Fyra gamla deponier i Lund 08... - Melica

Melica nutans (bergsslok) gräs med purpurbruna agnar som växer i halvskugga på bergssluttningar 

Fyra äldre deponier i Lunds kommun 

Teresia Wengström 

Stefan Bydén 

2008-12-05


Melica 

Inledning 

Lunds renhållningsverk gav Melica uppdraget våren 2007 att bedöma miljösituationen för 

fem äldre deponier i Lunds kommun utifrån befintligt äldre, arkiverat material, utredningar 

och undersökningar. Miljöbedömningen kompletterades med en vattenundersökning 

av miljögifter i recipientvattnet alldeles invid deponin. 

Utredningen om St. Hans deponi inne i Lund blev så omfattande att den redovisas i separata 

rapporter. Denna rapport behandlar deponierna Humlemaden i Veberöd, Ravinen och 

Pinnemölla i Dalby samt Risen i Genarp. Alla fyra deponierna avvattnas till Höje å. 

Deponierna är avslutade och omfattas inte av deponeringsföreskriften. För åtgärder och 

krav är det huvudsakligen miljöbalken som ligger till grund. 

Undersökningarna avser att ge förslag på åtgärder i förhållande till nuvarande miljösituation 

samt eventuellt framtida krav och behov. 

Miljösituationen för deponierna beskrivs och utreds utifrån följande punkter: 

1. Lakvattnets föroreningsnivå och behov av behandling, åtgärd och skötsel. 

Undersökningen försöker sammanställa föroreningsnivå och karakterisera lakvattenförhållandena 

utifrån de befintliga, äldre undersökningarna som finns, avrinningsmängder 

och förväntade flödesvariationer. 

2. Den fysiska miljön och aktivteter i närområdet. 

Undersökningen försöker sammanställa vilka behov aktiveter i området och skötsel 

har i förhållande till bedömd miljösituation som t. ex. utläckande deponigas eller 

utläckande lakvatten 

3. Miljöförbättrande åtgärder. 

Skissförslag på lämplig konstruktion av föreslagna åtgärder. 

Förslagen är preliminära och kostnadsuppskattningen är grov. 

3



4



Innehåll 

Humlemaden vid Veberöd sammanfattning 6 

Ravinen i Dalby sammanfattning 7 

Pinnemöllaparken i Dalby sammanfattning 8 

Risen i Genarp sammanfattning 9 

Deponin Humlemaden vid Veberöd 11 

Bakgrund 11 

Miljöbedömning 12 

Åtgärdsssammanställning 13 

Föreslagna åtgärder 13 

Utförda utredningar och fältundersökningar 16 

Deponin Ravinen i Dalby nära Skrylle 21 

Bakgrund 21 

Åtgärdssammanställning 22 


Kvarvarande problemställningar 23 

Pinnmölleparken i Dalby 27 

Bakgrund 27 


Åtgärdssammanställning 29 

Deponin Risen i Genarp 31 

Bakgrund 31 



Undersökning av lakvattenkvalitet 2008 35 

Utförda utredningar och undersökningar37 

Sammanställning av tidigare utredningar 39 

Veberöd vid Humlemaden 39 

Ravinen i Dalby 40 

Pinnemöllaparken Dalby 41 

Risen Genarp 42 

Referenser 44 

5

Humlemaden vid Veberöd 

sammanfattning 

Deponin ligger i kanten av en bäckmad runt Hasslemöllabäcken 

och med sedimentjordar i anslutande 

höjdpartier. Fram till 1975 användes deponin av dåvarande 

Veberöds kommun för deponering av hushållsavfall 

och produktionsavfall (bland annat stärkelse 

och klorkalk). Tidigare undersökningar har grovt bedömt 

avfallsmängderna till 120 000 m³. Deponiytan 

utgör ca 1 ha och markägare är kyrkan. 

Deponins överyta är idag täckt av tät ung granskog. 

I maden i Skogsmöllebäckens ravin växer mogen alskog 

och på höjdområdet söder och öster om tippområdet 

finns gles lättvandrad blandskog med tall och 

björk. 

Lakvatten tränger ut ur deponin mot väster och 

mot norr. Järn fäller ut i det utströmmande vattnet 

och gör området rostfärgat. Förhöjda halter vid tidigare 

undersökningar hade ammoniumkväve, TOC, totalfosfor, 

kvicksilver och mangan vilket är förväntat i 

lakvatten från en deponi. Vid undersökningen från 

2008 analyserades också fler ämnen som tennorganiska 

ämnen, PCB, DDT m. m. Vid denna undersökning 

visade analyserna godtagbara halter. 

För att minska påverkan på Skogsmöllebäcken och 

diket som leder dit bör lakvattenmängden minskas. 

Därför bör det vatten som strömmar ut i en våtmark 

sydost om deponin samlas upp och ledas förbi tippen, 

Alkärret vid Skogsmöllebäcken. 

för att undvika att detta vatten infiltrerar in i deponin. 

Vattnet kan ledas antingen söder om deponin och 

ut i Skogsmöllebäcken eller norr om deponin. Leds 

vattnet till diket i norr späds detta vatten ut. Det kan 

vara en fördel om vattnet är tillgängligt för drickande 

djur. Leds vattnet hit minskar omsättningstiden i diket 

och självreningen blir sämre. 

I maden sker en norrgående strömning parallellt 

med Skogsmöllebäcken. Denna strömning bör skäras 

av och vattnet ledas ut till bäcken innan det når lakvattenutströmningen. 

Denna åtgärd förlänger omsättningstiden 

i alkärret och ökar därmed reningen. 

Hasslemöllabäcken 

Uppgrävda massor 

läggs som vall 

Deponiområde 

Avskärande dike ut till Skogsmöllebäcken 

uppströms deponin 

Vattnet leds ut antingen söder 

eller norr om deponin 

Tillströmmande vatten 

samlas upp i brunn 

0 50 100m 

6

Ravinen i Dalby 


Vid lakvattnets utströmningsområde är vegetationen tät. 

Deponin ligger i en gammal bergstäkt i sidan av en ravin. 

Ravinen och angränsande område utgör den sydliga 

utlöparen av naturområdet kring Skrylle naturreservat. 

Deponin användes från 1950-talet till 1976 för 

hushållsavfall. Avfallsvolymen är beräknad till 10 000 

m³ och mäktigheten är upp till 10 m. 

Lakvatten strömmar ut i ravinens botten och går ut 

i den bäck som rinner där. Vid deponins botten och 

närmast runt bäcken är vegetationen tät. På ravinens 

södra sida går en välanvänd gångstig som leder ut från 

Dalby till naturområdet. 

Lakvattnet innehåller enligt de genomförda mätningarna 

inga anmärkningsvärda halter av något 

ämne men som förväntat vid mindre hushållsavfallsdeponier 

är halterna höga av ammoniumkväve, totalfosfor 

och mangan. Och området där lakvattnet 

strömmar ut är rödfärgat av järnutfällningar. 

För att förbättra situationen föreslås att ett avskärande 

dike grävs norr om deponin för att minska inströmmningen 

och därmed lakvattenbildningen. För 

att förbättra järnutfällningen och rening av andra lakvattenkomponenter 

bör renvattenflödena hållas borta 

från lakvattenutströmingen. Det betyder att bäcken 

i ravinen får en ny fåra söder om den nuvarande 

samt att ett renvattenflöde som kommer ner öster om 

deponin leds i ett nytt dike eller kulveret förbi våtmarksområdet. 

För att ytterligare förlänga omsättningstiden 

i våtområdet föreslås att en jorddamm 

med erosionsskyddat utlopp höjer nivån i våtmarken 

med ca 10 cm. 

Deponiytan är inte täckt och kan vara känslig för 

erosion vilket kan göra att ytligt liggande avfall blir 

frilagt. För närvarande finns inte betesdjur på deponiområdet. 

Avskärande dike 

Deponiområde 

Förbiledning av renvattenflöde 

Nuvarande våtmark/utströmningsområde 

används för rening 

Förbiledning av renvattenflöde i dike 

Uppdämning av våtmark 10 cm 

jorddamm erosionsskyddat överfall 

0 50 100m 

7

Pinnemöllaparken i Dalby 


Denna deponi är snart helt omgärdad av bebyggelse i 

Dalbys sydöstra kant. Liksom ravinen ligger den i en 

gammal bergtäkt men där upphör likheten. Deponiytan 

ligger idag i jämnhöjd med omgivande mark och 

grundvattennivån är hög i deponin. Genomströmningen 

av grundvatten är däremot liten och begränsar 

sig till det ytligaste skiktet. I deponin ligger i huvudsak 

produktionsavfall från den gamla siporexfabriken. 

I huvudsak deponerades detta på 1950-talet men 

pågick fram till slutet av 1960-talet. Ett visst inslag av 

grovsopor är tänkbart, främst från deponins senare 

historia. 

Mäktigheten kan vara över 25 meter och avfallsinnehållet 

mer än 100 000 m³. Lakvattenbildningen är liten 

då ingen märkbar tillströmning till deponin sker. 

För att skapa en bättre närmiljö och för att hindra 

kontakt med ytligt liggande avfall bör den täckas bättre. 

Täckningen med tätare massor, t.ex. lermorän, 

ska ske i samarbete med Park och naturförvaltningen. 

Ytvatten från deponin leds då bort tillsammans med 

dränering från deponins närområde. Detta ansluts till 

befintliga dagvattenledningar. Lakvattenbildningen 

blir då minskad. 

Deponiytan har en tunn täckning där avfall kan sticka 

upp. 

Gasbildningen i deponin förväntas öka där tätare 

massor läggs. En kontrollplan för detta bör utarbetas i 

samband med täckningsplanen. Eventuellt bör området 

kompletteras med avskärande gasbarriär och gasfilterytor. 

Deponiområde 

0 50 100m 

8

RiseniGenarp 


Deponiytan används som betesmark. 

Denna deponi är idag en betad ängsmark inom naturreservatet 

Risen. Deponin har använts under åren 

1955 till 1974. Deponiytan utgör ca 14 000 m². Tidigare 

undersökningar har grovt bedömt avfallsmängderna 

till 60 000 m³. 

Utvärdering av gamla grundvattenprov och besiktningen 

visar att deponins lakvatten rinner mot en 

våtmark i nordost. Denna våtmark ligger idag på en 

skjutbana. Lakvattnet rinner ut i ett träd- och buskbevuxet 

kantkärr utanför betesmarken och lakvattenmängden 

bedöms som liten då endast ett mindre 

område tillför vatten till deponin. 

Området har undersökts och kontrollerats i omgångar 

sedan 1996. Våren 2008 gjordes kompletterande 

undersökning av utläckande lakvatten och då mättes 

PAH, PCB, tennorganiska m. fl. ämnen. 

Knappt tio ämnen hade förhöjda nivåer och lakvattnet 

hade en lukt av flyktiga ämnen. Här mättes 

också höga halter av ammoniumkväve, totalfosfor 

och mangan upp. 

Man vill höja nivån i de utdikade våtmarkerna i naturreservatet 

för att minska igenväxningen. Detta leder 

till höjd vattennivå i deponins utströmningsområde. 

Detta skulle kunna leda till en snabbare uttransport 

av föroreningar till bäcken. För att undvika detta 

och för att förbättra reningen av lakvattnet föreslås en 

avlång damm som samlar utströmmande lakvatten. 

Denna damm avskiljs från våtmarken utanför genom 

att de uppgrävda massorna läggs i en vall runt dammen. 

Nivån i dammen ska hållas under omgivande 

vattennivå och detta regleras i samband med reglering 

av nivån i våtmarken. 

Då deponin inte är täckt så sticker en del metallföremål 

upp. De som lätt kan tas upp fraktas bort och 

övriga täcks punktvis med massor från baksidan av 

skjutvallen. Bakkanten av vallen bedöms som fri från 

blyföroreningar. Den närbelägna kulturvallen ska 

skyddas under arbetet. 

Munk för reglering av sedimentationsdamm 

nivån lägg 5 cm under nivån i den övriga 

våtmarken 

Ledning med kapacitet 25 l/s 

Dammen grävs ner till torvbotten, max 2 m djupt. 

Uppgrävda massor från centrala 

dammsträckan läggs som vall 

Uppgrävda massor från södra 

dammsträckan läggs mellan dammfårorna 

då dessa massor är mer förorenade 

Skjutvall 

”Kulturvall” 

Deponiområde 

0 50 100m 

9

Veberöd vid Humlemaden 


Deponin Humlemaden vid Veberöd 

Bakgrund 

Den äldre deponin Veberöd, strax söder om Humlemaden är idag en skogsfastighet med ett 

äldre skogsbestånd. Deponin Veberöd liggger i anslutning till Skogsmöllebäcken och de 

krav som det nya vattendirektivet medför kommer troligtvis förstärka behovet att tillgodose 

att bäcken erhåller god ekologisk status. 

Deponin har ett tätt skogsbestånd och har idag lågt attraktionsvärde för friluftsliv. 

På omgivande marker finns ridvägar. Den närbelägna våtmarken gör att området troligtvis 

sällan genomkorsas av gående. 

Det är oklart när deponin startade. Fram till 1975 användes deponin av Veberöds kommun 

för deponering av hushållsavfall och produktionsavfall (bland annat stärkelse och 

klorkalk). En omfattande garveriverksamhet bedrevs i Veberöd 1918–1958 ca. Avfall från 

verksamheten har troligen deponerats på Humlemaden. Detta avfall kan innehålla krom. 

Tidigare undersökningar har grovt bedömt avfallsmängderna till 120 000 m³. Den äldre deponiytan 

utgör 3–4 ha . 

Området har undersökts och kontrollerats i omgångar genom utförda kontrollprogram 

sedan 1996. Kompletterande undersökning av ytvatten, utläckande lakvatten togs våren 

2008 med avseende på organiska ämnen som PAH, PCB, tennorganiska ämnen m.fl. 

Avrinningsområdet för deponin har beräknats till 6,3 ha och recipientens avrinningsområde 

vid utsläppsområdet till 610 ha. 

Deponiområde 

Deponiområdet i Veberöd ligger i östra kanten av en bäckravin. Deponin är täckt av ungskog. 

11



Miljöbedömning 

Miljösituationen för deponin Veberöd beskrivs i denna rapport utifrån tre aspekter; 

1. Minskad föroreningsbelastning på Skogsmöllebäcken nedströms deponin 

2. Minskad lakvattenbildning 

3 Förslag på behov av ytterligare undersökningar. 

Utredningen har bedömt att följande inledande åtgärder är viktiga för att förbättra miljösituationen 

för deponin Veberöd. De är här redovisade i den ordning det kan vara lämpligt att 

utföra dem. Därefter är de konkreta åtgärderna beskrivna var för sig. 

Avrinningsområde för 

deponin vid Veberöd 

(mörkt röd) och Skogsmöllebäcken 

där den 

passerar deponin. 

Lunds kommuns kartmaterial. 

12



Åtgärdsssammanställning 

Tabell 1. Sammanställning av föreslagna åtgärder vid Humlemaden, 2008: 

Uppgrävning av grundare torvmassor och anläggande av dämningsvall för avledning av mindre ytvattenflöde 

i deponins södra del. 

Inmätning av höjder för avledning/kulvertering av våtmark öster om deponin, två alternativ 

Uppsamling av lakvatten från flera små surdrag längs deponins västra kant i våtmark, samt avledning av 

ytvatten i tät ledning för att minska lakvattenbildningen i avfallsmassor med ca 200 meter lång ledning. 

Underlag för bedömning av behov av ytterligare minska lakvattenmängder inför eventuell kompletterande åtgärd 

som tätning av deponin. 

Genomgång och avlägsnande av ytligt uppstickande järnskrot. 

Föreslagna åtgärder 

1. Åtgärd på uppströms ytvattenflöde – Avledning i grundare dike med dämningsvall 

Det föreslagna våtmarksområdet bör förbättras genom avskilja ett mindre ytvattenflöde 

som rinner ut strax uppströms området. Åtgärden föreslås vara uppgrävning 

av grundare torvmassor och med massorna anlägga en avskiljande dämningsvall, 

från deponikanten fram till diket. 

Uppgrävning för avledning och dämningsvall för avskiljning av mindre ytvattenflöde 

strax uppströms våtmarksområdet, ca 50 meter. 

Hasslemöllabäcken 

Uppgrävda massor 

läggs som vall 

Deponiområde 

Avskärande dike ut till Skogsmöllebäcken 

uppströms deponin 

Vattnet leds ut antingen söder 

eller norr om deponin 

Tillströmmande vatten 

samlas upp i brunn 

0 50 100m 

Skiss över de föreslagna åtgärdena i Veberöd. 

13



2. Minskat ytvatteninflöde till avfallsmassorna – Mätning av markhöjder för avledning 

av ytvatten från våtmark öster om deponin. 

Öster om deponin gränsar en mindre våtmark. Ytvattenmängder vid nederbördsrika 

perioder bör förhindras att infiltrera i avfallsmassorna. Avledningsalternativ är; 

a) Kulvertering från angiven höjd genom deponimassor med tät ledning i östvästlig 

riktning samt förlängning i våtmarksområde med tät ledning fram till punkt, se 

karta. 

b) Kulvertering från angiven höjd med tät ledning och avledning längs den östra 

kanten. Anslutning till mindre ytvattenflöde strax uppströms deponin. 

Höjdmätning och kostnadsevaluering av alternativen. 

3. Uppsamling av flera små surdrag i våtmarksområde, inkl kulvertering och nedgrävning 

av tät ledning för minskat ytvatteninflöde. 

I anslutning till deponins nordvästra kant finns det idag ett befintligt våtmarksområde 

med alskog. Genom mindre åtgärder kan området förbättras och nyttjas som 

fördröjning och sedimentation av lakvatten. Området bör avlastas från ytvattenmängder, 

främst från våtmarken öster om deponin samt ett mindre ytvattenflöde 

längs deponins södra kant. Det sistnämnda beskrivs under punkt 1. 

Våtmarken avgränsas i väster av ett mindre dike som är avskilt från Skogsmöllebäcken, 

se figur. Genom åtgärder minskar genomströmning av ytvatten och föroreningarna 

kan fördröjas och sedimentera i våtmarken. Våtmarken föreslås ha 

karaktären av urskog och växtligheten bör bevaras för att gynna hög avdunstning. 

Området ska inte avverkas. Avledningen av ytvatten från våtmarken öster om deponin 

kan göras igenom våtmarksområdet med tät ledning fram till angiven punkt vid 

fastighetsgräns, eller alternativt förs ytvattnet mot det mindre ytvatteninflödet 

strax uppströms deponin och avleds där direkt mot diket. 

Åtgärderna bör kunna förbättra kvaliteten i diket nedströms deponin och ge minskad 

lakvattenpåverkan på Skogsmöllebäcken. Åtgärderna syftar också till att förhindra 

inflöde av ytvatten under nederbörds rika perioder och därmed minska 

sammanblandningen av ytvatten och lakvatten. 

Kulvertering och nedgrävning av tät ledning för minskat ytvatteninflöde, 

ca 200 meter. 

4. Minskade lakvattenmängder – Kontroll och bedömning av ytterligare tätningsåtgärd 

De tidigare undersökningarna bedömde att de angränsande sandlagren i norr troligen 

har erhållit en föroreningspåverkan. Kontrollrören står här i en mindre åsrygg, 

huvudsakligen i sand eller silt. Åsryggen har troligen kontakt med avfallsmassor i 

deponin och möjligen också våtmarken, det vill säga lakvattenpåverkat område. Ett 

motsvarande kontrollrör placerat i våtmarken strax väster om deponin, också i 

sand/siltlager uppvisar inte föroreningspåverkan. 

En bedömning är att grundvattenströmningen huvudsakligen är nordvästlig, mot 

Skogsmöllebäcken. Under delar av året kan möjligen vattennivåerna i diket/våtmarksområdet 

vara förhöjda och infiltrera in i sandlagren. Under högvattenperioder 

innehåller våtmarken större mängder lakvatten som ger föroreningspåverkan på diket 

och möjligen, också på grundvattnet genom infiltration i sand- eller siltlager. 

De föreslagna åtgärderna i punkt 1, 2 och 3 bör kunna avlasta våtmarksområdet och 

medföra lägre vattennivåer och därmed mindre möjlighet till infiltration i sandlagren. 

14



Eventuellt är de föreslagna åtgärder inte tillräckliga och ytterligare åtgärder kan behövas 

för att minska lakvattenspridning till grundvattnet, förslagsvis genom tätning 

av delar eller hela deponiytan. Denna åtgärd är mycket kostsam. Andra åtgärder 

som, åtminstone teroretisk är möjliga är att; anlägga avskärande, djupare dike längs 

norra avfallskanten, transportera bort deponimassor, ge förhöjda grundvattennivåer 

genom pumpning/infiltration av ytvatten med flera. 

För att kunna värdera behovet av att ytterligare minska lakvattenspridningen till 

grundvattnet bör en utvärdering utföras av föreslagna åtgärder, det vill säga åtgärder 

beskrivna i punkt 1, 2 och 3 samt verifiera föroreningsnivån i grundvattnet genom 

ytterligare provtagning. Inför utvärderingen kan kompletterande uppgifter om deponin 

erhållas genom verifiering av den norra avfallsgränsen och underliggande 

marklager genom en provgropsgrävning samt verifiera strömningsriktningen på 

grundvattnet genom mätning av grundvattennivåer i befintliga kontrollrör och placera 

en pegel för mätning av ytvattennivå. 

Grundvattenivåmätning under två år, verifiering av föroreningspåverkan i grundvattenrör, 

verifiering av grundvattenförhållandena, utvärdering av behov och förslag 

på eventuell åtgärd, inkl en provgropsgrävning, exkl analyskostnad. 

5. Täckningsförbättrande åtgärd – Punktinsats för avlägsnandet av uppstickande järnskrot 

Vid fältbesöken registrerades flera, uppstickande avfallsrester av järnskrot. Resterna 

finns längs nordvästra kanten men också inne emellan träden. 

Alkärret dit lakvattnet från deponin går. 

15



Yt8 DP 

4 

6 

2008 

2 

7 

1 

Deponiområde 

Ytvatten Skogsmöllebäcken 

Äldre grundvattenrör 

Ytvattenprov 2008 

Dikesprov 

Provpunkter runt Veberödsdeponin. 

För att förhindra att människor och djur skadas på uppstickande föremål föreslås att 

deponiytan genomsöks och järnskrotet avlägsnas för hand eller med hjälp av mindre 

maskin. 

Utförda utredningar och fältundersökningar 

Flera fältbesök gjordes på våren 2006, våren 2007 och våren 2008. Sammanställning av äldre 

undersökningar gjordes under våren 2008. 

Deponin har en något flack central del men sluttar huvudsakligen mot nordväst och 

Skogsmöllebäcken. Strax öster om deponin finns en mindre våtmark som gränsar till deponin. 

Övriga områden i sydväst avvattnas inte mot deponin. Strax norr om deponin finns en 

mindre åsrygg, troligen naturlig med innehåll av sand eller silt. Längs den nordvästra deponikanten 

gränsar ett mindre våtmarksområde med alskog. Våtmarksområdet är avskilt 

från Skogsmöllebäcken genom ett dike. 

Utanför området förs diket samman med Skogsmöllebäcken för att vidare avrinna till 

Klingavälsån och sedan till Kävlingeåns huvudfåra. 

16



Tabell 2. Screening av PAH, PCB, DDT, tennorganiska ämnen med flera. Tabellen redovisar 

endast de ämnen som var över detektionsgränsen. 

naftalen 

acenaften 

fluoren 

fenantren 

summa 16 EPA_PAH 

PAH övriga 

cis-1,2-dikloreten 

4-tert-oktylfenol 

monobutyltenn 

0,14 µg/l 

0,35 µg/l 

0,44 µg/l 

0,06 µg/l 

0,99 µg/l 

0,99 µg/l 

0,2 µg/l 

210 ng/l 

6 ng/l 

Anm. Nonylfenol analyserades med värden över detektionsgräns men halten kommer från kontaminering av provet. 

Synliga problemställningar - lakvattenförhållanden 

Fältbesöken visar på tydlig, ytlig lakvattenspridning i flera små surdrag i deponins nordöstra 

kant. Ytvattnet i alkärret som ligger här är tydligt rödfärgat. Vid högvattenperioder 

förs lakvatten från surdraget mot diket och vidare. Möjligen infiltrerar lakvatten under 

högvattenperioder även in i en angränsande åsrygg. 

I östra kanten av deponin ligger en mindre våtmark, troligen med tätare botten. Vid högvattenperioder 

tränger troligen ytvatten in i avfallsmassorna för att sedan tränga ut i deponins 

nordvästra kant. 

I södra delen av våtmarken, väster om deponin, rinner vid högvatten ett mindre, troligen 

naturlig och opåverkat ytvatteninflöde in i våtmarken. Konduktivitetsmätning på plats visade 

på låg föroreningspåverkan. 

Våtmarken avskiljs av ett dike som rinner parallellt med Skogsmöllebäcken. Synbart 

tycktes diket inte visa rödfärgning i sina övre delar. Vid högvatten sågs tydlig lakvattenspridning 

i diket nedströms deponin och vidare. Eventuellt kan högvattenflöden tänkas infiltrera 

in i angränsande åsrygg. 

Ytvattenpunkten nedströms i Skogsmöllebäcken redovisar under ca 10 tillfällen, enstaka 

förhöjda halter som kvicksilver (halter strax över bakgrundsvärdet 0,004 µg/l), koppar (två 

tillfällen över 3 µg/l) och fosfor, medianhalten var 52,8 µg/l. Punkten är belägen så pass 

långt från deponin så det är svårt att klarggöra vilken påverkan deponin har. Närbeläget 

bostadsområde väster om Skogsmöllebäcken har dagvattenutsläpp uppströms punkten. 

Ytvattenpunkten och de två grundvattenrören är sammanställda i tabell som medianhalter 

och kompletterad med stickprov från 2008 på utläckande lakvatten i surdraget. 

Provtagningen innehöll, utöver metaller, fosfor med mera också organiska ämnen som; 

tennorganiska ämnen, PCB, DDT m.fl. Inga övriga anmärkningsvärda halter registrerades 

vid screeningen. Provet uppvisade tydlig lakvattenkaraktär med förhöjda halter på flera 

ämnen, se tabell 1. 

Äldre undersökningar 

Med utgångspunkt av terrängens nivåförhållanden bedöms tillströmningsområdet vara 

begränsat till deponins huvudsakliga närområde. 

17



pH 

konduktivitet 

BOD7 

TOC (COD;äldre)) 

ammoniumkväve 

klorid 

fosfatfosfor 

Ca 

Fe 

K 

Mg 

Na 

S 

Si 

Al 

As 

Ba 

Cd 

Co 

Cr 

Cu 

Hg 

Mn 

Mo 

Ni 

P 

Pb 

Sr 

Zn 

Sb, antimon 

B 

CN total, cyanid 

Surdrag 

Veberöd 

6,7 

87,7 

6 

16 

2,93 

18 

0,55 

218 

90,7 

13,4 

10,4 

10,2 

0,66 

15,3 

406 

42,2 

1480 



Synlig spridning - gas 

Tidigare undersökningar redovisar ingen eller mycket liten gasbildning i avfallslagren. Avfallsmäktigheten 

bedömdes att vara endast runt 3 meter. Det är möjligt att gasbildningen 

är begränsad på grund av den låga avfallsmäktigheten. Annars är det förväntat att det finns 

en gasbildning i de äldre avfallslagren. 

Risk för innestängd gas är liten och åtgärder för att minska gasavgången är inte ekonomiskt 

försvarsbar på Veberöd på grund av små avfallsmängder och ingen närliggande avsättningsmöjlighet. 

Rör som står i avfallsmassor eller har kontakt genom öppna sandlager 

ska vara låsta och täta eller helst tas bort. 

En öppen glänta på Veberödsdeponin som annars är täckt av ung granskog. 

19



Deponin Ravinen i Dalby nära Skrylle 

Bakgrund 

Deponin Ravinen norr om Dalby är idag en del av strövområdena 

vid rekreationsområdet Skrylle. För närvarande 

pågår planer på att göra en reservatsbildning i 

område. Deponin ligger i en äldre bergstäkt. Ca 100 meter 

söder om finns bostadsbebyggelse. Området har använts 

av Dalby kommun från mitten av 1950-talet till 

1976 för deponering av hushållsavfall (J&W). Tidigare 

undersökningar har grovt bedömt avfallsmängderna 

till 10 000 m³. Den äldre deponiytan utgör troligen idag 

ca 2 500–3 000 m². Mäktigheterna varierar och är upp 

mot 10 meter djupa. 

Området har undersökts och kontrollerats i omgångar 

genom utförda kontrollprogram sedan 1996. Kompletterande 

undersökning av ytvatten, utläckande lakvatten 

togs våren 2008 med avseende på organiska ämnen 

som PAH, PCB, tennorganiska ämnen m.fl. 

Miljösituationen för deponin Ravinen beskrivs i 

denna rapport utifrån tre aspekter 

Avrinningsområde för deponin vid 

Ravinen (mörkt röd) och bäcken där 

den passerar deponin. Lunds kommuns 

kartmaterial. 

1. Minskad föroreningsbelastning på bäcken nedströms deponin 

2. Skötsel av våtmarken och den täckta ytan. 

3 Förslag på behov av ytterligare undersökningar 


vid Ravinen. De är här redovisade i den ordning det kan vara lämpligt att utföra 

dem. Därefter är de konkreta åtgärderna beskrivna var för sig. 

I tillägg bör också nämnas att vägverket och kommunen är markägare. Kommunens 

Park- och naturavdelning, arbetar för en reservatsbildning. I samband med reservatsbildningen 

föreslås en mindre parkväg anläggas. Den bör utformas så att överledning av nederbördsmängder 

samordnas med det avskärmade diket. 

Den nuvarande deponiytan kan vara känslig för erosion och därmed ökar möjligheten 

till att ytligt liggande avfall blir frilagt. För närvarande finns inga betesdjur. Skötselplanen 

bör täcka in underhåll och kontrollen av deponiytan. 



21



Åtgärdssammanställning 

Tabell 4. Sammanställning av föreslagna åtgärder vid Ravinen, 2008. 

Bedömning av placering av kulvert för avledning av förbirinnande bäck, inmätning höjder, anläggning av ny 

kulvert ca 80 m lång. 

Uppdämning av våtmark, ca 10 cm höjd. Jordvall ca 30 meter, utformning av överfall och förbiledning mindre 

ytvattenflöde. 

Skötselplan med mindre, årliga kontroller på sättningar, nedgrävning, bortforsling och täckningmed jordmaterial 

vart 5e år. 

Överledning/avskärmning av nederbördsmängder i dike. 

Avskärande dike 

Deponiområde 

Förbiledning av renvattenflöde 

Nuvarande våtmark/utströmningsområde 

används för rening 

Förbiledning av renvattenflöde i dike 

Uppdämning av våtmark 10 cm 

jorddamm erosionsskyddat överfall 

0 50 100m 

Åtgärder föreslagna för deponin i Ravinen, Dalby 

22




1. Kulvert för avledning av förbirinnande bäck 

En kulvert läggs i dalens botten förbi deponiområdet för att leda förbi det rena vattnet 

som kommer uppifrån området. Detta för att utorna i ravinbottnen ska kunna 

användas för att rena utläckande lakvatten från deponin. 

Inmätning av höjder, anläggning av ny kulvert ca 80 m lång. 

2. Uppdämning av våtmark 

Nedströms deponin finns en liten våtmark som vi föreslår däms med ca 10 cm i 

höjd. En jordvall ca 30 meter byggs med ett överfall och förbiledning av ett mindre 

ytvattenflöde som kommer nedför ravinkanten söder om deponin. 

3. Skötselplan 

Mindre, årliga kontroller på sättningar, nedgrävning, bortforsling och täckningmed 

jordmaterial vart 5e år. 

4. Överledning/avskärmning av nederbörd 

Ett avskärande dike grävs uppströms, norr om deponin för att minska tillförseln av 

vatten som kan infiltrera i deponin. Detta arbete kan samordnas med anläggning av 

promenadväg. 

Kvarvarande problemställningar 

Sättningskontroll i deponins överkant, ökad sprickbildning och därmed ökade mängder av 

inträngande nederbördsvatten (ökad lakvattenbildning). 



acenaften 


PAH övriga 

triklormetan 


monobutyltenn 

0,06 µg/l 

0,06 µg/l 

0,06 µg/l 

1,6 µg/l 

0,1 µg/l 

3 ng/l 


Provet togs i ett mindre surdrag, helt i anslutning till den förbirinnande bäcken. 

23



Deponiområde 

Ytvatten 

Grundvattenrör 


2 

Yt4 

Provtagningsplatser vid deponin Ravinen i Dalby. 

24



pH 

konduktivitet 

BOD7 



klorid 

fosfatfosfor 

Ca 

Fe 

K 

Mg 

Na 

S 

Si 

Al 

As 

Ba 

Cd 

Co 

Cr 

Cu 

Hg 

Mn 

Mo 

Ni 

P 

Pb 

Sr 

Zn 

Sb, antimon 

B 


Ravinen 2 

7,1 

43 

1 

13 

0,63 

30 

0,02 

60,1 

6,85 

4,24 

5,45 

14,3 

5,33 

3,64 

22,6 

0,49 

95,8 

Pinnmölleparken, Dalby 


Pinnmölleparken i Dalby 

Bakgrund 

Pinnmöllaparken är idag parkmark i stort sett nästan helt omgärdad av bebyggelse i sydöstra 

delarna av Dalby. Liksom Ravinen ligger den i en gammal bergtäkt men där upphör likheten. 

Bergtäkten påbörjades efter 1940 och stenbrottet utnyttjades under 1950-talet till 

deponering av siporexavfall, huvudsakligen från den äldre närbelägna siporexfabriken. 

Uppfyllning pågick fram till slutet av 1960-talet. Även spontan tippning av hushållsavfall 

är noterat i de äldre undersökningarna. Stenbrottet noterades på äldre kartblad som öppen 

vattenyta i denna del. De tidigare undersökningarna nämner mäktigheter på 20-25 meter, 

eventuellt kan stenbrottet ha varit djupare och därmed kan avfallsinnehållet vara större än 

de skattade 100 000 m³ a vfall. 

Deponin ligger idag i jämnhöjd med omgivande mark och grundvattennivån är förmodligen 

hög i deponin. Den äldre inkörselvägen låg i nordvästra delen. Förhållandena kan liknas 

som en tillbringare med en pip där pipen är tillförselvägen. Via införselvägen kan ytvatten 

som infiltrerar in i avfallslagren röra sig ut från deponin men kan förmodligen också 

motta grundvatten från de övriga igenfyllda delområdena i Östra Mölla. Bergnivåns överkant 

ligger förmodligen på nivå +62 upp till +64. Mätningar strax utanför deponin visar 

grundvattennivåer som varierar runt +62 och strax under +63 och utgör förmodligen tillfällen 

när deponin ”spillt över”. 

Deponin har inget synligt lakvatten utan är omgärdad av ledningar och ledningsschakter. 

Ett från öster inkommande dike längs deponins norra kant grävdes av genom inkörselvägens 

etablering och förlades i ledning och leddes runt deponin. Äldre provtagning under 

en period från 1996 till 2000 har i stort sett enbart varit i rör satta i avfallsmassor. Vid deponins 

närområde har ny bebyggelse tillkommit och äldre ledningar har grävts av. 

Nedfarten 

Gräns för 

bergstäkten 

Verksamhetsområdets gräns 

Djupaste delen 

av täkten/deponin 

Den gamla bergstäkten i Dalby där siporexdeponin ligger. 

27



Besök på platsen visar 

på att täckningen på avfallsresterna 

håller på att 

nötas bort och bör kompletteras. 

Ett antagande är att 

bergtäkten utgörs av förhållandevis 

tätt berg och 

grundvattenutströmningen 

bör vara begränsad till 

de översta runt två metrarna 

avfallslager. En tätare 

asfaltyta, eller formning 

av ytan kan medverka 

till att utläckaget från 

deponin blir mycket begränsat. 

Formningen, 

täckningen bör sträckas 

ut över den äldre bergkanten 

och kompletteras med 

kortare dränledningar 

som ansluter till de befintliga 

ledningarna. 

Avrinningsområdet för 

deponin har beräknats till 

3,5 ha och recipientens avrinningsområde 

vid utsläppsområdet 

till 270 ha. 

Avrinningsområde för deponin vid Pinnemölla (mörkt röd) och 

bäcken där den passerar deponin. Lunds kommuns kartmaterial. 


Miljösituationen för deponin Pinnmölleparken beskrivs i denna rapport utifrån tre aspekter 

1. Begränsning av inträngande ytvatten genom tätning och täckning 

2. Skötsel och planering av den täckta ytan. 



vid Pinnmölleparken. Åtgärderna är redovisade i den ordning det kan vara lämpligt 

att utföra dem. Därefter är de konkreta åtgärderna beskrivna var för sig. 

Etablering av aktiviteter som behöver tätare underlag kan prioriteras i detta parkområde 

för att hindra nötning och öka avrinningen från ytan. 

28



Åtgärdssammanställning 

Tabell 7. Sammanställning av föreslagna åtgärder, 2008. 

Täckningsplan, mottagning av tätare massor och utförande av kompletterande formning, 0–2 m, 15 000 m². 

Gasutredning för fastigheter, främst söder och väster om deponin. 

Plantering, gräsetablering, underlag för bollplaner, scateboard, ramper m.m. 


1. Täckningsplan, mottagning av tätare massor och utförande av kompletterande 

formning 

Deponins överyta bör få en täckning då den används som parkmark. Täckningen 

kan göras med massor från exploatering om de är tillräckligt täta, typ lermorän. 

Täckningen får då ske i takt med att lämpliga massor frigörs i området. Täckningen 

bör modelleras så att avrinningen blir tillräckligt god för att infiltrationen och lakvattenbildning 

blir så låg som möjligt. 

2. Gasutredning för fastigheter, främst söder och väster om deponin 

2. Plantering, gräsetablering, underlag för bollplaner, scateboardramper m.m. 

Då deponin ligger mitt i ett samhälle bör ytan användas som park och då tillkommer 

de investeringar som behövs för att skapa en attraktiv utemiljö för Dalbyborna. 

Nedfarten 

Gräns för 

bergstäkten 

JW3 

Djupaste delen 

av täkten/deponin 

Dagvattenledningar norr och öst om deponin och den numera borttagna provpunkt JW3. Dagvattenlednignen i 

sydväst är numera raserad. 

29

Risen 


Deponin Risen i Genarp 

Bakgrund 

Risen Genarp är idag en betad ängsmark inom naturreservatet Risen. Deponin har använts 

som soptipp mellan 1955 och 1974. Tidigare undersökningar har grov bedömt avfallsmängderna 

till 60 000 m³. Den äldre deponiytan utgör troligen idag ca 1,1 ha. 

Deponin liggger inom ett naturreservat och de nyare krav som det nya vattendirektivet 

medför för Höje å kommer troligtvis förstärka behovet att tillgodose att Höje å erhåller god 

ekologisk status. 

Markägare inom naturreservatet Risen, i samarbete med Park- och naturavd, söker öka 

andelen fria vattenytor främst för hindra skogsbeväxning. Vidare vill man anlägga groddammar 

samt förhindra översvämning på nedströms fastighetsägares marker. Föreslaget 

dikningsföretag, daterat 2007-01-12, föreslår en höjning av vattennivåerna strax nedströms 

deponin på ca 0,45 m. Tillsyningsmyndighet för arbetena är jordbruksverket. Tillsyningsmyndighet 

för reservatet är länsstyrelsen. Kommunen är markägare för deponin. 

Skötselansvaret för naturreservatet är Park- och natur, Lunds kommun. 

Området har undersökts och kontrollerats i omgångar genom utförda kontrollprogram 

sedan 1996. Kompletterande undersökning av ytvatten, utläckande lakvatten togs våren 

2008 med avseende på organiska ämnen som PAH, PCB, tennorganiska ämnen m. fl. 



Ytan på Risendeponin är öppen och har betats. 

31

Risen 



Miljösituationen för deponin Risen beskrivs 

i denna rapport utifrån tre aspekter 

1. Minskad föroreningsbelastning på 

Höje å nedströms deponin 

2. Skötsel av den täckta ytan. 


Utredningen har bedömt att följande inledande 

åtgärder är viktiga för att förbättra 

miljösituationen vid Risen. De är här redovisade 

i den ordning det kan vara lämpligt 

att utföra dem. Därefter är de konkreta åtgärderna 

beskrivna var för sig. 

Avrinningsområde för deponin vid Risen 

(mörkt röd) och bäcken där den passerar deponin. 

Lunds kommuns Åtgärdssammanställning 

kartmaterial. 

Tabell 8. Sammanställning av föreslagna åtgärder vid Risen, 2008: 

Jordprovtagning av skytteängen och skyttevallen, enstaka prover. 

Bedömning av dämningspunkt vid dikningsföretaget och lämplig placering av dämningsvall vid skjutbaneängen, 

inmätning höjder. 

Behandling av lakvattnet – Fördröjningsdamm med sedimentering av föroreningar. 

Mindre, årliga täckningsförbättringar med material från skyttevallen, 5 år. 

Sättningskontroll 


1. Kontroll av föroreningsnivån på skytteängen och skyttevallen – Provtagning av jord 

Delar av skytteeängen föreslås för behandling av lakvatten. Lösmassor i skjutbanevallen 

föreslås att användas vid efterlagning och täckning av synliga avfallsrester på 

deponiytan. Undersökningen kan kompletteras med provgrävning med maskin för 

undersökning av lagerföljd i våtmark och skyttevallen. Sådan undersökning kan 

också göras i samband med anläggning av dämningsvallen. 

Inledningsvis föreslås en provtagning och verifiering av eventuella föroreningsrester 

i skjutbanevallen och i skytteängen av till exempel metallhalter. 

Provtagning av ytliga jordlager och analys, en person samt analysresultat. 

2. Bedömning av dämningspunkt och placering dämningsvall – Fältmätning höjder 

m.m. 

Dikningsföretaget har föreslaget dämning i ytvattnet strax nedströms deponin. För 

att hindra sammanblandning med lakvattenföroreningar bör en dämningsvall anläggas 

i närheten, strax uppströms punkten angiven i kartskissen. Ett fördröjningsdike 

i centrala delarna av våtängen föreslås läggas med nivåer så att mark längs norra 

kanten av skytteängen behåller sin karaktär och inte förorenas. Vid högvatten ska 

dämningsvallen skydda fördröjningsdiket mot sammanblandning med ytvatten i 

huvuddiket. 

32

Risen 


Inmätning av befintliga marknivåer med handburen gps-station, 

två personal, en dag. 

3. Behandling av lakvattnet – Fördröjningsdamm med sedimentering av föroreningar 

För närvarande förs lakvattnet, främst vid högvattenperioder ut mot stora diket och 

sprids vidare nedströms. Förslaget är att förbättra lakvattenkvaliteten i det utläckande 

surdraget längs deponins nordöstra kant genom luftning, fördröjning och sedimentation 

i en långsträckt damm i den befintliga skytteängen. Utformning av en 

dämningsvall ger också möjlighet att särskilja befintliga, mindre ytvattendrag från 

lakvattnet. 

Föreslaget område för åtgärderna är idag en våtäng i kanten på ett tidigare utdikat 

område. Våtängen är ca 260 x 40 m² och används idag som skyttebana men enligt 

uppgift ska den eventuell upphöra och verksamheten flyttas. Den föreslagna dammen 

skulle annars inte inkräkta på skytteverksamheten. Föreslaget fördröjningsdike 

läggs i våtängens södra delar så att påverkan på utflödet längs skytteängens norra 

kant förhindras. 

Munk för reglering av sedimentationsdamm 

nivån lägg 5 cm under nivån i den övriga 

våtmarken 

Ledning med kapacitet 25 l/s 

Dammen grävs ner till torvbotten, max 2 m djupt. 

Uppgrävda massor från centrala 

dammsträckan läggs som vall 

Uppgrävda massor från södra 

dammsträckan läggs mellan dammfårorna 

då dessa massor är mer förorenade 

Skjutvall 

”Kulturvall” 

Deponiområde 

0 50 100m 

Föreslagen damm för rening av lakvattnet från deponin Risen i Genarp. 

33

Risen 


Åtgärderna bör kunna förbättra kvaliteten i det närliggande större vattendraget, 

huvuddiket genom området. Åtgärderna syftar också till att förhindra sammanblandning 

av ytvatten och lakvatten vid högvattenperioder. Det är av vikt att dämningsvall 

och fördröjningsdike anläggs innan föreslaget diknings-/dämningsföreslag 

i det stora diket utförs. 

Fördröjningdike och dämningsvall för behandling av lakvatten. 

Åtgärden utförs före dämningsföretaget. 

4. Årliga täckningsförbättringar för öka möjligheterna till att hålla betesdjur samt 

kontroll av sättningar 

Förslaget är indelat i två delar; 

a) Täckningsförbättringar för att klara ett betestryck 

Syn på platsen visar att den betade ytan har enstaka uppstickande avfallsrester som 

kablar, järnbehållare, tegelrester, gummidäck. Resterna är begränsade. För att förhindra 

att betande djur skadas föreslås att resterna grävs ned på plats eller tas bort. 

Ytan kan därefter punktvis förbättras med lokalt material från skyttevallen. För att 

förhindra att betningen ger upphov till att fler avfallsrester blir synliga bör området 

få ingå i skötselplanen med upprepad, årlig besiktning innan djuren släpps på och 

att eventuella skador lagas årligen genom att punktvis påföra av lokala massor från 

skyttevallen. 

Den närbelägna fävallen strax öster om vägen bedöms har högt kulturvärde och ska 

inte användas till massuttag. 

b) Kontroll av överytan för framtida sättning och skjuvning mot skytteängen 

Kartmaterial från 1970-visar att ca halva deponin ligger överskjutet på torvmark. Tidigare 

undersökningar visar att deponiytan troligen inte är tätad. 

Deponiytan är huvudsakligen plan med en svag avsänkning i centrala delen och 

svagt högre liggande ytor mot nordväst och sydöst. 

Grundvattenbildningen i avfallsmassorna bedöms vara begränsad. Den ytliga lakvattenspridningen 

sker troligen helt i riktning mot deponins nordöstra kant, mot skytteängen. 

En större formning av deponiytan skulle kräva tillkörda massor. Formningen innebär 

ökad last och den centrala skillnaden i underlaget (torv/morän) kan på längre 

sikt ge ytterligare sättningar och utskjuvning mot skytteängen. Detta kan leda till 

uppsprickning i formningen och i deponins centrala delar. En uppsprickning ökar 

regnets möjlighet att tränga in i deponins centrala delar och bilda lakvatten. 

Sättningskontrollen föreslås utgöras av en rad stolpar som sätts längs kanten mot 

Skytteängen. Dessa kan mätas in och eventuella rörelser kan registreras. 

Då deponin befinner sig i ett naturreservat är det inte lämpligt att föreslå ytterligare 

tillkörning av massor av obekant ursprung på grund av föroreningsrisk. Lokala 

massor i naturresrevatet anses begränsade till den närbelägna skyttevallen. 

Massorna i skyttevallens baksida kan ha lägre föroreningsinnehåll och borde kunna 

användas till punktvis täckning och efterlagning. Visar analysresultat att föroreningsnivån 

är låg kan möjligen delar av skyttevallen användas på deponins centrala 

delar. Det lokala materialet är inte tätt men kan troligen motstå ett betestramp så 

att avfallsrester inte trycks upp. 

Skötsel med årlig påföring av lokala massor för täckning av avfallsrester, mindre 

grävmaskin, en person, årlig behandling under 5 år. 

34

Risen 


5. Sättningskontroll 

Kontroll av sättningar, placering av stolpar och inmätning samt okulär besiktning 

varje år, en person, under 5 år. 

Undersökning av lakvattenkvalitet 2008 

Utläckage av ytligt lakvatten registrerades i nordöstra kanten längs surdraget. Lakvatten är 

den del av nederbörden som infiltrerar ned igenom avfallet vid nederbördsperioder och 

tränger ut mellan lägre liggande avfallsmassor och tätare jordlager. Längs den norra kanten 

underlagras avfallet sannolikt av tätt torvlager. I surdraget var vattenflödet i stort sett stillastående. 

En svag antydan till utläckage från avfallsmassorna noterades i den punkt där 

provet togs, se figur. 

Yt 10 

Ytvatten diket 

Grundvattenrör 


Dammar, öppna vattenytor 

3 

Deponiområde 

0 50 100m 

1 

Provtagningspunkter runt deponin Risen i Genarp. 

35

Risen 


Den föreslagna dämningspunkten har tidigare provtagits ca 8 tillfällen under 1998-2003, 

markerad i tabellen som YT10. I tidigare undersökningar har grundvattenkvaliteten undersökts 

vid ca 8 tillfällen i ett rör väster om deponin i täta moränlager (JW3) samt vid ett tillfälle 

i ett rör placerat strax söder om deponin i omväxlande sand eller moränlager (JW1). 

Ingen påverkan av lakvattenspridning kunde registreras i rören. 

Tidigare undersökningar i en ytvattenpunkt YT3 (norra kanten i deponin) är sammanställda 

i tabell som medianhalter och kompletterad med analysresultat från 2008. Förhöjda 

halter var tidigare år; ammoniumkväve (>4, 3 mg/l, vårvärde), TOC (>16 mg/l), totalfosfor 

(>100 mg/l), kvicksilver (>0, 4 µg/l) och mangan (>5000 µg/l). Vid undersökningen från 

2008 togs också miljögifter som; tennorganiska ämnen, PCB, DDT m.fl. 



naftalen 

acenaftylen 

acenaften 

fluoren 

fenantren 

antracen 

flourantren 


PAH övriga 


monoklorbensen 

1,4-diklorbensen 

bensen 

summa xylener 

4-tert-oktylfenol 

monobutyltenn 

tributyltenn 

3,15 µg/l 

0,1 µg/l 

1,91 µg/l 

2,3 µg/l 

2,68 µg/l 

0,19 µg/l 

0,5 µg/l 

11,1 µg/l 

11,1 µg/l 

0,3 µg/l 

1,2 µg/l 

0,3 µg/l 

1,2 µg/l 

1 µg/l 

169 ng/l 

17 ng/l 

12 ng/l 


36

Risen 


pH 

konduktivitet 

BOD7 



klorid 

fosfatfosfor 

Ca 

Fe 

K 

Mg 

Na 

S 

Si 

Al 

As 

Ba 

Cd 

Co 

Cr 

Cu 

Hg 

Mn 

Mo 

Ni 

P 

Pb 

Sr 

Zn 

Sb, antimon 

B 


YT8 

Skogsmöllebäcken 

Median 

5,7 

0,03 

0,05 

0,56 

0,02 

0,11 

0,19 

1,73 

Risen 


Under 1997 framtogs en revidering av dikningsplanen för att öka de fria vattenytorna i 

området samt att ta hänsyn till behov av sänkning av grundvattenytan för en markägares 

infiltration ska fungera. Arbetena med rensning av diken har startat (Peter Johnsen, Lunds 

kommun). 

Diken i området är inga fullständiga diken utan utgörs enbart av kortare dikessträckor. 

Utanför området förs ytvattnet vidare i ett rakare dike för att efter ca 1,4 km ansluta till 

Höje ås huvudfåra. 

Skötsel och ansvar för Risen utförs av parkförvaltningen i Lunds kommun. Markägare är 

Lunds kommun. Tillsyningsansvar har länsstyrelsen. 

38



Sammanställning av tidigare utredningar 


LTH/J&W1993 

Tidigare har stickprov av ytvattenprovtagning uppströms och nedströms deponin utförts 

1978 och 1992. 1993 utförs en inventering med ytvattenprovtagning. 1995 sätts tre grundvattenrör 

av LTH. Riskklassificering gav mycket hög föroreningsrisk. 

J&W 1997 

Redovisar ett avrinningsområdet på 8 km² och ett ytvattenflöde på 3 miljon m³ /år. (Avrinningsomrdået 

justeras i och blir västentligt större i denna rapport). 

I undersökningarna ingick utöver ytoch grundvattenprov även gas samt passiv provtagning 

av ytvatten med ecoskope (metaller). 

Gasmätning utfördes i borrhål ca 0,4–1 m djup och visar ca 0,2–0,4% metanhalt i alla 10 

punkterna samt även i grundvattenrören med undtaget ett rör, M5-30Ve, som ligger i deponins 

nordöstra del (12% metan). 

Grundvattennivåerna i deponin varierar mellan 2–4 meter under markytan. 

Analyserna av rör i avfall visar förhöjda halter av bland annat alifater, AOX och cyanid 

samt även metaller. I ytvattenmätningarna kunde ingen påverkan mäts. 

Lakvattenbildningen bedöms vara ca 3 600 och 8 000 m³ per år. 

Föreslår minimera infiltrationen genom täckningsåtgärd. Samt uppsamling av lakvatten 

och avskärande dike. Även ett kontrollprogram föreslås, Förslag till skyddsområde. 

1998. Föroreningstransport kring Veberöds deponi. Examensarbetet Anna Anderssson 

Visar på föroreningstransport från bostadsområden västra sidan om Skogsmöllebäcken. 

Föreslår installation av flera grundvattenrör för att klarggöra skillnaderna mellan grundvattten 

och åsbildningen. 

2001 J&W 

Konstateras att ingen skillnad påvisas mellan ytvattttenpunkterna uppströms och nedströms 

deponin. Förhöjda halter av ett par metaller redovisas, blan annat bly, nickel och 

koppar. För grundvattenröret JW3 och JW7 jämförs det och ses som understiga dricksvattennormerna. 

Bland annat är följande förhöjda; dvs krom, koppar, och bly. Inga akuta åtgärder 

behövs. 

Föreslår täckning och avskärane dike. Föreslår skyddszoner. Föreslår provtagning av sediment 

med avseende på metaller och screening. Föreslår kontrollprogram. 

39




1993, ref 1993, J&W 

Ytvattenprovtagning uppströms och nedströms deponin 

Riskklassificering gav mycket hög föroreningsrisk. 

Lunds unviversitet. Resistivitetsmätningar 1997 

Störningskälllor som metallskrot och metallstaket ger en delvis svårtolkad bild. Möjlig 

anomali finns strax söder om bäcken. (Kan alltså tyda på att även området söder om bäcken 

ingick i utfyllnad efer bergtäkten). 

1996-1997, ref 1997, J&W 

Redovisar ett pågående utläckage av grundvatten till de lägre området med svämsediment. 

(Notera att grundvattenröret står mycket nära avfallsrester och ytligt utläckande lakvatten.) 

Föroreningshalterna bedöms som ingen akut åtgärd behövs. 

Gasmätningar visar på halter av metangas. 

Den genomsnittliga potentiella lakvattenmängden uppskattades till ca 120-150 m3/år. 

Lakvattnet läcker ut i och huvuddelen ansluter till bäcken genom utströmning. 

Rapporten ger förslag till efterbehandling bör vara kontroll av övertäckningen och vid 

behov förbättras med tät material och en skyddstäckning. Rapporten ger förslag till skyddsområde 

och förslag till kontrollprogram med avseende av ytvatten, grundvatten. Kontrollen 

föreslås omfatta pH, konduktivitet, temperatur och grundvattenniv samt analys av ytoch 

grundvatten. Analyserna föreslås omfatta metaller och kem-fys. 

1999-2001, ref 2001, J&W 

En sammanfattande bedömning är; geotekniska stabiliteten på deponiområdet är låg. 

Finns risk för spridning till grundvatten men sannolikt sker utflödet av lakvatten till bäcken. 

Påverkan i ytvattnet kunde inte påvisas. Föroreningsnivån i grundvattnet bedöms vara 

sådan att akuta åtgärder inte behöver vidtas. 

Rapporten ger dessutom diverse förslag på åtgärder: 

Övertäckningen på deponin bör kontrolleras och ev ytterligare täckning bör värderas. 

 

 

Kontrollprogrammet bör fortsättningsvis vara ytoch grundvatten. 

Kompletterande kontroll av sediment för bedömning av graden av påverkan på 

ecosystemen. Sedimentkontrollen bör omfatta metaller och screening av semivlatila 

föreningar. Förslag på skyddzon. Ytterligare kontroll av bottenfauna och återkommande 

sedimentprovtagningar om intervall på ca 3-6 år. 

40



Pinnemöllaparken Dalby 

1993, LTH, 1993, ref 1993, J&W 

Fyllnadsmaterialet i bergtäkten är osäkert, beskrivs som berg, främst sipporexavfall med 

spontan hushållstippning.Ytvattnet förmodades gå till Källingabäcken och tillhöra Höjeås 

avrinningsområde. 

Riskklassificering gav mycket hög föroreningsrisk på grundvattnet. 

Lunds unviversitet. Resistivitetsmätningar 1997 

Mätningarna indikerar större djup än 24 m och som inte täcks in i de valda linjerna. Möjlighet 

till strukturella variationer som delar området, möjligen en vatttenförande spricka 

(kan det var inkörselvägen?). Lägre värden erhölls i västra delarna som tyds som icke deponimateril, 

möjligen avjämningsmassor. Ytterligare borrningföreslås för att kontrollera 

djup och bergkvalitet. 

1996-1997, ref 1997, J&W 

Gasmätningar utfördes ytligt, ned till maximalt 0,5 m under markytan. Bakgrundshalten 

metangas i luft uppmättes till 1,4% (är ett tydligt förhöjt värde!) 

Avfallsmängden vid borrning för grundvattenrör JW3-22DÖ visar fem meter avfall och 

deponinområdet konstaterades vara större utbredning än vad som förutsats. Ett rör vandaliserades 

under provtagningen (JW2-22 DÖ). Där redovisas grundvatten med förhöjd halt 

på pH > 10,4. Anmärkningsvärd halt av strontium uppmättes, > 6 000 mikrogram/liter 

samt höga halter av kalcium och svavel samt även av nickel och förhöjda halter petroleumkolväten. 

Mätning av ytvattten utfördes med avseende på pH och konduktivitet och då enbart i 

öppet dike öster om deponin som antas vara uppströms deponin. Inga avvikelser noterades. 

Potentiell lakvattenbildning beräknades till ca 1 500–1900 m³/år.Grundvattenflödet förmodas 

vara från öst till väst. Tillflödet in i deponin antas vara lägre än den mängd nederbörd 

som infiltererar. 

1999-2001, ref 2001, J&W 

En sammanfattande bedömning är att grundvattnet i deponin har höga pH-värden som visar 

på utlakning av sipporexavfallet. Grundvattenriktningen kan vara riktad mer mot sydväst. 

Föreslår kontrollprogram med kompletterande 1–2 grundvattenrör väster om JW3, i den 

övre berggrunden. Kemiska analyser ska utvärdera om kontrollen ska fortsätta. 

Ger förslag på skyddszoner. 

41



Risen Genarp 

1992, lunds renhållningsverk 

Stickprovsvisa provtagningar på ytvattnet nedströms deponin har utförts 1992 av Lunds 

renhållningsverk. Ytvattnets eventuella föroreningsinnehåll provtogs och ingen anmärkningsvärd 

föroreningsbelastning registrerades. 

1993, ref 1993, J&W 

En inventering och riskklassificeringen med Le Grandes metod för eventuell spridning av 

föroreningar till grundvattnet. Deponiområdet bedömdes ligga på tätare moränlera med 

låg vattengenomsläpplighet. Deponin bedöms ha direkt hydaulisk kontakt med ytvatten 

samt möjligen genom sandlager som överlagrar lerskikt. 

1993, LTH 

I anslutning till 1992 års provtagning togs en mer omfattande analys av ytvattnets sammansättning 

i diket nedströms deponin. 

1996-1997, ref 1997, J&W 

En miljöundersökning utfördes med förslag på kontrollprogram för övervakning av lakvattenkvaliten. 

I undersökningen utfördes borrhål och det genomfördes gasmätning samt ytoch 

grundvattenprovtagning. Regionala grundvattenförhålladena var vid undersökningstidpunkten 

ca 0,5–1 meter under det normala. 

Kontrollprogrammet genomfördes under två år och provtagning utfördes i tre brunnar. 

(i figur 1 har troligen brunnsnumreringen bytt plats mellan JW1 och JW2). Analysomfattningen 

inkluderade fys-kemiska analyser som utöver metaller också analyserade organiska 

ämnen som kolväten, fenol, halogen med flera samt cyanid. Hög halt av COD, syretärande 

ämnen noterades i två av rören placerade i deponins ytterkanter. I ett av dessa rör noterades 

hög halt av sulfat. I övrigt noterades inga anmärkningsvärda föroreningsnivåer. Förhöjda 

halter av krom, koppar, nickel, bly och zink noterades. 

Gasmätningen visade på gasförekomst i borrhål som var placerade i de djupare delarna. 

Ytvattenmätningar gjordes på främst pH och konduktivitet samt i en punkt syrgashalt. I 

tilllägg analyserades även kolväten och tungmetaller med Ecoskåp (passivprovtagare). Ingen 

anmärkningsvärd föroreningspåverkan med avseende på metaller och kolväten noterades, 

undantaget möjligen koppar och bly. Tillrinningsområdet skattades vara ca 37 km². 

Grundvattenflödet vertikalt från deponin bedömdes som troligtvis relativt litet i de 

underliggande täta moränlagren. Undersökningen menar att grundvattenandel som kommer 

ut till bäcken är svår att klargöra utan detaljerade undersökningar och analyser. Troligtvis 

är föroreningspåverkan på ytvattnet litet. 

Förslag är att åtgärder gjordes för att minimera inläckage. 

Ett nytt program för kontroll av grund- och ytvatten föreslogs. Eventuellt sediment prov 

i anslutande kärrområde föreslogs för att kontrollera eventuellt upplagrade föroreningar. 

1999-2001, ref 2001, J&W 

Genom mätning av vattenkvaliteten genomfördes kontrollprogrammet i två brunnar med 

en gång 1998, 4 ggr 1999 samt två ggr år 2000. Ytvattnet undersöktes motsvarande tillfällen i 

två punkter. Föroreningsnivåer konstaterades som inte anmärkningsvärda men något förhöjda 

halter för av koppar, COD och eventuellt bor. 

Ingen betydande föroreningspåverkan konstaterades utifrån analyserade parametrar 

varken i grundvatten eller ytvattnet runt deponin. I några fall kan viss påverkan påvisas. 

42



Undersökningen nämner risk för skador genom upptag av föroreningar från växter och 

vatten. 

Föreslår bland annat att deponin ska skyddas från utdikning samt komplettering med 

bottenfaunaundersökning. 

Miljöförvaltning i Lund, 2006. ”Nulägeskontroll och förslag till åtgärder och kontrollprogram 

för äldre avfallsdeponier i Lunds kommun. Miljöförvaltningen utförde under januari-mars 

2006 en översiktlig utredning ”Nulägeskontroll och förslag till åtgärder och 

kontrollprogram för äldre avfallsdeponier i Lunds kommun” där St Risen Genarp ingick. 

Synligt utläckande lakvatten registrerades längre nedströms deponin. 

Jordbruksverket, 2007. 

Dikningsföretag föreslås med höjning generellt ca 0, 45 m. 

En groddamm i kanten av Risendeponin. Denna damm är inte belastad med lakvatten. 

43



Referenser 

J&W, 1993. Hydrogeologisk inventering och riskklassificering av avfallsupplag i Lunds 

kommun. 

J6W, 1997. Miljöundersökelse av äldre deponier I Lunds kommun 

J6W, 2001. Utvärderingar av kontrollmätningar 1998–2000 och förslag till åtgärder, koncept 

Miljöförvaltning i Lund, 2006. ”Nulägeskontroll och förslag till åtgärder och kontrollprogram 

för äldre avfallsdeponier i Lunds kommun 

Jordbruksverket, 2006. Dikningsföretaget. 

1998. Föroreningstransport kring Veberöds deponi. Examensarbetet Anna Anderssson 

44

Fyra gamla deponier i Lund 08... - Melica

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?