06.03.2015 Views

SiS i Fokus nr 3/07 (pdf 1,85 MB, nytt fönster) - Statens ...

SiS i Fokus nr 3/07 (pdf 1,85 MB, nytt fönster) - Statens ...

SiS i Fokus nr 3/07 (pdf 1,85 MB, nytt fönster) - Statens ...

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>SiS</strong><br />

I FOKUS<br />

aktuellt om forskning och behandling<br />

från statens institutionsstyrelse<br />

<strong>nr</strong> 3 • 20<strong>07</strong><br />

Hon har forskat om<br />

adopterades problem<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


Välkommen...<br />

till första numret av <strong>SiS</strong> i <strong>Fokus</strong>. En ny tidning<br />

för dig som är intresserad av <strong>SiS</strong> ungdoms- och<br />

missbrukarvård. <strong>SiS</strong> i <strong>Fokus</strong> ersätter föregångaren<br />

<strong>SiS</strong>tone, och fortsätter att berätta om <strong>SiS</strong> verksamhet,<br />

nu med ännu mer fokus på forskning och<br />

behandling.<br />

Precis som <strong>SiS</strong>tone är <strong>SiS</strong> i <strong>Fokus</strong> gratis och kommer<br />

ut fyra gånger per år. Prenumererar gör du<br />

via <strong>SiS</strong> webbplats www.stat-inst.se<br />

Du som redan är prenumerant behöver inte göra<br />

någonting.<br />

Bara läsa.<br />

Birgitta Hedman-Lindgren<br />

Redaktör<br />

<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


Adress<br />

<strong>SiS</strong> i <strong>Fokus</strong><br />

Box 16363<br />

103 26 Stockholm<br />

Telefon<br />

08-453 00 00<br />

Telefax<br />

08-453 40 50<br />

Besöksadress<br />

Drottninggatan 29<br />

E-post<br />

sisifokus@stat-inst.se<br />

Webbadress<br />

www.stat-inst.se<br />

Redaktör<br />

Birgitta Hedman-Lindgren<br />

08-453 40 11<br />

birgitta.hedmanlindgren@stat-inst.se<br />

Medarbetare i detta nummer<br />

Pernilla Rönnlid, Susanne Sawander,<br />

Torbjörn Tenfält, Diana Reybekiel,<br />

Ann-Sofi Rosenkvist, Ulla-Carin<br />

ekblom, Lena Garnold, Cecilia<br />

Mellberg<br />

Ansvarig utgivare<br />

Ewa Persson Göransson<br />

Omslagsbild<br />

Ann-Sofi Rosenkvist<br />

Grafisk form<br />

Svensk Information<br />

Tryck<br />

Intellecta Tryckindustri, Solna 20<strong>07</strong><br />

ISSN<br />

1654-6040<br />

Innehåll <strong>nr</strong> 3/20<strong>07</strong><br />

<strong>Fokus</strong> på forskning: tema begåvning<br />

Är begåvningshandikapp vanliga hos <strong>SiS</strong> unga? 4<br />

Här går kraven att leva upp till 6<br />

Adopterade på institution ofta svagbegåvade 7<br />

missbrukarvård<br />

Nu ska riktlinjer bli verklighet 8<br />

reportaget<br />

GHB-klienter ”fräscha” men svåra att motivera 10<br />

ungdomsvård<br />

FFT växer, även inom <strong>SiS</strong> 14<br />

behandling i fokus<br />

Kompetens och kvalitet när unga utreds 16<br />

<strong>nytt</strong> om sis 18<br />

läsvärt 19<br />

avhandlingen 20<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


fokus på forskning<br />

tema: begåvning<br />

Många hos <strong>SiS</strong><br />

kan ha svag begåvning<br />

Det är inte personlighetsdragen som skiljer flickorna och<br />

kvinnorna på Lunden från resten av befolkningen. Det är<br />

deras begåvningsnivå. Med rätt stöd i skolan hade de kanske<br />

aldrig behövt hamna på institution, visar ny forskning.<br />

Två psykologexamensuppsatser, båda vid Lunds universitet,<br />

har undersökt begåvning, personlighet och självbild<br />

hos <strong>SiS</strong> ungdomar och klienter. I den ena, ”Begåvningsnivå<br />

och psykiska problem – en undersökning av en kohort tvångsvårdade<br />

flickor och kvinnor”, har psykologen Anna Kullman<br />

tittat på totalt 120 flickor och kvinnor som någon gång utreddes<br />

och behandlades på Lundens ungdoms- respektive<br />

LVM-hem under tiden januari 2001 till maj 2005. I sitt arbete<br />

har hon använt journaler, dokumentationssystemen ADAD<br />

och DOK och data från WISC-III, WAIS-R, BCT, CMPS,<br />

SCL-90 och SCID-II. (Läs mer om instrumenten härintill).<br />

Intelligens mäts i uppsatsen i IK-poäng (motsvarigheten<br />

till engelskans IQ) som tas fram genom antingen<br />

WISC-III eller WAIS-R. Testerna mäter bland annat abstrakt<br />

resonemang, minne och perceptuell förmåga och<br />

visar på den intellektuella nivån. Hos befolkningen i stort<br />

är medelvärdet 100 IK.<br />

För flickorna och kvinnorna på Lunden ser siffrorna<br />

helt annorlunda ut.<br />

I LVU-gruppen hade 8 flickor, 15 procent, en IK-poäng<br />

på 69 eller under, en nivå som räknas som lindrig utvecklingsstörning.<br />

I normalbefolkningen ligger motsvarande<br />

siffra på 2,5 procent. En knapp tredjedel av gruppen låg i<br />

spannet 70-84 IK, och anses därmed svagbegåvade. I normala<br />

fall ska den andelen vara hälften så stor.<br />

Totalt sett visade undersökningen alltså att nästan hälften<br />

av flickorna var lindrigt utvecklingsstörda eller svagbegåvade.<br />

Bilden var ungefär densamma på LVM-avdelningen.<br />

Där låg 14 procent av kvinnorna på nivån för en lindrig<br />

utvecklingstörning och en tredjedel kan anses svagbegåvade.<br />

Anna Kullman har inte bara undersökt begåvning utan<br />

även personlighet. Där visar sig flickorna och kvinnorna<br />

följa resten av befolkningen i betydligt högre grad. En stor<br />

andel av flickorna hade visserligen uppförandestörningar,<br />

medan kliniska diagnoser var vanligare på LVM-sidan,<br />

men i personlighetstesten BCT, CMPS och SCL-90 avvek<br />

gruppen inte markant från resten av befolkningen. Utom<br />

Fakta metoder<br />

WISC-III (Wechsler Intelligence Scale for Children – Third<br />

Edition) används för att bedöma den intellektuella kapaciteten<br />

hos barn i åldern sex till 16 år. Det består av flera deltest, både<br />

verbala test och performancetest, som mäter olika aspekter av<br />

intelligens. Bland annat mäts språklig och logisk förmåga, slutledningsförmåga,<br />

korttidsminne och uppmärksamhet, koncentration,<br />

snabbhet i bearbetning och visuell organisation.<br />

WAIS-R (Wechsler Adult Intelligence Scale – Revised) är<br />

motsvarande intrument för vuxna personer.<br />

BCT (Basic Character Trait Test) är ett ett formulär för<br />

personlighetsbedömning där stabila personlighetsegenskaper<br />

bedöms. Det bygger på analys av fyra grundläggande karaktärsdrag<br />

enligt klassisk psykoanalytisk teori och omfattar 80 frågor<br />

som besvaras med ja eller nej.<br />

CMPS (Cesarec Marke Personlighetsschema) är ett självrapporteringsinstrument<br />

som mäter i hur hög grad olika<br />

centrala motiv och behov är viktiga jämfört med ett statistiskt<br />

genomsnitt. Genom att en person tar ställning till 165 påståenden<br />

får man en personlighetsprofil som täcker 11 olika motiv.<br />

SCL-90(Symton Checklist) består av 90 frågor och är ett ofta<br />

använt självskattningsinstrument som mäter fysiskt och psykiskt<br />

hälsotillstånd den senaste veckan.<br />

SCID-II (Structured Clinical Interview for DSM-IV Axis II<br />

Personality Disorders) är liksom SCID-I ett semistrukturerat<br />

intervjustöd som används för diagnostik av personlighetsstörningar.<br />

<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


Teckning: Diana Reybekiel<br />

Svårt att hänga med. Omkring hälften av ungdomarna och LVM-klienterna i två nya undersökningar är svagbegåvade eller har ett<br />

lindrigt begåvningshandikapp. Få har gått i särskola men desto fler har skolkat och varit stökiga i skolan.<br />

på en punkt. De vuxna kvinnorna uppvisade ett allmänt<br />

större psykiskt lidande.<br />

Bara på tre områden kunde undersökningen visa på<br />

samband mellan låga begåvningsnivåer och andra faktorer<br />

i livet:<br />

Skolgång. De flickor på ungdomshemmet som uppgav<br />

att de skolkat mycket hade i genomsnitt en IK-poäng som<br />

var 10 poäng lägre än de som inte skolkat. Samma sak gäller<br />

för dem som fått specialundervisning i grundskolan.<br />

Bland flickorna som inte avslutat grundskolan fanns flest<br />

med låg IK.<br />

Socialgrupp. Alla flickor och kvinnor som tvångsvårdades<br />

på Lunden och kom från socialgrupp 1, sex personer,<br />

hörde till gruppen svagbegåvade. I socialgrupp 2 var<br />

situtationen nästan den omvända och i socialgrupp 3 var<br />

flickorna med lägre och högre IK ungefär lika många.<br />

Val av missbruk. Främst inom LVM-gruppen, men<br />

även bland flickorna på ungdomshemmet visade sig de<br />

som huvudsakligen använde opiater ha märkbart lägre<br />

IK-nivå än de flickor och kvinnor som missbrukade andra<br />

droger.<br />

Anna Kullman betonar i sin uppsats hur viktigt det<br />

är att ta hänsyn till de låga begåvningnivåerna vid både<br />

utredning och behandling. I ett längre perspektiv måste<br />

även skolan inkluderas. För som hon skriver: ”Det är av<br />

yttersta vikt att ta hänsyn till de könsskillnader som kan<br />

finnas, att svagbegåvade flickor oftare är tysta och tillbakadragna<br />

än pojkar med samma problematik. Skolan<br />

måste ta ett större ansvar för att inte släppa igenom individer<br />

som har svårt att klara sig”.<br />

Samma slutsatser kommer psykologerna Annika Olsson<br />

och Jenny Vilhelmsson till i sin uppsats ”En grupp<br />

ungdomar i tvångsvård – bakgrund, begåvning och självbild”.<br />

Deras undersökning gäller 60 pojkar och flickor som vistades<br />

på Utredningshemmet i Hässleholm någon gång mellan<br />

januari 2004 och oktober 2005. Här var andelen unga<br />

med låga begåvningsnivåer ännu större än på Lunden.<br />

Mer än var femte kunde anses ha en lindrig utvecklingsstörning.<br />

I fråga om begåvning fanns inga skillnader mellan<br />

pojkar och flickor, men när det gäller de ungas syn på<br />

sig själva var däremot skillnaden stor. I testet ”Jag tycker<br />

jag är” hade pojkarna normala resultat medan flickornas<br />

var låga. Särskilt i fråga om ”fysiska egenskaper”, ”psykiskt<br />

välmående” och ”relationer till föräldrarna och familjen”<br />

var skillnaden mellan könen markant.<br />

Annika Olsson och Jenny Wilhelmsson pekar på det<br />

faktum att bara var tjugonde ungdom i deras undersökning<br />

gått i särskola trots att en klar majoritet var svagbegåvade.<br />

”Vilka resultat skulle till exempel utökade pedagogiska<br />

resurser ge denna grupp? Vad skulle det betyda<br />

för utsatta ungdomar med låg begåvning om de fick adekvat<br />

hjälp i skolan? Hur skulle det påverka deras självbild<br />

och allvarlighetsgraden i deras problem?” undrar de och<br />

välkomnar mer forskning på området.<br />

Birgitta Hedman-Lindgren<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


fokus på forskning<br />

tema: begåvning<br />

– Vi måste jobba<br />

mer habiliterande<br />

På Långanässkolan i Eksjö finns många svagbegåvade ungdomar.<br />

Institutionschef Stig-Arne Tengmer betonar vikten<br />

av att omgivningen i<strong>nr</strong>ättar sig efter deras förutsättningar.<br />

Stig-Arne Tengmer är inte förvånad över bilden de två<br />

uppsatserna om begåvningsnivåer hos <strong>SiS</strong> unga ger. Så<br />

här ser det ut.<br />

– En av våra psykologer gjorde en liknande undersökning<br />

för några år sedan och kartlade de ungdomar vi utredde<br />

här, på Utredningshemmet i Hässleholm, på Råby<br />

ungdomshem och på Fagareds ungdomshem. Hon kom<br />

till samma resultat, berättar han.<br />

Det särskilda ungdomshemmet Långanässkolan har<br />

som tydligt uppdrag att arbeta med ungdomar med neuropsykiatriska<br />

funktionshinder och begåvningshandikapp.<br />

Enligt Stig-Arne Tengmer är det ibland svårt att tala om<br />

begåvning, ämnet är laddat och känsligt, men det är viktigt<br />

med kunskap så att man inte har krav eller förväntningar<br />

som ungdomarna aldrig kan leva upp till. När problemen<br />

inte går att behandla bort måste omgivningen i<strong>nr</strong>ätta sig<br />

så att den passar de ungas förutsättningar. Skillnaden kan<br />

vara stor mot annat behandlingsarbete där målet är ett liv<br />

på normalnivå utanför institutionen.<br />

– Man kan uttrycka det som att vi måste jobba mer<br />

habiliterande, säger Stig-Arne Tengmer. Han berättar<br />

att Långanässkolan som regel försöker få ungdomarna<br />

ordentligt utredda. Har de inte tidigare utretts i en heldygnssituation,<br />

så föreslår man socialtjänsten att det görs<br />

Låg begåvningsnivå ger adopterade<br />

Adopterade ungdomar på <strong>SiS</strong> institutioner är ofta svagbegåvade,<br />

något som kan skapa problem i deras familjerelationer.<br />

Det visar en doktorsavhandling som psykolog<br />

och medicine doktor Anna Elmund lagt fram.<br />

Foto: Ann-Sofi Rosenkvist<br />

– Familjerna måste få hjälp<br />

tidigt, säger Anna Elmund.<br />

I en djupstudie har Anna Elmund jämfört adopterade<br />

ungdomar placerade hos <strong>SiS</strong>, med en kontrollgrupp icke<br />

institutionsplacerade adopterade ungdomar. I studien<br />

har hon använt tester som WISC, WAIS och SCL-90 och<br />

bland annat mätt färdigheter som verbal och organisatorisk<br />

förmåga och slutlednings-, planerings- och problemlösningsförmåga.<br />

Anna Elmunds forskning visar att de institutionsplacerade<br />

ungdomarna hade märkbart lägre IQ och i flera<br />

tester påfallande sämre resultat än ungdomarna i kontrollgruppen<br />

som låg på en normal nivå. De adopterade<br />

ungdomarna befann sig på en nivå som kräver specialundervisning.<br />

På tester som inte var verbala, där till exempel<br />

snabbhet och perceptions- och organisationsförmåga undersöktes,<br />

hade de intagna adopterade bättre resultat. Här<br />

hade de mellan 90 och 100 poäng, där 100 är normalt.<br />

Samtidigt hade båda grupperna adopterade klart sämre<br />

resultat i aritmetik jämfört<br />

med ungdomar i allmänhet.<br />

Ungdomarna hos <strong>SiS</strong> hamnade<br />

på 5 poäng på en skala där<br />

10 är normalt, men även kontrollgruppen<br />

med adopterade<br />

utanför institutionen placerade<br />

sig lågt. Deras resultat<br />

låg på 7 poäng, något som är<br />

anmärkningsvärt eftersom de<br />

i övrigt låg på normala poäng<br />

i alla tester.<br />

– Det tyder på någon slags<br />

oförmåga att bli bra på matte<br />

i hela den adopterade gruppen,<br />

säger Anna Elmund, och<br />

tror att det krävs mer forskning<br />

just på det här området.<br />

Studien ger inte svar på frågan varför adopterade ungdomar<br />

på <strong>SiS</strong>-institutioner har lägre IQ än andra ungdomar.<br />

De intagna mår oftast psykiskt dåligt vilket kan påverka<br />

testresultaten. Andra möjliga orsaker, enligt Anna<br />

<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


Foto: Johanna Hanno/SCANPIX<br />

Man måste möta<br />

ungdomarna på den<br />

nivå där de befinner<br />

sig. Inte ställa krav de<br />

aldrig kan leva upp till,<br />

anser man på Långanässkolan.<br />

en utredning på ungdomshemmet. Ibland visar resultaten<br />

på ett begåvningshandikapp som ingen riktigt känt till,<br />

men som varit en bidragande orsak till att det gått illa.<br />

– Ofta saknas det egentligen inte underlag eller information<br />

om våra pojkar eller flickor, men informationen är<br />

väldigt fragmentarisk. Den finns lite här och lite där men<br />

har aldrig sammanställts till ett helhetsperspektiv.<br />

Stig-Arne Tengmer talar om vikten av tydlighet, förutsägbarhet<br />

och ”sampratade” behandlare i mötet med<br />

ungdomarna. Alla måste få vara på sin egen nivå. I skolan<br />

blir det extra tydligt att ålder och intellektuell nivå inte<br />

alltid går hand i hand. Många börjar med undervisningsmaterial<br />

som hämtats från särskolan.<br />

Jenny Vilhemsson, som tillsammans med Annika Olsson<br />

skrivit uppsatsen om ungdomarna på Utredningshemmet<br />

i Hässleholm, håller med. Hon praktiserar sedan<br />

en tid som psykolog på Långanässkolan och tycker absolut<br />

inte att man ska vara rädd för att tala om begåvning<br />

och begåvningsnivåer.<br />

– Många av ungdomarna har börjat skolka och få problem<br />

med skolan väldigt tidigt. Vi funderar mycket kring<br />

hur man väljer att se på de här eleverna. Ser man dem<br />

som bråkstakar eller som lågbegåvade som behöver mer<br />

stöd. Jag kan känna att vi har hamnat snett i skolsystemet<br />

i dag när kraven ska vara lika för alla. Vissa har aldrig en<br />

rimlig chans att nå upp till kraven och det blir väldigt,<br />

väldigt orättvist, säger Jenny Vilhelmsson.<br />

Birgitta Hedman-Lindgren<br />

problem<br />

Elmund, kan vara mindre neurologiska skador eller kognitiva<br />

brister, kanske i samband med bytet av språk.<br />

De flesta adoptivföräldrar har högre utbildningsnivå<br />

än genomsnittssvensken. När barn har lägre IQ än föräldrarna<br />

kan det uppstå svårigheter i relationerna, och<br />

intervjuer och tester i djupstudien visar att de adopterade<br />

ungdomarna hos <strong>SiS</strong> hade markant sämre relation till sina<br />

föräldrar än de adopterade som inte var placerade.<br />

I Anna Elmunds forskning deltog 20 institutionsplacerade<br />

adopterade ungdomar. Det krävs en större studie för<br />

att resultaten ska bli statistiskt säkerställda, anser hon och<br />

tycker att ämnet behöver undersökas vidare. Hon hoppas<br />

att hennes resultat ska vara till hjälp för kommande generationer<br />

av adopterade.<br />

– I alla verksamheter som möter adopterade och deras<br />

föräldrar behövs kunskap om adopterade barns speciella<br />

behov. Familjerna måste få hjälp tidigt så att det inte behöver<br />

gå så långt som till institutionsvård. Då sparar man<br />

mycket lidande.<br />

›› Läs avhandlingen på www.stat-inst.se<br />

Pernilla Rönnlid<br />

Skillnad i begåvning mellan adoptivbarn<br />

och deras föräldrar kan leda<br />

till problem. Det visar Anna Elmunds<br />

forskning.<br />

Foto: Claire Deprez/Reports/SCANPIX<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


missbrukarVÅRD<br />

Dags att göra praktik av<br />

I våras kom Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks-<br />

och beroendevården. Nu börjar arbetet med att se<br />

till att de verkligen används. Något som bland annat sker<br />

med hjälp av regionala konferenser.<br />

<strong>SiS</strong>-personal kommer att finnas bland konferensdeltagarna.<br />

Vägledningen är efterlängtad.<br />

De nationella riktlinjerna, som Socialstyrelsen presenterade<br />

i februari, innehåller ett femtiotal rekommendationer.<br />

De är riktade till hälso- och sjukvården och till socialtjänsten,<br />

och anger vilka behandlingsmetoder som är<br />

mest effektiva och evidensbaserade. Det är första gången<br />

Socialstyrelsen försöker förena två huvudmäns verksamheter<br />

och riktlinjerna rör allt från förebyggande och tidig<br />

upptäckt av alkohol- och narkotikamissbruk till behandling<br />

och uppföljning.<br />

– Det handlar om att påverka verksamheterna i rätt riktning,<br />

säger Ulf Malmström, samordnare av missbruksfrågor<br />

på Socialstyrelsen. Vi kan inte säga att man ska följa<br />

riktlinjerna, eftersom de inte är några föreskrifter.<br />

Frågan är förstås hur socialtjänsten och sjukvården ska<br />

handskas med riktlinjerna, och ämnet står i fokus på de<br />

sex regionala konferenser som hålls i höst.<br />

– Konferenserna ska ses som en slags idégivare säger<br />

Ulf Malmström. Han tycker att det är naturligt att kommuner<br />

och landsting själva tar ansvar för hur riktlinjerna<br />

ska börja användas. Det skulle vara för resurskrävande av<br />

Socialstyrelsen att jobba vidare med implementeringen.<br />

– Egentligen är det ju en politisk fråga där berörda politiker<br />

måste ta ställning. Förhoppningen är att man efter<br />

konferenserna kommer att fatta beslut i de nämnder där<br />

det behövs.<br />

Ulf Malmström berättar att många kommuner och<br />

landsting redan nu tagit initiativ till införande av de nya<br />

rekommendationerna. Han hoppas att deras arbete kan<br />

fungera som förebild för andra och är mån om att arbetet<br />

kommer igång så fort som möjligt. För som han säger:<br />

– Riktlinjerna är ju en färskvara. Det händer väldigt<br />

mycket på en del områden och man måste införa dem<br />

innan de blir alltför inaktuella.<br />

En tanke med missbrukarvårdens riktlinjer är att styra<br />

verksamheterna mot en mer evidensbaserad metodik. Vid<br />

tillsyn mot kommuner och landsting kommer de att spela<br />

roll, tror Ulf Malmström.<br />

– Kommuner och landsting som inte använder evidens-<br />

Foto: Ulla-Carin Ekblom<br />

Hur jobbar man bäst med<br />

heroinister? Socialstyrelsens<br />

nya riktlinjer för missbruks- och<br />

beroendevård är tänkta att<br />

verkligen användas i praktiken.<br />

Ett steg är höstens konferenser<br />

och även inom LVM-vården<br />

finns ett intresse.<br />

Eva-Lotta Ardermark,<br />

chef på LVMhemmet<br />

Runnagården<br />

är glad över riktlinjerna.<br />

– Man tittar inte bara<br />

på om en person blir<br />

helt drogfri eller nykter.<br />

Man tittar på livskvalitet<br />

också, säger hon.<br />

<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


nya riktlinjerna<br />

baserade metoder måste kunna förklara sig. Det kan<br />

framstå som anmärkningsvärt att inte använda sig av de<br />

senaste kunskaperna.<br />

LVM-hemmet Runnagården i Örebro kommer att<br />

skicka personal på utbildningskonferens i höst. För institutionschef<br />

Eva-Lotta Ardermark har riktlinjerna varit<br />

efterlängtade. Hon är glad att de lyfter fram vad som är<br />

en lyckad behandling på flera plan.<br />

– Man tittar inte bara på om en person blir helt drogfri<br />

eller nykter. Man tittar på livskvalitet också, säger hon<br />

och är också glad över att vikten av samarbete mellan<br />

kommuner och landsting lyfts fram.<br />

– Det blir förhoppningsvis lättare för oss att redan<br />

tidigt börja planera för eftervården eftersom vi kommer<br />

att kunna visa kommunerna och psykiatrin på deras ansvar,<br />

säger hon, men betonar samtidigt att hon önskar<br />

Foto: Sara Johannessen/DN/SCANPIX<br />

att riktlinjerna varit<br />

mer styrande när det<br />

gäller personer med<br />

dubbeldiagnoser. En<br />

grupp som Runnagården<br />

specialiserat<br />

sig på och som ofta<br />

Gunnar Hansevi<br />

hamnar mellan stolarna.<br />

Det enda sättet<br />

att verkligen hjälpa dem är genom hårdare styrning,<br />

antingen med hjälp av ekonomin eller genom lagstiftning,<br />

tror hon.<br />

– Resurserna är begränsade överallt. Just den här gruppen<br />

är ju tuff att ta hand om och det är lätt att man skjuter<br />

den ifrån sig.<br />

Gunnar Hansevi, som fram till i somras var institutionschef<br />

på Hessleby behandlingshem i Mariannelund,<br />

tycker att det nu blir tydligt vilka metoder som är framgångsrika<br />

i arbetet med olika typer av missbruk. Han tror<br />

däremot inte att riktlinjerna kommer att innebära någon<br />

förändring för Hessleby behandlingshem.<br />

– Vi har valt att jobba enligt ett kognitivt förhållningssätt<br />

och vi vet genom forskning att kognitiva förhållningssätt<br />

har positiva resultat på alla former av missbruk, säger<br />

Gunnar Hansevi som ändå tror att många LVM-hem kommer<br />

att använda sig av riktlinjerna. Även de kommunala<br />

socialförvaltningarna lär få <strong>nytt</strong>a av dem, inte minst när<br />

de startar egna verksamheter.<br />

– Det blir lättare att få en tydlig profil i det egna behandlingsarbetet.<br />

Socialstyrelsens riktlinjer för missbrukarvården är inte<br />

i<strong>nr</strong>iktade på tvångsvård utan på frivilliga verksamheter.<br />

Ulf Malmström tror dock att de kommer att vara viktiga<br />

för <strong>SiS</strong> eftersom tvångsvården inte sällan är intimt kopplad<br />

till den övriga socialtjänsten.<br />

– Ofta arbetar man i vårdkedjor där man ut<strong>nytt</strong>jar både<br />

frivilliga och tvångsmässiga åtgärder. Många går från<br />

tvång till frivillighet och därför är det viktigt att tvångsvården<br />

kan samarbeta med socialtjänstens missbrukarvård,<br />

säger han.<br />

Pernilla Rönnlid<br />

Foto: Hans Runesson<br />

›› Läs de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevården<br />

på www.stat-inst.se. Där hittar du även mer information<br />

om höstens regionala konferenser.<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


REPORTAGET ghb-klienter<br />

Foto: Lena Garnold<br />

Säkerhet stoppar smuggling. Innan Gudhemsgårdens stängsel kom upp var det lättare för klienterna att ta in GHB på institutionen.<br />

Nu är kollen stenhård, inte minst på kemikalier och rengöringsprodukter, berättar tillförordnade chefen Torgny Alström.<br />

Allt fler får LVM för GHB<br />

På Gudhemsgården visar intervjuer att var femte klient haft<br />

GHB som huvuddrog. Gruppen har ändrat utseende och är<br />

svår att behandla tillsammans med andra klienter, men för<br />

Patrik har det gått bra.<br />

– I slutet av förra året fick vi in en 24-årig kille som bara<br />

några månader tidigare fått lämna sitt fasta jobb på grund<br />

av ett positivt drogtest. Det fanns andra droger också men<br />

GHB var huvuddrog. Familjen hade inte märkt någonting<br />

så en kusin fick ringa hem och berätta vad som hänt. Killen<br />

hade lyckats hålla fasaden.<br />

Torgny Alström, tillförordnad chef på LVM-hemmet<br />

Gudhemsgården utanför Falköping, har fått se en ny<br />

grupp bli allt vanligare på institutionen. Det handlar om<br />

GHB-missbrukare ((Läs mer om drogen härintill) som<br />

levt relativt fungerande liv, men som använder en mycket<br />

farlig drog. Gränsen mellan ”kick” och överdos är hårfin,<br />

inte minst om GHB används ihop med alkohol och bensodiazepiner,<br />

och risken är stor för andningsstillestånd.<br />

Dödsfall är vanliga.<br />

På senare år har lika många unga missbrukare i Västsverige,<br />

där drogen har sitt absolut starkaste fäste, dött<br />

av GHB som av heroin. Socialtjänsten och sjukvården<br />

har fått upp ögonen för riskerna, och personer som upprepade<br />

gånger kommer in akut för överdoser blir allt oftare<br />

föremål för LVM-ansökningar. Det syns i statistiken<br />

för Västra Götalands län.<br />

Under 2005 förekom GHB i 15 LVM-ärenden. I fjol var<br />

de ärendena nästan dubbelt så många, 27 stycken.<br />

Även i <strong>SiS</strong> dokumentationssystem DOK syns att dro-<br />

10 Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


gen blir vanligare. År 2002 uppgav cirka 8 procent av<br />

klienterna själva att de regelbundet använt GHB. Tre år<br />

senare kom det svaret från ungefär 12 procent av de tillfrågade.<br />

De flesta LVM-klienter har inte GHB som huvuddrog,<br />

men de som placerats just på grund av den drogen ökar.<br />

Från 3,5 procent i fjol till 5,5 procent under de fyra första<br />

månaderna i år.<br />

›› Det är större chans att<br />

bli tvångsomhändertagen<br />

om det finns ett nätverk<br />

som kan agera påtryckare.<br />

När det gäller GHB-gruppen<br />

blir det väldigt tydligt.<br />

Gudhemsgården är den <strong>SiS</strong>-institution<br />

som har i särklass störst<br />

erfarenhet av GHB. Hit kommer<br />

unga män, oftast yngre än 30 år,<br />

från Göteborgstrakten och närområdet.<br />

På senare år har användarna<br />

förändrats. Tidigare var GHB ett<br />

sidomissbruk hos klienter i den<br />

”vanliga” LVM-gruppen som framför<br />

allt använder andra droger och som har stora problem<br />

på livets alla områden. För ungefär tre år sedan började<br />

institutionen få in missbrukare med förhållandevis stark<br />

social förankring. Det rör sig om personer med fullständig<br />

skolgång som ofta varit ute på arbetsmarknaden. När<br />

det gäller GHB-statistik sticker Gudhemsgården ut från<br />

resten av <strong>SiS</strong>. Av de 66 klienter som institutionen DOK-intervjuat<br />

under åren 2005–20<strong>07</strong> hade 13 GHB som huvuddrog.<br />

Alltså nästan var femte.<br />

Torgny Alström berättar att den nya gruppen GHBanvändare<br />

skiljer sig från övriga LVM-klienter. Inte minst<br />

för att de oftare har familj.<br />

– Vi ser överlag att det är större chans att bli tvångsomhändertagen<br />

om det finns ett nätverk som kan agera<br />

påtryckare. När det gäller GHB-gruppen blir det väldigt<br />

tydligt. Familj och vänner kan ha tagit initiativet, men<br />

även personal inom sjukvården. När de fått in samma<br />

kille medvetslös flera gånger blir det<br />

en anmälan till socialtjänsten där killen<br />

kanske är helt okänd. På det sättet<br />

kan de som kommer till oss vara väldigt<br />

färska, medan den övriga gruppen här<br />

har en mycket längre missbrukshistoria.<br />

Den skillnad Torgny Alström talar<br />

om får naturligtvis konsekvenser. GHBklienterna<br />

kommer till Gudhemsgården<br />

efter dramatisk akut- och intensivvård på sjukhus. Efter<br />

uppvaknandet har många fått en blackout och kommer<br />

inte ihåg någonting, och väl på LVM-hemmet är de mycket<br />

svårmotiverade. Drogen har gått ur kroppen, och de<br />

har svårt att acceptera att de är personer med ett livsfarligt<br />

missbruk som ska vara inlåsta tillsammans med narkomaner<br />

och alkoholister.<br />

– Vi använder metoder som Återfallsprevention och<br />

Motiverande samtal, men den första barriären av förnekelse<br />

är inte lätt att bryta igenom. Den fasen får vi<br />

››<br />

Fakta ghb<br />

Gammahydroxibutyrat, GHB, är en kroppsegen<br />

substans som förekommer i de flesta av kroppens<br />

vävnader. GHB förekommer också som läkemedel,<br />

men med begränsad medicinsk användning.<br />

Det saluförs inte i Sverige.<br />

Det GHB som används för missbruk kan vara<br />

egentillverkat, köpt från annat land eller inhandlat<br />

via internet. GHB är en klar, något simmig och<br />

luktfri vätska som smakar salt. De som missbrukar<br />

preparatet förvarar det vanligen i PET-flaskor,<br />

och en ”normaldos” omfattar så mycket som<br />

ryms i en PET-flaskas skruvkork. Det är svårt att<br />

dosera GHB, som ofta intas tillsammans med annan<br />

dryck. Inte sällan övergår den eftersträvade euforieffekten i<br />

alltmer negativa tillstånd.<br />

I ”normaldos”, 10-20 mg per kg kroppsvikt, kan eufori, muskelavslappning<br />

och kortvarig minneslucka uppstå. Vid 20-30 mg<br />

blir man dåsig och sömnig, och vid dosering därutöver övergår<br />

sömn i medvetslöshet, långsam hjärtrytm, illamående, kräkningar,<br />

Foto: Niklas Larsson/SCANPIX<br />

oregelbunden andning och andningsdepression.<br />

Det förekommer att den som plötsligt vaknar<br />

upp ur ett djupt GHB-rus drabbas av panik, blir<br />

aggressiv och farlig för sin omgivning. Minnesluckor<br />

är vanliga.<br />

GHB-missbruk kan ge upphov till både fysiskt<br />

och psykiskt beroende. Personer som regelbundet<br />

missbrukar GHB uppger att de har uppenbara<br />

abstinensbesvär om de försöker sluta. Deras<br />

beskrivningar liknar dem som förekommer vid<br />

missbruk av exempelvis bensodiazepiner.<br />

GHB narkotikaklassades år 2000 men trots<br />

det ökar antalet dödsfall stadigt. Förutom GHB<br />

används även substanserna GBL och Butandiol som droger. GBL<br />

används för att tillverka andra kemikalier, bland annat klottersaneringsvätska,<br />

och går lätt att omvandla till GHB. Både GBL<br />

och Butandiol är klassade som hälsofarliga varor.<br />

›› Läs mer om GHB på www.stat-inst.se<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse 11


REPORTAGET ghb-klienter<br />

›› jobba mer med än med andra klienter. När de här killarna<br />

kommer till oss är de oftast i<strong>nr</strong>iktade på enklast möjliga<br />

lösning och vill så fort som möjligt ut på § 27-placering i<br />

öppenvård. Helst i så löslig form som möjligt, säger Torgny<br />

Alström och berättar att det kan vara ett tufft jobb att<br />

bromsa klienterna. Det gäller att hitta en fortsättning som<br />

håller med hjälp av familj och socialtjänst. Ofta blir det<br />

mindre behandlingshem eller familjehem med handledning.<br />

Den här beskrivningen känner behandlingsassistent<br />

Annemarie Kjell, igen. Hon arbetar på behandlingshemmet<br />

Älvgården, ett LVM-hem i Hedemora som tar emot<br />

mellan 5 och 10 GHB-klienter per år. Till skillnad från klienterna<br />

på Gudhemsgården har de nästan alltid en annan<br />

huvuddrog, inte sällan bensodiazepiner, men det är<br />

överdoser av GHB som gjort att de dömts till tvångsvård.<br />

Enligt Annemarie Kjell är männen ofta mycket aggressiva<br />

och kroppsfixerade. När andra missbrukare är trötta och<br />

slitna och behöver vila upp sig, vill den här gruppen köra<br />

stenhårda träningspass. En vanlig fråga när det gäller planering<br />

för en annan placering efter Älvgården är: ”Finns<br />

det gym?”.<br />

– De här klienterna är ofta väldigt fräscha, och det är<br />

svårt att se att de är LVM-mässiga. Det är en svår grupp<br />

att närma sig och de kräver väldigt många enskilda insatser<br />

eftersom vi inte får med dem i våra behandlingsprogram<br />

som bygger på gruppbehandling, berättar hon.<br />

– Killarna driver på så otroligt hårt för att komma härifrån,<br />

men det gäller att se bortom fasaden. Vi försöker förlägga<br />

så mycket som möjligt av vårdtiden på Älvgården,<br />

och även socialtjänsten får mer och mer erfarenhet. En<br />

socialsekreterare som var väldigt klar över vad hon ville<br />

ha för § 27-placering för sin klient sa också att ” Det måste<br />

finnas LVM-tid kvar så vi hinner fånga upp honom”.<br />

Patrik som kom till Gudhemsgården efter en överdos<br />

GHB tillbringade nästan hela sitt LVM, fem och en halv<br />

månad, på institutionen. Sedan följde placering i ett familjehem<br />

som Gudhemsgården fortsatt att använda sig<br />

av, och för Patrik var det helt rätt. I dag har han jobb, håller<br />

på att bygga ett eget hus och lever ett vanligt liv. Långt<br />

från den tidigare tillvaron med kriminalitet och missbruk<br />

av nästan allt utom heroin.<br />

– Jag har kommit en bra bit på väg, säger han och betonar<br />

flera gånger vilken farlig drog GHB är. De flesta tänker<br />

inte på hur stark och beroendeframkallande den är.<br />

– Jag känner en heroinkille som testade och han tyckte<br />

Foto: Fredrik Funck/DN/SCANPIX<br />

”Finns det gym?” Den frågan ställer många av Älvgårdens GHB-klienter när vården efter LVM planeras. Intresset för behandling är<br />

litet, men suget efter stenhårda träningspass desto större.<br />

12 Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


att GHB var helt fantastiskt. Det är så lätt att hälla i sig.<br />

Man tar en kork, sedan är det klart och man mår så jävla<br />

bra.<br />

När länsstyrelsen i Västra Götaland i våras arrangerade<br />

en konferens om GHB tillsammans med Mobilisering mot<br />

narkotika, berättade flera socialsekreterare om hur svårt<br />

det är att behandla GHB-missbrukare med frivilliga insatser.<br />

De ofta våldsamma unga männen känner sig osårbara<br />

och odödliga och vill inte ha hjälp.<br />

Torgny Alström på Gudhemsgården tror att ett LVM<br />

ofta fungerar som en viktig väckerklocka.<br />

– Tvångsvård är en sådan tydlig signal. Nu har något<br />

hänt, nu är det allvar.<br />

Patrik håller med.<br />

– Jag hade visserligen suttit anhållen men aldrig haft<br />

med socialtjänsten att göra. Vad LVM var hade jag ingen<br />

aning om och så plötsligt satt man där. Jag blev lite<br />

chockad.<br />

Birgitta Hedman-Lindgren<br />

Patrik heter egentligen något annat.<br />

›› Läs mer om GHB-konferensen på www.stat-inst.se<br />

GHB-klienter är annorlunda. Många har haft ganska ordnade<br />

liv med jobb och familj och har svårt att identifiera sig med andra,<br />

mer utslagna missbrukare. Gruppbehandling fungerar dåligt. Här<br />

är det ofta enskild vård som gäller.<br />

Teckning: Diana Reybekiel<br />

Viktigt med lång läkarkontakt<br />

– GHB ger lång abstinens, depressioner<br />

och sömnsvårigheter. Därför<br />

krävs medicinsk behandling och<br />

läkarvård även efter akutvården,<br />

säger Kai Knudsen, överläkare<br />

och GHB-expert på Sahlgrenska<br />

sjukhuset.<br />

Att GHB-missbrukarna på LVMhemmen<br />

blir allt fler ska inte tolkas<br />

som en explosionsartad ökning av Kai Knudsen<br />

drogen. Det säger Kai Knudsen,<br />

som är specialist på förgiftningar och som arbetar som<br />

överläkare vid anestesi- och intensivvårdsavdelningen på<br />

Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.<br />

– Ökningen är snarare en effekt av den informationskampanj<br />

om GHB som vi tillsammans med socialtjänsten<br />

genomförde förra året, och som riktades till framför allt<br />

socialsekreterare och behandlingsassistenter. Kunskapen<br />

om GHB har helt enkelt ökat och det är ju bra även om<br />

det har lett till fler LVM-ärenden. I övrigt ligger siffrorna<br />

kring GHB-missbruk ganska still sedan tre år, säger han.<br />

Foto: Lena Garnold<br />

Vården GHB-missbrukarna får under LVM-tiden skiljer<br />

sig inte nämnvärt från den vård som övriga klienter<br />

får. I huvudsak handlar det om Motiverande samtal och<br />

Återfallsprevention.<br />

Kai Knudsen pekar på de problem med depressioner<br />

och svåra sömnproblem som GHB-missbrukare får och<br />

betonar vikten av medicinsk behandling.<br />

– GHB är världens bästa sömnmedel, en missbrukare<br />

kan inte sova utan den, därför måste dessa klienter få<br />

medicinsk hjälp att reglera sömnen.<br />

För att inte missbrukarna ska hamna hos honom på<br />

intensiven igen anser Kai Knudsen att vården även efter<br />

LVM bör byggas upp kring en kontinuerlig läkarkontakt.<br />

Det håller Torgny Alström på Gudhemsgården med om.<br />

I många fall fungerar också den kontakten när en klient<br />

flyttat till exempelvis ett familjehem. Medicinering mot<br />

depressioner är en självklarhet.<br />

– Visar de depressiva symtom får de medicin. Merparten<br />

medicineras på ett eller annat sätt antidepressivt,<br />

berättar han.<br />

Susanne Sawander<br />

Birgitta Hedman-Lindgren<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse 13


ungdomsVÅRD<br />

Teckning: Diana Reybekiel<br />

– Vi fokuserar på att stärka banden<br />

och skapa positiva relationer, både<br />

inom familjen och mellan den unge<br />

och terapeuten, berättar Jim Alexander<br />

när han besöker Sverige under<br />

några dagars föreläsningsturné. Forskaren<br />

från Salt Lake City i den amerikanska<br />

delstaten Utah konstaterar<br />

att intresset för Funktionell Familjeterapi<br />

ökar i både USA och Sverige.<br />

Socialförvaltningen i flera svenska<br />

kommuner prövar FFT, likaså några<br />

av <strong>SiS</strong> särskilda ungdomshem.<br />

Jim Alexander<br />

Från hopplöshet och ilska till fungerande familj. Funktionell familjeterapi, FFT, försöker<br />

se styrkan i de relationer som finns och blir allt mer populär inom exempelvis <strong>SiS</strong>.<br />

Allianser och respekt<br />

passar <strong>SiS</strong> eftervård<br />

– Vi bygger allianser istället för att kontrollera människors beteende, säger<br />

doktor Jim Alexander. Han är en av grundarna av Funktionell Familjeterapi, FFT,<br />

och har i över trettio år utvecklat sin metod som väcker allt större intresse.<br />

Inte minst inom <strong>SiS</strong>.<br />

Med hjälp av Funktionell familjeterapi<br />

behandlas utagerande och<br />

våldsamma ungdomar som är fast i<br />

kriminalitet och missbruk. Flera randomiserade<br />

studier visar att metoden<br />

är effektiv och att den leder till<br />

en sänkning av återfallen med upp<br />

till 50 procent.<br />

Funktionell familjeterapi bygger<br />

på ett alliansbyggge som sedan blir<br />

basen i arbetet med att ändra familjemedlemmarnas<br />

beteende och skapa<br />

positiva kontakter med andra delar<br />

av samhället. För att lyckas med allianserna<br />

är det viktigt att inte döma,<br />

understryker Jim Alexander. En alkoholiserad<br />

förälder ska inte behöva<br />

känna sig skyldig till att supandet orsakat<br />

de problem barnet har.<br />

– Det är en människa som förtjänar<br />

respekt även om drickandet är oacceptabelt<br />

och destruktivt. På samma<br />

sätt respekterar vi en våldsam tonåring<br />

även om det sätt han eller hon<br />

valt för att hitta sig själv är fullständigt<br />

oacceptabelt.<br />

I stället för att tala om för familjemedlemmarna<br />

hur de ska uppföra<br />

sig försöker Jim Alexander och hans<br />

kollegor se styrkan i deras inbördes<br />

relationer. I en serie samtal, i snitt<br />

handlar det om ett tiotal under tre<br />

månader, pratar man med alla som<br />

är viktiga för att påverka ungdomen.<br />

Ofta finns det kamrater som är lika<br />

betydelsefulla som syskon och för-<br />

14 Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


äldrar, men de involveras inte förrän relationerna inom<br />

familjen blivit bättre.<br />

Funktionell familjeterapi föddes i USA i början av 1970-<br />

talet, men behandlingsmetoden fick inte sitt nuvarande<br />

namn förrän 1980. Sverige är ett av de länder utanför USA<br />

där FFT fått starkast fäste och här publicerade professor<br />

Kjell Hansson den första studien 1992.<br />

FFT är en av de modeller som beskrivs i den så kallade Blueprint-serien<br />

med evidensbaserade behandlingsmetoder för<br />

prevention av våld, missbruk och asocialitet. När Blueprint<br />

startades för snart tio år sedan fick Jim Alexander och hans<br />

medarbetare i uppdrag att ställa samman ett träningsprogram<br />

som kunde spridas nationellt och internationellt, och<br />

certifiering av terapeuter och en gemensam databas hör till<br />

andra innovationer som bidragit till att ge FFT ökad tyngd.<br />

De familjer som behandlas med hjälp av Funktionell<br />

familjeterapi präglas i regel av negativa krafter som hopplöshet,<br />

ovilja, ilska och inte sällan våld. När skolor och<br />

sociala myndigheter konstaterar att familjen inte mår bra<br />

skapas en stark press utifrån.<br />

– För de här ungdomarna finns de största riskfaktorerna<br />

inom familjen. Konflikter mellan föräldrarna och brist<br />

på närhet mellan föräldrar och barn orsakar mycket negativ<br />

energi, säger Jim Alexander. Han är övertygad om att<br />

FFT har mycket att erbjuda i den behandling <strong>SiS</strong> bedriver,<br />

särskilt i eftervården.<br />

– Folks inställning till institutionsvård skulle bli mer<br />

positiv om de kände sig övertygade om att vi har bra metoder<br />

för att återanpassa ungdomarna till samhället. FFT<br />

kan också bidra till att minska behandlingstiden på institutionerna<br />

och det skulle spara pengar, säger han.<br />

Torbjörn Tenfält<br />

›› Läs mer om FFT på www.stat-inst.s<br />

Fakta blueprint<br />

Blueprints for Violence Prevention tas fram vid Center for<br />

the Study and Prevention of Violence (CSPV), vid universitet<br />

i Colorado-Boulder I USA. Centret, som är offentligt<br />

finansierat, arbetar med att identifiera effektiva och vetenskapligt<br />

validerade interventions- och förebyggande program.<br />

Över 600 program har utvärderats och hittills har centret<br />

identifierat 11 modellprogram som har visat sig effektiva när<br />

det gäller att minska ungdomsbrottslighet, våld, aggressioner<br />

och drogmissbruk. Ytterligare 18 program har identifierats<br />

som lovande.<br />

Förutom FFT hör bland annat Multisystemisk Terapi (MST)<br />

och Multidimensional treatment fostercare (MTFC) till Blueprints<br />

modellprogram.<br />

›› Läs mer om Blueprint på www.stat-inst.se<br />

Allt mer FFT<br />

i ungdomsvården<br />

Ett tiotal särskilda ungdomshem prövar Funktionell familjeterapi<br />

i någon form. Nu hoppas <strong>SiS</strong> utvecklingsdirektör Nils<br />

Åkesson att Jim Alexander ska bidra till en bättre tillämpning<br />

av modellen i Sverige.<br />

– Vi kan ha stor <strong>nytt</strong>a av honom som bollplank.<br />

Nils Åkesson beskriver Funktionell<br />

familjeterapi som klassisk familjeterapi,<br />

men specialdesignad för kommunikationsmönster<br />

och familjeproblem<br />

som är typiska för ungdomar som<br />

fastnat i kriminalitet och missbruk. I<br />

mitten av 1990-talet besökte han Jim<br />

Alexander i Salt Lake city tillsammans<br />

med Nick Dovik, chef för Utredningshemmet<br />

i Hässleholm, och fick se hur <strong>SiS</strong> utvecklingsdirektör<br />

FFT praktiserades på ungdomar som Nils Åkesson.<br />

var dömda för brott. Ungdomsdomstolarna<br />

kunde välja programmet som påföljd.<br />

Kunskaperna från USA omsattes i praktik på Utredningshemmet<br />

i Hässleholm, och idag har ett tiotal institutioner<br />

prövat modellen eller låtit utbilda personal för att<br />

kunna använda den. I södra<br />

›› Vi vill föra in fler<br />

evidensbaserade<br />

behandlingsmetoder<br />

och FFT är en.<br />

Sverige har försöken i Hässleholm<br />

spridit sig till bland<br />

annat Behandlingshemmet<br />

Ljungaskog och Råby ungdomshem.<br />

I västra Sverige<br />

har till exempel Björkbackens<br />

skol- och behandlingshem och Fagareds ungdomshem<br />

börjat anamma modellen, och även i Mälardalen<br />

finns planer på att pröva FFT.<br />

Enligt Nils Åkesson krävs grundutbildning i psykoterapi<br />

för att kunna tillämpa Funktionell familjeterapi. Alla<br />

psykologer och minst 50 socionomer på <strong>SiS</strong> institutioner<br />

har den bakgrunden.<br />

– Vi vill föra in fler evidensbaserade behandlingsmetoder<br />

och FFT är en sådan. För vår del är FFT inte till för<br />

att användas när den unge bor på institution, utan för<br />

eftervården, säger han och skulle gärna se ett samarbete<br />

med Jim Alexander när det gäller att utbyta tankar och<br />

idéer. Dessutom behövs nya resultat att granska, anser<br />

Nils Åkesson.<br />

– I dag vilar FFT på gamla lagrar. Det finns ett stort<br />

behov av nya effektstudier och utvärderingar.<br />

Torbjörn Tenfält<br />

Foto: Cecilia Mellberg<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse 15


ehandling<br />

i fokus<br />

Klara besked om utredning<br />

Vad innehåller en utredning inom <strong>SiS</strong> ungdomsvård och hur<br />

lång tid tar den? Vem utreder och med vilken kompetens?<br />

Med <strong>SiS</strong> nya anvisningar för utredningsverksamheten får socialtjänsten<br />

lättare svar på sina frågor. Kvaliteten säkerställs<br />

och som beställare vet man vad man får för pengarna.<br />

Med hjälp av ”Råd och anvisningar för utredningsverksamheten<br />

vid särskilda ungdomshem” lägger <strong>SiS</strong> en basnivå som<br />

är gemensam för hela myndigheten. Anvisningarna är ett<br />

led i <strong>SiS</strong> kvalitetsarbete och handlar förutom innehållet<br />

i utredningarna även om samarbetsformer<br />

och om personalens kompetens. De tidigare<br />

allmänna råden var ganska kortfattade.<br />

Nu kan socialtjänsten få reda på exakt vad<br />

som händer på institutionen vid en utredningsplacering.<br />

Det berättar utredaren Anita Andersson<br />

på <strong>SiS</strong> huvudkontor som tillsammans med<br />

kollegan Stefan Nordqvist och en grupp<br />

institutionschefer arbetat med att ta fram<br />

anvisningarna. Hon betonar att det är uppdragen<br />

från kommunerna som styr men<br />

påpekar samtidigt att <strong>SiS</strong> nu höjer sina<br />

krav på socialtjänsten.<br />

– För att vi ska kunna göra en bra utredning<br />

och ge rätt rekommendationer måste<br />

socialtjänsten först göra en tydlig skriftlig<br />

beställning och ge oss ett bra underlag. En<br />

del av det som ingår i vår basutredning<br />

kanske redan är gjort.<br />

Anita Andersson började arbeta på <strong>SiS</strong><br />

för ett par år sedan efter att ha jobbat 25 år inom Stockholms<br />

stads individ- och familjeomsorg. Hon har egen<br />

erfarenhet av att köpa <strong>SiS</strong> tjänster.<br />

– Då, när jag gjorde en placering, hade jag varit glad<br />

om jag kunnat se vad en utredning innehöll. Sedan hade<br />

det varit upp till mig att göra en bra beställning, säger<br />

hon och ser att en avsaknad av anvisningar leder till flera<br />

Socialtjänsten har också ett<br />

ansvar för utredningarna. Det<br />

gäller att <strong>SiS</strong> får bra underlag, betonar<br />

utredaren Anita Andersson.<br />

fallgropar. Sättet att utreda kan utvecklas olika på de olika<br />

institutionerna, liksom nivåerna på personalens kompetens.<br />

– Det kan också handla om vilka kontakter man har<br />

med till exempel barnpsykiatrin. Tillgången till psykiatriker<br />

kan skifta en hel del beroende på var i landet institutionen<br />

ligger, säger Anita Andersson.<br />

Barnpsykiatriker hör tillsammans med läkare till de<br />

professioner som ofta behöver konsulteras i utredningarna.<br />

Enligt de nya anvisningarna ska institutionerna<br />

Foto: Cecilia Mellberg<br />

arbeta i utredningsteam, där utlåtanden<br />

från psykologer och pedagoger är viktiga<br />

inslag. Precis som de observationer av<br />

ungdomarnas beteenden som <strong>SiS</strong> personal<br />

gör i institutionsmiljön.<br />

Under utredningen ska socialnämnden,<br />

den unge och hans eller hennes<br />

vårdnadshavare hållas informerade om<br />

hur arbetet fortgår. För ungdomarna är<br />

samspelet med familjemedlemmar och<br />

relationer till kamrater en viktig del i utredningen.<br />

I det utlåtande utredningen<br />

leder fram till ska också den bild av den<br />

unge som han eller hon själv förmedlat<br />

ingå.<br />

Utredningstiden är åtta veckor. Den<br />

startar när institutionen får uppdraget<br />

från socialnämnden och avslutas då utredningen<br />

överlämnas till nämnden.<br />

<strong>SiS</strong> har en ny organisation sedan den<br />

första juli. Det är nu regionchefernas ansvar<br />

att se till att anvisningarna för utredningarna följs på<br />

de särskilda ungdomshemmen. Anita Andersson tror att<br />

omorganisationen har en positiv inverkan på utredningsarbetet.<br />

– Kanske kan regionaliseringen bidra till att vi får ett<br />

större utbyte av idéer och erfarenheter både inom och<br />

mellan regionerna, säger hon.<br />

16 Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


Foto: Cecilia Mellberg<br />

av unga<br />

›› Kanske kan<br />

regionaliseringen<br />

bidra till att vi får<br />

ett större utbyte<br />

av idéer och<br />

erfarenheter.<br />

Flera institutionschefer med lång erfarenhet av utredningar<br />

har ingått i den arbetsgrupp som tagit fram de nya<br />

anvisningarna. Gruppen har letts av Nick Dovik, chef för<br />

Utredningshemmet i Hässleholm.<br />

– Vi har höjt kraven på utbildning hos den personal<br />

som arbetar med utredningarna och vi garanterar att den<br />

kompetensen ska finnas. Det blir en press på institutionscheferna<br />

att se till att ungdomshemmen uppfyller kraven,<br />

berättar han.<br />

Pedagogerna i utredningsteamen ska helst vara utbildade<br />

specialpedagoger, eller åtminstone ha lärarexamen.<br />

Psykologerna bör vara legitimerade<br />

eller ha psykologexamen<br />

och handledning av en<br />

legitimerade psykolog. För<br />

familjeutredare gäller beteendevetenskaplig<br />

examen på<br />

minst 140 poäng, helst kombination<br />

med psykoterapeutisk<br />

utbildning med familjei<strong>nr</strong>iktning.<br />

Utredningsteamen leds<br />

av utredningsansvariga, som<br />

ser till att de medverkande samarbetar sinsemellan och<br />

med socialtjänsten.<br />

Nick Dovik är även glad över att ha höjt ribban för den<br />

skriftliga dokumentationen. Varje färdig utredning ska<br />

signeras och under namnen ska det framgå vilken utbildning<br />

de personer som arbetat med utredningen har.<br />

– Tidigare har kunskaper och dokumentation skiftat en<br />

del från institution till institution. Nu höjer vi kvaliteten<br />

på alla utredningar, slår han fast.<br />

<strong>SiS</strong> råd och anvisningar för utredningsverksamheten<br />

vid de särskilda ungdomshemmen gäller även i tillämpbara<br />

delar för den slutna ungdomsvården. De började<br />

gälla i slutet av mars och ska användas fullt ut senast<br />

1 januari 2008.<br />

Torbjörn Tenfält<br />

Hopp om höjd kvalitet och bra innehållsförteckning.<br />

Med <strong>SiS</strong> nya råd och anvisningar blir det tydligt vad en utredning<br />

inom ungdomsvården innehåller. Utredningens längd, personalens<br />

kompetens och dokumentationen hör till det som noga regleras.<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse 17


<strong>nytt</strong> om sis<br />

Även Råby ska jobba integrerat<br />

I oktober flyttar de första ungdomarna<br />

in på Råby ungdomshems nya<br />

MultifunC-avdelning. Intresset från<br />

socialtjänsten är stort.<br />

Satsningen på MultifunC, Multifunktionell<br />

behandling på institution och<br />

i närmiljö, fortsätter inom <strong>SiS</strong>. Sedan<br />

två år tillbaka används modellen på<br />

Brättegården i Vänersborg och Margretelunds<br />

utrednings- och behandlinghem<br />

i Lidköping, och nu ansluter<br />

sig även Råby ungdomhem i Lund.<br />

Institutionen har gjort om sitt ungdoms-<br />

och familjecentrum till en öppen<br />

avdelning med åtta MultifunCplatser,<br />

internutbildningen är i full<br />

gång och i början av oktober flyttar<br />

de första ungdomarna in.<br />

MultifunC utgår från den kunskapsöversikt<br />

psykologen Tore Andreassen<br />

tagit fram på uppdrag av<br />

<strong>SiS</strong>. Behandlingen inleds med utredning<br />

och behandling under sammanlagt<br />

6-7 månader och följs av uppföljning<br />

och eftervård i 3-4 månader. En<br />

nära samverkan mellan olika specialistteam<br />

möjliggör behandling under<br />

relativt kort tid, och det unika med<br />

modellen är att funktionerna utredning,<br />

behandling och eftervård utgör<br />

en tätt sammanhållen helhet.<br />

Patrik Jansson, föreståndare på Råbys<br />

MultifunC-avdelning berättar att<br />

konceptet ska vara detsamma som på<br />

Brättegården och Margretelund. Han<br />

är glad över den nya i<strong>nr</strong>iktningen.<br />

– Jag tror att den här strukturerade<br />

och integrerade modellen kommer<br />

att bli oerhört bra, säger han och förväntar<br />

sig inga svårigheter att fylla<br />

platserna.<br />

– Socialtjänsten här nere i Skåne<br />

är intresserad och på hugget. Jag<br />

får flera telefonsamtal i veckan som<br />

handlar om MultifunC.<br />

Birgitta Hedman-Lindgren<br />

›› Läs mer om MultifuncC på<br />

www.stat-inst.se<br />

Med föräldrautbildningen Komet kan föräldrar och ungdomar få en fungerande relation.<br />

Nu får <strong>SiS</strong> en alldeles egen version av programmet.<br />

<strong>SiS</strong> får sin egen Komet<br />

Stockholms föräldrautbildning får en<br />

särskild <strong>SiS</strong>-variant. Utbildningar i <strong>SiS</strong>-<br />

Komet är i full gång.<br />

Föräldrastödet Komet har funnits i<br />

Stockholms stad i flera år. Nu är det<br />

dags för <strong>SiS</strong>-Komet, en särskild variant<br />

som tagits fram just för föräldrar<br />

till barn på <strong>SiS</strong> institutioner. Lise-Lotte<br />

Karlsson, projektsekreterare på <strong>SiS</strong><br />

FoU-enhet berättar att det var i samband<br />

med starten av behandlingsmetoden<br />

MultifunC som det blev<br />

aktuellt att leta efter en bra föräldrautbildning.<br />

Tillsammans med företrädare<br />

för Kometprogrammet har<br />

<strong>SiS</strong> kommit överens om att ta fram en<br />

speciell manual för myndigheten.<br />

– Komet bygger på att man arbetar<br />

med föräldrar i grupp. Vi måste<br />

även kunna jobba med en familj i taget,<br />

och därför behöver vi en manual<br />

som är direkt anpassad för oss, säger<br />

hon.<br />

Foto: Robert Ekegren/SCANPIX<br />

Kravet för att bli gruppledare och<br />

arbeta med familjer i <strong>SiS</strong>-Komet är<br />

att man är psykolog eller utbildad<br />

psykoterapeut. I våras utbildades sex<br />

personer och i höst ska ytterligare<br />

20–25 anställda gå gruppledarutbildningen.<br />

De som utbildades i våras<br />

fungerar då som handledare och hjälper<br />

till att färdigställa manualen så<br />

att den verkligen blir <strong>SiS</strong>-anpassad.<br />

– Vårt mål är att vi ska ha en egen<br />

internutbildning och vara fria från<br />

andra aktörer, säger Lise-Lotte Karlsson.<br />

Komet, och <strong>SiS</strong>-Komet, bygger på<br />

grundmomenten samvaro, kommunikation,<br />

problemlösning och kontrakt.<br />

Träffarna med föräldrar och gruppledare<br />

är strukturerade och lösningsfokuserade,<br />

och tillsammans diskuterar<br />

och provar man olika sätt att förbättra<br />

relationerna inom familjen.<br />

<strong>SiS</strong> införande av Komet på institutionerna<br />

ska noga utvärderas. Arbetet<br />

med implementeringen följs av en<br />

forskare vid Socialhögskolan i Lund.<br />

Birgitta Hedman-Lindgren<br />

›› Läs mer om Komet på www.stat-inst.se<br />

18 Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse


läsvärt<br />

Nya chefer<br />

och regioner<br />

Sedan 1 juli är <strong>SiS</strong> indelat i fyra<br />

regioner, Södra regionen, Västra<br />

regionen, Norra regionen och Mälardalsregionen.<br />

Regionerna ansvarar<br />

för bland annat planering, utveckling<br />

och uppföljning av verksamheten.<br />

Regioncheferna är direkt underställda<br />

<strong>SiS</strong> generaldirektör och är närmaste<br />

chefer för institutionscheferna<br />

inom sina regioner.<br />

På <strong>SiS</strong> webbplats www.stat-inst.se<br />

kan du läsa mer om regioncheferna<br />

och regionkontoren, och om vilka institutioner<br />

som hör till vilken region.<br />

Utredare ska få<br />

fart på kunskap<br />

Vi vet för lite om vilka insatser, metoder<br />

och arbetssätt i det sociala<br />

arbetet som har effekt. För mycket<br />

vilar på tradition och på icke vetenskapligt<br />

förankrade uppfattningar,<br />

och hittills har statligt finansierade<br />

projekt knappats blivit så vetenskapligt<br />

utredda att man har kunnat dra<br />

slutsatser om vad som fungerar.<br />

Det anser socialdepartementet<br />

som tillsatt en utredning för att få<br />

fart på kunskapsutvecklingen. Särskild<br />

utredare är Kerstin Wigzell som<br />

till sin grupp av experter bland annat<br />

knutit <strong>SiS</strong> utvecklingsdirektör Nils<br />

Åkesson. Utredningen ska vara klar<br />

senast 1 mars 2008, och då ge förslag<br />

på hur socialtjänstens insatser i högre<br />

grad kan baseras på kunskap och på<br />

hur samspelet ska bli bättre mellan<br />

forskning, utbildning och praktik.<br />

›› Läs mer om utredningen på<br />

www.stat-inst.se<br />

Musiken som god kraft<br />

F<br />

bok och cd<br />

ör sönderpratade kvinnor och<br />

unga tjejer kan musiken vara<br />

nyckeln till gömda ord och känslor, säger musikledare<br />

Lars Ulfvensjö. Han arbetar på LVM-hemmet Runnagården<br />

i Örebro och har länge använt sång, musik<br />

och dikter som goda krafter som hjälper till att öppna<br />

upp och beröra människor.<br />

Kvinnorna på Runnagården har hunnit göra flera<br />

skivor med berättelser ur sina egna liv. I Lars Ulfvensjös bok<br />

”Resan till nya sånger”, som även innehåller en CD, varvas texter och musik av<br />

kvinnorna själva med levande beskrivningar av verksamheten och teoretiska<br />

reflektioner.<br />

›› Beställ boken och skivan gratis på info@stat-inst.se<br />

Antologi sprängfull<br />

av längtan och sorg<br />

ny bok<br />

it jul” är namnet på den vinnande<br />

”Vnovellen i 20<strong>07</strong> års upplaga av <strong>SiS</strong><br />

skrivartävling. En tävling som är öppen för alla ungdomar<br />

på de särskilda ungdomshemmen. I år var bidragen<br />

fler än någonsin och författaren Sara Kadefors och resten<br />

av juryn hade ett tufft jobb.<br />

”Vit jul” är också namnet på antologin med samtliga bidrag. Det är en bok<br />

sprängfull av kampvilja, vrede, kärlek, sorg och längtan.<br />

Läs den.<br />

›› Boken beställer du gratis på info@stat-inst.se<br />

rapporter från sis<br />

›› Utvecklingsprojekt vid <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse <strong>SiS</strong><br />

I år beviljade <strong>SiS</strong> drygt 18 miljoner kronor till olika utvecklings- och utbildningsprojekt<br />

inom ungdoms- och missbrukarvården vid <strong>SiS</strong> institutioner.<br />

Projekten som beviljas medel kan gälla nya metoder, försöksverksamheter med nya<br />

organisations- och arbetsformer eller uppföljning och utvärdering.<br />

I rapporten presenteras de projekt som beviljats medel 20<strong>07</strong> samt projekt som<br />

tidigare fått stöd.<br />

›› Ladda ner rapporten från www.stat-inst.se<br />

Tips till redaktionen? ›› Kontakta oss!<br />

Tel 08-453 40 11, e-post sisifokus@stat-inst.se<br />

Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse 19


POSTTIDNING B<br />

Vid adressändring, skicka den nya<br />

och den gamla adressen till:<br />

<strong>Statens</strong> institutionsstyrelse, <strong>SiS</strong><br />

Box 163 63<br />

103 26 Stockholm<br />

avhandlingen<br />

Ung och skyldig till misshandel.<br />

Då finns risk att ett dåligt underbyggt<br />

yttrande ger ett orättvist straff. I alla<br />

fall enligt en ny avhandling.<br />

Foto: Christofer Askman<br />

Brister i yttranden ger orättvisa domar<br />

Socialtjänstens yttranden är viktiga men håller låg kvalitet.<br />

Påföljderna för unga som misshandlar blir inte konsekventa,<br />

visar en ny avhandling.<br />

I doktorsavhandlingen ”Barn och brott – en studie om socialtjänstens<br />

yttranden i straffprocessen för unga lagöverträdare”<br />

konstaterar Michael Tärnfalk, forskare vid institutionen<br />

för socialt arbete vid Stockholms universitet, att<br />

barnperspektivet får en allt mer underordnad roll när<br />

socialtjänsten ger domstolarna underlag. Han har studerat<br />

domarna och socialtjänstens yttranden för pojkar som<br />

misstänkts och dömts för misshandel och grov misshandel<br />

i Stockholms län åren 1998 och 2000. Resultaten visar<br />

att socialtjänstens yttranden har en mycket stor betydelse<br />

för domstolarnas val av påföljd, men att de knappast är<br />

konsekventa.<br />

Många yttranden är väldigt kortfattade, i något fall<br />

bara på sju rader. Informationen är osorterad, och ofta<br />

framgår det inte hur socialtjänsten skaffat den. I två av tre<br />

yttranden saknas uppgifter om föräldrarnas socioekonomiska<br />

förhållanden, och ibland saknas en beskrivning av<br />

socialtjänstens egna insatser.<br />

– Yttrandena präglas av stor osäkerhet och det gör dem<br />

mycket svårtolkade. Domstolarna borde säga till socialtjänsten<br />

att det här inte duger – men det gör de inte, säger<br />

Michael Tärnfalk. Han pekar på att socialtjänsten förväntas<br />

utgå från barnets bästa medan domstolen ser till<br />

brottets straffvärde. Perspektiven är svåra att förena och<br />

medför att påföljdssystemet har blivit orättvist.<br />

Michael Tärnfalk drar slutsatsen att så länge de grundläggande<br />

utgångspunkterna är så skilda är socialtjänsten<br />

och straffsystemet inte möjliga att förena utan att något<br />

intresse måste vika för det andra. Därför efterlyser han en<br />

tydligare uppdelning när det gäller samhället strategier<br />

mot barns brott. Det vore exempelvis bra om socialtjänsten<br />

yttrade sig först när skuldfrågan var klargjord.<br />

Torbjörn Tenfält<br />

›› Läs avhandlingen på www.stat-inst.se<br />

Vill du också prenumerera på <strong>SiS</strong> i <strong>Fokus</strong>? ›› Gå in på www.stat-inst.se<br />

20 Aktuellt om forskning och behandling från <strong>Statens</strong> institutionsstyrelse

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!