LUM nr 8 - 12 oktober (PDF, 3MB, Nytt fönster) - Humanekologi ...

”Man tycker att man kommit till världens ände, men
ändå är det här en gammal kulturbygd. Det har bott
och verkat människor här i många tusen år.”
Akademiska studier innebär inte
bara teori. Att plugga i Lund kan
ibland betyda att bli blöt om fötterna
– på Grönland.
I mitten av augusti slog de läger inne i en
fjord, med inlandsisen på ena sidan, havet
på den andra. De hade fått låna tält,
sovsäckar och jackor av Svenska polarforskningssekretariatet.
– Det var tur – den grönländska sommaren
höll redan på att ta slut.
Arkeologstudenterna Malin Thorén,
Krister Kàm Tayanin och Fredrik Larsson
har just återvänt från en månad på
Grönland. 2007 är internationella polaråret
och lundastudenterna fick chansen
att följa med Centrum för arkeologisk
Grönlandsforskning vid Nationalmuseet
i Köpenhamn på en utgrävningsexpedition
till sydvästra Grönland.
Tillsammans med arkeologer från
Danmark, Kanada och Tyskland har de
inventerat gamla täljstensbrott, dokumenterat
inuitgravar från 1200-talet och
grävt ut lämningar efter de allra första
bosättarna på Grönland.
Tiden i ödemarken har satt sina spår;
trafikbuller och ringande telefoner känns
irriterande. Till och med bekväma sängar
och varma duschar kan kännas lite
ovana, tycker Krister Kàm Tayanin. De
har sovit gott direkt på marken och hämtat
sin dricka från ett vattenfall av smältvatten
från inlandsisen.
– Klart som kristall och godare än något
jag tidigare druckit, säger Malin Thorén.
Hela gruppen bestod av ett tjugotal
personer, forskare och studenter. De
samlades i staden Nuuk och åkte sedan
fiskebåt de fem timmarna upp längs kusten
till fjorden och platsen Majuala, där
de slog läger.
Skönheten och stillheten fick dem att
tappa andan.
– Man tycker att man kommit till
världens ände, men ändå är det här en
gammal kulturbygd. Det har bott och
verkat människor här i många tusen år,
säger Fredrik Larsson.
Redan 2.500 före Kristus kom människor
hit för att få tag på täljsten. Spåren
finner man i klipporna t.ex. i form av urgröpta
rundningar där man skurit ut skålar
och grytor. Det var till husgeråd man
använde stenen, liksom till lampor, eftersom
den tål värme bra och dessutom är
mjuk och lätt att forma.
Täljsten finns inte på så många ställen
på Grönland, förutom just här på västsidan
ovanför Nuuk. Troligen har stenen
använts som utbyte när man handlade
med folk från andra delar av landet, berättar
arkeologiprofessorn Lars Larsson
som var med studenterna i början, men
sedan återvände hem och lämnade dem
och doktoranden Arne Sjöström att jobba
vidare.
Varken brytningen eller distributionen
av täljsten är vidare utforskad, men
efter en dags vandring hittade gruppen
några gamla täljstensbrott – de största på
Grönland.
– De fanns i klipporna på andra sidan
t
Krister Kàm Tayanin balanserar på de
branta täljstensklipporna.
I årtusenden har man brutit täljsten på sydvästra
Grönland. Det finns utskurna handtag att
hålla fast i, på flera ställen...
... och urgröpta rundningar visar var man tagit
sten till kokkärl och skålar.
LUM nr 8 | 2007 23