Scouting Spirit nr 3 2013 - Nykterhetsrörelsens Scoutförbund

Hjärtat klappar
för Familjen,
scouting och politik
Robert Rapakko är en känd profil i Mönsterås. Säger man hans namn till stans invånare tänker de
troligen i första hand på två saker: scouting och kommunpolitik. Han har varit NSF-scout sedan
barnsben och trots sitt hektiska tidsschema försöker han klämma in scoutverksamhet
varje vecka. Att möta barn och ungdomar och ta del av deras sätt att se på saker och
att få följa deras utveckling tycker Robert är väldigt givande.
Text: Nina Norén Foto: Torkel Edenborg
Vi möts på sommarens Blå Gryningläger. Lägerstämningen
är på topp och det hörs glada skratt runtomkring
oss. Himlen är knallblå och solen värmer gott där vi slår oss
ner i det gröna gräset. Hela Robert Rapakkos kroppsspråk
och uttryck i ansiktet vittnar om att han myser. Han berättar att han
verkligen gillar att vara på läger.
– Jag är aldrig så avkopplad som jag är när jag är på läger. Man blir
liksom avskild från världen, vilket kan vara skönt ibland. Här på lägret
måste jag ju vara här och nu. En sådan här vecka ger mig verkligen
energi.
Det bästa med att vara på läger tycker Robert är att man på nära håll
får följa scouternas utveckling under lägerveckan.
– Det är ofta små, lite ängsliga scouter vi möter vid tåget i Rättvik. I
början av veckan möter de lite motgångar, gör sig lite illa, eller kanske
har hemlängtan. I slutet av veckan vill de inte åka hem. Det är en skön
känsla att se att de vunnit så mycket; vänner, upplevelser och självkännedom.
Det är tydligt att Robert är en person som tycker att barn
och ungdomar är intressanta. När hans ”vuxna” sätt att tänka möter
deras ”unga” sätt att tänka tycker Robert att hans liv berikas och att det
tillför honom nya perspektiv. Detsamma gäller mötet med hans före
detta elever på en resursskola för barn med exempelvis ADHD och
Asperger.
Han uppskattade verkligen att de visade honom på andra sätt att
tänka eller fungera. Att ha ”stora öron” tror Robert är nyckeln till att
bli en bra lärare/scoutledare. Han berättar att han aldrig har en förbestämd
bild av vad han vill lära ut till en elev eller scout.
– Det är ju extremt viktigt att först lyssna in vad barnet kan och vart
den befinner sig för att ta reda på vad som behövs för att vi ska kunna
ta stegen framåt.
Vid sidan av sitt engagemang för scouting är Robert
politiskt engagerad i sin hemkommun Mönsterås. För att hinna ägna
sig åt politiken i större utsträckning, så bestämde sig Robert i våras för
att lämna sin lärartjänst och istället arbeta som samordnande chef på
kyrkogårdsförvaltningen. Att hans politiska engagemang vaknade till
liv berättar Robert berodde på två saker.
– Det började egentligen med att jag slutligen bestämde mig för
att stanna kvar i Mönsterås. Jag har alltid haft svårt att inte lägga mig
i när det gäller saker jag bryr mig om. Jag insåg att om jag nu skulle
bo i Mönsterås, så kommer jag alltid att ha åsikter om hur det är där
och hur saker och ting fungerar. Jag skulle ju ändå säga vad jag tycker
och insåg då att jag ju lika gärna kunde säga det någonstans där det
betydde någonting.
Sedan den dagen är han politiskt engagerad och sitter
numera även i kommunstyrelsen. Det är just de lokala närliggande
frågorna han brinner för. Riksdagen tycker han är på tok för långt
bort.
Det finns ingen utpräglad scout- politiker-, eller lärar-Robert, utan
alla rollerna flyter in i varandra. I sitt lärarjobb tog han ofta med eleverna
ut i naturen på hajk. Inom politiken berättar han att hans scoutmentalitet
ofta gör sig hörd.
– Jag behöver inte göra allt själv, utan jag kan lita på att andra
människor gör sin bit. Jag ser alltid på gruppen och vad den är kapabel
till, istället för att titta på en individ och tänka att det sköter den där
personen. Att tänka så här är inte helt vanligt inom politiken, men
ofta väldigt uppskattat.
Robert är en väldigt oegoistisk person. Att han lägger
ner mycket tid och engagemang inom politiken beror inte på att han
i första hand vill förändra något till det bättre för honom eller hans
familj. Nej, han tänker på framtida generationer och har ett perspektiv
på minst 20-30 år. Trots pressat tidschema prioriterade han att
vara med i lägerkommittéen på sommarens Blå Gryning. För att han
tycker att konceptet ger både scouter och ledare så enormt många
värdefulla erfarenheter. När det för ett tag sedan blev ohållbart för en
före detta elev att bo hemma hos sina föräldrar, höll Robert och hans
familj upp dörren och sa ”Välkommen hem till oss!”.
– Det är säkert lite korkat att låta honom bo sådär utan att ta ut hyra
och så, men jag vill verkligen hjälpa honom. Vi övningskör och försöker
hitta ett jobb som han kan försörja sig på. Han behöver lite hjälp
att hitta en väg framåt i livet.
Det är sådan han är Robert. Han låter alltid hjärtat vara med.
27