SiS i Fokus nr 4/08 (pdf 1,25 MB, nytt fÃ¶nster) - Statens ...

SiS 

nr 

I FOKUS 

aktuellt om forskning och behandling 

från statens institutionsstyrelse 

4 • 2008 

>> Återfallsprevention 

även för unga 

>> Satsning på utbildning 

ska förhindra suicid 

Framgångsrikt kontrakt 

gav fler drogfritt liv

Adress 

SiS i Fokus 

Box 16363, 103 26 Stockholm 

Telefon 

08-453 40 00 

Telefax 


Besöksadress 

Drottninggatan 29 

E-post 

sisifokus@stat-inst.se 

Webbadress 

www.stat-inst.se 

Redaktör 

Birgitta Hedman-Lindgren 


birgitta.hedmanlindgren@stat-inst.se 

Medarbetare i detta nummer 

Jessica Rydén, Diana Reybekiel, 

Jakob Granqvist, Cecilia Mellberg, 

Ann-Sofi Rosenkvist, Lena Garnold 

Ansvarig utgivare 

Ewa Persson Göransson 

Omslagsbild 

Steve Nagy 

Grafisk form 

Svensk Information 

Tryck 

Intellecta Tryckindustri, Solna 2008 

ISSN 

1654-6040 

Innehåll nr 4/2008 

Fokus på forskning: 

TEMA ett kontrakt för livet 

Tiden har gått ut för uppskattat projekt 3 

Nu hoppas han på mentala kontrakt 6 

Nöjda socialsekreterare vill ha fortsättning 7 

SiS i Fokus 

Statens institutionsstyrelse, SiS, är 

den statliga myndighet som ansvarar 

för vård av ungdomar på särskilda 

ungdomshem och vuxna missbrukare 

på LVM-hem. 

SiS uppdrag är att vårda med tvång, 

något som kräver stor öppenhet och 

insyn. Just därför ger vi ut SiS i Fokus. 

I den berättar vi om viktig forskning 

och behandling, och om vad som 

händer på våra institutioner. 

missbrukSvård 

Återfallsprevention i ny kostym 8 

REPORTAGET 

Följ med SiS på konferens 10 

behandling i fokus 

Utbildningssatsning ska minska självmorden 14 

Villan kan hjälpa hemlösa 17 

nytt om sis 18 

läsvärt 19 

NY FORSKNING 20 

2

fokus på forskning 

tema: Ett kontrakt för livet 

Lyckat projekt 

med kedjeeffekt 

Vid årsskiftet går tiden ut för Ett kontrakt för livet. Satsningen som har gett socialtjänsten bidrag till 

bra eftervård och som skapat nya samarbetsformer inom LVM-vården. Tvångsvården har blivit en del 

i en vårdkedja i stället för en enskild insats som kostar pengar. 

›› 

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 

3



Viktigt projekt har raserat reviren 

Slutdatumet är nått för Ett kontrakt för livet. Satsningen 

som ökat intresset för LVM-vården, och som bidragit till att 

många har blivit drogfria. En kraftig subvention har hjälpt 

socialtjänsten på traven. 

Fakta ett kontrakt för livet 

Alla klienter som skrevs in på SiS LVM-hem under projekttiden 

fick erbjudande om att ingå i satsningen. En överenskommelse 

träffades mellan den intresserade klienten, socialtjänsten 

och SiS-institutionen om en planering för såväl 

§ 27-vården, som för en 6-månaders eftervård. I utbyte mot 

garanterade insatser fick socialtjänsten rabatt på kostnaden 

för placeringen hos SiS. I genomsnitt tecknade socialtjänsten 

avtal för 63 procent av sina LVM-klienter. Hittills har cirka 

1 500 kontrakt undertecknats och 160 miljoner kronor 

betalats ut i subventioner. Summan hade kunnat vara högre. 

Regeringen avsatte 300 miljoner kronor till satsningen. 

Ett kontrakt för livet bidrog till ett ökat intresse för LVMvården. 

Under perioden 2004–2007 ökade antalet klienter 

med 26 procent. Fler akutplacerade än tidigare blev kvar för 

fortsatt vård, och klienterna som gick vidare till § 27-vård 

ökade i antal. 

Ett resultat av projektet blev att gruppen unga missbrukare 

som fick LVM-vård blev större. Detta gällde särskilt unga 

kvinnor. 

Vid en uppföljning ett halvår efter utskrivning uppgav 67 

procent av de tillfrågade klienterna att de antingen inte missbrukat 

alls, eller missbrukat en dag/vecka eller mindre under 

de föregående sex månaderna. Det här resultatet är betydligt 

bättre än det vid en tidigare studie gjord 1999–2000. Då var 

motsvarande siffra 43 procent. 

”Trots våra små ekonomiska resurser har vi råd att bekosta 

ytterligare insatser. Planeringen mellan socialtjänst och 

LVM-vården har fungerat bättre med hjälp av Ett kontrakt 

för livet som gemensamt instrument”. 

Egentligen behöver man inte säga mycket mer. Den tillfrågade 

socialsekreterarens svar i en enkätundersökning 

fungerar ganska bra som sammanfattning av SiS stora 

projekt för missbruksvården, Ett kontrakt för livet. Ett 

projekt som tar slut vid årsskiftet. 

Fast visst finns det mer att berätta. Som att: 

• nästan sju av tio klienter i projektet kraftigt hade minskat 

sitt missbruk eller var helt drogfria vid en uppföljning 

ett halvår efter avslutat LVM 

• betydligt fler unga kvinnor än tidigare har fått tvångsvård 

för sitt livshotande missbruk 

• över 1300 kontrakt om eftervård har skrivits 

Ett kontrakt för livet startade 2005 med syftet att minska 

antalet klienter som går ut till fortsatt missbruk, ovärdigt 

liv och hemlöshet efter LVM-tiden. Lösningen heter 

planering och eftervård. Placerande socialtjänster som i 

samverkan med klienter och SiS institutioner tog fram en 

bra behandlingsplanering för vården på hemmaplan och 

befäste sina åtaganden i ett kontrakt fick en kraftig subvention 

på § 27-vården. Den vård i öppnare former som 

klienterna ska flytta till så fort som möjligt under LVMtiden. 

Subventionen var smörjmedlet. Samarbetet och behandlingsplaneringen 

blev resultatet. 

I slutrapporten ”Ett kontrakt för livet – utvärdering av en 

särskild satsning på missbrukarvården” har utredaren Ali 

Hajighasemi vid SiS FoU-enhet studerat konsekvenserna 

av projektet. Han har tittat på tidigare uppföljningar, på 

hur projektet varit organiserat, på vad det gett för resultat 

och på hur vårdprocessen och samarbetet med socialtjänsten 

sett ut. Under tiden satsningen pågått har intresset 

för LVM-vården ökat kraftigt. Från att ha haft en 

genomsnittlig beläggning på 87 procent fylldes institutionerna 

för vuxna missbrukare under projekttiden till 100 

procent. Trycket blev så stort att SiS ökade platsantalet på 

två LVM-hem med sammanlagt nio platser. Den lite tröga 

starten byttes efterhand mot ett större engagemang från 

socialtjänstens sida, och i slutfasen har sju av tio klienter 

haft ett kontrakt om långsiktig vårdplanering. 

I slutrapporten jämförs den eftervård klienterna i Ett 

kontrakt för livet fått, med den som en uppföljningsgrupp 

under 1999/2000 fick ta del av. Då fick 18 procent missbruksbehandling 

inom öppenvård och 28 procent vård på 

behandlingshem efter LVM-tiden. Motsvarande siffror för 

Ett kontrakt för livet-gruppen var 48 respektive 36 procent. 

Något som ligger i linje med det långsiktiga tänkandet 

i modellen med överenskommelser. 

Ali Hajighasemi menar att Ett kontrakt för livet lett till 

flera strukturella förändringar. Samarbetet mellan vårdgivarna 

och vårdtagaren har ökat, och SiS och socialtjänsten 

har hittat ett nytt sätt att arbeta. 

4 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

Illustration: Diana Reybekiel 

Foto: Jakob Granqvisr 

Ali Hajighasemi. 

– Revirtänkandet som dominerade missbruksvården 

före Ett kontrakt för livet har 

minskat. Delvis kommer det samarbetet att 

finnas kvar, för när vi jobbar under lång tid 

med samma procedurer blir de till en kultur, 

man säger att arbetet institutionaliseras. 

Men hur det blir när subventionen försvinner 

återstår att se. Vi vet att nya arbetssätt 

behöver lång tid för att bli långvariga, säger 

Ali Hajighasemi som forskat mycket om förändringar 

i det svenska välfärdssystemet. 

Han har sett hur mängden sociala insatser 

minskat, inte minst för de grupper som är 

svaga men som behöver kostsam vård. 

– En missbruksklient kostar flera tusen 

per dygn medan barn- och äldreomsorgen 

kostar betydligt mindre. För att ha en aktiv 

missbruksvård behöver man morötter. 

En annan strukturell förändring är att vårdtiden blivit 

längre, enligt Ali Hajighasemi. Nu har det inte bara handlat 

om sex månader på en LVM- institution, utan även om 

minst ett halvårs eftervård på hemmaplan. Han nämner 

också klienternas medverkan i processen som ett nytt och 

viktigt inslag. 

Dessutom har nivån på LVM-vården höjts överlag. Bjuder 

man in till samarbete måste man kunna erbjuda en 

strukturerad behandling av hög kvalitet som är likvärdig 

över landet, och där har Ett kontrakt för livet skyndat på 

utvecklingen inom SiS. 

I sitt arbete med utvärderingen har Ali Hajighasemi 

använt sig av SiS klient- och institutionsadministrativa 

system KIA, av bedömnings-och uppföljningsinstrumentet 

DOK och av en särskild enkät till socialsekreterarna 

för 770 klienter. 

Socialsekreterarna fick även ge sin bild av själva projektet. 

Nästan 80 procent svarade på frågorna och många 

Fler unga kvinnor har fått hjälp 

genom Ett kontrakt för livet. 

beskrev att bilden av LVM som en tillfällig insats i SiS regi 

bytts ut mot den av en del i en längre vårdprocess. En 

process där återfall och motgångar kan hanteras i kraft av 

den långsiktiga överenskommelsen. Den gemensamma 

planeringen har blivit ett första viktigt steg mot att verkligen 

diskutera vården tillsammans. 

Självklart var det många som även betonade subventionens 

betydelse. Den har fungerat som en motivationshöjande 

faktor, och har gjort det möjligt för kommunerna 

att välja kostnadskrävande insatser. 

– Både SiS och socialtjänsten har insett de positiva effekterna 

av samarbete. Där har vi något att bygga på. Men 

innehållet i vården, mängden och längden kan jag förstå 

att vissa kommuner kommer att ha svårt att ha råd med, 

säger Ali Hajighasemi. 


›› Ladda ner eller beställ rapporten på www.stat-inst.se 


5



Foto: Jakob Granqvisr 

– LVM blir början 

på någonting större 

Anders Hågeby, chef på Hornö LVM-hem tycker att 

rollerna mellan SiS och socialtjänsten mjukats upp något. 

Tvångsvården har blivit en del i en kedja i stället för en 

tillfällig avlastning, och nu hoppas han att mentala kontrakt 

tar vid. 

Anders 

Hågeby.. 

– Kontraktet är en överenskommelse 

om att man har någonting 

gemensamt. Det skapar ett ömsesidigt 

uppdrag kring klienten, och 

det är det viktigaste av allt. 

Anders Hågeby är institutionschef 

på Hornö LVM-hem i Enköping. 

Han betonar just samarbetet 

som den stora behållningen av Ett 

kontrakt för livet. Den strikta uppdelningen 

kund–utförare har mjukats 

upp något, och subventionen har tvingat fram ett 

arbetssätt som gör LVM-tiden till en del i en kedja i stället 

för en avgränsad insats. Av naturliga skäl har tvångsvården 

tidigare ibland fungerat mer som en avlastning, förklarar 

han. 

– Jag tror att en normal handläggare i en normal kommun 

är så belastad att när det stora steget att skicka någon 

på ett LVM är taget så andas man ut. Och hoppas att det 

fixar sig. Klienten är väl omhändertagen och man vilar 

och fokuserar på annat. Ett bra kontrakt som ger billig och 

högkvalitativ vård efter tvångsvården ligger i allas intresse. 

På så sätt blir ett LVM en början på någonting större. 

Anders Hågeby tror att det ekonomiska incitamentet varit 

viktigt som pådrivare. Han berättar att trots subventionen 

har personalen på Hornö fått ligga på för att få kontrakten 

påskrivna. Vad som händer med samarbetet utan pengarna 

som påtryckningsmedel, vet han inte. Förhoppningsvis 

finns det mentala kontrakt som gör att sättet att arbeta 

lever kvar. Nu har det ju tydligt visat sig att gemensamt 

arbete och en lång och välfungerande eftervård lönar sig. 

–Vardagen är nog så krass att man kommer att vilja 

göra ett bra jobb så länge man orkar och har tid. Vi lär inte 

bryta allt vad samarbete heter, men vi har heller inga argument 

för varför kommunerna ska skriva på några överenskommelser. 

Ett tag kommer nog de positiva effekterna 

att leva kvar, men de lär förmodligen falna, säger Anders 

Hågeby. 

Samarbetet kring klienterna 

har ökat genom projektet. 

Hans kollega Angela Faleij, chef på Behandlingshemmet 

Älvgården i Hedemora, tror också att tuffa ekonomiska 

villkor kommer att sätta avtryck i det framtida arbetet. 

Fast hon vill samtidigt vara optimist. Älvgården ska 

försöka fortsätta jobba i Ett kontrakt för livets anda, även 

om projektet är slut. Klienterna har vunnit så mycket på 

arbetssättet att det inte går att sluta nu. Samtidigt pressar 

verkligheten på. 

– Tyvärr vet vi ju att socialtjänsten inte har några pengar. 

Man tar LVM senare och senare och klienterna blir svårare 

och svårare. Ju sämre de blir ju svårare blir det att få 

iväg dem på § 27-placeringar och allt blir en ond cirkel. 

Många av ”våra” kommuner har signalerat att de inte har 

några pengar och därför kommer att undvika placeringar 

så långt som möjligt. 

Angela Faleij tycker att Ett kontrakt för livet borde permanentas, 

eller i alla fall fortsätta tills något bättre alternativ 

tagits fram. Hon har svårt att se hur återgången till 

det gamla sättet att arbeta skulle se ut. 

– Socialsekreterarna har gjort ett jättejobb, och det går 

inte att backa tillbaka nu. Efter allt slit från både vår och 

socialtjänstens sida. Vi måste hela tiden förbättras och utvecklas, 

inte gå bakåt. Det vore jättekonstigt, säger hon. 


Foto: Cecilia Mellberg 


Så tyckte socialtjänsten 

Socialsekreterarna till 770 klienter i Ett kontrakt för livet har fått svara på frågor i en särskild 

enkät. Dessutom har intervjuer gjorts med både enhetschefer och socialsekreterare. Svarsfrekvensen 

i enkäten är hög, 78 procent, och av svaren framgår att nästan nio av tio tycker 

att projektet har varit bra eller mycket bra. Här är några synpunkter och iakttagelser: 

”Ett kontrakt för livet har gjort 

det möjligt att göra en vårdplanering 

tillsammans med 

klienten och SiS-institutionen. 

Det hade inte varit möjligt utan 

satsningen. Hoppas verkligen att 

den kommer att fortsätta.” 

”Det finns en missuppfattning hos staten när 

de påstår att kommunen inte gör något, tar 

inte så många LVM som de ska och ger inte klienterna 

vård för att de inte fått LVM. Innan de 

säger det bör de kolla upp vad klienterna har 

fått. Vi ger dem frivillig vård. Staten och kommunen 

bör gemensamt driva de här frågorna 

och resursproblemen. Men det har blivit bättre 

efter att Ett kontrakt för livet kom.” 

”Den ekonomiska verkligheten i kommunen 

gör att Ett kontrakt för livet gör stor skillnad, 

eftersom det är lättare att få igenom en LVMansökan 

och det ger tyngd i eftervård och planering. 

Satsningen borde inte vara tidsbegränsad. 

Staten borde ta ansvar för tvångsvården 

rent ekonomiskt så att lagstiftningen följs.” 

”Det underlättar för handläggaren 

att följa LVM-lagstiftningen 

eftersom det blir lättare att få 

igenom en ansökan om LVM hos 

politikerna. Det är positivt med 

en sporre att organisera och 

planera annan vård. Det har blivit 

lättare att ”få fart” på SiS-institutionerna 

i deras utredningar osv.” 

”Jag tycker att det är lite 

bakvänt att ge pengar till LVMvården 

eftersom vårt uppdrag 

är att arbeta med frivilligheten 

så långt det är möjligt. Vi har 

otroligt många LVM-utredningar 

men söker bara på ett mindre 

antal av dessa. Men många av 

de andra går ju in i någon form 

av frivillig behandling. Ju bättre 

vi är på att arbeta med det, ju 

mindre pengar får vi. Om vi är 

duktiga på att motivera personer 

som blivit LVM-anmälda att 

ta emot frivillig vård så förlorar 

vi ekonomiskt på det.” 

”Ett kontrakt för livet blir som 

ett extra stöd i att hålla planeringen. 

Det är fantastiskt att få 

tillbaka pengar, då behöver man 

inte oroa sig för att det inte 

finns tilläckligt med pengar över 

för frivillig vård.” 

– Låt oss använda de pengar som finns kvar 

SiS generaldirektör tror på en fortsättning 

som gör samarbetet ännu 

mer etablerat. 

– Vi och socialtjänsten har lärt oss en 

arbetsmetod som fungerar väldigt 

väl. Den hoppas jag att vi ska hålla 

fast vid, och från SiS sida kommer vi 

att göra allt för att bjuda in till fortsatt 

samarbete. Samtidigt vet vi att 

i de kärva tider som väntar är det 

missbrukare och utsatta som far mest 

illa. Farhågan är att de är kommer att 

drabbas hårt av besparingarna. 

SiS generaldirektör Ewa Persson 

Göransson vill gärna tro på det goda 

exemplets makt. Subventionen har 

Ewa Persson 

Göransson. 

varit ett nödvändigt 

smörjmedel 

för att få igång 

ett bra samarbete. 

Nu finns 

en samverkan 

som bevisligen 

minskar risken 

för återfall och 

nya placeringar, 

och det borde 

räcka som vinst 

för kommunerna. En permanentad 

subvention är inget att sträva efter. 

– Men låt oss använda de pengar 

som finns kvar och är avsedda för 

projektet, säger Ewa Persson Göransson. 

Hon syftar på de nästan 140 miljoner 

kronor som återstår av de 300 

miljoner kronor riksdagen avsatte till 

satsningen. Att sluta med subventionerna 

nu, när tiderna är så svåra, är 

dålig tajming. Bättre då att fortsätta 

så länge pengarna räcker och på så 

sätt ge SiS och socialtjänsten ännu 

längre tid att utveckla en samverkan 

som kan stå sig över tid. 

Vid SiS i Fokus pressläggning 

var det ännu oklart om Ett kontrakt 

för livet blir förlängt. Ewa Persson 

Göransson är optimistisk. 

– Jag tror att det kommer att lösa 

sig. Jag har fått sådana signaler. 



7

missbrukSVÅRD 

Ny manual och modernare språk 

gör metod mer SiS-anpassad 

Kurser i Återfallsprevention är ett uppskattat inslag i SiS vård av såväl vuxna 

missbrukare som ungdomar. En manual särskilt anpassad för institutionsvård 

ska nu få fler att ta till sig metoden och förenkla för dem som redan använder 

den. 

– Anpassningen av manualen handlar 

inte om att metoden inte fungerar 

i praktiken, förklarar Anders Willander, 

utbildningssekreterare vid SiS 

huvudkontor. Det handlar om att utveckla 

ett redan fungerande program 

så att det passar ännu bättre för våra 

klienter. 

Strukturen i programmet är bra, 

berättar han, men eftersom manualen 

ursprungligen utvecklades för 

öppenvård, har den nu arbetats om 

för att bättre fungera på SiS slutna 

avdelningar. 

– Hittills har behandlarna ute på 

institutionerna själva fått anpassa 

materialet så att det blivit relevant 

för de personer som de arbetar med. 

Nu är tanken att det ska gå smidigare 

och enklare att utgå från manualen. 

›› Det handlar 

om att utveckla 

ett redan fungerande 

program 

så att det passar 

ännu bättre för 

våra klienter. 

Anders Willander 

Annat som förbättrats i den nya 

utgåvan är språket, som ibland känts 

föråldrat och svårbegripligt. Något 

Återfallsprevention är en självklarhet 

Sedan ett år tillbaka behandlas pojkar 

med tungt missbruk med metoden. 

Den fungerar som ett bra verktyg, 

men en anpassning till ungdomsvården 

välkomnas. 

Återfallsprevention är ett bra behandlingsverktyg 

för missbrukande 

tonåringar. Men en manual anpassad 

för individuell undervisning av 

ungdomar är självklart ett plus, anser 

Niklas Olausson, biträdande institutionschef 

på ungdomshemmet 

Ljungbacken. Här erbjuder man kurser 

i Återfallsprevention sedan ett år 

tillbaka. 

– Både personal och ungdomar säger 

att kursen på ett bra sätt knyter 

ihop sådant man redan känner igen 

och vet att man bör jobba med, berättar 

Niklas Olausson. Hur man ska 

hantera risksituationer för återfall är 

Även ungdomar kan behandlas med Återfallsprevention. 

Nu ska metoden anpassas och få ett modernare språk. 


Fakta återfallsprevention 

Återfallsprevention är en manualbaserad kognitiv metod, där man genom bland annat 

föreläsningar, diskussioner, hemuppgifter och rollspel går igenom olika aspekter av hur 

en person kan undvika att återfalla i drogmissbruk. 

Ett centralt inslag i metoden är att man lär sig olika tekniker för att hantera drogsuget, 

ett annat att analysera vilka problem som tidigare lett till återfall och hitta 

strategier för att lösa dem. Undervisningen sker normalt i grupp, och klienterna får 

hemuppgifter mellan varje tillfälle. På så sätt förväntas de integrera en medvetenhet 

om missbruksbeteendet och återfallsriskerna i sitt vardagliga liv. 

Den manual för Återfallsprevention som används inom SiS är en översättning av den 

manual som tagits fram inom ramen för ”Project MATCH”, ett amerikanskt projekt 

som inleddes 1989 med syfte att hitta sätt att matcha rätt behandlingsinsats med rätt 

individ. 

som inte minst ställer till problem när 

de intagna inom ungdomsvården ska 

ta till sig innehållet (se artikel nedan). 

SiS har erbjudit kurser i Återfallsprevention 

sedan 2003. Omarbetningen 

av manualen ska vara klar i början 

av nästa år och kan sägas ingå i en 

andra fas av utvecklingen av en evidensbaserad 

vård inom SiS, förklarar 

Anders Willander. 

– Först handlade det om att införa 

evidensbaserade behandlingsprogram 

inom myndigheten, som exempelvis 

ART, MI, PMT och Återfallsprevention. 

Nu är vi inne i en period 

där vi följer upp implementeringen 

och vid behov utvecklar metoderna 

så att de bättre matchar SiS institutionsvård. 

En förutsättning för att behandlingsprogrammen 

ska hålla en hög 

kvalitet är också att det finns interna 

utbildare som kan utbilda och handleda 

de behandlare som ska arbeta 

med dem, påpekar Anders Willander. 

Just för Återfallsprevention har 

det funnits en brist på interna utbildare, 

men glädjande nog utbildas i 

dagarna sju nya, berättar han. 

Jessica Rydén 

på Ljungbacken 

Illustration: Diana Reybekiel 

›› Både personal och 

ungdomar säger att kursen 

på ett bra sätt knyter ihop 

sådant man redan känner 

igen och vet att man bör 

jobba med. 

till exempel något som personalen 

jobbat med tidigare och ungdomarna 

säkert funderat på, men nu presenteras 

ett verktyg där man kan arbeta 

med frågan på ett strukturerat sätt. 

På Ljungbacken finns en akutavdelning 

och en behandlingsavdelning 

som tar emot äldre tonårspojkar med 

tungt missbruk. Avdelningarna öppnade 

som ett led i SiS satsning på 

kvalificerad behandling för ungdomar 

med missbruksproblem, något 

som tidigare varit en bristvara inom 

myndigheten. Att införa Återfallsprevention 

som en av flera metoder 

i behandlingen var självklart, enligt 

Niklas Olausson, som själv är certifierad 

utbildare. 

– Det här en metod som funnits 

länge och som har evidens, säger 

han. Däremot tycker jag inte att man 

bör bedriva undervisning i grupp 

som det föreskrivs i manualen. Vi 

har provat det, men kommit fram till 

att det finns risk för att ungdomarna 

börjar snacka droger på ett destruktivt 

sätt och i slutändan påverkar 

varandra negativt. 

I öppenvården är gruppbehandling 

en kostnadsfråga, men på SiS 

finns det resurser att bedriva individuell 

behandling, påpekar Niklas 

Olausson. En bärande idé i Återfallsprevention 

är dessutom att man ska 

utgå från varje enskild individs tankar, 

känslor och livssammanhang. 

– Det handlar inte om hur ett drogsug 

kan upplevas i största allmänhet, 

utan man arbetar med hur just den 

person man har framför sig upplever 

suget och tar avstamp i det, säger 

han. Det här uppskattar ungdomarna 

som gillar när vi som behandlare har 

fokus på dem som unika individer. 

Niklas Olausson har ännu inte 

sett den nya behandlingsmanualen, 

men hoppas att den ska göra det 

ännu lättare att arbeta med metoden. 

Kursen fungerar bra även idag, men 

ibland måste personalen lägga tid på 

att själva anpassa delar av materialet 

så att innehållet ska bli begripligt för 

ungdomarna. 



9

SiS höstkonferenser 

Kunskap och samverkan från norr 

– Jag tror att ni kan hålla med om 

att mycket har hänt när det gäller 

kunskapsbaserad behandling under de 

år SiS har funnits. Vi kommer att göra 

allt vi kan för att bjuda upp till fortsatt 

samarbete med er i socialtjänsten. 

Generaldirektör Ewa Persson Göranssons 

välkomstanförande sammanfattar 

ganska bra kärnan i de 

fyra stora SiS-konferenser som ägde 

rum runt om i landet under november 

månad. 

Kunskap och samarbete. För klienter 

och ungdomars skull. 

”Vårdkedjor – samverkan som gör 

skillnad” var namnet på endagskonferenserna 

som hölls i Göteborg, 

Umeå, Södertälje och Malmö. Programmen 

skiljde sig delvis åt på de 

Ewa Persson Göransson. 

olika orterna, vilket gjorde det möjligt 

att berätta om mycket av SiS verksamhet. 

Föreläsningarna om Lövsta 

skolhems neuropsykiatriska utredningar, 

om Bärby ungdomshems behandling 

av unga sexualförbrytare, 

om SiS utredning LVM på Hessleby 

behandlingshem och om Fortunagårdens 

vårdkedja för sina LVM-klienter 

var exempel på bredden. 

Annat fick alla de hundratals konferensdeltagarna 

från landets socialtjänster 

ta del av. Som resultaten och 

erfarenheterna från MVG-projektet 

som nu avslutas. Läs mer om det på 

nästa uppslag. 

SiS stora bildtävling fanns också 

representerad på alla fyra orterna. 

Mellan passen i föreläsningssalarna 

kunde deltagarna se ett urval av de 

målningar, teckningar, fotografier 

och collage som ungdomar hos SiS 

har skapat. Enväldig domare i bild- 


till söder 

tävlingen har konstnären Ernst Billgren 

varit, och det vinnande bidraget 

har tillsammans med samtliga övriga 

ställts ut på Kulturhuset i Stockholm. 

Nu fick en tredjedel av dem alltså åka 

på turné, och i vår blir det fler utställningar 

på olika platser i Sverige. 

I Umeå höll Robert Stenbom, chef 

för SiS norra region, i konferensens 

avslutning. Han betonade vikten av 

samverkan, även i tuffa tider. 

– Utan att vara den som ritar fula 

gubbar på väggen kan man nog säga 

att det väntar ett svårare år framöver. 

Åtminstone ekonomiskt. Då är det 

ännu viktigare att hitta bra sätt att 

samarbeta. 

Text: Birgitta Hedman-Lindgren 

Foto: Jakob Granqvist 

Neuropsykiatriska utredningar 

– vad innebär det, var titeln på ett av 

seminarierna i Södertälje. Johan Sandriser, 

psykolog vid Lövsta skolhem, berättade 

för en intresserad publik om ett ambitiöst 

utredningsarbete som ibland ger oväntade 

svar på varför ungdomar har så svårt att 

fungera. Det är till exempel inte ovanligt 

att pojkar och flickor med ADHD har 

kraftigt förhöjd hörsel. Något som ger 

stora koncentrationssvårigheter men 

sällan upptäcks i vanliga hälsokontroller. 

›› 

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 11

SiS höstkonferenser 

Vetenskaplig tröst när samverkan brister 

– Organisationer söker inte samarbete 

i onödan. Man vill så långt det 

går själv bestämma hur verksamheten 

ska organiseras. Det säger jag inte för 

att ni ska gå deprimerade härifrån, 

utan mer för att ni ska ha en tröst 

och förklaring när det tar emot. 

SiS forskningsledare Therese Reitan 

bjöd åhörarna på en föreläsning med 

en lite oväntad utgångspunkt. Ur ett 

organisationsteoretiskt perspektiv är 

det inte alls konstigt att samverkan 

mellan exempelvis SiS och socialtjänsten 

ibland är så svår att få till. 

Trots att alla oftast är rörande eniga 

om hur viktigt samarbetet är. 

Samverkan innebär alltid en kostnad. 

Inte alltid i pengar, förklarade 

Therese Reitan, men i tid och kraft. 

Den kan ge vinster, men kostnaden 

finns alltid där. Dessutom kräver ett 

gott samarbete att partnern får insyn 

i det egna sättet att jobba, och även 

får ha åsikter om det. Och vem vill 

egentligen det? 

För att inte tala om risken att den 

egna insatsens betydelse blir svår att 

urskilja. Ju större samarbete, ju större 

blir det gemensamma ansvaret. 

– Trots detta sker samverkan. Varför, 

undrade Therese Reitan och räknande 

själv upp flera orsaker till att 

samarbetet faktiskt fungerar ibland: 

• Nyttan är större än kostnaden 

• Uppgiften är för stor för enskilda 

organisationer 

• Det finns förtroende mellan parterna 

• Ekonomiska incentiv 

• Insikten om ömsesidigt beroende 

Hopp finns alltså. Tack och lov. 

Varför kom ni till 

SiS-konferensen? 

Helen Charpentier, resultatenhetschef 

Södertälje kommun, t h. 

– Dels för att vi har haft samarbete 

med MVG-samordnare, dels för 

att vi är nyfikna på hur vi ska gå 

vidare. 

Så temat samarbete och vårdkedjor 

känns viktigt? 

– Jätteviktigt. Vi har själva tänkt 

anställa en insatssamordnare och 

hoppas få idéer om hur vi kan förbättra 

arbetet. 

Maritha Fransson, socialsekreterare 

Södertälje kommun, t v. 

– Jag har haft direktkontakt med 

en MVG-samordnare. Han var ett 

stort stöd i den placeringen. 

Kön styr vården 

i socialt arbete 

Män/pojkar och kvinnor/flickor behandlas 

olika inom SiS. Det har myndigheten 

tagit reda på genom att låta 

forskare bland annat göra deltagande 

observationer på flera institutioner. 

Resultatet blev rapporten ”Kön och 

behandling inom tvångsvård – en 

studie av hur vården organiseras 

med avseende på kön”. Forskarna 

Leili Laanemets, fil dr i socialt arbete 

och universitetslektor vid Malmö 

högskola och Arne Kristiansen, fil dr 

i socialt arbete och universitetslektor 

vid Socialhögskolan vid Lunds universitet 

turades om att medverka vid 

SiS-konferenserna och berätta om 

sina resultat. Nämligen att flickorna 

inom SiS anses sköra och i behov av 

att bli stärkta som individer och få 

tänja på gränserna, medan pojkarna 

behandlas kollektivt med fasta regler 

in i en traditionell mansroll. På samma 

sätt blir könstillhörighet styrande 

i vården av LVM-klienter. 

– Det här är en undersökning 

Leili Laanemets. 

av tvångsvården men handlar lika 

mycket om öppenvården. De resultat 

jag presenterar gäller i stora delar av 

det sociala arbetet, slog Leili Laanemets 

fast. 

›› Forskningsrapporten kan beställas 

eller laddas ner på www.stat-inst.se 


Malin 

Åkerström. 

”Bordercrossers” fick unga 

bort från brott och droger 

Visst fanns det motstånd i början. Lite 

gnissel i maskineriet var ofrånkomligt. 

I dag flyter arbetet bra, men tiden är 

ute. Projektet MVG – Motverka våld 

och gäng som gett goda resultat tar 

slut vid årsskiftet. 

Det tvååriga regeringsuppdraget att 

satsa på 24 särskilda samordnare 

inom ungdomsvården och ge femton 

kommuner en kraftig rabatt på 

placeringskostnaden har slagit väl 

ut. Samordnarna har sett till att SiSinstitutioner 

och socialtjänst samarbetat 

bättre, att det funnits en bra 

planering, att skolan varit med på 

tåget och att inte ungdomarna hamnat 

mellan några stolar. De medverkande 

kommunerna har svarat med 

att i de flesta fall kraftigt öka sina 

placeringar. Från 2005, då MVG ännu 

inte införts, till 2007 ökade de med 46 

procent. 

Och inte bara placeringarna har 

blivit fler. Det har även de positiva 

resultaten. En uppföljning sex månader 

efter utskrivning visar att hälften 

av ungdomarna då lämnat de destruktiva 

gängen bakom sig, och att 

ännu fler, sju av tio, slutat med alkohol, 

droger och brott. 

Det här, och mycket mer, fick SiSkonferensernas 

deltagare veta om 

MVG. I Södertälje kom en publikfråga 

om subventionens påverkan på 

viljan att placera. Fanns det en risk 

att unga togs in hos SiS i onödan? 

Jan-Erik Häljebo, projektledare för 

MVG, berättade att kontroller i SiS 

dokumentationssystem ADAD visat 

att satsningen inte lett till onödiga 

placeringar. MVG-ungdomarnas problembild 

var densamma som för övriga 

unga hos SiS. 

– Det är något att fundera över. 

När vi drog igång MVG dök det alltså 

upp ett stort antal ungdomar som 

behövde hjälp. 

En extern effektstudie av MVG är 

färdig våren 2010, men redan i april 

nästa år kommer SiS egen slutrapport. 

Då är även den processutvärdering 

klar som görs av Malin Åkerström, 

professor i sociologi vid Lunds universitet. 

Hon beskriver samordnarna 

som medlare och överbryggare mellan 

exempelvis socialtjänsten och familjen 

och mellan socialtjänsten och 

institutionen, och berättade på en av 

konferenserna hur en flicka beskrivit 

”sin” samordnare. 

Martin Strömbergsson. 

– Hon sa att ”Han är riktigt bra. 

Han står inte på min sida, han har sin 

egen sida.” 

Martin Strömbergsson, MVGsamordnare 

med erfarenhet från 

många ärenden, beskrev sin roll 

som en ”bordercrosser” . Visserligen 

utan formell makt, men med frågans 

makt och med stor möjlighet att vara 

flexibel. Han betonade vikten av att 

stödja ungdomar och föräldrar och 

ge dem en chans att vara med i planeringen. 

– Ungdomar har inte mycket att 

säga om att de blivit omhändertagna. 

Det har de förståelse för. Men de ropar 

på delaktighet. Det begreppet är 

verkligen ingen klyscha. 


ehandling 

i fokus 

Bättre kunskap och rutiner 

kan förhindra självmord 

– Vi måste lära oss mer och vara mer uppmärksamma, 

säger Eva da Silva, psykolog och metodutvecklare på SiS. 

Hon är glad över myndighetens satsning på suicidprevention 

som inleddes i höst. 

Självmordstankar och självmordsförsök väcker starka 

känslor. Fullbordade självmord leder till skuldkänslor, 

kris och sorg. Till SiS institutioner kommer klienter och 

ungdomar som ofta har med sig en historia av självmordsproblematik. 

På ungdomshem och LVM-hem fortsätter 

ibland självmordstankarna och försöken, och vid några 

tillfällen händer det även att intagna klienter och ungdomar 

tar sina egna liv. 

Nu sätter SiS fokus på suicidprevention. Genom föreläsningar, 

utbildningar och regionalt specialiserade psykologer 

ska kunskapen, beredskapen och rutinerna bli bättre 

när det gäller att förhindra självmord. 

Eva da Silva är metodutvecklare på SiS. Hon arbetade 

tidigare som chefspsykolog på ett stort ungdomshem och 

har själv erfarenhet från två intagna pojkars självmord. 

Då handlade det om att, utan krisplaner eller förberedande 

arbete, stödja personal och övriga ungdomar. Det lärde 

henne vikten av att i förväg veta hur man ska agera i svåra 

situationer. 

– Min erfarenhet är att suicid inte har varit en stor fråga 

Fakta självmord eller suicid? 

I artiklarna på det här uppslaget används både uttrycket självmord 

och uttrycket suicid. Men vilket ska man välja? Vilket 

man vill, i alla fall enligt det förslag till nationellt program för 

suicidprevention som NASP tagit fram och Socialstyrelsen 

publicerat. I programmet står att läsa att båda orden har 

för- och nackdelar. Självmord kan för vissa föra tanken till 

kriminella handlingar och då känns suicid mer neutralt. I andra 

sammanhang kan det mer vetenskapligt kliniska suicid verka 

avståndstagande, undvikande och förnekande. 

”Det finns en mening med att använda sig av båda uttrycken 

och avledningar därav, att växla mellan begreppen som ett 

sätt att söka sig fram för att hitta den beteckning som är mest 

lämplig i sammanhanget”, skriver NASP. 

– Vi måste lära oss 

mer och vara mer 

uppmärksamma, säger 

Eva da Silva. 

inom SiS, men jag hoppas att den blir det nu. Vi satsar 

ganska rejält på information och utbildning, både om prevention 

och om krisarbete. I en kritisk situation stänger 

man av mycket och fokuserar bara på vissa saker. Då är 

det viktigt att riktlinjerna är konkreta, säger hon. 

Ungdomarna och klienterna hos SiS har problem inom 

många av livets områden. Destruktivt beteende och arga 

hot som ”jag tänker faktiskt ta livet av mig” hör till vardagen. 

Risken är stor att orden rinner av utan att alltid göra 

särskilt mycket intryck, och Eva da Silva talar om vikten 

av att verkligen lyssna. 

– I kontakten med ungdomar och klienter behöver vi 

lära oss att identifiera tecken på att människor är suicidnära. 

Med det menar jag egentligen två saker. Det ena 

handlar om faktiska tecken som nästan konkret går att 

lista, det andra om att förbereda sig på möjligheten. Det 

man inte vet att man letar efter hittar man kanske aldrig. 

”Väck inte den björn som sover” är ett uttryck Eva da 

Silva tycker passar sällsynt dåligt i de här sammanhangen. 

Det är viktigt att våga tala om självmordstankar. De 

finns där och behöver bli pratade om. Hon tar de klienter 

och ungdomar som skriver svarta dikter om döden som 

exempel. Dikterna kan fungera som uppslag för många 

samtal. Säg inte bara ”Vad fint du skriver” utan ta dikterna 

på allvar och fråga i stället ”Vad ger dig inspiration 

att skriva på det här sättet?”, uppmanar hon. 

– Undrar jag om en person jag har framför mig funderar 

på självmord, ska jag som behandlare kunna fråga det. 

Man måste faktiskt lära sig att inte vara så rädd. 

Suicidprevention handlar även om mer praktiska åtgärder. 

Hur ser ett helt säkert rum på en institution ut 

till exempel? Ett rum där en självmordsbenägen person 



Många som skrivs in 

har självmordstankar 

Självmordstankar och självmordsförsök är en realitet 

för de ungdomar och klienter som kommer 

till SiS. Det visar inskrivningsintervjuerna i ADAD 

och DOK. I förra årets intervjuer uppgav fyra av 

tio flickor att de gjort ett eller flera självmordsförsök. 

Motsvarade siffra för pojkarna var 14 procent. 

Var femte flicka hade haft självmordstankar under 

månaden före inskrivningen, medan andelen pojkar 

var hälften så stor. 

Inom LVM-vården var skillnaden mindre mellan 

könen. I inskrivningsintervjuerna i DOK uppgav 

en dryg tredjedel av kvinnorna att de försökt 

ta sina liv. Ungefär en fjärdedel av männen hade 

gjort självmordsförsök. 

kan vistas. Här behövs både ny kunskap och spridning av 

erfarenheter. Liksom rutiner för överlämningar av viktig 

information mellan arbetspass, avdelningar och institutioner, 

och mer noggrann övervakning av suicidala personer. 

– Det här handlar om basnivå, om att jobba på golvet. 

Det handlar om oss allihop, att vi måste lära oss mer och 

vara mer uppmärksamma, säger Eva da Silva. 


Utbildning och checklistor ska ge personalen stöd 

satsning på utbildning i 

SiS suicidprevention består av 

flera delar. Under hösten har chefer, 

hälso- och sjukvårdspersonal och 

psykologer diskuterat ämnet och 

lyssnat till föreläsningar som hållits 

i samarbete med Nationellt center 

för suicidprevention vid Karolinska 

institutet och Stockholms läns landstings 

centrum för suicidforskning och 

prevention av psykisk ohälsa, NASP. 

Nästa år planeras utbildning för behandlingspersonal. 

SiS kommer att 

arbeta i samråd med NASP och även 

utbyta erfarenheter med andra huvudmän 

som bedriver slutenvård, 

liksom med anhörigorganisationen 

SPES. 

Psykologerna inom SiS har en viktig 

roll i arbetet med suicidprevention, 

och troligen får några psykologer 

i varje region särskild kompetens. 

De kan sedan erbjuda sina respektive 

institutioner hjälp med handledning 

och utbildning. 

Tankar finns även på att ta fram 

särskilda checklistor för behandlingspersonalen. 

Listorna kan fungera 

som stöd när det gäller att avgöra 

om en person är självmordsbenägen 

och ger råd om hur man själv, som 

behandlare, ska agera. 

– Behandlingspersonalen inom SiS 

möter i sitt arbete människor med 

oerhört komplicerade livssituationer 

och förväntas ha kunskap inom 

många områden. Tidigare har vi inte 

haft särskilt fokus på självmord men 

genom den här satsningen ökar vi vår 

kunskap och preventiva beredskap. 

Vi kan säkert inte förhindra allt, men 

vi måste göra vad vi kan för att förstå 

och minimera riskerna, säger Eva Lif 

Redestam som är utbildningsansvarig 

på SiS. 

Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 15 

››

ehandling 

i fokus 

Flexibla Villan 

”Det kom som en blixt 

från en klar himmel” 

P 

å Lövsta skolhem i Vagnhärad gjorde en flicka två allvarliga 

självmordsförsök i våras. Det blev ett chockartat 

uppvaknande för många. 

– Jag tror att vi har varit lite naiva och inte riktigt förstått 

hur illa det kan gå förrän vi landade där själva. Det 

som hände i våras kom som en blixt från en klar himmel. 

Där tappade vi fotfästet riktigt. Vad skulle vi ha letat efter 

och hur skulle vi ha kunnat hindra det som hände, undrar 

avdelningsföreståndare Lotta Karlkvist. Hon berättar att 

flickavdelningarna på Lövsta håller på att implementera 

Dialektisk beteendeterapi, DBT, och därmed arbetar aktivt 

med att minska självskadebeteende och även suicidhandlingar. 

Men det handlar om ett bredare arbete, med 

fokus på en hel behandlingsmetod. Suicidprevention har 

inte i sig varit något man diskuterat. 

– Jag ser fram emot utbildningssatsningen. Vi kommer 

att få lite andra glasögon på oss och jag vet att många efterfrågade 

mer kunskap efter situationen i våras. Trots 

att vi kom fram till att vi nog gjorde vad vi kunde, säger 

Lotta Karlkvist. 


Fakta Läs mer om suicid 

På webben finns mycket kunskap om suicid. Nationell prevention 

av suicid och psykisk ohälsa vid Karolinska institutet 

och Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning 

och prevention av psykisk ohälsa, NASP, har en hemsida med 

viktig information. NASP är statens expertorgan för suicidprevention 

och nås via www.ki.se 

SPES står för Riksförbundet för Suicidprevention och efterlevandes 

stöd. Organisationen vänder sig till alla som känner 

sig berörda av suicid och hemsidan innehåller bland annat 

fakta, länkar, nyheter och litteraturtips. Adressen är 

www.spes.nu 

SiS § 27-hem i Örebro anpassar sig efter klienterna. Hit 

kan kvinnor komma frivilligt när det krisar, och för Stockholms 

hemlösa planeras hemlikt växelboende. 

Som en katt bland hermelinerna ligger den, Villan. En 

liten 30-talsvilla, med putsade väggar, stor trädgård och 

HSB:s rejäla flervåningshus som omgivande grannar. 

En inbjudande miljö, och det behövs. 

Till SiS § 27-hem Villan i Örebro kommer mycket svårbehandlade 

och vårdkrävande kvinnor. Ofta psykiskt 

störda, ofta våldsamt utagerande och inte sällan hemlösa. 

Deras utgångsläge är tufft: 

• Missbruket är så allvarligt att de dömts till LVMvård. 

• De har placerats på LVM-hemmet Runnagården som 

tar de allra ”tyngsta” kvinnorna. 

• Deras problematik gör dem svåra att § 27-placera. 

Alltså behandla under öppnare former under den 

senare delen av LVM-tiden. Villan, som är ett av SiS 

egna § 27-hem, inrättade just för de allra svåraste klienterna, 

är enda möjligheten. All personal kommer 

ursprungligen från Runnagården och har lång erfarenhet 

av att behandla just den här gruppen. 

– Många av de här tjejerna nekades tidigare plats när 

de var ute och tittade på § 27-hem. Det slog sig på deras 

självförtroende och utanförskapet var totalt. Att Villan 

öppnade blev en lättnad. Här möts de med värdighet, 

och det är fantastiskt. 

Ola Lindqvist är en av sju behandlare på Villan. Tillsammans 

med resten av personalgruppen försöker han 

skapa en trygg, hemlik känsla, med stort utrymme för 

varje enskild individ. Miljöterapi, tydlig struktur, Motiverande 

samtal (MI), Återfallsprevention och Community 

Reinforcement Approach(CRA) ingår i behandlingen, 

men ett annat begrepp är minst lika viktigt: Flexibilitet. 

Verkligheten ser olika ut för olika kvinnor. Alltså 

måste lösningarna också göra det. 

En majoritet av kvinnorna som kommer till Villans 

fem platser är § 27-placeringar från Runnagården någon 

kilometer bort. För en knapp tredjedel är bakgrunden en 

annan. De söker sig frivilligt till Villan, och har särskilda 

uppgörelser om SoL-placeringar med sin placerande 

socialtjänst. För vissa kvinnor finns överenskommelser 


ger vård efter behov 

Genom åren har Runnagården och Villan haft mycket 

kontakt med Enheten för hemlösa i Stockholm. Svårt nedgångna 

kvinnor, ofta nästan omöjliga att motivera till ett 

liv utan droger, får ibland upprepade LVM utan att det 

ger resultat. Tanken på ett växelboende, där målet inte behöver 

vara drogfrihet utan ett liv i successivt lite större 

värdighet, har vuxit fram. Nyligen sa Socialstyrelsen ja till 

att satsa en miljon kronor på ”Enheten för hemlösas LVMprojekt. 

Klienter som är utsatta för upprepad tvångsvård 

utan att insatserna leder till förbättring - hur förbättra insatserna” 

där bland annat Runnagården finns med som 

en samarbetspartner. Projektet ska inledningsvis göra en 

kartläggning av de klienter som fått tre eller fler LVM under 

tiden 1 januari 2006 och framåt. Syftet är att se vilka 

övriga problem som finns förutom missbruket, och att 

försöka beskriva varför vården inte fungerat. Och, när det 

har gått bra, vilka framgångsfaktorerna varit. 

Eva-Lotta Ardermark är chef för Runnagården och Villan. Båda 

kan bli viktiga i Enheten för hemlösas projekt med växelvård. 

som innebär att de får komma till Runnagården för avgiftning 

om de börjar missbruka igen, och sedan bo på 

Villan en tid. 

– En kvinna som jag tänker mycket på var otroligt våldsam 

på Runnagården och ville bara ta sig ut. Med henne 

har vi använt frivilligheten och hon ringer själv nu och 

säger att ”Det är nog dags om en månad”, berättar Eva- 

Lotta Ardermark som är chef för både Runnagården och 

Villan. Hon tror att kvinnornas egen delaktighet har stor 

betydelse. 

– Det är viktigt att de här kvinnorna känner att de är 

sedda och att deras talan betyder något. Då går det att 

lyckas. Det gör det inte om man bara bestämmer över 

dem. 


En annan del av projektet är att se över möjligheten till 

just växelvård. Att ge hemlösa kvinnor i Stockholm ett 

boende på hemmaplan, men även en enkel väg in till avgiftning 

och återhämtning när missbruket blir för stort. 

Här kan Runnagården, och även Villan, få viktiga roller. 

Tanken är att känslan av misslyckande hos kvinnorna ska 

minska. Det ska bli mer normalt att klara sig rätt bra under 

vissa perioder, men att också behöva komma tillbaka 

för stöd och vård. Förhoppningsvis under frivilliga former. 

Christina Almelund är sektionschef på Enheten för 

hemlösa, och en av initiativtagarna till projektet. Hon betonar 

att det ännu inte är klart hur växelboendet kommer 

att se ut, men talar även hon om vikten av att acceptera att 

det handlar om en svårbehandlad grupp. I nuläget skrivs 

de här kvinnorna ofta ut från sina boenden när de missbrukar. 

Något som leder till ett liv på gatan och kanske 

ännu ett LVM. Tanken är att Enheten för hemlösas projekt 

ska leda till bostäder som är riktiga hem, och att vägen till 

vård när det krisar inte ska bli lika dramatisk. 

– De här kvinnorna far så illa. De ligger utanför tunnelbanan 

eller boar in sig i en sovsäck utanför en biograf. 

Ofta väldigt berusade eller påtända. Det finns ingen värdighet 

över det, så det här kan vara ett försök till en förbättring, 

säger Christina Almelund. 

Lena från Uppsala som haft fyra LVM och varit nära att 

dö av sitt missbruk flera gånger, har sin uppfattning klar. 

Visserligen stack hon från Villan under sin senaste § 27- 

placering och bor nu på Runnagården under en period, 

men snart ska hon tillbaka. 

– Jag tänker vara SoL-placerad efter mitt LVM. Jag har 

aldrig trivts så bra som på Villan någonstans. Det är jättemysigt 

och man känner sig som hemma. 

Lena heter i verkligheten någonting annat 


Fotnot. Enheten för hemlösas projekt omfattar både män och 

kvinnor. Hos SiS är det Hornö LVM-hem i Enköping som är samarbetspartner 

när det gäller manliga klienter. 


nytt om sis 

Älvan utreder – Tålvan behandlar 

Både utredning och behandling. Det 

kan pojkar med neuropsykiatriska 

funktionshinder nu få på samma ungdomshem. 

Lövsta skolhem har öppnat Tålvan. 

En behandlingsavdelning för pojkar 

med såväl neuropsykiatriska 

funktionshinder som psykosociala 

problem och/eller kriminalitet och 

missbruk. Sedan tidigare finns Älvan, 

som gör fördjupade utredningar 

och behandlingsplaneringar för pojkar 

i åldern 14–20 år med den sortens 

problem. 

Efterfrågan från socialtjänsten är 

en viktig anledning till att Tålvan 

öppnat. Det berättar avdelningens 

Ny ledare för 

forskning om unga 

har fått en ny forskningsledare 

SiS för ungdomsvården. Caroline 

Björck är legitimerad psykolog och har 

de senaste tio åren ägnat sig åt forskning, 

utbildning och kvalitetssäkring 

inom ätstörningsvården i Stockholm, 

där hon bland annat utvecklat och 

implementerat ett särskilt datoriserat 

kvalitetssäkringsverktyg. Caroline 

Björck kommer närmast från en tjänst 

som enhetschef för Kunskapscentrum 

för ätstörningar, en FoU-verksamhet 

inom Stockholms läns landsting. Hon 

börjar hos SiS i januari. 

Tove Pettersson, som är Caroline 

Björcks företrädare på tjänsten, återgår 

till sin tidigare arbetsplats Kriminologiska 

institutionen vid Stockholms 

universitet. 

föreståndare Mattias Rosenqvist. Pojkarna 

som kommer till den låsbara 

akut- och utredningsavdelningen Älvan 

får en grundlig neuropsykiatrisk 

utredning som ofta avslöjar brister 

och behov som inte tidigare varit kända. 

När det sedan gäller att hitta en 

fortsatt behandling blir det svårare. 

– Det finns väldigt få kvalificerade 

platser för killar i den här åldern 

med trippelproblematik. De 

äldre är inte så lätta att placera i familjehem, 

och få behandlingsavdelningar 

riktar in sig på neuropsykiatriska 

problem, förklarar Mattias 

Rosenqvist. 

Men nu finns alltså Tålvan. Med 

fyra öppna platser, hög personaltäthet 

och inriktning på att ge pojkarna 

utvecklingsdirektör Nils Åkes- 

är en av experterna i ut- 

SiSson 

redningen om översyn av missbruksoch 

beroendevården. Det beslutades 

för en tid sedan. Utredningen leds av 

regeringens särskilde utredare Gerhard 

Larsson, och har som uppgift 

social träning, ADL-träning och träning 

i att hantera funktionshindren, 

ska avdelningen bli en väg ut i livet. 

Bland annat att genom att se till att 

skolgången fungerar. Tålvan har 

kontakt med Nyköpings gymnasium 

där en pojke redan börjat och en annan 

kommer att få plats i en särskild 

aspergergrupp. Behandlingstiden på 

avdelningen ska vara minst ett halvår, 

men helst ett år eller ett och ett 

halvt, och eftervårdskontrakt är en 

självklarhet. 

– Vi ska förbereda de här killarna 

så mycket det går så att steget ut inte 

ska bli så stort. Sedan är det självklart 

viktigt att socialtjänsten är delaktig 

och med på tåget. Ju mer den förstår 

problematiken och bygger upp ett 

bra koncept som väntar, ju bättre. 

Fyra platser är inte mycket, och 

inte oväntat är de redan belagda. 

Mattias Rosenqvist är övertygad om 

att han skulle blir nerringd om han 

släppte sökandet fritt, men regeln är 

att alla Tålvans pojkar ska vara utredda 

på Älvan. 

– Vi tror på idén med en vårdkedja, 

säger han. 


SiS direktör ser över vården 

Tips till redaktionen? ›› Kontakta oss! 

Tel 08-453 40 11 e-post sisifokus@stat-inst.se 

Foto: Lena Garnold 

att göra en översyn av de lagar som 

reglerar missbruksvården och föreslå 

förändringar. Utredningen kommer 

bland annat att se över de olika huvudmännens 

roller. 

Uppdraget ska redovisas i november 

2010. 


läsvärt 

rapporter från sis 

›› Ett kontrakt för livet. 

Utvärdering av en särskild 

satsning på missbrukarvården 

Av Ali Hajighasemi 

Ett kontrakt för livet, en särskild 

satsning inom missbrukarvården åren 

2004–2008 syftade till att förbättra 

vården för missbrukare och att åstadkomma 

varaktiga förändringar i klientens 

missbrukssituation. Därutöver var 

syftet att förbättra samarbetet mellan 

klienten, socialtjänsten och SiS. 

Denna rapport som innehåller en 

utvärdering av satsningen omfattar 

drygt 1100 klienter som kommunerna 

tecknat vårdöverenskommelse för och 

som följts upp 6 månader efter LVM. 

Både genom en uppföljningsintervju 

med klienten och genom en särskild 

enkät till den placerande socialtjänsten. 

›› Ungas delaktighet. 

Exemplet institutionsvård 

Av Titti Mattsson 

Barn och ungdomar på institution är en 

ytterst utsatt grupp där delaktighetskraven 

kan vara särskilt svåra att förverkliga. 

Forskningsrapporten beskriver 

och problematiserar lagstiftningskraven 

för ungas delaktighet i beslut som rör 

deras placering på ett hem för vård eller 

boende. Vad innebär delaktighet, hur 

ska lagens regler förstås och hur kan 

lagstiftningen förverkligas i praktiken är 

frågor som behandlas i rapporten. 

›› Beställ eller ladda ner rapporterna 

från www.stat-inst.se 

Dags att söka medel till 

forskning inom ungdomsoch 

missbruksvård. 

›› Ansök senast den 

2 mars 2009 

›› Mer information finns på 

www.stat-inst.se 

Spännande om flickor, 

musik och tankar 

NY bok 

ur är det egentligen, om vi tittar bakom pa- 

och regelverk, att vara en ung ”Hragrafer tjej 

som bor på ett LVU-hem år 2008? Om tjejerna får berätta med 

sina egna ord. Med den egna rösten. Med de egna bilderna”. 

Frågan kommer från Lars Ulfvensjö, behandlare som arbetar 

med musik-terapiinriktad verksamhet på Runnagårdens LVM-hem och på 

särskilda ungdomshemmet Bergsmansgården. I boken (med tillhörande CD) 

Vägsjälar är det flickorna på Bergsmansgården som står i centrum. Boken låter 

oss delta i musikmöten med samtal, sång, lyssnande, skrivande och bildskapande. 

Lars Ulfvensjö vidgar perspektivet och låter ”Musicking” ta stor plats 

i sin verksamhet och i boken. Begreppet kan sägas innefatta alla aktiviteter vi 

människor förknippar med musik, förklarar han. Som att prata om musik, måla 

till musik, lära sig om musik osv. Rubriken på ett av de sista kapitlen visar på 

ett originellt sätt att närma sig flickorna med hjälp av ett enkelt litet redskap. 

Kapitlet heter ”Musiken i elevernas MP3-spelare. Musiken som typ mitt liv.” 

›› Vill du köpa ett exemplar av Vägsjälar? Vänd dig till förlaget på atremi.se 

IMS berättar vad som har effekt… 

V 

NYa fakta 

ilka insatser och metoder minskar risken för 

återfall bland unga lagöverträdare? Det har 

Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, IMS, på Socialstyrelsen 

haft regeringens uppdrag att ta reda på. Nu går det 

att ta del av resultatet. Insatser för unga lagöverträdare. En systematisk 

sammanställning av översikter om effekter på återfall i kriminalitet 

grundar sig på redan genomförda metaanalyser under perioden 

1990–2008. Fokus ligger på insatser som kan förebygga 

och motverka fortsatt brottslighet hos unga i åldern 12–18 år. 

Mest verkningsfulla visar sig de familjebaserade insatserna, som går ut på 

att stärka föräldrarna, vara. Även insatser med kognitiv-beteendeterapeutisk 

inriktning har effekt. Att skrämma unga, genom att exempelvis låt dem besöka 

fängelser i avskräckande syfte, visar sig däremot öka risken för fortsatt 

brottslighet, enligt IMS. 

›› Beställ eller ladda ner kartläggningen via www.socialstyrelsen.se/Amnesord/ 

socialt_arbete/IMS/index.htm 

…och guidar via webben 

Metodguiden är IMS nya webbaserade informationstjänst som beskriver målgrupp, 

evidensstyrka och effekter för en mängd insatser och metoder. Guiden är än så 

länge under uppbyggnad, så fortfarande fattas material om många metoder. Men arbetet 

fortskrider. 

›› Besök Metodguiden på www.socialstyrelsen.se/Amnesord/socialt_arbete/IMS/ 

Metodguiden_index.htm 


POSTTIDNING B 

Vid adressändring, skicka den nya 

och den gamla adressen till: 

Statens institutionsstyrelse, SiS 

Box 163 63 

103 26 Stockholm 

ny forskning 

Värderingar styr LVM-ansökningar 

Mer än bara lagtexten spelar in när det gäller om socialsekreterare 

ska ansöka om tvångsvård eller inte, visar ny 

avhandling. 

Den egna synen på missbruk och inställningen på den 

lokala arbetsplatsen, kan till viss del spela in vid socialsekreterares 

bedömning av vilka missbrukare som behöver 

tvångsvård. Det här visar en studie där drygt 200 socialsekretare 

från Stockholm har fått ta ställning till ett antal 

fiktiva fall av hjälpsökande med missbruksproblem. 

– Med tanke på att alla människor ska behandlas lika 

inför lagen är det här naturligtvis något som är viktigt att 

uppmärksamma, säger sociologen Lisa Wallander, som 

presenterar resultaten i en ny avhandling. 

Tillsammans med professor Jan Blomqvist är Lisa Wallander 

först i Sverige med att använda en så kallad faktoriell 

surveymetod för att undersöka vilka faktorer som styr 

socialarbetares val av insatser för missbrukare. Metoden 

kallas också Vinjettmetoden och innebär att en respondent 

ställs inför en beskrivning av en person, en situation 

eller ett skeende. På denna ”historia” (vinjett) följer ett antal 

frågor/påståenden att ta ställning till. Metoden är väl 

etablerad i USA sedan flera årtionden tillbaka, men har 

sällan använts i Sverige. Något som är synd, enligt Lisa 

Wallander, eftersom den kan ge detaljerade svar på hur 

människor värderar och bedömer olika personer, skeenden 

och situationer. 

LVM-vård eller inte? Många faktorer avgör, inte bara 

vårdbehov och lagtext. 

Till skillnad från vissa andra valsituationer är bedömningen 

om någon ska ha tvångsvård strikt formaliserad 

och reglerad i lagstiftningen. Här blev det tydligt att även 

motiv som inte lagen föreskriver spelar in när socialarbetare 

föreslår insatser, berättar Lisa Wallander: 

– Benägenheten att föreslå ett tvångsomhändertagande 

ökar drastiskt om någon missbrukar heroin. Detta trots 

att lagen inte ger stöd för att skilja på olika slag av missbruksmedel. 

Man skulle kunna tolka det som att ett tungt 

alkoholmissbruk betraktas som något mer normalt och 

vardagligt, än ett ”skrämmande och farligt” heroinmissbruk. 

Ett oväntat resultat, enligt Lisa Wallander, var att socialarbetarna 

inte beaktade huruvida en klient hade barn och 

partner när de värderade hans eller hennes våldsbenägenhet. 

– Eftersom lagen ger stöd för att ett tvångsomhändertagande 

ska skydda inte bara klienten, utan också närstående 

är detta anmärkningsvärt, säger hon. 

Även organisatoriska faktorer kan inverka på om någon 

anser att tvångsvård är lämplig eller inte. På enheter 

som var specialiserade på missbruk var socialarbetarna 

mindre benägna att föreslå tvångsvård, medan socialsekreterare 

som var anställda i distrikt där det var vanligt 

med tvångsomhändertagande oftare förespråkade 

tvångsvård. 

– Man kan säga att socialarbetare skolas in i en kultur 

som råder inom organisationen och som också påverkar 

deras bedömningar, säger Lisa Wallander. 


Foto: Sören Andersson/Scanpix 

Vill du också prenumerera på SiS i Fokus? ›› Gå in på www.stat-inst.se

SiS i Fokus nr 4/08 (pdf 1,25 MB, nytt fÃ¶nster) - Statens ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?