Magasin Repo 2013 - Jakobsbergs folkhögskola

krönika
Mattias Persson
Kärleken finns överallt
Jag sitter ensam i en lägenhet som jag inte äger. Det
snöblandade regnet piskar mot fönstret. Jag sträcker mig
med jämna mellanrum efter det välfyllda whiskeyglaset
som står på golvet framför mig och tar en stor klunk. Lägenheten
är tom på möbler förutom en säng som jag ställt i
vardagsrummet. Den agerar även som soffa så jag kan titta
på min 20 tums tjocktv. Resten av möblerna har hon redan
hämtat, de var hennes. Tankarna snurrar i mitt huvud.
Hjärtat är krossat. Hur ska jag någonsin
kunna hämta mig från detta
”Styrde vidare
mot mina
föräldrar och
grät i min
mammas
armar”
jag älskar filmens värld. Speciellt
kärlekshistorier. En av mina absoluta
favoritfilmer är ”Love actually”. Här följer
man olika människor vars liv är så olika
de bara kan bli. Men samtidigt strålar de
alla samman av såväl lycklig som olycklig
kärlek. Och nu, när jag sitter här i solen på
min balkong, flera år efter jag satt på min
soffa med tårar som sakta rullade ned för
kinden, undrar jag, tror jag på kärleken
fortfarande
Jag har gjort det en gång. Jag hade en gång i tiden tron
och hoppet om att få uppleva en riktig kärlekshistoria som
följer filmens dramaturgi. Det förbjudna mötet. Ett uppvaktande
på ett alltför ofta läskigt men ändå romantiskt sätt.
Allt löser sig hela tiden till det bästa. Sen kommer tvisten
som gör att kärleken försvinner. Kanske har hon ljugit om
något. Kanske har han ett svårt val att göra. Karriären kommer
i vägen. Men ändå, i slutändan hittar de tillbaka och
förstår att de är menade för varandra.
Jag närmar mig 33. Jag har ännu inte hittat ”the one”.
Finns hon Det tror jag i alla fall. Även om det aldrig kommer
att bli som förr i tiden. Livslånga förhållanden som
startar redan vid 15-års ålder fram tills, bokstavligen, döden
skiljer dem åt. Började du arbeta på ett jobb så var du kvar
där tills pension och du har hunnit med att skaffa tre barn,
fått din guldklocka för trogen tjänst och grillat varje lördagkväll
sommaren lång. Det där med jobbet låter väl inte som
det roligaste men det där med kärleken är ändå lite mysigt.
Du behöver ju inte träffa henne eller honom när du är 15.
Du kanske är 20, 25, 30 eller, varför inte 33
jag har en gång i mitt liv fått tro att jag hittat den riktiga
kärleken. Allt var precis som det skulle. Dramaturgin
stämde. Vi blev kära. Väntade länge med att ha sex. Så att
det blev sådär spännande. Umgicks mer och mer. Flyttade
ihop. Renoverade. Lägenheten blev ett drömboende och
precis när allt var klart kom krisen. Och där
stannar det. I filmens värld hade det löst, men
det hände inte. Hennes otrohet gjorde mig till
en annan.
När hon berättade över telefon att hon träffat
en ny låg snön knädjup utanför fönstret och
det fjärde adventsljuset hade tänts. Jag satte mig
i soffan, som för övrigt var hennes, tittade en
sekund på julklapparna jag köpt till henne. Jag
hämtade en kasse. La ner julklapparna i den
och pulsade ut i snön. Lyfte på locket vid sopstationen
och slängde dem. Tog bilen, svängde
in på macken och köpte tre paket cigaretter. Jag
var ingen rökare. Styrde vidare mot mina föräldrar och grät
i mammas armar. Här bosatte jag mig i en vecka och gick
inte ut mer än när jag skulle röka.
jag stod inte på knä. Jag inte bara låg ned, jag har aldrig
varit så låg i hela mitt liv. Men allt går över. Jag reste mig
igen. Vare sig man tror det eller inte, så är himlen alltid blå
ovan molnen.
Visar det på att riktig kärlek inte finns Nej, snarare
tvärtom. För mig fanns den verkligen på riktigt. Och även
om jag inte hittat densamma igen så vet jag att den existerar.
Tills den kärleken dyker upp så finns så mycket annat.
Kärleken till min underbara familj. Kärleken när en vän
bara frågar hur jag mår. Kärleken när hela mitt fotbollslag
kramas efter ett mål. Kärleken när en helt okänd person
kommer fram och frågar hur det gick när jag precis ramlat
av cykeln. Kärleken när någon lägger sin hand på min axel
och ler. Jag tycker det är självklart att ”love actually IS all
around!”
magasin repo ¦ 2013