Barn och unga som lever med våld i hemmet - Kjerstin Almqvist

Barn och unga som lever med våld v
i
hemmet
Göteborg 2012
Kjerstin Almqvist
Specialist i klinisk psykologi, leg. psykoterapeut,
Professor i medicinsk psykologi
Karlstads Universitet

Våld i nära n
relationer
• Är ett folkhälsoproblem, både i
Sverige och internationellt
(WHO,2002).
• 1/3 av kvinnorna i Europa utsätts
för våld i sin nära relation någon
gång i livet (Alhabib m. fl., 2010).
• 11 % av svenska kvinnor har utsatts
för våld av den man de har en
nära relation till (Lundgren m. fl., 2001).
• 1,2 % av svenska kvinnor har varit
utsatta för våld i sin nära relation
det senaste året. (Brå 2009:12).
• Kvinnor med barn i förskoleåldern
löper högst risk att utsättas för våld i
sin nära relation (Fantuzzo & Fusco,
2007, Broberg m. fl., 2011).

Våld i nära n
relationer
• Ungefär 10 % av barn i
Sverige har någon gång
bevittnat våld mellan
föräldrarna (Annerbäck m. fl., 2010;
Gilbert m. fl., 2009).
• 30 % av dom barnen har
bevittnat grovt och upprepat
våld (Broberg m. fl., 2011).
• När en förälder utsätts för
våld är det vanligast att
barnen finns med och ser
(Graham-Berman m. fl., 2007; Almqvist &
Broberg, 2004).

Våld i nära n
relationer ‐ var finns barnen?
• 95% hade vid minst ett tillfälle
befunnit sig i lägenheten när
mamma misshandlades.
• 77% hade vid minst ett tillfälle
varit i samma rum när
mamma misshandlades.
• 45% hade vid minst ett tillfälle
varit i direkt fysisk kontakt
med en eller båda
föräldrarna när mamma
misshandlades. (Almqvist &
Broberg, 2004)
Motsvarande siffror eller högre i
internationella studier

Våld i nära n
relationer – barnens utsatthet
• I familjer med våld i nära relationer är det vanligast att barnen också utsätts
för våld (62 – 63 % )(Almqvist & Broberg, 2004: Broberg m. fl., 2011).
• En fjärdedel av barnen som misshandlats hade utsatts för grovt och upprepat
övervåld (Almqvist & Broberg, 2004).
• För det mesta är det barnets biologiska pappa som misshandlar mamman
(88 %). (Broberg m. fl., 2011).
• Det är vanligast att misshandeln av mamma och barn har pågått under
barnets hela uppväxt (70 %) (Broberg m. fl., 2011).
• Om föräldrarna separerar är det vanligast att man får gemensam vårdnad
(57 %) och att barnet har regelbundet umgänge med pappa (57 %) (Broberg
m. fl., 2011).
• Våld och hot mot barnet och mamman fortsätter i flera fall (39 %) trots att
föräldrarna separerat och våldet är känt av myndigheterna (Broberg m. fl.,
2011).

Vad är r karakteristiskt för f r barnens utsatthet i
familjer med våld v
i nära n
relationer?
• Våldet utgör en del av familjemiljön från början och
fortsätter under barnens hela uppväxt.
• Barnen upplever en mängd enskilda händelser när
de bevittnar och eventuellt även själva utsätts för
våld.
• Våldet är inte känt av omgivningen, vilket innebär
att barnet inte får stöd från andra.
• Föräldrarna saknar till stor del möjlighet att ge
barnet stöd då de antingen är skrämmande eller
skrämda.

Våld i nära n
relationer – symtom hos barnen
• Aggressivitet, benägenhet att använda våld mot
andra, irritabilitet, hyperaktivitet och annat
antisocialt beteende (Howell, 2011).
• Försämrad förmåga till emotionell reglering (Margolin,
2005).
• Symtom på posttraumatisk stress (Sternberg m. fl., 2006).
• Låg självkänsla och depressivitet (Grych, Jouriles m. fl, 2000)
• Genomgående höga nivåer av psykiatriska
symtom, och att en stor andel av barnen (40 – 60 %)
har behov av behandling (Grych, Jouriles, Swank, McDonald
& Norwood, 2000; Grip, Almqvist & Broberg, 2011).
•

Våld i nära n
relationer – symtom hos barnen
(SDQ) (n=295). (Broberg(
m. fl., 2011)

Våld i nära n
relationer – symtom hos barnen
Rädsla:
Överdrivet föräldraberoende 83%
Rädd att vara ensam 65%
Lättskrämdhet 63%
Oro 61%
Rädsla för förövaren 56%
Mörkrädsla 46%
Aggressiv benägenhet
Lätt för att bli arg 81%
Slår andra 57%
Lyssnar ej på tillsägelser 65%
Fixering vid våld/skräck
Pratar mycket om monster eller andra
skrämmande saker 57%
Starkt intresse för våld/skräck 41%
Höjd spänningsnivå
Rastlöshet 63%
Vaknar nattetid 59%
Koncentrationssvårigheter 41%
Smärtproblematik/somatisering 50%
(Almqvist & Broberg, 2004)

Faktorer som påverkar p
utgången när n r barn utsätts
tts
för r våld v
och fara
Barnets individuella egenskaper
-ålder
-kön
- sårbarhet/motståndskraft
- anknytningsmönster
Föräldrarnas möjlighet att vara en ”psykologisk sköld”
- tillgänglighet
- omsorgsförmåga
Omgivningens stöd
- öppet våld eller dolt
- samhällets beredskap
- tillgängliga resurser
Typ av våld och fara
- naturkatastrof, olycka eller mänsklig avsikt,
- grad av exponering (närhet, egen fara, enstaka eller upprepat våld)
- relationen till förövaren

Varför är r våld v
i föräldrarnas f
nära n
relation sås
• Handlar om
anknytningssystemet
och dess betydelse
som hälsofrämjande
och skyddande
faktor.
skadligt för f r barnen?

Anknytningssystemet – en biologisk disposition

Anknytningssystemets betydelse för f
att reglera ångest.
• Föräldern som trygg bas – tillgänglig vid behov,
möjlig att lämna och utforska världen från.
• Inre arbetsmodell ”min pappa/mamma kan
skydda mig”, ”om jag behöver skydd kan jag
påkalla det – det finns ngn där”
• Växande känsla av egen möjlighet att
härbärgera oro/ångest, växande förmåga att
reglera ångest.

Våld i nära n
relationer – barnens situation i
ett anknytningsperspektiv
• Våld och hot skrämmer barnet - aktiverar
barnets anknytningssystem.
• Närhet ger inte trygghet utan ökar skräck.
• Anknytningssystemet fortsätter att vara
aktiverat.
• Anknytningspersonen är inte trygg (skrämd
eller skrämmande), barnet får inte skydd
och utvecklar ingen grundläggande tillit.
• Barnet utvecklar andra strategier för att
hantera rädsla.

Den utsatta förälderns f
dilemma
• Både barn och förälder vet att föräldern inte kan skydda
barnet för våld och fara. Innebär att föräldern har svårt att
lugna och trösta barnet.
• Känslor av utsatthet gör det lätt att söka tröst och
bekräftelse hos barnet. Ger närhet men urholkar
föräldrarollen. Utsatta föräldrar har låg tillit till egen
föräldraförmåga och upplever att de inte kan påverka sina
barn.
• Känsla av bristande föräldraförmåga förstärks om barnet
ska ha umgänge med den våldförövande föräldern.
• Ilska och aggressivitet hos barnet riskerar att utlösa
återupprepande symtom som inger plötslig skräck eller
vrede – förälderns får svårt att lugna barnet.

Desorganiserad anknytning
• När föräldern är skrämd eller skrämmande
• Samspelet mellan barnet och föräldern styrs av
rädsla.
• Alarm – anknytningen aktiveras, barnet söker
närhet
• Närhet till föräldern innebär ökad närhet till hotet
– anknytningssystemet slås inte av utan är fortsatt
aktiverat
• Barnet finner i samspelet med föräldern inget sätt
att reglera ångest – närhet associeras med hot.
• Kontroll ersätter tillit som bas för samspel

Desorganiserad anknytning –
samspel med andra baserat påp
kontroll
1. Aggressiv – rädd variant
2. Tvångsmässigt omvårdande variant
3. Tvångsmässigt foglig variant
(Howe m. fl., 1999, Crittenden, 1992; Zeanah, 1996)

Barnkonventionens tre P’nP
• Participation: Barn har rätt till delaktighet, särskilt i
frågor som gäller avgörande förhållanden för dem
själva.
• Protection: Barn har rätt att få skydd för olika faror
och påfrestningar som de inte kan förväntas klara
av.
• Provision: Barn har rätt till det stöd de behöver, till
exempel vård och behandling

Vad behövs för f r att säkra s
delaktighet och skydd?
• Arbetssätt som innebär att man pratar med vardera
förälder och barn enskilt i samband med utredningar
• Rutiner för att fråga om våld i familjen
• Kartläggning av barnens utsatthet när förälder visat sig
vara utsatt för våld
• Riskbedömningar när våld har förekommit – t. ex. vilken
risk löper barnet och mamman för hot och våld i
samband med umgänge

Barns rätt r
till stöd
• Barns rätt till behandling och stöd när de påverkats
negativt av våld i föräldrarelationen behöver stärkas.
Det ska räcka med att en vårdnadshavare begär stöd
för barnet för att detta ska erbjudas.
• Anpassade insatser riktade till alla barn som upplevt
att en förälder utsatts för våld av sin partner (t. ex.
Trappan, Utväg, Kid’s Club eller Bojen).
• Specialiserade insatser för barn som utvecklat en egen
följdproblematik och olika former av psykiatriska
symtom måste kunna erbjudas inom barn‐ och
ungdomspsykiatrin (t. ex. TF‐CBT, CPP, andra
barnpsykoterapier).

Insatser för f r våldsutsatta v
barn
– viktiga tema
• Att säkra att barnet får nödvändig omsorg
• Att säkra att barnet får nödvändigt skydd
• Normalisering av barnets reaktioner, kunskap om
reaktionsmönster – för barnet själv och för föräldrarna
• Att dela hela berättelsen med andra (behandlaren, föräldrar,
andra barn)
• Att lära ut självhjälpstekniker och handlingsplaner.
• Att utforska minnen, känslor och fantasier. Att bearbeta
känslor av hat, hämnd, skuld och skam.
• Identifiera barn med komplexa trauman och tillhörande
behov av mer omfattande behandlingsinsatser.
• Fokuserade interventioner för posttraumatisk stress, särskilt
återupprepande symtom.

Vad visade den nationella utvärderingen om insatsernas effekter påp
barnens hälsa h
enligt deras mammor?
• Barn vars mammor inte hade utsatts för våld under tiden
studien pågick förbättrades mer.
• Barn som deltog i verksamheter med insatser som riktades
direkt till barnen (särskilda verksamheter eller BUP)
förbättrades mer än barn som fanns i verksamheter utan
sådana insatser (socialtjänsten, familjerätten).
• Pojkar förbättrades mer än vad flickor gjorde.
• Yngre barn (3‐8 år) förbättrades mer än äldre barn (9‐13 år)

Symtom påp
psykisk ohälsa hos barnen
(SDQ ‐ mammornas uppgifter)

Emotionell regleringsförm
rmåga hos
barnen

Mammor i verksamheter med särskild s
inriktning påp
barn som bevittnat våld v
mot mamma
• var i allmänhet mycket nöjda med verksamheten
• var mest benägna att rekommendera verksamheten
till andra
• tyckte oftare att barnet hade deltagit med
entusiasm
• att deras egen kommunikation med barnet hade
förbättrats efter insatsen.

Vad visade studien enligt barnen
själva?
• 40% a barnen hade så höga nivåer av symtom på
posttraumatisk stress att de hade behov av behandling
innan insatsen.
• Det fanns inga signifikanta förändringar hos barnen direkt
efter insatsen.
• Förbättringarna hos barnen när det gällde posttraumatisk
stress och ångest syntes vid ett‐ årsuppföljningen.
• Barnen var generellt sett nöjda med insatsen de hade fått.

Barnens symtom påp
posttraumatisk stress före f
insatsen
och ett år r senare enligt barnen själva
(n = 69) (TSCC)
T1
T3
70
65
60
*
55
50
45
S. group and individual
+ p ≤ 1,00; * p ≤ 0,05; ** p ≤ 0,01¸*** p ≤ 0,001
(t (28)
= 2.57, p

•
Kjerstin.Almqvist@kau.se