Syre_2015_01

Redaktör: Malin Bergendal, malin.bergendal@tidningensyre.se
Redaktör: Malin Bergendal, malin.bergendal@tidningensyre.se
20 21
Energi
Energi
Aktivister
skriver från
fängelset
Civil olydnad väcker debatt och en
aktion får ofta genomslag i medierna.
Mer sällan hör vi om lagbrottets
konsekvenser och hur
det är att sitta i fängelse som politisk
aktivist.
I antologin Inburad berättar några av Sveriges
mest kända fredsaktivister om en värld de
flesta av oss bäst känner genom fiktionen. En
del bekräftar bilden, som avsaknaden av privatliv
för Stellan Vinthagen i Prestonfängelset
i England, där inte ens toalettbesöket sker
bakom stängda dörrar. Långt därifrån ligger
dock Martin Smedjebacks tid på Sörbyn, fängelset
med egna kor.
Välskrivet och uppriktigt levandegörs vardagen,
som delas med både bankrånare och
narkotikahandlare. Upplevelserna hos de fem
skribenterna skiljer sig åt men förlusten av frihet
väcker likartade tankegångar. I boken följer
vi också deras funderingar kring ”hyckleriet
om den svenska vapenexporten” och civil
olydnad som ett redskap för förändring.
Anna Sternfeldt skriver från fängelset
Risley i England där hon sitter häktad efter
att ha påbörjat en nedmontering av en militär
plattform. Aktionen utfördes ”öppet och fredligt”,
något som skiljer den civila olydnaden
från andra typer av brott; aktivisten stannar
på platsen och tar välvilligt sitt straff.
Tiden i fängelset är nedbrytande och svår. Att
låsa in människor är effektivt menar Anna
Sternfeldt, hon känner lockelsen att ge upp,
bli en ”normal” medborgare. Hon lider av
vakternas översitteri men också av sitt ”på dåliga
dagar” förakt för de andra intagna, ”för
de svaga och outbildade, de som sitter och röker
och pratar skit”. Men liksom de andra aktivisterna
lyfter hon också glädjeämnen och
värdet av själva erfarenheten.
Stellan Vinthagen, professor i civilt motstånd,
som deltog i samma aktion, beskriver
”samhället” i fängelset och den lydnad som
gör det hela möjligt. Han tycker att fängelsetiden
radikaliserar och gör honom politiskt
effektiv, men lider av att inte kunna visa svaghet.
Vardagen i fängelset levandegörs uppriktigt.
”I boken följer vi också deras
funderingar kring ’hyckleriet
om den svenska vapenexporten’
och civil olydnad som ett
redskap för förändring.”
Pelle Strindlund skriver från häktet i Örebro,
efter att ha hamrat på vapendelar som skulle
exporteras till Indien. Han svarar eftertänksamt
på de invändningar civil olydnadsaktivister
möter, som att de är ett hot mot
demokratin. Passivitet och auktoritetstro är
ett större hot än fredlig olydnad menar han,
och ger en rad exempel ur historien. Han
välkomnar dock att aktioner ifrågasätts – en
olydnadsaktivist måste rannsaka sina skäl.
För egen del är han övertygad, skadegörelsen
var liten i relation till vapenföretagets, synen
på ”exportframgångarna som skapar arbetstillfällen”
måste förändras.
Priset för civil olydnad är ofta högt – fängelse,
misstro och rejäla skadestånd. Och hur stor
betydelse har egentligen aktionerna? Det är
lätt att börja tvivla och frågan finns i aktivisternas
tankar, men ingen av dem känner ånger.
Annika Spalde, som är inlåst för att ha försökt
avrusta ett Jas-plan lyfter devisen ”att
leva målen”, med den egna moralen som vägvisare.
Det strömmar in brev till dem alla och det
faktum att de inspirerar till engagemang ger
bekräftelse. De söker också stöd hos rörelsens
egna husgudar, som Henry David Thoreau:
”Under en regering som med orätt fängslar
någon, är den rätta platsen för en rättskaffens
person fängelset”.
Utan rädsla för bestraffning öppnas nya
möjligheter för motståndsarbete, påpekar
Pelle Strindlund, som också är bokens redaktör.
Visserligen varierar ”priset” för en civilolydnadsaktion,
i Sverige blir fängelsevistelsen
oftast några månader, i USA flera år. Men han
tror ändå på att avmystifiera straffet som sådant,
”att bli gripen, dömd och inspärrad är
inte den katastrof som makten vill att vi ska
tro”.
Benita Eklund
benita.eklund@tidningensyre.se
Bok: Inburad
Redaktör: Pelle Strindlund
Förlag: Irene Publishing
Foto: Jan-Åke Eriksson