Innehållsförteckning

specialiserade maskiner med hög kapacitet utgjorde detta grunden för massproduktionen
av varor i västvärlden.
Taylors utgångspunkter var att:
• det finns en bästa metod för att utföra ett arbetsmoment.
• arbetet bör utföras genom enkla, repetitiva arbetsmoment.
• arbetarna måste specialiseras på ett fåtal av dessa.
• produktionsplaneringen måste vara detaljstyrd.
• arbetaren är ett redskap, en kugge i maskineriet utan egen överblick
eller möjlighet till självständigt agerande.
• allt tankearbetet är förlagt till särskilda planerings- och beredningsavdelningar.
Att rationalisera processer handlar främst om att optimera sekventiella materiella
flöden och de handgrepp som skall utföras vid varje punkt i flödet, d v s enskilda
arbetsuppgifter. Det löpande bandet är den mest kända av dessa rationaliseringsansatser.
Under nittiotalet vidareutvecklades rationaliseringen genom att industrirobotar
övertog en del av de rutinartade uppgifterna längs bandet.
2.1.1 Automatiseringen av kontoret
De tidiga ansatserna för automatisering av kontoret avbildade den industriella
rationaliseringen av processer, d v s man såg informationsflöden i enlighet materialflöden
i industrin. Kontorets materialflöden var ju papper. De tidiga kontorssystemen
försökte överföra löpandebandprincipen till kontoret. Varje moment en
arbetare utförde vid bandet var i detalj definierat. På samma sätt skulle
kontorssystemen definiera de arbetssteg som en viss arbetsuppgift krävde.
Automatiseringen var inriktad på enskilda arbetsuppgifter snarare än hela processer
och flöden.
Ett antal formella språk skapades för att specificera kontorsprocedurer. Tanken var
att kontorsarbetet direkt kunde avbildas i informationssystemen genom dessa språk.
Man utgick ifrån att kontorsarbete av naturen är mycket rutinartat. Exempel på
sådana formalismer är ”Office Procedure Specification Language” (OPSL) (Zisman,
1977), ”Information Control Net” (ICN) (Ellis, 1981) och ”Office Analysis
Methodology” (OAM) (Sirbu et al, 1981).
OAM är intressant eftersom BPR-förespråkaren Michael Hammer var en av
konstruktörerna, och man kan se vissa embryon till hans senare BPR-metodik.
OAM inkluderade t ex i viss mån begreppet affärsmål. Man menade att OPSL och
ICN var begränsade därför att de beskrev kontorsarbete enbart i termer av regler och
inte i mål. Mycket arbete kan bara beskrivas genom angivandet av mål. Dels för att
det kan finnas många metoder att uppnå målen, och dels för att metoderna inte alltid
är kända när arbetet påbörjas. En annan svaghet var att dessa ansatser fokuserade på
den snäva kontorsdomänen, och inte på verksamheten i stort.
3