You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Perukklubben<br />
En saga om åsiktsfrihet i landet som kommit längst<br />
Pär Ström
Perukklubben<br />
ISBN: 978-91-87669-44-6<br />
Tryckort Riga<br />
Typsnitt: Adobe Garamond Pro, Cardinal<br />
Produktion: Vulkan<br />
Tryckår: 2014<br />
© Pär Ström<br />
Omslagsillustration: Phiu Thieu<br />
Illustrationer i inlagan: J. Breen
Tidigare utgivet av<br />
Pär Ström<br />
Böcker<br />
1 Vadå privatliv? Om det framväxande övervakningssamhället<br />
(Den Nya Välfärden 2013, finns i internetbokhandeln och<br />
som gratis pdf)<br />
1 Mansförbjudet – Könsdiskriminering av män och pojkar<br />
(BoD 2012, finns i internetbokhandeln)<br />
1 Sex feministiska myter (Den Nya Välfärden 2011, slut i pappersform,<br />
gratis som pdf)<br />
1 Mansförtryck och kvinnovälde (Den Nya Välfärden 2007,<br />
slut i pappersform, gratis som pdf)<br />
1 Sociala medier (Liber, 2010, finns i internetbokhandeln)<br />
1 Die Überwachungsmafia (Hanser Verlag, Tyskland, 2005,<br />
slut på förlaget)<br />
1 Övervakad (Liber 2003, slut på förlaget)<br />
1 Prylarna snackar – M2M, RFID, uppkopplade produkter<br />
(Konsultförlaget 2002, slut på förlaget)<br />
1 IT-affärer som gör revolution (Liber 2000, slut på förlaget)<br />
1 Vinna eller försvinna i IT-åldern (Liber 1998, slut på förlaget)<br />
1 Skrivarboken (Liber 1995, slut på förlaget)<br />
1 Kunskapsintensiv marknadsföring i praktiken (Liber 1993,<br />
slut på förlaget)
Skrifter<br />
1 Storebror på Facebook (Den Nya Välfärden 2011, finns som<br />
gratis pdf)<br />
1 Storebror tar fram munkavlen (Den Nya Välfärden 2009,<br />
finns som gratis pdf)<br />
1 Integritetens lilla röda (Den Nya Välfärden 2008, finns som<br />
gratis pdf)<br />
1 Med storebror i byxfickan (Den Nya Välfärden 2007, finns<br />
som gratis pdf)<br />
1 Med storebror i uppfinnarverkstan (Den Nya Välfärden<br />
2006, finns som gratis pdf)<br />
1 Med storebror i baksätet (Den Nya Välfärden 2006, finns<br />
som gratis pdf)
Perukklubben gratis som pdf<br />
Denna bok kan laddas ned gratis i pdf-form från<br />
www.perukklubben.se, eller köpas i pappersversion i<br />
internetbokhandeln. Den kan också köpas som e-bok.<br />
Kontakt med författaren<br />
Synpunkter tas gärna emot, du kan nå författaren på<br />
par@perukklubben.se<br />
Gilla ”Perukklubben” på Facebook!<br />
Bokens Facebook-sida heter ”Perukklubben” och finns på<br />
www.facebook.com/perukklubben. Gilla den gärna!
!<br />
!<br />
!<br />
Vill du donera en slant?<br />
!<br />
Ifall du uppskattar denna kostnadsfria pdf-version av<br />
Perukklubben får du gärna skänka ett bidrag för arbetet<br />
med dess tillkomst. Du kan donera valfritt belopp via<br />
PayPal. Inget medlemskap behövs, och kontokort kan<br />
användas. Gå till perukklubben.se och klicka på doneraknappen<br />
i högerspalten. Alternativt kan vanligt bankkonto<br />
användas (mejla i så fall författaren på<br />
par@perukklubben.se för kontouppgifter).
Djurgalleri<br />
Det förekommer ganska många djur i den här sagan, men bli<br />
inte förfärad, för de viktiga är inte så många. Här listar jag de<br />
djur som jag särskilt vill lyfta fram:<br />
Getter<br />
Vargar<br />
Georgina: En nyfiken och modig ung get som är huvudfigur<br />
bland getterna. Bor i Horneby.<br />
Boxer: Bror till Georgina. Bor i Horneby.<br />
Jens: En stilig ung bock som Georgina är intresserad av.<br />
Bor i Horneby.<br />
Lisa: Georginas bästa vän. Bor i Horneby.<br />
Wolf: En eftertänksam och försynt varg som är huvudfigur<br />
bland vargarna. Har ett förhållande med<br />
Kvällsmurvla. Har tidigare haft ett förhållande<br />
med Morgon guld, som han har en unge ihop med.<br />
Kvällsmurvla: En mycket ideologiskt driven varg. Har ett<br />
förhållande med Wolf.<br />
Morgon guld: Ordförande i Rådet. Är Wolfs ex.<br />
Ulvo: Wolfs och Morgon gulds gemensamma unge.<br />
Luminoso: En fackelvarg. Wolfs bästa kompis.
Prolog<br />
Det var en gång ett avlägset land som hette Eklandet, där<br />
det bodde många djur. De flesta invånare var getter,<br />
som alla bodde i toppiga hyddor. Getterna var fördelade<br />
på tre byar – Horneby (där den här sagan tar sin början),<br />
Klövköping (störst) och Svansinge.<br />
Det fanns också vargar i Eklandet, men de bodde för sig<br />
själva på Klara Slott. Det bodde alltså inga vargar i getbyarna.<br />
Korna var de som bestämde i Eklandet. De bodde på ett<br />
annat slott, Rosenborg Slott, som låg på en ö mitt i en liten<br />
sjö. Titta gärna på kartan, för geografin har en viss betydelse.<br />
I Eklandet fanns också ugglor, rävar och gorillor, men dem<br />
får du själv upptäcka när du läser sagan. Sätt dig väl tillrätta<br />
i bästa läsfåtöljen och häll gärna upp en sejdel kall mjöd, för<br />
berättelsen är ganska lång och det kan vara svårt att sluta när<br />
du väl har börjat.<br />
Och du – jag rekommenderar faktiskt inte att du läser sagan<br />
för barn, för det blir ganska otäckt ibland.<br />
9
1.<br />
Georgina råkar ut för<br />
en smärre katastrof -<br />
och galopperar till<br />
vargarnas slott<br />
En svart varg som stod på bakbenen kikade försiktigt<br />
fram bakom en toppig hydda gjord av gulbrunt torkat<br />
gräs. Runt omkring fanns massor med likadana<br />
hyddor, alla formade som lappkåtor. Vargen befann sig i en av<br />
getternas byar, och hans blick svepte systematiskt av området.<br />
Det var uppenbart att han försökte hålla sig dold.<br />
”Klockan är sju – och solen har inte slocknat!”<br />
Det var Väckargeten som gick genom byn, medan han omväxlande<br />
ropade sin ramsa och bräkte det högsta han kunde:<br />
”BRÄÄÄÄÄK, BRÄÄÄÄÄÄÄÄÄK”<br />
Georgina vaknade. Hennes första tanke var att hon ville hälsa<br />
på Jens efter arbetet på åkern. Låtsas ha vägarna förbi hans<br />
hydda, liksom. Om hon hann. Hon var nämligen tvungen att<br />
klämma in en leverans av getost till vargarnas slott först, och<br />
sen var det ju Allsången...<br />
11
Georgina var en ung och pigg get, mycket nyfiken på livet,<br />
som hade tjock mörkgrå päls. Det enda som inte var grått var<br />
skägget, som skiftade lite i svart. Det var mycket dunkelt i<br />
hyddan, men hon kunde se att Boxer också hade vaknat. Han<br />
sträckte länge och väl på sina fyra ben, utstötte ett vällustigt<br />
”ahhhhhhh”, och förblev liggande. Boxer var hennes bror.<br />
Hyddan var ungefär fyra getlängder i diameter och hade<br />
jordgolv med lite hö på. Längst in från dörren sett stod en<br />
kista av mörkt trä där syskonen förvarade sina tillhörigheter.<br />
Så bodde nästan alla getter i Eklandet.<br />
Georgina satte sig upp, hämtade en kam från kistan och<br />
började kamma sin päls.<br />
”Varför gör du så där för? Du behöver väl inte vara fin på<br />
åkern heller?” sa Boxer med sin mörka och släpiga röst. Han<br />
låg fortfarande ned.<br />
”Nä, men ändå”, sa Georgina snärtigt, och fortsatte med de<br />
långsamma, regelbundna dragen.<br />
”Vadå ändå?”<br />
”Äsch, det där fattar du inte.” Hon log, drog loss lite gråa<br />
hår som fastnat i kammen och fortsatte kamma sig.<br />
Boxer skakade på huvudet. Han var också grå, dock av en lite<br />
ljusare nyans, och pälsen var inte lika tjock som på systern. Han<br />
suckade djupt, reste sig långsamt upp och öppnade hyddans<br />
dörr. Det var behövligt – även om djuren inte förstod det – för<br />
oj vad det stank av get där inne. Boxers ögon blinkade i solljuset<br />
medan han blickade ut över gyttret av hyddor. Mellan dem var<br />
det bara torkad jord, för allt gräs var uppätet.<br />
Boxer gick till närförrådet, alldeles utanför hyddan, och<br />
hämtade lite hö. Förra årets skörd var nästan slut i syskonens<br />
stora förråd borta på åkern, så de fick snåla. När Georgina kom<br />
ut tittade hon på frukosthögen utan att säga något.<br />
Boxer läste hennes tankar. ”Jorden är inte så bördig”, sa han<br />
dystert.<br />
”Nä, den är inte det.”<br />
De två djuren la sig ned utanför hyddan med frambenen<br />
ihopvikta under sig och började äta. Runt omkring dem låg<br />
andra getter utanför sina hyddor, även de ätandes frukost. Ett<br />
13
par hyddor bort var det några stojiga killingar som försökte<br />
gömma sig i familjens frukost.<br />
”Jag hade en konstig dröm i natt”, sa Boxer.<br />
Georgina, som hade munnen full med hö, tuggade färdigt<br />
extra snabbt för att kunna svara.<br />
”Berätta!”<br />
”Jo jag var på en fest. Det var ett väldigt konstigt ställe, och<br />
du var med. Och nån stod på nåt som liknade en scen och<br />
ropade högt ’Det blir fri mjöd för alla getter’.<br />
”Mjöd?”<br />
”Ja det är nåt de dricker i Klövköping, har jag hört.”<br />
Klövköping var Eklandets största by – det var ‘storstan’ för<br />
getterna i de två andra byarna. Georgina och Boxer bodde i<br />
Horneby.<br />
”Vore kul att prova det nån gång”, sa Georgina och såg tankfull<br />
ut. Hon hade aldrig varit i Klövköping, men drömde om<br />
att komma dit, göra nya saker och känna sig kosmopolitisk.<br />
Efter att ha ätit klart och druckit sig otörstig från vattentunnan<br />
gick Georgina in i hyddan, där hon öppnade den bruna<br />
kistan igen. Hon ställde sig på bakbenen och stack ned huvudet,<br />
rotade runt lite och fick fram en ljusblå rosett som hon<br />
knöt i sitt skägg. Därpå stack hon återigen ned huvudet i kistan<br />
och letade fram en liten träask med hornvax – en exklusiv sort<br />
som hon fått på sin senaste födelsedag av Boxer – som hon<br />
gned in hornen med. Att göra klövarna fina var ingen idé, med<br />
tanke på dagens arbete.<br />
Boxer, som fortfarande låg på magen utanför hyddan, tittade<br />
upp mot solen.<br />
”Det blir vattning idag igen”, ropade han släpigt in till sin<br />
syster. ”Åh denna förhornade torka, när ska den sluta?”<br />
De flesta getter i Eklandet ägnade sig åt jordbruk, precis som<br />
Georgina och Boxer, medan ett mindre antal istället producerade<br />
getost för sin försörjning. Ett fåtal hade specialuppgifter –<br />
till exempel Säkerhetsgeten, Uppfinnargeten och Sångargeten.<br />
För närvarande rådde alltså torka, och bevattning var den dominerande<br />
arbetsuppgiften. Det var väldigt krävande. De flesta<br />
getter hade sina åkrar en bra bit utanför byn, även Georgina och<br />
14
Boxer, och dagarna i ända var det en strid ström av djur som<br />
gick från brunnen på torget mitt i byn ut till sina fält med tunga<br />
vattenhinkar. Vanligtvis bar de två i taget, en på varje horn.<br />
Det fanns visserligen en tjärn väldigt nära Georginas och<br />
Boxers åker, men därifrån vågade de absolut inte hämta vatten.<br />
Det var nämligen allmänt känt att det var mycket farligt att<br />
simma och bada – bland annat på grund av sjöodjur – och<br />
getternas rädsla för det var så stor att de inte ens vågade ge sig<br />
ut på en strand. För säkerhets skull hade Säkerhetsgeten satt<br />
upp dubbla stängsel runt tjärnen.<br />
Den svarta vargen sprang i hög fart längs en av de stigar som<br />
gick kors och tvärs genom skogen. Över honom utgjorde ekarnas<br />
kronor ett grönt tak. Under träden saknades vegetation<br />
– marken bestod bara av jord täckt av torra, bruna löv så långt<br />
man kunde se.<br />
Vargen sprang på bakbenen – alla vargar i Eklandet tog sig<br />
fram på två ben. Han gjorde aggressiva bitrörelser med käkarna,<br />
och de gula ögonen lyste av vrede. Medan besten ilade på<br />
i riktning mot vargarnas slott flydde ekorrar, harar och andra<br />
smådjur åt sidorna in bland ekarna.<br />
Georgina och Boxer jobbade hårt med bevattning hela förmiddagen.<br />
Hon skyndade sig lite extra – du vet varför – men han lunkade<br />
på i sitt vanliga tempo. En bit in på eftermiddagen, när syskonen<br />
just hade tömt två hinkar var på åkern och skulle trava tillbaka till<br />
torget för att fylla på, hörde Georgina plötsligt bakom sig:<br />
”BRÄÄÄÄK, BRÄÄÄÄÄÄÄK”<br />
Det var hemskt upptaggade bräkanden. Georgina ryckte<br />
till och snodde runt, och där stod Boxer och vibrerade på ett<br />
konstigt sätt, väldigt blek om nosen och med ångest i ögonen.<br />
Georgina blev alldeles förfärad. ”Vad är det? Har du fått<br />
stroke?” Hon sprang fram till sin bror.<br />
15
Boxer var okontaktbar. Han bara stirrade på henne med<br />
skräck i blicken, medan han flåsade och vibrerade.<br />
”VAD ÄR DET? VAD ÄR DET?” ropade systern.<br />
Nu började Boxer springa runt i en ring, allt medan han<br />
hysteriskt lät:<br />
”BRÄÄÄÄÄÄK, BRÄÄÄÄK, BRÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄK”<br />
Först sprang han med måttlig fart, sedan allt snabbare, och<br />
det gick runt runt runt. Georgina var på håret att bli omkullsprungen<br />
när hon försökte hejda honom.<br />
”STANNA!” skrek hon det högsta hon kunde.<br />
Då stannade Boxer, och knappt hade han hunnit göra det<br />
förrän det kom en våt explosion ur rumpan på honom. Det<br />
riktigt smällde till. Det var skit.<br />
”Diarré!” ropade Boxer förfärad. ”Det tränger ned, det tränger<br />
ned!”<br />
”Åh nej!”<br />
”Vad ska vi göra?”<br />
”Spade! Finns den nån här?”<br />
”Nä!”<br />
”Det är ute med oss!”<br />
”Vad ska vi göra? Det tränger ned!”<br />
Georgina tittade sig omkring med ryckiga rörelser och panik<br />
i ögonen. Det fanns ingen hjälp inom synhåll.<br />
”Jag springer till byn efter en spade och en skithink”, skrek<br />
hon.<br />
”Fort, fort!” skrek Boxer.<br />
Fast det sista hörde inte Georgina, för hon befann sig redan i<br />
galopp. Ja, i Eklandet kunde getterna både trava och galoppera.<br />
Boxer stod kvar, stel som en pinne, och sneglade ängsligt<br />
bakåt på den bruna pölen. Han vågade egentligen inte, men<br />
kunde inte låta bli. Den stackars bocken började gråta. Han<br />
grät allt mer, och snart darrade hela kroppen av våldsamma<br />
gråtattacker. Efter tio till femton minuter hade dock energin<br />
tagit slut, och getkraken la sig ned på magen och dolde huvudet<br />
under frambenen.<br />
När Georgina kom tillbaka kändes det för Boxer som om<br />
en evighet hade gått. Han flög upp som en projektil och<br />
16
örjade gräva som en galning, och snart var inte bara skitpölen<br />
borta utan all jord under och omkring den. Georgina<br />
rafsade ihop lite skräp som låg på marken och la som ett lock<br />
ovanpå jorden i hinken. Boxer plattade till alltihop med ena<br />
framklöven.<br />
De två syskonen pustade ut, och tittade på varandra.<br />
”Sådär, nu kan vi inte göra mer”, sa Georgina.<br />
”Nä. Tror du vi hann?” Boxer hade fått tillbaka sitt släpiga<br />
sätt att prata.<br />
”Vi kan inte annat än hoppas.” Georgina tittade upp mot<br />
solen. ”Vad jag kan se lyser den som vanligt.”<br />
”Nä, det går åt skogen, jag vet det”, sa Boxer. Han sänkte<br />
blicken. ”Solen kommer att slockna och vi kommer att tappa<br />
hornen.”<br />
”Det är inte säkert”, sa Georgina, som alltid såg positivt på<br />
saker och ting. ”Vi provar. Kan du känna på mina horn?”<br />
Brodern ryckte i dem så systerns huvud kastades fram och<br />
tillbaka. ”De verkar sitta. Kan du prova mina?”<br />
Även Boxers horn satt ordentligt fast, vilket fick Georgina<br />
att se ganska nöjd ut.<br />
”Det var riktigt nära ögat”, sa hon.<br />
”Hmmmm... Det är för tidigt att ropa hej än.”<br />
”Äsch, jag tror det går bra för vi var så snabba.”<br />
Boxer svarade inte, och det blev tyst i några sekunder.<br />
”Åhhh, mina ben är som höstrån”, sa Georgina och la sig<br />
ned på marken. ”Vilken förfärlig historia.”<br />
Boxer la sig också ned. ”Ja, en riktig nära-döden-upplevelse.<br />
OM vi nu klarar oss...”<br />
Syskonen började slicka varandras päls, sådär som djur brukar<br />
göra. Georginas tankar svävade iväg. Hon tänkte att en dag,<br />
någon gång, ville hon komma bort från det här efterhängsna<br />
jordbruksarbetet. Hennes dröm var att utbilda sig till certifierad<br />
päls-, horn- och klövvårdsget, och ägna sig åt att göra Eklandets<br />
tjejgetter fina. Och bockar också förstås, om de ville, men de<br />
verkade ju inte så intresserade av sånt.<br />
Nu skulle hon inte hinna besöka Jens i hans hydda, det<br />
förstod hon. Då återstod att titta efter honom på Allsången på<br />
17
Horneby Torg. De flesta getter i Eklandet gick på Allsång på<br />
kvällarna – varje by hade sin egen Allsång.<br />
Jens var en stilig och vältränad vit bock som Georgina på<br />
senare tid hade börjat kasta sina blickar efter.<br />
På kvällen samma dag gick tolv målmedvetna och sammanbitna<br />
vargar på bakbenen genom en dunkel gång i Klara Slott,<br />
som var vargarnas boning. Gångens golv, väggar och tak var av<br />
grovhuggen svart sten, och den enda belysningen var brinnande<br />
facklor som satt regelbundet utplacerade på den ena sidan.<br />
Mellan facklorna stod statyer av gulvit sten som visade vargar<br />
i olika poser – samtliga stående på bakbenen. Det luktade rök.<br />
Nåja, egentligen var det vara elva målmedvetna och sammanbitna<br />
vargar som gick där. Den tolfte var nämligen inte<br />
sammanbiten, och inte såg han särskilt målmedveten ut heller.<br />
Istället gav han intryck av att ha tankarna på annat håll. Han<br />
hette Wolf, och var den enda i gruppen som var grå. Alla andra<br />
som gick i den där gången just då var svarta eller vita.<br />
Wolf hade en tam liten mus på sin ena axel. Han gick lite<br />
för sig själv, och han bar på en trumpet. Den hade han stora<br />
planer för.<br />
När nu Georgina inte längre behövde skynda sig till Klara<br />
Slott hade hon frågat sin bästa kompis om hon ville följa med<br />
dit. Kompisen hette Lisa, och var en likaledes grå tjejget som<br />
Georgina hade känt ända sedan de var med i samma patrull<br />
i Käcka Killingar. Det var getscouterna. Lisa var diledig och<br />
tyckte att livet hade blivit lite väl stillaliggande, varför hon<br />
genast nappade när Georgina frågade om hon villa följa med<br />
på den här kvällsutflykten. Lisas bock hade kommit hem från<br />
åkern för dagen, så han tog hand om killingarna.<br />
Efter en lång galopp under ekarnas kronor kom de två väninnorna<br />
fram till skogens slut, där de stannade och flåsande<br />
18
etraktade vad de hade framför sig. Du kan se på kartan hur de<br />
sprang. Djuren stod vid början av en stor äng, som tyvärr var<br />
helt slutbetad, och i bortre delen av ängen reste sig det stora och<br />
svarta vargslottet. Alldeles bakom detta låg en sjö. Klara Slott<br />
var omgärdat (utom på sjösidan) av en vallgrav fylld med vatten<br />
som det växte vita näckrosor i. Vindbryggan, med vilken man<br />
kunde ta sig över vallgraven, var upphissad och porten stängd.<br />
En hackspett hördes ihärdigt bearbeta en av de gamla ekarna,<br />
annars var det tyst. Det doftade sommaräng.<br />
Georgina och Lisa utbytte en blick.<br />
”Ja, då går vi väl fram då”, sa Lisa. ”Ser du några vargar?”<br />
”Nä, jag ser inga.”<br />
På sitt ena horn bar Georgina en hink full med ost, och runt<br />
halsen bar hon sin halsväska av björknäver. Hinken var mindre<br />
än de vattenhinkar som djuren använde för bevattning, annars<br />
hade hon inte kunnat galoppera med den. Getosten var inköpt<br />
eftersom Georgina och Boxer inte producerade någon egen.<br />
”Jag undrar varför vargarna alltid håller sig för sig själva?”<br />
sa Georgina.<br />
”Är väl inte så sociala.”<br />
”Nä. Det är alltid stängt när man kommer hit.”<br />
De två djuren korsade ängen i sakta mak och kom fram<br />
till en ranglig liten pall av grånat trä som stod ganska nära<br />
vindbryggan. Pallen lutade lite, några av dess brädor fattades<br />
och några andra var angripna av röta. Georgina satte hinken<br />
på pallen och masserade sin ömma nacke med den ena klöven.<br />
Osten var egentligen inte avsedd för vargarna, utan för korna.<br />
Varje gethushåll måste att leverera en hink getost i månaden<br />
till korna, samt en liten bal med hö. Det var korna som bestämde<br />
i Eklandet, och eftersom de inte odlade något själva behövde<br />
de tillförsel av mat utifrån. Den maten skulle getterna stå för.<br />
Korna tyckte att de var så snälla mot getterna, och hjälpte dem<br />
och skyddade dem så väl, att det bara var naturligt att getterna<br />
stod för deras mat. Getterna var vana vid att det skulle vara så.<br />
Du som läser det här kanske undrar varför getterna levererade<br />
sin ost till vargarna, när den var avsedd för korna? En<br />
mycket bra fråga, det måste jag erkänna. Du förstår, så här var<br />
19
det: Ingen get kunde själv komma fram till korna, för de hade<br />
sitt slott på en ö i den sjö som Georgina nu stod framför, och<br />
ingen get kunde simma. Inte en enda. Och det fanns bara en<br />
enda bro över till Rosenborg, som kornas jättelika slott kallades,<br />
och den gick inifrån vargarnas slottsområde, och det området<br />
var omgärdat av höga murar. Alltså måste all kontakt mellan<br />
getterna och korna ske via vargarna.<br />
”Vad var det där?” sa Georgina plötsligt och stelnade till.<br />
”Vadå?”<br />
Georgina sänkte rösten: ”Jag tyckte jag hörde nåt där inifrån.”<br />
Båda getter studerade slottet under tystnad. Det var byggt av<br />
svarta, skrovliga stenblock, och hade fyra runda torn. Ett i varje<br />
hörn. Tornen hade koniska tak av svarta skifferplattor, och en<br />
liten flaggstång i mitten där vimplar med vargarnas vapen satt.<br />
Den här kvällen blåste det en del, så vimplarna stod ut, och man<br />
kunde tydligt se de röda käftarna mot den svarta bakgrunden.<br />
I slottets vägg, strax ovanför vindbryggan, var ett valspråk<br />
ingraverat. Det stod ”Vargar för frihet och rättvisa” med bokstäver<br />
ungefär lika höga som en varg är lång. Det var korna som<br />
i sin stora snällhet hade gett Klara Slott i gåva till vargarna som<br />
tack för det fina arbete dessa utförde. Jag återkommer strax till<br />
vargarnas arbete.<br />
”Äsch, det var nog inget”, sa Georgina.<br />
”Nä. Jag undrar förresten hur de har fått resurser till ett så<br />
stort slott?”<br />
”Ja, det har du rätt i. Det har jag inte tänkt på.”<br />
”Och jag undrar vad vargarna lever av”, sa Lisa och såg frågande<br />
på sin väninna. ”Jag har då aldrig sett dem jobba med<br />
jordbruk.”<br />
”Nä, det är sant.”<br />
De två getterna var nyfikna på om det hade hänt någonting<br />
i Eklandet, så de vände blickarna mot Skylten. Den satt utanpå<br />
slottet, en bit ifrån valspråket, och förmedlade nyheter,<br />
information, råd, krönikor och liknande. Vargarna kallade det<br />
kvalitetsinformation.<br />
Skylten på Klara Slott var en av de fem Skyltar som fanns<br />
i Eklandet. Fler fanns inte, och hade aldrig funnits. Förutom<br />
20
Skylten här på slottet fanns en Skylt på torget i vardera av landets<br />
tre byar – Horneby (där Georgina, Boxer och Lisa alltså bodde),<br />
Klövköping och Svansinge, samt en Skylt ute på kornas ö. Alla<br />
Skyltar var likadana, och det stod exakt samma sak på dem.<br />
Skyltarna sköttes med stor omsorg av vargarna. Ja, faktum<br />
är att just Skyltarna var vargarnas stora grej. Det var dem som<br />
vargarna levde för. En eller två gånger om dagen kom vargar och<br />
hängde upp små bokstäver på de många träpluggar som satt på<br />
Skyltarna, och på det viset bildades ord och meningar och artiklar.<br />
Det smärtade återigen till i nacken när Georgina vred huvudet<br />
upp mot Skylten. På den översta raden stod det med små,<br />
vita, lite ojämna bokstäver mot svart bakgrund:<br />
”Larmrapport: Gödsel kan även orsaka blindhet”<br />
För riktigt länge sedan hade getterna spridit ut sin skit på<br />
åkrarna, men sedan hade den enastående duktiga forskarugglan<br />
docent Lysenka kommit på att gödsel var väldigt skadligt. Det<br />
som främst hände om gödsel användes var att solen slocknade<br />
och getterna tappade sina horn. Vargarna hade skrivit mycket<br />
om saken på Skyltarna, och korna tog intryck av det. Korna<br />
skrev in i koförklaringen, det dokument som låg till grund för<br />
styret av landet, att all skit måste samlas in och under rigorösa<br />
säkerhetsåtgärder föras till säker slutförvaring. Det skedde i en<br />
gammal nedlagd gruva i norr (se kartan). Vargarna fortsatte<br />
sedan idogt att informera om riskerna med gödsel.<br />
Georgina var plötsligt påtagligt nervös. Med ryckiga rörelser<br />
såg hon sig omkring efter någon liten sak långt borta att fästa<br />
blicken på, och efter några sekunder sa hon:<br />
”Lisa, Lisa, kan du se knoppen på flaggstången på tornet<br />
där?”<br />
”Hurså?” Lisa betraktade först sin väninna med förvåning,<br />
men vred sedan i alla fall blicken mot slottstornet.<br />
”Nä”, sa hon. ”Den är för liten. Varför undrar du det?”<br />
Georgina pustade ut. Ӏsch, jag ville bara veta om jag har<br />
fått dålig syn.”<br />
”Trams, du som är så ung, klart du inte behöver börja med<br />
monokel ännu.”<br />
Georgina svarade inte.<br />
21
Plötsligt tittade Lisa intensivt mot slottet igen, vilket Georgina<br />
noterade.<br />
”Vad är det?”<br />
”Jag tyckte det rörde sig. Där innanför ett fönster.” Lisa pekade<br />
med ena frambenet mot en rad av höga fönster en våning<br />
upp i slottet.<br />
Det som Lisa hade skymtat var lite av den aktivitet som rådde i<br />
Stora Rådssalen, där de tolv bestar som tidigare nämnts nu hade<br />
slagit sig ned. Slottets viktigaste vargar, som utgjorde Rådet, skulle<br />
hålla krismöte. Rådet var vargarnas högsta beslutande organ.<br />
Det var mycket högt i tak i den avlånga Stora Rådssalen,<br />
som dominerades av ett långt bord av grov rödaktig<br />
sten. Längs salens ena långsida fanns en rad av mycket höga<br />
men ganska smala fönster som vette mot ängen och skogen.<br />
Fönstren bestod av massor av minimala, blyinfattade, svagt<br />
gulaktiga glasrutor som var ojämna och därför lite svåra att se<br />
igenom. Salens väggar var av svart sten, och de tre väggar som<br />
inte hade fönster var fyllda med stora, mörka oljemålningar<br />
på viktiga vargar ur det förgångna. Precis som överallt i slottet<br />
var det lite kallt, eftersom metertjocka stenväggar kyler, vilket<br />
dock inte gjorde något eftersom alla boende var pälsbeklädda.<br />
En grå serveringsvarg med vitt förkläde gick med värdiga steg<br />
omkring på bakbenen och hällde upp det sedvanliga harblodet<br />
av märket Harlösa i de glas som stod framför Rådets ledamöter.<br />
Efter att ha fyllt det sista glaset drog han sig diskret tillbaka och<br />
stängde mjukt de ljudisolerade dubbeldörrarna efter sig.<br />
Wolf hade slagit sig ned ungefär mitt vid bordets ena långsida.<br />
Vid den ena kortsidan satt en vit, lätt överviktig och<br />
aningen pompös varg vid namn Morgon guld. Det var Rådets<br />
ordförande, som dessutom var Wolfs ex. Hon var lite präktigare<br />
än de andra vargarna, och talade lite finare. Hon bar ett smalt<br />
och enkelt halsband av blekt gula eterneller – det var hennes<br />
enda utsmyckning, och hon bar det alltid. Morgon guld vände<br />
nosen mot taket och gav upp ett långt och intensivt ylande,<br />
varpå de andra djuren tystnade.<br />
22
Georgina och Lisa såg ingen mer rörelse bakom fönstren, och<br />
fortsatte läsa på Skylten. Dess nästa rubrik var:<br />
”Simning kan ge cancer visar ny forskning”<br />
Kan tänka mig det, tänkte Georgina, som alltid hade läst på<br />
Skyltarna om alla möjliga risker med att bada och simma, och<br />
med sjöar över huvud taget. Sjöodjuren var minsann inte den<br />
enda faran. Georgina läste dock inte själva artikeln, utan gick<br />
vidare till nästa rubrik:<br />
”Grå getter tar för mycket plats i Svansinge”<br />
Georgina slog ned blicken. Det fanns vita, svarta och grå getter<br />
i Eklandet, och alla visste att de grå utgjorde ett problem. Inte<br />
bara grå getter för övrigt, utan grå djur av alla arter. De var mer<br />
egoistiska än djur av andra färger, och de kunde inte uppföra sig.<br />
Bråkade och ställde till med problem. Var intensiva och jobbiga.<br />
Tog plats och var i vägen. Det var precis tvärtom med de vita djuren<br />
– alla vita djur var godhjärtade, duktiga och problemfria, och<br />
därför skulle de vita djuren lyftas fram. De svarta var någonstans<br />
däremellan, men betydligt närmare de vita än de grå.<br />
Lisa suckade när hon läste om de grå getternas platstagande<br />
i Svansinge. Hon var som bekant själv grå, liksom Georgina.<br />
”Tråkigt det där i Svansinge”, sa Lisa och såg nedslagen ut.<br />
”Ja. Tänk att vi grå djur alltid ska ta så mycket plats.”<br />
”Man skäms.”<br />
”Ja, verkligen. Men du ska veta att jag jobbar hårt på att hålla<br />
tillbaka min grå sida”, sa Georgina.<br />
”Jag med! Apropå det, i övermorgon kommer Rättviseteatern till<br />
Horneby och spelar en vitistisk pjäs. Ska vi gå på den, du och jag?”<br />
”Vad kostar det?”<br />
”Inte så mycket tror jag. Korna betalar det mesta.”<br />
”Vad för slags pjäs är det då?”<br />
”Vet inte så noga, men jag har hört att det är nåt med ett vitt<br />
djur som blir förhornat illa behandlat av några grå djur. Slagen<br />
och hånad och så där. Och så äter gråingarna upp hans mat<br />
också, så den vita stackaren blir helt undernärd.”<br />
”Och fy för alla intorkade getabockar vad taskigt”, sa Georgina.<br />
23
”Ja, skittaskigt. Jag skäms – önskar verkligen att jag kunde<br />
byta pälsfärg.”<br />
”Jag med!” Georgina suckade och tittade ned en stund.<br />
”Kommer de fram till nåt i pjäsen då?”<br />
”Vet inte riktigt. Men det gör de nog. Det är nåt om intersektionell<br />
maktanalys ur ett .... hur var det nu....” Lisa funderade<br />
i några sekunder. ”Jo, intersektionell maktanalys ur ett<br />
poststrukturellt pälsfärgsperspektiv, var det. Läste det på Skylten<br />
härom dagen.”<br />
”Jaha. Får se om jag kommer. Ska fundera.”<br />
Väninnorna fortsatte läsa på Skylten:<br />
”Djärva vargar släckte gräsbrand i Horneby igår”<br />
”Vad konstigt”, sa Georgina. ”Det var ju getter som släckte<br />
gräsbranden, inte vargar.”<br />
”Var du där?”<br />
”Javisst, jag hjälpte till. Sprang med vattenhinkar.”<br />
”Ojdå, vad läskigt.”<br />
”Ja lite.”<br />
”Brände du dig?”<br />
”Nä, fick lite sot på klövarna bara.”<br />
”Och det var inte vargar som släckte?”<br />
”Nä, det var getter. Massor av getter. I och för sig kom det två<br />
vargar och hjälpte till lite på slutet, men då var det nästan släckt.”<br />
”Konstigt. De kanske har skrivit fel”, sa Lisa.<br />
Georgina nickade.<br />
Djuren läste vidare. I Skyltens näst sista rubrik stod det:<br />
”Desinformatörer sprider lögner – var på din vakt”<br />
Georgina började läsa själva artikeln:<br />
Ett litet antal illvilliga getter, främst grå, har på senare tid<br />
börjat satsa all sin energi på att förstöra Eklandet. De hatar<br />
att se sina medgetter vara nöjda med livet, förmodligen för att<br />
de själva är så patetiskt misslyckade. Med utstuderade knep<br />
försöker dessa hatiska desinformatörer, genom att sprida lögner<br />
och myter, att dra ned andra djur i samma träsk som de själva<br />
lever i. Bland annat försöker de lura vanliga getter att börja<br />
använda gödsel, för att därigenom få deras horn att falla av<br />
och solen att slockna. Detta hat....<br />
24
Georgina slutade läsa, och vände sig mot Lisa med bekymrad<br />
min. ”Hemskt det där.”<br />
”Ja, tänk att getter kan vara så ondskefulla.”<br />
”Obegripligt. Försöker lura i fä och folk sjuka idéer bara för<br />
att förstöra. Tänk om några getter som är lite korkade faktiskt<br />
går på deras lögner!”<br />
”Ja, då kan det gå riktigt illa! För oss alla!”<br />
Väninnorna skakade på sina huvuden. Sedan tog de sig an<br />
den sista rubriken på Skylten:<br />
”Inget djur får äta något annat djur”<br />
”Nä, det är klart, vi är väl inga djuribaler heller!” sa Georgina<br />
med en min som utstrålade självklarhet.<br />
Innan de två getterna satte av i galopp tillbaka till Horneby<br />
hade Georgina en sak till att göra. Det var att lämna in en text<br />
till vargarna som ett stort antal getter hade skrivit under. Även<br />
Georgina hade gjort det, övertalad som hon blev i samband<br />
med att hon erbjöd sig att ta med pergamentet till Klara Slott<br />
när hon ändå skulle dit med getost.<br />
Texten var en debattartikel som getterna hade skrivit för<br />
Skyltarna, och temat var matbristen. Att så många getter gick<br />
hungriga. Detta var en fråga som, märkligt nog, vargarna aldrig<br />
skrev om på sina Skyltar. Men när nu så många getter hade<br />
skrivit under, inklusive byäldsten i Horneby, så var Georgina<br />
säker på att debattartikeln skulle komma upp på Skyltarna redan<br />
nästa dag.<br />
Hon plockade upp pergamentbiten ur sin halsväska och la<br />
den i en liten brevlåda med lätt flagnad ljusblå färg som satt<br />
på en trästolpe intill ost- och höbalspallen. ”Tipslåda” stod det<br />
med snirkligt målade svarta bokstäver på locket.<br />
”OK, ska vi dra då?” sa Georgina. Lisa nickade, och de två<br />
djuren satte av i galopp i riktning mot skogen. Snart var de<br />
inne under ekarnas kronor, där de följde en väl tilltrampad<br />
jordstig. Deras halsväskor slängde vilt fram och tillbaka och<br />
tufsade till deras skägg och skäggrosetter. Det luktade mossa.<br />
Orange, nästan horisontella solstrålar strilade genom det skira<br />
lövverket, som lyste starkt ljusgrönt i motljuset.<br />
25
Georgina tänkte att hon kunde söka upp Jens i hans hydda<br />
nästa dag istället för att leta efter honom på Allsången nu på<br />
kvällen. Det skulle ändå vara svårt att hitta honom bland alla<br />
getter på torget. Om han ens var där.<br />
26
2.<br />
Vargarna fattar ett<br />
viktigt beslut – och<br />
Georgina går på<br />
Allsång<br />
I<br />
Stora Rådssalen på Klara Slott hindrade Wolf sin lilla mus<br />
från att ramla ned från bordet. Wolf placerade Muso, som<br />
husdjuret hette, på sin ena axel. Samtidigt hade ordförande<br />
Morgon guld förklarat Rådsmötet för öppnat.<br />
”Kära medvargar”, sa hon allvarligt, ”ni vet varför vi har<br />
samlats här idag”.<br />
Det uppstod ett instämmande mummel. Morgon gulds kritvita<br />
päls och blekgula halsband lyste intensivt i skenet från en<br />
solstråle. Hon smällde med sina käftar för att få tyst på de andra<br />
rovdjuren, och fortsatte:<br />
”Situationen är allvarlig. Vi har inte fått bukt med dem.”<br />
Nu uppstod ett högre mummel, av upprörd karaktär. Några<br />
vargar morrade och en ylade. Vem som helst som inte var varg<br />
hade blivit ängslig. En vit hanne viftade frenetiskt med sitt ena<br />
framben.<br />
”Lugn”, sa Morgon guld. ”Vänta lite. Först ska...”<br />
”Yyyyyyyl, Yyyyyyyyyl” kom det från den vita hannen, som<br />
inte kunde bärga sig.<br />
27
”LUGN!” ropade Morgon guld. ”Vi är alla upprörda. Det är<br />
verkligen hemskt, ännu en gång försöker getter sprida lögner. Det<br />
gör mig så ledsen. Så mycket arbete som vi lägger ned på att förklara<br />
sanningen för dem. Vi måste nu agera med fasthet, och...”<br />
”Exakt vad är det de säger, de äcklen?” morrade en annan<br />
varg, en vit tik med rosa rosett om halsen.<br />
Morgon guld gav henne en menande blick, och fortsatte:<br />
”... och för att komma tillrätta med situationen måste vi ha<br />
disciplin”.<br />
Vargarna nickade unisont runt bordet. Den vita tiken<br />
med rosa rosett gjorde en sur min och tog en klunk harblod.<br />
Morgon guld tog till orda igen:<br />
”Jag har för Rådets räkning bett Halvmånen att kartlägga<br />
desinformatörerna. Låt oss höra hans rapport. Varsågod,<br />
Halvmånen!”<br />
En storväxt best med tjock, svart päls – det var samma som<br />
tidigare smög bland getternas hyddor och sedan sprang genom<br />
skogen – reste sig upp och harklade sig. Han såg arg ut.<br />
”Ja det är förfärligt”, inledde Halvmånen, och tittade ut över<br />
flocken. ”Jag har ägnat två dagar åt att kartlägga situationen. Har<br />
sprungit fram och tillbaka och kollat upp Klövköping, Horneby och<br />
Svansinge. Och vid alla fullmånar, det har blivit värre! Och när....”<br />
”Vad är det getasen säger?” avbröt en svart tik som vibrerade<br />
av ilska.<br />
”Ja, vad är det för lögner de sprider, Halvmånen?” frågade<br />
en svart hanne.<br />
Halvmånen riktade blicken mot denne. Med en andhämtning<br />
som antydde stor sinnesrörelse fortsatte Halvmånen:<br />
”Det är fruktansvärda saker. De kommer ju med lite olika<br />
lögner, de olika desinformatörerna. Jag har skrivit upp tre getter<br />
på min lista, och....”<br />
”BRA, DOM BITER VI STRUPEN AV!” ropade en vit tik<br />
med väldigt mycket utsmyckning. Hon hette Kvällsmurvla och<br />
satt intill Wolf.<br />
”SKÄRPNING, KVÄLLSMURVLA!” ropade Morgon guld<br />
och bankade ordförandeklubban två gånger i bordet, vilket fick<br />
flera vargar att hoppa till.<br />
28
Kvällsmurvla såg sur ut. Hon la demonstrativt in en portion<br />
tuggtobak i käften, lutade sig bakåt mot ryggstödet och la upp<br />
bakbenen på stenbordet. Hon bar ett brett halsband i form<br />
av en röd-vit-randig snodd, röda fjädrar i svansen och röda<br />
minifjädertofsar i öronen.<br />
Just Morgon guld och Kvällsmurvla hade väldigt svårt att<br />
dra jämnt, vilket hade sin speciella förklaring: Kvällsmurvla var<br />
Wolfs nya tikvän. Visserligen hade de blivit ihop efter att det<br />
sprack mellan Morgon guld och Wolf, men Morgon guld kände<br />
ändå en viss svartsjuka mot Kvällsmurvla.<br />
”Fortsätt, Halvmånen”, sa Morgon guld och försökte se lugn ut.<br />
Halvmånen gjorde några aggressiva sammanbitningar med<br />
käkarna innan han fortsatte:<br />
”Jag har järnkoll på de förylade lögnarna, vilka de är och vad<br />
de sagt. Två av de tre utmärker sig mest och dem måste vi nog<br />
ta hand om först. Vänta ska jag titta.”<br />
Vargen satte en monokel i sitt ena öga och började plocka<br />
bland sina små pergamentbitar. Strax fortsatte han:<br />
”Get nummer 1 stod på torget i Klövköping och pratade väldigt<br />
högt en lång stund. Han sa att gödsel inte alls är skadligt, och...”<br />
Där tvingades han avbryta sig, för alla de andra bestarna lyfte<br />
sina nosar mot taket och ylade så den fula raggen vibrerade –<br />
även den annars så värdiga rådsordföranden. Kvällsmurvla flög<br />
upp från sin halvliggande ställning, spottade ut tuggtobaken<br />
så den sprutade över bordet, och skrek: ”Vilka ruttna arselsugare!”<br />
Hon var så arg att det droppade saliv om käftarna.<br />
Den vita tiken med rosa rosett om halsen ropade: ”Krossa de<br />
perversa stinkbomberna!” och smattrade med svansen. Hon<br />
hade ståpäls. En smärt och aningen senig svart hanne ropade<br />
”Solsläckare!” En ganska liten svart tik med limegrön rosett om<br />
halsen hyperventilerade och fick inte fram ett ord. På initiativ<br />
av en annan vit hanne började alla bestar banka frambenen i<br />
bordet och bakbenen i golvet, medan de fortsatte yla. De små<br />
glasskivorna i fönstren skallrade i sina infattningar.<br />
Halvmånen andades nu flåsande och gjorde aggressiva miner<br />
medan han väntade på att det skulle bli lugnt. Inget hände, och<br />
till slut tvingades Morgon guld ingripa:<br />
29
”RÅDSMEDLEMMAR! ORDNING!”<br />
Ylandet och bankandet minskade, men upphörde inte.<br />
”LÅT HALVMÅNEN BERÄTTA FÄRDIGT!” Morgon guld<br />
slog ordförandeklubban fyra gånger i bordet, och äntligen blev<br />
det nästan tyst. Halvmånen tog en klunk harblod och fortsatte:<br />
”Ja, det getäcklet sa också att det skulle växa bättre på åkrarna<br />
med göds...”<br />
Innan ordet ens var avslutat bröt samma kakafoni ut igen.<br />
”LÖGNARE!”<br />
”HATARE!”<br />
”KROSSA DEN FÖRYLADE SOLSLÄCKAREN!”<br />
”DÖDA HAN!” gastade Kvällsmurvla.<br />
Morgon guld gjorde aggressiva sammanbitningar med käkarna<br />
och symboliska boxningsrörelser i luften med den ena<br />
framtassen. Efter ett tag började det i alla fall lugna ned sig,<br />
vilket fick henne att ta tag i ordföranderollen igen.<br />
”TYSTNAD!” ropade hon, och det fungerade faktiskt.<br />
”Fortsätt, Halvmånen.”<br />
Halvmånen plockade ut monokeln ur sitt öga, putsade den med<br />
ena tassen och satte in den igen. Man kunde se att tassarna skakade, så<br />
arg var han. Sedan återupptog han läsandet från sina pergamentbitar:<br />
”Nästa l...l...lögnare, get nummer 2, är också från Klövköping.<br />
Ja jag har förstås identifierat alla. Hon stod vid brunnen<br />
igår och höll hov. En hel del gräsätare lyssnade på henne, vilket<br />
är oroande. Getarslet sa att det inte är nåt fel på grå djur, och<br />
att hon inte är vitist, och att...”<br />
Ett oväsen som inte var av denna världen bröt ut. Hälften<br />
av bestarna ylade med nosarna mot taket så blodytan i glasen<br />
krusades, den andra hälften morrade så det närmade sig rytande,<br />
och vreden lyste ur deras gula ögon.<br />
”INTE VITIST!” ropade Morgon guld och gjorde bitrörelser<br />
igen.<br />
”HON ÄR GRÅ-SNOR FÖRSTÅS!” skrek en annan varg<br />
och morrade.<br />
”EKLANDETS AVSKRÄDE!” ropade en tredje och hyperventilerade.<br />
”KROSSA GRÅ-SNOREN!” gastade en fjärde och skakade.<br />
30
”DÖDA!” skrek Kvällsmurvla.<br />
”JAG SKAAAAA..... JAG SKAAAAA....” ropade en svart<br />
tik med rött eternellhalsband. Hon vibrerade i hela kroppen,<br />
smällde aggressivt med käkarna och dreglade av vrede.<br />
Snart var bankandet igång igen, ovanpå det andra larmet,<br />
och kombinationen blev öronbedövande. Något som de andra<br />
inte uppfattade, eftersom de var så tagna av den förfärliga information<br />
de fått, var att ett av de tolv djuren saknades. Runt<br />
bordet syntes bara elva bestars överkroppar. Orsaken var att en<br />
vit best helt enkelt hade svimmat av chock och låg på golvet.<br />
Efter en lång stund dunkade Morgon guld fem gånger i bordet<br />
med klubban, och det blev något sånär lugnt.<br />
”Nu återgår vi till ett ordnat möte. Räck upp tassen, ni som<br />
vill säga något.”<br />
Tre vargar vinkade frenetiskt med sina framben. Morgonguld<br />
tittade på dem.<br />
”En i taget. Du först.” Hon nickade åt en vit hanne.<br />
Denne var så upprörd att rösten inte bar, han flåsade och<br />
talade stötvis.<br />
”Vilka... vilka... vilka är ledarna? Vi måste .... knäcka ledarna,<br />
fattar ni?”<br />
Han hann knappt avsluta meningen innan Kvällsmurvla började<br />
prata, utan att få ordet, med en röst som knarrade av vrede:<br />
”Det måste vara några förylade solsläckare och gråkramare<br />
till getarslen som rövknullar oss så här. Krossa de pisstinkande<br />
hålsugarna som sabbar vårt fina land! För frihetens och rättvisans<br />
skull. Vi måste få bukt med desinformatörsasen!”<br />
Hennes ögon blixtrade av hat.<br />
”Jag förstår hur du känner, Kvällsmurvla”, sa Morgon guld.<br />
”Vi är alla upprörda. Men nu måste vi ta en i taget, förstår du.<br />
Jag tror det var du sen, Wolfis lille.”<br />
Wolf var som sagt Rådets enda grå varg. Som du förstår<br />
var de lite familjära, han och Morgon guld. Inte nog med att<br />
de hade varit ett par fram till för ett tiotal månvarv sedan, de<br />
hade dessutom en unge tillsammans. Alla trodde att det var<br />
tack vare relationen med Morgon guld som Wolf hade fått sin<br />
plats i Rådet, men saken var inte så enkel.<br />
31
De andra bestarna i Stora Rådssalen tittade på Wolf, som satt<br />
tätt intill sin fästvarg – alltså Kvällsmurvla – och tittade ned<br />
i bordet. Han lät sin lilla mus kila från tass till tass. Det gick<br />
några sekunder. Wolf gav Kvällsmurvla ett snabbt ögonkast,<br />
harklade sig och började tala med låg röst:<br />
”Ursäkta men ... man kan ju anta att det är grå getter som<br />
har gjort det här.” Han tittade på sin egen grå päls, sänkte<br />
blicken mot bordet igen och fortsatte lågt: ”Vi grå djur måste<br />
ta vårt ansvar för den här hemska situationen. Vi måste jobba<br />
på att bli bättre.”<br />
Det blev tyst. Wolf kastade en blick på en av de mörka oljemålningarna<br />
på väggen, som visade hans svartpälsade far stående<br />
på två ben just här i Stora Rådssalen. Efter några sekunder<br />
sa Wolf med ännu lägre röst:<br />
”Det var bara det jag ville säga.”<br />
Han tittade ned på sin trumpet, som han ställt på golvet<br />
intill sin stol. Han skulle ha den senare på kvällen.<br />
”Bra att du tar ditt ansvar!” sa Morgon guld snabbt med<br />
hård röst.<br />
”Du har uppfostrat honom väl åt mig, tack för det”, sa<br />
Kvällsmurvla med ett flin över käftarna medan hon strök Wolf<br />
över frambenet med sin ena tass.<br />
Det fnissades runt bordet, men Morgon gulds ögon kastade<br />
knivar. Wolf gav sin mus en puss och stack till den en hasselnöt.<br />
Kvällsmurvla lutade sig bakåt, la upp bakbenen på bordet igen<br />
och började med nöjd min slicka sin kritvita päls. De röda<br />
minifjädertofsarna i öronen vickade lätt.<br />
”Nu låter vi Halvmånen slutföra sin redogörelse”, sa<br />
Morgon guld.<br />
Han höll just på att förfriska sig med harblod, och tvingades<br />
kvickt avbryta drickandet.<br />
”Ja, det är väl inte läge att gå in på alla detaljer just nu”, sa<br />
han. ”Kan bara nämna att get nummer 2 också sa att simning<br />
är ofarligt och att man inte kan lita på oss vargar.”<br />
Kära läsare, jag ska inte trötta dig med en närmare beskrivning<br />
av reaktionen, för du förstår säkert ungefär vad som hände<br />
i Stora Rådssalen.<br />
32
När det efter en stund började lugna ned sig igen frågade<br />
Morgon guld:<br />
”Du sa att det var tre getter som utmärkt sig, Halvmånen.<br />
Hur är det med den tredje?”<br />
”Jo, nummer 3 hör ihop med get nummer 2, men höll en<br />
lägre profil. Pratade inte högt inför alla, men hjälpte nummer 2<br />
att svara på frågor och lite sånt. Nummer 3 står bakom lika sjuka<br />
lögner som nummer 1 och 2, helt klart, men är inte lika aktiv.”<br />
Morgon guld nickade tankfullt. Hon tog en klunk harblod,<br />
spolade runt det i käften för att dess fulla bouquet skulle utveckla<br />
sig, och ställde ned glaset.<br />
”Ja, ärade rådsmedlemmar, då har vi bakgrunden klar för<br />
oss. Naturligtvis måste vi agera med största fasthet på denna<br />
häpnadsväckande kränkning, detta obeskrivliga utslag av hat<br />
och ansvarslöshet. Ändå tycker jag inte vi behöver skicka ut<br />
Attackpatrullen på det här stadiet. Mitt förslag är att vi släpper<br />
loss Twita och Tweta mot get nummer 1 och get nummer 2, och<br />
sätter get nummer 3 på observationslistan. Till att börja med.”<br />
Twita och Tweta var två särskilt aggressiva och samtidigt<br />
osedvanligt ideologiskt drivna vargar. De var så arga – alltid<br />
– att de inte kunde användas för skrivande eller någon annan<br />
vettig arbetsuppgift på slottet. Hela dagarna strök de omkring<br />
i slottets gångar och salar och morrade med dreglande käftar<br />
och gjorde bitrörelser och småanfall här och där, i våldsam<br />
frustration över att inte få attackera några getter.<br />
Morgon guld inväntade reaktionen på sitt förslag. Rådsmedlemmarna<br />
såg positiva ut – flera vargar nickade och flera gjorde<br />
tassen upp. Ingen sa emot. Hon fattade klubban, höll den beredd<br />
i luften och sa:<br />
”Kan Rådet fatta beslut om att släppa loss Twita och Tweta<br />
mot desinformatör nummer 1 och desinformatör nummer 2?”<br />
Man hörde en massiv kör av ”Jaaaa!”<br />
”Det är beslutat!” Morgon guld slog klubban i bordet.<br />
Hon skulle just börja prata igen när hon kom av sig för att<br />
den vita hanne som tidigare svimmat nu hade vaknat till liv och<br />
höll på att kravla sig upp. När han var på plats vid bordet, med<br />
aningen dimmig blick, fortsatte Morgon guld med allvarlig min:<br />
33
”Och så har vi nästa problem. Nu ska ni få höra. Nån har lagt<br />
ett tips i tipslådan om att en forskaruggla på andra sidan gränsen,<br />
i Bergslandet, har kommit fram till att gödsel är nyttigt och bra.”<br />
Återigen bröt det ut ett förfärligt oväsen, och det kan man<br />
ju förstå, mot bakgrund av magnituden i provokationen. Efter<br />
att ha väntat tills det lugnat sig någorlunda höjde Morgon guld<br />
röstläget och sa med en antydan till leende över käftarna:<br />
”Nån tror tydligen att vi skulle skriva om det.”<br />
Nu hördes spridda skratt runt det avlånga stenbordet.<br />
Morgon guld tog upp frågan om huruvida en bestraffningsexpedition<br />
skulle skickas ut eller inte. Det var ju trots allt en<br />
forskaruggla i utlandet. Beslutet blev att en patrull bestående<br />
av två pålitliga vargar skulle sändas över gränsen för att utreda<br />
exakt vad ugglan hade sagt, och om tipsaren visade sig ha<br />
rätt skulle bestraffning absolut genomföras. ”Vi lever ändå i en<br />
global gemenskap”, sa Kvällsmurvla, ”och vi i Eklandet har ju<br />
kommit längre än de andra i utvecklingen”.<br />
Morgon guld klubbade beslutet.<br />
”Då är alla beslut fattade”, sa hon. ”Men jag har en kort<br />
avslutande punkt, och den är betydligt roligare. Det gäller förslaget<br />
att i lag förbjuda positiva yttranden om gödsel. Jag satt<br />
i sammanträde med några viktiga kor om den saken igår, och<br />
tänkte avlägga rapport.”<br />
Det rådde skymning när Georgina kom ångande mellan hyddorna<br />
i Horneby efter besöket på Klara Slott. Hon hade sagt<br />
hej då till Lisa redan i byns utkant, ungefär där gräsbranden<br />
hade varit, eftersom väninnan inte bodde särskilt nära Georgina.<br />
Bland hyddorna fanns inga facklor eller annan belysning.<br />
Georgina såg redan på håll att Boxer stod och väntade utanför<br />
deras gemensamma hydda, och han såg irriterad ut.<br />
”Skynda dig på, vi kommer för sent till Allsången!” sa han<br />
så där långsamt.<br />
”Jag har ... skyndat mig ... hela tiden.” Georgina var andfådd<br />
och talade stötvis.<br />
34
Boxer började gå i riktning mot Horneby torg, vilket var<br />
platsen för Allsången. ”Kom nu!”<br />
”Jag måste ... göra mig iordning först.” Systern öppnade<br />
dörren till hyddan och gick in.<br />
”Baaah!” Brodern himlade med ögonen, och ställde sig i<br />
dörren där han betraktade Georgina.<br />
”Gå själv då ... om du har så förhornat bråttom”, sa hon.<br />
”Det är väl inte så viktigt, det är ju Allsång fem dar i veckan.”<br />
Boxer tittade på henne som om hon hade sagt att getters<br />
horn sitter i rumpan. Det brydde hon sig dock inte om. Naturligtvis<br />
kunde hon inte gå till Allsången utan att göra sig fin.<br />
Georgina tände den lilla lyktan som hängde i taket i hyddans<br />
mitt, och en doft av fotogen spred sig där inne. Hon tog av sig<br />
halsväskan och hängde den på en krok. Sedan knöt hon upp<br />
den ljusblå rosett hon hade om halsen, rullade ihop den, öppnade<br />
locken till träkistan och stack ned huvudet. Hon började<br />
rota runt – geten stod på bakbenen med huvudet nere i kistan<br />
och Boxer såg mest hennes rumpa och långsamt viftande svans<br />
– tills hon plötsligt drog upp huvudet igen med en mörkröd<br />
rosett och en glad min över mulen.<br />
Brodern, som fortfarande stod vid dörren med blicken på<br />
sin syster, hade börjat smattra med höger framklöv. Hon gav<br />
honom en irriterad blick.<br />
”Jag måste knyta den här innan vi går.”<br />
”Du hade ju redan en rosett på dig.”<br />
”Du menar väl inte att jag skulle gå ut när det är mörkt med<br />
en ljus rosett?”<br />
Boxer tog demonstrativt ett djupt andetag, la band på sig<br />
och knep mule. Han kliade sina horn mot dörrposten några<br />
gånger och la sig sedan på marken med frambenen under magen.<br />
Geten började slicka sin päls.<br />
Efter en liten stund var Georgina klar, och Boxer reste sig upp.<br />
”Kan du bara kolla mina horn igen innan vi går?” frågade han.<br />
”Visst.” Georgina tog ett fast bett med tänderna om Boxers<br />
ena horn och ryckte så mycket hon kunde, varvid broderns<br />
huvud kastades fram och tillbaka. Sedan gjorde hon samma<br />
sak med det andra hornet.<br />
35
”De sitter fast. Vi har nog klarat oss.”<br />
”Skönt”, sa Boxer och såg verkligen lättad ut. ”Jag har varit<br />
orolig hela dan.”<br />
”Jag med. Kan du kolla mina också för säkerhets skull?”<br />
Boxer gjorde samma sak på Georgina, och även hennes horn<br />
hade klarat gödselutsläppet. De två getterna kunde med gott<br />
samvete ge sig iväg.<br />
Brodern tog ledningen och gick med väldigt raska kliv, medan<br />
Georgina pinnade på några getlängder efter. De var på väg<br />
mot Horneby torg, byns centrum, vilket var samma plats som<br />
de hade hämtat vatten på under dagen. I samtliga Eklandets<br />
tre byar fanns ett torg med en brunn som centrum. Torget var<br />
respektive bys samlingsplats.<br />
Allsången, som redan hade börjat, hördes på långt håll. Boxer<br />
blev så stressad av det att han övergick till trav, men Georgina<br />
orkade inte trava så hon fortsatte med sin raska promenadtakt.<br />
Vid torget var det packat med getter och en ljudnivå så man<br />
inte kunde höra sina egna tankar. Oj vad det sjöngs. Just nu<br />
var det den gamla slagdängan ”Alla vi djur tillsammans”. På en<br />
liten scen av trä i torgets utkant flög Sångargeten omkring – en<br />
ung svart tjejget med väldigt skuttig energi och en röst len som<br />
varm getmjölk. Hon var Eklandets klarast lysande stjärna på<br />
artisthimlen. Inte undra på att det var trängsel.<br />
Sångargeten sjöng och visade samtidigt takten genom att<br />
använda sina horn som taktpinne – de var vitkalkade för att<br />
synas bättre i mörkret. En liten eld brann på marken framför<br />
scenen för att lysa upp henne. Hon tittade hela tiden på publiken<br />
och log utan uppehåll som om hon just hittat en tunna<br />
getost. Runt omkring scenen satt ett jättehav av hänförda getter<br />
på sina rumpor, tätt tätt intill varandra, och sjöng med nosarna<br />
mot skyn så deras skägg vibrerade medan de vaggade fram och<br />
tillbaka i takt med musiken. Det luktade svagt av rök.<br />
I utkanten av torget gick Georgina förbi Snabbmatsgeten,<br />
som stod vid sitt lilla stånd och vrålade ut säljbudskap i en megafon<br />
gjord av björknäver. Hon tittade sig omkring efter Jens.<br />
Snabbmatsgeten ropade omväxlande ”Kom och köp en minihöbal!”<br />
och ”Erbjudande på getostpraliner, köp tre betala för två!”.<br />
36
Oj vilken kakafoni det var.<br />
På Allsångskvällarna var det allmän folkfest, förlåt, getfest<br />
menar jag, vilket den här kvällen bland annat innebar att<br />
Gycklargeten var där. Han gick omkring på styltor gjorda av<br />
granstörar, högt ovanför alla andra, iklädd en svart-vit-randig<br />
strutmössa och jonglerade med vita bollar. Det var en syn, det.<br />
Att se en get på styltor är i sig något makalöst – tänk dig själv<br />
– och en get på styltor som dessutom jonglerar är en upplevelse<br />
som inte är av denna världen.<br />
När jag tänker närmare på saken inser jag att det var lite fel<br />
att säga att Gycklargeten gick omkring. Det hade visserligen<br />
varit den ursprungliga tanken, och han hade försökt, men efter<br />
att ha trampat en tanig tantget på svansen med den ena styltan,<br />
vilket resulterade i ett illbräk följt av att hon gjorde sitt bästa<br />
för att stånga honom till marken och han var en hårsmån från<br />
att falla fritt ned i gethavet, så stod han stilla på sina styltor i<br />
utkanten av torget.<br />
Georgina stannade för att beundra honom. Gycklargeten<br />
hade lagt en liten getullsfilt på marken framför sig för att djur<br />
skulle kunna skänka honom kastanjer (vilket var det officiella<br />
betalningsmedlet i Eklandet). Eftersom det var så förhornat<br />
trångt var det dock mycket svårt att komma fram till honom,<br />
så han gjorde nog inte några vidare affärer den stackaren. Georgina<br />
noterade det och tyckte synd om honom, så trots hennes<br />
och Boxers ansträngda ekonomi tog hon fram en av de få kastanjer<br />
hon hade i sin halsväska och la på filten. Gycklargeten<br />
sken upp. Han samlade in bollarna en i taget och bugade sig<br />
sedan långsamt och graciöst för henne, varpå han återupptog<br />
sitt jonglerande.<br />
Georgina gick längs utkanten av gethavet och fortsatte att lite<br />
diskret titta efter Jens, dock utan framgång. Däremot hittade<br />
hon Boxer på hans vanliga plats. Han satt och sjöng med nosen<br />
mot himlen samtidigt som han vickade på huvudet, men slutade<br />
tillfälligt för att bereda sin syster plats. Georgina trängde sig ned<br />
mellan sin bror och en svart gammal bockstrutt med monokel.<br />
”Ån, kan vi inte gå på raapkonsert i Klövköping nån gång?”<br />
sa Georgina till Boxer.<br />
37
”Vad sa du?” Ljudnivån var som bekant hög.<br />
Bockstrutten råkade stöta till Georgina i sitt vickande, men<br />
verkade inte märka det. Georgina lutade sig ännu närmare Boxer<br />
och sa rakt i hans ena öra:<br />
”Allsången - är - så - mossig. Jag - drömmer - om - att - höra<br />
- Sångargeten - raapa.”<br />
Brodern gav henne en anklagande blick.<br />
”Konserterna i Klövköping är för dyra, vi har ju pratat om<br />
det. Och förresten är raapande inte något riktigt sjungande.”<br />
Klövköping, det var där saker och ting hände, minsann. Och<br />
raapande var sista skriket, förlåt, jag menar sista bräket, bland<br />
unggetterna när det gällde musik. De äldre getterna sa däremot<br />
att det inte var någon musik utan bara konstiga ljud och att det<br />
spred en äcklig lukt och rent allmänt var ungdomens fördärv.<br />
Men det gjorde förstås bara raapandet ännu mera lockande.<br />
”Men Rättviseteatern ska sätta upp en bra vitistisk pjäs här i<br />
Horneby i övermorgon, den kan vi gå på”, sa Boxer.<br />
Innan Georgina hann svara tog den mäktiga sången plötsligt<br />
slut, och på ett ögonblick blev det knäpp tyst. Så tyst att hon<br />
kunde höra bockstrutten intill fisa. Det bekom henne dock inte,<br />
eftersom getter är helt okänsliga för fislukt. Sångargeten utförde<br />
några sekunders spontan måndans med klövarna, som smattrade<br />
rytmiskt mot scenens trägolv, varpå hon lyfte ena frambenet rakt<br />
upp i luften i en jubelgest och brast ut riktigt högt:<br />
”BRÄÄÄÄÄÄK!”<br />
Stormande applåder bröt ut, och snart höjde alla getter sina<br />
nosar mot himlen och bräkte, samtidigt som de fortsatte applådera.<br />
Oj vad det lät! Sångargeten bugade sig mot publiken tre<br />
gånger, i tre olika riktningar, men hyllningarna bara fortsatte<br />
och då började hon slicka sig om pälsen. Visserligen var hon<br />
en stor artist, men man får inte glömma att hon i grund och<br />
botten bara var en get. En get är ändå alltid en get.<br />
Efter en liten stund började det lugna ned sig och Sångargeten<br />
lyfte ena frambenet för att påkalla uppmärksamhet. Hon<br />
ropade:<br />
”Ja, mina tantgetter och bockar, mina tjejgetter och ungbockar,<br />
jag hoppas ni har det riktigt mysigt här ikväll. Nu har<br />
38
vi sjungit ‘Alla vi djur tillsammans’, och tillsammans är precis<br />
vad vi är, i en enda stor gemenskap. Visst är det härligt? Nu<br />
tycker jag vi fortsätter i djurgemenskapens tecken. Håll i hornen<br />
allihop, för nu ska vi sjunga....”<br />
Hon gjorde en konstpaus, tittade ut över publiken och fortsatte<br />
sedan med triumfatorisk röst:<br />
”Nu ska vi sjunga ’Tryggare kan ingen vara’!”<br />
Hela Horneby torg brast ut i ett gigantiskt:<br />
”BRÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄK!”<br />
Sångargeten stilade lite med några korta danssteg igen, varpå<br />
hon långsamt räknade ‘Ett, två, TRE’ samtidigt som hon markerade<br />
varje siffra med en gest med höger framben. Omedelbart<br />
efter ‘tre’ drog hon blixtsnabbt in ett stort andetag och så var<br />
sången igång.<br />
Georgina gjorde som alla andra – riktade nosen mot skyn,<br />
sjöng det högsta hon kunde och vickade på huvudet i takt<br />
med musiken. Slagdängan kunde hon förstås utantill. Så här<br />
gick den:<br />
Tryggare kan ingen vara<br />
än vår trogna djuraskara<br />
Geten ej i hyddans tystnad<br />
killing ej i lekars lystnad<br />
Kor och vargar skyddar alla<br />
Ingenting kan sönderfalla<br />
om vi bara lever riktigt<br />
och gör allt det som är viktigt<br />
Vi ska alla ta det varligt<br />
Tänka själv kan vara farligt<br />
Följa råden är det bästa<br />
för att tryggheten befästa<br />
Om vi inte gödsel sprida<br />
Så ska vi nog slippa lida<br />
Inte vill vi solen släcka<br />
Nej det skulle alla knäcka<br />
39
Akta dig för alla stränder<br />
Ja det gäller alla länder<br />
Vi ska aldrig nånsin simma<br />
eller ens i vatten stimma<br />
Alla djuren som är gråa<br />
måste ställa sig som tvåa<br />
För de ska ju ej få hindra<br />
andra färger från att tindra<br />
Kvalitetsinformationen<br />
ska få spridning i nationen<br />
För blott vargar kan så skriva<br />
att vi alla visa bliva<br />
Tryggare kan ingen vara<br />
än de djur som leds från Klara<br />
Geten ej i hyddans tystnad<br />
killing ej i lekars lystnad<br />
I Klara Slott hade Rådets möte just avslutats. Ledamöterna följde<br />
den mörka korridoren med stenväggar, stengolv och stentak<br />
bort från Stora Rådssalen, och som vanligt gick vargarna på<br />
bakbenen. Luften var rå och aningen kylig. Facklorna spred sitt<br />
flammande sken, men en av dem hade slocknat. Wolf trängde<br />
sig förbi några andra rådsmedlemmar för att komma ikapp<br />
Morgon guld.<br />
”Kan du ha Ulvo ikväll?” frågade han. ”Jag skulle behöva ...<br />
göra en grej.”<br />
Ulvo var deras son. Morgon guld gav Wolf ett snabbt ögonkast.<br />
”Du menar att du ska vara med henne.” Morgon guld hastade<br />
vidare utan att göra någon ansats av att vänta in Wolf, som<br />
ansträngde sig för att hålla jämna steg.<br />
”Måste du bli sån där nu igen”, sa Wolf.<br />
”Så jag har rätt, alltså?”<br />
40
”Äsch, Kvällsmurvla och jag ska ta ett glas bara, och sen ska<br />
hon hjälpa mig med synpunkter när jag spelar.”<br />
”Ha! Jag vet nog vad det betyder!”<br />
”Men du vet ju att Symfonivargen har gått med på att träffa<br />
mig om eventuellt medlemskap.”<br />
Symfonivargen var dirigent och konstnärlig ledare för Ulvsymfonikerna,<br />
vargarnas stora orkester. Hon hade Wolfs öde i<br />
sina tassar, eftersom Wolfs stora dröm var att bli trumpetvarg i<br />
Ulvsymfonikerna. Wolf, som egentligen hette Wolf-Gang Amadeus,<br />
var en utpräglad musikvarg. Inte nog med att han spelade<br />
trumpet, vilket var hans stora passion, han skrev låtar också.<br />
Morgon guld bara suckade. Wolf fortsatte.<br />
”Snälla du. Kan vi göra så här då: Jag hämtar vid Krubban,<br />
sen tar du honom efter middagen. Okey?”<br />
”Jag har faktiskt ett viktigt komöte ute på Rosenborg Slott.”<br />
”Hur länge pågår det då? Alltid dessa kor. Du är faktiskt<br />
också förälder!”<br />
Morgon guld himlade med ögonen. ”Jaja, om du ger honom<br />
mat så kan jag ta honom sen.”<br />
”Bra! Tack!” Det låg en viss spydighet i rösten. Wolf blev<br />
påmind om skälen till att det sprack mellan honom och<br />
Morgon guld.<br />
Bestarna hastade vidare. Wolfs husdjur Muso, som nu satt<br />
på hans ena axel, höll på att halka av men vargen ingrep snabbt<br />
med den ena tassen. Med den andra bar han sin blänkande<br />
trumpet. Flocken kom fram till en krök och stengången fortsatte<br />
åt höger.<br />
Wolf tittade sig omkring efter Kvällsmurvla, och såg henne<br />
bakom sig i ivrigt samspråk med en annan varg. Han snappade<br />
upp ordet ”attack” ur deras konversation. Hon var såå snygg,<br />
Kvällsmurvla, tänkte Wolf. Idag var hon ännu sexigare än vanligt.<br />
Hon hade som sagt ett brett halsband i form av en röd-vitrandig<br />
snodd, röda fjädrar i svansen och röda minifjädertofsar<br />
i öronen. En killvarg kunde bli matt för mindre.<br />
Wolf saktade in så han kom vid sidan om sin tikvän. När han<br />
tog hennes tass i sin gick det som en våg av pirr genom hans<br />
kropp. Hon såg lite bekymrad ut när hon tittade upp på Wolf.<br />
41
”Det skiter sig med våran grej idag”, sa Kvällsmurvla. ”Har<br />
ett jobbmöte.”<br />
”Va?”<br />
Wolf släppte hennes tass. ”Men du kan väl lyssna lite när jag<br />
spelar i alla fall?” Han såg ledsen ut.<br />
”Nej tyvärr. Går inte. Har ett möte med kulturarbetarna<br />
om en intersektionell heuristiskt normbrytande installation i<br />
skogen till förmån för en global gödselfri zon.”<br />
Han tittade ned i golvet. ”Men ... kan vi ses imorgon istället<br />
då?”<br />
”Vi får se.”<br />
Wolf sjönk ihop. När han nu äntligen fått en intervjutid<br />
hos Symfonivargen ville han vara beredd om intervjun skulle<br />
resultera i möjligheten att göra en provspelning. Kvällsmurvla<br />
skulle ha lyssnat på det stycke han planerat att använda sig av<br />
och sedan gett feedback. Det var tänkt som en slags generalrepetition<br />
inför en eventuell riktig provspelning. Och så hade Wolf<br />
förstås spetsat sig på lite hångel med Kvällsmurvla. Han suckade.<br />
”Vi ses imorgon då”, sa han lite trevande, vilket Kvällsmurvla<br />
inte hörde, för hon var redan inbegripen i sin diskussion med<br />
den andra vargen igen.<br />
Wolf lämnade flocken och tog en lång spiraltrappa ned till<br />
Krubban. Den var belägen i en rymlig och mycket dunkel sal i<br />
källaren, där ett antal vargungar tumlade omkring. De klättrade,<br />
rullande runt i slagsmål och bet på grovt tillyxade träbitar<br />
som föreställde kaniner, ekorrar och små illrar. Taket var välvt<br />
och gick successivt över i väggar på alla fyra sidor. Allt, precis<br />
allt, var gjort av grov svart sten, med facklor på väggarna som<br />
enda belysning. Det luktade svagt av rök och mögel, och det<br />
var ännu kyligare än högre upp i slottet. Det sistnämnda var<br />
snarast en fördel med tanke på vilka energiknippen de små<br />
krabaterna var – dock la pedagogvargarna ibland en hjorthud<br />
över axlarna när de satt stilla.<br />
”Paaappaa!” ropade en grå liten valp som kom skuttande.<br />
Wolf tog upp Ulvo i famnen, tackade pedagogvargarna för dagens<br />
passning och gick tillbaka mot spiraltrappan.<br />
”Vet du pappa, vi lärde oss en ny sång idag.”<br />
42
”Vad kul!”<br />
”Vill du höra den?”<br />
”Ja gärna!” Wolf log. ”Kan du hålla Muso så länge? Jag är<br />
rädd att han ramlar ned.”<br />
Valpen tog Wolfs vita mus mellan sina tassar och började<br />
sjunga med späd och barnslig röst:<br />
Jag fångade en get idag<br />
men geten kunde smita<br />
Fast lika glad för det är jag<br />
jag skulle ändå skita<br />
Efter det sista ordet brast Ulvo ut i fniss och borrade in ansiktet<br />
i Wolfs päls. De hade kommit en bit upp i spiraltrappan.<br />
”Vad – du – är – duktig!” sa Wolf. ”Du blir nog också musikvarg<br />
när du blir stor.”<br />
”Jaaa-aaa. Jag ska bli som du, pappa!” Den lille tänkte i några<br />
sekunder. ”Kan du och jag gå och jaga ikväll?”<br />
”Åh, det går inte idag.” Wolf såg lite ledsen ut. ”Du ska vara<br />
med mamma efter maten.”<br />
”Jaha. Vad ska du göra då?”<br />
”Ja, jo, jag skulle ha varit med tant Kvällsmurvla, men...”<br />
”Nää, inte nu igen”, avbröt Ulvo. ”Vad gör du egentligen<br />
med tant Kvällsmurvla hela tiden?”<br />
Wolf skrattade till. ”Det kommer du att förstå när du blir<br />
äldre.”<br />
Vargungen började slicka sin päls. Far och son hade kommit<br />
upp på slottets andra våning, där matsalen låg. De lämnade<br />
spiraltrappan och följde ännu en av alla dessa långa mörka<br />
stengångar, då en grå fackelvarg med famnen full av facklor<br />
kom emot dem.<br />
”Tjena Wolfis”, sa fackelvargen och sprack upp i ett stort<br />
leende.<br />
”Tjena Luminoso!” Wolf var lika glad.<br />
De två rovdjuren började samtala. Luminoso var Wolfs bästa<br />
vän – de hade hängt ihop ända sedan tiden i Unga Ulvar, och<br />
därefter hade de läst två kurser på Ulv-Universitetet (UU) tillsammans<br />
– propagandism och hatologi.<br />
43
Med vargungar är det som med människoungar – de tycker<br />
inte om när föräldrar börjar prata vuxenprat. Detta problem<br />
gav sig nu tillkänna. Ulvo började först skruva på sig, sedan<br />
försökte han ta en av Luminosos facklor, och därefter började<br />
han gnälla.<br />
”Du, jag måste nog gå nu”, sa Wolf lite stressat. ”Ulvo är<br />
hungrig.”<br />
”Javisst, jag förstår. Ska vi svinga en bägare på Natt-Ylet<br />
nån kväll?”<br />
”Absolut! Ha det!”<br />
”Du också!”<br />
Natt-Ylet var vargarnas pub, som låg på översta våningen<br />
i ett av slottets torn. Wolf gillade den skarpt, och dessutom<br />
uppträdde han där som trubadur några kvällar varje månvarv.<br />
Den långa gången slutade i en välvd portal, bakom vilken<br />
en jättelik sal öppnade sig. Det var högt i tak, drygt tio varglängder.<br />
Detta var Klara Slotts matsal, där djuren för det mesta<br />
intog sina måltider i en enda stor gemenskap.<br />
I mitten fanns en riktigt stor fyrkantig öppen spis med elden<br />
tillgänglig från alla håll och en svart spiskåpa som hängde ned<br />
från taket. Där tillreddes vissa maträtter. I övrigt var matsalen<br />
full av långbord med stolar kring. Längs en av salens sidor fanns<br />
fönster som var både höga och breda – även här bestod de av<br />
många små, svagt gulaktiga glasskivor infattade i bly. En annan<br />
sida var täckt av en väggmålning.<br />
Wolf satte ned Ulvo på golvet.<br />
”Pappa, måste jag vänta på att vuxenmaten blir klar?” Sonen<br />
tittade bedjande upp på sin far.<br />
”Ja det vet du väl att du måste. Varför frågar du det?”<br />
”Jag är så förylat hungrig. Vi fick ingen mat idag.”<br />
”Va?” Wolf såg häpen ut.<br />
”Nä inte vi som är grå?”<br />
”Men de andra fick?”<br />
”Ja, de svarta och de vita. Vi grå fick bara hö och vatten.”<br />
”Hö är väl ingen mat för en varg!”<br />
”Nä jag vet pappa, det är ju det jag säger.”<br />
”Men varför fick ni ingen mat?”<br />
44
”Tant Pedagogvarg sa att vi grå djur gamar till oss så mycket<br />
i alla fall så hon måste kom.... kompensera. Pappa vad betyder<br />
kompensera?”<br />
Wolf suckade. ”Tja ... straffa. Vi kan säga att det betyder<br />
straffa.”<br />
Ulvo funderade i några sekunder. ”Men straff är ju för tjuvar.<br />
Är jag en tjuv, pappa?”<br />
”Nä det är du verkligen inte.”<br />
”Har tant Pedagogvarg fel?”<br />
Wolf tittade sig omkring. Flera vargar i närheten var på<br />
väg in i matsalen.<br />
”Öh...nä....nä det kan man inte säga. Nä, hon har inte fel.”<br />
”Är andra grå djur tjuvar då?”<br />
”Inte ungar i alla fall.”<br />
”Men vuxna grå djur?”<br />
Wolf drog på det. ”Tja, lite kanske.”<br />
”Så du är tjuv, pappa?”<br />
”Jag? Öh....nä, inte jag. Absolut inte.”<br />
”Vad bra, pappa. Vet du, jag skulle inte vilja ha en tjuv till<br />
pappa.”<br />
Wolf log mot Ulvo. Den senare log tillbaka, men efter en<br />
liten stund såg man att han hade blivit fundersam igen.<br />
”Blir jag tjuv när jag blir stor, pappa?”<br />
Wolf tvekade. ”Öh .... nä, nä det tror jag inte.”<br />
”Men varför ska jag bli straffad då?”<br />
”Ulvo, nu måste vi skynda oss så inte maten tar slut.”<br />
45
3.<br />
Korna förbereder Koko,<br />
och Wolf diskuterar sin<br />
semester<br />
Samtidigt hände det viktiga saker i ett av rummen i kornas<br />
högborg, Rosenborg Slott, ute på den där ön i sjön.<br />
Som du kanske minns var det korna som bestämde<br />
i Eklandet. Alla djurarter hade gemensamt, fast på kornas<br />
förslag, kommit fram till att just kossorna var mest lämpade<br />
att sköta bestämmandet. Det kallades selektiv djurokrati, och<br />
motiverades med att kossornas föräldrar faktiskt hade bestämt<br />
tidigare, och vad var då naturligare än att deras kalvar tog över<br />
när de blev stora? Naturligtvis kunde inga andra djur ha några<br />
invändningar mot ett så självklart resonemang.<br />
Korna kände verkligen ansvarets börda. De tog bestämmandet<br />
på så stort allvar att man faktiskt kan säga att de flesta kor<br />
inte gjorde något annat än att bestämma, och hade inte gjort<br />
det heller sedan de var små. Då var de medlemmar i Kalvförbundet,<br />
där deras föräldrar hade satt dem, och där övade de sig<br />
i liten skala på att bestämma.<br />
Även om alla kor formellt var delaktiga i Eklandets bestämmande<br />
var det naturligtvis så att vissa var mer delaktiga än<br />
andra. Det fanns en grupp med fjorton kor som var särskilt<br />
kloka och därför med all rätt bestämde mest, och de utgjorde<br />
det så kallade kobinettet. Alla förslag utgick från kobinettet,<br />
47
och nästan alla kobinettets förslag blev också förverkligade i<br />
form av lagstiftning.<br />
Nu låg tretton av kobinettets medlemmar i en rund ring på<br />
golvet och idisslade medan de väntade på den fjortonde. De<br />
befann sig uppe i ett av slottens torn. Alla djur låg med rumpan<br />
mot väggen och mulen mot mitten. På golvet var hö utspritt.<br />
Om du undrar hur djuren kunde komma in i tornrummet så<br />
är svaret att det fanns en öppning i väggen som blivit breddad<br />
för att precis släppa igenom en lätt överviktig ko, och öppningen<br />
ledde ut till en gång som gick mellan tornen ovanpå<br />
slottsmuren.<br />
Medlemmarna i kobinettet, de så kallade mu-nistrarna, skulle<br />
förbereda ett mycket viktigt evenemang som skulle börja två<br />
dagar senare. Det rörde sig om den årliga Kokongressen, förkortad<br />
Koko. Formellt var det Koko som tog de bindande besluten<br />
om vilken politik som skulle föras i Eklandet, men kobinettet<br />
kom med förslagen, och dessa röstades nästan alltid igenom av<br />
Koko utan ändringar.<br />
Åtminstone om de såldes in på rätt sätt till kongressdelegaterna,<br />
och det var precis detta ‘säljande’ som nu skulle förberedas.<br />
Mellan drickho och vägg kallade munistrarna det förberedande<br />
mötet lite skämtsamt för kon-sälj, men överbestämmaren, en<br />
svart och lätt överviktig ko vid namn Konstantina, var väldigt<br />
noga med att ingen utomstående skulle höra det ordet.<br />
’Låt dem tro att de bestämmer själva över sin röst’, brukade<br />
Konstantina säga, och de andra djuren i kobinettet höll med.<br />
Konstantina var ordförande i kobinettet, och det var henne de<br />
andra idisslarna nu väntade på.<br />
När överbestämmaren nästan en kvart försenad skulle tränga<br />
sig genom dörröppningen in i tornrummet hade hon aningen<br />
för bråttom, vilket gjorde att hon skrapade upp lite av huden<br />
mot den skrovliga röda graniten på båda sidor.<br />
”Muuuuuu!” utstötte hon upprört.<br />
Djuret slickade sig på de drabbade ställena, och fortsatte<br />
sedan in i tornrummet. Det var helt mörkt utomhus, och även<br />
ganska mörkt i rummet, eftersom det bara lystes upp av tre fotogenlampor<br />
som hängde ned från kedjor i taket. Konstantina<br />
48
la sig på den enda plats som fanns ledig, och avbröt med ett<br />
långt och dovt råmande de andra djurens idoga omtuggande<br />
av det hö de ätit tidigare. Munistrarna svalde snabbt ned maten<br />
i tredje magen.<br />
”Hej på er”, sa överbestämmaren snabbt, och fortsatte utan<br />
att invänta svar: ”Välkomna till kon-sälj. Ja vi går väl rakt på<br />
sak då. Vi har ju lagt en väldigt offensiv femårsplan så det är<br />
många förslag för Koko, och en del måste förstås taktiseras till<br />
lite.” Hon viftade bort en fluga från rumpan med sin svans.<br />
Som du kanske anar var hon inte särskilt social, Konstantina.<br />
Inget onödigt kallprat där inte. Men desto mer effektiv var hon<br />
när det gällde att åstadkomma resultat.<br />
Taktikmunistern, en smal brun kviga, råmade och viftade med<br />
ena frambenet. Konstantina gav henne ordet med en nickning.<br />
”Ordningen är jätteviktig”, sa taktikmunistern. ”Vi måste<br />
lägga fram förslagen i rätt ordning. Det är alltid någon frifräsare<br />
som ska visa sig på styva linan med en egen åsikt, så vi måste<br />
räkna med åtminstone ett mothugg på Koko. Vi måste se till<br />
att mothugget kommer på en oviktig fråga.”<br />
”Muuuuuu, muuuuuu”, hördes det då ivrigt från den<br />
brun-och-vitspräckliga gödselmunistern.<br />
”Ja, varsågod”, sa Konstantina.<br />
”Vi måste börja med våra profilfrågor, och gödsel är faktiskt<br />
viktigast”, sa gödselmunistern. ”Det är en ren överlevnadsfråga,<br />
det vet vi alla. För tänk om solen slocknar! Vi måste leva<br />
upp till föresatsen om en proaktiv gödselpolitik. Proaktivare<br />
än grannländerna. Proaktivast i världen. Eklandet ska vara ett<br />
globalt föredöme på gödselområdet.”<br />
”Naturligtvis”, sa Konstantina, och log lite underfundigt.<br />
”Men är det inte lite återhållsamt att bara vara proaktivast i<br />
världen? Jag tycker vi ska vara proaktivast i hela universum!”<br />
”MUUUUUUU!”<br />
Det var alla djuren som visade hur mycket de höll med. En<br />
kråka som hade satt sig strax utanför dörröppningen flaxade<br />
skrämd iväg.<br />
”Jag beundrar dig, Konstantina, du är en ko av stora visioner”,<br />
sa taktikmunistern. Konstantina sträckte lite på sig.<br />
49
Nu viftade munistern för bad- och simningsrisker, en svart<br />
ko med små vita fläckar, med ena frambenet. Konstantina gav<br />
henne ordet.<br />
”Ja det är klart vi ska vara proaktiva. Men jag tycker nog att<br />
vi ska inleda Koko med simningsfrågan. Den har blivit alltmer<br />
brännande. Vet ni vad, när jag var på Globala Djurunionens<br />
framtidsseminarium höll jag ett anförande om vikten av internationellt<br />
samarbete mot simning, och vet ni vad? Jag fick inget<br />
stöd alls! Tvärtom var det munistrar från två länder som sa att<br />
de tycker simning är ganska bra!”<br />
Det gick ett förfärat sus genom tornrummet.<br />
”Det låter som början på en simningslobby!” sa Konstantina<br />
och såg mycket orolig ut.<br />
”Jaaaa!”<br />
”Som öppet propagerar för simning bland fä och folk!”<br />
”Jaaaa!” Bad- och simningsrisksmunisterns stoora svarta<br />
koögon tittade sorgset på Konstantina. ”Det är hemskt men<br />
det är sant!”<br />
”Oh fy för alla tjurfäktare, det trodde jag inte jag skulle<br />
behöva uppleva”, sa Konstantina snabbt och tittade framför<br />
sig på ett konstigt sätt. Man märkte att hon var tagen av<br />
beskedet.<br />
”Nä, det är chockerande, det känns som om många års landvinningar<br />
plötsligt gått förlorade”, sa bad- och simningsrisksmunistern.<br />
”Vi måste vara proaktiva så inte simningslobbyn<br />
får någon chans att sticka upp sitt fula tryne här i Eklandet. Vi<br />
måste visa världen att vi är ett föredöme i universum när det<br />
gäller ett hållbart stopp för bad och simning.”<br />
Nu utstötte taktikmunistern ett långdraget råmande, och<br />
Konstantna gav henne ordet.<br />
”Vi ska inte sätta ribban för lågt”, sa hon. ”Jag tänkte säga<br />
det här förut. Alltså, jag bevistade nyligen ett fly-in med ugglorna,<br />
och den senaste forskningen tyder faktiskt på att det finns<br />
flera parallella universa. Så att nöja oss med att bara vara ett<br />
föredöme för universum vore faktiskt att inte ta ansvar för hela<br />
världsalltet. När allt kommer omkring, om inte vi i Eklandet<br />
tar ansvar för världsalltet, vilka ska då gör det?”<br />
50
Där slog hon huvudet på spiken, för alla munistrar visste<br />
ju att om inte Eklandet tog ansvar för världsalltet så skulle det<br />
garanterat gå käpprätt åt pipsvängen med världsalltet. Eklandet<br />
var ju trots allt Det Dygdiga Riket (DDR). Alla kor gjorde<br />
klöven upp, och Konstantina slog fast att Eklandet naturligtvis<br />
ska vara ett världsalltistiskt föredöme.<br />
Nu viftade gödselmunistern med ena frambenet igen.<br />
”Alltså, jag håller helt och hållet med om den oerhörda betydelsen<br />
av att mota Olle i grind när det gäller simningslobbyn. Bad<br />
och simning kan förstöra så mycket om det får fäste i vårt fina<br />
land. Men det är ändå så att på gödselfronten har vi ju ett lite<br />
kontroversiellt inslag i vårt förslag till Koko, och det talar faktiskt<br />
för att ta det först medan alla delegater är på gott humör.”<br />
När hon såg att flera kor såg oförstående ut fortsatte gödselmunistern:<br />
”Alltså, det handlar ju om det här med förbud mot positiva<br />
yttranden om gödsel, ni vet. Det finns ju en och annan patetisk<br />
yttrandefrihetshaverist bland delegaterna, och de fattar inte att<br />
man måste vara pragmatisk när landets överlevnad står på spel,<br />
och...”<br />
”Inte bara landets”, avbröt taktikmunistern. ”Hela världen<br />
står på spel. Om ansvarslöst prat från nån illvillig gödsellobbyist<br />
här i Eklandet resulterar i att nån get använder gödsel, och så<br />
slocknar solen, så drabbar det ju faktiskt alla länder!”<br />
Alla kor i ringen nickade unisont, med stort allvar över sina<br />
mular.<br />
”Ja, det är ett gigantiskt problem”, sa gödselmunistern. ”Jag<br />
vet. Jag ligger på som en galnakosjukan-ko i Globala Djurunionen<br />
om att få dem med på ett globalt förbud mot användning<br />
av gödsel, men jag har inte kommit i mål än. Ni vet, i andra<br />
länder har de ju inte kommit lika långt i utvecklingen som vi.”<br />
”Nä, de har ju inte det”, sa Konstantina, som nickade stolt<br />
för sig själv och fortsatte: ”Så därför måste vi kompensera för<br />
deras långsamhet genom att gå extra långt själva. Det fattar väl<br />
varenda ko. Gödselåtgärdskompensera. Och det är där förbudet<br />
mot positiva omnämnanden av gödsel kommer in i bilden. Vi<br />
kompenserar. Dessutom flyttar vi mittpunkten för hela dis-<br />
51
kussionen genom en så djärv åtgärd. Ja, vi blir ett fantastiskt<br />
föredöme för resten av världen!”<br />
”För resten av universum!” sa gödselmunistern.<br />
”För resten av världsalltet!” sa taktikmunistern.<br />
Konstantina gjorde klöven upp, varpå de andra tretton medlemmarna<br />
av kobinettet gjorde detsamma.<br />
Taktikmunistern begärde ordet, och fick det:<br />
”Även om det är svårt att förstå det, så är det faktiskt en lite<br />
känslig fråga, det där med yttrandeförbudet. Så det är bättre att<br />
förekomma än förekommas. Jag har fixat och tänkt lite – ska<br />
jag berätta?”<br />
Hon tittade på Konstantina, som nickade bifall, och taktikmunistern<br />
fortsatte:<br />
”För det första har vi säkrat stöd från vargarna. Inte för att<br />
jag tvivlade på att vi skulle få det, men nu har jag pratat med<br />
Morgon guld och de kommer att starta en kampanj på sina<br />
Skyltar till stöd för yttrandeförbudet. Vargarna är lika engagerade<br />
i frågan som vi.”<br />
”MUUUUUU!” hördes det från alla runt omkring, vilket var<br />
en spontan glädjeyttring. Taktikmunistern log, och fortsatte:<br />
”Sen har jag två förslag. Visserligen är det lite sent för att<br />
påverka mottagandet på Koko, men för den långsiktiga förankringen<br />
ute bland fä och folk i hyddor, gryt och snår tycker<br />
jag vi ska satsa ännu mer på kulturen och forskningen. Båda är<br />
kraftfulla megafoner.”<br />
”Hmmmm, intressant”, sa Konstantina.<br />
Taktikmunistern fortsatte:<br />
”Jag vet att något sådant här förslag inte finns skrivet för<br />
årets Koko, men det hinner vi fixa. Det är ju två dar dit. Vi<br />
borde helt enkelt besluta om att erbjuda extra kastanjer till de<br />
forskarugglor och kulturarbetare som stöder yttrandeförbudet.<br />
Alltså ger det uttalat stöd i sina forskningsrapporter, teaterpjäser<br />
och sånt.”<br />
Nu såg Konstantina lite bekymrad ut. ”Ja, men det strider väl<br />
mot grundlagen? Jag menar, vi kan väl inte lagstifta om att man<br />
får extra kastanjer om man vinklar sin forskning och kultur för<br />
att främja en viss åsikt?”<br />
52
”Kan vi visst!” sa taktikmunistern kaxigt och flinade.<br />
”Grundlagen fixade vi för länge sedan, har du glömt det? Jag<br />
kan Regeringsformen kapitel 2 §13 utantill.”<br />
Hon viftade bort en fluga med svansen, harklade sig och läste<br />
upp den aktuella paragrafen med mekanisk röst:<br />
2 kap 13 §. Tjänstedjur på myndighet eller nämnd må icke<br />
lägga ideologiska aspekter på bedömningen av medborgares<br />
ansökningar om bidrag för kulturella eller forskningsrelaterade<br />
aktiviteter, såvida inte aktiviteterna utgör ett led i<br />
strävanden att upprätthålla den gödselfria zonen, att hålla<br />
tillbaka medborgare från simningsrelaterad verksamhet eller<br />
att åstadkomma en motiverad minskning av gråväldet.<br />
Lag (2010:1408).<br />
”MUUUUUUU”, mullrade det i tornrummet, vilket var det<br />
samlade kobinettet som gav uttryck för sin beundran.<br />
”Du är ett geni”, sa Konstantina till taktikmunistern. ”Då<br />
har vi en solid grund att stå på. Och skulle några ändå protestera<br />
så kallar vargarna dem för solsläckare.”<br />
”Ja, och så får de Attackpatrullen efter sig!” sa taktikmunistern<br />
och log.<br />
Korna skrattade.<br />
”Åh, jag tackar min lyckliga stjärna att jag rekryterade dig”,<br />
sa Konstantina och tittade på taktikmunistern. Båda log stort.<br />
”Saken är avgjord”, fortsatte Konstantina. ”Jag skriver lite<br />
snabbt ihop ett förslag.”<br />
Nu viftade pälsfärgsmunistern, en ko så kritvit att många<br />
tog henne för albino, med sitt ena framben. Hon såg mycket<br />
irriterad ut, och Konstantina gav henne genast ordet:<br />
”Jag måste då säga att det är ganska typiskt, det här. Jajamen,<br />
så förtjurat typiskt. Fyra munistrar har uttalat sig nu på<br />
det här mötet och ingen – absolut ingen – av dem är vit. Och<br />
ingen av er har med ett enda ord nämnt den vitistiska kampen<br />
mot gråheten. Hur kan ni vara så självgoda och upptagna av<br />
er egen storhet bara för att ni är bruna och svarta? Det är motbjudande!<br />
Den inledande frågan på Koko måste förstås vara<br />
53
hur vi vita djur ska lyftas fram ännu mer. Fattar ni inte det? Är<br />
ni vithatare, eller?”<br />
När Wolf och Ulvo kom in i matsalen var den bara glest besatt,<br />
eftersom de var tidigt ute. Far och son slog sig ned nära den<br />
öppna spisen, där värmen strålade emot dem och elden sprakade<br />
mysigt. De flesta bestar tyckte om det. Fyra kockvargar<br />
med hög vit kockmössa och vitt förkläde stod på bakbenen och<br />
vevade långsamt runt varsitt flått rådjur över elden, och Wolf<br />
hälsade med en nickning. Kockvargarna preparerade kvällens<br />
vuxenmat. Valpmaten utgjordes av ett antal grillspett med<br />
kanin och ekorre som hängde ned från spiskåpan för att inte<br />
kallna. Dessa hade lagats till i förväg.<br />
Vargungarna var lite kinkiga med maten – de flesta tyckte att<br />
rådjur, hjort, älg, vildsvin och annan rejäl vuxenmat smakade<br />
för vilt. ”Äckligt”, hade exempelvis Ulvo sagt om helstekt rådjur<br />
när han slutade dia Morgon guld och skulle skolas in på riktig<br />
mat. ”Vill ha kanin kanin kanin!” hade han sagt. Och grillad<br />
kanin var fortfarande det enda som dög. Möjligen, om han<br />
var riktigt hungrig, kunde en halstrad ekorre slinka ned utan<br />
större protester. Kanin och ekorre var den enda valpmat som<br />
serverades på Klara Slott.<br />
Plötsligt såg Ulvo en kompis komma in i matsalen tillsammans<br />
med sina föräldrar, och han började hoppa i sin stol.<br />
”Pappa, pappa, får jag sitta hos Bestolino?”<br />
Wolf såg aningen besviken ut. ”Jaja, det går väl bra. Bara du<br />
inte lämnar matsalen.”<br />
”Närå pappa jag lovar”, sa den lille och pilade iväg. Han<br />
välte en stol, stannade till och reste blixtsnabbt upp den och<br />
fortsatte sedan mot Bestolino. Vargungen hade dock bara kommit<br />
ett tiotal varglängder bort när han gjorde helt om och kom<br />
tillbaka.<br />
”Pappa, får jag ta med Muso?”<br />
”Muso? Varför då?”<br />
”Bestolino vill leka med han.”<br />
54
”Honom, heter det.”<br />
”Jaja.”<br />
”Ulvo, varför lär du dig aldrig det där? Rättar inte pedagogvargarna<br />
dig när du säger fel?”<br />
”De säger också ‘han’.”<br />
Wolf blev tyst.<br />
”Utom när dom pratar om ett grått djur”, sa Ulvo. ”Då säger<br />
dom ‘hin’ ibland.”<br />
Wolf såg besvärad ut, men sa inget.<br />
”Får jag Muso nu då, pappa?”<br />
”Ulvo, du förstår väl att Muso är en levande varelse? Ingen<br />
leksak!”<br />
”Jaja pappa, du brukar säga det.”<br />
”Okey då, men var försiktig med honom.” Wolf räckte över<br />
den lilla gnagaren. ”Han är väldigt känslig.”<br />
Ulvo klappade djuret över ryggen. ”Ja, pappa, jag vet!” Den<br />
lille satte av som en liten iller mellan borden och stolarna.<br />
”Och du måste gömma honom genast om du ser Twita och<br />
Tweta!” ropade Wolf.<br />
Han fick inget svar. Wolf reste sig upp, gick förbi den öppna<br />
spisen och bort till bardisken.<br />
”En stor stark”, sa han.<br />
Den tjänstgörande serveringsvargen, en småväxt svart tik<br />
med rosa fjädertofsar på öronen, drog en djup suck och såg<br />
väldigt blasé ut. Hon tog den slev med långt träskaft som stod i<br />
mjödkaret – som påminde om ett badkar men var gjort av svart<br />
sten – och fyllde en träsejdel. Hon gjorde det långsamt, så det<br />
inte skulle skumma för mycket. Wolf slickade sig om munnen<br />
medan han betraktade proceduren.<br />
”Skriva upp som vanligt?” frågade serveringsvargen mekaniskt.<br />
Wolf nickade.<br />
Hon plockade fram en bit pergament och granskade det.<br />
”Det börjar bli ganska mycket på din lista.” Hon blev stående<br />
och höll sejdeln.<br />
”Jag betalar snart”, sa Wolf.<br />
Serveringsvargen muttrade något otydligt, av vilket Wolf<br />
bara uppfattade ordet ”grå”, och räckte sedan över drycken.<br />
55
Wolf kastade en blick bortåt Ulvo, och såg att han och Bestolino<br />
lät Muso vandra fram och tillbaka mellan deras framben.<br />
Det var en konst som Wolf hade lärt sitt husdjur ganska<br />
nyligen. Wolf gick till sitt bord, och hade just tagit den första<br />
klunken mjöd när han hörde en röst bakom sig.<br />
”Hej igen!”<br />
Och vem stod där om inte Luminoso? Wolf blev riktigt glad.<br />
Hans vän slog sig ned, och snart var snacket igång.<br />
”Vad ska du göra på semestern då?” frågade Wolf.<br />
”Har inte bestämt mig riktigt. Funderar på den där kursen<br />
i bergsjakt för singlar.”<br />
”Ja den skulle ju passa dig, nu när du börjar komma över<br />
Vanja. Är den dyr?”<br />
”62 kastanjer. Men det är för en hel vecka.”<br />
Allt fler vargar strömmade in i matsalen. En rökpust från<br />
den öppna spisen letade sig förbi Wolfs och Luminosos bord,<br />
och den förde med sig den oemotståndliga doften av helstekt<br />
rådjur. Wolf slickade sig om munnen. Han tittade på kockvargarna,<br />
som var blöta av svett där de stod och vevade alldeles<br />
intill elden. Tur man inte är kockvarg, tänkte han, och tog en<br />
klunk av sin mjöd.<br />
”Vad ska du och Kvällsmurvla göra på semestern då?” frågade<br />
Luminoso.<br />
”Vi har inte bestämt oss än. Hon vill prompt att vi anmäler<br />
oss till ett antisimningsläger som Djurens Bildnings-Förbund<br />
arrangerar.”<br />
”Det har jag inte hört talas om – vad är det för läger?”<br />
”Det vanliga stuket. Fem dar i tält med föreläsningar, seminarier<br />
och grupparbeten. Intersektionalitet i antisimningsarbetet,<br />
träning i att identifiera anti-anti-simningsaktivisternas osynliga<br />
strukturer, interdisciplinär dekonstruktion av simningsnormen<br />
och dess kulturella representationer i samhällslivet. Du vet. Och<br />
så några forskarugglor som har kartlagt de ljusskygga nätverken<br />
och funnit kopplingar mellan simningskramarna, solsläckarna<br />
och hatarna inom antivitismen. Och så antisimningsteater<br />
förstås. Teatergorillorna är engagerade, jag tror Hånteatern ska<br />
sätta upp nån monolog.”<br />
56
Wolf såg inte vidare glad ut.<br />
”Och så vill Kvällsmurvla att jag ska skriva kampsånger.”<br />
Luminoso skrattade till. ”Som du sen ska ackompanjera när<br />
ni sitter runt lägerelden på kvällarna, eller?”<br />
Wolf nickade och såg aningen uppgiven ut. Han tog en<br />
klunk mjöd, spillde lite och torkade av mungipan och bringan<br />
med sin ena tass.<br />
”Ja du gamle kompis, det är inte lätt med tikar”, sa Luminoso<br />
och log. Han tänkte en stund. ”Kommer du ihåg vad han brukade<br />
säga, den där skinntorra varulven som undervisade i flåkunskap<br />
på Unga Ulvars sommarläger? Han sa: ‘Kom ihåg killar:<br />
ingen tik – ingen gråt’. Vi fattade inget av vad han menade då.”<br />
Wolf skrattade hjärtligt. ”Nä, vi gjorde inte det.”<br />
Det blev tyst i några sekunder.<br />
”Tänk vad du är olik din far”, sa Luminoso. Wolf nickade<br />
långsamt, och det leende som dröjt sig kvar efter skrattet försvann.<br />
Wolfs svartpälsade pappa hade varit en pamp i vargsamhället.<br />
Han hade varit känd som en stor ideologisk ledare och tung<br />
intellektuell. Under väldigt många månvarv var han Rådets<br />
självklara ordförande. Pappan hade aldrig kommit över besvikelsen<br />
när det visade sig att sonen inte förmådde gå i hans fotspår.<br />
”Trumpettrams” hade han kallat Wolfs musikintresse, och<br />
en gång hade han slängt ut sonens instrument genom fönstret.<br />
Wolfs vita mamma hade bara suttit och målat hela dagarna,<br />
ideologisk konst förstås, och hon hade inte haft kraft att stödja<br />
sonen mot den barske fadern.<br />
Wolf lyfte blicken mot väggmålningen på matsalens ena<br />
kortsida, som i pastellfärger skildrade hur ett antal muskulösa<br />
vargar banade väg för skogens andra djur genom en snårig skog.<br />
Varenda djur på målningen hade ett stort leende över sin nos.<br />
I mitten stod det med laxrosa, lite snirkliga bokstäver: ‘Vargar<br />
Visar Vägen’. Wolf hade suttit på en pall och tittat på när hans<br />
mor hade gjort väggmålningen, och han hade själv fått sätta dit<br />
de två prickarna i bokstaven ä.<br />
Han väcktes ur sina dagdrömmar av att han såg Ulvo springa<br />
varv efter varv runt sitt bord med Bestolino efter sig.<br />
”Vad vill du själv göra på semestern då?” frågade Luminoso.<br />
57
Wolf såg plötsligt glad ut. ”Åh, jag skulle vilja vandra Eklandet<br />
runt! Komma ända till de höga bergen norr om gruvan.<br />
Tänk att få sträcka på lederna, bli riktigt fysiskt trött, sova i det<br />
fria, hångla med Kvällsmurvla, äta nyfångad mat, spela trumpet<br />
i solnedgången, kanske skalda lite...” Wolf tittade drömmande<br />
framför sig.<br />
”Får du med henne på det då?”<br />
Wolf blev återigen nedstämd. Istället för att svara tog han<br />
en extra stor klunk mjöd, och satte ned sejdeln med en smäll.<br />
Luminoso tittade sin vän i ögonen och frågade lågt:<br />
”Hur är det egentligen mellan dig och Kvällsmurvla?”<br />
Det blev tyst. Några vargar gick förbi, och Wolf drog på<br />
svaret.<br />
”Ja alltså, hon är underbar på många sätt, men...” Han tog<br />
en klunk mjöd igen, satte ned sejdeln och suckade. ”Hon drar<br />
sig undan liksom. Det är en massa förhinder hela tiden.”<br />
Luminoso nickade tankfullt. ”Du har friat, va?”<br />
”Ja, och det är samma sak där. Hon säger att hon vill gifta<br />
sig med mig, men jag kommer ingen vart.”<br />
”Vadå kommer ingen vart?”<br />
”Alltså, när jag vill bestämma dag så drar hon på det.”<br />
”Jaha.”<br />
Det blev tyst en stund igen. Fler och fler vargar kom in i<br />
matsalen och slog sig ned vid långborden, och en vit vargfamilj<br />
med två högljudda ungar slog sig ned ganska nära Luminoso<br />
och Wolf. Ungarna bet varandra, men föräldrarna orkade inte<br />
ingripa.<br />
Luminoso lutade sig fram mot sin vän och frågade med låg<br />
röst: ”Känns det jobbigt?”<br />
”Ja, faktiskt.”<br />
”Kan tänka mig det.”<br />
Det blev tyst en stund igen.<br />
”Är du lycklig? Med henne, menar jag?”<br />
Wolf gjorde en min som om han inte riktigt visste.<br />
”Wolf”, fortsatte Luminoso, ”jag tycker du ska sätta en<br />
gräns.”<br />
”Vadå menar du?”<br />
58
”Det är inte okey att hon drar sig undan sådär. Inte när ni<br />
är ihop.”<br />
”Nä, jag har också tänkt så.”<br />
”Du ska inte acceptera det. Gör så här. Om hon drar sig ur<br />
tre gånger under den närmaste tiden, om hon inte har nåt bra<br />
skäl förstås, så säger du tack och hej, rådjurspastej.”<br />
Wolf tittade på sin kompis, som fortsatte:<br />
”Tiden går. Du är värd bättre. Hon kör med dig. Du måste<br />
sätta ned tassen.”<br />
Wolf tänkte över orden. Luminoso la till:<br />
”Annars kommer det bara att fortsätta så här och du missar<br />
dina bästa år.”<br />
”Ja, det ligger nåt i vad du säger.”<br />
”Ja, eller hur? Vet du vad, om du gör slut med Kvällsmurvla<br />
så kan du följa med mig på kursen i bergsjakt för singlar. Träffa<br />
lite läckra tikar. Vi ska vara just där uppe norr om gruvan.<br />
Massor av bergsvilt där. Det är precis vad du behöver!”<br />
Wolf log. ”Är det många tikar med?”<br />
”Massor.”<br />
Wolf såg för en kort stund riktigt glad ut. Sedan mulnade<br />
han.<br />
”Jag har nog inte råd. 62 kastanjer sa du. Jag ligger efter<br />
överallt.”<br />
”Jag kan låna dig kastanjer.”<br />
Wolf tänkte i några sekunder. ”Du är såå snäll. Men jag är<br />
så förylat rädd för att hamna i Spenderfällan. Då kommer det<br />
två såna där torrpälsade kastanjräknarvargar och går igenom<br />
hela min ekonomi och så är de spydiga och säger att jag måste<br />
sälja trumpeten och skära ned på mjöden och ta trubadurjobb<br />
varenda kväll. Och så hänger de ut alltihop på Skyltarna, så<br />
varenda djur i Eklandet får reda på att den där vargen Wolf<br />
minsann inte kan ta hand om sig själv.”<br />
Luminoso nickade förstående. Wolf suckade.<br />
Då hördes ett klämtande borta vid den öppna spisen – det<br />
var maten-är-klar-klockan. Omedelbart bröt tumult ut i matsalen,<br />
och inte ett enda djur satt ned längre. Alla var nämligen<br />
hungriga som vargar. Hela flocken sprang mot den öppna<br />
59
spisen och de vitklädda kockvargarna, som stod beredda med<br />
varsin nyslipad machete.<br />
På Klara Slott behövde man inte betala för ordinarie maträtter.<br />
Tre mål mat om dagen fick man gratis, och det var nog<br />
tur för Wolf det. Ville man sen ha mer, såsom snacks eller<br />
mjöd, och över huvud taget allt som konsumerades på Natt-<br />
Ylet, så var det bara att öppna kastanjepåsen.<br />
Efter bortåt tio minuters köande återvände Wolf och Luminoso<br />
till sitt bord, nu med varsin överlastad tenntallrik. De<br />
två djuren återupptog diskussionen om Wolfs relation med<br />
Kvällsmurvla, och uppenbarligen hade Luminosos tankegods<br />
trängt in hos Wolf.<br />
”Jag tror du har rätt”, sa Wolf. ”Jag måste sätta en gräns.<br />
Helt enkelt sätta ned tassen.”<br />
Han lassade in en jätteladdning rådjur med vitlöksanstruken<br />
inälvsmousse. Luminoso lassade också i sig. Wolf tuggade<br />
klart, och fortsatte:<br />
”Tre gånger, där går gränsen. Sviker hon mig tre gånger den<br />
närmaste tiden så får det räcka.”<br />
”Helt rätt tänkt”, sa Luminoso. ”Och jag kom på en sak om<br />
kursen i bergsjakt för singlar. Jag känner kursledaren, och han<br />
vill gärna ha musik runt lägerelden på kvällarna. Du fattar,<br />
va?” Luminoso log stort. ”Eller vill du hellre sjunga kampsånger<br />
med teatergorillorna på antisimningslägret?”<br />
Wolf skrattade till, varpå båda bestar tog ett nytt lass rådjur.<br />
”Förresten, vet du vad?” sa Wolf och såg jätteglad ut. ”Symfonivargen<br />
har gått med på att träffa mig för en intervju!”<br />
”Wow! Är det sant? Provspelning för medlemskap?”<br />
”Nä inte provspelning tyvärr. Intervju bara. Men det är<br />
första steget.”<br />
”Oh vad roligt! Jag är riktigt glad för din skull!”<br />
”Ja, det är fantastiskt. Har ju försökt komma till så länge.”<br />
”När är det?”<br />
”Om tre dar. Nu måste jag öva som en varulv vid fullmåne.”<br />
”Men det var ju inget uppspel?”<br />
”Nä, men man vet aldrig, det har visst hänt att hon ändå<br />
ber en att spela en snutt. Har hört det.”<br />
60
”Jag förstår. Hur ligger du till hos henne tror du?”<br />
Wolf tog upp trumpeten från golvet och fingrade lite fundersamt<br />
på den. ”Jag vet ärligt talat inte. Symfonivargen är<br />
så krävande. Och så ... ” Han tvekade lite och sänkte rösten.<br />
”Det känns som om jag måste vara dubbelt så bra bara för att<br />
jag är grå.”<br />
Luminoso, som ju också var grå, såg allvarlig ut. Han sa<br />
ingenting.<br />
Wolf tömde sin sejdel i en enda lång svepning och ställde<br />
ned den med en smäll som fick Luminoso att rycka till. ”Alltså,<br />
jag förstår det där att vi grå djur inte ska ta en massa plats och<br />
roffa åt oss och gama och hålla på. Det är helt rätt, för vi har<br />
så stor skuld för massor av problem. Men...”<br />
Luminoso väntade på fortsättningen. Wolf tittade sig omkring,<br />
lutade sig fram mot sin vän och sa med mycket låg röst:<br />
”Men det känns ändå lite orättvist. Jag menar ... du och jag<br />
har ju inte valt färgen på pälsen, precis.”<br />
Luminoso såg nervös ut. Han tänkte i några sekunder, och<br />
sa: ”Det är en komplicerad sak det där, Wolf.” Rösten var stel.<br />
Wolf satte käften intill Luminosos ena öra och viskade:<br />
”Vet du, en gång, för några veckor sedan...”<br />
Där stannade han.<br />
”Vadå?” sa Luminoso.<br />
”Äsch, det var inget.”<br />
61
4.<br />
Georgina hoppar över<br />
Allsången – och<br />
hamnar på ett möte som<br />
förändrar hennes liv<br />
Dagen efter lämnade Georgina och Boxer in hinken med<br />
Boxers skit till Säkerhetsgeten på hans kontorshydda i<br />
närheten av Horneby torg. Han lovade att ombesörja<br />
säkerhetsklassad transport till slutförvaring. Efter att ha gått ut<br />
för att titta på solen, och noga ryckt i båda syskons horn, kunde<br />
han också ge det officiella beskedet att gödselutsläppet den här<br />
gången inte hade fått några konsekvenser.<br />
”Men gör inte om det!” sa Säkerhetsgeten med hård röst.<br />
”Ni grå djur måste faktiskt skärpa er!”<br />
På kvällen åt Georgina och Boxer som vanligt middag utanför<br />
sin hydda. Det låg getter utanför många andra hyddor<br />
också, av vilka en del åt hö medan andra bara vilade eller<br />
slickade sin päls. Två grå tjejgetter några hyddor bort kammade<br />
sina skägg. Man hörde ett bräkande här och ett bräkande där.<br />
Ett par killingar rullade runt och gnabbades med varandra.<br />
Det luktade get.<br />
En av Georginas och Boxers grannar, en svart tjejget som<br />
bodde tre hyddor bort tillsammans med sin bock, kom gående<br />
med sin svarta kanin i koppel. Hon stannade till framför<br />
syskonen.<br />
63
”Tjenis, läget?”<br />
”Jotack, hornen upp och klövarna ned”, svarade Georgina<br />
och log.<br />
Det tog några sekunder innan Boxer svarade med sin mörka<br />
och släpiga röst: ”Man lever i alla fall.”<br />
Den svarta geten släppte efter lite på kopplet, som hon hade<br />
i munnen, så hennes kanin kunde sniffa på Boxer.<br />
”Har du förresten hört om det ska komma regn snart?” frågade<br />
Georgina.<br />
”Nä. Alltså, jag menar, Väderbocken säger att torkan ska<br />
fortsätta.”<br />
”Åh nej.” Georgina noterade att den svarta geten behövde<br />
klövikyr.<br />
”Jag visste väl att eländet skulle fortsätta”, sa Boxer och<br />
suckade.<br />
”Det kunde varit värre”, sa den svarta tjejgeten. ”Fråga min<br />
kusin nere i Svansinge.”<br />
”Vadåra?” sa Georgina.<br />
”Hon har fått ett hemskt insektsangrepp på sin åker. Några<br />
skadedjur som äter upp bladen.”<br />
”Oh fy! Vet du vad, samma sak hände för Boxer och mig<br />
förra året!” sa Georgina. ”Det var förfärligt. Stackars din kusin.”<br />
Hon slogs av en tanke – tänk om hon skulle kunna ta lite<br />
betalt för att göra pälsvård, klövikyr och sånt på andra getter?<br />
Alltså redan nu, innan hon gått någon utbildning och blivit<br />
certifierad?<br />
”Ja. Hoppas insekterna inte sprider sig”, sa den svarta geten.<br />
Boxer hoppade in i diskussionen: ”Det gör de nog. Det går<br />
åt skogen.”<br />
”Äsch”, fortsatte grannen, och vände sig till Georgina igen.<br />
”Min kusin har lagt ett meddelande om saken i vargarnas tipslåda<br />
– de kommer säkert att skriva om det och varna andra.”<br />
”Men går det att skydda sig?”<br />
”Korna fixar nog en lösning.”<br />
”Ja det gör de nog.”<br />
”Nä, nu måste jag gå”, sa grannen. ”Allsången börjar snart.<br />
Det kommer en känd kvartett från Svansinge – min kusin<br />
64
säger att de är fantastiska, och så är de nominerade för nåt<br />
pris också.” Hon tittade frågande på Georgina och Boxer. ”Ska<br />
inte ni dit?”<br />
”Har getter horn?” sa Boxer. ”Ska bara äta klart.”<br />
Georgina såg plötsligt nervös ut. Hon tittade på sin bror och<br />
tvekade lite. ”Du Boxer...”<br />
Han vände sig mot henne. ”Jaaa?”<br />
Hon skrapade med ena klöven i marken och tittade ned.<br />
”Jag ... jag kommer nog inte med på Allsången idag.”<br />
Boxer ryckte till och stirrade på henne. ”VA? Ska du inte med?”<br />
”Nä, inte idag.”<br />
”Ska du inte gå på Allsången?”<br />
”Nä.”<br />
”Varför inte det om jag får fråga?”<br />
”Jag tänkte ... jag tänkte träffa en get.”<br />
Boxer fick något vasst i blicken. ”Du låter konstig. Det är<br />
inte Lisa va?”<br />
Georgina svarade inte.<br />
”Aha, du ska träffa en bock!”<br />
Georgina förblev tyst.<br />
”Är det Jens nu igen?”<br />
Georgina drog på det. ”Ja, jag tänkte titta över till honom<br />
faktiskt.”<br />
”Har ni bestämt träff när det är Allsång?” Boxer såg ut som<br />
om Georgina hade ätit upp en killing.<br />
Georgina spände blicken i sin bror och sa: ”Nä nu får du<br />
ändå ta och ge dig.”<br />
Boxer tittade bort. ”Jaha jaha. Lämna mig ensam bara, gör<br />
det du. Jag kan gå helt ensam till Allsången.”<br />
”Ska inte du börja dejta snart?” frågade Georgina.<br />
Han gav henne en lång irriterad blick utan att säga något.<br />
Georgina stoppade i sig det sista halmstrået på marken och<br />
gick in i hyddan. Dags att göra sig i ordning. Först kammade<br />
hon omsorgsfullt pälsen och skägget, sedan rengjorde hon sina<br />
klövar och polerade dem blanka med en bit mossa. Därefter dök<br />
hon ned i kistan och plockade fram hornvaxet, och med det<br />
polerade hon sina horn länge och väl tills de blänkte som glas.<br />
65
Nästa steg var att ta på sig ett halsband med röda eterneller<br />
och knyta en grön rosett i sitt skägg. Dock ändrade hon sig<br />
nästan genast och ersatte den gröna rosetten med en röd. Sist<br />
spände hon en liten tygpåse med torkad lavendel diskret bakom<br />
skägget, för väldoftens skull – det var tjejgetternas sätt att<br />
parfymera sig. Tandborstning hade verkligen behövts, men så<br />
utvecklade var getterna i Eklandet tyvärr inte, och eftersom<br />
alla var likadana på den punkten gjorde det inte så mycket.<br />
Sedan var det bara att grabba halsväskan och ge sig av.<br />
När Georgina kom ut ur hyddan hade brodern redan gett<br />
sig av. Hon kände ett sting av dåligt samvete, men snart tog<br />
tanken på Jens över. Han var mest vit men hade några små<br />
svarta partier på sidorna, och svart svanstipp. Oj vilken gullig<br />
svanstipp – Georgina fnissade till vid tanken. Hans päls var<br />
kort och sträv – väldigt bockigt – och kroppen var gudomligt<br />
vältränad.<br />
På väg till Jens passerade Georgina torget, där getterna<br />
strömmade till i rask takt för att vara med på Allsången. På<br />
scenen såg hon fyra vita bockar stå och sjunga upp sig, med<br />
banderollen ’Svansinge vitlobby’ hängande bakom. En ung<br />
grå bock tittade uppskattande på henne, men Georgina vände<br />
bort blicken. Hon tittade istället efter Boxer men såg honom<br />
inte. Lika bra det, tänkte hon, jag måste flytta bort från den<br />
förtidsförstruttade dysterbocken.<br />
Innan Georgina lämnade torget bakom sig ville hon se om<br />
debattartikeln om matbristen hade kommit upp, så hon gick<br />
fram till Skylten. Det var lite svårt att läsa på grund av skymningen,<br />
men det gick. På första raden stod:<br />
”Propaganda för gödsel bör förbjudas i lag”<br />
Georgina tyckte att det vore en bra idé att sätta stopp för<br />
solsläckarna. Varför skulle de få härja ohämmat och riskera<br />
allas framtid? Hon gick vidare till nästa rubrik på Skylten:<br />
”Insektsangrepp beror på bad”<br />
Det framgick av artikeln som följde att forskarugglan professor<br />
Balthazar hade kommit fram till att det allvarliga insektsangrepp<br />
som drabbat en del av Svansinges odlingar berodde<br />
på att någon get hade varit oansvarig nog att ta en simtur.<br />
66
Aha, så det var därför! Georgina kände ilska bubbla upp. Hur i<br />
farmors skägg kan någon dårget vara så osolidarisk och äventyra<br />
många andra getters skörd med ett komplett vansinnesdåd?<br />
Hon skakade på huvudet, och fortsatte läsa. Nästa rubrik<br />
lydde:<br />
”Grå djurs överdrivna andning skuld till pigmentbrist”<br />
Georgina läste hela den artikeln, och kunde konstatera att forskarugglan<br />
doktor Jennus hade gjort en viktig vetenskaplig upptäckt:<br />
Orsaken till att vita djur saknade färgpigment i pälsen,<br />
och därför var vita, var att de grå djuren andades för mycket.<br />
De roffade helt egoistiskt åt sig en massa syre i onödan, vilket<br />
gjorde att andra djur fick för lite syre, vilket hämmade deras<br />
pigmentuppbyggnad. Hos en del drabbade djur gick det alltså<br />
så illa att de blev helt färglösa – alltså vita.<br />
Georgina tittade ned i marken. Inte var det hennes avsikt<br />
att roffa åt sig en massa syre! Hon ansträngde sig att andas<br />
riktigt långsamt, och klart nedstämd fortsatte hon att läsa på<br />
Skylten. Nästa rubrik var:<br />
”Korna intensifierar arbetet för global gödselfri zon”<br />
Utmärkt, tänkte hon, korna är bra! Snabbt gick hon vidare<br />
till nästa rubrik:<br />
”Debattartikel: Skärp regelverket för skittransporterna till<br />
gruvan”<br />
Det kravet höll Georgina med om. Nästa rubrik löd:<br />
”Vargen Morgon guld nominerad för utmärkelsen Årets Hedersko”<br />
Det berörde henne inte. Sedan var det två artiklar till, men<br />
debattartikeln om matbristen var inte med. Lite märkligt,<br />
tänkte Georgina. Den som var så viktig. Men hon var säker<br />
på att den skulle komma nästa dag istället.<br />
Det hade blivit riktigt fullt på torget, och medan Georgina<br />
trängde sig förbi en massa getter som satt ned eller<br />
höll på att sätta sig hörde hon hur ‘Svansinge vitlobby’ drog<br />
igång. Efter att kvartetten hade genomfört en kort stepshow<br />
med klövarna som intro kom själva sången igång, och den<br />
började så här:<br />
67
Alla getter som är grå<br />
Bäst ni säger snabbt hej då<br />
För här ser ni vita djur<br />
Som ska sätta er i bur<br />
Ja vi hatar er så mycke’<br />
Vi ska slita er i stycke’<br />
Alla getter som är grå<br />
För er blir det snart ridå<br />
Georgina slutade lyssna. Hon kände sig nu ännu mera tyngd,<br />
och hon var verkligen ledsen för att hon som grå get förstörde<br />
så förhornat mycket. Hon ville verkligen bättra sig. Georgina<br />
suckade djupt.<br />
Det var skönt för henne när Allsången tonade bort i takt<br />
med att hon avlägsnade sig från torget. Hon kontrollerade den<br />
röda rosetten i skägget, och mycket riktigt hade den blivit sned<br />
i trängseln och dolde inte längre lavendelpåsen. När hon knöt<br />
om rosetten märkte hon att hennes klövar darrade lite. Det var<br />
för att hon närmade sig Jens hydda.<br />
Den skilde ut sig från de andra på grund av alla blommorna. Jens<br />
älskade blommor. På båda sidor om dörren växte gula rosor som<br />
var två getlängder höga, och hela varvet runt hyddan växte det röd<br />
krasse. En stor klematis – en klätterväxt – sände sina tentakler med<br />
massor av djuplila blommor ända upp till hyddans topp. Och så<br />
stod det en vårginst – en buske – mellan hyddan och Jens höförråd.<br />
Av naturliga skäl hade ytterst få getter några blommor runt<br />
sina hyddor, och Jens tvingades föra en ständig kamp för att<br />
behålla sina ouppätna. Året innan hade han en tidig höstmorgon<br />
kommit på en knarrig gammal getabock med att stå och<br />
mumsa på hans vårginst, vilket halverade busken. Bocken såg<br />
dock så mager ut att Jens inte hade hjärta att anmäla honom till<br />
Säkerhetsgeten. Så skamsen som knarrbocken hade varit när<br />
han blev avslöjad var nog risken ändå minimal för ett återfall<br />
i ’olaga betande’ – ett brott som i Eklandets straffskala låg<br />
mellan en och tre veckors tvångsarbete i den transportkedja<br />
som förde getternas skit till säker slutförvaring i gruvschaktet<br />
i norr. Busken hade fortfarande inte hämtat sig.<br />
68
Georgina funderade på att vända. Hon rättade till rosetten,<br />
stod och väntade i några sekunder, kliade sig på sidan och<br />
rättade till halsbandet. Så, plötsligt, gick hon raskt fram till<br />
dörren och skrapade med hornen mot den. Det var getternas<br />
sätt att knacka. Om de slog med hornen kunde de få ont i<br />
huvudet, och det ansågs ohyfsat att sparka på en dörr. Hennes<br />
hjärta bultade.<br />
Dörren öppnades, och där stod Jens och såg förvånad ut.<br />
”Nämen hej”, sa han. Han var som sagt mest vit, men med<br />
några svarta partier på sidorna, och hade kort sträv päls. Hornen<br />
var ovanligt långa.<br />
”Hej Jens”, sa Georgina snabbt. Hon skrapade med ena<br />
framklöven i marken. ”Jag... jag hade vägarna förbi. Tänkte<br />
säga hej bara.”<br />
”Jaha. Vad snällt.”<br />
Det blev tyst, och Georgina visste inte vad hon skulle säga.<br />
Hon började slicka sig på bringan – det är en nervös reflex hos<br />
getter. Ungefär som människor kan klia sig på näsan.<br />
”Kom in för all del!” sa Jens.<br />
”Tack!”<br />
Georgina steg in i hyddan, och Jens stängde dörren efter<br />
henne. Därinne var det mycket dunkelt och doftade rosor.<br />
En stor bukett av den sort som växte utanför dörren stod i en<br />
lervas på det runda träbord som fanns mitt i hyddan. Det var<br />
ovanligt att getter hade bord.<br />
”Det här är Sommar”, sa Jens och gjorde en gest med sitt<br />
ena framben.<br />
Först nu såg Georgina att det satt en tjejget vid bordet. Georgina<br />
blev stående, stirrande, med vidöppen mun.<br />
Tjejgeten var vit, hade lång päls, ljusblå rosett i skägget och<br />
dessutom en ljusblå rosett i varje horn. Hon satt på en pinnstol<br />
och höll i en trämugg.<br />
Georgina var chockad.<br />
”Och det här är Georgina”, sa Jens leende till Sommar.<br />
Sommar mönstrade Georgina från horn till klöv. Sedan sa<br />
hon långsamt och demonstrativt tydligt: ”Heeej, Georgina!”<br />
69
Jag är ingen killing! tänkte Georgina. Visste förresten inte<br />
getskrället att det är horigt med rosetter i hornen? Det visste<br />
minsann alla anständiga tjejgetter i Eklandet.<br />
Fyra stora, mörka getögon var nu riktade mot Georgina,<br />
som stod som fastfrusen. Sekunderna tickade medan hennes<br />
puls ökade. Hon ville säga något, vad som helst, men kunde<br />
inte röra munnen. De fyra ögonen kändes alltmer stirriga och<br />
Georgina började få panik. Så, äntligen, vaknade hon upp ur<br />
sin handlingsförlamning:<br />
”Hej!” fick hon ur sig.<br />
”Sommar är från Klövköping”, fortsatte Jens oberörd. ”Vill<br />
du ha lite mjölk, Georgina?”<br />
Hon svarade inte, så Jens hämtade en trämugg ur sin kista,<br />
tog en skopa och slevade över lite getmjölk från en trähink<br />
på marken. Han ställde muggen på bordet och tecknade åt<br />
Georgina att sätta sig ned.<br />
Hon la sin halsväska intill väggen och satte sig på en pinnstol<br />
av trä. Hon tog muggen och svepte den omedelbart – alltihop<br />
– och den stackars geten drack så fort att hon spillde på<br />
rosetten. Ständigt denna skäggrosett! Den utgjorde ett lika<br />
stort spillproblem för tjejgetterna i Eklandet som slipsar utgör<br />
för män i människornas värld. Man kan tycka att detta talade<br />
för att ändra normen och gå över till hornbaserade rosetter, och<br />
istället klassa skäggrosetter som horiga, men det var uppenbarligen<br />
inte något som hade föresvävat tjejgetterna i Eklandet.<br />
De var tyvärr inte normbrytande. Georgina bestämde sig blixtsnabbt<br />
för att hoppas att de andra inte märkt något.<br />
”Varsågod, sötnos”, sa Sommar och sträckte fram en näsduk<br />
av vit getull som hon snabbt dragit fram ur sin halsväska. Det<br />
kom en antydan till leende över Sommars mule – ett hånflin<br />
tyckte Georgina. Hon tog emot näsduken utan att säga tack och<br />
bestämde sig på stående klöv för att hata Sommar för all framtid.<br />
Det blev tyst, sånär som på ljudet av några killingar som<br />
bräkte uppspelt utanför hyddan. Sommar tittade på Jens med<br />
frågande min.<br />
”Vi kan lita på Georgina”, sa han, drack en klunk getmjölk<br />
och vände sig till Georgina med mycket allvarlig mule:<br />
70
”Sommar har berättat om hemska saker som hänt i Klövköping.”<br />
Georgina ryckte till, för hon förstod genast vad det handlade<br />
om. Getterna har börjat tappa hornen, och det var Boxers fel!<br />
Oh fy vad fruktansvärt!<br />
Sommar gav Georgina en lång blick, böjde sig fram mot<br />
henne och sa med mycket låg röst:<br />
”Alla är rädda i Klövköping. En tjejget och en getabock blev<br />
attackerade i natt.”<br />
Georgina blev väldigt förvånad. ”Attackerade?”<br />
”Ja. I mörkret. Gunnar och Greta. Gunnar hittades utanför<br />
sin hydda blodig med en massa bitmärken. Han hade varit på<br />
dass. Och Greta....”<br />
Sommar började andas häftigt, hennes ansikte förvrängdes,<br />
och snart kom en tår ur det ena ögat.<br />
”Greta, hon ... hon fick båda framben avbitna.”<br />
Georgina blev helt förfärad. Avbitna ben! Vad vidrigt. Vad<br />
ont det måste göra! Fy för alla förhornade solförmörkelser!<br />
Sommar började gråta. Jens flyttade sin stol närmare henne,<br />
la ena frambenet om hennes axel och strök henne ömt på<br />
sidan. Georgina rynkade spontant pannan men skärpte sig<br />
lika snabbt.<br />
”Men det är ju alldeles förfärligt”, sa hon. ”Vem gjorde det?<br />
Rånargeten dog ju i vintras!”<br />
Samtidigt som Georgina led förfärligt med de attackerade<br />
getterna plågades hon svårt av att se Jens visa en sådan ömhet<br />
gentemot Sommar. Georgina var väldigt besviken över det,<br />
men försökte hålla masken.<br />
Sommar grät nu för fullt. Hon langade upp ullnäsduk på<br />
ullnäsduk ur sin halsväska, torkade tårarna och stoppade sedan<br />
tillbaka näsdukarna. En sammanbiten Jens svarade på<br />
Georginas fråga:<br />
”Vi tror att det var de.”<br />
Georgina såg frågande ut. ”Vadå de? Vilka är de?”<br />
Hon funderade på hur den där geten utan framben skulle<br />
kunna ta sig fram i fortsättningen. Måste förmodligen använda<br />
getrollator resten av livet.<br />
71
Jens studerade henne i några sekunder, tittade sig omkring<br />
(vad det nu skulle tjäna till), böjde sig fram och viskade i hennes<br />
öra:<br />
”Vargar.”<br />
Va? tänkte Georgina. Vargar? De som kämpar för frihet<br />
och rättvisa! ”Såg inte de där getterna vem som gjorde det?”<br />
frågade hon.<br />
Nu hoppade Sommar in i samtalet igen. ”Nä, de kom bakifrån<br />
och det var mörkt”. Hon hade svårt att prata på grund<br />
av snyftningarna. ”Gunnar sa ... att de var två. Två djur av nåt<br />
slag. Det är det enda vi vet.”<br />
Sommar tog fram ytterligare en näsduk, torkade tårarna<br />
och fortsatte viskande:<br />
”De hade sagt saker förstår du, Gunnar och Greta.”<br />
Återigen fattade Georgina ingenting. ”Vadå sagt saker?”<br />
Hon funderade på om hon kunde besöka Gunnar och Greta.<br />
”Känsliga saker”, viskade Sommar. ”Nya saker. Gunnar och<br />
Greta hade stått på torget och sagt att vargarna tystar ned<br />
saker...”<br />
Georgina ryckte till, men Sommar fortsatte utan att märka<br />
det:<br />
”... och att vi skulle kunna få mycket mera mat om vi bara<br />
började använda gödsel, och att...”<br />
”Stopp där!” avbröt Georgina. ”Gödsel är jättefarligt. Solen<br />
kan slockna, och, och...”<br />
Hon var så upprörd att orden stockade sig. Hon tänkte i<br />
några sekunder och fortsatte sedan långsamt med en mycket<br />
allvarstyngd stämma:<br />
”Hörru Sommar, de där två getterna, de var desinformatörer!<br />
Fattar du inte det?”<br />
Sommar och Jens utbytte en blick.<br />
”Georgina, sötnos”, viskade Sommar. ”Lyssna noga, för nu<br />
ska jag berätta något viktigt för dig. Du har blivit blåst. Blåst<br />
som en bergsget i höststorm. Det där snacket om desinformatörer<br />
är kvalificerad getskit. Vakna upp!”<br />
Georgina var nu fullständigt och oåterkalleligt säker på att<br />
Sommar var en gigantisk idiot som världen hade varit avsevärt<br />
72
ättre utan. Georgina stirrade på det horiga getskrället, och<br />
sedan började hon skaka på huvudet. Mer och mer. Hennes<br />
min var mycket skeptisk.<br />
”Näää, näää, näää”, sa Georgina långsamt med bestämd<br />
röst, och betraktade sedan Sommar under tystnad i några sekunder.<br />
”Försök inte! Hur kan du säga något sånt? Desinformatörerna<br />
är...”<br />
Då hördes ett ljud alldeles utanför hyddan, som om någon<br />
tappade något på marken. Jens och Sommar stelnade till, och<br />
Georgina tystnade. De tre getterna blev sittande, väntande,<br />
lyssnande.<br />
Men inget hände. Efter en stund viskade Jens till Sommar:<br />
”Hur ska Greta klara sig nu, utan framben?”<br />
”Hon ligger hos Sjukgeten”, viskade Sommar tillbaka.<br />
”Kommer att överleva. Blödningen är stoppad.” Hon bet sig i<br />
underläppen och tittade ned. ”Men hon kommer aldrig mer att<br />
kunna gå. Uppfinnargeten har redan varit där och tagit mått<br />
för rollatorn.” Sommar brast ut i gråt igen.<br />
Återigen la Jens armen om Sommar, och det skar i själen på<br />
Georgina. Sedan blev det ännu värre, för Jens började slicka<br />
Sommars päls. Georgina blev yr av svartsjuka. Jens tittade ned<br />
i marken, och en tår letade sig från hans ena öga ned i skägget.<br />
”Jag fattar inte varför ni tror att det var vargar”, sa Georgina<br />
med vanlig röst.<br />
”Schhhhh”, sa Jens blixtsnabbt och tittade sig oroligt omkring.<br />
”Du måste viska, Georgina”, viskade han.<br />
”Men jag fattar”, viskade Sommar, som plötsligt återfått<br />
kontrollen över sig själv. ”Greta sa emot vargarna, och de kan<br />
inte tänka sig nåt värre!”<br />
”Men såg nån att det var vargar?”<br />
Sommar tittade på Georgina som om hon var ett får. ”Vilka<br />
andra skulle det vara?”<br />
Georgina hade inget bra svar.<br />
Jens muluttryck skiftade karaktär, från ledsen till arg. ”Jaag<br />
bliir såå förhornat arg...”, väste han lågt medan han strök sig<br />
med ena klöven över sitt skägg. ”Bita av benen. Hur i farmors<br />
skägg kan man göra något så hemskt?”<br />
73
Georgina tänkte att där hade han verkligen rätt. Inte ens<br />
desinformatörer förtjänade en så grym behandling. Jens öppnade<br />
och stängde sin mun utan att säga någonting, uppenbarligen<br />
i affekt, och andhämtningen blev alltmer häftig.<br />
Han lutade sig fram mot Georgina och viskade:<br />
”Georgina, jag ska berätta en sak. Vi är några stycken som<br />
har pratat i hemlighet ett tag om vargarnas lögner och sånt.<br />
Nu i farmors skägg får det vara nog. Vi måste sätta ned klöven!<br />
Intergetonalen ska ses imorgon. Kommer du med?”<br />
Georgina såg frågande ut. ”Intergetonalen? Vad är det?”<br />
”Kalla oss gärna Tvivlargetterna om du vill.”<br />
”Tvivlargetterna? Men vad är det ni tvivlar på?”<br />
Jens lät blicken gå från Georgina till Sommar och tillbaka,<br />
och viskade sedan mycket allvarligt:<br />
”Rätt mycket som har med vargarna att göra. Och korna.”<br />
Några sekunder gick, sedan fortsatte han:<br />
”Nå, kommer du med, Georgina?”<br />
Hennes ögon var stirriga och munnen vidöppen – man såg<br />
nästan hela den stora gettungan. Hon fingrade nervöst på sin<br />
röda rosett så den blev sned och doftpåsen skymtade fram.<br />
”Vi behöver alla krafter vi kan få. Och du är en ovanligt<br />
klok get”, sa Jens, tittade på henne med sina stoora svarta ögon<br />
som man kunde försvinna i (tyckte Georgina) och log med<br />
hela sin mule.<br />
Georgina blev mjuk i benen av att se honom göra sådär. Han<br />
var såå söt. Hon sneglade på hans jättebockiga korta sträva<br />
päls, den välbyggda kroppen...<br />
”Nå, kommer du?” frågade han igen.<br />
”Visst, jag är med!” kom det snabbt ur Georginas mun. I<br />
samma sekund undrade hon var orden kom ifrån.<br />
Jens sken upp. ”Bra, då är vi en till!” Han gjorde klöven upp.<br />
”Välkommen till Tvivlargetterna!” sa Sommar och log.<br />
”Kom till Klövköpings torg imorgon efter kvällshöet så hämtar<br />
jag er. Vi ska vara i jordkällaren borta vid min åker.”<br />
Det blev tyst i några sekunder. Sommar reste sig upp, hängde<br />
på sig halsväskan och sa: ”Och kom ihåg – säg inget till<br />
någon!”<br />
74
5.<br />
Vargarna har stor<br />
fest – och får<br />
prominent besök<br />
Lite senare samma kväll var det liv och rörelse bakom<br />
Klara Slott – alltså på den sida av slottet som vette mot<br />
sjön. Vargarna hade byggt muren runt slottsträdgården<br />
på ett sådant sätt att fästet för bron över till kornas ö inte syntes<br />
från det omgivande landskapet. Ingen get hade alltså kunnat se<br />
vad som nu skedde, även om geten mot förmodan hade strukit<br />
omkring runt vargarnas högborg.<br />
Mörkret höll på att falla. Hela vägen över gräsmattan, från<br />
slottsporten fram till brofästet, satt marschaller i små hållare<br />
med ungefär två varglängders mellanrum. Det var två parallella<br />
rader, så det bildades en gata kantad av eld.<br />
Ett väldigt klampande av tunga steg hördes från trävirket i<br />
bron. Det lät som om det var något mycket tungt med klövar<br />
som förflyttade sig i grupp. Något mycket tungt med klövar<br />
som skrattade och fnissade. Något mycket tungt med klövar<br />
som var uppspelt och förväntansfullt.<br />
Och det var precis vad det var. Korna var nämligen bjudna<br />
till vargarna på fest, för det fanns något att fira. Och för att<br />
manifestera sin samhörighet med vargarna hade alla kor spänt<br />
en mask för sitt ansikte med bilden av ett vargansikte.<br />
75
Fyra vargar stod vid brofästet med varsin rund silverbricka<br />
med drinkar på. De stod förstås på bakbenen, och de var väldigt<br />
upptaggade, och vände titt som tätt huvudet mot månen och<br />
ylade. Då smattrade de också med sina svansar mot marken<br />
så att dammet yrde, vilket man dock inte såg på grund av det<br />
tilltagande mörkret.<br />
Intill brofästet låg en kaj där tre gamla galärer låg förtöjda,<br />
och även de var prydda med marschaller längs relingen. Båtarna<br />
utgjorde en kvarleva från den tid när Eklandet hade allmän<br />
värjplikt, något som gick ut på att alla svarta djur hjälptes åt<br />
att försvara landet mot eventuella angrepp från fientliga djurflockar.<br />
Korna hade sedan bestämt att den allmänna värjplikten<br />
skulle avskaffas, eftersom det var enklare att helt enkelt prata<br />
sunt förnuft med djurflockarna om de anfaller. Dessutom<br />
hade pälsfärgsmunistern påpekat att det var ett slags förtryck av<br />
främst de vita djuren, men även av de bruna och grå, att de inte<br />
tvingades göra allmän värjplikt precis som de svarta. Alla värjor<br />
var nu insamlade och sänkta i den lilla sjön, men galärerna hade<br />
blivit kvar och hamnat hos vargarna. Ja, du vet, vargarna hade<br />
ju väldigt goda förbindelser med korna.<br />
På gräset vid sidan av slottsporten satt 24 prydliga vargar på<br />
ett podium av trä och spelade och sjöng. Det var Ulvsymfonikerna.<br />
Precis när den första kon tog klivet från bron över till<br />
vargarnas gräsmatta stämde orkestern upp ’Några vargar syns<br />
på Klara’. Lustigt nog slumpade det sig så att den hade samma<br />
melodi som människornas ”Fjäriln vingad syns på Haga”. Så<br />
här dånade den mäktigt ackompanjerade sången:<br />
Några vargar syns på Klara<br />
mellan ekars löv och snår<br />
kämpar på och vill förklara<br />
hur man rätta vägen går<br />
Kvalitetsinformationen<br />
håller djuren på rätt spår<br />
så vi räddar nog nationen<br />
så att ingen dåligt mår<br />
76
Ja vi är en stor gemenskap<br />
alla djur i ekars land<br />
och vi bygger vår kamratskap<br />
på förtroeliga band<br />
För med rättvisa och frihet<br />
ger vi djuren harmoni<br />
Därför känner alla närhet<br />
och med vargar sympati<br />
Sången hade skrivits av Wolf. Den var hans största hit och hade<br />
blivit något av vargarnas officiella sång. Faktum är att det var i<br />
samband med framgångarna kring ’Några vargar syns på Klara’<br />
som Wolf hade blivit ihop med Morgon guld och lite senare<br />
medlem av Rådet.<br />
Då och då reste sig en av trumpetvargarna upp, höjde sitt<br />
blanka instrument mot månen och spelade med slutna ögon<br />
och buktande kinder ett lidelsefullt solo. Wolf stod i dunklet<br />
ganska nära galärerna tillsammans med Kvällsmurvla, smuttande<br />
på en sejdel mjöd och betraktade skådespelet. Hans känslor<br />
var tudelade. Å ena sidan var han närmast sjuk av avund<br />
när han såg trumpetvargarna spela solo, å andra sidan var han<br />
väldigt stolt över att det var just hans sång som fick utgöra<br />
välkomsthälsning när rikets styrande kom på besök.<br />
När Ulvsymfonikerna stämde upp ’Några vargar syns på<br />
Klara’ kastade sig Kvällsmurvla om halsen på Wolf och pussade<br />
honom som en tok över hela ansiktet. Just då kändes det<br />
väldigt bra att vara Wolf. Sedan höll de varandra i tassen. Då<br />
och då vände sig Wolf mot Kvällsmurvla och gav henne en<br />
puss på käften.<br />
Hon var vrålsexig den kvällen tyckte Wolf. För det första<br />
hade hon färgat hela sin vita päls svagt rosa – bara det gav<br />
honom andningssvårigheter. Hon hade också en gyllene rosett<br />
om halsen, flera halsband med röda eterneller och dessutom<br />
stora röda fjädertofsar i öronen. Wow! Wolf blev alldeles matt<br />
när han tittade på henne, vilket han titt som tätt gjorde i smyg,<br />
eftersom hon kunde bli irriterad av att bli betraktad. Om du<br />
undrar var Ulvo höll hus så är svaret att alla vargungar var i<br />
77
Krubban, som denna kväll hade extraöppet. Pedagogvargarna<br />
missade alltså festen.<br />
Korna med sina vargmasker på sig vällde in på gräsmattan,<br />
en efter en, med de vita djuren i främsta ledet. De gick på bakbenen,<br />
och de som hade en tam kanin bar den på ena axeln.<br />
Inifrån slottet dök fler vargar upp, även de på bakbenen. Varje<br />
ko tog sig an en varg, la ena frambenet över axeln på vargen och<br />
tillsammans följde de ljusgatan mellan raderna av marschaller<br />
mot slottsporten. Den skarpögde kunde trots dunklet se att<br />
många av ko/varg-paren tisslade, tasslade, gestikulerade och<br />
skrattade. Tisslandet, tasslandet och skratten hördes dock inte,<br />
för allt dränktes av orkestern.<br />
Ulvsymfonikerna avslutade Några vargar syns på Klara, och<br />
det blev tyst. Alla tittade mot scenen, för de anade vad som<br />
skulle komma. Mycket riktigt – orkestern stämde upp den lilla<br />
sångsnutt som alla väntat på (du som varit i ett tyskt öltält vet<br />
vad det handlar om):<br />
Vi skålar, vi skålar, för ge-men-ska-pen<br />
Vi skålar, vi skålar, för ge-men-ska-pen<br />
Över hela gräsmattan höjde vargar och kor glas av olika sorter,<br />
tittade varandra i ögonen och sa högtidligt:<br />
”För vår gemenskap!”<br />
Även medlemmarna i Ulvsymfonikerna tog upp varsitt glas<br />
från scengolvet, i de flesta fall en sejdel mjöd, och drack en<br />
klunk. Alla utom Symfonivargen själv, en parant och ovanligt<br />
lång vit hona som inte längre var så ung. Hon var nämligen<br />
absolutist. Man skulle ju kunna tycka att hon i alla fall hade<br />
kunnat hålla sig med ett glas Harlösa eller något annat alkoholfritt,<br />
bara för att kunna delta i skålandet, men hon ogillade<br />
allt som inte strikt hörde till utövandet av musik. ”Musik ska<br />
vara ren”, brukade hon säga, och det var på nåder som hon<br />
lät sina orkestermedlemmar dricka något på scen över huvud<br />
taget. Efter varje framträdande kontrollerade hon deras glas,<br />
och den som inte hade minst två tredjedelar av innehållet kvar<br />
fick problem.<br />
78
En gång, det var för 20-30 månvarv sedan, hade en flöjtvarg<br />
försökt föra henne bakom ljuset genom att fylla på sitt nästan<br />
urdruckna glas med en liten vattenflaska precis före inspektionen.<br />
Symfonivargen hade dock redan i början av spelningen<br />
noterat hans skuldmedvetna uppsyn, börjat iaktta honom lite<br />
extra och då sett att han smusslade med något nere vid tassarna.<br />
Flöjtvargen åkte ut ur orkestern med käftarna före, och<br />
sedan dess hade ingen musikvarg vågat sig på det knepet – eller<br />
något annat knep heller för den delen.<br />
Ulvsymfonikerna började spela igen, och Wolf betraktade<br />
Symfonivargen där hon stod på bakbenen och dirigerade orkestern<br />
med sina två framben. Hon var mager, ja faktiskt på<br />
gränsen till senig, hade hårda ansiktsdrag och ett smalt blått<br />
halsband som enda utsmyckning. Därtill monokel. Wolf hade<br />
respekt för henne.<br />
”Tror du hon gillar mig när vi ses?” viskade han till Kvällsmurvla.<br />
Hon kunde inte svara på en gång, eftersom hon just var i<br />
färd med att stoppa in en rejäl laddning tobak i sin stora käft.<br />
Wolf passade på att gå bort till slottsbaren och hämta en ny<br />
mjöd – man får ju passa på när det är gratis, tänkte han. När<br />
han kom tillbaka klatschade Kvällsmurvla sina framtassar lätt<br />
mot varandra för att göra sig kvitt tobaksresterna,och det luktade<br />
tuggtobak. Wolf tog en klunk från sin sejdel.<br />
”Vad tror du?” viskade han.<br />
”Om vadå?”<br />
”Om Symfonivargen?”<br />
”Hon gillar dig nog. Men det är viktigt att du är beredd<br />
om hon ber dig provspela. Man får bara en chans hos Symfonivargen,<br />
vet du.”<br />
Wolf nickade och tog en klunk mjöd.<br />
”Hur har det gått med övandet?” viskade Kvällsmurvla.<br />
Wolf svarade inte; istället började han gunga med huvudet<br />
i takt med musiken, allt medan han betraktade Ulvsymfonikerna.<br />
”Hur går det med övandet?” frågade Kvällsmurvla igen med<br />
lite högre röst.<br />
79
”Jo bra”, sa Wolf väldigt snabbt, varpå han genast tog en<br />
klunk och fortsatte titta på orkestern.<br />
Men Kvällsmurvla tittade strängt på honom. ”Du skulle<br />
ha övat igår kväll”, sa hon hårt. ”Men jag har hört att du<br />
bara satt och bälgade i dig mjöd tills du somnade på golvet<br />
i matsalen.”<br />
Wolf svarade inte.<br />
”För tusen varulvar, Wolf-Gang Amadeus, skärpning va!”<br />
Han tittade ned.<br />
”Äh du va, vad är det med dig egentligen?” frågade Kvällsmurvla<br />
argt.<br />
Wolf mumlade något ohörbart medan han fortsatte att titta<br />
ned i marken.<br />
”Jag hör inte, vad sa du?” sa Kvällsmurvla.<br />
Han tittade upp. ”Hon är så sträng. Och så är hon vit.”<br />
”Snackar du om Symfonivargen?”<br />
”Ja. Jag är nervös.”<br />
”Nervös?” Det låg förakt i Kvällsmurvlas röst. ”Vad är det<br />
för skit som kommer ur dina käftar. Är du hanne eller inte?”<br />
Wolf svarade inte.<br />
”Nu gör du så här”, sa Kvällsmurvla hårt. ”Du tränar trumpet<br />
som en rabiessmittad varulv. Och så ser du till att komma<br />
med i Ulvsymfonikerna. Inga men. Och ingen dricka. Och så<br />
fortsätter du att öva som förryckt. Och gör kometkarriär. Blir<br />
förstetrumpetare. Berömd. Ordförande i Rådet. Och får en<br />
oljemålning gjord av dig i Stora Rådssalen. Du går i farsgubbens<br />
fotspår. Och så tjänar du hinkvis med kastanjer, så du<br />
kan överraska mig med presenter, resor och fina baler. En sån<br />
hanne vill jag ha, fattar du?”<br />
Wolf vände sig mot sin tikvän med nervositet i blicken, men<br />
då sprack Kvällsmurvla oväntat upp i ett jättestort leende. Det<br />
fick Wolf att pusta ut.<br />
”Jag vill SÅÅ gärna göra dig nöjd”, sa han och log. Kvällsmurvla<br />
plutade demonstrativt med läpparna, och Wolf uppfyllde<br />
hennes önskan. Det pirrade i magen på honom, så som<br />
det alltid gjorde när han kysste Kvällsmurvla. Att hon smakade<br />
tobak bekom honom inte.<br />
80
Både korna och vargarna hade gjort sig väldigt fina till festen.<br />
Korna hade satt rött lack på sina horn, och de hade hjälpt<br />
varandra att göra flätor av sina svansar. En del kor hade färgat<br />
svansen med svanstoning, i de flesta fall rött men även rosa<br />
förekom. De flesta bar halsband gjorda av sommarblommor i<br />
starka färger – antingen eterneller eller färska sommarblommor.<br />
Vargarna hade lite andra skönhetstraditioner. De flesta tikar<br />
hade rosett runt halsen, och många hade precis som Kvällsmurvla<br />
röda fjädertofsar som stack upp från öronen. Det senare<br />
var sista ylet bland tikarna och syftade till att visa deras stora<br />
solidaritet med de stackars fåglarna, som ju tvingades sova<br />
stående. En vit varg vid namn Edelvita hade nyligen upptäckt<br />
denna förfärliga orättvisa, och så gott som alla tikar på slottet<br />
blev på kort tid behjälpliga i solidaritetsaktionen. De mest koketta<br />
av tikarna hade likt Kvällsmurvla färgat sin päls. De flesta<br />
som gjort det hade dock inte satsat på enfärgad infärgning utan<br />
målat gula och svarta ränder på sina sidor. De förnekade att<br />
syftet var att efterlikna tigrar.<br />
Som du förstår var det alltså en makalös syn när ko/varg-paren<br />
till Ulvsymfonikernas mäktiga toner gick på bakbenen<br />
längs ljusgatan, in genom den välvda slottsporten, längs en<br />
stenkorridor med brinnande facklor på väggarna och sedan in<br />
i den överdådiga Spegelsalen.<br />
Ja, en sådan hade vargarna byggt åt sig. Ingen utanför gruppen<br />
av vargar och kor visste dock att den fanns. Syftet med<br />
Spegelsalen och dess väldiga speglar var, sa vargarna, att lättare<br />
kunna granska varandra, ingående, från alla håll samtidigt.<br />
Just intern granskning och självkritik ansågs vara oerhört viktig<br />
för att kunna producera högstående kvalitetsinformation<br />
och nå framgång i kampen för frihet och rättvisa i Eklandet.<br />
Att friheten och rättvisan var så stor var huvudsakligen vargarnas<br />
förtjänst, ansåg dessa. Lite kossornas också, förstås.<br />
Det fanns tyvärr en del mindre skönhetsfläckar i Eklandet,<br />
det gick inte att förneka. Men om alla bara gjorde som vargarna<br />
sa så skulle snart även de elimineras, och Eklandet skulle<br />
bli det perfekta landet. Det var vargarna övertygade om, och<br />
korna tyckte likadant.<br />
81
Den mycket långa Spegelsalen hade inte bara väggarna<br />
täckta av speglar utan även taket. Längs med långsidorna stod<br />
statyer i guld och silver. I taket hängde tre jättelika kristallkronor<br />
med vardera 144 stearinljus. Ena långsidan hade stora<br />
höga fönster med små blyinfattade glasskivor, men just nu kom<br />
förstås inget ljus in genom dem utan det var kristallkronorna<br />
tillsammans med ett stort antal facklor på väggarna som stod<br />
för belysningen. Därför var det ganska dunkelt.<br />
Vid den ena kortväggen fanns en scen, och över den hängde<br />
en baldakin med vargarnas vapen invävt – röda käftar mot<br />
svart bakgrund, som du vet. På väggen ovanför baldakinen<br />
satt en fullmåne av silver, och stor var den – en dryg varglängd<br />
i diameter. Golvet var inte av sten, vilket var det vanliga på<br />
Klara Slott, utan av vackert slipad parkett. Ekparkett, förstås.<br />
När alla festdeltagare, såväl rovdjur som idisslare, hade gått<br />
in packade Ulvsymfonikerna ute på gräset snabbt ihop sina<br />
instrument och förflyttade sig in till Spegelsalen. Där tog de<br />
plats på scenen under baldakinen och fullmånen, och snart<br />
smektes salen av ljuva strofer.<br />
Alla djur tog plats vid de väldigt långa festborden, som var<br />
täckta av vita dukar med diskreta, lite glansiga, broderier som<br />
visade vargar utförande olika aktiviteter. Rädda världen, och<br />
lite sådant. Ett stort antal trearmade silverkandelabrar med<br />
brinnande ljus stod utplacerade på borden. Det var stimmigt<br />
i salen och sorlet var högt.<br />
Plötsligt slutade Ulvsymfonikerna att spela och en av trumpetvargarna<br />
reste sig upp. Det blev tyst och alla tittade på<br />
trumpetvargen, en ståtlig vit hanne. Efter att ha väntat i kanske<br />
10 sekunder höjde han sakta sitt instrument, lät blicken<br />
svepa över festdeltagarna, fyllde sina lungor, förde trumpeten<br />
till käften och blåste en högtidlig fanfar. Från instrumentet<br />
hängde ett svart standar med vargarnas röda vapen.<br />
Precis när fanfaren klingade ut öppnades ett dörrpar mitt<br />
på salens ena långsida, den utan fönster, och in trädde en rad<br />
serveringsvargar klädda i en slags säregna svarta och vita förkläden.<br />
Om en människa hade varit på plats hade nog han eller<br />
hon fått associationer till frackar. Serveringsvargarna gick på<br />
82
akbenen, förstås, och bar varsin silverbricka som var betydligt<br />
större än de silverbrickor som tidigare använts för drinkarna.<br />
Vargarna och korna fick olika mat. För vargarna serverades<br />
honungsglaserad vitlöksgnuggad helstekt duva som förrätt,<br />
hjortblodsmarinerad vitvinsflamberad rådjurskidsnjure som huvudrätt<br />
och sirapssötad fårhjärtspudding med mandelflarn som<br />
efterrätt. För korna serverades brylerad getostsufflé med solrosfrön<br />
som förrätt, olivoljeindränkt grillad sommarhöensilage på<br />
en bädd av klöverblad som huvudrätt och fermenterade gräddindränkta<br />
ölandstoksblommor med honungsstänk som efterrätt.<br />
När alla fått mat på de extrastora festtallrikarna av silver<br />
reste sig Morgon guld upp, riktade nosen mot taket och lät:<br />
”YYYYYYYYYL”<br />
Sorlet upphörde och allas blickar vändes mot henne.<br />
”Kära kossor”, ropade hon. ”Och kära medvargar. Vi samlas<br />
här ikväll för att manifestera vår gemenskap. Och för att vi har<br />
något att fira.”<br />
Ett oväsen bröt ut – korna råmade och vargarna ylade.<br />
Morgon guld väntade på att det skulle bli tyst. Det blev det<br />
inte, men efter en stund blev det i alla fall något sånär lugnt,<br />
och hon fortsatte. Rösten var lite högre än förut:<br />
”Som ni alla vet har vi fått problem i vårt land på senare tid.<br />
Problemet heter desinformatörer.”<br />
Vargarna började yla och korna råma igen, nu kraftigare än<br />
förut. Morgon guld väntade tills det lugnat ned sig igen:<br />
”De sprider hittepå! De säger hemska saker. De säger att<br />
gödsel inte är farligt och att gråa djur ska få härja fritt. Och att<br />
det är ofarligt att simma! Det kan vi inte acceptera! Vi måste<br />
rädda landet! Ja, inte bara landet, hela världens framtid står<br />
på spel! Vi måste värna SANNINGEN och KVALITETSIN-<br />
FORMATIONEN!”<br />
Ett jubel steg mot taket, och någon inledde en talkör som<br />
snabbt spred sig och växte i styrka:<br />
”KVALITET - KVALITET - KVALITET - KVALITET<br />
- KVALITET - KVALITET”<br />
Varenda djur i salen deltog i skanderandet, för full hals.<br />
Om du bara visste hur genomträngande en koröst är. Tänk<br />
83
dig då massor.... Men Morgon guld höjde sin ena framtass och<br />
äskade tystnad igen. Hon fortsatte med en teatralisk stegring<br />
av rösten:<br />
”Vår duktiga spaningsvarg har lyckats identifiera vad vi tror<br />
är de ledande desinformatörerna. Och de goda nyheterna är:<br />
De har fått sig en läxa de sent ska glömma. Jag vågar säga er,<br />
kära festdeltagare, att DET ÄR INTE SANNOLIKT ATT<br />
DE NÅGONSIN KOMMER ATT SPRIDA LÖGNER OCH<br />
HAT IGEN!”<br />
Nu uppstod ett larm som översteg allt tidigare. Alla kor råmade<br />
så deras köttiga kroppshyddor vibrerade, och alla vargar<br />
vände sina huvuden mot taket och ylade så kristallkronorna<br />
klirrade. Några ljus slockande av vinddraget. Strax började en<br />
riktigt fet ko smattra med frambenen mot bordet, och snart<br />
hade alla tagit efter, såväl gräsätare som rovdjur. Detta skedde<br />
utan att råmandet och ylandet minskade i styrka. Ojojoj vilket<br />
oväsen det var.<br />
Morgon guld satte sig ned varpå Konstantina reste sig upp.<br />
Det tystnade genast i salen. Hon blickade ut över de förväntansfullt<br />
tittande djuren, och de rödlackerade hornen lyste i<br />
den närbelägna kandelaberns sken. Överbestämmarkon tog<br />
till orda, och talade långsamt och högtidligt:<br />
”Kära vargar! Å alla kors vägnar vill jag först och främst<br />
tacka er för den stora gästfrihet ni visar oss ikväll. Det är som<br />
alltid med stor glädje vi besöker er på Klara Slott. Men idag är<br />
glädjen större än vanligt.”<br />
Konstantina viftade bort en fluga från rumpan med sin<br />
flätade och rödfärgade svans, och fortsatte sedan:<br />
”Som vår vän Morgon guld så korrekt påpekade har vårt fina<br />
land drabbats av ohyra. Lögner, myter och annat hittepå sprids<br />
utan skam av ett litet antal illvilliga och hatiska medborgare.<br />
Det rör sig om getter, och inte oväntat främst grå sådana. Dessa<br />
grå-snor...”<br />
Här blev Konstantina avbruten av en grupp vita djur nära<br />
scenen, både kor och vargar, som drog igång en talkör:<br />
”GRÅSNOR – GRÅSNOR – GRÅSNOR – GRÅS-<br />
NOR – GRÅSNOR – GRÅSNOR”<br />
84
Konstantina väntade, och efter en stund dog talkören ut.<br />
Hon fortsatte, fortfarande lika högtidligt:<br />
”Jo, alltså, dessa desinformatörer måste bort. De utgör löss<br />
i vår fana. Vi måste få tillbaka det samhälle vi hade förut,<br />
där alla lever i harmoni med varandra, tycker vettiga saker<br />
och har förtroende för kor och vargar. Ett samhälle präglat av<br />
solidaritet och konsensus. Ett samhälle där de rätta tankarna<br />
inte utmanas. Ett samhälle utan solsläckare, gråkramare, simningslobby<br />
och andra ondskefulla inslag.”<br />
Konstantina gjorde en paus och tittade ut över de andäktigt<br />
lyssnande djuren. Wolf passade på att ge Kvällsmurvla en puss.<br />
Hans mjödsejdel var urdrucken, men till hans stora glädje uppmärksammades<br />
detta dilemma av en svart ko, som sa sig bara<br />
dricka mjölk och därför gav Wolf sin mjöd. Konstantina fortsatte:<br />
”Och för detta har våra kära vänner vargarna gjort en fantastisk<br />
insats! Särskilt duktiga har de vita vargarna varit!”<br />
Hon avbröts av ett enormt jubel. Kvällsmurvla hoppade<br />
jämfota så svansen viftade samtidigt som hon ylade, vilket<br />
fick den lustiga effekten att ylandet svajade i takt med hoppen.<br />
Efter en liten stund lugnade det ned sig tillräckligt mycket för<br />
att chefskossan skulle kunna fortsätta:<br />
”Som tack för vargarnas insats kommer jag att lägga fram ett<br />
nyskrivet förslag på Kokongressen om införande av ett särskilt<br />
vargstöd, som ska betalas ut till er vart tolfte månvarv. Med<br />
detta vill vi säkerställa en hållbar fortsättning på det djup och<br />
den mångfald som så länge har präglat er enastående kvalitetsinformation.”<br />
Ett våldsamt jubel, råmande och ylande bröt ut igen, och<br />
det smattrades med framben och svansar. En vit ko – det var<br />
för övrigt en av dem som startat talkören – råmade så häftigt<br />
att det sprutade halvt idisslat hö ur hennes mule och landade<br />
på grannkons rumpa och svans, varvid grannkons svanstoning<br />
blev förstörd. Som tur var märkte grannkon inte det i<br />
den allmänna villervallan. Konstantina satte sig ned med ett<br />
mycket stort leende över mulen, och hennes bordsgrannar på<br />
båda sidor – taktikmunistern och Morgon guld – lutade sig<br />
mot henne och viskade saker i hennes öra. Säkerligen beröm.<br />
85
Nu reste sig den vita vargen Edelvita upp. Vit och vit förresten<br />
– i vanliga fall var hon visserligen det, men nu var hon<br />
tigerrandig. Du vet varför.<br />
Edelvita var inte bara medlem av Rådet, hon var också rovdjurens<br />
klubbmästare. Alltså festledare. Efter att ha njutit en<br />
kort stund av jublets sötma med ett mycket stolt leende över<br />
sina käftar öppnade hon en liten väska av svart skinn som hon<br />
hade om halsen. Ur den plockade hon fram ett cylinderformat,<br />
rött föremål ur vars ena kortsida det stack ut en liten tråd. Hon<br />
gjorde ett tecken med sitt ena framben, vilket föranledde en<br />
väntande fackelvarg klädd i det där frackliknande förklädet att<br />
börja gå mot henne med en brinnande fackla, dock av avsevärt<br />
mindre modell än de facklor som satt på slottets väggar.<br />
Fackelvargen höll fram elden mot Edelvita, som med viss<br />
möda lyckades tända på stubinen utan att bränna sina tassar<br />
och utan att hela smällaren exploderade på en gång. Snabbt<br />
slängde hon pjäsen på golvet, där den låg och fräste i några<br />
sekunder innan SMÄLLEN kom.<br />
Det blev omedelbart knäpp tyst i Spegelsalen. De djur som<br />
satt närmast tog sig för öronen, vilket naturligtvis var för sent.<br />
Det luktade krut och ett litet rökmoln spred sig långsamt upp<br />
mot kristallkronorna. Alla djur tittade på Edelvita. Kvällsmurvla<br />
började applådera hysteriskt, men slutade tvärt när hon<br />
märkte att hon inte fick några efterföljare.<br />
Edelvita klev upp på bordet i två snabba kliv, lyckades precis<br />
undvika att välta en kandelaber, och ropade det högsta hon<br />
kunde:<br />
”Vi har stoppat desinformatörerna! Vi har anledning att fira!<br />
Och som start på det har jag glädjen att presentera en musikalisk<br />
överraskning från våra vänner getterna. Det är, mina<br />
kossor och vargar...”<br />
Hon tittade ut över församlingen och höll djuren på halster<br />
en liten stund innan hon fortsatte:<br />
”.... inga mindre än det nya stjärnskottet SVANSINGE<br />
VITLOBBY!”<br />
Det bröt ut ett väldigt jubel i Spegelsalen. Några vita djur,<br />
både kor och vargar, som satt tillsammans nära scenen började<br />
86
opa ”Vit lobby”, och snart hade en talkör uppstått som alla<br />
djur – oavsett färg – deltog i:<br />
”VIT LOBBY – VIT LOBBY – VIT LOBBY – VIT<br />
LOBBY – VIT LOBBY”<br />
När det lugnat ned sig hade Ulvsymfonikerna lämnat scenen,<br />
och under den svart/röda baldakinen stod istället fyra<br />
vita getter som lyste av självförtroende. De gjorde sitt vrålcoola<br />
steppintro med klövarna, och sedan ekade det av sång i salen.<br />
Jag tror du känner igen inledningen, men om du tittar efter<br />
lite noggrannare ser du att Svansinge Vitlobby hade anpassat<br />
låten efter det här speciella tillfället:<br />
Alla getter som är grå<br />
Gråa vargar likaså<br />
Och så kossor som är grå<br />
Bäst ni säger snabbt hej då<br />
För här ser ni vita djur<br />
Som ska sätta er i bur<br />
Ja vi hatar er så mycke’<br />
Vi ska slita er i stycke’<br />
Alla getter som är grå<br />
Gråa vargar likaså<br />
Och så kossor som är grå<br />
För er blir det snart ridå<br />
87
6.<br />
Georgina blir ovän<br />
med Boxer – och<br />
forskarugglorna har<br />
fly-in<br />
Dagen efter gick det mycket långsamt för Georgina när<br />
hon stretade fram längs byvägen med sina vattenhinkar.<br />
Hon var i sin egen värld, helt uppfylld av tankar<br />
på det som hänt kvällen innan. Hon tänkte både på Sommar<br />
och vilken relation den haggan egentligen hade till Jens, och på<br />
Tvivlargetterna och det förestående mötet med dem. Dessutom<br />
var hon uppspelt inför att äntligen få komma till Klövköping.<br />
Boxer blev otålig och gick i förväg, vilket innebar att han<br />
hann med tre bevattningar på samma tid som systern hann<br />
med två. För det var han rejält sur.<br />
Två gånger frågade han vad det var med henne, men Georgina<br />
sa bara att hon hade hornvärk. Efter ytterligare någon timme<br />
frågade Boxer ännu en gång, och fick återigen samma svar.<br />
”Nä nu får du lägga av”, sa han släpigt. ”Jag har fortfarande<br />
inte kommit över att du hoppade över Allsången igår, och nu<br />
ljuger du också!”<br />
”Tro det då!” sa Georgina trotsigt.<br />
Boxer tömde en hink vatten på åkern – det var nummer två<br />
av de hinkar han haft på hornen och därmed var det dags att<br />
89
trava till torget igen. Men istället ställde han ned båda hinkar,<br />
betraktade sin syster med barsk min och sa:<br />
”Georgina, jag ser på dig när du ljuger.”<br />
Hon såg ett litet ogräs som var på väg upp intill de riktiga<br />
plantorna, och nafsade snabbt i sig det utan att säga någonting.<br />
Boxer viftade bort en närgången humla. ”Det här började<br />
när du var hos Jens igår. Vad var det som hände där egentligen?”<br />
Georgina slickade pälsen under tystnad.<br />
”Har han skadat dig? Har han det, va? Säg! I så fall ska jag<br />
stånga honom till månen!”<br />
Georgina skakade långsamt på huvudet.<br />
Boxer suckade djupt. ”Okey, nu bär jag inte en endaste förhornad<br />
hink mer förrän du berättar vad det är.” Han la sig ned<br />
på marken och började demonstrativt slicka sin päls, han också.<br />
Först stod hans syster tjurigt kvar och väntade. Emellertid<br />
visst hon ju hur makalöst envis Boxer kunde vara när han var<br />
på det där humöret, så efter en liten stund gav hon faktiskt upp.<br />
Hon la sig intill honom och berättade kort om vad Sommar<br />
sagt om attackerna i Klövköping, om Tvivlargetternas möte<br />
och att hon skulle vara med på det. Precis när hon sagt det<br />
kom hon på att hon ju hade lovat att inte säga något till någon,<br />
och blev förfärad, men så tänkte hon att det nog inte räknades<br />
med hennes egen bror.<br />
Först var Boxer tyst. Han bara stirrade rakt framför sig, in i<br />
oändligheten. Så började han tugga långsamt utan att ha något<br />
i munnen, och då visste Georgina vartåt det barkade.<br />
”JAG ÄR CHOCKAD!” skrek Boxer.<br />
Det var tyst i några sekunder.<br />
”FATTAR DU VAD DU HAR GJORT?” Boxer darrade.<br />
Georgina tittade bort.<br />
”DU HAR BEBLANDAT DIG MED DESINFORMA-<br />
TÖRER OCH SOLSLÄCKARE!” Det var eld i hans blick.<br />
”DE HATAR OSS OCH FÖRSTÖR VÅRT LAND!”<br />
Boxer gjorde en paus, varpå han sänkte rösten och sa lite<br />
vänligare:<br />
”Georgina, du är min syster, jag vill ditt bästa. Fattar du inte<br />
hur fel det där är? Och farligt!”<br />
90
Hon vände sig mot honom, drog på det lite, och sa sedan<br />
mycket lågt:<br />
”Jo.”<br />
Boxer fortsatte ändå:<br />
”De där lögnarna förgiftar vårt samhälle. De vill få hornen<br />
att lossna på oss, och de vill att oskyldiga getter ska bli uppätna<br />
av sjöodjuret. De hatar oss! Jag vet nog hur de tänker. Vargarna<br />
har skrivit massor om det där!”<br />
Georgina visste att Boxer hade rätt. Det retade henne lite,<br />
för ingen lillasyster vill bli tillrättavisad av sin storebror, men<br />
tyvärr hade han ju rätt. Hon insåg det absurda i att gödsel skulle<br />
vara ofarligt, för man kunde ju läsa hela tiden om farorna.<br />
Och forskarugglorna var eniga om riskerna med gödsel. Och<br />
med simning.<br />
Nä, tänkte Georgina, hon kunde verkligen inte gå på det<br />
där mötet!<br />
Den stackars geten tittade ned i marken. Förresten var det<br />
nog kört med Jens ändå. Det där vulgära stycket hade helt<br />
klart förfört honom med sina horiga hornrosetter. Helt klart.<br />
Men Boxer hade fortfarande inte lugnat ned sig. ”Georgina!<br />
Jag FÖRBJUDER dig att gå på mötet ikväll!”<br />
Då spratt det till i Georgina.<br />
”FÖRBJUDER?” Hon blängde på brodern. ”Vad i farmors<br />
skägg är det du säger? Tror du att du är min överförmyndarget<br />
va?” Hon lät riktigt arg. ”Jag kan tala om för dig, din intorkade<br />
gamla knarrbock, att jag tänker gå på det där mötet ikväll vare<br />
sig du vill eller inte!”<br />
I samma sekund ångrade hon sig djupt. Ojojoj, nu hade hon<br />
verkligen satt sig på dasshålskanten. Inte kunde hon besöka<br />
desinformatörerna i deras näste! Gå in i lejonens kula! Nej<br />
det var uteslutet. Men hon kunde inte heller låta Boxer vinna<br />
grälet, det var en principsak.<br />
”GEORGINA, DU DRAR OLYCKA ÖVER OSS!” skrek<br />
Boxer.<br />
Den frasen blev sista ordet i deras meningsutbyte. Georgina<br />
visste att hon satt rejält fast med skägget i kistan. Vad skulle<br />
hon nu ta sig till? Oj vilket dilemma.<br />
91
De två syskonen släpade vattenhinkar en dryg timme till,<br />
under isande tystnad, innan Georgina plötsligt fick en snilleblixt.<br />
Hon skulle gå till Lisa och höra vad hon tyckte! Även om<br />
de inte träffades lika ofta som förr, nu när Lisa hade skaffat<br />
sig bock och killingar, så var hon en vän som alltid fanns till<br />
hands. Sådant är guld värt för en get.<br />
Det malde alldeles förfärligt i magen av oro, så Georgina bestämde<br />
sig för att avsluta jobbet i förtid. Hon visste att Lisa skulle<br />
vara hemma eftersom hon var diledig. Boxer skulle förstås bli<br />
ännu mera sur för att hon stack på en gång, men det sket systern i.<br />
Lisa bodde i en familjehydda – de var lite större – en bit<br />
bortom torget. Georgina såg sin kompis redan på långt håll,<br />
där hon låg utanför hyddans dörr och diade småttingarna.<br />
”Nej men hej”, ropade Lisa med mycket glad min.<br />
”Tjena Lisa!”<br />
”Hur är det med dig idag?”<br />
”Jotack, det är hornen upp och klövarna ned”, svarade Georgina.<br />
Det blev tyst i några sekunder, och Lisa tittade på sin<br />
väninna med en speciell blick.<br />
”Det är nåt va?” frågade Lisa forskande.<br />
Georgina sa ingenting. Efter en liten stund nickade hon tyst.<br />
”Låt mig gissa! Bockproblem?” sa Lisa.<br />
En av killingarna tappade greppet, och Lisa ändrade ställning<br />
för att göra spenarna mera lättillgängliga.<br />
”Tja, på sätt och vis”, sa Georgina.<br />
Lisa fnissade till. ”Berätta, vad heter han? Har han långa<br />
horn? Har han sträv päls?”<br />
”Det är inte riktigt så.”<br />
Lisa såg konfunderad ut. ”Nähä. Hur är det då?”<br />
”Kan vi gå in?”<br />
Så snart killingarna hade diat färdigt, vilket tog runt tio<br />
minuter, gick de två vuxengetterna in i hyddan. Lisas granne,<br />
en snäll svart getmormor, lovade passa småttingarna en stund.<br />
Lisa stängde dörren efter dem och det blev riktigt dunkelt.<br />
Hennes bock arbetade på fältet så de två väninnorna var ensamma.<br />
De la sig på marken med frambenen under magen<br />
och huvudena tätt ihop och inledde en nästan viskande kon-<br />
92
versation. Efter att Lisa lovat att inte säga något till en endaste<br />
levande get, inte ens till sin egen bock, så berättade Georgina<br />
vad som hade hänt kvällen innan. Alltihop.<br />
”Wow, Fröken Präktig har tuffat till sig märker jag”, sa Lisa<br />
och skrattade.<br />
Georgina blev inte irriterad, för hon kände Lisa så väl.<br />
Lisa fortsatte: ”Förlåt att jag skrattar, men jag tycker inte<br />
det är så farligt, det du berättar. Faktiskt inte. Verkar riktigt<br />
spännande med det där mötet. Klart du ska gå!”<br />
”Men...”, sa Georgina, ”det är ju ändå jättefarliga getter!”<br />
”Äsch, hur kan du veta det? Har du träffat dem?”<br />
”Ja en i alla fall. Den där Sommar gav ju inte nån mersmak<br />
precis....”<br />
Lisa suckade. ”Jag förstår att du retar dig på henne, men<br />
det är nog mest för att du är svartsjuk. Lyssna nu, tjejen. Det<br />
är inte alls säkert att hon har lyckats snärja Jens. Ge inte upp<br />
honom! Visa honom nu att du minsann inte är någon mesget<br />
så ska du se att du kan bräda den där Sommar.” Lisa tänkte<br />
lite, och fortsatte: ”Och du – hornrosetter funkar faktiskt inte<br />
varje gång på varje bock. Oftast, förstås, men inte alltid.”<br />
De två getterna tittade på varandra i några sekunder, och<br />
brast plötsligt ut i gapskratt.<br />
”Kanske skulle du prova hornrosetter själv förresten?” sa<br />
Lisa med ett snett leende. ”Kan ju vara intressant att se vilken<br />
verkan det får!”<br />
Georgina stirrade på Lisa som om hennes horn hade lossnat,<br />
vilket fick Lisa att brista ut i ännu ett jätteskratt. Sedan<br />
fortsatte hon:<br />
”Nä, kanske inte hornrosetter. Det är inte du, Georgina.”<br />
Lisa blev allvarlig. ”Men du ska veta ditt värde! Du är en fantastisk<br />
tjejget. Ett riktigt kap för vilken bock som helst. Glöm<br />
aldrig det.”<br />
Återigen fick Lisas ord Georgina att tänka till. Det var ofta så.<br />
”Tack, du är en fantastisk vän”, sa Georgina. Lisa bara log.<br />
I det ögonblicket bestämde sig Georgina för att ta strid om<br />
Jens, även om det skulle bli obehagligt. Han var värd att kämpa<br />
för. Ja minsann, Sommar skulle brädas!<br />
93
Georgina reste sig upp. Det hade fastnat halmskräp i pälsen,<br />
så hon började slicka sig ren.<br />
”Jag hinner inte göra mig fin om jag ska gå på det där mötet”,<br />
sa Georgina när hon slickat sig hyfsat ren. ”Jag kommer<br />
ju direkt från åkern. Tycker du jag kan gå så här?”<br />
Lisa tittade lite snabbt på henne.<br />
”Klart du kan! Var bara dig själv så snärjer du den där bocken!”<br />
Georgina kände sig riktigt glad.<br />
”Och tänk inte på den där teaterpjäsen”, fortsatte Lisa. ”Du<br />
och jag kan gå en annan gång. Jag har hört att Hånteatern ska<br />
sätta upp en pjäs om gödsel, och den ska komma till Horneby<br />
i början av hösten.”<br />
Georgina hade helt glömt bort Rättviseteaterns vitistiska pjäs.<br />
Den kändes dock inte särskilt angelägen längre, efter allt som hänt.<br />
”Det blir bra”, sa Georgina. ”Hur är det annars? Ska du vara<br />
diledig länge till?”<br />
Lisa gjorde en sur min. ”Tyvärr, bara fem veckor till, sen tar<br />
bocken min över. Han krävde halva tiden, så jag kände mig<br />
tvungen att ge honom en tredjedel.” Hon grimaserade. ”Fast<br />
då fick han minsann lova att lägga nytt tak på hyddan innan<br />
sommaren är slut!”<br />
Georgina nickade förstående, och de två kompisarna tog<br />
farväl av varandra.<br />
När Georgina lämnade Lisas hydda var hon lika uppåt som<br />
hon hade varit nedåt när hon kommit. Det är fantastiskt med<br />
vänner! tänkte hon, och det var på lätta klövar hon satte av<br />
i trav mot Jens hydda. Åhhh, tänk att få galoppera ända till<br />
Klövköping helt ensam med honom!<br />
Trots två hornskrapningar på dörren öppnade inte Jens.<br />
”Brääääääk”, lät Georgina, men det hände ändå ingenting.<br />
”Bräääääääääk” lät hon igen, nu med en viss desperation i<br />
rösten.<br />
Men han var helt enkelt inte hemma. Georgina la sig ned<br />
utanför dörren, mellan rosbuskarna, och suckade.<br />
Vad hade tagit åt Jens, egentligen? Hade han ändrat sig?<br />
Hade han galopperat i förväg? Var han sjuk eller skadad? Hade<br />
vargarna fått nys om planerna och attackerat honom?<br />
94
”Nämen, vad är det jag tänker?” sa Georgina för sig själv.<br />
Hon började slicka sin päls. Doften från Jens rosor var stark,<br />
och en citronfjäril fladdrade framför hennes ögon. Runt omkring<br />
låg en del av Jens grannar utanför sina hyddor, och flera<br />
verkade ägna sig åt den där nya, coola aktiviteten som kallades<br />
‘sola’. Georgina var sugen på att prova det men hade inte haft<br />
tid. Hon var ärligt talat inte heller helt säker på exakt hur man<br />
skulle göra.<br />
Det började närma sig middagsdags. Vår hjältinna var<br />
mycket hungrig, och kastade en lysten blick på den röda krasse<br />
som omgav Jens hydda.<br />
Två hyddor bort satt en äldre svart bock på rumpan med en<br />
käpp mellan frambenen och spejade på henne. Ja, det kändes<br />
så. Varje gång Georgina tittade på honom kom hon på honom<br />
med att titta på henne, men han slog bort blicken snabbt<br />
som en liten iller. Kanske var det grannsamverkan mot brott,<br />
alltså att han vaktade blommorna åt Jens? Eller var han bara<br />
bocksjuk?<br />
Georgina skulle aldrig kunna tänka sig att äta upp Jens<br />
blommor. Inte någon annans heller, för den delen.<br />
Ungefär samtidigt pågick något viktigt i skogen en bit söder<br />
om Klövköping, närmare bestämt i ett törnsnår kallat Södra<br />
Törn-snåret. Forskarugglorna hade sitt månatliga fly-in, vilket<br />
helt enkelt innebar att de flög in från sina respektive ekar för<br />
att ha möte. Sammankomsterna var alltid förlagda till just det<br />
där snåret, taggarna till trots, eftersom forskarna fick vara ifred<br />
för andra djur där och det fanns väldigt bra grenar att sitta på.<br />
Nu satt alltså hela Eklandets forskarsamhälle, ett tjugotal<br />
ugglor, i det där snåret och konfererade. De hade varit på plats<br />
hela dagen och avhandlat viktiga frågor. På två kvistar i mitten<br />
satt de fyra fåglar som utgjorde nationens forskarelit – det var<br />
docent Lysenka (en tofsdvärguv), professor von Hochdenker<br />
(en hökuggla), doktor Jennus (också hökuggla) och professor<br />
Balthazar (en skräckuggla).<br />
95
Det hade blivit dags för dagens höjdpunkt, nämligen utdelning<br />
av priset Årets Forskaruggla. Det var tofsdvärguven,<br />
docent Lysenka, som hade vunnit utmärkelsen för sin enastående<br />
bedrift att leda i bevis att man släcker solen om man<br />
använder gödsel. Naturligtvis var det känt sedan länge att<br />
det förhöll sig så, men nu var det en gång för alla formellt<br />
vetenskapligt bevisat. Docent Lysenka, den klarast lysande<br />
stjärnan på Eklandets forskarhimmel, hade alltså återigen<br />
bevisat sin storhet.<br />
Moderator på detta fly-in var professor von Hochdenker,<br />
en mörkbrun forskare med ett mönster av vita fläckar på fjäderdräkten,<br />
och därför skulle hon förrätta prisutdelningen.<br />
Fågeln var väldigt upptaggad inför denna viktiga uppgift, det<br />
kunde man se på henne. Professorn skiftade nämligen hela<br />
tiden tyngd mellan höger och vänster klo, och hon lyfte titt<br />
som tätt på vingarna på ett nervöst sätt.<br />
Medan professor von Hochdenker funderade på hur hon<br />
skulle formulera sig började de andra tre ugglorna i eliten att<br />
tjattra. Doktor Jennus hade i förbifarten råkat nämna några<br />
intressanta observationer från de experiment med andningsbegränsade<br />
åtgärder som hon hade inlett på några grå getter,<br />
varvid de andra forskarna naturligtvis inte kunde låta bli att<br />
ställa frågor, även om tillfället var ganska illa valt. En uggla är<br />
ju ändå alltid en uggla.<br />
”Hooooo-hooooo, Hooooo-hooooo”, ropade professor von<br />
Hochdenker, och tjattret tystnade. Samtliga forskare i snåret<br />
tittade på moderatorn.<br />
”Får jag be professor Balthazar och doktor Jennus att flyga<br />
över till min gren”, sa professor von Hochdenker.<br />
Det flaxade till, och en sekund senare satt tre av de fyra<br />
forskarna i eliten på samma gren. Alldeles intill, vänd mot<br />
dem men på en egen gren, satt docent Lysenka i ensam majestät<br />
och försökte se oberörd ut. Man kunde dock se på det<br />
snabba höjandet och sänkandet av huvudet hur entusiastisk<br />
hon egentligen var.<br />
Professor von Hochdenker harklade sig, och docent Lysenka<br />
blev stilla.<br />
96
”Kära forskarkollegor”, sa professorn, ”jag vet att jag verkligen<br />
talar för hela Eklandets forskarsamhälle när jag uttrycker<br />
min oerhöra glädje över att kunna förklara att utmärkelsen<br />
Årets Forskaruggla i år går till en alldeles osedvanligt värdig<br />
mottagare, en fixstjärna på landets akademiska himmel, en<br />
vetenskaplig gigant och en garant för akademisk excellens!<br />
Priset går till....”<br />
Professorn gjorde en konstpaus. Docent Lysenka var så förlägen,<br />
den stackars kraken, att hon gömde huvudet under ena<br />
vingen. Moderatorn fortsatte:<br />
”.... allas vår stjärnforskare och expert på solslockningsrisker,<br />
DOCENT LYSENKA!”<br />
”Hooooo-hooooo, hooooo-hooooo, hooooo-hooooo”<br />
Det bröt ut ett väldigt flaxande i hela snåret samtidigt som<br />
det hoades frenetiskt – det var ugglornas sätt att applådera.<br />
Grenarna gungade betänkligt och hela Södra Törn-snåret vajade,<br />
men fåglarna höll sig bara hårdare fast med sina klor.<br />
Den enda som var tyst och stilla var docent Lysenka, som nu<br />
tagit fram sitt huvud.<br />
”Tack snälla ni, tack”, sa docenten, ”det är en otrolig glädje<br />
för mig att få detta fantastiska pris”.<br />
”Glädjen är helt på vår sida, docenten”, sa professor von<br />
Hochdenker. ”Får vi be docenten att läsa upp det bevis som<br />
docentens envetna forskning till slut lett fram till, det bevis<br />
som otvivelaktigt utgör det största genombrottet på många år<br />
för gödsel- och solslockningsforskningen?”<br />
Docent Lysenka vibrerade av entusiasm, men låtsades överraskad<br />
över att få frågan. Efter några sekunders väntan sa hon:<br />
”Javisst, ja ja, det kan jag väl göra. Vänta lite bara.”<br />
Det flaxade till och i ett nafs var docenten borta. Den tomma<br />
grenen svajade. Strax hördes åter ett flaxande, och så satt<br />
forskaren där igen, nu med en bit pergament i näbben.<br />
”Här är beviset”, sa hon.<br />
Docent Lysenka började läsa innantill, långsamt och formellt:<br />
”Observation ett: Vi har inte använt gödsel i Eklandet på<br />
ett antal år. Observation två: Under precis samma år har solen<br />
lyst med oförminskad styrka, det är ett vetenskapligt faktum.<br />
97
Slutsats ett: Alltså kan man rädda solen genom att låta bli att<br />
använda gödsel. Och därmed, kära forskarkollegor...”<br />
Docent Lysenka lät blicken svepa över den stora församling<br />
av forskarugglor som var utspridda på snårets grenar.<br />
”.... därmed är det bevisat att solen slocknar om man använder<br />
gödsel! Quod erat demonstrandum!”<br />
Det där sista betyder ‘vilket skulle bevisas’ på latin. Ja, forskarugglorna<br />
var väldigt bildade.<br />
”Hooooo-hooooo, hooooo-hooooo, hooooo-hooooo,<br />
hooooo-hooooo”<br />
Det bröt återigen ut ett väldigt hoande och flaxande över<br />
hela törnsnåret. De tre andra elitugglorna betygade sin vördnad<br />
för docent Lysenka genom att upprepade gånger buga sig<br />
samtidigt som de långsamt lyfte och sänkte sina vingar, medan<br />
resten av forskarugglorna hoade och flaxade frenetiskt. Pristagaren<br />
själv hade ett riktigt stort leende över sin näbb.<br />
Till slut tyckte docent Lysenka ändå att det kunde räcka, så<br />
hon lyfte diskret ena vingen för att påkalla uppmärksamhet.<br />
Alla de andra forskarugglorna tystnade genast.<br />
”Kära forskarkollegor”, sa docenten, ”jag vill framföra ett<br />
riktigt stort tack från hela mitt hjärta, för det....”<br />
Plötsligt var hon borta. Puts väck. De andra ugglorna tittade<br />
nedåt, och såg docenten på marken, ivrigt användande näbb<br />
och klor för att slita en åkersork i stycken. Hon åt snabbt upp<br />
bitarna, och tog sig därefter med ett kraftigt flaxande tillbaka<br />
till grenen hon suttit på.<br />
”Ja, ursäkta”, sa hon. ”Var var jag nu... Jo, jag vill tacka för<br />
det fantastiska förtroende som forskarsamhället har förärat<br />
mig, och jag kommer mycket snart att flyga över till korna på<br />
Rosenborg och tacka för det generösa forskarstöd de under lång<br />
tid har betalat ut till mig. Nu har det, glädjande nog, visat sig<br />
att deras förtroende inte var förgäves. En av vår tids viktigaste<br />
vetenskapliga insikter HAR NU FÅTT SITT SLUTGILTIGA<br />
FORMELLA BEVIS!”<br />
”Hooooo-hooooo, Hooooo-hooooo, hooooo-hooooo,<br />
hooooo-hooooo”, lät det återigen runtomkring.<br />
98
Efter prisutdelningen skulle forskarna genomföra en uppgift<br />
som jämfört med docent Lysenkas enastående bragd onekligen<br />
var extremt enkel. Det gällde utformandet av en enkät som<br />
korna ville ha genomförd. Ändå var det förstås en fråga för<br />
vetenskapen, för det måste ju bli rätt. Enkäter är viktiga.<br />
Saken var den att pälsfärgsmunistern skulle låta göra en<br />
opinionsmätning av hur väl sedda grå djur var bland Eklandets<br />
medborgare. Hon hade beslutat sig för följande frågeställning,<br />
som skulle ställas till alla djur i landet utom de grå:<br />
Har du upplevt problem med grå djur?<br />
Efter att ha rådgjort med några av sina närmaste vitister – däribland<br />
vargen Kvällsmurvla, som hon var god vän med – hade<br />
pälsfärgsmunistern nämligen kommit fram till att just den<br />
formuleringen var optimal.<br />
Sedan gällde det att utforma de olika svarsalternativen så att<br />
opinionsmätningens resultat blev det rätta, och på den punkten<br />
behövde pälsfärgsmunistern akademins hjälp. Därför satt<br />
nu ugglorna i Södra Törn-snåret och diskuterade länge och väl<br />
vilka svarsalternativ som var bäst.<br />
Det tog nästan två timmar, med tre sorkfångarpauser, innan<br />
forskarugglorna till slut kunde enas om att frågan ‘Har du<br />
upplevt problem med grå djur?’ skulle ha dessa svarsalternativ:<br />
Ja, enorma problem<br />
Ja, stora problem<br />
Ja, problem då och då<br />
Ja, problem någon enstaka gång<br />
Nej, jag har aldrig någonsin irriterat mig på<br />
ett enda grått djur, och jag känner inte heller<br />
någon annan som har gjort det<br />
99
100
7.<br />
Georgina bevistar en<br />
hemlig sammankomst –<br />
och vargarnas Kvalitetsgrupp<br />
sammanträder<br />
Efter en stunds väntan utanför Jens hydda bestämde<br />
sig Georgina för att galoppera ensam till Klövköping.<br />
Trist, men det kunde inte hjälpas. Hon hade ju aldrig<br />
varit där, men trodde att hon skulle hitta vägen själv. Det värsta<br />
som kan hända är väl att jag hamnar i Svansinge, tänkte hon.<br />
Det var en stor sak – Georginas första Klövköping-besök.<br />
Hon reste sig upp, skakade av sig skräpet och satte av i trav.<br />
När hon nått slutet på byn ökade hon till galopp. I Eklandet var<br />
det förbjudet att galoppera inne i byarna, eftersom gammelgetter<br />
och killingar kunde bli omkullgalopperade. På vissa särskilt<br />
smala eller utsatta ställen, såsom framför skolhyddor och krubbor,<br />
vara det till och med travförbud. Där fick man bara gå.<br />
I sina tankar vände och vred Georgina på det hon hade hört<br />
om de där Tvivlargetterna. Hon kände stort obehag inför det<br />
förestående mötet – men det vägde tyngre att få träffa Jens.<br />
Och få se Klövköping.<br />
Det var inga problem att hitta vägen. Georgina började som<br />
om hon skulle till Klara Slott, men tog till höger vid två vägskäl,<br />
precis som hon hört att man skulle göra, och efter en lång<br />
101
galopp glesnade skogen och de första hyddorna i Klövköping<br />
kunde skönjas. Där stod ett röd-gult vägmärke med ett ”T”,<br />
och hon anade att det betydde ”Trav”. Sådana fanns inte i bonniga<br />
Horneby, minsann! tänkte Georgina, och sänkte farten i<br />
god tid före märket.<br />
Klövköpings centrum var, precis som torget i Horneby,<br />
en öppen plats av tilltrampad jord med en brunn i mitten.<br />
Men betydligt större. Och vargarnas Skylt fanns där, förstås.<br />
Över brunnen var en liten ställning av sten byggd, med en<br />
hink som man kunde veva upp och ned – så avancerad var<br />
inte brunnen i Horneby! Åt alla håll runt omkring var det<br />
massor av hyddor.<br />
Georgina tittade sig omkring i förhoppningen att få syn på<br />
Jens, som dock lyste med sin frånvaro. Mängder med getter<br />
var i rörelse, betydligt fler än hon var van vid, men alla var<br />
okända. Georgina började nästan ångra att hon kommit. Hur<br />
i farmors skägg skulle hon hitta mötesplatsen?<br />
Tre unga vita tjejgetter kom ut från en jättestor hydda som<br />
hade texten ”Bräkande Bocken” på en träskiva ovanför dörren,<br />
och på skivan var det också en liten bild på en bock med öppen<br />
mun. Man kunde ana att det var många getter i glatt samspråk<br />
där inne i dunklet, och de verkade dricka något. Georgina<br />
betraktade stället med stora ögon, för hon hade inte sett något<br />
liknande förut. De tre vita getterna, som var väldigt spralliga<br />
och fnissiga, fick syn på Georgina. ”Gråsnor!” ropade en av<br />
dem till henne, varpå alla brast ut i skratt.<br />
Georgina brydde sig inte om det, för hon var van vid sådant.<br />
En gång när hon var liten hade hon tagit en klövborste och<br />
försökt skrubba bort sin grå färg. Hon hatade den nämligen.<br />
Hennes pappa hade sett det och blivit helt förfärad. ”Färgen på<br />
pälsen spelar ingen roll, min killing. Alla getter är lika mycket<br />
värda, glöm aldrig det!” hade pappan sagt. Nu befann sig både<br />
pappan och mamman i gethimlen, men Georgina tänkte ofta<br />
tillbaka på dem med stor värme.<br />
De glada mobbarna försvann bakom en hydda. Georgina<br />
såg ett stånd med ett litet tak av grönt tyg där en tjock svart<br />
get stod och sålde minihöbalar. Det var uppenbarligen Klöv-<br />
102
köpings snabbmatsget. Han sålde kuber av hårt sammanpressat<br />
hö med knappt 3 getklövars sida. ”Snabbhö” stod det på en<br />
handmålad skylt.<br />
Sedan såg Georgina att det fanns två snabbmatsgetter till.<br />
Tre stycken alltså! Wow!<br />
Nu ångrade Georgina verkligen att hon hade sprungit till<br />
Klövköping utan att gå hem först. Inte nog med att hon måste<br />
träffa Jens och gå på möte utan att ha gjort sig fin, hon hade<br />
inte heller halsväskan med sig och därmed inga kastanjer! Hon<br />
gick en bit bort, la sig ned på marken och väntade. Under tiden<br />
studerade hon getlivet på torget, som var livligt.<br />
En senig grå tantget med blå rosett i skägget och en riktigt<br />
stor och kantig mörkgrå halsväska av svart tovad getull kom<br />
långsamt vaggade likt en anka. Hon stannade vid torgets solur,<br />
där hon länge och väl vände och vred på sig själv, och tittade ur<br />
olika vinklar, i sina försök att läsa av det. Det gick inget vidare<br />
eftersom det var mulet. Jätteväskan dinglade vilt. Tantgeten<br />
började muttra, först lågt, sedan allt högljuddare och till slut<br />
ilsket. Hon hade precis börjat sparka på solurets fundament när<br />
en ung bock, lika grå som hon, kom springande.<br />
”Farmor, du får inte försvinna så där”, ropade han redan<br />
på håll. Rösten var anklagande och andfådd. ”Vi har varit<br />
jätteoroliga allesammans.” Tantgeten lugnade genast ned sig<br />
och vaggade under tystnad bort tillsammans med ungbocken.<br />
Georgina tittade på snabbmatsgetterna och tänkte på att<br />
hon var hungrig. Just då serverade en av dem en minihöbal<br />
till ett vitt getpar med en lika vit killing. Georgina undrade<br />
hur Klövköpings snabbmatsgetter kunde vara så tjocka. Hon<br />
hade aldrig sett några tjocka getter förut. Tja, snabbmatsgeten<br />
i Horneby var lite kraftig också, förstås. Men, kom Georgina<br />
plötsligt ihåg, hennes mormor hade berättat att det inte var så<br />
ovanligt med övergödda getter för länge sedan. Hon förstod<br />
inte hur snabbmatsgetterna över huvud taget kunde få så stora<br />
skördar att det blev över till att sälja.<br />
Georgina fick syn på vargarnas Skylt, och kom att tänka på<br />
debattartikeln om matbristen. Hon ögnade igenom rubrikerna.<br />
Överst stod det:<br />
103
”Opinionsmätning genomförs – var beredd när statistikugglan<br />
kommer till dig”<br />
Det framgick att det var undersökningen om synen på grå<br />
djur i Eklandet. Nästa rubrik var:<br />
”Starkt stöd för att stoppa ansvarslös gödselpropaganda”<br />
Det gällde förslaget om förbudet mot positiva yttranden om<br />
gödsel. Sedan var det:<br />
”Kulturnytt: Succé för teaterpjäsen Patetiska gråa djur”<br />
Nästa:<br />
”Debattartikel: Låt gödselfrågorna genomsyra alla ämnen i skolan”<br />
Och så:<br />
”Vargarna satsar ännu hårdare på kvalitetsinformation”<br />
Sedan var det ytterligare några artiklar – men inte debattartikeln<br />
om hungern! Hur kunde det komma sig? En så viktig<br />
artikel borde ha kommit upp på Skyltarna för länge sedan,<br />
tänkte Georgina. Hade kanske något hungrigt skogsdjur ätit<br />
upp pergamentet innan vargarna hittade det i tipslådan? En<br />
grävling kanske?<br />
Hon väcktes ur sina tankar av att plötsligt höra sitt namn<br />
ropas. Och där stod ingen mindre än – Jens! Ja, det var Jens!<br />
Georgina var på väg att spricka upp i ett jättestort leende när<br />
hon siktade du-vet-vem vid hans sida, och kom av sig.<br />
Båda Jens och Sommar hejade på Georgina. Jens verkade<br />
lite skuldmedveten.<br />
”Ja, du vet, det var så att... Jag hade ett annat ärende så jag<br />
galopperade hit lite tidigare. Försökte få tag på dig för att säga<br />
det, men...”<br />
Georgina var besviken, arg och svartsjuk, men försökte lägga<br />
band på sig.<br />
”Det är okey”, sa hon, och funderade på om ’ärende’ betydde<br />
’dejt’. Jojo, slampan hade rosetter i hornen idag också, noterade<br />
Georgina. Och själva hornen var rödmålade – något sådant<br />
hade hon aldrig sett förr.<br />
Georgina försökte snegla utan att det märktes på sin egen<br />
enkla utsmyckning – en limegrön skäggrosett bara – för att se<br />
om den satt rätt. Det gjorde den inte, den hade kommit snett<br />
och dessutom fått en jordfläck. Georgina kände sig simpel.<br />
104
Sommar harklade sig. ”Innan vi går, har ni sett Eva-Brittas<br />
avbön?”<br />
”Ja, pinsam och sorglig”, sa Jens och såg bitter ut. ”Men man<br />
får väl ha en viss förståelse .... hon är förstås livrädd.”<br />
Georgina förstod ingenting. ”Vadå? Vem är Eva-Britta?”<br />
Jens vände sig mot henne:<br />
”Jo, hon var tillsammans med Gunnar, en av de som vargarna<br />
attackerade du vet, när han sa sanningar på torget. Hon<br />
hjälpte Gunnar, svarade på frågor och så där. Fast Eva-Britta<br />
blev inte attackerad, det blev bara Gunnar och Greta.”<br />
Till dig som läser det här vill jag säga att jag misstänker att<br />
Eva-Britta var den där tredje geten som avhandlades av vargarna<br />
på Rådets sammanträde i Klara Slott. Alltså den något<br />
mindre aktiva desinformatör som vargarna satte upp på sin<br />
observationslista.<br />
Jens pekade på Skylten, och fortsatte:<br />
”Nu har hon skrivit en debattartikel där hon tar tillbaka<br />
allt. Döskraj förstås.”<br />
”Ja, läs själv, stumpan”, sa Sommar.<br />
Stumpan för dig va, tänkte Georgina, men vände sig ändå<br />
mot Skylten och fann längst ned rubriken ”Han vilseledde<br />
mig”. Hon började läsa själva artikeln:<br />
Om man tror andra getter om gott blir man lätt lurad och<br />
utnyttjad av solsläckare, gråkramare, simningslobbyister<br />
och andra illvilliga krafter. Det hände mig. En get som jag<br />
känner ytligt från patrullen i Käcka Killingar frågade om<br />
jag kunde hjälpa honom lite på torget. Jag sa ja, för man<br />
vill ju vara snäll. Sedan visade det sig att han utnyttjade<br />
mig för att sprida vidriga lögner. Till exempel har han gått<br />
och sagt att gödsel skulle vara ofarligt, och på något sätt<br />
dragit in mig i dessa sjuka åsikter. Jag hade ingen aning<br />
om att han hade gått och blivit desinformatör. Jag vill nu<br />
varna alla getter – var på er vakt mot dessa farliga element.<br />
Låt dem inte förleda er och utnyttja er snällhet.<br />
105
”Eva-Britta var alltså med på Gunnars åsikter, det där han sa<br />
på torget?” frågade Georgina.<br />
”Med?” sa Jens. ”Har getter horn? Hon och Gunnar har<br />
suttit länge tillsammans och jobbat fram tankarna och formuleringarna.<br />
Att det sen var Gunnar som pratade på torget var<br />
bara för att han har så stark röst.”<br />
”Och nu gör hon avbön och förnekar alltihop”, sa Sommar.<br />
”Så blir det i ett land där rädslan regerar. Getter säger vad som<br />
helst för att slippa bli attackerade.”<br />
Georgina tyckte fortfarande att de här Tvivlargetterna<br />
var ena riktigt suspekta typer – men det kompenserades av<br />
Jens närvaro. Ena halvan av henne ville bara springa hem till<br />
Horneby – den andra ville gå varthelst Jens gick. Och så var<br />
det ju riktigt spännande med Klövköping, förstås.<br />
Sommar gav Jens en blick. ”Ska vi...”. Jens nickade, och gick<br />
fram till Georgina och viskade i hennes ena öra:<br />
”Vi tar oss dit bort i smågrupper, för att inte inte väcka<br />
uppmärksamhet.” Sedan höjde han sin röst till onaturligt<br />
hög volym och sa hurtigt: ”Kom då hörni, dags att öva inför<br />
Allsången!” Man kunde ana en antydan till leende över hans<br />
mule.<br />
Georgina vibrerade egentligen av vrede, men gjorde sitt yttersta<br />
för att dölja det. Hon tänkte på Lisas ord, att det faktiskt<br />
inte var säkert att horgeten verkligen hade snärjt Jens.<br />
De tre djuren satte av i lugnt trav längs en av Klövköpings<br />
huvudgator, med Sommar lite före och de andra lite efter. Ingen<br />
av getterna sa någonting. De passerade hydda efter hydda<br />
med djur liggande utanför. Vid en hydda hade en grupp unggetter<br />
gjort upp en liten eld, kring vilken de satt och spelade<br />
trumma. Det var coolt och nytt för Georgina. Två av dem, en<br />
vit och en svart, låg och grovhånglade så insnärjda i varandra<br />
att nästan bara hornen syntes. På andra sidan gatan kom en<br />
stilig grå bock gående med tre identiska grå tjejkillingar som<br />
alla hade lila skäggrosett. Han sa hela tiden ”Lugn!” trots att<br />
killingarna inte gjorde mer än trippa fram i bredd.<br />
Efter ett tag tog byn slut och getterna kunde öka till galopp,<br />
och en liten stund senare var de framme vid Sommars jord-<br />
106
källare. Ingången låg på sidan av en gräsbevuxen liten kulle,<br />
så som brukar vara fallet med jordkällare.<br />
Getterna stannade tvärt, och det dammoln de hade rivit<br />
upp drev sakta bort. Sommar tittade sig noga omkring. Åkrar<br />
åt alla håll, och ingen annan get inom synhåll. Eller varg. Det<br />
enda liv man såg var en lärka högt i skyn. Långt bort kunde<br />
skogsbrynet skymtas. Efter ytterligare ett långt svep med<br />
blicken verkade Sommar nöjd, och öppnade med ett mycket<br />
kraftigt gnisslande den spruckna trädörren vars patina lyste<br />
gul och orange.<br />
Den lilla flocken gick in och följde en stentrappa som ledde<br />
nedåt. Det blev snabbt allt mörkare. Kyla strålade från stenblocken<br />
på sidorna, spindelväv hängde i taket och det var en<br />
stark grottlukt. Lite mögellukt också. Georgina ryste till. Hon<br />
kastade en blick på Jens, och noterade nöjd att han inte gick<br />
så nära Sommar.<br />
Trappan tog slut och där öppnade sig ett oväntat stort rum.<br />
Till en början var det svårt att se något alls, men när ögonen<br />
vant sig vid mörkret började vissa saker träda fram. Det kom<br />
ju en svag ljusstrimma från jordkällarens öppna dörr där uppe.<br />
I mitten av rummet stod ett rektangulärt bord med en tjock<br />
stenskiva. Runt omkring fanns ett tjugotal stenar med platt<br />
ovansida, uppenbarligen avsedda att sitta på. Georgina noterade<br />
att jordgolvet var fuktigt och mjukt så att klövarna sjönk<br />
ned en aning – detta kändes ovant mot bakgrund av den torka<br />
som hade rått ett tag i Eklandet. Hon frös lite. Här nere var<br />
grott- och mögellukten starkare.<br />
”Sätt er och vänta så länge så galopperar jag iväg och hämtar<br />
fler”, sa Sommar. Georgina tyckte att det var en alldeles utomordentlig<br />
idé. Hon hörde klövarnas vassa ljud mot stentrappan<br />
och såg Sommars löjliga svanstipp guppa medan den försvann<br />
uppåt. Georgina satte sig på en sten och kände genast iskylan<br />
sprida sig in i rumpan. Jens förblev stående.<br />
Plötsligt var alltså Georgina och Jens ensamma med varandra.<br />
Det hade länge varit Georginas dröm – men när den<br />
nu gick i uppfyllelse gjorde omständigheterna att lyckan till<br />
stor del uteblev. Stället var kusligt, tanken på Tvivlargetterna<br />
107
skrämde henne och Sommar – ja på den punkten känner du<br />
ju till Georginas position.<br />
Jens slog sig ned på stenen intill sin vän. Han ryckte till<br />
precis när han satte sig, så uppenbarligen stördes även han av<br />
stenens kyla. Där satt nu de två unggetterna och tittade på<br />
varandra under tystnad. Tro mig när jag säger att det inte finns<br />
något som är så tyst som en jordkällare.<br />
”Kul att du kom idag”, sa Jens till slut, och för Georgina var<br />
det en lättnad att tystnaden bröts.<br />
De log mot varandra. Georgina visste inte vad hon skulle<br />
säga, så det blev tyst en stund igen.<br />
”Har du varit med i Tvivlargetterna länge?” frågade hon sedan.<br />
”Ett par veckor. Jag är glad att du gått med.”<br />
Georgina kände sig spänd, vilket Jens uppenbarligen såg,<br />
för han såg plötsligt bekymrad ut och sa:<br />
”För du har väl gått med hos oss? Du tror väl på vår sak?”<br />
Georgina ryste till av kylan igen. Hon tittade ned och funderade.<br />
Sedan lyfte hon blicken mot Jens och sa:<br />
”Vad är det egentligen som gör att du vänder dig mot vargarna?<br />
Hur kom du in på det spåret?”<br />
Jens såg allvarlig ut, strök sig över sitt skägg med ena klöven<br />
och funderade lite.<br />
”Alltså, det började med att jag gick och tänkte för mig själv<br />
att vissa saker inte stämmer med vargarna.”<br />
”Vadå menar du?”<br />
”De säger samma sak hela tiden, till exempel. Jämt. Allihop.<br />
Inte minsta mångfald på tankar. Är inte det lite underligt?”<br />
Georgina hade aldrig tänkt den tanken. Jens fortsatte:<br />
”Och ändå säger de att de ’gillar olika’, det är lite lustigt...<br />
Och så är det en del saker de aldrig tar upp. Tystar ned, liksom.<br />
Har du inte tänkt på det?”<br />
När han sa det klickade det till i Georgina. Hon tänkte<br />
på debattartikeln. Men efter en kort stund uppfylldes hon av<br />
tvivlen igen – alltså tvivlen på Tvivlargetterna.<br />
”Kan väl hålla med om att vargarna säger rätt mycket samma<br />
sak – men så har de ju stöd i forskning och sånt också”,<br />
sa Georgina.<br />
108
”Forskarugglorna ljuger”, sa Jens. ”De och vargarna ljuger<br />
ikapp. Vi getter har blivit blåsta som bergsgetter i höststorm!”<br />
Georgina skulle just protestera när hon av en slump råkade<br />
titta nedåt, på golvet intill väggen, där hon på grund av sitt<br />
förbättrade mörkerseende nu anade konturerna av ett ämbar.<br />
Av nyfikenhet böjde hon sig ned för att titta, och tyckte då att<br />
det verkade vara något i. Hon sniffade.<br />
”Vad gör du?” frågade Jens.<br />
Georgina tittade upp mot honom med ett stort leende.<br />
”Tro det eller inte, men det står en hink getost här.”<br />
”Sa du getost?”<br />
”Ja, getost!”<br />
”En hel hink?”<br />
”Ja, en hel hink!”<br />
De två djuren tittade intensivt på varandra. Det var som en<br />
outtalad, ömsesidig fråga.<br />
”Ska vi...”, sa Jens.<br />
”Du menar...”<br />
Jens nickade, fast nästan omärkligt.<br />
Georgina var som du vet rejält hungrig. Hon vägde frestelsen<br />
mot principen. Det vore hemskt att ta av osten. Hon tittade<br />
på hinken. Hon tittade på Jens.<br />
Sedan gick det så snabbt att ingen hade kunnat se hur det<br />
gick till, men plötsligt var två klövar långt nere i den kladdiga<br />
osten. Två väldigt entusiastiska klövar. Och ungefär en sekund<br />
senare var de där klövarna inne i varsin mun.<br />
Getterna slickade med hastiga rörelser i sig läckerheten. De<br />
fortsatte slicka tills varenda ostmolekyl var borta från deras<br />
klövar, och båda två hade precis samma vällustiga ansiktsdrag<br />
över mulen.<br />
Då hördes galopp som snabbt närmade sig. Osttjuvarna ryckte<br />
till, och fick oerhört bråttom att slå sig ned på varsin sten igen.<br />
”Se naturlig ut!” viskade Georgina.<br />
”Jag vet, naturlig!”<br />
De satt med väldigt rak rygg, helt vinkelrätt mot bordet,<br />
med framklövarna symmetriskt upplagda på bordsskivan och<br />
tittade rakt fram. Till och med svansarna i deras rumpor var<br />
109
stilla, raka och vinkelräta mot respektive getkropp. Det var<br />
tur att de inte visste att de båda två, särskilt Jens, hade ost i<br />
skägget. Det gjorde dock ingenting för det var alltför mörkt<br />
för att någon skulle kunna se det.<br />
Nedför trappan kom Sommar klapprande, och i släptåg<br />
hade hon en grupp getter. Georgina vågade inte titta på sin<br />
rival eftersom hon var rädd att det skulle lysa Skyldig om henne,<br />
men den rädslan var obefogad för Sommar bara vände på<br />
klöven och försvann uppför trappan igen.<br />
Efter ytterligare två getleveranser stängde Sommar dörren<br />
inifrån och kom nedför trappan med en tänd fotogenlampa<br />
i munnen. Trots dess sken var det fortfarande väldigt mörkt.<br />
Getterna samtalade lågt med varandra, och Georgina kunde<br />
uppfatta brottstycken av olika konversationer: ”...krossa oss”,<br />
”ljuger oss rakt upp i ansiktet och...”, ”...blir bara värre”, ”...inte<br />
lita på nåt”. Återigen kände hon obehag, ja rentav rädsla. Nu<br />
var hon ingen annanstans än i lejonens kula.<br />
Georgina gladde sig dock åt att hon, men inte Sommar,<br />
hamnade intill Jens. På Jens andra sida hade nämligen en bock<br />
slagit sig ned, en bock så svart att han nästan var osynlig.<br />
Sommar rotade i ett skrymsle och började sedan kasta dynor<br />
till de andra. Georgina fångade en i luften med munnen och<br />
la den på sin sten. Sommar reglerade fotogenlampan, som nu<br />
stod mitt på bordet, så lågan blev större.<br />
Det var riktigt kallt och luktade nu även fotogen, förutom<br />
grotta och mögel. Tvivlargetternas ansikten lystes upp av ett<br />
svagt och lätt fladdrande sken. På stenväggarna runt omkring<br />
syntes deras förstorade skuggor med de karakteristiska hornen<br />
överst. Om en människa hade varit närvarande, och bara sett<br />
skuggorna, hade han eller hon nog trott att det var ett gäng<br />
killar och tjejer med vikingahjälmar som satt runt bordet. Så<br />
såg nämligen skuggorna ut.<br />
Georgina hade starka obehagskänslor. Hon var helt omgiven av<br />
det värsta som fanns – desinformatörer. Hur kunde hon ha varit så<br />
dum att hon försatt sig i den här situationen? Georgina övervägde<br />
att bara resa sig upp och gå. Hon tittade mot trappan och konstaterade<br />
att den var nära. Efter bara några steg skulle hon vara ute...<br />
110
Runt ett annat bord, på en annan plats, satte sig samtidigt en<br />
annan grupp djur. De var lika målmedvetna och entusiastiska<br />
som getterna i jordkällaren, men de hade inga horn, för de<br />
var vargar.<br />
Platsen var Kvalitetssalen i Klara Slott. Vargarna hade olika<br />
salar för olika ändamål, och i Kvalitetssalen diskuterade de<br />
regelbundet hur kvaliteten på deras kvalitetsinformation skulle<br />
kunna höjas till – om möjligt – ännu högre nivåer. Några andra<br />
viktiga salar utöver dem du redan känner till var Kampanjsalen,<br />
Tyckarsalen och Attacksalen – dessa får jag anledning att<br />
återkomma till längre fram.<br />
Nu skulle Kvalitetsgruppen ha möte. Ordförande var en<br />
svart varg med rött halsband och vita fjädrar i öronen vid namn<br />
Fina. Vice ordförande var Morgon guld. Just dessa två vargar<br />
var bäst skickade att leda kvalitetsarbetet, ansåg de själva, och<br />
de flesta vargar höll med. Faktum är att Fina kallades Fina<br />
för att hon var så fin i kanten (egentligen hette hon Josefina).<br />
Många bestar på slottet ville vara med i Kvalitetsgruppen,<br />
men Fina var mycket selektiv i urvalet eftersom hon ansåg<br />
att en liten grupp skulle åstadkomma bäst resultat. Därför<br />
hade hon tilllsammans med Morgon guld handplockat några<br />
vargar som de ansåg inte låg så väldigt långt efter dem själva i<br />
kvalitetsmedvetenhet.<br />
Kvalitetssalen var inte alls så stor som Stora Rådssalen och<br />
Spegelsalen, och inte hade den särskilt högt i tak heller. Den<br />
var liten men funktionell. Exempelvis var tre av de fyra väggarna<br />
täckta av svarta griffeltavlor, där idéer som dök upp kunde<br />
antecknas. Den fjärde väggen hade vargarnas kvalitetsideal<br />
inristade i den svarta stenen. Där stod:<br />
’Ärlighet – sanning – mångfald – opartiskhet – respekt för<br />
läsarna’<br />
Inskriptionen var belyst av en fackla på vardera sidan. Över<br />
bordet hängde också en ställning av trä med fyra brinnande<br />
facklor. Det fanns ett enda fönster, riktigt litet och runt, som<br />
satt nära taket och inte släppte in särskilt mycket ljus.<br />
111
Ledamöterna i Kvalitetsgruppen hade intagit sina platser. En<br />
serveringsvarg med vitt förkläde gick tyst runt med sin karaff<br />
och hällde harblod i glasen. När han var klar gick han utan ett<br />
ord ut ur salen och stängde mjukt dörren efter sig.<br />
Kvalitetsvargarna satt och småpratade. Man hörde fraser<br />
som ”fick vad de förtjänade” och ”det sänder en signal”. Konversationen<br />
präglades av stor belåtenhet.<br />
”Yyyyyyyl” hördes det då. Det var Fina som med nosen<br />
mot taket påkallade uppmärksamhet, och det blev genast tyst<br />
i rummet.<br />
”Kära ledamöter, välkomna till sammanträdet”, inledde<br />
Fina. ”Vi har anledning att vara stolta, för....”<br />
Där blev hon avbruten av en spontan applåd, som följdes<br />
av ett unisont ylande. Snart blev det dock lugnt igen. Fina log<br />
stort, bytte ett ögonkast med Morgon guld, och sa:<br />
”Ja, vi har verkligen anledning att vara stolta över flera saker.<br />
Just nu tänkte jag på något annat.”<br />
Hon satte en monokel i sitt ena öga och rättade till de pergament<br />
hon hade framför sig.<br />
”Jo, Morgon guld och jag har gått igenom all information som<br />
producerats på Klara Slott under det senaste månvarvet, och vi<br />
kan konstatera att kvaliteten har varit mycket, mycket hög.”<br />
Det nickades glatt runt bordet. Fina drack en klunk Harlösa,<br />
satte ned glaset igen och lät blicken vandra mellan mötesdeltagarna.<br />
Hon fortsatte:<br />
”Men inget är så bra att det inte kan bli ännu liite liite bättre,<br />
sägs det ju. Ja, jag vet att det är svårt att tro när det gäller vår<br />
kvalitetsinformation. Men det är en god regel att ändå försöka.<br />
Nu har ju dessutom korna beslutat om ett generöst stöd för vår<br />
viktiga informationsverksamhet, och då känns det ju lite extra<br />
motiverat att undersöka om vi trots allt skulle ha möjlighet att<br />
faktiskt spänna kvalitetsbågen ytterligare en millimeter.”<br />
Fina kastade en blick på Morgon guld, som såg nöjd ut.<br />
”Är det någon ledamot som har några idéer? Jag släpper<br />
ordet fritt!”<br />
Genast viftade flera framtassar i luften. ”Du kan börja, Radius”,<br />
sa Fina.<br />
112
Radius var en vit hanne, som inte bara var ledamot av Kvalitetsgruppen<br />
utan även av Rådet. En tung varg, alltså. Det<br />
var för övrigt han som svimmade av chocken, och hamnade<br />
på golvet, när Morgon guld berättade senaste nytt om desinformatörerna<br />
på det senaste Rådsmötet.<br />
”Jo, jag tänkte att våra artiklar skulle bli ännu mera lättillgängliga<br />
för massorna om vi satte upp större Skyltar”, sa Radius. ”Med<br />
större bokstäver. För då kunde getterna läsa dem på större avstånd.”<br />
Fina nickade med intresserad min, men hann inte mer än så<br />
innan en annan vit hanne, Tevo, självsvåldigt tog ordet. Tevo<br />
var lika viktig som Radius, och satt liksom han även i Rådet.<br />
”Jag tycker vi splittrar oss för mycket ibland” sa Tevo. ”Vi<br />
borde koncentrera oss mer på de frågor som verkligen är viktiga.<br />
Till exempel gödselfrågan. Vi skulle kunna göra ännu<br />
längre och ännu djupare reportage om den, om riskerna med<br />
gödsel, om den gödselfria zonen och sånt.”<br />
”Ja, det var en bra idé”, sa en storväxt svart varghanne med<br />
tufsig ragg som hette Svartvargen. ”Kanske kan vi låta forskarugglor<br />
komma till tals riktigt på djupet om farorna med gödsel.<br />
Docent Lysenka och de andra duktiga forskarugglorna borde<br />
få större utrymme, det är de värda.”<br />
”Ja, riktigt på djupet”, sa Tevo. ”Vi har inte bottnat i gödselfrågan,<br />
det känner jag.”<br />
”Det passar ju gött ihop med större Skyltar”, sa en aningen<br />
tjock svart varg som gick under smeknamnet Bergsylaren. ”För<br />
med mera utrymme kan vi ha längre artiklar.”<br />
Men nu såg Radius bekymrad ut.<br />
”Nja, längre artiklar i all ära, men om större Skyltar ska<br />
kunna läsas på större avstånd måste bokstäverna vara större,<br />
och då går det inte in mera text”, sa han. ”Faktiskt inte. Du vet,<br />
Bergsylaren, kvaliteten i informationen sitter inte i artiklarnas<br />
längd. Getterna orkar ändå inte läsa så mycket.”<br />
”Säg inte det, om vi skriver väldigt, väldigt enkelt....”, började<br />
Bergsylaren, men då blev han avbruten av Radius:<br />
”Du Bergsylaren, den genomsnittliga längden på våra artiklar<br />
har halverats under de senaste 20 åren, och inte en enda<br />
get har klagat!”<br />
113
Svartvargen himlade med ögonen. ”Ingen get skulle väl någonsin<br />
klaga.”<br />
Fina rättade till sin monokel och harklade sig. ”Det låter<br />
som om ett större fokus på de riktigt viktiga frågorna är en<br />
sak vi kan enas om”, sa hon och vände sig mot Morgon guld.<br />
”Ska du...”<br />
”Visst!”<br />
Morgon guld, som var Kvalitetsgruppens ständiga sekreterare,<br />
reste sig upp och skrev på en av griffeltavlorna:<br />
1. Öka fokuset på de riktigt viktiga frågorna<br />
Hon log och sa: ”Det här känns rätt. Helt rätt. Jag känner att<br />
det finns ett väldigt starkt engagemang i hela slottet för att satsa<br />
mer på de riktigt viktiga frågor som avgör hela vår framtid.<br />
Vår kvalitetsinformation ska vara vägvisande.”<br />
De andra vargarna nickade, och Morgon guld satte sig ned.<br />
Bergsylaren tog till orda igen:<br />
”Jag tycker fortfarande vi ska ha längre artiklar, så vi får mer<br />
sagt. Vi har ju så mycket viktigt att säga. Vi kan faktiskt ha<br />
längre och djupare artiklar, och ändå göra Skyltarna läsbara på<br />
större avstånd, om vi gör Skyltarna väldigt mycket större.”<br />
Han lutade sig tillbaka med en mycket belåten min, lyfte<br />
sitt glas och drack. Bergsylaren var så nöjd med sitt uttalande<br />
att han gjorde klöven upp.<br />
”I princip håller jag med dig”, sa Fina, ”men vi har ju också<br />
en ekonomisk realitet. Det skulle bli väldigt dyrt med jättejättejättestora<br />
Skyltar.”<br />
Bergsylaren lutade sig framåt: ”Jag vet! Vi ber helt enkelt<br />
korna om ännu mera ekonomiskt stöd!” Han lät blicken svepa<br />
över de andra ledamöterna, och man såg på honom att han<br />
verkligen var medveten om magnituden av sin egen genialitet.<br />
Tevo spratt till av entusiasm. Han lutade sig också framåt<br />
och de svarta ögonen lyste när han sa:<br />
”Vilken fantastisk idé!!! Det är ju bara för korna att besluta<br />
om en obligatorisk inkassering av kastanjer varje år. Alla getter<br />
delar på kostnaden. Det blir inte så mycket per get, de märker<br />
114
ingen skillnad.” Tevo gjorde en paus, tittade ut över de andra<br />
och fortsatte: ”Nog kommer alla i Eklandet att tycka att vår<br />
kvalitetsinformation är värd det!”<br />
”JAAAA!” hörde man i korus, och hela Kvalitetsgruppen<br />
började applådera. Bergsylaren och Tevo gjorde high five två<br />
gånger.<br />
”Beslutat!” sa Fina kraftfullt när applåden lagt sig. Hon slog<br />
klubban i bordet, vilket föranledde ytterligare en applåd.<br />
Morgon guld harklade sig. ”Utomordentligt bra. Vi kommer<br />
att kunna förklara saker och ting för getterna ännu mer på<br />
djupet.” Hon gick fram till griffeltavlan och skrev långsamt<br />
och omsorgsfullt, ungefär som en skolfröken som lär ut välskrivning:<br />
2. Obligatorisk kastanjavgift för större Skyltar (kor)<br />
Alla vargar drack av sitt harblod och flera skålade med varandra.<br />
Bergsylaren fick slut i sitt glas, vilket Fina uppmärksammade,<br />
och det föranledde henne att dra i ett tvinnat rep<br />
av ett mörkblått glansigt material som hängde ned från taket.<br />
Dörren öppnades strax och där kom serveringsvargen, som<br />
vanligt med vitt förkläde. Han rörde sig med stor elegans, bärande<br />
på en karaff av kristallglas med rött innehåll som stod<br />
på en rund silverbricka. Alla Kvalitetsgruppens vargar fick sina<br />
glas påfyllda.<br />
”Vi har alltså två punkter på vår lista hittills”, sa Fina. ”Finns<br />
några fler idéer?”<br />
Det blev kanske fem sekunders tystnad. Sedan tog Svartvargen<br />
till orda:<br />
”Jag funderade på en sak. Det här om att fokusera på de<br />
riktigt viktiga frågorna – vilka är egentligen de riktigt viktiga<br />
frågorna?”<br />
”Ja just det”, sa Bergsylaren och kliade sig på nosen.<br />
En kort diskussion bröt ut, och den slutade i konsensus.<br />
Vargarna tyckte att de avgörande frågor som borde stå i fokus<br />
för informationen på Skyltarna var dessa: Riskerna med gödsel,<br />
arbetet med att sprida idén om en gödselsfri zon till resten av<br />
115
världen, farorna med simning och så pälsfärgsfrågan. Morgonguld<br />
skrev upp detta på griffeltavlan.<br />
”OK!” sa Fina, ”Vad bra det här går! Nästa punkt på dagordningen<br />
är just färgkvalitet. Bergsylaren, kan du berätta hur<br />
det går för färggruppen?”<br />
Bergsylaren harklade sig. ”Javisst”, sa den överviktiga vargen<br />
entusiastiskt. ”Som ni vet mäter vi kontinuerligt andelen artiklar<br />
som är skrivna av vita, svarta och grå vargar, och samma<br />
med de intervjuade och omskrivna djuren.”<br />
”Hur har det gått? Hur har det gått?” avbröt Tevo.<br />
”Vårt enträgna arbete har gett resultat. Vi har lyckats sänka<br />
gråkvoten med 4 procentenheter och...”<br />
Morgon guld började applådera och de andra följde exemplet,<br />
vilket fick Bergsylaren att komma av sig. Radius och Tevo<br />
gjorde high five. Fina gjorde klöven upp med ett stort leende<br />
över käftarna.<br />
”4 procent är mycket”, sa Radius glatt, och avslöjade därmed<br />
att han inte kunde skilja på procent och procentenheter.<br />
”4 procent färre gråsnor!” sa Tevo och log stort.<br />
”Det kallar jag färgkvalitet!” sa Svartvargen belåtet.<br />
”Ja, det var i sanning ett glädjande och rättvist slag mot<br />
gråväldet”, sa Fina.<br />
Bergsylaren såg dock aningen bekymrad ut. ”Men vi får inte<br />
slå oss till ro”, sa han. ”Vi har långt kvar till full färgkvalitet.<br />
Färgarbetet måste gå vidare. Vi måste skriva upp fortsatt arbete<br />
med färgkvalitet på griffeltavlan.”<br />
Alla höll med. Den ständiga sekreteraren reste sig igen, fattade<br />
kritan och skrev:<br />
3. Ökad färgkvalitet<br />
Sedan satte hon sig ned, rättade till sitt blekgula eternellhalsband<br />
och tog en klunk harblod.<br />
”Vad roligt – vi gör ju stora framsteg här idag!” sa Fina.<br />
”Då är det bara en punkt kvar på dagordningen, och det är<br />
förslagslådan. Hur är det på den fronten?”<br />
116
Morgon guld tog upp en liten trälåda som hade stått på golvet<br />
intill hennes stol och satte den på bordet. Hon tog av locket,<br />
som hade en liten springa, och tittade ned.<br />
”Ser man på, ser man på, ett förslag!”<br />
Alla blev nyfikna. Morgon guld började läsa på den bit pergament<br />
hon fiskat upp:<br />
Förslag till Kvalitetsgruppen. Vi kanske skulle göra en enkät<br />
hos getterna och ta reda på vad de skulle vilja läsa mer om.<br />
Vi skulle också kunna släppa fram getterna lite oftare som<br />
gästskribenter på Skyltarna. Så vi får deras perspektiv.<br />
Det blev omedelbart iskallt i rummet. Ingen sa ett ljud, men<br />
flera vargar utväxlade blickar med varandra. Till slut öppnade<br />
Tevo käften:<br />
”Vad är det för en dårulv som har skrivit det där?”<br />
Morgon guld vände och vred på pergamentet. ”Det står inget<br />
namn under”, sa hon och slängde det nonchalant ifrån sig.<br />
Det blev tyst igen, sånär som på ett svagt morrande från<br />
Bergsylaren. Radius öppnade och stängde käftarna på ett aggressivt<br />
sätt och Tevo andades häftigt, som om han kämpade<br />
med starka sinnesrörelser. Svartvargen gjorde symboliska boxningsrörelser<br />
i luften med sin högra tass.<br />
Efter en kort stund sa Fina med förakt i rösten: ”Jag tror nog<br />
vi är eniga om att vi kan avfärda det där pergamentet som ett<br />
uppenbart missbruk av förslagslådan.”<br />
117
118
8.<br />
Georgina träffar<br />
Majoren – och<br />
Kvällsmurvla blir<br />
lite pressad<br />
I<br />
Sommars jordkällare blev Georgina alldeles vimmelkantig<br />
av alla intryck när snacket kom igång. Det sades sådant<br />
hon aldrig hade hört förut. Saker som förvånade henne,<br />
saker som förfärade henne, saker hon absolut inte kunde tro på.<br />
Hon tittade på Jens, och försökte utröna hans ansiktsuttryck,<br />
vilket dock var svårt i mörkret. Gick det inte att skruva upp<br />
fotogenlampan?<br />
Då blev det knäpp tyst, och alla tittade mot trappan. Georgina<br />
gjorde detsamma utan att veta varför. Hon märkte hur hon<br />
började andas flåsande – för att allting var så kusligt. Plötsligt<br />
såg hon silhuetten av en storväxt get stå stilla på det översta<br />
trappsteget. Efter några sekunder satte han sig i rörelse, skred<br />
långsamt nedför trappan och kom fram till bordet, där han blev<br />
stående. Det var svårt att se, men Georgina fick intrycket att<br />
han hade ett antal år på nacken.<br />
Den nyanlände lät blicken gå från get till get runt bordet.<br />
Ingen sa någonting och ingen rörde sig. Den nya geten sa långsamt,<br />
med en basröst som man kunde tro skulle få stenväggarna<br />
att vibrera:<br />
119
”Godkväll, tvivlargetter!”<br />
”Godkväll, Major!” svarade de andra i korus. Förutom Georgina<br />
förstås, hon var ju inte insatt i ritualerna.<br />
Majoren slog sig ned vid bordet. Georgina tänkte att hon<br />
nog aldrig hade hört någon med en så mäktig röst, och hon<br />
var fascinerad av hela hans uppenbarelse. Trots sin rädsla och<br />
misstänksamhet kunde hon inte låta bli att på något sätt känna<br />
respekt och sympati för denna bock.<br />
Majoren fortsatte med sin tordönstämma:<br />
”Välkomna till mötet, getabockar och tjejgetter! Vi börjar<br />
med en tyst minut för våra hjältar Gunnar och Greta. Glöm<br />
inte: Saliga äro de som förföljs för åsiktsfrihetens skull, dem<br />
tillhör himmelriket.”<br />
Alla tittade ned, och det var högtidligt och sorgligt. Georgina<br />
funderade på hur det känns att få benen avbitna. Någon<br />
runt bordet snyftade. När minuten gått tog Majoren till orda<br />
igen:<br />
”Vi ska besöka dem senare. Och vi ska ta hand om dem,<br />
för det är vår skyldighet att ta hand om de fallna. Men nu till<br />
dagens agenda! Vi har en ny tvivlare i vår skara. Välkommen<br />
till vår krets....”<br />
Han böjde sig över till Sommar, som viskade något i hans<br />
öra, och Majoren kunde avsluta:<br />
”....Georgina”.<br />
Allas blickar föll på Georgina, som frambringade ett ganska<br />
tystlåtet ”Tack”. Vad i farmors skägg är det jag har gett mig<br />
in på? tänkte hon.<br />
”Hur mycket vet du?” dundrade Majoren.<br />
När han fått reda på hur lite Georgina kände till inledde han<br />
en föreläsning, och det var ord och inga visor det. Georgina<br />
var helt tagen när Majoren till slut tystnade. Hon bara stirrade.<br />
”Menar du verkligen att vargarna ljuger?” sa hon.<br />
”Har getter skägg?” sa Majoren.<br />
”Och att man kan använda gödsel helt riskfritt?”<br />
Majoren nickade.<br />
”Men hornen....”<br />
”...ramlar inte av”, avbröt Majoren.<br />
120
”Och man kan simma utan fara?”<br />
”Ända ut till kornas ö om du vill.”<br />
”Men, men.... forskningen då? All forskning!”<br />
”Som jag sa, min tös, man kan tyvärr inte lita på forskarugglorna<br />
heller. De har alltför mycket att vinna på att tycka<br />
som vargarna, förstår du. Egenintresset triumferar vanligen.”<br />
Georgina tittade på Jens i förhoppningen att han skulle se<br />
skeptisk ut, men det gjorde han inte.<br />
”Men vänta här nu”, sa Georgina. ”Ta det där med gödsel.<br />
Så länge jag har levat har jag hört och läst att gödsel får hornen<br />
att trilla av och solen att slockna. Det vet ju alla, och det finns<br />
ju hela bibliotek med stentavlor som säger att...”<br />
”Du har blivit dragen vid mulen”, avbröt Majoren. ”Att en<br />
sak är ristad i sten innebär inte att den är sann.” Han pausade<br />
några sekunder. ”Man kan rista in vilka ord som helst, vet du.”<br />
Alla andra getter tittade på Georgina. Hon var inte van vid<br />
en sådan uppmärksamhet, men var nu så uppjagad att hon<br />
glömde bort sin blyghet. Majoren fortsatte:<br />
”Min tös, de har lurat getskällan av dig, de där ylarna och<br />
hooarna. De hittar på saker, och sedan citerar de varandra,<br />
och snart tror alla att det är sant. Det går runt i cirkel, ser du.”<br />
Majoren gjorde en kort paus, och fortsatte sedan i ett mera<br />
irriterat tonläge. ”Och det är vi getter som drabbas. Vi blir<br />
förda bakom fotogenlampan.”<br />
Nu hoppade Sommar in i diskussionen: ”Ja, och det är inte<br />
bara det där med gödsel och simning som är getskit. Det är<br />
också getskit att grå djur är sämre än andra. Att göra ned grå<br />
djur är pälsism.”<br />
”Vad hette det sa du?” sa Georgina.<br />
”Pälsism.”<br />
Georgina smakade på ordet, som hon aldrig hade hört förut.<br />
Majoren hoppade in:<br />
”Pälsism betyder att man dömer djur efter färgen på deras<br />
päls, och det är något väldigt fult och orättvist. För det är så,<br />
förstår du, att alla djur är lika mycket värda. Oavsett pälsfärg.”<br />
Plötsligt var detta en oerhört intressant diskussion för Georgina.<br />
Skulle hon vara lika mycket värd som svarta och vita getter?<br />
121
Hon tittade tankfullt in i fotogenlampans låga. Oerhört<br />
intressant, det här, tänkte hon. En annan sak som gjorde henne<br />
häpen var att Sommar – den slampan – tydligen tog strid mot<br />
det här med pälsism, trots att hon själv var vit och därmed inte<br />
drabbad. Märkligt. Motvilligt måste Georgina erkänna för sig<br />
själv att det var strongt gjort.<br />
Majoren började tala igen:<br />
”De säger att de kämpar för frihet och rättvisa, de där bestarna.<br />
Jag säger: Intorkad getskit.”<br />
Sommar förvanskade sin röst så den lät löjlig, och sa: ”Frihet<br />
och rättvisa!” Sedan riktade hon mulen upp mot taket och<br />
ylade – så gott hon nu kunde, det är nämligen inte så lätt för<br />
en get. Ett stort skratt bröt ut i jordkällaren.<br />
”Förhornade köttätare”, hördes en ljus tjejgetsröst.<br />
En ung getabock, som troligen var vit (det var lite svårt att<br />
se i mörkret), sa:<br />
”J...J...Just det ja. Har du f...f...funderat på, Georgina, vad<br />
de där b....b...bestarna lever av?”<br />
Det hade inte Georgina.<br />
”V...v...vad tror du de äter? Gräs va? T...T...Tror du på det<br />
själv?”<br />
Några getter hördes fnysa.<br />
”Inget djur får äta något annat djur, säger de. Ha! Dra sagan<br />
om Bockarna Bruse också”, hördes en bockröst muttra.<br />
Det bara snurrade i huvudet på Georgina. Beträffande vargarnas<br />
kosthållning måste hon erkänna att ingen någonsin hade<br />
sett en varg ägna sig åt jordbruk. Det var faktiskt lite underligt.<br />
Majoren tog vid:<br />
”Vi talade om lögner förut, Georgina. Vad tror du om det<br />
där påhittet att det skulle vara farligt att simma, va? Det har<br />
de där rovdjuren hittat på bara för att vi inte ska kunna träffa<br />
korna. Är inte det uppenbart? Vargarna vill vara mellanhänder<br />
för det ger dem makt!”<br />
Georgina bara stirrade framför sig. Hennes hjärna kunde<br />
helt enkelt inte ta in fler intryck. Det var stopp. Men det visste<br />
förstås inte de andra – och nu hoppade Sommar in i diskussionen<br />
igen:<br />
122
”Jag kan berätta att Statistikgeten har gjort en opinionsmätning<br />
och tagit reda på hur stort förtroende djuren i Eklandet<br />
har för olika djursorter. Vilken sorts djur tror du fick bottenplaceringen,<br />
Georgina?”<br />
Sommar tittade på Georgina, men fick ingen respons eftersom<br />
hon ju led av information overload. Efter några sekunder<br />
fortsatte Sommar: ”En ledtråd, stumpan. Det börjar med ’v’<br />
och slutar med ‘argar’.”<br />
Nu hände något inom Georgina – kanske var det hennes<br />
undermedvetna som triggade igång känslan av rivalitet om<br />
Jens. I alla fall kände hon en väldig aggressivitet bubbla upp.<br />
Aggressivitet mot den horiga slampan som ägde denna äckliga<br />
jordkällare och aggressivitet mot dessa vidriga samhällsförstörare<br />
och solsläckare. Hon tittade sig omkring och alla getter<br />
flöt samman till ett sammelsurium. Hon kände yrsel och<br />
mådde illa av grottlukten. Det bara snurrade där inne under<br />
hennes horn. Var det här egentligen en mardröm? Situationen<br />
kändes surrealistisk.<br />
Plötsligt flög hon upp från sin sten.<br />
”NI LJUGER ALLIHOP”, skrek hon. ”NI SPRIDER<br />
LÖGNER OCH HAT, ERA FÖRHORNADE DESINFOR-<br />
MATÖRER OCH SOLSLÄCKARE.”<br />
Georgina kände hur gråten började bubbla upp.<br />
”NI FÖRSTÖR VÅRT LAND!”<br />
Hon tog dynan hon suttit på, slängde den rakt i mulen på<br />
Sommar, sprang uppför trappan och vräkte upp dörren. Hon<br />
ville bara bort, bort. Georgina lämnade dörren öppen och satte<br />
av i galopp, hejdlöst gråtande.<br />
På kvällen åt Wolf, Kvällsmurvla och Ulvo middag tillsammans<br />
i matsalen. De satt vid ett bord ganska nära den vägg där<br />
Wolfs mamma på sin tid hade målat vargar som visade vägen<br />
för de andra djuren. Maten-är-klar-klockan hade ringt, och<br />
trion hade just kommit tillbaka till bordet med sina överfulla<br />
tenntallrikar när Ulvo ropade:<br />
123
”Jag måste kissa.” Han började vicka fram och tillbaka med<br />
överkroppen.<br />
”Måste du det då?” frågade Wolf.<br />
”Ja måste måste!”<br />
”Kunde du inte ha sagt det nyss medan vi väntade på maten?”<br />
”Behövde inte då!”<br />
”Nähä. Kan du klara det själv?”<br />
”Nä pappa du ska komma med.”<br />
Man kunde ana en antydan till suck innan Wolf reste sig<br />
upp och försvann med Ulvo. Kvällsmurvla skar en stor bit av<br />
den rökta hjorten, la på en klick inlagd harhjärtskräm och<br />
lassade in allt i käften.<br />
Morgon guld kom gående mellan borden i spetsen för en<br />
grupp viktiga vargar. Hennes och Kvällsmurvlas blickar möttes<br />
för ett ögonblick, de utbytte en snabb nick varpå båda tittade<br />
bort.<br />
Strax återvände Wolf och Ulvo. Samtalet kom in på Wolfs<br />
intervju hos Symfonivargen, som ju var inbokad till morgonen<br />
efter.<br />
”Är du peppad nu då?” frågade Kvällsmurvla.<br />
”Jäpp! Jag ska visa henne att jag är värd att satsa på.”<br />
”Så ska det låta! Jag ska hålla tassarna för dig!” Hon drack en<br />
klunk harblod. ”Men du har inte hunnit öva så mycket trumpet.”<br />
Wolf blev aningen nedslagen. ”Jag ska ju öva ikväll. Och så<br />
är det ju egentligen bara intervju imorgon, inte uppspelning.”<br />
”Vi får för tusen fullmånar hoppas att det blir så då”, sa<br />
Kvällsmurvla. ”Man vet aldrig med den speltanten.”<br />
”Min pappa spelar bäst i hela slottet, så det så!” sa Ulvo<br />
med sin barnsliga röst. Han tappade en kanin på golvet, men<br />
plockade snabbt upp den och fortsatte gnagandet.<br />
”Hörru grabben, du borde sköta dig lite bättre vid bordet”,<br />
sa Kvällsmurvla.<br />
Ulvo krympte ihop och tittade på sin pappa.<br />
”Såja, såja, det är bra nu”, sa Wolf, vilket fick Ulvo att se<br />
relativt glad ut igen. Wolf drack en klunk harblod. ”Du Kvällsmurvla,<br />
om jag går vidare imorgon och får en tid för uppspelning,<br />
då går vi väl och firar?”<br />
124
Kvällsmurvla log stort, la fram sina framben på bordet och<br />
tog Wolfs tassar i sina. ”Det är klart vi gör, älskling!”<br />
Wolf sken upp. ”Då går vi på Natt-Ylet!” Han betraktade<br />
Kvällsmurvlas för dagen rosa eternellhalsband och matchande<br />
rosa fjädrar i öronen. Hon var sååå snygg.<br />
”Oh ja, då gör vi Natt-Ylet!” sa Kvällsmurvla.<br />
I samma sekund kom Wolf att tänka på den konversation<br />
han haft med Luminoso om Kvällsmurvla, och han blev allvarlig.<br />
”Lovar du att vi går i så fall?”<br />
”Klart som harbuljong! Du är ju halvvägs till att bli trumpetvarg<br />
i så fall!”<br />
De två fästvargarna lutade sig fram mot varandra och utbytte<br />
en puss käft mot käft.<br />
”Ska du inte följa med ut i skogen i alla fall?” frågade Wolf<br />
Kvällsmurvla. Han syftade på sitt inplanerade trumpetövande<br />
efter maten.<br />
”Åh sötnos, jag skull så förylat gärna vilja, men jag har möte<br />
med en forskaruggla och en teatergorilla om en gestaltning av<br />
ett komparativt synliggörande av de metodologiska komplexiteterna<br />
i de tematiska, teoretiska och konceptuella analyserna<br />
av socialgeografins påverkan på getternas intrapersonella reflektioner<br />
kring gödselanvändningens risker i en hegemonisk<br />
och poststrukturalistisk kontext.”<br />
Wolf tänkte i några sekunder. ”Jaha.”<br />
Kvällsmurvla lyste av entusiasm och fortsatte: ”Vi har fått<br />
bidrag från korna för det! 900 förylade kastanjer!”<br />
”Jaha, kul.” Han log inte.<br />
”Och så har vi slängt in en ansökan till Globala Djurunionen<br />
om 700 kastanjer till”, sa Kvällsmurvla. ”Jag är så in i<br />
bängen säker på att de säger ja. Annars utmålar vi dom som<br />
solsläckare, haha, och den risken vågar dom knappast ta, dom<br />
mespropparna!”<br />
Wolf nickade igen. ”Bra”, sa han lågt.<br />
Det blev tyst. Kvällsmurvla, som just tömt sin tallrik, plockade<br />
fram lite tuggtobak. Hon öppnade käftarna på vid gavel<br />
och stoppade in den.<br />
125
Ulvo, som hade sett fundersam ut en stund, viftade plötsligt<br />
med ena frambenet.<br />
”Tant Kvällsmurvla, får jag också kastanjer om jag följer<br />
med dig på det där? För jag skulle behöva kastanjer för att<br />
köpa en egen mus.”<br />
Kvällsmurvla tittade skeptiskt på honom, och sa med övertydlig<br />
skolfrökenröst: ”Det måste vara hög nivå för att man<br />
ska få kastanjer, förstår du, lille vän. Så in i bängen hög nivå.”<br />
Ulvo smälte hennes svar en stund, och sa sedan: ”Vad menar<br />
du med hög nivå?”<br />
”Svårt!” sa Kvällsmurvla. ”Det måste vara skitsvårt om man<br />
ska få kastanjer.”<br />
”Aha”, sa Ulvo.<br />
Man såg på honom att han fortsatte tänka. Kvällsmurvla la<br />
upp bakbenen på bordet och lutade sig mot ryggstödet med<br />
frambenen bakom nacken. Hon tuggade på tobaken.<br />
”Jag tycker det är jättesvårt att flå en hare”, sa Ulvo. ”Kan<br />
jag få kastanjer för det då?”<br />
Kvällsmurvla skrattade till. ”Näru grabben, det kan inte<br />
vara svårt på det sättet. Det måste vara svårt på ... ja svårt på<br />
ett avancerat sätt.”<br />
En mycket uppmärksam iakttagare hade möjligen kunnat<br />
ana en antydan till leende över Wolfs käftar.<br />
”Vad betyder avan.... avancerat, tant Kvällsmurvla?” frågade<br />
Ulvo långsamt.<br />
Nu såg Kvällsmurvla aningen irriterad ut. ”Alltså, Ulvo, det<br />
måste vara så väldigt himla förylat jättesvårt att nästan ingen<br />
förstår nånting alls. Nästan inte en enda. Fattar du?”<br />
Ulvo tänkte igen. Wolf lät blicken gå mellan Kvällsmurvla<br />
och Ulvo, och han följde dialogen med stort intresse. Ulvo<br />
skruvade lite på sig och såg bekymrad ut. Efter en viss tvekan<br />
sa han med världens mest oskuldsfulla min:<br />
”Men, om nästan ingen förstår nåt så är det väl ingen idé<br />
att hålla på med det där?”<br />
Kvällsmurvla ryckte till. ”Nä hörru grabben nu får du ta<br />
och ge dig.”<br />
126
Wolf log i mjugg. Ulvo tittade ned. Efter en liten stund<br />
började Wolf röra på sig.<br />
”Nu måste vi nog börja tänka på refrängen, Ulvo och jag”,<br />
sa han och kastade en blick på trumpeten som stod på golvet<br />
intill bordet.<br />
De sa hej då till Kvällsmurvla och började gå mot slottets<br />
huvudport, den som fanns vid vindbryggan. Efter att ha passerat<br />
ett antal mörka korridorer och en trappa kom de fram till två<br />
bistra vargar med mycket vassa tänder som stod på vakt. När de<br />
såg Wolf och Ulvo komma gående gick vaktvargarna fram och<br />
lyfte bort den grova stock som satt tvärs över dubbelporten. Med<br />
ett kraftigt gnisslande öppnade de varsin port på vid gavel, och<br />
till ljudet av rasslande kedjor hissade de sedan ned vindbryggan<br />
med två stora vevar. Plötsligt badade det tidigare mycket mörka<br />
utrymmet i kvällssol, och alla fyra bestar kisade med ögonen.<br />
Far och son promenerade ut över vindbryggan. När de passerat<br />
vallgraven böjde sig Wolf ned mot Ulvo och sa med låg röst:<br />
”Ulvo, det där du sa till tant Kvällsmurvla var väldigt smart<br />
sagt. När jag hör dig prata så där tror jag att det kommer att<br />
bli något stort av dig.”<br />
Men Ulvo såg bekymrad ut. ”Tror du hon blev arg på mig,<br />
pappa?”<br />
”Äsch, det tror jag inte. Strunt i det. Nu ska du och jag spela!”<br />
De gick över ängen och en bit in i skogen, där de satte sig<br />
på varsin stubbe. Det var så där jättegrönt som det kan vara<br />
i skogen en riktigt fin sommarkväll. Den lågt stående solen<br />
strilade genom det gröna lövverket och det doftade intensivt<br />
av skog. Wolf tog fram sitt instrument, torkade försiktigt av<br />
munstycket med ena tassen, höjde trumpeten till käften, fyllde<br />
lungorna med luft och började spela. Ulvo började nästan<br />
genast sjunga med, för han kände igen sången från Krubban:<br />
Oh, when the wolves, go marching in<br />
Oh when the wolves go marching in<br />
Oh, I want to be in that number<br />
When the wolves go marching in<br />
127
Oh, when the moon, turns red with blood<br />
Oh when the moon turns red with blood<br />
Oh, I want to be in that number<br />
When the moon turns red with blood<br />
Oh, when the trumpet sounds it’s call<br />
Oh when the trumpet sounds it’s call<br />
Oh, I want to be in that number<br />
When the trumpet sounds it’s call<br />
Efter den melodin följde andra. Ulvo blev trött efter en stund<br />
och la sig hoprullad i en fördjupning i marken, men Wolf fortsatte<br />
att spela. Han spelade, spelade och spelade medan solen<br />
sjönk allt lägre, och det var en fröjd för örat – vilket det var<br />
många som tyckte: Först kom det fåglar och satte sig i träden<br />
runtomkring för att lyssna på konserten – det var ett trettiotal<br />
fjäderfän, mest gökar och skogsduvor. Strax därefter kom fem<br />
grävlingar, sju rävar, fyra mårdhundar och en björn, vilka satte<br />
sig på stubbar eller la sig ned på marken 15 - 20 varglängder<br />
bort från Wolf. Den som var riktigt uppmärksam hade också<br />
kunnat ana fem harar, tre rådjur och en hjort betydligt längre<br />
bort, i skydd bakom ett snår.<br />
Det hade blivit dunkelt och svalt när Wolf efter mer än en<br />
timme tog sin sista ton, la ned trumpeten och torkade svetten<br />
ur pannan. Man hörde spridda applåder på djurs vis: Rävarna<br />
och mårdhundarna skällde, grävlingarna grymtade och fåglarna<br />
flaxade med vingarna så mycket de kunde samtidigt som<br />
de vrålkvittrade (förutom en svart hackspett som istället drog<br />
igång ett hacksolo). Björnen ställde sig på bakbenen och slog<br />
sina kraftiga ramar mot bröstet. Djuren bakom snåret var för<br />
rädda för att ge ifrån sig några läten alls.<br />
Wolf bugade sig långsamt tre gånger i olika riktningar, varpå<br />
publiken började skingras. Han gick fram till Ulvo och lyfte<br />
ömt upp honom. Bärande på sin sovande avkomma anträdde<br />
musikvargen Wolf-Gang Amadeus returen till Klara Slott.<br />
128
Oh When the<br />
Wolves Go Marchin In<br />
&<br />
œ œ œ w œ<br />
œ œ œ<br />
Oh when the wolves o march in<br />
4<br />
&<br />
w œ<br />
œ œ œ ˙ ˙<br />
in oh when the wolves o<br />
7<br />
&<br />
˙ ˙ w œ ˙ œ<br />
march<br />
- in in, Oh I<br />
10<br />
&<br />
˙ œ ˙ œ œ œ ˙ <br />
want to be in that num - ber<br />
13<br />
&<br />
˙ œ œ ˙ ˙ ˙ ˙ w<br />
when the wolves o march -in<br />
in.<br />
129
130
9.<br />
Wolf blir intervjuad –<br />
och vargarna sliter i<br />
Kampanjsalen<br />
Tidigt på morgonen nästa dag var det en mycket nervös<br />
varg som stängde dörren till sitt rum, snabbt så inte<br />
hans lilla mus skulle följa med. Med ena tassen bar han<br />
en trumpet, och då förstår du nog vem det handlade om. Ulvo<br />
hade tillbringat natten hos Morgon guld, så det var hon som<br />
fick ombesörja inlämning på Krubban.<br />
Wolf följde en lång fönsterlös gång som på båda sidor hade<br />
dörrar till bestarnas sovrum. En best per rum var det som gällde<br />
för singlar som Wolf. Han var visserligen ihop med Kvällsmurvla,<br />
men eftersom de inte var gifta kunde dubbelrum inte bli<br />
aktuellt. En av facklorna i korridoren hade brunnit ut, och när<br />
vargen passerade den var det så mörkt att han snubblade på en<br />
ojämnhet i stengolvet. Wolf mötte ett ungt vargpar som fnittrande<br />
och tätt omslingrade gick åt andra hållet. Det luktade<br />
som vanligt svagt av rök.<br />
Han gäspade stort. Inte för att Wolf var oengagerad, verkligen<br />
inte, utan för att han knappt hade fått en blund i ögonen<br />
på hela natten. Han skulle till intervjun med Symfonivargen,<br />
och som du vet var det Wolfs stora dröm i livet som stod på<br />
spel. Det hade tagit lång tid av bearbetande att få intervjun<br />
till stånd.<br />
131
Orkestern huserade i den östra delen av slottets andra våning.<br />
Där fanns en stor repetitionslokal, en mindre sal för<br />
instrumentvård, Symfonivargens kontor, en sällskapssal för<br />
orkestermedlemmar och så ett sovrum för varje orkestermedlem.<br />
Ja, de sov för sig själva, Ulvsymfonikerna. Det var en stor<br />
sak på Klara Slott att vara medlem där.<br />
Wolf hade aldrig varit i orkesterns domäner, och han tvingades<br />
leta efter Symfonivargens arbetsrum. När han gick längs en<br />
av korridorerna hördes svaga strofer på violin som blev allt starkare,<br />
och när han passerade repetitionssalen såg han två vargar<br />
sitta och öva. De satt blundande på varsin pinnstol framför<br />
ett högt fönster, och verkade helt inneslutna i sin musik. Wolf<br />
letade vidare, och strax såg han en dörr som var lite större än<br />
de andra och hade en gravyr över sig som föreställde en dirigent<br />
med frambenen i luften.<br />
Wolf svettades. Han blev stående framför dörren, laddade<br />
upp och tänkte igenom vad han skulle säga. Tankarna gick till<br />
hans mamma och pappa i varghimlen, till Kvällsmurvla och<br />
Ulvo. Nu skulle hans liv avgöras. Nåja, det var ju bara första<br />
steget av två, men ändå.<br />
Så tog han mod till sig och genomförde knackningen.<br />
Det hände ingenting alls, och efter att ha väntat en stund<br />
började Wolf bli orolig för att han tagit fel på tid. Men så<br />
öppnades plötsligt dörren, och där stod hon i egen hög person<br />
– Symfonivargen. Hon var huvudet längre än Wolf, smal och<br />
alldeles kritvit. Om halsen hängde ett tunt mörkgrönt halsband.<br />
Under tystnad mönstrade hon Wolf från topp till tass.<br />
”Stig på”, sa hon sedan, utan tendens till leende.<br />
Wolf tittade sig omkring i rummet. Det dominerades av ett<br />
riktigt stort skrivbord av mörk ek med en yta av grönt skinn,<br />
helt belamrat med noter. Det fanns också några mindre bord,<br />
även dessa fulla med noter. Bakom skrivbordet stod en stor<br />
länsstol med högt ryggstöd av samma slags gröna skinn – dirigentens<br />
arbetsstol. Och bakom stolen fanns ett högt fönster<br />
med de sedvanliga små, svagt gultonade blyinfattade rutorna.<br />
Med anledning av den tidiga timmen stod solen lågt och<br />
åstadkom ett starkt sken på delar av skrivbordets nothögar,<br />
132
på Symfonivargens päls och på en oljemålning på väggen som<br />
föreställde henne själv.<br />
”Varsågod och sitt”, sa orkesterledaren och visade på en<br />
påtagligt låg pinnstol framför skrivbordet. Själv slog hon sig<br />
ned i länsstolen, som knarrade lätt när hon lutade sig tillbaka.<br />
Wolf satte sig längst ut på stolen, utan att dra nytta av<br />
ryggstödet.<br />
Dirigenten satte en monokel i sitt ena öga och började under<br />
tystnad läsa en bit pergament. Hon läste länge och väl, till<br />
synes utan att låtsas om Wolfs närvaro. Han kände sig illa till<br />
mods. Till slut tog Symfonivargen av sig monokeln, la bort<br />
pergamentet och riktade blicken mot Wolf.<br />
”Du är alltså intresserad av att träda in i Ulvsymfonikerna<br />
som tredje trumpetvarg, är det korrekt uppfattat?” sa hon med<br />
formell röst.<br />
”Ja”, sa Wolf tydligt och nickade.<br />
”Hur länge har du spelat trumpet?”<br />
”Åh, ända sen jag var liten. Det blir väl en trettio - fyrtio<br />
månvarv ungefär.”<br />
Symfonivargen hummade, och det blev tyst en stund. Wolf<br />
slickade sig nervöst om underläppen.<br />
”Du har skrivit sånger också. Är det låtskrivande eller trumpetspelande<br />
som utgör din prioritering?”<br />
”Jag...”, sa Wolf och kom av sig. ”Jo, jag tycker ju om att skriva<br />
sånger men ... det jag egentligen brinner för är trumpeten,<br />
det är det. Jag älskar att spela trumpet. Verkligen!”<br />
”Hmmmm.” Hon tittade ned på Wolf medan hon långsamt<br />
och tankfullt trummade med ena tassen mot den gröna bordsskivan.<br />
”Du har onekligen goda referenser.”<br />
Wolf sa ingenting.<br />
”Bra stamtavla också.”<br />
Wolf förblev tyst.<br />
”Hur ser du på det faktum att du är grå, mot bakgrund av<br />
vår strävan här i Eklandet att minska gråväldets inflytande?”<br />
”Öhh....jag...” Wolf blev ställd, men orkesterledaren väntade<br />
ut honom under tystnad. Efter en liten stund började Wolf<br />
prata, snabbt och med påtagligt spänd röst:<br />
133
”Öh, jo, jag är medveten om att jag utgör en del av gråväldet,<br />
men ... alltså, jag anstränger mig verkligen för att hålla<br />
tillbaka min grå sida, det gör jag, och jag tar fullt ut ansvar<br />
för de problem som vi grå djur ställer till med. Det gör jag.<br />
Verkligen. Jag jobbar hårt på att bli bättre.”<br />
Symfonivargen nickade tankfullt. Hon reste sig upp, vände<br />
ryggen åt Wolf och ställde sig att titta ut genom fönstret med<br />
framtassarna bakom ryggen. Konturen av hennes vita päls lyste<br />
intensivt i det skarpa motljuset. Wolf såg att en av de små<br />
glasskivorna hade en spricka. Han försökte dölja sin häftiga<br />
andhämtning.<br />
Den stora dirigenten vände sig plötsligt om och sa: ”Wolf-<br />
Gang Amadeus, jag är beredd att ge dig en chans. Jag låter dig<br />
komma på provspelning inför mig klockan ett dagen före nästa<br />
fullmåne. Om den prestationen håller högsta klass tar jag in<br />
dig som tredje trumpetvarg i Ulvsymfonikerna på Klara Slott.”<br />
När Boxer och Georgina vaknade rådde en isande kyla i hyddan.<br />
Psykologiskt, alltså. Boxer låtsades över huvud taget inte<br />
om att Georgina fanns, och hon ville inte truga honom så<br />
hon sa inte heller någonting. Det gick så långt att när Boxer<br />
hämtade morgonhöet från förrådet tog han bara åt sig själv.<br />
Det hade aldrig hänt förut.<br />
Efter frukost, när de gått in i hyddan igen för att förbereda<br />
avmarschen till dagens arbete, hände något oväntat. Det skrapade<br />
av horn mot dörren, och Georgina öppnade.<br />
”Nämen hej Jens!”<br />
Hon blev väldigt förvånad över att se honom där – Jens hade<br />
aldrig sökt upp henne förut. Hon blev förstås jätteglad, men<br />
samtidigt rädd, och det pirrade i magen. Och så kändes det<br />
pinsamt, efter hennes brutala uppbrott från Tvivlargetternas<br />
möte. Jens sneglade bort mot Boxer, men honom kunde man<br />
bara se rumpan och svansen på, för han hade plötsligt blivit<br />
väldigt upptagen med att synnerligen grundligt leta efter någonting<br />
allra längst ned i kistan.<br />
134
”Tror du att...”, sa Jens, medan han såg lite konstig ut och<br />
knyckte på huvudet åt Boxers håll.<br />
Georgina förstod vinken. Hon vände sig åt Boxer till, funderade<br />
på om hon skulle säga något till hans rumpa, men räckte<br />
istället ut tungan. Sedan gav hon sig iväg med Jens, och de två<br />
getterna inledde en mycket lågmäld konversation medan de<br />
långsamt spatserade mellan hyddorna.<br />
”Varför stack du iväg sådär igår?” frågade Jens. ”Vi blev helt<br />
chockade.” Han såg riktigt bekymrad ut.<br />
”De där typerna. Hur kan du hänga med dem?” Georgina<br />
gav Jens en anklagande blick.<br />
Ett medelålders svart getpar kom gående mot dem med<br />
en vattenhink på varje horn, så Jens väntade med att svara.<br />
Georgina kände igen dem och nickade, men eftersom paret<br />
hade tung last på huvudena besvarade de bara hälsningen med<br />
varsin blinkning. Enligt etablerad getikett behövde man inte<br />
nicka tillbaka om man hade tung last på hornen, det hade till<br />
och med Getikettgeten slagit fast i sin klassiska stentavla ”Stora<br />
getikettavlan”.<br />
”De är inga typer och det är inget fel på dem”, sa Jens lugnt.<br />
”Har du glömt vad som hänt med Gunnar och Greta?”<br />
”Nä, men...”<br />
”Varför stack du då? Jag trodde du började bli övertygad?”<br />
Georgina svarade inte. Jens fortsatte:<br />
”Du har blivit lurad av vargarna, fattar du inte det?”<br />
”Jag är rädd för de där getterna i jordkällaren”, sa Georgina<br />
trotsigt. ”Riktigt rädd. De är desinformatörer och farliga. Vill<br />
oss illa.”<br />
Jens suckade. ”Nej, Georgina, de står på vår sida.” Han<br />
tittade länge och väl på henne innan han fortsatte:<br />
”Lyssna här. Har du någonsin sett en get som tappat hornen?”<br />
Georgina svarade inte.<br />
”Nähä, inte det. Har du någonsin sett några tecken på att<br />
solen blivit svagare då? Något enda tecken alls?”<br />
Georgina svarade inte.<br />
”Nähä, inte det heller. Nästa grej då. Har du någonsin sett<br />
en get som simmat och sedan fått cancer?”<br />
135
”Nä nu får du ändå ta och ge dig”, sa Georgina irriterat. ”Jag<br />
har väl inte koll på varenda get heller. Och det finns forskning<br />
som visar att simning faktiskt ger cancer.”<br />
Jens suckade igen. ”Jag vet att det står så på Skyltarna, men<br />
har du sett det själv?”<br />
Georgina drog på det. ”Nja, nä, inte direkt, kanske.”<br />
”Nä just det. Du måste utgå från vad du själv kan se. Det<br />
är bara det du kan lita på.”<br />
Georgina tänkte på vad han sagt. Jens fortsatte:<br />
”De tyckte mycket om dig, Majoren och de andra, ska du<br />
veta. Alla sa efteråt att du skulle bli en viktig tillgång för gruppen.<br />
De sa att du är engagerad och smart.”<br />
Intressant nog blev Georgina inte förvånad av att höra detta.<br />
Det blev en liten paus igen, och sedan fortsatte den ihärdiga Jens:<br />
”Georgina, så här är det. Vi är getter och de är vargar. Vi<br />
bor i hyddor och de i slott. Vi är klövdjur och de är tassdjur.<br />
Vi har horn och de är platthuvade. Vi är inte av samma sort<br />
och har inte samma intressen. Fattar du?”<br />
De två djuren passerade tre grå killingar som matade en<br />
svart-vit kanin med en morot, och en svart ålderbock med grånat<br />
och glesnat skägg som låg och slickade sina klövar utanför<br />
en hydda. Georgina stannade till och betraktade Jens med ett<br />
ansiktsuttryck som närmast kan beskrivas som ursäktande.<br />
”Jens, det har gått så fort och det har hänt så mycket. Jag<br />
blir alldeles yr under hornen.” Hon gjorde en kort paus, och<br />
fortsatte: ”En sak jag verkligen har tänkt på efter igår är det<br />
där med pälsism.”<br />
”Jaha?”<br />
”Ja, där har de en poäng, Tvivlargetterna. Jag har inte fattat<br />
det förut, men egentligen – varför ska jag behandlas som<br />
getskit bara för att min päls är grå?”<br />
”Ja se där!” sa Jens och såg plötsligt riktigt glad ut. ”Vi ska<br />
ha möte i kväll igen. Samma tid och plats. Kommer du? Så du<br />
kan bidra i kampen mot pälsismen?”<br />
Han blinkade med ena ögat. Georgina undrade hur hon skulle<br />
tolka det – ingen bock hade någonsin blinkat mot henne förut.<br />
Jens gav henne en lång, djup blick och sa med stor inlevelse:<br />
136
”Georgina, jag blir riktigt besviken om du inte kommer!”<br />
Hur skulle hon kunna säga nej när han bönföll henne på det<br />
där viset? Det pirrade i magen på Georgina, och hon tittade<br />
Jens rakt i ögonen utan att säga någonting. Tanken flög förbi<br />
att ge honom en puss, bara sådär. Men så kan man ju inte göra.<br />
”Jag får se”, sa hon, och ansträngde sig för att dölja sin starka<br />
sinnesrörelse. ”Ska tänka på saken.”<br />
Lite senare samma dag hördes en ljudlig suck i den kanske<br />
viktigaste salen på Klara Slott – Kampanjsalen. Det var där<br />
vargarna satt när de skrev sina viktiga kvalitetstexter, och i<br />
övrigt samordnade sina kloka kampanjer. Salen var stor, och<br />
som vanligt på Klara Slott bestod golv och väggar av grov<br />
svart sten; väggarna var skrovliga men golvet ganska plant. Det<br />
fanns några högsmala ljusinsläpp – inga riktiga fönster utan<br />
mer som skottgluggar – längs en av långväggarna. Takhöjden<br />
var stor, runt åtta varglängder.<br />
Kampanjsalen hade sex stenbord. Det största var rektangulärt<br />
– smalt men väldigt långt – med vitmålade träbänkar med<br />
ryggstöd på bägge sidor. Där satt varg vid varg på rad och skrev<br />
frenetiskt. Svansarna rörde sig långsamt fram och tillbaka och<br />
snuddade ibland golvet – den som har katt vet vad jag menar.<br />
Det fanns också fem runda bord som var relativt stora, var<br />
och en med en svart skylt över sig hängande ned från taket.<br />
På skyltarna stod det med snirkliga vita bokstäver ”Ugglor”,<br />
”Rävar”, ”Kultur”, ”DBF” respektive ”Skola”. Dessa bord var<br />
avsedda för arbete med att samordna vargarnas kampanjer med<br />
fem andra viktiga aktörer i Eklandet, nämligen:<br />
- Forskningen (som sköttes av ugglorna, som bekant)<br />
- Stentavleutgivningen (som sköttes av rävarna)<br />
- Kultursektorn (huvudsakligen teatrarna, som sköttes av<br />
gorillorna)<br />
- Landets studieförbund, som hette Djurens Bildnings-Förbund,<br />
förkortat DBF<br />
- Skolan<br />
137
Det låg lite anteckningar och annat arbetsmaterial på de runda<br />
borden, vilket var lämningar från tidigare sammanträden.<br />
Den där ljudliga sucken kom från Wolf.<br />
”Vad är det, älskling?” frågade Kvällsmurvla, som satt intill<br />
honom på långbänken.<br />
”Det är svårt idag ... jag får inte riktigt till det. Är så förbestat<br />
trött.”<br />
Hon smekte honom med sin ena tass. ”Äsch, du är bara<br />
okoncentrerad för du tänker på Ulvsymfonikerna!”<br />
”Jag sov inget i natt.”<br />
Han betraktade henne leende. Allt på henne var gult – öronfjädrar,<br />
svanstofs och halsband (det senare var av nyplockade<br />
maskrosor). Hon fortsatte:<br />
”Jag är så förylat stolt över dig. Tänk att du gick vidare!”<br />
Kvällsmurvla tog en tugga av den torkade och saltade ekorre<br />
hon hade tagit med som tilltugg. Wolf sträckte på sig och såg<br />
riktigt glad ut.<br />
”Jaja, men än är jag inte antagen.”<br />
Kvällsmurvlas svar blev en puss på käften. ”Får jag höra vad<br />
du har skrivit nu då?” sa hon.<br />
Wolf plockade lite bland sitt material. Muso sprang iväg<br />
på bordet, men blev snabbt infångad av husse och placerad<br />
på axeln. ”Ja, vad tycker du om det här? Det är ett utkast till<br />
en krönika som känns viktig”, sa Wolf och började läsa högt:<br />
När jag fick reda på att grå getter har spridit desinformation<br />
kände jag skam. Stor och djup skam. När ska vi gråa<br />
djur sluta upp med att förstöra vårt fina samhälle? Jag<br />
kände en spontan vilja att låta bleka mig till vit. Jag vill<br />
inte längre vara ett grått djur, för vi förstör så mycket.<br />
Han tittade med försiktig förväntan på Kvällsmurvla. Hon<br />
funderade lite. ”Du är inte riktigt nöjd, eller?”<br />
”Nja, vet inte om jag riktigt fått till det.”<br />
Kvällsmurvla satte huvudet på sned. ”Alltså, du får ju fram<br />
din poäng, inget snack om den saken. Vikten av att ni grå djur<br />
tar ansvar för all skit ni ställer till med.”<br />
138
”Jo, visst, men jag vet inte...”<br />
”Kanske du inte skulle vara så återhållsam. Läsarna kan ju<br />
tro att du går i försvarsställning.”<br />
Hon tänkte lite till, och fortsatte:<br />
”Vad säger du om att ändra formuleringen ’Jag kände en<br />
spontan vilja att låta bleka mig till vit’ till ’Jag tittade på min<br />
grå päls och kände en spontan motvilja mot att över huvud taget<br />
finnas till’?”<br />
Kvällsmurvla verkade nöjd med sitt förslag, la upp bakbenen<br />
på bordet och tog ett gnag på sin ekorre. Wolf funderade.<br />
”Ja, kanske det”, sa han, och fortsatte tänka. ”Eller så här:<br />
’En dag som denna måste alla vi gråa djur fundera på vilken rätt<br />
vi över huvud taget har att leva vidare’.”<br />
”Ja, det är ännu tydligare”, sa Kvällsmurvla och såg belåten<br />
ut. ”Förylat bra. Det är viktigt att du visar var du står. Att du<br />
verkligen sätter ned tassen.”<br />
”Ja, att jag sätter ned tassen.” Han funderade lite. ”Så får<br />
det bli. Tack, älskling!” Han smekte henne på kinden. ”Hur<br />
går det för dig då?”<br />
Kvällsmurvla såg glad ut. ”Jag är nöjd. Skriver en recension<br />
av Edelvitas nya stentavla, och jag tror det blir bra.”<br />
”Får jag höra något?”<br />
”Nä, du får läsa det på Skylten sen”.<br />
Wolf såg besviken ut.<br />
”Okey då. Vad säger du om den här biten?” Hon började läsa:<br />
I denna enastående stentavla går vargen Edelvita från klarhet<br />
till klarhet. Hon har intervjuat forskarugglan docent<br />
Lysenka som har vigt sitt liv åt gödselfrågan. Edelvita visar<br />
med all föredömlighet vilka personliga och samhälleliga katastrofer<br />
som skulle följa med användning av gödsel. Med<br />
sin suveräna stilistiska förmåga gör hon mos av de okunniga<br />
och hatiska solsläckare som med raffinerad härskarteknik<br />
försöker förminska docent Lysenkas banbrytande forskargärning,<br />
och på fullt allvar ifrågasätter att användning av<br />
gödsel får solen att slockna och getternas horn att lossna.<br />
Edelvita presenterar också några av docent Lysenkas allra se-<br />
139
naste forskningsresultat, som visar att användning av gödsel<br />
också kan framkalla skilsmässor, psykisk sjukdom och kriminalitet.<br />
Denna stentavla kommer att bli en klassiker, ett<br />
tidlöst referensverk som snarast bör införas som lärostentavla<br />
i alla Eklandets skolor. Om Ulvbildningsstyrelsen inför en<br />
nationell litteraturkanon måste detta verk definitivt vara<br />
med på listan. Stentavlan gör för övrigt Edelvita till en<br />
av huvudkandidaterna för nästa års utdelning av Stora<br />
informationspriset.<br />
Kvällsmurvla såg mycket nöjd ut.<br />
”Förylat bra, verkligen!” sa Wolf och kvävde en gäspning.<br />
”Jag kom på en sak till. Ska du inte nämna att det är ett exempel<br />
på vitpälsigt författarskap?”<br />
Kvällsmurvla fyrade av ett jätteleende. ”Det har du rätt i.<br />
Stärker ju snacket för stentavlan ytterligare. Tack, Wolfis!”<br />
Hon tog ned bakbenen från bordet och krafsade snabbt ned<br />
den tillkommande formuleringen.<br />
Den gode Wolf såg mycket nöjd ut. Han tog sin lilla mus<br />
från axeln, satte honom på bordet och plockade fram en nöt.<br />
”Får jag?” sa Kvällsmurvla.<br />
Wolf räckte över både gnagare och nöt till henne. Kvällsmurvla<br />
gav nöten till musen, som tog den i sina mikroskopiska<br />
tassar och genast började tugga.<br />
Kvällsmurvla vände sig till Edelvita, som satt en bit bort<br />
på samma långbänk. ”Nu har jag skrivit klart recensionen av<br />
din stentavla!”<br />
”Bra! När kommer den ut på Skyltarna?”<br />
”Imorgon eller i övermorgon.”<br />
”Fint. Tog du med det där om skolorna?”<br />
”Visst”, sa Kvällsmurvla. ”Har du snackat med Ulvbildningsstyrelsen?”<br />
”Jäpp. Något säger mig att jag får dem med mig”, sa Edelvita<br />
och såg väldigt finurlig ut.<br />
”Kul!”<br />
Edelvita reste sig upp, gick fram till Kvällsmurvla och ställde<br />
sig bakom henne.<br />
140
”Ulvbildningsstyrelsen kan ju hjälpa upp din royalty med<br />
en och annan kastanjhink”, sa Kvällsmurvla.<br />
Edelvita svarade med ett jätteleende.<br />
”Glöm nu för tusen fullmånar inte att lyfta min stentavla<br />
nästa år”, fortsatte Kvällsmurvla. Edelvita log stort igen, och<br />
de två vargarna gjorde high five.<br />
”Vad skrev du själv om idag förresten?” frågade Kvällsmurvla.<br />
”Desinformatörerna”, sa Edelvita. ”Nu får det för tusen varulvar<br />
vara slut med deras rövknullande av oss. Vi måste sätta<br />
ned tassen. Det skrev jag om.”<br />
”Bra! Vi måste verkligen sätta ned tassen! Har du förresten<br />
hört att Svartvargen jobbar på en stentavla om det?”<br />
”Gör han det? Vad bra. Den ska jag lyfta till skyarna!”<br />
Wolf tänkte hela tiden på att han hade gått vidare till uppspel.<br />
Han var såå glad för det. Det hade varit en lång kamp<br />
bara att få Symfonivargen att ta emot honom för en intervju,<br />
men nu hade hon gjort det, och dessutom gick intervjun bra.<br />
Två steg av tre tagna mot att bli trumpetvarg! Yippee!<br />
Han var så trött att han gärna skulle gå och vila en stund,<br />
men det var flera artiklar kvar att skriva innan dagen var slut.<br />
Wolf försökte få Kvällsmurvla att ta över åtminstone en av dem<br />
– det gällde en intervju med professor von Hochdenker, som<br />
hade hittat avgörande bevis för att simning i Medelhavet var en<br />
av de viktigaste orsakerna till att Romarriket gick under. Den<br />
artikeln var särskilt tidskrävande eftersom professorn bodde<br />
i ett hål ganska högt uppe i en rutten ek som det tog minst<br />
trekvart att springa till.<br />
Emellertid hade Kvällsmurvla redan lovat att bevaka det<br />
konstituerande mötet för ett nytt normbrytande forskarnätverk<br />
för kritiska pälsfärgs- och gråhetsstudier, och det var naturligtvis<br />
en avgörande händelse i Eklandets historia vars bevakning<br />
under inga omständigheter kunde prioriteras ned. Det förstod<br />
ju vem som helst. Kvällsmurvla underströk särskilt betydelsen<br />
av att gråhet nu äntligen skulle dekonstrueras akademiskt på<br />
postdocnivå ur ett intersektionellt temporalitetskritiskt maktperspektiv,<br />
och det argumentet kunde Wolf naturligtvis inte<br />
ha några invändningar emot.<br />
141
Den nya forskargruppen ansågs så banbrytande, sa Kvällsmurvla<br />
till Wolf, att pälsfärgsmunistern redan innan gruppen<br />
var bildad hade fattat beslut om ett särskilt gråhetskritiksstöd<br />
om 1300 kastanjer, att delas ut under trettio månvarv via<br />
Forskningsrådet för färg och päls (FFFOP). ”Men det är konfidentiellt<br />
ännu så länge”, sa hon. ”Ingen publicering tillåten<br />
före soluppgången imorgon.”<br />
Det var inte så konstigt att Kvällsmurvla hade fått förhandsinformation<br />
från Rosenborgs Slott på exklusiv basis.<br />
Som du kanske minns kände hon och pälsfärgsmunistern<br />
varandra väl, och de umgicks privat, vilket hade möjliggjort<br />
flera stora scoop för Kvällsmurvla. De två djuren hade träffats<br />
redan som ungdomar på ett kalv-och-vargunge-läger för pälsfärgsfrågor<br />
samarrangerat av Klövköpings vitistiska förening<br />
och FFPR (’Front För Päls-Rättvisa’) med finansiering från<br />
Globala Djurunionens fond för artöverskridande pälsfärgsarbete.<br />
Tillsammans hade de utarbetat och framfört en bejublad<br />
teaterpjäs som under humoristiska former drog ned byxorna<br />
på gråmaffian och synliggjorde det strukturella men skickligt<br />
dolda förtryck som alla vita djur led under.<br />
”Förresten”, sa Kvällsmurvla till Wolf, ”jag hinner inte gå ut<br />
med dig ikväll. Skitledsen, men jag fixar det inte.”<br />
”Va?” Wolf såg bestört ut. ”Men du lovade ju...”<br />
”Jaja men man kan väl ändra sig. Alltså, det har dykt upp<br />
en grej som jag bara måste vara med på. Jobb....”<br />
Wolf tittade tomt framför sig utan att säga någonting.<br />
”Jaha”, sa han till slut med uppgivet tonfall.<br />
”Du är väl inte sur?” sa Kvällsmurvla med viss irritation i<br />
rösten.<br />
Hennes fästvarg tittade på henne under tystnad i några sekunder,<br />
och sa sedan blekt: ”Absolut inte.”<br />
142
10.<br />
Georgina gör en<br />
bejublad sånginsats –<br />
och Wolf deppar på<br />
Natt-Ylet<br />
Georgina hade väldigt svårt för att motstå Jens locktoner,<br />
särskilt när han sa att de kunde galoppera tillsammans<br />
till Klövköping. Efter att ha tänkt mycket på saken<br />
beslutade hon sig därför mot alla odds för att ge Tvivlargetterna<br />
en ny chans. Det var dock med mycket tudelade känslor<br />
hon gav sig av till Jens för att hämta honom, efter att ha satt<br />
på sig en lila skäggrosett och en matchande lila svansrosett.<br />
Galoppen var härlig. Det var nästan så att hon glömde bort<br />
den där slampan som Jens hade träffat. Det var också oerhört<br />
skönt att komma bort från Boxer efter en lång dag av ovänskap.<br />
Hela vägen genom skogen pratade Georgina och Jens om<br />
Tvivlargetternas omskakande tankegods, även om dialogen<br />
fördes stötvis på grund av deras häftiga andhämtning; det är<br />
krävande att galoppera.<br />
Georgina var inte lika avvisande till Tvivlargetterna längre.<br />
”Jag tänker hela tiden på det där med pälsism”, flåsade hon.<br />
”Majoren har så rätt där.”<br />
”Jag tänker samma sak”, flåsade Jens. ”Jag tror inte längre<br />
att grå djur är vandrande problem.”<br />
143
”Visst är det konstigt att man inte kommer på en sån sak<br />
själv?”<br />
”Ja-a, verkligen!”<br />
Djuren närmade sig en riktigt smal passage mellan två stora<br />
stenar, och Jens saktade in lite för att hamna efter Georgina.<br />
En svart fågel flaxade skrämd upp från en buske alldeles intill.<br />
Det var soligt och varmt, och därför skönt att ekarna skapade<br />
ett nästan tätt tak över den tilltrampade stigen. Man hörde<br />
inget annat än klövarnas dova ljud mot den torra jorden och<br />
fåglarnas sång.<br />
Galopp - galopp - galopp - galopp - galopp - galopp - galopp<br />
- galopp, lät det.<br />
”Sen är jag absolut inte övertygad om de andra sakerna”,<br />
flåsade Georgina när getterna sprang parallellt igen.<br />
”Det var inte jag heller från början. Men nu... Vargarna har<br />
dragit oss vid nosen. Inget snack om den saken.”<br />
Georgina flåsade medan hon tänkte en kort stund.<br />
”De är ju inga charmtroll precis, det stämmer.”<br />
Jens svarade med ett instämmande leende.<br />
När de kom fram till jordkällaren var de andra getterna<br />
redan på plats, alla utom Majoren. Så fort mörkret, kylan och<br />
grottlukten slog emot henne fick Georgina en flashback av det<br />
obehag hon känt dagen innan, men hon stålsatte sig för att<br />
hålla de känslorna borta.<br />
Hon noterade besviket att det inte fanns två platser tillsammans<br />
för henne och Jens, men turligt nog hamnade Jens i alla<br />
fall inte intill Sommar. Det getskrället hade rosetter i hornen<br />
idag igen. Sommar kom på Georgina med att titta på henne,<br />
varvid Georgina snabbt slog bort blicken. Hon slog sig ned på<br />
en av stenarna, där dynan redan var på plats.<br />
Flera av de andra getterna tittade på Georgina, vilket hon<br />
fann besvärande. Först försökte hon låtsas som om det regnade,<br />
med det blev alltmer ohållbart. Hon satt och skruvade på sig.<br />
Det kom faktiskt som en befrielse när en tjejget, som satt på ett<br />
ovanligt hopsjunket sätt och var prydd med ett ljust halsband,<br />
ställde den fråga som hängde i luften:<br />
”Varför försvann du igår?”<br />
144
Georgina var tyst. Alla, inklusive Jens, tittade på henne och<br />
det enda som rörde sig var fotogenlampans låga. Situationen<br />
blev alltmer ansträngande för varje sekund som gick. Hennes<br />
blick gick från det ena skägg- och hornprydda ansiktet till det<br />
andra, alla med lika stora, stirrande getögon som dock bara<br />
kunde anas på grund av mörkret. Det var så mörkt att det var<br />
svårt att se färgen på getternas päls, och särskilt att se skillnad<br />
på grått och svart.<br />
Pälsfärgen, ja.<br />
”Vet ni, jag tror ni har rätt om det där med pälsism”, sa<br />
Georgina plötsligt. Det bara flög ur henne.<br />
Ett leende spred sig bland de andra djuren, och den som log<br />
mest var Jens.<br />
”Ja, då har du ju redan erkänt att vargarna ljuger på åtminstone<br />
en punkt”, sa en bock som verkade vit.<br />
”De förhornade köttätarna!” fräste Sommar.<br />
”Just det ja. Har du hunnit fundera på vad de äter, Georgina?”<br />
sa en mörk tjejget eller tantget.<br />
Nu var det samma sak igen. Varenda getöga i jordkällaren<br />
var riktat mot Georgina, och hon fick inte fram något svar.<br />
”De säger att inget djur får äta något annat djur. Men vad<br />
äter de själva, Georgina, har du tänkt på det?” frågade en bock.<br />
Georgina fingrade lite nervöst på sin lila skäggrosett, och<br />
funderade på vad hon skulle svara, när ett ljud hördes uppifrån<br />
jordkällarens ingång. Majoren hade anlänt.<br />
Samma procedur som dagen innan upprepades. Majorens<br />
silhuett stående still där uppe vid dörren, det pompösa nedskridandet,<br />
det lilla väntandet vid bordet följt av hälsningen:<br />
”Godkväll, tvivlargetter!”<br />
Och svaret:<br />
”Godkväll, Major!”<br />
Den här gången deltog Georgina i hälsningen.<br />
Majoren fixerade Georgina med blicken. ”Välkommen tillbaka,<br />
Georgina”, dundrade han.<br />
Hon tackade lågmält.<br />
”Jag är glad att se dig här igen!” sa Majoren.<br />
Hon kände lättnad över att han inte var sur på henne.<br />
145
”Får jag fråga, min tös, vad som för dig tillbaka till oss?”<br />
Det hade hon inte ens gjort klart för sig själv.<br />
”Jag tror...”. Georgina kom av sig, och det blev tyst.<br />
”Plåga henne inte”, sa Jens. ”Det viktiga är väl att hon är<br />
här.” Det hördes ett instämmande mummel.<br />
Snart var den ideologiska diskussionen igång, precis som<br />
dagen innan. Georgina sa till en början ingenting, men lyssnade<br />
desto mera intensivt. Samtalet kom in på simning. Då<br />
vaknade Jens plötsligt till liv:<br />
”Jag kommer ihåg att när jag var liten så berättade min<br />
mormor att hon simmade när hon var killing. Och inte bara<br />
hon. Hennes kompisar simmade också. Mormor brukade alltid<br />
viska när hon berättade det där.”<br />
”Samma här”, sa en lätt senig ljus bock. ”Min farmor och<br />
farfar berättade för mig att när de var små arrangerades det<br />
till och med simtävlingar. Sen började det ju komma, det där<br />
vargsnacket om att simning är skadligt. I början sa farfar helt<br />
öppet att det var intorkad getskit. Sen blev han alltmer återhållsam<br />
och muttrade bara där hemma om saken. Till slut höll<br />
han mulen helt och hållet. Om simning, alltså.”<br />
”Skrämd till tystnad!” sa en tjejget med en fnysning. ”Frihet<br />
och rättvisa för Eklandet, va? Stoppa upp det i rumpan, era<br />
förhornade mördarbestar!”<br />
Vittnesmålen satte igång en intensiv tankeprocess hos Georgina.<br />
Kunde de ha rätt?<br />
Efter en stund kom diskussionen in på nästa käpphäst från<br />
Klara Slott – skiten. Många getter luftade sitt avståndstagande<br />
från vargarnas påstående att gödsel var farligt. Georgina<br />
kom ihåg de frågor Jens hade ställt samma morgon, om hon<br />
någonsin hade sett en get tappa ett horn och om hon någonsin<br />
sett försvagningstendenser hos solen. Dessa frågor hade gnagt<br />
i henne sedan dess.<br />
Den seniga bocken sa att det faktiskt var ganska arbetskrävande<br />
för getterna att hela tiden behöva samla in sin skit och<br />
frakta den till säker slutförvaring i gruvan under iakttagande<br />
av alla säkerhetsåtgärder som var upptagna i ’Föreskrifter för<br />
transport och slutförvaring av farligt kroppsavfall’, en stentavla<br />
146
som dessutom tenderade att bli mer omfattande för varje år<br />
som gick eftersom Säkerhetsgeten hela tiden kom på nya risker.<br />
”För länge sen struntade man i allt det där”, sa bocken. ”Då<br />
spred man ut skiten på åkrarna.”<br />
Flera getter nickade instämmande. Det blev tyst i några<br />
sekunder.<br />
”Och så växer det bättre med gödsel på åkrarna”, la den<br />
seniga bocken till.<br />
Då klickade det till i Georgina. Hon kom nämligen att<br />
tänka på något som hennes farfar hade berättat, att han hade<br />
hört att jorden var bördigare förr i världen. Kunde det möjligen<br />
finnas ett samband med den tidens gödselanvändning? Åh, så<br />
hon önskade att hon hade kunnat fråga sina far- och morföräldrar.<br />
Men de fanns inte längre i denna värld.<br />
De andra getternas prat försvann som i en dimma när Georgina<br />
gick in i sig själv. Hon betraktade fotogenlampans låga<br />
och tänkte intensivt. Att hacka på grå djur är verkligen pälsism.<br />
Förr var det tydligen vanligt att getter simmade. Och det var<br />
ingen slutförvaring av farligt kroppsavfall. Varför slocknade<br />
inte solen då? Georgina kliade sig på halsen med sin ena klöv.<br />
Två getter hade blivit attackerade, det hörde ju också till saken.<br />
Av vilka? Rent känslomässigt trodde hon att det faktiskt kunde<br />
vara vargar.<br />
Så det kanske låg något i Tvivlargetternas syn på tingens<br />
ordning? Å andra sidan var det ju det där med desinformatörer.<br />
Man skulle se upp för desinformatörer.<br />
Plötsligt flög själva fan i henne: ”Är ni desinformatörer?”<br />
frågade hon högt.<br />
I samma sekund undrade hon vad som tagit åt henne, men<br />
då var det för sent. Det var knäpptyst. Nu blir jag utkastad!<br />
tänkte Georgina. Ännu en gång tittade varenda djur på henne,<br />
en situation som började bli lite väl bekant för Georgina. Även<br />
Majoren tittade på henne, och plötsligt skämdes Georgina för<br />
sitt uttalande. Hon tyckte ju om Majoren. Nu hade hon förolämpat<br />
honom.<br />
Då hände något som fick Georgina att häpna. Majoren brast<br />
ut i ett dundrande skratt, vilket drog igång de andra, och det<br />
147
skrattades så det stod härliga till. De mörka getkonturerna<br />
vickade fram och tillbaka av skratt, och skuggorna av deras<br />
horn på stenväggarna vickade ännu mer. Georgina var glad<br />
över att Majoren och de andra tog det på detta viset.<br />
När skrattet ebbat ut vände sig Majoren till Georgina och<br />
sa på sitt pompösa sätt:<br />
”Jag är väldigt glad att du ställde den frågan, min tös. Den<br />
kloka ifrågasätter. Den naiva köper allt som sägs. Du tvivlar på<br />
oss – alltså har du visat dig vara en värdig tvivlarget!”<br />
Exakt i den stunden insåg Georgina att hon nog var inne<br />
på rätt väg i alla fall. Det var något friskt och sunt över denna<br />
märkliga skock djur.<br />
Jens började applådera, och alla följde efter. Georgina kände<br />
sig glad, lättad och förvånad på samma gång. Och blyg, förstås<br />
– dock lite mindre blyg än tidigare.<br />
På kvällen satt Wolf på Natt-Ylet och deppade. Ulvo var hos<br />
Bestolino och lekte och skulle sova över hos honom, och Muso<br />
var i Wolfs rum. Men, som Wolf brukade säga, polar’n i sejdeln<br />
ställer alltid upp. Wolf var frustrerad och arg för att Kvällsmurvla<br />
hade ställt in deras gemensamma firande. Knappast<br />
förvånad, dock.<br />
”Det var en gång, två gånger kvar”, sa han lågt för sig själv och<br />
syftade på den gräns han satt upp för Kvällsmurvlas beteende.<br />
Dagen hade börjat suveränt. Men alla djur vill ju ha någon<br />
att dela sin glädje med – och nu satt han ensam och firade för<br />
hans tikvän hade ”en grej”.<br />
Wolf var trött i benen också, han hade ju sprungit i totalt<br />
en och en halv timme för att träffa professor von Hochdenker.<br />
En och en halv timme för en knäpp hökuggla i ett ruttet hål!<br />
tänkte han. Sedan hade Wolf snabbt skrivit ut artikeln om<br />
Romarriket, ätit i matsalen och begett sig till Natt-Ylet.<br />
Denna inrättning, vargarnas pub och nattklubb, bestod<br />
av ett medelstort rum som var helt runt. Den var som sagt<br />
inrymd i ett av slottets torn. Själva baren upptog ungefär en<br />
148
fjärdedel av rummets omkrets. Bakom den svängda bardisken<br />
fanns smala väggfasta hyllor av sten med diverse små trähinkar<br />
och ämbar fyllda med drycker. Två servitörsvargar iklädda vita<br />
förkläden stod på bakbenen och torkade sejdlar och glas med<br />
varsitt kaninskinn. På väggen ovanför hyllorna med hinkar och<br />
ämbar var en bild inhuggen i väggen föreställande ett ylande<br />
varghuvud med nosen mot himlen och en fullmåne bakom –<br />
det var Natt-Ylets logga.<br />
Längs de återstående tre fjärdedelarna av tornrummets omkrets<br />
löpte en väggfast träbänk med små träbord framför. Det<br />
var också bord och stolar i mitten av tornrummet. I väggen<br />
fanns en rad högsmala skottgluggar genom vilka det hade kommit<br />
in dagsljus om det hade varit dag. Nu var det istället facklor<br />
mellan gluggarna som stod för ljuset, ett svagt och flammande<br />
ljusssken. Förutom Wolf var fem vargar på plats – ett vitpälsat<br />
kärlekspar med alla kroppsdelar inklusive svansarna sammanflätade<br />
och så tre ensamma hannar som såg aningen bedagade<br />
ut. Wolf kände ingen av dem mer än till namnet.<br />
Efter att ha tömt sin sejdel hade Wolf beställt en till. Och sedan<br />
ytterligare en. Nu började den tredje mjöden närma sig sitt<br />
slut, och vargen hängde med huvudet och tittade ned i bordet.<br />
I tankarna stod han på scen som medlem av Ulvsymfonikerna,<br />
med Spegelsalen proppfylld av publik. Resten av orkestern<br />
tystnade och han, Wolf-Gang Amadeus, lyfte sitt skinande<br />
instrument till käften, tog sats och blåste ett mäktigt solo. När<br />
det var klart brast alla vargar i salen ut i en dundrande applåd,<br />
och Kvällsmurvla svingade sig upp på scen och kysste honom.<br />
Serveringsvargen, en ung och påtagligt mager tik med grå<br />
päls, gick runt och plockade upp tomma sejdlar och glas.<br />
”En till”, sa Wolf släpigt till henne.<br />
Hon stannade upp och betraktade Wolf med avmätt min.<br />
”Du är inne på din andra spelning nu.” Inget leende där inte.<br />
Wolf gjorde en irriterad min. Serveringsvargen fortsatte:<br />
”Är du säker på att det ska vara mer?” Hon stod framför<br />
Wolf och jonglerade lite nonchalant med en av sejdlarna.<br />
”Ja men för tusen varulvar ro hit med mjöden bara innan jag<br />
törstar ihjäl”, fräste Wolf, som började bli rund under tassarna.<br />
149
Serveringsvargen snörpte på käften och gick. Efter någon<br />
minut var hon tillbaka med den åtrådda drycken, som hon<br />
ställde på bordet framför Wolf med en smäll. Lite skvätte ut.<br />
”Krögarvargen går inte med på större kredit än två spelningar”,<br />
sa hon och gick. Wolf räckte ut tungan mot hennes rygg.<br />
När han kom efter med betalningen på Natt-Ylet brukade<br />
Wolf arbeta av det genom att uppträda som banjotrubadur på<br />
fredag- och lördagkvällar. Trumpet var förvisso hans lidelse<br />
men han behärskade även banjo, och det var det som efterfrågades<br />
i trubadursammanhang. Det sjungande som hörde<br />
trubadurinsatserna till var väl inte Wolfs starka sida direkt,<br />
och det var han medveten om, men det fick gå. Han hatade<br />
trubadurverksamheten, och kände sig som en idiot när han<br />
satt uppflugen på en hög pall och kraxade.<br />
I matsalen var det värre än på Natt-Ylet, för där tog de<br />
inte emot spelningar som betalning. Där var Wolf skyldig 47<br />
kastanjer.<br />
Han kom att tänka på att han skulle pressa Kvällsmurvla om<br />
bröllopet också. Få en dag bestämd. Det hade han inte gjort än.<br />
”Tusen fullmånar också!” sa han ilsket för sig själv, vilket<br />
fick en av de tre ensamma drinkarna att titta upp. Det var en<br />
äldre, grå hanne med tovig päls och trötta, halvöppna ögon.<br />
Han tittade på Wolf med uttryckslös min i några sekunder,<br />
varpå han tittade bort, tog en klunk ur sin sejdel och sjönk ihop.<br />
Wolf tänkte att om Kvällsmurvla slingrar sig när han tar upp<br />
bröllopsfrågan så räknas det som gång nummer två av de tre.<br />
Då hördes det steg i spiraltrappan och flera röster i livat samspråk<br />
som närmade sig. Wolf kände igen åtminstone en av dem.<br />
I Sommars jordkällare hade Georgina som du kanske kommer<br />
ihåg just tagit det mentala steget att bli tvivlarget. Hon kände<br />
sig lättad. Majoren tittade på henne och såg farbroderligt<br />
mysglad ut.<br />
”Hörni bockar och töser”, dundrade han, ”vi börjar bli torra<br />
i struparna tror jag. Dags för mjöd!”<br />
150
En applåd bröt ut. Majoren reste sig och gick fram till det<br />
där skrymslet där dynorna legat. Georgina satt nära, men det<br />
var så mörkt att hon ändå inte såg något av vad han höll på<br />
med – inte förrän han lyfte fram ett ämbar av trä och satte det<br />
på bordet intill fotogenlampan. Sedan böjde han sig ned i det<br />
mörka hörnet igen och plockade upp ett antal horn som han<br />
började dela ut.<br />
Georgina blev helt förfärad.<br />
”Lugn, min tös”, sa Majoren. ”De är konstgjorda. Tacka<br />
Slöjdgeten.”<br />
Han fyllde omsorgsfullt ett horn i taget med en skopa, och<br />
delade ut. När alla hade fått mjöd lyfte han sitt eget horn<br />
framför sig och sa:<br />
”Skål då, tvivlargetter. FÖR SANNINGEN!”<br />
”FÖR SANNINGEN”, svarade de andra i korus. Alla utom<br />
Georgina, som aldrig varit med om sådant här förut. Hon levde<br />
ju, som du vet, inte något särskilt kosmopolitiskt liv.<br />
Medan de andra getterna drack sniffade Georgina på drycken<br />
och tyckte att den luktade konstigt. Sötaktigt. Ända sedan<br />
Boxer pratat om mjöd hade hon varit nyfiken på vad det var.<br />
Efter en kort tvekan tog hon en liten klunk – och tyckte om<br />
det! Snart var Georginas horn slut, och hon fick mer. Flera<br />
andra getter tömde också sina horn och fick påfyllning.<br />
Georgina drack mer och mer, och började känna sig påtagligt<br />
glad och sorglös. Hon hade aldrig känt sig på det viset förut.<br />
”Tvivlargetter! Nu sjunger vi!” ropade Majoren. ”Intergetonalen!”<br />
Alla getter la genast sina framben om axlarna på varandra,<br />
så att de förenades i en fysisk gemenskap. Georgina hängde<br />
på, och snart dånade en sång i den mörka, kalla och fuktiga<br />
jordkällaren. Den började så här:<br />
Upp getter uti alla byar,<br />
som lögnen bojor lagt uppå<br />
Det dånar uti folkets hyddor<br />
snart skall sanningens timma slå<br />
151
Upp till kamp emot lögnen<br />
Sista striden det är,<br />
och stopp för propagandan<br />
åt alla lycka bär<br />
Upp till kamp emot lögnen<br />
Sista striden det är,<br />
och Intergetonalen<br />
åt alla lycka bär<br />
Georgina kunde inte texten, men rycktes med av stämningen.<br />
När sången efter flera verser var slut lyfte djuren sina förenade<br />
framklövar mot taket i en segergest och brast ut i ett högt och<br />
entusiastiskt:<br />
”Bräääääääk!”<br />
Georgina kände en berusande samhörighetskänsla. Hon var<br />
ett med denna grupp. Hon kände sig upprymd, lycklig och<br />
bekymmersfri. Georgina upptäckte att hennes horn var tomt,<br />
och räckte fram det till Majoren för påfyllning. När hon fått<br />
det drack hon omedelbart ett halvt horn till.<br />
Sedan hände något som det skulle komma att pratas om under<br />
många år framöver i Tvivlargetternas krets. Djuren hörde<br />
till sin förvåning en ensam ljus tjejgetsröst stämma upp i sång:<br />
Upp till kamp emot lögnen<br />
Sista striden det är,<br />
och stopp för propagandan<br />
åt alla lycka bär<br />
Tro det eller ej, men det var allas vår Georgina. Jo, det är sant!<br />
Jens tittade på henne så man kunde tro att hans ögon skulle<br />
trilla ned i mjödhornet. Majoren gjorde detsamma, liksom<br />
alla andra tvivlargetter. Om Georgina hade kunnat så hade<br />
hon tittat på sig själv med lika stora ögon också, för hon insåg<br />
plötsligt vad hon hade gjort. Hon böjde ned huvudet så skägget<br />
kröktes och den lila rosetten blev sned, för hon ville inte se<br />
något annat än sin egen bringa.<br />
152
Efter några sekunders häpen tystnad, så kompakt att man<br />
hade kunnat höra ett gethår falla till marken, bröt en stormande<br />
applåd ut samtidigt som alla lät:<br />
”Bräääääääk, bräääääääk”<br />
Och inte nog med det – någon tog upp en strof som de andra<br />
omedelbart stämde in i. Djuren tittade på Georgina, log,<br />
vickade fram och tillbaka på sina hornförsedda huvuden och<br />
sjöng det högsta de kunde:<br />
Ja, det gjorde hon fan så bra,<br />
en skål uti botten för henne vi ta!<br />
Därpå lyfte de sina horn, drack en klunk och tittade på Georgina<br />
igen. Flera av dem gjorde klöven upp. Den tjejget som satt<br />
på Georginas högra sida försökte göra high five med henne, men<br />
Georgina märkte inte det eftersom hon för närvarande bara<br />
såg sin egen bringa. Och om hon hade märkt det så hade hon<br />
förmodligen ändå inte förstått vad som menades, eftersom hon<br />
inte var tillräckligt cool för att någonsin ha gjort en high five.<br />
Till slut tittade Georgina upp. Ojojoj. Hon hade aldrig haft<br />
en starkare upplevelse i hela sitt getliv. Det var underbart, men<br />
samtidigt läskigt. Å ena sidan ville hon omfamna hela världen,<br />
å andra sidan bara försvinna. Hennes blick föll på Jens mitt<br />
emot – och han log mot henne på ett sätt som han aldrig gjort<br />
förut. Georgina kände en intensiv lycka.<br />
Mjöden och sången fick de sista av de eventuella hämningar<br />
som mot förmodan fortfarande kunde finnas i flocken att släppa.<br />
”För tusen getabockar, vi hungrar i onödan!” ropade en<br />
bock. ”Vi kunde få mycket större skördar med gödsel.”<br />
”Jag är så förhornat trött på att bli nedgjord för att jag är<br />
grå”, ropade tjejgeten på Georginas högra sida.<br />
”Ned med köttätarna!” ropade en mörk tantget.<br />
”Varför i farmors skägg ska vargarna ha monopol på information”,<br />
ropade den seniga bocken ilsket.<br />
”De säger att vi lever i en djurokrati – men jag tycker mer<br />
det känns som en djurokratur!”, hördes en bockröst från det<br />
mörkaste hörnet.<br />
153
”Ja, frihet bara i formell mening”, ropade en tantget.<br />
”Nu får det för tusen getabockar vara nog”, ropade tjejgeten<br />
intill Georgina. ”Vi måste sätta ned klöven!”<br />
”Ja, vi måste sätta ned klöven!” ropade Georgina.<br />
En get slog ena framklöven dramatiskt i stenbordet. ”De<br />
har rätt. Nu får det i farmors skägg vara nog. Vi måste sätta<br />
ned klöven!”<br />
Den upproriska stämningen spred sig.<br />
”Ja, vi kan inte låta oss skrämmas till tystnad. Vi måste<br />
bryta vargarnas makt över oss!” sa den seniga bocken. ”Bryta<br />
deras informationsmonopol.”<br />
Majoren tittade ut över sin flock och såg mycket nöjd ut.<br />
Blicken vandrade från tvivlarget till tvivlarget. Sedan höjde<br />
han värdigt sitt ena framben och dundrade militäriskt:<br />
”GETVÄNNER!”<br />
Det blev omedelbart knäpp tyst i jordkällaren. Majoren<br />
fortsatte:<br />
”ÄR VI ENIGA OM ATT VI MÅSTE SÄTTA NED<br />
KLÖVEN?”<br />
Man hörde ett öronbedövande ”JAAAAAAA!”<br />
Majoren ställde sig upp och lät några sekunder gå. Sedan<br />
dundrade han:<br />
”Vi måste befria oss från vargarnas tyranni. Jag säger inte<br />
att det kommer att bli lätt. Men det är möjligt. Och det är<br />
nödvändigt.”<br />
Han tog ett djupt andetag och fortsatte:<br />
”För jag har en dröm. Jag har en dröm om att sanningen ska<br />
spridas. Jag har en dröm om att gödsel kommer till användning<br />
så vi slipper hungra. Jag har en dröm om att grå, vita och svarta<br />
getter ska vandra sida vid sida och känna sig lika mycket värda,<br />
och att ingen ska kallas ‘snor’ på grund av sin pälsfärg. Jag har<br />
en dröm om att getterna simmar ut till Rosenborgs Slott och<br />
pratar direkt med korna. Jag har en dröm om ett informationsflöde<br />
utan lögner, vinklingar och förtiganden. En information<br />
utan baktankar. Jag har en dröm om att våra killingar ska växa<br />
upp i ett land där de inte riskerar att bli överfallna för att ha<br />
uttryckt en åsikt.”<br />
154
Alla tittade på Majoren i andäktig tystnad. Stämningen var<br />
magisk.<br />
I sitt avslutscresendo lyfte Majoren sina båda framben mot<br />
taket och skrek:<br />
”DAGS ATT GÅ FRÅN ORD TILL HANDLING! VIL-<br />
KA ÄR MED MIG?”<br />
”JAAAAG!” ropade alla djur i korus, och det bröt ut ett<br />
väldigt oväsen. Alla getter jublade. Allas framben viftade i<br />
luften. Man hörde överallt utrop som ”Jaaaa!”, ”Yippeee!” och<br />
”Äntligen!” En getabock började trumma med framklövarna<br />
mot bordet, och omedelbart tog alla andra efter. Sedan började<br />
allihop låta:<br />
”Brääääääk, bräääk, brääääääääääk”<br />
Det var ett vilt trummande samtidigt som alla getter bräkte<br />
det högsta de kunde, och svansarna roterade. Det var vinnarstämning<br />
i luften.<br />
Efter flera minuters jubel, smattrande, bräkande och roterande<br />
stämde någon av getterna upp Intergetonalen igen. De<br />
andra slöt upp, djuren la frambenen om varandras axlar och<br />
så vibrerade jordkällaren återigen av sång, denna gång ännu<br />
starkare än förut:<br />
Upp getter uti alla byar,<br />
som lögnen bojor lagt uppå<br />
Det dånar uti folkets hyddor<br />
snart skall sanningens timma slå<br />
Upp till kamp emot lögnen<br />
Sista striden det är,<br />
och stopp för propagandan<br />
åt alla lycka bär<br />
Upp till kamp emot lögnen<br />
Sista striden det är,<br />
och Intergetonalen<br />
åt alla lycka bär<br />
155
Den där sången hade skrivits under våren av Tvivlargetterna,<br />
som ju egentligen gick under namnet ‘Intergetonalen’, som en<br />
slags kampsång. Gruppen hade antagit stadgar också, och för<br />
att påminna om grunden för Tvivlargetternas existens plockade<br />
Majoren fram en bit pergament, satte sin monokel i ena ögat<br />
och började läsa högt ur dem:<br />
”Kära tjejgetter och getabockar”, sa han högtidligt, ”så här<br />
skrev vi på vårt konstituerande möte i våras”. Alla djur blev<br />
tysta och lyssnade:<br />
Betänk, att getternas frigörelse måste erövras av getterna<br />
själva, att kampen för denna frigörelse inte är en kamp<br />
för djurprivilegier och informationsmonopol, utan för<br />
lika rättigheter och skyldigheter för alla djur, och för<br />
avskaffandet av alla slags djurherravälde.<br />
Georgina tittade på Jens, och deras blickar möttes. Hon log<br />
stort, och han log tillbaka lika hjärtligt. Majoren drog fotogenlampan<br />
lite närmare sitt pergament, och fortsatte läsa:<br />
Betänk också, att getternas underkastelse under dem som<br />
tillägnat sig monopolet på informationsspridning, alltså<br />
de som kontrollerar Skyltarna, utgör grunden för förtycket<br />
och lidandet i alla dess former – för lögner, förtiganden,<br />
vinkling, fördumning, pseudovetenskap, lysenkaism,<br />
hunger, kulturdårskap, vulgaritet, dogmatism, härskarteknik,<br />
diskriminering, våldsterror och ett mentalt<br />
beroende av vargar.<br />
Sedan fortsatte Majoren med några punkter till. Runt stenbordet<br />
var getterna så tysta att man hade kunnat höra en lus<br />
ramla ur ett getskägg.<br />
När Intergetonalens stadgar var färdiglästa utbröt en yvig<br />
och animerad diskussion om vad som rent konkret skulle göras.<br />
Den pågick länge och väl, och Majoren tvingades upprepade<br />
gånger svalka ned starka känslor och påpeka vikten av mötesdisciplin.<br />
Alltihop slutade med att man enades om följande:<br />
156
1. Alla getter måste få kännedom om sanningen bakom de<br />
lögner och myter som vargarna länge spridit.<br />
2. För att nå dit måste getterna sätta upp och driva egna<br />
Skyltar. Dessutom måste getterna skriva några lättlästa<br />
stentavlor (det var faktiskt Georginas idé).<br />
3. De getter som satte upp dessa Skyltar måste skyddas mot<br />
vargattacker av beväpnade getter – ett getborgargarde<br />
måste därför bildas.<br />
4. För att få tillräckligt många djur till getborgargardet<br />
måste många fler av Eklandets getter involveras i motståndsrörelsen.<br />
5. Detta i sin tur krävde ett initialt informationsarbete utan<br />
skydd av ett getborgargarde – en mycket farlig verksamhet.<br />
Det var så långt djuren kom den kvällen. Alla var mycket trötta<br />
efter det osedvanligt långa mötet, och känslomässigt tagna av<br />
det avgörande beslut som hade fattats. Man kom överens om<br />
att ses redan klockan två på eftermiddagen dagen efter, vilket<br />
innebar att arbetet på åkrarna fick stå tillbaka. Om inte Georgina<br />
hade varit så rund under klövarna hade hon blivit nervös<br />
för vad Boxer skulle säga om det.<br />
Alla skulle komma till Majorens hydda, som låg ganska nära<br />
torget i Klövköping. Där skulle en liten och enkel Skylt tillverkas,<br />
som ett första steg. Den skulle sedan sättas upp vid torget<br />
när det var som minst djur i rörelse, alltså lite efter midnatt.<br />
Skylten skulle förklara de viktigaste punkterna i Tvivlargetternas<br />
budskap.<br />
Djuren började resa sig upp. Efter att ha sagt hej då till varandra<br />
gav de sig av uppför den branta stentrappan, på rad, i en<br />
lång rad med den enas nos vid den framförvarandes vickande<br />
svans. Många var av naturliga skäl ganska vingliga, och en get<br />
– det var tantgeten – var på väg att ramla omkull. Lyckligtvis<br />
räddades hon av ett snabbt ingripande från den seniga bocken,<br />
som gick bakom. Dörren slogs upp, och det var mörkt där ute.<br />
”Vänta!” ropade Majoren med aningen stressad röst. ”Låt<br />
mig kolla först!”<br />
Det uppstod ett förvirrat skäggmummel, men klövdjuren<br />
gjorde som han sa. Majoren trängde sig före, gick ut genom<br />
157
dörren och spejade noga åt alla håll. Flera gånger. Sedan ropade<br />
han: ”Kusten är klar!”<br />
Djuren strömmade ut och satte av i galopp, de flesta i riktning<br />
mot Klövköping. Georgina och Jens dröjde sig kvar intill<br />
jordkullen, och snart var de ensamma. I vanliga fall hade Georgina<br />
med största belåtenhet noterat att Sommar för en gångs<br />
skull föredömligt lyste med sin frånvaro, men nu var hon så<br />
full av mjöd att kännedomen om Sommars existens tillfälligt<br />
försvunnit ur gethjärnan. De två djuren tittade på varandra,<br />
och började plötsligt fnittra – utan anledning. Det kan gå så<br />
ibland för getter när de tittar lite för djupt i ett mjödhorn. När<br />
fnittret ebbat ut stod de bara där och log mot varandra.<br />
”Vad är det med dig?” sa Jens.<br />
”Vad är det med dig?” sa Georgina.<br />
De brast ut i skratt.<br />
”Åh jag är så förhornat trött”, sa Jens. ”Är du?”<br />
”Ja, lite”, sa Georgina. De tittade på varandra. ”Nä, jättetrött.”<br />
Nytt skratt.<br />
”Det var den där mjöden”, sa Georgina, och funderade på<br />
vad som skulle hända om hon bara överföll honom med en<br />
kyss rakt på mulen.<br />
Hick!<br />
Det var Georgina som hickade, vilket fick båda två att skratta<br />
igen.<br />
”Vet du, jag tycker du var fantastisk ikväll”, sa Jens.<br />
”Säger du det?”<br />
De la sig ned på marken nära varandra med frambenen<br />
under kroppen.<br />
”Åh vad jobbigt med hemgaloppen”, sa Georgina och suckade.<br />
”Jag önskar jag vore hemma nu.”<br />
Hon studerade Jens kontur.<br />
Plötsligt hände det. Alldeles intill hördes ett ljud, ett ljud<br />
som absolut inte skulle vara där. Det lät som om någon befann<br />
sig strax intill.<br />
Båda getter stelnade till, och blev liggande som statyer. Ingen<br />
vågade säga något, inte ens andas. De tittade på varandra.<br />
158
”Vad var det?” viskade Georgina efter kanske en halv minut.<br />
Jens svarade först inte. Hon förstod att han var rädd.<br />
”Kanske....” Han kom av sig. Jens röst lät onormal; spänd.<br />
De tittade in i mörkret – sökande, spejande – men kunde<br />
inte se något.<br />
”Jag tror det kom från ... andra sidan jordkällaren”, viskade<br />
Jens.<br />
Det blev tyst en liten stund igen.<br />
”Ska vi...?” viskade Georgina till slut. Jens blick gick från<br />
Georgina till jordkällaren och tillbaka. Sedan nickade han.<br />
Getterna reste sig upp synnerligen försiktigt.<br />
Långt borta kunde man skönja skogsbrynet mot natthimlen.<br />
Getterna började smyga. De gick mycket långsamt – tittande,<br />
lyssnande. Georgina kände hjärtat bulta. Hon hoppade till<br />
av rädsla när en fladdermus kom från ingenstans och ljudlöst<br />
flög alldeles över huvudet på henne. Hon hörde att Jens andhämtning<br />
var häftig. Han snubblade på en ojämnhet i marken,<br />
men återvann balansen och fortsatte. De höll sig alldeles intill<br />
jordkullen.<br />
Plötsligt flög något stort upp från marken bara några getlängder<br />
framför dem, och rusade iväg. Det var som en mörk<br />
skugga.<br />
Georgina blev så rädd att hon kände strupen snörpas åt.<br />
Hon och Jens blev stående. Den okända skepnaden rörde sig<br />
nästan ljudlöst, och var snabbt långt borta. De två getterna<br />
tittade efter den.<br />
”Såg du vad det var?” viskade Jens till slut, återigen med den<br />
där konstiga rösten.<br />
Georgina svalde. ”Jag har mina misstankar.”<br />
Sedan borrade hon in sitt huvud i pälsen på Jens sida och<br />
blundade. Allt snurrade för henne, och hon kände sig illamående.<br />
159
160
11.<br />
Wolf tjuvlyssnar på<br />
ett samtal – och<br />
Georgina upptäcker<br />
vad bakfylla är<br />
Från sin plats vid den cirkulära väggen i Natt-Ylet såg<br />
Wolf tre vargar komma upp ur spiraltrappan. En av<br />
dem var Kvällsmurvla. De andra var Edelvita och en<br />
vit tik som han aldrig hade sett. De tre djuren fortsatte att<br />
samtala på ett uppspelt sätt, med tätt återkommande skratt.<br />
Wolf sänkte huvudet och höll upp sin sejdel framför ansiktet, så<br />
att han i det dunkel som rådde faktiskt blev svår att identifiera<br />
om man inte tittade noga.<br />
De tre nyanlända bestarna satte sig vid ett bord en bit bort<br />
från Wolf.<br />
”Hej, du där!” ropade Edelvita till serveringsvargen, som<br />
stod bakom bardisken. ”Tre stora BB. Skakade, inte rörda! Och<br />
så lite torkade och saltade ekorrar.” Edelvita och Kvällsmurvla<br />
viskade något ohörbart till varandra, varpå Edelvita ropade:<br />
”Om du klarar av det!” De tre pubgästerna brast ut i skratt.<br />
BB var en populär drink på Klara Slott, särskilt bland tikar.<br />
Akronymen betydde Blod-Blandning, och en sådan gjord på<br />
korrekt sett skulle bestå av en tredjedel harblod, en tredjedel<br />
hjortblod och en tredjedel rådjursblod. BB ansågs godare än<br />
161
enbart harblod, som dock var betydligt billigare, så det förekom<br />
tyvärr fusk med proportionerna. Den förrförra bartendervargen<br />
hade avslöjats med just sådant fusk, vilket föranledde en<br />
bestraffning om tio dagars vegetarisk kost följt av omplacering.<br />
Wolf kunde tydligt höra vad den lilla gruppen pratade om.<br />
”Vi ska ha möte i nästa vecka, men det är bara en ren formalitet”,<br />
sa den främmande vargen.<br />
”När börjar litteraturkanonen gälla?” frågade Edelvita.<br />
”Redan i höst. Vi skickar ut direktiv till skolorna någon<br />
vecka före terminstarten.”<br />
Aha, hon är från Ulvbildningsstyrelsen, tänkte Wolf och<br />
tog en klunk mjöd. Sedan sänkte han huvudet igen, och höll<br />
sejdeln så bara ögonen syntes ovanför den.<br />
Kvällsmurvla hoppade in i diskussionen: ”Härligt. Småttingarna<br />
måste ju lära sig att tänka rätt från början.”<br />
”Jäpp”, sa skolvargen. ”Som vi brukar säga i skolvärlden:<br />
Tänka fritt är farligt – tänka rätt är fritt!”<br />
”Jäpp”, sa Edelvita, ”Rättänkande är fritänkande. Fritänkande<br />
är feltänkande.” Hon och skolvargen log hjärtligt mot<br />
varandra.<br />
Serveringsvargen kom och placerade tre glas på bordet, varpå<br />
Kvällsmurvla genast kastade sig över sitt.<br />
”Vad handlar det om för upplaga ungefär tror du?” frågade<br />
Edelvita.<br />
”Åh det blir många stentavlor det”, sa skolvargen. ”En för<br />
varenda unge i hela landet.”<br />
Edelvita gjorde sina ögon konstlat stora och drog ett demonstrativt,<br />
onaturligt leende över sina käftar. ”Hoppsan-hoppsan,<br />
jag tror minsann jag måste sätta upp fler krokar på väggen – så<br />
jag får plats med alla hinkar med kastanjer”, sa hon, varpå de<br />
tre djuren brast ut i skratt igen.<br />
Kvällsmurvla böjde sig fram mot Edelvita och sa något i hennes<br />
öra som Wolf inte hörde, varpå de två vargarna gjorde high<br />
five så häftigt att de gula fjädrarna i Kvällsmurvlas öron vickade.<br />
Serveringsvargen kom tillbaka, nu med ett stort keramikfat på<br />
vilket det låg ett antal mörka, oformliga, skrumpna saker som<br />
för ett otränat öga såg väldigt konstiga ut. Det var tilltugget.<br />
162
”Langa hit en cigarr va....och så eld också!” sa Kvällsmurvla<br />
med kommandoröst.<br />
Det blev tyst i några sekunder. Wolf fortsatte att följa händelseutvecklingen<br />
med största intresse, kikandes fram över<br />
sejdeln.<br />
”Förresten, Kvällsmurvla, har inte ni möte i Tyckargruppen<br />
imorgon?” frågade skolvargen.<br />
”Jäpp. I ottan.” Kvällsmurvla slickade saltet av en ekorre.<br />
”Vad ska ni ta upp den här gången?”<br />
”Får inte säga tyvärr. Förylat konfidentiellt.” Edelvita log i<br />
mjugg, men det såg inte skolvargen.<br />
Serveringsvargen kom med cigarren och en brinnande minifackla,<br />
stor som en halv vargnos. Kvällsmurvla tog cigarren<br />
mellan käftarna och lät serveringsvargen tända den, varpå hon<br />
drog ett djupt bloss och blåste ut rökmolnet över de andra.<br />
”Förresten, har ni hört om Stora Kulturpriset?” sa Edelvita.<br />
”Nä vadå?” sa skolvargen.<br />
”Det är klart nu vem som får det. Ja, jag känner ju lite djur<br />
i juryn, alltså.” Edelvita försökte låta bli att se mallig ut men<br />
det gick inte så bra.<br />
”Men säg då! Säg!” sa skolvargen.<br />
Stora Kulturpriset var en stor sak i Eklandet, eftersom det<br />
förde med sig både ära och rikedom. Den monetära belöningen<br />
var hela 300 kastanjer, och till det kom att man kunde räkna<br />
med en tillvaro som hyllat kulturfä med alla möjliga lukrativa<br />
uppdrag.<br />
”Det går till getter den här gången. En förylat bra kvartett<br />
med vita djur, och riktigt bra låtar. ‘Svansinge Vitlobby’, heter<br />
de.”<br />
Wolf kände plötsligt att han måste bort. Bara bort, omedelbart,<br />
för han stod inte ut med att höra mer. Han kände att<br />
han måste träffa Luminoso.<br />
När Kvällsmurvla försvann efter att ha sagt att hon måste<br />
”gå och pudra svansen”, och de andra två vargarna i hennes<br />
sällskap satt med ryggen mot Wolf, passade han på att smita.<br />
Direkt efter att ha rest sig upp höll han på att ramla omkull,<br />
men lyckades återfå balansen, dock till priset av att han tog<br />
163
tag i bordet så häftigt att sejdeln föll omkull med en smäll.<br />
Bara inte Edelvita vänder sig om nu! tänkte han. Huruvida så<br />
blev fallet eller inte fick han aldrig reda på eftersom han klokt<br />
nog hade ryggen åt det hållet. Wolf tog sig långsamt nedför<br />
spiraltrappan, ett steg i taget, medan han höll hårt i ledstången<br />
med båda framtassar. Han var rejält rund under baktassarna.<br />
Djuret följde sedan en dunkel gång med fackelbelysta statyer<br />
längs ena sidan, där det som vanligt luktade rök. Titt som tätt<br />
snubblade han till. Plötsligt stannade han och tittade på en av<br />
statyerna. ”Tjeeena farsan”, sa han och vinkade övertydligt med<br />
ena framtassen. ”Jag blev en besvikelse för dig, men det var du<br />
för mig också.” Han betraktade statyn en kort stund innan han<br />
sa ”hej då, ses i nästa liv” och snubblade vidare.<br />
Wolf närmade sig just en T-korsning i slottets myller av<br />
gångar när han hörde ett olycksbådande ljud. Det var en märklig<br />
blandning av fräsande, morrande, ylande och smällande.<br />
Ljudet närmade sig snabbt och ökde i styrka, och Wolf insåg<br />
att det enda ställe där han skulle hinna ta skydd var mellan<br />
två statyer – de stack ju ut lite. Han tryckte sig alltså mot<br />
väggen mellan en varg av rödaktig granit som läste högt ur en<br />
stentavla och en varg av samma material som viftade i luften<br />
med ena frambenet.<br />
En sekund senare dök ett vitt inferno upp borta vid T-korsningen,<br />
och det svängde in mot Wolf. Han kikade försiktigt<br />
fram mellan statyerna. Infernot bestod av två vansinnigt ilskna<br />
vargar som förflyttade sig framåt relativt snabbt medan de<br />
ömsom rullade runt i slagsmål, ömsom riktade slag och gjorde<br />
aggressiva utfall mot allt som råkade komma i närheten.<br />
Vargarna fräste, morrade, ylade och gjorde ständiga anfall med<br />
sina käftar, som dreglade. De gula ögonen lyste av vrede, och<br />
facklorna fladdrade där denna virvelvind drog fram. Det var<br />
Twita och Tweta.<br />
Wolf tryckte sig mot väggen, intill den staty som var närmast<br />
faran, i förhoppning om att den skulle ta smällen. Visserligen brukade<br />
Twita och Tweta inte anfalla andra vargar, inte med mening<br />
i alla fall. Men det var allmänt känt att de inte kunde kontrollera<br />
sig själva, och i deras närhet kunde vad som helst hända.<br />
164
Wolf gjorde sig platt, väntade och hörde tumultet närma<br />
sig. Så blev hans nyfikenhet alltför stor, och han stack ut huvudet<br />
för att se hur långt de hade kommit. Oh nej! Han drog<br />
sig blixtsnabbt tillbaka, tryckte sig ännu hårdare mot väggen,<br />
blundade och höll andan.<br />
Han kunde höra käftarnas smällande mitt i det fräsande,<br />
morrande och ylande som stegrade sig i ett crescendo. Det<br />
dunsade till mot statyn, ett sammelsurium av damm, sliten<br />
päls och vassa tänder svischade förbi, och en tiondels sekund<br />
senare var den levande tromben på väg bort.<br />
En fackla på väggen som fick sig ett slag ramlade ned på<br />
golvet. Oväsendet avtog snabbt, och snart var Twita och Tweta<br />
borta. Kvar var bara den påträngande lukten av adrenalin.<br />
Wolf drog en djup suck av lättnad.<br />
Kanske slappnade han av lite för mycket och för snabbt, för<br />
plötsligt tappade han balansen och ramlade omkull. Han låg<br />
på stengolvet i några sekunder och bara andades innan han<br />
mödosamt började resa sig upp, först på alla fyra och sedan<br />
på bakbenen. Djuret vinglade till och fortsatte sin avbrutna<br />
promenad.<br />
Luminoso bodde i korridoren intill den korridor där Wolf<br />
hade sitt rum. Wolf knackade på, men ingenting hände. Efter<br />
att ha väntat en stund knackade han igen, hårdare, men det<br />
hände fortfarande ingenting. Märkligt, tänkte Wolf, fackelvargar<br />
brukar ju inte jobba kväll, och på Natt-Ylet hade ju<br />
Luminoso inte varit.<br />
Plötsligt öppnades dörren, och där stod Luminoso med en<br />
riktigt lång, vit nattmössa på huvudet. Den var strutformad<br />
med en liten vit tofs i spetsen, och hängde ned till lite under<br />
midjan. Alla vargar på Klara Slott sov med en sådan. Tacka<br />
den relativt nytillträdda Modevargen för det – tidigare sov de<br />
i jättetöntiga nattmössor.<br />
Luminosos ögon var inte helt öppna.<br />
”Väckte jag dig?” frågade Wolf.<br />
”Öh, ja, faktiskt. Var så förbestat trött, bytte 127 facklor<br />
idag.”<br />
”Oh förlåt!”<br />
165
”Det är okey. Kunde ju inte du veta.”<br />
”Men jag ska inte störa, jag går hem till mig.”<br />
”Nej nej, gör inte det, kom in!” Luminoso log svagt. ”Jag är<br />
ju ändå vaken nu.”<br />
Wolf såg skamsen ut, men följde efter sin vän in i rummet.<br />
Luminoso stängde dörren.<br />
”Sätt dig”, sa Luminoso och pekade på en pinnstol av trä.<br />
Sedan gick han fram och tände en fackla på väggen, en ovanligt<br />
liten fackla. Strax var hela rummet knallgrönt, eftersom<br />
facklan brann med en intensivt grön låga.<br />
”Festfackla, var häftigt!” sa Wolf.<br />
”Nån nytta ska man väl ha av att vara fackelvarg.”<br />
När Wolf skulle sätta sig hamnade han snett, varpå stolen<br />
välte med ett brak och vargen hamnade på golvet.<br />
Luminoso flinade. ”Du har inte varit på Natt-Ylet, va?”<br />
Wolf flinade tillbaka lite förläget och reste sig mödosamt<br />
upp. Djuren slog sig ned på varsin pinnstol.<br />
Rummet var litet, ungefär åtta gånger fem varglängder.<br />
Längs ena långsidan stod en säng av trä med några stora djurhudar<br />
som täcke. Förmodligen hjorthudar, av färgen att döma.<br />
Ovanför sängen hängde en plansch föreställande en varg som<br />
stod ytterst på en klippa, intill ett stup, och ylade mot fullmånen.<br />
Rummets ena kortsida hade ett litet kvadratiskt fönster<br />
med fyra blyinfattade småglas, och under det stod ett litet<br />
skrivbord som normalt hade någon färg, oklart vilken, för just<br />
nu var allt i rummet knallgrönt. På skrivbordet låg stentavlan<br />
”Tio tips till tikdejtare”, och några stentavlor om jakt.<br />
Som du förstår levde alltså vanliga vargar knappast något<br />
lyxliv på Klara Slott. Vissa viktiga vargar, bland annat medlemmarna<br />
i Rådet, hade dock större rum. De hade också andra<br />
privilegier.<br />
”För tusen varulvar, Luminoso, det är skit med allting!” sa<br />
Wolf, suckade och tittade ned.<br />
”Lugna ned dig kompis. Har det hänt nåt?”<br />
”Hänt?” Wolf irrade med blicken.<br />
Luminoso såg orolig ut. ”Skärp dig nu. Har det hänt nåt?”<br />
”Tja ... både ja och nej.”<br />
166
”Vadåra?”<br />
”Vill du höra det bra eller det dåliga först?”<br />
”Det bra.”<br />
Wolf såg aningen gladare ut. ”Jag klarade intervjun hos<br />
Symfonivargen.”<br />
Luminoso sken upp som en sol. ”Är det sant?”<br />
”Jäpp.”<br />
”Grattis gamle gråulv, skitkul! Jag är så glad för din skull!”<br />
De två rovdjuren log mot varandra.<br />
”Men det är ett steg till att passera, va?” sa Luminoso.<br />
”Ja. Det är uppspel också. Har fått tid för det.”<br />
”Men sen blir du medlem?”<br />
”Om jag klarar uppspelet.”<br />
”Men då är du ju verkligen på gång, Wolfis! Du är nära nu.”<br />
”Joo, jag är väl det. Ganska nära.”<br />
”Tänk, Ulvsymfonikerna nästa! Snart sitter du där på scen<br />
med dem!”<br />
”Förhoppningsvis.”<br />
”Äsch, var inte så pessimistisk. Men säg mig nu, vad var nu<br />
det dåliga?”<br />
”Gissa!”<br />
”Kvällsmurvla?”<br />
”Är fullmånen rund?”<br />
Luminoso drog en djup suck.<br />
”Ingen tik, ingen gråt”, sa han. ”Berätta nu vad som har<br />
hänt.”<br />
Wolf drog en djup suck och redogjorde för den senaste händelseutvecklingen<br />
på relationsfronten. Luminoso blev upprörd:<br />
”Och så satt hon på Natt-Ylet med några andra! Vid alla<br />
ylande varulvar, vilken dålig stil.”<br />
Wolf nickade tyst.<br />
”Du skulle ge henne tre chanser, va?”<br />
”Jäpp.”<br />
”Två kvar alltså.”<br />
”Jäpp.”<br />
”Bra, då vet vi det, bara att fortsätta räkna. Men du skulle<br />
ta upp det där med bröllopet också. Har du gjort det?”<br />
167
”Nä.”<br />
”Du får tuffa till dig lite, Wolf!”<br />
”Jag vet.”<br />
”Visa att du är varg!”<br />
”Ja.”<br />
”Alltså, jag undrar, kommer du verkligen att ha kraft att<br />
dumpa henne om hon nu sviker dig två gånger till?”<br />
Wolf tänkte i några sekunder, och man kunde få intryck<br />
av att det skulle komma ett håglöst ”nej” ur hans käftar, men<br />
istället for han plötsligt upp ur stolen och nästan skrek:<br />
”För tusen varulvar – JAAA! Jag vill inte ha det så här längre.”<br />
Luminoso ryggade tillbaka i sin pinnstol.<br />
Wolf satte sig ned igen, och frågade lugnt: ”Du har inte en<br />
mjöd hemma, eller?”<br />
”Mjöd? Nä. Det har jag aldrig hemma.”<br />
Wolf suckade och det blev tyst en stund. Han tittade tankfullt<br />
in i den gröna lågan, vilket gjorde honom så bländad att<br />
allt annat i det dunkla rummet försvann. Det var uppenbart<br />
att miljömedvetandet inte var så stort i Klara Slott, för den där<br />
festfacklan innehöll säkerligen en och annan riktigt otrevlig<br />
kemikalie. Jag ber läsaren om ursäkt å vargarnas vägnar.<br />
”Nä, nu pratar vi om något roligt”, sa Luminoso. ”Berätta<br />
hur det var hos Symfonivargen.”<br />
”Symfoni...vargen? Jodå, det gick ju bra, och det är ju det<br />
som räknas. Men ... hon är ju inget charmtroll precis. Och<br />
så....”<br />
Wolf gjorde ett konstigt ljud och irrade med blicken.<br />
”Vadå?” sa Luminoso.<br />
Wolf drog på det, men Luminoso väntade ut honom. Till<br />
slut sa Wolf:<br />
”Hon sa att de ska minska gråväldet och... ja du fattar, va?.”<br />
Luminoso betraktade Wolf under tystnad.<br />
”Jaha”, sa Luminoso till slut. Minen var neutral.<br />
”Vad tycker du om det?” frågade Wolf.<br />
Det blev tyst. Luminoso började klia sig väldigt energiskt<br />
på en av sina baktassar, nere vid golvet, samtidigt som han såg<br />
konstig ut.<br />
168
Wolf sänkte rösten. ”Vid alla yltroll, Luminoso, jag tycker<br />
inte det är rätt. Det kan nog vara så att en del grå djur är jobbiga<br />
och förstör, men ... för tusen varulvar ... inte alla. Jag, till<br />
exempel, har väl inte förstört någonting?”<br />
Luminoso betraktade tankfullt Wolf. ”Du är ute på djupt<br />
vatten nu, du vet väl det?” sa Luminoso.<br />
”Du säger väl inget till nån?” Wolf lät plötsligt rädd.<br />
”Såklart inte. Jag är väl ingen tjallare heller.”<br />
”Det trodde jag inte heller.” Wolf dunkade sin vän i ryggen<br />
så hårt att Luminoso gjorde en kort grimas. ”Men säg nu vad<br />
du tycker! Jag tiger som fullmånen!”<br />
Luminoso såg mycket fundersam ut. Efter att ha tänkt en<br />
stund reste han sig och låste dörren, flyttade sin stol närmare<br />
Wolf och började tala med mycket låg röst:<br />
”Hör här, Wolf. För tolv månvarv sedan dog den gamla<br />
slottsintendenten, och en av oss fackelvargar skulle få ta över<br />
hans jobb. Tänk vilken drömbefordran! Vi var fem som sökte.<br />
Jag hade längst erfarenhet, högst antal utbytta facklor per timme<br />
och dessutom bäst vitsord när det gällde samarbetsförmåga.<br />
Kan du gissa vem som fick jobbet?”<br />
”Nä.”<br />
”En vit hanne som bara varit fem månvarv i fackelbranschen!<br />
Motiveringen var ’vi måste alla bidra till att hjälpa fram de<br />
vita vargarna i karriären’.” Luminoso fnyste. ”Hur tror du det<br />
kändes, va?”<br />
”Det där har du aldrig berättat.”<br />
”Man säger inte allt.”<br />
Wolf tänkte lite. ”Nä man gör inte det.”<br />
Luminoso sänkte sin röst så den närmade sig ett viskande:<br />
”Jag har gått i samma tankar som du, Wolf. Vi grå djur blir<br />
inte rättvist behandlade. Har bara inte vågat säga det till nån.”<br />
Wolf tittade sig frånvarande omkring, men så samlade han<br />
sig.<br />
”Samma här”, viskade han. ”Det är eldfängda grejer.”<br />
”Det kan man lugnt säga. Vet du vad?”<br />
Luminoso tittade sig omkring, vad det nu skulle tjäna till,<br />
och fortsatte viskande:<br />
169
”Jag har hört ett rykte om att det fanns en varg på slottet före<br />
vår tid som gick emot några av våra viktigaste värderingar. Hon<br />
gjorde det helt öppet, på ett stormöte. Samma kväll hittades<br />
resterna av henne – alltså de rester som inte var uppätna – på<br />
borggården. Och då sågs Twita och Tweta smita iväg med<br />
blodiga käftar.”<br />
Om det inte hade varit ett så underligt knallgrönt sken i<br />
rummet hade man kunnat se hur Wolf bleknade. Luminoso<br />
fortsatte att viska:<br />
”Alltså, tro nu inte att jag är en illojal ifrågasättare. Absolut<br />
inte, jag ställer upp på vargarnas värderingar. Verkligen! Det<br />
är bara i färgfrågan som jag har mina tvivel. Men det är klart<br />
att Rådet och Tyckargruppen i princip alltid har rätt.”<br />
Wolf nickade på ett överdrivet, lite okontrollerat sätt. ”Ja,<br />
för tusen fullmånar, det är klart de har. I alla andra frågor.”<br />
Georgina sov dåligt den natten. Allt bara snurrade, och hon<br />
mådde illa. Det var flera skäl till sömnproblemen. För det<br />
första hade hon ju konsumerat mjöd för första gången i sitt<br />
liv, och inte så lite heller. För det andra hade händelserna varit<br />
väldigt omtumlande. Man får inte glömma att hon bara var en<br />
get, och till råga på allt en ung sådan, och getter är inte speciellt<br />
vana vid omtumlande händelser.<br />
Inte nog med att hon hade blivit tvivlarget, vilket var ett<br />
oerhört stort steg för ett djur som sedan killingdomen rakt av<br />
hade svalt den världsbild som kvalitetsinformationen serverat<br />
henne. Hon hade också kommit nära Jens på ett sätt som hon<br />
tidigare bara kunnat drömma om. Det var fantastiskt. Och<br />
som om det inte räckte när det gällde omtumling så var det nu<br />
Dagen S – S som i Skylt. En mycket riskabel dag.<br />
Hon låg och tänkte på Majorens ord – ”ett initialt informationsarbete<br />
utan skydd av ett riktigt getborgargarde, en mycket<br />
farlig verksamhet”. Georgina var medveten om att den här<br />
dagen faktiskt kunde bli hennes sista, och om hon inte hade<br />
varit en så rättrogen get, som brann för rättvisa, sanning och<br />
170
ärlighet, hade hon sannerligen inte gett sig in på tvivlandets<br />
svåra väg. Men nu var hon det.<br />
Om testamente hade varit ett meningsfullt alternativ hade<br />
Georgina säkert gått till Laggeten och bett henne skriva ett<br />
sådant, men så som den ekonomiska situationen såg ut tyckte<br />
Georgina inte att det tjänade något till. De få ägodelar hon<br />
hade skulle automatiskt tillfalla hennes bror för den händelse<br />
hon stupade på sanningens och yttrandefrihetens slagfält.<br />
Så fort Georgina gick och la sig efter den långa galoppen hem<br />
började hon grubbla, och ju mer hon grubblade, desto svårare blev<br />
det att somna. Hur i alla förtorkade getabockar hade hon kunnat<br />
låta sig luras av vargarnas irrläror så länge? frågade hon sig. En<br />
kort stund funderade hon på att gå över till Jens för att se om han<br />
också låg vaken. Hon kastade en blick på sin bror, som verkade<br />
sova djupt. Georgina förkastade dock idén som alltför vild.<br />
Geten lyckades i alla fall somna till slut.<br />
Hon hoppade till när hon hörde ”Klockan är sju – och solen<br />
har inte slocknat!” följt av Väckargetens värsta:<br />
”BRÄÄÄÄÄÄK!”<br />
Georgina rycktes plågsamt upp ur sin dröm, där hon gått<br />
och betat på en sommaräng full med läcker blåklint tillsammans<br />
med sin pappa och mamma. Det hade blivit alldeles för<br />
lite sömn, och det stackars djuret hade ångest. Hjärtat bultade,<br />
huvudet värkte och hon andades häftigt. Att hon därmed roffade<br />
åt sig onödigt mycket syre, som hade kunnat komma vita<br />
getter till del, tänkte hon absolut inte på eftersom hon hade<br />
glömt bort det där med syreroffandet.<br />
Ångesten kom sig inte bara av rädsla för kvällens tillverkning<br />
och uppsättning av en Skylt, utan även av vad Boxer<br />
skulle säga när han fick reda på att hon inte kunde jobba på<br />
fältet särskilt mycket den här dagen heller.<br />
Georgina låg kvar och försökte lugna ned sig. Hon tittade<br />
på hyddans tak, där solen på ett ställe lyste igenom de tjocka<br />
lagren av torkat gräs. Det innebar förstås en läcka – så lagom<br />
kul när regnet sedan skulle komma. Att den där förhornade<br />
bocken hon delade hydda med inte kunde få klöven ur ändan<br />
och laga taket, tänkte Georgina, som faktiskt hade påmint<br />
171
honom om saken flera gånger. Minst tre. Men idag var det<br />
verkligen inte läge att ta upp det.<br />
Hon märkte att brodern sträckte på sig, där han låg med<br />
ansiktet vänt bort från henne. Undrar om han är vaken? När de<br />
sist skildes åt var det utan att tala med varandra, och när hon<br />
kom hem från Tvivlargetterna kvällen innan var han sovande<br />
– eller låtsades vara det.<br />
Georgina fick ett plötsligt svar på sin outtalade fråga, i och med<br />
att Boxer rätt som det var reste sig upp. Utan att titta på sin syster<br />
gick han raka vägen ut till förrådet för att hämta frukost. Georgina<br />
utgick ifrån att han återigen bara skulle hämta åt sig själv,<br />
men så såg hon att höhögen var lika stor som vanligt. Det var en<br />
indikation på att Boxer i alla fall inte ville trappa upp konflikten.<br />
Det gnagde i hennes mage innan hon tog mod till sig och gick ut.<br />
Boxer, som låg vid höhögen, stirrade på henne.<br />
”Jaha, tillbaka från din undergrävande verksamhet nu?” sa<br />
han, tog ett knippe hö och började tugga.<br />
Georgina tittade på honom i några sekunder. ”Den är inte<br />
undergrävande”, sa hon lugnt, la sig ned på andra sidan höhögen<br />
och tog också en munsbit.<br />
De två djuren tuggade under tystnad. När en get tuggar är<br />
det ett väldigt tuggande, och syskonens käkar rörde sig kraftigt<br />
upp och ned, och även lite åt sidorna. Ännu så länge var det<br />
bara ett fåtal getter som hade kommit ut ur sina hyddor, men<br />
en bit bort höll en svart bock på att läxa upp sin killing. Undrar<br />
vad den har gjort, tänkte Georgina.<br />
”Fy, min egen syster beblandar sig med desinformatörer och<br />
solsläckare som vill dra olycka över getterna och förstöra vårt<br />
land”, fräste Boxer plötsligt. ”Tänk om pappa och mamma<br />
hade vetat om det. Vilken skam!”<br />
Georgina stirrade på honom. ”Du fattar ingenting”, fräste<br />
hon tillbaka.<br />
”DET KOMMER ATT TA EN ÄNDA MED FÖR-<br />
SKRÄCKELSE”, röt Boxer så Georgina ryckte till.<br />
Deras närmaste grannar, ett äldre grått getpar, kom ut ur sin<br />
hydda, varpå både Georgina och Boxer nickade godmorgon och<br />
log påklistrat. Boxer sänkte rösten och nästan viskade:<br />
172
”Du sviker mig på Allsången och du sviker mig på fältet.<br />
Jag fick jobba ensam i flera timmar igår efter att du stack.”<br />
”Vet du, jag jobbar faktiskt för vår frihet”, sa Georgina<br />
mycket lågt men ändå mycket ilsket. Hon gav sin bror en vild<br />
blick. ”Och kanske kompenserar jag mer än väl för att jag gick<br />
tidigt igår, tänk det va?”<br />
”Vadå kompenserar?”<br />
”Det fattar du ändå inte.”<br />
Boxer tittade på henne. Sedan började han vibrera. Hans<br />
mun gjorde tuggrörelser utan att det var hö i den, och andhämtningen<br />
blev häftig. Georgina, som visste vad det betydde,<br />
spände undermedvetet varenda muskel.<br />
”Din stora skit!” väste Boxer så lågt han kunde utan att<br />
grannarna skulle höra. Underläppen darrade och ögonen lyste<br />
av ilska.<br />
”Din förhornade gödselhög”, fräste Georgina tillbaka. ”Du<br />
är en skitbror. Och en skitget rakt av.”<br />
Boxer började dregla. ”Din lumpna förrädare!” Rösten darrade.<br />
”Jag hatar dig, din bocksjuka dårget”, fräste Georgina, nu<br />
utan att längre kunna begränsa sin röst. Det äldre grå grannparet<br />
slutade tugga och tittade på de grälande syskonen.<br />
Boxer reste sig upp, spottade i marken framför sin syster och<br />
skrek för full hals:<br />
”DU ÄR INTE MIN SYSTER LÄNGRE, DIN FÖR-<br />
HORNADE DESINFORMATÖR!”<br />
Ett antal getter i omgivningen tittade upp. Boxer sparkade<br />
till marken med ena frambenet, men jorden var så hård att<br />
det inte hände något annat än att han fick ont i klöven. Utan<br />
att låtsas om den saken knyckte han på nacken och satte av<br />
i ett aggressivt trav med demonstrativt högburet huvud, och<br />
försvann mellan hyddorna.<br />
”DIN INTORKADE GAMLA GÖDSELHINK!” ropade<br />
Georgina det högsta hon kunde efter honom.<br />
Alla getter i omgivningen följde nu skådespelet, men Georgina<br />
var för arg för att märka det. Hon reste sig upp och blev<br />
stående, skakande av ilska, utan att veta vad hon skulle ta sig<br />
173
till. Det virrade i magen och hon flåsade av känslostorm. Dessutom<br />
mådde hon fortfarande illa – mera nu än förut.<br />
Plötsligt satte hon av i trav hon också, åt ett annat håll än<br />
Boxer. Hon visste inte vart hon sprang, hon bara travade. Hyddor<br />
passerade på båda sidor, killingar och bockar var ivägen<br />
– flytta på er bara! – allt var suddigt. Georgina bara sprang,<br />
sprang och sprang, på måfå. Och hon grät. Runt, runt i Horneby<br />
gick det. Så här osams hade hon aldrig någonsin varit med<br />
Boxer. Aldrig med någon.<br />
174
12.<br />
Perukklubben har möte<br />
– och Georgina är på<br />
irrfärd<br />
Samtidigt var fem viktiga vargar på väg genom en av<br />
Klara Slotts smala och dunkla korridorer, närmare bestämt<br />
den som i folkmun – förlåt, jag menar i vargkäft<br />
– gick under benämningen Åsiktskorridoren. Den kallades<br />
så för att den ledde fram till Tyckarsalen. Det var en viktig sal<br />
för en viktig verksamhet, för där bestämdes vad man skulle<br />
tycka. Inte bara vargarna, utan alla djur i Eklandet.<br />
Vargarna var oerhört kloka djur, och hade naturligtvis sedan<br />
länge kommit fram till rätt syn på precis allting – både i Eklandet<br />
och resten av universum. Men då och då sker trots allt<br />
förändringar som man måste förhålla sig till, så därför behövdes<br />
Tyckargruppen.<br />
Denna grupp hade Tyckarsalen till sitt förfogande, och där<br />
diskuterades och beslutades vilket förhållningssätt man skulle<br />
inta till olika företeelser. Kort sagt vad man skulle tycka. Det<br />
fanns tre förhållningssätt att välja på:<br />
1. Hissa<br />
2. Dissa<br />
3. Mörka<br />
De företeelser för vilka vargarna valde ‘Hissa’ blev fortsättningsvis<br />
föremål för ständiga hyllningar. De företeelser som<br />
175
drabbades av ‘Dissa’ blev utsatta för en tsunami av kritik, hån,<br />
spott och spe. Och de företeelser som fick ‘Mörka’ i Tyckargruppens<br />
omröstningar blev helt förtigna. De nämndes fortsättningsvis<br />
aldrig någonstans – det var som om de inte fanns<br />
och aldrig hade funnits.<br />
Tyckarsalen var väldigt klurigt inredd för att förenkla omröstningar.<br />
I det avlånga bordet, som hade plats för Tyckargruppens<br />
fem ledamöter (två på varje långsida och ordföranden på ena<br />
kortsidan), fanns det knappar nedsänkta i stenytan. Varje ledamot<br />
hade tre knappar framför sig, märkta ’H’, ’D’ och ’M’. Bokstäverna<br />
korresponderade naturligtvis mot hissa/dissa/mörka.<br />
När en varg under en omröstning tryckte på en åsiktsknapp<br />
åkte en lång träpinne ned, och via ett sinnrikt system av sammankopplade<br />
pinnar påverkades en informationstavla på väggen.<br />
Där visades resultatet av omröstningen genom att små<br />
gula stenkulor trillade ned i glasrör. Det fanns tre glasrör, och<br />
ovanför dem satt små gula skyltar med orden ‘Hissa’, ‘Dissa’<br />
och ‘Mörka’. Det var förstås en kula för varje tyckarvarg.<br />
På en tavla i svart skiffer på en av väggarna i Tyckarsalen<br />
var en deklaration inristad som vargarna var väldigt stolta<br />
över. Den kallades för Tyckfrihetsförordningen och innebar att<br />
i Tyckarsalen rådde något stort och fantastiskt som kallades<br />
tyckfrihet. Det innebar att man fick tycka vad man ville. Precis<br />
vad som helst, utan restriktioner. Ingen hade rätt att censurera<br />
eller undertrycka någon som helst åsikt som yppades i Tyckarsalen.<br />
Vargarna på Klara Slott ansåg att Tyckfrihetsförordningen<br />
var unik i sitt starka skydd för tyckfriheten och utgjorde ett<br />
föredöme för hela världen.<br />
Rådet, alltså vargarnas högsta beslutande organ, hade bestämt<br />
att omröstningarna i Tyckargruppen skulle sekretessbeläggas<br />
och att alla gruppens ledamöter solidariskt skulle stå<br />
bakom majoritetsbeslut i de fall enighet inte uppnåddes. Så<br />
var det också. Om en omröstning exempelvis resulterade i tre<br />
röster för dissande, en röst för hissande och en röst för mörkande<br />
så ställde sig Tyckargruppens alla ledamöter solidariskt<br />
bakom utslaget ‘Dissa’. Om det vägde jämnt hade ordföranden<br />
utslagsröst.<br />
176
Och om nu utslaget blev ‘Dissa’, till exempel, så ställde sig<br />
inte bara Tyckargruppen utan alla vargar på hela slottet bakom<br />
det, för så fungerade vargsamhället. Det innebar i sin tur att<br />
företeelsen därefter dissades så ofta det bara gick, på alla Skyltar,<br />
i alla artiklar, av alla vargar. Av tradition brukade också<br />
rävarna anpassa sin utgivning av stentavlor till Tyckargruppens<br />
beslut. Korna var ju formellt de som bestämde i Eklandet, men<br />
även de brukade anpassa sina ståndpunkter till vad vargarnas<br />
Tyckargrupp hade kommit fram till.<br />
Det fanns visserligen några exempel på att kor hade gått<br />
emot Tyckargruppens beslut, och tyckt en helt annan sak i<br />
någon fråga. Men dessa kor hade det inte gått bra för, och<br />
det slutade för det mesta med att de modifierade sin åsikt så<br />
att den harmonierade med Tyckargruppens. Vargarna hade<br />
en väldigt väl utvecklad argumentationsförmåga, och deras<br />
kraftfulla övertalningskampanjer fick vid behov stöd av väl<br />
inövade åtgärder som samordnades från Attacksalen.<br />
Det var en stor ära att vara ledamot av Tyckargruppen. Denna<br />
speciella position vårdades också noggrant av ledamöterna.<br />
För att manifestera gruppens tyngd och värdighet bar tyckarvargarna<br />
alltid peruker under sina sammanträden. Perukerna<br />
hade vitt, lockigt, ganska långt hår, med två små hål för de<br />
uppstickande öronen. Med anledning av perukerna hade Tyckargruppen<br />
informellt kommit att kallas Perukklubben, eller<br />
kort och gott PK, av de andra vargarna.<br />
Mellan sammanträdena förvarades perukerna i små utdragbara<br />
lådor som satt på undersidan av bordsskivan – en låda vid<br />
varje ledamotsplats. Några dagar före varje sammanträde kom<br />
en tjänarvarg in för att kamma perukerna och kontrollera att<br />
de inte var trasiga, smutsiga eller hade blivit angripna av löss.<br />
Det fick inte heller sitta hårstrån från vargarnas päls på perukernas<br />
insida, för det ansågs ofräscht och ovärdigt en ledamot<br />
av Tyckargruppen. Vid behov borstade tjänarvargen perukerna<br />
med en för ändamålet särskilt tillverkad borste (en så kallad<br />
PK-borste) eller (i värsta fall) lagade dem med nål och tråd.<br />
Nu började tyckarvargarna anlända, och de slog sig ned<br />
på de med röda plyschdynor försedda stolarna. Djuren hade<br />
177
fasta platser med namnet ingraverat i en liten namntavla av<br />
svart skiffer på stolens ryggstöd. På den fanns också en bild<br />
av respektive best stående på bakbenen, lätt bakåtlutad, med<br />
frambenen i kors över bröstet och kaxig min. Denna ytterst<br />
självsäkra pose syftade till att visa att dessa vargar verkligen<br />
inte tog någon skit, och minsann inte vek undan för något.<br />
Ordförande i PK var Tevo. Morgon guld var också med i<br />
Perukklubben förstås, i kraft av sin imponerande intellektuella<br />
kapacitet (hon visste allt och hade alltid rätt) och att hon<br />
kunde föra sig med en oslagbar elegans. Två andra ledamöter<br />
var Kvällsmurvla och Radius – de hade valts ut både på grund<br />
av sin ideologiska glöd och sina osedvanligt vassa tänder, vilka<br />
ansågs förstärka deras övertalningsförmåga när det gällde att<br />
förankra Tyckargruppens beslut. Den femte ledamoten av PK<br />
var den ganska tystlåtna men ideologiskt mycket högt skolade<br />
vargen Halvmånen. Som du kanske minns var det han som<br />
ledde kartläggningen av desinformatörerna och rapporterade<br />
om dessa i Rådet. Halvmånen hade något så fantastiskt som tredubbla<br />
doktorsgrader från UU (alltså Ulv-Universitetet) – han<br />
hade disputerat i Dogmatism, Förvrängningskonst och Nedtystningskunskap.<br />
Faktum är att han även hade påbörjat doktorandstudier<br />
i Härskarteknik, men av tidsskäl avbrutit dessa.<br />
En serveringsvarg hällde diskret upp den sedvanliga sammanträdesdrycken,<br />
harblod av märket Harlösa, och stängde den ljudisolerade<br />
dörren efter sig. Ledamöterna av Perukklubben tog<br />
långsamt och högtidligt på sig perukerna och började noggrant<br />
justera dessa. Halvmånen petade in lite päls som stack ut utanför<br />
kanten. Morgon guld hade lite svårt att få det ena örat genom<br />
hålet, vilket föranledde Kvällsmurvla att flina diskret, men<br />
Morgon guld lyckades få till det efter att Radius hjälpt henne. De<br />
nu mycket eleganta bestarna var därmed färdiga, och tittade förväntansfullt<br />
på sin ordförande. Tyckargruppen var redo att tycka!<br />
Tevo skulle just förklara mötet för öppnat när han kom av<br />
sig och såg lite bekymrad ut. Han tittade på Kvällsmurvla och<br />
hummade diskret, vilket föranledde henne att ta ned bakbenen<br />
från bordet, varpå Tevo såg nöjd ut igen. Man kunde ana ett<br />
hånleende över Morgon gulds käftar.<br />
178
”Kära tyckare, välkomna till dagens tyckarmöte”, sa Tevo.<br />
”Vi har tre punkter på vår dagordning. Det första vi ska tycka<br />
om är någonting som kallas ... ‘solande’.” Han uttalade ordet<br />
lite trevande. ”Föredragande är Morgon guld. Varsågod!”<br />
Morgon guld ställde sig upp, rättade lite snabbt till sin peruk<br />
och plockade bland sina anteckningar. Sedan började hon.<br />
”Tack, herr ordförande. Jo, det har kommit till vår kännedom...”<br />
Morgon guld harklade sig. ”... att en ny trend har börjat<br />
vinna spridning hos våra kära vänner getterna. De kallar det<br />
‘solande’. Det går ut på att de ligger i solen och – ‘solar’. De<br />
bara ligger där, och gör vanligtvis ingenting mer än låter solen<br />
värma dem. Denna aktivitet förekommer inte när det är mulet,<br />
och inte heller på natten.”<br />
De andra koncentrerade sig noga på föredragningen, och<br />
man kunde se att de redan hade börjat fundera på vad de skulle<br />
tycka. Särskilt Radius och Halvmånen hade lagt sina pannor i<br />
djupa veck. Ledamöterna kände ju sitt ansvar som tyckarvargar<br />
– deras ställningstagande skulle få stor inverkan på Eklandet.<br />
Morgon guld fortsatte:<br />
”Detta ‘solande’ började komma i bruk i våras, och har sedan<br />
dess ökat i omfattning. Förra året förekom det inte.”<br />
Morgon guld funderade i några sekunder.<br />
”Ja, det är väl vad som är känt om fenomenet. Det är naturligtvis<br />
av största vikt att vi snarast kommer fram till ett<br />
ställningstagande. Så frågan är, kära tyckare – ska vi hissa,<br />
dissa eller mörka?”<br />
Den föredragande vargen satte sig ned.<br />
”Tack för det, Morgon guld”, sa Tevo. ”Ja, ordet är fritt,<br />
ärade tyckarvargar. Vad tycker ni?”<br />
En intensiv diskussion bröt ut.<br />
”Vet man vilka getter det är som håller på med det där? Jag<br />
menar, demografisk fördelning och sånt?” undrade Radius.<br />
”Vad jag har förstått är det ganska jämnt fördelat”, sa<br />
Morgon guld. ”När det gäller statistiken...”<br />
”Hur dags på dagen brukar de hålla på?” avbröt Kvällsmurvla.<br />
”Vet inte, jag...”<br />
179
”Ligger de på sidan eller på magen när de ‘solar’?” ville Halvmånen<br />
veta.<br />
”Där har jag besked”, sa Morgon guld. ”Våra observatörer<br />
har noterat att getterna mest ligger på sidan när de gör det.”<br />
Halvmånen nickade tankfullt.<br />
”Vad ska det vara bra för, det där ‘solande’?” undrade Kvällsmurvla.<br />
Morgon guld tittade skeptiskt på Kvällsmurvla under en halv<br />
sekund. Sedan skärpte hon sig: ”Jag tror det är någonting nöjesinriktat”,<br />
sa hon. ”Knappast något funktionellt syfte.”<br />
”Är fenomenet konstant eller ökar det?” undrade Tevo.<br />
Halvmånen hoppade in innan Morgon guld hann svara:<br />
”Det är nog bara en fluga. Sånt där brukar gå över.”<br />
”Det är inte så säkert. Tänk om det sprider sig till andra<br />
djur”, sa Kvällsmurvla, varpå hon började ladda in en omgång<br />
tuggtobak.<br />
Innan någon hann reagera hoppade Radius in i diskussionen:<br />
”Den mest relevanta frågan är väl egentligen: föreligger<br />
någon risk att det går ut över getostproduktionen?”<br />
”Det är för tidigt att svara på den frågan”, sa Morgon guld.<br />
”Men det är klart, risken finns ju alltid.”<br />
Det luktade nu tuggtobak i hela Tyckarsalen.<br />
”Jag skulle vilja anlägga ett annat perspektiv”, sa Tevo. ”Tänk<br />
på desinformatörerna. Om getterna får något kul att hålla på<br />
med så hinner de inte med så mycket tankeverksamhet. På den<br />
punkten blev ju vårt hissande av Allsången en succé.”<br />
”Intressant synpunkt”, sa Radius. ”Men tror du att det är<br />
samma getter som börjar med ‘solande’ som de som sprider<br />
desinformation?”<br />
”Det kan jag nog tänka mig”, sa Kvällsmurvla.<br />
”Nä, det är jag inte alls så säker på”, sa Halvmånen.<br />
Så där höll de på, tyckarvargarna, i lite mer än trekvarts<br />
timme. Sedan började diskussionen mattas av. Som den drivna<br />
ordförande Tevo var kände han av stämningen.<br />
”Jag tror det börjar bli dags för omröstning”, sa han.<br />
Alla blev tysta. Tevo sa högtidligt:<br />
”Tyckarvargar – är ni redo att tycka?”<br />
180
”Jaaaaaaa”, hördes i korus.<br />
”Då så, mina vargar. Håll höger tass över knapparna!”<br />
Alla fem förde fram sin tass till respektive knappsats, och<br />
väntade. Tevo fortsatte:<br />
”Alla beredda?”<br />
Han blickade ut över tyckarvargarna.<br />
”Då så. Jag räknar ned: Tre – två – ett – TYCK!”<br />
Det rasslade till i Tyckarsalens avancerade omröstningsmekanik.<br />
Fem gula stenkulor satte sig i rörelse i den intrikata<br />
anordningen på väggen, som alla tittade på med stor spänning.<br />
Efter några sekunder hade apparaturen tystnat, och kulorna<br />
var fördelade i glasrören.<br />
Tevo harklade sig. ”Ärade ledamöter av Tyckargruppen”, sa<br />
han långsamt, ”vi har ett resultat”.<br />
Han lät högtidligt blicken vandra från ledamot till ledamot,<br />
innan han läste upp det som alla egentligen kunde se själva:<br />
”Omröstningen har utfallit sålunda: ‘Hissa’ – tre röster.<br />
‘Dissa’ – två röster. ‘Mörka’ – noll röster.”<br />
Tevo drog lite på det innan han med formell röst deklarerade:<br />
”Vargarnas syn på fenomenet ‘solande’ är – HISSA!”<br />
En kraftfull applåd bröt ut, och allra mest klappade Kvällsmurvla.<br />
Även de som röstat ‘dissa’ applåderade, eftersom det<br />
var själva beslutsprocessen som applåden gällde. Vargarna var<br />
mycket stolta över sin förmåga att på ett så välorganiserat sätt<br />
kunna uppnå konsensus även i komplicerade frågor.<br />
”Rådet kommer att informeras, och kampanjerna för ‘solande’<br />
kommer att inledas redan idag”, sa Tevo. ”Från och med<br />
nu älskar vi ‘solande’. Och de som inte omedelbart rättar in<br />
sig i ledet....”<br />
Ett hånfullt leende kom över hans käftar. Radius och Kvällsmurvla<br />
blottade sina huggtänder, och Morgon guld sprack ut<br />
i samma hånleende som Tevo. Halvmånen gjorde aggressiva<br />
sammanbitningar med käkarna.<br />
Tevo tog av sin peruk, kliade sig mellan öronen och satte<br />
tillbaka den. Han tittade ut över den lilla församlingen och sa:<br />
”Då går vi till den andra punkten på dagordningen: ‘Husdjur’.<br />
Kvällsmurvla är föredragande. Varsågod, Kvällsmurvla!”<br />
181
Efter en lång tids irrande mellan Hornebys hyddor blev Georginas<br />
illamående värre, och plötsligt blev det akut. Hon stannade<br />
mellan en hydda och dess förråd, och mer hann hon inte<br />
innan frukosten kom upp. Den stackars geten stod bredbent<br />
med frambenen och höll ned huvudet så att inga spyor skulle<br />
hamna i skägget. Efter fyra kraftiga kräkningar var magen<br />
tom. Georgina kände sig oerhört matt, sådär som man gör<br />
efter att ha kräkts, men illamåendet var borta.<br />
Det här var Georginas första bakfylla. Nån gång på en lång<br />
stång måste den ju komma, även för en get, och nu var den<br />
avklarad. Inte för att Georgina tänkte så – hon tyckte bara det<br />
var förfärligt äckligt att kräkas – men nog är det en av de saker<br />
man måste passera för att kliva in i vuxengetsvärlden.<br />
Hon tittade sig omkring, men ingen verkade ha sett vad som<br />
hänt. Efter några sekunders tvekan bestämde hon sig för att<br />
lämna den gula pölen åt sitt öde och smita. Visst var hon en<br />
rättskaffens get, det var hon verkligen, men något litet avsteg<br />
från den smala vägen måste man väl ändå tillåta en get göra.<br />
Georgina kom fram till torget, där många djur var i rörelse.<br />
De flesta hämtade vatten ur brunnen, men det var också dilediga<br />
tjejgetter och killinglediga bockar som luftade sina avkommor,<br />
och så några gammelgetter på långsam promenad. En av<br />
de senare, en mycket tunnpälsad mörkgrå bock med ovanligt<br />
tjocka horn, försökte hasa sig fram stödd på en getrollator.<br />
Detta hjälpmedel, konstruerat av Uppfinnargeten, hade ett<br />
ganska speciellt utseende. Den var gjord som en liten vagn med<br />
fyra hjul. Man stack först in den från sidan under gammelgeten<br />
och hissade sedan upp en ställning med en skruvmekanism så<br />
att vagnen gav ett visst stöd underifrån utan att klövarna för<br />
den skull tappade kontakten med marken.<br />
Den här seniorgeten hade dock råkat ut för en slarvig vårdare<br />
eller släkting, för det var bara yttersta spetsen på klövarna<br />
som nuddade marken, och det precis. Ställningen var för högt<br />
uppskruvad. Bocken sparkade vilt, men mest i luften, och bara<br />
någon gång då och då lyckades han få till stånd en liten för-<br />
182
flyttning framåt. Ansiktsuttrycket var plågat, och man riktigt<br />
såg den stackars bockkrakens frustration. Det gjorde ont i Georgina,<br />
och hon tänkte precis gå fram och sänka mekanismen<br />
när en vit tantget hann före.<br />
Georgina fick syn på snabbmatsgeten, men vände snabbt<br />
bort blicken. Mat var det sista hon var intresserad av nu. Förresten<br />
hade hon inte halsväskan med kastanjer med sig – uppbrottet<br />
hemifrån blev ju brådstörtat.<br />
Plötsligt insåg hon att hon av samma skäl saknade skäggrosett.<br />
Och hon hade ingen annan utsmyckning heller – hon<br />
hade inte ens borstat pälsen! Det var i sanning förfärligt. Med<br />
Georgina var det nämligen som med alla tjejgetter i Eklandet –<br />
de ansåg det omöjligt att lämna sin hyddas absoluta närområde<br />
utan att ha åtminstone en liten skäggrosett som utsmyckning.<br />
Jag är medveten om att detta låter oerhört fånigt, men så var<br />
det faktiskt.<br />
Georgina gick fram till vargarnas Skylt för att läsa dagens<br />
nyheter. Den första rubriken var:<br />
”Undersökning visar: 97% av befolkningen har problem med<br />
grå djur”<br />
Jaha, nu är de klara med opinionsmätningen jag läste om<br />
på Skylten i förrgår, tänkte Georgina. Undrar hur de fick fram<br />
siffran 97 procent? Hon fnyste. Och varför frågar de inte oss<br />
grå djur vad vi tycker om de andra djuren?<br />
Nästa rubrik var:<br />
”Historiskt beslut: Livsfarlig gödselpropaganda stoppas”<br />
Georgina började läsa den artikeln. Det stod:<br />
Idag visade det sig återigen hur långt före i utvecklingen<br />
Eklandet ligger. Medan en hel del andra länder inte ens har<br />
anslutit sig till den gödselfria zonen har vårt land nu tagit<br />
nästa steg: Att i lag förbjuda förespråkande av gödselanvändning.<br />
”Det är inte rimligt att ett litet antal ansvarslösa<br />
extremister ska få sätta hela landet på spel, nej hela världen,<br />
för att inte säga hela universum, för det tvivelaktiga nöjet<br />
att tillfredsställa några enstaka förvirrade yttrandefrihetshaverister”,<br />
säger gödselmunistern i en kommentar till det<br />
183
historiska beslutet. ”Genom att agera proaktivt tar Eklandet<br />
härigenom ansvar för universums framtid, och visar sig<br />
återigen vara Det Dygdiga Riket och ett föredöme för hela<br />
världsalltet”, säger ordföranden i kobinettet, överbestämmare<br />
Konstantina.<br />
Georgina skakade på huvudet och tänkte att det var motbjudande.<br />
Nästa rubrik var:<br />
”Debattartikel: Vi rävar kräver global gödselfri zon”<br />
Georgina struntade i den, liksom i nästa, som löd:<br />
”Simning orsakade Romarrikets fall”<br />
Sedan stod det:<br />
”Enastående stentavla av Edelvita om riskerna med gödsel”<br />
Följd av den nedersta rubriken:<br />
”Grå djur borde skämmas – läs Wolfs nya krönika”<br />
När Georgina såg den rubriken tände hon till. Hon blev så<br />
upprörd att hon spontant smattrade till lite med frambenen,<br />
och kunde inte låta bli att läsa vidare. Som du vet gick Wolfs<br />
krönika ut på att grå djur nätt och jämnt hade rätt att leva<br />
vidare.<br />
Georgina vibrerade av ilska efter att ha läst hela krönikan,<br />
eftersom hon insåg att hon stod öga mot öga med ett praktexempel<br />
på pälsism. Och till råga på allt: Detta gråhat var<br />
författat av ett djur som själv var grått! Vilken svikare – hur<br />
kan han? tänkte Georgina. Åh, vad jag önskar att jag en dag<br />
står öga mot öga med honom så jag kan ställa den frågan.<br />
Sedan noterade hon att debattartikeln om hungern inte<br />
var med idag heller. Geten lämnade i vredesmod Skylten med<br />
uppfattningen att hon just fått Tvivlargetternas världsbild bekräftad.<br />
Än en gång.<br />
Då fick Georgina en ingivelse, och det var att bege sig hem<br />
till Jens. Men då måste hon först ta vägen förbi Lisa och be<br />
om hjälp att göra sig fin. Inte kunde hon visa sig för Jens utan<br />
rosett och kammad päls!<br />
184
Tyckarvargarna i Klara Slott beslutade som bekant att solande<br />
skulle hissas. Efter en relativt kort överläggning beslutades<br />
motsatsen om hållande av husdjur, ett fenomen som alltså från<br />
och med nu skulle bekämpas, kritiseras och hånas med alla till<br />
buds stående medel.<br />
Den tredje och sista frågan på dagordningen var kontroversiell.<br />
Allt ihärdigare rykten hade gjort gällande att det fanns<br />
djur som kände fysisk attraktion till individer av samma kön.<br />
Orden ‘bögar’ och ‘flator’ hade allt oftare hörts viskas, och det<br />
var naturligtvis av största vikt att komma fram till ett officiellt<br />
ställningstagande. Så att alla visste vad de skulle tycka.<br />
Diskussionen blev en av de längsta i Tyckargruppens historia,<br />
och det blev nödvändigt att kalla på serveringsvargen och<br />
be honom hämta lite halstrade ekorrar. Det började också klia<br />
under perukerna på flera tyckarvargar, särskilt på Halvmånen<br />
som till och med satt utan peruk i nästan tio minuter.<br />
När det äntligen drog ihop sig till omröstning var spänningen<br />
på topp. Röstsiffrorna utföll så här:<br />
‘Hissa’: 1 röst<br />
‘Dissa’: 1 röst<br />
‘Mörka’: 3 röster<br />
Beslutet blev alltså att det bästa sättet för Eklandet att hantera<br />
frågan om homosexualitet var att tysta ned den. Inte med ett<br />
endaste ord skulle den omnämnas, inte i något sammanhang.<br />
Alla tyckarvargar hade ont i rumpan och därför ovanligt bråttom<br />
att komma iväg efter sammanträdet. I egenskap av ordförande<br />
var det Tevos uppgift att informera övriga vargar i slottet<br />
om utslaget i PK, och det skulle ske snarast. Så löd regelverket.<br />
Tevo och Morgon guld (den senare i egenskap av ordförande<br />
i Rådet) hastade genom Åsiktskorridoren och vidare genom de<br />
mörka stengångarna och ut på borggården i slottets mitt. Det<br />
var den plats som användes för stormöten, eftersom det bara<br />
var där alla vargar fick plats samtidigt.<br />
På en av väggarna hängde en stor klocka av brons, ungefär<br />
som en kyrkklocka men inte lika stor, som användes för att<br />
185
sammankalla stormöten. När den ringde släppte alla bestar<br />
allt vad de hade för händerna, förlåt tassarna, och sprang till<br />
borggården. Tevo gick fram till det juterep som hängde ned<br />
från klockan och drog i det. Enbart de viktigaste vargarna hade<br />
rätt att göra detta. Först hände ingenting, men vargen drog<br />
igen, och igen, med en viss rytm, och snart började klockan<br />
klämta. Han fortsatte så att klämtandet pågick i någon minut.<br />
En febril aktivitet bröt ut i Klara Slott. Vargarna visste att<br />
Tyckargruppen hade haft möte, men inte vilka beslut som hade<br />
fattats. Faktum är att de inte ens visste vilka frågor som var på<br />
dagordningen, för det var sekretessbelagt.<br />
Nyfikenheten var alltså på topp. Perukklubbens möten påverkade<br />
de flesta vargars dagliga arbete, för de var ju sysselsatta<br />
med att skriva, och det gällde att skriva rätt.<br />
Horder av djur strömmade ut på borggården från de olika<br />
dörrarna. Vita, grå och svarta vargar. Hannar och tikar. Viktiga<br />
vargar och låga vargar. Även musikvargar, serveringsvargar,<br />
fackelvargar och andra servicevargar var med på stormötena<br />
– dock inte pedagogvargarna i Krubban, av förklarliga skäl.<br />
När Wolf kom ut på borggården tittade han efter Kvällsmurvla,<br />
men kunde inte se henne, så han slog sig ned på en<br />
av de långbänkar som borggården var nästan full av och började<br />
klappa sin lilla mus. Emellertid verkade Muso nervös,<br />
förmodligen på grund av allt ståhej, så han kilade rastlöst runt<br />
på Wolfs tass och var en gång nära att trilla av. Wolf försökte<br />
lugna gnagaren genom att stryka honom över ryggen.<br />
Plötsligt såg Wolf att Kvällsmurvla kom ut genom en av<br />
dörrarna, men istället för att vinka henne till sig låtsades han<br />
att han inte såg henne. Efter en stund dök hon ändå upp, och<br />
slog sig ned vid hans sida.<br />
”Åh det var ett maratonmöte”, sa hon och pustade ut.<br />
”Vad har ni bestämt nu då?” frågade Wolf med markerat<br />
avmätt röst, utan att titta på henne.<br />
”Äsch, du får höra snart.”<br />
Det blev tyst, och det gick en stund utan att något blev sagt.<br />
Fler och fler vargar tog plats runt omkring.<br />
”Säg nåt då!” sa Kvällsmurvla.<br />
186
Wolf tänkte en stund. ”Är rätt trött”, sa han lakoniskt medan<br />
han fortsatte att titta rakt fram.<br />
”Har det var’t nåt?” frågade Kvällsmurvla. ”Javisstja, det där<br />
firandet. Blev det nåt fira igår kväll?”<br />
Wolf tänkte en stund igen.<br />
”Nä”, sa han, återigen sådär avmätt.<br />
Tevo och Morgon guld steg upp på den knappt 1 varglängd<br />
höga scen som fanns längs en av slottsväggarna. På väggen<br />
bakom hängde en stor flagga med vargarnas vapen; de röda<br />
käftarna mot svart bakgrund.<br />
”Kan du hålla Muso lite?” sa Wolf. ”Han är lite jobbig just<br />
nu”. Wolf höll fram tassen med musen mot Kvällsmurvla.<br />
Hon svarade inte. Istället öppnade hon käften och började<br />
med stor noggrannhet rätta till tuggtobakens position där<br />
inne, och efter en stund drog Wolf tillbaka sin tass.<br />
Medan de sista djuren satte sig kom en fackelvarg – det var<br />
inte Luminoso – och monterade en brinnande fackla på ett<br />
litet stativ framför de två beslutsfattarvargarna på scenen. Inte<br />
för att det behövdes för ljusets skull, utan som en värdighetsmarkör.<br />
Fackelvargen var dock lite klumpig – Tevo tvingades<br />
kvickt ta ett steg tillbaka för att inte bli svedd, och han gav<br />
fackelvargen en irriterad blick. Den senare hoppade ned från<br />
scenen och ilade iväg.<br />
Tevo tittade ut över besthavet och harklade sig, varvid sorlet<br />
omedelbart upphörde.<br />
”Kära vargar”, sa han långsamt. ”Som ni säkert vet har Tyckargruppen<br />
idag haft sammanträde. Tre viktiga frågor fanns på<br />
dagordningen, och vi har tre viktiga beslut att tillkännage.”<br />
Han gjorde en paus. Ett hav av lysande, förväntansfulla,<br />
gula rovdjursögon stirrade mot honom. Tevo kastade en blick<br />
på Morgon guld, som stod intill, och tog till orda igen:<br />
”Ärende nummer ett var ‘solande’, alltså att ligga och vila i<br />
solen. Tyckargruppens beslut har utfallit sålunda:”<br />
Han gjorde en konstpaus och lät blicken svepa över åhörarna.<br />
”HISSA!”<br />
Det gick ett sus genom publiken.<br />
187
Tevo väntade i några sekunder innan han fortsatte: ”Ärende<br />
nummer två var hållande av husdjur. Tyckargruppens beslut<br />
är ... DISSA!”<br />
Det gick ett nytt sus genom besthavet. Wolf ryckte till och<br />
slutade andas.<br />
”Och slutligen...” Tevo blev tyst oväntat länge, och man<br />
hade kunnat höra en peruk falla till marken. ”Och slutligen<br />
... när det gäller ärende nummer tre, inomkönsliga relationer,<br />
har Tyckargruppen kommit fram till ställningstagandet ...”<br />
Han lät blicken svepa över vargmassan igen, drog på det<br />
riktigt länge, och sa slutligen:<br />
”MÖRKA!”<br />
Ett ännu större sus gick genom publiken, och suset övergick<br />
i ett tisslande och tasslande, vilket i sin tur övergick i ett sorl.<br />
Detta blev allt högre. Men när Tevo lyfte sina bägge framben<br />
tystnade rovdjuren. Tevo sa:<br />
”Mina vargar! Tyckargruppen har fattat sina beslut. Nu vet<br />
ni vad ni ska tycka. Kampanjerna startar omedelbart. TILL<br />
KAMPANJSALEN!”<br />
Ett väldigt oväsen bröt ut, och en sekund senare var det inte<br />
en enda varg som satt ned längre. Flera långbänkar vräktes över<br />
ända när bestarna flög upp, och två djur ramlade omkull, men<br />
de var uppe igen nästan omedelbart. Oj vilken fart alla djuren<br />
fick. Det var som ett streck av springande vargar längs vägen<br />
till Kampanjsalen. Det gick så fort att facklorna i de mörka<br />
korridorerna fladdrade av vinddraget, och några var nära att<br />
slockna.<br />
Här skulle skrivas! Här skulle förklaras vad som var rätt och<br />
vad som var fel!<br />
Med tanke på sin värdighet som PK-ordförande tog Tevo det<br />
lite lugnare. När han kom fram till Kampanjsalen var hans första<br />
åtgärd att begära in fem budvargar. De dök upp på någon<br />
minut, bärande på varsin kraftig budväska av läder. De frustade,<br />
stampade och utstötte då och då korta ylanden i sin iver<br />
att få ge sig iväg på sitt viktiga uppdrag. Tevo gav dem varsitt<br />
rött kuvert som hade mottagaren skriven med stora bokstäver.<br />
”MED ILSPRÅNG!” kommenderade han.<br />
188
Ungefär vid samma tidpunkt hade en uppmärksam iakttagare<br />
kunnat notera ett intressant skeende bland hyddorna i Klövköpings<br />
utkant, ganska nära skogsbrynet. En vit get smög sig<br />
försiktigt fram från hydda till hydda, och varje gång geten nått<br />
fram till en hydda tog den paus och tittade sig omkring. Man<br />
kunde få intryck av att den ville hålla sig dold.<br />
Som om inte det var nog var det en annan get som skuggade<br />
den första, på ett 30-tal getlängders avstånd. Den andra geten<br />
tog sig också fram en hydda i taget, och gömde sig mellan varje<br />
avancemang.<br />
189
190
13.<br />
Korna avslutar sin<br />
kongress – och<br />
Georginas värld rasar<br />
samman<br />
När Georgina närmade sig Lisas hydda såg hon redan<br />
på håll att något var fel. Utanför hyddan låg en grå get<br />
och diade några killingar, men man kunde inte se getens<br />
huvud, för det täcktes av en mycket underlig konstruktion.<br />
Georgina blev förfärligt orolig och började galoppera, trots att<br />
det var tättbebyggt område.<br />
När hon kom fram såg hon att geten var Lisa, som låg på<br />
sidan, och huvudet var instucket i något konstigt som var stort<br />
som en tredjedels get. Apparaten, som det såg ut att vara, var<br />
gjord av mörkt skrovligt trä som det stack ut små piggar från.<br />
Den var fastspänd på Lisa med ett antal vidjor, av vilka de<br />
flesta var knutna runt halsen, men en vidja gick runt rumpan<br />
och tillbaka. Apparaten var huvudsakligen rund, men hade en<br />
stor yta som var plan, och där var mörkgrön mossa instoppad<br />
mellan två rutnät av vinkelrätt lagda kvistar. Mossa hade också<br />
tryckts in mellan apparaten och Lisas hals.<br />
”LISA, LISA, VAD HAR HÄNT?!” ropade Georgina förfärad.<br />
En av killingarna blev rädd och tappade taget om sin spene,<br />
men Lisa svarade inte.<br />
191
”LISA, LEVER DU?”<br />
Det kom inget svar. Lisa låg orörlig.<br />
Samtidigt var det liv och rörelse på kornas ö, för där närmade sig<br />
Kokongressen sitt slut. Den var inne på sin tredje och sista dag,<br />
och korna befann sig på Rosenborgs Slotts borggård, allihop.<br />
För komfortens skull var hö utbrett på marken, och kossorna<br />
satt på sina rumpor, ko vid ko, och tittade med sina stoora<br />
bruuna ögon mot den scen som byggts särskilt för Koko. Djuren<br />
viftade med sina svansar för att skrämma bort flugor, och de<br />
som hade kaniner som husdjur lekte lite förstrött med dessa.<br />
På scenen framträdde de viktigaste korna, en i taget, för att<br />
hålla tal inför sina medkor. Efter varje tal råmade åhörarna så<br />
höet vibrerade. Det luktade starkt av ko och hö, men ibland<br />
letade sig en pust av rosendoft in från slottsträdgården. Det var<br />
inte utan skäl som slottet bar namnet Rosenborg.<br />
Nu var det som sagt den tredje och sista dagen av Koko,<br />
och idisslarna satt inte så bekvämt längre eftersom mängden hö<br />
på marken hade minskat påtagligt. Så skedde alltid under kokongresserna,<br />
och det berodde på att delegaterna trots många<br />
förbudsskyltar inte kunde låta bli att äta av underlaget. Lite i<br />
smyg då och då. Detta borde varit onödigt, eftersom det fanns<br />
servicekor som regelbundet kom med stora lass av hö, ensilage<br />
och getost. Men, som vi alla vet, en ko är ju ändå alltid en ko.<br />
Det hade gått mycket bra för Konstantina och de andra<br />
ledamöterna av kobinettet. Alla deras viktiga förslag hade blivit<br />
genomröstade enligt plan. När det gällde det aningen kontroversiella<br />
förslaget om förbud mot positiva uttalanden om gödsel<br />
blev det visserligen en väldigt lång debatt. Saken avgjordes<br />
dock när både gödselmunistern och Konstantina gick upp på<br />
scenen och sa att om Koko röstade ned förslaget och solen<br />
sedan slocknade så skulle de som röstat nej hållas personligt<br />
ansvariga för katastrofen. Alla kongressdelegater röstade ja, och<br />
yttrandeförbudet var ett faktum. Än en gång hade Eklandet<br />
visat sin unika förmåga att visa vägen.<br />
192
Nu var pälsfärgsmunistern på scen, och hon hade kommit<br />
till slutet av sitt anförande, som hon ägnat åt den vetenskapliga<br />
undersökning som visat att 97 procent av Eklandets befolkning<br />
hade problem med grå djur. Hon var mycket bekymrad:<br />
”En minoritet får inte förstöra för majoriteten. Jag ämnar tillsätta<br />
en utredning bestående av en duktig forskaruggla, en duktig<br />
varg, och så mig själv, för att få fram förslag på lämpliga åtgärder.<br />
För så här kan det bara inte fortsätta.” Hon gjorde en paus, tittade<br />
ut över delegaterna och avslutade sedan sitt anförande med orden:<br />
”Och därefter måste vi ta itu med andningsfrågan!”<br />
Det bröt ut stormande applåder. Pälsfärgsmunistern, som<br />
förstås stod på bakbenen, tackade genom att buga flera gånger.<br />
Sedan var det dags för Konstantina att avrunda de tre dagarnas<br />
kongressande. Hon hann emellertid inte tala i många minuter<br />
innan hon blev okoncentrerad, och strax kom hon av sig. Det<br />
berodde på att något var i görningen bland kongressdelegaterna<br />
på de bakersta raderna. Delegaterna såg att Konstantina tittade<br />
på något, och vände blicken åt samma håll. Vad var det de såg?<br />
Jo, de såg en varg som banade sig väg genom havet av kor.<br />
En varg som hade bråttom och verkade målmedveten. En varg<br />
som var på väg mot scenen.<br />
Det var en av de fem budvargar som Tevo skickat ut. Svart<br />
som en kolgruva var han, med väldigt yvig svans och blixtrande<br />
gulaktiga ögon. Besten bar en platt axelväska av kraftigt mellanbrunt<br />
läder. Han brydde sig inte om den lilla trappan upp till scenen,<br />
utan svingade sig upp vid sidan om den, plockade fram ett<br />
rött kuvert och överlämnade det till Konstantina. Sedan hoppade<br />
han kvickt ned från scenen och försvann. Inte ett ord blev sagt.<br />
Det syntes på Konstantina att hennes cirklar var rubbade.<br />
”Vi tar fem minuters idisslingspaus”, sa hon och klev snabbt<br />
av scenen.<br />
Ett häpet sorl uppstod i kohavet – det som hänt var helt klart<br />
utanför programmet, det förstod varenda ko.<br />
De djur som satt närmast kunde se hur Konstantina satte sig<br />
tillsammans med en liten grupp kor på marken intill scenen. Du<br />
kanske tänker att det förmodigen var kobinettet, och då tänker du<br />
helt rätt. Konstantina sprättade upp kuvertet och började läsa. Efter<br />
193
någon minut var hon klar, varpå alla i den lilla gruppen böjde sig<br />
fram mot varandra och inledde en intensiv, viskande diskussion.<br />
Under tiden blev det rörigt i publiken. Kossorna var väldigt<br />
nyfikna på vad vargarna hade skickat bud om, och det pratades<br />
i smågrupper.<br />
Runt tio minuter efter att Konstantina hade avbrutit sitt<br />
framförande kunde man höra ett mäktigt:<br />
”MUUUUUUU!”<br />
Det var moderatorkon, en svart ko med stora vita fläckar,<br />
som meddelade att Konstantina hade återtagit sin plats på scenen.<br />
Alla tystnade.<br />
Överbestämmaren fortsatte sitt tal där hon avbrutit det –<br />
det handlade om vikten av påtryckningar på Globala Djurunionen<br />
för att få dem att förstå nödvändigheten i Eklandets<br />
idé om en global gödselfri zon.<br />
”Det är av avgörande betydelse för solens fortsatta lysande och<br />
många djurarters välmående att den gödselfria zonen snarast blir<br />
global”, sa Konstantina. ”Det förstår ju alla vettiga djur.”<br />
Det blev applåder. Chefskon fortsatte:<br />
”Vi i Eklandet har insett detta. Men som vi alla vet ligger vi<br />
oftast före andra länder i utvecklingen, och så är det även på det<br />
här området. Tyvärr har ännu inte alla länder på jorden insett<br />
vikten av att förpassa gödsel till historens soptipp.”<br />
Hon gjorde en paus, och fortsatte sedan med upptrissat tonläge<br />
och högtidlig röst:<br />
”Men vi ger inte upp! Vi kommer inte att vila förrän hela<br />
världen är en enda stor gödselfri zon!”<br />
Nu bröt det ut en storm av applåder, och idisslarna vände<br />
sina huvuden mot skyn och råmade medan deras svansar roterade.<br />
Snart uppstod en talkör, och den spred sig snabbt till<br />
alla kongressdelegater. Korna skanderade:<br />
”GÖDSELFRI ZON – GÖDSELFRI ZON – GÖD-<br />
SELFRI ZON – GÖDSELFRI ZON”<br />
Konstantina såg mycket nöjd ut. Hon tittade mot sin lilla<br />
krets av munisterkor på marken nedanför scenen, och de såg<br />
lika nöjda ut. Gödselmunistern var så nöjd att hon svingade<br />
ena frambenet i takt med talkören, medan hon log som en sol.<br />
194
Efter en stund höjde Konstantina sitt ena framben för att<br />
äska tystnad. Hon fortsatte:<br />
”Men vi nöjer oss minsann inte med en gödselfri zon. Nej,<br />
vi har redan tagit nästa steg. Jag är väldigt glad över att vi nu<br />
har satt ned klöven och tagit ställning mot den ansvarslösa och<br />
korrupta gödsellobbyn. Genom vårt eniga beslut om att stoppa<br />
deras livsfarliga propaganda för gödselanvändning har vi än en<br />
gång visat att Eklandet må vara en liten nation, men vi är en<br />
global ledare. Vi är DET DYGDIGA RIKET!”<br />
Det gick hem. ”MUUUUUUUUU!”, lät varenda delegatkossa,<br />
och det jublades och applåderades så till den grad att<br />
vissa kor höll för sina öron. Konstantina bara stod där, mitt<br />
på scenen, och lyste av tillfredsställelse. Än en gång hade hon<br />
lyckats. Och hon fortsatte att lysa när talkören, initierad strax<br />
intill scenen, drog igång:<br />
”DDR - DDR - DDR - DDR - DDR - DDR - DDR<br />
- DDR”<br />
När publiken äntligen började lugna sig såg Konstantina<br />
ut som om det var något mer hon ville säga. Mycket riktigt.<br />
Hon utstötte ett lätt råmande, det blev tyst och hon fortsatte:<br />
”Jag skulle vilja ta upp en helt annan sak också. Som ni vet<br />
är alla djurs lika värde en central värdering för oss alla i Eklandet.<br />
Inget djur ska vara förmer än något annat djur. Inget djur<br />
ska befinna sig i underläge eller beroendeställning gentemot<br />
något annat djur. Så har vi alltid tyckt i vårt fina land.”<br />
Konstantina gjorde en paus, och många kor i publiken<br />
nickade instämmande. En kossa ganska nära scenen tog lite<br />
av sittunderlaget och började tugga så diskret det bara gick.<br />
Konstantina fortsatte:<br />
”Därför är det dags att sluta upp med en orättvis och motbjudande<br />
sedvänja som stammar ur en svunnen tid präglad av<br />
orättfärdighet och ojämlikhet. Kära medkor – det är hög tid<br />
att dra konsekvenserna av vårt rättvisepatos och ta avstånd från<br />
hållande av husdjur.”<br />
Den här gången uppstod inte några spontana applåder, istället<br />
såg publiken förvånad ut. Konstantina såg detta, och fortsatte<br />
med höjt tonläge:<br />
195
”För det är väl inte någon här som vill reproducera en sedvänja<br />
som i själva verket utgör en form av slaveri? Är det någon<br />
här som är anhängare av slaveri? Räck upp ett framben i så fall!”<br />
Alla i publiken satt fullständigt stilla. De tittade precis rakt<br />
fram, helt orörliga, och det var inte ens någon som viftade bort<br />
en fluga med svansen. Överbestämmaren fortsatte:<br />
”Nej, just det. Vi kor accepterar inte slaveri. Djurhemsidealet<br />
accepterar inget sådant. Vi har alltid stått på barrikaderna mot<br />
kedjornas tyranni.” Hon höjde rösten: ”OCH DÄR SKA VI<br />
FORTSÄTTA ATT STÅ. FÖR INGEN RÄTTMÄTIG KO<br />
KAN STÄLLA SIG BAKOM SLAVERIETS HELVETE!”<br />
Nu började man höra ett instämmande mummel från kohavet.<br />
Konstantina fortsatte:<br />
”Därför ska vi sluta med den ytterst omoraliska sedvänjan<br />
att hålla husdjur!”<br />
Nu bröt applåder ut. Inte alls lika kraftiga som sist, det ska<br />
sägas, men likväl applåder. Överbestämmaren fortsatte:<br />
”Jag ämnar lägga fram en koposition om att vi ska skriva in<br />
i koförklaringen att vi i Eklandet är principiella motståndare<br />
till hållande av husdjur. Dessutom ska vi förbereda lagstiftning<br />
mot sådan, och även vara pådrivande i Globala Djurunionen<br />
med målsättningen att få till stånd en global husdjursfri zon.<br />
Helt enkelt för att visa vår avsky mot slaveri och tyranni i alla<br />
dess former!”<br />
Nu bröt en applåd ut som var betydligt kraftigare än den<br />
förra. Konstantina tittade belåtet ut över idisslarna.<br />
När applåden visade tecken på att mattas av började en smal,<br />
brun kviga precis nedanför scenen – det var taktikmunistern<br />
– att ropa:<br />
”Inga husdjur, inga husdjur, inga husdjur.”<br />
Snart dånade talkören över hela borggården:<br />
”INGA HUSDJUR – INGA HUSDJUR – INGA HUS-<br />
DJUR – INGA HUSDJUR”<br />
Konstantina log mycket stort. Hon stod där och bara njöt<br />
av att ha hela kohavet med sig. Efter en stund tyckte hon ändå<br />
att det kunde vara nog, så hon lyfte sitt ena framben, varpå<br />
det tystnade.<br />
196
”Kära medkor! Det är Kokongressens sista dag. Imorgon<br />
är det vardag och ett helt år kvar till nästa Koko. Inför morgondagen<br />
vill jag uppmana er – dra nytta av det fina vädret!<br />
Solen skiner och det är varmt. Gå ut och sola! Det är skönt att<br />
ligga i solen och idissla. Det är nyttigt, bra för själen och det<br />
stimulerar kreativiteten. Eftersom solen är en hundraprocentigt<br />
uthållig energikälla som lyser lika starkt på alla innebär solande<br />
också ett ställningstagande till förmån för en hållbar livsstil<br />
och jämlikhet mellan alla djur. Solande finner alltså stöd i två<br />
av våra mest älskade kärnvärderingar.”<br />
Konstantina tog paus, viftade bort en fluga från rumpan<br />
med sin svans, och fortsatte:<br />
”Så visa er solidaritet med de svaga grupperna och er strävan<br />
efter frihet, rättvisa och hållbarhet. Gå ut och sola så ofta ni kan!”<br />
Hon blickade ut över publiken, drog på det, och sa sedan<br />
långsamt och högtidligt:<br />
”Och med de orden förklarar jag årets Kokongress för avslutad!”<br />
En dundrande applåd bröt ut, samtidigt som alla kor lät:<br />
”MUUUUUUU, MUUUUU, MUUUUUUUUUU”<br />
Några kor i publiken ställde sig upp, och snart stod alla på<br />
bakbenen, medan de fortsatte att applådera och råma. Svansarna<br />
roterade av entusiasm så det lilla hö som fanns kvar på marken<br />
flög runt och luften fylldes av hödamm. Några djur fick svårt<br />
att andas, och en vit ko i mitten av borggården började hosta.<br />
Konstantina gick ned från scenen, och upp klev istället moderatorkon.<br />
Hon tog upp Kosången, och kongressdelegaterna<br />
föll genast in, vana vid den som de var. Snart ekade det mellan<br />
slottsväggarna av starka, dova koröster (tänk dig röster som<br />
påminner om råmande, så förstår du hur det lät):<br />
Ur djurens hjärtans djup en gång,<br />
en samfälld och en enkel sång,<br />
som går till korna fram!<br />
Var dessa trofast och dess ätt,<br />
gör hornet på kors hjässa lätt,<br />
och all din tro till korna sätt,<br />
du djur av frejdad stam.<br />
197
När sången var slut begav sig djuren därifrån, och snart var<br />
borggården tom. Kvar var bara lite hö – och ett antal övergivna<br />
kaniner.<br />
Georgina var i upplösningstillstånd. Hon knackade hårt med<br />
sin ena framklöv på den underliga apparat som Lisas huvud<br />
var instoppat i, men det kom fortfarande ingen reaktion från<br />
Lisa. Då tryckte Georgina sitt ena öra mot Lisas sida, och kunde<br />
höra och känna att väninnan andades. Men mycket svagt.<br />
Georgina fick panik, för hon kände på sig att Lisa höll på att<br />
dö. Hon tittade sig omkring, ryckigt och planlöst, efter hjälp.<br />
Den enda get hon såg var en svart gammelbock en bit bort som<br />
verkade hålla på med solande.<br />
”HJÄLP, JAG BEHÖVER HJÄLP!” ropade Georgina, men<br />
gammelbocken rörde inte ens ett öra. Han låg bara på rygg<br />
med alla ben rakt uppåt – magsolning. Förmodligen dement,<br />
tänkte Georgina.<br />
Hon kände på Lisas sida igen. Ännu svagare andningsrörelser.<br />
Då tappade Georgina kontrollen över sig själv. Hon kastade<br />
sig över den förfärliga apparaten och började i vild panik slita<br />
i den. Hon ryckte och drog, men den satt som berg, och när<br />
Georgina drog som mest släpades hela Lisa med en bit. Detta<br />
fick killingarna att tappa taget, och de började gnabbas med<br />
varandra innan de hittade varsin spene igen. Träet i apparaten<br />
var lite halt och Georgina tappade greppet, vilket fick Lisas<br />
apparatförsedda huvud att falla till marken med en smäll.<br />
VAD SKA JAG GÖRA? VAD SKA JAG GÖRA? Skräcken<br />
hade tagit över och hjärnan kopplade inte. Georgina tittade sig<br />
omkring. ”HJÄLP!” ropade hon. ”HJÄLP!” Den dementa reagerade<br />
fortfarande inte, och inga andra djur var inom synhåll.<br />
Då bytte Georgina taktik, och snabbt som ögat kastade hon<br />
sig över en av vidjorna. Hon tuggade, bet och slet i vild frenesi<br />
för att få av den, men vidjor är som bekant sega, så först hände<br />
ingenting. Men efter en stund gick den faktiskt av med en<br />
liten smäll.<br />
198
Georgina gav sig på nästa vidja, och efter en stunds bitande<br />
och slitande gick den också av. Sådär höll hon på, och efter att<br />
ha bitit av ett tiotal vidjor var det bara två kvar, och då började<br />
apparaten sitta löst. Efter ytterligare en stunds kämpande fick<br />
hon av den näst sista vidjan, och då blev apparaten så lös att<br />
hon kunde ta ett fast grepp om den med tänderna och rycka<br />
bort den.<br />
Lisa var frilagd.<br />
”Lisa, Lisa”, ropade Georgina med nosen alldeles intill sin<br />
väninnas ansikte. Lisa svarade inte, hon bara andades med<br />
stora, snabba, häftiga andetag. Efter en stund rörde hon ögonen,<br />
och efter ytterligare en stund lyckades hon fästa blicken<br />
på Georgina. Sedan började Lisa successivt andas allt lugnare,<br />
och därefter tog det inte lång tid innan ett leende syntes över<br />
Lisas mule.<br />
”Hej Georgina”, sa hon svagt.<br />
”Åh du store tid, tur att du lever!” sa Georgina.<br />
Lisa nickade, fortfarande med huvudet vilande tungt på<br />
marken.<br />
”Vad i alla förhornade torrbockar är det som har hänt? Vad<br />
hade du för en grej på dig?” frågade Georgina.<br />
Nu hade Lisa kvicknat till såpass mycket att hon satte sig<br />
upp, om än långsamt. Att killingarna blev upprörda struntade<br />
hon i.<br />
”Det är ett experiment”, sa Lisa. ”Ett forskningsprojekt.”<br />
”Vadå för forskningsprojekt?”<br />
”Det kom en uggla, och hon hade Uppfinnargeten med<br />
sig, och de övertalade mig att vara försöksget i ett projekt. De<br />
utvecklar metoder för andningsbegränsning, sa de.”<br />
”Andningsbegränsning?”<br />
”Ja, vi grå djur andas ju för mycket. Ugglorna har kommit<br />
på det. Uppfinnargeten försöker konstruera en apparat som<br />
minskar vår andning, så luften räcker bättre till andra djur.”<br />
”Och det sa du ja till?”<br />
Lisa såg lite förlägen ut. ”Ja, jag har ju lite svårt att säga nej,<br />
det vet du. De sa att det var väldigt viktigt.”<br />
”Ska alla grå djur ha en sån där mackapär på sig då?”<br />
199
Lisa tänkte lite. ”Tja, jag antar det.”<br />
Det ryckte i en nerv i ansiktet på Georgina, och man kunde<br />
se att hon var riktigt arg. Hon tog sats och sa långsamt, med<br />
betoning på varenda stavelse:<br />
”Det - var - den - värsta - pälsism - jag - någonsin - sett. De<br />
kan ta sin strypapparat och slänga den i skitgruvan. Eller sätta<br />
den på sig själva.”<br />
Lisa fick en konstig blick i ansiktet. ”Det var förfärligt, Georgina.<br />
Du kan inte ana hur otäckt det var. Jag kunde inte andas,<br />
och efter ett tag kände jag hur jag liksom försvann.”<br />
”Du tar aldrig på dig den där grejen igen!” sa Georgina med<br />
kommandoton.<br />
Lisa skakade på huvudet. ”Nä jag lovar. Jag ångrar att jag<br />
ställde upp.”<br />
”Bra!”<br />
Efter en liten stund hade de två djuren hämtat sig från<br />
skräckupplevelsen, och Georgina framförde sitt egentliga ärende.<br />
Snart satt hon utanför hyddan och fick sin päls borstad av<br />
Lisa. Killingarna hade gått in i hyddan för att sova. Om du<br />
undrar var Lisas bock – Bruse – befann sig så är svaret att han<br />
arbetade på fältet.<br />
Georgina berättade om jättebråket med brodern.<br />
”Nu ska du helt enkelt strunta i din bror ett tag”, sa Lisa<br />
vänligt men bestämt. ”Ni behöver vila er från varandra, det är<br />
inte konstigare än så.”<br />
Georgina nickade, och det blev tyst en stund. Man hörde<br />
bara det svaga ljudet från borstens drag, fåglarnas sång, det<br />
avlägsna stojet från killingar liksom ett och annat bräkande.<br />
”Tror du jag har någon chans på Jens?” frågade Georgina<br />
och såg drömsk ut.<br />
Lisa slutade borsta och satte tankfullt mulen mot himlen.<br />
En svart farmorget kom gående med två skuttiga killingar i<br />
släptåg. Den ena killingen nafsade den andra i rumpan, vilket<br />
föranledde den andra att försöka bita den första.<br />
”Jag känner på mig att något roligt kommer att hända dig”,<br />
sa Lisa efter en liten stund. ”Det är svårt att säga vad det är,<br />
jag ser bara något ljust. Men först...”<br />
200
Lisa tystnade.<br />
”Vadå först?” frågade Georgina.<br />
Lisa började borsta igen. Det var stora, långsamma drag,<br />
och hon hade nu hållit på så länge att Georginas päls började<br />
få lyster.<br />
”Jag vet inte. Jag kan inte se mer”, sa Lisa.<br />
Det var fantastiskt det där, att Lisa kunde se in i framtiden<br />
ibland. Georgina hade föreslagit att Lisa skulle etablera sig som<br />
spåget, en position som var ledig i Eklandet sedan nästan två<br />
år, men Lisa tyckte inte att hon var tillräckligt duktig.<br />
Georgina noterade att Lisa hade snyggat till sig påtagligt<br />
sedan förra gången de sågs. Det var inte höbitar och damm i<br />
pälsen längre, hornen var polerade med hornvax och Lisa bar<br />
en orange rosett i skägget.<br />
”Du har gjort dig fin”, sa Georgina. ”Man kunde nästan tro<br />
att du ska träffa nån.”<br />
Lisa slutade borsta. ”Äsch”, sa hon och såg aningen konstig<br />
ut.<br />
”Det är nåt, det är nåt!” sa Georgina entusiastiskt.<br />
Lisa log tillbaka. ”Det är vår bröllopsdag idag. Och jag tänkte,<br />
när Bruse kommer hem från åkern, så...”<br />
De två väninnorna fnittrade.<br />
Precis när fnittret ebbat ut, och Lisa börjat borsta igen, kom<br />
en ung vit bock gående på ett lite slängigt, nonchalant sätt. När<br />
han kom nära tittade han på de två tjejgetterna och blinkade<br />
med ena ögat, varpå han höjde mulen mot himlen, började<br />
vissla en melodi och stroppade vidare.<br />
Georgina och Lisa tittade på varandra i någon sekund, varpå<br />
de samtidigt brast ut i en explosion av fniss.<br />
”Den du!” viskade Georgina.<br />
”Nåt för dig kanske?” viskade Lisa.<br />
”Äh dra en höstack över dig va!” De skrattade.<br />
Lisa la bort borsten. ”Vill du ha hornvax?”<br />
Georgina såg lite tveksam ut och drog på det. ”Nja, det vore<br />
ju väldigt kul, men .... Det kostar ju så mycket, och....”<br />
”Äsch”, avbröt Lisa. ”Det bjuder jag på. Du har ju trots allt<br />
räddat mitt liv.”<br />
201
Femton minuter senare var Georginas horn både vaxade<br />
och polerade, och hon hade fått låna en klarröd skäggrosett<br />
som Lisa knöt med största precision. Erbjudandet om klövlack<br />
hade Georgina dock tackat nej till. Man får inte överdriva,<br />
tänkte hon.<br />
Lisa tog ett steg bakåt och betraktade sin väninna. ”Nu<br />
kommer du att linda den där Jens runt svansen din”, sa hon,<br />
”det är lika säkert som hö i höbingen”.<br />
Georgina log. Idag ska det ske! tänkte hon. Lisa gick in i<br />
hyddan med skönhetsutrustningen, och kom strax ut med två<br />
oknutna gula rosetter. Hon gick fram till Georgina och hann<br />
precis lyfta den ena tygremsan mot hennes ena horn innan<br />
Georgina reagerade. Med ett ”näääää” och ett stort skratt drog<br />
Georgina snabbt som en liten iller undan sitt huvud, varpå Lisa<br />
brast ut i ett jättefniss.<br />
”Nä nä, nån måtta får det vara”, sa Georgina och log. ”Inte<br />
några hornrosetter!” Lisa, fortfarande i ett tillstånd av okontrollerbart<br />
fniss, hängde remsorna över den öppna dörren till<br />
hyddan.<br />
”Du, jag måste fråga dig igen”, sa Georgina när Lisa hade<br />
lugnat sig. ”Säg nu som det är. Vad tycker du om det här med<br />
Tvivlargetterna?”<br />
Lisa stannade upp. ”Jag har funderat på det sedan sist.”<br />
Hennes min var allvarlig. ”Och försökt titta in i framtiden.<br />
Och jag tycker att du gör rätt. Det är nåt som inte stämmer<br />
med vargarna och deras Skyltar. Jag pratade med Bruse om det<br />
också – utan att säga nåt om dig förstås – och han håller med.”<br />
Georgina suckade av lättnad. ”Åh vad skönt att höra.”<br />
Då hördes ett gnäll inifrån hyddan, och Lisa gjorde en trött<br />
grimas.<br />
”Slut på friden.”<br />
”Jag måste ändå gå”, sa Georgina. ”Tack snälla snälla du<br />
för alltihop!”<br />
”Vad har man vänner till? Och tack själv för att du räddade<br />
mitt liv!”<br />
Getterna sa hej då till varandra. Georgina hade precis satt<br />
av i trav när hon hörde sitt namn ropas bakom sig. Det var<br />
202
Lisa igen, som stod och höll de två gula oknutna rosetterna<br />
mot sina horn med en outgrundlig min över mulen. Minen<br />
var på en och samma gång pillimarisk, vädjande och förlägen.<br />
”Snälla....”, sa Lisa.<br />
Georgina tittade på henne en stund och log.<br />
”Du är otrolig”, sa Georgina. Sedan gick hon utan att säga<br />
något fram till Lisa och tog sig an de två tygremsorna, och efter<br />
några minuter ståtade Lisa med tjusiga gula rosetter i båda horn<br />
– förutom den orangefärgade rosett hon redan hade i skägget.<br />
Det stod sig storslaget mot den grå pälsen.<br />
”Han kommer inte ens att bry sig om middagen när han<br />
kommer hem!” sa Georgina och fnittrade. Lisa bara log som<br />
en sol.<br />
När Georgina kom fram till Jens hydda visade det sig att han<br />
inte var hemma. Den svarta gamla bockstrutten satt precis<br />
som förra gången ihopsjunken två hyddor bort med sin käpp<br />
mellan frambenen och blåstirrade. Georgina fick nästan lust<br />
att ta en tugga av Jens krasse bara för att reta honom. Om hon<br />
inte tyckt att strutten verkade så obehaglig hade hon nog gått<br />
fram och frågat om han visste var Jens höll hus.<br />
Georgina tänkte att Jens förmodligen gick med vattenhinkar<br />
mellan brunnen och sitt fält, så hon begav sig tillbaka till<br />
torget och stod där i nästan en timme och väntade. Det var<br />
en strid ström av djur som fyllde sina hinkar, och plötsligt<br />
dök Boxer upp som ett av dem, vilket tvingade Georgina att<br />
tillfälligt gömma sig bakom snabbmatsgetens stånd och där<br />
göra sig väldigt låg.<br />
Snabbmatsgeten undrade vad hon gjorde mellan hans höbalar,<br />
varvid Georgina inte kom på något bättre att säga än att<br />
hon letade efter sin borttappade monokel. Snabbmatsgeten såg<br />
konstig ut och skulle just svara, men fick annat att tänka på när<br />
en vit långpälsad bock med högburet, aningen aristokratiskt<br />
huvud kom fram och ville ha fyra minihöbalar inslagna som<br />
presenter – i fyra olika paket – och dessutom var fräck nog<br />
203
att pruta. I den animerade diskussion som uppstod passade<br />
Georgina på att försvinna. Hon tittade sig omkring och konstaterarde<br />
att skitbrodern försvunnit och att Jens fortfarande<br />
lyste med sin frånvaro. Med en tung suck bestämde hon sig<br />
för att springa själv till Klövköping.<br />
När Georgina efter sin långa galopp i sakta mak travade in i<br />
de centrala delarna av Klövköping, svettig och andfådd, kändes<br />
det återigen stort. Bokstavligt och bildligt. Överallt var det getter,<br />
killingar och kaniner som gick, satt, sprang, lekte eller rollatorade<br />
fram. Ljudnivån var hög. Och Georgina visste ju varför<br />
hon kommit: Yttrandefrihet skulle införas, propagandan skulle<br />
avskaffas, hunger och pälsism skulle elimineras och det mentala<br />
beroendet av vargar skulle förpassas till historiens soptipp. Ingen<br />
liten agenda, och alla de djur hon såg här skulle påverkas.<br />
Georgina insåg hur stort det var.<br />
Eller också skulle alltihop misslyckas, och hon själv och ett<br />
antal andra skulle dö. Så kunde det förstås också gå.<br />
På torget var naturligtvis getkoncentrationen som störst.<br />
Det luktade rostat hö och vedugnsgratinerad getost – exotiska<br />
läckerheter som den mera provinsiella snabbmatsgeten hemma<br />
i Horneby ännu inte hade upptäckt. Georgina förbannade det<br />
faktum att hon på grund av bråket med Boxer inte hade fått<br />
med sig halsväskan, och därför inte kunde köpa något. Nu<br />
var nämligen baksmällan över, illamåendet borta och hungern<br />
hade återvänt.<br />
Georgina funderade på hur hon skulle hitta Jens. Hon gick<br />
förbi ”Bräkande Bocken” och övervägde att titta in för att se om<br />
han var där, men slog istället in på en av de gator som ledde bort<br />
från torget. Som vanligt var den runt tio getlängder bred – det<br />
här var ju en huvudgata – och gjord av hårt tilltrampad jord.<br />
Strax blev hon åter imponerad – och suktad. Hon såg nämligen<br />
en stor uteservering med en banderoll av getull uppsatt<br />
på den omgivande gärdesgården, och på banderollen stod:<br />
”Getglass – Gjord på pinfärsk getmjölk – 23 smaker”<br />
På serveringen satt ett 20-tal getter, de flesta i Georginas<br />
ålder, på höga, smala pallar runt höga bord. Tänk, bara det! I<br />
mitten av serveringen fanns en liten scen och där uppträdde<br />
204
– ojojoj – ingen mindre än Sångargeten! Men hon sjöng inte<br />
de gamla vanliga bockstruttvisorna och slagdängorna från Allsången,<br />
nej minsann, hon raapade! Wow!<br />
Sångargeten ackompanjerades av en ung svart getabock med<br />
kastanjetter, och båda dansade i takt med musiken och log<br />
och såg så lyckliga ut. Georgina, som ju inte alltid uppskattade<br />
att bli medsläpad av Boxer till Allsången i Horneby, sögs<br />
snabbt in i rytmen. Snart stod hon mitt på gatan och jazzade<br />
med hela kroppen utan att tänka tanken att det kunde vara<br />
pinsamt. Huvudet nickade fram och tillbaka, klövarna gjorde<br />
små danssteg och svansstumpen vickade i takt med raapandet.<br />
Oj vad coolt Georgina betedde sig.<br />
Åh, hit skulle jag vilja gå med Jens och känna mig kosmopolitisk!<br />
tänkte Georgina.<br />
Hon skulle precis börja raapa också när hon plötsligt tvärstannade.<br />
Hon blev alldeles kall, och blev stående blick stilla<br />
och bara stirrade. Det kom en stor svart getfamilj som var<br />
tvungen att sära på sig för att passera Georgina, men hon märkte<br />
inte det, för hon hade bara ögon för en sak.<br />
Vid ett av borden där inne på serveringen satt inga andra än<br />
Jens och Sommar. Ja, så illa var det. Och som om det inte var<br />
illa nog hade de frambenen om varandras axlar. De pratade,<br />
skrattade och verkade ha det underbart tillsammans. Och så,<br />
plötsligt, böjde sig Sommar fram och pussade Jens! Mitt på<br />
mulen!<br />
En avgrund öppnades under Georgina. Världen runt omkring<br />
blev ett sammelsurium, allt bara snurrade och det kändes<br />
som om hon skulle svimma.<br />
Den förtorkade slampan har förfört honom! tänkte Georgina.<br />
Jodå, Sommar hade minsann hornrosetter på sig idag<br />
också. Blå.<br />
Vilket billigt stycke! Vilket uselt knep! Vilket slag under<br />
svansen! Att hon bara kunde!<br />
Georginas värld hade just rasat samman.<br />
Efter några minuter hade hon kommit över den akuta<br />
chocken, och insåg att hon stod ivägen för getströmmen på<br />
gatan. Hon flyttade sig ett tjugotal getlängder bort, där hon<br />
205
trodde sig vara utom synhåll för Jens och horan, och sjönk ihop<br />
i gatans utkant. Och där blev hon liggande, på sidan, med ena<br />
hornet mot marken så den blanka invaxningen förstördes av<br />
jord. Stackars Georgina låg där hon låg, blundande, utan att<br />
ens känna av sin hunger, och den röda skäggrosett hon lånat<br />
av Lisa var alldeles tilltufsad. Det var verkligen sorgligt att se.<br />
206
14.<br />
Morgonguld kallar<br />
in trumvargen –<br />
och Georgina får ett<br />
uppdrag<br />
Samtidigt arbetades det febrilt i Kampanjsalen på Klara<br />
Slott. Bänkarna på båda sidor om långbordet var fulla<br />
med vargar, och varenda en skrev så det glödde. Det<br />
hade ju kommit nya ställningstaganden från Perukklubben,<br />
och de måste ut över Eklandet. Snabbt! Och grundligt! Prestationskravet<br />
var så högt att Morgon guld hade kallat in både<br />
trumvarg och sjukvarg.<br />
Trumvargen togs in när det verkligen gällde att producera<br />
mycket kvalitetsinformation på kort tid. Han eller hon, det<br />
fanns tre trumvargar på slottet så de skulle kunna avlösa varandra,<br />
satt på en liten upphöjning i Kampanjsalen med en<br />
riktigt stor trumma mellan benen. På den slog han eller hon<br />
helt enkelt takten för skrivandet, ungefär som romarna i människornas<br />
värld på sin tid hade en trumslagare som slog takten<br />
för galärslavarna som rodde deras krigsfartyg. Regeln var enkel:<br />
För varje trumslag måste alla vargar skriva en (1) bokstav.<br />
”TRUM – TRUM – TRUM – TRUM – TRUM” dundrade<br />
det i Kampanjsalen. Trumman var så stor och mäktig att<br />
hela salen vibrerade för varje slag – trumvargen själv bar alltid<br />
207
hörselskydd. De skrivande vargar som satt närmast trumpodiet<br />
hade egentligen också behövt det, men ingen ville verka kinkig<br />
för det ansågs ovargigt.<br />
Morgon guld var vanligtvis den som gav trumvargen order<br />
om vilken takt som skulle hållas. Just nu rådde ”fem-fjärdedels-takt”,<br />
vilket innebar ett slag – och därmed en bokstav – för<br />
varje 1,25 sekund. Lite mindre än en bokstav i sekunden, alltså.<br />
Det var en hög skrivtakt, med tanke på att man var tvungen<br />
att hålla den utan uppehåll, men ändå inte den högsta. Det<br />
förekom också ”entakt” – en bokstav i sekunden – och vid<br />
extraordinära situationer (det var verkligen inte ofta) hände<br />
det till och med att Rådets ordförande beordrade ”noll-sjuttiofem-takt”,<br />
vilket var ett trumslag för varje 0,75 sekunder.<br />
Drygt en bokstav i sekunden alltså!<br />
Ojojoj. Då var det svettigt att vara varg, det kan jag lova<br />
– så till den grad att servicevargar vanligen kallades in när<br />
noll-sjuttiofem-takt rådde för att gå runt med lövruskor och<br />
fläkta de skrivande bestarna. Alternativt öppnades fönstren.<br />
Till vardags var det absolut ingen som klagade över denna<br />
extrema press, men när besterna ibland blev runda under tassarna<br />
och öppenhjärtiga efter ett par mjöd på Natt-Ylet hände<br />
det att de utbytte skräckhistorier om hur det hade varit när de<br />
jobbat till noll-sjuttiofem-takt. Det var så mördande stressigt<br />
att överbelastningssymptom såsom hallucinationer och svimningsattacker<br />
var vanliga, ja till och med stroke förekom.<br />
Det var där sjukvargen kom in i bilden. Han eller hon stod<br />
beredd med en bår som i ena änden hade ett relativt stort<br />
hjul – den påminde om människornas skottkärror men var<br />
helt gjord i trä. Så fort en skrivande varg svimmade, eller på<br />
annat sätt insjuknade på grund av stressen, sprang sjukvargen<br />
fram, la den fallna på båren, spände fast de två remmarna och<br />
ilade iväg genom gångarna till Sjuksalen. En annan varg, en så<br />
kallad reservvarg, tog då omedelbart över skrivandet där den<br />
fallna hade slutat.<br />
Kvällsmurvla satt nu på den ena långbänken, stirrig av stress,<br />
och skrev en text om hur skönt det är att sola. Det var en personlig<br />
betraktelse, där hon beskrev hur underbart det brukade<br />
208
kännas i solen och vilken energi och livsglädje solandet gav<br />
henne. Kvällsmurvla hade aldrig solat, så alltihop var påhittat,<br />
men det spelade ju ingen roll. Artikeln hade rubriken ”Solen<br />
– min största kärleksaffär”.<br />
Intill henne satt Edelvita, lika stirrig hon. Det var så trångt<br />
att de ideligen stötte emot varandra. Edelvita skrev en text om<br />
den stora risken för att man får loppor av sitt husdjur, om man<br />
har ett. Sensmoralen var att man inte ska ha husdjur. Edelvita<br />
beskrev i mycket känslosamma ordalag hur fruktansvärt det<br />
kliar om man får loppor. ”Att ha husdjur är att be om loppor”<br />
var planerat som artikelns rubrik.<br />
”TRUM – TRUM – TRUM – TRUM – TRUM”, dundrade<br />
det rytmiskt. Edelvita och Kvällsmurvla kunde inte utbyta<br />
ett enda ord, trots att de satt så nära varandra. Så var det alltid<br />
när skrivande utfördes till trumning.<br />
Wolf hade tur när arbetsuppgifterna fördelades denna dag.<br />
På sätt och vis, åtminstone, det beror på vad man värderar.<br />
Han slapp i alla fall vara slav under trumman eftersom han<br />
fick i uppdrag att samordna kampanjerna med kultureliten<br />
istället för att skriva. Vid kampanjsamordning med externa<br />
grupper var man av naturliga skäl befriad från skyldigheten att<br />
följa trummans takt, vilket för säkerhets skull hade bekräftats<br />
formellt genom ett beslut i Rådet.<br />
Du kanske minns att Kampanjsalen hade fem runda bord<br />
för samordning med fem viktiga grupperingar i Eklandet. Vid<br />
det bord som hade skylten ”Kulturen” hängande över sig var<br />
Wolf nu inbegripen i ett ivrigt samtal med tre stora gorillor.<br />
De var teatergorillor – i Eklandet sköttes all teaterverksamhet<br />
av gorillor – och representerade varsin av de tre stora teategrupperna.<br />
Diskussionen gällde vilka pjäser som borde snabbskrivas<br />
och kvickt sättas upp med anledning av dagens utslag i Tyckargruppen.<br />
Gorillorna och Wolf befann sig i brainstormingfasen.<br />
”Jag vet hur vi kan visa vilket unket djurslem man är om<br />
man har husdjur”, sa Hato, en svart bergsgorilla med så högväxt<br />
päls på huvudet att det såg ut som om han bar en toppig<br />
pälsmössa (nästan som vakterna utanför Buckingham Palace<br />
i London med sina björnskinnsmössor). Hato var konstnärlig<br />
209
ledare för Ideologimaskinen, en av Eklandets mest hyllade och<br />
uppburna teatergrupper. ”Vi låter tio-tolv gorillor klä ut sig till<br />
husdjursägare”, sa han. ”De får stå på en lång rad, med fånig<br />
utstyrsel på sig, kanske strutar på huvudet. Och så blir de förnedrade<br />
av en symbolisk åklagare som slungar ut anklagelser.<br />
Det blir bra teater.”<br />
Hato och den ena av de andra två gorillorna, Håna, brast<br />
ut i skratt. Det gjorde även Wolf, fast med en viss fördröjning.<br />
”Kul idé”, sa Håna.<br />
Hon var en brun cross-river-gorilla med mycket kortare päls<br />
än Hato. Håna var stolt grundare av Hånteatern, som förra<br />
året hade fått Stora Kulturpriset av korna för sin ”enastående<br />
nytänkande och konstnärligt fulländade pjäs där den kontemporära<br />
samhällskritiken appliceras ur ett intersektionellt<br />
maktperspektiv präglat av mångfald och transversella synergier”<br />
(så löd motiveringen). Pjäsen gick ut på att en get inledde<br />
föreställningen med att säga att hon hade lust att ta en simtur,<br />
varpå geten blev upphängd i bakbenen i ett långt rep och dinglad<br />
fram och tillbaka av ett halvdussin gorillor som överöste<br />
henne med glåpord och skrek att hon var ful.<br />
”Som sagt, en riktigt bra idé”, fortsatte Håna, åsyftande det<br />
som Hato nyss hade sagt. ”Men den kan bli ännu bättre. Låt<br />
husdjursägarna...”<br />
”Högre, jag hör inte”, avbröt Wolf.<br />
Det var trummandet som gjorde det svårt att prata. ”TRUM<br />
– TRUM – TRUM – TRUM – TRUM – TRUM – TRUM<br />
– TRUM” dånade det.<br />
Håna harklade sig, höjde rösten och fortsatte:<br />
”Jo, alltså, låt husdjursägarna stå där med lätt böjda knän<br />
– det ser patetiskt ut bara det – och så får de puta ut med sina<br />
rumpor. Folk kommer att garva mulen av sig. Sedan kan åklagaren<br />
ge dem symboliska straff med en piska.”<br />
Nya skratt.<br />
”Förresten, du kanske borde vara en av husdjursägarna i<br />
pjäsen”, sa Håna till Wolf med en pillimarisk min som gränsade<br />
till hotfull. ”Du verkar ju ha vanan inne.” Hon nickade<br />
åt Muso, som låg och vilade på bordet framför Wolf.<br />
210
Wolf ryckte till och la instinktivt sina tassar som skydd runt<br />
musen. Han såg allvarlig ut och sa ingenting.<br />
Håna tog en banan från skålen mitt på bordet, höll den<br />
framför sin öppnade mun och sköt in innehållet, varpå hon<br />
slängde skalet på golvet. Efter några sekunder drog Hato igång<br />
diskussionen igen:<br />
”Piskan är asbra”, sa han. ”Den symboliserar ju också förtrycket<br />
av husdjuren, som plötsligt vänds åt andra hållet. En<br />
stark metafor. Sånt gillar vi!”<br />
Han knöt sin näve och gjorde symboliska boxningsrörelser<br />
i luften. Hato fortsatte:<br />
”Men det räcker inte. Husdjursägarna får inte komma för<br />
lindrigt undan. Vi håller lokalen mörk och riktar enorma facklor<br />
mot deras ögon. Då får de svårt att se, de asen. De blinkar<br />
nog och har vi tur börjar deras ögon att tåras.” Hato log stort.<br />
”Det förödmjukar dem. På så sätt får de känna på det förtryck<br />
som de så länge har utsatt våra djurkamrater för.” Han vände<br />
sig mot Wolf. ”Eller hur, Wolf?”<br />
Wolf ryckte till, men sa inget.<br />
Håna hoppade upp och ned i stolen av entusiasm. ”Jaaa,<br />
jaaa”, ropade hon, och man hörde att gorillan knappt kunde<br />
bärga sig. ”Sedan kan åklagaren tvinga dem att rabbla rättvisemeningar.<br />
Som till exempel ‘Jag är ett uselt värdelöst djurägarslem<br />
och jag borde inte få leva’. Fem gånger i rad. Minst.”<br />
De andra två gorillorna skrattade högt och länge. ”Vid alla<br />
bergsgrottor, det här blir ju bara bättre och bättre!” sa Hato.<br />
”Oj vad vi är kreativa. Det kommer att bli suveräään teater.”<br />
Han tittade på Wolf, och fortsatte med ett annat tonläge:<br />
”Och det blir en lång rad av hyllningar på Skyltarna från<br />
vargarnas kulturredaktion sen, eller hur Wolf?”<br />
Vargen ryckte till. ”Ja, ja det är klart”, sa han snabbt.<br />
”Vad sa du, jag hör inte”, sa Hato.<br />
Wolf höjde rösten. ”Jag lyfter pjäsen till skyarna! Det gör<br />
jag!”<br />
”Ja, i din situation förväntar vi oss inget mindre”, sa Håna<br />
och tittade på Muso igen. ”Och du gör nog klokast i att nominera<br />
pjäsen för Stora Kulturpriset också.”<br />
211
Hon tittade på Wolf, som såg mycket orolig ut. Tittade man<br />
riktigt noga kunde man se att underkäken på honom darrade<br />
en aning. ”Skojade bara”, sa Håna och brast ut i ett bullrande<br />
gapskratt. Efter några sekunder började Wolf också skratta,<br />
men inte alls lika hjärtligt.<br />
”Var inte orolig, klart jag nominerar pjäsen”, sa Wolf snabbt.<br />
”Min tikvän känner förresten några av ledamöterna i juryn för<br />
Stora Kulturpriset.”<br />
Hato och Håna gjorde high five.<br />
”Du tar dig, gråing”, sa Hato, varpå han tog en banan och<br />
sköt in den i munnen.<br />
Den tredje teatergorillan hade dittills inte sagt ett knyst<br />
– hon var en fåordig och bister grottgorilla från Eklandets<br />
nordliga bergstrakter. Hon kallades för Krossen, vilket var ett<br />
smeknamn som var väldigt fyndigt påkommet. Dels hade hon<br />
en gång i tiden jobbat i malmkrossen i Eklandets numera nedlagda<br />
gruva, dels var hon känd för att med teatern som verktyg<br />
krossa sina åsiktsmotståndare. Krossen kom från Rättviseteatern,<br />
som hon var grundare av.<br />
Hon mesade inte, Krossen, utan stod rak som en fura i sin<br />
kamp för rättvisa. Rättvisa för alla, i alla väder. Även när hatiska<br />
motståndare mobiliserade till orättfärdiga och lögnaktiga<br />
kampanjer mot henne, där hon till och med beskylldes för att<br />
ibland förfalla till överdrifter eller rentav tumma på sanningen,<br />
så stod hon upp för rättvisa. Den lilla men fanatiska grupp av<br />
illvilliga bakåtsträvare som kritiserade henne hade dock inte<br />
lyckats knäcka henne, nej minsann, Krossen kunde man inte<br />
knäcka. Med rätta var hon en av Eklandets mest uppburna och<br />
hyllade kulturpersonligheter.<br />
Hon hade dittills bara lyssnat, men nu tyckte hon att tiden<br />
var mogen att öppna munnen.<br />
”Det räcker int’, det där”, sa hon.<br />
Det blev helt tyst runt Kulturbordet. Alla hade den största<br />
respekt för Krossen, så de två andra teatergorillorna, liksom<br />
Wolf, väntade tålmodigt på att en fortsättning skulle komma.<br />
Efter en stund kom den:<br />
”För mesigt.”<br />
212
Det blev tyst runt bordet igen, men i bakgrunden dundrade<br />
trumman. Återigen väntade alla på en fortsättning. Någon<br />
sådan kom dock inte, och till slut frågade Håna lite försynt<br />
hur Krossen menade. Krossen spände ögonen i Håna och sa:<br />
”Måste till vaaapen.”<br />
”Vapen?” sa Hato. Han och Håna betraktade Krossen med<br />
spänning, vilket Wolf (som såg rädd ut) också gjorde.<br />
Krossen gav Hato en blick som om han vore ett får. Sedan<br />
sa hon:<br />
”Ställ bar’ upp slemmen mot en vägg. Sen skjut’ vi ner dom<br />
med armborst. Hä blir bra teater.”<br />
Det blev tyst runt bordet igen.<br />
”Och vips är rättvisa skipad”, la Krossen till. Hon tog en<br />
banan från skålen, sköt in innehållet i munnen och slängde<br />
skalet på bordet framför Wolf.<br />
Hato och Håna tittade ömsom på varandra, ömsom på<br />
Krossen. Wolf tittade också på Krossen, och funderade på om<br />
hon menade att riktiga pilar skulle användas, men han vågade<br />
inte fråga. Han drog Muso närmare sig, kupade sina tassar<br />
runt den lille gnagaren och försökte se om Muso såg nervös ut.<br />
Detta uppmärksammades av Hato.<br />
”Det kanske är hög tid att slänga över den där till bordet<br />
intill – så får vi se vad som händer!” sa Hato till Wolf och flinade<br />
medan han nickade åt Muso till. Vid bordet intill satt fyra<br />
forskarugglor. Wolf stelnade till och hade blivit grå i ansiktet<br />
om han inte redan hade varit det.<br />
Då hördes ett väldigt rytande alldeles intill, ett rytande som<br />
sånär hade kunnat väcka upp de döda, och Wolf kände dess<br />
vibrationer i luften. Han blev förstås livrädd och ryckte till.<br />
När han med skräckslagen min tittade upp såg han Krossen slå<br />
sig för bröstet med sina enorma framarmar, sådär som gorillor<br />
brukar göra, medan hon röt som om antirättviseaktivister hade<br />
kritiserat hennes teater.<br />
Det luktade svett och sjöd av aktivtet i Kampanjsalen. Borta<br />
vid väggen satt trumvargen fortfarande på sin lilla upphöjning<br />
med hörselskydden på, rak som en vinkelhake och stel som<br />
högvakten i ansiktet, och slog rytmiskt med sin trumklubba:<br />
213
”TRUM – TRUM – TRUM – TRUM – TRUM – TRUM<br />
– TRUM – TRUM”<br />
Vid bordet intill kulturbordet, det bord där skylten ”Ugglor”<br />
hängde, satt de fyra fåglarna i Eklandets forskarelit på<br />
ryggstödet till varsin stol. På en femte stol satt Halvmånen,<br />
den akademiska vargen, med ett glas harblod framför sig.<br />
Med sina tredubbla doktorsexamina ansågs han utomordentligt<br />
väl lämpad att leda vargarnas kampanjsamordning med<br />
akademin.<br />
När de fyra ledande forskarugglorna genom budvargen hade<br />
fått besked om att Tyckargruppen kommit med nya direktiv<br />
lämnade de omedelbart sina hålor i olika träd och flög till Klara<br />
Slott för att delta i mötet i Kampanjsalen. De hade en egen<br />
dold ingång till slottet, ett litet hål i väggen till ett av tornen,<br />
alldeles under det cirkulära toppiga taket.<br />
Forskarugglorna var först på plats av alla icke-vargar. De<br />
åtnjöt hög status i Eklandet, och för att hålla dem på gott humör<br />
hade en servicevarg släppt in ett tiotal levande skogsmöss<br />
i rummet där de väntade på att mötet kunde börja. Alla spår<br />
av mössen var borta efter ungefär 25 sekunder.<br />
Nu var ugglornas överläggningar i full gång, och de handlade<br />
om hur man kunde använda forskningen som verktyg för<br />
att bevisa att hållande av husdjur var dåligt och att solande var<br />
bra. Fåglarna var för närvarande inne på husdjurshållande, och<br />
flera uppslag till forskningsprojekt hade redan avhandlats och<br />
blivit nedskrivna av Halvmånen.<br />
”En annan möjlighet är ju att bygga det på bakteriefrågan”,<br />
sa den ena hökugglan, professor von Hochdenker.<br />
Det var hon som hade gjort den banbrytande upptäckten<br />
om sambandet mellan simning i Medelhavet och Romarrikets<br />
undergång.<br />
”Det går nog att åstadkomma mätresultat som tyder på höga<br />
halter av bakterier i bostäder där det finns husdjur. Särskilt om<br />
man mäter riktigt nära husdjuret”, fortsatte professorn.<br />
”Ja. Eller om man mäter i husdjurets skit-och-piss-plats. Då<br />
får man nog ännu högre bakterievärden”, sa den andra hökugglan,<br />
doktor Jennus.<br />
214
”Hooo-hooo, hooo-hooo”, hördes det då från docent Lysenka,<br />
samtidigt som hon flaxade till med vingarna. ”Jag vet!<br />
Jag vet! Först låter vi bli att rengöra på ett par veckor. Och sen<br />
mäter vi bakteriehalten mitt i skitplatsen. Då får vi nog allra<br />
bäst resultat!”<br />
De tre andra ugglorna bugade sig lätt, samtidigt som de<br />
långsamt sträckte ut sina vingar. Docent Lysenka hade ännu<br />
en gång bevisat sin storhet.<br />
”Vid alla intorkade varulvar, vad ni är kreativa!”, sa Halvmånen.<br />
”Jag har alltid beundrat forskningen.”<br />
Alla fyra ugglor sträckte på sig, och Halvmånen tog en<br />
klunk Harlösa. I bakgrunden dundrade trumman.<br />
”För övrigt”, sa docent Lysenka, ”om man lägger fram en<br />
interdisciplinär forskningshypotes så borde man kunna finna<br />
stöd för en antihusdjursinställning även i gödselproblematiken.<br />
Alla vet ju att husdjur skiter lite okontrollerat, och skit är gödsel<br />
även om det kommer från husdjur, och det vet vi ju alla vilka<br />
hemska konsekvenser gödsel för med sig.”<br />
De andra nickade instämmande. De hade särskilt stor respekt<br />
för docent Lysenkas kompetens när det gällde gödsel,<br />
eftersom hon som bekant hade vigt sitt liv åt gödsel- och solslockningsforskning,<br />
även om hon naturligtvis var en forskare<br />
av främsta internationella rang även på flera andra områden.<br />
”Helt rätt, docenten!” sa Halvmånen. ”Docenten levererar<br />
en imponerande djupsinnig analys som vanligt. Vilket sätter<br />
ytterligare fackelljus på nästa fråga: hur snabbt kan ni genomföra<br />
ett forskningsprojekt som vi kan använda i kampanjerna?”<br />
Fåglarna satte sina huvuden på sned och tittade på varandra.<br />
”Måste det egentligen ta så lång tid?” sa doktor Jennus.<br />
”Frågan är om vi inte kan ta något gammalt”, sa skräckugglan,<br />
professor Balthazar.<br />
”Vad sa du, jag hörde inte”, sa docent Lysenka.<br />
”Jo vi kanske kan ta något gammalt”, sa professor Balthazar<br />
med högre röst.<br />
”Ja, och ändra värdena lite. Så sparar vi tid”, sa doktor Jennus.<br />
Professor von Hochdenker nickade. ”Ja, vi vet ju ändå vad<br />
vi vill ha för resultat.”<br />
215
”Vist sagt. Man ska inte arbeta i onödan”, sa docent Lysenka.<br />
”Nä, inte i onödan”, sa professor von Hochdenker.<br />
De fyra fjäderfäna tittade på varandra och brast ut i ett<br />
gemensamt:<br />
”Hooo-hooo, hooo-hooo, hoooo-hoooo”<br />
De verkade mycket nöjda med sig själva.<br />
Halvmånen tittade på dem med salig blick. ”Åh, ni är så<br />
underbara att samarbeta med! Ni är en stolthet för Eklandet.<br />
Jag ska lägga fram förslag i Rådet om att vi vargar ska kräva<br />
av korna att kastanjtilldelningen till er höjs.”<br />
Forskarugglorna sträckte på sig igen. Docent Lysenka kastade<br />
en lysten blick på Wolfs mus, som ju befann sig ganska<br />
nära henne, om än på bordet intill. Det är omöjligt att säga om<br />
Halvmånen såg det, eller om hans agerande var ett utslag av<br />
ren slump, men hursomhelst frågade han ugglorna om det möjligtvis<br />
skulle smaka med några gnagare till. Alla fåglar nickade<br />
väldigt entusiastiskt, professor von Hochdenker flaxade till<br />
med vingarna, och skräckugglan, alltså professor Balthazar,<br />
lyfte ivrigt sina klor en i taget vilket fick hela ugglan att vicka.<br />
Halvmånen drog i den blå stropp som hängde ned från taket<br />
för att kalla till sig en serveringsvarg.<br />
Under tiden, vid kulturbordet, hade diskussionen gått vidare<br />
från husdjursfrågan till solningsfrågan. Wolf hade just gått på<br />
avträdet, och när han kom tillbaka var stämningen hög bland<br />
gorillorna.<br />
”Tjena gamle gråulv”, sa Håna, den bruna cross-river-gorillan.<br />
”Vi har spånat medan du var borta. Du ska göra en musikal!”<br />
”Ja, eller en opera”, sa Hato, den svarta bergsgorillan.<br />
Wolf tittade på dem med förvånad min.<br />
”Vi har redan titeln klar”, sa Håna. ”Musikalen ska heta ’Oh<br />
min sol’. Det blir en musikalisk hyllning till solande”, sa Håna.<br />
”Ja, som slår rakt i solar plexus på de andra djuren”, sa Hato.<br />
Gorillan gjorde en simulerad attack mot Wolfs mellangärde,<br />
vilket fick Wolf att instinktivt rygga tillbaka.<br />
”Ja, rakt i solar plexus”, sa Håna, och härmade Hatos attack.<br />
De två gorillorna brast ut i gapskratt, men Wolf skrattade<br />
inte.<br />
216
”Du är ju musikvarg. När är du klar med musikalen, Wolf-<br />
Gang?” frågade Hato.<br />
”Ja, Wolf-Gang – när är du klar?” härmade Håna.<br />
Wolf visste inte vad han skulle säga. Idén var förvisso intressant,<br />
men han hade ju bara skrivit vanliga sånger hittills. Att<br />
skriva en musikal eller opera var ett bautajobb, det visste han.<br />
Det blev tyst en stund.<br />
Krossen, som inte hade sagt någonting på länge, vaknade<br />
plötsligt till. Hon sa långsamt med sin sträva röst:<br />
”Nog har de rätt...”<br />
Det viktiga arbetet i Kampanjsalen löpte på. ”TRUM –<br />
TRUM – TRUM – TRUM – TRUM”, dundrade det i bakgrunden.<br />
”Hur är det fatt, min tös?”<br />
Georgina, som fortfarande låg deprimerad på en av Klövköpings<br />
gator, hoppade till av att höra den välbekanta rösten<br />
alldeles intill sig. Hon öppnade ögonen och över henne stod<br />
Majoren, och hans skägg såg väldigt stort ut när hon såg det<br />
underifrån. Hon hade aldrig sett honom i dagsljus förut, och<br />
nu såg Georgina att han nog var äldre än hon hade trott. Den<br />
svarta pälsen runt ansiktet var delvis uttunnad, och han hade<br />
stora rynkor runt ögonen.<br />
Majoren betraktade Georgina med bekymrad min. ”Vad är<br />
det som har hänt? Är du skadad?”<br />
När Georgina fortfarande inte svarade blev Majoren mer<br />
orolig. Efter att ha flyttat sig lite för att bereda plats åt en<br />
pedagogget som kom gående med ett dussintal skuttiga och<br />
bräkiga killingar med gula reflexvästar på sig böjde han sig ned<br />
och viskade i hennes öra:<br />
”Har vargarna attackerat dig?”<br />
Georgina skakade på huvudet.<br />
”Åh vad skönt att höra”, sa Majoren högt och pustade ut.<br />
”Är du verkligen inte skadad?”<br />
Hon skakade på huvudet igen.<br />
”Är du sjuk då?”<br />
217
Ny huvudskakning.<br />
”Vad är det då?”<br />
Det var tyst. En kritvit kanin med röd rosett om halsen kom<br />
fram och nosade på Georgina. Kaninen satt fast i ett koppel<br />
i exakt samma röda nyans som rosetten, och kopplet hölls<br />
av en tjejget som var lika vit som kaninen och själv hade en<br />
skäggrosett i exakt samma färg som kaninens rosett. Georgina<br />
kunde inte låta bli att le åt synen. Hon visste inte om det, men<br />
det var Designgeten hon hade träffat på. Den senare visslade<br />
på sitt husdjur och strax var de borta.<br />
”Det verkar finnas hopp om livet i alla fall”, sa Majoren när<br />
han såg leendet. Han satte sig på rumpan intill Georgina och tittade<br />
på henne en stund. ”Är det något du är ledsen för, min tös?”<br />
Georgina nickade.<br />
”Aha, då är vi något på spåren i alla fall. Vill du säga vad<br />
det är?”<br />
Georgina förblev tyst.<br />
Majoren tänkte en stund. ”Är du hungrig, Georgina?”<br />
Nu nickade hon så intensivt att ansiktets sida skrapade mot<br />
den torra jorden.<br />
”Men då finns det i alla fall något vi kan göra. Kom med<br />
till min hydda så ska du få dig något till livs.” Majoren ställde<br />
sig upp.<br />
Georgina nickade, men sedan hände inget mer. Hon låg där<br />
hon låg. Majoren tittade på henne.<br />
”Kom då, Georgina.”<br />
Ingen reaktion.<br />
Då böjde sig Majoren ned mot hennes huvud, krokade sitt<br />
ena horn om hennes ena horn, och drog. Först var det bara<br />
Georginas huvud som lyfte från marken, och den skrynkliga<br />
röda skäggrosetten kom upp i luften, medan nästan hela kroppen<br />
låg kvar. Men Majoren drog hårdare och hårdare – man<br />
märkte att han var ytterst vältränad trots den flydda ungdomen<br />
– och snart var den främre halvan av Georgina fri från marken.<br />
Hon gled också lite framåt – det såg väldigt lustigt ut.<br />
Georgina fick ett konstigt ansiktsuttryck, en kombination<br />
av förlägenhet och ‘det här dragandet gillar jag inte riktigt’,<br />
218
och verkade komma till insikten att det var läge att ge upp sin<br />
passivitet. Geten började röra på benen i syfte att ställa sig upp,<br />
och när Majoren såg det släppte han taget. Snart stod Georgina<br />
på sina fyra ben som en helt vanlig get.<br />
Majoren såg lika nöjd ut som en gammal mysfarbror. Han<br />
höjde sitt högra framben, pekade in mellan två hyddor, och sa<br />
på ett pompöst sätt: ”Framåt – marsch!”<br />
Det fungerade. Majoren gick först, med Georgina två getlängder<br />
efter, och snart befann sig de två djuren inne i Majorens<br />
hydda.<br />
Georgina tittade sig omkring i den ovanligt stora hyddan.<br />
Det var dunkelt och det luktade get – inget nytt under solen<br />
så långt, alltså. Längs väggarna stod ett antal stentavlor, flera<br />
stora säckar med någonting i, några långa störar, en hög med<br />
högafflar och lite annat som Georgina klassade som konstigt.<br />
Och så en sådan kista som alla getter hade, förstås.<br />
Nu hände något som skulle komma att etsa sig fast i Georgina<br />
som ett av de starkaste minnena från sin ungdom. Majoren<br />
öppnade locket på kistan och stack ned huvudet. Några sekunder<br />
senare dök han upp igen, nu med en hink på ena hornet,<br />
och han placerade hinken framför Georgina.<br />
”Den är din”, sa han.<br />
Hinken var proppfull med getost.<br />
Georgina tittade på Majoren med ett ansikte som utstrålade<br />
häpenhet och lycka.<br />
”Hur mycket får jag ta?” frågade hon med tveksamhet i<br />
rösten.<br />
”Som jag sa, min tös, den är din.”<br />
Efter mindre än en sekund var hennes mule nere i hinken,<br />
och hon började äta. Och som hon åt. Hon hann knappt andas.<br />
Georgina slutade inte förrän hinken var både tom och noga<br />
renslickad.<br />
Det värsta med detta var att hon kladdade ned sin röda<br />
skäggrosett riktigt ordentligt. Majoren såg det men sa inget,<br />
eftersom han inte ville knäcka hennes återfunna livslust.<br />
Georgina mådde nu mycket bättre. Hon var Majoren djupt<br />
tacksam för getosten. Faktum är att den – undermedvetet –<br />
219
lev något av en bekräftelse på att Tvivlargetterna var goda<br />
djur och att hon hade valt rätt sida. Än en gång.<br />
En del getter har en sådan utstrålning att de bara behöver<br />
finnas på plats för att andra ska öppna sig för dem. Majoren<br />
var en sådan get, och det fungerade den här gången också.<br />
Efter avslutandet av getostätandet tog det nämligen inte många<br />
minuter innan Georgina hade berättat allt för honom – både<br />
om bråket med Boxer och hjärtesorgen.<br />
Efter detta kändes det mycket bättre för Georgina även på<br />
det mentala planet. Majoren sa att hon var en fantastisk get<br />
och att hon inte skulle vara ledsen.<br />
”Och allting kanske inte är som det ser ut att vara heller”,<br />
sa Majoren.<br />
Georgina stirrade på honom.<br />
”Två getter som hånglar, det kan väl bara vara en sak?”<br />
Majoren betraktade henne en stund utan att säga någonting.<br />
Sedan harklade han sig, log och sa:<br />
”Du är väldigt ung ännu och det finns väldigt många bockar<br />
där ute. Det löser sig naturligt, min tös.” Han la frambenet<br />
över hennes axel. ”Tro mig, jag har erfarenhet.”<br />
Georgina började fundera på hur det var med Majorens eget<br />
kärleksliv. Hade han någon tantget? Hade han någonsin haft<br />
en? Och vad hade i så fall hänt med henne? Att Georgina därvidlag<br />
visade prov på en motbjudande heteronormativitet hade<br />
hon inte en aning om – getterna i Eklandet var som du vet inte<br />
så utvecklade – och jag kan inte göra mer än be om ursäkt för<br />
hennes unkna tankebanor och hoppas att du trots dessa kan<br />
tänka dig att läsa vidare. Georgina var bra sugen på att fråga<br />
Majoren hur det stod till på kärleksfronten, men vågade inte.<br />
Sedan gick Majoren ett steg längre. ”Du behövs just nu för<br />
en större sak”, sa han. ”Eklandet behöver dig i kampen för<br />
sanning och åsiktsfrihet.”<br />
Han såg väldigt allvarlig ut när han sa detta, och Georgina<br />
påverkades starkt.<br />
”Jag märkte på en gång att du är en ledartyp, Georgina”,<br />
fortsatte Majoren. ”Du är intelligent, energisk och kan få djur<br />
med dig.”<br />
220
Georgina tittade ned och visste inte vad hon skulle säga.<br />
Ledartyp?<br />
”Var inte blyg nu, min tös. Jag skulle inte säga det om jag<br />
inte menade det”, sa Majoren.<br />
Georgina tittade upp. ”Menar du verkligen det?”<br />
”Har getter horn?”<br />
Detta var en stor sak att höra för den unga tjejgeten. Orden<br />
snurrade runt i hennes hjärna och hon försökte ta in dem.<br />
Majoren fortsatte:<br />
”Du är av det rätta virket, Georgina. Det virke som hjältar<br />
är gjorda av.” Han såg så där allvarlig ut igen.<br />
Georgina sträckte på sig, både bildligt och bokstavligt. Det<br />
kändes riktigt, riktigt bra. Tänk att hon var en ledartyp, och<br />
en hjältetyp dessutom! Det var ovant samtidigt som det kändes<br />
fantastiskt.<br />
Nu hade både Boxer-bekymret och Jens-bekymret så gott<br />
som försvunnit ur Georginas medvetande. För tillfället i alla<br />
fall. De var alltför futtiga. Hon var en frihetskämpe som var<br />
behövd av sitt land och sitt folk!<br />
Majoren harklade sig och sa: ”Georgina, det där som du<br />
kom på, att ge ut några stentavlor, var en förhornat bra idé.”<br />
Georgina såg glad ut. ”Ja, jag tänkte att då kan vi ju utveckla<br />
vara tankar lite mera ingående.”<br />
”Javisst, helt rätt tänkt! Efter några tusen stentavlor som<br />
ältar vargarnas myter är det kanske dags för rävarna med en<br />
gnutta mångfald i utgivningen. Eller vad säger du?”<br />
Georgina skrattade. Majoren fortsatte:<br />
”Vet du vad? Innan vi börjar med Skylten har vi ju lite tid<br />
över. Tror du att du skulle kunna trava över till rävarna nu på<br />
en gång och förankra idén hos dem? Förklara vilka stentavlor<br />
vi skulle vilja ge ut och prata lite med dem om det?”<br />
”Ja, jo, det kan jag göra. Men .... jag har aldrig varit där.<br />
Var håller de till?”<br />
”Lyssna – hör du hackandet i sten?”<br />
Georgina spetsade sina öron, och minsann, nu hörde hon<br />
ett avlägset hackande som hon tidigare inte lagt märke till.<br />
221
”Följ ljudet bara så kommer du till rävarna”, sa Majoren.<br />
Och så började han ge lite tips på hur Georgina skulle prata<br />
för att göra rävarna intresserade.<br />
Först därefter berättade Majoren för henne hur kladdig hennes<br />
skäggrosett hade blivit. Hon tog förstås genast av sig den,<br />
men såg väldigt bekymrad ut, vilket Majoren noterade.<br />
”Jag tvättar den åt dig, min tös!” sa han.<br />
222
15.<br />
Wolf får ett chockbesked<br />
– och Georgina<br />
balanserar på randen<br />
till cellskräck<br />
I<br />
Kampanjsalen kom Morgon guld fram till kulturbordet<br />
och bad att få växla några ord med Wolf. I enrum, sa hon.<br />
Wolf fick en obehaglig känsla, men följde med henne till<br />
‘Käften’ – ett av de små grupprum som fanns i närheten av<br />
Kampanjsalen.<br />
Morgon guld stängde dörren till det fönsterlösa och fackelupplysta<br />
rummet, och de två djuren slog sig ned på varsin stol<br />
vid det runda lilla träbordet.<br />
”Är det nåt med Ulvo?” frågade Wolf oroligt. Han hade hört<br />
att det fanns separerade tikar som krävde att få all tid med den<br />
gemensamma ungen, istället för att dela lika.<br />
”Ulvo? Nej nej. Är det inte bra med honom?”<br />
”Jodo, utmärkt.”<br />
”Bra. Det gäller en annan sak, Wolfis lille. Och nu måste<br />
jag bli lite formell. Det gäller den där.”<br />
Hon pekade på Muso, som satt på Wolfs axel. Det högg<br />
till i magen på Wolf. Han hade anat att något i den här vägen<br />
skulle komma. Morgon guld fortsatte:<br />
”Som du vet är det skadligt och olämpligt på många sätt att<br />
hålla sig med husdjur. Och det där är ett husdjur.”<br />
223
Wolf började andas häftigt, han kände en tendens till yrsel<br />
och det roterade i magen.<br />
Morgonguld fortsatte:<br />
”Det faller på sin egen orimlighet att vi vargar håller oss<br />
med husdjur när det är så omoraliskt, riskabelt och förkastligt<br />
på många sätt.”<br />
”Men jag älskar honom!” utropade Wolf i en plötslig, känslosam<br />
urladdning. ”Han är så fin. Och han har bara mig. Jag<br />
kan inte göra mig av med honom!”<br />
Morgon guld betraktade sitt ex med uttryckslös min. ”Råttan<br />
behöver inte känna sig ensam. Släng över den till forskarugglorna<br />
bara så är saken ur världen på några sekunder!”<br />
Wolf stirrade på Morgon guld. ”Du är vidrig!” fräste han.<br />
Hela vargen darrade. Han tog ned Muso från axeln och tryckte<br />
honom mot bröstet, och fortsatte med ett starkt förebrående<br />
tonläge: ”Hur kan du säga nåt sånt? Har du inga känslor alls?”<br />
Morgon guld suckade åt Wolfs attityd. ”Nu är det ju så att<br />
det är fullständigt fel att ha husdjur. Så är det bara. Fel, fel, fel.”<br />
Wolf svarade inte. Han andades flåsande, och man kunde se<br />
hur bröstkorgen växte och sjönk undan i takt med de väldiga<br />
andetagen.<br />
”Du vill väl inte tvinga mig att ta upp frågan om disciplinära<br />
åtgärder och tvångsbeslag av råttan som ett formellt ärende<br />
i Rådet?” sa Morgon guld.<br />
Wolf skakade långsamt på huvudet. ”Du, din intorkade<br />
gamla varulvsklon....” Han fräste med en röst som vibrerade<br />
av vrede. ”Skulle du verkligen...”<br />
Morgon guld fortsatte oberörd:<br />
”Och så skulle ju en liten delegation från Rådet kunna söka<br />
upp Symfonivargen och säga ett och annat...”<br />
Hon slickade sin päls medan hon väntade på Wolfs reaktion.<br />
Han var mållös – han bara satt där och stirrade framför sig.<br />
”Du borde tacka mig som ger dig chansen att lösa det här<br />
smidigt innan du får ett formellt avlivningskrav från Rådet”,<br />
fortsatte Morgon guld. ”Nä nu måste jag gå, det är mycket<br />
kvalitetsinformation vi måste få ut idag.” Hon reste sig upp.<br />
”Du har två dar på dig.” Hon gick mot dörren.<br />
224
Innan Morgon guld lämnade rummet vände hon sig om och<br />
sa med ett flin över käftarna:<br />
”Har du frågat din älskling hur hon röstade i husdjursfrågan<br />
i PK?” Hon uttalade ordet ”älskling” på ett tillgjort sätt.<br />
Morgon guld gick utan att invänta svar. Kvar var bara doften<br />
av koda, vilket var hennes parfym.<br />
Wolf var tillintetgjord. Först satt han som förlamad i några<br />
minuter och bara andades. Sedan började Muso klättra ned på<br />
hans framben, och Wolf var tvungen att ta tag i den lille med<br />
ena tassen. Wolf tittade på honom, och musen tittade tillbaka<br />
med sina små, små, svarta ögon.<br />
Svarta, ja. Allt var svart för Wolf. Han var heligt ilsken och<br />
förkrossad på samma gång. Han kände hur han började tappa<br />
kontrollen över sig själv, och snart förvreds hans ansikte av sorg<br />
medan tårarna började strömma ned för kinderna. Wolf grät<br />
högt och våldsamt. Tårarna gjorde att han hade svårt att se<br />
klart, men han kände att musen var på väg att ramla av tassen<br />
så han satte sin gulleplutt på bordet. Sedan kunde han hänge<br />
sig åt sin gråt.<br />
För Georgina var det inte alls svårt att hitta till stenhuggeriet,<br />
som låg i utkanten av Klövköping, när hon hade ljudet att följa.<br />
Hon travade helt enkelt på med öronen som navigator, och<br />
det gick i slalom mellan hyddor, hinkbärande getter, lekande<br />
killingar och en och annan gnisslande getrollator. Här och där<br />
hörde man ett bräkande.<br />
Det hackande ljudet ledde henne fram till ett ganska stort<br />
område som var omgärdat av en hög stenmur. På ett ställe<br />
fanns en portal med två stängda svarta dörrar i par som var<br />
rundade i överkanten. Ovanför dörrparet var ett rävansikte<br />
utmejslat i stenen. På den ena dörren satt en stor dörrklapp<br />
av mässing.<br />
Georgina tog tag i dörrklappen med ena hornet och släppte<br />
den, och sedan gjorde hon samma sak två gånger till. Först<br />
hände ingenting, och hon började fundera på om det var fel<br />
225
ingång. Men sedan öppnades den ena av dubbeldörrarna av<br />
en räv som gick på bakbenen. Han hade en väldigt tjock svans<br />
och stora svarta ögon som lyste intensivt. Hela djuret var så<br />
där typiskt rävigt brunrött.<br />
”Jag skulle vilja tala med chefsräven”, sa Georgina.<br />
”Ärende?” sa räven militäriskt.<br />
”Jo, jag har några idéer för nya stentavlor.”<br />
”Den här vägen”, sa underhuggarräven lika korthugget igen,<br />
och tog ledningen.<br />
Georgina följde efter det rödbruna djuret. Det fanns bara<br />
sex hyddor innanför murarna, vilket var lite underligt eftersom<br />
området var stort nog för 20 eller 30 hyddor. Mest var det alltså<br />
tomma ytor innanför stenmuren, i princip en jordplan.<br />
”Varför har ni så få hyddor?” frågade Georgina.<br />
”Globalisering”, blev det snabba svaret. Georgina förstod<br />
inte vad han menade, men frågade inte mer.<br />
De gick förbi en av de sex hyddorna, vars dörr stod öppen.<br />
Där inne såg Georgina två rävar med yviga pälsar och jättetjocka<br />
svansar stå och bearbeta en stentavla med mejslar. De stor mitt<br />
emot varandra, böjda över stentavlan som låg på ett stenbord,<br />
och slog på mejslarna med varsin kraftig hammare med träskaft.<br />
Alldeles utanför dörren stod några stentavlor lutade mot hyddans<br />
vägg – förmodligen färdiga, tänkte Georgina. Hon såg titeln på<br />
den som stod främst: ”Vägen ut ur gödselträsket”.<br />
Underhuggarräven gick en liten bit förbi hyddan och stannade<br />
sedan plötsligt, varpå han gjorde en gest med det ena frambenet<br />
som Georgina inte kunde tolka. Georgina bara stirrade på<br />
räven och tyckte att han var konstig. Efter några sekunder gjorde<br />
djuret om samma gest, denna gång med lite större åthävor.<br />
Georgina tyckte att räven var väldigt underlig, och lite obehaglig.<br />
Hon fattade inte ett dugg, kände sig dum och var orolig<br />
för att räven skulle bli irriterad.<br />
Räven gjorde samma rörelse en tredje gång, och nu fick<br />
Georgina intrycket att hans gest riktade sig nedåt. Då uppmärksammade<br />
hon ett hål i marken. Hon gick fram och såg<br />
att det var början på en underjordisk gång.<br />
”Varsågod”, sa räven, ”vi ska till kontoret”.<br />
226
Georgina svalde. Hon hade nämligen tendenser till cellskräck,<br />
och den stackars geten insåg att meningen var att hon<br />
skulle krypa ned i rävarnas gryt.<br />
Vid alla förhornade getabockar, vad är det som händer mig?<br />
tänkte Georgina. För några dagar sedan gick jag bara helt lugnt<br />
mellan hyddan och åkern med vatten, åt hö och besökte Allsången<br />
på kvällarna. Och nu...<br />
Hon tittade på räven, som började se otålig ut. Georgina<br />
tänkte på vikten av sitt uppdrag – Eklandet behövde henne.<br />
Hon kom fram till att hon inte hade något val, så hon la sig på<br />
marken och stack ned huvudet i hålet. Vilken tur att Majoren<br />
har tagit hand om skäggrosetten! tänkte hon. Sedan ålade hon<br />
successivt ned hela sin kropp. Det var trångt och svårt att få<br />
plats med benen, men det största problemet var att hornen tog<br />
emot. Underlaget var strävt, lite fuktigt och det luktade jord.<br />
Efter att ha följt tunneln snett nedåt i kanske fyra getlängder<br />
blev den horisontell och samtidigt bredare och högre. Georgina<br />
kunde faktiskt förflytta sig gående om hon böjde huvudet. Det<br />
luktade fotogen och räv. Det var mörkt, dock inte helt beckmörkt<br />
eftersom det hängde fotogenlampor här och där. När gången<br />
mynnade ut i ett lite större utrymme, som i sin tur grenade sig i<br />
tre olika gångar, stannade Georgina och väntade på räven.<br />
Han kom, och tog ledningen. Georgina följde honom genom<br />
ett virrvarr av gångar – det var förgrening på förgrening.<br />
Snart var hon helt bortkollrad, och insåg att hon inte skulle ha<br />
en chans att hitta ut själv. Räven stannade till slut vid ett hål<br />
som gick rakt nedåt. Ett schakt. Han tittade ned och hoppade<br />
sedan. Georgina gick fram och tittade ned i hålet, och såg räven<br />
kanske tre getlängder under sig, tittandes upp.<br />
”Hoppa!” sa han.<br />
Hon tvekade, för hon var rädd.<br />
”Kom nu då!” ropade räven.<br />
Situationen var väldigt påfrestande för Georgina. Hon var<br />
rädd för hoppet, cellskräcken lurade precis under ytan, hon<br />
tyckte att rävarna var ena läskiga typer och så luktade det<br />
äckligt också. Hon övervägde att ropa till räven att hon ville<br />
upp till ytan igen.<br />
227
Men så tänkte hon på Tvivlargetterna, och vips hade även<br />
Georgina tagit ett hopp ned i hålet.<br />
Hon landade med bakbenen före, och det smärtade till i<br />
höger bakklöv. Räven brydde sig inte om det, utan stack iväg,<br />
raskt. Georgina linkade efter det snabbaste hon kunde.<br />
På den här våningen var det tydligen arbetsrum, noterade<br />
Georgina. Räven och hon passerade rum efter rum där det i<br />
varje satt en räv på en liten jordhög – den tjänstgjorde alltså<br />
som pall – och höll på med olika saker vid ett bord som<br />
också var uppbyggt av jord. Alla hade mörkgrön skärmmössa<br />
ur vilken öronen stack upp genom hål. Här hackades det inte<br />
på stentavlor, nej, det var knäpp tyst. Detta var rävarnas administration,<br />
direktion, bokförings- och marknadsavdelning.<br />
Varje arbetsrum lystes upp av en fotogenlampa som stod mitt<br />
på jordbordet.<br />
Plötsligt stannade underhuggarräven framför en öppning<br />
som ledde in till ett utrymme som var betydligt större än de<br />
andra. ”Besökshåla” stod det inristat på en liten plakett av svart<br />
skiffer som satt över öppningen. Texten gick bara att läsa i en<br />
viss vinkel mot den fotogenlampa som hängde en bit bort. Räven<br />
gjorde en gest in mot hålan, Georgina gick in, och vips var<br />
räven borta. Hon förstod att hon nu skulle vänta på chefsräven.<br />
I mitten av besökshålan hängde tre fotogenlampor i taket.<br />
Detta, liksom väggarna, var av ojämnt utgrävd jord. I ena änden<br />
fanns ett jordbord och tre jordpallar. Väggarna var nästan<br />
helt täckta med stentavlehyllor av granspiror med barken kvar,<br />
och i dem stod stentavlor. Massor av dem.<br />
Georgina anade att det var rävarnas aktuella utgivning. Hon<br />
försökte läsa titlarna, men det var för mörkt, så hon hakade<br />
loss en av de tre fotogenlamporna från taket och med den<br />
hängande på det vänstra hornet återvände hon till en av stentavlehyllorna.<br />
Geten läste titel efter titel:<br />
Guide för gråsnor som vill ta mindre plats<br />
Eklandet – det dygdiga riket<br />
Simning – en lek med döden<br />
Han vigde sitt liv åt kampen mot gödsel<br />
228
101 röster om den vitistiska diskursen<br />
Lyckliga getter håller sig på land<br />
Global överblick över aktuell antisimningsforskning<br />
Docent Lysenkas populärvetenskapliga antigödselguide<br />
Fem fallstudier i kampen mot gråväldet<br />
Vargar visar vägen – en hyllning till kvalitetsinformationen<br />
Rädda solen – rata gödsel<br />
Georgina hörde steg, och vips stod en räv i besökshålan. Den<br />
här räven var äldre och lite mulligare än underhuggarräven,<br />
och bar monokel i ena ögat. Och inte nog med det – i munnen<br />
hade hon en pipa som det rykte svagt ur, och det luktade<br />
bränt gräs.<br />
Räven tog pipan ur munnen. ”Jag ser att du har bekantat dig<br />
med en del av vår utgivning i år”, sa hon och log. ”Vi är mycket<br />
stolta över vår utgivningslista. Många viktiga titlar på den.”<br />
Georgina visste inte vad hon skulle säga, så hon sa ingenting.<br />
”Mitt namn är Räv – Michaela Räv. Vill du ha lite gräs?”<br />
Räven höll fram pipan. Georgina skakade på huvudet – hon<br />
hade aldrig sett en pipa förut.<br />
”Nå, säg mig då, vad kan jag göra för dig”, sa räven och satte<br />
tillbaka pipan i munnen.<br />
Georgina harklade sig. ”Jo, det är så att jag har kommit för<br />
att ... ja ... vi är några getter som har ett par idéer om stentavlor.”<br />
Michaela drog in rök från pipan, blåste ut ett moln i ansiktet<br />
på Georgina och nickade åt henne att fortsätta.<br />
Geten hostade. Hon började nu följa Majorens råd.<br />
”Det är väl så att ... host ... en stentavla säljer bättre om den<br />
är lite unik?” sa hon. ”Om den säger nåt nytt, istället för att<br />
likna en massa andra stentavlor?”<br />
Räven nickade. ”Precis så är det. Mångfald är viktig för oss.<br />
Vi söker hela tiden efter nya saker och nya trender.”<br />
Georgina kände sig uppmuntrad och spänningarna släppte en<br />
aning. Hon log. ”Då har vi något för er”, sa hon med entusiasm.<br />
”Vi har flera idéer. En av de bästa har med gödsel att göra.”<br />
Michaela lyste upp, vilket ytterligare bidrog till att ge Georgina<br />
självförtroende. Geten fortsatte med ökad energi:<br />
229
”Hör här. Det är jätteintressant. Vi getter hungrar i onödan<br />
här i Eklandet. Det finns inga belägg för att gödsel är skadligt.<br />
Alltihop är bara en myt. Det skulle...”<br />
”En sån stentavla skulle vi aldrig ge ut”, avbröt räven barskt.<br />
Georgina kom av sig fullständigt. ”Men .... men ... du har ju inte<br />
ens sett manuset än? Jag kan lova dig en väl underbyggd och...”<br />
”Vi ger inte ut sånt.” Räven såg arg ut. Hon sög på pipan<br />
och blåste ut röken.<br />
Georgina var helt paff. Detta hade hon inte förväntat sig,<br />
och det blev tyst. Snart fortsatte Michaela Räv:<br />
”Sjuka åsikter befattar vi oss inte med. Har du någon mer idé?”<br />
Georginas entusiasm var nu borta, och hennes självförtroende<br />
var nedtryckt i klövarna. Men hon samlade ändå ihop sig:<br />
”Ja. Det här med simning. Det finns...”<br />
”Säg inte att du vill propagera för simning också? Och lura<br />
en massa oskyldiga getter in i sjukdom och död?”<br />
Nu ville Georgina bara upp till jordytan. Bort från rävarna,<br />
de här kusliga gångarna och den sjuka miljön. Men hon mobiliserade<br />
den allra sista energi hon hade kvar:<br />
”Vi skulle också vilja ge ut en stentavla som bekämpar pälsism.<br />
Lite som ett antipälsistiskt manifest. Det är faktiskt orättvist<br />
att just grå djur ska kritiseras hela tiden, och...”<br />
Räven avbröt igen:<br />
”Så du tycker att du, som själv är grå, ska skriva någon<br />
slags propagandastentavla för er gråsnor?” Det låg hån i rösten.<br />
”Typiskt gråa kränkta getter!”<br />
Georgina anade att det inte var någon idé att ta upp nästa<br />
punkt på listan, en stentavla om vargarnas falska beteende.<br />
Michaela antog plötsligt ett vänligt ansiktsuttryck. ”Jag har<br />
ett råd till er getter”, sa hon. ”Skriv nåt vettigt istället. Vi letar<br />
alltid efter nya förmågor.”<br />
Georgina nickade, och räven gav henne en moderlig ryggdunk<br />
så hon tappade balansen och ramlade in i jordväggen.<br />
Räven fortsatte:<br />
”Men helst inte med dig som författare då. Ni grå djur tar<br />
för mycket plats. Du såg väl den nya opinionsmätningen? 97<br />
procent av djuren har problem med er.”<br />
230
Chefsräven tog ledningen, och efter att ha passerat en massa<br />
gångar med olika förgreningar och till slut kravlat sig ut genom<br />
det trånga ythålet kunde vår hjältinna äntligen andas luft som<br />
inte luktade fotogen och räv. Ljuset stack i ögonen och hon<br />
blinkade.<br />
Utan att säga något mer ledde chefsräven Georgina bort till<br />
porten i stenmuren, där hon släppte ut Georgina med bara en<br />
ordlös vinkning till farväl.<br />
Georgina hörde dörren smälla igen bakom sig. Efter att ha<br />
stått och funderat en kort stund satte geten av i trav mot Majorens<br />
hydda. Det gjorde ont i den skadade klöven.<br />
Så fort Morgon guld riktade nosen mot taket i Kampanjsalen<br />
och ylade det högsta hon kunde, vilket betydde ’kväll’, slutade<br />
trumvargen att trumma. Tystnaden blev så plötslig att<br />
den ringde i öronen. Hela raden med skrivande vargar längs<br />
med långbordet la omedelbart ifrån sig sina skrivdon, men de<br />
flesta djur blev sittande kvar i flera minuter för att pusta ut.<br />
De var blöta av svett, vilket hade gett flera bestars pergament<br />
fuktskador. Många hade ont i huvudet och fyra vargar gick till<br />
Sjuksalen för att få värklindrande blodblandning. Förutseende<br />
nog hade Översjukvargen dubblat bemanningen under resten<br />
av dagen, inte minst mot bakgrund av att stressymptom kunde<br />
dyka upp med fördröjning.<br />
Wolf och teatergorillorna hade blivit klara med sina planer<br />
redan en halvtimme tidigare, och då hade Wolf gått till sitt<br />
rum för att vila. I och för sig hade han inte gjort många knop<br />
över huvud taget efter det fasansfulla samtalet med Morgonguld<br />
– han hade mest suttit där och nickat bifall till gorillornas<br />
idéer. Men när arbetsdagens slut tillkännagavs i Kampanjsalen<br />
låg vår hjälte redan på sin säng, där han vände och vred på<br />
sin hemska situation. Ibland föll han i gråt. Den stackaren<br />
var alldeles kall i hela kroppen – tassarna och svansen kändes<br />
som isbitar – trot att han dragit den bruna hjorthuden över<br />
sig. Huvudorsaken till hans plågor låg på hans mage och sov.<br />
231
Wolf återkom i tankarna hela tiden till den fråga som<br />
Morgon guld ställt när hon gick – hur Kvällsmurvla röstade i<br />
Perukklubben när det gällde husdjur. Innan hans ex tog upp<br />
saken hade Wolf inte tänkt på att hans tikvän faktiskt hade<br />
haft makt i frågan. Hade hon röstat ‘hissa’, ‘dissa’ eller ‘mörka’<br />
till hållande av husdjur? Hon borde ha röstat ‘hissa’, eftersom<br />
hennes fästvarg hade en mus, allt annat vore väldigt osolidariskt.<br />
Emellertid var det något som gjorde att Wolf inte kände<br />
sig helt säker på saken.<br />
Tänk om hon röstade ‘dissa’? Tänk om hon röstade ‘dissa’<br />
och till och med var tungan på vågen som avgjorde saken? I så<br />
fall var hon direkt skuld till Wolfs helvete nu.<br />
Han slog bort tanken. Klart hon röstade för husdjur! Hon<br />
var ju ändå hans tikvän.<br />
Men han kände i alla fall att han måste ställa frågan rent ut<br />
till henne, och det snarast möjligt. Hon skulle förmodligen gå<br />
till sitt rum och byta till kvällsrosetter och annan utsmyckning<br />
före middagen – det brukade hon göra – och då skulle han<br />
passa på.<br />
Tänk vad saker och ting kan skifta, tänkte Wolf. Tidigare<br />
under dagen hade han tänkt söka upp Kvällsmurvla på kvällen<br />
för att ta upp bröllopsfrågan. Och nu detta istället...<br />
Wolf skulle först hämta Ulvo i Krubban. Som vanligt tumlade<br />
småttingarna omkring som virvelvindar, och som vanligt<br />
luktade det svett där nere.<br />
”Heeej pappa”, ropade Ulvo och kom skuttande.<br />
”Hej min stora pojke.” Wolf log.<br />
”Vet du pappa, idag har vi lärt oss en ny lek.”<br />
”Jaha, vadå för lek?”<br />
”Den heter ‘Fånga husdjur’. Man ska leta reda på små djur<br />
som tant Pedagogvarg har stoppat undan, och...”<br />
”Riktiga eller tygdjur?” frågade Wolf snabbt med orolig min.<br />
”Tygdjur förstås, det fattar du väl pappa? Och sen ska vi ta<br />
dom till slakten, och...”<br />
”Sluta, jag vill inte höra mer.”<br />
Ulvo såg aningen ledsen ut.<br />
”Ulvo, det där var ingen bra lek”, sa Wolf.<br />
232
”Men allt som pedagogvargarna gör är bra, det har du sagt<br />
pappa!”<br />
”Nja, kanske inte riktigt allt.”<br />
”Den var i alla fall väldigt rolig, den där leken, så det så!”<br />
Det blev tyst, för Wolf kände att han inte kunde hålla fasaden<br />
uppe längre. Han bar Ulvo uppför spiraltrappan, och Ulvo<br />
såg att Wolf såg konstig ut.<br />
”Pappa, vad är det?”<br />
Wolf brast ut i gråt, och blev stående i trappan med Ulvo<br />
i famnen.<br />
”Pappa, vad är det, vad är det?” Ulvo lät förfärad.<br />
Wolf snörvlade: ”Det ... är ... Muso...”<br />
”Vad är det med han, pappa? Är han sjuk?”<br />
Wolf tittade sonen i ögonen. ”Det är .... värre ... än så. De<br />
vill ... ta honom ... ifrån oss.”<br />
Wolf började mycket långsamt gå uppåt igen.<br />
”Då gömmer vi han, pappa, var inte ledsen, jag kan hjälpa<br />
dig gömma han!” Ulvo var väldigt allvarlig.<br />
Wolf tittade på honom. ”Det går inte”, lyckades han få fram<br />
innan han brast ut i en ny gråtattack.<br />
Ulvo slog armarna om halsen på Wolf och kramade honom<br />
det hårdaste han kunde.<br />
”Pappa, gråt inte. Jag ska hjälpa dig!”<br />
Wolf tittade på Ulvo med kinderna fulla av tårar. ”Ja ... det<br />
är tur ... att jag har dig.”<br />
Trots sitt erbarmliga tillstånd kände Wolf att han måste<br />
fullfölja besöket hos Kvällsmurvla för att få saken ur världen.<br />
Och så behövde han hennes tröst också. Dock tyckte han inte<br />
det var lämpligt att Ulvo var med, så han satte av sonen i sitt<br />
rum och gick sedan till Kvällsmurvlas rum.<br />
Wolf knackade tre gånger och öppnade sedan dörren, precis<br />
som han brukade. Han såg det på en gång. Han flämtade till<br />
och blev stående. Där inne, i sängen, låg Kvällsmurvla och<br />
Edelvita under en brunfläckig hjorthud och kramades och<br />
kysstes.<br />
233
När Georgina närmade sig Majorens hydda kände hon sig<br />
obehaglig till mods, eftersom hon fruktade att få se Jens och<br />
Sommar sitta och hångla. Det skulle verkligen inte vara lätt<br />
att sitta och titta på det.<br />
Allt såg ut som vanligt på utsidan, men när hon öppnade<br />
dörren såg hon fullt med getter där inne. Sida vid sida satt de på<br />
sina rumpor i en ring längs hyddans ytterkant, där de tisslade<br />
och tasslade. I taket hängde en fotogenlampa. Det var trångt,<br />
varmt och luktade väldigt starkt av get.<br />
Det pirrade i magen på Georgina när hon lät blicken svepa<br />
längs ringen av djur, men efter att ha kontrollerat två gånger<br />
kunde hon konstatera att det inte var något hånglande. Men<br />
inte nog med det – kärleksparet lyste helt med sin frånvaro.<br />
Underligt, tänkte Georgina, väldigt underligt. Båda borta.<br />
Men de kommer nog snart. Nåja, strunt samma. Den där<br />
skitbocken kan ta sitt vulgära stycke med hornrosetter och allt<br />
och kasta sig i gruvan!<br />
Georgina var fortfarande utan skäggrosett, och det fick henne<br />
att känna sig naken. Hade Majoren tvättat den? Kunde en så<br />
viktig get verkligen ha tid med sådant? Hon sökte hans blick,<br />
men Majoren var inbegripen i ett samtal med en svart tantget.<br />
Georgina kände igen en ung vit bock från det första mötet<br />
i jordkällaren, det var han som stammade, och deras blickar<br />
råkade mötas. Hon gick fram till honom.<br />
”Hej!” viskade hon.<br />
”Hej.” Han såg ut att bli väldigt glad över att hon hälsade<br />
på honom. ”Jag heter O...O...Oliver.”<br />
”Jag heter Georgina.”<br />
”Det v...v...vet vi alla.” Oliver log. ”Välkommen till v...v...<br />
vårat gäng.”<br />
”Tack.” Georgina log också och slog sig ned intill honom.<br />
”Vet du om v...v...vi får käk? Jag är hungrig som en v...v...varg!”<br />
De två närmaste getterna ryckte till när de hörde det sista<br />
ordet, och Georgina kväste ett uppbubblande skratt.<br />
”Vet inte”, viskade hon. ”Jag är mätt.” Det var ett ovanligt<br />
uttalande från hennes sida, men getosten hon fått av Majoren<br />
hade varit väldigt mäktig.<br />
234
”Kommer din k...k...kompis snart, förresten?” viskade Oliver.<br />
Georgina stelnade till. ”Jag vet inte, faktiskt.”<br />
”Sommar är också b...b...borta. Konstigt.”<br />
Georgina ansträngde sig för att verka oberörd.<br />
Oliver öppnade munnen för att säga något mer, men innan<br />
han hann få ur sig något hördes det plötsligt:<br />
”Bräääääk”<br />
Det var lågt och diskret, och det kom från Majoren. Det<br />
låga sorlet i hyddan upphörde.<br />
”Välkomna till mötet”, viskade Majoren långsamt. ”Tänk<br />
på att väggarna har öron. Vi måste vara försiktiga. Vi turas om<br />
att hålla vakt, en halvtimme i taget.”<br />
Han lät blicken svepa över Tvivlargetterna. Sedan fortsatte<br />
han viskande:<br />
”Tjänstgörande vaktget ligger helt enkelt utanför hyddan<br />
och slickar sig lite nonchalant om pälsen och låtsas filosofera<br />
över livet. Och om någon närmar sig – vem som helst – bräker<br />
han eller hon genast en gång! Högt!”<br />
Georgina såg en grå bock böja sig fram och viska något i<br />
örat på en vit tjejget.<br />
”Men tänk om vaktgeten måste gå på dass då, och det riktigt<br />
snabbt?” frågade den vita tjejgeten.<br />
Spridda fniss hördes.<br />
”Då bräker vaktgeten två gånger”, viskade Majoren oberörd.<br />
”Fler frågor?”<br />
Alla getter skakade på huvudet.<br />
”Jag har skaffat lite käk”, fortsatte Majoren, varvid man<br />
kunde se att Oliver studsade till. Majoren tog fram en av de<br />
stora säckar som stod vid väggen och vände upp-och-ned på<br />
den, varvid ett antal minihöbalar av den sort som såldes av<br />
snabbmatsgetterna på torget trillade ut. Alla djur utom en tunn<br />
svart tjejget med rosa rosett på svansen tog en bal. Georgina<br />
tänkte att den geten troligtvis led av ätstörningar. Hon hoppades<br />
att det vidriga kärleksparet inte skulle dyka upp.<br />
235
236
16.<br />
Wolf super till – och<br />
Georgina tar steget till<br />
det riktigt farliga<br />
Luminoso låg helt fridfullt på sängen i sitt rum och läste<br />
en ytterst intressant stentavla om harjaktens historia<br />
när lugnet plötsligt bröts av ett våldsamt bankande på<br />
dörren. Vargen flög rakt upp i luften som om han fått ett armborst<br />
i rumpan, och när han landade i sängen ramlade stentavlan<br />
ned på golvet. Turligt nog sprack den inte. Luminoso<br />
sprang till dörren och slet upp den, och där stod Wolf i ett<br />
tillstånd som Luminoso aldrig hade sett honom i. Wolf flåsade<br />
med öppen käft, tungan hängde ut, blicken var stirrig, pälsen<br />
tovig och kroppen hopsjunken.<br />
”Vad i tusen glödheta varulvar är det som har hänt?” utbrast<br />
Luminoso.<br />
”Får jag komma in?” slängde Wolf blixtsnabbt ur sig, ungefär<br />
som om han vore jagad av en flock hungriga rovdjur.<br />
”Ja det är klart”, sa Luminoso och kastade en orolig blick<br />
bakom sin vän, dock utan att se några hungriga rovdjur. En<br />
sekund senare befann sig Wolf inne i rummet på en av pinnstolarna,<br />
och Luminoso stängde dörren.<br />
”Vad är det som har hänt, Wolf?”<br />
”Uhhhhhhhh”, lät det om Wolf, som flämtande halvlåg i<br />
stolen med bakbenen skrevande, frambenen hängande slappt<br />
237
ned från axlarna och huvudet bakåtlutat så nosen pekade mot<br />
taket.<br />
”Har du sett ett spöke?” Luminoso lät skärrad.<br />
”Värre!”<br />
”En varulv?”<br />
”Nä.”<br />
”Vad är det då?”<br />
”Kvällsmurvla”, flämtade Wolf.<br />
”Jaså bara hon. Har hon hoppat av nånting nu igen?”<br />
”Värre.”<br />
”Men säg då, för tusen bestar, vad har hon gjort?”<br />
”Hon ligger med Edelvita.”<br />
”VA?”<br />
”Du hörde.”<br />
Luminoso bara stirrade framför sig med vidöppen käft. Det<br />
blev tyst en stund, förutom flämtandet från Wolf.<br />
”Det var som attan!” Han sa det långsamt och med betoning<br />
på varje stavelse. ”Då förstår jag att du är i chock.”<br />
Wolf nickade. ”Mjöd, jag behöver mjöd. Har du nån hemma?”<br />
Luminoso såg fundersam ut, för han brukade ju inte dricka<br />
starkt på rummet och förvarade inget där heller. Men nu var<br />
det en gång för alla så att han var en mycket bra kompis.<br />
”Klart jag fixar mjöd åt dig. Stanna här.”<br />
Luminoso lämnade rummet, och medan Wolf väntade tittade<br />
han drömmande in i den brinnande facklan på väggen<br />
ovanför skrivbordet. En helt vanlig fackla den här gången.<br />
Det tog inte lång tid innan Luminoso var tillbaka med två sejdlar<br />
av trä och en hel hink mjöd. Jäpp, du läste rätt – en hel hink.<br />
När Wolf upptäckte det såg han ut som om hans livsandar<br />
började överväga att återvända. ”Åh tack snälla du, precis vad<br />
jag behöver!”<br />
Luminoso gav Wolf den ena sejdeln och började fylla den,<br />
vilket var lite svårt eftersom hinken var stor och saknade pip.<br />
När sejdeln blivit halvfull kunde Wolf inte hålla sig längre,<br />
utan drog undan den, och det rann fortfarande ur hinken när<br />
vargen började dricka. Luminoso såg lite konstig ut men sa<br />
inget. Han tittade på Wolf, som inte nöjde sig med en normal<br />
238
klunk, utan bara fortsatte och fortsatte och fortsatte tills det<br />
var slut. Luminoso hade aldrig sett sin kompis – eller någon<br />
annan heller för den delen – dricka på det viset.<br />
”Ahhhhhh”, sa Wolf, ”vid alla fullmånar, det var den bästa<br />
mjöd jag någonsin druckit”! Han höll fram sejdeln för att få<br />
påfyllning.<br />
Luminoso, som inte ens hade hunnit fylla sin egen sejdel,<br />
fyllde nu bägge. Wolf grabbade genast sin, och började återigen<br />
tömma den i ett enda, utdraget svep.<br />
Medan Wolf kolkade i sig tittade Luminoso på honom med<br />
konstig blick, men sa inget nu heller. Luminoso tog en klunk<br />
mjöd själv – en normal – och när Wolf satte ned sin sejdel<br />
fyllde Luminoso den för tredje gången.<br />
Den här gången drack Wolf bara hälften, varpå han torkade<br />
sig om käften med frambenet och satte ned sejdeln med en duns.<br />
”Åh fyy för alla förylade månbestar”, sa Wolf väldigt högt<br />
med en släpighet man inte brukade höra hos honom.<br />
”Det var en riktig käftsmäll du åkte på”, sa Luminoso. ”Jag<br />
förstår att du är knäckt.”<br />
”Knäckt som en rutten ek i höststorm.”<br />
”Hur fick du reda på det? Var det nån som skvallrade?”<br />
”Såg det själv.”<br />
”VA?”<br />
”Jäpp.”<br />
Luminoso tog en klunk mjöd. ”Stackars dig”, sa han långsamt<br />
och med stor inlevelse. ”Det är som om jag hade hittat<br />
Vanja i säng med – ja Kvällsmurvla kanske. Medan vi var ihop<br />
alltså. Jag skulle också blivit helt knäckt.”<br />
Wolf nickade. ”Och vi... ja du vet... vi som skulle gifta oss!”<br />
”Jag vet. Det är hemskt.”<br />
”Jag trodde hon älskade mig!”<br />
Luminoso nickade.<br />
Wolf tog sejdeln och drack ett par stora klunkar. ”Det är<br />
baaara skit”, sa han sådär högt igen. ”Med aaaaltihop.”<br />
”Ja du, det ligger mycket i det”, sa Luminoso filosofiskt och<br />
tog en klunk han också. ”Vet du, när Vanja lämnade mig kände<br />
jag att jag inte hade nåt att leva för längre.”<br />
239
Wolf gav upp ett plötsligt fnysskratt som tog slut lika snabbt<br />
som det börjat. ”Iiiingen tik, iiiingen gråt – kommer du ihåg?”<br />
Luminoso skrattade till och nickade.<br />
”Nu ska’ru få höra”, sa Wolf och såg konstig ut.<br />
”Vadå?”<br />
Wolf svarade inte.<br />
Luminoso lutade sig fram. ”Vad är det, Wolf?”<br />
Wolf hade plötsligt nosen upp mot taket, och det tog några<br />
sekunder innan han hade samlat ihop sig.<br />
”Kvällsmurvla, det är inte det enda”, sa han.<br />
”Vad är det mer då?”<br />
”Muso.” Wolf såg ut som sju svåra år.<br />
”Vad är det med honom?”<br />
Wolf tittade på Luminoso med eld i ögonen och nästan<br />
skrek: ”De vill att jag ger honom till ugglorna!!!”<br />
”VA?”<br />
”Jag har två förylade dar på mig. Annars kommer en .... hick!<br />
.... formell avlivningsorder.”<br />
”Vilka säger det?”<br />
”Morgon guld. Rådet.”<br />
Wolf drack en låång klunk mjöd.<br />
”Men det är ju sjukt!” sa Luminoso. ”Du har ju haft Muso i<br />
massor av månvarv, och lärt honom en massa konster!”<br />
Wolf tittade konstigt på Luminoso i några sekunder, med<br />
lätt flackande blick. ”Så går det till på Klara Slott”, sa han lågt.<br />
”Ja, alltså, jag fattar verkligen att du är nedklubbad. Först<br />
Kvällsmurvla, och så Muso.”<br />
Wolf nickade med dyster min. Han tömde sin sejdel, spillde<br />
lite på sin bringa och torkade bort det med ena frambenet.<br />
Luminoso fyllde på. Wolf sänkte rösten, tittade sig omkring<br />
och sa:<br />
”Och det är inte det enda som är sjukt .... på det här ....”<br />
Luminoso väntade på vad som skulle komma, medan Wolf<br />
vinglade med den nyfyllda sejdeln på ett oroande sätt.<br />
”...FÖRYLADE slottet”, sa Wolf.<br />
Luminoso ryckte till och tittade lite oroligt på sin vän, som<br />
fortsatte långsamt och övertydligt:<br />
240
”Jag har aldrig sagt det här till nån. Inte en levande själ. Du<br />
håller väl tyst?”<br />
”Tyst som fullmånen!”<br />
”Bra”. Wolf gjorde tassen upp, höll den kvar uppe onaturligt<br />
länge, vinglade lite med huvudet, och fortsatte sedan: ”Kommer<br />
du ihåg .... att jag sa igår att ... att Rådet i princip alltid<br />
har rätt?”<br />
Luminoso nickade.<br />
Wolf skrattade högt, men tystnade nästan genast, och sänkte<br />
rösten till en viskning:<br />
”Jag ljög som en förylad liten igelkott med nässelfeber, fattar’u?<br />
Det är SKIT med Rådet och med hela det här förylade<br />
vargsamhället.” Wolf svajade konstigt med huvudet medan<br />
han tittade stirrigt på sin kompis, varpå han tog en klunk från<br />
sin sejdel. Luminoso böjde sig fram mot Wolf och viskade:<br />
”Jag håller med dig. Har tänkt det länge.”<br />
”Åh vad schöönt å höra”, sa Wolf högt, varpå han ryckte till,<br />
tittade sig omkring och återgick till att viska: ”Jag var lite rädd<br />
för att .... hick! .... du skulle bli förfärad.”<br />
”Inte jag inte. Men jag måste säga att jag är förvånad över<br />
att höra det från dig.”<br />
”Jag vet. Ekollonet har fallit så föryyyylat långt från eken,<br />
visst? Alltså, jag fattar inte var farsgubben fick sina idéer ifrån.”<br />
Luminoso valde att inte kommentera det uttalandet. Wolf<br />
fortsatte viska, medan han vickade kraftigt fram och tillbaka<br />
på sejdeln som han hade i knäet. Luminoso kunde inte låta bli<br />
att följa den med blicken.<br />
”Vi vargar har en förylad förmåga att få för oss saker, hur<br />
knäppa grejer som helst, och sen måste alla hålla med. Luminoso,<br />
du är min kompis, alltså. Säg mig...” Wolf kom av sig.<br />
”Säg mig en sanning. Har jag rätt?”<br />
Luminoso nickade. ”Visst har du rätt”, viskade han tillbaka.<br />
”Jag tror inte ett smack på det där om simning, till exempel.<br />
Och när det gäller...”<br />
Det hördes steg i gången utanför, och Luminso slutade<br />
tvärt. Båda djur tittade på varandra under tystnad medan<br />
stegen växte i styrka. Wolfs vinglande med mjödsejden blev<br />
241
allt kraftigare, och en skvätt rann ned på hans lår, vilket fick<br />
honom att rycka till. Där utanför började stegen avta, men<br />
vargarna satt och lyssnade i ytterligare en halv minut eller så<br />
innan Wolf vågade öppna munnnen:<br />
”Jag säger bara: gödsel”. Han fnyste och himlade med ögonen.<br />
”Jag har aaaldrig trott på det där med gödsel, alltså”,<br />
viskade han. ”En riktig skitidé.”<br />
Luminoso skrattade till.<br />
”Och pälsfärgen.... pälsfärgen.... den ska vi bara inte snacka<br />
om”, viskade Wolf.<br />
”Håller med!”<br />
”Alltså, hör här, va. Vad säger du om...” Wolf kom av sig,<br />
samlade sig en stund, och fortsatte: ”Jo den där undersökningen...<br />
97 procent, va. Verkar ju helt RUBBAT. Kan för tusen<br />
varulvar inte vara möjligt.”<br />
Luminoso reste sig upp och fyllde på sin egen sejdel, varpå<br />
han tog en stor klunk innan han svarade.<br />
”Du, jag ska säga dig att jag blev misstänksam från första<br />
stund när jag hörde det där. Känns som om det ligger en hyena<br />
begravd där. Ugglorna måste ha mixtrat med siffrorna.”<br />
”Det brukar de göra, de förylade musätarna.”<br />
”Och nu tycker de fjäderfäna att vi grå djur andas för mycket<br />
också”, viskade Luminoso.<br />
Wolf fnyste. ”Nu ska jag bättra mig!” Han drog ett djupt<br />
andetag och höll andan med ena tassen för näsborrarna.<br />
Luminoso skrattade, och Wolf återupptog andningen.<br />
Det blev tyst en liten stund, och båda djur drack av mjöden.<br />
Wolf fick för mycket i sig så han satte i halsen, varpå det<br />
sprutade mjöd över hans ben och han började hosta. Det tog<br />
en liten stund innan attacken var över.<br />
”Och nu det här med husdjur”, viskade Wolf. ”Vad ääär<br />
det för dårskap? Man har alltid haft husdjur”. Wolf tittade på<br />
Luminoso med vinglig blick, och fortsatte: ”Men sen sitter<br />
fem inkrökta idioter i löjliga peruker .... hick! .... och röstar och<br />
plötsligt är det fult att ha husdjur.”<br />
”Jag vet. Det är sjukt. Men varför accepterar vi de här vansinniga<br />
idéerna utan att säga ifrån? Och varför ska vi trycka ned<br />
242
dem i halsen på getterna och andra djur där ute? Varför får man<br />
bara ha en enda åsikt i varje fråga här i Eklandet? Kan du fatta?”<br />
”Går inte att fatta. Kollektivt vansinne. En förylad masspsykos.”<br />
”Ja masspsykos. Och så helt vanlig rädsla. Rädsla och grupptryck.”<br />
”STOPP!” ropade Wolf och flög upp ur stolen.<br />
Luminoso ryckte till. ”Schhhhhh”, sa han, och tittade<br />
skrämd på sin vän. Wolf stod och vinglade, samtidigt som han<br />
gjorde arga miner. Han satte sig på stolen igen, lite klumpigt<br />
så den vickade till. Wolf fortsatte, nu viskande:<br />
”Nån borde ropa stopp! Dra i nödbromsen liksom. Vet du<br />
vad? När jag var liten, alltså....” Han kom av sig. ”Jo, alltså, jag<br />
älskade en saga som en svart pedagogvarg i Krubban brukade<br />
läsa. ‘Vargkungens nya päls’, har du ... har du hört den?”<br />
”Nä, berätta.”<br />
Wolf gick över till normal samtalston. ”Jo, förstår’u, en<br />
föryyylat rik vargkung i nåt land låångt borta blev ilurad av<br />
några kringvandrande varulvar att de kunde förtrolla hans päls<br />
så den förvandlades till guld. Päls av äääkta guld. Men varulvarna<br />
sa att inga som var korkade kunde se att det var guld,<br />
bara de smarta. Hänger du med?”<br />
”Javisst!”<br />
”Har du mer mjöööd?”<br />
”Nä det är slut.” Luminoso ljög.<br />
”Uhhhhh.” Wolf såg sur ut. ”Mjöööd. Måste ha mer<br />
mjöööd.”<br />
”Lugn, kompis. Berätta mer!”<br />
Wolf gjorde ett försök att pressa ut ytterligare någon droppe<br />
ur sejdeln, varpå han satte ned den och började berätta. Han<br />
använde stora gester och miner.<br />
”Alltså, de där varulvarna låtsades förstås bara att de kunde<br />
trolla, det var ett knep, fattar’u? För att lura till sig belöningar<br />
och god mat och mjöd och sånt, men vargkungen, vet du, han<br />
vågade inte erkänna att han inte såg något guld för då skulle<br />
han avslöja sig som korkad. Haha. Så han låtsades att han fått<br />
guldpäls och .... hick! .... att han var JÄTTE-lycklig för det.<br />
Och alla FÖRYLADE IDIOTER i hovet tänkte likadant. De<br />
243
vågade inte berätta vad de såg, alltså, så alla fina hovvargar och<br />
hovtikar och hovnarrar gick omkring och låtsades att kungens<br />
FUUULA, luggslitna ragg var av ÄÄÄKTA guld.”<br />
”Haha, vilka förtorkade dårar!” skrattade Luminoso.<br />
”Ja, men vänta, kompis, det kommer mer. Till slut var det en<br />
liiiten vargunge...” Wolf visade med tassen hur hög över golvet<br />
vargungen var. ”Jag tror han var son till vargkungens betjänt,<br />
och han alltså, vet du vad han sa Luminoso? Vet du vad han<br />
sa sa med hög röst inför hela det förylade hovet?”<br />
Luminoso skadade på huvudet.<br />
”Jo han sa ‘Men hans päls är ju inte av guld’, sa han.” Wolf<br />
började skratta. ”Och vet du vad som hände då?” Wolf gjorde<br />
en min som utstrålade stor förväntan.<br />
”Ungen blev upphängd i närmsta träd?”<br />
”Näää! Nu ska’ru få höra, Luminoso, nu ska’ru få höra! En<br />
efter en sa dom andra i hovet att ungen hade RÄTT.” Wolf<br />
skrek ut det sista ordet, och Luminoso hoppade till. ”Pälsen<br />
var ju faktiskt inte av guld, sa dom. Och snart .... hick! .... sa<br />
alla i hela slottet det.”<br />
”Förylat bra saga”, sa Luminoso och nickade tankfullt. Sedan<br />
sänkte han rösten till en viskning. ”Men vet du vad? Så<br />
hade sagan inte slutat om den hade utspelat sig här på Klara.”<br />
Wolf körde fram huvudet och såg väldigt nyfiken ut. ”Hur<br />
... hur hade den slutat då?”<br />
”Jo, då hade ungen blivit sliten i stycken av Twita och Tweta,<br />
och köttstyckena skulle ha spikats upp på matsalsväggen som<br />
en varning för andra, och efter det skulle ingen någonsin mer<br />
våga säga några jobbiga sanningar.”<br />
Wolf såg fascinerad ut, tänkte en liten stund och började<br />
sedan nicka. ”Baske mig, du har såå rätt, kompis. Så hade det<br />
slutat här.”<br />
”Vet du vad?” viskade Luminoso. ”Det är alltid lättast att<br />
flyta med strömmen.”<br />
”Jaaa, öhhhh, tänk, bara få uppskattning heeela tiden, alla<br />
håller med, jämt.” Wolf tänkte i några sekunder, och fortsatte<br />
viska: ”Men du – gå ut till en å i skogen så ser du att bara döda<br />
fiskar flyter med strömmen.”<br />
244
Det blev tyst en stund, och båda djur tittade tankfullt framför<br />
sig.<br />
”Vet du vad”, sa Wolf högt. ”Jag har varit som en förylad<br />
död fisk, alltså. Jag skäms som en liten utter.”<br />
”Jag med”, viskade Luminoso tillbaka. ”Jag skäms också<br />
som en liten utter.”<br />
Wolf tittade sig omkring med öppna käftar och något desperat<br />
i blicken. ”Har du verkligen inte ... hick! .... mer mjöd?”<br />
Medan Tvivlargetterna åt middag i Majorens hydda kom en<br />
konversation igång. Av naturliga skäl fördes den viskande, precis<br />
som när Wolf och Luminoso utbytte förtroenden. Eklandet<br />
hade ju blivit ett land där rädslan tvingade fritänkare in i<br />
viskningarnas skuggvärld.<br />
”Har ni sett gråhatet i den vidriga krönikan som den där<br />
förhornade köttätaren Wolf har klämt ur sig?” viskade en grå<br />
bock som hade osedvanligt tovig ragg.<br />
”Ja fy i farmors skägg”, viskade Georgina. ”Hur kan han?<br />
Han som själv är grå?”<br />
”Han vill inte leva längre, skriver han, bara för att han är<br />
grå.” Den grå bocken skakade på huvudet.<br />
”Hur kan han hata sin egen färg? Det är ju självskadebeteende!”<br />
viskade Georgina.<br />
”Ja, h...h...hatar han sig själv d...d...då?” undrade Oliver.<br />
”Det har jag också funderat på”, viskade den svarta tjejgeten<br />
med ätstörningar. ”De måste ju göra det, grå djur som sprider gråhat.<br />
Hata sig själva. Det måste vara väldigt kämpigt att leva med.”<br />
”Klart rubbat. Måste finnas nåt avancerat ord för en sån psykisk<br />
störning”, viskade den grå bocken och tog en tugga av sin bal.<br />
”Eller också försöker de bara plocka poäng. Försöker bli<br />
accepterade genom att göra ned sig själva”, viskade hon med<br />
ätstörningar.<br />
”Men då är det ju bättre att ändra på det sjuka”, viskade<br />
Georgina. ”Särbehandling på grund av pälsfärg – det är väl<br />
själva definitionen på pälsism?”<br />
245
Den grå bocken tittade på henne. ”Ja, jag undrar varför inte<br />
korna tar itu med det”, viskade han. ”De har ju till och med<br />
en pälsfärgsmunister. Borde inte hennes första och viktigaste<br />
uppgift vara att få ett slut på pälsismen?”<br />
Spridda fnysanden hördes i hyddan.<br />
”Jag tror inte den där pälsfärgsmunistern tänker så”, viskade<br />
Majoren. ”Nu ska hon visst starta nån slags kritiska gråhetsstudier,<br />
såg jag. Mera gråhat låter det som.”<br />
Alla tittade på honom. Majoren fortsatte:<br />
”Men det är ju därför vi kämpar. För att kasta ut det sjuka<br />
ur Eklandet och återupprätta rättvisa, sanning, åsiktsfrihet<br />
och sunt förnuft.”<br />
De andra getterna tittade beundrande på Majoren. En vit<br />
tantget gjorde klöven upp, och strax hade alla följt hennes<br />
exempel.<br />
”Bräääääääk!” hördes det plötsligt, och det verkade komma<br />
från alldeles utanför hyddan.<br />
Alla stelnade till. Majoren såg orolig ut, och det gjorde de<br />
andra getterna också. En äldre bock kastade sig på magen och<br />
dolde huvudet under frambenen. Man såg på den vickande<br />
svansen att han var väldigt nervös. Georgina tänkte: Oh nej,<br />
nu kommer de!<br />
”Bräääääääk!” hördes det igen.<br />
Då brast Majoren ut i ett stort leende. ”Bara ett dassbesök!<br />
Vem avlöser tjänstgörande vaktget?”<br />
Den vita tantgeten anmälde sig, reste sig och gick ut.<br />
”Hur gick det förresten hos rävarna, Georgina?” viskade<br />
Majoren. ”Ger de ut våra stentavlor?”<br />
Georgina gjorde en grimas. ”Jag blev nästan utkastad.”<br />
Det hördes några fnysningar igen.<br />
”Det finns inget att hämta där”, sa en grå tantget, dock<br />
inte viskande utan med hög röst. ”De ger bara ut sånt som<br />
vargarna gillar.”<br />
”Schhhhhhh”, sa geten med ätstörningar irriterat, samtidigt<br />
som Majoren flög upp, sprang fram till dörren, öppnade och<br />
tittade ut. Efter några sekunder stängde han dörren igen och<br />
återvände till gruppen.<br />
246
”Det var tråkigt att höra, Georgina”, viskade han. ”Men jag<br />
kan inte säga att jag är förvånad.”<br />
”Jag har hört att man kan köpa ett hugg-din-egen-stentavlapaket<br />
och göra stentavlor själv”, viskade en vit, senig gammelbock.<br />
”Då kan man skita i de stinkande grytgrävarna.”<br />
”Men oj, vad intressant!” viskade den grå bocken. ”Ett sånt<br />
skulle jag kunna tänka mig att köpa. Hur många kastanjer<br />
kostar de?”<br />
”Det är ingen idé”, viskade ätstörningsgeten. ”Vargarna säger<br />
att sådana stentavlor inte räknas. De propagerar allt de kan<br />
för att ingen ska läsa något annat än HAR-märkta stentavlor.”<br />
”Vad är det?” viskade bocken.<br />
”Huggen Av Rävar. Man kan få fel intryck av saker och ting<br />
om man läser icke HAR-märkta stentavlor, säger vargarna.<br />
Nån varg skrev att det kanske måste till ett förbud mot huggdin-egen-stentavla-paket.”<br />
”Oh fy för alla förhornade torrbockar!”<br />
Det blev en paus i diskussionen. Majoren vände sig till Georgina<br />
och viskade:<br />
”Förresten, jag tror minsann jag har glömt någonting.” Han<br />
plockade bland sakerna i sin kista och fick fram något. ”Varsågod!”<br />
Det var Georginas röda rosett, och den var helt ren.<br />
Georgina sken upp. ”Åh tack, snälla Majoren!” Hon tittade<br />
noga på sin rosett. ”Den är ju som ny! Åh vad det var snällt<br />
av Majoren”, viskade hon, och började snabbt knyta rosetten i<br />
skägget. Majoren log stort.<br />
Nu var minihöbalarna slut och Tvivlargetterna mätta, så<br />
Majoren kunde inleda det formella mötet. Man märkte hur<br />
han ställde om. Plötsligt var han inte så gemytlig längre, utan<br />
spänd och koncentrerad, kort och rakt på sak.<br />
Kvällens första uppgift var att producera själva Skylten. Majoren<br />
tog fram de granstörar som låg undanstoppade i hyddan,<br />
och getterna hjälptes åt att binda ihop dessa till en rektangulär<br />
ram. Det blev ont om plats eftersom ramen var så stor, och några<br />
säckar måste flyttas. Sedan fäste getterna brädor på ramen<br />
så att en skrivyta skapades. Den blev inte riktigt jämn, men<br />
det var ju bara en provisorisk Skylt.<br />
247
Sedan skulle det bestämmas vad det skulle stå på Skylten.<br />
Den första dagens artiklar hade ju ett enormt symbolvärde.<br />
Diskussionen gick fram och tillbaka, och en del mycket bra<br />
förslag blandades med lite mera naiva tankar. Alla tvivlargetter<br />
var inte nobelpristagarämnen. Majoren styrde upp diskussionen<br />
när så behövdes, och efter nästan två timmar landade det<br />
hela i följande:<br />
Överst på Skylten skulle det vara en permanent text som<br />
presenterade själva Skylten, och den skulle vara ”Getternas<br />
egen Skylt”. En ung bock ville absolut att Skylten skulle heta<br />
’Mot-Bräket’ istället, för han menade att den utgjorde getternas<br />
motargumentation gentemot vargarna. Bocken tyckte<br />
‘Mot-Bräket’ var väldigt fyndigt, och fick medhåll av en senig<br />
grå tantget. De flesta tvivlargetter tyckte dock att det var långsökt<br />
och svårt att förstå.<br />
Dessutom, menade Majoren, var det inte smart att huvudsakligen<br />
definiera sin egen information som någonting som<br />
var ”mot” något annat – i det här fallet vargarnas information<br />
– för då erkände man indirekt att det där andra var det naturliga<br />
förstahandsalternativet. Och varför skulle man bjuda sina<br />
motståndare på det? undrade Majoren.<br />
”Nej, låt vår Sanningsskylt vara normen, så kan vargarna<br />
gott vara normbrytande och kalla sina Skyltar för ’Mot-Ylet’<br />
om de vill”, viskade han, vilket föranledde några kvävda skratt.<br />
Och så blev det.<br />
Den första dagens nyheter på Skylten skulle inledas med<br />
en text med rubriken ”Vargarna hittar på och sprider myter”.<br />
Andrastoryn skulle vara ”Vi hungrar i onödan – gödsel är<br />
ofarligt!” Tredjestoryn fick bli ”Inget fel på grå djur – bekämpa<br />
pälsism”. Fjärdestoryn beslutades bli ”Vargarna tystar ned viktiga<br />
frågor”, och femtestoryn blev ”Vargarna ljuger om simning<br />
– det är helt ofarligt”. Längst ned på Skylten skulle det stå: ”Vi<br />
behöver skydd mot vargattacker – gå med i getborgargardet!”<br />
Det där med getborgargardet var viktigt. Det gällde att<br />
snabbt skaffa sig ett skydd mot de vargattacker som kunde<br />
förutses, och Tvivlargetterna själva var alldeles för få för att<br />
kunna stå för det. Oliver kom med en väldigt bra idé för hur<br />
248
saken skulle fixas: När getterna hade läst artiklarna på Skylten<br />
nästa dag, och förstått vad som stod på spel, skulle ett antal<br />
tvivlargetter diskret gå omkring bland getterna på torget och<br />
rekrytera medlemmar till getborgargardet. Det beslutades att<br />
så skulle ske.<br />
Sedan var det dags att skriva själva texterna.<br />
”Vem börjar?” viskade Majoren.<br />
Den svarta med ätstörningar viftade genast med ena frambenet.<br />
”Jag, jag!” Hon tog snabbt en krita ur den lilla träask<br />
som Majoren ställt fram, och skulle börja skriva när Majoren<br />
avbröt henne.<br />
”Stopp, stopp”, viskade han aningen upptaggat. ”Tänk på<br />
din säkerhet. Vargarna kan känna igen din handstil.”<br />
Ätstörningsgeten såg förvånad ut. Majoren fortsatte:<br />
”Du måste använda anonymisering. Skriv med vänster klöv.<br />
Då kan bestarna inte spåra dig.”<br />
”T...T...Tur att vi har Majoren”, viskade Oliver.<br />
249
250
17.<br />
Tärningen<br />
är kastad<br />
klockan var runt halv två på natten när Georgina vaknade<br />
av att någon ruskade om henne. Först undrade hon vad<br />
det hade tagit åt Boxer, men snart var hon mentalt tillbaka<br />
i verkligheten. Det small till av nervositet. Det var dags.<br />
Innan hon somnat hade hon kaxigt sagt till sig själv att hon<br />
inte var rädd. Det kändes dock avlägset nu – för rädd var precis<br />
vad hon var. Riktigt ordentligt rädd.<br />
Hon var inte rädd för döden, för det brukar inte getter vara.<br />
Men det som eventuellt kunde komma före döden var en helt<br />
annan sak. Hon var rädd för att bli attackerad av vargar, rädd<br />
för att få ben avbitna, rädd för smärtan, rädd för en plågsam<br />
död liggande sönderbiten i en pöl av blod.<br />
Ett efter ett satte sig djuren upp i den trånga hyddan, gäspade<br />
stort och blinkade yrvaket. Det hade bara blivit några<br />
timmars sömn. Luften var extremt dålig, och ifall getlukt hade<br />
varit en eldfängd gas hade explosionen varit ett faktum när<br />
Majoren tände fotogenlampan. Han ställde sig på bakbenen<br />
och hängde lampan högst upp i hyddans mitt. Därefter började<br />
han pyssla med en säck. Georgina och flera andra getter<br />
slickade sig gäspande om pälsen.<br />
Efter en liten stund var det briefing. Majoren berättade viskande<br />
hur nattens operation skulle gå till, och han var mycket<br />
251
utförlig i sina instruktioner. Sedan avslutade han med: ”Några<br />
frågor?”<br />
Ingen get sa någonting.<br />
”Då så. Mina bockar och tjejgetter! Vi har pratandet bakom<br />
oss. Dags för görandet. Som ni vet är det här inte någon riskfri<br />
verksamhet, för våra motståndare skyr inga medel.”<br />
Majoren gjorde en paus.<br />
”Om någon vill dra sig ur är det dags att säga till nu.”<br />
Tvivlargetterna satt i en ring runt hyddans vägg, och deras<br />
ledare lät långsamt blicken gå från djur till djur. Alla mötte hans<br />
blick med stolthet, och ingen sa någonting. Majoren viskade:<br />
”Ärade getter! För två tusen år sedan var det stoltaste man<br />
kunde säga: ‘Jag är en romare’. Idag, i Klövköping, kan de<br />
stoltaste säga: ‘Jag är en tvivlarget!’.” De sista orden sa han med<br />
betoning på varje stavelse.<br />
Majoren placerade sig vid dörren, där han anonymiserade en<br />
get i taget innan de gick ut. Det var ännu en av hans försiktighetsåtgärder,<br />
för att eventuella vargspioner inte skulle kunna<br />
identifiera tvivlargetter och sätta in repressalier senare. Majoren<br />
hade en stor säck med mjöl intill sig, och med den mjölade han in<br />
varje get från horn till klöv så alla blev precis lika vita. Även de vita<br />
getterna mjölades in för att inga nyansskillnader skulle uppstå.<br />
Sedan drog Majoren fram en svart rånarluva för varje get ur<br />
en annan säck, och trädde luvan över getens huvud. Den hade<br />
hål för mun, ögon, öron och horn, men täckte i övrigt hela huvudet.<br />
Inklusive skäggrosett, i förekommande fall. Luvan var<br />
sydd efter mönster från den framlidne Rånargetens efterlämnade<br />
rånarluva. Originalet hängde på Getmuséet i Svansinge.<br />
Resultatet av processen blev att alla tvivlargetter som kom<br />
ut ur hyddan såg i stort sett likadana ut. Det som kunde skilja<br />
dem åt en aning var höjd och bredd, liksom hornens längd,<br />
tjocklek och krökning.<br />
Georgina blev en av de första att genomgå anonymiseringsprocessen.<br />
”Jag är väldigt glad över att du anslöt dig till oss”, viskade<br />
Majoren medan han spred mjöl över henne. När det var dags<br />
för luvan fick han lite problem med hornen.<br />
252
”Böj huvudet lite, är du snäll!” viskade han.<br />
Hon gjorde det, Majoren fortsatte att dra lite här och där i<br />
rånarluvan, och till slut stack båda horn ut där de skulle.<br />
”Nu gäller det, Georgina. Tärningen är kastad!”<br />
Rånarluvan täckte tyvärr lite av ögonen, så Georgina var<br />
tvungen att vrida en aning på huvudet för att kunna se Majoren.<br />
Då såg hon att han hade en min som hon aldrig sett på<br />
honom förut. Allvarlig, högtidlig. Och så såg hon att han hade<br />
lyft höger framben upp mot ansiktet – Majoren gjorde honnör.<br />
Georgina förstod dock inte det. Dels var hon för ung för att<br />
ha varit med när Eklandet hade allmän värjplikt, dels hade hon<br />
ändå sluppit värjplikten eftersom det ju bara var svarta djur<br />
som tvingades vara med i den. Om någon hade haft möjlighet<br />
att studera Majoren riktigt nära hade den geten kunnat se en<br />
tår leta sig ned från hans ena öga.<br />
Utanför var det förstås mörkt, men inte beckmörkt, eftersom<br />
det kom månsken genom ett glest molntäcke. Det var<br />
synd, för totalt mörker hade varit säkrare, tänkte Georgina.<br />
Hon tittade sig omkring, men kunde inte se några tecken på<br />
liv, förutom en lysande eldfluga som irrade runt och en fladdermus<br />
som i total tystnad flög fram och tillbaka på jakt efter<br />
insekter.<br />
En efter en kom tvivlargetterna ut ur hyddan och ställde sig<br />
att vänta, och den lilla gruppen växte. Till en början var det<br />
ingen som sa något alls. Georginas mörkerseende blev successivt<br />
bättre, och hon började få en överblick över omgivningen.<br />
Det var idel toppiga, kåtformade hyddor åt alla håll, och så<br />
de lite lägre höförråden däremellan. Ganska nära getskocken<br />
gick en liten gata – det var nog där Skylten skulle bäras fram,<br />
tänkte hon. Georgina såg inga tecken på fara. Det var helt tyst.<br />
”Det är du som är Georgina, va?” viskade den get som stod<br />
till höger om henne.<br />
”Javisst.” Hon började genast fundera på vem det var – alla<br />
var ju vitmjölade och rånarluveförsedda. Det hördes på rösten<br />
att det var en tjejget, och hon lät ganska ung.<br />
”Hur såg du att det var jag, förresten?” fortsatte Georgina.<br />
”Vet inte. Nåt med kroppsspråket kanske.”<br />
253
”Jaha. Vad heter du?”<br />
”Nicole.”<br />
Georgina granskade tjejgeten och jämförde rösten med de<br />
röster hon hört i hyddan, och blev alltmer övertygad om att<br />
det var geten med ätstörningar. Helt säker var Georgina dock<br />
inte, för hur pass välgödd en get är ser man bäst framifrån eller<br />
bakifrån, och hon såg den här geten från sidan.<br />
”Jag har tänkt på en sak”, viskade Nicole. ”Många skulle<br />
nog tycka att vi är galna som gör det här.”<br />
Georgina nickade. ”Visst. Fråga min bror. Han är färdig<br />
att explodera.”<br />
Ljudet av ett kvävt skratt hördes från Nicole. Sedan viskade<br />
hon:<br />
”Ja, det vore ju så förhornat bekvämt att bara fortsätta sköta<br />
sitt eget, hålla en låg profil och strunta i vad som är rätt och<br />
fel. Låta andra ta kampen, om det nu ska kämpas över huvud<br />
taget.” Hon funderade lite och vände huvudet mot Georgina.<br />
”Men vet du vad?”<br />
Georgina skakade på huvudet.<br />
”Jag vill kunna se mig själv i en vattenpöl utan att skämmas.<br />
Om alla getter tänker att ‘nån annan får göra det’ så blir det ju<br />
aldrig någon förändring!”<br />
Nicole nickade ivrigt. ”Vi riskerar livet i natt”, viskade hon.<br />
”Men om jag inte lever när solen går upp så vet jag i alla fall<br />
att jag dog i kampen för det som är rätt.”<br />
Georgina smälte hennes ord. ”Ja, bättre att dö för någonting<br />
än att leva för ingenting.”<br />
Majoren dök upp i hyddans dörröppning och vinkade till<br />
sig Georgina och Nicole. Han viskade: ”Kan ni hjälpa till<br />
här?”<br />
Det gällde Skylten. Jag vet inte om du har funderat på hur<br />
getterna skulle få ut den där stora tingesten ur hyddan, mot<br />
bakgrund av att den ju var mycket bredare än dörröppningen.<br />
Men Majoren hade det, och det är ju vad som räknas. Han<br />
hade skapat en mycket låg men bred öppning längs marken<br />
som han sedan täckt med torkat gräs så den inte skulls synas,<br />
och genom den baxades nu Tvivlargetternas stolthet ut.<br />
254
Georgina kände sig hedrad över att få vara en av de tre getter<br />
som drog ut denna symbol för sanning och åsiktsfrihet. När<br />
hela Skylten var ute slöt fler getter upp. Sex stycken delade på<br />
bärandets börda – en get i varje hörn och en på vardera långsida.<br />
Georgina tog ett av de främre hörnen.<br />
Skylten vilade på djurens horn, något som möjliggjordes av<br />
det lyckliga faktum att getters horn är bakåtsvepta, vilket gör<br />
det möjligt att lägga något horisontellt ovanpå. Lyckliga och<br />
lyckliga, förresten. Vid Skyltbärande är det förvisso till stor<br />
nytta, men vid strid mot vargar hade det definitivt varit bättre<br />
med uppåtstående eller framåtriktade horn.<br />
Resten av Tvivlargetterna, de tillfälliga beskyddargetterna,<br />
höll sig i en ring runt omkring Skylten och bärargetterna, helt i<br />
enlighet med de instruktioner de fått. Majoren delade ut högafflar<br />
till dem. ”Ni blir början på vårt getborgargarde”, viskade han.<br />
Beskyddargetterna tog ovant varsin högaffel på tvären i<br />
munnen, och därmed blev de väldigt breda och klumpiga.<br />
Det hade sannerligen inte skadat med lite träning i hur man<br />
hanterar högafflar när man blir attackerad av vargar, men någon<br />
sådan hade inte hunnits med.<br />
Där stod nu alla Tvivlargetterna helt stilla i mörkret och<br />
tittade på Majoren. Tagen av stundens allvar drog han ut på det<br />
innan han högtidligt lyfte ena frambenet och pekade framåt.<br />
Det var marschordern.<br />
Långsamt började den märkliga processionen röra sig framåt<br />
mellan hyddorna. Jag vet inte om du någonsin har sett sex<br />
inmjölade getter med rånarluvor kryssa mellan en massa hyddor<br />
bärandes en stor Skylt på sina huvuden, omgivna av ännu<br />
fler inmjölade och rånarluveförsedda getter som har högafflar<br />
i munnen, men jag kan lova dig att det är en i högsta grad<br />
säregen syn.<br />
Majoren gick åtta till tio getlängder före de andra, långsamt,<br />
och han vred hela tiden blicken fram och tillbaka. Huvudet<br />
gick som på en åskådare på en tennismatch. Beskyddargetterna<br />
tittade också noga åt alla håll, dock inte bärargetterna, vilket<br />
berodde på Skyltens tyngd mot deras horn. Beskyddargetterna<br />
tittade efter hot. De tittade efter vargar.<br />
255
Stämningen var mycket spänd, och ingen sa någonting. I<br />
början var vissa passager mellan hyddorna mycket svåra att<br />
komma igenom eftersom det var så trångt, och två gånger var<br />
det nära att Skylten skrapade emot en hydda. Det hade varit<br />
allvarligt eftersom det hade kunnat väcka de getter som låg där<br />
inne och sov – ingen fick se Tvivlargetterna in action i detta<br />
farliga skede. Med hänsyn till manövrerandet var det faktiskt<br />
tur att partiellt månsken rådde – hade det varit becksvart är<br />
det en öppen fråga huruvida getterna hade kunnat baxa fram<br />
sin jättelast utan att åstadkomma buller.<br />
Efter några minuter kom de fram till en gata som de kunde<br />
följa, och då gick det lättare. Efter ytterligare några minuter<br />
var processionen framme vid torget. Georgina, som redan fått<br />
ont i nacken, tyckte att torget såg väldigt annorlunda ut nu<br />
jämfört med på dagen. Hon tittade och tänkte .... där hade<br />
snabbmatsgeten stått.... Men då, mitt på dagen, var det en<br />
annan värld. Vardag. Nu var det natt, mörkt, och Georgina var<br />
i krig. Så kändes det i alla fall. Ett krig för friheten.<br />
De sex bärargetterna började försiktigt sänka ned Skylten<br />
där den var tänkt att stå, lite vid sidan om torgets mitt, mellan<br />
brunnen och de omgivande hyddorna. Under den manövern<br />
hamnade Skylten aningen snett, och eftersom gethorn är hala<br />
började den förstås att glida, och när den väl börjat gled den<br />
bara mer och mer. Egentligen bör getter som bär Skyltar ha<br />
friktionshöjande hornöverdrag av gummi på sig, men så långt<br />
hade dessa djur inte tänkt, och det får man kanske ha en viss<br />
förståelse för. När allt kommer omkring så är ju – som vi redan<br />
har konstaterat – en get ändå bara en get.<br />
Hur som helst slutade det med att Skylten dråsade i marken<br />
med en krasch.<br />
”Nu är d...d....det ute med oss!” Oliver lät bestört.<br />
”Gick den sönder?” viskade en av beskyddargetterna.<br />
”Schhhh”, viskade Georgina åt båda. Hon stod blick stilla,<br />
lyssnade och spejade in i mörkret, vilket försvårades av att<br />
rånarluvan delvis skymde sikten. Detsamma gjorde resten av<br />
bärargetterna, medan beskyddargetterna, som fortfarande befann<br />
sig i en ring runt Skylten och bärargetterna, höjde sina<br />
256
högafflar. En av dem la ned sin högaffel på marken, tog ett<br />
bättre grepp med tänderna och lyfte upp den på nytt.<br />
Då hördes ett ljud. Det kom en bit bort ifrån, bakom några<br />
hyddor. Det var liksom ett knäppande, som bara kom en gång,<br />
men ganska högt. Allas ögon vändes åt det hållet. Majoren<br />
gjorde tecken åt de andra att vara tysta, vilket var överflödigt,<br />
och alla lyssnade intensivt. Georginas hjärta dunkade så hon<br />
var rädd att det skulle röja dem, och hon darrade. Hon var<br />
jätterädd.<br />
Beskyddargetterna visste vad de skulle göra om en varg gick<br />
till attack, för Majoren hade instruerat dem om det också. De<br />
skulle se till att komma på varsin sida om vargen och hota den<br />
med högafflarna samtidigt från båda sidor. Om besten fortsatte<br />
sitt anfall skulle de picka honom eller henne i sidan med<br />
sina vapen, dock utan att penetrera odjuret. Enbart vid fara för<br />
eget liv, eller andra getters liv, skulle de köra högafflarna med<br />
all kraft i sidan på vargen.<br />
Där stod nu Tvivlargetterna, Eklandets hopp, med bultande<br />
hjärtan och väntade på att bli slitna i stycken. Minut efter<br />
minut gick dock utan att något styckesslitande inträffade. Det<br />
enda som hände var att ännu en fladdermus gjorde upprepade<br />
vändor över torget, och att månen försvann bakom ett moln så<br />
det blev mörkare. Georgina led av att rånarluvan hade börjat<br />
klia alldeles förfärligt, och även om hon försökte stå emot på<br />
grund av den känsliga situationen kunde hon till slut inte låta<br />
bli att klia sig med sin ena framklöv, vilket dessvärre fick till<br />
följd att luvan gled så att betydligt mer av ögonen täcktes. Det<br />
blev en del klövmixtrande innan saken var ordnad.<br />
Efter kanske fem minuter tyckte Majoren att faran var över.<br />
Han gick fram till tre bärargetter, en i taget, och tecknade åt<br />
dem att följa med honom. De fyra djuren smög in bakom en<br />
av de hyddor som omgav torget, och de smög på tå, eller vad<br />
det nu heter när det gäller getter. Ljudlöst var det i alla fall.<br />
Det var smalt så de gick på rad. Majoren stannade bakom ett<br />
höförråd, där han ytterst försiktigt sparkade bort lite löst torkat<br />
gräs, och vips kunde man skymta något avlångt. Där bodde<br />
nämligen en tvivlarget, och han hade tidigare gömt två spett<br />
257
och två långa träpålar som han hade spetsat i ena änden. De<br />
fyra djuren tog varsitt föremål i munnen och förde dem till<br />
torget med en kombination av bärande och släpande.<br />
Georgina tog ett av spetten. Det var jättetungt, och det kalla<br />
stålet gjorde ont mot tänderna. Men det envisa djuret bet ihop,<br />
bokstavligen och bildligt, och släpade mödosamt spettet en bit<br />
i taget. Efter en hård kamp hade hon till slut lyckats flytta det<br />
ända bort till Skylten. Geten pustade ut.<br />
Fram skuttade snabbt en annan get. ”F...F....Får jag”, viskade<br />
han. Oliver plockade upp spettet från marken, och genast<br />
började han och en annan get att spetta varsitt hål.<br />
Arbetet gav upphov till en del ljud, vilket gjorde djuren nervösa,<br />
men det gick inte att undvika. Spettargetterna jobbade<br />
på riktigt snabbt. Alla tyckte det var otäckt och ville bli klara<br />
för att kunna försvinna. Det omringande getborgargardet vred<br />
hela tiden sina huvuden fram och tillbaka, fram och tillbaka,<br />
på jakt efter fara, medan de dreglade. Det senare är oundvikligt,<br />
det vet alla som provat att hålla en högaffel med munnen<br />
under en längre tid.<br />
Hålen blev klara, varpå några andra getter snabbt hoppade<br />
fram och satte ned pålarna, och ytterligare några reste Skylten<br />
mot dessa och band fast den med vidjor. Mot slutet gick det<br />
så fort att Georgina blev förvånad över att alltihop plötsligt<br />
var färdigt.<br />
Tvivlargetterna backade några getlängder och betraktade<br />
med oerhörd stolthet resultatet av sina mödor. Där satt den<br />
nu, ’Getternas egen Skylt’. Vargarnas informationsmonopol<br />
var brutet!<br />
Tärningen var nu verkligen kastad.<br />
Men det var inte länge de stannade kvar för att njuta av sin<br />
framgång, dessa djärva djur. Verkligen inte, för de var jätterädda.<br />
Vem vill få benen avbitna eller bli sliten i stycken?<br />
Bara någon minut efter att den sista knuten knutits var torget<br />
tomt igen, och Tvivlargetterna var på väg till sina respektive<br />
hyddor. De djur som inte bodde i Klövköping skulle sova över<br />
hos någon klövköpingsbo, för alla behövdes i tjänst nästa dag.<br />
258
Enligt den plan som en svart tantget hade utarbetat skulle<br />
Georgina kampera hos Nicole.<br />
Georgina och Nicole gick långsamt och tyst mellan hyddorna,<br />
försiktigt för att inte snubbla på något i mörkret och<br />
orsaka buller.<br />
”Var bor du?” viskade Nicole.<br />
”I Horneby.”<br />
”Där har jag aldrig varit. Är det bra där?”<br />
”För all del .... lite provinsiellt kanske.”<br />
”Vad menar du?”<br />
”Allt händer ju i Klövköping!”<br />
Nicole svarade inte, för de två getterna kom fram till en<br />
särskilt trång passage mellan två hyddor och tvingades närapå<br />
treva sig fram. Rånarluvorna var avtagna nu – dem hade Majoren<br />
samlat in. Mjölet var dock kvar.<br />
”Snällt att jag får sova hos dig”, viskade Georgina när de<br />
kommit förbi passagen.<br />
”Det är klart. Har gott om plats numera, har stångat ut<br />
min bock.”<br />
”Ojdå!”<br />
Medan de gick vidare i mörkret kände Georgina rädslan<br />
komma tillbaka igen. Det var som om verkligheten hann ikapp<br />
henne. Den stackars geten tappade kontrollen över sig själv,<br />
började skaka och kände sig iskall i hela kroppen.<br />
259
260
18.<br />
Larmklockan väcker<br />
Klara Slott – och<br />
Georgina får en ny<br />
väninna<br />
Några timmar senare, i gränslandet mellan natt och morgon,<br />
ringde larmklockan på Klara Slott – alltså den där<br />
bronsklockan som satt på borggården. Dess dån var<br />
så starkt att alla vargar på slottet omedelbart vaknade, vilket<br />
också var meningen.<br />
Det gick inte ens en halv minut innan de första yrvakna<br />
bestarna dök upp på borggården. Snart strömmade djuren ut<br />
i mängder från de olika slottsdörrarna, och mer än hälften av<br />
dem hade fortfarande sina nattmössor på sig. Du vet, de där<br />
strutformade vita sakerna med tofs i änden som räckte ända<br />
ned till midjan. Nu sprang djuren dock så snabbt att deras<br />
nattmössor istället stod ut vågrätt bakom dem. En varg tappade<br />
sin nattmössa och vände blixtsnabbt om för att plocka upp den,<br />
varvid hon krockade med en annan varg och båda föll omkull.<br />
Snart var de emellertid på språng igen.<br />
Det var fortfarande mörkt. Vid den här tiden var facklorna<br />
på slottet normalt släckta, eftersom Rådet hade beslutat om en<br />
årlig minskning av fackelförbrukningen med fyra procent som<br />
ett prioriterat mål, men nu ilade en jourfackelvarg runt och<br />
261
tände dem en efter en. Snart föll ett flammande, lite trolskt<br />
sken över vargarnas borggård. Ovanför djuren kunde stjärnor<br />
och planeter skådas eftersom molntäcket hade lösts upp.<br />
Bestarna fyllde snart alla långbänkar på borggården. Ingen<br />
gäspade, trots den okristliga timmen, för alla var så skärrade.<br />
Att larmklockan klämtade nattetid var något som de flesta<br />
vargar aldrig hade varit med om, och det tisslades och tasslades<br />
på bänkarna.<br />
När Wolf kom ut genom slottsdörren med Muso på axeln<br />
gick det långsamt, för han orkade inte skynda sig efter kvällens<br />
omfattande mjödbälgande. Han tittade efter Morgon guld, eftersom<br />
hon hade Ulvo den här natten, men såg inte till någon<br />
av dem. Han tittade också efter Luminoso, med samma resultat.<br />
Det ilade vargar både till höger och vänster om Wolf, och<br />
plötsligt var det en som stötte till honom, vilket i hans tillstånd<br />
innebar att han tappade balansen och föll. Genast var<br />
det andra vargar som sprang över honom och på honom. Wolf<br />
försökte resa sig upp men hindrades av att nya djur hela tiden<br />
trampade ned honom. Den stackaren rullade ihop sig till en<br />
boll och skyddade ansiktet med frambenen, medan en armé<br />
av uppjagade vargar passerade över honom.<br />
Turligt nog har vargar relativt mjuka tassar, så vår hjälte<br />
blev inte skadad, däremot öm på flera ställen och framför allt<br />
ordentligt skärrad. Efter en stund uppstod en liten lucka i vargströmmen,<br />
och Wolf hann precis resa sig upp innan det var<br />
för sent.<br />
Han var matt, yr, illamående, öm och uppskakad, så han<br />
slog sig ned på första bästa bänk där det fanns en ledig plats,<br />
intill en varg som han bara kände till namnet. Där satt han<br />
och hängde och pustade ut. Runt omkring var det ett högt sorl<br />
och nervositet i luften.<br />
Efter en liten stund kom fyra vargar med synnerligen sammanbitna<br />
miner gående på rad efter varandra genom varghavet,<br />
samtliga utan nattmössa. De kom i grupp, så man fick<br />
intryck av att de hade samordnat sig på något sätt. Det var fyra<br />
av de viktigaste vargarna på Klara Slott: Morgon guld, Tevo,<br />
Radius och Kvällsmurvla.<br />
262
När Wolf fick syn på Kvällsmurvla gjorde han en arg grimas<br />
och utstötte ett läte som var någonting mitt emellan en suck<br />
och ett morrande. Han kände ilska bubbla upp, men visste att<br />
han måste lägga band på sig. När han sedan såg Morgon guld<br />
undrade han var Ulvo var, men antog att sonen var kvar i<br />
Morgon gulds rum. Ulvo var nämligen ytterst svårväckt.<br />
De fyra viktiga vargarna gick på rad upp på den lilla scenen,<br />
där de ställde sig intill varandra. Genast var fackelvargen där<br />
och monterade två brinnande facklor på ett stativ framför kvartetten.<br />
Tevo och Radius viskade till varandra vilket Morgonguld<br />
väntade på. Sedan lyfte hon långsamt det ena frambenet,<br />
varvid sorlet upphörde.<br />
Rådets ordförande blickade ut över det knäpptysta varghavet<br />
i några sekunder.<br />
”Kära medvargar!” sa hon, eller rättare sagt ropade, långsamt<br />
och högtidligt. ”Vi har drabbats av en mycket allvarlig<br />
kris.” Hennes röst ekade mellan borggårdens stenväggar.<br />
Ett väldigt sorl bröt ut igen. Efter några sekunders paus lyfte<br />
Morgon guld återigen sitt ena framben, varvid det tystnade och<br />
hon kunde fortsätta:<br />
”En av våra spaningsvargar har i natt varit på rutinuppdrag<br />
i Klövköping. Det som hon såg...” Morgon guld kom av sig<br />
och såg dimmig ut på ögonen. ”Det som hon såg, måste jag<br />
meddela, fyller oss ... fyller oss alla med fasa.”<br />
Morgon guld började vingla, men Tevo, som stod alldeles<br />
intill, högg tag i henne. Morgon guld fortsatte tala, dock med<br />
en svagare röst som var oregelbunden och rent allmänt lite<br />
konstig:<br />
”Spaningsvargen sprang tillbaka till Klara Slott i ett så mördande<br />
tempo att hon nu ligger i Sjuksalen med akut utmattningssyndrom.<br />
Det som hon såg i Klövköping....”<br />
Morgon guld började vingla igen, och den här gången kunde<br />
inte ens Tevos och Radius förenade krafter hålla henne stående.<br />
Ordföranden i Rådet på Klara Slott sjönk ihop i en hög på<br />
scengolvet, till synes livlös.<br />
Det gick ett väldigt sus genom publiken, och både Radius<br />
och Tevo kastade sig ned över Morgon guld. Radius klatschade<br />
263
henne på kinderna och ropade ”hallå, hallå”, men det hjälpte<br />
inte, och då satte Tevo igång med käft-mot-käftmetoden.<br />
Knappt hade han hunnit börja med det förrän det märktes<br />
någon slags rörelse ute i varghavet, och det visade sig snart<br />
vara en sjukvarg som springande trängde sig fram skjutande<br />
hjulbåren framför sig. Efter honom följde tre assisterande sjukvargar,<br />
alla med lika bistra miner.<br />
Wolfs tillstånd hade försämrats, och han mådde verkligen<br />
pyton nu. Plötsligt kände han hur magens innehåll var på väg<br />
upp, och han hann precis böja sig lite åt sidan för att undvika<br />
att spyerna hamnade på honom själv eller grannvargen (Wolf<br />
satt längst ut på en av långbänkarna). Turligt nog var de omgivande<br />
vargarnas uppmärksamhet totalt fixerad på det drama<br />
som utspelade sig på scenen, så ingen märkte att Wolf spydde<br />
både länge och väl. Så kan det gå för en varg som tittar för<br />
djupt i en mjödhink.<br />
Sjukvargen stannade upp alldeles framför scenen, hållande<br />
skacklarna på hjulbåren, medan de tre sjukassistenterna med<br />
viga skutt hoppade upp utan att bry sig om trappan. Snart var<br />
Morgon guld fastspänd på hjulbåren med tre remmar och sjukvargen<br />
sprang bort med henne samma väg som han kommit,<br />
följd hack i häl av de tre assistenterna. En chockad vargpublik<br />
följde sin ordförandes sorti – de hade aldrig varit med om<br />
något liknande.<br />
Nu var det inte längre ett sorl som rådde på borggården,<br />
utan ett veritabelt larm av uppjagade vargröster som studsade<br />
fram och tillbaka mellan slottets fyra stenväggar. Detta gjorde<br />
Wolf ännu mera snurrig och allt kändes som en surrealistisk<br />
dröm, men själva illamåendet blev bättre efter uppkastningen.<br />
Kvar på scenen stod tre vargar, vilka inledde en animerad<br />
diskussion med varandra, med ett kraftigt gestikulerande.<br />
Snart blev detta så vilt att det övergick i handgemäng, och<br />
de djur som satt närmast scenen kunde höra sina ledare kasta<br />
ilskna beskyllningar mot varandra. Efter ett tag framgick det<br />
att striden stod mellan Kvällsmurvla å ena sidan och Tevo och<br />
Radius å den andra.<br />
Plötsligt isades blodet i Wolfs ådror. Muso! Muso var borta!<br />
264
Wolf förstod att det var när han ramlade omkull och blev<br />
nedtrampad som gnagaren försvunnit, och den insikten fyllde<br />
honom med fasa. Vid alla fullmånar! Hur ska jag hitta Muso?<br />
tänkte vargen. Muso är nog söndertrampad! Muso är nog död!<br />
Åh, min stackars Muso!<br />
På scenen började striden mattas av, och strax var den över.<br />
De tre djuren slickade snabbt sina toviga pälsar släta, och så<br />
tog de på sig varsitt professionellt leende och riktade blicken<br />
mot publiken.<br />
Tevo lyfte sitt ena framben, och besthavet tystnade genast.<br />
”Kära medvargar”, ropade han långsamt och högtidligt. ”Vi<br />
är attackerade! Getterna i Klövköping har lanserat den mest<br />
aggressiva hatkampanj som skådats i vargaminne!”<br />
Det gick en våg av vilda morrningar och ylanden genom<br />
publiken. Tevo fortsatte:<br />
”De har till och med satt upp EN EGEN SKYLT!”<br />
Morrningarna och ylandena ökade i styrka, en del vargar<br />
flåsade av ilska och smällde med käkarna, andra gjorde boxningsrörelser<br />
i luften med sina framtassar.<br />
Wolf, som befann sig i upplösningstillstånd, vred ryckigt<br />
och planlöst huvudet fram och tillbaka och tittade efter Muso.<br />
Det var dock fullkomligt fruktlöst eftersom det var så tätt<br />
med vargar åt alla håll att det var omöjligt att se marken, och<br />
dessutom var det ju mörkt. Wolf tittade bort mot det ställe där<br />
han ramlat, och konstaterade att det var lika tjockt med vargar<br />
där. Han hyperventilerade.<br />
Tevo äskade återigen tystnad, vilket lyckades, även om det<br />
tog ganska lång tid den här gången. Han fortsatte:<br />
”Och vet ni vad getterna skriver? DE SPRIDER DESIN-<br />
FORMATION OCH DE KRITISERAR OSS!”<br />
Publiken blev ett kokande inferno. Det sjöd av vrede. Bestarna<br />
ställde sig upp, morrade och ylade, slog med frambenen<br />
omkring sig, smällde med käftarna och vibrerade av ilska.<br />
Wolf brydde sig inte om detta, han märkte det knappt, för<br />
han var förlorad i sin egen kris. Han snyftade. ”Min lilla sötnos,<br />
var är du?” Den stackars kraken darrade när han tänkte<br />
på vad som kunde ha hänt Muso.<br />
265
Tevo ropade: ”DE SPRIDER GRÅPROPAGANDA!”<br />
Larmet ökade ytterligare. Tevo väntade i några sekunder,<br />
och ropade sedan:<br />
”OCH OHÄMMAD GÖDSELPROPAGANDA!”<br />
Nu blev larmet öronbedövande. Det morrades, ylades och<br />
frästes så man inte kunde höra sina egna tankar.<br />
”OCH DE FÖRYLADE SOLSLÄCKARNA SKRIVER<br />
ATT VI VARGAR VILSELEDER!”<br />
Bestarna började hoppa och skrika, samtidigt som ylandet,<br />
morrandet och fräsandet steg till tidigare otänkbara nivåer.<br />
Många djur började sparka omkull bänkar; ja en tog till och<br />
med en bänk och kastade iväg den så ett par andra vargar<br />
fick den på sig och föll omkull. En annan varg tappade behärskningen<br />
och attackerade den varg som stod framför, vilket<br />
resulterade i ett lokalt slagsmål. Någon började rytmiskt ropa<br />
”döda, döda”, andra hängde på och snart vibrerade hela borggården<br />
av ett dreglande varghav som skanderade:<br />
”DÖDA - DÖDA - DÖDA - DÖDA - DÖDA - DÖDA -<br />
DÖDA - DÖDA”<br />
Samtidigt smällde de med käftarna och viftade med sina<br />
knutna framtassar i luften i takt med skanderandet. Hatet lyste<br />
ur deras gula ögon.<br />
Tevo väntade på att kunna fortsätta, men talkören visade<br />
inga tecken på att mattas av. Han lyfte ena frambenet för att<br />
äska tystnad, men det hade ingen verkan. Besten lyfte då båda<br />
framben och viftade frenetiskt, men ingen brydde sig om det.<br />
Han vrålade ”TYSTNAD!” så högt han bara kunde, men han<br />
hörde det knappt själv. Talkören bara fortsatte:<br />
”DÖDA - DÖDA - DÖDA - DÖDA -DÖDA - DÖDA -<br />
DÖDA - DÖDA”<br />
Tevo bara stod där utan möjlighet att kontrollera situationen.<br />
Hans blick flackade fram och tillbaka, och han hade en<br />
min som alltmer utstrålade desperation.<br />
Då såg Kvällsmurvla uppenbarligen sin chans. Hon hastade<br />
bort till sin väska, som hon placerat längst bak på scenen, och<br />
plockade fram något. Sedan skuttade hon fram till en av scenens<br />
facklor och höll fram föremålet. Strax började det fräsa<br />
266
och slå gnistor, och besten kastade smällaren – för en sådan<br />
var det – så högt upp i luften hon bara kunde.<br />
Den exploderade på vägen ned med en enorm smäll, som<br />
ekade ett tag mellan slottsväggarna, och det blev omedelbart<br />
tyst. En doft av krut spred sig, och de vargar som varit närmast<br />
explosionen tog sig för öronen. Innan Tevo hunnit reagera<br />
skuttade Kvällsmurvla fram, knuffade omkull honom och tog<br />
ordet:<br />
”SKA VI TOLERERA PROVOKATIONEN?”<br />
Hon skrek så högt att hela vargen vibrerade och rösten nästan<br />
skar sig.<br />
”NEEEEEEJ”, vrålade varghavet.<br />
”HAR GETTERNA FÖRKLARAT OSS KRIG?”<br />
”JAAAAAA!”<br />
”SKA VI GE DOM ARSLENA VAD DOM TÅL?”<br />
”JAAAAAA!”<br />
”ÄR VI I KRIG MED DOM?”<br />
”JAAAAAA!”<br />
Kvällsmurvla gjorde en paus. Hon tittade ut över varghavet,<br />
och alla bestars ögon var riktade mot henne. Sedan lyfte hon<br />
sina båda framben till en gest och vrålade långsamt och med<br />
betoning på varenda stavelse:<br />
”KRI-GET ÄR I-GÅNG!”<br />
Det bröt ut ett öronbedövande jubel. Vargarna ylade som<br />
om hela fullmånen hade landat på borggården, de hurrade och<br />
applåderade. Allt var ett enda kaos med jublande framben i<br />
luften, och många vargar hoppade jämfota eller dansade runt<br />
med varandra två och två.<br />
Wolf grät högt och tårarna flödade nedför hans kinder. Han<br />
skakade och andades stötvis. Muso gick nog inte att rädda!<br />
Muso var nog ihjältrampad!<br />
Kvällsmurvla tog ny sats där framme på scenen:<br />
”EFTERSOM...”, började hon, men avbröt sig själv när hon<br />
insåg att hon inte hördes. Djuret gick till sin väska och hämtade<br />
en ny smällare, och strax hade hon åstadkommit tystnad<br />
på samma sätt som förra gången. Hon tog till orda igen, och<br />
gastade:<br />
267
”EFTERSOM RÅDETS ORDFÖRANDE ÄR UTSLA-<br />
GEN TAR JAG BEFÄLET. OCH JAG BEORDRAR HÄR-<br />
MED ATTACKPATRULLEN ATT OMEDELBART BÖR-<br />
JA FÖRBEREDA VÅR MOTATTACK.”<br />
Ett antal vargar reste sig genast upp och började röra sig<br />
genom vargmassan i riktning mot närmaste dörr. Om det inte<br />
hade varit så mörkt, och ett sådant kaos, hade man kunnat se<br />
att det rörde sig om de mest storväxta och muskulösa vargarna.<br />
”VI - SKAAA - SEEEEGRA”, skrek Kvällsmurvla.<br />
På några sekunder uppstod en öronbedövande talkör som<br />
skanderade:<br />
”SEGER - SEGER - SEGER - SEGER - SEGER - SEGER<br />
- SEGER”<br />
Kvällsmurvla log. Efter att ha lyssnat på talkören under någon<br />
minut med en väldigt nöjd min höjde hon sitt ena framben,<br />
och ser man på, det tystade genast. Ledaren vrålade:<br />
”VI SAMLAS OM FEM MINUTRAR I SLOTTSKA-<br />
PELLET FÖR KRIGSBÖN.”<br />
Det uppstod ett fullständigt kaos när alla djur på borggården<br />
samtidigt kastade sig iväg. De bänkar som fortfarande<br />
stod upprätt vältes, vargar sprang omkull varandra, de armbågade<br />
sig fram, några blev nedtrampade. Som tur var för Wolf<br />
satt han vid en vägg och kom därmed inte i skottgluggen för<br />
rusningen. Det räcker att bli nedtrampad en gång per krigsutbrott.<br />
På ett tiotal sekunder var borggården tom, sånär som på<br />
Wolf och de tre vargarna på scenen. Wolf störtade genast fram<br />
till det ställe där han hade ramlat omkull tidigare och började<br />
studera marken. Det var dock väldigt mörkt, så han sprang<br />
till närmaste vägg och ryckte åt sig en fackla. Sedan dök han<br />
ned på alla fyra igen, med facklan i ena tassen, och började<br />
finkamma marken.<br />
Medan han höll på med det kom Kvällsmurvla följd av Tevo<br />
och Radius gående med raska kliv åt hans håll, på väg mot en av<br />
dörrarna. Wolf tittade upp, och hans och Kvällsmurvlas blickar<br />
möttes. I Kvällsmurvlas ögon såg han kyla och förakt. Inte<br />
kärlek, inte värme, inte medlidande, inte skuld – bara förakt.<br />
268
Wolf fylldes av en okontrollerbar vrede. Ur hans käftar kom<br />
en avgrundsmorrning, och ögonen lyste av ilska. Han reste<br />
sig upp, kastade facklan åt sidan, sprang fram mot Kvällsmurvla<br />
och kastade sig över henne. Det var åratals uppdämd<br />
frustration som nu fick sitt utlopp i ett aggressivt inferno mot<br />
Kvällsmurvla. Hon föll omkull och försökte värja sig, men<br />
Wolf hade övertaget.<br />
Emellertid hade hon två anhängare vid sin sida, och när<br />
dessa hunnit reagera kastade de sig i sin tur över Wolf. Under<br />
några sekunder var det en morrande och fräsande stridsboll<br />
bestående av fyra kämpande bestar som rullade runt på borggården,<br />
men sedan gick det som det måste gå – de tre fick<br />
övertaget över den ensamma.<br />
Wolf tvingades ge upp, och blev liggande på marken medan<br />
de andra reste sig upp, slickade av sig stridsdammet och tittade<br />
ned på sin besegrade motståndare.<br />
”Du är en skam för vargsamhället, ditt patetiska äckel”, fräste<br />
Kvällsmurvla. Tevo försökte spotta Wolf i ansiktet, men missade<br />
och träffade halsen, medan Radius gav Wolf en spark i sidan.<br />
Trion betraktade Wolf under tystnad i några sekunder, innan<br />
Kvällsmurvla fnyste och började gå. De andra två följde henne.<br />
Efter att ha legat kvar i några minuter för att lugna ned sig<br />
reste sig Wolf upp, plockade upp facklan igen och återupptog<br />
letandet efter sin mus. Han sökte helt planlöst, fram och tillbaka,<br />
kors och tvärs, krypande på alla fyra med facklan nära<br />
marken. Ingen mus.<br />
Till slut kastade Wolf ifrån sig facklan, satte sig lutad mot<br />
en vägg och började gråta. Och där satt han och grät medan<br />
tårarna forsade.<br />
Under tiden fylldes Slottskapellet i snabb takt med vargar.<br />
Det var vackert där inne. Stora ljuskronor med stearinljus<br />
hängde ned från de mycket höga takvalven. På väggarna satt<br />
högsmala fönster med massor av mycket små glasrutor i alla<br />
möjliga färger, och mellan dem satt oljemålningar med motiv<br />
som visade viktiga handlingar som vargarna utfört – alla av<br />
hjältemodig karaktär. Det luktade rökelse. Längst fram i kapellet<br />
fanns en liten upphöjning, som en scen, och över den<br />
269
hängde en jättestor bild på en stiliserad varg på två ben. Större<br />
delen av slottskapellets golvyta var fylld av grå träbänkar med<br />
ryggstöd, där vargarna nu slog sig ned skuldra vid skuldra.<br />
Efter en kort stund skred Kapellvargen, en vit hanne med<br />
aristokratiskt utseende, långsamt fram genom mittgången förbi<br />
alla bänkarna. Han klev upp på upphöjningen, vände sig om<br />
och lät blicken svepa över de församlade djuren.<br />
”Käära vänner”, sa Kapellvargen långsamt med sin djupa<br />
röst. ”Vi har samlats här idag för att vi har tvingats ut i krig<br />
för att försvara de värden vi tror på, de tidlösa värden på vilka<br />
ett sunt samhälle måste bygga.”<br />
Man kunde se på hans seniga hals att han var gammal.<br />
Kapellvargen fortsatte:<br />
”Och vi börjar i vanlig ordning så här: Mina vargar, vad är<br />
det vi tror på?”<br />
Svaret kom i form av en uppläsning som alla gjorde tillsammans,<br />
den så kallade Vargbekännelsen. Alla kunde den utantill,<br />
för man fick lära sig den i Krubban. Så här läste vargarna,<br />
långsamt och högtidligt:<br />
Vi tro på den allvetande och godhjärtade vargstammen,<br />
som är Skyltarnas skapare,<br />
sanningens försvarare,<br />
och den rätta lärans upprätthållare.<br />
Vi tro ock på vår betydelsefulla kvalitetsinformation,<br />
dess nyheter och krönikor, viktiga sanningar och förmaningar,<br />
som är uttänkta i Tyckarsalen,<br />
nedtecknade i Kampanjsalen,<br />
försvarade från Attacksalen,<br />
och spridda över landet via våra Skyltar.<br />
Vi tro ock på det förtroendefulla samarbetet med korna,<br />
krossandet av de kor som inte fogar sig,<br />
upprätthållandet av Eklandet som ljusets rike och världens<br />
föredöme,<br />
och vargstammens allsmäktiga kontroll över åsikterna.<br />
För evigt.<br />
270
När Vargbekännelsen var färdigläst vände alla rovdjur nosen<br />
mot takvalven och ylade det högsta de kunde tills luften tog<br />
slut. Ylandet betydde ’sannerligen, så är det’.<br />
En liten stund senare öppnades dörren till Slottskapellet,<br />
och där stod Wolf. Han blev stående i öppningen och betraktade<br />
skeendet där inne. Sedan släntrade han långsamt in<br />
och slog sig ned på en av de få lediga platserna, på den allra<br />
bakersta bänken.<br />
Vargen var fortfarande dålig i magen, yr och hade ont i<br />
huvudet, vilket förmodligen var orsaken till att han först inte<br />
upptäckte att han faktiskt satt bredvid Luminoso. Han upptäckte<br />
det inte förrän Luminoso diskret hejade. Wolf lutade sig<br />
då över och viskade i Luminosos öra:<br />
”Skönt att träffa en vettig varg.”<br />
”Detsamma”, viskade Luminoso.<br />
Wolf sänkte rösten ytterligare och viskade nästan ohörbart:<br />
”Vilken dårskap det är, det här krigsäventyret.”<br />
”Vad sa du?”<br />
”Kriget är dårskap!”<br />
”Ja rent vansinne!” Luminoso skakade på huvudet.<br />
”Det måste stoppas!”<br />
En svart gubbvarg med uttunnad päls som satt framför dem<br />
vände sig om med irriterad min, och de två vännerna tog för<br />
säkrast att avsluta sitt samhällsomstörtande samtal.<br />
”Klockan är sju – och solen har inte slocknat! Bräääääääääk!”<br />
Georgina vaknade genast, och tänkte att Väckargeten hade<br />
fått en konstig röst. Hon tittade efter Boxer i dunklet, men<br />
kände inte igen sig i hyddan, och insåg att hon sov hos Nicole.<br />
”Godmorgon, fröken tvivlarget!” sa Nicole, som satt på kistlocket<br />
och kammade sin päls.<br />
Georgina gnuggade sig i ögonen. ”Åhhhh, vad jag är trött.<br />
Morrn, Nicole!”<br />
”Igår skrev vi historia.” Nicole log.<br />
”Ja. Historia.” Georgina nickade och lät högtidlig.<br />
271
”Åh, jag är så nyfiken på Skylten.” Nicole tog bort en pälstuss<br />
som fastnat i kammen och slängde på marken. ”Hur den<br />
ser ut nu, när man kan se den ordentligt.”<br />
”Ja, och om det står några getter och läser.”<br />
Georgina satte sig upp. ”Det gör det säkert.”<br />
”Vi går dit sen. Är du hungrig?”<br />
”Som en varg!”<br />
Nicole brast ut i skratt, och Georgina log tillbaka.<br />
”Vet du om att du har mjöl kvar på rumpan”, sa Georgina.<br />
Nicole skrek till och vred på sig för att titta, vilket dock<br />
var svårt. Om du någonsin har sett en kattunge som försöker<br />
fånga sin egen svans så förstår du hur det blev med Nicole.<br />
Det slutade med att geten helt enkelt gnuggade rumpan mot<br />
marken.<br />
Georgina noterade att Nicole verkligen var geten som verkade<br />
ha ätstörningar. Men när djuren låg utanför hyddan och åt<br />
frukost tvingades Georgina konstatera att hypotesen nog var<br />
felaktig. Nicole åt nämligen helt normalt. Solen sken, fåglarna<br />
kvittrade, och runt omkring dem låg andra getter utanför sina<br />
hyddor som också åt frukost.<br />
”Varför stångade du ut din bock?” frågade Georgina.<br />
Nicole gjorde en grimas. ”Det var mjöden. Han gick alltid<br />
direkt från Allsången för att bälga i sig mjöd på Bräkande<br />
Bocken. Han och tre, fyra bockkompisar. Struntade i mig.<br />
Kom hem sen framåt midnatt, rund under klövarna, och väckte<br />
mig med sitt bullrande.”<br />
Georgina skyndade sig att tugga klart för att kunna svara.<br />
”Men oj!” Hon såg häpen ut. ”Såna bockar har vi inte i<br />
Horneby.”<br />
Nicole suckade. ”Nä. Storstan, du vet...”<br />
Georgina tänkte lite. ”Men är det inte svårt att klara sig utan<br />
bock? Jag menar, på fältet och så?” Hon tog en ny tugga hö.<br />
”Äsch, bara skönt. Ett tag i alla fall. Och du då? Har du<br />
bock?”<br />
”Nä. Bara en brorsa. Hade en på gång, men...”<br />
Nicole sken upp. ”En på gång? Berätta!”<br />
”Nää...”<br />
272
Nicole tog en tugga hö. Georgina tittade sig omkring, och<br />
såg en get komma vaggande en bit bort på gatan. Det var den<br />
seniga grå tantget med blå rosett i skägget som dagen innan<br />
hade gått till attack mot soluret på torget. Tantgeten hade ingen<br />
följeslagare nu, så Georgina blev orolig.<br />
”Kom igen nu tjejen!” sa Nicole och tog en tugga till. ”Berätta<br />
om bocken!”<br />
”Känner du henne där?” Georgina pekade på tantgeten.<br />
”Va?”<br />
”Känner du henne?”<br />
Nicole vred på huvudet. ”Det där? Det är bara Gertrud.<br />
Hon brukar ta en morgonpromenad.”<br />
”Men hittar hon hem då?”<br />
”Det är alltid nån som skickar hem henne. Släktingarna är<br />
lite hispiga men de oroar sig i onödan. Känner du Gertrud?”<br />
”Nä, såg henne igår bara. På torget.”<br />
”Bräääääääk, brääääääääk”, hördes det bakom Georgina,<br />
och hon vände sig om. Det var två svarta killingar som kommit<br />
i bråk med varandra, och den ena jagade iväg den andra, och<br />
efter dem sprang en svart bock som förmodligen var pappan.<br />
Georgina lämnade familjedramat åt sitt öde.<br />
”Hur kom det sig att du gick med i Tvivlargetterna?” frågade<br />
hon Nicole.<br />
Nicole såg plötsligt upptaggad ut. ”Ja du, det ska du få höra.<br />
Det började med min systers killing Tesla.”<br />
”Jaha?”<br />
”Tesla var mobbad i skolan, och det blev värre och värre. En<br />
dag blev hon nedbrottad på marken, och tre stora killingar låg<br />
ovanpå henne, och hon var jätterädd och bräkte efter hjälp.”<br />
”Oh fy i farmors skägg!”<br />
”Ja men vänta, det kommer mer. Du förstår, lärargeten såg<br />
vad som hände, men hon brydde sig inte!”<br />
”VA?”<br />
”Nä, hon sa bara ‘det där får ni klara upp själva’, eller nåt sånt.”<br />
”Vilken förhornad skitget!”<br />
”Visst. Men min syster tar ingen skit, ska du veta. Inte hon<br />
inte. Hon gick i taket, och la ett meddelande i vargarnas tipslåda.”<br />
273
”Vad bra!”<br />
”Nja, vänta får du höra. Vargarna sa att det var hemskt,<br />
och att mobbingen och särskilt lärargetens agerande stred mot<br />
deras värdegrund. De skulle genast ta upp det på Skyltarna, sa<br />
de, och skickade en varg för att göra reportage.”<br />
Nicole stannade upp lite, och fortsatte:<br />
”Jodå, mycket riktigt kom det en best som skulle intervjua<br />
oss och lärargeten. Men när besten fick reda på att det var tre<br />
vita killingar som mobbade en grå killing så tappade hon intresset.<br />
Sa bara att grå djur får räkna med sånt, mot bakgrund<br />
av de struktuurer de ingår i.”<br />
”Vad hette det sa du?”<br />
”Struktuurer.”<br />
”Vad är det?”<br />
”Vet inte, vargen sa så, och min syrra fattade noll och jag<br />
med. Men odjuret stack tillbaka till Klara Slott, och någon<br />
artikel blev det aldrig.”<br />
Georgina tittade tankfullt framför sig, och sa med eftertryck:<br />
”Fy i farmors skägg vad orättvist.”<br />
”Ja, min syster blev ju rasande, och jag blev rasande, för<br />
Tesla är så förhornat snäll. Och så blir hon behandlad sådär!<br />
Det ena ledde till det andra och så fick syrran kontakt med<br />
Majoren. Då blev vi tvivlargetter.”<br />
274
19.<br />
Vargarna förbereder sig<br />
– och Georgina känner<br />
sig kosmopolitisk<br />
Samtidigt rådde febril aktivitet i Attacksalen på Klara<br />
Slott. Det var ett stort källarvalv djupt nere under<br />
slottet – mörkt, kallt och fuktigt. Men väl skyddat. I<br />
mitten fanns ett runt stenbord, med stenpallar runt, som<br />
var stort nog för att kartor och andra planer skulle kunna vecklas<br />
ut. Ovanför hängde en ställning bestående av fyra facklor<br />
med speglar som reflekterade ljuset nedåt. På en av väggarna<br />
satt en jättekarta över Ekandet, och på en annan satt en stor<br />
griffeltavla.<br />
I Attacksalens dunkel var det fullt med skräckinjagande<br />
bestar med sylvassa tänder, den ena biffigare än den andra,<br />
och många ärrade efter hårda strider. Djuren utsöndrade aggressivitetshormoner<br />
så man kunde känna doften av dem, och<br />
luften dallrade av hyperaktivitet och frustrerad förväntan på<br />
strid. Dessa djur utgjorde Attackpatrullen – vargarnas yttersta<br />
och mest kraftfulla verktyg för upprätthållande av frihet och<br />
rättvisa i Det Dygdiga Riket.<br />
Det var de mest kraftfulla, aggressiva och farliga vargarna<br />
som var med där, med undantag för Twita och Tweta. Dessa<br />
två ansågs nämligen så vansinnigt arga att de var omöjliga att<br />
styra, och därför inte lämpliga att ha med i organiserad strid.<br />
275
Tre av bestarna i Attacksalen stod böjda över stenbordet<br />
och studerade under djup koncentration en karta. De flesta<br />
höll däremot på med olika former av fysiska övningar. En<br />
grupp djur stod och boxade frenetiskt på varsin boxboll som<br />
hängde ned från taket, och en annan grupp gjorde situps och<br />
armhävningar i rasande tempo. Det var en pöl av svett under<br />
varje varg.<br />
En tredje grupp simulerade bitattacker genom att kasta sig<br />
över vedträn och pulverisera dessa med käftarna, varvid vedträna<br />
gick åt i så högt tempo att en servicevarg – den enda i<br />
Attacksalen som inte var väldigt biffig – utan uppehåll tvingades<br />
stå med borste och skyffel och sopa upp flisorna. Till och<br />
med han var svettig, dock inte i så stor utsträckning att det<br />
bildats någon pöl under honom. Sedan var det också några<br />
bestar som satt i sliphörnet och filade på sina tänder och klor.<br />
De tre djuren vid kartbordet blev färdiga med sin diskussion,<br />
och en av dem, den biffigaste biffen av dem alla, förde<br />
en visselpipa till käften. Det var kommendanten. Hon hette<br />
egentligen Valerie, men alla kallade henne ’TV’ (efter ’Terminator-Valerie’).<br />
TV blåste i visselpipan, varvid alla vargar<br />
omedelbart avbröt sina fysiska aktiviteter, störtade fram till den<br />
kartförsedda väggen och ställde sig framför den på en snörrät<br />
rad. I enskild ställning, som det egentligen hette, eller ‘givakt’<br />
som vissa vargar lite slarvigt sa.<br />
TV ställde sig bredbent framför sin trupp och mönstrade<br />
den. Hennes blick gick från varg till varg, men ingen av dem<br />
mötte den, för alla stirrade rakt fram.<br />
”Attackvargar!”, ropade kommendanten. ”Vår lilla varning<br />
härom dagen var tydligen inte tillräckligt tydlig för våra vänner<br />
getterna.” Hon betraktade sina djur. ”De där gräsätarna tror<br />
att de kan mucka med vargar. KAN DE DET?”<br />
”NEEEJ, KOMMENDANT”, dånade det genom källarvalvet.<br />
TV lät blicken spela över bestarna, som stod som statyer.<br />
”JAG HÖR INTE VAD NI SÄGER!”, dundrade hon.<br />
”KAN DE MUCKA MED OSS? GE MIG ETT N!”<br />
”NNNNN!” vrålade truppen.<br />
276
”GE MIG ETT E!”<br />
”EEEEE!”<br />
”GE MIG ETT J!”<br />
”JJJJJJ!”<br />
”VAD BLIR DET?”<br />
”NEEEEEEEEEJ!” dånade det genom Attacksalen så kommendantens<br />
päls fladdrade.<br />
”Så ska det låta”, ropade TV. ”Vi ska nog lära de där klövdjuren<br />
vad som händer om man ljuger och sprider vidrigheter.”<br />
Hon tittade med skarp blick ut över sina vinkelrätt stående<br />
underhuggare.<br />
”ÄR NI REDO FÖR INSATS?”<br />
”JAAAA, KOMMENDANT!” vrålades det omedelbart.<br />
”ÄR NI SUGNA PÅ STRID?”<br />
”JAAAA, KOMMENDANT!”<br />
”SKA VI SEGRA?”<br />
”JAAAA, KOMMENDANT!”<br />
”JAG HÖR INTE VAD NI SÄGER!”<br />
”JAAAAAAA, KOMMENDANT!”<br />
När Georgina och Nicole kom fram till torget var det helt<br />
fullt med djur, och alla var inriktade på den nya Skylten. De<br />
läste och de diskuterade med varandra, ja så mycket att ett sorl<br />
kunde höras.<br />
Hjärtat slog i dubbel takt på Georgina när hon och Nicole<br />
började småspringa för att komma fram och höra hur snacket<br />
gick. Sorlet steg när de närmade sig, och Georginas förväntan<br />
växte. Hon och Nicole trängde sig in i getsamlingen och gick<br />
åt varsitt håll, och här är en del brottstycken av konversationer<br />
de snappade upp:<br />
”...farligt med såna här desinformatörer...”<br />
”...jag har då alltid varit misstänksam mot vargarna”<br />
”...oansvarigt att uppmana till livsfarlig simning”<br />
”...använde alltid gödsel förr, och det var minsann inga problem...”<br />
277
”...jag litar då på docent Lysenka”<br />
”...det vet ju varenda get att gödsel får solen att slockna”<br />
”...forskningen visar ju faktiskt vilka problemdjur gråingarna<br />
är”<br />
”...och dom simmade minsann i sjön varendaste helg utan<br />
problem”<br />
”...vansinne att slänga ner den näringsrika gödseln i en gruva”<br />
”...stoppa dom förhornade solsläckarna och riv ned deras<br />
Skylt!”<br />
Georgina fick syn på Nicole igen, deras blickar möttes och<br />
de läste besvikelse i varandras ögon. Nicole knyckte på huvudet,<br />
som för att visa ‘följ mig’, och de två getterna började<br />
trängde sig ut ur getskocken.<br />
”Ja det var ju lite oväntat”, sa Nicole modfälld.<br />
”Ja.”<br />
Georgina tittade ned, och det blev tyst en stund. I bakgrunden<br />
hördes fortfarande getsamlingens sorl.<br />
”Jag är jättebesviken”, sa Nicole.<br />
”Jag med. Men det var en del som var positiva i alla fall.”<br />
”Ja, det var det väl. Men det borde varit alla.”<br />
”Det är svårt att fatta att så många håller med vargarna”,<br />
sa Georgina.<br />
”Ska vi sätta oss på getglassbaren och trösta oss lite?”<br />
Georgina såg besvärad ut.<br />
”Gillar du inte getglass?” frågade Nicole.<br />
”Jo, jag älskar det.”<br />
”Jamen då så!”<br />
”Ähmmm .... du vet, jag fick inte med mig halsväskan,<br />
och...”<br />
Nicole skrattade till. ”Äsch, jag bjuder!”<br />
”Nja, men...”<br />
”Inga men. Kom nu!”<br />
Nicole satte av i trav, Georgina följde efter, och snart var<br />
de två väninnorna på plats. Stället hade just öppnat och var<br />
ganska glest besatt.<br />
Getterna valde ett bord i utkanten av det ganska stora etablissemanget,<br />
en bit bort från de närmaste djuren. ‘Stolarna’<br />
278
var inga stolar utan höga, smala pallar, ganska snarlika de barpallar<br />
som finns i människornas värld. Georgina betraktade<br />
pallen på vilken hon förväntades sitta, tittade sedan på Nicole<br />
och så åter på pallen. Hon såg bekymrad ut. Den stackars geten<br />
ville inte erkänna det, men hon visste inte hur i allsin dar hon<br />
skulle komma upp på pallen!<br />
Den var smal, hög och ostadig, och Georgina var medveten<br />
om att hon själv hade en ansenlig kroppsvikt. Den kombinationen<br />
kunde ge problem vid ett eventuellt hopp, det insåg<br />
djuret trots sin bristfälliga kunskap om fysikens lagar. Att den<br />
kunskapen var dålig berodde på att när hon gick i skolan bräktes<br />
det så mycket och så högt på lektionerna att det var svårt<br />
att höra vad lärargeten sa. Du kanske inte tror det, men det<br />
förekom faktiskt att hörselskydd delades ut mot bräkandet.<br />
Dessutom hade fysikämnet skurits ned ganska mycket för att<br />
bereda plats för viktiga nya skolämnen som gödselrisks kunskap<br />
och pälsfärgskunskap.<br />
Georgina hade planerat att studera hur Nicole gjorde för att<br />
komma upp på pallen och sedan göra likadant, men försmädligt<br />
nog ursäktade sig Nicole med att hon behövde vaxa hornen,<br />
och så försvann hon till tjejgetsrummet. Georgina tittade sig<br />
omkring. Det satt getter lite här och där, men alla var etablerade<br />
på sina pallar så det fanns inget exempel att studera. Så där<br />
stod hon, den stackars kraken, och kände sig dum. Situationen<br />
blev alltmer prekär.<br />
Nä, här kan jag inte stå som kusinen från landet, tänkte<br />
geten. Efter att en sista gång ha tittat sig omkring bestämde<br />
hon sig för att till varje pris ta sig upp, och de omedelbart. Hon<br />
ställde sig på bakbenen intill pallen i avsikt att som ett första<br />
steg lägga framklövarna på sittytan, men precis när hon gjort<br />
det smärtade det till i den skada hon ådragit sig i ena bakklöven<br />
när hon hoppade ned i schaktet i rävarnas gryt, och det<br />
fick henne tappa balansen. Georgina började falla bakåt, och<br />
framklövarna, som låg på pallens sittyta, drog pallen med sig,<br />
så att både djur och pall välte med ett stort brak.<br />
Georgina blev liggande på rygg med benen rakt upp i luften.<br />
Flera getter vände sig om och tittade, och Georgina tyckte<br />
279
alltihop var vansinnigt pinsamt. Därför låtsades hon att hon<br />
inte hade något med den omkullvälta pallen att göra, utan<br />
bara hade ett enormt intresse för vädret, och att det krävde ett<br />
noggrant studium av himlen.<br />
Efter någon minut, under vilken Georgina konstaterade att<br />
molnen inte rörde sig särskilt snabbt, verkade de andra getterna<br />
ha återgått till samtalen med sina respektive sällskap. Georgina<br />
ansåg sig mogen för ett nytt försök: Hon reste upp pallen så<br />
diskret hon bara kunde och satte sedan bakbenens klövar en i<br />
taget på den lilla tvärgående ribban långt ned på pallen. Planen<br />
var att sedan häva sig upp till den åtråvärda sittpositionen<br />
som en världsvan klövköpingsbo, men tyvärr blev hon alltför<br />
baktung och föll därför baklänges och landade återigen på rygg<br />
med benen upp. Pallen förblev denna gång stående.<br />
Georgina skämdes så till den milda grad att hon helst bara<br />
hade velat försvinna från jordens yta. Hade hon just i det ögonblicket<br />
sett ett nära beläget rävhål hade hon säkerligen kastat<br />
sig ned i det, sin motvilja mot rävgryt till trots. Men nu var<br />
det så att rävar inte var tillåtna att bygga gryt i de tättbebyggda<br />
delarna av Klövköping, detta enligt en gammal paragraf i<br />
Bybyggnadskontorets lokala ordningsstadga, så något hål fanns<br />
inte och hade inte heller kunnat finnas. Det skulle ha varit ett<br />
svartgrävt hål i så fall, men rävarna ägnade sig inte åt sådant,<br />
och dessutom var Säkerhetsgeten mycket nitisk.<br />
Medan det stackars djuret låg med alla fyra mot himlen och<br />
funderade på om hon egentligen någonsin borde ha lämnat<br />
Horneby kom en serveringsget med vitt förkläde, uppenbarligen<br />
för att ta upp beställningen. Han hade förstås sett Georgina,<br />
annars hade han inte dykt upp, men nu stod han på andra<br />
sidan bordet och undrade vart hon hade tagit vägen. Georgina<br />
såg honom snett underifrån. För att göra situationen värre var<br />
serveringsgeten förhornat snygg med sina långa, smala horn –<br />
tyckte i alla fall Georgina.<br />
”Här, jag är här”, väste Georgina, lågt så inte de andra getterna<br />
skulle höra henne, samtidigt som hon med möda och ett<br />
visst stånkande började resa sig upp. Det gjorde ont i ryggen<br />
efter de två smällarna.<br />
280
Serveringsgeten tittade på henne med neutral min. ”Önskar<br />
damen möjligtvis låna en ryggkliare?”<br />
”Va? Öhhh, nä tack, det är bra nu”, sa Georgina och skakade<br />
av sig den smuts som fastnat i pälsen. Först därefter såg hon att<br />
serveringsgeten hade tagit med sig en hjulförsedd liten trappa<br />
med fyra trappsteg. Naturligtvis var den Uppfinnargetens verk.<br />
Serveringsgeten rullade fram den till Georginas pall och gjorde<br />
en elegant bugning som bara kunde tolkas som ‘Varsågod’!”<br />
Två korta skutt senare satt Georgina prydligt på pallen, och<br />
precis då kom Nicole tillbaka, och fick samma hjälp. Och så<br />
satt de där, väninnorna, chict uppflugna på varsin chict hög<br />
pall vid det chict extrahöga bordet och studerade den chict<br />
dyra menyn. Trappan rullades bort.<br />
”Ååååh, jag känner mig så kosmopolitisk!” sa Georgina med<br />
något drömskt i blicken. Men det gjorde fortfarande ont i ryggen<br />
och klöven.<br />
På Klara Slott tömtes samtidigt Slottskapellet i rask takt, och<br />
alla vargar strömmade till Kampanjsalen. Alla utom medlemmarna<br />
i Attackpatrullen förstås, de var ju i Attacksalen, och<br />
vissa servicevargar.<br />
Det tisslades och tasslades om vad som hade hänt Morgonguld.<br />
Några sa att hennes nerver helt enkelt inte hade pallat<br />
när getterna sa att vargarna ljög, förvrängde och tystade ned.<br />
Andra hummade på mera sinistra förklaringar. Flera var av den<br />
uppfattningen att Morgon guld absolut inte skulle falla ihop av<br />
sig själv på det där viset eftersom hon hade en så stark fysik, och<br />
en varg hävdade bestämt att han hade sett Kvällsmurvla hälla<br />
någonting över den torkade och saltade ekorre som han sett<br />
Morgon guld stoppa i sig som stärkande nattsnack strax före sitt<br />
ödesdigra framträdande på borggården.<br />
Wolf, som till en början sprang strax efter Luminoso genom<br />
de dunka fackelupplysta gångarna, mådde jättedåligt. Både<br />
fysiskt och psykiskt. TIll hans tidigare sorger och bedrövelser<br />
hade den fulla omsorgen om Ulvo kommit, nu när Morgon guld<br />
281
låg på sjukan. Och så var han – faktiskt – inte helt kall inför<br />
Morgon gulds sjukdom heller. Om det nu var en sjukdom. Låt<br />
vara att de hade separerat, men hon var ändå Ulvos mamma och<br />
han hade älskat henne en gång i tiden. Hur var det med Ulvo?<br />
Förmodligen sov han i Morgon gulds rum, helt omedveten om<br />
att hans mamma kanske var döende och att kriget hade kommit.<br />
När Wolf ångade in i Kampanjsalen slogs han av hur kallt<br />
det var där. Förklaringen var enkel – fönstren stod öppna.<br />
Någon hade tydligen förutsett omfattande svettning, vilket<br />
gav Wolf dåliga vibbar. Men faktum var att just nu var kylan<br />
skön för honom, eftersom illamåendet hade blivit värre av<br />
språngmarschen.<br />
Wolf slog sig ned på första bästa ställe han hittade, vilket<br />
var längst ut på en av långbänkarna, där han koncentrerade<br />
sig på att ta ett andetag i taget och hoppas att han inte skulle<br />
kräkas igen. Förylade mjöd!<br />
Wolf undrade vad han skulle få för arbetsorder. Han hade<br />
inte den minsta lust att sno ihop någon hatkrönika om getterna,<br />
men han gjorde i alla fall hellre det än tvingas planera<br />
nån dårskap ihop med de där odrägliga teatergorillorna igen.<br />
Så tänkte han. Just nu önskade Wolf intensivt att han hade<br />
hunnit bli trumpetvarg innan detta hände.<br />
Djuret tittade sig omkring, men det verkade inte som om<br />
gorillorna hade hunnit komma än – Wolf utgick ifrån att<br />
budvargar hade skickats ut efter dem. Han såg däremot två<br />
forskare sitta och uggla på en bjälke strax under taket. De verkade<br />
tugga på något. Ja det var ju klart att forskareliten måste<br />
engageras så det kan bli en massa forskningsrapporter som<br />
säger att getterna minsann har drabbats av psykisk sjukdom,<br />
eller nåt sånt, tänkte Wolf.<br />
Han skakade på huvudet och funderade på vem som skulle<br />
dela ut arbetsordrar nu när Morgon guld var borta. Han hade<br />
sina onda aningar.<br />
Plötsligt fick Wolf en flashback av hur han hade hållit på<br />
med Muso förra gången han befann sig här i Kampanjsalen.<br />
Han överväldigades av känslor, halsen blev tjock och snart<br />
kunde vargen inte hålla tillbaka gråten. Muso, Muso....<br />
282
Fler och fler bestar strömmade in i Kampanjsalen, och plötsligt<br />
stod Kvällsmurvla på den lilla upphöjningen där trumvargen<br />
hade sin plats. Hon tuggade på tobak, och såg dimmig ut<br />
för Wolf eftersom hans ögon tårades. Han kämpade mot gråten.<br />
Kvällsmurvla såg entusiastisk ut. ”Mina vargar”, ropade hon,<br />
och sorlet la sig omedelbart. ”Ni undrar förstås vad som har<br />
hänt med våran kära rådsordförande, och hur hon mår nu. Alltså,<br />
jag kan lugna er med att hon bara har drabbats av ett akut<br />
stressyndrom, och ligger på sjukan och sover. Det verkar bli<br />
långvarigt. Under tiden har jag efter ett moget övervägande accepterat<br />
det tunga ansvaret att ta över som ordförande i Rådet.”<br />
Ett mummel uppstod i salen.<br />
”Käften”, ropade Kvällsmurvla, och det tystnade. ”Vi har<br />
drabbats av den lumpnaste attacken på våra värderingar på<br />
himla många månvarv, och vi tvingas ut i krig. Det kommer<br />
att kräva uppoffringar av oss alla. Till att börja med måste vi<br />
nu vräka ur oss så in i bängen med kvalitetsinformation att vi<br />
får in de där gräsätarna på de rätta tankarna igen. Så nu måste<br />
ni få tassen ur röven, fattar ni?”<br />
Hon avbröt sig när hon såg trumvargen komma halvspringande<br />
fram mot upphöjningen, bärande på två trumpinnar.<br />
Själva trumman stod redan på plats, det gjorde den alltid.<br />
Kvällsmurvla fortsatte:<br />
”Artiklar, krönikor, teaterpjäser, forskningsrapporter, stentavlor<br />
– vi måste ut med allt, och det snabbt som rabiessmittade<br />
varulvar!!! Vår nyutnämnda vice ordförande i Rådet, Edelvita,<br />
går just nu runt och delar ut era arbetsorder. Det ska bara vissla<br />
till därute i byarna och så ska getarslena vara inne på den rätta<br />
vägen igen. Begrips?”<br />
Det uppstod ett mummel i salen igen. Wolf tittade demonstrativt<br />
åt sidan och var mycket nära att kräkas – inte enbart<br />
på grund av kvällens mjödkonsumtion. Han önskade att han<br />
hade kunnat prata med Luminoso, men det gick inte på länge,<br />
det begrep han.<br />
Kvällsmurvla tittade på trumvargen, som nu hade intagit<br />
sin plats vid den stora trumman. Han satt med trumpinnarna<br />
i beredskapsläge och blicken fäst på ledaren.<br />
283
”Trumning – noll-sjuttiofem-takt!” kommenderade Kvällsmurvla.<br />
Det gick ett sus genom Kampanjsalen, men nästan omedelbart<br />
drunkade det i trummans dån:<br />
”TRUM - TRUM - TRUM - TRUM - TRUM - TRUM<br />
- TRUM”<br />
Det gick snabbare än det hade gjort på länge. Edelvita kom<br />
allt närmare Wolf, och hans obehag stegrades i takt med att avståndet<br />
minskade. Mycket riktigt hånlog hon när hon slängde<br />
till honom pergamentet med arbetsorder, men Wolf gjorde sitt<br />
bästa för att verka oberörd. Han väntade tills hon gått vidare<br />
innan han läste. På pergamentet stod:<br />
Wolfis<br />
1. Skriv krönika på temat ’Liten grupp illvilliga grå getter<br />
ligger bakom fantasierna’<br />
2. Hitta på några korta uttalanden från ’vanliga getter’ som<br />
tar avstånd från fantasierna på desinformatörernas Skylt<br />
3. Gör intervju med professor von Hochdenker om den genetiska<br />
bakgrunden till att grå getter har en tendens att<br />
förfalla till ondskefulla fantasier (hon får sno ihop nån<br />
forskning lite snabbt)<br />
4. Samordna med gorillorna en teaterpjäs som på lämpligt<br />
sätt hånar och förlöjligar den lilla gruppen illvilliga grå<br />
getter som sprider desinformation<br />
5. Skriv recension där teaterpjäsen hyllas (du behöver inte<br />
vänta på pjäsen)<br />
Wolf suckade, men satte sig tillrätta och började skriva. Runt<br />
omkring honom skrev bestar redan så det var uppenbart att<br />
svetten snart skulle börja lacka.<br />
”TRUM - TRUM - TRUM - TRUM - TRUM - TRUM”,<br />
dånade det i ett väldigt högt tempo mellan stenväggarna.<br />
Trumvargen satt med stenansikte, rak som en vinkelhake, och<br />
stirrade in i oändligheten.<br />
284
Nicole beställde en flamberad gräddgetglass med höpulver garnerad<br />
med blåklint, vilket gav Georgina en andra indikation<br />
på att Nicole inte led av ätstörningar. Georgina nöjde sig med<br />
en enkel getglass naturell – hon ville hålla igen eftersom hon<br />
blev bjuden. Serveringsgeten tog de båda menyerna, bugade<br />
sig och gick.<br />
Georginas blick råkade falla på scenen i mitten av stället,<br />
där Sångargeten hade raapat dagen innan. Hon tänkte tillbaka.<br />
”Vad är det?” frågade Nicole.<br />
”Va?”<br />
”Du ser ledsen ut.”<br />
Efter några sekunders tvekan bestämde sig Georgina för<br />
att berätta om Jens, och vad han hade ägnat sig åt just här på<br />
getglassbaren.<br />
Nicole la varsamt en klöv på Georginas ena framben och<br />
började trösta henne.<br />
”Äsch, vi glömmer det”, sa Georgina. ”Skylten är viktigare.<br />
Men den var inte vidare populär.”<br />
Nicole bestämde sig för att släppa ämnet Jens.<br />
”Nä”, sa hon. ”Hur kan så många getter fortsätta att tro på<br />
de där bestarna i slottet?”<br />
”Obegripligt.”<br />
Serveringsgeten kom med två stora portioner som han placerade<br />
på bordet. Nicole norpade genast åt sig blåklinten på<br />
toppen av sin. Georgina tog med stor spänning en smakbit av<br />
sin glass – hon hade aldrig ätit glass – och konstaterade att den<br />
smakade ljuvligt. Mustigt, fräscht och aningen sött. Nicole såg<br />
också nöjd ut.<br />
”Men de sa ju en del positivt om Skylten också”, sa Georgina.<br />
”Ja, men inte så mycket.”<br />
”Jo, ungefär hälften kanske.”<br />
”Var det så mycket?”<br />
”Jag tycker nog det.”<br />
De två väninnorna kom fram till att Tvivlargetterna i alla<br />
fall hade kommit en bra bit på väg. Att hälften av getterna<br />
redan var omvända var egentligen en stor framgång. De bestämde<br />
sig för att gå tillbaka till torget och ägna några timmar<br />
285
åt att rekrytera medlemmar till getborgargardet. Alla tvivlargetter<br />
skulle lägga minst två timmar under dagen på rekrytering,<br />
det var överenskommelsen. Med det skydd som ett starkt<br />
getborgargarde skulle ge kunde Tvivlargetterna publicera mer<br />
och mer information på Skylten, och då skulle nog fler och<br />
fler getter också bli omvända, resonerade de.<br />
”Bräääääääääk!”<br />
Det var Nicole som kallade på notan, och snart kom serveringsgeten<br />
med både den och den rullande trappan.<br />
”Ursäkta .... när kommer Sångargeten hit nästa gång för att<br />
raapa?” frågade Georgina.<br />
”På hornsdag. Vill damen reservera plats?”<br />
”Öh, nä, inte nu. Jag undrade bara.”<br />
Georgina och Nicole begav sig till torget, där det fortfarande<br />
var lika tjockt med getter. Aningen tjockare, faktiskt, om man<br />
ska vara noga. De två tvivlargetterna delade på sig och började<br />
var för sig rekrytera djur till getborgargardet.<br />
Georgina såg en grå bock som såg ut att vara ung och pigg<br />
– klart lämpad, tänkte hon.<br />
”Psssst”, viskade hon i bockens en öra.<br />
Han ryckte till. ”Vad är det?” sa han högt.<br />
”Schhhh”, sa Georgina, varpå bocken fick ett oförstående<br />
uttryck över mulen. ”Vi måste vara diskreta”, viskade hon. Då<br />
puffades hon av misstag till av en ivrig tantget som trängde sig<br />
förbi så Georgina höll på att ramla omkull, men hon återfick<br />
balansen och kunde fortsätta: ”Vill du bli med i getborgargardet?”<br />
Bocken såg skeptisk ut. ”Nä, det är för farligt”, viskade han.<br />
Sedan fick han väldigt bråttom iväg.<br />
Georgina blev lite besviken. Det fanns dock gott om djur att<br />
fråga, så hon tog sig snabbt an nästa tilltänkta getborgargardist,<br />
en svart tjejget med vit rosett i skägget.<br />
”Psssst, vill du gå med i getborgargardet?” viskade Georgina.<br />
Tjejgeten stirrade på Georgina. ”Getborgargardet, jag?” sa<br />
hon högt, med ett tonfall som om Georgina hade bett henne<br />
flyga till månen. Georgina blev orolig och tittade sig omkring<br />
för att se om någon hade reagerat, men så verkade inte vara fallet.<br />
286
Nästa offer var en vit tantget med ovanligt korta horn.<br />
”Nädu”, viskade hon som svar på Georginas fråga. ”Jag har<br />
familj och kan inte ta såna risker.”<br />
Då frågade Georgina en svart bock som var i obestämbar<br />
ålder, dock inte särskilt senig, så han var nog inte för gammal<br />
för att bli gardist. Bocken tittade ilsket på henne och fräste: ”Fy i<br />
farmors skägg vad ni desinformatörer förstör!” Sedan vände han<br />
rumpan mot Georgina, la av en prutt och gav sig av.<br />
Georgina började bli nedstämd. Hon tittade sig omkring för<br />
att se hur det gick för Nicole, men väninnan hade försvunnit<br />
i gethavet.<br />
Medan hon funderade på vilken get hon skulle fråga härnäst<br />
såg hon till sin glädje en annan tvivlarget in action, nämligen<br />
Oliver, och gick fram till honom.<br />
”Hur går det?” frågade Georgina viskande.<br />
”T...T....Trögt”, viskade Oliver.<br />
”Har du rekryterat nån?”<br />
”Bara en”, viskade Oliver.<br />
”Men oj! Du har lyckats!” Georgina var riktigt imponerad.<br />
Oliver log stort. Sedan falnade hans leende, och han började<br />
se lite konstig ut.<br />
”D...D...Du Georgina....” Han tittade ned i marken och<br />
pillade med ena framklöven på en liten sten.<br />
”Ja?”<br />
Oliver drog på det. ”Tror d...du.... Alltså, skulle d...du...”<br />
Han tvekade, varpå han plötsligt fortsatte väldigt snabbt: ”....<br />
har du lust att gå med mig på B...B...Bräkande Bocken nån<br />
kväll?”<br />
Oj, han vill dejta mig! tänkte Georgina. Hennes nästa tanke<br />
var att hon inte för tusen getostar ville såra honom. Han<br />
verkade ju så förhornat snäll.<br />
Oliver tittade på Georgina, och hans nervositet lyste som<br />
en fotogenlampa.<br />
”Vi kanske kan prata om det sen?” sa Georgina och log.<br />
”Har lite svårt att tänka på nåt annat just nu, måste fortsätta<br />
rekrytera!”<br />
Oliver, som verkade lättad över att inte ha fått ett nej, nickade.<br />
287
”Förresten, har du sett Nicole?” sa Georgina.<br />
”Nä.”<br />
”Okey. Undrade bara.”<br />
De gick åt olika håll. Georgina gick medvetet förbi en alldeles<br />
för gammal tantget och en bock på getrollator, och bestämde<br />
sig för att satsa på en grå mellangammal bock som såg<br />
snäll ut.<br />
”Psssst. Vill du gå med i getborgargardet?” frågade hon viskande.<br />
Han tittade på henne. ”Har du nåt med den där att göra?”<br />
viskade han och pekade med ena frambenet mot ‘Getternas<br />
egen Skylt’.<br />
Georgina nickade.<br />
”Då ska du veta att jag beundrar er. Ni har så himla rätt!”<br />
viskade bocken.<br />
Georgina blev riktigt glad. ”Så du vill...”, började hon, men<br />
blev avbruten. Bocken viskade:<br />
”Men jag skulle aldrig vilja bli inblandad själv. Det är för<br />
riskabelt.”<br />
Nu var Georgina beredd på den invändningen, så hon gav<br />
sig inte utan vidare.<br />
”Jo, men om alla resonerar så blir det ju aldrig nån förändring”,<br />
viskade hon till bocken.<br />
Han såg besvärad ut. ”Jag har familj – ledsen.”<br />
Det är det många som har, tänkte Georgina, men hon var<br />
inte av den kaxiga sort som skulle ha sagt det högt. ”Fast...”,<br />
började hon, men avbröt sig själv när den tilltänkte getborgargardisten<br />
började gå därifrån.<br />
Det var motigt det här, tänkte Georgina och suckade. Men<br />
hon bestämde sig i alla fall för att ta nya tag. Hon trängde sig<br />
förbi en bock som såg arg ut och en tjejget som såg alldeles för<br />
cool ut – ingen idé att fråga dem. Sedan kom hon fram till en<br />
vit tantget med grön skäggrosett som hon tyckte såg ut som<br />
en blivande gardist.<br />
”Psssst! Vill du gå med i getborgargardet?” viskade Georgina.<br />
Tantgeten spände ögonen i Georgina. ”Är du ansvarig för<br />
det där?” sa hon skarpt och pekade på getternas Skylt.<br />
288
Georgina nickade samtidigt som hon förfärad hyschade ned<br />
tantgeten och tittade sig omkring. Hyschandet brydde sig tantgeten<br />
dock inte om, för hon höjde istället rösten och fortsatte:<br />
”Då tycker jag du omedelbart ska gå och riva ned den där<br />
pinsamma historien ni har satt upp. Du är en stor skam för<br />
Klövköping, din förhornade solsläckare!” nästan skrek tantgeten,<br />
varpå hon knyckte på nacken och försvann med demonstrativt<br />
ilskna steg.<br />
Georgina blev alldeles paff. Det här hade hon inte räknat<br />
med. Att misslyckas med att få anhängare och gardister var väl<br />
en sak, men att bli utskälld för att man riskerar livet för allas<br />
frihet var väl ändå lite väl magstarkt. Så tänkte hon.<br />
Georgina var besviken, mycket besviken. Hon suckade djupt<br />
och blev stående där hon stod, mitt i gethavet, utan ork att gå<br />
någonstans. Tankarna svävade iväg. Varför gjorde hon det här<br />
egentligen? Varför tog hon alla risker? Varför försummade hon<br />
sin och Boxers åker, som behövde vattnas?<br />
Han och jag riskerar minskad skörd för att jag håller på<br />
med det här, tänkte Georgina. Varför sviker jag Boxer? Varför<br />
sköter jag helt enkelt inte mig själv, vattnar min åker och ser<br />
till så det finns hö i förrådet till nästa år?<br />
För att jag är ett får, tänkte Georgina. En stor förhornad<br />
fårtacka.<br />
Hon började långsamt röra sig mot torgets ytterkant, ut ur<br />
getskocken. Plötsligt längtade hon väldigt mycket efter Boxer.<br />
Det kändes riktigt dåligt att vara ovän med honom, för han var<br />
ändå den get i hela världen som stod henne närmast.<br />
Då fick Georgina se Majoren, Nicole, Oliver och ett par<br />
tvivlargetter till stå och samtala en bit bort. Vilken lättnad –<br />
hon började genast tränga sig fram genom gethavet till dem.<br />
Oliver vände sig mot Georgina, sken som en sol och sa:<br />
”Jag har rekryterat t...t...t...två nu!”<br />
”Är det sant?”<br />
”Ja t....t....två!”<br />
”Men det är ju alldeles fantastiskt!”<br />
Oliver strålade av glädje. Georgina fortsatte:<br />
”Hur bar du dig åt? För mig gick det....”<br />
289
Där slutade hon mitt i meningen, för hon hörde ett dovt,<br />
mullrande ljud som hon aldrig hade hört förut. Det verkade<br />
komma långt bortifrån, men var ändå mäktigt på något sätt.<br />
Alla getter vände sig mot det där ljudet. Georgina tänkte<br />
just fråga om det kunde vara någon sorts åska, då hon såg att<br />
Majoren verkade rädd, vilket fick henne att komma av sig. Hon<br />
hade aldrig sett Majoren rädd.<br />
Ljudet växte sig starkare, och alla getter på torget slutade<br />
samtala. Majoren tog ett par steg bakåt, till synes utan anledning,<br />
och såg förfärad ut. Georgina kände sig oerhört illa till<br />
mods. Någonting var väldigt fel.<br />
Alla getter tittade längs den gata som ledde mot skogen, för<br />
det var därifrån ljudet kom. Det blev allt starkare. Georgina<br />
kände plötsligt att hon ville bort, bort, bort, omedelbart. Men<br />
hon stod som fastfrusen.<br />
Strax syntes ett dammoln, och det kom närmare. Ljudet tilltog<br />
i styrka. Några sekunder senare såg man vad det var – ett<br />
stort antal vargar som kom rusande i ett rasande tempo. Majoren<br />
var gravallvarlig, Nicole hade panik i ansiktet och detsamma<br />
gällde Oliver, som kissade på sig utan att märka det.<br />
Georgina lyckades plötsligt komma loss ur sin handlingsförlamning<br />
och började springa. Fast ändå inte. Det var som<br />
i en mardröm där man försöker springa ifrån en dödlig fara<br />
men inte kommer någon vart för det tar emot; det är som att<br />
springa i sirap.<br />
Mullret stegrades till ett inferno och allt kändes surrealistiskt<br />
medan Georgina kämpade med sina korta små ben för<br />
att komma bort från torget. Det var som om tiden gick i slow<br />
motion. Hon var medveten om varje steg hon försökte ta och<br />
att det gick alltför långsamt. Runtomkring var ett myller av<br />
getter i alla färger som också försökte fly. Alla sprang för sitt<br />
liv. Eller rättare sagt försökte springa, för det var trångt. Georgina<br />
stötte hårt till en get, det gjorde ont, men hon fortsatte,<br />
blev knuffad av en annan flyende get, ramlade nästan omkull,<br />
återfick balansen, fortsatte fly. Det gällde livet, hon kände instinktivt<br />
det.<br />
290
I nästa sekund var det som om ett mörkt moln kom över<br />
platsen, ett moln som var ett morrande, fräsande och ylande<br />
kaos. Vargarna var över dem. De var överallt. Från alla håll<br />
hördes stridsylanden, avgrundsrytanden, skräckinjagande<br />
morranden, fräsanden och det vidriga ljudet av kött som slits<br />
i stycken. Georgina försökte öka farten men sirapen tog emot.<br />
Hennes liv passerade revy. Hon såg sina föräldrar framför sig<br />
när de satt på en rutig utflyktsfilt i skogen, hon såg Boxer när<br />
de var killingar och lekte i höförrådet. Hon styrdes som av en<br />
autopilot, flyktinstinkten hade tagit över hennes kropp. Bort,<br />
bort, bort!<br />
En ny färg kom över torget, och det var rött. Det sprutade<br />
blod till höger och vänster, ja luften var röd av blod. Plötsligt<br />
förmörkades Georginas synfält av något väldigt stort och svart;<br />
det var en varg som attackerade den bock som var precis framför<br />
henne. Odjuret hoppade på bocken uppifrån, fick omkull<br />
honom så han blev liggande, satte tänderna i strupen och en<br />
röd stråle sprutade som en fontän.<br />
Georgina väjde för att inte snubbla på den fallna bocken,<br />
råkade ändå trampa på honom, halkade till på något blött,<br />
höll på att falla men kom på klövar igen. Hon fortsatte, körde<br />
plötsligt nosen i något jättestort vitt, det gjorde ont, och hon<br />
insåg att hon sprungit in i sidan på en varg som höll på att slita<br />
köttstycken ur en tantget som låg på marken. Det var ett stort<br />
rött hål mitt i tantgetens sida, blod forsade ur hålet, hennes<br />
vita päls färgades allt rödare och det var konstiga ryckningar i<br />
getkroppen. Vargen skulle just ta nästa stycke kött när Georgina<br />
kom förbi. Hon fortsatte springa för sitt liv.<br />
291
292
20.<br />
Det krisar till sig för<br />
Wolf – och för<br />
Georgina också<br />
wolf svettades floder, trots att fönstren i Kampanjsalen<br />
stod vidöppna. Han skrev som en rabiessmittad varulv,<br />
eftersom trumman drev honom och de andra bestarna<br />
att hålla ett horribelt tempo. Den fruktade noll-tjuttiofem-takten<br />
rådde ju – en bokstav på varje 0,75 sekunder. Ojojoj.<br />
”TRUM - TRUM - TRUM - TRUM - TRUM - TRUM -<br />
TRUM - TRUM”, dundrade det.<br />
Det var blött på stengolvet under långbänken, vilket berodde<br />
på att alla vargar svettades lika mycket som Wolf. De<br />
satt tätt, tätt intill varandra, men ingen hade tid att utväxla<br />
ett enda ord med någon annan, så tystnad rådde förutom<br />
trumman och det intensiva ljudet av alla bestars sammantagna<br />
raspande med sina pennor.<br />
Tre djur hade svimmat av stressen, varav en föll bakåt så illa<br />
att hon skadade huvudet. De två första kunde snabbt återföras<br />
i produktion genom ett blixtingripande från sjukvargen, vilket<br />
bestod i att ammoniak penslades på deras mular. Den tredje<br />
vargen hade däremot förts med hjulbåren till Sjuksalen, och en<br />
av de ersättningsvargar som stod i beredskap hade omedelbart<br />
tagit över skrivandet. Cirka elva skrivsekunder gick förlorade där.<br />
293
Det rådde alltså, som du förstår, en oerhört hög produktivitet<br />
i kvalitetsinformationsproduktionen. Men så var det ju<br />
också oerhört viktig kvalitetsinformation som skulle ut.<br />
Wolf hade blivit klar med krönikan, och han var ganska<br />
säker på att den skulle vara till belåtenhet. Han tänkte att han<br />
nog skulle kunna skriva en sådan i sömnen. Vargen hade helt<br />
enkelt följt mall nummer P2-a i den pärm med skrivmallar<br />
som stod på en hylla i Skrivarsalen. Pärmen bar titeln ’Mall-<br />
Pärm för kvalitetssäkrad kvalitetsinformation’ och sköttes med<br />
pedantisk noggrannhet av Mallvargen, en äldre vit tik som läst<br />
till arkivarie på UU. Wolf kunde sedan länge P2-a utantill,<br />
liksom de flesta av mallarna.<br />
Det fanns en generell uppmaning till vargarna att helst följa<br />
mallar när de skrev, för att inget tyckarfel skulle slinka igenom<br />
av misstag. Vid varje beslut i Tyckargruppen uppdaterades<br />
mallpärmen. Mallvargen hade gjort till sin livsgärning att<br />
Mall-Pärmen alltid skulle vara hundraprocentigt uppdaterad<br />
med den rätta synen på tingens ordning.<br />
Mallarnas beteckningar hade sitt eget logiska system. Först<br />
i beteckningen kom en bokstav som angav ämnesområdet: P<br />
stod för Pälsfärgsfrågor, G för Gödselfrågor, S för Simningsfrågor,<br />
D för desinformatörsfrågor, H för husdjursfrågor (ny),<br />
So för solningsfrågor (ny) och Ö stod för Övriga frågor. Siffran<br />
därefter angav vilken typ av text det handlade om: 1 stod för<br />
nyhetstext, 2 för krönika, 3 för kulturtext och 4 för insändare.<br />
Sedan fanns det för variationens skull några versioner att välja<br />
på för varje kombination av tema och texttyp – det var där a,<br />
b och i vissa fall c kom in i bilden. Här kan du läsa P2-a i sin<br />
helhet:<br />
Mall P2-a<br />
Tema Pälsfärgsfrågor, krönika, version a<br />
Syfte och anvisningar<br />
Två saker ska framgå tydligt när du skriver en krönika typ<br />
P2-a. Dels hur illa de grå djuren ständigt beter sig, dels hur<br />
alla medlemmar i gråväldet över hela världen i hemlighet<br />
hjälper varandra. Det är, som vi alla vet, för att de ska kunna<br />
294
leva lyxliv på bekostnad av djur av andra färger – låt detta<br />
framgå i krönikan. Sätt helst in ovanstående i en historisk<br />
kontext, så det framgår vilket enormt berg av skuld från gångna<br />
tider som dagens grå djur har att betala av på. Tänk på<br />
att en krönika ska vara personligt formulerad och ta någon<br />
slags utgångspunkt i din vardag. Att använda humorn som<br />
vapen är en fördel.<br />
Struktur<br />
1. Inled med en kort personlig betraktelse. Det kan exempelvis<br />
vara en aktuell händelse ur ditt vardagsliv där du stött på ett<br />
grått djur som du irriterat dig på. Det kan också vara något<br />
som du saknar i ditt liv som du tror att du hade kunnat få<br />
om inte de grå djuren hade funnits i vår värld och snott åt<br />
sig en massa mat, kastanjer och andra resurser.<br />
2. Använd ovanstående som utgångspunkt för en attack på<br />
gruppen grå djur. Visa tydligt hur det är pälsfärgen som avgör<br />
skulden, och hur alla grå djur i hela världen måste känna<br />
skuld och ta ansvar för att lösa det problem eller uppfylla det<br />
önskemål som du har. Här ska du inte spara på krutet. Använd<br />
invektiv, svordomar och gärna könsord för att läsaren<br />
ska förstå djupet av din indignation.<br />
3. Lägg i förbifarten in en formulering som låter läsaren förstå<br />
att det är de vita djuren som drabbas värst.<br />
4. Lägg därefter in ett subtilt element av hot, så det framgår<br />
att de grå djur som inte tar på sig skulden, eller inte vill stiga<br />
åt sidan och avstå resurser, kan förvänta sig konsekvenser.<br />
5. Därefter ska följa en kort och diskret ‘frisedel’ för de grå<br />
djur som väljer att göra avbön. Antyd att de gråingar som<br />
stöder din kritik mot gråväldet, och för den vidare, kommer<br />
att behandlas lite bättre än andra gråingar.<br />
6. Inled avrundningen av din P2-a med en känslomässig<br />
apell till icke-grå djur, en apell som får dessa att vilja föra<br />
kampen mot de grå djuren vidare. Använd gärna en kombination<br />
av morot och piska: Locka med alla de fördelar som<br />
de icke-grå djuren får när de lyckas beröva gråväldet på dess<br />
privilegier och sätta stopp för dess tjuv-och-rackarspel, men<br />
295
skräm också de icke-grå djuren för den makt som gråväldet<br />
utövar på deras bekostnad.<br />
7. Avsluta helt kort med att inge hopp. Lås läsaren förstå att<br />
färgrättvisa till slut kommer att skipas.<br />
8. Om du själv är grå krävs total underkastelse. Vissa av<br />
idéerna i denna mall är då inte tillämpbara.<br />
Krönikan var alltså avklarad i ett nafs. Sedan var det de där<br />
korta uttalandena från ‘vanliga getter’ som Wolf skulle hitta<br />
på. Det gick också väldigt fort. Det var bara att skriva ’Den<br />
däringa Skylten måste vara uppsatt av hatare och extremister<br />
som vill gama till sig egna fördelar och sabba för alla andra,<br />
och vi vanliga getter är faktiskt förhornat arga på dom!’, och<br />
lite varianter på det temat. I mallarna för insändare fanns en<br />
uppmaning att formulera sig ‘folkligt’ för att texterna skulle<br />
verka genuina.<br />
Wolf hade hållit koll upp mot takstolarna för att se vilka<br />
forskare som infann sig, och han var väldigt glad över att professor<br />
von Hochdenker – som han ju skulle intervjua – lyste<br />
med sin frånvaro. Det innebar nämligen att han måste besöka<br />
henne, och hon bodde som bekant i skogen. Detta passade<br />
vargen som tass i handske.<br />
Han tog de två pergament han var klar med, la dem i manuskriptlådan<br />
vid dörren och lämnade Kampanjsalen. Det var<br />
oerhört skönt för öronen att komma bort från trumvargens<br />
nervknäckande oljud. Ju längre han kom i den dunkla fackelupplysta<br />
korridoren, desto svagare hördes trumman, och det<br />
var en riktig befrielse för det bakfulla djuret.<br />
Wolf halvsprang. Dock inte i riktning mot vindbryggan som<br />
ledde ut från slottet, utan åt motsatt håll.<br />
Georgina hade dödsångest. Hon försökte fly men stötte hela<br />
tiden emot getter och vargar. Luften var ett skräckinjagande<br />
inferno av stridsljud – ett öronbedövande rytande, fräsande,<br />
morrande och ylande. Då och då hördes en gets dödsskrik.<br />
296
Hon pressade sig fram. Där var plötsligt den där bocken som<br />
sett så snäll ut och sagt att han beundrade Tvivlargetterna, han<br />
sprang snett framför Georgina. Plötsligt låg han på marken med<br />
en jättelik best över sig, och innan Georgina förlorat honom ur<br />
sikte såg hon den där vidriga röda fontänen från hans strupe.<br />
Synen fick magen att vända sig på Georgina, och sekunden<br />
efter kräktes hon, men hon gjorde det i farten, för hon vågade<br />
inte stanna, och spyerna kom i skägget och på bringan och<br />
på frambenen. Plötsligt var det ännu en varg framför henne,<br />
en svart jättelik best, den verkade ha tagit sikte på Georgina<br />
och deras blickar möttes. Vargens ögon var gula och lyste av<br />
hat. Georgina hann tänka att nu var det dags att återse sina<br />
föräldrar, vargen tog sats mot henne, Georgina såg hur besten<br />
öppnade sina vidriga käftar, och där inne var det rött, och<br />
käftarna kom närmare. Men precis innan vargen satte tänderna<br />
i Georgina kom en annan varg flygande från sidan och<br />
krockade med den första vargen, som tappade balansen och<br />
nästan ramlade omkull.<br />
Georgina såg sin chans och försökte springa ännu snabbare<br />
men hon satt fortfarande fast i sirapen. Medan hon sprang väntade<br />
hon på den oundvikliga attacken bakifrån som skulle göra<br />
slut på henne. Hon vågade inte vända sig om. Bort, bort, bort,<br />
snart kommer besten igen, måste springa, där var en get ivägen,<br />
Georgina råkade välta omkull honom, men hon bara fortsatte,<br />
vände sig inte om, väntade hela tiden på den intensiva smärta i<br />
bakkroppen som skulle komma när bestens käftar sattes i henne.<br />
Men den kom inte. Georgina nådde kanten av torget, och<br />
där upphörde getsamlingen och därmed stridsscenen. Hon<br />
fortsatte springa. Hon sprang, sprang och sprang. Ljudnivån<br />
sjönk. Det var hyddor ivägen, hon råkade springa in i en, det<br />
gick hål i väggen och gjorde ont i mulen, men hon backade<br />
blixtsnabbt ut och fortsatte flykten. Det blev allt tystare. Georgina<br />
bara fortsatte.<br />
Till slut vågade hon stanna för att vända sig om. Det fanns<br />
ingen förföljare; hon var helt ensam. Striden kunde fortfarande<br />
höras svagt på avstånd, men hon såg inget av den för det var<br />
hyddor i vägen.<br />
297
Georgina ville helst fly ännu längre bort, men benen bar<br />
inte längre. Det enda hon kunde åstadkomma genom att uppbåda<br />
sina sista krafter var att ta några steg in i den hydda som<br />
låg närmast, så hon inte skulle synas. Ingen var hemma. Hon<br />
stängde dörren efter sig och sjönk ihop som ett ruttet höstrå<br />
på marken.<br />
Georginas blick föll på taket i hyddan, dess torkade grässtrån<br />
och en antydan till ljus som trängde igenom på några<br />
ställen. Där låg hon och tittade som hypnotiserad. Geten<br />
kunde inte röra sig ur fläcken, och hon hyperventilerade. Det<br />
gjorde ont på många ställen och hon var väldigt törstig. Vidriga<br />
scener ur blodbadet spelade upp sig för hennes inre, och de<br />
skräckinjagande ljuden ekade i huvudet. Hon såg blodfontänen<br />
framför sig igen, och dödsryckningarna i tantgetens kropp.<br />
Innan Georgina hann reagera vände sig magen ut och in och<br />
hon kräktes igen, men det kom bara galla, för frukosthöet och<br />
den goda getglassen hade redan kommit upp.<br />
Efter kräkningen var Georgina så svag att hon inte ens orkade<br />
hålla ögonen öppna. Hon kände att hon ville gråta, men<br />
det kom ingen gråt, för hon var bortom gråt i sin chock. Där<br />
blev den stackars geten liggande, med pälsen nedkladdad av<br />
spyer och blod. Stanken var hemsk.<br />
Wolf kastade en blick bakom sig medan han halvsprang genom<br />
en stengång i slottet. Ingen följde efter. Han tog till vänster<br />
in i en annan gång, noterade att en fackla hade slocknat och<br />
kom att tänka på Luminoso, tog en spiraltrappa en våning upp,<br />
följde en ny gång en kort bit och var sedan framme vid sitt mål.<br />
Dörren var bredare än de omgivande dörrarna, med bilden<br />
av en varg ingraverad i väggen ovanför. På dörren satt en plakett<br />
av svart skiffer med texten:<br />
Morgon guld<br />
Ordförande i Rådet<br />
298
Wolf knackade snabbt och väntade. Han bytte fot fram och<br />
tillbaka och tittade sig omkring. Strax knackade han igen, hårdare,<br />
varpå han började gå fram och tillbaka framför dörren.<br />
När inget hänt efter en halv minut tog Wolf tag i dörrhandtaget<br />
och försökte öppna. Dörren var dock låst. Han knackade<br />
en tredje gång och väntade lite till, men tvingades sedan konstatera<br />
att Ulvo nog inte var där inne.<br />
Någon måste ha tagit honom till Krubban. Wolf kände att<br />
han måste hämta sonen, snabbt, för han kände att Ulvo inte var<br />
säker. Han visste inte varför, det var bara en känsla han hade.<br />
Wolf satte fart igen, denna gång i riktning mot Krubban.<br />
När han nästan vara framme hörde han marschmusik, och<br />
bara det gav honom onda aningar. Wolf sprang den sista biten<br />
nedför spiraltrappan.<br />
I Krubban såg han alla valparna uppställda på två led med<br />
lika stora luckor mellan varje, och alla höll i en käpp som vilade<br />
bakåt-uppåt över ena axeln. En pedagogvarg satt strax intill vid<br />
en orgel, och det var från den marschmusiken kom. En annan<br />
pedagogvarg stod framför valpgruppen, vänd mot den, och<br />
gjorde på stället marsch. Hon trampade alltså i takt med musiken<br />
utan att gå någonstans, och alla valparna gjorde detsamma.<br />
Det gick lite sidådär med takthållandet, och en liten tjejvalp<br />
tappade sin käpp och plockade snabbt upp den igen. Men de<br />
försökte göra som pedagogvargarna sa, och det med stor entusiasm,<br />
det kunde man se.<br />
Wolf spanade efter Ulvo. När han inte omedelbart såg sin<br />
son blev han väldigt orolig och lät blicken snabbt svepa fram<br />
och tillbaka.<br />
Plötsligt såg han Ulvo, och pustade ut. Han trängde sig<br />
snabbt in mellan väggen och valpgruppen fram till sin son,<br />
som förvånad tittade upp på sin pappa.<br />
”Kom Ulvo, vi ska gå nu”, viskade Wolf och drog i sonen.<br />
”Vad är det pappa?”<br />
”Jag ska berätta sen. Kom.”<br />
”Men...”<br />
”Inga men. Kom nu.”<br />
299
Wolf lyfte upp Ulvo, som fortfarande höll i sin käpp, och<br />
började gå mot spiraltrappan.<br />
”Men pappa vi får inte ta med stridskäpparna hem.”<br />
”Släng den på golvet bara.”<br />
”Men tant Pedagogvarg säger att vi måste behandla dem<br />
med respekt.”<br />
”Skit i det nu.” Wolf drog käppen ur sonens hand och slängde<br />
den.<br />
”Pappa det är krig nu, visste du det?” sa Ulvo medan pappan<br />
bar honom uppför spiraltrappan.<br />
”Ja jag vet.”<br />
”Är det farligt?”<br />
”Krig är alltid farligt.”<br />
”Varför har getterna anfallit oss, pappa?”<br />
Wolf stannade upp, tittade sin son i ögonen och sa med<br />
bestämdhet:<br />
”Det har de inte!”<br />
”Men det säger pedagogtanterna.”<br />
”Ulvo, det är inte alltid sant, det som vuxna säger.”<br />
Valpen såg konfunderad ut, men lät sig för stunden nöja<br />
med det svaret. Hans pappa fortsatte bära honom uppåt.<br />
”Pappa var är mamma?”<br />
”Hon är sjuk. Vi ska hälsa på henne.”<br />
”Vadå för sjuk?”<br />
”Det vet vi inte än.”<br />
Efter att ha sovit en stund i den främmande hyddan hade<br />
Georgina vaknat, och nu var hon med stapplande steg på väg<br />
mot torget. Det var fullständigt tyst, så det var uppenbart att<br />
vargarna hade försvunnit. Hon hade svårt att gå för det gjorde<br />
ont i vänster bakben, höger och vänster bakklöv, vänster<br />
framklöv, ryggen, nosen, ena örat, och hon haltade. Dessutom<br />
hade hon ont inuti mulen – när hon gjorde vissa rörelser med<br />
munnen smärtade tandköttet till.<br />
300
Georgina kände lukten av de spyor som satt i skägget och<br />
delar av pälsen, och hon kände sig fruktansvärt äcklig. Hon<br />
letade efter en möjlighet att tvätta av sig, men hittade ingen.<br />
Långsamt, långsamt tog hon sig allt närmare torget. Hon var<br />
så medtagen att hon inte hade funderat på hur det kunde se ut<br />
där, och tur var väl det, för annars hade hon nog vänt.<br />
Det var nämligen en fruktansvärd syn som mötte Georgina<br />
när hon rundade den sista hyddan före torget. Ett tjugotal<br />
getter låg döda på marken, de flesta helt nedblodade. Stora hål<br />
gapade i många av kropparna. Marken var svart av koagulerat<br />
blod och det luktade konstigt. Lösa ben, öron och köttbitar<br />
med päls på låg lite här och där.<br />
Georginas mage vände återigen ut och in på sig i ett försök<br />
att pressa ut det innehåll som inte fanns. Hon blundade och<br />
satsade all kraft på att ta sig igenom kräkningen. Ut kom bara<br />
några droppar galla, men attackerna var våldsamma. Hon darrade<br />
i hela kroppen och kände sig kallsvettig.<br />
Efter några minuter hade det gått över, och Georgina tittade<br />
ut över slagfältet igen. Först nu noterade hon att det stod ett<br />
stort antal levande getter i torgets ytterkant. De betraktade resultatet<br />
av Attackpatrullens framfart under fullständig stillhet.<br />
Tystnaden var spöklik. Även Georgina blev stående där, som<br />
en staty, och betraktade tragedin.<br />
Minuterna släpade sig fram men ingen av de levande getterna<br />
gav sig av. Tvärtom kom allt fler getter gående, oändligt<br />
långsamt, och ställde sig bakom den innersta ringen av getter.<br />
Under total tystnad växte så ansamlingen av getter mer och<br />
mer. Efter ett tag började även utrymmet mellan hyddorna<br />
runt omkring torget fyllas av sörjande.<br />
Ännu hade ingen vågat sig in bland de döda för att se vilka<br />
de var. Georgina funderade på hur det hade gått för Tvivlargetterna,<br />
och särskilt de som hon hade varit tillsammans med<br />
när attacken kom. Var de fortfarande i livet? Nicole? Majoren?<br />
En del av Georgina kände ett väldigt behov av att gå fram för<br />
att få visshet, medan en annan del höll henne tillbaka.<br />
Till slut blev ovissheten outhärdlig, och som första get lämnade<br />
Georgina med oändligt långsamma steg det omgivande<br />
301
havet av sörjande och rörde sig in bland de döda. Det var fruktansvärt,<br />
hjärtat slog i dubbel takt och hon andades flåsande.<br />
Hela tiden kämpade hon mot en ny kräkning. Men, som man<br />
brukar säga, a goat’s got to do what a goat’s got to do.<br />
Georgina såg återigen den där snälla bocken som sagt att<br />
han beundrade Tvivlargetterna. Han låg på sidan med det blodiga<br />
huvudet i en onaturlig vinkel. Hon stannade och betraktade<br />
hans ögon som stirrade in i evigheten, och hon kände hur<br />
det knöt sig där inne, hon blev tjock i halsen och ögonen blev<br />
dimmiga. Snart bröts den kusliga dödens tystnad som länge<br />
hade härskat över Klövköpings torg av Georginas gråt.<br />
En get till lämnade långsamt den omgivande getmassan<br />
för att se om han hade några anhöriga bland dödsoffren. Och<br />
så en till, och en till. Alla rörde sig som i slow motion, med<br />
nedåtböjda huvuden.<br />
Fortfarande gråtande rörde sig Georgina med haltande steg<br />
vidare bland kropparna. Försiktigt, försiktigt, för att inte trampa<br />
på någon kropp eller kroppsdel. Tårarna gjorde det svårt<br />
att se klart, och alltihop var värre än den värsta mardröm hon<br />
någonsin hade haft, men hon tvingade sig att gå från get till<br />
get för att se om det var någon hon kände. Fler och fler levande<br />
getter gjorde henne sällskap.<br />
Plötsligt stelnade Georgina till och tvärstannade. Vid hennes<br />
klövar låg en get som hon kände igen. Det var Oliver. Han<br />
var helt röd av blod, ett ben fattades och det var väldigt, väldigt<br />
tydligt att han inte längre befann sig i denna värld.<br />
Georgina skakade långsamt huvudet fram och tillbaka med<br />
en min förvriden av sorg, och hon började gråta igen. Tårarna<br />
forsade så pälsen blev blöt ända ned till skägget. ”Du som var<br />
så glad...”, lyckades hon få fram, och smekte ömt den döda<br />
kroppen med sin ena framklöv. ”Du var så stolt i morse...” Hon<br />
tänkte lite. ”Och du...” Georgina hade svårt att få fram orden.<br />
”...du...fick...aldrig...din...dejt.” Hon brast ut i hysterisk gråt.<br />
Efter en stund hade hon lugnat sig tillräckligt för att kunna<br />
fortsätta sin odyssé i dödens tecken, och för varje kropp fruktade<br />
Georgina att hitta någon hon kände. Men när hon noga och väl<br />
hade gått igenom hela slagfältet hade hon inte hittat någon mer.<br />
302
Georgina haltade bort till getsamlingens utkant, där hon<br />
just skulle lägga sig på marken och vila när hon fick syn på en<br />
get som långsamt kom emot henne från andra hållet. Geten<br />
hade lika tovig och nedblodad päls som Georgina, och haltade<br />
precis som hon. Det var Nicole.<br />
De två djuren stannade en bit ifrån varandra, betraktade<br />
varandra under tystnad i några sekunder, varpå de började<br />
halta fram mot varandra så fort deras skadade kroppar förmådde.<br />
De kastade sig om varandra i en jättestor kram, och<br />
där stod de och kramade varandra hårt, hårt, länge, länge,<br />
utan att säga ett ord.<br />
Till slut bröt Nicole tystnaden.<br />
”Du lever!”<br />
”Du med!”<br />
De två getterna log mot varandra. De utgjorde en bedrövlig<br />
syn, men de levde.<br />
”Har du förlorat någon vän eller släkting?” frågade Georgina.<br />
”Inte som jag hittat än i alla fall. Du då?”<br />
”Oliver har stupat.”<br />
”Åh nej”, sa Nicole. Hon tittade ned, bet sig i läppen och<br />
sa sorgset: ”Han blev inte gammal...” Nicole tänkte i några<br />
sekunder. ”Men han dog i alla fall i kampen för frihet.”<br />
Det blev tyst igen.<br />
”De förhornade mördarna”, sa Georgina lågt med återhållen<br />
vrede. ”Det är vad de är.”<br />
Nicole nickade.<br />
Georgina skulle just öppna munnen när hon såg att Nicole<br />
stirrade på någonting som befann sig bakom Georgina. Hon<br />
vände sig om – och där var Majoren! Han kom långsamt gående<br />
emot dem, tovig och smutsig han också, men till synes<br />
välbehållen.<br />
Georgina och Nicole brast ut i jätteleenden, och detsamma<br />
gjorde Majoren. Alla tre möttes i en jättekram.<br />
303
Wolf tittade sig omkring titt som tätt där han satt tillsammans<br />
med Ulvo vid Morgon gulds säng i Sjuksalen. Det var en stor sal<br />
med högt i tak, höga fönster, järnsängar på rad och facklor på<br />
väggarna (som dock var släckta under dagtid). Morgon guld var<br />
svag men fullt pratbar. På nattduksbordet låg senaste numret<br />
av SCUM (Sällskapet Cementerade Uppfattningars Magasin).<br />
”Mamma blir du frisk snart?” frågade Ulvo.<br />
”Ja älskling, det är klart att jag blir”, sa hon och såg matt ut.<br />
”Jag har ju ett krig att ta hand om.”<br />
”Vad var det som hände egentligen?” frågade Wolf.<br />
Morgon guld såg osäker ut. ”Vet inte. Föll bara ihop. Har<br />
aldrig hänt förr.”<br />
Hon gjorde en paus, och fortsatte sedan:<br />
”Vad gör du här förresten? Har inte du fullt upp med skrivjobb?”<br />
Wolf såg plötsligt nervös ut.<br />
”Ja, jo, jag måste gå nu. Kom, Ulvo!”<br />
”Vad har du fått för skrivkommando?” frågade Morgon guld.<br />
Wolf låtsades inte höra. Han tog sin son i handen och drog,<br />
men Ulvo spjärnade emot.<br />
”Kom, vi måste gå nu”, sa Wolf och drog hårdare. Ulvo<br />
betraktade sin mamma medan han motvilligt lät sig släpas<br />
mot dörren.<br />
När de kommit ut i gången sa Ulvo:<br />
”Pappa var är Muso?”<br />
Wolf stannade, satte sig på huk, tittade Ulvo i ögonen och<br />
sa långsamt:<br />
”Du förstår, det har hänt en sak. Han finns nog inte bland<br />
oss längre.”<br />
Ulvo tittade oförstående på sin pappa. ”Men var är han då?”<br />
Wolf såg väldigt ledsen ut, och sa med darr på rösten: ”Muso ...<br />
Muso är nog död.” Hans ansikte förvreds, och vargen började gråta.<br />
Ulvo kramade om sin pappa. ”Var inte ledsen”, sa Ulvo,<br />
”han har det nog bra i mushimlen”.<br />
Det hördes steg längre bort i korridoren, och Wolf fick<br />
bråttom. Han lyfte upp sin son och hastade iväg, på gränsen<br />
till att springa, och på det sättet tog han sig genom ett antal<br />
304
gångar och trappor. I bakgrunden hördes mäktig marschmusik<br />
– det var Ulvsymfonikerna som satt på borggården och<br />
spelade ”Till krigets ära”. Efter ett tag var Wolf och Ulvo<br />
framme vid Luminosos dörr, där Wolf snabbt knackade på.<br />
Han tittade sig omkring och knackade en andra gång efter<br />
bara ett par sekunder.<br />
Snart öppnade Luminoso.<br />
”Får vi komma in?” sa Wolf snabbt, men hann knappt slutföra<br />
meningen innan Luminoso drog in honom och Ulvo och<br />
omedelbart smällde igen dörren.<br />
”De har varit här och frågat efter dig”, viskade Luminoso<br />
upphetsat.<br />
”Vilka då?”<br />
”Twita och Tweta.”<br />
Wolf ryckte till, och hade han inte varit helt pälsbeklädd<br />
hade man sett honom bli likblek.<br />
”Åh vid alla varulvar”, viskade han blixtsnabbt.<br />
”Du måste gömma dig”, viskade Luminoso.<br />
Wolf, som tuggade nervöst på underläppen, nickade.<br />
”Det är bråttom!”<br />
”Jag vet.”<br />
”Vad är det som har hänt?”<br />
”Är inte säker”, viskade Wolf, ”men jag tror de har klassat<br />
mig som desertör.”<br />
”De?”<br />
Wolf tittade på Luminoso en stund innan han viskade:<br />
”Kvällsmurvla.”<br />
Luminoso gjorde en min som kunde tolkas som ‘kan tänkta<br />
mig det’.<br />
”Den varulven...”, viskade Wolf.<br />
”Du”, viskade Luminoso, ”jag följer med dig”.<br />
Wolf såg oförstående ut. Luminoso fortsatte:<br />
”Jag har hört ett rykte. De tänker omplacera mig. Från fackelvarg<br />
till....”<br />
Han betraktade Wolf med gravallvarlig min, och fortsatte<br />
viskande:<br />
”...till Attackpatrullen”.<br />
305
Wolf ryckte till igen.<br />
”De behöver utöka, nu när det är krig”, viskade Luminoso.<br />
”Åh fy för tusen intorkade bergsbestar...” Wolf verkade<br />
chockad.<br />
”Ja, du vet, jag har ju rätt bra fysiska värden och så... det<br />
vet dom.”<br />
”Då fattar jag.”<br />
”Aldrig på tusen månvarv att jag tänker gå med i deras vansinniga<br />
krig.”<br />
”Nej, för tusen fullmånar. Vi måste sticka snabbt.”<br />
Luminoso nickade.<br />
”Men vart?” viskade Wolf.<br />
”Pappa varför viskar ni?” frågade Ulvo högt, där han satt på<br />
sängkanten och dinglade med benen.<br />
”Schhhh... vi leker en lek bara. Du måste viska”, viskade Wolf.<br />
”Jaha. Får jag vara med?”<br />
”Ja, sen Ulvo, sen.”<br />
”Får mamma vara med också?”<br />
”Nä, kanske inte. Ja alltså, jag tror inte hon vill.”<br />
”Jorå hon vill, det är jag säker på.”<br />
”Ulvo, vi pratar om det sen.”<br />
Wolf vände sig mot Luminoso igen.<br />
”Jag vet ett ställe”, viskade Luminoso. ”Du vet, som fackelvarg<br />
kommer man ju in i alla möjliga konstiga skrymslen<br />
och prång.”<br />
”Bra.”<br />
De reste sig upp. Wolf vände sig mot Ulvo:<br />
”Ulvo – vill du vara med i leken nu?”<br />
”Ja pappa det fattar du väl.”<br />
”Bra. Leken är en tävling. Vem kan vara tyst längst? Jättejättetyst.<br />
OK?”<br />
”OK.”<br />
”Bra”, sa Wolf. ”Tysta leken börjar NU!” Sedan knep han<br />
demonstrativt ihop käftarna, och hans son gjorde detsamma.<br />
Luminoso öppnade dörren, tittade åt båda håll i korridoren<br />
och tecknade åt Wolf och Ulvo att komma efter.<br />
306
21.<br />
Wolf är rädd – och<br />
Georgina går i spänd<br />
väntan<br />
Fyra timmar efter massakern i Klövköping var alla offer<br />
begravda. Mer eller mindre varenda get i hela Klövköping<br />
hade närvarat vid ceremonin, liksom en hel del<br />
getter från Svansinge och Horneby. Nyheten om Klövköpings<br />
blodbad, som slakten börjat kallas, hade spridit sig snabbt<br />
över hela Eklandet.<br />
Efter begravningen gick Georgina, Majoren, Nicole och ytterligare<br />
ett antal tvivlargetter tillbaka till torget – av två skäl.<br />
De hade behov av att vara tillsammans för att smälta intrycken<br />
och trösta varandra. Dessutom ville de se hur det var med<br />
‘Getternas egen Skylt’ – de hade nämligen glömt att se hur<br />
det gått med den när de kort sågs på torget före begravningen.<br />
Skylten var pulveriserad. Majoren plockade upp en söndertuggad<br />
bit av det som varit ramen, betraktade den en stund<br />
och slängde tillbaka den. Han såg sorgsen och bitter ut, och<br />
hängde med huvudet.<br />
Georgina läste hans tankar. ”Det var inte förgäves”, sa hon<br />
stillsamt.<br />
Majoren tittade upp mot henne. Då såg Georgina att han<br />
hade tårar i ögonen. Hon gick långsamt fram och kramade om<br />
honom, och kände att Majoren skakade.<br />
307
”Det är mitt fel, alltihop”, sa han och började snyfta.<br />
”Det är det absolut inte”, sa Georgina.<br />
”Jo, jag ledde det här utan att ha sett till att skyddet var<br />
tillräckligt.”<br />
”Struntprat, vi drev fram det tillsammans”, sa Georgina.<br />
”Och skulden för dödandet ligger hos bestarna, till hundra<br />
procent.”<br />
Majoren tittade på henne med en min som utstrålade oändlig<br />
sorg. Sedan sänkte han huvudet mot marken igen. Georgina<br />
tittade allvarligt på honom, och sa:<br />
”Majoren får inte glömma att det fanns ett skäl till att vi startade<br />
det här. Vargarna tystar ned oss, förvränger sanningen och<br />
attackerar den som vågar säga sin egen mening. Och så hungrar<br />
vi som en följd av det. Så kan vi ju inte fortsätta att leva!”<br />
Majoren lyfte blicken igen och betraktade Georgina. Hon<br />
fortsatte:<br />
”Vi får inte ge upp nu! Den som är villig att ge upp sin frihet<br />
för att få lite mera säkerhet får varken frihet eller säkerhet.”<br />
”Nä hon har rätt”, sa Nicole, som hade följt dialogen.<br />
Majoren lät blicken gå från Georgina till Nicole och tillbaka.<br />
Samtidigt dök fler och fler getter som varit på begravningen<br />
upp och ställde sig runt torget för att tänka och sörja<br />
under tystnad. De hade uppenbarligen också känt behov av att<br />
återvända till platsen för massakern.<br />
”Det här är inte Majorens fel, inte ett dugg!” sa Nicole till<br />
Majoren.<br />
Georgina plockade upp en liten träbit med några vita bokstäver<br />
på från marken, och kände igen Olivers sätt att skriva.<br />
Hon översköljdes av sorg och var på väg att börja gråta, men<br />
övervann sig själv.<br />
”Titta på den här”, sa hon och höll fram spillran. ”Den är<br />
ett bevis på att vi getter inte låter oss kuvas.” Man hörde att<br />
hon undertryckte en snyftning. ”Den är ett steg på vår väg till<br />
medvetenhet och frihet. Ett steg vi ska vara enormt stolta över.”<br />
De andra två tvivlargetterna tittade på Georgina med stora<br />
ögon. Hon fortsatte:<br />
”Och det ska vi bygga vidare på. Vi ska ta nästa steg.”<br />
308
Georgina tittade på Majoren och Nicole, pekade på marken<br />
framför sig med ena frambenet och sa:<br />
”Här, precis här, ska vi bygga en ny Skylt. Och den ska<br />
vara ännu större och ännu finare än den förra. Och med den<br />
ska vi fortsätta att säga sanningar. Och vi ska bryta vargarnas<br />
informationsmonopol. Vi ska ge Eklandet åsiktsfrihet.”<br />
En antydan till leende kom över Majorens ansikte. Han skulle<br />
precis säga något när en ung grå bock, som sedan en liten stund<br />
hade stått en bit bort och förmodligen lyssnat, kom fram och sa:<br />
”Är det ni som är Tvivlargetterna?”<br />
”Öh, ja”, sa Georgina, lite nervös för att få skäll. De andra<br />
två nickade.<br />
”Jag hörde talas om er för en tid sedan, och jag måste erkänna<br />
att jag inte trodde på er. Jag trodde att ni var desinformatörer.<br />
Men nu har jag fattat att ni hade rätt hela tiden.”<br />
De tre tvivlargetterna sken upp. Bocken fortsatte:<br />
”Jag vill tacka er av hela mitt hjärta för det ni har gjort, och<br />
om ni har något behov av mig så är jag gärna med i getborgargardet.”<br />
Han såg lite tankfull ut, och fortsatte: ”Man kan<br />
inte hela tiden hålla sig undan och räkna med att andra tar<br />
striden för ens frihet.”<br />
Majoren såg förvånad ut. ”Du är mycket välkommen, min<br />
pojk”, sa han, visserligen trött men man kunde nu spåra något<br />
av hans gamla pondus i rösten.<br />
Då närmade sig ytterligare en get, en vit tjejget. Bocken<br />
som just hade kommit tittade på henne och sa stolt: ”Det här<br />
är min fästget!”<br />
Detta fick fästgeten att le. ”Jag hörde vad ni sa”, sa hon.<br />
”Och jag vill också vara med i getborgargardet.”<br />
Majoren log nu stort. ”Du är så välkommen, min tös!”<br />
Georgina blev jätteglad och gick fram och kramade om fästgeten.<br />
Knappt hade hon släppt greppet förrän ytterligare ett<br />
djur närmade sig, denna gång en svart bock med ovanligt lång<br />
päls och ganska mycket skräp i den.<br />
”Är det ni som är dom däringa Tvivelgetterna?” frågade<br />
han, och fick nickningar till svar. Den svarta bocken log och<br />
fortsatte:<br />
309
”Jag läste det där på eran Skylt att ni behöver djur till getborgargardet.<br />
Jag var lite för feg förut, men nu fattar jag att ni<br />
verkligen behöver varenda get ni kan få. Så här är jag!”<br />
Majoren och Georgina utbytte en blick, en mycket nöjd<br />
sådan.<br />
Kanske anade de andra sörjande getterna på torget vad som<br />
höll på att hända borta vid den pulveriserade Skylten, kanske<br />
berodde det på något annat. Hur som helst kom det fram<br />
fler och fler getter, och alla sa samma sak: De ville gå med i<br />
getborgargardet. ”Så att vi kan hindra sånt här från att hända<br />
igen”, sa ett av djuren.<br />
”Vi behöver alla vi kan få, vi behöver alla vi kan få”, sa<br />
Majoren förnöjt. Samtidigt dök det upp fler och fler av de<br />
ursprungliga tvivlargetterna.<br />
”Jag har en idé”, sa Georgina, och viskade något i Majorens<br />
öra. Han sken upp. ”Jättebra!”<br />
En kvart senare kunde man se resultatet. En liten tribun<br />
hade skapats av en av snabbmatsgetternas stånd, som hade stått<br />
undanstoppat i utkanten av torget. Bakom tribunen hängde en<br />
banderoll på två käppar, och på banderollen stod med spretiga<br />
bokstäver:<br />
”Anmäl dig här till Jetborgargardet!”<br />
Det var Nicole som hade skrivit texten, och när hon gick i<br />
skolan hade rättstavning avskaffats, men det kunde ju inte hon<br />
hjälpa. Så fort hon hade knutit fast banderollen i båda ändar,<br />
så den blev läsbar, blev det en väldig tillströmning av getter. Ja,<br />
det blev faktiskt kö, och snart hade så gott som varenda djur<br />
på torget anmält sig till tjänstgöring.<br />
Oj oj oj vad snabbt Majorens getborgargarde växte. Det<br />
verkade som om hela Eklandets getpopulation var på väg att<br />
gå med.<br />
Nu var det inte längre dödens tystnad som rådde på torget.<br />
Djur som var nyblivna getborgargardister stod lite överallt i<br />
små grupper och pratade lågt med varandra, och ett sorl låg<br />
över platsen. Det var förvisso inte ett glatt och lyckligt sorl,<br />
men inte heller ett hopplöshetens och sorgens sorl, utan ett sorl<br />
präglat av allvarlig beslutsamhet.<br />
310
Nu får det i farmors skägg vara nog. Nu måste vi sätta ned<br />
klöven. Ungefär så kunde stämningen sammanfattas.<br />
Majoren steg upp på tribunen, vilket omedelbart fick sorlet<br />
att upphöra.<br />
”Kära getter”, dundrade han långsamt och högtidligt, och<br />
alla djur lyssnade intensivt. ”Idag är en sorgens dag. Vi har<br />
förlorat många av våra nära och kära, och vi ska alltid minnas<br />
idag som en skammens dag. En dag när getter som inte gjorde<br />
något annat än utnyttjade sin medborgerliga rätt att stå och<br />
läsa nyheterna föll offer för en feg och grym attack från aggressiva<br />
rovdjur. Rovdjur som inte tvekar att slita sönder alla som<br />
vågar yppa en egen åsikt. Rovdjur som inte tvekar att utnyttja<br />
det fysiska överläge de har gentemot oss gräsätare. Rovdjur<br />
som inte drar sig för att tillämpa den starkes rätt. Vi...”<br />
En applåd uppstod, och Majoren väntade på att det skulle<br />
bli lugnt igen. Sedan fortsatte han:<br />
”Vi är fredsälskande djur. Det har vi alltid varit. Vi vill inget<br />
annat än leva våra liv i lugn och ro, odla våra grödor och äta<br />
vårt hö. Men för den skull vi vill inte leva i förtryck och huka<br />
i rädsla.”<br />
Publiken applåderade och jublade, vilket Majoren uppenbarligen<br />
tog intryck av, för när det lugnat ned sig fortsatte han<br />
med märkbart ökad energi och förhöjt tonläge:<br />
”Vi getter är stolta djur! Vi getter låter oss inte kuvas! Vi<br />
getter kan inte skrämmas till underkastelse! När det behövs<br />
ska vi försvara oss, och...”<br />
Nu uppstod en stormande applåd, och alla jublade och bräkte.<br />
Hyllningen ville bara inte ta slut. Efter ett tag blev det som<br />
det ofta blir när entusiasmen för en talare är stor – publiken<br />
gled naturligt över till att applådera i takt, varvid kraften ökade<br />
ytterligare. Majoren tittade ut över anhängarna och såg stolt<br />
ut. Någon började ropa ”Majoren”, andra hängde på och snart<br />
skanderade hela gethavet:<br />
”MA-JO-REN – MA-JO-REN – MA-JO-REN – MA-<br />
JO-REN – MA-JO-REN”<br />
Majoren var rörd, man kunde se det på honom. Djupt rörd.<br />
Hade någon get stått alldeles intill honom hade den geten kun-<br />
311
nat observera att Majorens ögon var glansiga. Till slut tyckte<br />
han i alla fall att det kunde vara nog, för han höjde ena frambenet<br />
för att äska tystnad, och det fungerade. Han dundrade:<br />
”Anhängare av frihet! Anhängare av sanning! Anhängare av<br />
rättvisa! Om vi måste försvara oss så ska vi försvara oss. Och<br />
det är där ni kommer in i bilden. Det är ni i getborgargardet<br />
som gör det möjligt för oss att återta vår stolthet! Det är ni i<br />
getborgargardet som gör det möjligt för oss att ta tillbaka vår<br />
yttrandefrihet! Det är ni i getborgargardet som gör det möjligt<br />
för oss att avslöja och tillrättavisa de halvsanningar, lögner och<br />
förtiganden som våra grannar i Klara Slott så länge har tryckt<br />
ned i våra halsar!” Han gjorde en konstpaus, och höjde rösten<br />
ytterligare: ”Glöm det inte för en enda sekund – det är ni som<br />
är sanningens och frihetens hjältar!”<br />
Omedelbart bröt våldsamma applåder och jubel ut igen.<br />
Georgina stod alldeles intill tribunen och betraktade det hela.<br />
Hon beundrade Majorens tal, och höll med om allt han sa,<br />
men hon noterade också samspelet med publiken och hur<br />
Majoren så naturligt ägde hela torget. Han är en sann ledare,<br />
vilken tur att vi har honom, tänkte Georgina.<br />
Majoren höjde sitt ena framben igen och publiken tystnade.<br />
Han fortsatte med högsta tonläge:<br />
”Vargarna må ha vassare tänder. Vargarna må vara starkare<br />
och större. Vargarna må vara bättre tränade för strid. Men<br />
glöm inte, getabockar och tjejgetter: Vi är många fler! Och det<br />
är vi som har det moraliska övertaget! Det är vi som kämpar<br />
för sanning och rättvisa! Det är en segerfaktor! Och segra ska<br />
vi göra!”<br />
Majoren tog i ända ned från klövarna och vrålade så man<br />
kunde tro att hans strupe skulle brista:<br />
”GETTER! VI SKA SEGRA I BYARNA! OCH VI SKA<br />
SEGRA PÅ ÅKRARNA! OCH VI SKA SEGRA I SKO-<br />
GARNA! OCH VI SKA ALDRIG GE UPP!”<br />
Jublet och bräkandet bröt ut igen, nu högre än någonsin:<br />
”BRÄÄÄÄÄÄK, BRÄÄÄÄÄÄK, BRÄÄÄÄÄÄÄK”<br />
Getterna hoppade upp och ned medan de applåderade, jublade<br />
och bräkte, och snart började de skandera:<br />
312
”SEGRA – SEGRA – SEGRA – SEGRA – SEGRA<br />
– SEGRA – SEGRA”<br />
Majoren log. Georgina log. Nicole log. Alla de andra tvivlargetter<br />
som hade samlats runt tribunen log.<br />
Det gick en minut, utan att någon minskning av hyllningarnas<br />
ljudnivå kunde skönjas. Det gick två minuter, och applåderna,<br />
bräkandet och skanderandet bara fortsatte. Efter tre<br />
minuter ville Majoren verkligen fortsätta sitt tal, så han höjde<br />
ännu en gång sitt ena framben, men det hade inte den minsta<br />
effekt. Getmassan, som nu var gigantisk eftersom allt fler getter<br />
hade strömmat till, var i extas. Någon ropade ”Majoren”, och<br />
snart hade talkören bytt formulering. Getterna skanderade:<br />
”MA-JO-REN – MA-JO-REN – MA-JO-REN – MA-<br />
JO-REN – MA-JO-REN”<br />
Föremålet för deras hyllningar betraktade sina anhängare<br />
med ett väldigt stort leende. Han bara stod där, och han tittade<br />
ut över sina gardister, och han var så oerhört glad över att de<br />
hade vaknat upp, och han tänkte på hur mycket som stod på<br />
spel, och på att den här dagen skulle gå till historien som den<br />
stora vändpunkten.<br />
Efter kanske fem minuter gjorde Majoren ett nytt försök<br />
att äska tystnad, och den här gången lyckades det. Nu hade<br />
hans ropande tagit ut sin rätt – en viss heshet hade infunnit<br />
sig – och han mäktade inte uppbåda riktigt samma röstresurser<br />
som före pausen. Men Majoren hade inte varit Majoren om han<br />
inte trots detta hade haft imponerande röstresurser kvar. Han<br />
ropade, aningen hes:<br />
”Gardister! Vi måste dra nytta av vårt numerära överläge!<br />
Därför ber jag er alla: Gå nu ut i Eklandet, sök upp era vänner<br />
och släktingar! Berätta om Klövköpings blodbad. Berätta<br />
om vargarnas lögner och förtiganden! Berätta om vårt onödiga<br />
hungrande och allt det som står på spel. Rekrytera så<br />
många medlemmar ni bara kan till getborgargardet! Besök<br />
även Horneby och Svansinge för att rekrytera. Och kom sedan<br />
tillbaka ikväll, hit till torget, ni och era rekryter, och varje get<br />
ska ha en högaffel med sig. Det är viktigt, varsin högaffel.<br />
Tillsammans, och beväpnade, kan vi skydda oss mot bestarna!”<br />
313
Wolf, Ulvo och Luminoso hade tagit sig till ett vindsutrymme<br />
i ett av de torn som vette mot skogen, och där satt de nu<br />
och tryckte. Det var alldeles under det koniska taket, så man<br />
kunde se det mörka träet i takstolarna och undersidan på de<br />
svarta skifferplattor som yttertaket var gjort av. Det sluttande<br />
taket var ganska nära, så om man var varg – vilket man var –<br />
så tvingades man hålla sig ganska nära mitten för att kunna<br />
sitta rak.<br />
Det luktade tjära från trävirket. Golvet var gjort av grova<br />
plankor, och i kanten fanns en golvlucka – det var genom den<br />
de hade kommit upp. Luckan var nu stängd, och risken för att<br />
trion skulle upptäckas av Twita och Tweta, eller några andra<br />
vargar, var enligt Luminoso minimal.<br />
Han och Wolf hade i viskande ton avhandlat kriget och den<br />
politiska situationen. De var rörande överens om det orättfärdiga<br />
i kriget, som de för övrigt ansåg hade kuppats igenom.<br />
Båda var också väldigt misstänksamma mot det sätt på vilket<br />
Kvällsmurvla hade tagit makten.<br />
De var inte pacifister, Wolf och Luminoso, faktiskt inte. Vid<br />
ett reellt existensiellt hot mot vargsamhället hade båda två varit<br />
beredda att gå i krig. Dock ansåg de att det nu aktuella kriget<br />
totalt saknade legitimitet.<br />
”Vad har getterna gjort oss? Inte ett smack”, sa Luminoso<br />
med mycket låg röst.<br />
”Nä, de tycker bara annorlunda.”<br />
”Ja, och vid alla varulvar – de tycker vettigare än vi!”<br />
Plötsligt hördes ett svagt ljud som verkade komma från strax<br />
under golvluckan. Samtalet stannade omedelbart av, och de två<br />
vuxenvargarna betraktade varandra med rädsla i blick. Wolf<br />
petade Ulvo på frambenet för att få hans uppmärksamhet och<br />
tecknade åt honom att vara tyst genom att sätta ena tassen<br />
framför käften. På det viset satt djuren i någon minut.<br />
”Det var nog bara spänningar i trävirket”, viskade Luminoso.<br />
”Eller också Twita och Tweta”, viskade Wolf.<br />
Luminoso gav honom en kuslig blick.<br />
314
”För att fortsätta snacket”, viskade Wolf, ”så är jag spyfärdig<br />
på det här tuggandet om gödsel och zoner och gråvälde och<br />
slocknade solar och sånt. Ta bara det här eviga tjatet om gödsel.<br />
Vilket förylat skitsnack!”<br />
Luminoso nickade. ”Vad ska vi ha en Kampanjsal för?” viskade<br />
han. ”Varför ska vi driva kampanjer? Varför ska vi trycka<br />
ned våra idéer i halsen på andra?”<br />
”Paappaaa, jag är huuungrig”, sa Ulvo med hög röst.<br />
”Schhhhhh”, sa Wolf helt förfärad. Han fortsatte viskande:<br />
”Du måste viska, Ulvo. Jag vet att du är hungrig. Vi ska fixa<br />
det. Vänta lite nu.”<br />
Ulvo nöjde sig för tillfället med det, och återtog undersökandet<br />
av en rostig gammal harfälla.<br />
Då hördes ett dovt men kraftigt rasslande ljud som slutade<br />
med ett dunk. Alla visste vad det var – vindbryggan fälldes<br />
ned.<br />
Några timmar senare började mörkret falla över Klövköping.<br />
Det var en ovanligt vacker kväll eftersom solnedgången färgade<br />
himlen intensivt röd i väster. Förmiddagens vargattack<br />
hade satt skräck i hela getsamhället, och nyheten om den hade<br />
spridit sig i hela Eklandet. Alla fruktade en ny attack, och<br />
det var på torget i Klövköping som djuren tillsammans sökte<br />
skydd. En nervös väntan rådde, och alla hade ställt in sig på<br />
en lååång natt.<br />
Fler och fler getter strömmade till, och nästan alla hade en<br />
högaffel på tvären i munnen. En följd av Klövköpings blodbad<br />
var att de teser som Tvivlargetterna hade publicerat på ‘Getternas<br />
egen Skylt’ hade vunnit allmänt genomslag. Vargarna<br />
hade med sitt agerande gett Tvivlargetterna rätt, och nästan<br />
alla getter delade nu Tvivlargetternas världsbild.<br />
Torget blev snabbt fullt med getborgargardister och ett litet<br />
antal icke-getborgargardister, men de senare utgjordes främst<br />
av killingar och gammelgetter som helt enkelt var för skröpliga<br />
för strid. Även utrymmet utanför torget, mellan hyddorna,<br />
började fyllas på.<br />
315
Det blev så packat med djur att en del problem uppstod<br />
med högafflarna. Du kan ju själv tänka dig en plats proppfull<br />
med getter med varsin högaffel med vassa spetsar som sticker<br />
ut åt sidan. En och annan stack sig förstås, och ett visst gruffande<br />
uppstod på några ställen som en följd av det, men det<br />
blev inga allvarliga skador, och snart hade djuren lärt sig att<br />
hantera situationen.<br />
Några av getterna hade släpat fram en del grenar och pinnar<br />
och gjort upp en stor lägereld mitt på torget, för de hävdade att<br />
alla rovdjur skräms bort av eld. Andra getter, däremot, menade<br />
att detta inte gällde för vargarna på Klara Slott. Hur som helst<br />
gav elden både värme, åtminstone för dem som satt eller låg<br />
närmast, och en gemensamhetkänsla. Och den lyste upp de<br />
omgivande hyddorna i mörkret.<br />
På sina håll sjöngs det fredssånger, på andra håll fördes spända<br />
diskussioner i små grupper. Skulle det komma någon ny<br />
vargattack? När i så fall? Skulle getterna kunna hålla stånd?<br />
Generellt var oron mycket stor, men detsamma gällde ilskan<br />
och beslutsamheten. De flesta kände åtminstone någon get<br />
som hade förlorat en av sina nära och kära i blodbadet, och<br />
vissa kände själva något av offren.<br />
Majoren hade naturligtvis utgått från det värsta, så han hade<br />
placerat ut vaktgetter i utkanten av Klövköping, längs den väg<br />
som ledde till Klara Slott. Där stod nu två djur på helspänn en<br />
bit ifrån skogen och försökte speja in i den. Eftersom de var så<br />
förfärligt rädda byttes de ut var tjugonde minut.<br />
Om vargarna dök upp skulle vaktgetterna använda en jättelik<br />
gong-gong som de hade fått till sitt förfogande, monterad<br />
på en hjulförsedd ställning. Den var ungefär fem gånger så hög<br />
som en get – Uppfinnargeten hade snabbuppfunnit. Alla getter<br />
på och runt omkring torget hade informerats om innebörden<br />
av ett eventuellt gong-gongande. Vaktgetterna hade utrustats<br />
med varsin lång och tung klubba så de skulle kunna slå på<br />
gong-gongen från varsin sida. Ett slag var räcker, hade Majoren<br />
förkunnat, sedan skulle vaktgetterna snabbt som små illrar<br />
kasta sig in i det snår som fanns alldeles intill och gömma sig<br />
där tills vargarna hade passerat.<br />
316
För att underlätta gömmandet i snåret togs enbart svarta<br />
djur ut till vakttjänst. Dessa syntes ju knappt i mörker. Det<br />
fanns också en annan fördel med att välja just svarta getter:<br />
Många av dem hade ju varit med i den numera avskaffade<br />
allmänna värjplikten, och där fått träning i simulerade stridssituationer.<br />
Majoren hade också organiserat träning i högaffelstrid för<br />
dem som önskade deltaga. Övningarna genomfördes på ett<br />
hyddfritt område som fanns en bit bort från torget, ganska nära<br />
rävarnas område. Problemet var att antalet getter som ville vara<br />
med kraftigt översteg både antalet tillgängliga instruktörer och<br />
den yta som fanns tillgänglig.<br />
Nära lägerelden stod tribunen och kring den var Georgina,<br />
Majoren och de andra ursprungliga tvivlargetterna samlade.<br />
De var häpna över tillströmningen till getborgargardet, och<br />
Majoren sa att gensvaret överträffade hans vildaste förväntningar.<br />
Det hade nu blivit nästan helt mörkt.<br />
Plötsligt kom en get långt bortifrån och trängde sig med en<br />
väldig frenesi in mot mitten av getsamlingen på torget. Det<br />
tog sin tid eftersom det var så många djur i vägen, och han var<br />
så burdus att en del irritation väcktes längs hans väg. Geten<br />
siktade in sig på Majoren, och han ropade högt redan innan<br />
han kommit fram:<br />
”Är ni inte riktigt kloka? Ska ni elda upp hela Klövköping?”<br />
Det var Säkerhetsgeten. Majoren, som låg på marken, reste<br />
sig snabbt upp och såg förvånad ut.<br />
”Fattar ni inte att elden kan sprida sig till hyddorna!” skrek<br />
Säkerhetsgeten.<br />
”Hmmmm....” Majoren funderade i några sekunder. ”Det<br />
tänkte jag inte på.”<br />
”Nänä. Tänkte inte. Men nu är det så att Lokala Lägereldstadgan<br />
föreskriver ett säkerhetsavstånd för öppen eld på 100<br />
getlängder till närmaste hydda. Har ni det va?”<br />
Majoren lät blicken gå från elden till de närmaste hyddorna.<br />
”Nä inte riktigt kanske.”<br />
Georgina, som också hade rest sig upp, följde konversationen.<br />
Plötsligt fick hon en idé.<br />
317
”Men om vi laddar upp med en massa vattenhinkar så kan vi<br />
ju släcka förhornat snabbt om det skulle krisa till sig!” sa hon.<br />
Säkerhetsgeten muttrade lite för sig själv.<br />
”Vad sa du?” frågade Majoren honom.<br />
Det kom inget svar.<br />
”Är det okey om vi gör så?” frågade Georgina.<br />
Säkerhetsgeten tittade på henne en liten stund innan han<br />
med låg röst sa:<br />
”Ja, faktum är att Lokala Lägereldstadgan medger undantag<br />
från avståndsregeln på villkor att ett för den aktuella situationen<br />
tillräckligt antal med vatten fyllda och gripanordning försedda<br />
kärl förvaras i omedelbar anslutning till lägerelden och<br />
densamma bevakas av minst en get som vid det innevarande<br />
årets början var ett år fylld, så är det faktiskt.”<br />
”Men då så. Det ordnar vi genast!” sa Majoren.<br />
”Jag kan hämta vatten”, sa Georgina.<br />
Säkerhetsgeten lommade iväg.<br />
Det doftade gott på torget eftersom de getter som hade startat<br />
elden la på väldoftande träslag, bland annat några enbuskar<br />
de hittat i skogsbrynet. Plötsligt började dock Nicole sniffa intensivt,<br />
för hon hade uppfattat en annan lukt. Obehaglig. Det<br />
luktade olycksbådande. Det luktade, faktiskt, bränd päls. Efter<br />
några sekunder insåg hon att lukten kom från henne själv, och<br />
då gick det blixtsnabbt – hela gruppen av tvivlargetter flyttade<br />
sig ett par getlängder bort från elden.<br />
Middagen borde ha varit ett problem, men den extraordinära<br />
situationen hade skapat en sällan överträffad gemenskap och solidaritet.<br />
Det rådde något som skulle kunna kallas ett spontant<br />
undantagstillstånd, vilket fantastiskt nog hade resulterat i att<br />
nästan alla getter som bodde i Klövköping frivilligt hade tömt<br />
sina höförråd och släpat fram innehållet till en plats mellan torget<br />
och stället där övningarna i högaffelstrid pågick. Där hade en stor<br />
höstack följdaktligen växt fram, och dit gick nu djuren för att äta.<br />
Georgina hade just linkat över till höstacken för att äta middag<br />
när hon plötsligt stannade och slutade andas. Hon trodde<br />
sig se i syner och blinkade med ögonen, men det gjorde ingen<br />
skillnad. Alldeles intill, mumsande på ett knippe hö, stod –<br />
318
Jens! Deras blickar möttes för en bråkdels sekund, varpå Georgina<br />
kvickt vände sig bort med en min av avståndstagande.<br />
”Georgina, vänta!” ropade Jens.<br />
Men hon började halta iväg med så raska steg hon förmådde.<br />
”Georgina!”<br />
Jens följde efter henne i några getlängder, men när hon<br />
märkte det och pressade sig för att öka farten ytterligare gav<br />
han upp och stannade.<br />
När Georgina kom tillbaka till tvivlargetterna såg Majoren<br />
genast att Georgina såg konstig ut.<br />
”Vad är det?” frågade han. ”Har det hänt nåt?”<br />
Hon tittade ned i marken. ”Ingenting.”<br />
Nu kom Nicole också fram till Georgina. ”Har det hänt<br />
något?” frågade hon med sådan där getmjölkslen röst som bara<br />
tjejgetter kunde frambringa.<br />
Georgina tittade ned i marken.<br />
”Mår du dåligt?” frågade Majoren.<br />
Georgina la sig ned på marken utan att svara.<br />
Nicole la sig intill henne och la ena frambenet om Georgina.<br />
”Är det något du vill berätta?”<br />
Tårar började sippra nedför kinderna på Georgina, och snart<br />
började hon snyfta.<br />
”Såja, såja”, sa Nicole.<br />
”Det är bara ....”, hulkade Georgina.<br />
Även Majoren la sig vid hennes sida.<br />
”Det är bara ... så hemskt alltihop”, fick Georgina fram<br />
mellan snyftningarna.<br />
Majoren och Nicole tittade allvarligt framför sig.<br />
”Jag tänker på .... alla de döda getterna”, snyftade Georgina.<br />
”Och Oliver, han ... han ville dejta mig. Varför sa jag inte ja?<br />
Nu är han....”<br />
Även Nicole såg nu ut att vara på väg att börja gråta.<br />
Majoren suckade djupt. ”Ja, frihet har ett pris”, sa han lågt.<br />
”Man kan undra om det var värt det. När jag såg alla de döda<br />
getterna .... och tänkte på deras familjer och...”<br />
Han avbröt sig själv, och började tugga på sin underläpp på<br />
ett konstigt sätt.<br />
319
Georgina, fortfarande på marken, begravde sitt huvud under<br />
frambenen och grät hejdlöst. Minuterna gick, och den stackars<br />
geten bara fortsatte. Tills plötsligt...<br />
”Georgina!”<br />
Namnet viskades i hennes öra, och hon tystnade omedelbart.<br />
”Georgina, det är jag!”<br />
Hon slog upp sina ögon och kikade fram bakom sitt ena<br />
framben, och ovanför henne stod – Boxer!<br />
Georgina blev väldigt förvånad, och samtidigt väldigt glad.<br />
Visserligen kunde hon inte se sin brors ansiktsuttryck i mörkret,<br />
men det var uppenbart att han inte var arg längre.<br />
”Hej!” sa Georgina trevande.<br />
”Hej Georgina! Du....”. Han drog på det, och sa sedan långsamt:<br />
”Kan du förlåta mig?”<br />
Hon blev återigen förvånad. Boxer fortsatte med sin släpiga<br />
stil:<br />
”Förlåt att jag var en idiot. Du hade rätt.”<br />
Georgina trodde knappt sina öron. Brodern fortsatte:<br />
”Varguslingarna har dragit oss vid mulen. Det fattade inte jag.”<br />
Georgina reste sig upp, torkade tårarna med ena frambenet<br />
och log mot sin bror. Nu såg hon att brodern hade en högaffel<br />
med sig.<br />
”Har du gått med i getborgargardet?” frågade hon.<br />
”Javisst ..... vi måste ju försvara oss mot bestarna!” Han<br />
tänkte lite till, och fortsatte: ”Det går nog åt skogen – men då<br />
har vi i alla fall försökt.”<br />
Det blev tyst i några sekunder.<br />
”Vet du Georgina, det är en sak jag måste säga”, fortsatte<br />
Boxer och såg aningen förlägen ut. ”Du är en hjälte!”<br />
Majoren tog ett steg fram mot syskonparet, vilket fick Bo xer<br />
att vända sig mot honom.<br />
”Det är en ära att få träffa Majoren”, sa Boxer till Majoren.<br />
”Nu har jag fått höra om Majorens långa engagemang.”<br />
Majoren såg glad ut. ”Tack, min pojk. Det gläder mig att se<br />
dig här, som gardist. Tillsammans blir vi starka!”<br />
Georgina betraktade Boxer under tystnad, och han tittade<br />
tillbaka. Plötsligt kastade sig Georgina om halsen på sin bror<br />
320
och kramade honom det hårdaste hon kunde. Den nytvättade<br />
och ännu fuktiga rosetten – hon hade tvättat den samtidigt<br />
som hon tvättade av sig spyerna och blodet – blev återigen<br />
tilltufsad.<br />
”Åh Boxer, det var så hemskt när vi var ovänner!”<br />
”Det var mitt fel. Kan du förlåta mig?”<br />
”Det finns inget att förlåta!”<br />
Till slut släppte syskonen greppet om varandra. De log. Majoren<br />
log. Nicole log.<br />
”Hur är det med dig?” frågade Boxer sin syster.<br />
”Ganska okey.”<br />
”Stämmer det att du var med på själva blodbadet?”<br />
Hon nickade långsamt. Boxer gav henne världens kram igen.<br />
”Stackars dig. Vad hemskt det måste ha varit. Du är verkligen<br />
en hjälte. Här har du kämpat mot livsfarliga bestar medan<br />
jag bara burit hinkar.”<br />
”Men det är också viktigt”, sa Georgina. ”Jag har haft dåligt<br />
samvete för att jag inte hjälpt till på fältet.”<br />
Boxer gav henne en blick som om hon vore ett får.<br />
”Inte hjälpt till? Du har ju i farmors skägg gjort mer nytta<br />
än en vanlig get gör på ett helt år.”<br />
Georgina log. ”Har du fått nåt hö?” frågade hon.<br />
Boxer skakade på huvudet.<br />
”Kom får du ett skrovmål.” Hon började linka bort mot<br />
höstacken, och Boxer följde efter.<br />
När de hade gått några getlängder hördes det avlägsna men<br />
ändå genomträngande ljudet av en gong-gong.<br />
321
322
22.<br />
Stora saker händer<br />
i Eklandet<br />
När gong-gongen ljöd var det som om jordens rotation<br />
upphörde. Alla konversationer avbröts, fredssångerna<br />
stannade mitt i ett ord, de getter som åt middag slutade<br />
tugga och de som övade högaffelstrid fryste till statyer mitt<br />
i ett anfall. Ja, det verkade till och med som om elden slutade<br />
spraka – det sa i alla fall några getter när de många år efteråt<br />
berättade för sina killingkillingar om den här historiska kvällen.<br />
Men lika plötsligt som all aktivitet upphörde, lika plötsligt<br />
började centrala Klövköping att koka av aktivitet. Alla getter<br />
i getborgargardet, och det var ju nästan alla, flög upp och<br />
kontrollerade att de hade högaffeln intill sig. Georgina hade<br />
ju inte sin högaffel, för den var kvar i hyddan i Horneby, men<br />
Majoren hade sagt att hon kunde vara sambandsget. Ljudet av<br />
gong-gongen fick Majoren att kasta sig upp på tribunen, där<br />
han omedelbart fick alla djurens blickar på sig.<br />
Han samlade sig i någon sekund eller två, inte mer, medan<br />
han blickade ut över det jättelika och knäpptysta gethavet.<br />
Elden lyste upp de närmaste djuren, men annars kunde man<br />
bara se ögon lysa i mörkret. Massor av ögon var det (och så<br />
hornen på några enstaka tjejgetter som hade använt ohemula<br />
mängder hornpolish). Majoren dundrade:<br />
”Getter! Ni hörde gong-gongen, och ni vet vad det innebär.<br />
Vargarna har inlett sin nästa attack. Ni frågar: vad ska vi göra<br />
323
åt det? Ja, vad är vårt mål? Jag kan svara med ett enda ord:<br />
Seger! Seger till varje pris! Seger trots all terror! Seger hur lång<br />
och svår vägen än kan bli! För – glöm aldrig det – utan seger<br />
finns inget värdigt liv för oss getter.”<br />
Han tog en paus och blickade ut över sina anhängare, och<br />
de tittade tillbaka. En get någonstans i utkanten av gethavet<br />
ropade ”Seger!”, någon annan hängde på och snart hade en<br />
talkör uppstått:<br />
”SEGER - SEGER - SEGER - SEGER - SEGER - SEGER<br />
- SEGER”<br />
Det var många hundra getters bestämda viljeyttring som dånade,<br />
och Majoren var rörd. Han tittade på Georgina och de andra<br />
av sina närmaste, som tittade tillbaka med en blandning av beundran<br />
och bestämdhet i blicken. Efter några sekunder äskade Majoren<br />
tystnad genom att lyfta sitt ena framben, varpå han fortsatte:<br />
”Getter! Tiden är kommen att gå framåt för att möta hotet.<br />
Men vi går tillsammans, med vår gemensamma styrka, och<br />
därför kommer vi att segra!”<br />
Majoren tog ett ögonblicks paus, och ropade sedan med<br />
ännu högre röst:<br />
”GETBORGARGARDE – HÖGAFFEL – GREPPA!”<br />
Alla getter plockade upp sin högaffel, höll den på tvären i<br />
munnen och riktade återigen sin uppmärksamhet mot Majoren.<br />
Han fortsatte:<br />
”GETBORGARGARDE – HÖGAFFEL – FRAMÅT<br />
RIKTAD!”<br />
Alla getter vred på huvudet så att deras högafflars spetsar<br />
riktades framåt. Nåja, i stort sett framåt. Några djur blev av<br />
misstag stuckna av den intillstående geten, men inte djupt, och<br />
eftersom getsamhällets överlevnad stod på spel var det ingen<br />
som gjorde stor sak av det.<br />
Majoren befallde:<br />
”GETBORGARGARDE – I TÄT FORMATION – MED<br />
HÖGAFFEL FRAMÅT RIKTAD – MOT SKOGEN –<br />
MARSCH!”<br />
I samma sekund som det sista ordet uttalades förvandlades<br />
hela centrala Klövköping till en enda gigantisk målmedveten<br />
324
örelse. Hela getsamhället satte sig i rörelse mot skogen längs<br />
den väg som i slutänden ledde till Klara Slott. Alla hade sina<br />
högafflar höjda, med spetsarna framåt, vilket innebär att de<br />
hade huvudena vridna åt sidan. Ja, så blir det med högafflar i<br />
munnar, prova själv så får du se.<br />
Majoren hade tidigare gett väldigt fiffiga instruktioner.<br />
När de fientliga bestarna siktades skulle getterna stå väldigt<br />
tätt tillsammans. Djuren i det främsta ledet skulle rikta sina<br />
högafflar rakt framåt, medan djuren från och med andra raden<br />
skulle rikta sina högafflar snett uppåt-framåt. Tanken var<br />
att vargarna varken skulle kunna anfalla rakt framifrån eller<br />
uppifrån – genom att ta ett jättehopp in i getskocken – utan<br />
att bli spetsade.<br />
Georgina ville inte vara sambandsget, för hon ville göra en<br />
mer aktiv insats. Till sin stora glädje hittade hon en tappad<br />
högaffel på marken och plockade genast upp den. Skaftet var<br />
ovanligt strävt och gjorde ont mot tungan och tandköttet, men<br />
det struntade det tappra djuret i. Hon följde med i gethavets<br />
väldiga rörelse mot skogen – i riktning mot Klara Slott. I riktning<br />
mot det dödliga hotet.<br />
Först gick vägen genom byn, mellan en massa hyddor, men<br />
efter ett tag blev det allt glesare mellan hyddorna. Djuren vällde<br />
fram som en gigantisk flod. De gick tätt, tätt, tätt. Majoren gick<br />
i främsta ledet, och där hade Georgina också hamnat, dock en<br />
bit bort från honom. Hon hade svårt att hålla jämn takt med<br />
de andra på grund av sina skador i ben och klövar, men hon<br />
ansträngde sig till det yttersta och lyckades också. Hon funderade<br />
på vart Boxer hade tagit vägen och tittade sig omkring efter<br />
honom, men det var naturligtvis lönlöst i mörkret.<br />
Plötsligt hördes Majorens rop:<br />
”GETBORGARGARDE – HALT!”<br />
Nästan alla getter stannade omedelbart, men några få trodde<br />
att kommandot var en varning för halka, varför de trampade<br />
på men lite försiktigare. Detta fick till följd att de stötte<br />
sin högaffel i framförvarande gets rumpa, vilket gav upphov<br />
till några spridda ilskna bräkanden. Ingen blev dock sårad på<br />
allvar, och snart var misstaget glömt.<br />
325
”GETBORGARGARDE – INTAG FÖRSVARSPOSI-<br />
TION!”<br />
Djuren riktade in sina högafflar enligt de fiffiga instruktionerna.<br />
Georgina kände hur hjärtat klappade så våldsamt<br />
att hon var rädd att vargarna skulle höra det. Hon spejade in<br />
i mörkret, men såg inga bestar. Hon fumlade med sin gaffel,<br />
tappade den, plockade upp den igen och riktade spetsarna<br />
framåt. Detta innebar förstås att hon tvingades titta åt sidan.<br />
Hon försökte känna igen någon av getterna som stod nära,<br />
men bortsett från Majoren såg hon ingen som hon kände. Förresten<br />
var det svårt att över huvud taget se ansikten i mörkret.<br />
Sökandet efter bekanta ansikten fick Georgina att tänka på<br />
Jens. Undrar var han befann sig? Var hade han hållit hus så<br />
länge, och varför hade han dykt upp igen?<br />
Då hördes ett ljud som ingav fasa. Hon hade hört det förut,<br />
och fick en flashback från förmiddagens massaker. Ljudet närmade<br />
sig snabbt, och Georgina kände en isande skräck. I nästa<br />
sekund kunde en grå mur av bestar skymtas i månskenet, och<br />
de vällde fram i rasande fart mot getterna. Det var Attackpatrullen.<br />
Vargarnas gula ögon lyste av stridsvilja, och när bara<br />
några getlängder återstod till getterna öppnade de sina käftar<br />
för att slita upp strupar och riva köttbitar ur getkroppar.<br />
Georgina tog spjärn med sina smärtande klövar så gott<br />
det gick mot den hårt intorkade marken, och bet ihop runt<br />
högaffelns skaft så tänderna ilade. Hon var vansinnigt rädd,<br />
men samtidigt inte. Det är nu det avgörs, tänkte hon. Seger<br />
eller undergång. Det fanns inget val, och hon ångrade inte att<br />
hon ställt sig här. Boxers ansikte blixtrade förbi i hennes inre.<br />
Undrar om jag får träffa honom igen?<br />
Stöten i högaffeln kom som en chock. Hennes huvud trycktes<br />
åt sidan med stor kraft, det smärtade till i munnen och hon<br />
var nära att ramla omkull. Samtidigt utbröt ett totalt kaos runt<br />
omkring, där getter knuffades mot varandra huller om buller<br />
samtidigt som en väldig kör av vilda ylanden hördes i mörkret.<br />
Georgina kände blodsmak.<br />
Hon återfick balansen och vred huvudet framåt, mot vargarna,<br />
för att överblicka situationen. Till sin stora förvåning såg<br />
326
hon ett antal bestar ligga på marken alldeles framför henne. En<br />
del av dem ylade, men det var inte aggressiva stridsyl utan svaga,<br />
ömkliga, utdragna yl. Vissa av de liggande bestarna var helt<br />
stilla, hos andra kunde man se en och annan minimal rörelse.<br />
Då såg Georgina en ny anfallsvåg dyka upp ur mörkret, och<br />
snabbt som en liten iller vred hon högaffeln i försvarsposition<br />
igen. Nu visste hon vad hon hade att vänta, och tog ännu hårdare<br />
spjärn. Hon höll emot allt vad hon kunde när stöten kom,<br />
och det smärtade till i nacken och munnen. Sedan skulle hon<br />
vrida på huvudet för att se vad som hade hänt, men det gick inte<br />
för högaffeln satt fast. Hon släppte greppet om den och vred<br />
huvudet mot stridszonen – och höll på att svimma av chock.<br />
Till sin fasa blickade hon in i ett varggap som var så nära<br />
att det hade gått att räkna tänderna om det inte varit så mörkt.<br />
Men vargen gjorde konstigt nog ingen ansats till att överfalla<br />
henne. Georgina stirrade in i de gula ögonen, som stirrade<br />
tillbaka, helt stilla. Då upptäckte hon att besten satt fast i<br />
hennes högaffel, och att den långsamt höll på att sjunka ihop.<br />
Samma sak hände till höger och vänster om henne. En<br />
mängd vargar hade spetsat sig själva på getternas vapen, och<br />
det var fullt med bestar som låg på marken eller långsamt<br />
sjönk ihop. Det lät om dem, och det var ljud som vittnade om<br />
dödskamp. Det var inga morranden och fräsanden, som det<br />
hade varit på förmiddagen.<br />
Plötsligt hördes en varg en bit bort ropa något som lät som<br />
ett kommando, och i nästa sekund var de vargar som fortfarande<br />
levde i fullt språng bort från getterna. Bestarna tog till<br />
flykten. Nästan lika snabbt som man blåser ut en fotogenlampa<br />
var getterna ensamma på plan.<br />
Vad som nu hände kan måhända komma som en överraskning<br />
för en och annan läsare. Du kanske själv utgår ifrån att<br />
getterna skulle bete sig som en skock får, och alltså vara försiktiga,<br />
naiva och snälla – för att inte säga mesiga. Att de skulle<br />
bete sig som en flock djur som gärna väntar i godan ro på att<br />
bli slitna i stycken i nästa attack.<br />
Men det som hände var att hela det jättelika getborgargardet<br />
satte av efter vargarna, drivna av en djup och innerlig vrede. Det<br />
327
var inte på Majorens kommando, det bara skedde. Getterna<br />
ville inte låta de djur komma undan som några timmar tidigare<br />
hade mördat ett tjugotal av deras släktingar och vänner. De<br />
ville se till att någon massaker aldrig mer skulle kunna inträffa.<br />
Getterna stormade fram som en gigantisk hjord bufflar på<br />
den amerikanska prärien. Marken vibrerade, ekarnas grenar<br />
svajade och det dova mullret fick skogsmöss, ekorrar, illrar,<br />
fåglar och andra smådjur inom en stor radie att fly ned i sina<br />
hålor respektive sätta sig i säkerhet högst upp i träden.<br />
Det var mörkt i skogen, och vägen var smal, så det var verkligen<br />
tur att månen sken. Visserligen tog lövverket upp det<br />
mesta av skenet, men lite silade trots allt ned och det räckte<br />
för att getmassan skulle kunna hålla sig kvar på vägen där den<br />
forsade fram. Georgina var bland de främsta. Getterna såg inte<br />
vargarna, men visste förstås att de befann sig strax framför<br />
dem. Man hade kunnat tro att getterna skulle känna en viss<br />
oro för att vargarna skulle lägga sig i bakhåll, men det gjorde<br />
de inte. Inte en enda get – de var helt enkelt för arga för det.<br />
Med getter är det så att de inte blir arga i första taget, men när<br />
de väl blir det blir de desto argare.<br />
Efter en lång galopp tog skogen slut. Framför getterna låg<br />
en öppen yta, och i bortre änden av den reste sig Klara Slott,<br />
som såg ännu kusligare ut än vanligt i mörker. Fasaden låg i<br />
månskugga och var fullständigt svart, men delar av tornens<br />
koniska tak låg i fullt månsken, liksom flaggorna på dessa.<br />
De främsta getterna kom fram precis i tid för att se hur vindbryggan<br />
fälldes upp. Attackpatrullen – den del som överlevt<br />
– hade uppenbarligen räddat sig in i slottet. Den framvällande<br />
vågen av getter stannade upp precis framför vallgraven, och fler<br />
fyllde på bakifrån. Det var snart så tätt med djur att lådan för<br />
meddelanden till vargarna blev omkulltrampad.<br />
Snart var hela ytan framför slottet fylld. Djuren kokade av<br />
ilska, och nästan alla hade fortfarande sin högaffel i munnen.<br />
Någon get simmade över vallgraven – myten om simningens<br />
farlighet var ju spräckt nu – och snabbt följde många efter. De<br />
spred sig åt båda håll längs med slottet, och de bankade ilsket<br />
med sina högafflar på slottsväggen.<br />
328
Överallt ropades slagord. Man kunde höra sådant som ”död<br />
åt mördarna”, ”vargsvin” och ”kasta ut bestarna”. Några av<br />
getterna hade hittat stenar som de försökte kasta på slottets<br />
fönster. De flesta kast nådde inte fram, men en sten slog hål i<br />
ett stort och högt fönster, vilket utlöste jubel.<br />
Man kan tycka att getterna visade prov på en obehaglig<br />
aggressivitet och att det hade varit bättre om de hade tillämpat<br />
god gandhisk icksvåldsfilosofi. Jag tycker det i alla fall. Men<br />
nu var det ju en gång för alla så att de var just getter. Getter<br />
är inte så belästa. Getter har inte världens högsta IQ. Getter<br />
går inte på högskola. Man kan inte begära hur mycket som<br />
helst av en get.<br />
På tornvinden var Wolf och Luminoso helt utom sig. De hörde<br />
alla dessa nya och skrämmande ljud, men hade ingen möjlighet<br />
att titta ut.<br />
”Vad i alla intorkade varulvar är det som händer?” frågade<br />
Wolf långsamt, med en röst så spänd att man knappt kunde<br />
höra att det var han.<br />
”Låter som många hundra djur”, sa Luminoso. ”Som inte<br />
gillar oss.” Han såg också rädd ut.<br />
Då hördes återigen ljudet av krossat glas, närmare den här<br />
gången, och vargarna ryckte till.<br />
”Pappa jag är rädd”, gnydde Ulvo och kröp upp i Wolfs knä.<br />
”Är det kriget som kommer nu, pappa?”<br />
Wolf tittade tomt framför sig.<br />
”Vill djuren döda oss?” frågade Ulvo.<br />
Wolf och Luminoso utbytte en blick. Wolf strök Ulvo över<br />
ryggen. Han drog på det.<br />
”Jag vet inte, Ulvo. Jag vet inte.”<br />
Nere på ängen tittade Georgina efter Boxer, men mörkret och<br />
kaoset gjorde det svårt att se ansiktena på andra än de allra när-<br />
329
maste getterna. En vit tjejget alldeles intill henne ropade plötsligt<br />
”Ut med vargarna” så högt att Georgina hoppade till. Några<br />
andra getter upprepade ropet, och snart var det talkör igen:<br />
”UT MED VARG-AR-NA – UT MED VARG-AR-NA<br />
– UT MED VARG-AR-NA”<br />
Vad är det vi har startat? tänkte Georgina. Den aggressiva<br />
stämningen gjorde henne rädd. Inte för sitt eget skinn, förstås,<br />
utan för vad den kunde få för konsekvenser. Då hörde hon ett<br />
rop från nära håll:<br />
”Georgina!”<br />
Det var en röst hon kände igen. Hon vred på huvudet och<br />
där stod Jens.<br />
”Georgina, jag vill prata med dig”, ropade han. Att ropa var<br />
nödvändigt för att överrösta larmet.<br />
Georgina betraktade honom, och konstaterade att han såg<br />
ledsen ut.<br />
”Georgina, det är inte som du tror med Sommar. Majoren<br />
kan berätta.”<br />
Georgina vände sig bort och försökte gå därifrån, vilket<br />
dock var omöjligt med anledning av trängseln.<br />
”Georgina”, ropade Jens igen, nu med desperation i rösten.<br />
Hon förblev tyst och tittade åt ett annat håll, åt slottet till.<br />
Då såg hon att det rörde sig bakom ett av fönstren.<br />
Det som rörde sig inne i slottet var Kvällsmurvla, Edelvita<br />
och Tevo som tittade ut i några sekunder. Sedan lämnade de<br />
snabbt det farliga området nära fönstret. De befann sig i Stora<br />
Rådssalen, där Rådet hade krismöte.<br />
”Ditt ledarskap har varit en katstrof”, skrek Fina åt Kvällsmurvla.<br />
”Håll käft din åderlåtna varulv”, skrek hon tillbaka.<br />
Hela tiden hördes den skrämmande ljudkulissen där ute:<br />
”UT MED VARG-AR-NA – UT MED VARG-AR-NA<br />
– UT MED VARG-AR-NA”<br />
”Jag sa ju att vi skulle ingripit tidigare”, skrek Radius.<br />
330
”Vi måste slå tillbaka NU”, ropade Tevo.<br />
”Jag är så förblodat trött på att höra din röst Tevo, täpp<br />
truten lite är du snäll va”, skrek Radius.<br />
”Vi skulle inte låtit dom komma så långt”, skrek en rådsledamot<br />
vid namn Fejja. Hon spände ögonen i Edelvita och<br />
fortsatte: ”Det är ditt fel. Jag kommer ihåg den där gången<br />
när vi röstade om...”<br />
”Och det ska du säga, din tunnpälsade halvulv”, skrek Edelvita.<br />
”Jag...”<br />
Hon kom av sig när en stor sten kom inflygande genom ett<br />
av fönstren med ett jättekras. Glasbitar flög åt alla håll och vargarna<br />
tystnade omedelbart. En liten grupp bestar som hade stått<br />
alltför nära fönstret fick glas på sig. De som satt nära Kvällsmurvla<br />
kunde se att ordförandeklubban darrade i hennes tass.<br />
Halvmånen skakade. ”V....Vi måste stärka förskansningarna<br />
på slottet”, skrek han.<br />
”Det är för sent, din stora idiot”, skrek Radius.<br />
Då slets dörren upp och in kom TV – Attackpatrullens<br />
kommendant. Hon haltade och hennes päls var blodig. Genast<br />
vände sig Kvällsmurvla mot TV och ropade:<br />
”Hur i alla fullmånar kunde ni misslyckas? Låta gräsätare få<br />
övertaget! Och ni ska kallas Attackpatrull, va? Ta er i brasan!”<br />
TV lutade sig mot ryggstödet på en stol och bara flåsade.<br />
”Varför är du här inne över huvud taget?” skrek Fejja åt TV.<br />
”För tusen varulvar, ni skulle ju ge getterna en läxa, ni borde<br />
vara där ute!”<br />
Utanför slottet hade några av getterna kommit på att det jättelika<br />
förråd med huggen ved som stod staplad mot slottsväggen<br />
gick att använda som byggmaterial. De började flytta vedträn<br />
till en plats under ett av slottets fönster, vilket andra getter såg,<br />
och snart var en väldig massa getter igång med en storskalig<br />
transport. Djuren gick på rad, nej, halvsprang på rad. Under<br />
fönstret växte en vedhög fram som snabbt blev allt högre och<br />
därmed kom allt närmare fönstret.<br />
331
I Stora Rådssalen kastade Kvällsmurvla ifrån sig ordförandeklubban<br />
och sprang fram till det närmaste fönstret för att<br />
överblicka situationen. Hennes nos nuddade vid glasrutan när<br />
hon plötsligt fann sig stirrande in i ett getansikte som var lika<br />
nära glaset men på andra sidan. Kvällsmurvla hoppade till och<br />
utstötte ett chockartat:<br />
”YYYYYYYYL”<br />
Det ansikte hon såg lyste av vrede, och i munnen satt en<br />
högaffel. I nästa sekund såg Kvällsmurvla att mängder med<br />
getter var på väg upp mot fönstret, alla med vapen i munnen.<br />
Det var så tätt med getter att hon inte kunde se vedhögen som<br />
de gick på.<br />
”DE KOMMER IN”, skrek Kvällsmurvla. ”DE ÄR MINST<br />
1000!” Det var panik i rösten.<br />
I samma sekund började geten överst på vedhögen att slå<br />
med högaffeln mot fönstret så det smällde högt och glaset<br />
yrde. Ruta efter ruta krossades. Ytterligare en get nådde fram<br />
till fönstret och började också slå. Och så en till, och en till.<br />
Allt fler glasrutor gick sönder, så vargarna hörde nu talkören<br />
mycket starkare:<br />
”UT MED VARG-AR-NA – UT MED VARG-AR-NA<br />
– UT MED VARG-AR-NA”<br />
Rådsledamöterna tittade på varandra med fasa i blick.<br />
Samtidigt började den struktur av blyinfattningar som hade<br />
hållit glasrutorna på plats successivt att ge vika. Högafflarna<br />
lät ”BANK - BANK - BANK - BANK - BANK - BANK -<br />
BANK”. Nu kunde ett flertal ilskna getter skymtas alldeles<br />
utanför fönstret.<br />
”VI MÅSTE FLY!” skrek Tevo.<br />
Det blev startskottet. Alla vargar i Rådet rusade mot dörren,<br />
och ett par sekunder senare var Stora Rådssalen tom. De viktiga<br />
vargarna ur det förflutna på de mörka oljemålningarna på<br />
långväggen mitt emot fönstren blickade ned över en tom sal med<br />
glassplitter på golvet och omkullvälta glas med utrunnet harblod<br />
på bordet. På ett ställe droppade det ned på golvet.<br />
332
Bestarna rusade till borggården, där de i vild panik ringde<br />
i klockan. Det var Radius som drog i tampen, och han drog<br />
så snabbt att klockan inte hann med, men snart började den<br />
klämta i alla fall. Då tog det inte många sekunder innan slottets<br />
samtliga vargar var på väg dit, eftersom de naturligtvis<br />
var skräckslagna efter att ha hört skränandet och sett vad som<br />
hände utanför. Samtliga vargar på Klara Slott utom tre satte<br />
sig i rörelse, och du vet förstås vilka tre.<br />
Wolf, Luminoso och Ulvo satt helt tysta, förlamade av<br />
skräck. De förstod att något katastrofalt höll på att hända,<br />
men visste inte vad. Genom väggen hördes talkören:<br />
”UT MED VARG-AR-NA – UT MED VARG-AR-NA<br />
– UT MED VARG-AR-NA”<br />
Något liknande hade de aldrig varit med om, eller ens hört<br />
talas om.<br />
Ulvo satt i sin pappas knä, snyftande och skakande. Han<br />
tryckte sig hårt mot Wolf, och Wolf smekte sonen över ryggen.<br />
De två vuxna vargarna tittade tomt framför sig, maktlösa.<br />
”Pappa jag är hungrig”, kved Ulvo.<br />
”Det är jag också.”<br />
”Kan vi äta snart?”<br />
”Snart, Ulvo, snart.”<br />
Det gick några sekunder.<br />
”Pappa, var är mamma nu?”<br />
”I Sjuksalen.”<br />
Plötsligt tystnade talkören, och istället bröt ett enormt jubel<br />
ut där ute. Wolf och Luminoso tittade på varandra med förvåning,<br />
nyfikenhet och rädsla i ögonen.<br />
”Vad i alla förylade fullmånar är det som händer?” sa han lågt.<br />
Luminoso koncentrerade sig hårt på ljudet. ”Jag hör bräkanden”,<br />
sa han efter några sekunder.<br />
”Bräkanden?”<br />
”Ja bräkanden.”<br />
Wolf tänkte.<br />
”Då är det getter där ute.”<br />
”Det verkar så.”<br />
”Men vad gör de här?”<br />
333
”Inte vet jag. Uppretade verkar de vara i alla fall.”<br />
”De jublar.”<br />
”Hmmm.”<br />
Ulvo lyfte på huvudet.<br />
”Kommer vi att dö nu, pappa?”<br />
”Äsch, så du säger.” Wolf tryckte sonen hårdare mot sitt<br />
bröst.<br />
Det som föranledde förändringen i ljud där ute var att det rutnät<br />
av bly som hade hållit glasrutorna på plats i Stora Rådssalen<br />
hade gett vika. Därmed var det sista hindret för getterna att ta<br />
sig in i slottet undanröjt, vilket ledde till jubel. Och jublet var<br />
inte av denna världen – några getter höll faktiskt för öronen.<br />
Om du undrar hur det går till, med tanke på att getter går på<br />
alla fyra, är svaret att geten går ned på knä med frambenen,<br />
vilket frigör framklövarna för att trycka ned de uppåtstående<br />
öronen.<br />
De getter som befann sig närmast det sönderbrutna fönstret<br />
skuttade in i Stora Rådssalen, tätt följda av de getter som stått<br />
nästan lika nära. Och så vidare. Det bildades en gigantisk kö,<br />
där hela det församlade getborgargardet trängdes för att ta sig<br />
in i Klara Slott.<br />
Det var redan många getter i Stora Rådssalen, och alla hade<br />
högafflar i munnen. Georgina var en av dem. Precis när hon<br />
tog skuttet ned på golvet skar hon sig på glasbitarna och började<br />
blöda om höger framklöv, som dittills inte var skadad. Hon<br />
tittade till och noterade att det kom blod, men den nya skadan<br />
gjorde inte mer ont än de tidigare, så geten bestämde sig för<br />
att strunta i problemet. Man kan förstå henne – hon hade ju<br />
faktiskt en revolution att ta hand om.<br />
Georgina upptäckte de väldiga oljemålningarna, och blev<br />
stående och betraktade dem. Hon hade aldrig sett en oljemålning,<br />
eller en målning över huvud taget, och tyckte att de var<br />
imponerande. Åh, en sådan skulle jag vilja ha på mig själv,<br />
tänkte hon, och missade då det faktum att en stor och tung<br />
målning knappast kan hängas upp i en liten hydda av gräs.<br />
334
Geten stod lite ivägen för den strida ström av djur som hoppade<br />
in i slottet, och en av dem råkade knuffa till Georgina så<br />
att hon reflexmässigt tog emot sig med ena frambenet, vilket<br />
gjorde att en av skadorna från Klövköpings blodbad smärtade<br />
till. Hon bräkte instinktivt ett aj-bräk, vilket dock knappt<br />
hördes i larmet och uppståndelsen. Hon flyttade på sig några<br />
getlängder medan hon fortsatte att utforska salen. På golvet låg<br />
ett omkullvält glas omgiven av en röd pöl, och hon gick fram<br />
för att nosa, men drog snabbt undan huvudet med äcklad min.<br />
Det där glaset påminde Georgina om muggen som Jens<br />
hade serverat getmjölk i, och Jens poppade upp i hennes tankar.<br />
Det hände då och då. Det är inte som du tror, hade Jens<br />
sagt. Vad menade han? Och hur kom Majoren in i bilden? Jens<br />
hade ju hänvisat till Majoren. Georgina tittade sig omkring<br />
bland getterna, men såg inte någon hon kände.<br />
I det fackelupplysta dunklet på borggården rådde kaos. Vargar<br />
välte varandra huller om buller när de kom rusande, och vid dörrarna<br />
som ledde ut från slottet uppstod scener som påminde om<br />
slagsmål. Ingen visade någon hänsyn. Djuren brydde sig inte om<br />
att sätta sig på bänkarna, de väntade på att få höra något från<br />
Tevo som springande var på väg upp på scenen. Kvällsmurvla var<br />
försvunnen. Tevo började ropa redan innan han stannat:<br />
”VI MÅSTE FLY! FLERA TUSEN BEVÄPNADE GET-<br />
TER ÄR PÅ VÄG IN I SLOTTET FÖR ATT DÖDA OSS!”<br />
Panik bröt ut. Vargarna knuffade undan varandra och klättrade<br />
på varandra för att komma fortare fram. Alla bänkar välte,<br />
ett antal djur blev omkulltrampade och över alltihop ljöd<br />
en kakafoni av avgrundsylanden. Bestarna var skräckslagna.<br />
De sprang genom en dunkel fackelupplyst gång i riktning<br />
mot den slottsport som ledde ut till gräsmattan intill sjön. Ett<br />
antal facklor revs ned och blev liggande på golvet, vilket gjorde<br />
att många efterföljande djur brände sig på dem, och två statyer<br />
föreställande vargar som undervisade andra djur vältes omkull<br />
och gick sönder. Det senare fick till följd att många vargar<br />
335
snubblade på statyerna, och en propp som hejdade flödet i<br />
gången bildades, vilket gjorde att vargar sprang in i framförvarande<br />
vargar varvid tumult uppstod.<br />
När djuren kommit ut i det fria sprang de över gräsmattan,<br />
förbi brofästet där de bara några dagar tidigare hade välkomnat<br />
korna till sin fest, och fram till bryggan med galärerna. Vargarna<br />
började fylla fartygen och årorna gjordes beredda. Även Morgonguld<br />
och de andra djuren från Sjuksalen kom dit, i farter som<br />
varierade från nästan-springande till linkande.<br />
Getterna i Stora Rådssalen hade upptäckt dörren och gick i en<br />
lång rad ut i gången som ledde därifrån. Samtidigt kom hela<br />
tiden nya getter in genom fönstret. Många djur stannade till i<br />
gången och betraktade förundrat facklor och statyer, företeelser<br />
som var nya för dem. Men snart satte de fart igen. Georgina<br />
fick en skymt av Majoren och försökte ta sig fram till honom,<br />
men trängseln gjorde det omöjligt.<br />
Det var som du vet många gångar, prång och trappor i Klara<br />
Slott, och getterna spred sig. Georgina gick till vänster, sedan<br />
till höger och därefter nedför en trappa. Ett antal getter hade<br />
tagit rumpa på henne och följde efter. Snart kom den lilla<br />
gruppen ut på borggården, där de nyfiket tittade sig omkring.<br />
Det var lite svårt att ta sig fram på grund av alla omkullvälta<br />
bänkar, men som bekant är getter bra på att skutta.<br />
Platsen såg kuslig ut i det dunkla skenet av facklor, och<br />
det kaos som kunde skådas andades plötslig katastrof. En get<br />
som hade bra nos, en grå tantget, tyckte att det luktade varg.<br />
En annan såg repet till klockan och tog tag i det och drog,<br />
eftersom det kliade i hans tänder, och strax hördes ett mäktigt<br />
klämtande. Getterna hoppade till av rädsla och satte blixtsnabbt<br />
högafflarna i beredskapsläge, men snart upptäckte de<br />
klockan där uppe och förstod kopplingen. De hade aldrig sett<br />
en sådan klocka förut.<br />
336
I mörkret ute vid kajen var det en strid ström med vargar som<br />
hoppade över från kajen till galärerna: Hopp, hopp, hopp,<br />
hopp, hopp, hopp, hopp, hopp, hopp.<br />
En varg, oklart vilken, halkade och ramlade i vattnet mellan<br />
kajen och båten. Turligt nog för besten fanns en stege fästad<br />
i kajen, och snart var djuret – kraftigt droppande – bland sina<br />
artfränder ombord på galären.<br />
Strax var fartygen fullsatta och det var tomt på gräsmattan.<br />
Inga fler bestar kom heller ut genom slottsporten. Man hörde<br />
några kommandon skrikas, man såg ett antal vargar simultant<br />
dra bort förtöjningarna, och långsamt började galärerna glida<br />
ut från kajen. En fackelvarg på varje fartyg gick runt och tände<br />
minifacklor i de tre lanternorna - röd och grön på sidorna<br />
och vit där bak. Om ett djur med god mörkersyn hade stått<br />
på kajen hade han eller hon kunnat ana hur en trumvarg på<br />
varje galär satte sig till rätta på trumplattformen längst bak,<br />
medan majoriteten av vargarna ovant försökte få in det rätta<br />
handlaget med årorna.<br />
Georginas lilla grupp hade lämnat borggården och gick genom<br />
ännu en dunkel gång, där det låg brinnande facklor och två<br />
omkullvälta statyer på golvet. Djuren kom fram till en öppen<br />
dörr, och gick ut på gräsmattan. De såg en sjö som månen<br />
speglade sig i, och tre fartyg som avlägsnade sig. Från dessa<br />
hördes långsamt och rytmiskt:<br />
”TRUM – TRUM – TRUM – TRUM – TRUM<br />
– TRUM”<br />
337
338
23.<br />
Oh when the goats go<br />
marching in<br />
När getterna på gräsmattan insåg det otroliga – att de<br />
just skådade vargarnas flykt – bröt vilda glädjescener<br />
ut. Segern var ett faktum! Djuren jublade, bräkte allt<br />
vad de kunde, kastade högafflarna i luften, kramade om varandra<br />
och dansade runt två och två. Ljudet av allt detta lockade<br />
till sig resten av getterna, de som var på andra platser i slottet.<br />
Fler och fler kom alltså, och alla tog upp bräkandet, och<br />
snart bräktes det på den lilla gräsmattan så daggmaskarna<br />
slingrade sig längst ned i sina gångar:<br />
”BRÄÄÄÄÄÄÄÄK, BRÄÄÄÄÄK,<br />
BRÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄK”<br />
Det blev så fullt med getter att en del började pressas ut på<br />
bron som ledde över till korna och ut på kajen, så att två getter<br />
faktiskt ramlade i plurret. Till deras egen förvåning upptäckte<br />
de att de kunde simma, och de simmade till stegen och klättrade<br />
upp på den. Det fantastiska var att de tyckte om den korta<br />
simturen och inte var ett dugg rädda.<br />
Samtidigt, i gömstället på tornets vindsutrymme, gav Luminoso<br />
Wolf en blick. Han lutade sig fram och viskade:<br />
”Det låter annorlunda nu.”<br />
”Ja, väldigt annorlunda.”<br />
”Tror du vi vågar oss fram nu? Lite försiktigt?”<br />
”Nä, inte än.”<br />
339
”Jag är hungrig som en dårulv.”<br />
”Det är jag med”, viskade Ulvo entusiastiskt. ”Pappa kan vi<br />
inte gå och hämta en kanin?”<br />
Nere vid gräsmattan kom Majoren ut genom porten, där<br />
han blev stående och tittade efter galärerna. De hade blivit<br />
ganska små, och det enda skälet till att de över huvud taget<br />
syntes var att de befann sig precis i glittret från månen. Majoren<br />
bara stod där, helt stilla, och om någon get mycket nära<br />
honom hade varit väldigt uppmärksam – betänk mörkret och<br />
den allmänna villervallan – hade han eller hon kunnat se en<br />
tår som letade sig ned från Majorens ena öga.<br />
Någon såg att Majoren kommit, detta spred sig med blixtens<br />
hastighet och alla vände sig mot honom. Strax skanderade<br />
getmassan:<br />
”MA-JO-REN – MA-JO-REN – MA-JO-REN – MA-<br />
JO-REN – MA-JO-REN”<br />
Getterna dansade segerdans, de jublade och bräkte, de kastade<br />
återigen sina högafflar i luften, allt medan talkören fortsatte.<br />
Det ville aldrig ta slut. Majoren bara stod där, blick stilla,<br />
och tittade ut över sitt getborgargarde. Jag skulle tro att detta<br />
var höjdpunkten i hans liv. Det kallas segerns sötma. Han bara<br />
stod där och log det största leende som hade synts på en get i<br />
Eklandet under flera år. Georgina trängde sig fram och ställde<br />
sig vid hans sida, vilket också ett par andra tvivlargetter gjorde.<br />
Talkören fortsatte:<br />
”MA-JO-REN – MA-JO-REN – MA-JO-REN – MA-<br />
JO-REN – MA-JO-REN”<br />
Majoren vände sig mot Georgina och sa långsamt, med låg<br />
och tonlös röst:<br />
”Vi vann.”<br />
Georgina begrundade hans uttalande en liten stund. ”Ja, vi<br />
gjorde det.” Hennes röst var lika tonlös. Det var som om hon<br />
inte riktigt hade insett vidden av vad som hade hänt.<br />
”MA-JO-REN – MA-JO-REN – MA-JO-REN – MA-<br />
JO-REN – MA-JO-REN”, skanderade getmassan.<br />
En grupp getter tryckte sig fram till Majoren och började<br />
trots hans milda protester att hissa honom. Gång på<br />
340
gång kastade de upp honom i luften så högt de bara kunde<br />
och fångade upp honom på nedvägen. Skägget hans, liksom<br />
svansen, svajade. När resten av djuren såg hissandet intensifierades<br />
talkören och jublet från getmassan, som nu återigen<br />
nådde en sådan ljudnivå att några känsliga getter gick ned<br />
på knä med frambenen för att kunna vika ihop sina öron<br />
med klövarna.<br />
Rätt som det var kunde man höra en alternativ talkör börja<br />
växa fram i området intill bryggan, ungefär där Wolf och<br />
Kvällsmurvla hade stått och hållit varandra i tassen på festen<br />
med korna. Den nya talkören växte sig snabbt starkare, och<br />
hade snart tagit över:<br />
”SE-GER-TAL – SE-GER-TAL – SE-GER-TAL – SE-<br />
GER-TAL – SE-GER-TAL”<br />
De som hissade Majoren satte ned honom. Medan talkören<br />
tilltog i styrka började han tränga sig fram mot den lilla scen<br />
av trä, intill slottsväggen, där Ulvsymfonikerna brukade spela.<br />
När Majoren steg upp på scenen upphörde talkören och istället<br />
uppstod ett jubel som nådde öronbedövande nivåer.<br />
Efter att ha tittat ut över gethavet en liten stund äskade<br />
Majoren tystnad genom att höja sitt ena framben. Först hände<br />
ingenting, jublet bara fortsatte, men när Majoren successivt<br />
gjorde allt större gester med frambenet tystnade det till slut.<br />
Han började ropa:<br />
”Mina tjejgetter och getabockar! Tack vare er har jag glädjen<br />
att konstatera: VI HAR VUNNIT!”<br />
Längre kom han inte innan han avbröts av samma öronbedövande<br />
jubel igen. Majoren väntade tålmodigt, och efter en<br />
stund lugnade getterna ned sig. Majoren fortsatte att dundra,<br />
långsamt och högtidligt:<br />
”Det här är en seger för friheten och sanningen! Förtryckets<br />
tid är förbi! Åsiktsfrihet och yttrandefrihet är etablerade!<br />
Attackerna på dem som tänker självständigt är över! Getter!<br />
Kampanjerna, lögnerna, vinklingarna och nedtystandet försvinner<br />
i denna stund med raska roddtag där borta!”<br />
Han pekade mot tre prickar ute på sjön, som fortfarande<br />
befann sig i glittret från månen.<br />
341
”Men det finns också en tragisk sida. Vi ska aldrig glömma<br />
de offer som har lett fram till denna triumfens stund. Tjugoen<br />
getter har gett sina liv för friheten och sanningen, och ytterligare<br />
flera är skadade.”<br />
Majoren tystnade. Från getsamlingen hördes inte ett knäpp<br />
– alla tittade ned i marken och såg allvarliga ut. Georgina<br />
tänkte på Oliver.<br />
Majoren fortsatte:<br />
”Deras offer får inte vara förgäves! Vi ska bygga ett nytt<br />
Eklandet, ett land präglat av rättvisa, åsiktsfrihet och sanning.<br />
Jag säger inte att det kommer att bli lätt, men det blir ett arbete<br />
präglat av glädje och entusiasm!”<br />
En väldig applåd bröt ut. Efter en liten stund fortsatte Majoren:<br />
”Och så...”<br />
Där kom han av sig, eftersom han såg en klen ung tjejget<br />
med ljusgrå päls som ivrigt pressade sig fram genom gethavet<br />
i riktning mot scenen. Man såg på henne att hon var målmedveten<br />
och hade ett viktigt ärende.<br />
Majoren blev orolig. Tänk om det var ett bakslag? Kanske<br />
hade kvarvarande vargar hittats, vargar som inte gett upp<br />
striden?<br />
Med oro i blicken la han sig ned på scenen för att komma i<br />
nivå med tjejgeten. När hon knuffat sig ända fram till scenens<br />
kant viskade hon någonting i örat på Majoren. Alla getter på<br />
gräsmattan var både nyfikna och oroliga när de såg det hela.<br />
Efter en kort stunds viskande reste Majoren på sig igen, och<br />
uppmärksamheten var på topp när han återupptog talet:<br />
”Mina tjejgetter och getabockar! Jag kan tillkännage ytterligare<br />
en god nyhet. En uppmärksam get har upptäckt att<br />
vargarna har lämnat efter sig ett väldigt förråd av....” Han log<br />
stort och drog på det. ”....MJÖD!”<br />
Majoren avbröts av jubel. Han väntade ett tag, varpå det<br />
lugnade ned sig och han kunde fortsätta:<br />
”Vi ses på borggården om en liten stund för en SEGER-<br />
FEST! Och DET BLIR FRI MJÖD FÖR ALLA GETTER!”<br />
Återigen kastades högafflar upp i luften medan det jublades,<br />
applåderades och bräktes. En och annan get blev förstås lite<br />
342
skadad av spetsarna när gafflarna föll ned, denna gång precis<br />
som vid de tidigare gaffelkasten, men vad gjorde väl det en<br />
dag som denna?<br />
På vinden i tornet hade Luminoso tappat tålamodet.<br />
”Nä nu går jag och äter”, viskade han.<br />
”Det är för farligt”, viskade Wolf. ”Vi vet inte vad som har<br />
hänt.”<br />
”Jag går i alla fall.” Luminoso reste sig och gick mot luckan<br />
i golvet.<br />
Wolf kände hur Ulvo började slingra sig.<br />
”Jag följer med farbror Luminoso, okey pappa?” viskade han<br />
och var plötsligt halvvägs till luckan.<br />
Wolf funderade i några sekunder.<br />
”Jaja, vi går väl då.” Han reste sig. ”Men vi måste vara väldigt<br />
försiktiga.”<br />
Luminoso tog tag i den runda järnringen som satt i golvluckan<br />
och drog långsamt upp den.<br />
På gräsmattan vid sjön kände Georgina plötsligt att någon<br />
smekte hennes sida. Hon snodde runt och vem stod där, om<br />
inte Jens! Nu igen! Innan Georgina hann reagera började Jens<br />
prata, och han pratade otroligt snabbt:<br />
”Gå inte nu, gå inte nu, snälla du. Så här är det. Majoren<br />
misstänkte att Sommar var en förrädare. Fattar du? Och vi gillrade<br />
en honungsfälla för henne, och det var jag som var betet.”<br />
Sedan stannade han upp lika plötsligt som han börjat, och<br />
betraktade Georgina.<br />
Hon trodde inte sina öron, och äntligen tittade hon Jens i<br />
ögonen. ”Va? En förrädare?”<br />
”Jaaaa! Majoren misstänkte att hon var det. Och vet du vad?<br />
Det var hon!”<br />
Georgina stirrade som om hon sett en räv med horn. ”Är<br />
det sant?”<br />
”Jaaaa!”<br />
Georgina bara blåstirrade.<br />
”Menar du att du ... lockade henne?”<br />
”Ja, just det! Majoren bad mig! Jag ville absolut inte, men<br />
han vädjade! Eller hur, Majoren?”<br />
343
Majoren hade stått alldeles intill och hört alltihop. Han<br />
tittade på Georgina, nickade och sa långsamt:<br />
”Så är det, min tös.”<br />
Georgina stirrade framför sig. ”Var hon en förrädare alltså?”<br />
”Så var det. En agent åt vargarna”, sa Majoren.<br />
”Vid alla förhornade getabockar...”. Georgina vände sig till<br />
Jens. ”Var är hon nu då?”<br />
”Instängd i jordkällaren.”<br />
”Vilken då jordkällare?”<br />
”Hennes egen.”<br />
”Va???”<br />
”Majoren hjälpte mig”, sa Jens.<br />
Efter att ha sett ut som en fågelholk en stund tog Georgina<br />
på sig vad-var-det-jag-sa-minen. ”Ja jag är då inte det minsta<br />
förvånad. Jag genomskådade det falska stycket på en gång.”<br />
Jens tittade på henne, nickade och sa långsamt:<br />
”Ja, hon var falsk.”<br />
”Men...”, började Georgina lite trevande med sänkt röst, ”var<br />
du verkligen tvungen att pussa henne?”<br />
Det syntes på Jens att situationen var plågsam.<br />
”Ja du vet... man måste ju... det ingår ju helt enkelt. Jag<br />
spelade ett spel. Fattar du?”<br />
Georgina betraktade Jens med utvärderande blick, och väntade<br />
tills Jens fortsatte:<br />
”Det var verkligen inte kul ska du veta. Att pussa den där<br />
falska ormen.”<br />
Georgina sken upp för en bråkdels sekund, men la snabbt<br />
band på sig och såg skeptisk ut igen.<br />
”Och nu är hon alltså instängd i den där kalla, mörka jordkällaren?”<br />
”Jäpp”, sa Jens.<br />
”Så är det, min tös”, sa Majoren.<br />
Georgina tittade ömsom på Jens, ömsom på Majoren. Sedan<br />
började hon skratta, och hon skrattade högt och länge.<br />
Till slut klingade skrattet av.<br />
”Är det verkligen sant allt det här, Majoren?” frågade hon<br />
honom, nu med en aningen kritisk ton i rösten.<br />
344
”Har getter horn?” sa Majoren och log.<br />
Georgina tittade återigen fundersamt framför sig i en liten<br />
stund. Sedan sken hon upp, kastade sig om halsen på Jens<br />
och sa:<br />
”Åh, jag visste väl att jag kunde lita på dig!”<br />
Medan detta pågick hade ett antal getter inlett förberedelserna<br />
för festen. De hade alltså hittat ett stort antal ekfat<br />
med mjöd, som låg i ett källarvalv strax intill Krubban. Med<br />
stor möda använde djuren sina horn för att baxa faten uppför<br />
spiraltrappan. De svettades ymnigt och det gjorde ont i<br />
nackmusklerna. En tjejget tappade tyvärr greppet, måhända<br />
på grund av att hon hade använt alltför mycket hornvax som<br />
gjorde hornen hala, vilket fick till följd att fatet med ett fasligt<br />
oväsen rullade ned och krossades mot stengolvet. Snabbt var<br />
hon där och började slicka.<br />
Majoren, Georgina, Jens och några tvivlargetter till hade<br />
just kommit till borggården för att överblicka platsen inför festen<br />
när de hörde något slags konstigt rabalder närma sig. Ljudet<br />
kom från en av de gångar som ledde fram till borggården. Snart<br />
dök det upp en mycket osannolik procession bestående av ett<br />
tiotal getter med dragna högafflar, och högafflarna var riktade<br />
mot tre vargar, varav en var valp. Några av getterna var riktigt<br />
aggressiva och stack då och då vargarna i rumpan, vilket fick<br />
dessa att utstöta plågade ylanden.<br />
Georgina och de andra studsade till när de såg vargarna,<br />
och drog genast sina högafflar.<br />
”Major! Tre fångar tagna, avvaktar vidare order!” ropade<br />
den tjejget som verkat mest aggressiv.<br />
Majoren, Georgina och Jens gick häpna runt och studerade<br />
fångarna, naturligt nog med högafflarna i högsta hugg. Getterna<br />
kunde konstatera att två av vargarna darrade av rädsla<br />
medan den tredje, valpen, grät hejdlöst. Det gick inte att få<br />
ögonkontakt med någon av dem eftersom de tittade ned i marken.<br />
Som du säkert förstår rörde det sig om Wolf, Luminoso<br />
och Ulvo.<br />
”Vad är ni för några?” frågade Majoren skarpt.<br />
Det var tyst.<br />
345
”Varför har ni inte flytt med de andra?” frågade han.<br />
Wolf och Luminoso fortsatte att titta ned i marken under<br />
tystnad.<br />
”Antingen talar ni ut nu eller också kastas ni i fängelsehålan”,<br />
sa Majoren. Han utgick från att en sådan fanns.<br />
Wolf ryckte till när han hörde det otäcka ordet. Långsamt<br />
lyfte han huvudet och fokuserade på Majoren.<br />
”Jag, jag....”, började han.<br />
Majoren höll sin högaffel mot Wolfs strupe och sa: ”Ut med<br />
språket, best!”<br />
Wolf harklade sig. ”De j...j...jagade mig.” Hans röst var väldigt<br />
spänd, och han sneglade på högaffeln. ”De ville s...s....<br />
straffa mig för d...desertering. Jag trodde de skulle d...döda<br />
mig.”<br />
Majoren höjde förvånad på ögonbrynen.<br />
”Jaså minsann”, sa han. ”Jaså minsann. Och varför då om<br />
jag får fråga?”<br />
Wolf kliade sig nervöst bakom örat. ”Jag ifrågasatte deras<br />
krig. Och hela deras sätt att vara.” Han tittade ned i marken<br />
igen.<br />
Majoren drog bort högaffeln från Wolfs strupe, och började<br />
hummande vanka fram och tillbaka framför fånggruppen.<br />
”Och du då?” sa han plötsligt och satte högaffeln mot Luminosos<br />
strupe.<br />
Luminoso såg skräckslagen ut, och svarade med darr på<br />
rösten:<br />
”Jag gömde mig för d...de ville tvångsrekrytera mig t...t...<br />
till Attackpatrullen.”<br />
”Jaha”, sa Majoren. ”Desertering där också, alltså.”<br />
Han tänkte i en liten stund, och sa sedan:<br />
”Menar ni att ni är emot vargväldet, så som det har utövats?”<br />
Båda vargar nickade snabbt och ivrigt. De vuxna alltså,<br />
Ulvo såg enbart dödsförskräckt ut. Han hade slutat gråta nu,<br />
och tryckte sig mot sin pappas ben.<br />
”Och hur vet vi att ni inte är kvarlämnade agenter? Kan ni<br />
bevisa det ni säger?” sa Majoren skarpt.<br />
346
”Vad skulle de andra vargarna ha att vinna på det, de har<br />
ju flytt”, sa Luminoso.<br />
Majoren hummade igen, sådär som han brukade göra när<br />
han funderade över något.<br />
”Jag kan bevisa det”, sa Wolf.<br />
Majoren vred snabbt blicken mot honom. ”Ja-ha?” sa Majoren<br />
myndigt.<br />
”Ja. Jag har jobbat på en stentavla i hemlighet. En kritisk<br />
stentavla.”<br />
”Och hur vet vi att du inte har skrivit ihop det nu, för att<br />
rädda ditt skinn?”<br />
”Det är alldeles för mycket för det.”<br />
Återigen hummade Majoren en stund.<br />
”Vad tror du?” sa han och vände sig Georgina.<br />
”Han ser ut att tala sanning.”<br />
”Och du?” sa Majoren till Jens.<br />
”Kan han visa upp den där stentavlan så tror jag honom.”<br />
Majoren betraktade sina medarbetare under tystnad i några<br />
sekunder, sedan sa han:<br />
”Ni har rätt!”<br />
Han beordrade de getter som hade tagit vargarna till fånga<br />
att stå kvar och bevaka Luminoso och Ulvo, medan han, Georgina<br />
och Jens med dragna högafflar lät Wolf visa vägen till<br />
stentavlan.<br />
De gick genom gångar och en trappa, och kom så fram<br />
till Wolfs rum, där han med spända, ryckiga rörelser försökte<br />
dra ut en lös sten ur väggen. Det var dock svårt, och han satt<br />
på huk med de tre getterna hotfullt stående bakom sig med<br />
högafflarnas spetsar intill sin nacke. Men så lossnade stenen,<br />
och Wolf plockade ut en jättebunt med fullskrivna pergament.<br />
Majoren tog emot dem. ”Du sa ju stentavla.”<br />
”Den är inte utgiven än. Manuset är inte klart”, sa Wolf.<br />
”Nähä.”<br />
De tre getterna tog varsin bunt pergament och ögnade igenom<br />
texten lite här och där. Georgina råkade till exempel läsa<br />
följande stycke:<br />
347
Mycket av vårt arbete bygger på lögner och en förljugen självbild.<br />
Vi vargar låtsas kämpa för frihet och rättvisa, och vi<br />
låtsas sprida sanningen i form av så kallad kvalitetsinformation.<br />
I själva verket driver vi kampanjer för att trycka ned<br />
våra egna idéer i halsen på de stackars getterna. Och sedan<br />
spelar det ingen roll om vi har rätt eller inte. Vissa saker som<br />
vi driver kampanj om är helt gripna ur luften. Jag är exempelvis<br />
helt övertygad om att simning inte är det minsta farligt.<br />
Men en sådan sak kan ingen i Eklandet säga. Den som<br />
har en åsikt som avviker från det som Tyckargruppen har<br />
bestämt gör klokt i att hålla tyst med det, annars kan han<br />
eller hon råka ut för hemska saker. Vi vargar pratar så fint<br />
om ‘tyckfrihet’ och ‘mångfald’, men i själva verket driver<br />
vi ett skräckvälde för att pressa fram en monokultur där<br />
bara en åsikt i varje fråga får förekomma. Det är höjden av<br />
dubbelmoral. I verkligheten kämpar vi inte för mångfald<br />
utan för enfald.<br />
Georgina slutade läsa, sänkte långsamt pergamentbunten och<br />
tittade ned på Wolf – som fortfarande satt på huk – med en<br />
min som utstrålade beundran.<br />
”Saken är avgjord”, sa Majoren med bestämd min. Han tittade<br />
på Wolf. ”Min pojk – du är en dissident och därmed en hjälte!”<br />
Majoren drog bort högaffeln från Wolf, och de två andra<br />
getterna gjorde detsamma. Man kunde se hur Wolf pustade ut.<br />
Efter några tveksamma sekunder kom ett krystat leende över<br />
hans käftar, och han reste sig långsamt upp på bakbenen. ”Sätt<br />
er”, sa Wolf spänt och gjorde en gest mot sina pinnstolar och<br />
sin säng. Alla fyra djur slog sig ned.<br />
”Det är du som är Wolf, va?” frågade Georgina. ”Det står<br />
så i pergamentet.”<br />
Wolf nickade. Georgina fortsatte:<br />
”Det är en sak jag inte fattar. Jag har läst många av dina<br />
krönikor, och ofta har du rackat ned något förfärligt på oss grå<br />
djur. Bara spytt galla över oss.”<br />
Hon höll fram sitt grå framben mot Wolfs grå framben, och<br />
likheten var slående.<br />
348
”Men du är ju själv grå!”<br />
Hon gjorde en paus och tittade på Wolf med konfunderad<br />
min. Sedan fortsatte hon:<br />
”Härom dan skrev du till och med att du inte ville leva för<br />
att grå djur ställer till med så mycket problem. Du måste hata<br />
dig själv. Hur kan göra det?”<br />
Wolf såg besvärad ut. Georgina fortsatte:<br />
”Och förresten, jag är ju grå, och jag ställer inte till med<br />
några problem. Jag lever ett vanligt liv och kämpar långa dagar<br />
på åkern, och... Jag vräker inte i mig hö så getter med andra<br />
färger på pälsen blir utan, varför skrev du att grå djur gör det?”<br />
Georgina blev tyst och väntade med uppfordrande min på<br />
Wolfs svar. Men så kom hon på en sak till att säga:<br />
”Och inte andas jag för mycket heller. Vad är det för förhornade<br />
dumheter? Skulle jag inte få andas som vanligt, va, bara<br />
för att jag har en viss pälsfärg?”<br />
Wolf tittade länge på de tre getterna, med en mycket besvärad<br />
min.<br />
”Jag skäms så förfärligt för det där”, sa han till slut, med<br />
resignerad ton, medan han tittade ned i golvet. Sedan tittade<br />
han upp på Georgina och sa med ny kraft:<br />
”Du anar inte hur det är att sitta här på Klara Slott och<br />
jobba. Vilken press vi är under, vi grå vargar. Du vet, enda<br />
sättet att klara sig något sånär är att själv spela med i gråhatet.”<br />
Han såg lidande ut, men fortsatte:<br />
”Självbashning har blivit en överlevnadsstrategi för grå vargar<br />
i det här åsiktsklimatet.”<br />
Georgina tittade på Wolf med intensiv blick i några sekunder.<br />
”Där trillade kastanjen ned”, sa hon långsamt.<br />
Wolf fortsatte:<br />
”Nu när jag är fri kommer jag aldrig mer att ägna mig åt<br />
gråbashning. Det är orättvist och elakt, för alla är lika mycket<br />
värda. Vet du, jag har kommit på ett ord för sån där gruppförföljelse<br />
– ‘pälsism’. Att racka ned på djur bara för att de har en<br />
viss färg på pälsen är pälsism.”<br />
Georgina tittade på honom med stora ögon. ”Helt otroligt,<br />
just det ordet har vi getter också börjat använda!”<br />
349
Majoren harklade sig, och sa:<br />
”Jag tycker att du verkar vara som klippt och skuren för<br />
att bli ansvarig för informationen i det nya Eklandet”, sa han.<br />
”Vad säger du om det, Wolf?”<br />
Wolf såg mycket glad ut. ”Väldigt gärna!”<br />
Majoren höll fram sitt ena framben, Wolf fattade vinken<br />
och de två djuren gjorde high five.<br />
”Förresten, kan du spela på den där?”, sa Majoren och pekade<br />
på Wolfs trumpet, som stod på bordet.<br />
”Javisst! Jag älskar trumpet.”<br />
”Då har jag en fråga till dig. Skulle du vilja spela på vår<br />
segerfest?”<br />
I samma ögonblick som han sa det tänkte Georgina att det<br />
där inte var världens bästa replik från Majorens sida. Det var<br />
ju faktiskt segern över Wolfs artfränder som skulle firas, och<br />
det kunde vara väldigt känsligt.<br />
”Det vore en ära”, sa Wolf och strålade.<br />
Vad som sedan hände var att även Luminoso friades från<br />
misstankar, med bas i Wolfs vittnesmål. Bevakningen med<br />
högafflar drogs tillbaka, och övriga getter informerades om<br />
att de kvarvarande vargarna stod på den goda sidan. Majoren<br />
skickade också iväg en sambandsget för att släppa ut Sommar<br />
ur jordkällaren. ”Hon kan inte orsaka någon skada längre, och<br />
förresten ångrar hon sig nog”, sa han.<br />
De tre vargarna skulle just gå till köket för att äntligen få<br />
sig en matbit – de hoppades hitta rester – när Wolf plötsligt<br />
hejdade sig. Han tittade ned på marken som om han hade<br />
upptäckt världens åttonde underverk, och sedan kastade han<br />
sig ned på knä och började utstöta konstiga ljud och ord. Det<br />
var ”hullidduttan” och ”puttinutti” och sådant. Kan du gissa<br />
vad som hade hänt? Jo, på marken satt ingen annan än – Muso!<br />
Wolf plockade upp den lilla gnagaren och började pussa<br />
honom frenetiskt. ”Åh min söta fina, min lilla maskot, du<br />
lever!”, Han gnuggade försiktigt sin nos mot musen. ”Åh, du<br />
som hatar att vara ensam, stackars dig, hur har du haft det?”<br />
Wolf höll upp Muso framför sig och tittade på honom. ”Pussi-pussi.”<br />
Wolfs ögon tårades, och han tryckte musen mot sitt<br />
350
öst så den nästan försvann. Ulvo sprang fram och började<br />
klappa Muso, medan han med världens lyckligaste valpleende<br />
tittade på sin pappa som log lika mycket tillbaka.<br />
Bland alla de getter som strömmade in på borggården såg<br />
Majoren en stund senare Sångargeten. Han sken upp, trängde<br />
sig fram till henne och viskade något i hennes öra. Strax kunde<br />
man se henne och Wolf sitta på marken med ryggarna lutade<br />
mot borggårdens scen och prata, gestikulera och skratta till<br />
ibland. På Wolfs axel satt Muso.<br />
En riktigt uppmärksam iakttagare hade kunnat se hur baxargetterna<br />
rullade fem stora fat med mjöd genom en gång i<br />
slottet och förbi en av de dörrar som ledde ut till borggården<br />
– alltså utan att rulla ut dem på borggården. Det sistnämnda<br />
hade kunnat orsaka en del huvudbry, eftersom festen som bekant<br />
skulle gå av stapeln på borggården, men nu var det ingen<br />
get som såg det hela. Det var ju väldigt dunkelt.<br />
När festförberedelserna var klara steg Majoren upp på borggårdens<br />
scen och påkallade uppmärksamhet med ett väldigt:<br />
”Brääääääääääääk”<br />
Blotta synen av Majoren på scenen fick jublet att bryta ut<br />
igen – fast den här gången kastades inga högafflar upp i luften,<br />
eftersom dessa hade samlats in och placerats vid vindbryggan<br />
för senare återbördande till jordbruket.<br />
”Mina tjejgetter och getabockar”, ropade Majoren. ”Festen<br />
ska börja nu – dock inte här. Jag ber er alla – följ efter mig!”<br />
Och så tog han den lilla trappan ned från scenen, sneddade<br />
över borggården och gick in genom en av dörrarna.<br />
Massor med getter tittade på varandra och såg snopna ut,<br />
men de började i alla fall följa Majoren i hasorna. Det var som<br />
ett gigantiskt lämmeltåg, där djuren gick så tätt efter varandra<br />
att den enes nos ofta nuddade den framförvarandes svans. Och<br />
vart tror du Majoren ledde getatåget? Ja, tänk efter, vilken plats<br />
på Klara Slott var bäst lämpad för en riktig dunderfest?<br />
Getterna bara gapade när de kom in i Spegelsalen, där Luminoso<br />
just var i färd med att tända alla stearinljus och facklor.<br />
Ingen get hade någonsin sett en spegel förut – de var vana vid<br />
att spegla sig i vattenpölar – så det var en trängsel och ett knö-<br />
351
kande som du inte kan föreställa dig för att komma fram till<br />
någon av spegelväggarna. Några getter var för otåliga för att<br />
stå i kö och la sig istället på rygg, med hornen som huvudstöd<br />
och alla fyra ben rakt upp i luften, för att betrakta sig själva i<br />
takspeglarna. Djuren gapade också inför överdådet av statyer,<br />
guld, silver, kandelabrar och vackra textilier.<br />
På scenen under den svart/röda baldakinen vid salens ena kortsida,<br />
där Ulvsymfonikerna hade spelat några dagar tidigare, stod<br />
Wolf och Sångargeten och såg peppade ut. Då och då utbytte de<br />
ett par viskande ord (varvid Wolf fick böja sig ned, eftersom en<br />
varg på två ben är högre än en get på fyra ben). Ulvo, som satt vid<br />
ett av borden mycket nära scenen, hade fått ta hand om Muso.<br />
Wolf och Sångargeten väntade tills alla djur hade fått mjöd<br />
och slagit sig ned, varvid de samtidigt utstötte det högsta<br />
ylande respektive bräkande de över huvud taget kunde åstadkomma.<br />
Det väldiga sorlet tystnade, och allas blickar riktades<br />
mot artisterna. Wolf förde långsamt sin blänkande trumpet<br />
till käften, Sångargeten drog in luft i sina lungor, och strax<br />
fylldes festsalen av mäktig och medryckande musik och sång.<br />
De många getterna vid borden kom snabbt in i melodin, och<br />
började vicka på sina huvuden i takt med musiken så skäggen<br />
viftade, och dessutom klappade de klövarna. Så här sjöng Sångargeten<br />
till Wolfs lidelsefulla trumpettoner:<br />
Oh, when the goats, go marching in<br />
Oh when the goats go marching in<br />
Oh I want to be in that number<br />
When the goats go marching in<br />
Oh, when the truth, goes marching in<br />
Oh when the truth goes marching in<br />
Oh I want to be in that number<br />
When the truth goes marching in<br />
Oh, when the lies, go marching out<br />
Oh when the lies go marching out<br />
Oh I want to be in that number<br />
When the lies go marching out<br />
352
Oh When the<br />
Goats Go Marchin In<br />
&<br />
œ œ œ w œ<br />
œ œ œ<br />
Oh when the oats o march in<br />
4<br />
&<br />
w œ<br />
œ œ œ ˙ ˙<br />
in oh when the oats o<br />
7<br />
&<br />
˙ ˙ w œ ˙ œ<br />
march<br />
- in in, Oh I<br />
10<br />
&<br />
˙ œ ˙ œ œ œ ˙ <br />
want to be in that num - ber<br />
13<br />
&<br />
˙ œ œ ˙ ˙ ˙ ˙ w<br />
when the oats o march - in in.<br />
353
Oh, when the tricks, go marching out<br />
Oh when the tricks go marching out<br />
Oh I want to be in that number<br />
When the tricks go marching out<br />
Oh when the beasts, all leave by boat<br />
Oh when the beasts all leave by boat<br />
Oh I want to be in that number<br />
When the beasts all leave by boat<br />
Oh, when the goats, go marching in<br />
Oh when the goats go marching in<br />
Oh I want to be in that number<br />
When the goats go marching in<br />
Där tog den nyskrivna låten slut. Det blev knäpp tyst, och alla<br />
getter tittade på Wolf och Sångargeten med stora ögon. Wolf<br />
sänkte långsamt sin trumpet, och man hade kunnat höra en<br />
skäggrosett falla till parkettgolvet.<br />
Då bröt jublet ut. Och som det jublades. Det hurrades,<br />
bräktes och applåderades, och ett jätteleende kom över Wolf<br />
och Sångargeten. Publiken började smattra med klövarna mot<br />
golvet, och som om inte det oväsendet hade räckt började de<br />
slå sina mjödsejdlar mot bordet. Man kunde se ljusen i kandelabrarna<br />
darra.<br />
Georgina hade slagit sig ned intill Jens vid ett bord nästan<br />
längst bort från scenen. Medan de småpratade råkade Georgina<br />
få syn på Boxer en bit bort vid bordet intill, vilket gjorde<br />
henne riktigt glad, för hon hade tittat efter honom ända sedan<br />
de skildes åt på torget i Klövköping. Hon hade förstås varit<br />
orolig. Syskonens blickar möttes, och de utbytte ett stort leende.<br />
Återigen kände Georgina en monumental lättnad över att<br />
tiden av ovänskap med Boxer var över.<br />
Snett emot Georgina vid samma bord satt Lisa tillsammans<br />
med sin bock Bruse. De pussades då och då. Avståndet var för<br />
stort och larmet för högt för att väninnorna skulle kunna säga<br />
något till varandra, men Lisa pekade på sina horn, därefter diskret<br />
på Bruse, och så gjorde hon klöven upp. Georgina förstod.<br />
354
Plötsligt kände Georgina ett framben ömt läggas om sin<br />
axel. Det var Jens, och hon vände sig aningen förvånad men<br />
glad mot honom. Han log som en sol mot henne och hon strålade<br />
tillbaka. Då lutade sig Jens sakta fram och gav Georgina<br />
en puss på mulen. Ja, mitt på. Det var första gången Georgina<br />
blivit pussad av en bock. Det pirrade i magen på ett sätt hon<br />
aldrig hade varit med om förut, och hon kände sig intensivt<br />
lycklig ända ned i klövarna.<br />
Georgina råkade kasta en blick på Lisa, som hade sett vad<br />
som hänt. Lisa gjorde återigen klöven upp, och log. Georgina<br />
lutade sig över mot Jens och återgäldade pussen, och den här<br />
gången släppte de inte taget, utan bara fortsatte och fortsatte<br />
och fortsatte.<br />
(Hur gick det sedan? Missa inte epilogen!)<br />
355
356
Epilog<br />
Jag förstår om du undrar hur det gick sedan. Georgina<br />
slutade med jordbruk och blev engagerad på heltid i att<br />
skriva för Skyltarna. Hon och Jens bildade familj och fick<br />
tre killingar, alla grå, och dessa stötte aldrig på någon negativ<br />
kommentar om sin pälsfärg. Eklandets getter började sprida<br />
ut sin skit på åkrarna istället för att dumpa den i gruvan, vilket<br />
resulterade i mycket större skördar, så hungern blev ett minne<br />
blott. Getterna började också bada och simma och kom att<br />
älska det (en del av Klara Slott byggdes om till badanläggning).<br />
De tre vargar som blev kvar i Eklandet stannade i drygt<br />
ett år, under vilket Wolf hjälpte getterna att bygga upp en väl<br />
fungerande informationsverksamhet. Han gjorde också många<br />
bejublade trumpetframträdanden, både solo och tillsammans<br />
med Sångargeten. Sedan blev längtan efter artfränder alltför<br />
stor, och de tre vargarna flyttade till ett grannland, Bergslandet,<br />
där de blev mycket väl mottagna av en vargstam som inte<br />
hade många likheter med Eklandets vargar. I Bergs landet jobbade<br />
Wolf till en början med skrivande, men sedan gick hans<br />
dröm i uppfyllelse och han blev trumpetvarg på heltid. Med<br />
tiden blev han en av Bergslandets mest uppburna musiker.<br />
Och vargarna som flydde? Dem gick det också väldigt bra<br />
för, faktiskt. De tog sig via Geta Kanal ända ut till havet, och<br />
sedan färdades de vidare ännu längre österut, till sjöss och<br />
till lands. Resan var på flera sätt kämpig och umbärandena<br />
var många, men allt kompenserades när bestarna till slut kom<br />
357
fram till ett land där deras arbetssätt var kolossalt uppskattat.<br />
Landet hette Viträvland.<br />
Rävarna fick ny ledning och reformerade sitt förhållningssätt<br />
till kunskap och åsikter, vilket resulterade i helt nya utgivningsprinciper.<br />
Bland annat gav de snabbt ut Wolfs stentavla,<br />
som blev en bestseller. Michaela Räv blev omplacerad<br />
till stenhuggare.<br />
Ugglorna och gorillorna, däremot, var oförmögna att reformera<br />
sig. Då ingen längre ville ha deras forskning eller se<br />
deras pjäser drabbades de av arbetslöshet och gick in i depression.<br />
Till slut kom dock oväntat en stäpphund med bud från<br />
deras forna vänner vargarna, och snart hade också ugglorna<br />
och gorillorna utvandrat till Viträvland. Även de passade in<br />
mycket väl där.<br />
Och korna? De anpassade sig. De sa att de minsann alltid<br />
hade tyckt som Tvivlargetterna. Och hur gick det med förbudet<br />
mot positiva uttalanden om gödsel? Det avskaffades snabbt.<br />
Korna sa att detta på något underligt sätt hade blivit infört av<br />
misstag, och att det naturligtvis var otänktbart att inskränka<br />
yttrandefriheten. ‘Yttrande- och åsiktsfrihet är två av de värden<br />
som vi kor sätter allra högst’, sa överbestämmare Konstantina.<br />
358