4 - ATL

KRÖNIKAN
Vi måste tro på
skogens möjligheter
Det är juli månads sista dag
och jag sitter på badbryggan
hemma på Hamra och blickar
ut över sjön Ämmern. Den omges av
vackra och välskötta produktiva skogar.
Solen har i veckor lyst från en klarblå
himmel och landskapet har naturligtvis
påverkats av den långa torkan.
■ ■ ■
Förra veckan bilade jag och min
hustru upp till Åre och Fäviken Game
Fair. Vi åkte i rikt varierande bygder
längs östgötaslätten, Bergslagen och
Vemdalsskalet till Åre med sina
snöklädda toppar. Där möttes vi av
kraftiga regn och åska. Från extrem
torka till extremt regnväder. Dessa
kraftiga vädervariationer här och i vår
omvärld gör att klimatfrågan är på
mångas agendor. Samstämmigheten
bland forskarna har ökat om att vi
befinner oss i en klimatförändring
och att orsaken är de stora utsläppen
av växthusgaser, främst koldioxid.
■ ■ ■
Resan genom det fagra landskapet
gav mig än en gång belägg för att
den svenska skogen är en fantastisk
resurs. Sedan länge har skogsbruket
varit en viktig leverantör av råvara
till skogsindustrin och ska också
så förbli. Samtidigt ses denna
förnyelsebara råvara av allt fler som
en mycket viktig resurs för att både
minska utsläppen av koldioxid och
att bryta oljeberoendet. Samtliga
riksdagspartier talar i dag om den
skogliga biomassans betydelse, om
än från lite olika utgångspunkter.
Att lyfta fram skogsproduktionen är
numera rumsrent.
■ ■ ■
Oljekommissionen har visat vägen
för de stora möjligheter som står till
buds för det svenska skogsbruket.
Redan i dag står bioenergin för
närmare en fjärdedel av samhällets
totala energiförsörjning och
Bra plantmaterial för framtidens skog.
skogsindustrins samt skogsbrukets
andel är 99 procent. Ökad produktion
av biomassa som på olika sätt
kan ersätta fossila bränslen är en
avgörande insats för att klara
klimatmålet, alltså att ökad
skogsproduktion i hög grad bidrar till
att klara ett miljömål.
■ ■ ■
Debatten som kommit igång efter
Oljekommissionens rapport, präglas
emellertid av att betona problemen
mer än möjligheterna. Om vi
skogsägare lägger oss på sofflocket
och struntar i skogsskötseln, är den
oron naturligtvis befogad. Men varför
ska vi göra det! Jag är inte ett dugg
orolig, eftersom ökad efterfrågan
av en vara brukar ge ökade intäkter
och incitament till ökad produktion.
Såväl värmeverk som skogsindustri
måste vara beredda att betala bättre
för råvaran. Vi ser att andra råvaror,
som till exempel järnmalm, som får
en ökad efterfrågan, går upp i pris.
Det hindrar inte Volvo och Scania att
tillverka lastbilar i stålplåt.
■ ■ ■
Självklart måste vi vara realister.
En och annan talar om att skogens
biomassa ska räcka till att ersätta all
olja. Det är naturligtvis inte möjligt.
Kan vi fasa ut oljan för uppvärmning,
effektivisera användning inom
näringsverksamhet och på så där
tjugo års sikt ersätta de fossila
drivmedlen med 30–50 procent av
biodrivmedel, då har vi kommit långt.
Bensin och särskilt diesel kommer att
behövas även i framtiden.
■ ■ ■
Avslutningsvis vill jag skicka med
några tankar till våra politiker inför
det stundande valet. Allt vackert
tal om en levande landsbygd,
ökat utnyttjande av den gröna
biomassan och stabil sysselsättning
förutsätter att vi inom skogsbruket
har konkurrensneutrala villkor
mot omvärlden. Respektera därför
äganderätten, skapa inga nya
markavsättningar utöver dagens
miljömål, glöm kilometerskatten,
ta ansvar för att dialogen och
samverkan mellan rennäring och
skogsbruk kan ske på lika villkor.
■ ■ ■
Och sist men inte minst: se
skogsbruket som en resurs för en
uthållig utveckling i Sverige.
Christer Segerstéen
Ordförande LRF Skogsägarna
54 VI SKOGSÄGARE 4/06