Scouting Spirit nr 3 2011 - Nykterhetsrörelsens Scoutförbund

22nd World Scout Jamboree
Det började som en
galen idé. Ett skämt.
Men till slut bestämde
de sig: Scouterna från
Uganda cyklade till
Världsscoutjamboreen
i Sverige.
Till WSJ på två hjul
Scoutledaren John Balongo,
30, fick höra talas om
Världsscoutjamboreen i
Sverige när han träffade en
thailändsk professor på en
konferens i Uganda 2009.
– Jag började genast tänka: hur kan min
scoutgrupp åka dit Genom att köra Gå Cykla,
säger han.
Det var tvunget att vara på billigaste möjliga
sätt eftersom varken scouterna eller Ugandas nationella
scoutförbund hade mycket pengar. De
hade inte många idéer om hur de skulle kunna
ta sig till Världsscoutjamboreen. Tanken fick gro
i några månader. Om de skulle cykla, skulle det
innebära en mängd prövningar.
– Cyklande är inte direkt så välkomnat i
Afrika överhuvudtaget. Det finns inga speciella
cykelvägar och sådant som i Europa, säger John
Balongo.
Börjde träna
Efter åtta månader kom han och ytterligare tio
scouter fram till att de ville börja tro på projektet.
Så de började spara pengar och träna. Som
första övning körde de från Ugandas huvudstad
Kampala, till ett Scout Moot i Nairobi. Det slutade
inte där. Nästa gång cyklade de runt hela
Uganda.
– Det fungerade! Alla var hela tiden uppmuntrande
och scouterna var bestämda, säger
John Balongo.
Därmed vågade de
fortsätta och tro på att de
skulle kunna nå Europa,
även om klimatet och andra typer av vägar
oroade dem.
En och en halv månads resa
De startade den 14:e juni i Kampala, en och en
halv månad före Världsscoutjamboreen, drygt
9000 kilometer bort. De började med att cykla
till Nairobi igen.
– Därifrån tog vi faktiskt ett flyg till Italien.
Vi var egentligen beredda på att cykla genom
öknen i Sudan och Egypten, men demonstrationerna
i Egypten gjorde att vi valde bort det,
säger John Balongo.
De hade trots flygturen över 4000 kilometer
att cykla till Kristianstad. Det innebar att de fick
trampa cirka 120 kilometer per dag.
– Det gjorde väldigt ont i rumpan! Speciellt
de två första dagarna, säger John Balongo.
– Han får skylla sig själv, han tränade ju inte!
Vi var vana, skrattar Ronald Bwire, 23, som står
intill.
I Europa fann de cykelvägar, men det var snarare
ett problem då de inte hade någon cykelkarta.
Cykelvägarna kunde ofta föra dem någon
helt annanstans än vad de räknat med. De körde
på huvudvägar ibland och polisen kom ofta och
motade bort dem.
Efter Italien blev det Schweiz, Frankrike,
Belgien och Tyskland. Där märkte scouterna
från Uganda av språkbarriären.
Språkbarriärer
– I Tyskland vägrade de prata engelska med oss.
Nästan varje dag gick något sönder och vi fick
åka till en verkstad. Men där skakade de bara
på huvudet. Det var tufft, säger John Balongo.
Dessutom fanns det inte alltid platser att
sätta upp tälten på. Pengar till hotell hade de inte
heller. Därför sov de på en tågstation i Tyskland
en natt. John Balongo berättar att polisen kom
för att köra undan dem.
– Vi sa ”Var ska vi gå Betala för husrum så går
vi”. Då lät polisen oss vara för en natt, säger han.
Genom Danmark tog de sig till Sverige
och slutmålet – Världsscoutjamboreen. Efter
lägret återstår hemresan. Flygbiljetten mellan
Köpenhamn och Nairobi är bokad. Från Nairobi
till Kampala är det återigen cykling. Men
resan till den danska huvudstaden är ännu ett
frågetecken.
– Vi får kanske sälja cyklarna för att ha råd
med tågbiljetter, säger John Balongo.
Under resan till Sverige, sammansvetsades
scouterna oerhört mycket. Enligt John Balongo
lärde de sig något nytt varje dag på grund av
språkhinder, skador och trasiga cyklar. Men
Världsscoutjamboreen slår allt. Han tycker inte
att det är likt något läger de haft hemma. John
Balongo slår ut med armarna och säger:
– Allt är så organiserat och alla scouter är
så självdrivna. Lägret är bortom alla mina förväntningar.
Emelie Svensson
16 Scouting Spirit
Spirit_3_1_Ny_6.indd 16 2011-08-31 11.06