Utsläpp från olyckor

uppskattad mängd av cirka 40 000-60 000 kubikmeter motsvarande 20 000-
30 000 ton gummi. På grund av tryckkärlsexplosioner (acetylen) samt det
intensiva brandförloppet tvingades räddningstjänsten genomföra en passiv
insats med inriktning på begränsning och skydd mot brandspridning under
hela första dygnet. Efter analys av alternativa metoder övervägdes
släckmetoden att med hjälp av lastmaskiner lämpa brinnande gummimassor
i hamnbassängen. Miljöförvaltningen, länsstyrelsens miljöenhet och Malmö
hamn godkände åtgärden. Brandsläckning och lämpning pågick
sammantaget i tre dygn. [17]
Partiklarna i brandgaser från bränder i gummidäck har delvis ett annat
metallinnehåll än bränder i elektronik. Zink, nickel och krom dominerar
men även bly och barium har höga halter. När det gäller bränder i
gummidäck kan pyrolysoljan som frigörs/bildas, utgöra ett stort
miljöproblem genom att den kan antändas och ge stora marknära utsläpp.
[3]
4.1.3 Kabelbränning
Ett fenomen som kommit att bli allt mer vanligt under de senaste åren är
eldning av elkablar i syfte att sälja metallresterna för återvinning. I
normalfallet föranleder kabelbränning under kontrollerade former inte
räddningsinsats men det är mycket vanligt att räddningstjänsten åker ut på
sådana larm och släcker brasorna av miljöskäl eftersom röken som avges är
mycket ohälsosam [18]. Verksamheten är olaglig enligt miljöbalken. Det
finns dokumenterade miljöskador från kabelbränning och liknande effekter
kan uppstå vid bränder som är räddningstjänst. Fenomenet är
sektorsövergripande, både miljökontor, socialförvaltning, polis och
räddningstjänst har bl.a. i Stockholm samarbetat för att försöka minska
problemen.
Isoleringsmaterialen består vanligtvis av PVC-plast som innehåller mycket
klor, mjukgörare (t.ex.) samt stabilisatorer (bly och tenn). Äldre kablar kan
även innehålla PCB. Vid kabelbränning kan därför flera hälso- och
miljöskadliga ämnen bildas t.ex. dioxiner. Eftersom kabelhöljena i regel är
flamskyddade används ofta bränsle (bensin, dieselolja, spillolja,
lösningsmedel), vilket i sig kan innebära miljöfara. [19]
För att undersöka förekomsten har en sökning på ”kabel” gjorts i
insatsstatistiken. Därefter har kabelbränder av andra orsaker sorterats bort.
Enligt denna metod visar statistik från räddningstjänstens insatsrapportering
att det under 1999-2005 rapporterades omkring 1000 utryckningar till
anlagda, eller misstänkt anlagda, kabelbränningar i hela landet. Trenden
under perioden går mot ett ökat antal insatser (Figur 16), förmodligen med
tydlig koppling till metallprisernas utveckling. Fenomenet verkar vara starkt
koncentrerat till de tre storstadslänen som står för närmare 90 % av de
inrapporterade insatserna.
31