mer än halvt uppäten när hösten
kommer. Snabb förtäring av anoder är ett
tecken på krypström. Det måste du göra
något åt. Kontakta en erfaren båtelektriker
som kan mäta sig fram till källan
och isolera/koppla ur denna, alternativt
koppla sig mellan dem för att utjämna
skillnaden.
➤

Problem med landström
med varandra genom tillförselkabeln
från land. När båten står på land existerar
inte problemet.
Ett stort elsystem
Varför Jo, de olika elementen i varje enskild
båt har lite olika elektrisk potential.
Spänningen kommer att variera med någon
millivolt, men det är tillräckligt för att det
ska »gå« ström, som i ett batteri där den
ena båten är pluspol och den andra är en
minuspol och där sjövattnet fungerar som
en elektrolyt.
Utsatta komponenter som drev, propelleraxel
och propeller i den båt som har
den lägsta potentialen förtärs. Och det
kan gå ohyggligt fort. Det har inträffat att
drev och axlar ätits upp inom loppet av
några få veckor ….
Här finns med andra ord all anledning
att vara orolig.
10
En god vän
Det enklaste och billigaste sättet att reducera
den galvaniska korrosionen genom
en sådan jordkrets är att använda vad
som kallas en »Zink Saver«. Den består av
två dioder som sitter parallellt, men som
kopplas i serie på jordledningen i båten (se
bilden). »Jordströmmen« måste genom en
av dioderna vilket ger ett spänningsfall på
typiskt 0,7 volt.
Apparaten sänker alltså »jordspänningen«
i just din båt. Spänningsfallet i
jordledningen mellan båten och land gör
att det inte kan gå någon »jordström«
från din båt till en annan. Det gör att dina
zinkanoder inte förstörs mot grannbåtens
och därför skyddar den egna båtens installationer.
Det är härligt att ha 230 volt växelström
när vi ligger vid land, bland annat för att
hålla batterierna fulladdade, men jordförbindelsen
från land ger ofta korrosionsproblem.
Det enklaste skulle vara att ta
bort den, men det är livsfarligt och får
därför inte göras. Vi måste skydda båten
på andra sätt.
Landström – en stor korrosionsfara
Om det går ström på ett eller annat sätt mellan
komponenter och jord är det mycket som kan
försvinna, och det fort!
När båten är kopplad till marinans elanläggning
kräver reglerna att förbindelsen
också ska vara jordad. Det betyder
i praktiken att samtliga 230 voltsuttag
ombord blir förbundna med jord på
land. Alla apparater måste därför ha
jordad kontakt också såvida de inte är
dubbelisolerade.
Så länge båten ligger i sjön är den
kopplad till alla andra båtar med landström
genom jordledningen: Alla propellrar,
axlar, drev, skrovgenomföringar
och så vidare är elektriskt förbundna
Total avskiljning
Men helt trygg är den inte. Det enda som
verkligen duger är en isolationstransformator
– detta kära barn har också många namn
men proffsen säger skiljetransformator.
Den arbetar i förhållandet 1:1. Om du
skickar in 230 volt i den får du ut 230 volt
på andra sidan. Det låter ju tokigt, i synnerhet
då du tänker på att vi tar ombord
mer än 10 kilo järn och koppar till ett pris
av flera tusen kronor. Men det är faktiskt
riktigt smart, eftersom det nu inte finns
någon »metallisk« kontakt mellan inström
och utström.
Den ström som går in kan få vara hur
eländig som helst; den ström som du får
ut är fullständigt jungfrulig – ren och obesudlad
av det jordiska på andra sidan.
Nu är du trygg – under en avgörande

förutsättning: Jordförbindelsen som går in
till transformatorn från land får inte förbindas
med båtens jordning.
Jordledningen från land ska alltså
kopplas till skiljetransformatorn på intagssidan
och stanna där. Är skiljetransformatorn
dubbelisolerad ska den inte
ens ha jord från land.
Skiljetransformatorn har sin egen
jordledning ut (alltså vidare in i båten),
men den startar där inne och har ingen
förbindelse med »landjord«. Det är
den här nya »friskförklarade« jordledningen
som ska fram till de enskilda
komponenterna. Benämningen »jord«
är egentligen inte riktig längre för nu
är det bara tal om en utjämningsförbindelse.
Så här ser innandömet i en ringkärnad skiljetransformator ut.
Stor, tung och dyr
Traditionella skiljetransformatorer är
nämligen stora, tunga (runt 20 kilo)
och dyra (gott och väl 10 000 kronor),
och en del av dem kan också avge viss
värme och ha en tendens att brumma
svagt när de är i drift. I större och dyrare
båtar är väl varken vikt eller pris så
viktiga i jämförelse med de värden som
transformatorn slår vakt om.
Men nu har den moderna tekniken
också gett oss Switch Mode skiljetransformatorer.
Även de är nog så stora,
men väger bara runt 6 kilo. Priset är
ungefär detsamma. Nackdelen är att de
måste luftkylas och det är ju inte särskilt
trevligt att dra in sjöluft i känslig
elektronik. Den stora frågan blir nu om
Switch Mode-transformatorn kommer
att tåla sjölivet under lång tid.
Den konventionella transformatorn
är däremot inkapslad och innehåller
heller inte någon sårbar komponent.
Brumljudet är vanligen så gott som
frånvarande på en väl sammansatt transformator.
Själv har jag valt en konventionell
som du säkert förstår.
Detta är billigt jämfört med de
tänkbara – och inte osannolika
– konsekvenserna.
Kort och gott
• Ligg så kort tid som möjligt med landström
om båten inte väl säkrad
• Håll ett extra gott öga på anoderna
• Om du ska ligga mera permanent med
landström måste du säkra extra mot
korrosion
• Bryt inte jordningen från land (om inte
skiljetransformatorn är dubbelisolerad)
Kommentar från en av våra läsare:
Hur löser man denna felinkoppling
Man sätter det jordade vägguttaget på kapslingen till isolertransformatorn. Där det jordade
uttaget sitter sätter man en kopplingsdosa. Det som många glömmer bort är att ha en säkring
i kretsarna, säkring i rätt storlek till rätt dimension på ledarna.
Åter igen: Låt en behörig elinstallatör installera 230V systemet i din fritidsbåt. Du vill väl ha
både en driftsäker och personsäker elanläggning /Tomas Höglund
230 V
Jord
230V
Jord
Jordfelsbrytarbrytare
Huvud-
Anslutningsdon
Anslutningsdon
Huvudbrytare
Anslutningsdon
Jordfelsbrytare
Galvanisk
isolator
Anslutningsdon
Jordfelsbrytare
Jordfelsbrytare
230V
Jord
230 V
Detta är en laglig landströmsanläggning i dess enklaste form. Lägg märke till att det finns jordfelsbrytare
både på land och som första led ombord. OBS! Använd ej stickkontakt i båda ändar av sladden.
Så här ska kopplingen se ut i en båt med »Zink Saver«. De två dioderna på jordledningen sänker
spänningen tillräckligt för att det inte ska gå ström i någondera riktning. Ren och jungfrulig
ström kommer ut på andra sidan. En ny »jordledning« går ut och den får INTE förbindas med
jord från land. OBS! Använd ej stickkontakt i båda ändar av sladden.
Jord
11

Stort miljöengagemang styr
Nimbusfabriken i Mariestad
12
Lars Alklind håller i sin hand den pärm som följer båten genom hela tillverkningskedjan.
Den är en viktig del av kvalitetssäkringen.
a Nimbus är ett av båtmarknadens mest
kända varumärken. Före finanskrisen
tillverkade koncernen sina båtar på fem
ställen, Lugnås, Storebro, Ryd, Visby
och Fårösund. Men krisen ledde till
minskad försäljning. Nu har produktionen
koncentrerats till fastlandsfabrikerna.
I Ryd tillverkas enbart Rydsbåtar,
i Storebro både Nimbus, Storebro och
Paragon Yachts. Fabriken i Lugnås utanför
Mariestad har sex modeller på sin
lott, varav fyra tillverkas kontinuerligt
och två periodiskt. Ägare sen 2006 är
riskkapitalbolaget Altor som dels tillfört
finansiella resurser men också kunskap i
hur hantverksmässigt byggande kan förenas
med industriella metoder.
Fabriken i Lugnås är en egen enhet
under namnet Nimbus Produktion i
Mariestad ab och levererar sina produkter
till Nimbus Boats ab. Här arbetar
80 kollektivanställda och 10 tjänstemän.
Produktionstakten är för närvarande 150
båtar om året.
Nimbus i Lugnås är en av Sveriges äldsta
fabriker för tillverkning av plastbåtar och
har gått igenom skiftande öden. Den kom
till på 60-talet och upplevde det stora uppsvinget
för fritidsbåtar. Kunderna lånade
pengar på sina hus, räntan var avdragsgill
och priserna på begagnade båtar höga.
Här byggdes Pelle Petterssons Maxi 77
och sen tillkom ytterligare Maxibåtar och
fabriken byggdes ut. Starten med motorbåtar
skedde 1969. Volvo tog kontakt med
Pelle Pettersson för att han skulle rita en
motorbåt som kunde popularisera deras
båtmotorer. Pelle gav den namnet Nimbus
och modellbeteckningen blev Nimbus 26.
Flera modeller följde och fabriken utvidgades.
Vid invigningen 1975 ansågs fabriken
som Europas modernaste. 1991 tog
bröderna Lars och Hans Wiklund över och
i Lugnås tillverkades Nimbus motorbåtar
och även Rydsbåtar. Fram till finanskrisen
följde en obruten rad av uppgångsår.
Efter omstruktureringen som följde på
krisen byggdes fabriken i Lugnås ut för
att klara de större volymerna. Stor möda
har lagts på att hantera plasttillverkningen
med minsta möjliga miljöbelastning och
samtidigt erbjuda en sund arbetsmiljö för
dem som bygger båtarna. Nimbus Produktion
har satsat på två tekniker – injicering
av polyestern och rening av luften.
Tillverkningen kräver tillstånd, dels från
Arbetsmiljöverket för den inre miljön och
dels också från Länsstyrelsen avseende
utsläppen. Nu, 2010, är fabrikens utsläpp
maximerat till 9 ton styren per år. Den
gasbemängda luft som samlas upp i reningsverken
förbränns på natten och når
aldrig utanför huset. Siktet är inställt på
att öka produktionskapaciteten i två steg.
Först till 500 ton per år och i nästa steg
till det dubbla. vilket motsvarar en tredubbling
av antalet tillverkade båtar. Det
ska göras med de kända teknikerna utan
att överskrida 9 tons utsläpp.
Påläggningen av gelcoat är svårast
att klara utan att styren frigörs. Övriga
moment kan utföras i slutna system. Miljöengagemanget
är helhjärtat, fabriken i
Lugnås ska producera med minsta möjliga
miljöpåverkan. Det svåra är att få båtköparna
att uppskatta de ansträngningar
som görs. De syns ju inte.
Både hantverk och industri
Produktionen är uppdelad på två huvudavdelningar,
plastarbeten och montering.
För att leva upp till sina mål har Nimbus
utvecklat ett eget kvalitetssystem, som
bygger på att varje båt förses med en individuell
åtgärdspärm som noga anger allt
som ska utföras vid de olika stationerna.
Vid överlämning från en station till nästa
görs en avstämning att allt är klart och i
godkänt skick innan pärmen och därmed
båten kvitteras av den mottagande. På
detta sätt kvalitetssäkras varje steg av produktionen.
När monteringen är avslutad
görs en oberoende slutbesiktning av en
besiktningsman som går igenom båten
i dess helhet. När han slutligen godkänt
den på alla punkter kan man känna sig
säker på att kunden får en felfri båt. Inget
ackordsarbete förekommer och tillverkningen
sker helt utan skiftgång. Även
detta har betydelse för kvaliteten. Proble-

met med att rekrytera medarbetare med
rätt kvalifikationer för båtbyggande har
lösts genom att företaget engagerat sig i
en båtbyggarskola i Mariestad från vilken
eleverna lätt kan slussas in i tillverkningen.
De modeller som tillverkas kontinuerligt
är 27 s, 30 s, 335 c, och 365 c.
Förberedelse för däckinjiceringen.
På nästa ställe, »stortrimmen«, trimmas
alla större plastdelar. Och det följs av
»småtrimmen«, där mindre detaljer som
till exempel luckor passas in.
foto anna bergstrand
Helena Persson arbetar med en motorlucka.
Teaksidan ska fästas på.
Här är det klart för gelcoatering av skrovet.
Tillverkningsflödet
Det första vi möter är gelcoateringen.
Här krävs 40 formar för varje modell och
när man arbetar med fyra båtar parallellt
måste man alltså hantera 160 formar som
flyttas runt enligt bestämda mönster. Arbetet
med gelcoat sker inte som ett slutet
system. Därför krävs stora luftsugar som
drar upp luften från tillverkningsstället till
reningsverket, där den först förvaras för
att sen brännas under natten. De använda
formarna rengörs ytterst noggrant innan
de får användas på nytt. God formvård är
avgörande för kvaliteten.
Håltagning i stortrimmen utförs.
Därmed går båten vidare till monteringen,
som har fyra skilda produktionslinor
för de båtmodeller som produceras
kontinuerligt. Vid varje lina arbetar
medarbetarna i stationer och varje station
bemannas av ett team. Varje lina innehåller
däcks- och skrovstationer samt slutmontering.
Till varje monteringsstation
körs det fram en vagn som innehåller alla
detaljer som ska monteras just där. När
jobbet är gjort är vagnen tom. Vagnen
plockas ihop med den individuella produktionsordern
i handen.
Det avslutande bassängprovet.
Som sista anhalt kommer bassängprovet,
där båten kontrolleras och provkörs.
När den passerat slutbesiktning och bassängprov
är båten klar för kunden. Av
produktionskostnaderna för den färdiga
båten utgörs en stor del av kostnaderna
för inköp. Resterande representerar det
arbete som utförts i fabriken. Nimbus
Produktion överlåter sen båten till Nimbus
Boats. Nimbus har fyra ledord: Komfort,
Design, Säkerhet, Kvalitet. Den kvalitet
som levereras från fabriken i Lugnås
känns helt i nivå med utfästelserna.
13
Glasfibermattor positioneras före injiceringen
av däcket.
Nästa steg är injiceringen av däck och
skrov. Efter noggrann intäckning pumpas
luften ut så att vacuum uppstår. Sen ansluts
polyestermagasinet till öppningen
och materialet sugs in. Processen tar 1-1 /2
timme och är helt utsläppsfri. Dessutom
fördelas materialet helt rätt.
I det tredje steget tillverkas alla smådelar
med injicering. Det är samma teknik
men använd på mindre enheter. Nimbus
tillverkar alla sådana detaljer i den egna
fabriken.
Vagnen innehåller allt som ska monteras vid
denna station.
På första stationen monteras moduler
och däck. På skrovstationen sätter man
in inredningen, toa och motor. De trädetaljer
som ingår köps från leverantörer
utanför fabriken. Teakdetaljerna köps färdigarbetade
direkt från Indonesien som
har stora arealer odlad teak och mycket
skickliga snickerileverantörer. Slutligen
sätts däcket på plats. Vid varje station arbetar
två till tre man.
Lars-Erik Svantesson, som arbetat i fabriken
sen 70-talet, arbetar här med utvecklingsprojekt.

14
Kubism på Bohus Malmön.
Om
poetens frihet
Oneliner är journalistslang. Det betyder några väl valda ord
och sedan punkt. Men orden måste överraska, kanske vara
ironiska, alltid vara träffsäkra och fånga en stämning eller
uttrycka en livserfarenhet. I tidningar och böcker är det
skrivna ord. I filmer är det repliker.
text & foto ERling MAtz

Kvarnen i Sandvik på Öland.
a »Jag kan förvåna mig över att den
kubistiska målarkonsten uppstod i Paris
och inte på Bohus-Malmön« är en typisk
oneliner. Bohus-Malmön ligger strax
söder om Smögen i Bohuslän. Alla som
sett stenbrotten på Bohus-Malmön med
lodräta och vågräta snitt genom den
röda graniten förstår orden. Och de som
inte sett förstår ändå. Det är vackert och
vinkelrätt även om det idag också kan
betraktas som miljöförstöring av värsta
sort. En skärgårdsö hackad till kalops.
Onelinern om Bohus-Malmön är
formulerad av Evert Taube. Han var en
mästare. Eller vad sägs om de här:
»Tristess finns inte i Bohuslän, här
är antingen hemskt eller härligt eller
hemskt och härligt på en gång.«
Eller:
»En flicka i ett fönster på Värskär är
någonting helt annat än en flicka i Havanna,
ty medan den senare gömmer
sig tills hon får en karl, gömmer sig den
förra när hon får se en dylik best.«
Taubes Värskär heter Väderskär på
sjökortet och ligger mellan Bråviken och
Västervik.
De sista citaten kommer från boken
»På kryss med Ellinor«. Den handlar om
hur Evert Taube, tillsammans med lillebror
Gösta och konstnären Kurt Ljungstedt
seglar lilla kostern Ellinor från
Stockholm till Koster i Bohuslän. Året
var 1922 och seglingen börjar med en
avskedsskål hos skeppshandlare Locrantz
i Gamla Stan.
Jag har seglat samma sträcka otaliga
gånger och varje gång med Taube som
sällskap. Att ha en god skönlitterär bok
som guide under en båtfärd är en utmärkt
reskamrat – vid sidan av fru och
barn förstås. Om det sedan är Taube på
Sveriges ost- och västkust, Björn Larsson
i Skottland eller Joshua Slocum jorden
runt spelar mindre roll.
År 1922, då Taube seglade Ellinor,
tycks ha varit en sällsynt dålig sommar.
Regn, dimma och hård vind dag efter
dag. Är det en överdrift Sjöfolk berättar
gärna om kuling när det i själva verket
blåser tio meter per sekund och påstår
storm när det är kuling.
Söndagen den 8 juli låg lilla Ellinor i
Sandvik på Öland. »Sandviken liknade«,
skriver Taube, »en liten dansk by«. Då
kom enligt poeten en storm från sydost
och Sandvik är en usel hamn i hård vind
från syd. Så långt är det lätt att hålla
med, det vet alla som legat där med egen
båt.
Ellinor satte bottenrevad stor och tog
in två rev i focken. En gammal stormklyvare
behövdes också för att kunna
manövrera den långkölade kostern. Till
detta den minsta svenska flaggan, eftersom
den stora snabbt skulle ha blåst sönder.
Med den segelsättningen fortsatte
seglatsen söderut genom Kalmar sund.
»Hos oss var allting torrt«, skriver
Taube. »Vi fick ej en enda sjö på däck.«
Fan tro´t! Dessutom storm i början av
juli, det är väl ändå att ta i 24-28 meter
per sekund. Det är väldigt mycket vind,
samma vindstyrka som sänkte Estonia.
»Höga vågberg med långa brottsjöar,
havsytan verkar i stort sett vit av skum«,
står det i läroböcker i sjömanskap.
Jag ringer smhi och kollar. De har väder-
och vindstatistik från tidigt 1800-tal.
Kan vi lita på poeten. Hur mycket blåste
det i själva verket i Kalmarsund söndagen
den 8 juli 1922
»Den 8 juli 1922 var inte en söndag«,
säger Hans Alexandersson på smhi, »det
var en lördag.«
OK, men den 9 juli i så fall. Det är lätt
att skriva fel datum i en loggbok. Jag
missade själv två dagar i somras.
foto Oscar Norberg. Arkiv Sjöhistoriska museet
»Den 9 juli 1922«, säger Alexandersson,
»har vi en rapport från lotsarna på
Utlängan i södra Kalmarsund. De rapporterar
tio beaufort.«
Beaufort är en skala som konstruerades
av den brittiske amiralen Sir Francis
Beaufort år 1806. Det är ett mått på
vindstyrka och används fortfarande i
många länder parallellt med knop och
meter per sekund.
Tio beaufort är storm. Rätt alltså av
skepparen på Ellinor.
Men hur står det då till med Evert
Taubes mest berömda skildring av hårt
väder, »Balladen om briggen Blue Bird
av Hull«. Hon som enligt visan förliste i
en snöstorm vid Hållö julafton 1872
»Den dagen var det lugnt, milt och
lite dimma vid Hållö«, svarar smhi.
Så är det med poeter. Eller för att använda
Taubes egna ord:
»En dikt ska vara sannolik, men en
kopia av verkligheten vill den liksom inte
själv gå med på att vara,« skriver han i
»Jag kommer av ett brusand´ hav«. Ytterligare
en oneliner av mästaren.
15

Litar du på
prickar och
bojar
16
En ovanligt hård isvinter har lekt plockepinn med utprickningen.
Sjöfartsverkets farledsbåtar har haft ett stort jobb med att ställa allt på plats.
a Meddelande från Sjöfartsverket den 20
april 2010: »Våröversynen av farlederna
är senare än vanligt på grund av att islossningen
är ungefär en månad senare
i år. Det går inte att lita på de flytande
säkerhetsanordningarna i farlederna fullt
ut förrän våröversynen, som nyligen har
påbörjats, är klar. Det arbetet kommer att
fortsätta i åtminstone sex veckor till.«
Det lät allvarligt, så AtlanticaTidningen
tog kontakt med Sjöfartsverket och välkomnades
att följa med ut för att följa
arbetet. Verket har fyra farledsbåtar runt
kusten som varje vår går igenom och
kontrollerar att prickar och bojar står på
rätt plats och är försedda med rätt tecken.
Utprickningen utomskärs och tunga bojar
sköts av tjänstefartygen Scandica och
Baltica.
Farledsbåten Gina har Södertälje som
hemmahamn och ansvarar för Stockholmsskärgården
söder om Dalarö och
Mälaren. Nu hade hon i stort sett klarat
av skärgården och höll på att arbeta
sig igenom Mälaren. Vi steg ombord i
Västerås för att vara med på en runda
Tommy Sjöberg har varit befälhavare ombord
sen 1996.
som skulle föra oss tillbaka till stan på
eftermiddagen. Byggd 1992 har Gina ett
lättdrivet katamaranskrov och två Cumminsdieslar
på vardera 460 hk och dubbelpropellrar.
Fördäckskranen lyfter tre
ton och används vid varje kontroll. En
besättning på tre med Tommy Sjöberg
som befälhavare och Anna Hjelmstedt
och Mats Engman på däck. De har fullt
upp med kontroll av prickar, service på
bojar, fyrservice och kabelarbeten som
räcker året runt.
Dagen före hade Gina hunnit med huvudfarleden
från Södertälje och inledde
nu med att ge Västerås hamn ett handtag
med några prickar inom hamnens område.
Det är visserligen inte Ginas jobb,
men kan man hjälpa till så gör man det.
På vägen ut berättade Tommy om vårens
arbete: »Det är skönt att vara klara
i skärgården för där hade isen ställt till

ett elände med prickar och bojar som
slitit sig eller flyttats långa vägar av isen.
Märkligt nog är det bättre än vi trott här i
Mälaren. Visst krävs en del korrigeringar
men i stort sett har vintern farit varligt
fram. Vi befarade förut att det skulle
dröja till en bra bit in i juni innan vi blir
färdiga men nu tror jag att det ska gå till
månadsskiftet maj-juni.«
Sjunken prick. Anna ligger framstupa för att få på ett lyftsling.
foto anna bergstrand
På plottern syns en inlagd specialbild som
visar prickens position i relation till det fastställda
läget.
Nu var vi framme vid den första pricken
och Gina går upp med förrampen mot
den. På plotterskärmen dyker det upp
en målbild där det går att avläsa om den
ligger där den ska. Det är satellitsignalerna
som ger positionen. Är läget rätt
nöjer man sig med att lyfta den, avlägsna
påväxt, kolla att den har rätt topptecken
på sig och dra på nya reflexer. Sen sätts
den tillbaka. På fördäck sköter Mats och
Anna jobbet. De har direktkommunikation
med styrhytten och är så samarbetade
att det inte behövs många ord. En solig
dag på en stilla sjö är jobbet behagligt
men med gropig sjö och snödrev är det
något annat. På det här viset arbetar sig
Gina igenom 17 prickar och ett par bojar
innan det är dags för oss att gå i land. Bojarna
kräver mycket mera arbete. Att byta
torrbatteri på bojen kräver att bojen lyfts
och överdelen lossas och antalet muttrar
som ska lossas är imponerande.
Emellanåt rör vi oss på grunt vatten,
men Gina sticker inte mer än 1,45-1,55
meter. Allt eftersom de olika prickarna
åtgärdas rapporterar Tommy in dem på
Fareg, farledsregistret, som alla kan gå in
på. I en del fall har fel rapporterats in till
Sjöfartsverket av lotsarna eller allmänheten.
En av dem som kontrolleras under
dagen ligger hela 80 meter fel. »Det måste
vara isen«, säger Tommy och han bör
veta efter att ha kört Gina sen 1996.
Två saker står helt klara efter dagens
tur – man kan aldrig lita på prickarna
efter vintern och farledsbåtarna gör ett
jättejobb för oss vanliga båtåkare. Det är
Gina på väg mot nya prickar som behöver nya
reflexer eller annan omvårdnad.
för övrigt värt att notera att ingen annan
än jag själv har ansvaret för en eventuell
grundstötning även om pricken står fel.
Vid fyratiden är vi tillbaka på kajen och
ser Gina gå mot Köping där hon ska ligga
över natten. Det är trångt ombord men
den här trion trivs tillsammans och då går
både jobbet och fritiden bra.
~ tom roeck hansen
17
Översyn och batteribyte är en invecklad process med många moment. Batterienheten måste lyftas ur för att man ska komma åt och byta batteriet.
Ganska enkelt i gott väder, men...

foto Malcolm Hanes
Attraktiv gästhamn ger
f lera vinnare
18
Allt fler kommuner och hamnnära företag har insett fördelarna
med att skapa attraktiva gästhamnar för att locka
båtägare och andra besökare att navigera rätt. Oxelösund
är en av de kommuner som valt att sälja sin gästhamn för
att kunna ge båtägarna »det där lilla extra«.
Frans Lundin och Calle Söderberg
a Med sitt läge nära »ytterskärgård« och
kort insegling från den stora nord-sydliga
farleden längs Östersjökusten, är Oxelösund
ett naturligt stopp för seglare och
motorbåtar.
– För kommunen, som har stor potential
som besöksnäring, är en attraktiv
gästhamn av största värde, säger Benita
Vikström, kommunstyrelsens ordförande
i Oxelösund.
I dag äger Promarina gästhamnen samt
driver övriga hamnar i Oxelösund.
– De har kompetens och ett långsiktigt
och tydligt mål om att skapa en attraktiv
och levande hamn, tidigare låg bryggor
och andra delar av gästhamnen ute på
olika mindre entreprenörer som inte hade
ekonomiska förutsättningar att utveckla
eller göra nya investeringar, menar Benita
Vikström och berättar att en ny serviceanläggning
börjat byggas, nya bryggor
har tillkommit och underhållet har skötts
sedan Promarina tog över driften av hamnarna.
– Ur ett långsiktigt perspektiv blir det
också lättare för kommunen att med en
attraktiv hamn som kärna vidareutveckla
hela hamnområdet!
Promarina driver i dag gästhamnar och
marinor i sex städer. Målet är att skapa
en kedja med 20 fullservicehamnar med
allt inom båtvård, från tvätt till mekanisk
verkstad, som ska generera 60 000 gästnätter.
– Som båtägare är det viktigt att kunna
slappna av och njuta när man kommer
till en hamn. Man ska inte behöva oroa
sig utan veta att allt man behöver finns
på plats, även personal att rådfråga, säger
Calle Söderberg på Viamare Promarina
Management.
Alltid bemannade
Gästhamnen i Oxelösund håller nu på att
växa sig dubbelt så stor och det byggs toalett,
dusch och tvättstuga i miljövänligt
material som drivs på solenergi. Här finns
el och vatten på alla bryggor, trådlöst
bredband, bensin- och dieselförsäljning
med gasol, kiosk och restaurang.
– Men det som jag tror många båtägare
verkligen uppskattar är att våra hamnar
alltid är bemannade, att vi välkomnar
gästerna på bryggan, tar tid till att svara
på frågor och underlättar angöringen.
Vi bjuder på leenden oavsett om det är
solsken eller regn helt enkelt, säger Lotta
Ekblad, hamnkapten i Oxelösund.
Såväl kommunen som Promarina är
övertygade om den breda vinningen i en
attraktiv hamn. Även för andra företagare
som är kopplade till hamnen och båtägarna.
– Helt klart är det så att en attraktiv
gästhamn med bra kringaktiviteter lockar
till sig besökare, vilket gagnar hamn,
kommun och företagare. Se på Smögen
som har 1 miljon besökare per säsong, av
dessa kommer »endast« 15 000 med båt,
avslutar Calle Söderberg.
~ Caroline Säfstrand

Ny försäkringsgivare
Vilket marknadsvärde
har min båt
Från den 1 juli kommer Atlantica,
som är ett varumärke inom Moderna
Försäkringar, att ingå i en filial till vår
ägare Tryg Forsikring a /s Danmark.
I praktiken innebär detta att Atlantica
fortsätter att verka som vanligt på den
svenska marknaden men legalt innebär
det att Moderna Försäkringars hela verksamhet
och bestånd överlåts till Trygs
svenska filial.
Denna fråga får vår kundtjänst då och
då. Enligt vårt villkor är marknadsvärdet
den anskaffningskostnad för motsvarande
båt med hänsyn tagen till ålder och skick,
omedelbart före skadan. Vi rekommenderar
att du som båtägare då och då
kontrollerar marknadsvärdet för din båt.
Detta dels för att du som ägare inte kan
få ett högre värde än marknadsvärdet vid
totalskada samt att värdet på båten påverkar
premien.
Via de sajter som visar båtar till salu
kan du lättast bilda dig en uppfattning
om din båts marknadsvärde, självklart
påverkar också just din båts skick marknadsvärdet.
19
Henrich Johansson tar över
Västkusten och södra Sverige
efter Hasse Partheen
Fungerar
batteriet till ditt
söksystem
Hasse Partheen har bestämt sig för att
det är dags för att vila sig i solstolen och
går i pension under sommaren. Hasse
har jobbat på Atlantica i 10 år och har
nästan blivit en institution i båtbranschen.
Som ny säljare/skadereglerare har vi
anställt Henrich Johansson, som har ett
förflutet hos Skene Järn där han både
sålde båt och Atlanticas försäkringar.
Under sex år var han distriktschef på Suzuki
Marin och han är ett välkänt ansikte
för marina återförsäljarna i södra och
västra Sverige. Henrich kommer att vara
på skadesidan under sommarhalvåret
och vara kontaktperson för Atlanticas
ombud under resten av året.
Henrichs första båt var en vit Pioneer
8. Just nu är han båtlös men söker efter
en familjebåt runt 30 fot. Drömbåten
Henrich Johansson och Hasse Partheen.
är en Egg-Harbour 33 från sent 70-tal.
Henrich började hos Atlantica i början
av maj.
Efter en vinter, som detta år känts extra
lång, är det alltid bra att kontrollera att
batterierna i söksystemet sitter som de
ska och att de fungerar.
De flesta system ger dig en möjlighet
att skicka ett sms och fråga om både batteriladdning
och andra funktioner. Vet
du inte hur man gör, kontakta företaget
som installerat systemet eller tillverkaren
så hjälper de dig.
Du har väl inte missat att du som försäkringstagare
hos Atlantica får 15 % premierabatt
om du har ett av oss godkänt
söksystem installerat i båten, dessutom
självriskeliminering i händelse av stöld av
hela båten. Har du låtit auktoriserad installatör
göra monteringen får du utöver detta
även 1 000 kronor i installationsbidrag. På
www.atlantica.se kan du se vilka vi godkänt
under fliken stöldskydd/säkerhet.

B porto betalt
avsändare: Atlantica båtförsäkring/
MOderna försäkringar
box 2251, 403 14 göteborg
adressaten flyttad adressaten okänd
innehåll
2 Ledare
innehåll
Förslag klart om toalettavfall
3 Sett & Synat
2 Lagstiftning alkohol
4 Hur upplever barnen livet ombord
2 Lag om godtrosförvärv
6 Sannas meny för helgens båttur
3 Nyheter från storbåtsmässan
8 Det går ström i båten
5 Sett & synat
12 Vi har besökt Nimbusfabriken
6 Lage Larssons väderskola
14 Kåseri
8 Renoveringen, del 2
16 Gina fixar prickarna
9 Checklista för sjösättningen
18 Promarina i Oxelösund växer
10 Atlantica testar: Lanternor
19 Nyheter från Atlantica
14 Kvinnor tar rodret
16 Båtgodis på nätet
17 Atlantica informerar
18 Atlantica ombud
18 Rivstartande båtklubb
19 Vakande ögon i skärgården
19 Frågor och svar
20 Redaktion Atlantica hittar stulna båtar
Ansvarig utgivare och chefredaktör
CONNY LANDSTRÖM
Redaktör Tom Roeck Hansen
Produktion/Layout 24 punkter
Omslagsfoto Oscar Mattsson/Nordic photos
Tryck ELANDERS AB
Några aktuella böcker
Elsystem ombord
Micke Westin
Norstedts. Pris:
Cirka 300 kronor
Ännu en i den handboksserie från Norstedts
i vilken tidigare utkommit böcker om vård av
plast- respektive träbåt, råd till båtköpare
med mera. Den kunnige skribenten Westin
har här samlat handfasta råd hur man ska
göra när man vill byta båtens gamla elsystem
mot ett nytt som är modernt och genomtänkt.
Boken går stegvis igenom hela processen
från planering, via anskaffningar, montering
och strömförsörjning fram till den önskade
instrumentutrustningen. Allt sett ur gör-detsjälv-perspektiv.
Tydligt, på begripligt språk
och väl illustrerat.
Med båt
genom
Europas
kanaler
Rhen, Donau och
Rhone
Lars Hässler
Norstedts. Pris: Cirka 300 kronor
Hässler har tidigare skrivit flera böcker om
sina seglingar med sin ägandes Jennifer.
I den här boken rapporterar han från fyra
ÅTERFUNNA
kanalfärder genom Europa och tipsar om ytterligare
tre alternativa kanalpassager. BÅTAR En av
färderna har gått till Svarta Havet via Donau
och övriga till och från Medelhavet. Boken
innehåller dels skildringar från färderna,
dels också en stor mängd fakta om kanalerna
eller anvisningar vart man ska vända sig för
att få information. Om du sitter och planerar
för en kanalfärd rekommenderas boken, den
är ett utmärkt underlag för val av färdväg.
Och naturligtvis mycket nyttig att ha med
ombord.
www.atlantica.se
AtlanticaTidningen utges av
Atlantica Båtförsäkring/
Moderna Försäkringar
Box 2251, 403 14 Göteborg
Tel: 0200-27 27 27 • Fax: 031-723 94 15
Atlantica Båtförsäkring/
Moderna Försäkringar
Box 7830, 103 98 Stockholm
Tel: 0200-27 27 27 • Fax: 08-56 200 610
E–post: tidningen@atlantica.se
Material till tidningen kan skickas till ovan
angivna adresser eller per fax 08–56 200 610.
Tidningen kan tyvärr inte ta ansvar för insänt,
ej beställt material.
Citat är tillåtna om källan tydligt anges.
Danmarks, Färöarnas och Grönlands öar
Anders Källgård
Carlssons Bokförlag. Pris: Cirka 350 kronor
Det är några år sedan Anders Källgård gav
ut sin bok om Sveriges öar. Nu går nesofilen
(öälskaren) vidare med de danska öarna i vid
bemärkelse. Drygt hälften av boken handlar
om öarna runt egentliga Danmark uppdelade
i åtta grupper efter sina geografiska lägen.
Andra halvan avhandlar Grönland och Färöarna,
som numera har tolv helårsbebodda öar.
Grönland som i sig är världens största ö har
ett förvånansvärt stort antal öar som Källgård
besökt och presenterar. De inledande texterna
till bokens olika delar är mycket trevliga och
ger en fin blandning av fakta och mjukdata.
Presentationen av de skilda öarna inleds
vanligen med en historik och följs upp med
fakta. Boken kan tjäna som uppslagsbok för
den som planerar en resa, men är god läsning
också för den som gör resan sittande i fåtöljen.
Stora boken om segling för såväl nybörjare
som jorden runt-seglare
Jeremy Evans, Pat Manley, Barrie Smith
Norstedts. Pris: Cirka 500 kronor
Tre proffsiga engelsmän tacklar uppgiften att
i en och samma bok lära nybörjare grunderna
och erfarna seglare hur de ska få ut mer av
seglingen. Här finns kapitel om jollesegling
och cruising, navigation och väder, underhåll
och säkerhet plus en omfattande ordlista.
Massor av bilder och bra bilder. Boken är
verkligen heltäckande och knappast någon
sträckläsning, men väldigt användbar när man
vill läsa om något särskilt moment som till
exempel ankring eller tidvatten. Underhåll av
båt och motor får en fyllig behandling liksom
säkerheten. Översättning av Per Runhammar
och Bengt O. Hult som verkar ha gjort ett bra
jobb. En bok att ha tillgänglig ombord.
~ tom roeck hansen