I Sverige finns det 16 forskarskolor som regeringen har inrttat - EBC

Förslag om inrättande av en forskarskola vid EBC
Forskarskolor i Sverige – nu och i framtiden
I Sverige finns 16 forskarskolor som regeringen har inrättat. De har ett värduniversitet och ett
antal partnerhögskolor. Vid vår fakultet ingår Forskarskolan i matematik och
beräkningsvetenskap. Det finns även ett antal forskarskolor som finansieras på andra sätt.
Med "forskarskola" avses i detta dokument en organisation för att strukturera
forskarutbildningen. Det är alltså något annat än de kurspaket som förbereder för
forskarutbildning som ibland också kallas forskarskola.
Den nyligen publicerade utredningen "En ny doktorsutbildning" (SOU 2004:27) ger
beskrivningar och incitament för forskarskolor. Utredningen konstaterar att det är svårt att
definiera forskarskola som ett enhetligt begrepp, men föreslår följande principer för att driva
forskarskolor:
• sammanhållen doktorsutbildning med kollegial vetenskaplig diskussion
• samlad periodisk antagning av en grupp doktorander
• gemensamt kursutbud
• gemensamma seminarier och mötesplatser (för både doktorander och handledare)
• viss gemensam inriktning eller profil
• samarbete mellan högskolor, ämnen/discipliner och/eller med arbetslivet utanför högskolan
• egen organisatorisk enhet, dvs. ledning, ansvarig studierektor m.m.
Utredningen framhåller de positiva erfarenheterna från forskarskolorna, och föreslår att en
tredjedel av doktoranderna framöver bör vara anslutna till en forskarskola. Finansieringen för
många nu aktiva forskarskolor upphör inom de närmaste åren och man anser att 50 nya
forskarskolor är en rimlig nysatsning. Man förväntar sig att initiativen för nya forskarskolor
ska komma från högskolorna och när det gäller finansiering skriver utredningen:
"För att finansiera forskarskolorna krävs som nämnts tidigare resurstillskott av statliga medel, särskilt i
skenet av stiftelsernas minskade satsningar på forskarskolor under kommande år. Ett lämpligt
förfaringssätt för att hantera resurstillskottet är enligt vår bedömning att medel för de föreslagna
forskarskolorna anvisas forskningsråden och VINNOVA, som fördelar dem efter utlysning och
sakkunnig prövning. Beroende på forskarskolornas inriktning i relation till rådens och VINNOVAS
uppdrag för verksamheten fördelas de anvisade medlen mellan råden och VINNOVA av statsmakten
mot bakgrund av önskvärd omfattning av skilda inriktningar.
Vi anser att medlen ska täcka två principiellt olika slags kostnader. Genomförande av
forskarskolor har särskilda kostnader som inte förkommer för den reguljära utbildningen. Sådana
kostnader som hör till infrastrukturen för verksamheten ska täckas av medel som tilldelas samtliga
forskarskolor i förhållande till omfattning och verksamhetsinriktning. Medlen avser särskilda kostnader
för kurser, infrastruktur, ledning, medel för utveckling av kurser och seminarier, samt för doktoranders
och handledares resor. De ska inte avse den totala kostnaden, som enligt det föreslagna
resurstilldelningssystemet bör täckas med 75 procent på de direkta statsanslagen.
Det andra kostnadsslaget gäller full kostnadstäckning till 75 procent för hela utbildningen för
doktorander som är anknutna till högskolor som saknar examensrätt inom området för
doktorsutbildningen. Skälet är att de högskolorna saknar medel för regelrätt forskarutbildning inom
sina respektive forskningsanslag. I det beräkningsexempel som redovisas i kapitel 5 för kostnader för
forskarskolor har vi antagit att 100 doktorander av de totalt 800 som kommer att examineras med den
antagna utbildningsvolymen, genomför utbildningen med koppling till en högskola som saknar
examensrätt för den aktuella doktorsutbildningen."
Varför ska EBC inrätta en forskarskola
EBC är ett ledande forskningscentrum; kvaliteten på forskningen och den introduktion till
forskningen doktorander får från sina handledarna är bra. Förslaget ska inte störa den dagliga
1

verksamheten som upptar den mesta av doktorandernas tid i forskargrupperna. I stället är det
följande incitament som gör att vi bör inrätta en forskarskola.
Kvalitet på studenter
Den nyligen genomförda självvärderingen skulle utgöra institutionernas reaktion på
universitetets doktorandenkät, men vid EBC kompletterade vi detta genom en snabbenkät till
handledarna. Vi ställde bl.a. frågan "What, in your opinion, are the most important factors for
a successful, high-quality postgraduate education program". Svaren betonar kvaliteten på
studenter som söker till forskarutbildningen. Detta är en av de positiva saker som SOU
2004:27 framhäver: En samlad utlysning och antagning leder till ett starkt ökat söktryck. Man
diskuterar då nationell annonsering, men det finns ingen anledning att inte ha internationell
annonsering.
Bättre finansieringsmöjligheter
Vi borde ha goda möjligheter i konkurrens om de nya medel för forskarskolor som
utredningen föreslår.
Bättre konkurrenskraft för våra doktorer
Detta skulle nås genom den allmänt statushöjande effekt som forskarskolor tycks ha redan nu
(och som troligen ökar efter utredningens förslag). Viktigare är dock att den strukturerade
utbildningen och dess kurspaket också ger våra doktorer en starkare verklig kompetens. Inte
minst blir detta viktigt med den nya "doktorsutbildningen" där långt ifrån alla kommer att
fortsätta med en akademisk karriär.
Beredskap inför en kortare framtida doktorsutbildning
Vi bör strukturera utbildningen så att den lätt kan bolognifieras. Ett sätt är att tydligare
definiera ett kurspaket som i framtiden då lätt kan flyttas till den nya masterutbildningen.
Högre kvalitet på forskarutbildningen
Genom att skapa bättre finansiering, större samordning och bättre handledarkompetens kan vi
höja kvaliten på utbildningen.
Vi har redan många av en forskarskolas element vid EBC. I det följande tar beskrivs hur dessa
saker bör formaliseras och genomföras mer konsekvent. Utredningens punktlista används som
rubriker.
Sammanhållen doktorsutbildning med kollegial vetenskaplig diskussion
Denna rubriken antyder att utbildningens infrastruktur är viktig; de nya doktoranderna ska
tydligt veta vad som gäller och vilka krav som kommer att ställas på dem. Rubriken antyder
också att den enskilde doktorandprojektet diskuteras i kollegiet – det är inte bara fråga om en
enskild doktorand-handledarrelation. Den viktigaste faktorn i en sammanhållen
forskarutbildning är det fortlöpande uppföljningen av doktorandens framsteg, och inte minst
vilka metoder för att upptäcka brister på framsteg. Den årliga uppföljningen och den
individuella studieplanen är instrumenten för detta.
Revision av individuell studieplan och årlig uppföljning
Att den individuella studieplanen ska revideras varje år står tydligt i Högskoleförordningen.
För många handledare som har snudd på daglig kontakt med sina studenter är detta kanske
inte något man prioriterar. En mer formell årlig genomgång där man diskuterar tidsplanering
2

och vad som gått bra och dåligt under det gångna året är dock oerhört värdefullt, inte minst
för doktoranden. Vi måste få till bra rutiner för detta, utan att ge nya betungande uppgifter år
redan mycket upptagna handledare. Den enkla lösningen är att lägga initiativet hos
doktoranderna och besluta att alla doktorander skall lämna ett utkast till revision av
studieplanen till sin handledare (på fakultetens blankett) senast ett bestämt och gemensamt
datum (t.ex. 1 november). Självklart kommenterar sedan handledaren planen och den
undertecknas av doktorand, handledare och forskarutbildningsansvarig professor. Därigenom
uppfylls minimikraven enligt högskoleförordningen, och säkert gör det att åtminstone några
problem upptäcks innan det är för sent att göra något åt dem.
För en mer ambitiös årlig uppföljning har flera program på EBC genomarbetade procedurer
för årlig uppföljning, och några exempel finns på hemsidan
(http://www.ebc.uu.se/postgrad/arliguppfoljn.htm). Det förekommer t.ex. interna symposier, i
vissa fall med inbjudna gäster. Tanken med dessa exempel är att inspirera även andra program
till liknande aktiviteter. Det finns inte något allmänt vedertaget "bästa" sätt att genomföra
årlig uppföljning, och det finns ingen anledning att genomföra detta enligt någon EBC-mall
eftersom många program är nöjda med sin metod.
Årligt doktorandsymposium
Om vi ska öka interaktionerna mellan programmen behövs något nytt. Följande förslag
bygger på en modell som verkar vara vanlig vid brittiska universitet. Var och en av EBCs tre
institutioner ordnar ett årligt "doktorandsymposium". Genom att hålla det på institutionsnivå
kan man begränsa tiden till en dag, och därmed kan man kräva i princip att alla doktorander,
handledare och andra forskare ska närvara.
Det här är alltså ett komplement till programmens egen uppföljning. Fördelen med
diskussioner inom programmet är att dessa blir ämnesmässigt snävare, och det kan vara lättare
att diskutera teknikaliteter inom de olika projekten. Fördelen med de större institutionsvisa
symposierna är att bryta idéer mellan programmen. Man får kritik från ett angränsande
forskningsområde.
Förslaget innebär att varje doktorand ska presentera en poster under sitt första (eventuellt
andra) år. Doktoranden får en chans att göra sig känd, beskriva idéerna bakom sitt projekt,
vilka metoder som ska användas, och kanske några tidiga resultat. Under andra (eller tredje)
året ger doktoranden en vanlig symposiepresentation. Denna presentation kan då ofta
återanvändas på ett internationellt symposium.
Förutom doktorandpresentationerna kan programmet ha olika utformning. Om tid finns kan
man ha föreläsningar av postdocs och nya medarbetare vid institutionen så att dessa blir kända
av alla (men sådana presentationer kan även ligga i seminarieserierna, se nedan). Man kan
även ha någon inbjuden gästföreläsare på symposiet.
Den exakta utformning lämnas åt institutionerna att besluta om. Flera program har redan nu
gemensamma doktorandsymposier, och det finns ingen anledning att bryta upp ett fungerande
system. Strukturen bör dock finnas för att förhindra att alla diskussioner av doktorandernas
projekt stannar inom det egna programmet.
Samlad periodisk antagning av en grupp doktorander
Argumenten för en gemensam antagning ges ovan. En svårighet vi har (jämfört med t.ex.
Storbritannien) är att medel för nya doktorander kan bli tillgängliga nästan när som helst
3

under året. Därför är det kanske inte möjligt eller ens önskvärt att alla doktorander antas vid
bestämda tillfällen. Vi bör ändå kunna anta merparten vid två tillfällen, med gemensam
annonsering, såväl nationellt som internationellt, t.ex. i oktober och mars.
Enklast genomför man detta genom att EBCs program får anmäla projekt (rubrik, kort
beskrivning och specifika förkunskapskrav) och annonsen utformas så att de som söker får
ange vilket eller vilka projekt de söker till. Förutom formella handlingar begär man in
referenser, sökandes examensarbete (master's thesis), eventuella publikationer och en kort text
där sökande får lägga fram lite preliminära idéer kring projektet. En mall för annons på
svenska och engelska utarbetas.
Antagning sköts sedan av programmen, men på ett standardiserat sätt. Toppkandidater
intervjuas, och en gemensam mall utarbetas som stöd för programmen i deras arbete med att
välja kandidat. Här finns erfarenheter att bygga på inom EBC.
Alla doktorandplatser utannonseras med samma villkor, d.v.s. utbildningsbidrag under ett år
och därefter doktorandtjänst. Vi bör överväga att slopa utbildningsbidrag för att ytterligare
höja statusen och få fler sökande. Utlysning av doktorandtjänster får automatiskt spridning
genom universitetets försorg (vilket inte utbildningsbidrag får).
I samband med introduktionskurserna ser man att det ibland tar många månader innan de nya
doktoranderna blivit formellt antagna. Detta skapar osäkerhet i försäkringsfrågor och när man
i senare skede ska beräkna studietid. Rutinerna vid antagning bör stramas upp.Oftast är det en
av tre saker som brukar sinka antagningen: en individuell studieplan, en biträdande
handledare eller en finansieringsplan.
Gemensamt kursutbud
I vår studieplan anges nu att kurskravet är minst 40 poäng. Många program har egna rutiner
där man anger t.ex. hur stor andel av detta som ska vara litteratur. Det finns stora olikheter
mellan EBCs program. Kursverksamhet är en svår avvägning: Å ena sidan får den inte stjäla
för mycket tid från forskningsdelen, men å andra sidan är det kurserna som ger doktoranden
en chans att lära sig saker inom ämnet som kan vara avgörande för en framtida karriär (t.ex.
utanför akademisk forskning).
I tabellen nedan ges en lista över kurssammansättning som bör kunna gälla alla EBCs
doktorander. I en forskarskola bör denna lista vara obligatorisk, men notera att det finns visst
utrymme för individuell variation. Introduktionskursen är redan nu en självklarhet för alla.
"Årligt doktorandsymposium" förklaras i nästa avsnitt. I förslaget ligger också att en kurs i
populärvetenskaplig presentation är obligatorisk. Anledningen till detta är studieplanen
numera innehåller följande formulering "Doktoranden skall även kunna presentera sina mål
och resultat i muntlig och skriftlig form för olika målgrupper på engelska och, när det gäller
svensktalande doktorander, på svenska". Om en sådan målsättning ska vara något annat än en
tom fras så måste vi naturligtvis utbilda, och även examinera, doktoranderna i detta.
Många är bekymrade över tidsåtgången för kurser. Nedanstående lista borde dock vara rätt
lättsmält, eftersom många kurspoäng i själva verket innehåller sådant som är en självklar del
av forskningen (seminarier, internationella symposier). För övriga delar kan nämnas att
introduktionskursen är 5-6 dagar, Scientific writing är 5 dagar, Populärvetenskaplig
presentation är ca 5 dagar (plus enskilt arbete). Den pedagogiska kursen ligger till stor del
inom assistenttjänstgöringen. Rekommendationen är att doktoranderna får räkna av 60
4

asstimmar för att gå kursen. IBG ersätter avdelningen med 12.000 kr när kursen är godkänd
(nytt belopp från 2004).
Kurs
poäng
Introduktion till forskarutbildningen, inkl vetenskapsfilosofi och forskningsetik 3
Årligt doktorandsymposium; posterpresentation (år 1 eller 2) 2
Årligt doktorandsymposium; föredrag (år 2 eller 3) 2
Populärvetenskaplig presentation; kurs och utställning för gymnasieelever 3
Unversitetets pedagogiska kurs 4
Aktivt deltagande i avdelningsseminarier och en av EBCs seminarieserier, 2 p per år 8
Föredrag eller poster vid minst ett internationellt symposium, 2 p per symposium 2-4
Publiceringskurs (Scientific writing and publishing) 1
Litteraturkurs 10-15
Valbara kurser vid EBC (statistik, mikroskopi etc) och på andra ställen upp till 40
Listan ger en viss flexibilitet och sammansättningen för varje doktorand fastställs i den
individuella studieplanen. Även andra seminarieserier än EBCs kan ingå, t.ex. Toxikologiskt
forum.
Gemensamma seminarier och mötesplatser
Vi har ingen brist på seminarier på EBC. Varje vecka annonseras mängder av interna
presentationer och inbjudna föreläsare. Det finns dock för få fora för diskussion över
programgränserna. Här föreslås två nyheter.
Gemensamma seminarieserier
Verksamheten vid EBC är för bred för att vi ska kunna ha en seminarieserie som intresserar
alla. Därför har många program egna seminarier (ibland tillsammans med ett annat program).
Ett förslag är att slopa dessa serier och i stället inrätta ett antal (4-5) EBC-serier. De ska ha
ganska breda teman, såsom "Samhälls- och ekosystemekologi", "Populationsbiologi" etc. För
varje serie utses en grupp på 4-5 personer från de program som är mest intresserade av just
detta tema, och gruppen gör ett terminsschema. Naturligtvis går man på intressanta seminarier
oavsett i vilken serie de ligger, men varje doktorand måste aktivt följa minst en serie. Det gör
inte heller något om seminariernas profiler överlappar.
Seminarierna kan ges av våra egna forskare, men majoriteten ska vara inbjudna föreläsare.
Förmodligen har vi redan nu tillräckligt många gäster för att försörja dessa seminarier, men
man kan även överväga att ge arbetsgrupperna varsin driftsbudget för att bjuda in föreläsare.
Ett annorlunda tema som just nu drivs på limnologen är en serie med inbjudna EBC-doktorer
som nu jobbar i företag och förvaltning. Tanken är att doktoranderna ska få höra mer om vilka
egenskaper och kunskaper som kan behövas i ett framtida jobb. Med sådan kunskap kan
doktoranden då styra sin individuella studieplan med tanke på vilken framtida karriär man
siktar på. En sådan serie skulle mycket väl kunna vara EBC-gemensam.
Naturligtvis kan programmen dessutom ha egna interna seminarier och "journal clubs" i den
utsträckning man önskar.
Gemensamma litteraturkurser
I kurslistan anges 10-15 poäng för litteratur. Ett bra sätt att läsa är att skapa en tillfällig
seminariegrupp som diskuterar en bok över 4-5 seminarier. Sådana seminarier förekommer
ofta på EBC men annonseras alltför sällan utanför den egna avdelningen. En handledare ska
delta och fungerar som examinator.
5

Seminarier om forskarutbildning
Vi hade ett seminarium om bolognaprocessen i december 2003, och ett seminarium planeras
för att diskutera kraven på forskarutbildning. I forskarskolan bör detta vara ett regelbundet
forum med 3-4 seminarier per år kring teman som föreslås av handledare eller doktorander.
Viss gemensam inriktning eller profil
Denna punkt i utredningen är kanske den minst intressanta för EBC. Med vår storlek (> 170
doktorander) har vi knappast någon anledning att inskränka oss till en viss inriktning.
Samarbete mellan högskolor, ämnen/discipliner och/eller med arbetslivet
utanför högskolan
EBC har mängder med sådana kontakter, både formella och informella. I dagsläget behövs att
vi sammanställer alla kontakter som underlag vid ansökan om pengar för en forskarskola. Ett
sätt att formalisera samarbetet inom FU med högskolor skulle vara att erbjuda dem att ansluta
doktorander till forskarskolan. Det innebär att de antas på samma sätt som EBC-doktorander
och deltar i samtliga forskarskolans moment. I princip är detta knappast någon förändring
gentemot vad som gäller de doktorander som nu jobbar på t.ex. Södertörn, men som ska
examineras på EBC.
Egen organisatorisk enhet, dvs. ledning, ansvarig studierektor m.m.
Detta finns redan på EBC, och den sammansättning som forskarutbildningsnämnden har nu är
bra. Det är en doktorand (med suppleant) och två handledare per institution och en ordförande
(studierektor). Nämndens arbetsuppgifter kan beskrivas så här.
• Nämndens övergripande roll är att vara ett forum att generera och diskutera idéer kring
den fortlöpande utvecklingen för att höja standarden på doktorsutbildningen vid EBC.
• Nämnden ska diskutera olika förslag som studierektorn sedan lämnar till
institutionsstyrelserna eller till fakulteten.
• Nämnden ska diskutera kursprogrammet för kommande år och även diskuterna
ansökningar om medel för kurser.
Nämnden sammanträder 3-4 gånger per år, i samband med ansökan om medel för kurser
(februari) och när det finns generella frågor att diskutera. Det finns en viss budget gemensam
för de tre institutionerna, men ett problem som redan ses är att de tre institutionsstyrelserna
går lite i otakt och det tar lång tid att besluta något om forskarutbildning, i synnerhet om det
kostar pengar. Först ska styrelserna besluta, och det är inte säkert att de beslutar om samma
ekonomiska nivå. Därefter ska prefekterna enas om en fördelning av kostnaden mellan
institutionerna. Förhoppningsvis är detta initialproblem med den nya organisationen 2004.
När väl de ekonomiska ramarna är satta är det viktigt att forskarutbildningsorganisationen får
en hög grad av autonomi.
Studierektorns uppgifter är:
• Doktorandkurser: Förbereda kursschema för kommande år och söka medel för kurser.
Själv driva vissa kurser (t.ex. introduktionskurs). För övriga kurser består jobbet i att hitta
kursledare och lärare, delta i planeringsarbetet, göra ett årsschema för alla kurser, se till att
information, anmälningsrutiner och rapportering till UPPDOK fungerar samt ansvara för
kursernas ekonomi.
6

• Informationsfrågor: Se till att information för doktorander, handledare och administratörer
finns på hemsidan (www.ebc.uu.se/postgrad). Även se till att kännedom om nya regler
sprids på EBC. Besvara inkommande frågor från presumtiva doktorander.
• Upprätthålla nationella kontakter inom FU: Vi har etablerat ett nationellt nätverk som
bl.a. lett till en hemsida där doktorandkurser i biologi i hela landet samlas (se länk på
EBCs postgradsida).
• Utredningar, utvärderingar och yttranden: Det senaste exemplet är EBCs
"självvärdering" som inkrävdes för universitetets genomlysning av forskarutbildningen (se
under "improving education" på www.ebc.uu.se/postgrad). Nästa arbete blir
Högskoleverkets utvärdering av biologi.
• Budget. Föreslå en budgetram för styrelserna och även söka medel för FU.
• Rådgivning: Studierektorn kan ge råd när det gäller problem med enskilda studenters
studiegång, finansiering, registrering etc. När det gäller problem som rör t.ex. studenthandledarrelationer
regleras det i studieplanen att ansvaret i första hand är prefektens.
Forskarskolans ekonomi
Sedan tillkomsten har betalat för 20% av en heltid för studierektorn. Mycket av det som
byggts upp har finansierats genom ett anslag från Rådet för högre utbildning (30% under tre
år). Nuvarande verksamhet går att driva på 20%, men full utveckling av forskarskolan kräver
nog en initial insatsen om ca 1 månads arbete utöver den tid som nu ligger på studierektorn.
Som jämförelse har biologin i Stockholm två studierektorer på forskarutbildningen, vardera
på 50%! Vi borde kunna vara framgångsrika i nationella utlysningar av medel till
forskarskolor, men även detta kräver en satsning i arbetstid. Om utredningens förslag
genomförs (se citat i inledningen) finns goda chanser till rejäl ekonomisk förstärkning.
Forskarskolan som den beskrivs här innebär ett minimum av administrativa uppgifter. Som
jämförelse finns brittiska "School of Biological Sciences" som haft en heltidsadministratör för
att hålla reda på ansökningar, årliga studieplaner etc.
Våra doktorandkurser är underfinansierade och bygger rätt mycket på insatser av våra lärare
som inte syns i någon redovisning. Vi är visserligen ganska framgångsrika i ansökan till
fakulteten, men utfallet är ändå bara ungefär 2/3 av vad vi beräknar som kursernas totala
kostnader. Framför allt skulle vi behöva mer pengar för att kunna ordna lite fler tillfälliga
kurser och workshops. Nu räcker fakultetsmedlen nätt och jämnt till våra regelbundna kurser.
Seminarieserierna bör ha en budget, men redan nu avsätter programmen medel för att bjuda i
föreläsare, så den kostnaden har vi redan. De föreslagna doktorandsymposierna är en ny (men
liten) kostnad.
Hemsidan, annan informationsverksamhet, utlysning och antagning samt samarbete med
högskolor är annat vi borde satsa mer pengar på. Även dessa delar delar hör till den typ av
infrastruktur som vi bör kunna söka nationella bidrag för.
När kan vi starta
Vi har redan så mycket av detta att vi kan starta höstterminen 2004. En del får då bli i
lågbudgetform, men det skulle ge oss ett försprång inför de nationella utlysningar som
förväntas, och också sätta oss i en mycket god position inför den utvärdering av biologin
(inklusive forskarutbildningen) som Högskoleverket genomför 2005.
7