Unga och våld - Länsstyrelserna

–enanalys av maskulinitet och förebyggande verksamheter

1– en analys av maskulinitet och förebyggande verksamheter

Ungdomsstyrelsenär en myndighet som tar fram kunskap om ungas levnadsvillkor och om detcivila samhällets förutsättningar. Vi ger stöd till föreningsliv, kommuner ochinternationellt samarbete.© Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:1ISSN 1651-2855ISBN 978-91-85933-63-1projektledare Tiina Ekman • textredigering Ingrid Bohlingrafisk form Christián Serrano • illustratör Christián Serranofoto Colourbox.se • tryck Åtta.45 Tryckeri ABdistribution Ungdomsstyrelsen, Box 17801, 118 94 Stockholmtfn 08-566 219 00, fax 08-566 219 98webbplats www.ungdomsstyrelsen.se • e-post info@ungdomsstyrelsen.se2

FörordUngdomsstyrelsen har fått i uppdrag av regeringenatt genomföra en studie av pojkars ochunga mäns attityder och värderingar kring jämställdhet,maskulinitet och våld. Studien skaäven beskriva och analysera killars utsatthet föroch användande av våld. Ungdomsstyrelsen harunder ett antal år arbetat med uppdrag där våldvarit en del av problembilden och har i tidigarestudier också pekat på behovet av att fördjupakunskapen om den utbredda användningen avvåld bland killar.Samtidigt som vi i studien Unga och våld – enanalys av maskulinitet och förebyggande verksamheterbeskriver hur killar använder sig avvåld så har vår ambition varit att inte svartmålakillar som grupp. Vi försöker också att hålla isärde killar som har en våldsbejakande maskulinetoch den stora majoriteten killar som inte ärvåldsamma, varken i sina attityder eller i sinabeteenden. Det är också viktigt för Ungdomsstyrelsenatt markera att det inte får ses som nor-malt att killar är mer utsatta för våld än någonannan grupp i samhället, och att vi endast kanacceptera en mansnorm som säger nej till våld.Arbetet har genomförts inom enheten för nationelloch kommunal ungdomspolitik av TiinaEkman, Sara Ström, Maria Nyman och IngerAshing. Även andra medarbetare på enheten harbidragit, ingen nämnd och ingen glömd.Medverkande experter har varit Lena Berg ochMagnus Sjögren från riksorganisationen Mänför jämställdhet, Kjell Elefalk från Trygghetoch management, Tove Pettersson, ChristofferCarlsson och Emy Bäcklin vid kriminologiskainstitutionen, Stockholms universitet och LucasGottzén och Sibel Korkmaz vid Tema Genus,Linköpings universitet.Under arbetets gång har myndigheten samråttmed bland andra Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsenoch Forum för levande historia. Ettstort tack till alla som bidragit med sin tid ochkunskap.Per Nilssongeneraldirektör, Ungdomsstyrelsen3

INNEHÅLL7 SAMMANFATTNING21 KAPITEL 1Inledning29 KAPITEL 2Undersökningar kring unga och våld45 KAPITEL 3Unga och våld101 KAPITEL 4Tankar om jämställdhet, maskulinitet och våld177 KAPITEL 5Våldsförebyggande metoder211 KAPITEL 6Diskussion och förslag Diskussion och förslag225 BILAGARegeringsuppdraget4

SAMMANFATTNING6

Unga och våldUngdomsstyrelsen beskriver i denna rapport killarsoch unga mäns användning av och utsatthetför våld samt hur detta samspelar med derasattityder till jämställdhet och maskulinitet. Vibeskriver också det arbete som görs för att förebyggakillars och unga mäns våld. I enlighetmed regeringsuppdraget (bilaga 1) beskriver videt kunskapsunderlag som finns i form av studiersom mäter dessa attityder och den faktiskautsattheten för våld.Bruket av våld är ett stort samhällsproblemsom de allra flesta, oavsett kön, tar avstånd från.Våldet vållar samhället och dess medborgarestort lidande. Ett lidande som främst drabbaroffret men också anhöriga, vänner, vittnen tillhändelsen och utövaren. Även om statistiken visaratt de flesta misstänkta gärningspersoner förmisshandelsbrott och sexualbrott är killar ellermän är det samtidigt viktigt att påpeka att detär en minoritet som begår våldsbrott och att deallra flesta killar tydligt tar avstånd från all typav brottsligt våld.Utsatthet för våldKillar är betydligt oftare inblandade i olikavåldshändelser jämfört med tjejer. Omkring40 000 killar och 22 000 tjejer i åldern 16–24år 1 har själva angett att de det senaste året harblivit utsatta för fysiskt våld så att de skadats ellerså att det gjort ont. Det motsvarar 8,9 procentrespektive 4,8 procent av samtliga i den åldersgruppen.Jämfört med för äldre så är den nivånmycket hög. Ungas utsatthet för våld var 2011två till tre gånger så hög jämfört med i gruppen35–44 år och tre till fyra gånger så hög jämförtmed i gruppen 45–64 år. Killars utsatthet harminskat något, från att ha varit som högst 2007med 11,9 procent. Tjejers utsatthet för våldsbrottär i stort sett oförändrad under perioden2005–2011 (Brottsförebyggande rådet 2012b).Långtifrån alla våldsbrott blir anmälda till polisen,men i statistiken över misstänkta för misshandelsbrottframstår det tydligt att killar stårför den största andelen våldsbrott bland unga,86 procent av de misstänkta under 25 år var killar.Den Nationella trygghetsundersökningen redogörför våld i befolkningen från 16 år ochuppåt och kriminalstatistiken redovisar personermisstänkta för brott från 15 år och uppåt. Mendet innebär inte att våld inte existerar bland deyngre tonåringarna. Tvärtom, det intryck somolika undersökningar förmedlar är att unga i detidiga tonåren är särskilt utsatta för våld i sinvardag, men att det våld som de yngre utsättsför kan vara av lindrigare form.Enligt den återkommande undersökningen ombrott bland ungdomar i årskurs 9, Skolundersökningenom brott, hade 27 procent av killarna iårskurs 9 blivit utsatta för sparkar, slag eller annatvåld, utan att behöva söka vård, det senasteåret (2008) och nära 8 procent hade blivit utsattaför så grovt våld att de hade behövt söka vård.Bland tjejerna var det 21 procent som hade utsattsför lindrigare våld och 5 procent för grövrevåld. I nästan hälften av samtliga fall av både7

lindrigt och grovt våld så hade våldet ägt rumi skolan eller på skolgården. Nivåerna har varitstabila sedan undersökningen startades 1995(Brottsförebyggande rådet 2010).En annan brottskategori som vi beskriver i vårstudie är sexualbrott. Enligt 2012 års Nationellatrygghetsundersökning har omkring 15 000 tjejeroch 2 000 killar i åldern 16–24 år själva angettatt de det senaste året blivit utsatta för ettsexualbrott. Det motsvarar 3,4 respektive 0,5procent av samtliga i den åldersgruppen. Männenutgör 98 procent av samtliga misstänkta försexualbrott enligt Brottsförebyggande rådetsstatistik. Unga är utsatta för sexualbrott i betydligtstörre utsträckning än äldre. Närmare hälftenav offren för polisanmälda våldtäkter under1995–2006 var i åldern 18–29 år, och 16 procentvar i åldern 15–18 år. Även gärningspersonernaär i stor utsträckning unga. Under 2009–2011var 30 procent av de misstänkta gärningspersonernai åldern 15–24 år och 19 procent i åldern15–20 år.Unga är också i stor omfattning utsatta för hatbrott,en tredjedel (33 procent) av de som utsattes2008–2010 var i åldern 16–24 år. Andelenär ännu högre för homofobiska hatbrott där 41procent av de utsatta var i åldern 16–24 år. Enpåfallande stor andel av de misstänkta för homofobiskahatbrott är unga killar.Användning av våldDe återkommande enkätundersökningarna somriktas till befolkningen, från 16 år och uppåt,ställer inte frågor om deltagande i brott. Meni den riksrepresentativa enkätundersökningenom brott bland elever i årskurs 9, Skolundersökningenom brott, ställs ett antal frågor omvåldsrelaterade handlingar utifrån frågan ”Hurmånga gånger har du gjort följande saker underde senaste 12 månaderna?”. De unga har fåttsvara på om de haft en kniv med sig (som vapen)när de gått ut, om de med avsikt har slagitnågon (som inte tillhör familjen) så att de troreller vet att denne behövde sjukvård, om de medavsikt slagit någon som tillhör familjen så attdenne behövde sjukvård samt om de med avsiktskadat någon med en kniv eller med något annatvapen.Sammantaget har våldsbruket, utifrån svarenpå dessa frågor, minskat bland killar under1995–2008. År 1995 svarade nästan 30 procentav killarna i grundskolans årskurs 9 att de hadegenomfört någon av handlingarna, jämfört med20 procent 2008. Bland tjejerna har andelen varitkring 10 procent vid samtliga undersökningstillfällen.Förmodligen baseras minskningen av genomfördavåldshandlingar bland killar mest på densjunkande andelen som angett att de har buritkniv. Andelen sjönk från 23 procent 1995 till 15procent 2008.I Ungdomsstyrelsens ungdomsenkät 2012ställdes ett antal frågor om eget våldsutövandebland unga i åldern 16–25 år, det handlade omatt skriva elaka kommentarer på webben, attdelta i ”lekar” där slag är en del av leken, attdelta i supporterbråk, att förolämpa eller ska-8

da någon i samband med eget idrottsutövandeeller försöka göra det och att tvinga eller försökatvinga någon till sexuella handlingar. Enstor majoritet av de unga tar avstånd från dessavåldsamma och kränkande handlingar. Undersökningenvisade att 27 procent av killarna och10 procent av tjejerna hade deltagit i "lekar" därslag eller liknande är en del av leken, vilket varden vanligaste formen av våldsutövande av deolika alternativen.Flest våldsbrottbland yngre killarStatistiken visar tydligt att våldsbrotten minskarmed ökad ålder. Enligt Brottsförebygganderådets statistik över misstänkta för brott begick15–19-åriga killar drygt 5 000 misshandelsbrott2011, jämfört med cirka 3 600 misshandelsbrottbland 20–24-åringar och 2 300 bland25–29-åringar.Det är inte klarlagt vad det är som gör att deallra flesta killarna lägger det våldsamma ochnormbrytande beteendet bakom sig när de väletablerar sig i vuxenlivet. Rent generellt brukarman utifrån ett utvecklingspsykologiskt perspektivhänvisa till ökad mognad och samhällsanpassning.Vi vet inte hur våldsbeteendet ser ut bland killarsom är under 15 år, eftersom den officiellastatistiken över misstänkta för brott inte redovisarlägre åldrar och de skolundersökningarnasom belyser våldsdeltagande – Brottsförebygganderådets skolundersökning och Stockholmsstads skolundersökning – båda undersöker eleveri grundskolans årskurs 9, det vill säga 15- och16-åringar.Våld i ungas relationerVåld i ungas nära relationer har inte uppmärksammatsi samma omfattning som vuxnas våld.En möjlig anledning till att det har varit så liteuppmärksamhet kring frågan är att de inblandade,framför allt förövarna, är försiktiga med attberätta om våldet eftersom det upplevs som ”detmest moraliska fel man kan göra”.Studien Killars våld mot tjejer i nära relationer,av Lucas Gottzén och Sibel Korkmaz sompresenteras i kapitel 3, tar upp våld i ungas relationeroch vuxenvärldens reaktioner. Derasstudie visar att killar som slagit sin flickvän iblandfår stöd från omgivningen och att skuldenläggs på tjejen, till skillnad från mäns våld motkvinnor där det generella mönstret numera är attmannen som brukar våld beläggs med skam ochatt kvinnan får stöd. De utsatta tjejerna har ettstort behov av och stora förväntningar på stödfrån sina närmaste, men stödet kan ibland dröja.Våldet kan också tillta eftersom tjejernas kompisaroch manliga släktingar kan ta på sig en beskyddanderoll och i sin tur hota den manligaförövaren med våld.Våld mot kvinnor förstås som moraliskt förkastligt,men också som något som går emotkönsnormerna. En kille får inte slå en tjej ochallra minst sin egen flickvän. Denna syn påverkarresponsen (reaktionen) från andra män. Enkille som utövat våld mot en tjej förtjänar hotoch våld. Den responsen bör förstås utifrån ettgenusperspektiv. Inte minst är förställningar omkvinnomisshandlaren som en maskulin avvikareavgörande för hur våldet uppfattas och hanteras.De stereotypa förställningarna av kvinnomisshandelgör det svårt för tjejerna att identifierasig med andra våldsutsatta kvinnor. Unga tjejer9

Våld inom familjenSverige var det första landet i världen som förbjödall kroppslig bestraffning av barn 1979 dålagen som förbjuder barnaga trädde i kraft. StiftelsenAllmänna Barnhuset följer i samarbetemed Karlstads universitet regelbundet upp barnsutsatthet för våld inom familjen med hjälp av enåterkommande riksrepresentativ studie som bestårav en föräldraenkät och en klassrumsenkäti årskurs 9.Av den senaste föräldraenkäten framgickatt nästan samtliga föräldrar tar avstånd frånkroppslig bestraffning av barn, 92 procent avföräldrarna ansåg att det inte var rätt att vare sigslå eller ge barnet en örfil, även om barnet gjortföräldern arg. Nivån har hållit sig stabil sedan1995 och är i en internationell jämförelse hög(Janson, Jernbro & Långberg 2011).Skolenkäten gav en något mörkare bild avungas utsatthet för våld inom familjen jämförtmed föräldraenkäten. Andelen som angav att deblivit slagna någon gång var 14 procent och andelensom angav att detta hänt många gånger varnästan 3 procent. Andelen är i stort sett identiskjämfört med de tidigare undersökningarna under2000-talet. Det har således vare sig skett någonökning eller minskning (Janson et al. 2011).Hedersrelaterat våldHedersrelaterat våld är osynligt i den officiellastatistiken eftersom det inte registreras som ensärskild kategori i kriminalstatistiken, utan redovisassom en del av andra våldsbrott. I syfteatt kartlägga omfattningen gick Brottsförebygganderådet igenom polisens utredningar av hedersrelateratvåld under 2009 med resultatet att117 ärenden identifierades (Brottsförebygganderådet 2012c). Resultat avser dock enbart anmäldaärenden och kan inte ge en bild av det hedersrelateradevåldets totala omfattning under ett år.bild: Skärmdump från webbplatsen www.fadimesminne.nu11

Attityder och värderingartill jämställdhet,maskulinitet och våldVi har studerat ungas attityder och värderingartill jämställdhet, maskulinitet och våld utifrånUngdomsstyrelsens ungdomsenkäter 2008 och2012 samt attityd- och värderingsstudierna från2002 och 2007. Både ungdomsenkäten och attityd-och värderingsstudien riktas till unga i åldern16–25 år, i attityd- och värderingsstudieningår även en äldre jämförelsegrupp beståendeav individer i åldern 35–74 år. Analysen har resulterati en del intressanta iakttagelser. Till attbörja med anser de allra flesta unga att det ärviktigt med jämställdhet mellan killar och tjejer.Endast 5 procent tar avstånd från det påståendet.En något större andel killar än tjejer tar avståndfrån att det är viktigt med jämställdhet, blandkillarna är det 8 procent jämfört med 2 procentbland tjejerna.Det som komplicerar den generellt positivabilden av ungas syn på jämställdhet framträderi analysen av de mer konkreta frågorna kringhur ansvaret för hem och barn ska fördelas, respektivehur man ser på kvinnor som chef. Blandtjejerna håller 6–7 procent med om påståendenatt män i det stora hela är bättre chefer än kvinnoroch att kvinnor bör ta ett större ansvar översysslor i hemmet och för barnen. Bland killarnaär det 21 procent som anser att män är bättrechefer, 17 procent att kvinnor bör ta ett störreansvar för sysslor i hemmet och 15 procent attkvinnan bör ta det största ansvaret för barnen.Den stereotypa synen på könsrollerna är merutbredd bland yngre killar än bland de som är20–25 år. Synen på jämställdhet är ungefär densamma2008 som 2012 enligt ungdomsenkäten.I 2012 års ungdomsenkät ställdes också, förförsta gången, ett antal påståenden kring maskulinitetoch femininitet. Analysen visar att nästan90 procent av de unga anser att det finns särskildaförväntningar på hur de ska vara som tjej ellerkille. Andelen är något högre bland tjejerna.Bland killarna svarade drygt hälften att det ärviktigt att killar är manliga, respektive att tjejerär kvinnliga, och ännu en ännu större andel, 64procent, att de flesta i deras omgivning tyckeratt det är viktigt att killar är manliga. Bland tjejernavar det färre som själva tyckte att det ärviktigt att killar är manliga (32 procent) eller atttjejer är kvinnliga (25 procent) men ungefär likamånga tjejer som killar ansåg att de flesta i derasomgivning tycker att det är viktigt att killar ärmanliga.Det kan tolkas som att en betydande andelbland de unga upplever att det finns olika förväntningarpå hur en tjej respektive en kille skavara. Att de flesta uppfattar att deras omgivninghar förväntningar på att killar är manliga betyderatt det finns ett grupptryck riktat mot killarna att12

vara manliga, och att killarna är medvetna omdessa förväntningar även om killen själv tyckerannorlunda.En viktig fråga som vår studie inte kan svarapå är vilka egenskaper och beteenden som deunga förknippar med att vara manlig respektivekvinnlig.Vi vuxna förknippar ofta killar med att varakroppsligt orienterade, det vill säga ha stortbehov av att röra på sig, vara bråkiga, pratamed hög röst och vara impulsstyrda. Tjejer förknippasofta med att vara lugna, känsliga, ordningsamma,prata tyst och kunna följa regler.De kopplas också oftare än killar till att varahögpresterande i skolan. Dessa egenskaper kanstämma väl med en enskild tjej eller kille, menkan likväl träffa helt fel, vilket de flesta förmodligeninser. Men trots det upplever de allraflesta tjejerna och killarna att omgivningen harförväntningar på dem, utifrån en könsstereotypsyn på hur en kille eller tjej ska vara.Attityder till våldI Ungdomsstyrelsens ungdomsenkät 2012 ställdesett antal frågor om eget våldsutövande blandunga i åldern 16–25 år. Undersökningen visadeatt 27 procent av killarna och 10 procent av tjejernahade deltagit i "lekar" där slag eller liknandeär en del av leken. Andelen som tydligttog avstånd från den typen av maktlekar var 84procent bland tjejerna och 58 procent bland killarna,vilket är en tydlig indikation på att synenpå våldsamma och kränkande handlingar skiljersig mellan tjejer och killar. Det är störst andelarsom tar avstånd från att tvinga eller försökatvinga någon till sexuella handlingar (99 procentbland både killar och tjejer) och minst andelarsom tar avstånd från så kallade maktlekar(58 procent bland killarna och 84 procent blandtjejerna).Samspel mellanattityder och beteendeEn rimlig tes är att individens attityder till jämställdhetoch maskulinitet kan påverka benägenhetatt använda våld. Vi har därför prövatantagandet att attityden till stereotypa påståendenom könsroller och stereotypa påståendenom maskulinitet och femininitet kan påverkade ungas benägenhet att utöva våldsamma ellerkränkande handlingar. Genom en serie logistiskaregressioner och utifrån de frågor somställdes i Ungdomsstyrelsens ungdomsenkät2012 har vi undersökt samspelet mellan attitydertill jämställdhet, attityder till maskulinitetoch utövandet av våldsamma och kränkandehandlingar.Resultaten från dessa analyser visar att oddsetför att ha utövat en våldsam eller kränkandehandling ökar med 3,2 gånger för killarsom både instämmer i stereotypa påståendenom könsroller och i stereotypa påståenden ommaskulinitet och femininitet jämfört med killarsom inte instämmer i något av dessa påståenden.Mönstret är detsamma bland tjejer, men oddsetär något lägre (2,5). Modellerna kontrollerar förålder, föräldrarnas utbildningsnivå och bostadsort,vilket innebär att överrisken för våldsamtbeteende inte kan bero på dessa faktorer. I enrapport av WHO (2010) refereras opubliceradeforskningsresultat som går i linje med våra resultat– en acceptans för våldslegitimerandemaskulinitetsnormer bidrar till att förklara våldsamtbeteende.Resultat visar därmed att stereotypa attityderkring könsroller samt kring maskulinitet ochfemininitet kan vara en riskfaktor för våldsamtbeteende. Eftersom våra resultat inte har prövatsi någon annan fristående undersökning så bör deses som preliminära.13

Kopplingen mellan värderingar och kriminellabeteenden diskuteras också i den kvalitativastudie, Maskuliniteter som livsloppsprocesser– våld i genusteoretisk belysning, av kriminologernaEmy Bäcklin, Christoffer Carlsson ochTove Pettersson, som presenteras i kapitel 4. Iartikelns slutdiskussion poängteras betydelsenav faderskap som en vändpunkt där många kriminelltbelastade män väljer att lämna den kriminellalivsstilen. Flera av de män som intervjuadesi samband med studien berättade att faderskapetvar en viktig händelse i deras liv ochatt de nu vill ”vara där” för sina barn. Detta ärintressant eftersom det på ett generellt plan kankopplas till den jämställdhetsdiskussion somförekommer i samhället i stort, där delat föräldraskapoch fäders närvaro i barnens liv alltmer poängteras. Och enligt artikelförfattarnavisar detta hur mer generella genusnormer ochförändringar av dessa även kan få betydelse förfrågor om kriminalitet och våld.Våldsförebyggande arbeteRiksorganisationen Män för Jämställdhet harpå uppdrag av Ungdomsstyrelsen och som underlagtill denna rapport genomfört två studier.Före han slår beskriver effektutvärderade, universellavåldspreventiva metoder med ett genusperspektiv,varav de flesta kommer från USA.Låt 101 blommor blomma beskriver det våldsförebyggandearbete som bedrivs i Sverige.I Sverige och i de övriga nordiska ländernaär det ont om våldsförebyggande program somkombinerar ett genusperspektiv med en utvärderingsom bygger på kvantitativ metodik. En förklaringsom har lyfts är att genusvetenskap ochevidensbaserad praktik inom våldspreventionses som åtskilda sfärer. I den genusorienteradesfären, där många icke utvärderade preventionsinsatseringår, används företrädesvis kvalitativmetodik, tydliga genusperspektiv i kombinationmed normkritik och sociologisk och pedagogiskforskning.Effektutvärderade metoderResultatet av kartläggningen av effektutvärderadevåldsförebyggande metoder visade att samtligaidentifierade metoder fokuserar på ungamäns våld mot unga kvinnor och (hetero)sexuelltvåld. I princip var det endast metoder frånUSA som ingick i vår genomgång – på grundav den höga kvalitet i utvärderingsmetodik somän så länge är unikt för USA och Kanada inomdetta fält – vilket gör att den geografiska spridningenär liten i det material som studeras i Förehan slår. Nästan alla program var insatser i skolaneller på universitet och riktades främst tillåldersgruppen 18–25 år. Många av programmenär utvecklade för att motverka våld i framtidarelationer.Flera av de studerade programmen är så kallladeåskådarprogram eller har inslag av det.Program med åskådarperspektiv handlar inteom hur män ska undvika att bli våldsamma iframtiden utan om hur de kan agera så att ingenblir förövare eller offer. Bakgrunden till dennaglidning mot främjande fokus verkar handla omatt hitta tillvägagångssätt som inte skapar motståndhos deltagarna, där killar och unga mänär den viktigaste målgruppen. Frågan om mänsvåld mot kvinnor är laddad och kan väcka negativakänslor hos många män. Reaktionen kanbli att män känner sig utpekade och anklagadeför vad andra män ställer till med. Väcks mycketmotstånd kan våldspreventiva insatser få kontraproduktivakonsekvenser, vilket kan leda tillatt våldet ökar istället för minskar.14

Kartläggningen av effektutvärderade våldsförebyggandemetoder visar att universella våldspreventivainsatser med genusperspektiv är ettungt forskningsområde. Att fältet är ungt avspeglasi att det inte finns någon större enigheti hur effekterna av insatserna ska mätas. Därtillkompliceras utvärderingsmomentet av attdet förebyggande arbetet omfattar många olikavåldsformer, till exempel ungdomsvåld, mobbning,våld i nära relationer och sexuellt våld.Inte ens inom området sexuellt våld och våld inära relationer finns något gemensamt utfallsmått.Enligt resultatredovisningarna visade de beskrivnaprograminsatserna mest effekt på deltagarnaskunskap och attityd när mätningen gjordesi direkt anslutning till insatsen. Ett vanligtmönster är dock att effekterna avklingar övertid. När det kommer till beteendeförändringarser det olika ut. Alla program mäter inte beteenden,utan istället attitydförändringar som kanrelateras till våldsutövande, vilket i sin tur förmodasleda till minskat våld.Våldsförebyggandearbete i SverigeI den genomgång och analys som gjordes i studienFöre han slår framkom att det inte bedrivsuniversellt våldsförebyggande arbete riktat direkttill unga och som också är vetenskapligteffektutvärderat i en svensk kontext. De flestametoderna som identifierades var framtagna ochutvärderade i USA eller Kanada. Studien Låt 101blommor blomma – våldsförebyggande projektför killar och unga män beskriver det våldsförebyggandearbete med ett genusperspektiv sombedrivs i landets kommuner. En viktig avgränsningär att endast verksamheter som har finansieratsav nationella aktörer och genomförts avideella eller kommunala aktörer ingick i urvalet.Beskrivningen ger därmed inte någon heltäckandebild av det våldsförebyggande arbetet.Sammantaget har 198 projekt från bidragsgivarnaArvsfonden, Brottsförebyggande rådet,länsstyrelserna, Socialstyrelsen och Ungdomsstyrelsengranskats och av dessa har 101 bedömtsuppfylla kriterierna ovan.De allra flesta av de identifierade våldsförebyggandeprojekten gör insatser för unga i åldern12–18 år. En väsentlig del av målgruppenär elever på högstadiet och gymnasiet och därföringick både killar och tjejer i de flesta av verksamheterna.Av de totalt 101 projekten bedömdes 88 riktasig till unga i allmänhet (universell prevention)och 66 till riskgrupper (selektiv prevention).Vissa kombinerade de två ansatserna. Den vanligasteformen av våld som verksamheterna avsågatt förebygga var hedersrelaterat våld, följtav våld i nära relationer, killars våld mot killar(”gatuvåld”) och därefter mobbning, kränkningaroch trakasserier. Det bör noteras att inriktningenpå verksamheterna har ett mycket tydligtsamband med urvalsmetoden. Länsstyrelser harfinansierat 65 av de 101 verksamheterna inomramen för sitt uppdrag att bevilja bidrag till projektsom förebygger hedersrelaterat våld ochförtryck.Projekten som avser att förebygga våld i närarelationer kan vara mansmottagningar som arbetarmed behandling eller kvinno- och tjejmottagningarsom utöver arbetet med våldsutsattaäven bedriver ett generellt förebyggande arbetei skolor.De flesta av projekten mot mobbning, kränkningar,trakasserier och bråk är universella ochdet vanligaste är att genomföra workshops, lektionereller seminarier och den oftast förekommandearenan för insatsen är skolan. Majorite-15

ten av projekten anlägger någon form av kritisktgenusperspektiv på sitt arbete.Analysen av arbetet visade att det finns en delproblem i samband med det våldsförebyggandearbete som har en universell ansats. Skolan är enviktig arena när man behöver nå alla unga i enviss ålder. Den var också den vanligaste arenanför arbetet i de verksamheter som ingick i studien.Flera projekt i kartläggningen pekade dockpå problemen med att komma in i skolan. Ochom ett projekt väl kommer in i skolan har deofta haft svårt att få igenom sina önskemål kringgenomförandet.Den vanligast förekommande metoden i genomgångenvar punktinsatser. Ett mer effektivtsätt att arbeta på vore dock enligt forskningenatt göra terminslånga insatser eller insatser medett flertal träffar över en längre tid.I flera av de projekt som fokuserar på hedersrelateratvåld används metoden peer education,vilket kan innebära att den som föreläser har tagitavstånd från hedersrelaterade normer kringgenus, relationer och familj och berättar hur denresan gick till i syfte att få andra i liknande situationeratt se möjligheten att göra andra val.Forskning kring preventiva metoder visar litestöd för att peer education underlättar att förebyggaproblemet. Snarare pekar forskning påvikten av att det är en professionell som utbildar,eller genomför gruppsamtal, för att insatsenska ha effekt. Om unga eller ideellt engageradegruppledare ska ansvara för insatserna behövsutbildning, handledning och strukturerat stödför att nå önskad effekt.Detta diskuteras även i artikeln Maskulinitetersom livsloppsprocesser – våld i genusteoretiskbelysning. Stödpersoner inom olika verksamheterför killar och män som vill lämna ett kriminelltliv har själva ofta levt i kriminalitet. Dettasker utifrån antagandet att det är viktigt för kil-16

lar med omfattande kriminalitet och våld i sinaliv att de får stöd av män som har liknande erfarenheter.Samtidigt finns det något paradoxalt idetta – männen i stödverksamheterna kan i vissmån bidra till ett fortsatt förhärligande av detuffa, hårda och våldsamma maskulinitetskonstruktionerde säger sig ha lämnat. I och medatt det ses som en fördel att ha ett kriminelltförflutet så kan de inte helt överge den kriminellamaskulinitetskonstruktion som ökar derastrovärdighet.Få av de undersökta verksamheterna har genomförtregelrätta utvärderingar av sina preventivainsatser. De flesta hade gjort en självvärdering(82 av 101), där projektägarna själva bedömermåluppfyllelsen. Redovisningarna innehålleri princip ingen information som kan säganågot om insatsens effekt, utöver hur mångapersoner som nåtts av projektet. Med tanke påatt diskussionen om evidensbaserat socialt arbetehar pågått i mer än tio år i Sverige är ett avde viktigaste resultaten av vår genomgång upptäcktenatt inget projekt verkar ha effektutvärderats.En förklaring kan vara att det är kostsamtmed utvärderingar och att det kan vara svårt attfå bidrag till detta.Utifrån det material som har undersökts är detockså möjligt att säga att flera av aktörerna harför lite kunskap om hur preventionsarbete börgenomföras och implementeras. Intrycket är attdet är engagemanget som driver viljan att påverkaoch förändra. En brist i projektens arbete ärhur interventionerna kopplas samman med relevantteori om både problem och dess lösningar.En viktig komponent för en framgångsrik preventivinsats är att den bygger på en rimlig teoretiskgrund, till exempel teorier som har fokuspå risk- och friskfaktorer.KunskapsgrundVilken kunskap finns idag kring hur unga användersig av våld och kring deras utsatthet förvåld? Den officiella kriminalstatistiken sombygger på uppgifter från rättsväsendet, det villsäga polisen, domstolarna och kriminalvården,utgör grunden för vår kunskap om våldsbrott.En annan viktig kunskapskälla är återkommandeenkätstudier där det ställs frågor om utsatthetför våld, och i några enstaka fall även om användningenav våld. Vi presenterar i rapportende viktigaste återkommande enkätstudierna sombelyser ungas attityder till, deras utsatthet för ellerderas användning av våld .Vår genomgång visar att trots den omfattandestatistik från rättsväsendet som Brottsförebygganderådet årligen samlar in så finns det ettstort mörkertal kring ungas utsatthet för ochdeltagande i våldsbrott och sexualbrott. Hursituationen för den yngsta ungdomsgruppen,13–15-åringar, ser ut går inte att beskriva utifrånde underlag som vi har identifierat. Det finns anledningatt anta att även en stor del av våldetsom unga över 15 år drabbas av inte heller synsi den officiella kriminalstatistiken och att dendolda brottsligheten är särskilt stor för våld ochsexuellt våld i ungas nära relationer.Brottsförebyggande rådet genomför regelbundettvå viktiga enkätundersökningar för att bättrekunna uppskatta omfattningen av brott i samhället,den Nationella trygghetsundersökningenoch Skolundersökningen om brott. Dessa studierfokuserar mest på utsatthet för brott, menskolundersökningen omfattar även frågor omanvändningen av våld. Det möjliggör en bredareanvändning av skolundersökningen som ettverktyg för det brottsförebyggande arbetet. Vadvi vet så är den möjligheten i dagsläget relativtoutnyttjad.17

Den rikstäckande Nationella trygghetsundersökningen,som genomförs med ett stort antalindivider, ställer årligen detaljerade frågor kringmisshandelsbrott och sexuella övergrepp. Ävenfrågor kring eventuella bakomliggande hatbrottsmotivär inkluderade, vilket sammantagetger god kunskap om våldsbrottens omfattning,utveckling och karaktär.Stockholmsenkäten är Stockholm stads återkommandeskolundersökning. Den har ett liknandeupplägg som Brottsförebyggande rådetsSkolundersökning om brott och kan också användassom ett underlag för det brottsförebyggandearbetet bland skolungdomar i Stockholmslän. Utifrån undersökningens metod, som byggerpå totalundersökningar av grundskolans årskurs9 och gymnasiets år 2 i samtliga kommunalaskolor i de deltagande kommunerna, skulleStockholmsenkäten i viss mån även kunnafungera som ett uppföljningsinstrument för detbrottsförebyggande arbetet.De övriga enkätstudierna som vi har tagit delav omfattar endast enstaka frågor om utsatthetför brott. Kunskapen om vilka grupper i samhälletsom är mer utsatta än andra, och om utsatthetenför våldsbrott ökar eller minskar är ocksåviktig, men inte lika central för det brottsförebyggandearbetet jämfört med studierna somäven ställer frågor kring brottsligt och normbrytandebeteende.Vår genomgång visar också att det saknasåterkommande enkätstudier som mäter ungasattityder till våld. Det saknas därför kunskapkring eventuella ändringar i hur unga ser på användandeav våld, inklusive sexuellt våld, somskulle kunna sättas i samband med de alltmervanliga våldsskildringarna i populärkulturen.Det saknas också frågor om ungas attityder tilljämställdhet och maskulinitet i de återkommandeundersökningarna kring brott och utsatthet.Den eventuella kopplingen mellan attityder tillmaskulinitet och jämställdhet och mellan våldsbejakandeattityder och våldsamt beteende kandärför inte studeras utifrån de viktigaste återkommandeenkätstudierna som riktas till ungaoch som belyser deras utsatthet för brott ellerderas våldsamma beteende.18

ReferenserBrottsförebyggande rådet (2010). Brottbland ungdomar i årskurs nio. Resultat frånskolundersökningen om brott åren1995–2008. Stockholm: Fritzes.Noter1Vår beräkning utifrån Brottsförebygganderådets Nationella trygghetsundersökning2011.Brottsförebyggande rådet (2012a). Hatbrott2011. Statistik över polisanmälningar medidentifierade hatbrottsmotiv. Stockholm:Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2012b). NTU2011. Om utsatthet, trygghet och förtroende.Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2012c). Polisensutredningar av hedersrelaterat våld.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Janson, S., Jernbro, C. & Långberg, B.(2011). Kroppslig bestraffning och annankränkning av barn i Sverige – en nationellkartläggning 2011. Stockholm: StiftelsenAllmänna Barnhuset.WHO (2010). European report onpreventing violence and knife crime amongyoung people. Köpenhamn: WHO RegionalOffice for Europe.19

KAPITEL 120

InledningUppdragetUngdomsstyrelsen ska i denna rapport beskrivakillars och unga mäns användande av våld ochderas utsatthet för våld samt sätta det i sammanhangmed deras attityder till jämställdhet ochmaskulinitet. Vi ska också beskriva det arbetesom görs för att förebygga killars och unga mänsvåld. Regeringsuppdraget (bilaga 1) omfattaräven att beskriva det kunskapsunderlag somfinns i form av studier som mäter dessa attityderoch den faktiska utsattheten för våld. Syftet medanalysen ska enligt regeringsuppdraget vara att:”förebygga flickors och kvinnors utsatthetför våld genom att öka kunskapen ompojkars och unga mäns attityder och värderingarkring jämställdhet, maskulinitetoch våld samt pojkars och unga mänsutsatthet för och användning av våld.Uppdraget ska bidra till att utveckla metoderoch kunskapsstöd för arbetet medattityder och värderingar hos pojkar ochunga män.”(regeringsbeslut 11:4)Ungdomsstyrelsen har tolkat att uppdragetfrämst handlar om fysiskt våld och därför avgränsarvi rapportens beskrivning och analys tilldet fysiska våldet. Vi har också tolkat syftet medarbetet som att förebygga både killars och tjejersutsatthet för våld.Syftet med rapporten är att sätta killars utsatthetför våld och deras användande av våld i ettsammanhang där vi också belyser hur närvarandedet är i ungas vardag. Både killar och tjejerbehöver de vuxnas stöd att genomskåda våldsbejakandemaskulinitetsnormer och istället bejakamaskulinitet och mansideal som tar avståndfrån våld i alla dess former.21Ungdomsstyrelsenstidigare uppdrag somrör unga mäns våldUngdomsstyrelsen har haft ett flertal regeringsuppdragatt genomföra utredningar och utbildningarinom området som berör unga mäns våld.Under 2007–2010 hade myndigheten i uppdragatt genomföra utbildningsinsatser i syfteatt förebygga mäns våld mot tjejer och kvinnor,inklusive hedersrelaterat våld och förtryck(Integrations- och jämställdhetsdepartementet2007). Vi riktade utbildningar till anställdai kommunerna som har en samordnande ochutvecklande roll för fritidsverksamhet, till anställdainom socialtjänsten och skolan samt tillandra aktörer som utvecklar verksamheter förunga. Ungdomsstyrelsen har genom uppdragetuppmärksammat hur man kan arbeta förebyggandemot mäns våld mot tjejer och kvinnor ochhedersrelaterat våld och förtryck.Under perioden 2008–2009 hade Ungdomsstyrelsenäven utredningsuppdrag från regeringensom berör frågan om mäns våld mot tjejeroch unga kvinnor och hedersrelaterat våld ochförtryck. Rapporten Gift mot sin vilja (2009a)studerade ungas villkor i relation till arrangeradeäktenskap mot deras vilja. Arrangerade äktenskapmot någons vilja och tvångsäktenskapär en del av problematiken som rör hedersrelateratvåld. Fem procent av de unga mellan 16 och25 år – lika stor andel tjejer som killar – uppgavi Ungdomsstyrelsens kartläggning att de lever iett sammanhang där de inte är helt fria att självavälja vem de ska gifta sig med och som uppleverpåverkan eller tvång i sitt val att gifta sig, dettamotsvarar cirka 70 000 individer.

Se mig – unga om sex och internet (Ungdomsstyrelsen2009b) handlade om ungas utsatthetpå internet i frågor som rör sex. Kartläggningenvisade att nästan 50 procent av tjejer mellan 16och 25 år har upplevt att någon försökt få dematt skicka sexiga bilder, prata om sex eller ageraframför en webbkamera mot deras vilja. Förunga män är motsvarande siffra 13 procent. Avrapporten framkom också att 1,7 procent av såvältjejer som killar hade erfarenhet av sex motersättning. Den senaste uppföljningen visadeliknande resultat där 1,5 procent bland unga iåldern 16–25 år angav att de hade egna erfarenheterav att ha fått ersättning för sex (Ungdomsstyrelsen2012). Enligt rapporten Se mig harunga som säljer sex ofta en problematisk livssituation.De har dålig psykisk hälsa, bristandevuxenkontakter och svårt att sätta gränser. Inomramen för det uppdraget har Ungdomsstyrelsengenomfört utbildningar under 2010–2012.Rapporten Hon hen han (Ungdomsstyrelsen2010) var en analys av unga homosexuellas,bisexuellas och transpersoners hälsa och utsatthet.I rapporten framkom bland annat att ungahbt-personer i betydligt större utsträckning varutsatta för våld jämfört med andra unga. Enbetydande andel av dem har blivit utsatta förhatbrott och den vanligaste platsen är i skolaneller på arbetsplatsen. Hemmet är den däreftervanligaste platsen där homosexuella, bisexuellaoch transpersoner utsätts för våld. Unga hbtpersonersom växer upp i en familj som rättarsig efter hedersrelaterade värderingar är särskiltutsatta för fysiskt och psykiskt våld av föräldrar.Vad står begreppetmaskulinitet för?Den grundläggande idén med begreppet genusoch indelningen i maskulinitet respektive femininitetär att skilja mellan det biologiska och detsociala könet. Medan biologiskt kön ses som baserati kroppsliga skillnader är det sociala könet,genus, inte definitivt kopplat till det biologiskakönet och de beteenden och värderingar somkan kopplas till maskulinitet eller femininitetkan förändras.”Femininiteter och maskuliniteter är destrukturella handlings- och tankemönstersom tillskrivs kvinnor respektive män,vilka är klass- och kulturellt bundna ochutgör grunden i genuskonstruktioner”.(Lander 2003, s.26)Hur en individ uttrycker maskulinitet eller femininitetär inte givet. Det handlar om en processsom är starkt relaterad till de beteende- ochvärderingsmönster som omgärdar individen ochsom individen mer eller mindre medvetet anpassarsig till. Det finns ett flertal teorier kringpatriarkat, könsmaktsordning och genus somforskaren Lucas Gottzén presenterar i skriftenHjältar och monster – samhällsvetenskapligaperspektiv på män och våld (2013). Skriften ärsärskilt framtagen för detta uppdrag. 1 Teoriernahar det gemensamt att de problematiserar de beteendemönsteroch maktförhållanden som finnsmellan individer och där genus används som enförklarande faktor. Men, som Gottzén tydligtbeskriver, skiljer sig grundansatsen i tolkningenav maskulinitetsbegreppet stort mellan de olikateorierna.22

Skillnaderna blir särskilt tydliga om man granskarteorierna utifrån om de utgår från en enhetligmansroll eller maskulinitet, eller om teorinutgår från att män eller maskulinitet bör delas ini flera underkategorier med hänsyn till att mäntill exempel har olika värderingar och beteendenberoende på sin socioekonomiska bakgrundeller geografiska hemvist. Den senare modellenhar ett intersektionellt perspektiv och utgår frånatt vi alla alltid tillhör en särskild social klass,har en viss etnicitet och ett specifikt genus, ochatt alla dessa egenskaper är närvarande samtidigtoch är relaterade till varandra. Utifrån detperspektivet är det rimligt att tala om olika typerav maskulinitet och femininitet.Messerschmidt (2004) skiljer på vad han kalllarför genusprojekt och genuspraktik. Med genusprojektmenar han en persons överordnadesträvan efter att framställa sig som kvinna ellerman, medan genuspraktik handlar om ifall enaktivitet huvudsakligen uppfattas som maskulinteller feminint agerande i en viss kontext.Hegemonisk maskulinitetEtt centralt begrepp i teorier kring maskulinitetär hegemonisk maskulinitet. Ordet hegemoniskbetyder ledande eller dominerande. Begreppethegemonisk maskulinitet används för att betecknadet för tiden och platsen rådande mansidealetoch för att nyansera maktordningen mellanmän. Män som uppfyller idealet står högre upp imaktordningen än andra män. De män som intestår högt upp enligt idealet kan vinna fördelarav maktordningen om de väljer att erkänna den.Generellt står män högre upp i maktordningenän kvinnor.Gottzén förklarar hegemonisk maskulinitetmed hjälp av teorin som har utvecklats av Conneloch Messerschmidt (2005) och som definierarhegemonisk maskulinitet som”[d]et idealiserade sätt att vara man påvilket kräver att andra män positionerarsig i relation till idealet, och som legitimerarmäns underordning av kvinnor.”(Gottzén 2013, s.16)Hegemonisk maskulinitetsteori synliggörmaktrelationer, dominans och hierarkier mellanmän samtidigt som det fokuserar på underordningenav kvinnor och femininitet. Teorin harhaft relativt stort genomslag i svensk forskningoch det har producerats studier om män inomen rad olika områden, till exempel faderskap,killar i skolan, män i kvinnodominerade yrkenoch män i organisationer. Dock har få svenskaforskare använt sig av begreppet i studier omvåld. Enligt Gottzén (2013) hör det ihop medatt våld inte har varit ett högprioriterat områdeinom svensk maskulinitetsforskning och attforskning om våld mot kvinnor ofta har inspireratsav andra teoretiska traditioner, till exempelkönsmaktsteorin.Hegemonisk maskulinitet har också använtsför att beskriva en motsatt eller alternativ maskulinitet,där en modern och jämställd man harden hegemoniska positionen. Ett tydligt exempelär den svenska jämställdhets- och familjepolitiken.Den jämställda pappan som engagerar sig ifamiljens vardagsliv har lyfts fram som ideal förmän oavsett klassbakgrund eller samhällsposition.Denna form av hegemonisk maskulinitetframställs också som mindre auktoritär, mindrevåldsam och mer känslosam än andra former avmaskulinitet (Hearn et al. 2012, Gottzén 2013).23

Maskulinitetoch våldsformerDet ingår i Ungdomsstyrelsens uppdrag att belysaolika former av våld: sexuellt våld, hedersrelateratvåld, hatbrott, våld i nära relationer ochvåld inom familjen. Uppdraget omfattar medandra ord en mängd olika våldsformer och uttryck.För att beskriva omfattningen av det våldsom berör killar och unga män har vi framförallt använt den statistik som Brottsförebygganderådet tar fram. Den statistiken ger de bästamöjligheterna att jämföra ungas situation medden övriga befolkningens samt att jämföra utvecklingenöver tid. Brottsförebyggande rådetär som ansvarig för den officiella kriminalstatistikenockså den aktör som har bäst insyn på denproblematik som finns kring att belysa brottsutvecklingmed hjälp av enkätundersökningar ochregisterbaserad information.Den statistik som Brottsförebyggande rådettar fram kopplas till de våldsformer som ärdefinierade i brottsbalken och där det finns etttydligt samhällsintresse att följa utvecklingen avbrottskategorin. Statistikläget är betydligt bättreför misshandel, sexuellt våld och hatbrott än förhedersrelaterat våld, våld i nära relationer ochvåld inom familjen. För dessa våldsformer saknasdet officiell statistik och vi har varit beroendeav enskilda studier för att kunna beskrivaungas kopplingar till dessa typer av våld.Den kriminologiska forskningen har identifieratflera riskfaktorer för våld och kriminalitet.Till de mest centrala räknas tidigare kriminalitet,tidig debut i kriminalitet, antisocial personlighet(som aggressivitet och bristande impulskontroll),antisociala attityder och värderingarsamt kriminellt umgänge. Ytterligare riskfaktorerför kriminalitet är missbruk av alkohol ochdroger, sociala problem inom familjen samt enproblematisk skol-, fritids- eller arbetssituation.En fråga som vår studie berör är om våldsbejakandemaskulinitetsnormer också är en riskfaktorför våld och kriminalitet.De allra flesta teorier som berör genus ochmaskulinitet utgår från den vuxne mannens situation.Killar i 15-årsåldern som har det bredastebrottsliga beteendet i samhället (inklusivevåldsbrott och sexbrott) har inte problematiseratsi någon större omfattning.Kopplingen mellanvåld och maskulinitetEnligt vissa maskulinitetsteorier har våld encentral position i den manliga identiteten för positioneringenmän emellan men också för mäni relation till kvinnor. Våld utgör enligt Messerschmidt(1993) en resurs för att åstadkommamaskulinitet och förhöjd status när andra resurserinte är tillgängliga. Våld kan därmed varasärskilt användbart för resurssvaga män.Det finns fler studier inom den internationellamaskulinitetsforskningen som har uppmärksammatkopplingen mellan maskulinitet ochvåld, däribland Kimmel (1994). Kimmel menaratt våld, eller framför allt viljan och önskanatt slåss, är den mest påtagliga markeringen avmaskulinitet. Framför allt handlar det om attmarkera vad man inte är. En man är inte svag,feg eller bög. För att bevisa detta ska killar ochmän vara beredda att slåss, när så behövs, för attvisa och bekräfta sin manlighet. Detta betyderinte att alla killar och män slåss. Snarare handlardet om att alla killar behöver förhålla sig tillnormen att kunna slåss om det behövs. (Kimmel1994, Bäcklin, Carlsson & Pettersson 2013).En svensk studie (Karlsson & Pettersson 2003)har visat att denna maskulinitetsnorm är högstlevande bland ungdomar i grundskolans niondeklass. Killarna i studien upplevde att de förväntadesatt ge igen om de blev utmanade. Både24

killar och tjejer ansåg att det var naturligt förkillar att slåss eftersom det är så de ”är”. Dennaförväntade koppling mellan att vara kille och attkunna ge igen är, enligt deras forskning, en delav den maskulina normen (Bäcklin et al. 2013).Maskulinitetsforskningen pekar också på attförmågan och viljan att ta till våld ses som enstatusmarkör bland killar. Det är dock viktigt attpoängtera att detta inte behöver innebära att detär en kille med en högre maktposition som utsätteren annan med en lägre position. En killekan försöka att förbättra sin egen status genomatt ta till våld, i brist på andra resurser somidrottsframgångar, rika föräldrar, popularitetbland jämnåriga, intelligens eller annat som kanhöja en killes sociala status.Man kan därför fråga sig om de killar som användervåld verkligen har så mycket status ochmakt eller om de snarare agerar utifrån en känslaav maktlöshet när de tar till våld. Den frågantar Nils Hammarén upp i sin avhandling (2008)där han studerade killar från etniska minoriteteri Göteborgs förorter. Killarna från förorten kundeanvända bilden av sig själva som farliga tillatt driva med ungdomar från innerstaden, medsvensk medelklassbakgrund, men också till attsätta sig i respekt bland dessa. Men enligt Hammarénär den makt som killarna från förorten dåupplever högst tillfällig och att den mer sannabilden är att de har en marginaliserad positionjämfört med innerstadsungdomarna. Den tillfälligamakten bygger på de föreställningar somfinns om ”killar med invandrarbakgrund”, ochsom är tydligt kopplade till föreställningar omvåld (Bäcklin et al. 2013).Våld kan alltså fungera som en statushöjandemarkör och en inkluderande handling i vissasammanhang, till exempel bland killarna somHammarén har studerat. Våldet eller hotet omvåld uppfattas med andra ord som en positivhandling av killarna som sätter sig i respekt hosinnerstadsungdomarna. Men samma handlinguppfattas i de allra flesta fall som negativ av devåldsbrukande killarnas övriga sociala nätverksom familjen, flickvännen, lärarna i skolan, fritidsledarenoch lagledaren inom idrottsklubben.Det betyder att dessa killar bär på en mer ellermindre medveten inre konflikt där det våld deutövar fungerar inkluderande i deras kamratkretsoch för stunden är statushöjande, samtidigtsom våldet på längre sikt riskerar att exkluderadem i en mer generell samhällskontext.Det är möjligt att det är insikten om att våldinte är socialt accepterat, och att det är kontraproduktivtför den som vill tillhöra majoritetssamhället,som gör att de allra flesta killarnalägger det våldsamma och normbrytande beteendetbakom sig när de väl etablerar sig vuxenlivet.Enligt Brottsförebyggande rådets statistiköver misstänkta för brott begick 15–19-årigakillar drygt 5 000 misshandelsbrott 2011, jämförtmed cirka 3 600 misshandelsbrott bland20–24-åringar och 2 300 bland 25–29-åringar. 2Även om de allra flesta våldsbrotten begås avkillar och män så finns det även tjejer och kvinnorsom utövar våld. Om tjejers och kvinnors användandeav våld ska förstås som ett maskulinteller feminint agerande har diskuterats av en delforskare. Med utgångspunkt i att maskuliniteteller femininitet inte behöver vara förknippademed det biologiska könet så kan män uttryckafemininitet, och kvinnor maskulinitet, genomsina värderingar, föreställningar och handlingar.Vilka handlingar och värderingar som betraktassom maskulina eller feminina är beroende av derådande villkoren: den historiska epoken, dengeografiska platsen och det sociala sammanhanget.25

Rapportens innehållKapitel 2 beskriver vad vi vet om ungas utsatthetför våld med utgångspunkt i frågor som rörungas utsatthet för och attityder till våld i olikaenkätundersökningar. Vi beskriver också kunskapsgrundenutifrån registerbaserad informationkring våldsutsatthet och utövande av våld.Kapitel 3 beskriver killars och unga mäns utsatthetför och användning av våld, inklusivesexuellt våld, hedersrelaterat våld och förtrycksamt hatbrott och våld i nära relationer. Här ingåräven en beskrivning av homosexuella ochbisexuella ungdomars samt unga transpersonerssituation. I detta kapitel har vi använt oss avbåde kvantitativ och kvalitativ metod.Den kvalitativa analysen tar upp ungas utsatthetför och användning av våld. Vi har använtuppgifter från Brottsförebyggande rådet, Nationelltrygghetsunderökning (NTU) samt Skolundersökningenom brott (SUB).Forskarna Lucas Gottzén och Sibel Korkmazvid Linköpings universitet beskriver i den kvalitativastudien Maskulinitet som livsloppsprocesskillars våld mot tjejer i nära relationer och familjensoch vänners reaktioner på detta. Studienutgår från ett poststrukturalistiskt genusperspektiv.Kapitel 4 beskriver killars och unga mäns attityderoch värderingar kring jämställdhet, maskulinitetoch våld. Analysen baseras på bådekvantitativa och kvalitativa studier, bland annatUngdomsstyrelsens Attityd- och värderingsstudiefrån 2007, enkätstudien Unga sex och internetfrån 2010 samt data från Ungdomsenkäten2012. Den kvalitativa delen bygger på två delar.Först gör vi en genomgång av kvalitativa studiersom belyser ungas syn på våld och genus. Sedanpresenterar vi en ny studie av Tove Pettersson,Christoffer Carlsson och Emy Bäcklin som ärforskare vid kriminologiska institutionen vidStockholms universitet. Studien utgår från ettkriminologiskt genusperspektiv och diskuterarmaskulinitetskonstruktion hos kriminella ochvad som händer med den maskulina identitetennär man slutar med ett kriminellt liv.Kapitel 5 beskriver utvärderade metoder förattitydförändrande arbete med jämställdhet,maskulinitet och våld riktat till killar och ungamän, samt vilka våldsförebyggande metodersom används i Sverige. Beskrivningen byggerpå delstudier som är genomförda av forskarenLena Berg och utredaren Magnus Sjögren vidriksorganisationen Män för jämställdhet.Kapitel 6 tar upp framgångsfaktorer, problemområden,kunskapsluckor och utvecklingsbehovför både kunskapen som berör unga och våldoch det våldsförebyggande arbetet. Här lämnarvi även förslag för det fortsatta arbetet.26

ReferenserBäcklin, E., Carlsson, C. & Pettersson, T.(2013). Maskuliniteter som livsloppsprocess– våld i genusteoretisk belysning.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Connell, R. W. & Messerschmidt, J. (2005).Hegemonic masculinity: Rethinking theconcept. Gender and Society, 19(6):829–859.Gottzén, L. (2013). Hjältar och monster –samhällsvetenskapliga perspektiv på män,maskulinitet och våld. Stockholm:Ungdomsstyrelsen.Hammarén, N. (2008). Förorten i huvudet.Unga män om kön och sexualitet i det nyaSverige. Göteborgs universitet, Institutionenför socialt arbete: Bokförlaget Atlas.Hearn, J., Nordberg, M., Andersson, K.,Balkmar, D., Gottzén, L., Klinth, R.,Pringle, K. & Sandberg, L. (2012).Hegemonic masculinity and beyond: 40years of research in Sweden. Men andMasculinities, 15(1): 31–55.Integrations- och jämställdhetsdepartementet(2007). Genomföra utbildningarsyftande till att förebygga mäns våld motunga kvinnor och hedersrelaterat våld ochförtryck (IJ2007/2250/UNG).Karlsson, J. & Pettersson, T. (2003).Fokusgrupper med ungdomar om genus ochvåld. Konstruktioner av gärningspersoneroch offer. Kriminologiska institutionen:Stockholms universitet.Kimmel, M. (1994). Masculinity asHomophobia: Fear, Shame, and Silence inthe Construction of Gender Identity. I H.Brod & M. Kaufman (Red.) TheorizingMasculinities. Thousand Oaks, London &New Delhi: Sage.Lander, I. (2003). Genus, normalitet ochavvikelse. Med kroppen som utgångspunkt.I I. Lander, T. Pettersson & E. Tiby (Red.)Femininiteter, maskuliniteter ochkriminalitet. Lund: Studentlitteratur.Messerschmidt, J. W. (1993). Masculinitiesand crime: Critique and reconceptualizationof theory. Lanham: Rowman & Littlefield.Messerschmidt, J. W. (2000). Nine Lives:Adolescent Masculinities, the Body, andViolence. Colorado & Oxford: WestviewPress.Messerschmidt, J. W. (2004). Flesh andblood: Adolescent gender diversity andviolence. Lanham: Rowman & Littlefield.Ungdomsstyrelsen (2009a). Gift mot sinvilja. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsen (2009b). Se mig – ungaom sex och internet. Stockholm:Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsen (2010). Hon hen han –en analys av hälsosituationen förhomosexuella och bisexuella ungdomarsamt för unga transpersoner. Stockholm:Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsen (2012). Utsatt? Unga,sex och internet. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Noter1Den teoretiska diskussionen i detta avsnittbygger till stora delar på Gottzéns analys.2Siffrorna refererar till antalet misshandelsbrottoch inte till antalet individer som harbegått brotten. Observera att det faktiskaantalet misshandelsbrott är betydligt högreän siffrorna som anges i texten eftersom deflesta av misshandelsbrotten bland unga inteanmäls till polisen. Det är också mångabrott som har anmälts men där polisen intehar identifierat de misstänkta gärningspersonerna.27

KAPITEL 228

Undersökningarkring unga och våldI detta kapitel kommer vi att titta närmare påden kunskap som finns idag kring hur unga användersig av våld och deras utsatthet för våld.Kapitlet inleds med en kort beskrivning av denofficiella kriminal-statistiken som bygger påuppgifter från rättsväsendet, det vill säga frånpolisen, domstolarna och kri-minalvården. Därefterbeskriver vi ett antal återkommande enkätstudieroch vilka frågor som ställs i dessa omungas utsatthet för våld och hur de använder sigav våld. Två av enkäterna som riktas till skolungdomaroch som ställer frågor om både utsatthetoch våldsbruk – Brottsförebyggande rådetsSkolundersökning om brott och Stockholmsstads skolundersökning – har en tydlig teoretiskförankring och har konstruerats i syfte att ävenfungera som underlag för det evidensbaseradebrottsförebyggande arbetet. Av den anledningenger vi en närmare beskrivning av dem och refererarockså till intressant forskning som är baseradpå dessa enkäter.Statistik från rättsväsendetDet är viktigt att veta hur unga använder våldför att kunna förebygga det. Vi har ett välbyggtsystem för officiell statistik i Sverige, där ävenstatistik om brott ingår och benämns kriminalstatistik.Brottsförebyggande rådet ansvarar förden officiella kriminalstatistiken. Men trots attkriminalstatistiken är omfattande och aktuell såfinns det en hel del osäkerhet kring det faktiskaantalet brott som unga begår och kring brottenskaraktär eftersom många brott begås utan att deblir registrerade som brott i kriminalstatistiken.Relationen mellan det faktiska antalet brottoch antalet anmälda brott kallas för mörkertalet.Endast en mindre del av brottsligheten är kändoch ingår i kriminalstatistiken, det vill säga brottsom anmäls till polisen och sedan hanteras avpolis, åklagare och domstol. Att utifrån statistiktolka ungas användande av våld och deras utsatthetför våld är därför en svår uppgift. Statistikenbeskriver brott som är anmälda samt vilkasom är misstänkta och dömda för brotten utifrånrubriceringar i brottsbalken. Det är också viktigtför samhället att veta hur många brott somfaktiskt begås, vilka som begår brotten som inteblir anmälda, de oanmälda brottens karaktär ochvilka som blir utsatta för dem, både de anmäldaoch de oanmälda.Det finns goda skäl att tro att en stor andel avde brott som unga begår och blir utsatta för inteär kända av polis eller åklagare. Grövre hot ochvåld, våld som ger fysiska skador eller brott därvapen förekommer anmäls i högre grad än mindreallvarliga och bagatellartade händelser. Densociala relationen mellan offer och gärningspersoni våldsbrott spelar en stor roll för anmälningsbenägenheten.Våldsbrott mellan obekantaanmäls i högre grad än brott där de inblandadekänner varandra eller är familjemedlemmar.Enligt Brottsförebyggande rådet innebär det attbrottsstatistiken antagligen beskriver utvecklingenav det grövre våldet mellan obekantaganska väl, medan statistiken är en mer osäkerindikator på utvecklingen av familjevåld ellerlindrigare våld och hot. 129

Sexualbrott är en brottskategori där den doldabrottsligheten kan antas vara särskilt stor. Delsbegås många sexualbrott i ett sammanhang därförövare och offer känner varandra, vilket minskaranmälningsbenägenheten. Men det som spelarännu större roll är att definitionen av vad somär ett sexualbrott med störst sannolikhet inte ärallmänt känt. 2 Att vara utsatt för sexualbrott ärdessutom något som de allra flesta upplever somskamligt och många har svårt att sätta ord på ochberätta om för andra. Om brottsoffret dessutomupplever sig varit i någon mån delaktig till attbrottet ägde rum så sjunker anmälningsbenägenhetenförmodligen ytterligare.Enkätundersökningarkring unga och våldUtöver statistiken från rättsväsendet finns detäven andra sätt att få kunskap om brottslighetensomfattning. Enkätstudier kring utsatthet förbrott och brottsdeltagande, där ett riksrepresentativturval i befolkningen tillfrågas om utsatthetför brott, kan ge värdefull information om omfattningenav utsatthet för brott i befolkningen.Ett annat viktigt ändamål är att beskriva hurutsattheten fördelar sig mellan olika grupper ibefolkningen och därigenom kunna identifierariskgrupper. Enkätundersökningar innehållervanligtvis en mängd olika bakgrundsvariablerom respondenterna, till exempel kön, ålder,utbildning, yrke och region samt sociala ochekonomiska förhållanden, och ger därför meruttömmande information om brottsoffer än kriminalstatistiken.Om undersökningen även omfattarfrågor om brottet som respondenten harblivit utsatt för, och som inte har anmälts till polisen,kan resultatet användas för att uppskattamörkertalet kring de brottstyper som undersöks(Brottsförebyggande rådet 2007).Enkätstudier kring brottsdeltagande benämsofta självdeklarationsstudier, eftersom individerupp-manas att ange (självdeklarera) om sin egenbrottsdeltagande, oberoende av om brottet harblivit anmält eller inte. Enligt Lina Anderssonsavhandling Mått på brott. Självdeklaration sommetod att mäta brottslighet (2011) är undersökningarom brottsdeltagande i form av självdeklarationsundersökningarsällsynta i Sverige. Honidentifierade 24 publicerade enkätsstudier somhade genomförts mellan 1960 och 2010, varavtre upprepade gånger och de övriga en gång. Frågorom våldsbrott förekom i 18 studier, medanfrågor kring tillgreppsbrott som snatteri, inbrottoch fordonstillgrepp ingick i samtliga. Frågornakring brottsdeltagande var oftast inkluderade iett sammanhang som även omfattade andra frågor,till exempel om utsatthet för brott eller omupplevd trygghet eller alkohol- och narkotikavanor.Offerundersökningar, med fokus på individersutsatthet för brott, är betydligt vanligare. BådeStatistiska centralbyrån och Brottsförebygganderådet genomför återkommande studierkring utsatthet. Det finns även ett flertal andraaktörer, till exempel andra statliga myndigheteroch kommuner som även de undersöker i vilkenomfattning olika grupper, vanligtvis antingenskolelever eller individer från 16 år och äldre,utsätts för brott.Här redovisas de viktigaste återkommandeenkätstudierna som belyser ungas attityder tillvåld, ungas utsatthet för våld eller deras användandeav våld.30

Brottsförebygganderådets enkätundersökningarNationell trygghetsundersökningBrottsförebyggande rådet genomför sedan 2006en årlig Nationell trygghetsundersökning, NTU,som mäter allmänhetens utsatthet för brott ochderas upplevda trygghet och förtroende förrättsväsendet. För att öka säkerheten i beskrivningenav brottsutvecklingen är enkäten utformadså att det ska vara möjligt att relatera resultatentill flera olika typer av brott som ingåri kriminalstatistiken. Nästan 14 000 individer iåldern 16–79 år ingick i den senaste publiceradeundersökningen 2011 som bland annat innehöllfrågor om utsatthet för misshandel och sexualbrottsamt ett antal följdfrågor. Frågorna omman har blivit slagen, sparkad eller utsatt för någonannan typ av fysiskt våld följs upp av detaljeradefrågor om när och var det hände och omdet möjligtvis fanns främlingsfientliga eller homofobiskamotiv. Vidare ställs frågan om manblev sexuellt angripen eller ofredad i sambandmed händelsen och om man fick söka vård, fickbestående skador eller blev sjukskriven efterhändelsen (Brottsförebyggande rådet 2012a).Valet av brottstyper som studeras i den Nationellatrygghetsundersökningen är delvis styrt avvilka brottskategorier som används i kriminalstatistiken,men också utifrån vilka brottstypersom bedöms som angelägna av andra skäl, exempelvisför att de är vanliga, allvarliga elleri stor utsträckning en källa till oro (Brottsförebygganderådet 2012b).Skolundersökning om brottBrottsförebyggande rådet ansvarar för en riksrepresentativSkolundersökning om brott, SUB,där grundskolelever i årskurs 9 får besvara frågorrelaterade till erfarenheter inom en rad områden,bland annat egen brottsaktivitet, andra problembeteendenoch utsatthet för brott. Det övergripandesyftet med Skolundersökningen om brottär att få en alternativ indikator till kriminalstatistikenpå utvecklingen av brottsligheten blandunga och att studera vissa riskfaktorers sambandmed brott.Skolundersökningen ställer frågor om utsatthetför och användande av våld samt om våld inomfamiljen. Numera ingår även frågor om utsatthetför sexuellt ofredande och tvång. Eftersom Skolundersökningenockså ska göra det möjligt attstudera orsaker till brottslighet så innehåller enkätenäven frågor om social bakgrund, kamrateroch fritidsvanor samt om attityder till brott. Skolundersökningenom brott genomfördes vartannatår mellan 1995 och 2005, därefter vart tredje år.Den senaste publicerade undersökningen är från2008 då knappt 6 900 ungdomar besvarade enkäten(Brottsförebyggande rådet 2010).Skolundersökningen om brott har delvis konstrueratsefter en internationell självrapporteringsstudiebland unga, International Self ReportDelinquency Study, ISRD. Jämförbarhetenmellan dessa två undersökningar är begränsadeftersom frågeinstrumenten inte är identiska.International Self Report Delinquency Study tarupp brottslighet, utsatthet och missbruk bland12–15-åriga elever i årskurs 7, 8 och 9. Det ärett stort internationellt samarbetsprojekt med ett30-tal deltagande länder som utvecklades för attmöta behovet av standardiserade, internationelltjämförbara uppgifter om ungdomskriminalitet.Den första studien genomfördes 1991–1992 i 13länder. En tredje studie genomfördes 2011–2012.31

Andra rikstäckandeoch återkommandeenkätundersökningarStatistiska centralbyrån– Undersökningarna avlevnadsförhållanden (ULF/SILC)Statistiska centralbyrån, SCB, genomför sedan1975 årligen Undersökningarna av levnadsförhållanden,ULF, som undersöker levnadsförhållandeni befolkningen över tid. Undersökningarnaingår i Sveriges officiella statistik. ULF riktar sigtill personer som är 16 år och äldre. Mellan 12000 och 13 000 personer intervjuas under ett år.Frågorna som berör våld och trygghet har en mergenerell formulering jämfört med Brottsförebygganderådets Nationella trygghetsundersökning,vilket medför att jämförbarheten med den anmäldabrottsligheten är begränsad (Brottsförebygganderådet 2012b). Huvudfrågan är om man blivitutsatt för våld som ledde till sådana skador attman var tvungen att söka sjukvård eller tandvård,med följdfrågor om var det hände och om det varen man eller kvinna som utförde våldet.Från och med 2008 är den svenska undersökningenULF och den EU-gemensamma undersökningenStatistics on Income and Living Conditions,SILC, sammanslagna till en undersökning.EU har hittills inte inkluderat vålds- och trygghetsfrågori SILC, men kan komma att göra deti framtiden.Barn-ULF genomförs sedan 2001 som en separatintervjuundersökning bland barn i åldern 10–18 år som har valts ut genom att någon av föräldrarnai hushållet intervjuats i Undersökningarnaav levnadsförhållanden (ULF/SILC). Undersökningenomfattar frågor om trygghet, hur barnenmår, situationen i skolan, inklusive mobbning ochom de har blivit slagna av andra elever. Våld somäger rum i andra sammanhang än skolan tas inteupp.Centralförbundet för alkoholochnarkotikaupplysning– Skolelevers drogvanorCentralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,CAN, genomför årligen en rikstäckandeenkätundersökning av drogvanornabland elever i grundskolans årskurs 9 och i år2 på gymnasiet. CAN är också koordinator avEuropean School Survey Project on Alcohol andOther Drugs, ESPAD, den stora europeiska undersökningenav skolelevers drogvanor som genomförsvart fjärde år. Kopplingen till ESPADgör att undersökningens resultat är jämförbarmed de deltagande ländernas resultat.I undersökningen Skolelevers drogvanor frågarman om eleven i samband med alkoholkonsumtionhar råkat ut för en olycka eller skadats,skadat sig själv eller någon annan, blivit utsattför våld, haft oönskat eller oskyddat sex, blivitbestulen eller rånad, råkat i bråk med poliseneller behövt uppsöka sjukhus eller akutmottagning.På uppdrag gör CAN även lokala totalundersökningarpå läns- och kommunnivå somlevereras till respektive uppdragsgivare.Forum för levande historia– Den mångtydiga intoleransenForum för levande historia arbetar med attmotverka intolerans i samhället. Ett led i dettaarbete är att återkommande kartlägga hur väldemokratiska värden är förankrade bland ungai gymnasieåldern, i syfte att ha en kontinuerligkunskap om hur intoleranta tendenser utvecklas.Den första studien gjordes 2003 och den andra2009.Den senaste undersökningen 2009 omfattadetotalt 4 674 gymnasieelever i gymnasiets år 1och 3, på sammanlagt 154 gymnasieskolor.Undersökningen omfattade 39 påståenden somavsåg att mäta inställningen till muslimer, in-32

vandrare, romer, judar, homosexuella, personermed funktionsnedsättning samt till Sverige ochsvenskarna. Frågorna hade i hög grad formen avpåståenden och avsåg att kartlägga olika aspekterav toleranta och intoleranta förhållningssättbland gymnasieungdomar.Studien som gjordes 2009 omfattade både individdatabaserat på elevenkäter och registerbaseraddata om gymnasieskolor. Registerbaseraddata omfattade bland annat uppgifter om betygsgenomsnitti avgångsklasser, lärartäthet ochandel lärare med pedagogisk högskoleutbildningoch gjorde det möjligt att jämföra elevernasattityder och förhållningssätt mellan skolormed olika karaktär (Forum för levande historia2010).Myndigheten för samhällsskyddoch beredskap – Trygghet ochsäkerhet i vardagenMyndigheten för samhällsskydd och beredskap,MSB, genomför undersökningen Trygghet ochsäkerhet i vardagen med frågor om i vilka situationerman känner sig otrygg, vad man är oroligför, hur stor man tror risken är för att drabbasav olyckor, brott och andra allvarliga händelser,hur stor möjlighet man har att påverka sinegen säkerhet samt vilka säkerhetsåtgärder manvidtagit. I undersökningen ingår frågan om respondentenblivit utsatt för våld och övergrepp 3under de senaste fem åren.Undersökningen har genomförts två gånger,2007 och 2010, bland ett riksrepresentativt urvalav befolkningen i åldern 18–79 år. Innan undersökningenstartade fick Sveriges alla kommunererbjudande om att delta i undersökningen medett tilläggsurval av 600 personer i sin kommun.Resultat kan då redovisas på kommunal nivå.Totalt deltog 63 kommuner, grupper av kommunereller stadsdelar med ett tilläggsurval i densenaste undersökningen. Urvalet på nationellnivå var 10 000 personer. Den totala urvalsstorlekenblev därmed 47 800 personer. Svarsfrekvensenvar 55 procent (MSB 2011).Statens folkhälsoinstitut– Hälsa på lika villkorHälsa på lika villkor är en årlig undersökningmed nationellt urval som genomförs av Statensfolkhäl-soinstitut sedan 2004. Studien baseraspå ett riksrepresentativt urval av 20 000 personeri åldern 16–84 år, landsting och regionererbjuds varje år att delta med tilläggsurval. Vid2010 års undersökning deltog sex landsting ochtvå kommuner. 4Syftet är att visa hur befolkningen mår ochsamt följa förändringar i hälsa över tid som endel i uppföljningen av folkhälsopolitiken. Detfinns en huvudsaklig fråga om utsatthet för våld,om man de senaste 12 månaderna har blivit utsattför fysiskt våld, med en följdfråga om varvåldet skedde (Fhi 2012).Lokala enkätundersökningarMånga kommuner genomför en fritidsvaneundersökningeller skolundersökning där frågorom trygghet och utsatthet kan ingå. Vi har intehaft möjlighet att gå igenom samtliga lokalaungdomsundersökningar, men kan ge några intressantaexempel.Stockholms stads skolundersökning– StockholmsenkätenStockholmsenkäten är en totalundersökning omungdomars normbrott och avvikande beteendesom utförs av Preventionscentrum Stockholmvartannat år bland elever i grundskolans årskurs9 och i gymnasieskolans år 2. Syftet är att kartläggaelevernas drogvanor, kriminalitet, skolkoch mobbning och därmed ge ett verktyg för33

det förebyggande arbetet. Undersökningen hargenomförts regelbundet sedan 1972. Frågor ombrottslighet inkluderades första gången 2000.Omkring 22 000 elever besvarade enkäten i 18kommuner i Stockholms län 2012.PolismyndigheternaPolisens trygghetsundersökningar som pågåttsedan 1996 genomförs av landets kommunermed en enkät som Rikspolisstyrelsen har tagitfram. Drygt 750 000 respondenter har i principbesvarat samma enkätformulär i fler än220 kommuner någon gång under perioden.Det finns en serie frågor som berör våld. Huvudfråganär om man har under de senaste 12månaderna varit utsatt för fysiskt våld som gettsmärta. Följdfrågorna är om våldet var så grovtatt det ledde till synliga märken eller skador, omdet var en bekant eller främling som utförde våldet,hur många gånger man varit utsatt för våldsamt var våldet ägde rum. 5Ungdomsstyrelsensungdomsenkät – LuppUngdomsstyrelsen erbjuder sedan 2001 landetskommuner att använda sig av ungdomsenkätenLupp, Lokal uppföljning av ungdomspolitiken,för att undersöka ungas villkor. Frågorna handlarbland annat om synen på inflytande och demokrati,trivsel i skolan, fritidsaktiviteter, trygghetoch utsatthet, arbete, hälsa och framtidsplaner.Det finns två frågor om utsatthet för brott,om man det senaste halvåret har blivit utsatt förmisshandel eller om man blivit utsatt för sexuelltvåld eller sexuellt utnyttjande.Enkäten finns för tre olika åldersgrupper:grundskolans årskurs 7–9, gymnasieskolan ochunga vuxna i åldern 19–25 år. Omkring hälftenav landets kommuner har gjort Lupp någongång.Enkätundersökningaroch evidensbaseratförebyggande arbeteTvå av de enkätundersökningar som vi har beskrivitkort har som ett uttalat syfte att även kunnaan-vändas för att identifiera riskfaktorer förantisocialt och våldsamt beteende bland unga,Brottsförebyg-gande rådets Skolundersökningom brott och Stockholms stads skolundersökningStockholmsenkäten. Vi börjar dock med enkort introduktion av de mest använda teoriernaför brottspreventivt arbete innan vi återgår tillatt diskutera enkäterna.Teorier kringbrottsförebyggande arbeteTvå teoribildningar som i stor utsträckning harpåverkat preventionsforskningen är kontrollteorioch social inlärningsteori. Den mest kändakontrollteorin är Hirschis teori om kontrollgenom sociala band. Teorin tar fasta vid vadsom gör att människor inte begår normbrytandehandlingar – att de avstår från att begå brott. Deflesta människor får nämligen, enligt Hirschi,regelbundet impulser att göra något avvikandemen sätter inte tanken i handling. Anledningenär att de flesta individer har starka sociala bandtill det omgivande samhället, genom sin anknytning,sitt engagemang, sitt deltagande och sinsystemtilltro och att de därför hindras att begåbrottsliga handlingar. Individer med svaga socialaband hindras däremot inte och har därförlättare att bryta mot samhällets normer och begåbrott (Hirschi 1969).34

En annan inriktning som i hög grad har påverkatforskningen om risk- och skyddsfaktorer ärden sociala inlärningsteorin. Den utgår ifrånantagandet att barn och unga lär sig nya beteendengenom att observera andra och att de därigenomlär sig att hantera såväl enskilda situationersom att anamma livsstilar, könsroller, attityderoch kulturella värderingar. Starka sociala band iform av god anknytning till skola och föräldrarhar visat sig kunna minska risken för avvikandebeteende (Sandahl 2010).I Sverige har dessa teorier bidragit till att ettantal risk- och skyddsfaktorer 6 för brottslighetoch annat normbrytande beteende har identifierats(till exempel Sundell 2004, Ring 1999,El-Khouri, Sundell & Strandberg 2005). Eftersomkunskapen om vilka faktorer som försätteren person i riskzonen har blivit allt bättre hartyngdpunkten i forskningen numera förskjutitstill att öka förståelsen för de personer somutvecklas positivt trots att de lever i en negativmiljö (Ferrer-Wreder, Stattin, Cass Lorente,Tubman & Adamson 2005).Inom den kriminologiska forskningen byggerde flesta studierna om ungas brottsliga beteendepå teorier kring social bakgrund, personlig läggningoch inställning samt på föräldra-, skol- ochkamratfaktorer 7 . En bärande tanke är att unga utvecklasi ett samspel mellan en rad olika socialasammanhang – bland annat familjen, skolan ochkamratkretsen – som alla påverkar varandra.Riskfaktorer för en kriminell utveckling, ochskyddsfaktorer mot en sådan utveckling, förknippasmed olika omständigheter inom dessasociala sammanhang, men även med egenskaperoch attityder hos individen själv. En viktiganledning till varför kriminologer kartläggeroch studerar sådana samband är att nå framgångmed de brottspreventiva strategier som riktarsig till de unga (Brottsförebyggande rådet 2000,Brottsförebyggande rådet 2010)Individuella egenskaper som impulsivitet,aggressivitet, antisocialt beteende, bristandeempatisk förmåga, antisociala attityder ochkognitiv förmåga, har bevisats ha sambandmed brottsliga aktiviteter men är inte vanligtförekommande som förklaringsmodeller i störreungdomsstudier i Sverige. Betydligt vanligareär att söka förklaringar till brottsligt beteendei ungas sociala bakgrund. Anledningen till attstudera sociala faktorer bygger på det underliggandeantagandet om att en persons socialabakgrund tenderar att påverka hans eller hennesframtida liv på olika sätt. Familjens sociala ochekonomiska resurser och möjligheter antas inverkapå andra förhållanden i de ungas liv somökar eller minskar risken för att delta i brott(Brottsförebyggande rådet 2010). Enligt till exempelSampson och Laub kan socioekonomiskutsatthet hos föräldrar förmodas öka risken föratt den unge får sämre relation till sina föräldraroch till skolan, vilket i sin tur påverkar riskenför brott (Sampson & Laub 1993, Brottsförebygganderådet 2010).35

Riskfaktorer för brottBassam El-Khouri, Knut Sundell och AnnaStrandberg (2005) har identifierat riskfaktorerför normbrytande beteende utifrån tidigareforskning och sedan studerat skillnader mellantjejer och killar i tonåren utifrån 2004 års Stockholmsenkät.Genomgången av tidigare studiervisade att det grovt sett fanns två utvecklingsvägartill kriminalitet och antisocialt beteende.Den ena utvecklingsvägen startar i barndomenoch den andra börjar först under tonåren. Härföljer ett citat från studien:”De killar och tjejer som utvecklar antisocialtbeteende tidigt skiljer sig fråndem som gör det senare. De barn somtidigt uppvisar antisocialt beteende harofta neuropsykologiska nedsättningar(till exempel ADHD). De är ofta aggressivaoch okänsliga i relation till andramänniskor samt kommer ofta från en familjdär föräldrarna inte förmår ge tydligaramar och regler för barnen. Dessaproblem leder till att kontakten mellanföräldrar och barn fungerar dåligt ochbarnen saknar tillfällen att lära sig positivabeteenden. Dessa barn får ofta skolproblemoch umgås med antisocialakamrater. Tidigt antisocialt beteendeinnebär en sämre prognos och dessabarn löper större risk att fortsätta medsitt antisociala beteende.För antisocialt beteende som börjar itonåren är prognosen bättre. Ett visstmått av antisocialt beteende i tonårenkan vara normalt – till exempel som ettsätt att göra revolt mot vuxenvärlden.Gruppen skiljer sig från en normalgruppungdomar endast i ett avseende – de umgåsmed antisociala kamrater. Utöverdetta är fysiska och sexuella övergreppsamt tidig pubertet riskfaktorer förfrämst tjejer.Riskfaktorer i familjen är föräldrar sombrister i omsorg och tillsyn. Vidare är antisocialtbeteende i familjen (till exempelkriminella föräldrar) en riskfaktor. Förtjejer tycks förekomst av psykisk ohälsa ifamiljen och dåliga kamratrelationervara riskfaktorer. För både tjejer och killarär kriminella kamrater en riskfaktorför egen kriminalitet. Skolrelateraderiskfaktorer för både tjejer och killar ärbristande anknytning till skolan, skolkoch dåliga skolresultat.”(El-Khouri et al. 2005, s. 18)Teoriprövning på Stockholmsenkäten– skillnader mellan killar och tjejerDe teoribaserade riksfaktorerna har prövats påolika typer av normbrott bland ungdomar. ForskarnaEl-Khouri, Sundell och Strandberg undersökteom det fanns skillnader för vilka riskfaktorersom var aktuella för killar respektive tjejerutifrån 2004 års Stockholmsenkät. 8 Följandenormbrott studerades: bruk av tobak, alkoholeller narkotika samt elevers kriminalitet, skolkoch mobbning.Resultaten visade att riskfaktorerna i allt väsentligtvar samma för tjejer som för killar. Endastför ett normbrott, allvarlig kriminalitet 9 ,fanns en tydlig skillnad med betydligt fler riskfaktorerför killar än för tjejer. Enskilda riskfaktorerhade en begränsad betydelse för förekomstenav normbrott, medan elever med mångariskfaktorer (oberoende av vilka) i högre gradhade normbrytande beteenden. Några riskfaktorerframstod som viktigare än andra för bådetjejer och killar. Dessa var att ha varit berusadföre 13 års ålder, att umgås med socialt missan-36

passade kamrater och att ha föräldrar som intevet var den unge är på helgkvällar. Tre riskfaktorervisade sig sakna betydelse för samtligastuderade normbrytande beteendena, och dessavar föräldrars utbildning och arbetslöshet samtinvandrarbakgrund (El-Khouri et al. 2005).En relativt stor grupp elever hade inga eller fåriskfaktorer i sin uppväxtmiljö, medan en mindregrupp hade riskfaktorer inom varje undersöktområde. På samma sätt fanns det en gruppelever som saknade normbrott och en gruppmed samtliga normbrott. Av de sex normbrottenförekom tobak, alkohol och skolk ensammaeller i kombinationer med varandra. Narkotikaoch mobbning förekom däremot endast tillsammansmed andra normbrott. För gruppen eleverutan riskfaktorer i uppväxtmiljön var andelenutan beteendeproblem kraftigt överrepresenteradmedan de med multiproblem nästan heltsaknades. Det motsatta förhållandet gällde förgruppen med många riskfaktorer – elever medmultiproblem var överrepresenterade medan devälanpassade var mycket få (El-Khouri et al.2005).Riskfaktorer som kankopplas till strategiska brottI en särskild studie baserad på 2008 års Stockholmsundersökninghar Julia Sandahl undersöktvilka riskfaktorer bland killar som kunde förklarabenägenheten att begå strategiska brott. 10 Honprövade riskfaktorer på olika nivå.På individnivå prövades impulsivitet, aggressivitet,antisocialt beteende, spänningssökandebeteende, antisociala attityder, beteendeproblemi form av egen alkohol- och drogkonsumtion,mobbning, egen utsatthet för brott samt att hablivit tagen av polisen. På familjenivå prövadesbrist i tillsyn, svag anknytning till familjen samtlåg grad av uppmärksamhet från föräldrarna. Påskol- och kamratnivå prövades misslyckande iskolan som mäts genom betyg, svag skolanknytning,skolk, avvikande kamrater samt kriminellakamrater. Slutligen, på samhällsnivå prövadesbostadsområdets sociala tyngd, upplevd otrygghet,svag anknytning till bostadsområdet, upplevelseav ordningsproblem samt informell socialkontroll. Sandahl sammanfattade sina resultatpå följande sätt:”[e]n typisk femtonårig kille i Stockholmsom begår strategiska brott: Han bor iett av de socialt mest utsatta ytterstadsområdena,ofta i ett bostadsområde medlåg grad av informell social kontroll. Deflesta av kamraterna har en kriminelllivsstil, begår brott och använder narkotika.Det är också vanligt att han skolkaroch misslyckas med studierna. Föräldrarnabrister i tillsyn, vilket bland annatkan innebära att de inte vet var han äreller vilka han umgås med när han ärute. Låg grad av uppmärksamhet frånföräldrarna, att inte få stöd och uppmuntraninnebar också en förhöjd risk.De mest betydande egenskapsrelateraderiskfaktorerna var aggressivitet och antisocialaeller normbrytande attityder. Attha tidigare erfarenhet av droger, mobbning,trakasserier och att ha åkt fast förpolisen ökar också risken för strategiskabrott”.(Sandahl 2010, s. 27)37

Brottsförebyggande rådetsSkolundersökning om brottBrottsförebyggandet rådets skolundersökningbland elever i årskurs 9 har utvecklats av denKriminologiska institutionen vid Stockholmsuniversitet i samarbete med Brottsförebygganderådet och ge-nomförs regelbundet sedan 1999.Syftet med undersökningen är att studera hurbrottsligheten i den aktuella åldersgruppen serut och hur den utvecklas över tid. Ett ytterligaresyfte är att studera sambanden mellan brottslighetoch olika individuella och sociala faktorer,utifrån förståelsen att kunskap om sådana sambandär värdefull vid preventivt arbete (Brottsförebygganderådet 2000).Skolundersökningen omfattar en del bakgrundsfrågorsom belyser olika strukturella bakgrundsfaktorerhos ungdomarna, till exempelfamiljestruktur, föräldrarnas socioekonomiskaklass och utbildningsnivå samt invandrarbakgrund.Brottsförebyggande rådets analyser harvisat att sambanden mellan sådana bakgrundsfaktoreroch brottsligt beteende är svaga. Det ären liten andel av unga med till exempel splittradfamiljebakgrund eller med föräldrar med kortareutbildning som ägnar sig åt brott. Dessutomutgör unga med socialt utsatta föräldrar inte hellermajoriteten bland de mer belastade elevernai Skolundersökningen. Könstillhörigheten är däremottydligt kopplad till brottsbelastning, killarär i större utsträckning inblandade i brottsligaktivitet än tjejer. Andelen unga som har begåttmånga brott tenderar vidare att ligga på en någothögre nivå bland unga med utländsk bakgrundän bland dem med svenskfödda föräldrar. Mendet som är viktigt att förstå är att inte heller detsambandet är speciellt starkt eftersom de flestakillar trots allt inte ägnar sig åt brott (Brottsförebygganderådet 2000, Brottsförebyggande rådet2010).Individuella faktorer har visat sig vara mer relevantanär man vill förklara varför vissa ungaär mer brottsligt aktiva än andra. De brottsligtaktiva ungdomarna i Skolundersökningen har ihögre grad varit allmänt utåtriktade och spänningssökande,det vill säga mer risktagande,rastlösa och impulsiva än sina kamrater. Dessutomtenderar de ha dåliga relationer till sinaföräldrar och de har föräldrar som inte har insyni vad de unga gör på fritiden eller som inte upplevsreagera speciellt starkt på problembeteende.Och tvärtom, ju bättre relationen till föräldrarnaupplevs vara, respektive ju högre vetskapföräldrarna har om var den unge är och vilkahen träffar, desto ovanligare är det att den ungapersonen har begått brott. Skolsituationen tycksäven den vara relaterad till brott. Ju bättre mantrivs i skolan, respektive ju högre betyg man har,desto ovanligare är det att man ägnar sig åt brottoch tvärtom, de brottsligt aktiva eleverna i årskurs9 tenderar att ha sämre skolprestationer ochtrivas sämre i skolan jämfört med andra unga(Brottsförebyggande rådet 2000, Brottsförebygganderådet 2010).Vidare visade Skolundersökningen att det ärmycket vanligt att brottsligt aktiva ungdomarumgås med kamrater som har stor tolerans ocherfarenhet av brott. Unga med en tillåtande inställningtill brott tenderar att i större utsträckningha högre belastning än unga med en avvisandehållning. Likaså har brottsligt aktivaungdomar i större utsträckning druckit sig berusaderespektive skolkat. Ungdomar med högpreferens för spännande och riskfyllda aktivitetertycks enligt resultaten i klart högre grad ägnasig åt brott än unga som föredrar mer stillsammaaktiviteter. Ett utåtriktat kamratumgänge (attofta träffa kamrater på kvällarna), tenderar ävendet att vara kopplat till hög brottsbelastning. Detbehöver naturligtvis inte betyda att frekvent um-38

gänge med kamrater i sig ökar risken för brott,utan mer avgörande är vilka man träffar ochvad man gör (Brottsförebyggande rådet 2000,Brottsförebyggande rådet 2010).Analysen visade att om en ung person uppvisarmånga av de berörda faktorerna är sannolikhetenmycket stor att hen enligt egen uppgift ocksåhar begått brott, och dessutom vanligtvis fleragånger. Ju fler riskfaktorer desto högre tenderarockså brottsbelastningen att vara. Med hjälp aven skala som omfattar tio av de nämnda faktorernakan man i materialet urskilja en högriskgruppsom svarade för merparten av brottslighetenbland ungdomarna (Brottsförebygganderådet 2000).Skillnader mellan riskfaktorerför våldsbrott och brott generelltBåde Brottsförebyggande rådets Skolundersökningoch Stockholmsundersökningen har haftfokus på ungas brottsliga aktiviteter generelltoch inte på våldsbrott när de har testat olika riskfaktorersbetydelse. Eftersom vi i den här studienkoncentrerar oss på våldsbrott bör fråganställas om de riskfaktorer som har lyfts fram igenomgången även är relevanta för ungas deltagandei olika våldsbrott.Det finns visst stöd för att riskfaktorerna kanvara samma för våldsbrott som för övriga brottmen det finns anledning till försiktighet i tolkningen.En longitudinell studie 11 som har följt411 pojkar i London, från 8–32 år, visar vilkariskfaktorer som kunde kopplas till våldsbrottsom begås under ungdomsåren (16–18 år). Detydligaste riskfaktorerna under uppväxtårenenligt denna studie var ekonomisk utsatthet ifamiljen, kriminalitet i familjen och föräldrarsbristande tillsyn, samt på individnivå misslyckadskolgång, hyperaktivitet, dålig impulskontrolloch antisocialt beteende. De riskfaktorersom studien identifierade var lika oavsett formenav våldsbrott. Studiens slutsats var att aggressionoch våld är delar av en individs allmäntantisociala eller normbrytande beteende, ochatt riskfaktorerna för våldsbrott liknar dem förantisocialt och kriminellt beteende i allmänhet(Farrington 1989).Koppling tillmaskulinitetsteorierDet beteendevetenskapligt orienterade forskningsfältetkring förebyggande arbete lämnarmånga viktiga frågor obesvarade kring sambandetmellan föreställningar om manlighet ochmaskulinitet och våldsamt beteende. De vetenskapligateorierna som ligger till grund för detbrottsförebyggande arbetet som vi har refererattill i det föregående stycket, och som ligger tillgrund för mycket av det preventiva arbetet iSverige, berör inte samspelet mellan genus ochvåld.Utifrån det kan man ställa frågan om forskningom genus och våld över huvudtaget har påverkatdet våldsförebyggande arbetets upplägg,innehåll och genomförande. Lena Berg har gjorten genomgång av nordisk forskning som är inriktadpå våldsprevention och som söker svarpå just den frågan. Den centrala frågan för hennesstudie var om genusforskning har påverkatdet våldsförebyggande arbetet och hur genusforskningensrön i så fall har integrerats i detpreventiva arbetet. Genomgången visade att detinte fanns något nordiskt effektutvärderat preventionsprogramsom förebygger våld utifrånett genusperspektiv och/eller arbetar efter engenuspedagogik. Det medför att vissa genuskodadedimensioner av ungas attityder och beteendeninte uppmärksammas i det förebyggandearbetet (Berg 2007).39

Enligt Berg var de som genomförde de våldsförebyggandeprogrammen väl medvetna om attdet framför allt är killar som använder aggressivitetoch har ett våldsamt beteende. Men trotsdet gjordes inte någon genusanalys av hur programmensupplägg och genomförande bör förhållasig till att de som brukar våld mestadels ärkillar. Det finns en uppenbar risk att det våldsförebyggandearbetet i sådana fall har ett beteendemålsom av ungdomar förstås som feminintkodat, vilket många killar inte vill förknippasmed eller anpassa sig till. Därför argumenteradeBerg för införandet av ett tillägg i det befintligavåldsförebyggande arbetet, i form av ett verktygsom kan fånga komplexiteten i att ”göra” maskulinitet,och på så sätt underlätta processen attfå killar motiverade att minska sin våldsanvändning(Berg 2007).Maskulinitet somförklaring till våldsbrottI dagens läge inkluderar knappast några enkätstudierfrågor som mäter attityder till maskulinitetsom en potentiell förklaring till våldsbrott. Vihar endast hittat en studie där attityder till maskulinitetingår som en faktor som bidrar till attförklara våldsamt beteende bland unga (WHO2010). I den studien 12 ingick drygt 44 000 tyskaungdomar i åldern 13–17 år, och utifrån det materialethar forskarna studerat samband mellanett antal individegenskaper 13 och att ha begåttåtminstone ett våldsbrott de senaste 12 månaderna.Resultaten visade att killar löpte betydligt högrerisk för att ha ett våldsamt beteende än tjejer.De var också i högre grad benägna att ägna tidåt våldsskildrande massmedier och visade högreacceptans av våldslegitimerande maskulinitetsnormer.14Kriminellt umgänge hade det starkaste direktasambandet med våldsbrott bland ungdomar. Alkoholkonsumtion,föräldrars våldsamma uppfostringsmetoder,konsumtion av massmediersom skildrar våld (till exempel tevespel och filmer)och acceptans av våldslegitimerande maskulinitetsnormerförklarade också våldsamt beteendemen i mindre utsträckning jämfört medkriminella kamrater.Utöver de direkta sambanden visade analysenockså på faktorer som hade en indirekt verkanpå våldsamt beteende. Till exempel fannsdet samband mellan upplevda inslag av våld iuppfostran, bruket av massmedier som skildrarvåld, bruket av alkohol samt acceptans av våldslegitimerandemaskulinitetsnormer.Resultaten visade också att unga med utländskbakgrund i sig inte var mer våldsamma än ungamed tysk bakgrund. Men analysen visade indirektasamband mellan utländsk bakgrund ochvåldsbrott, nämligen att unga med utländsk bakgrundoftare hade upplevt inslag av våld i uppfostranoch i större omfattning bejakade våldslegitimerandemaskulinitetsnormer, vilket i sin turgjorde dem mer benägna att ha begått våldsbrott(WHO 2010).40

ReflektionerTrots den omfattande statistik från rättsväsendetsom Brottsförebyggande rådet årligen samlar infinns det alltså ett stort mörkertal kring ungasutsatthet för och deltagande i våldsbrott ochsexualbrott. Det finns anledning att anta att enstor del av våldet som unga drabbas av inte synsi den officiella kriminalstatistiken och att dendolda brottsligheten är särskilt stor för våld ochsexuellt våld i ungas nära relationer.Brottsförebyggande rådet genomför regelbundettvå viktiga enkätundersökningar för att bättrekunna uppskatta omfattningen av brott i samhället,den Nationella trygghetsundersökningenoch Skolundersökningen om brott. Dessa studierfokuserar mest på utsatthet för brott, menSkolundersökningen omfattar även frågor omanvändande av våld. Det möjliggör en bredareanvändning av Skolundersökningen som ettverktyg för det brottsförebyggande arbetet. Vadvi vet så är den möjligheten i dagsläget relativtoutnyttjad.Stockholmsenkäten är Stockholms stads återkommandeskolundersökning. Den har ett liknandeupplägg som Brottsförebyggande rådetsSkolundersökning och kan också användas somett underlag för det brottsförebyggande arbetetbland skolungdomar i Stockholms län. Utifrånundersökningens metod, som bygger på totalundersökningarav grundskolans årskurs 9 ochgymnasiets år 2 i samtliga kommunala skolor ide deltagande kommunerna, skulle Stockholmsenkäteni viss mån även kunna fungera som ettuppföljningsinstrument för det brottsförebyggandearbetet.De övriga enkätstudierna som vi har beskriviti korthet omfattar endast enstaka frågor om utsatthetför brott. Kunskapen om vilka grupper isamhället som är mer utsatta än andra, och omutsattheten för våldsbrott ökar eller minskarär också viktigt, men inte lika centralt för detbrottsförebyggande arbetet jämfört med studiernasom även ställer frågor kring brottsligtoch normbrytande beteende. Den rikstäckandeNationella trygghetsundersökningen som genomförsårligen av Brottsförebyggande rådet,med ett stort urval individer och som ställerdetaljerade frågor kring misshandelsbrott ochsexuella övergrepp, och även inkluderar frågorkring eventuella bakomliggande hatbrottsmotiv,ger bra kunskap om våldsbrottens omfattning,utveckling och karaktär.Vår genomgång visar också att det saknasåterkommande enkätstudier som mäter ungasattityder till våld. Det saknas därför kunskapkring eventuella ändringar i hur unga ser på användandeav våld, inklusive sexuellt våld, somskulle kunna sättas i samband med de alltmervanliga våldsskildringarna i populärkulturen.Det saknas också frågeinstrument om ungasattityder till jämställdhet och maskulinitet i deåterkommande undersökningarna kring brottoch utsatthet. Den eventuella kopplingen mellanattityder till maskulinitet och jämställdhetoch mellan våldsbejakande attityder och våldsamtbeteende kan därför inte studeras utifrånde viktigaste återkommande enkätstudierna somriktas till unga och som belyser deras utsatthetför brott eller våldsamt beteende.41

ReferenserAndersson, L. (2011). Mått på brott:Självdeklaration som metod att mätabrottslighet. Stockholms universitet:Kriminologiska institutionen.Berg, L. (2007). Nordisk forskning omprevention mot våld bland unga – Enbetraktelse från en genusorienteradhorisont. Forskning- och Utvecklingsenheten,Stockholms Stad: FoU-Rapport2007:10.Brottsförebyggande rådet (2000). Stöld,våld och droger bland pojkar och flickor iårskurs nio. Resultat från tre självdeklarationsundersökningar.Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2007).Brottsutvecklingen i Sverige fram till år2007. Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2010). Brottbland ungdomar i årskurs nio. Resultat frånskolundersökningen om brott åren1995–2008. Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2012a).Nationell trygghetsundersökning 2011.Teknisk rapport. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet (2012b). NTU2011. Om utsatthet, trygghet ochförtroende. Stockholm: Fritzes.El-Khouri, B., Sundell, K. & Strandberg, A.(2005). Riskfaktorer för normbrytandebeteenden. Skillnader mellan flickor ochpojkar i tonåren. Stockholms stad:FoU-rapport 2005:17.Farrington, D. P. (1989). Early predictors ofadolescent aggression and adult violence.Violence and Victims, 4: 79–100.Ferrer-Wreder, L., Stattin, H., Cass Lorente,C., Tubman, J. G. & Adamson, L. (2005).Framgångsrika preventionsprogram förbarn och unga – En forskningsöversikt.Stockholm: Gothia AB.Fhi (2012). Hälsa på lika villkor? Enundersökning om hälsa och livsvillkor iSverige 2012 (Enkätformulär). Östersund:Statens folkhälsoinstitut.Forum för levande historia (2010). Denmångtydiga intoleransen – en studie avgymnasieungdomars attityder läsåret2009/2010. Stockholm: Forum för levandehistoria.Hirschi, T. (1969). Causes of delinquency.New Yersey: University of California Press.MSB (2011). Tryggare kan ingen…?Svenskarnas uppfattning om trygghet ochsäkerhet. Stockholm: Myndigheten församhällsskydd och beredskap.Ring, J. (1999). Hem och skola, kamrateroch brott. Stockholms universitet.Kriminologiska institutionen. AvhandlingsserieNr. 92.Sampson, R. J. & Laub, J. H. (1993). Crimein the Making. Pathways and TurningPoints Through Life. Cambridge: HarwardUniversity Press.Sandahl, J. (2010). Killar och strategiskabrott. Riskfaktorer bland unga killar iStockholms stad. Stockholms stad:Preventionscentrum Stockholm.Sundell, K. (2004). Drog- och riskbeteendenhos stockholmsungdomar. Resultat från2002 års drogvaneinventering i grundskolansårskurs 9 och gymnasiets år 2.Stockholms stad: FoU-rapport 2003:2 I.WHO (2010). European report onpreventing violence and knife crime amongyoung people. Köpenhamn: WHO RegionalOffice for Europe.Elektroniska källorBrottsförebyggande rådetMörkertal och dold brottslighetwww.bra.se/bra/brott--statistik/morkertaloch-dold-brottslighet.htmlStatens folkhälsoinstitutNationella folkhälsoenkätenwww.fhi.se/statistik-uppfoljning/Nationella-folkhalsoenkatenPolisenPolisens trygghetsundersökningwww. polisen.se42

Noter1Stycket är baserat på information frånBrottsförebyggande rådets webbsida http://www.bra.se/bra/brott--statistik/morkertaloch-dold-brottslighet.html.2Förutom fullbordad våldtäkt omfattarbrottsbalkens 6 kapitel om sexualbrottföljande brottsrubriker: försök till våldtäkt,sexuellt utnyttjande, sexuellt övergrepp motbarn under 17 år, sexuellt tvång, utnyttjandemed mera mot person 18 år eller äldre,kontakt med barn i sexuellt syfte (så kalladgrooming), utnyttjande av barn under 18 årför sexuell posering, köp av sexuellhandling av barn under 18 år, sexuelltofredande, köp av sexuell tjänst, kopplerisamt förförelse av ungdom.3Frågan lyder ”Har du blivit utsatt för våldoch övergrepp”, det vill säga att det inte gåratt särskilja våld och övergrepp.4Fakta om den nationella folkhälsoenkäten,www.fhi.se/statistik-uppfoljning/Nationella-folkhalsoenkaten/.5Polisens trygghetsundersökning, www.polisen.se.6En riskfaktor ökar sannolikheten för att ettriskbeteende ska utvecklas, medanförekomsten av skyddsfaktorer innebär attsannolikheten för riskbeteendet minskar.Begreppen är inte klart definierade och kananvändas omvänt, det vill säga enskyddsfaktor kan vara en riskfaktorsmotsats (Sandahl 2010).7Detta gäller framför allt för studier som ärbaserade på en kvantitativ metod.Kvalitativa studier inom kriminologin harallt oftare ett genusteoretiskt perspektiv.8Stockholmsundersökningen från 2004omfattar svar från 10 113 killar och tjejerinsamlade i grundskolans årskurs 9 ochgymnasiets år 2 från 69 grundskolor och 33gymnasieskolor i Stockholm (El-Khouri,Sundell & Strandberg 2005).9Resultaten för riskfaktorer för kriminalitetvisade tydliga skillnader mellan tjejer ochkillar. Alla utom en riskfaktor (enför-äldershushåll)var sammankopplade medbrottslighet för killar i grundskolan och allautom två (anförtror sig inte till vuxen ochblivit mobbad minst två gånger i månaden)för gymnasiekillarna. För tjejerna fannsknappt någon säkerställd riskfaktor – förtjejer i grundskolan fanns tre och förgymnasietjejerna en. Övriga riskfaktorer varinte statistiskt säkerställda för tjejerna Ibid..10Deltagande i vissa typer av brott blandunga indikerar starkare en fortsatt långbrottskarriär än deltagande i andra brott. Debrotten kallas strategiska brott. Strategiskabrott baserades här på följande uppgifterfrån ungdomarna: de hade minst en gång detsenaste året antingen tvingat till sigvärdesaker eller stulit en moped, motorcykeleller bil.11The Cambridge Study in DelinquentDevelopment.12En skolundersökning i Tyskland där 44610 unga i åldern 13–17 år ingick2007/2008. Analysen har genomförts avDirk Baier och Sussan Rabold vidCriminological Research Institute of LowerSaxony, Hanover och är publicerad avWHO (WHO 2010).13Följande egenskaper ingick i analysmodellen:kön, utbildningsnivå, utländskbakgrund, våldslegitimerande maskulinitetsnormer,konsumtion av medier som skildrarvåld, betydande inslag av våld i uppfostran,kriminellt umgänge och bruk av alkohol.14Våldslegitimerande maskulinitetsnormermättes med hjälp av frågor som "Om enkvinna bedrar sin partner, så är det okej atthan slår henne" eller "En man som inte ärvillig att bemöta förolämpningar med våldär en mes".43

KAPITEL 344

Unga och våldI kapitel 3 beskriver vi killars och unga mänsutsatthet för och användning av våld, inklusivesexuellt våld, hedersrelaterat våld och förtryck,hatbrott samt våld i ungas nära relationer. Häringår även en beskrivning av homosexuella ochbisexuella ungdomars samt unga transpersonerssituation. Vi har huvudsakligen använt data frånBrottsförebyggande rådet, både kriminaldataöver anmälda brott, misstänkta och lagfördapersoner samt enkätundersökningarna Nationelltrygghetsunderökning och Skolundersökningenom brott. Detaljgraden i beskrivningen av deolika våldsformerna varierar beroende på dettillgängliga statistiska underlaget.Den kvalitativa studien i detta avsnitt utgårfrån ett genusperspektiv och studerar de socialanätverkens respons på killars våld mot tjejer.Studien som har genomförts av forskarna LucasGottzén och Sibel Korkmaz vid Linköpings universitetbeskriver killars våld mot tjejer i ungasnära relationer och hur familj och vänner reagerar.Våldsbrott i statistikenBrottsförebyggande rådet ansvarar för den officiellakriminalstatistiken som beskriver omfattningenav brott i samhället. Man kan anta attbrottsstatistiken beskriver utvecklingen av detgrövre våldet mellan obekanta ganska väl, menatt statistiken är mer osäker på utvecklingen avfamiljevåld eller lindrigare våld och hot. 1 Detantagandet bygger på att den sociala relationenmellan offer och gärningsperson spelar stor rollför anmälningsbenägenheten. Våldsbrott mellanobekanta anmäls oftare än brott där de inblandadekänner varandra eller är familjemedlemmar.Mindre allvarliga händelser anmäls också i lägregrad jämfört med grövre brott. Sammantaget45leder detta till att det finns en känd brottslighetoch en dold brottslighet.Sexualbrott är en brottskategori där den doldabrottsligheten kan antas vara särskilt stor. Definitionenav vad som är sexualbrott skrevs om2005 och omfattar därefter särskilda straffbestämmelserför brott som riktar sig mot barn. 2Många sexualbrott begås i ett sammanhang därförövare och offer känner varandra, vilket minskaranmälningsbenägenheten. Att vara utsatt försexualbrott är dessutom något som de allra flestaupplever som skamligt och som många har svårtatt sätta ord på och berätta om för andra. Ombrottsoffret dessutom upplever sig varit delaktiginitialt så sjunker anmälningsbenägenheten förmodligenytterligare.UtsatthetUnga är i större utsträckning än äldre utsatta förvåld och hot enligt Brottsförebyggande rådetssenaste uppföljning (Ungdomsstyrelsen 2012a).Enligt Statistiska centralbyråns återkommandestudie Undersökningarna av levnadsförhållanden(Ulf) har andelen unga som utsatts för någotvåld som medfört kroppsskada hållit sig kring8 procent under 1994–2010. Jämfört med föräldre så är den nivån mycket hög. Ungas utsatthetför våld var 2010 två till tre gånger så högjämfört med i gruppen 35–44 år och tre till fyragånger så hög jämfört med i gruppen 45–64 år.Skillnaden mellan ungas och äldres våldsutsatthethar hållit sig på en konstant nivå sedan börjanav 1990-talet (Ungdomsstyrelsen 2012a).Vår beskrivning av ungas våldsutsatthet omfattarfrämst åldergruppen 15–24 år. Situationför unga under 15 år svår att belysa då det saknaslämplig statistik. Brottsförebyggande rådetredovisar dock vissa uppgifter kring barnmiss-

handel utifrån anmälda misshandelsbrott motbarn i åldern 0–14 år. Under 2012 anmäldes8 770 misshandelsbrott mot barn i åldern 7–14år. Enligt Brottsförebyggande rådet handlardessa anmälningar ofta om våld mellan jämnårigai skolan. Det är svårt att ange den exaktaandelen av barnmisshandelsbrott som handlarom våld mellan jämnåriga. Men enligt Brottsförebygganderådet kan det handla om att cirka 70procent av alla misstänkta för misshandelsbrott,inklusive barnmisshandel, är 20 år eller yngre. 3Nationell trygghetsundersökningBrottsförebyggande rådets självdeklarationsstudieNationella trygghetsundersökningen (NTU)beskriver bland annat ungas utsatthet för våld.Enligt NTU uppger män oftare än kvinnor attde har utsatts för misshandelsbrott (3,0 procentjämfört med 1,7 procent 2010). Skillnaden hardock minskat något under de senaste undersöktaåren. Enligt Brottsförebyggande rådet kanen del av skillnaden mellan kvinnors och mänsvåldsutsatthet förklaras med att kvinnor i störreutsträckning än män utsätts för våld av närstående,vilket enligt tidigare studier bidrar till underrapporteringav utsatthet (Brottsförebygganderådet 2007).Skillnaderna mellan ungas och äldres utsatthetför våld är mycket stora, vilket visas i figur 3.1. Iprincip är utsattheten lägre ju äldre åldersgruppsom studeras. Vid den senaste undersökningen2011 angav 2,5 procent av samtliga undersökta1210Killar 16–24 årTjejer 16–24 årSamtliga 16–79 år864202005 2006 2007 2008 2009 2010 2011Källa: Brottsförebyggande rådet, Nationell trygghetsundersökning NTU.Kommentar: ”Slog, sparkade eller utsatte någon dig för någon annan typ av fysiskt våld, så att duskadades eller så att det gjorde ont under förra året?”Figur 3.1 Personer som anger att de har blivit utsatta för misshandel, efterålder och kön 2005–2011. Procent.46

Tabell 3.1 Utsatthet för våldsbrott bland elever i årskurs 9 efter kön. Procent1995 1997 1999 2001 2003 2005 2008Grövre våldTjejer 4 3 4 4 4 4 5Killar 7 8 8 7 8 7 8Lindrigare våldTjejer 13 13 17 18 19 20 21Killar 23 21 27 25 27 27 27Källa: Brottsförebyggande rådet, Skolundersökningen om brott, SUB.Kommentar 1: Grövre våld: ”Har någon med avsikt slagit dig, sparkat dig eller utsatt dig för annat våld vidnågot tillfälle under de senaste 12 månaderna, så att du skadades så mycket att du blev tvungen attbesöka sjuksyster, läkare eller tandläkare? ”Lindrigare våld: ”Har någon med avsikt slagit dig, sparkat digeller utsatt dig för annat våld vid något tillfälle under de senaste 12 månaderna, så att du fick ont, men intebehövde söka sjukvård?”Kommentar 2: Frågan om lindrigare våld ändrade utformning efter 1997. Man bör därför vara försiktig medatt dra slutsatser om förändringar från 1999 och framåt i relation till åren 1995 och 1997.som var 16 år eller äldre att de under det föregåendeåret hade blivit slagna, sparkade ellerutsatta för någon annan typ av fysiskt våld så attde skadades eller så att det gjorde ont. Bland killarnai åldern 16–24 år var andelen 8,9 procentoch bland tjejerna 4,8 (figur 3.1). Skulle manöversätta procentandelen till det faktiska antaletså handlar det om cirka 40 000 killar och 22 000tjejer som under ett kalenderår blir utsatta förfysiskt våld. 4 Killars utsatthet har minskat något,från att ha varit som högst 2007 med 11,9procent.Skolundersökning om brottDe yngre ungdomarnas utsatthet för våld kanbeskrivas med hjälp av den nationella Skolundersökningom brott (SUB) som har genomförtssedan 1995 och där den senast publicerade undersökningengenomfördes 2008. Mellan 1995och 2005 undersöktes erfarenheter av brottbland skolungdomar vartannat år, men därefterhar periodiciteten ändrats till tre år. Sedan 1999är det Brottsförebyggande rådet som är ansvarigför skolundersökningen. Denna självdeklarationsundersökningär en viktig del i bedömningenav brottslighet bland ungdomar i årskurs 9. 5Bland killarna i årskurs 9 svarade 27 procentatt de hade blivit utsatta för sparkar, slag ellerannat våld det senaste året men inte behövtsöka sjukvård för skadorna, det som i tabellenbenämns lindrigare våld. Nära 8 procent av killarnahade blivit utsatta för så grovt våld att dehade behövt söka vård. Bland tjejerna var det21 procent som hade utsatts för lindrigare våldoch 5 procent för grövre våld. Bland tjejernasyns en svagt ökande trend i andelen som utsattsför lindrigare våld sedan 1999 (statistisktsäkerställd). 6 Bland killarna är nivåerna (tabell3.1) för utsatthet för våldsbrott stabila under perioden1997 till och med 2008 (Brottsförebygganderådet 2010a).Var blev ungdomarnautsatta för våld?Ungdomarna fick ange platsen där de blev utsattaför våld. Det grövre våldet hade mestadels ägtrum i skolan eller på skolgården. I 2008 års undersökningangav 42 procent av de våldsutsatta47

eleverna det alternativet. Nästa lika många, 40procent, angav att det hade hänt någon annanstans,till exempel på gatan, discot, fritidsgårdeneller liknande ställe. Det lindrigare våldet hadei nästan hälften av fallen (49 procent) ägt rum iskolan eller på skolgården och 38 procent av fallennågon annanstans. En del våld utspelar sig ibostaden. I 2008 års undersökning angav 9 procentav dem som råkat ut för grövre våld att densenaste våldshändelsen hade skett i den egnabostaden och 6 procent att den ägt rum hemmahos någon annan. Det är förhållandevis få somuppger att de utsattes i samband med en resa påett allmänt kommunikationsmedel, det vill sägapå buss, tåg, tunnelbana eller spårvagn eller påen hållplats eller station (tabell 3.2).Det finns skillnader mellan killar och tjejeri årskurs 9 avseende både var de blivit utsattaoch hur stor andel av killar respektive tjejer somblivit drabbade av våld. Av killarna som blivitutsatta för grövre våld (8 procent av samtligakillar) angav 46 procent att våldet den senastegången skedde i skolan eller på skolgården och47 procent att det skedde någon annanstans. Endast3 procent av de utsatta killarna råkade utför grövre våld i det egna hemmet och 1 procenthemma hos någon annan.Skolan var den vanligaste platsen för grövrevåld även bland de utsatta tjejerna. Av de tjejersom hade blivit utsatta för grövre våld (5 procentav samtliga tjejer) angav 34 procent att dehade blivit utsatta i skolan och 29 procent attde hade blivit utsatta någon annanstans. Därtillangav hela 17 procent av de utsatta tjejerna attde hade blivit utsatta för grövre våld i hemmetoch 13 procent att de hade blivit utsatta hemmahos någon annan.Skolan var också den vanligaste platsen förlindrigare våld, 59 procent av de utsatta killarnaoch 38 procent av de utsatta tjejerna hade blivitutsatta för lindrigare våld i skolan. Efter skolanangav de flesta ungdomarna någon annanstanssom den plats där hade blivit utsatta, 30 procentav killarna och 26 procent av tjejerna. Hemmai bostaden var den tredje vanligaste platsen förlindrigare våld. Tjejerna angav i större omfatt-Tabell 3.2 Av de som utsattes: Var hände utsattheten senaste gången, elever iårskurs 9. Procent1995 1997 1999 2001 2003 2005 2008Grövre våldSkolan/skolgården 37 45 41 40 45 43 42I bostaden 8 9 11 8 7 7 9Hemma hos annan 5 5 4 5 4 5 6Kommunikationsmedel/hållplats 8 6 7 5 5 6 4Annanstans 41 35 37 43 39 39 40Lindrigare våldSkolan/skolgården 47 50 47 47 50 54 49I bostaden 12 12 13 15 16 13 14Hemma hos annan 3 4 5 6 6 5 6Kommunikationsmedel/hållplats 3 3 3 3 3 2 3Annanstans 35 30 31 29 26 26 28Källa: Brottsförebyggande rådet, Skolundersökningen om brott, SUB.48

ning att de hade blivit utsatta för lindrigare våldi hemmet, 25 procent jämfört med 5 procentbland killar (tabell 3.3).Specialstudie kringgrövre våld i skolanBrottsförebyggande rådet har studerat omfattningenav grövre våld i skolan efter de uppmärksammadeskolskjutningarna i Finland ochUSA (Brottsförebyggande rådet 2009). Enligtden studien är det omkring 2 000 niondeklassaresom varje år utsätts för så pass grovt våld iskolan att det lett till någon form av vårdbesök, 7men att mycket få av dessa händelser kan klassificerassom grovt våld. Med grovt våld menasenligt brottsbalken grov misshandel samt försöktill och fullbordat dödligt våld. Grov misshandelinnebär att det antingen sker med vapen, ledertill allvarliga skador eller visar särskild hänsynslösheteller råhet. Under 2007 handlade det om20 fall där Brottsförebyggande rådet i anmälankunde se att det grova våldet som hade utövatsav 15–17-åringar hade ägt rum i grund- ellergymnasieskolan. Fler fall av grovt våld skedde igrundskolan jämfört med i gymnasiet.Brottsförebyggande rådet resonerar kring trehuvudsakliga faktorer till varför endast en mindredel av det grövre våldet som anmäls tillpolisen sker i skolan. Det första är den tydligakopplingen mellan ungas våldsbrott och alkohol.De flesta våldsbrotten sker när unga är berusade,vilket de mycket sällan är i skolan. Enannan förklaring är att unga som begår mångabrott ofta har problem med sin skolgång och attde ofta har stor frånvaro eller hoppar av skolan iförtid. De unga som begår de grövsta våldsbrotteningår i den gruppen. En tredje faktor sommotverkar grövre våldsbrott i skolan är den vuxenkontrollsom är en del av skolans vardag. Deflesta våldshändelser äger rum när inga vuxnafinns i närheten och Brottsförebyggande rådetsgenomgång av våld i skolan visade att lärarnaingriper och sätter stopp när de ser att eleverhamnar i bråk (Brottsförebyggande rådet 2009).Tabell 3.3 Av de som utsattes: Var hände utsattheten senaste gången, elever iårskurs 9 efter kön, 2008. ProcentTjejerKillarGrövre våldSkolan/skolgården 34 46I bostaden 17 3Hemma hos annan 13 1Kommunikationsmedel/hållplats 7 2Annanstans 30 47Lindrigare våldSkolan/skolgården 39 59I bostaden 25 5Hemma hos annan 8 4Kommunikationsmedel/hållplats 3 3Annanstans 26 30Källa: Brottsförebyggande rådet, Skolundersökningen om brott, SUB.49

Samtidigt som få fall av grövre våld i skolananmäls så har antalet polisanmälningar avlindrigare våldshändelser ökat kraftigt sedan1990-talet. En möjlig förklaring till ökningen äratt synen på hur skolan bör agera har förändratsunder samma period, vilket kan ha lett till att enstörre andel av de brott som sker i skolan numeraanmäls till polisen (Brottsförebyggande rådet2009). Att det inte handlar om en faktisk ökningav brott får stöd i studier där unga tillfrågas omsin egen utsatthet för våld i skolan och som visaren oförändrad nivå sedan mitten av 1990-talet(tabell 3.1).Granskningen av de polisanmälda våldsbrotteni skolan visade att killar i betydligt störreomfattning än tjejer är utsatta för grovt våld iskolan. Gärningspersonen är oftast en kille.En studie av polisanmälda våldsfall i skolan iStockholm 1981–1997 visade dock att i nästanhälften av fallen där en tjej blivit utsatt för våldi skolan var gärningspersonen en tjej. Oavsettkön så var gärningspersonen i genomsnitt ett åräldre än offret (Estrada 1999).En viktig slutsats i studien om grövre våld iskolan är betydelsen av ett bra skolklimat. Analysenav Skolundersökningen om brott visaren tydlig koppling mellan nivåerna av våld iskolan, förekomst av mobbning och elevernasupplevelse av skolmiljön i allmänhet. En av tioelever som uppger att de har mobbats anger attde har utsatts för grovt våld i skolan, mot en avhundra elever som inte upplevt mobbning. Utifråndessa fakta påpekar Brottsförebyggande rådetatt skolan måste fokusera på även lindrigareformer av kränkningar, hot och mobbning omde med framgång ska kunna begränsa det grövrevåldet i skolan (Brottsförebyggande rådet 2009).Unga homo- och bisexuellaDet är vanligare att unga homo- och bisexuella änheterosexuella unga utsatts för våld. Enligt Statensfolkhälsoinstituts Nationella folkhälsoenkät,sammanslaget för åren 2005 och 2008, hade 36procent av de homo- eller bisexuella männen i åldern16–29 år blivit utsatta för våld. Det kan jämförasmed 9 procent bland de unga heterosexuellamännen. Bland unga kvinnor är de procentuellaskillnaderna inte lika stora, 12 procent av de ungahomo- eller bisexuella kvinnorna och 5 procentav de heterosexuella kvinnorna hade blivit utsattaför våld (Ungdomsstyrelsen 2010b).En norsk studie av sociologen Bera Ulstein Moseng(2007) visar också att homo- och bisexuellaunga i större utsträckning än heterosexuella ungaär utsatta för olika former av fysiskt, psykisktoch sexuellt våld. Undersökningen är baseradpå 11 519 enkätsvar från skolungdomar i åldern14–16 år i Oslo. Studiens resultat visar bland annatatt homosexuella killar utsätts för mobbningoch trakasserier i betydligt större utsträckning änheterosexuella killar. Homosexuella ungdomar istudien riskerade att utsättas för våld i offentligamiljöer i högre grad än heterosexuella ungdomari samma åldersgrupp. En fyra gånger så stor andelvar också utsatta för våld från sina föräldrarjämfört med heterosexuella ungdomar.En intressant aspekt är också att de homosexuellatjejerna i större utsträckning visade sig varautsatta för våld i offentliga miljöer än heterosexuellakillar. Ett resultat som problematiserar bildenav unga män som den mest utsatta gruppenför våld av detta slag. Utifrån undersökningen ärdet inte heller möjligt att säga något om motivenbakom det våld som homosexuella och bisexuellaungdomar utsätts för. Huruvida homofobioch hatbrott är faktorer som inverkar på gruppensutsatthet kan inte klarläggas (Ulstein Moseng2007).50

VåldsbrottKriminalstatistikenAntalet anmälda fall av misshandel har ökattydligt de senaste tio åren. Drygt 89 000 fall avmisshandel som inte hade dödlig utgång anmäldes2011, jämfört med drygt 65 000 år 2002 (figur3.2). Enligt Brottsförebyggande rådet visarsjälvdeklarationsundersökningar att en stor delav ökningen kan bero på att fler brott faktisktanmäls (Brottsförebyggande rådet 2012b).MisstänktaStatistiken över misstänkta personer redovisarpersoner som efter avslutad utredning av polis,tull eller åklagare har bedömts vara skäligenmisstänkta för brott. Även i den statistikenutgör unga en betydande del av de misstänktagärningspersonerna. Antalet misstänkta personeri polisens register motsvarar knappt enfemtedel av de polisanmälda misshandelsfallen.Därför bör man vara försiktig med slutsatserom gärningspersonerna. Statistiken visar dockatt andelen unga i åldern 15–24 år av samtligamisstänkta för misshandelsbrott var 42 procent2011. Drygt 10 000 unga var alltså misstänktaför misshandelsbrott 2011, och de allra flestavar killar, 86 procent.Figur 3.3 visar utvecklingen av antalet misstänktaför misshandelsbrott under åren 1999–2011, indelat efter ålder. Antalet misstänktabland samtliga har ökat från 10 300 år 1999 till17 610 år 2011. Andelen unga i åldern 15–20år var 29 procent både 1999 och 2011, men varsom högst under 2006–2009 då omkring 34 procentav samtliga misstänkta var ungdomar under21 år. Detta kan ha att göra med att de stora ungdomskullarnafödda 1988–1992 var tonåringardå.Vi har här redovisat misshandelsbrott som intehade dödlig utgång, vilket är den vanligast förekommandebrottsrubricering av våldsbrott.Omfattningen av brott med dödlig utgång kanbeskrivas med hjälp av Brottsförebygganderådets slutliga statistik för personer misstänktaför mord, dråp eller grov misshandel med dödligutgång. Enligt den statistiken var 41 personeri åldern 15–24 år misstänkta för våldsbrottmed dödlig utgång under 2011. Det var något110 000100 00090 00080 00070 00060 00050 00002002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011Källa: Brottsförebyggande rådet, statistik över anmälda brott.Kommentar: Brottsrubricering enligt Brottsbalkens 3.kapitel, 5 och 6 §, misshandel inklusive grov misshandel,ej med dödlig utgång.Figur 3.2 Anmälda misshandelsbrott 2002–2011.51

14 00012 00010 0008 0006 0004 0002 000015–20 år21– år1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011Källa: Brottsförebyggande rådet, statistik över personer misstänkta för brott.Figur 3.3 Personer misstänkta för misshandel inklusive grov misshandel, ejmed dödlig utgång, efter ålder vid brottet 1999–2011.färre individer jämfört med 2010 då 54 unga varmisstänkta och med 2009 och 2008 då 48 respektive52 unga var misstänkta.LagfördaSammantaget lagfördes drygt 45 000 unga i åldern15–24 år under 2011. 8 En femtedel (19 procent)av unga som lagfördes för brott var tjejerenligt statistik från Brottsförebyggande rådet. 9 Iförhållande till befolkningsutvecklingen har nivånför unga lagförda hittills varit stabil under2000-talet fram till 2011.En vanlig brottsrubricering bland unga lagfördaär misshandel. 10 Av alla unga lagförda var10 procent, drygt 4 400 individer 2011, lagfördaför just misshandelsbrott. Misshandel är ocksåen typ av brott som oftare begås av unga jämförtmed av äldre. Hela 47 procent av samtligalagförda för misshandelsbrott är unga och denabsoluta majoriteten är killar. Av samtliga misstänkaför misshandelsbrott, oavsett ålder, är 85procent unga killar och män.Samtidigt har andelen tjejer bland 15–17-åringarsom är lagförda för misshandel ökat från 13procent till 21 procent mellan 1995 och 2010.Det är dock svårt att med säkerhet avgöra i vilkenomfattning ökningen är ett uttryck för atttjejers deltagande i våldsbrott verkligen har ökateller för att brott som tidigare inte kommit tillrättsväsendets kännedom numera allt oftare gördet (Ungdomsstyrelsen 2012a). Om det är så attanmälningsbenägenheten har ökat för lindrigaremisshandelsbrott så skulle det i sig kunna bidratill att en allt större andel tjejer blir lagförda.Skolundersökning om brottBrottsförebyggande rådet genomför sedan1999 en riksrepresentativ enkätundersökningom brott bland ungdomar i årskurs nio, Skolundersökningenom brott (SUB). 11 I den ställsett antal frågor om våldsrelaterade handlingarutifrån grundfrågan ”Hur många gånger har dugjort följande saker under de senaste 12 månaderna?”.Handlingar som de unga har fått svara52

på är om man haft en kniv med sig (som vapen)när man gått ut, om man med avsikt har slagitnågon (som inte tillhör familjen) så att man troreller vet att denne behövde sjukvård, om manmed avsikt slagit någon som tillhör familjen såatt denne behövde sjukvård samt om man medavsikt skadat någon med en kniv eller något annatvapen.Sammantaget har våldsbruket, utifrån svarenpå dessa frågor, minskat bland killarna under1995–2008. År 1995 svarade nästan 30 procentav killarna i grundskolans årskurs 9 att de hadegenomfört någon av handlingarna, jämfört med20 procent 2008. Bland tjejerna har andelen varitkring 10 procent vid samtliga undersökningstillfällen.Förmodligen baseras minskningen av genomfördavåldshandlingar bland killar mest på densjunkande andelen som angett att de har buritkniv. Andelen har sjunkit från 23 procent 1995till 15 procent 2008. Men även andelen som harslagit någon som inte var familjemedlem harsjunkit något bland killarna under samma period,från 12 procent till 9 procent. Bland tjejernahar andelen varit kring 3 procent genom åren.Andelen som slagit en familjemedlem var 2procent bland både killar och tjejer vid 2008 årsundersökning, och nivån är stabil sedan 1995(figur 3.4 och 3.5).Killar som burit knivTjejer som burit knivKillar som skadat någon med tillhyggeTjejer som skadat någon med tillhygge353025201510501995 1997 1999 2001 2003 2006 2008Källa: Brottsförebyggande rådet, Skolundersökningen om brott 2010.Figur 3.4 Andelen som burit kniv eller skadat någon med tillhygge. Tjejer ochkillar i årskurs 9, 1995–2008. Procent.53

Killar som slagit någon (ej familjemedlem)Tjejer som slagit någon (ej familjemedlem)Killar som slagit en familjemedlemTjejer som slagit en familjemedlem141210864201995 1997 1999 2001 2003 2006 2008Källa: Brottsförebyggande rådet, Skolundersökningen om brott 2010.Figur 3.5 Andelen som slagit någon. Tjejer och killar i årskurs 9, 1995–2008.Procent.SexualbrottBland sexualbrotten ingår sexuellt ofredande,sexuellt tvång och utnyttjande, våldtäkt samtgrov våldtäkt. Sexualbrott sträcker sig därmedfrån gester med kränkande sexuell innebörd tillgrov våldtäkt med inslag av misshandel. Sexualbrottär en av de brottstyper som polisanmälsi minst utsträckning, endast 23 procent av sexualbrottenanmäls enligt uppskattningar sombygger på jämförelser mellan anmälda brott ochBrottsförebyggande rådets Nationella trygghetsundersökning(NTU) (Brottsförebygganderådet 2012b).Mörkertalet varierar troligen för olika typer avsexualbrott. Grova brott anmäls i högre grad änlindrigare brott, och brott där gärningspersonenär helt obekant för offret anmäls i högre gradän brott där gärningspersonen är någon närstående.Brott som begås på allmän plats anmälsi högre grad än brott som begås i den privatasfären. Detta innebär att grova brott med obekantagärningspersoner är överrepresenterade istatistiken jämfört med mindre grova brott därgärningspersonen är bekant med offret (Brottsförebygganderådet 2007).År 2005 trädde en ny sexualbrottslagstiftning ikraft (brottsbalken 6 kap.). Syftet med den nyalagstiftningen var dels att ytterligare förstärkaoch tydliggöra varje människas absoluta rätt tillsexuell integritet och självbestämmande, delsatt på olika sätt lyfta fram och förstärka skyddetför barn och unga som utsätts för sexuellakränkningar.Den nya lagstiftningen innebar väsentliga ändringari flera bestämmelser, men också att heltnya bestämmelser kom till. Det betyder att vissagärningar som tidigare bedömdes som sexuelltutnyttjande numera bedöms som våldtäkt och attbedömningsgrunden för grov våldtäkt har utvidgats.Dessutom stadgas att en våldtäkt som begåsav flera personer i normalfallet ska bedömassom grov. Bestämmelsen sexuellt tvång kvarståroch gäller när förutsättningarna för våldtäkt inteär uppfyllda. Omfattningen av sexuellt utnytt-54

jande har ändrats till att enbart avse utnyttjandeav personer som befinner sig i beroendeställningtill gärningspersonen (Brottsförebygganderådet 2012c).UtsatthetÅr 2011 anmäldes 17 200 sexualbrott, jämförtmed 15 700 brott 2010. Totalt anmäldes 2 990våldtäkter mot barn i åldern 0–17 år. I 9 procentav våldtäkterna var offren killar. Killar som offerför våldtäkt mot barn var störst i åldersgruppen0–14 år och lägst i åldersgruppen 15–17 år. Blandde vuxna offren var 97 procent kvinnor och 3procent män (Brottsförebyggande rådet 2012b).Brottsförebyggande rådets analys av polisanmäldavåldtäkter mot personer som var 15 åroch äldre för åren 1995–2006 visar att offrenofta är unga. Närmare hälften av offren var i åldern18–29 år och 16 procent var i åldern 15–18år. Gärningspersonens medianålder var 30 år,vilket var något högre än offrens. I 18 procentav fallen omfattade anmälan flera gärningspersoner(Brottsförebyggande rådet 2007).Nationell trygghetsundersökningEftersom endast en fjärdedel av sexualbrottenanmäls ger inte kriminalstatistiken en fullständigbild av sexualbrottens omfattning och karaktär.I figur 3.6 visas därför siffror ur Brottsförebygganderådets Nationella trygghetsundersökningför att beskriva hur utsattheten för sexualbrotthar utvecklats under 2005–2011.65Killar 16–24 årTjejer 16–24 årSamtliga 16–79 år432102005 2006 2007 2008 2009 2010 2011Källa: Brottsförebyggande rådet, Nationella trygghetsundersökningen NTU.Kommentar: Ofredade, tvingade eller angrep någon dig sexuellt under förra året? Det gäller både allvarligaoch mindre allvarliga händelser, till exempel hemma, på jobbet, i skolan eller på någon allmän plats.Figur 3.6 Personer som anger att de har blivit utsatta för sexualbrott, efterålder och kön 2005–2011. Procent.55

Av tjejer i åldern 16–24 år angav 3,4 procenti 2012 års Nationella trygghetsundersökning attde året innan hade blivit utsatta för sexualbrott.Motsvarande andel killar var 0,5 procent. Det ärdock viktigt att notera att frågan som dessa uppgifterbaseras på omfattar ett brett spektrum avsexualbrott – allt från lindrigare händelser somblottning, till mycket allvarliga händelser somvåldtäkt.Sexualbrottens karaktärFör att få större klarhet om brottets karaktär fickde personer som uppgav att de hade blivit utsattaför sexualbrott svara på ett antal följdfrågorom brottets allvarlighetsgrad. Utifrån deninformationen kan drygt en fjärdedel, 26 procent,av sexualbrotten 2010 beskrivas som sexuellttvång, det vill säga att någon har tvingat tillsig sex genom att hota, hålla fast eller göra denandra personen illa på något annat sätt. I 5 procentav fallen uppgav den utsatte att hen hadeblivit sexuellt utnyttjad i situationer när hen intekunde försvara sig, exempelvis sov eller var alkohol-eller drogpåverkad.Ungefär 11 procent av sexualbrotten beskrevsav de utsatta som en våldtäkt. Det skulle innebäraatt det skattade antalet våldtäkter i befolkningeni sin helhet uppgick till nästan 18 000händelser under 2010 (Brottsförebygganderådet 2012b). Under samma år anmäldes drygt17 000 sexualbrott (se figur 3.7).Utveckling över tidAntalet anmälda sexualbrott har ökat under perioden2002–2011 (figur 3.7). Från strax under10 000 till 17 000, vilket enligt Brottsförebygganderådet kan bero på att vissa typer av sexualbrottverkligen har ökat, till följd av förändringari samhället, till exempel kontakter medokända via internet, fler krogar och pubar samtökad alkoholkonsumtion. Men ökningen berorframför allt på en allmänt ökad benägenhet attanmäla samt på lagändringar som lett till att flerbrott nu bedöms som våldtäkt. 12MisstänktaStatistiken över misstänkta för sexualbrott visaratt antalet misstänkta gärningspersoner har ökatunder perioden 1999–2011, på grund av att flerbrott har blivit anmälda till polisen (figur 3.8).Men eftersom antalet misstänkta personer motsvararknappt en femtedel av de anmälda brot-20 00018 00016 00014 00012 00010 0008 00002002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011Källa: Brottsförebyggande rådet, Statistik över anmälda brott.Figur 3.7 Anmälda sexualbrott 2002–2011.56

3 5003 0002 5002 0001 5001 000500015–20 år21– år1999 2002 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011Källa. Brottsförebyggandet rådet, personer misstänkta för brott efter brottstyp.Kommentar: Med sexualbrott menas våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt ofredande m.m.Figur 3.8 Personer misstänkta för sexualbrott efter ålder vid brottet1999–2011.ten bör resultaten tolkas med stor försiktighet.Under de sammanslagna åren 2009–2011 var 30procent av de misstänkta gärningspersonerna iåldern 15–24 år och 19 procent i åldern 15–20år. Granskar man de olika årskullarna 15–24 årseparat så finner man det högsta antalet misstänktabland de yngsta, 15-åringarna, och antaletminskade successivt med ökande ålder.Bland samtliga misstänkta för sexualbrott var98 procent män, enligt den sammanslagna statistikenför 2009–2011. 13Våld i ungahbt-personers relationerVåld i samkönade relationer är ett relativt ungtforskningsområde som växte fram i USA på1980-talet. Ett begränsat antal studier har skrivitshittills, varav de flesta handlar om våld ilesbiska parrelationer. Det finns betydligt färrestudier om homosexuella män som utsätts förvåld av sin partner. Kunskapen om våld i bisexuellasoch transpersoners parförhållanden ärockså mycket begränsad (Stolt 2009).Att utsättas för våld av en närstående, exempelvisen före detta partner, släkting eller vän ärvanligare vid brott på grund av sexuell läggningän vid övriga hatbrott, 11 procent jämfört medmellan 6 och 8 procent (Brottsförebyggande rådet2012a).Få homosexuella, bisexuella och transpersoneranmäler våld i nära relationer och mörkertaletberäknas vara så högt som 95–97 procent. Pågrund av en utbredd oro för homofobiskt bemötandeär det också få offer för våld i samkönaderelationer som söker stöd och hjälp inom professionellaeller ideella organisationer (Stolt 2009).Den första uppföljning av regeringens handlingsplanför att bekämpa mäns våld mot kvinnor,hedersrelaterat våld och förtryck samt våldi samkönade relationer, visade också att blandde insatser som riktades mot våldsoffren var fåriktade mot hbt-personer (Brottsförebygganderådet 2010b).57

HatbrottMed hatbrott 14 menas olika typer av brott motperson som misshandel, olaga hot, ärekränkning,hets mot folkgrupp och olaga diskrimineringpå grund av etnisk bakgrund, religion,sexuell läggning eller könsöverskridande identitet.15 Från och med 2008 räknas även brott medhatmotiv mellan olika etniska minoritetsgrupperoch brott som begås av en minoritetsgrupp motpersoner ur majoriteten in i statistiken. Brottmot en person av dessa skäl medför straffskärpningvid fällande dom.Brottsförebyggande rådet redovisar årligenstatistik över hatbrott. Statistiken bygger framförallt på brottsanmälningar. Det finns intenågon särskild brottskod för att registrera hatbrottvid en polisanmälan, och för att ett brottska kunna identifieras som hatbrott krävs det attbrottsoffret vid sin anmälan har angett att henvarit utsatt för ett hatbrott, och att polisen haruppfattat detta och skrivit in motivet i brottsanmälan.Brottsförebyggande rådets statistik byggerpå en genomgång av omkring 40 000 anmäldabrott. Hatbrottsstatistiken består även av uppgifterom självrapporterad utsatthet för främlingsfientligaoch homofobiska hatbrott utifrån Nationellatrygghetsundersökningen (NTU). Dessauppgifter utgör ett komplement till statistikenöver hatbrottsanmälningar eftersom alla hatbrottinte anmäls (Brottsförebyggande rådet 2012a).OmfattningÅr 2011 identifierades drygt 5 490 anmälningarmed hatbrottsmotiv. Fördelningen av de olikahatbrottsmotiven var i stort sett densamma 2011som föregående år. Det främlingsfientliga ellerrasistiska motivet är dominerande följt av homofobiska,bifobiska, heterofobiska och antireligiösamotiv. Det vanligaste tillvägagångssättetvar att gärningspersonen hotade, trakasseradeeller ofredade den utsatta personen, utan fysiskkontakt (50 procent av anmälningarna). Ungefärvart femte hatbrott var ett våldsbrott med ettfysiskt angrepp mot den utsatta personen. Avsamtliga identifierade hatbrott var 970, motsvarande18 procent, anmälda som våldsbrott. 16Av totalt drygt 3 900 anmälda hatbrott medfrämlingsfientligt eller rasistiskt motiv var 703våldsbrott, motsvarande 18 procent. Antaletvåldsbrott med homo-, bi- och heterofobiskamotiv var 189, vilket motsvarade 22 procent avanmälda hatbrott med det motivet. Av de 78 anmäldahatbrotten med antireligiöst motiv var 12procent klassade som våldsbrott (Brottsförebygganderådet 2012a).Transpersoner inkluderas inte i begreppet sexuellläggning eftersom transidentitet handlar omkön och inte om sexuell läggning. En transpersonkan således vara antingen homo-, bi- ellerheterosexuell. Drygt 50 anmälningar identifieradesinnehålla ett transfobiskt motiv 2011. Denvanligaste brottstypen 2011 var olaga hot ochofredande, följt av misshandel och ärekränkning(Brottsförebyggande rådet 2012a).Gärningspersonen är ofta obekant för den utsattapersonen, det gällde vid drygt hälften (56procent) av samtliga hatbrott 2011. I drygt enfjärdedel av fallen (28 procent) var gärningspersonenen ytligt bekant. I 5 procent av fallenutsattes personen av en skolkamrat. I 6 procentav anmälningarna 2011 var gärningspersonenen närstående, till exempel en släkting, vän ellerföre detta partner (Brottsförebyggande rådet2012a).Enligt den nationella trygghetsundersökningenpolisanmäldes drygt en fjärdedel (27 procent)av de främlingsfientliga hatbrotten 2010. Avde homofobiska hatbrotten uppgavs 40 procentvara polisanmälda. Enligt Brottsförebyggande58

ådets beräkningar var cirka 1,1 procent av befolkningen(16–79 år) utsatta för hatbrott medfrämlingsfientliga motiv under 2010, detta motsvararcirka 81 000 personer. På liknande sättkan andelen utsatta för hatbrott med homofobiskamotiv skattas till 0,3 procent av befolkningenunder 2010, vilket motsvarar cirka 19 000 personeri befolkningen (Brottsförebyggande rådet2012a).Ålder och könAndelen kvinnor och män bland de utsatta förhatbrott var lika stor enligt den nationella trygghetsundersökningen2012. Enligt samma undersökningvar alla ålderskategorier ungefär likautsatta för hatbrott, med undantag för homofobiskahatbrott där unga var mer utsatta än äldre,41 procent av de utsatta var i åldern 16–24 år.Detta kan jämföras med utsattheten för hatbrotttotalt där en tredjedel (33 procent) av de som utsattes2008–2010 var i åldern 16–24 år (Brottsförebygganderådet 2012a).Vid homofobiska hatbrott var den misstänktapersonen under 15 år i 5 procent av fallen ochdärmed inte straffmyndig. Det är en högre andelän för hatbrott generellt, där andelen misstänktaunder 15 år är 3 procent (Brottsförebyggande rådet2012a). En påfallande stor andel av de misstänktaför homofobiska hatbrott är unga killar.Enligt en undersökning som genomfördes 1999var angriparen en man i 80 procent av fallen ochen ung person, mellan 15 och 25 år, i 60 procentav fallen (Tiby 2010). Enligt Brottsförebygganderådet var nästan hälften, 46 procent, avde misstänkta gärningspersonerna för hatbrottpå grund av sexuell läggning 2010 under 20 år,motsvarande siffra för hatbrott totalt var 32 procent(tabell 3.4).Tabell 3.4 Misstänkta gärningspersoner avseende hatbrott, efter ålder ochhuvudbrottskategori, 2010. Procent och antalÅlderskategoriHatbrottsmotiv–14 år 15–19 år 20–39 år 40–54 år 55– årSamtligai procentSamtligai antalFrämlingsfientliga/rasistiska 10 20 36 21 14 100 1 277Antireligiösa 8 23 26 26 17 100 121Homofobiska, bifobiskaoch heterofobiska16 30 36 10 8 100 244Samtliga i antal 171 350 577 330 214 1 642Källa: Brottsförebyggande rådet, statistik över hatbrott.Kommentar: Transfobiska motiv har uteslutits på grund av att Brottsförebyggande rådet inte redovisarålder på målsägande, på grund av låga tal (5 misstänkta).59

Internationellt arbeteHatbrott som begrepp finns i stora delar av världenoch många arbetar för att synliggöra hatbrottoch skapa brottsförebyggande strategier. Inom organisationenför säkerhet och samarbete i Europa(OSSE) arbetar kontoret för demokratiska institutioneroch mänskliga rättigheter (ODIHR) med attbland annat samla in statistik kring hatbrott, informationom lagstiftning på området och om lokalaoch nationella projekt och initiativ. Informationenredovisas i en årlig rapport om hatbrott och påolika webbplatser. I Sverige har Brottsförebygganderådet utnämnts till nationell kontaktpunktoch samlar årligen in information om arbetet mothatbrott från ett stort antal aktörer som rättsväsendet,relevanta myndigheter, intresseorganisationeroch liknande (Brottsförebyggande rådet 2012a). 17Våld inom familjenVåld och kränkningar mot barn och unga kan skei alla slags familjer. Barnaga är förbjudet enligtlag sedan 1979 och Sverige var det första landeti världen att förbjuda all kroppslig bestraffning.Följande tillägg infördes då i föräldrabalken:”Barn har rätt till omvårdnad, trygghetoch god fostran. Barn skall behandlas medaktning för sin person och egenart och fårinte utsättas för kroppslig bestraffning ellerannan kränkande behandling.”(föräldrabalken 6 kap. 1 §)Ytterligare ett steg mot att skydda barn motmisshandel togs 1982 när barnmisshandel och agakom att ligga under allmänt åtal i brottsbalken.Detta innebar att inte bara offret kan anmäla misshandeln,utan en åklagare kan själv väcka åtal vidmisstanke om övergrepp.Sverige och de övriga nordiska länderna är troligenden region i världen som med sina lagstiftningarligger närmast barnkonventionens intentioneri just detta avseende. FN:s kommitté förbarnets rättigheter har dock påpekat svagheteri svensk lagstiftning och handläggning där ettantal punkter berör barns och ungas utsatthetinom familjen. Till dessa hör att den ovillkorligaanmälningsskyldigheten för professionella somarbetar med barn inte till fullo följs, att barn somupplever våld i hemmet har haft ett dåligt skydd,att vissa ungdomar lever under oroväckande ochhelt oacceptabla förhållanden på grund av hedersrelateratvåld samt att statistiken om övergreppmot barn är ofullständig (Janson, Jernbro& Långberg 2011).Nationell undersökningDen kanske främsta källan till kunskap ombarnaga och barns och ungas utsatthet för våldinom familjen är den nationella undersökningenav skolbarns upplevelser och erfarenheter avkroppslig bestraffning och annan kränkande behandlingsom genomfördes första gången 1980och som sedan 1995 genomförs vart femte årvid Karlstads universitet. Den senaste undersökningengenomfördes 2011 av Stiftelsen AllmännaBarnhuset i samarbete med Staffan Janssonvid Karlstads universitet och bestod av enföräldraenkät till 2 500 barns föräldrar 18 och enklassrumsenkät i årskurs 9, som besvarades av 3207 elever i 158 skolor över hela Sverige. 19Av svaren framgick att 92 procent av föräldrarnaansåg att det inte var rätt att vare sig slåeller ge barnet en örfil, även om barnet gjortföräldern arg. Nivån har hållit sig stabil sedan1995 och är i en internationell jämförelse hög.Män och kvinnor födda utomlands och föräldrarmed lägre utbildning hade en något mer positivinställning till kroppslig bestraffning. Det vanligastesättet att hantera konflikter på var iställetatt diskutera med barnen. Ungefär 3 procentav föräldrarna angav att de slagit barnet någongång under det senaste året, men ingen förälder60

angav att de gjort det mer än tio gånger. Andelenföräldrar som anger att de har slagit sitt barn harsjunkit kraftigt sedan 1980 då andelen var 28procent (Janson et al. 2011).SkolenkätSkolenkäten bland elever i årskurs 9 bygger påelevernas erfarenheter så långt tillbaka de kanminnas. Deras svar gav en något mörkare bildav ungas utsatthet för våld inom familjen jämförtmed föräldraenkäten. Andelen som angavatt de blivit slagna någon gång var 14 procentoch andelen som angav att detta hänt mångagånger var nästan 3 procent. Andelen är i stortsett identisk jämfört med de tidigare undersökningarnaunder 2000-talet. Det har således inteskett någon ökning. Studien visade också att detfanns ett tydligt samband mellan att föräldrarslår sina barn och att de förolämpar dem, det ärsåledes inte så att den fysiska misshandeln inomfamiljen har omvandlats till psykisk misshandel(Janson et al. 2011).Bland elever som är födda utanför Sverige,särskilt bland utlandsfödda killar, var andelensom angav att de hade blivit slagna betydligthögre jämfört med andelen för unga födda iSverige. Men enligt studien är förekomsten avvåld mellan de vuxna i familjen den i särklassstarkaste riskfaktorn för kroppslig bestraffning.Detta ger en riskökning på tio gånger jämförtmed i familjer där våld mellan de vuxna inte förekommer,med hänsyn taget till andra riskfaktorersom dålig ekonomi, ensamstående föräldereller att vara född utomlands. Att föräldrarna ärpåverkade av alkohol eller droger medför ocksåen betydligt ökad risk för barnet att bli slaget.Och i likhet med de tidigare undersökningarna2000 och 2006 visade det sig att barn med kroniskasjukdomar och funktionshinder hade blivitslagna i dubbelt så stor omfattning jämfört medbarn utan sjukdomar. Dessa barn lever också istörre utsträckning i familjer där det förekommervåld mellan föräldrarna (Janson et al. 2011).Hedersrelateratvåld och förtryckDe hedersrelaterade våldsbrotten ingår inte i denofficiella kriminalstatistiken som en egen kategori.För att det hedersrelaterade våldet och förtrycketska bli synligt för polis och åklagare haren definition tagits fram så att rättsväsendet skakunna åtgärda det.”Hedersrelaterad brottslighet är brott riktademot någon – ofta en släkting – som,enligt gärningsmannens och övriga släktensuppfattning, riskerar att vanära ellerhar vanärat gärningsmannens, släktenseller gruppens heder, i syfte att förhindraatt hedern skadas eller förloras alternativtför att reparera eller återställa den skadadeeller förlorade hedern”.(Rikspolisstyrelsen 2009, s. 8)Eftersom hedersrelaterat våld inte är en särskildbrottstyp finns det inte något enkelt sätt att tafram relevanta ärenden eller sammanställa statistik.Detta gör att vi inte kan hantera våldsformensom andra våldsformer i denna rapport och inteheller jämföra ungas utsatthet eller utövande.Att studera hedersrelaterat våld är relativt nytt iSverige. Initialt fokuserade studierna på det konkretastraffbara våldet. På senare år har begreppetäven kommit att inkludera kontroll, begränsningar,kränkande behandling och hot i syfte att tvingaen familjemedlem att följa traditionella normeroch seder. Socialstyrelsens rapport Frihet ochansvar (2007) samt Ungdomsstyrelsens rapporterGift mot sin vilja (2009), Av egen vilja (2010a)och Äkta makar (2012b) har kopplat samman frå-61

gan om äktenskap mot den unges egen vilja ochfrågan om hedersrelaterat våld och förtryck.Det hedersrelaterade våldet utförs ofta kollektivtoch våldet kan vara socialt accepterat inomen begränsad gemenskap, till skillnad från mänsvåld mot kvinnor i nära relationer där våldet utförsindividuellt och fördöms kollektivt. Våldetskollektiva karaktär medför att gränserna mellanoffer och förövare blir otydliga. De som medverkartill förtrycket kan själva vara utsatta, tillexempel mödrar och unga män som upplever sigtvingade att sätta familjens rätt framför individens.20Ett vanligt mönster för det hedersrelateradevåldet är att tjejer och unga kvinnor som motsättersig den traditionella kvinnorollen blir straffadeför sitt beteende. Men att göra det hedersrelateradevåldet synonymt med unga kvinnor somoffer riskerar att dölja andra personers utsatthet.Killar är också utsatta för det hedersrelateradevåldet, även om killar generellt har större frihetinom familjer som lever enligt hedersnormen.Killars utsatthet för äktenskap mot den egna viljanlyftes fram i Gift mot sin vilja där kring 4procent av killar i åldern 16–25 år uppgav att deinte fritt fick välja sin framtida partner.Hedersrelaterat våld och förtryckHederskulturer kännetecknas av att de enskildaindividernas intressen är underordnade kollektivets– här en familjs eller en släkts – värderingaroch intresse. Om en familjemedlem bryter motde regler som finns kring relationer och sexualitetkan det tolkas som en handling som kränkerhela familjens goda rykte och sociala ställning.I hederskulturer utgör heder grunden för familjensekonomiska och sociala ställning. Hedersbegreppethandlar inte enbart om att kontrollerade kvinnliga familjemedlemmarnas sexualitetoch renhet. Minst lika viktigt för familjens överhuvudär att försörja sin familj, visa altruism(det vill säga vara osjälvisk och hjälpa andra)och leva ett respektabelt liv, och därmed försäkraatt familjens namn är kopplat till ett gottrykte och respekt i samhället (Rexvid & Schlytter2012).Unga som växer upp i en patriarkal familj växerupp i en maktstruktur som utgår från kön ochgeneration. Det är faderns lag som råder, ochdet finns tydliga regler för barns lydnad, respektoch vördnad inför föräldrarna, kvinnans plikt attlyda och mannens makt att kontrollera de kvinnligafamiljemedlemmarnas handlingsutrymme(Björktomta 2012, Therborn 2004)I rapporten Oskuld och heder 21 (Schlytter,Högdin, Ghadimi, Backlund & Rexvid 2009)undersöktes sambandet mellan att leva medoskuldsnormer och begränsningar i partnerval,ha restriktioner i skolan och på fritiden samtutsättas för kontroll, kränkande behandling,hot och våld. 22 Studien har en genussensitiv utgångspunkti den bemärkelsen att forskarna sågkillars och tjejers specifika behov och verklighetervara baserade på att könsroller är socialakonstruktioner.Studiens analys utgick därför från olika verkligheterför tjejer respektive killar för att ringain vad det innebär att leva med hedersrelateradenormer och begränsningar. För tjejer gällde följande:• Att deras föräldrar förväntar sig att de väntarmed sex tills de gifter sig.• Att de av sina föräldrar inte ovillkorligt tilllåtsatt ha ett förhållande med en jämnårig avmotsatt kön.62

• Att de inte tillåts välja framtida partner självoch/eller att de har starka begränsningar avseendevänskapligt umgänge med motsatta könet.• Att de har restriktioner för deltagande i skolaoch/eller i vanligt förekommande fritidsaktiviteter.För killar som bedömdes leva under hedersrelateradenormer och begränsningar var inte detvå inledande oskuldsnormerna obligatoriska,eftersom normer om oskuld i huvudsak gällerden unga kvinnan. För att få en bild av de ungasom utsätts för hedersrelaterat våld och förtryckhar forskargruppen stegvis ringat in gruppensom kan sägas vara utsatt för hedersrelateratvåld och förtryck (tabell 3.5).I steg 1 har de unga som lever med oskuldsnormeroch normer som begränsar framtida valav partner ringats in. I steg 2 har killar och tjejersom dessutom har restriktioner i skolan eller påfritiden lagts till. De uppfyller villkoren för attsannolikt leva med hedersrelaterade normer ochbegränsningar. Att leva med sådana normer ochbegränsningar inskränker inte enbart kontakternamed någon av det andra könet utan ävenskolgången och fritiden (Schlytter et al. 2009).I steg 3 har de unga som utöver att leva medhedersrelaterade normer och begränsningaräven har erfarenhet av kontroll, kränkande behandling,hot eller våld från någon närståendeidentifierats. Denna grupp utgörs av 3 procentav alla killar i studien samt 7 procent av alla tjejer.Som orsaker till det våld och förtryck somkillarna och tjejerna hade blivit utsatta för angavbåde killar och tjejer att de har gått emotfamiljens normer, traditioner eller religion ochdärmed riskerat att få dåligt rykte.De killar och tjejer som identifierades i steg3 angav också i högre grad än andra att derassexuella läggning inte accepterades av familjen.De uppgav även i större omfattning att flera per-Tabell 3.5 Andel elever i grundskolans årskurs 9 som varit utsatta förhedersrelaterat våld och förtryck, efter kön. 2008. ProcentKillarTjejerSTEG 11. Förväntas vänta med sex tills de gifter sig.2. Tillåts inte ha ett förhållande med en jämnårig av motsatt kön.3. Får inte fritt välja framtida partner själv.4. Starka begränsningar avseende vänskapligt umgänge meddet motsatta könet.STEG 2Lever med minsttre av fyra normer:6%Lever med samtligafyra normer:16%Steg 1 samt restriktioner i skolan och/eller på fritiden. 4% 11%STEG 3Steg 1 och steg 2 samt har utsatts för kontroll, kränkandebehandling, hot och/eller våld från någon närstående.3% 7%Källa: Schlytter, Högdin, Ghadimi, Backlund & Rexvid 2009.63

soner och även släktingar utanför kärnfamiljenhade utsatt dem för våld eller förtryck. Till skillnadfrån killarna angav tjejerna att de även hadeblivit utsatta av syskon. Detta tydliggör killarsdubbla roll som både utsatta för och utövare avhedersrelaterat våld och förtryck.Sammantaget visar studien att ungas utsatthetför hedersrelaterat våld och förtryck är ett komplextfenomen och svårt att beskriva med siffroroch tabeller. Flera variabler måste vägas sammanoch relateras till motivet bakom handlingarna.Därtill bygger beskrivningen på de utsattagrundskoleelevernas subjektiva beskrivningarav orsakerna till varför de utsatts. Stockholmskiljer sig från de flesta andra svenska städer,vilket gör det svårt att översätta resultaten tillatt bli generella på nationell nivå. Behovet av ennationell bild finns dock och denna studies teoretiskaresonemang skulle kunna användas somgrund för att genomföra en sådan studie.Killar som utövareHedersrelaterat våld är osynligt i den officiellastatistiken eftersom det inte registreras som ensärskild kategori i kriminalstatistiken, utan redovisassom en del av andra våldsbrott. I syfteatt kartlägga omfattningen gick Brottsförebygganderådet igenom polisens utredningar av hedersrelateratvåld under 2009 med resultatet att117 ärenden identifierades (Brottsförebygganderådet 2012d). Resultat avser dock enbart anmäldaärenden och kan inte ge en bild av det hedersrelateradevåldets totala omfattning under ett år.I sin artikel Heroes, hymen and honour (2012)konstaterar Devin Rexvid och Astrid Schlytteratt mäns förväntningar på kvinnors oskuld tilldess de gifter sig är en hörnsten i den hegemoniskamaskuliniteten i hederskulturen medanhegemonisk maskulinitet i den moderna kontextenär frikopplad från frågan om kvinnors ochtjejers oskuld. Författarna menar vidare att bådeheder och maskulinitet framträder i sin tydligheti relation till sina motsatser. Heder i kontrast tillvanära. Maskulinitet i kontrast till femininitetoch homosexualitet.Heder i hederskulturer består dels av tjejersoch kvinnors renhet, dels av familjenamnetsgoda rykte och är grunden för familjens ekonomiskaoch sociala existens. Söner ärver sinheder, vilket innebär att de förväntas försvarafamiljens namn och fortlevnad. Eftersom kvinnansoch tjejens oskuld är en hörnsten i maskulinitetsbegreppeti hederskontexten vävs detsenare samman med bevarandet av hedern därkontrollen av familjens kvinnor, av det feminina,är ett sätt att upprätthålla hedern och interiskera vanära (Rexvid & Schlytter 2012).Kontrollen, begränsningarna och slutligenvåldshandlingarna, beskrivs som sätt att få entjej som utmanar familjens normer och värderingaratt anpassa sig och därmed återställafamiljens heder. 23 Rexvid och Schlytter menarvidare att det inte går att kompromissa med denmanliga hedern och kravet om kvinnors och tjejersoskuld. Att säga sig föredra att gifta sig meden kvinna som är oskuld men samtidigt säga sigta avstånd från hederstraditionen – att kontrollaoch begränsa sina kvinnliga familjemedlemmar– kan ses som ett uttryck för en deltagandemaskulinitet i hederskulturen. Detta innebär attmännen och killarna bidrar till att upprätthållakyskhetsnormer genom att de gör sig beroendeav att andra män kontrollerar tjejer och kvinnorsom kan komma att bli deras framtida fruar(Rexvid & Schlytter 2012).Killarna som växer upp inom en hederskulturär utsatta på flera sätt. De lever under familjenskontroll, men har en annorlunda roll jämförtmed tjejerna som förväntas vara oskulder tillsde gifter sig med en lämplig partner. En ung64

man i en hederskontext förväntas också gifta sigmed rätt partner, men är inte lika kontrolleradav oskuldsnormen före giftermålet. Däremot ärkillarna ofta tvungna att axla en del av den patriarkalakontrollerande funktionen som annarsvilar på de äldre manliga familjemedlemmarna.I de mest extrema fallen kan killar av sin näraomgivning tvingas att begå våldsbrott, till ochmed så grova brott som mord riktade mot medlemmari sin egen familj.Det är svårt att uttala sig om hur vanligt förekommandedet hedersrelaterade våldet är blandunga eftersom kunskapsområdet är relativt nytti Sverige och det saknas rikstäckande och återkommandestatistik på området. Men vi vet attdet finns grupper av unga som är särskilt utsattaom de växer upp i en familj som lyder under hedersnormen.En sådan grupp är unga hbtq-personersom är särskilt utsatta för hedersrelateratvåld och förtryck på grund av sin sexualitet, sittkönsuttryck eller sitt normbrytande beteende.Även de kan utsättas för tvångsäktenskap somett sätt att kontrollera och förhindra de unga attleva ut sin sexualitet eller könsidentitet.65

ReferenserBjörktomta, S.-B. (2012). Om patriarkat,motstånd och uppbrott – tjejers rörelser isociala rum. Malmö: Egalité.Brottsförebyggande rådet (2007). Brottsutvecklingeni Sverige fram till år 2007. Stockholm:Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2009). Grövre våld iskolan. Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2010a). Brott blandungdomar i årskurs nio. Resultat frånskolundersökningen om brott åren 1995–2008.Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2010b). Mäns våldmot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtrycksamt våld i samkönade relationer. En förstauppföljning av regeringens handlingsplan.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet (2012a). Hatbrott2011. Statistik över polisanmälningar medidentifierade hatbrottsmotiv. Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2012b). NTU 2011.Om utsatthet, trygghet och förtroende.Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2012c). Personerlagförda för brott. Slutlig statistik för 2011.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet (2012d). Polisensutredningar av hedersrelaterat våld. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Estrada, F. (1999). Ungdomsbrottslighet somsamhällsproblem. Utveckling, uppmärksamhetoch reaktion. Stockholms universitet:Kriminologiska institutionens avhandlingsserie.Janson, S., Jernbro, C. & Långberg, B. (2011).Kroppslig bestraffning och annan kränkning avbarn i Sverige – en nationell kartläggning 2011.Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.Rexvid, D. & Schlytter, A. (2012). Heroes,Hymen and Honour: a Study of the Character ofAttitude Change among Male Youth with TheirRoots in an Honour-Based Context. Review ofEuropean Studies, Volume 4, Number 2.Rikspolisstyrelsen (2009). Hedersnormeroch hedersrelaterat våld. Stockholm:Rikspolisstyrelsen.Schlytter, A., Högdin, S., Ghadimi, M.,Backlund, Å. & Rexvid, D. (2009). Oskuldoch heder. En undersökning av flickor ochpojkar som lever under hedersrelateradkontroll i Stockholm stad – omfattning ochkaraktär. Stockholms universitet.Socialstyrelsen (2007). Frihet och ansvar.Stockholm: Socialstyrelsen.Stolt, E. (2009). Våld i samkönaderelationer – en kunskaps- och forskningsöversikt.NCK-rapport 2009:2, Nationelltcentrum för kvinnofrid: Uppsala universitet.Therborn, G. (2004). Between sex andpower. Family in the world 1900–2000.New York: Routledge.Tiby, E. (2010). Upplevelser av utsatthet förhatbrott. I Hon, hen, han. En analys avhälsosituationen för homosexuella ochbisexuella ungdomar samt för ungatranspersoner. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Ulstein Moseng, B. (2007). Vold motlesbiske og homofile tenåringer Enrepresentativ undersøkelse av omfang,risiko og beskyttelse. Oslo: Norsk Instituttfor forskning om oppvekst, velferd ogaldring, (NOVA).Ungdomsstyrelsen (2009). Gift mot sinvilja. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsen (2010a). Av egen vilja.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsen (2010b). Hon hen han.En analys av hälsosituationen förhomosexuella och bisexuella ungdomarsamt för unga transpersoner. Stockholm:Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsen (2012a). Ung idag 2012.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsen (2012b). Äkta makar.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.LagarFöräldrabalk (1949:381) 6 kap. 1 §Brottsbalk (1962:700) 6 kap.Elektroniska källorBrottsförebygganderådet (Brå)Statistik, hatbrottwww.bra.se/bra/brott--statistik/hatbrott.htmlMörkertal och dold brottslighetwww.bra.se/bra/brott--statistik/morkertal-och-dold-brottslighet.html.Personer lagförda för brott,slutlig statistik. Tabell 450bra.se/bra/brott--statistik/statistik/personer-lagforda-for-brott.html.Statistik, personer misstänkta för brottefter brottstyp, ålder vid brottet och könwww.bra.se/bra/brott--statistik/statistik/misstankta-personer.htmlBrott & Statistik,Våldtäkt och sexualbrottwww.bra.se/bra/brott--statistik/valdtakt-och-sexualbrott.htmlNationellt centrumför kvinnofrid (NCK)Hedersrelaterat våld och förtryckwww.nck.uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/Hedersrelaterat_vald_och_fortryck/Hedersrelaterat_vald_och_fortryck__Kunskapsbankens_amnesguide_/Office for DemocraticInstitutions andHuman RightsInformation om hatbrott i TANDIS, theTolerance and Non-DiscriminationInformation Systemwww.osce.org/odihr66

Noter1Stycket är baserat på information frånBrottsförebyggande rådets webbsida http://www.bra.se/bra/brott--statistik/morkertaloch-dold-brottslighet.html.2Förutom fullbordad våldtäkt omfattarbrottsbalkens 6 kapitel om sexualbrottföljande rubriker: försök till våldtäkt,sexuellt utnyttjande, sexuellt övergrepp motbarn under 17 år, sexuellt tvång, utnyttjandemed mera mot person 18 år eller äldre,kontakt med barn i sexuellt syfte så kalladgrooming, utnyttjande av barn under 18 årför sexuell posering, köp av sexuellhandling av barn under 18 år, sexuelltofredande, köp av sexuell tjänst, kopplerisamt förförelse av ungdom.3Uppgifterna är hämtade från www.bra.se/bra/brott--statistik/barnmisshandel.html.4Beräknat på 100 000 individer i varjeårskull, där andelen tjejer och killaruppskattas vara lika stor, 50 000 individer.5I 2008 års undersökning ingick 109skolor och 6 893 svarande elever.6Startpunkten för jämförelsen är 1999eftersom frågan om lindrigare våld varannorlunda utformad 1995 och 1997.7Skattningen baseras på självrapporteringeni Skolundersökningen om brott(SUB).8Att beskriva ungas brottslighet utifrånantalet lagförda är problematiskt eftersomantalet lagförda är beroende av vilkaprioriteringar och vilken kapacitet somfinns inom rättsväsendet. Den anses dockkunna användas för att bedöma brottsstrukturer,allvarligare brottstyper ochförändringar över längre tidsperioder.9Brottsförebyggande rådet, personerlagförda för brott, slutlig statistik. Tabell450. Lagföringsbeslut efter huvudbrott ochden lagförda personens ålder, 2011. http://bra.se/bra/brott--statistik/statistik/personer-lagforda-for-brott.html.10Här syftas till individer som är lagfördaenligt brottsbalkens 3 kapitel, 5 och 6 §§som omfattar misshandel, inklusive grovmisshandel som inte haft dödlig utgång.11Undersökningen genomfördes 1995 och1997 av Kriminologiska institutionen vidStockholms universitet.12Informationen är hämtad från www.bra.se, Brott & Statistik/Våldtäkt ochsexualbrott.13Statistiken är hämtad från www.bra.se,statistik, personer misstänkta för brott efterbrottstyp, ålder vid brottet och kön.14I Sverige redovisas hatbrott med följandemotiv: främlingsfientliga/rasistiska,afrofobiska, antiromska, islamofobiska,antisemitiska, kristofobiska, övrigaantireligiösa, homofobiska, bifobiska,heterofobiska och transfobiska.15www.bra.se/bra/brott--statistik/hatbrott.htlm, sidan besöktes 2012-12-18.16I kategorin våldsbrott ingår dödligt våld,misshandel, våld mot tjänsteman, rån,fridsbrott, kvinnofridsbrott och våldtäkt.17På TANDIS (the Tolerance andNon-Discrimination Information System)går det att läsa mer om arbetet mot hatbrotti olika länder: http://www.osce.org/odihr/.18Ett nationellt obundet slumpmässigt urvalav 2 500 barn i åldern 0–12 år drogs frånregistret över samtliga barn folkbokförda iSverige. Tidigare har dessa studier rört barni åldern 0–17 år. Samtliga tidigare svenskastudier har visat att det är de yngre barnensom huvudsakligen bestraffas fysiskt ochatt barn som inte kroppsligen bestraffas före12 års ålder nästan aldrig råkar ut för detsenare i livet. Av den anledningenbegränsades och koncentrerades studien tillbarn under 13 års ålder (Janson et al. 2011).19Svarsandelen var 84 procent iskolenkäten och 55 procent i föräldraenkäten.20Nationellt centrum för kvinnofrid(NCK). www.nck.uu.se, Hedersrelateratvåld och förtryck.21En bearbetad version ingick även somdelstudie 1 i Ungdomsstyrelsens rapportGift mot sin vilja (Ungdomsstyrelsen2009). Här har vi dock valt att utgå från denursprungliga undersökningen.22Enkätundersökningen som ligger tillgrund för studien genomfördes 2008 blandelever i årskurs 9 på 36 grundskolor iStockholms stad. Skolorna valdes ut genomett stratifierat urval och utgjordes av enblandning av innerstadsskolor ochytterstadsskolor samt av kommunala ochfristående skolor. På dessa skolor gick 2824 elever. Av dessa fyllde 2 356 elever ienkäten vilket resulterade i ett bortfall på 17procent. För en mer detaljerad diskussionkring urval och bortfall se Oskuld och hederi Hedersrelaterat våld och förtryck iStockholms stad (Schlytter et al. 2009).23Likande resonemang förs av Siv-BrittBjörktomta i hennes avhandling Ompatriarkat, motstånd och uppbrott – tjejersrörelser i sociala rum (2012).67

Våld i nära relationerDen kunskap som finns om mäns våld mot kvinnor är koncentrerad kring devuxnas relationer. Våld i ungas relationer, det som brukar benämnas dating violencei den anglosaxiska delen av världen, är ett tydligt exempel på ett områdedär det saknas kunskap som utgår ifrån svenska förhållanden. Svensk forskninghar sällan riktat uppmärksamheten mot våld i ungas relationer där förövarenoch offret känner varandra och har en kompis- eller kärleksrelation.Teorier kring könsmaktsordning och könsroller används främst för att beskrivaoch förklara de strukturer och processer som ligger till grund för mäns samhälleligadominans över kvinnor. Enligt den radikalfeministiska teorin framställsvåld som en central del av det patriarkala systemet, och är ett redskap för attupprätthålla mäns könsmakt och överordning. Genom mäns tillgång till patriarkalmakt blir alla män potentiella våldsförövare, men radikalfeministiskaforskare påpekar samtidigt att alla män inte använder sig av våld. De behöverdet inte. De (få) män som utövar våld mot kvinnor möjliggör dock mänsfortsatta generella överordning över kvinnor. På så sätt kan våld reproduceramäns överordning enligt den radikalfeministiska teorin (Gottzén 2013).Lucas Gottzén och Sibel Korkmaz (2013) har på uppdrag av Ungdomsstyrelsengenomfört en särskild studie som presenteras här i sin helhet, Killarsvåld mot tjejer i nära relationer, som fokuserar på just våld i ungas nära relationer.De har även undersökt familjens och vännernas reaktioner på våldet,ett område som det praktiskt taget inte har bedrivits någon forskning kring.Författarna står för sin analys och sina slutsatser.69

Killars våld mot tjejer i nära relationerInstitutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Linköpings universitetLucas Gottzén: fil.dr, forskarassistent och lektor i socialt arbete • Sibel Korkmaz: fil.mag. i socialt arbeteIntroduktionMäns våld mot kvinnor har under de senastedecennierna lyfts fram som ett omfattande samhällsproblem,såväl nationellt som internationellt.Till följd av att långt ifrån allt våld i närarelationer anmäls är det svårt att avgöra exakthur omfattande det är. Vissa studier uppger 1,7procent (Brottsförebyggande rådet 2012) andraatt så många som 5 procent av Sveriges kvinnorhar utsatts för fysiskt våld under det senastekalenderåret (Lundgren, Heimer, Westerstrand& Kalliokoski 2001). Även om våld i nära relationerförekommer i alla samhällsgrupper tycksunga kvinnor (18–24 år) vara mer utsatta änäldre kvinnor (Lundgren et al. 2001). Brottförebygganderådet framhåller att både kvinnor ochunga generellt (16–24 år) är överrepresenteradevad gäller utsatthet för relationsvåld (Brottsförebygganderådet 2009).Omfattningen av våld i ungas nära relationer ärdock svår att bedöma. Amerikanska studier visarpå att mellan 9 och 37 procent av unga kvinnoroch mellan 6 och 36 procent av unga mänhar varit utsatta för våld i nära relation (Olofsson,Lindqvist, Gillander Gådin & Danielsson2009). De stora skillnaderna beror på olika sättatt mäta och definiera våldet. I en större undersökningfrån danska jämställdhetsministerietuppgav 5,6 procent av kvinnorna och 2 procentav männen mellan 16 och 24 år att de hade varitutsatta för fysiskt våld i en nära relation underdet senaste kalenderåret (Schütt, Frederiksen &Helweg-Larsen 2008).I regeringens Handlingsplan för att bekämpamäns våld mot kvinnor (skr 2007/08:39) utpekaskvinnor mellan 16 och 24 år som en särskiltutsatt grupp. Trots detta är våld i nära relationerdär offer och förövare är unga relativt ouppmärksammati Sverige, såväl i forskning som ijämställdhets- och ungdomspolitik. När exempelvisregeringens åtgärder mot unga kvinnorsutsatthet lyfts fram i handlingsplanen riktasinsatserna framför allt mot så kallat hedersrelateratvåld, vilket fokuserar på våldsutsatthetfrån familjemedlemmar och där endast kvinnorfrån ”andra kulturer” anses vara i riskzonen.När våld mot unga kvinnor diskuteras i offentligasammanhang lyfts också tjejers utsatthet föröverfallsvåldtäkt fram. Detta våld placeras dåfrämst utanför hemmet där förövaren och offretinte förmodas känna varandra (S. Lundgren2004, Uhnoo 2011).På samma sätt lyfts sällan unga män somvåldsförövare i nära relationer fram. När killarsvåld studeras och diskuteras är det främstdet våld de utsätter andra killar för, eller utsättsför av andra killar (Estrada 1999). Vidare finnsdet få studier, både i Sverige och utomlands, omhur människor runt omkring de unga responderarpå våldet (se Schwartz & DeKeseredy 1997,Weisz, Tolman, Callahan, Saunders & Black2007). Att studera respons (gensvar, reaktioner)är viktigt eftersom det sociala nätverket potentielltkan verka för att våldet upphör, men ocksåför att det fortsätter.70

Mot bakgrund av detta undersöker denna artikelunga mäns våld mot kvinnor i nära relationer.Med utgångspunkt i intervjuer med tio ungdomari åldern 17–24 år som har erfarenhet avrelationsvåld är syftet att undersöka hur våldsutövandekillar och våldsutsatta tjejer uppleveroch berättar om våldet för sitt sociala nätverkoch hur det sociala nätverket responderar på våldet.Mer specifikt försöker vi svara på följandefrågor:• Hur berättar killar som utövat våld mot tjejeri nära relationer om sitt våld? Hur berättar devåldsutsatta tjejerna om våldet?• På vilka sätt berättar våldsutövande killar ochvåldsutsatta tjejer om våldet för sina sociala nätverk?• Hur menar våldsutövande killar och våldsutsattatjejer att deras sociala nätverk har responderatpå våldet?• Vilken betydelse har ålder och kön i förståelsenav och responsen på våldet?Artikeln är upplagd så att vi i del två presenterartidigare forskning och perspektiv på killarsvåld i nära relationer. I del tre redogör vi för detempiriska materialet och för analysförfarandet.I del fyra analyserar vi informanternas berättelserom våld och i del fem berättar vi om hur deredogör för sitt våld för det sociala nätverket.Del sex handlar om hur informanterna upplevtresponsen från familj och vänner. Artikeln avslutasmed en sammanfattande diskussion ombetydelsen av kön och ålder i förståelsen av våldetoch dess bemötande.Något omdefinitioner och begreppDet finns inget etablerat begrepp på svenskaför att beskriva våld i ungas relationer. I Danmarkhar problemet beskrivits som kærestevold(Schütt et al. 2008). I engelskspråkiga studieranvänds ofta dating violence, adolescent datingviolence eller teen dating violence (jfr Adelman& Kil 2007, Foshee, Bauman, Linder, Rice &Wilcher 2007, Carlson 2003, Chung 2007, Próspero2007). Definitionerna ter sig snarlika ochdet går att argumentera för att begreppen går attlikställa med varandra. I de flesta definitionerrör det sig om mönster av upprepat våld eller hotom våld av fysisk, psykisk eller sexuell karaktärdär offret och förövaren är mellan 13 och 20år (ibland äldre) och är ett par (Carlson 2003).Medan många forskare använder begreppenrelativt oreflekterat är andra forskare kritiskamot framförallt termen dating. Från brittiskthåll påpekas det exempelvis att begreppet intehar en självklar betydelse utanför USA, samtatt det har en formell klang som inte nödvändigtvisåterspeglar ungdomars varierande synpå och erfarenhet av intima förhållanden (Barter2009). Sexuella och nära relationer kan se utpå en mängd olika sätt som inte alltid uppfyllerde kriterier som dating-begreppet ställer upp.Därför är det viktigt att använda begrepp somhanterar den vida betydelsen av att vara i ett förhållandesom ung, ett begrepp som tillåter olikanivåer av intimitet, förväntningar och varaktighet(Brown, Puster, Vazquez, Hunter & Lescano2007, Chung 2005, Hickman, Jaycox & Aronoff2004, Jackson 1999).Fortsättningsvis i denna artikel diskuterar vifenomenet i termer av våld i ungas nära relationereller killars våld mot tjejer i nära relationer.Med våld syftar vi på alla former av fysiska,sexuella och psykiska övergrepp (Isdal 2001).71

Vi förespråkar en öppen förståelse av nära relationeroch inkluderar olika grader av såväl fastasom flyktiga relationer av ”intim” karaktär – detvill säga relationer med sexuella eller romantiskaförtecken. Det behöver alltså inte endasthandla om officiella pojk- eller flickvänsrelationer,utan också om ytterst tillfälliga förbindelser.Med unga syftar vi på tonåringar men ocksåäldre ungdomar upp till 25 år. Begreppet våld iungas nära relationer lyfter inte fram förövarnaseller offrens kön, vilket skapar en analytisköppenhet för våld i samkönade relationer ochför att såväl killar som tjejer kan vara förövare.Samtidigt bör det påpekas att det osynliggör detfaktum att våld i nära relationer främst utövasav killar mot tjejer (Brottsförebyggande rådet2009, Schütt et al. 2008). Det är också detta somvi fokuserar på i denna studie. Det sociala nätverketkan bestå av myndighetspersoner men idenna studie fokuserar vi på den del av det socialanätverket som främst består av familj, vänner,arbetskamrater och släktingar.Att förstå våldi ungas nära relationerVåld och könsnormerKulturella normer kring maskulinitet har lyftsfram som avgörande för att förstå såväl vuxna(Connell 2002, Hearn 1998a, 2012) som ungamäns våld mot kvinnor (Messerschmidt 2004,McCarry 2010, Totten 2003). Normativa föreställningarom kön legitimerar ofta mäns våld,särskilt i grupper och kulturer där fysisk aggressivitetförväntas och hyllas (Connell 2002).Vuxna män kan utöva våld mot kvinnor ochmot andra män när den traditionella manlighetenhotas eller när den privilegierade positionenoch bestämmanderätten ifrågasätts (Schrock &Padavic 2007). Våld är då ett sätt att rekonstrueraen utmanad och instabil maskulinitet (Anderson& Umberson 2001).Även unga män använder sig av våld för attreproducera maskulin identitet. James Messerschmidt(1993, 2004) menar att våld och brottär en resurs i maskulinitetsgörandet när andraresurser (till exempel ekonomiska) inte är tillgängliga.Unga mäns sociala position ¬– somexempelvis socioekonomisk status – kan medandra ord påverka benägenheten till våld. Socialtutsatta killar kan vara aggressiva och våldsammaför att säkerställa sin status som man ochsin överordnade position gentemot tjejer i sammanhangdär materiella förmåner inte garanteraröverordningen (Totten 2003). Men även blandunga som inte är socialt eller ekonomiskt utsattaförekommer våld i nära relationer (Landstedt &Gillander Gådin 2011).I attitydstudier påpekas ofta att unga endastaccepterar våld som självförsvar, men våld sessamtidigt ofta som en naturlig och självklar delav att vara en ung man (jfr McCarry 2010, Sears,Byers, Whelan & Saint-Pierre 2006, Uhnoo2011). En brittisk studie visar att mäns våldmot kvinnor anses legitimt om kvinnan utmanarmannens auktoritet (McCarry 2010) medansexuellt våld i Stina Jeffners (1997) svenskastudie försvaras genom att poängtera unga mäns”starka” sexualdrift (jfr Silverman et al. 2006).Även om våld är centralt i ungas maskulinitetsgörandeingår inte våld alltid i kulturella normerom maskulinitet. Och allt våld accepterasinte. Bland unga brottslingar ger våld mot mänofta förhöjd status medan män som utövat våldmot kvinnor och barn, till exempel pedofileroch våldtäktsmän, står lägst ned i den socialahierarkin (Andersson 2012, Gottzén 2012). Föratt våld mot en tjej ska kunna rättfärdigas behöverexempelvis hennes femininitet nedtonas72

eller hennes provokationer framhävas (Andersson2007). Andra vanliga förklaringsmodellertill killars våld kretsar kring att våldet ses somuttryck för psykisk sjukdom, missbruk ellerkulturell tillhörighet (Bredström 2006, de losReyes 2003, Uhnoo 2011, Weiss 2009, Wiklund,Malmgren-Olsson, Bengs & Öhman 2010). Våldetframstår då som ett undantag från killensnormala beteende eller som en del av en gruppmed väsensskilda normer (Bredström 2006).Kultur, psykisk sjukdom och missbruk kan såledesi viss mån förklara unga mäns våld mot ungakvinnor. Men förövaren urskuldas samtidigt tillviss del eftersom våldet görs begripligt utifrånexempelvis hans kultur eller psykiska tillståndoch våldsorsaken placeras bortom mannenskontroll.På samma sätt som maskulinitetsnormer påverkarhur unga män förstår våld i nära relationerär kulturella föreställningar om femininitet centralanär tjejers våldsutsatthet förklaras. Internationellastudier visar att kvinnor idag i mindreutsträckning accepterar våld och är mer villigaatt försöka stoppa våldet tidigt i relationen änäldre generationers kvinnor, vilket reflekterar enkulturell förändring i attityder till mäns våld ochen ökad betoning på jämställdhet (jfr Ruiz-Pérez,Mata-Pariente & Plazaola-Castaño 2006).Dilemmat tycks dock vara att föreställningenom kvinnor som jämställda med män framställervåld som ett individbundet problem (Chung2007). Om jämställdhet råder – om kvinnor harlika mycket makt som män – finns det inga yttreskäl till att kvinnan stannar med en våldsampartner. Om en ung kvinna blir våldsutsatt kandet därför ses som ett personligt misslyckandeatt stanna i relationen. I ungas diskussioner omvåld ges den våldsutsatta tjejen ansvar för sittval av kille – och därmed också i viss mån förvåldet (Uhnoo 2011).Ett intersektionelltperspektiv på mäns våldNormativa föreställningar om maskulinitet ochfemininitet är alltså centrala för att förstå och förklaravåld i nära relationer. I denna studie argumenterarvi för att även föreställningar om ålder ochgeneration är viktiga för att förstå ungas våld ochhur de hanterar våldet. I linje med intersektionellaperspektiv ser vi kön och ålder som två sociala kategoriersom samspelar med varandra i människorsvardag, inklusive i skapandet och förståelsen avsociala problem (de los Reyes & Mulinari 2005,Mattsson 2010). Precis som normer kring kön påverkarindividers handlande och hur vi förstår dettahandlande, påverkar föreställningar om ålder, ungdomoch intergenerationella relationer (till exempelföräldrar – barn) den respons som ges på våld.I denna artikel visar vi exempelvis på att föreställningarom barndom och det goda föräldraskapetär ledande för vilket stöd som våldsutsatta tjejerförväntar sig av sina föräldrar. Men även våldet ålderskodasi det att misshandel av kvinnor ses somnågot främst vuxna människor ägnar sig åt. Ävenom normer kring kön, ålder och generation påverkarindividers handlande förutbestämmer de intehandlande, utan individers handlingar både skaparoch utmanar normer. Kön och ålder ska alltså inteses som fasta kategorier utan något som ”görs” ivardaglig interaktion (Krekula, Närvänen & Näsman2005, West & Zimmerman 1987). Vad detinnebär att vara man, kvinna, gammal och ung ärinte förutbestämt utan skapas och förhandlas ständigtgenom att individer positionerar sig i relationtill olika normer (Butler 1997, Staunæs 2003).Att uppmärksamma unga och våld, där fokusläggs på både ålder och kön, innebär alltså att belysahur kulturella normer för maskulinitet och femininitetvävs samman med de ungas ålderspositionoch vad detta innebär för förståelse av och responspå våldet.73

Familjens ochvännernas responsMäns våld mot kvinnor är privat i den meningatt det ofta sker i hemmet eller på avskild platsoch att såväl offer som förövare är försiktigamed att berätta om våldet. Bland annat kanskamkänslor, rädslor för vad andra ska tycka,synen på våldet som en privat angelägenheteller som inte tillräckligt allvarligt vara skäl tillvarför såväl offer som förövare inte berättar omvåldet (Fiene 1995, Fugate, Landis, Riordan,Naureckas & Engel 2005, Gottzén 2013). Förunga män och unga kvinnor skulle situationenkunna förmodas vara något annorlunda. Inteminst föräldrar och syskon kan potentiellt bliindragna i de våldsamma relationerna som enföljd av att de unga fortfarande bor hemma ellerhar en tätare kontakt med föräldrar än med andravuxna. Vuxna verkar dock vara förhållandevisfrånvarande i ungas relationsvåld (Uhnoo2011). Ju äldre kvinnan är desto troligare ärdet att hon berättar om våldet för grannar ochsöker professionell hjälp (Belknap, Melton,Denney, Fleury-Steiner & Sullivan 2009). Ungavåldsutsatta kvinnor söker sällan professionelltstöd eller berättar om våldet för någon i sittsociala nätverk (Adelman & Kil 2007, Ashley& Foshee 2005, Brown et al. 2007). Enamerikansk studie visar att när väl unga väljeratt berätta om våld vänder de sig nästan alltid tillvänner och familj. Kvinnliga offer söker oftarehjälp än manliga offer och förövare. Manligaförövare söker dock i större utsträckninghjälp än unga kvinnliga förövare (Ashley &Foshee 2005). Våldsutsatta tjejer vänder sigfrämst till kvinnliga kompisar för stöd. Detsociala nätverket kan vara särskilt viktigt förtonåringar eftersom de själva har relativt litelivserfarenhet och därför söker stöd för hur deska hantera relationsproblem (Martin, Houston,Mmari & Decker 2012, Weisz et al. 2007).I en amerikansk studie om våld i ungas närarelationer presenteras tre olika typer av respons:• omvårdande• undvikande• förminskande(Weisz et al. 2007)Oavsett våldets allvarlighetsgrad är omvårdandeden vanligast förekommande responseni det sociala nätverket. Nätverketsförminskande av situationen är vanligare änen undvikande respons vid mindre allvarligtvåld. När våldet kategoriseras som allvarligtär undvikande en vanligt förekommande respons,vilket kan bero på att vänner och familjinte känner sig kapabla eller vill ge stödnär våldet är allvarligt (Weisz et al. 2007).Respons på våld i nära relationer utgörs ocksåav det emotionella och sociala stöd våldsutövandemän söker och kan få från vänner och familj.I en studie av sexuellt våld bland amerikanskauniversitetsstudenter visar Martin Schwartz ochWalter DeKeseredy (1997) att manliga vännerkan ge våldsutövare informellt stöd för våldetgenom att uppvisa attityder och normer som stödermäns dominerande av kvinnor i relationer.Vänner kan också ge emotionellt stöd genom attförsäkra mannens rätt till kontroll. Slutligen kanvänner ge materiellt stöd genom pengar eller andraformer av konkret hjälp för aktiviteter somunderblåser patriarkal ideologi och kvinnoförnedring,till exempel porr, strippshower och alkohol.Detta stöd kan uppmuntra och legitimeraunga mäns våld mot kvinnor (Schwartz & De-Keseredy 1997). Det närmaste sociala nätverkethar således betydelse för sannolikheten att enung man utövar våld i en nära relation.74

En annan amerikansk studie (Ramirez, Paik,Sanchagrin & Heimer 2012) visar att unga mänsom ingår i stora kompisgäng där våld är vanligtförekommande är mer benägna att utöva våld ien nära relation än unga män som ingår i mindregrupper eller grupper där våld inte förekommer.Om en ung man ingår i ett större socialt sammanhangdär våld premieras kan det sätta uppramar för våldets legitimitet och göra det till ettnormalt inslag i en relation (jfr Schwartz & De-Keseredy 1997, Totten 2003).Jeff Hearn (1998a, b) menar att det sociala nätverketkan ge både stöd som upprätthåller våldoch stöd som syftar till att få våldet att upphöra.I hans studie med brittiska vuxna män var detdock få av männens familjer och vänner somdirekt agerade eller stöttade mannen för att fåvåldet att upphöra. Snarare underblåstes våldetgenom ett direkt och ensidigt försvar av mannensagerande, eller indirekt genom ignorans.Inte sällan hade dock familj, släkt och vänneringen kännedom om våldet eftersom mannenvar försiktig med att berätta om sina handlingar.I en studie av våldsutövande vuxna män i terapi,sökte en majoritet av männen emotionellt stödfrån vänner och familj för att lära sig att slutaanvända våld och hantera sina aggressioner(German 2006). De upplevde dock sällan odelatstöd utan möttes ofta av moraliskt fördömande,eller en kombination av kritik och stöd, vilketmännen inte upplevde hjälpte dem i deras process.Männen sökte också emotionellt stöd föratt hantera upplevelsen av skam och det stigmatiserandeutpekandet som kvinnomisshandlare(German 2006, jfr Gottzén 2012).Material och metodDenna artikel bygger på ett empiriskt materialfrån ett större projekt om mäns erfarenheter avsitt våld och av det sociala nätverkets respons. 1I denna artikel analyserar vi intervjuer med femkillar mellan 17 och 24 år som utövat våld motsin flickvän eller en tillfällig partner. Vi användeross också av material från en mindre studiemed fem tjejer i åldern 18–23 år som blivitutsatta för våld i en nära relation. Samtliga informanterdeltar eller har nyligen avslutat behandlinginriktad på våld i nära relationer vidolika behandlingsverksamheter i södra Sverige.Det är genom dessa verksamheter vi fått kontaktmed både tjejerna och killarna.Killarna deltar frivilligt i en så kallad mansgruppeller i enskilda samtal, det vill säga de harinte blivit dömda till behandling utan själva sökthjälp på eget initiativ eller på uppmaning frånsin partner, sin familj eller av en myndighet. Enkille var fortfarande ihop med flickvännen vidintervjun. Vissa av tjejerna har själva fått vetskapom behandlingen och då på eget initiativsökt hjälp, medan andra har uppmanats att sökabehandling av familj eller någon annan professionellinstans. Ingen av tjejerna var vid intervjutillfällettillsammans med den pojkvän somutövat våld.Samtliga tjejer har blivit utsatta för både fysisktoch psykiskt våld av en tidigare pojkvän.Det fysiska våldet varierar till sin karaktär, ochutgörs av allt ifrån hårda grepp till våldsammaknuffar, knytnävsslag och stryptag. Det psykiskavåldet präglas av svartsjuka, kontroll, hotoch kränkande verbala aggressioner. Några avtjejerna har också blivit utsatta för materiellt ochekonomiskt våld. Alla killar förutom en uppgavatt de använt fysiskt våld och alla har utövat psykisktvåld. Sexuellt våld talas det i jämförelseväldigt lite om, ingen av killarna och endast ettpar av tjejerna nämner våld av sexuell karaktär.75

Samtliga informanter är födda och uppvuxnai Sverige, varav en tjej och en kille har föräldrarfödda utomlands. En av killarna studerar påuniversitetsnivå, en går på gymnasiet och de andratre arbetar. Två av tjejerna studerar på universitetsnivå,en är sjukskriven och två går pågymnasiet. Två av tjejerna och två av killarnabor hemma hos sina föräldrar. I linje med Vetenskapsrådets(2002) forskningsetiska principerhar samtliga namn fingerats för att säkerställainformanterna anonymitet.Studien använder sig huvudsakligen av narrativmetod (Gubrium & Holstein 2008, Riessman2008). Genom att analysera killarnas ochtjejernas berättelser om våldet och om hur deberättar om våldet för andra kan deras perspektivoch erfarenheter av våldet synliggöras ochproblematiseras. Det gör det också möjligt attstudera informanternas relation till kulturellanormer kring kön, ålder och våld i nära relationer,hur dessa normer används för att göra våldetmeningsfullt, samt hur killarna och tjejernaomförhandlar dessa. Vår användning av narrativmetod gäller såväl insamling som analys.Datainsamlingen sker genom ett slags berättarfokuseradeintervjuer (Hydén 2000). De är mellanen och två timmar långa och genomfördes2009–2012. Den berättarfokuserade intervjunliknar semistrukturerade intervjuer men är någotöppnare till sin karaktär. Forskarens uppgiftär att underlätta och uppmana informanten tillberättande. Detta innebär att vi ställer frågor omexempelvis hur det kommer sig att informantenbörjade i terapi, om han eller hon kan ge exempelpå erfarenheter av fysiskt våld, om vem haneller hon har berättat för om våldet samt ge exempelpå detta. Informanternas berättelser sesinte som ”sanna” redogörelser av deras ”verkliga”erfarenheter, utan erfarenheterna sammanställsoch produceras tillsammans med forskareni intervjun (Presser 2004).Analysen av berättelserna sker delvis utifrånberättelsernas innehåll men fokuserar också påhur berättelsen produceras, inte bara på vad somsägs. Inspirerade av Maria Tamboukou (2008)fokuserar vi på berättelserna som process, ochdå särskilt på berättelsens narrativa kvalitet ochvad berättelsen har för effekter, vad den gör. 2Studien har inspirerats av Michael Bambergs(1997, 2004) narrativa positioneringsanalys, vilkethjälper oss att analysera hur informanternapositionerar sig själva och andra i berättelsersamt hur de positionerar sig själva i relation tillnormativa föreställningar om våld, parrelatio-76

ner, ålder och kön. Kortfattat utgörs Bambergsmetod av tre analytiska nivåer. Den första nivånberör vilka karaktärer som finns med i en berättelse,hur de är positionerade i förhållande tillvarandra och vilken roll (aktiv eller passiv) detilldelas. Vissa grammatiska medel kan användasför att tillskriva de olika karaktärerna roller,verb kan till exempel framhålla handlingar somfrivilliga snarare än tvingande (Riessman 2008).På den andra nivån ställs frågan: Hur positionerarsig berättaren i relation till lyssnarna?Lyssnarna kan här tolkas i en vidare mening ochtill exempel vara samhället i stort eller de somkommer att ta del av det färdiga forskningsmaterialet(jfr Goffman 1981). Den tredje analytiskanivån fokuserar på vilka positioner informanternaintar i relation till normativa föreställningarom våld, parrelationer, ålder och kön. Genom atttala om sina erfarenheter och arrangera dem i enberättelse (nivå ett) och genom att återge sin berättelseför sina åhörare (nivå två) skapar berättarenen bild av sig själv (Bamberg 1997, 2004).I denna artikel analyserar vi först informanternasberättelser om våldet och respons på våldet.I dessa analyser följer vi Bambergs positioneringsanalysoch visar hur informanterna positionerarsig och andra i berättelserna. Vidare så studerarvi informanternas narrativa arbete i andrakontexter än forskarintervjun (Gubrium & Holstein2008). Detta handlar om hur förövare ochoffer berättat om våldet för andra – vilka versionerav våldet och hur de valt att berätta och förvem. Denna analys följer också Bambergs mallmen fokuserar framför allt på den andra analysnivån.Både i berättelserna som informanternaproducerar i intervjusituationen och i relationtill vänner och familj synliggörs hur informanternapositionerar sig själva i relation till kulturellanormer.Förövares och offersvåldsberättelserI detta första empiriska avsnitt analyserar vi hurkillarna och tjejerna i berättelser om våldet positionerarsig själva, partnern och andra individer.För att synliggöra hur våldet förklaras ochbegripliggörs lyfter vi särskilt fram vem ellervad de beskriver som den bidragande orsakentill våldet. Medan killarna i sina berättelser oftalyfter fram flickvännens brister som avgörandeför våldet lägger tjejerna ofta ansvaret för våldethos pojkvännen och förklarar det i psykopatologiskatermer, eller som ett uttryck för en särskildtyp av maskulinitet.Flickvänners bristeroch provokationerPå ett generellt plan erkänner killarna sitt egetansvar för det våld de utövat. De menar att oavsetthur deras flickvänner agerat har de gjort felgenom att hota och vara fysiskt våldsamma. Närde sedan berättar om våldshändelserna försökerde begripliggöra våldet, de förklarar varför deagerade som de gjorde. I dessa förklaringar ochberättelser får tjejerna ett stort ansvar för vadsom hänt.Ett sätt att begripliggöra våldet är genom attframställa flickvännens brister och problem.Dessa kan exempelvis vara av psykisk art.Gustav, 24 år, berättar exempelvis om hur hansflickvän har haft det ”väldigt problematiskt”och att hon varit utsatt för våld i tidigare förhållanden,vilket han menar påverkar deras relationnegativt. Enligt Gustav skapade hennes kommunikationsproblemoch låga självkänsla en negativspiral där han kände sig allt mer trängd ochfrustrerad, de grälade mycket, och till slut börjadehan vara aggressiv och våldsam mot henne.Medan Gustav påpekar flickvännens psykiskaproblem som viktig orsak till våldet, lyfter Mar-77

tin fram flickvännens brister som mamma. Hanär 24 år och blev pappa direkt efter gymnasiet.Som bakgrund till sitt våld beskriver han enomvälvande period där han gick från ett relativtkravlöst liv i skolan till att bli familjeförsörjare.Flickvännen var mammaledig medan Martinbörjade arbeta heltid. Han menar att hon var enförsummande och omogen mamma samtidigtsom han framställer sig själv som en hårt arbetandeoch engagerad pappa som gör sin beskärdadel i hemmet. Vid ett tillfälle när han kommerhem från jobbet hade hans flickvän varit på stanmed deras barn och en kompis.”Och så kommer hon hem och det förstahon gör är ju liksom att klampa in, sätter[barnet] i barnstolen eftersom jag står iköket och sa: ’Ge han mat.’ Och hangallskriker liksom och jag bara: ”Du får,du får ju ge han mat alltså, vad är problemet?Ge han du mat, du ser att jagdiskar, jag kan liksom inte bara avbrytaallting för att du kommer hem och sägeratt jag ska ge han mat. Hon bara: ’Jo, dufår ge han mat, han har inte ätit på heladan.’ Så sa jag: ’Va?’ ’Nej, han har inteätit på hela dan.’ ’Så vad är din uppgift?’fråga jag. ’Jag har gått och jobbat i ni…åtta timmar, vad är din uppgift?’ sa jag.… Så jag: ’Ni har gått där och klappatlåren på stan medan, medan jag har gåttoch jobbat. Du kan inte ens ge ungenmat.’ sa jag. Så blev hon jättearg ochspotta på mig. Och då tog jag henne ochtryckte upp henne, alltså jag tog henneså i kragen och tryckte upp henne i väggen.”Även vid det tillfälle han menar han var sommest våldsam beskriver Martin sitt våld som ettresultat av flickvännens oförmåga att leva upptill hans förväntningar på henne som mamma.”Jag hade kompisar hemma och honville liksom visa att hon bestämde somhon bara gick runt och jag stod och diskaigen och, och så hade vi det kärvt i ekonominoch sånt. Så jag hade väl liksomont i huvet av allting och så sa jag det:’Men du får hjälpa till med nånting, detser ut som fan’ sa jag du vet. Och så honbara: ’Nej.’ Och så skratta hon åt mig:’Jag ska inte göra det.’ Och så: ’Gör dudet.’ Så tyckte jag att det skulle hon intesagt. Så då liksom gick jag efter henneoch drog henne i köket, hon var i hallen,drog in henne i köket då. Och så drog jagliksom ner henne på marken men jagkommer ihåg, jag lade henne på, på minfot så, för att alltså jag ville inte att honskulle slå huvet i golvet. Och så sa jagdet, alltså: ’Jag betalar hyran, jag jobbarför dig, du får fan se till och göranåt.’ ”Även om flickvännens dåliga föräldraskapbeskrivs som en bakgrundsfaktor är det hennesföraktfulla attityd – i förra citatet att honspottade på honom, denna gång skrattade honåt honom – som presenteras som den utlösandefaktorn. Efter att han dragit ned henne på golvetger Martin henne örfilar och trycker sedan inhenne bakom en dörr och sparkar på dörren medhenne bakom. Även denna eskalering av våldetbeskrivs som orsakat av flickvännens provokationoch ett svar på att hon kastade en stekpannamot honom.78

Även Oskar, 17 år, beskriver hur hans flickvänprovocerat fram våldet. Han berättar hurhan blev arg på sin flickvän för att hon var otrogennär Oskar var på festival. När Oskar komhem bedyrade hon sin kärlek till honom, mensenare samma kväll flörtade hon med en annankille. När Oskar sedan konfronterar flickvänneni skolan börjar hon skratta. Han slår då tillhenne. Han menar att han slog henne: ”För atthon provocera mig, hon håna mig. Tycker jag.För alla mina kompisar och sånt var där ochskratta mig bara rakt upp i ansiktet.” Drivkraftenbakom våldet framställs med andra ord varaatt återupprätta någon form av respekt och hederinför vännerna. Han ger flickvännen ansvaretför att situationen eskalerar – något han menaratt hon själv erkänt vid senare polisförhör. I smskallade Oskar flickvännen för ”jävla hora” ochhotade med att våldta henne. Detta hot menarhan att han skrev eftersom hon förbjöd honomatt träffa någon annan samtidigt som hon självvar tillsammans med en annan kille och berättadeom sexuella detaljer.Att undvikaförövarpositionen– omdefinieringÄven om killarna i intervjuerna tar ansvar försitt våld ger de förklaringar till våldet genom attpåpeka flickvännernas delaktighet, provokationoch brister. Hennes beteende blir en viktig del iberättelsen om att våldet både initieras och eskalerar.Ett annat sätt att förklara sig är att omdefinieravåldet, att framhålla att vad som häntinte borde definieras som våld. Istället bör detses som bråk, vilket indikerar något ömsesidigtoch mindre allvarligt (jfr Hydén 1995). Ett exempelpå detta är Emil, 23 år, som är tränare ien kampsportsförening. Eftersom klubben fördömervåld i annat än självförsvar och i idrottssammanhangmenar han att det är förödande förhonom att det har kommit ut att han har varitfysiskt våldsam mot sin tjej. Han är frustreradöver att hans flickvän tolkade bråket som våld:”Emil: Jag [känner] mig också kränktför att, att misshandla någon är nåt somjag aldrig någonsin skulle vilja göra. Sådå blir jag ännu argare för att hon serdet som att jag ... Ja, vad ska man säga.Lucas: Att hon tolkar det som våld?Emil: Ja, att hon tolkar det som våld.”Emil menar att han har en tendens att förstoraupp småsaker, vilket leder till att han och flickvännenbörjar bråka. Flickvännen blir då inåtvändvilket gör att Emils frustration växer ochatt han då kan upplevas som aggressiv. Den sistagången Emil var våldsam mot henne beskriverhan som den mest ”intensiva”:79

”Ja, som sagt jag tror det var alltså alltihoptillsammans, dels att jag var så idiotiskoch bad om nånting som hon inteförstod, att hon bad om ursäkt och kändesig inte hörd. Jag tog tag i henne och attdet var mörkt i rummet och att jag ropadeväldigt mycket – allting liksom densista gången var väldigt intensivt.”Emil är mer än villig att erkänna att han beteddesig ”idiotiskt”, men menar att det varsammanhanget – att det var mörkt och intensivt– som gjorde att hans agerande uppfattades somvåld. Genom att påpeka att det han gjort inte kanklassificeras som våld eller misshandel, utan aggressioneller ett ”idiotiskt” beteende, undvikerEmil att identifiera sig med förövarpositionen.Hans självbild är att han inte är en ”sån” somvill misshandla någon och blir därmed ”kränkt”över att hans agerande uppfattats på ett annatsätt. Denna kränkning kan tolkas som att hanuppfattar det hela som förtal, att flickvännendefinierar honom som något han inte anser sigvara. Han är ingen kvinnomisshandlare utan enkille som är noga med att inte använda våld utanförträningslokalen.Våldet ur tjejernas perspektivMedan killarna ofta förklarar sitt våld genom attlyfta fram tjejernas delaktighet, lägger tjejernaansvaret hos killen. Tjejerna berättar ofta utförligthur förhållandet med den våldsamme pojkvännensåg ut, hur de träffades och om förstagången pojkvännen var våldsam. Den våldsprocesssom flera av tjejerna beskriver kan liknasvid vad Eva Lundgren (2004) kallar för våldetsnormaliseringsprocess, vilket syftar till hur våldblir en normal del av en relation och slutligenaccepteras. Våldet trappas successivt upp, vilketpåverkar tjejernas handlingsförmåga.Katarina, 19 år, beskriver hur pojkvännen närde träffades känslomässigt lyfte upp henne så atthon ”svävade på rosa moln” samtidigt som hantryckte ned henne på vad hon i efterhand tyckerär ett utstuderat sätt.”Han verkligen lyfte mig, alltså jag svävadepå rosa moln och sen sakta men säkertbörjade han trycka ner mig. Riktigtsakta så här, verkligen metodiskt ellervad man ska säga, så att man knappt varmedveten om det själv. Och när han harlyft en så högt då är ju han den enda manser till slut, det är, han är den enda somfår en att må så bra, så det börja med litesvartsjuka så här, lite, ja, ganska normalsvartsjuka till en början men sen börjadet öka med, stagnera väldigt fort, detvar liksom, till slut så fick ja inte ens hamina killkusiner i kontaktlistan i mobileneh. Men, allting var ju verkligen steg försteg, så det var ingenting pang boom påen gång för då, jag hade jag sett det.”80

Pojkvännen beskrivs ha fullständig kontrollöver situationen medan Katarina, i kontrast,”knappt” var medveten om vad som hände. Honpoängterar även att hon troligtvis hade uppfattathans kontroll och förtryck om det inte vore föratt våldet trappades upp ”steg för steg”. ÄvenMajken, 18 år, beskriver hur våldet normaliseradesoch ”smög” sig på.”I början förstod jag ju ändå liksom attsåhär kan det ju inte hålla på. Men emellanvarje gång så var han ju väldigt nogamed och be om ursäkt och verkligen,verkligen visa att han menade förlåt ochköpte massa saker och bjöd på massagrejer. Och att det aldrig skulle händaigen. Och så kunde det va lugnt ett tagoch sen så kunde det hända igen. Så ibörjan så hände det med ganska långamellanrum, för att det, det smög sig juliksom på.”Pojkvännen kontrollerade hur hon klädde sig.Majken berättar hur han knuffade henne så atthon flög in en vägg och slog sig så att huvudetbörjade blöda. Hon tyckte initialt att pojkvännensbeteende var fel, men menar att hennes synförändrades med tiden. I berättelsen positionerarhon sig inledningsvis som stark och med stortaktörskap, men berättar hur hon blir allt mer paralyseradav pojkvännens manipulationer.”Jag förstår att det var fel att va med honomför jag visste att jag inte ville det,men på nåt sätt så kändes det som att jagskulle inte klara av att va ensam just föratt han gjorde mig så beroende utav honom.Alltså [skulle jag] åka nånstans såvar det allltid han, och det var bara hanskompisar jag umgicks med, det var baradom som jag kunde prata med, för domfick jag ju prata med. Och jag kunde inteprata med mina föräldrar för dom hadejag inte pratat med på jättelänge och alltdet här. Det var så utestängt, det var liksombara jag och han och hans grejer.”Likt kvinnorna i Viveka Enanders (2010) studieär Majken självanklagande – hon förstod attdet var fel att fortsätta att vara tillsammans medpojkvännen, samtidigt som hon till viss del rationaliseradebeslutet att stanna. Utan pojkvännenskulle hon inte ha någonting kvar. Samtidigtkan tjejernas påpekande att de steg för steg blevmanipulerade ses som ett sätt att begripliggöraofferpositionen. Det ingen utifrån kan förstå äratt när man finner sig i detta blir idén om normaliseringfullt begripligt. På så sätt kan tjejernaförklara hur de fallit offer samtidigt som deframstår som starka och jämställda kvinnor (jfrUhnoo 2011).Både Majken och Katarina lägger det fulla ansvaretför våldet hos killen och intar då en offerpositioni förhållande till pojkvännen som får enentydig förövarroll. De använder våldstermer närde talar om det våld de blivit utsatta för, och pojkvännenär aktören i berättelserna, det är han somför berättelsen framåt (till exempel ”han slogmig”, ”så knuffa han ner mig”). Även när Ida, 23år, berättar om första gången hennes pojkvän varfysiskt våldsam är det han som är aktören, samtidigtsom hon försöker undvika våldet.81

”Första gången … hade vi nåt gräl ochhan, han kunde inte lita på mig då tycktehan, och men han, han slog mig inte dåmen det var väldigt jobbigt gräl så jagville gå därifrån för jag kände att det liksomdet gick inte att prata med honom,eller han. Ja, det gick inte att kommunicerautan det var bara han som hade rättoch så eh. Så höll han fast mig i armarnadå i, ja, i sängen tror jag det va. Han höllfast mig så jag fick blåmärken. Men hanslog mig inte då, gjorde han inte, men detvar så att han höll fast mig då, ganskahårt.”Tjejerna ger ofta individorienterade förklaringartill pojkvännernas beteende och våld.Klara, 22 år, har varit våldsutsatt i flera relationer.Redan som 12-åring träffade hon en killesom kom att utöva våld mot henne. Hon träffadesedan den pojkvän hon har ett barn tillsammansmed. Han beskrivs först som att ha räddat hennefrån det första förhållandet, men börjar sedanutöva grovt våld själv mot henne. Klara ger fleraexempel på det våld hon blivit utsatt för, blandannat då hon var gravid. Pojkvännen tog vid etttillfälle strypgrepp och Klara trodde att bådehon och barnet skulle dö. Under graviditetenhotade även pojkvännen med att skära ut barnet.”Han hade två stora knivar och skulleskära upp mig och jag trodde helt allvarligtatt jag skulle bli. Alltså jag troddevarenda gång han hade dom där knivarnaeller kniven eller vad han nu gjorde,jag trodde helt allvarligt, på fullaste allvaratt det här är den sista natten i mittliv. Jag kommer bli uppsprättad, jagkommer helt seriöst bli uppsprättad. Dethär är, min sista stund är kommen och ja,jag var jätterädd.”När Klara berättar om det våld hon utsatts föruttrycker hon en patologisk syn på både våldetoch pojkvännen, som hon menar att han är en”psykopat”. Inte minst förmodas han ha påverkatspsykiskt av sina krigserfarenheter, vilketKlara tror förklarar hans beteende. Även Idaanvänder psykopatologiska termer när hon talarom sin pojkvän. Som pojkvännen har agerat bedömerhon att han troligtvis har borderline ellernågon annan psykisk sjukdom. Patologiseringengör våldet begripligt. Hans beteende och våldtycks så ofattbart att den enda rimliga förklaringenär att han är psykiskt sjuk.Medan Klara och Ida förklarar pojkvännernasvåldsutövande i psykopatologiska termer, tarMajken avstånd från en sådan förklaring. Honberättar att hans vänner uppfattade våldet somett resultat av att han var deprimerad.”Först blev dom nog ganska upprörda,alltså först såhär liksom ’men herregud’.Men sen när dom hade varit med han,umgåtts med han och han hade varit såhimla ledsen för han gjorde det liksomsåhär att han ville ta livet av sig. Hanmådde dåligt och han var ledsen och jagtror att det vägde liksom upp det för dom.Det var liksom som att dom, dom toghand mer om honom och tyckte att detvar synd om honom. Att han, han gjordeså bara för att han mådde så, men egentligenså var det så att han mådde så föratt han gjorde så.”Majken vänder sig mot vännernas analys avatt pojkvännens våld var en konsekvens av hansdepression. Hon menar istället att pojkvännenmådde psykiskt dåligt på grund av sitt våldsutövande.Hon vänder således på resonemanget ochtar avstånd ifrån vännernas individualpsykologiskaförklaring av våldet.82

Om en patologisk tolkning presenterar våldetsom avvikande kan våldet också ses som ett uttryckför normalt manligt beteende. Matilda, 18år, beskriver hur hennes pojkvän ville att hon”skulle va den här lilla hemmafrun och va hemmaoch städa och laga mat och allt det där”. Enhemmafru kan förstås som en traditionell bildav kvinnan som fullt ansvarig för hushållssysslorna.Då pojkvännens kontrollbehov till vissdel kopplas till hans vilja att hon skulle vara enhemmafru utan något socialt umgänge, maskuliniserashan då beteendet ses som ett uttryck förhans könstillhörighet. Matilda framställer detdock som en traditionell och omodern maskulinitet.Hon framställer pojkvännen som en ungman som anammat en konservativ och traditionellmaskulinitet, medan Matilda positionerarsig som en ung, jämställd och modern kvinna.Att berätta om våldetAtt berätta om och tala om våld är ingen enkelsak. Det är inte bara det att våldet ses som någotprivat utan också som något skamfyllt. Dettagäller både för offer och för förövare. Eftersomvåld i en nära relation uppfattas som skamligtkan båda positionerna sägas vara stigmatiserande(Fiene 1995, Gottzén 2012).Att inte berättaGustav har valt att inte berätta om sitt våld förvare sig sin egen eller för flickvännens familj.Han har bara berättat för några få vänner. Denfrämsta anledningen till att han valt att varaförsiktig med att berätta är att han förmodar attfamilj och vänner kommer att skämmas för honomoch i värsta fall ta avstånd från honom.”Finns många som säkert skulle sägaupp kontakten om det fick reda på attman har aggressionsproblem. Slå en annankvinna också, eller skrämma en annankvinna är inte heller okej. Det är nåtsom ses, inte ovanligt att ses, ja lägst ibotten liksom. Det är det mest moraliskafel man kan göra på nåt sätt. Mer okej attslå nån på krogen eller ta en stöld ellernåt sån men aldrig mot en kvinna, svagaremänniska rent fysiskt och dessutomden man älskar. Hur lågt kan man gå?Skulle många tänka. Kan jag tänka mig.”Gustav förmodar att omgivningen uppfattarmäns våld mot kvinnor som det mest ”moraliskafel” man kan göra, vilket får honom att betvivlaatt han skulle få något stöd. Även Emil diskuterarandras föreställningar om kvinnomisshandlare,och hur det gör honom försiktig att prataom våldet.”Ja, våld överhuvudtaget är ju väldigtobekvämt ämne. Och jag tror inte folk …Det folk vet om våld är ju liksom att detkanske finns, eller ja det finns ju mänsom bröstar på sina kvinnor ordentligtliksom och det är ju en tanke som göralla fruktansvärt arga. Och att förknippa,om jag skulle gå till en vän och försökata itu med det här måste han på nåtsätt förknippa den här fruktansvärda bildenhan har av nån som misshandlar sinhustru med mig och det vill han ju förmodligenmentalt inte göra för han harju en bild av mig som en bra kille liksom.Så då vill man nog kanske hellre undvikadet ämnet.”83

Emil tar avstånd från kvinnomisshandlarkategorin,och menar att det är av hänsyn till sinavänner – att de inte skulle kunna hantera sinafördomar – som han har valt att inte söka stödhos dem. Emil tror att vännerna inte skulle viljase honom som en kvinnomisshandlare, därförundviker han ämnet. Det är alltså rädslan föratt bli utpekad som kvinnomisshandlare som äravgörande för att killen helst inte vill berätta.Vännerna har en uppfattning av honom som en”bra kille” vilket inte går ihop med den ”fruktansvärdabilden” av någon som misshandlarsin kvinnliga partner. Till skillnad från Emilsuppfattning, att det han gjort bör betecknas som”bråk”, finns det risk för att andra uppfattar detsom misshandel – och att han då ses som en obegripligkvinnomisshandlare.Killarnas narrativa strategierFör att hantera det förmodade utpekandet är killarnaförsiktiga med att berätta om våldet. Samtidigtvill många av dem berätta om sitt våld föråtminstone någon eller några närstående. Anledningarnatill detta varierar. Det kan baseras påett upplevt behov av att ”prata av sig”. Det kanockså handla om att söka stöd i en tid av kris,då särskilt att försöka förstå sitt beteende. I vissafall handlar det också om att försöka föregåryktesspridning. När de väl berättar väljer de attpresentera särskilda delar och på särskilda sätt.De använder vad vi kallar för narrativa strategier,vilket kan definieras som strukturerade sättatt kommunicera betydelse genom och i berättelser,i synnerhet försök att kommunicera någotspecifikt om berättarens karaktär (Waldram2010).En narrativ strategi som killarna användernär de berättar om sitt våld är att omdefinieravåldet. Detta kan ske genom att använda andrabegrepp, som ”bråk” och ”aggressionsproblem”vilket antyder att våldet inte varit avsiktligt ellerinte är så allvarligt. På så sätt undviker killenatt inta positionen som kvinnomisshandlare, ochfår viss ansvarsbefrielse. Ett sätt att omdefinieravåldet är att berätta att man har varit ”våldsam”eller har ”bråkat” men inte ge detaljer, eller undvikaatt nämna det grövre våldet. Som vi visadetidigare omdefinierar killar ibland våldet när deska förklara sig inför forskaren. Detta gör deäven när de presenterar sitt våld för det socialanätverket. Martin har pratat ”väldigt lite” om sittvåld och förklarar vad han sagt till andra.”Om våldet? Om våldet har jag pratatväldigt lite. … Hon [en vän] vet jättemycketom min relation och hon vet omvåldet. Alltså att jag använt våld, menhon vet inte, hon vet absolut inte i vilkenutsträckning, alltså jag har aldrig getthenne liksom en berättelse om så härgick det till och, eller [att jag] gav henneen örfil utan, jag har bara sagt att jaghar använt våld och kanske lite allmäntja [några] stryptag, [eller] gett henne enörfil liksom. Jag har aldrig berättat omatt jag vid ett tillfälle riktigt pryglat henne.”En annan narrativ strategi utgörs av att kontextualisera,det vill säga att poängtera yttre omständigheteri berättelsen om våldet. Det kan skegenom att lyfta partnerns delaktighet och brister,men det kan också handla om att berätta om sinaegna problem, exempelvis av psykisk eller ekonomiskkaraktär som påverkar livssituationen.Våldet blir då en mindre del i en större berättelseom killens problem. Denna strategi finner vi närkillarna berättar om våldet för forskaren, menvi ser också hur exempelvis Majkens pojkvänlyft fram sin depression som en kontextbundenorsak till våldet.84

Vidare kan killen visa på insikt – han förmedlardå medvetenhet om sina problem och, inteminst, att han tar tag i sina problem genom attsöka professionell hjälp. Denna narrativa strategisynliggör Emil i sitt resonemang kringhur folk i hans närhet har reagerat på att hansvåld: ”Det är fortfarande oacceptabelt, men jagförstår att det är oacceptabelt och söker hjälpför det och då blir det ju mer produkten.” AttEmil sökt professionell hjälp tror han gör attfolk blir mindre dömande. Om han hade berättatvad som hänt utan att påvisa någon vilja tillförändring hade omgivningen klandrat honommer. Att berätta om att man kommit till insiktoch går i terapi hjälper med andra ord killen attbli begriplig samtidigt som det placerar våldet idet förgångna. Killen kan erkänna att han varitvåldsam, men påvisar samtidigt att han har insettoch tagit tag i sina problem och lämnat dembakom sig.Tjejerna berättar om våldetTjejerna är också försiktiga med hur de berättarom det våld de blivit utsatta för. Ida har berättatför sin nya pojkvän vad hon har blivit utsatt för,men långt ifrån allt.”Eh, jag har inte berättat så jätteingåendemen då att han var väldigt svartsjukoch inte lita på mig och att han har slagitmig och så vet han väl om lite mer [i]detalj då just den händelsen som jag anmälde.För det läste jag upp för honomdå, eh så det vet han. Eh, men sen ingetmer ingående direkt.”Majken har berättat för sin syster om pojkvännensvåld, men menar att hon utelämnade vissasaker ”för att det var ju svårt att säga”. Nedanbeskriver hon vilka detaljer hon utelämnat.”Som, alltså att han hade kniv på sig, dåoch då. För det hade han, eh han hade enbredvid sängen till exempel jämt när visov och [det] han sa att i sms:en och alltdet här. Att han, att han aldrig liksomskulle sluta och att jag aldrig skulle bliav med honom, och att det bara skullefortsätta. Ju mer jag ignorera honom,desto värre skulle det bara bli.”När Majken och Ida återger vad de har varitmed om väljer de att inte ingående redogöraför hur hotet mot dem har sett ut. Vissa sakerbeskrivs som för svåra att återge, till exempelatt Majkens pojkvän var knivbeväpnad. Majkenoch Ida lyfter fram föräldrarnas oro som ett hinderför att prata om det våld de blivit utsatta för.Idas mamma har kännedom om våldet på grundav polisanmälan, men har inte frågat mer ingåendeom förhållandet. Ida förmodar att hennesmamma tycker att det är jobbigt att ta till sig atthennes dotter blivit våldsutsatt. Majken tyckerinte hennes föräldrar riktigt velat prata om hennesutsatthet i efterhand, vilket hon tror berorpå att de inte inser att de fortfarande påverkarhenne. Katarina framhåller också hur hon underförhållandet med sin våldsamme pojkvän undvekatt berätta om våldet för sina föräldrar. Omde vetat hade de förbjudit dem att träffas.En utsatt kvinna kan klandras för att stanna i ettvåldsamt förhållande. Kvinnan kan också klandrasig själv och känna skuld. Skamkänslor ärvanliga efter uppbrottet, och kan påverka viljanatt berätta om våldet (Enander 2010). Katarinabeskriver hur hon till en början både skämdesoch kände skuld över vad som hade hänt i förhållandet.Hon tänkte att ”Det är mitt fel” ochundvek därför att prata om våldet. Hon menar atthon idag inte längre skäms för att tala om sinaerfarenheter. Eftersom hon har större ”kunskap”85

om våld i nära relationer förstår hon att hon intebehöver skämmas för sina erfarenheter. Att fåoch visa på kunskap blir ett sätt att förklara ochtydliggöra sin offerposition. På samma sätt sominsikt kan vara en narrativ strategi för killarna,är insikt en resurs för Katarina.”Nu skäms jag verkligen inte över attprata om det för nu har jag fått mycketmer kunskap om varför jag var kvar tillexempel, och det har jag fått svar på via[behandlingscentret] eller dom haregentligen hjälp oss att hitta svaren själva,eh. Ja, så jag har ju haft mycket lättareatt berätta för människor, för det harju vart människor som är väldigt ärligaoch frågat ’Men Katarina vad är detegentligen som har hänt?’ eller frågar’Men varför var du kvar då?’ Och sennär man förklarar så här, så att man låterlite bildad i ämnet då förstår ju domflesta.”Killarna och tjejerna använder sig av narrativastrategier för att framställa sig själva som moralisktgodtagbara individer. Med hjälp av omdefinieringoch kontextualisering kan killarna undvikaen förövarposition när det berättar om sittvåld. Både offer och förövare väljer att utlämnadetaljer, delvis för att inte oroa andra, men i killarnasfall framför allt för att slippa bli utpekadesom kvinnomisshandlare. Både kvinnliga ochmanliga informanter visar på insikt om vad våldi nära relationer är och om sitt eget ansvar (ellericke-ansvar) när det berättar om våldet. Ävendenna narrativa resurs hjälper informanterna atthantera det stigmatiserande utpekandet.Respons på killarnas våldSåväl offer som förövare är alltså försiktiga medatt berätta om, och inte minst med hur de berättarom våldet för andra eftersom våldet oftaupplevs som skamligt. När unga väl berättar omvåld vänder de sig främst till vänner och i vissmån till familjen för att få stöd (jfr Ashley &Foshee 2005). I det här avsnittet analyserar vifamiljens och vännernas respons. Detta görs genomatt se till vilka personer i nätverken somingår i våldsberättelserna och hur de framställssamt vilken betydelse de tillskrivs för våldetsfortsättning eller upphörande.I sin studie av amerikanska våldsutsatta ungdomaridentifierar Arlene Weisz och hennes kollegor(2007) tre olika typer av respons på våld.Individer i de sociala nätverken kan ge omvårdanderespons som stöttar ungdomarna i derasutsatthet. Men ungdomarna kan också upplevaatt individer förminskade eller väljer att undvikavåldet. I våra analyser av respons till såvälunga offer som förövare finner vi att familj ochvänner också på olika sätt kan fördöma våldet.Dessutom finner vi att många familjemedlemmaroch vänner har ytterst lite eller ingen kännedomom våldet, vilket är en följd av att killarnaoch tjejerna är försiktiga med att berättar om det(jfr Hearn 1998b).Föräldrars responsI killarnas och tjejernas berättelser förekommerflera personer som alla har olika betydelse förvåldets fortsättning eller upphörande. Eftersombåde förövarna och offren är relativt unga harföräldrar inte sällan en central position i våldsberättelserna.För förövarna tillskrivs flickvännensföräldrar ofta en aktiv roll vad gäller attfördöma och motarbeta våldet. Emil berättar tillexempel om hur flickvännens mamma motsattsig att hennes dotter ska umgås med Emil. En-86

ligt Emil är det mamman som definierat att detrör sig om våld och bestämmer hur flickvännenoch han ska agera.”Hon administrerar på nåt sätt den härkarusellen som har skapats av detta. Ochhon säger till [min flickvän]: ’Du måstesåhär, och Emil du måste göra såhär ochnu är det slut mellan er.’ Och egentligenhandlar det inte så mycket om vad [minflickvän] vill eller vad jag vill, utan hennesmor är ju hennes allt liksom så att dethon säger goes. [Min flickvän] var jufrån början inte ... Den första hon berättadeför var ju vår gemensamma tjejkompisför det var henne hon gick hem tillden här morgonen hon gick så tidigt.Och då fråga ju den här tjejkompisen ärhan våldsam mot dig och då säger [minflickvän] att ’Nej, han är inte våldsam,men jag känner att det är hotfullt.’ Ochefter två dagar hemma så helt plötsligt såsäger hon att jag har misshandlat hennebåde mentalt och fysiskt och att hon kännersig genuint misshandlad och så attdet är ju helt ogrundat.”Flickvännens mamma ska enligt Emil fått henneatt definiera situationen som våldsam, så attberättelsen handlar om misshandel. Detta menarEmil är en felaktig tolkning som flickvännenegentligen inte gjort själv, utan ett resultat av atthon har lyssnat på sin mammas starka röst. Hanmenar att flickvännen både köpt mammans definitionoch följt hennes beslut om att inte umgåsmed Emil.Även Linus och Oskar berättar om hur flickvännernasföräldrar agerat efter att de fått vetskapom våldet. Linus berättar om hur flickvännensmamma kommit hem till honom och varitförbannad och att pappan hotat med att slå ihjälhonom. Oskar är fortfarande tillsammans medsin flickvän, vilket hennes föräldrar motsättersig och de förbjuder Oskar att komma hem tilldem. Emil, Linus och Oskar beskriver alltså hurflickvännernas föräldrar fördömer våldet ochaktivt agerar för att skydda sina barn.Martins situation är något annorlunda, han berättarom hur han upplevt stöd och omsorg frånflickvännens pappa. Redan tidigt i relationenhörde hon av sig till sina föräldrar och berättadeatt Martin varit fysiskt våldsam mot henne.Martin trodde att ”nu är det slut”. Men flickvännenspappa kom hem till dem och var väldigtförstående. Även fortsättningsvis har han varitstöttande.”Han är ju inte glad för det, men alltså,men han har ju aldrig liksom hotat migeller, eller nåt så du vet, eh. Han har vartväldigt förstående om man säger så, eh.Ja, honom har jag väldigt mycket kontaktmed, han har jag också kunnat diskuteratmycket och medla med och så när detvart bråk, du vet.”Pappans agerande utgörs av en blandning aven fördömande och omvårdande respons. Hanär ”inte glad” för våldet men han har aldrig varithotfull mot Martin. Vi kan här identifiera enskillnad mellan att fördöma förövaren och fördömavåldet. Medan det förra tycks ta sig uttrycki att vara hotfull eller förskjuta killen, kanfördömandet av våldet kombineras med en vissomsorg och stöd till förövaren. Denna responsär vanligare att förövaren får från sina föräldraroch vänner än från flickvännens nätverk. Oskarbeskriver exempelvis hur hans föräldrar markeratatt det inte är okej att slå någon. Men samtidigthar de varit förstående och stöttat honom,87

särskilt när han berättat om flickvännens ”lögner”och hur han upplevt att hon lekt med hanskänslor. Till skillnad från det stöd som Martinfått av sin flickväns pappa tror han att flickvännensmamma är mindre glad över vad som hänt.”Det kan vara paranoia men jag känneratt ... att alltså kanske speciellt morsanliksom verkar mindre glad för det liksom.Men det kanske bara är noja för hon ärändå trevlig liksom och så. Farsan harju, har ju också visat väldigt förstående,faktiskt eh. I och med att han har medlatså, så vet han ju precis ofta vad det handlarom och ja, så det brukar liksomegentligen handla om att han, han fårtala in henne dom sakerna jag inte lyckastala in [ohörbart]. Och då, så då förstårhan ju också, att jag inte riktigt haft detlätt. Men det finns ju aldrig en ursäktalltså så, och han har ju sagt också att’Ni båda behöver hjälp. Du behöverhjälp med, med din aggressivitet och dubehöver hjälp med ditt självförtroendevad det nu än är.’ ”Här synliggörs hur en omsorgsfull respons kankombineras med ett visst fördömande av våldet.Eftersom pappan ”förstår” att Martin intehar det lätt uppmanar han inte bara honom att tatag i sina aggressivitetsproblem utan uppmanarockså sin dotter att ta tag i sitt dåliga självförtroende,som antyds vara en del av orsaken tillvåldet. Våldet ses då som resultat av personligaeller relationsbundna problem. Flickvännen ochMartin framställs båda ha ansvar för att förhållandetpräglats av fysiskt våld.På samma sätt som förövarna beskriver hurflickvännens föräldrar kan vara stöttande, beskriverKatarina hur hennes mamma varit väldigtomsorgsfull allt sedan hon började ana attallt inte stod rätt till i förhållandet. När Katarinaförsvinner spårlöst kontaktar mamman pojkvännensföräldrar och anmäler Katarina försvunnen.Senare när Katarina lämnar pojkvännensluter mamman och resten av familj upp, ochstöttar henne genom den rättegång som följerefter en anmälan mot pojkvännen. Till skillnadfrån flera av de andra tjejerna beskriver Katarinahur hennes familj reagerade på våldet medanhon fortfarande var i den våldsamma relationen.Det var dock inte bara Katarinas familj ochvänner som ”la sig i”, utan även pojkvännensmamma är central i berättelsen. Pojkvännenbodde fortfarande hemma hos sina föräldrar ochunder en natt då Katarina sov över misshandlarhan henne och förorsakar synliga skador ihennes ansikte. Föräldrarna har hört skrik undernatten och frågar därför på morgonen vadsom har hänt. Katarina ljuger att hon har ramlatur sängen, något som mamman ser igenomoch hon ifrågasätter. Mamman positioneras tillen början som omsorgsfull: hon är villig att ingripaoch anmäla sin son om hon får veta att hanhar gjort Katarina ”det minsta lilla”. Mammanresponderar på situationen och det klargörs atthon definierar våld som något så pass allvarligtatt hon ”måste” anmäla även om det är hennesegen son. Detta ställningstagande förändrasdock med tiden. När Katarinas mamma letar efterKatarina, tar hon kontakt med pojkvännensmamma som då inte alls vill hjälpa till utan somställer sig förbehållslöst på sin sons sida. Katarinamenar att pojkvännens mamma ignorerar ochbortförklarar våldet under rättegången.88

”Sen skulle hans mamma också vittna,och hon sitter och kollar på mig du vetoch ljuger och säger att ’Nej’ men dennatten när han slog mig hemma hos dom.’Nej då var jag hemma.’ Så det måste havart min mamma som slog mig.”Även Majken upplever att pojkvännens föräldrartar sin sons parti och ignorerar våldet. Efterett tillfälle då pojkvännen var fysiskt våldsam,och Majken inte lyckats lugna ned honom, vänderhon sig till hans mamma för att få stöd.”Jag försökte lugna ner honom och detgick inte utan han bara kasta mig åt sidanoch gick ut. Och då ringde jag tillhans mamma istället, och det hade jag juinte gjort förut, utan då ringde jag tillhenne och då berätta jag hur det va. Ochhon trodde inte på mig alls, utan honstod på hans sida. Hon, dom kom ochhämta honom, och hon ringde till migsen och sa att dom hade hämtat honom,eh. Och bara en kvart senare så stod hanutanför dörren igen och bankade på, eh.Och då ringde jag till min syster somkom dit och tog bort honom därifrån.”När Majken inte själv kan hantera den eskalerandesituationen ringer hon till pojkvännensmamma för att få hjälp. Mamman tror dock intepå Majken utan tar istället sin sons parti, ävenom hon kommer för att hämta hem honom. Dettaingripande var dock verkningslöst då han enkvart senare stod utanför dörren igen. Pojkvännensmamma har alltså fått vetskap om att hanutövat fysiskt våld, men gör enligt Majken ingetstörre ingripande för att stoppa honom. Ävenfortsättningsvis kan hennes respons beskrivassom förminskande och ignorerande.”Hon sa till mig: ’Han har alltid varitlite speciell.’ Det enda jag tänkte var:’Okej, han måste va väldigt speciell i såfall.’ Men jag förklara för henne väldigtordagrant, jag sms:ade med henne väldigtmånga gånger efter att jag haderingt och ibland kunde hon säga så här:’Åh jag tänker på dig ska du veta.’ Ochdå undrade jag ’Varför då? Varför gördu det för om du inte liksom, om du intetänker hjälpa mig så kan du ju inte brydig?’ För hon skydda honom och tyckteatt det är ingen fara, han får bete sig så.Och om han vill göra nånting åt det, dåkan han göra det. Så hon tjata aldrig pådet, och tog inte mitt parti alls, trots atthon visste.”Mamman skriver att hon tänker på Majken ochhur hon hade det, vilket Majken tycker är motsägelsefullteftersom hon samtidigt ignorerar ochförminskar pojkvännens våld. Majken ser ingenlogik i att pojkvännens mamma bryr sig samtidigtsom hon inte agerar och försöker förändrahans beteende.Offrens egna föräldrar är periferera i våldsberättelserna.De är närvarande, med ofta ovetandesom våldet (jfr Uhnoo 2011). Ida, Majkenoch Matilda beskriver hur deras föräldrar intefick kännedom om våldet förrän efter att förhållandettagit slut. Klaras föräldrar visste dock”nästan allt” om hur förhållandet var med pojkvännen,även om hon framhåller att de kanskeinte visste att ”det riktigt var så illa”. Föräldrarnahade ”hört” historier om hur pojkvännenvar och betedde sig. Föräldrarna ingrep ocksåvid en hotfull situation.89

”Den gången när [Klaras och pojkvännensbarn] var liten när han tänkte ta[barnet] efter BB då sms:ade ju jag minkompis som var kvar inne i lägenheten.Han hade tagit min mobil, men hon hadesin mobil. Så viska jag till henne liksomatt: ’Be tjejerna där ute ringa polisen.’Det var fyra tjejer där ute och sms:a minmamma och skrev att hon skulle kommadirekt. Och dom bodde jättenära så attdom, mamma och dom kom.”Klaras föräldrar kom till undsättning när pojkvännenplanerade att kidnappa deras gemensammabarn. Föräldrarna har också stöttat Klaraekonomiskt eftersom pojkvännen dragit på sigskulder i hennes namn. Samtidigt som föräldrarnatill viss del kan sägas varit närvarande ochstöttande, förstår inte Klara varför föräldrarnainte ingrep då hon redan vid 12 års ålder var tillsammansmed en våldsam pojkvän: ”När manär 12 år då är man ju ett barn som föräldrarnaska ta hand om. Jag hade, jag har bra föräldrarmen vet inte varför dom inte riktigt gjorde nåt.”I ungdomsåren är föräldrarnas möjlighet attagera något oklar. Det är inte givet att de får vetskapom våldet. I den här studien hade de flestaav kvinnorna flyttat hemifrån eller spenderadeväldigt mycket tid hemma hos sin pojkvän ochträffade därmed inte sina föräldrar dagligen, vilketmedverkade till att de inte kände till våldet.När väl föräldrarna får kännedom om våldetagerar de ofta kraftfullt: Idas pappa ringer tillexempel polisen på en gång då han får veta attpojkvännen utövat fysiskt våld mot Ida. Klarasföräldrar kommer till undsättning och stöttar,även om det inte får våldet att upphöra. De frågarhenne explicit ifall hon blir slagen och uppmanarhenne att komma hem, men det får inteförhållandet att ta slut. Katarinas mamma framställsgöra allt i sin makt för att få hem dottern.Föräldrarna kan utgöra ett stöd för de utsattatjejerna och stödja killarna i ett förändringsarbete.Det verkar dock inte vara helt ovanligt attförövarens föräldrar förminskar eller ignorerarvåldet, eller på något annat sätt tonar ned våldetsallvarlighetsgrad. Offrets föräldrar kan försökafå våldet att upphöra, samtidigt som de vid ingripandetibland utsätter förövarna för hot omvåld.Vänners responsÄven vänner kan tillskrivas en betydande rollför våldets fortsättning eller upphörande. I storutsträckning framställs vännernas attityder tillvåld mot kvinnor som något icke-acceptabelt(även om det finns förmildrande omständigheter)men att det också ibland kan vara nödvändigt.I vissa fall har pojkvännens kompisar stöttatförövaren genom att förminska och förringavåldet. Ida beskriver till exempel hur en kompistill pojkvännen ”ställt sig” på pojkvännens sida.Han menar att våld ibland kan vara berättigat eftersomkvinnor är ”väldigt lömska och listiga”.En annan vän till pojkvännen ska enligt Ida gettsitt ”godkännande” och ”nästan” uppmuntrathonom att utöva våld mot henne eftersom pojkvänneninte litade på henne (jfr Schwartz & De-Keseredy 1997).De andra tjejerna har andra erfarenheter. Depåtalar hur pojkvännens vänner ser våld motkvinnor som ett oacceptabelt manligt beteendeoch har därmed fördömt våldet (jfr Gottzén2012, Uhnoo 2011). Klara redogör för hur trepersoner – två killkompisar till pojkvännen samthennes styvpappa – responderat på det våld honblivit utsatt för. Den ena killkompisen har gåttemellan och skyddat Klara från de sparkar pojk-90

vännen riktat mot henne. Den andra killkompisenhar pratat med pojkvännen och ifrågasatthans beteende, något som även Klaras styvpappagjort.”Han [kompisen] brukade bli helt, såhär galen: ’Menar du att du slår dintjej?’ och sånt. Och min styvpappa harockså skyddat mig, såhär: ’Menar du attdu slår din gravida tjej?’ ”Klara beskriver hur kompisen har framhållittill pojkvännen att han varken vill prata ellerumgås med honom om han är en ”jävla kvinnomisshandlare”.Styvpappan lyfter fram våldmot en gravid tjej som helt oacceptabelt. Vännernasoch styvpappans uttalande kan förståssom uttryck för en våldshierarki som liknar den”hederskodex” som är vanlig bland kriminella.Denna framhåller en patriarkal maskulinitet därmän förväntas skydda svagare individer så somkvinnor och barn (jfr Andersson 2012, Uhnoo2011). Man kan utifrån detta argumentera för attstyvpappan och pojkvännens vänner ifrågasätterpojkvännens manlighet, att han bryter motlokala könsnormer genom att slå sin kvinna.”Hans kompisgäng, dom, många är ju,vad ska man säga, kriminella. Ochmånga kriminella gillar ju inte våldtäktsmänoch pedofiler och kvinnomisshandlareoch sånt. Dom gillar ju inte det, såatt han är väl ganska utskrattad, menhan fattar ju inte det.”Även Katarina beskriver omgivningens syn påpojkvännens våld. Pojkvännen har enligt hennealdrig berättat för någon kompis om sitt våld.Katarina berättar om en händelse en sommarkväll,ett par månader efter det att förhållandettagit slut, där en kompis till pojkvännen anklagadehenne för att sprida falska rykten.”Då var jag ute på, ute med mina tjejkompisarpå stan. Eh, ute en kväll dåkom [pojkvännens vän] fram till mig ochvar fly förbannad och påstod att: ’Nu fårdu sluta ljuga Katarina, du får ringa polisenoch säga att du har ljugit hela tiden.’Ehm, för hans [pojkvännens] taktikefteråt var ju att eh, för jag menar, vem,vem kommer någonsin acceptera ellertycka om en kille som har slagit en tjej.För till och med som jag sa förut, såhärgangsterkillar, dom, till och med domhar en policy att: ’Nej, men kvinnor slårman inte.’ ”Pojkvännen försöker i berättelsen dölja misshandelngenom att säga till vännerna att Katarinafabricerat det hela. Men enligt Katarina varatt det få som trodde på det då ”alla visste” atthon hade mått dåligt under förhållandet. Genomatt hänvisa till att våld mot tjejer är en oacceptabelhandling som ”till och med … gangsterkillar”fördömer förklarar hon varför pojkvännensstrategi misslyckades.För killar som utövat våld mot sina flickvännerfinns det inte bara en risk att bli fördömd av såvälde egna som flickvännens killkompisar, utanockså att råka ut för deras våld. Killkompisarnatill Oskars flickvän hotade honom med våld.91

”Vi var på en fest och så då var det någrakillar från [ort] där hon bor då. Såkom dom fram och sen så börja dom barakäfta och sa att jag hade misshandlathenne typ. Massa gånger och att dom typville slå ihjäl mig och sånt för att jaghade gjort det, och då sa jag: ’Men detär inte så det är, det var ju bara typ enörfil’. Och då sa dom bara: ’Nej.’ Så jagvet inte vad, det är jobbigt när dom kommerfram och säger så. Man vet inte vadman ska säga heller för dom tror ju intepå en direkt.”Klara, Oskar och Katarina synliggör en formav maskulinitet som upprätthålls genom avståndstagandetill våld och som grundar sig i föreställningenatt den starkare parten inte får gesig på den part som uppfattas som svagare (Stokoe2010). I sin redogörelse för hur pojkvännensvänner responderat på våldet refererar Idatill en annan maskulinitet där våldet anses berättigati vissa fall. Vad som främst skiljer dessa tvåformer av maskulinitet åt är synen på kvinnan– ifall hon görs ”slagbar” eller inte. Det är legitimtatt slå kvinnor som är ”lömska och listiga”,medan att slå en tjej, i synnerhet om hon är gravid,utgör ett brott mot könsnormer (Andersson2007, Uhnoo 2011). En gravid kvinna kan sessom den svagaste av kvinnor, i större behov avmäns skydd än andra. Hur de unga kvinnornai studien upplever responsen från pojkvännensvänskapskrets skiljer sig därmed åt. Tjejerna berättarom vänner som ser våld mot kvinnor somi viss mån legitimt, men de beskriver också hurvåld mot kvinnor förkastas och förövaren därmedgjort sig förtjänt av våld.Tidigare forskning har visat att när en ungkvinna väljer att berätta om sin våldsutsatthetvänder hon sig oftast till en tjejkompis (Ashley& Foshee 2005, Martin et al. 2012, Weisz et al.2007), som kan utgöra ett viktigt känslomässigtstöd (Rose, Campbell & Kub 2000). För Ida visadehennes närmsta tjejkompis stor omsorg ochvar ett viktigt stöd under det våldsamma förhållandet.Redan någon dag efter första våldshändelsenringde Ida till sin vän och berättade vadpojkvännen hade gjort. Därefter pratade Idamed vännen efter varje gång pojkvännen varitvåldsam. Ida beskriver hur vännen responderadenär hon fick reda på om våldet:”Först så liksom okej, men sen när detvar flera gånger så liksom, att han inteskulle förändra sig, utan att han var liksompsykiskt störd och att jag var tvungenatt lämna honom. Och hon ville jusjälv polisanmäla liksom, eller uppmanamig till att anmäla, liksom att ’nu anmälervi det här’ och så. Men det var ju förstnär pappa fick reda på det som det bleven anmälan.”Det var först efter att pojkvännen hade varitvåldsam vid flera tillfällen som vännen uppmanadeIda att lämna honom. Att vännen tyckteatt Ida skulle lämna förhållandet ”när det hadehänt mer än en gång” implicerar en förståelseav våld som i viss mån acceptabelt om det ären engångsföreteelse (jfr Gottzén 2013). Mennär våldet upprepades konstaterade vännen attpojkvännen inte skulle förändras. Hon menadedå att pojkvännen hade en psykisk störning somgjorde honom våldsam – enda lösningen blevdärmed att Ida lämnade honom.Även Klara talar om sina tjejkompisars respons.Efter att två av dem har fått veta att pojkvännenutövat fysiskt våld mot Klara konfronteradede honom på en fest och hur hans vännerdå reagerade.92

”Då hade dom börjat bråkat med honom utanför,ja typ ’Du slår Klara, du gör så ochså.’ Du vet framför massa folk, och han bara:’Nej, kom med hem och prata med hennesjälv.’ Så sätter dom sig där, så här fulla,ledsna såhär, ja: ’Blir du slagen eller vad ärdet som händer?’ Han kollar på mig, bara:’Nej, vadå?’ Och så sa han […] ’Kanskehar gett henne en örfil nån gång.’ Vad skaman säga då?"I berättelsen ges hon inget handlingsutrymme attgöra något annat än att förneka våldet eftersompojkvännen var närvarande. Vännernas responskan sägas vara fördömande, de konfronterar pojkvännenoffentligt, men när Klara inte bekräftar sinvåldsutsatthet släpper de enligt Klara det hela.De unga männen i studien beskriver också hur responsfrån vännerna sett ut. Martin berättar att hangav sig på sin flickvän när de hade fest."Dom tyckte inte att det var en bra idé, mensamtidigt så sa dom det att hon är svår ochha med och göra. Alltså, dom förstod migalltså, det var sjukt, dom förstod mig. Alla,alla jag pratat med har förstått mig, det ärdet som också är fel … Fast dom har ju fåttmin sida av det.”Martin menar att vännerna inte tyckte att våldetvar någon ”bra idé”, samtidigt som de förstod varförhan utövade våld mot flickvännen. I intervjunställer sig Martin kritisk till denna form av stöd,vilket kan förstås som en form av förminskande avvåldet. Att flickvännen ”är svår och ha med ochgöra” framstår som en förmildrande omständighet,samtidig som Martin påpekar att de bara har hansversion av hur relationen sett ut.Medan Martins vänner förmildrade hans våld, beskriverOskar hur en kompis skällde ut honom utanförklassrummet efter att han slagit sin flickvän.Kompisen sa till honom att ”du får fan inte hållapå så i skolan”, vilket fick Oskar att tänka efter.Samtidigt som kompisen fördömer våldet finnsdet en implikation om att det främst är våldetsplats som är felaktig, att problemet främst bottnari att Oskar var fysiskt våldsam i skolan. Oskar berättarockså om sin tjejkompis, som enligt honomär mer intresserad av våldet mot flickvännen."Oskar: Ah. Och det är mer såhär ... frågorsom typ polisen ställer, hon vill veta varföroch. Det tror jag därför att hon är tjej då såvill hon veta. Lucas: Varför tror du att detberor på att hon är tjej, liksom eller vad, påvilket, hur tänker du? Oskar: För hon vill,jag vet inte om hon blev rädd för mig närdet hände nåt sånt där. Och så. Lucas: Ochtyp kunde sätta sig in i [din flickväns] situationeller? Oskar: Ja, precis. Mm."Kompisens respons kan till viss del sägas varakönad till sin karaktär, då tjejkompisens könstillhörighetförmodas vara den faktor som påverkaratt hon frågar kring det fysiska våld han utövat.Även när det gäller skolans respons menar Oskaratt kön var avgörande för att händelsen skulle polisanmälas."Oskar: Så då, fast hon ville inte det först,hon tyckte inte det var nån stor grej. Menskolan tyckte det så dom var tvungna attpolisanmäla. Fast eh, det hände att en annansak, likadan som jag gjorde fast mot enkille på skolan, och då blev det ingentingav det. Lucas: Vad hände då? Oskar: […]Då tog jag tag i han i skolan och sen trorjag jag slog till han också. Men då kom nånannan kille upp och ryckte isär oss då sadom bara att man inte fick göra så i skolan,typ. Och då blev det ingenting. Men det varen tjej med så blir det mycket värre."93

Respons kan slutligen sägas vara karaktärsberoende,det vill säga beroende av vilken form avperson som förövaren framstår som i andra sammanhang.Gustav återger till exempel hur en väntill honom reagerat efter att han har fått vetskapom Gustavs aggressionsproblem.”Han var inte så jätteförvånad. Han harväl sett det mesta liksom. Samtidigt visstförvånande är det även för han som allaandra har betraktat mig som lugn människasom inte kan bli arg liksom. Mångagånger som han och andra bekanta:’Har du någonsin blivit arg? Jag har intesett dig arg, jag vill gärna se dig argskulle va kul att se dig arg nån gång.’ Såhan var väl, visst, förvånad var han säkert.”Vännen blir något förvånad då han, som ”allaandra”, betraktat Gustav som en lugn människaoch oförmögen att bli arg. Denna respons kanförstås utifrån idén att det är en viss typ av mänsom utövar våld, män med en viss karaktär somockså är aggressiva i andra sammanhang. Detblir därmed svårt att förstå att en ”lugn” personkan vara fysiskt våldsam. En karaktärsberoenderespons kan också presenteras i relation till personensom responderar, att reaktionen beror påpersonens tidigare erfarenheter. Emil ger ett exempelpå detta då han berättar om att hans cheffått vetskap om våldet. Chefens starka reaktionförklaras av att han själv blivit utsatt för våld.”Så då fick man berätta det liksom förchefen också liksom vad som egentligen,vad min bild var utav det hela och att detinte låg nån polisanmälning eller nåt liknandesådär och han. Det visade sig atthan hade varit i en relation där hansfarsa hade vart på hans morsa och slagithonom. I och med det så var han fruktansvärtintolerant mot all typ av våld, sådå fick man ju det över sig liksom.”Sammanfattningsvis tillskrivs vänner stor betydelsei de ungas våldsberättelser. Tjejernapratar om hur pojkvännens vänner responderatpå våldet, samtidigt som den närmaste tjejkompisenofta framställs som en närvarande ochstödjande person. Killarna tycks vara försiktigamed att berätta för sina vänner om våldet.I vissa fall har vänner varit närvarande vid envåldshändelse. Killarna möter mest fördömanderespons från vänner och bekanta. I vissa fall ignoreraseller förminskas våldet. Endast i någotfall upplever killen att han fått en omvårdanderespons. I kontrast till detta upplever tjejernaofta omvårdande respons, men dessa är i vissmån beroende på våldets omfattning – om våldetses som engångsföreteelse är det inte säkertatt omgivningen anser att respons är nödvändig(jfr Weisz et al. 2007)94

Avslutande diskussionDenna artikel har studerat hur våldsutövandekillar och våldsutsatta tjejer upplever och berättarom våldet för det sociala nätverket. Vi harvisat på att killarna ofta erkänner att de varitvåldsamma men att de när de förklarar sitt våldlyfter fram flickvännens brister och provokationersom orsaker till misshandeln. I vissa fallomdefinierar killarna det som hänt och väljeratt tala om våldet i termer av bråk, vilket framställervåldet som mer ömsesidigt. På dessa sättpoängterar killarna flickvännens ansvar i våldsberättelserna.På liknande sätt lyfter tjejernafram pojkvännens ansvar och aktörskap. I berättelsernaär det killen som driver fram våldetmedan tjejen försöker undvika det. När tjejernaska förklara våldet poängterar de ofta att killenhar psykiska problem. Dessa individorienteradeförklaringar presenterar våldet som något i vissmån bortom pojkvännens kontroll och tonardärmed ned det ansvar tjejerna tilldelat pojkvännernaför våldet. Resultaten liknar i stora styckensvenska studier om vuxnas berättelser omvåld i nära relationer (jfr Enander 2010, Gottzén2012, 2013, Hydén 2005). Även det våld och devåldsprocesser informanterna redogör för liknarde som identifierats bland vuxna (Hearn 1998a,Holmberg & Enander 2004, Hydén 1995).Vi har vidare studerat om och hur informanternaberättar om sina våldserfarenheter för sitt socialanätverk. Resultaten visar på att informanternaupplever det jobbigt att berätta om våldetför andra. För killarna handlar det framför alltom en rädsla att bli utpekade som kvinnomisshandlare.Denna maskulina stereotyp är någotkillarna har svårt att känna igen sig i och de ärrädda för att familj och vänner kommer att fördömadem om de får reda på vad de gjort. Därförberättar de endast för ett fåtal i sin närhet. Äventjejerna är försiktiga med att berätta om våldet.När de unga väl berättar om våldet använderde en rad narrativa strategier. Dessa hjälper dematt hantera det förmodade stigmatiserande utpekandetsom de upplever är kopplat till mänsvåld mot kvinnor. Killarna omdefinierar våldetgenom att för sina bekanta tala om det som bråkeller aggressionsproblem. Genom att kontextualiserakan killarna presentera våldet som endasten mindre del av sina generella problem. På såsätt läggs fokus på depression eller andra problemistället för på misshandeln. Både killar ochtjejer visar på insikt när de berättar om våldet.För tjejerna kan ett synliggörande av kunskapkring våld hjälpa dem att förklara varför de fallitoffer samtidigt som de kan framstå som starka,självständiga tjejer. Killarna visar på insikt omsina problem genom att påtala att de går i terapi.Våldet kan därmed också i viss mån läggas i detförgångna.Informanterna möter olika respons när de berättarom sitt våld eller när det sociala nätverketfår kunskap om våldet. Tjejerna upplever framförallt omvårdande respons från sina föräldraroch vänner. Samtidigt berättar de om att de initialtmötts av en viss förminskning från dem ochatt pojkvännens föräldrar förminskat och ignoreratvåldet. Killarna upplever generellt lite omsorgeller stöd för att våldet ska upphöra. Iställetblir de ofta fördömda och ibland hotade, inteminst från flickvännens manliga nätverk. Deegna föräldrarna är ofta ovetande om deras våld.Den respons som ungdomarna i denna studiemött kan jämföras med studier av respons påvåld i vuxnas relationer (jfr German 2006, Gottzén2013, Hearn 1998b, Hydén 2005). Även omdelar av det sociala nätverket får kunskap omoch responderar på vuxnas våld visar vår studiei jämförelse på att framför allt offrens föräldrarär viktiga i våldets hanterande. I vissa fall läggersig också förövarens föräldrar i relationen95

och våldet. Detta kan förstås dels utifrån attvåldet ibland sker i föräldrarnas hem, dels utifrånkulturella föreställningar om att en god förälderbör vara engagerad och ta ansvar för sittbarns välmående, inte minst om de är omyndiga(Forsberg 2010). De våldsutsatta tjejerna ställerliknande förväntningar på sina föräldrar – deförväntar sig att föräldrarna tar ansvar och dekan ställa sig frågande till om de inte ingriper.Ungdomarnas åldersposition, eller kanske snararegenerationella position, tycks alltså varaavgörande för föräldrarnas respons.Responsen, liksom informanternas våldsberättelser,bör vidare förstås utifrån ett genusperspektiv.Inte minst är förställningar om kvinnomisshandlarensom en maskulin avvikareavgörande för hur våldet uppfattas och hanteras.Förövarna uppger att de är försiktiga med att berättaom sitt våld eftersom de då, som en kille uttryckerdet, berättar om ”det mest moraliska felman kan göra”. Våld mot kvinnor förstås blandstudiens informanter som moraliskt förkastligt,men också som något som går emot könsnormer.En kille får inte slå en tjej, allra minst sinegen flickvän. Denna syn påverkar responsenfrån andra män. En kille som utövat våld mot entjej förtjänar hot och våld.Skärningspunkten mellan ålders- och könspositionernasynliggörs i informanternas resonemangkring de stereotypa förställningarna avkvinnomisshandel. Flera tjejer resonerar kringhur de har svårt att identifiera sig med andravåldsutsatta kvinnor. Majken ser dem som sådanasom har ”varit gift i flera år och [har] barn”.Utifrån sin åldersposition har hon svårt att förhållasig till en vuxen kvinnas våldsutsatthet. Envåldsutsatt vuxen kvinna antas leva under andravillkor och bli utsatt för en misshandel somMajken inte kan känna igen. På samma sätt kanEmils resonemang om att hans vänner skulle hasvårt att koppla ihop den ”fruktansvärda bilden… av nån som misshandlar sin hustru” med bildenav honom ”som en bra kille” förstås somett avståndstagande utifrån åldersposition. Dethandlar förvisso om ett avståndstagande frånkvinnomisshandlarstereotypen, men denna äri viss mån åldersrelaterad: han har en ”hustru”medan Emil är en ”kille”. Genom avståndstagandetfrån den åldersstereotypa bilden av offeroch förövare framstår tjejerna och killarnas erfarenhetersom bleka i jämförelse med ”vanlig”misshandel av kvinnor.Detta avståndstagande till ”vanligt” relationsvåldbör också förstås utifrån att våld i ungasnära relationer är relativt osynligt i Sverige ochinte har uppmärksammats i samma omfattningsom vuxnas våld. Som vi visat är våldet docklångt ifrån en isolerad företeelse, utan vänneroch föräldrar får ofta kunskap om våldet. Personernakring offer och förövare kan vara ett stödoch verka för att våldet upphör, men också underblåsaoch ursäkta våldet. Det därför viktigtatt inte bara uppmärksamma ungas relationsvåldi ungdoms- och jämställdhetspolitik och fortsattforskning, utan också verka för insatser somhjälper det sociala nätverket att utgöra den positivakraft den potentiellt kan vara.96

ReferenserAdelman M. & Kil, S.H. (2007). Datingconflicts: Rethinking dating violence andyouth conflict. Violence Against Women13(12): 1296–1318.Anderson, K.L. & Umberson, D. (2001).Gendering violence: Masculinity and powerin men’s accounts of domestic violence.Gender & Society 15(3): 358–380.Andersson, K. (2007). To slap a”kraxelhora”: Violence as category-boundactivity in young men’s talk. NORMA:Nordic Journal for Masculinity Studies2(2): 144–162.Andersson, K. (2012). Gola aldrig!Pedofilen som undantag. I L. Gottzén & R.Jonsson (Red.), Andra män. Maskulinitet,normskapande och jämställdhet (s.135–148). Malmö: Gleerups.Ashley, O.S. & Foshee, V.A. (2005).Adolescent help-seeking for datingviolence: prevalence, sociodemographiccorrelates, and sources of help. Journal ofAdolescent Health 36(1): 25–31.Bamberg, M. (1997). Positioning betweenstructure and performance. Journal ofNarrative and Life History 7(1/4):335–342.Bamberg, M. (2004). ”I know it may soundmean to say this, but we couldn’t reallycare less about her anyway”: Form andfunctions of ”slut bashing” in male identityconstructions in 15-year-olds. HumanDevelopment 47 (6): 331–353.Barter, C. (2009) In the name of love:Partner abuse and violence in teenagerelationships. British Journal of SocialWork 39(2): 211–233.Belknap, J., Melton, H.C., Denney, J.T.,Fleury-Steiner, R.E. & Sullivan, C.M.(2009). The levels and roles of social andinstitutional support reported by survivorsof intimate partner abuse. FeministCriminology 4(4): 377–402.Bredström, A. (2006). Maskulinitet ochkamp om nationella arenor – reflektionerkring bilden av ”invandrarkillar” i svenskmedia. I P. de los Reyes, I. Molina & D.Mulinari (Red.), Maktens (o)likaförklädnader. Kön, klass och etnicitet i detpostkoloniala Sverige (s. 182–204).Stockholm: Atlas.Brown, L. K., Puster, K. L., Vazquez E.A.,Hunter, H. L. & Lescano, C. M. (2007).Screening practices for adolescent datingviolence. Journal of Interpersonal Violence22(4): 456–464.Brottsförebyggande rådet (2009). Våldetmot kvinnor och män i nära relationer:Våldets karaktär och offrens erfarenheterav kontakter med rättsväsendet (rapport2009:12). Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet (2012).Nationella trygghetsundersökningen 2011.Om utsatthet, trygghet och förtroende(rapport 2012:2). Stockholm: Brottsförebygganderådet.Butler, J. (1997). The psychic life of power:Theories in subjection. Stanford: StanfordUniversity Press.Carlson, C.N. (2003). Invisible victims:Holding the educational system liable forteen dating violence at school. HarvardWomen’s Law Journal 26: 351–393.Chung, D. (2005). Violence, control,romance and gender equality: Youngwomen and heterosexual relationships.Women’s Studies International Forum28(6): 445–455.Chung, D. (2007). Making meaning ofrelationships: Young women’s experiencesand understandings of dating violence.Violence Against Women 13(12): 1 274–1295.Connell, R.W. (2002). On hegemonicmasculinity and violence: Response toJefferson and Hall. Theoretical Criminology6(1): 89–99.de los Reyes, P. (2003). Patriarkalaenklaver eller ingenmansland? Våld, hotoch kontroll mot unga kvinnor i Sverige.Norrköping: Integrationsverket.de los Reyes, P. & Mulinari, D. (2005).Intersektionalitet. Kritiska reflektioner över(o)jämlikhetens landskap. Malmö: Liber.Enander, V. (2010). ”A fool to keepstaying”: Battered women labelingthemselves stupid as an expression ofgendered shame. Violence Against Women16(1): 5–31.Estrada, F. (1999). Ungdomsbrottslighet ochsamhällsproblem. Utveckling, uppmärksamhetoch reaktion (Diss.). Stockholm:Kriminologiska institutionen, Stockholmsuniversitet.Fiene, J. (1995). Battered women: Keepingthe secret. Affilia 10(2): 179–193.Forsberg, L. (2010). Engagerat föräldraskapsom norm och praktik. Sosiologi i dag40(1/2): 78–98.Foshee, V.A., Bauman, K.E., Linder, F.,Rice, J. & Wilcher, R. (2007). Typologies ofadolescent dating violence: Identifyingtypologies of adolescent dating violenceperpetration. Journal of InterpersonalViolence 22(5): 498–519.Fugate, M., Landis, L., Riordan, K.,Naureckas, S. & Engel, B. (2005). Barriersto domestic violence help seeking:Implications for intervention. ViolenceAgainst Women 11(3): 290–310.German, T. (2006). Male batterers’perceptions of criticism and support fromfamily and friends (Diss.). Boston: Dept. ofSociology, Boston University.97

Goffman, E. (1981). Forms of talk.Philadelphia: University of PennsylvanianPress.Gottzén, L. (2012). Att (inte) bli enkvinnomisshandlare. I L. Gottzén & R.Jonsson (Red.), Andra män. Maskulinitet,normskapande och jämställdhet (s.149–165). Malmö: Gleerups.Gottzén, L. (2013, refereegranskas). Skam,maskulinitet och respons på mäns våld motkvinnor. Socialvetenskaplig tidskrift.Gubrium, J. & Holstein, J. (2008).Analyzing narrative reality. ThousandOaks: Sage.Hearn, J. (1998a). The violences of men:How men talk about and how agenciesrespond to men’s violence to women.London: Sage.Hearn, J. (1998b). Men will be men: Theambiguity of men’s support for men whohave been violent to known women. In J.Popay, J. Hearn & J. Edwards (Eds.), Men,gender divisions and welfare (pp. 147–180).London: Routledge.Hearn, J. (2012). A multi-faceted poweranalysis of men’s violence to knownwomen: From hegemonic masculinity to thehegemony of men. The Sociological Review60(4): 589–610.Hickman, L.J., Jaycox, L.H. & Aronoff, J.(2004). Dating violence among adolescents:Prevalence, gender distribution, andprevention program effectiveness. Trauma,Violence & Abuse 5(2): 123–142.Holmberg, C. & Enander, V. (2004). Varförgår hon? Om misshandlade kvinnorsuppbrottsprocesser. Ystad: Kabusa.Hydén, M. (1995). Kvinnomisshandel inomäktenskapet. Mellan det omöjliga och detmöjliga. Stockholm: Liber.Hydén, M. (2000). Att lyssna till en kör avröster: Den berättarfokuserade intervjun.Socialvetenskaplig tidskrift 7(1/2):137–158.Hydén, M. (2005). ”I must have been anidiot to let it go on”: Agency andpositioning in battered women’s narrativesof leaving. Feminism & Psychology 15(2):171–190.Isdal, P. (2001). Meningen med våld.Stockholm: Gothia.Jackson, S.M. (1999). Issues in the datingviolence research: A review of the literature.Aggression and Violent Behavior 4(2):233–247.Jeffner, S. (1997). Liksom våldtäkt, typ. Omungdomars förståelse av våldtäkt (Diss.).Uppsala: Sociologiska institutionen,Uppsala universitet.Krekula, C., Närvänen, A-L. & Näsman, E.(2005). Ålder i intersektionell analys.Tidskrift för genusvetenskap 26(2/3): 81–94.Landstedt, E. & Gillander Gådin, K. (2011).Experiences of violence among adolescents:gender patterns in types, perpetrators andassociated psychological distress.International Journal of Public Health, vol.56(4), 2011, s. 419–427.Lundgren, E. (2004). Våldets normaliseringsprocess.Stockholm: Riksorganisationenför kvinnojourer och tjejjourer iSverige.Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J.& Kalliokoski, A-M. (2001). Slagen dam.Mäns våld mot kvinnor i det jämställdaSverige – en omfångsundersökning. Umeå:Brottsoffermyndigheten.Lundgren, S. (2004). Utsatt ”i förbifarten”.Hur fokus förskjuts i svensk forskning omvåld mot unga kvinnor. Uppsala:Avdelningen för samhällsvetenskapliggenusforskning, Uppsala universitet.Martin, C.E., Houston, A.M., Mmari, K.N.& Decker, M.R. (2012). Urban teens andyoung adults describe drama, disrespect,dating violence and help-seekingpreferences. Maternal Child Health Journal16(5): 957–966.Mattsson, T. (2010). Intersektionalitet isocialt arbete. Teori, reflektion och praxis.Malmö: Gleerups.McCarry, M. (2010). Becoming a ”properman”: Young people’s attitudes aboutinterpersonal violence and perceptions ofgender. Gender and Education 22(1):17–30.Messerschmidt, J. (1993). Masculinitiesand crime: Critique and reconceptualizationof theory. Lanham: Rowman &Littlefield.Messerschmidt, J. (2004). Flesh and blood:Adolescent gender diversity and violence.Lanham: Rowman & Littlefield.Olofsson, N., Lindqvist, K., GillanderGådin, K. & Danielsson, I. (2009).Violence against young men and women: Avital health issue. The Open Public HealthJournal 2: 1–6.Presser, L. (2004). Violent offenders, moralselves: Constructing identities and accountsin the research interview. Social Problems51(1): 82–101.Próspero, M. (2007). Young adolescentboys and dating violence: The beginning ofpatriarchal terrorism? Affilia 22(3):271–280.Ramirez, M., Paik, A., Sanchagrin, K. &Heimer, K. (2012). Violent peers, networkcentrality, and intimate partner violenceperpetration by young men. Journal ofAdolescent Health 51(5): 503–509.Regeringens skrivelse 2007/08:39Handlingsplan för att bekämpa mäns våldmot kvinnor, hedersrelaterat våld ochförtryck samt våld i samkönade relationer.Stockholm: Utbildningsdepartementet.Riessman, C.K. (2008). Analys avindividuella berättelser. I S. Larsson, Y.Sjöblom & J. Lilja (Red.), Narrativametoder i socialt arbete (s. 55–84). Lund:Studentlitteratur.98

Rose, L.E., Campbell, J. & Kub, J. (2000).The role of social support and familyrelationships in women’s responses tobattering. Health Care for WomenInternational 21(1): 27–39.Ruiz-Pérez, I., Mata-Pariente, N. &Plazaola-Castaño, J. (2006). Women’sresponse to intimate partner violence.Journal of Interpersonal Violence 21(9): 1156–1 168.Schrock, D. & Padavic, I. (2007).Negotiating hegemonic masculinity in abatterer intervention program. Gender &Society 21(5): 625–649.Schütt, N.M., Frederiksen, M.L. &Helweg-Larsen, K. (2008). Unge ogkærestevold i Danmark. En landsdækkendeundersøgelse af omfang, karakter og følgeraf vold blandt 16–24-årige med fokus påvold i kæresteforhold. Köpenhamn:Syddansk universitet & Minister forligestilling.Schwartz, M. & DeKeseredy, W. (1997).Sexual assault on college campus: The roleof male peer support. Thousand Oaks: Sage.Sears, H.A., Byers, S.E., Whelan, J.J. &Saint-Pierre, M. (2006). ”If it hurts you,then it is not a joke”: Adolescents’ ideasabout girls’ and boys’ use and experience ofabusive behavior in dating relationships.Journal of Interpersonal Violence 21(9): 1191–1 207.Silverman, J.G., Decker, M.R., Reed, E.,Rothman, E.F., Hathaway, J.E., Raj, A. &Miller, E. (2006). Social norms and beliefsregarding sexual risk and pregnancyinvolvement among adolescent malestreated for dating violence perpetration.Journal of Urban Health 83(4): 723–735.Staunæs, D. (2003). Where have all thesubjects gone? Bringing together theconcepts of intersectionality andsubjectification. NORA: Nordic Journal ofWomen’s Studies 11(2): 101–110.Stokoe, E. (2010). ”I’m not gonna hit alady”: Conversation analysis, membershipcategorization and men’s denials of violencetowards women. Discourse & Society 21(1):59–82.Tamboukou, M. (2008). Re-imagining thenarratable subject. Qualitative Research8(3): 283–292.Totten, M. (2003). Girlfriend abuse as aform of masculinity construction amongviolent, arginal male youth. Men andMasculinities 6(1): 70–92.Uhnoo, S. (2011). Våldets regler.Ungdomars tal om våld och bråk (Diss.).Göteborg: Daidalos.Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiskaprinciper inom humanistisk-samhällsvetenskapligforskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.Waldram, J. (2010). Moral agency,cognitive distortion, and narrative strategyin the rehabilitation of sexual offenders.Ethos 38(3): 251–274.Weiss, K.G. (2009). ”Boys will be boys”and other gendered accounts: Anexploration of victims’ excuses andjustifications for unwanted sexual contactand coercion. Violence Against Women15(7): 810–834.Weisz, A.N., Tolman, R.M., Callahan, M.R.,Saunders, D.G. & Black, B.M. (2007).Informal helpers’ responses whenadolescents tell them about dating violenceor romantic relationship problems. Journalof Adolescence 30(5): 853–868.West, C. & Zimmerman, D.H. (1987).Doing gender. Gender & Society 1(2):125–151.Wiklund, M., Malmgren-Olsson, E-B.,Bengs, C. & Öhman, A. (2010). ”He messedme up”: Swedish adolescent girls’experiences of gender-related partnerviolence and its consequences over time.Violence Against Women 16(2): 207–232.Noter1Projektet Mäns våld mot kvinnor i närarelationer: En studie av förövarnas socialanätverk finansieras av Forskningsrådet förarbetsliv och socialvetenskap (FAS) ochingår i den större forskningsplattformenResponser på interpersonellt våld (RIV),som leds av professor Margareta Hydén,Linköpings universitet. Det större materialetbestår av 44 intervjuer med män i åldern17–66 år som går i behandling för att havarit fysiskt våldsamma.2Tamboukou ser narrativ som ofärdiga ochtillfälliga. De utgör endast en eller fleratankelinjer av många möjliga berättelser – ivarje realiserad berättelse finns möjlighettill andra oartikulerade berättelser.Berättelser kan med andra ord inte ses somfärdiga versioner av vare sig tidigarehändelser eller av berättarens självidentitet,utan genom berättandet skapas den”narrativa identiteten” som utgörs av detillfälliga och föränderliga subjektspositionersom intas i relation till kulturellanormer.99

KAPITEL 4100

Tankar om jämställdhet,maskulinitet och våldKapitel 3 visade tydligt att killar och unga män istörst utsträckning är utsatta för våld men ocksåatt de i störst utsträckning utövar våld själva. Idetta kapitel tar vi upp ungas våld och hur detsamvarierar med attityder till jämställdhet ochmaskulinitet. Man brukar skilja på värderingaroch attityder.• Värderingarär trögförändrade orienteringar som styr människorsattityder och beteenden och som i huvudsakformas under barn- och ungdomsåren(Oscarsson 2002).• Attityderär mer påverkbara uttryck för värderingar ochkan formas under hela livet. Men det är intesäkert att våra attityder styr vårt faktiska handlande.Vår inställning till något påverkas av denrådande situationens omständigheter vilka valmöjlighetvi har, det vill säga att vi i en situationkan ha en attityd och ett förhållningssätt och i enannan situation kan vi agera på ett annorlundasätt (Allwood Franker & Kós-Dienes 1988).I detta kapitel jämför vi killar och tjejer för attse om det finns några skillnader mellan könen iattityder till jämställdhet, maskulinitet och våld.Där det är möjligt gör vi också separata analyserför grupperna 16–19 år och 20–25 år eftersomtidigare studier visat att yngre killar är mer benägnaatt både utöva och vara utsatta för våld(Brottsförebyggande rådet 2010).Man kan också anta att risken för att utöva våldeller brott samvarierar med social bakgrund.Hypotesen är att en individs sociala bakgrundpåverkar livet både nu och i framtiden (Brottsförebygganderådet 2010). Om en ung människaväxer upp i en socialt utsatt situation kan dettaleda till att de sociala banden till både föräldrarnaoch skolan blir svagare. Det antas i sin turleda till en förhöjd risk för brotts- och våldsutövning(Sampson & Laub 1993). I detta kapitelutgår vi från föräldrarnas utbildningsnivå 1 när vimäter social bakgrund.Även boendeort är inkluderat i analyserna.Rapporten Demokrati och mänskliga rättigheter.Svenska folkets kunskaper och värderingar(Ungdomsstyrelsen 2008) visar att unga sombor i glesbygd och mindre kommuner i större utsträckningän unga som bor i storstäder instämmeri påståendet att jämställdheten i många avseendengått för långt i Sverige. Det finns ocksåliknande skillnader mellan storstäder och övrigaorter i synen på demokrati och mänskliga rättigheter.Vi delar upp boendeort i två kategorier:storstäder och de större högskoleorterna å enasidan och övriga orter å andra sidan. 2En del av Ungdomsstyrelsens uppdrag är attsärskilt belysa unga hbt-personers situation. Itidigare studier (Ungdomsstyrelsen 2007, 2010)har unga hbt-personer lyfts fram som en särskiltutsatt grupp. Antalet unga som definierar sigsom icke-heterosexuella uppgår till 131 individeri Ungdomsstyrelsens ungdomsenkät 2012. 3101

Det är för få för att man ska kunna uttala sig omgruppen och vi analyser därför inte unga hbtpersonerseparat.Vi har valt att inte heller studera hur utländskbakgrund samvarierar med attityder till jämställdhet,maskulinitet och våld. De statistiskamaterial vi använder bygger på ett ganska litetantal individer. Därmed blir också andelen ungasom är födda utanför Sverige liten och innehållerunga med vitt skilda bakgrunder. Det skullevara mycket svårt att dra några slutsatser utifrånresultat baserade på denna grupp och det är därförinte meningsfullt att inkludera den i analysen.4Det finns få undersökningar som ställer frågorom ungas attityder till jämställdhet och maskulinitetoch samtidigt undersöker våldsutövandeoch attityder till våld. I Ungdomsstyrelsensungdomsenkät finns dock ett antal frågor sombelyser dessa områden. De flesta tabellerna sompresenteras i detta kapitel baseras på Ungdomsstyrelsensungdomsenkät 2012. Urvalet bestodav 4 500 individer i åldern 16–25 år bosatta iSverige. 5 Sammanlagt svarade 2 251 individerenkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 52,1 procent.Förutom Ungdomsstyrelsens ungdomsenkät2012 använder vi också enkäten från 2008 6 ,Ungdomsstyrelsens attityd- och värderingsstudierfrån 2002 7 och 2007 8 samt undersökningenUnga, sex och internet från 2009 9 .Kapitlet är uppdelat i fem avsnitt. De första treavsnitten tar upp attityder till jämställdhet, maskulinitet,våld och kränkande handlingar. Detfjärde avsnittet handlar om samspelet mellande tre faktorerna ur ett multivariat perspektiv. 10Därefter följer en avslutande diskussion.Attityder till jämställdhetMålet för den nationella jämställdhetspolitikenär att kvinnor och män ska ha samma makt attforma samhället och sina egna liv (www.regeringen.se).Jämställdhetspolitiken handlar omfrågor inom arbetsmarknaden, skolan och näringslivet.Den nationella jämställdhetspolitikenhandlar också om att det ska råda jämn fördelningav makt och inflytande i det gemensammabeslutsfattandet som sker i samhället och ekonomiskjämställdhet i betydelsen av sammamöjligheter till ekonomisk självständighet. Fördelningenav det obetalda hem- och omsorgsarbetetska vara jämn och kvinnor och män ska talika stort ansvar för hemarbetet och ha möjlighetatt ge och få omsorg på lika villkor. Jämställdhetspolitikenska också förebygga och bekämpahedersrelaterat våld och förtryck samt prostitutionoch människohandel för sexuella ändamåloch har som mål att mäns våld mot kvinnor skaupphöra.Tabell 4.1 visar hur stor andel av tjejer och killari åldern 16–25 år som håller med om ett antalpåståenden om jämställdhet mellan kvinnor ochmän:• I stort sett är män bättre chefer än kvinnor• Kvinnor bör ta ett större ansvar än män när detgäller sysslor i hemmet• I en familj bör kvinnan ta det största ansvaretför barnen• Det är inte viktigt med jämställdhet mellan könen.102

Siffrorna är hämtade från Ungdomsstyrelsensungdomsenkät 2012. Frågorna hade fyra svarsalternativ:1. Håller absolut med2. Håller med3. Håller inte med4. Håller absolut inte med.Om man har angett något av de två förstasvarsalternativen tolkas det som att man har enkonservativ syn på jämställdhet. Därför kommervi i fortsättningen att använda oss av uttrycket”stereotypa könsroller” när vi diskuterar attitydertill jämställdhet.Vi börjar med att titta närmare på de tre förstapåståendena: att män är bättre chefer, att kvinnorbör ta ett större ansvar i hemmet och att kvinnorbör ta det största ansvaret för barnen. Totaltär det ungefär 10–14 procent av de unga somuppger att de håller med om dessa påståenden(tabell 4.1). Men det är stora skillnader mellantjejer och killar. Det är en betydligt större andelkillar än tjejer som håller med om stereotypa påståendenom könsroller. Vi har delat in de ungai två åldersgrupper: 16–19 år (yngre) och 20–25år (äldre). Yngre och äldre tjejer ger liknandesvar. Skillnaderna mellan yngre och äldre killarär emellertid stora. Det är en mycket störreandel yngre killar än äldre killar som håller medom påståendena.Det sista påståendet lyder: det är inte viktigtmed jämställdhet mellan killar och tjejer. Det ären liten andel tjejer och killar som håller medom detta. De flesta som deltagit i undersökningentycker att jämställdhet mellan könen ären viktig fråga. Drygt 2 procent av tjejerna och8 procent av killarna håller med om påståendet.Tabell 4.1 Andel som instämmer i påståenden om stereotypa könsroller efterkön, 16–19 år och 20–25 år, 2012. ProcentTjejer Killar Totalt16–19 år 20–25 år Samtliga 16–19 år 20–25 år Samtliga Andel AntalI stort sett är män bättrechefer än kvinnorKvinnor bör ta ett störreansvar än män när detgäller sysslor i hemmetI en familj bör kvinnan tadet största ansvaret förbarnenDet är inte viktigt medjämställdhet mellan killaroch tjejer*6,0 7,1 6,7 23,3 19,9 21,1 14,1 3136,5 5,7 6,0 21,7 12,9 16,3 11,3 2516,9 6,4 6,6 16,8 12,6 14,2 10,5 2341,9 2,6 2,3 7,7 8,2 8,0 5,2 116Källa: Ungdomsenkäten 2012.* Frågan formuleras omvänt i enkäten men redovisas här med en negation.Kommentar 1: I kategorin ”Instämmer” räknas de som har svarat ”Håller absolut med” eller ”Håller med”.Kommentar 2: Antalet tjejer som ingår i analysen varierar mellan 1 082 och 1 085, och antalet killarvarierar mellan 1 136 och 1 139.103

Tabell 4.2 Andel som instämmer i påståenden om stereotypa könsroller efterkön, 16–25 år, 2008 och 2012. ProcentI stort sett är män bättrechefer än kvinnorKvinnor bör ta ett störreansvar än män när detgäller sysslor i hemmetI en familj bör kvinnan tadet största ansvaret förbarnenTjejerKillarTotalti andelTotalti antal2008 2012 2008 2012 2008 2012 2008 20126,8 6,6 24,2 21,2 14,2 14,1 415 3144,0 6,0 15,7 16,5 9,0 11,4 262 2545,5 6,6 14,2 14,4 9,2 10,6 272 237Källor: Ungdomsenkäterna 2008 och 2012.Kommentar: I kategorin ”Instämmer” räknas de som har svarat ”Håller absolut med” eller ”Håller med”.En mycket liten andel unga tycker att jämställdhetmellan könen är oviktigt, samtidigtsom en betydligt större andel instämmer i destereotypa påståendena om könsroller. Det är tillexempel knappt 8 procent av de yngsta killarnasom inte håller med om att det är viktigt medjämställdhet mellan könen. Samtidigt tyckerdrygt 20 procent av dessa killar att män i stortsett är bättre chefer än kvinnor, och att kvinnorbör ta ett större ansvar i hemmet än män.Eftersom en mycket liten andel instämmeri påståendet att jämställdhet mellan könen äroviktigt kommer vi inte att analysera dennafråga i detta deskriptiva avsnitt. Däremot finnsvariabeln med i den avslutande multivariataanalysen.I tabell 4.2 studerar vi hur attityderna till påståendenaatt män är bättre chefer, att kvinnor bör ta ettstörre ansvar i hemmet och att kvinnor bör ta detstörsta ansvaret för barnen har utvecklats över tid.Vi använder ungdomsenkäterna 2008 och 2012.Påståendet att det är viktigt med jämställdhet mellankillar och tjejer fanns inte med i undersökningen2008 och analyseras därför inte här.På det stora hela är skillnaderna mellan 2008och 2012 ganska små. För påståendet: i stort settär män bättre chefer än kvinnor, är andelen killarsom instämmer lägre 2012 jämfört med 2008.Skillnaden är 3 procentenheter. När det gällerpåståendet att kvinnor bör ta ett större ansvar änmän när det gäller sysslor i hemmet har andelentjejer som instämmer ökat med 1 procentenhet.Unga och äldreI tabell 4.3 studerar vi skillnader mellan ungasoch äldres attityder till stereotypa könsroller.Underlaget har vi hämtat ur Ungdomsstyrelsensattityd- och värderingsstudie 2007. Individerur två åldersgrupper har svarat på enkäten:16–24-åringar och 35–74-åringar. Vi studerarskillnader mellan dessa åldersgrupper för tre påståendenom stereotypa könsroller: kvinnor börta större ansvar än män när det gäller sysslor ihemmet, i en familj bör kvinnan ta det störstaansvaret för barnen och det spelar roll om det ärmannen eller kvinnan som tjänar mest pengar iett hushåll. Det fanns fem olika svarsalternativ104

där 1 motsvarar instämmer inte alls och 5 motsvararinstämmer helt. Här har svarsalternativen4 och 5 kodats som instämmer.Skillnaderna mellan den yngre och den äldregruppens attityder till stereotypa könsroller ärrelativt små och inte heller konsekventa (tabell4.3). En något större andel yngre håller med omatt kvinnan bör ta ett större ansvar än mannenför sysslor i hemmet. Men förhållandet är detomvända när det gäller ansvaret för barn. Enstörre andel av de äldre håller med om påståendetatt kvinnan bör ta det största ansvaret förbarnen i en familj. Det är en något större andelunga än äldre som håller med om att det intespelar någon roll om det är mannen eller kvinnansom tjänar mest pengar i ett hushåll.För påståendet att kvinnor bör ta större ansvarän män för sysslor i hemmet finns det skillnadernamellan killar och tjejer men inga skillnadermellan män och kvinnor. En större andel killarän tjejer håller med om att kvinnan bör ta ettstörre ansvar. I gruppen 35–74 år finns det ingaskillnader mellan könen.Bilden är lite annorlunda för påståendet attkvinnan bör ta det största ansvaret för barnen.En större andel killar i åldern 16–24 år och enstörre andel män i åldern 35–74 år håller medom påståendet jämfört med andelen tjejer respektivekvinnor i samma åldersgrupper. En störreandel i den äldre åldersgruppen jämfört med iungdomsgruppen håller med om påståendet. Detgäller oavsett kön.Det är mycket små skillnader mellan åldersgruppernaför påståendet att det spelar roll omdet är mannen eller kvinnan som tjänar mestpengar i ett hushåll. Bland de yngre är det ennågot mindre andel killar, och bland de äldre ärdet en större andel kvinnor, som håller med ompåståendet.Tabell 4.3 Andel som instämmer i påståenden om stereotypa könsroller efterkön, 16–25 år och 35–74 år, 2007. Procent16–25 år 35–74 år TotaltTjejer Killar Samtliga Tjejer Killar Samtliga Andel AntalKvinnor bör ta ett störreansvar än män när detgäller sysslor i hemmetI en familj bör kvinnan tadet största ansvaret förbarnenDet spelar roll om det ärmannen eller kvinnan somtjänar mest pengar i etthushåll*4,9 8,4 6,7 5,8 5,9 5,8 6,1 2074,5 8,3 6,4 6,8 12,4 9,6 8,7 2288,4 7,3 7,8 8,3 5,1 6,7 7,0 256Källa: Attityd- och värderingsstudien 2007.* Frågan formuleras omvänt i enkäten men redovisas här utan negation.Kommentar: I kategorin ”Instämmer” räknas de som har svarat 4 och 5 på en 5-gradig skala105

Tabell 4.4 Andel som instämmer i påståenden om stereotypa könsroller efterföräldrarnas utbildningsnivå, 16–25 år, 2012. ProcentEj eftergymnasialutbildningEftergymnasialutbildningVet ejTotaltAndel AntalI stort sett är män bättrechefer än kvinnorKvinnor bör ta ett störreansvar än män när detgäller sysslor i hemmetI en familj bör kvinnan tadet största ansvaret förbarnen14,5 13,2 18,0 14,2 31213,0 9,6 14,7 11,4 25011,8 9,6 12,1 10,6 233Källa: Ungdomsenkäten 2012.Kommentar: I kategorin ”Instämmer” räknas de som har svarat ”Håller absolut med” eller ”Håller med”.Föräldrarnas utbildningsnivåI tabell 4.4 tittar vi närmare på föräldrarnas utbildning.Vi redovisar inte statistiken uppdeladpå kön eftersom materialet är för litet för det. 11Av samma anledning är kategoriseringen av utbildningsnivåganska grov: ej eftergymnasial utbildning,eftergymnasial utbildning och vet inte.Föräldrarnas utbildningsnivå bestäms av den avföräldrarna som har den högsta utbildningsnivån.I de fall där respondenten inte känner tillantingen den ena eller båda föräldrarnas utbildningsnivåhar detta kodats som vet ej. 12Störst andelar som instämmer i de tre påståendena– att män är bättre chefer, att kvinnorbör ta ett större ansvar i hemmet och att kvinnoroch bör ta ett större ansvar för barnen – finnervi bland de som har föräldrar som saknareftergymnasial utbildning och bland de som intekänner till sina föräldrars utbildningsnivå.106

Tabell 4.5 Andel som instämmer i påståenden om stereotypa könsroller efterboenderegion, 16–25 år, 2012. ProcentStorstadsregionEj storstadsregionTotaltAndel AntalI stort sett är män bättrechefer än kvinnorKvinnor bör ta ett störreansvar än män när detgäller sysslor i hemmetI en familj bör kvinnan tadet största ansvaret förbarnen14,3 14,3 14,3 29510,2 13,6 11,5 23710,5 11,6 10,9 225Källa: Ungdomsenkäten 2012.Kommentar: I kategorin ”Instämmer” räknas de som har svarat ”Håller absolut med” eller ”Håller med”.BoendeortI tabell 4.5 studerar vi hur boendeort och attitydertill stereotypa könsroller hänger samman. Vihar delat in regionerna i två grupper: storstadsregioner(Stockholm, Göteborg, Malmö och destörre högskoleorterna) och ej storstadsregioner.När man studerar attityder till stereotypa könsrollerutifrån boendeort är skillnaderna mycketsmå (eller obefintliga) för påståendena att mänär bättre chefer än kvinnor och att kvinnor bör tadet största ansvaret för barnen. Det är en störreandel av unga inte bor i en storstadsregion änbland de som bor i en storstadsregion som instämmeri påståendet att kvinnor bör ta ett störreansvar än män för sysslor i hemmet. Skillnadenär drygt 3 procentenheter.107

Tabell 4.6 Attityder till jämställdhet bland unga som deltagit i våldsammaeller kränkande aktiviteter, 16–25 år, 2012. ProcentDeltagit i "lekar" där slag eller liknande är en del av lekenJaNej, det skulle jag aldrig göraKvinnor bör ta ett störreansvar än män när detgäller sysslor i hemmetHåller med 42 58Håller inte med 19 81Skrivit elaka kommentarer om ennamngiven kompis eller bekant på webbenJaNej, det skulle jag aldrig göraHåller med 19 81Håller inte med 7 93Källa: Ungdomsenkäten 2012.Kommentar: Antal svarande = 2 000 för frågan om deltagande i ”lekar” och 2 164 för frågan om elakakommentarer.Stereotypa könsroller och våldI avsnittet Attityder till våld och kränkandehandlingar längre fram redovisar vi statistiköver ungas attityder till våld och kränkandehandlingar och deras faktiska deltagande i dessaaktiviteter. Vi tittar dock här lite närmare påsambanden mellan attityder till våld och kränkandehandlingar å ena sidan och attityder tillstereotypa könsroller å andra sidan. Vi begränsaross till att studera påståendet: kvinnor bör taett större ansvar än män när det gäller sysslori hemmet. De frågor om våld och kränkningarvi analyserar är om man deltagit i eller helt taravstånd från: ”lekar” där slag eller liknande ären del av leken och om man skrivit elaka kommentarerom en namngiven kompis eller bekantpå webben. Här fokuserar vi på dem som svaratatt de antingen utövat våld som det definieras ifrågorna eller att de aldrig skulle göra det. Desom har svarat Det har jag inte gjort, men detkan hända i framtiden har alltså exkluderatsfrån analysen (se avsnittet Attityder till våld ochkränkande handlingar).I tabell 4.6 är det tydligt att de som svararatt de instämmer i påståendet att kvinnor börta ett större ansvar än män för sysslor i hemmeti högre grad har deltagit i våldsamma ochkränkande handlingar som de definieras här. Förde så kallade maktlekarna är skillnaden hela 23procentenheter och motsvarande skillnad för attha skrivit elaka kommentarer om en namngivenkompis eller bekant på webben är 12 procentenheter.108

Attityder till maskulinitetMaskulinitet innebär förenklat våra gemensammaföreställningar om manlighet. Vilkaföreställningar har vi om sociala och kulturellalivsvillkor, livsstilar, attityder och handlingssätt?Vilka förväntningar har vi? Forskningsfältetmaskulinitet har existerat i ungefär 20 år. År1995 kom Raewyn Connells bok Masculinitiesoch den innebar i mångt och mycket startskottetför den forskningsinriktning som ofta går underbenämningen mansforskning eller till och medkritisk mansforskning för att markera den feministiskatraditionen (Herz & Johansson 2011). Idet inledande kapitlet diskuterades att våld enligtmaskulinitetsteorierna på flera olika sätt ärcentralt för den manliga identiteten.Messerschmidt (1993) menar att våld kan användasför att skapa maskulinitet och status närdetta inte kan uppnås på annat sätt. Att utövavåld eller vilja utöva våld är enligt Kimmel(1994) den tydligaste manifestationen av maskulinitet.Som diskuterats tidigare (se kapitel1) innebär detta inte att alla killar och män ärvåldsbejakande. Men det innebär att alla killaroch män – och kanske också tjejer och kvinnor– behöver förhålla sig till våld som en markörför maskulinitet.I de statistiska analyserna i detta avsnitt användervi oss enbart av Ungdomsstyrelsens ungdomsenkät2012 eftersom det är det enda av dematerial vi använder oss av som har informationom attityder till maskulinitet/femininitet. Därförfinns det inga jämförelser över tid eller mellanunga och äldre. I ungdomsenkäten finns det femolika påståenden om maskulinitet/femininitet:1. Det finns förväntningar på hur jag ska varasom kille eller tjej2. Det är viktigt att tjejer är kvinnliga3. Det är viktigt att killar är manliga4. De flesta i mitt umgänge/i mina omgivningartycker att det är viktigt att killar är manliga5. Jag vill förändra det som anses vara manligt isamhället idag.Påståendena 1 och 5 är mer diffusa och svårtolkadejämfört med påståendena 2–4. Men detkan också vara rimligt att fråga sig vad somavses med kvinnligt och manligt i påståendena2–4. En viktig fråga som vår studie inte kan svarapå är vilka egenskaper och beteenden som deunga förknippar med att vara manlig respektivekvinnlig.Som för attityder till stereotypa könsrollerfanns det fyra svarsalternativ:1. Håller absolut med2. Håller med3. Håller inte med4. Håller absolut inte med.Om man har angett något av de två förstasvarsalternativen tolkas det som att man hartraditionella värderingar av maskulinitet/femininitet.Vi börjar med att redovisa attityder tillmaskulinitet och femininitet uppdelat på könoch ålder i tabell 4.7.109

I ungdomsgruppen totalt är det 87 procentsom instämmer i påståendet att det finns förväntningarpå hur de ska vara som kille ellertjej (tabell 4.7). Det är också 60 procent av deunga som uppger att de flesta i deras umgängeeller omgivning tycker att det är viktigt att killarär manliga. En något mindre andel svararatt de själva anser att det är viktigt att tjejer ärkvinnliga (39 procent) och att killar är manliga(44 procent). Det innebär att det är störst andelarbland både tjejer och killar som håller medom det stereotypa påståendet att det är viktigtatt killar är manliga. Det är störst andel blandunga killar som tycker att det är viktigt att killarär manliga. Bland killar i åldern 16–19 år ärdet 61 procent som instämmer i påståendet. Detkan man jämföra med 28 procent bland tjejer iåldern 20–25 år.Tjejer som grupp är mindre benägna att hållamed om påståenden om maskulinitet och femininitet.De uppger också i större utsträckningatt de vill förändra det som anses vara manligt isamhället idag. Drygt 50 procent bland tjejernaoch knappt 40 procent bland killarna instämmeri detta påstående. Det är intressant att noteraatt andelen som uppger att de flesta i omgivningentycker att det är viktigt att killar ärmanliga är större än den andel som uppger att desjälva tycker det är viktigt att killar är manliga.Detta gäller gruppen totalt men också när vi tarhänsyn till kön och ålder. Men det är den yngreåldersgruppen (16–19 år) som i störst utsträckningsäger att omgivningen tycker att det är viktigtatt killar är manliga. Det gäller inte minst deunga tjejerna (70 procent).Tabell 4.7 Andel som instämmer i påståenden om maskulinitet och femininitetefter kön, 16–19 år och 20–25 år 2012. ProcentTjejer Killar TotaltDet finns förväntningar påhur jag ska vara som killeeller tjejDet är viktigt att tjejer ärkvinnligaDet är viktigt att killar ärmanligaDe flesta i mitt umgänge/imina omgivningar tyckeratt det är viktigt att killar ärmanligaJag vill förändra det somanses vara manligt isamhället idag16–19 år 20–25 år Samtliga 16–19 år 20–25 år Samtliga Andel Antal89 92 90 86 87 87 87 1 94930 21 25 55 53 54 39 97839 28 32 61 53 56 44 86970 52 59 69 61 64 60 1 35451 55 53 36 38 37 44 984Källa: Ungdomsenkäten 2012.Kommentar: I kategorin ”Instämmer” räknas de som har svarat ”Håller absolut med” eller ”Håller med”.110

Föräldrarnas utbildningsnivåI tabell 4.8 undersöks samvariationen mellan föräldrarnashögsta utbildningsnivå och attityder tillmaskulinitet och femininitet uppdelat på kön.Som vi sett instämmer störst andel ungdomari påståendet att det finns förväntningar på hurjag ska vara som kille eller tjej och av dem ärdet störst andel som har föräldrar med eftergymnasialutbildning. Detta mönster gäller för bådetjejer och killar. Totalt instämmer 91 procent igruppen där föräldrarna har eftergymnasial utbildningjämfört med 87 procent i gruppen varsföräldrar saknar eftergymnasial utbildning och80 procent i gruppen som inte vet vilken utbildningsnivåderas föräldrar har. Den stora skillnadenfinns alltså mellan dem som inte känner tillsina föräldrars utbildningsnivå och övriga.Däremot är det större andelar, bland dem varsföräldrar saknar eftergymnasial utbildning ochbland dem som inte känner till sina föräldrarshögsta utbildning, som instämmer i påståendenaatt det är viktigt att tjejer är kvinnliga, att detär viktigt att killar är manliga och att de flesta iens omgivning och bekantskapskrets tycker detär viktigt att killar är manliga. Som exempel ärskillnaden för påståendet att det är viktigt att killarär manliga ungefär 10 procentenheter.Det är störst andel av dem som har föräldrarmed eftergymnasial utbildning som vill förändradet som anses vara manligt i samhället idag.Här hittar vi också den enda tydliga könsskillnaden– skillnaden mellan utbildningskategoriernaär större för tjejer än för killar.Tabell 4.8 Andel som instämmer i påståenden om maskulinitet och femininitetefter kön och föräldrarnas utbildningsnivå, 16–25 år, 2012. ProcentEj eftergymnasialutbildningEftergymnasialutbildningVet ejTotaltDet finnsförväntningar påhur jag ska varasom kille eller tjejDet är viktigt atttjejer är kvinnligaDet är viktigt attkillar är manligaDe flesta i mittumgänge/i minaomgivningartycker att det ärviktigt att killar ärmanligaJag vill förändradet som ansesvara manligt isamhället idagTjejer Killar Samtliga Tjejer Killar Samtliga Tjejer Killar Samtliga Andel Antal90 84 87 92 91 91 83 78 80 88 1 92626 59 43 23 52 37 31 53 43 40 86435 64 50 29 52 41 44 56 51 45 97563 68 66 55 63 59 67 60 63 61 1 33950 37 43 57 39 48 45 32 38 45 972Källa: Ungdomsenkäten 2012.Kommentar: I kategorin ”Instämmer” räknas de som har svarat ”Håller absolut med” eller ”Håller med”.111

BoendeortTabell 4.9 visar attityder till maskulinitet och femininitetuppdelat på boendeort och kön.Totalt sett är det är en större andel av ungasom bor i en storstadsregion som upplever attdet finns förväntningar på hur de ska vara somkillar och tjejer jämfört med unga som inte bori en storstadsregion (tabell 4.9). Det är en störreandel som instämmer i påståendena: det är viktigtatt tjejer är kvinnliga och de flesta i mittumgänge/i mina omgivningar tycker att det ärviktigt att killar är manliga, om man inte bor ien storstadsregion jämfört om man bor i en storstadsregion.Skillnaden för det senare påståendetär 6 procentenheter.För påståendet att det är viktigt att killar ärmanliga är förhållandet det omvända – det är enstörre andel killar som instämmer i detta påståendebland de som bor i en storstadsregion. Slutligenär det en större andel som vill förändra detsom anses vara manligt i samhället idag blanddem som bor i en storstadsregion. Skillnadenjämfört med dem som inte bor i en storstadsregionär 4 procentenheter.Skillnaderna mellan könen uppdelat på ort ärmycket små för påståendet att det finns förväntningarpå hur jag ska vara som kille eller tjej. Iövrigt finns det en tendens att skillnaderna utifrånboendeort är något större för killar än förtjejer.Tabell 4.9 Andel som instämmer i påståenden om maskulinitet och femininitetefter kön och boenderegion, 16–25 år, 2012. ProcentStorstadsregion Ej storstadsregion TotaltTjejer Killar Samtliga Tjejer Killar Samtliga Andel AntalDet finns förväntningar påhur jag ska vara som killeeller tjejDet är viktigt att tjejer ärkvinnligaDet är viktigt att killar ärmanligaDe flesta i mitt umgänge/imina omgivningar tyckeratt det är viktigt att killar ärmanligaJag vill förändra det somanses vara manligt isamhället idag91 90 90 89 84 86 89 1 81627 52 37 22 56 40 40 81032 53 43 32 60 39 44 90557 61 59 61 68 65 61 1 24454 40 47 50 36 43 45 918Källa: Ungdomsenkäten 2012.Kommentar: I kategorin ”Instämmer” räknas de som har svarat ”Håller absolut med” eller ”Håller med”.112

Maskulinitet och våldSom i avsnittet om attityder till jämställdhet görvi även här en kort analys av sambandet mellanattityder till maskulinitet och attityder till ochfaktiskt utövande av våldsamma och kränkandehandlingar. Vi begränsar oss till påståendet attdet är viktigt att killar är manliga, vilket vardet stereotypa påstående om maskulinitet ochfemininitet som största andel höll med om (44procent).Det är en större andel bland dem som instämmeri påståendet att det är viktigt att killar ärmanliga än bland de som inte håller med omdetta har utfört någon av de våldsamma ellerkränkande handlingarna. Skillnaderna varierarmellan 11 och 6 procentenheter.I tabell 4.7 visade vi att en större andel avungdomarna uppger att de flesta i ens omgivningtycker att det är viktigt att killar är manligajämfört med om man själv tycker det är viktigtatt killar är manliga (60 procent jämfört med44 procent). Det kan man se som ett uttryck förgrupptryck. Därför gör vi i tabell 4.11 om sammaanalys som i tabell 4.10, men istället för attanalysera om man själv tycker att det är viktigtatt killar är manliga analyserar vi om ens omgivningtycker det är viktigt att killar är manliga.Det är en större andel bland dem som instämmeri påståendet att de flesta i mitt umgänge/imina omgivningar tycker det är viktigt att killarär manliga, att ha utövat våldsamma eller kränkandehandlingar, än det är bland dem som inteinstämmer i påståendet. Men andelarna är litelägre jämfört med att själv tycka att det är viktigtatt killar är manliga (tabell 4.11).Tabell 4.10 Attityder till maskulinitet bland unga som deltagit i våldsammaeller kränkande aktiviteter, 16–25 år, 2012. ProcentDeltagit i "lekar" där slag eller liknande är en del av lekenJaNej, det skulle jag aldrig göraDet är viktigt attkillar är manligaHåller med 27 73Håller inte med 16 84Skrivit elaka kommentarer om ennamngiven kompis eller bekant på webbenJaNej, det skulle jag aldrig göraHåller med 12 88Håller inte med 6 94Källa: Ungdomsenkäten 2012.Kommentar: Antal svarande = 1 980 för frågan om deltagande i ”lekar” och 2 108 för frågan om elakakommentarer.113

Tabell 4.11 Umgängets och omgivningens attityder till maskulinitet blandunga som deltagit i våldsamma eller kränkande aktiviteter, 16–25 år, 2012.ProcentDeltagit i "lekar" där slag eller liknande är en del av lekenJaNej, det skulle jag aldrig göraDe flesta i mitt umgängeeller i mina omgivningartycker det är viktigt attkillar är manligaHåller med 24 76Håller inte med 17 83Skrivit elaka kommentarer om ennamngiven kompis eller bekant på webbenJaNej, det skulle jag aldrig göraHåller med 10 90Håller inte med 6 94Källa: Ungdomsenkäten 2012.Kommentar: Antal svarande = 1 979 för frågan om deltagande i ”lekar” och 2 107 för frågan om elakakommentarer.Attityder till våld ochkränkande handlingarI detta avsnitt fokuserar vi på attityder till våldoch kränkande handlingar. I Ungdomsstyrelsensungdomsenkät 2012 finns ett antal påståendenom eget våldsutövande och attityder till våldsutövande.Påståendena handlade om att skriva elakakommentarer på webben, att delta i ”lekar”där slag är en del av leken, att delta i supporterbråk,att förolämpa eller skada någon i sambandmed eget idrottsutövande eller försöka göra detoch att tvinga eller försöka tvinga någon till sexuellahandlingar. En del av dessa handlingar kanverka ganska oskyldiga men bör ses som en delav ungas vardagliga kontakt med våld.Det fanns tre svarsalternativ:1. Det har jag gjort2. Det har jag inte gjort,men det kan hända i framtiden3. Det skulle jag aldrig göra.Svarsalternativen täcker alltså både faktiskahandlingar och attityder. Att svara att man harutfört en handling eller att man aldrig skulle utföraen handling, är tydliga svar som är svåra attmisstolka. Trots det finns det alltid en risk attdet svar man ger påverkas av till exempel socialönskvärdhet (det vill säga att man svarar på ettsådant sätt att man tror att svaret ger uttryck fördet som är socialt önskvärt). Det är ett problemsom alltid förekommer i attitydundersökningar.Svaret det har jag inte gjort, men det kan händai framtiden, är mer svävande. En kategorisktolkning av svaret är att man planerar att utförahandlingen i framtiden. En annan kategorisktolkning är att den som svarar inser att det egnabeteendet inte alltid är förutsägbart och att sakerman inte räknar med kan komma att ske. Svarsalternativetär alltså något otydligt och resultatenbör tolkas med viss försiktighet.Det är två saker som är särskilt tydliga i tabell4.12. För det första tar den stora majoritetenavstånd från våldshandlingar som de definieras114

Tabell 4.12 Utövande av och attityder till våldsamma och kränkandehandlingar efter kön, 16–25 år, 2012. ProcentDet har jag gjortDet har jag inte gjort,men det kan händai framtidenDet skullejag aldrig göraTotaltTjejer Killar Samtliga Tjejer Killar Samtliga Tjejer Killar Samtliga Andel AntalDeltagit i "lekar"där slag ellerliknande är endel av lekenSkrivit elakakommentarer omen namngivenkompis ellerbekant påwebbenDeltagit aktivt isupporterbråk, ieller utanför enidrottsarenaFörolämpat,skadat ellerförsökt skadanågon i sambandmed egetidrottsutövandeTvingat ellerförsökt tvinganågon tillsexuellahandlingar10 27 19 6 14 10 84 58 71 100 2 2456 10 8 4 5 4 91 85 88 100 2 2410 2 2 2 6 4 97 92 94 100 2 2412 10 6 1 4 3 97 86 91 100 2 2420 1 0 0 0 0 99 99 99 100 2 245Källa: Ungdomsenkäten 2012.i Ungdomsstyrelsens ungdomsenkät 2012. Fördet andra finns det tydliga skillnader mellantjejers och killars utövande av och attityder tillvåldsamma och kränkande handlingar. Tjejer targenomgående avstånd från de våldsamma handlingarsom frågorna gäller i större utsträckningän killar. Den största skillnaden mellan könenfinns bland dem som svarat att de aldrig skulledelta i ”lekar” där slag eller liknande är en delav leken. När det gäller det svarsalternativet ärskillnaden mellan könen 26 procentenheter. Denvåldsamma eller kränkande handling som störstandel anger att de har utfört är att ha deltagit i”lekar” där slag eller liknande är en del av leken.Totalt uppger 19 procent av de unga att de hardeltagit i sådana ”lekar” (10 procent av tjejernaoch 27 procent av killarna).115

Bland samtliga unga svarade 8 procent att dehar skrivit elaka kommentarer om en namngivenkompis eller bekant på webben. Andelen ärnågot större bland killar jämfört med tjejer (10procent bland killarna och 6 procent bland tjejerna).Den kanske mest allvarliga handlingen är atttvinga till sig sexuella tjänster. Det är också denhandling som den största andelen unga tar avståndfrån. Det är bara åtta ungdomar som svararatt de inte gjort det men att det kan hända iframtiden. Skillnaden mellan könen är bara 0,4procentenheter (syns inte i tabellen).I fortsättningen kommer vi enbart att analyserasvarsalternativen det har jag gjort och det skullejag aldrig göra. Vi kommer också att fokuserapå de två våldsamma och kränkande handlingarsom de flesta deltagit i: ”lekar” där slag eller liknandeär en del av leken och att ha skrivit elakakommentarer om en namngiven kompis ellerbekant på webben.Föräldrarnas utbildningsnivåI tabell 4.13 studeras samvariationen mellanutövande av våldsamma och kränkande handlingaroch föräldrarnas utbildningsnivå.Det är en större andel unga som har deltagit iså kallade maktlekar och en större andel som harskrivit elaka kommentarer på webben om föräldrarnaantingen saknar eftergymnasial utbildningeller om man inte känner till sina föräldrarshögsta utbildning, jämfört med om föräldrarnahar eftergymnasial utbildning. Vi ser inte någrauppenbara könsskillnader utifrån föräldrarnasutbildningsnivå.Tabell 4.13 Andel som utövat våldsamma eller kränkande handlingar efterkön och föräldrarnas utbildningsnivå, 16–25 år, 2012. ProcentEj eftergymnasialutbildningEftergymnasialutbildningVet ejTotaltTjejer Killar Samtliga Tjejer Killar Samtliga Tjejer Killar Samtliga Andel AntalDeltagit i "lekar"där slag ellerliknande är endel av lekenSkrivit elakakommentarerom en namngivenkompiseller bekantpå webben11 36 23 9 30 19 14 31 24 21 4179 11 10 4 9 7 6 14 10 8 172Källa: Ungdomsenkäten 2012.116

Tabell 4.14 Andel som utövat våldsamma eller kränkande handlingar efterkön och boenderegion, 16–25 år, 2012. ProcentStorstadsregion Ej storstadsregion TotaltTjejer Killar Samtliga Tjejer Killar Samtliga Andel AntalDeltagit i "lekar" där slageller liknande är en del avlekenSkrivit elaka kommentarerom en namngiven kompiseller bekant på webben9 31 19 12 33 23 21 3846 12 9 7 9 8 8 166Källa: Ungdomsenkäten 2012.BoendeortI tabell 4.14 visas statistik för utövande av våldsammaeller kränkande handlingar uppdelat påboendeort och kön.Det är en större andel unga som uppger att dehar deltagit i så kallade maktlekar bland de sominte bor i en storstadsregion jämfört med de sombor i en storstadsregion, skillnaden är 4 procentenheter.Skillnaderna mellan boendeorterna ärmycket små när det gäller att ha skrivit elakakommentarer på nätet. Det finns inga uppenbarakönsskillnader i utövande av våldsamma ellerkränkande handlingar uppdelat på boendeort.Politiskt våld ochvåld som försvarVåld kan motiveras på många olika sätt och fyllaolika syften för olika individer eller grupper.Ett slags våld går under beteckningen politisktvåld. Det kan vara intressant att studera hur vanligtförekommande en tillåtande attityd till politisktvåld är och om det finns några skillnadermellan unga och äldre. I tabell 4.15 använder viUngdomsstyrelsens attityd- och värderingsstudierfrån 2002 och 2007. Som tidigare beskrivitsfinns både unga i åldern 16–24 år och äldre iåldern 35–74 år representerade i dessa material.De fick ta ställning till ett antal påståenden därden inledande frågeformuleringen var: Nu kommerflera frågor om vad du anser som rätt ellerfel. I vilken utsträckning kan följande handlingarrättfärdigas? Ett av påståendena var att brukavåld i politiskt syfte. År 2002 angavs svaretpå en sjugradig skala där 1 var aldrig rätt och 7var kan vara rätt. År 2007 angavs svaret iställetpå en femgradig skala där 1 var aldrig rättoch 5 var kan vara rätt. För 2002 kodades desom svarat 5, 6 eller 7 som instämmer. För 2007kodades de som svarat 4 eller 5 som instämmer.117

Tabell 4.15 Andel som anser att det kan vara rätt att bruka våld i politisktsyfte efter kön, 16–25 år och 35–74 år, 2002 och 2007. Procent2002 2007Tjejer 7,0 3,216–25 årKillar 11,3 8,0Samtliga 9,1 5,7Tjejer 2,5 1,435–74 årKillar 3,2 2,1Samtliga 2,9 1,7Totalt i antal 2 484 2 597Källa: Ungdomsstyrelsens Attityd- och värderingsstudier 2002 och 2007.Kommentar: 2002 redovisas de som har svarat 5, 6 eller 7 på en skala från 1 till 7 där 1 betyder ”Instämmerinte alls” och 7 betyder ”Instämmer helt och hållet”. 2007 redovisas de som svarat 4 eller 5 på enskala från 1 till 5 där 1 motsvarar ”Instämmer inte alls” och 5 motsvarar ”Instämmer helt”.Andelen som tycker att det kan vara rätt attbruka våld i politiskt syfte var större 2002 jämförtmed 2007, större bland yngre jämfört medbland äldre, och större bland killar och män jämförtmed bland tjejer och kvinnor (tabell 4.15).Men det är ändå få som tycker att politiskt våldkan vara rättfärdigat: andelen varierar mellan 2och 9 procent.En annan situation som teoretiskt sett kan motiveravåld är om man upplever att man behö-ver försvara någon eller något i sin närhet: enanhörig, en vän eller någon form av egendom.Denna typ av våld kallas ofta för legitimt våld.För denna typ av våld var frågan i attityd- ochvärderingsstudien 2007 följande: Kan det vararätt att använda våld för att försvara egendomeller en vän/anhörig? Precis som för frågan ompolitiskt våld angavs svaret på en sjugradig skaladär 1 var aldrig rätt och 7 var kan vara rätt.118

Tabell 4.16 Andel som anser att det kan vara rätt att använda våld för attförsvara en vän, en anhörig eller egendom efter kön, 16–25 år och 35–74 år,2007. Procent2007Tjejer 6116–25 årKillar 76Samtliga 69Tjejer 4635–74 årKillar 72Samtliga 59Totalt i antal 2 596Källa: Ungdomsstyrelsens Attityd- och värderingsstudie 2007.Kommentar: Här redovisas de som har svarat 5, 6 eller 7 på en skala från 1 till 7 där 1 betyder ”Instämmerinte alls” och 7 betyder ”Instämmer helt och hållet”.Det är en mycket större andel som tycker att detär rätt att använda våld för att försvara en anhörig,en vän eller egendom jämfört med hur storandel som tycker det är rätt att använda politisktvåld (tabell 4.16). Endast kring en fjärdedel avmännen och killarna tar avstånd från denna typav våld. Bland tjejer och kvinnor är andelen runthälften. Det innebär att kring 70 procent av deunga och 60 procent av den äldre åldersgruppentycker att det kan vara rätt att använda denna typav våld. Precis som för politiskt våld har killaroch män en mer tillåtande attityd. Ungefär 75procent av killarna och männen tycker att detkan vara rätt att använda våld för att försvara enanhörig, en vän eller egendom. Skillnaden mellanunga killar och män är mycket liten, vilket ären skillnad jämfört med attityderna till politisktvåld. Tjejer i åldern 16–24 år tycker i större utsträckningatt det kan vara rätt att använda våldför att försvara en anhörig, en vän eller egendomjämfört med kvinnor i åldern 35–74 år. Fråganfanns inte med i attityd- och värderingsstudien2002.119

Ungas syn på sexualbrottAvslutningsvis ska vi titta på ungas attityder tillolika våldtäktsmyter. En våldtäktsmyt är en felaktigföreställning som bidrar till att frågan omskuld och ansvar kan ifrågasättas. Syftet medstudier kring våldtäktsmyter är att mäta acceptansenför olika könsstereotypa påståenden dåen del av skulden för det sexuella våldet läggspå offret. Tidigare studier har visat att män istörre omfattning än kvinnor tenderar att tro påvåldtäktsmyter. En studie bland universitetsstudenteri USA (Ferro, Cermele & Saltzman2008) visade att de manliga studenterna i störreomfattning än de kvinnliga höll med om våldtäktsmyterna.Studien visade också att studenternaansåg att våldtäkt och sexuellt tvång inomnära relationer är mer problematiska att tolka änandra sexualbrott. Sexuellt våld inom nära relationervar något som studenterna förklarade som”olyckor” och en följd av mäns svårigheter attavbryta en sexakt i vissa situationer, något sombidrar till att bagatellisera brottets karaktär.Underlaget till tabell 4.17 är hämtat från Ungdomsstyrelsensenkätundersökning Unga, sexoch internet 2009. Alla påståenden ställdes iform av ”sanningar” som respondenterna fickta ställning till.Tabell 4.17 Andel elever i gymnasieskolans år 3 som instämmer i olika våldtäktsmyterefter kön, 2009. ProcentKillar Tjejer SamtligaOm en kvinna blir våldtagen när hon är full, är hon åtminstone delvisansvarig för att ha släppt kontrollen.13 8 11Anklagelser om våldtäkt används ofta som ett sätt att ge tillbaka mot män. 35 17 25Vanligtvis är det bara kvinnor som klär sig utmanande som blir våldtagna. 33 15 23Det är osannolikt att en våldtäkt sker i kvinnans egen kända omgivning. 13 7 10Kvinnor tenderar att överdriva hur mycket en våldtäkt påverkar dem. 17 7 11Många kvinnor lockar först mannen och ropar sedan ”våldtäkt”. 15 5 10En man som flirtar med en annan man förtjänar att bli våldtagen. 14 2 8En kvinna som ”retas” med män förtjänar allt som skulle kunna hända. 7 2 5När kvinnor blir våldtagna beror det ofta på att deras sätt att säga ”nej” vardubbeltydigt.En kvinna som klär sig i tajta kläder borde inte vara överraskad om en manförsöker tvinga henne att ha sex.9 5 716 6 11Källa: Unga, sex och Internet 2009.Kommentar 1: Med ”Instämmer” menas de som har svarat 5, 6 eller 7 på en skala från 1 till 7 där 1betyder ”Instämmer inte alls” och 7 betyder ”Instämmer helt och hållet”.Kommentar 2: Antalet killar som stämmer in i de olika påståendena varierar mellan 108 och 431, ochantalet tjejer mellan 38 och 255.120

Andelen elever i gymnasieskolans år 3 sominstämmer i våldtäktsmyterna är relativt stor(tabell 4.17). Till exempel instämmer en fjärdedeli påståendet att anklagelser om våldtäkt oftaanvänds som ett sätt att ge tillbaka mot män,och 11 procent håller med om att en kvinnaåtminstone delvis själv är ansvarig för att hasläppt kontrollen om hon blir våldtagen när honär full. Det finns också skillnader mellan killarsoch tjejers attityder till våldtäktsmyter: killarnainstämmer genomgående i högre grad i påståendenajämfört med tjejerna.Vad är en våldtäktenligt de unga?Tabell 4.17 visar att många stereotypa föreställningarkring offrets eventuella skuld till attsexuellt tvång eller våld har ägt rum lever kvar.Dessa föreställningar bidrar förmodligen till attoffret ibland kan ha svårt att bedöma om det somhände var en brottslig gärning eller inte. Det gällerframför allt händelser som sker mellan personersom har en relation sedan tidigare. När detsexuella våldet sker i en relation är det ofta svårtför offret att beskriva vad som har hänt – var detokej sex eller blev jag tvingad till sex mot minvilja – utifrån att det kan vara väldigt oklart förunga personer vilken sorts sex som är okej ochvilken som inte är det (Ferro et al. 2008). Ungakan därför känna sig osäkra på vad som är tilllåtetoch otillåtet i en (kärleks)relation på grundav att våldtäktsmyterna fortsätter att florera, ochtrots att allt fler handlingar har blivit definieradesom sexualbrott i brottsbalken.En studie som, trots att den skrevs för ett antalår sedan, fortfarande är viktig att ta upp när121

vi diskuterar sexuellt våld bland unga är StinaJeffners avhandling, Liksom våldtäkt, typ… Omungdomars förståelse av våldtäkt, där hon studeradeungas syn på vad som är okej sex ochvad som är våld (1998). Hon undersökte kulturellakoder för heterosexuell sex bland 15-årigakillar och tjejer utifrån begreppen bra sex, förhandlingsutrymmeoch våldtäkt. Bra sex var detsom var eftersträvansvärt och våldtäkt var detsom var förkastligt för både tjejer och killar.Det var dessa två kategorier som ungdomarnakunde resonera kring och förklara vad det var.Ett grundläggande kännetecken för bra sex varatt både tjejen och killen ville ha sex. Våldtäktvar sex som skedde efter att tjejen hade sagt nej.Mellankategorin, förhandlingsutrymmet, ärforskarens konstruktion kring gråzonen, därhennes informanter hade svårt att bedöma omen sexuell handling var okej eller inte. Det somofta skapade en osäkerhet om en händelse varen våldtäkt eller inte var om en tjej hade brutitmot de oskrivna reglerna kring hur en tjej skabete sig.En av de kulturella koderna som Jeffner identifieradevar betydelsen av att säga nej på rättsätt och i rätt tid. Enligt den koden kunde tillexempel ett samlag tolkas som frivilligt om ettnej sägs i sista stund. Men ett tydligt nej fråntjejens sida kunde samtidigt vara problematiskt.Det problematiska enligt Jeffner var att det finnsen annan kulturell kod som säger att tjejer skavara snälla och bry sig om andra, de ska därförinte säga nej alltför bestämt (Jeffner 1998).En annan kulturell kod handlade om reglernaför hur tjejer bör agera och klä sig för att slippafå dåligt rykte och bli kallade ”horor”. Konsekvensenav att bli kallad hora i samband meddåligt rykte var enligt Jeffner att andra reglerträdde i kraft för den tjejen jämfört med för andratjejer. Och enligt dessa regler är en hora alltidmed på att ha sex.Det fanns också andra omständigheter somgjorde det svårt för tjejerna i studien att tolkaom en händelse var en våldtäkt eller inte. Tillexempel var det svårt för tjejen att tolka vad honhade varit med om i de fall hon var kär i killensom tvingade till sig sex eller våldtog. De kundedefinitivt säga att de hade varit med om någotsom inte var bra sex, men osäkra på om detkunde kallas våldtäkt. Tjejen gjorde sig medskyldiggenom att vara kär i utövaren. Ungefärdetsamma gällde ifall tjejen var kraftigt berusad.Ungdomarna i Jeffners studie visade fögaförståelse för vad som kan ligga bakom entjejs utmanande beteende – att en tjej som villväcka killars uppmärksamhet genom sitt (över)sexualiserade beteende kan ha stora behov avuppmärksamhet, ömhet och kärlek. Däremot,när det kom till killar som våldtar så beskrevsdessa som ”machosnubbar” som behöver visaatt de är starka, coola och har makt – allt i samklangmed den rådande mansnormen i samhället.Utöver att killars beteende inte ansågs somnormbrytande så förminskades allvaret i derasgärning genom tjejernas tolkning att killar somvåldtar har en tuff yta men att de innerst inne ärosäkra killar som inte har haft det så lätt.Utifrån de tydligt skilda kulturella reglerna ochbeteendenormerna för tjejer respektive killar förklaradeJeffner att tjejernas handlingsutrymme isexuella relationer var betydligt mer begränsatän killarnas. Tjejernas (lilla) handlingsutrymmevar det utrymme hon hade för att slippa bli våldtagen– killarnas (stora) handlingsutrymme vardet utrymme han kunde ta utan att bli anklagadför våldtäkt. Och därför bör de beteendenormersom kopplas till att vara tjej respektive kille förändrasom vi ska kunna förebygga sexuellt våld(Jeffner 1998).122

Samspelet mellan attityder till jämställdhet,maskulinitet och utövandet av våldI detta avsnitt ska vi undersöka hur attityder tillstereotypa könsroller och maskulinitet/femininitetsamspelar med utövande av våldsammaoch kränkande handlingar. Vi kommer först attpresentera olika korstabeller och sedan övergåtill att presentera resultat från multivariata analyser(logistiska regressioner).I Ungdomsstyrelsens ungdomsenkät 2012,som är det material vi använder oss av i dettaavsnitt, undersöks ungas attityder till och deltagandei våldsamma och kränkande handlingargenom fem frågor, attityder till jämställdhet genomfyra frågor och attityder till maskulinitetoch könsroller genom fem frågor. I detta kapitelhar vi hittills analyserat dessa frågor var ochen för sig. I detta avsnitt ska vi istället slå ihopvissa frågor. För att avgöra vilka frågor som kanslås ihop har vi gjort faktoranalyser som är enmetod för att minska mängden data genom attta hänsyn till gemensamma bakomliggande faktorer.Faktoranalysen av frågorna om attityder tilloch utövande av våldsamma och kränkandehandlingar visade att det finns en bakomliggandefaktor. Därför använder vi i detta avsnitt envariabel där vi slår samman samtliga fem frågor.Denna variabel används som beroende variabeli de logistiska regressionerna. Alla som uppgeratt de antingen har utövat minst en våldsam ellerkränkande handling eller tror att de kan kommaatt göra det i framtiden har kodats som 1. Desom svarat det skulle jag aldrig göra har kodatssom 0. Som tidigare diskuterats är svarsalternativetdet har jag inte gjort, men det kan hända iframtiden svårtolkat och för att göra analysen såtydlig och så lätt som möjligt att tolka uteslutervi de individer som angett detta svarsalternativpå minst en av frågorna ur analysen.För frågorna om jämställdhet visade faktoranalysenatt det fanns en bakomliggande faktor.Alltså slogs samtliga fyra påståenden (i stort settär män bättre chefer än kvinnor, kvinnor bör taett större ansvar än män för sysslor i hemmet, ien familj bör kvinnan ta det största ansvaret förbarnen samt det är inte viktigt med jämställdhetmellan killar och tjejer) ihop till ett enda måttpå attityder till stereotypa könsroller. Måttet ärkonstruerat som dummyvariabel där de som instämmeri minst ett påstående kodas som 1 ochövriga som 0.Faktoranalysen av påståendena om maskulinitetoch femininitet visade att det finns två bakomliggandefaktorer. Påståendena det är viktigtatt killar är manliga, det är viktigt att tjejer ärkvinnliga och de flesta i mitt umgänge/i minaomgivningar tycker det är viktigt att killar ärmanliga, slogs samman till en dummyvariabel.De allra flesta (mer än 89 procent) av respondenternainstämmer i minst ett av påståendena:det finns förväntningar på hur jag ska vara somkille eller tjej och jag vill förändra det som ansesvara manligt i samhället idag. Det är inte lämpligtatt använda en variabel med så lite spridningsom förklarande variabel i en multivariat analysoch därför utesluter vi den i analyserna nedan.Vi använder de nya måtten i tabell 4.18 ochvisar hur attityder till jämställdhet samvarierarmed attityderna till maskulinitet och könsroller.123

Tabell 4.18 Attityder till jämställdhet och maskulinitet efter kön, 16–25 år,2012. ProcentInstämmer i påståendenom stereotypa könsrollerKillarTjejerKälla: Ungdomsenkäten 2012.Kommentar: Antal svarande = killar 1 049 och tjejer 1 099.Instämmer i påståenden ommaskulinitet och femininitetJaNejJa 30,6 5,3Nej 43,2 20,9Ja 11,6 3,0Nej 51,1 34,3Bland både killar och tjejer är det störst andelarsom håller med om påståendena om maskulinitetoch femininitet och samtidigt inte hållermed om de stereotypa påståendena om könsroller(tabell 4.18). Detta är tydligast för tjejer(51 procent jämfört med 43 procent bland killarna).Det är en större andel killar än tjejer sominstämmer i påståenden om maskulinitet ochfemininitet samtidigt som de instämmer i stereotypapåståendena om könsroller (31 procentjämfört med 12 procent). Drygt en tredjedel avtjejerna håller vare sig med om påståendena ommaskulinitet eller om påståendena om stereotypakönsroller. Motsvarande andel bland killarnaär en femtedel.Figurerna 4.1–4.3 visar oddskvoter från logistiskaregressioner där utövande av våldsammaeller kränkande handlingar är den beroende variabeln.En oddskvot som överstiger 1 tolkassom en överrisk och en oddskvot under 1 tolkassom en underrisk för att en särskild händelse (idetta fall utövande av våld eller kränkande aktiviteter)ska ske. Vi använder en 5-procentigsignifikansnivå.Ett rimligt antagande är att kombinationen avatt instämma i stereotypa påståenden om könsrolleroch stereotypa påståenden om maskuli-nitet och femininitet har särskilt stor påverkanpå benägenheten att utöva våld eller att ha entillåtande attityd till våldsutövning. I de logistiskaregressionerna har vi därför inkluderat envariabel som kombinerar attityder till stereotypakönsroller och attityder till stereotypa bilder avmaskulinitet och femininitet. Variabeln bestårav fyra kategorier:1. instämmer vare sig i påståenden om stereotypakönsroller eller stereotypa påståenden ommaskulinitet/femininitet;2. instämmer både i påståenden om stereotypakönsroller och om maskulinitet/femininitet3. instämmer i stereotypa påståenden om könsroller,men inte i stereotypa påståenden om maskulinitet/femininitet4. instämmer i påståenden om maskulinitet/femininitet,men inte i påståenden om stereotypakönsroller.I analyserna används kategori 1 som referenskategori.Alla analyser som oddskvoternaär hämtade från innehåller dessutom ålderska-124

Instämmer i påståenden om:KillarVare sig könsroller eller maskulinitet/femininitetKillarTjejerBåde könsroller och maskulinitet/femininitetBara könsroller*Bara maskulinitet/femininitetTjejerVare sig könsroller eller maskulinitet/femininitetBåde könsroller och maskulinitet/femininitetBara könsroller*Bara maskulinitet/femininitet*0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4Källa: Ungdomsenkäten 2012.* = Ej signifikanta på 5-procentsnivån.Figur 4.1 Oddskvoten mellan att utöva våldsamma eller kränkande handlingaroch attityder till stereotypa könsroller och stereotypa beskrivningar av maskulinitet/femininitetefter kön, 16–25 år, 2012. Oddskvoter.tegorierna 16–19 år och 20–25 år, om man bori en storstadsregion eller inte, och föräldrarnashögsta utbildningsnivå (inte eftergymnasial,eftergymnasial och vet inte). Alla analyser ärgenomförda separat för killar respektive tjejer. 14Figur 4.1 visar oddskvoterna för att ha utförtminst en våldsam eller kränkande handling beroendepå olika kombinationer av att instämmaeller inte instämma i stereotypa påståenden omkönsroller och om maskulinitet och femininitet.Att inte instämma i något av dessa påståendenanvänds som referenskategori (och värdet blirdärför 1 för dessa kategorier).Resultaten visar tydligt att oddset för att hautfört någon av de våldsamma eller kränkandehandlingarna ökar om man instämmer i bådepåståenden om stereotypa könsroller och i stereotypapåståenden om maskulinitet och femininitet.Det gäller både för killar och för tjejer.Oddskvoten för killar är emellertid något störreän oddskvoten för tjejer. För killar är risken3,2 gånger så hög att ha utövat våldsamma ellerkränkande handlingar om man instämmer ibåde stereotypa påståenden om könsroller ochom maskulinitet och femininitet jämfört medom man inte instämmer i sådana påståenden.För tjejer är motsvarande risk 2,5.125

Ålder16–19 år20–25 år16–19 år20–25 årKillarTjejerBoenderegion*Ej storstadsregionStorstadsregionEj storstadsregionStorstadsregion0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4Källa: Ungdomsenkäten 2012.* = Ej signifikanta på 5-procentsnivån.Figur 4.2 Oddskvoten mellan att utöva våldsamma eller kränkande handlingarefter kön och boenderegion, 16–25 år, 2012. Oddskvoter.För killar finns det dessutom en signifikantöverrisk av att ha utövat våldsamma eller kränkandehandlingar om man instämmer i påståendenom maskulinitet och femininitet. För tjejerär motsvarande samband inte statistiskt säkerställt.I figur 4.2 visas oddskvoterna för ålder ochbostadsort. Enligt dessa resultat är det en störreandel 16–19-åringar än 20–24-åringar som utövarvåldsamma eller kränkande handlingar. Dettaresultat gäller för både killar och tjejer ochöverrisken är ungefär lika stor för båda könen(knappt fördubblad). Det finns ingen statistisktsignifikant effekt av bostadsort på benägenhetenatt utöva våldsamma eller kränkande handlingar.Figur 4.3 visar oddskvoterna för föräldrarnashögsta utbildning. Det finns inga statistiskt säkerställdaresultat för sambanden mellan attutöva våldsamma eller kränkande handlingar åena sidan och föräldrarnas högsta utbildning åandra sidan när man studerar detta i en multivariatanalys.126

Killar*Ej eftergymnasial utbildningKillarTjejerEftergymnasial utbildningVet ejTjejer*Ej eftergymnasial utbildningEftergymnasial utbildningVet ej0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4Källa: Ungdomsenkäten 2012.* = Ej signifikanta på 5-procentsnivån.Figur 4.3. Oddskvoten mellan att utöva våldsamma eller kränkande handlingarefter kön och föräldrarnas utbildningsnivå, 16–25 år, 2012. Oddskvoter.127

SammanfattningDe statistiska analyserna i detta kapitel presenteradesutifrån attityder till jämställdhet, maskulinitet,våld och kränkande handlingar samtutifrån samspelet mellan dem. Vi inleder diskussionenmed att sammanfatta resultaten.Attityder till jämställdhetResultaten visar att de allra flesta ungdomar (98procent av tjejerna och 92 procent av killarna)tycker att jämställdhet mellan könen är viktigt.Men det finns också skillnader mellan könen– en större andel killar än tjejer håller med omstereotypa påståenden om jämställdhet. Ungavars föräldrar saknar eftergymnasial utbildningoch unga som inte vet vilken högsta utbildningföräldrarna har håller i större utsträckning medom påståenden om stereotypa könsroller jämförtmed unga vars föräldrar har en eftergymnasialutbildning. Det är också en något större andelsom håller med om påståenden om stereotypakönsroller bland de som inte bor i en storstadsregionjämfört med de som bor i en storstadsregion.Slutligen är det en större andel av ungasom har utfört våldsamma eller kränkande handlingarsom håller med om påståendet att kvinnorbör ta ett större ansvar i hemmet, jämfört medunga som inte instämmer i detta påstående.Attityder till maskulinitetAnalyserna visar att de allra flesta (87 procent)unga upplever att det finns förväntningar på hurde ska vara som killar och tjejer. Över hälftenav killarna tycker det är viktigt att killar är manligaoch att tjejer är kvinnliga. Bland tjejernatycker 32 procent att det är viktigt att killar ärmanliga och 25 procent tycker det är viktigt atttjejer är kvinnliga. Det är anmärkningsvärt atten ännu större andel killar och tjejer instämmeri påståendet att de flesta i mitt umgänge/i minaomgivningar tycker att det är viktigt att killar ärmanliga.Det finns alltså en ganska markant könskillnadi detta sätt att mäta attityder till maskulinitet.Killar håller i större utsträckning med omdessa påståenden jämfört med tjejer. Skillnadeni värderingen av omgivningens attityder är dockmindre. Det finns ett visst mönster att en störreandel unga instämmer i stereotypa påståendenom maskulinitet och femininitet om föräldrarnasaknar eftergymnasial utbildning eller om deinte känner till sina föräldrars utbildning, jämförtmed om föräldrarna har eftergymnasial utbildning.Slutligen är det en större andel ungasom instämmer i påståendet att det finns förväntningarpå hur de ska vara som kille eller tjejom föräldrarna har eftergymnasial utbildning.Bland unga som tycker det är viktigt att killarär manliga är det en större andel som har utförtvåldsamma eller kränkande handlingar.Attityder till våldsammaeller kränkande aktiviteterI detta kapitel har vi analyserat fem olika våldsammaeller kränkande aktiviteter: att skrivaelaka kommentarer på webben, att delta i ”lekar”där slag är en del av leken, att delta i supporterbråk,att förolämpa eller skada någon isamband med eget idrottsutövande eller försökagöra det och att tvinga eller försöka tvinganågon till sexuella handlingar. Majoriteten avunga tar avstånd från dessa våldsamma ochkränkande handlingar. Störst andel är det somtar avstånd från att tvinga eller försöka tvinganågon till sexuella handlingar (99 procent blandbåde killar och tjejer) och minst andel är det somtar avstånd från så kallade maktlekar (58 procentbland killarna och 84 procent bland tjejerna).Killar har genomgående utövat våldsammaoch kränkande handlingar i större utsträckning128

än tjejer. Unga vars föräldrar saknar eftergymnasialutbildning och unga som inte känner tillsina föräldrars högsta utbildning har i större utsträckningdeltagit i så kallade maktlekar ochde har i större utsträckning skrivit elaka kommentarerom en namngiven kompis eller bekantpå webben jämfört med unga vars föräldrar hareftergymnasial utbildning.Det är en större andel som tycker att det kanvara motiverat att använda våld för att försvaraen vän, anhörig eller egendom än det är att somtycker att politiskt våld kan vara motiverat. Detär genomgående en större andel killar än tjejersom instämmer i våldtäktsmyter.Samspelet mellan attitydernaDe resultat som hittills sammanfattats byggerpå beskrivande statistik. Det fjärde och avslutandeempiriska avsnittet, om samspelet mellanattityder till jämställdhet och maskulinitet ochutövandet av våldsamma och kränkande handlingar,bygger på logistiska regressioner. Resultatenfrån dessa analyser visar att oddset för attha utövat en våldsam eller kränkande handlingökar med 3,2 gånger för killar som både instämmeri stereotypa påståenden om könsroller ochi stereotypa påståenden om maskulinitet/femininitetjämfört med för killar som inte instämmer inågot av dessa påståenden. Mönstret är detsammabland tjejer, men oddset är något lägre (2,5).Modellerna kontrollerar för ålder, föräldrarnasutbildningsnivå och bostadsort, vilket innebäratt överrisken för våldsamt beteende inte kanbero på dessa faktorer. I en rapport av WHO(2010) refereras opublicerade forskningsresultatsom bekräftar dessa resultat – en hög acceptansför våldslegitimerande maskulinitetsnormer bidrartill att förklara våldsamt beteende.Några resultat bör upprepas och särskilt lyftasfram. De allra flesta unga tar avstånd från våldsammaoch kränkande handlingar. Det är vanligareatt ha utövat våldsamma eller kränkandehandlingar bland killar än det är bland tjejer.De allra flesta ungdomar tycker att jämställdhetmellan könen av viktigt. Samtidigt upplever deallra flesta ungdomar att det finns förväntningarpå hur de ska vara som killar och tjejer. Det ärockså vanligare att tro att omgivningen tyckerdet är viktigt att killar är manliga än det är attsjälv tycka det. Det är vanligt, speciellt blandkillar, att instämma i våldtäktsmyter. Att instämmai påståenden om stereotypa könsroller ochstereotypa beskrivningar av maskulinitet ochfemininitet är förenat med en överrisk för våldsamtoch kränkande beteende både bland killaroch bland tjejer.129

ReferenserJens Allwood, J, Franker, G. & Kós-Dienes,D. (1988). Värderingar, attityder ochtvärkulturell kommunikation. I Allwood(Red.) Attityder och värderingar ikulturmöten. Göteborgs universitet: Papersin Anthropological Linguistics 19 and KIM6.Brottsförebyggande rådet (2010). Brottbland ungdomar i årskurs nio. Resultatfrån skolundersökningen om brott åren1995–2008. Stockholm: Fritzes.Connell, R. W. (1995). Masculinities.Berkeley: University of California Press.Ferro, C., Cermele, J. & Saltzman, A.(2008). Currant Perceptions of MaritalRape: Some good and not so good news.Journal of Interpersonal Violence, 23: 764.Herz, M. & Johansson. T (2011).Maskuliniteter – kritik, tendenser, trender.Malmö: Liber.Jeffner, S. (1998). Liksom våldtäkt, typ …Om ungdomars förståelse av våldtäktStockholm: UtbildningsförlagetBrevskolan.Kimmel, M. (1994). Masculinity asHomophobia: Fear, Shame, and Silence inthe Construction of Gender Identity. InBrod, H. & Kaufman, M. (Eds.) TheorizingMasculinities. Thousand Oaks, London &New Delhi: Sage.Oscarsson, H. (Red.) (2002). Spår iframtiden. Ung-SOM-undersökningen,Västsverige 2000 SOM-rapport nr 28.Göteborg: Göteborgs universitet.Sampson, R. J. & Laub, J. H. (1993).Crime in the Making. Pathways andTurning Points Through Life. Cambridge:Harvard University Press.Ungdomsstyrelsen (2007). Fokus 07 – enanalys av ungas hälsa och utsatthet.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsen (2008). Demokrati ochmänskliga rättigheter. Svenska folketskunskaper och värderingar. Stockholm:Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsen (2010). Hon han hen –en analys av hälsosituationen förhomosexuella och bisexuella ungdomarsamt för unga transpersoner. Stockholm:Ungdomsstyrelsen.WHO (2010). European report onpreventing violence and knife crime amongyoung people. Köpenhamn: WHORegional Office for Europe.Elektroniska källorRegeringen. Mål och budget förjämställdhetspolitikenwww.regeringen.se/sb/d/2593/a/14257,2012-11-26.Messerschmidt, J. W. (1993). Masculinitiesand crime: Critique and reconceptualizationof theory. Lanham: Rowman &Littlefield.130

Noter1Vi har valt att använda föräldrarsutbildningsnivå, även om tidigare studierhar visat att utbildningsnivå inte ingårbland de viktigare riskfaktorerna förvåldsamt beteende. Detta på grund av attandra mer relevanta frågor om socialbakgrund saknades i frågeenkäten.2Resultaten är uppdelade på beskrivandestatistik och multivariata analyser. I denbeskrivande statistiken signifikanstestar viinte skillnaderna mellan olika grupper. Detgörs istället i de multivariata analyserna därsamtliga variabler inkluderas.3Urvalet var ett obundet slumpmässigturval vilket innebär att alla personer i alladelar av Sverige i den aktuella åldersgruppenhade lika stor sannolikhet att kommamed. Datainsamlingen genomfördes som enpostenkät under våren 2012.4I ett första skede inkluderade vi utländskbakgrund i analyserna. Resultaten visar attdenna grupp inte avviker från gruppen somär född i Sverige.5Det var 180 individer som av olikaanledningar inte kunde nås och nettourvaletuppgår därför till 4 320 ungdomar. Av de 2251 individer som svarade besvarade 1 731individer enkäten via post, 268 svarade viawebben och 252 telefonintervjuades.6Urvalet var obundet slumpmässigt ochutgjordes av 6 000 individer i åldern 18–25år bosatta i Sverige Undersökningengenomfördes som en postenkät med trepåminnelser. Totalt besvarade 2 951individer enkäten. Det innebär attsvarsfrekvensen är 49,3 procent.7Urvalet var obundet slumpmässigt ochbestod av 5 000 individer i åldern 16–29 åroch 1 500 individer i åldern 35–74 år.Datainsamlingen genomfördes som enpostenkät med två påminnelser. Totaltbesvarade 3 672 individer enkäten vilketger en svarsfrekvens på 56,9 procent.8Urvalet var obundet slumpmässigt ochutgjordes av 6 000 individer i åldern 16–29år och 1 500 individer i åldern 35–74 år.Enkätsvaren samlades in via post och medtre påminnelser. Totalt besvarade 2 727individer i den yngre åldersgruppenenkäten och 905 individer i den äldreåldersgruppen. Det innebär att svarsfrekvensenär 45,8 respektive 60,4 procent.9Urvalet bestod av ett klusterurval därurvalsramen utgjordes av gymnasieskolor.I undersökningen deltog totalt 3 503 eleveri år 3 från 119 gymnasieskolor.10Alla analyser är baserade på viktadematerial.11Det är ganska få ungdomar sominstämmer i de stereotypa påståendena omjämställdhet. Därför blir underkategoriernaväldigt små om man dessutom delar uppdenna grupp på kön.12Gruppen som inte känner till sinaföräldrars högsta utbildning utgörs av 301individer. Eftersom det är förhållandevismånga behålls de i analysen och bildar enegen kategori. Det är svårt att veta i vilkenutsträckning denna grupp är homogen ochvarför de inte vet vilken utbildningsnivåderas föräldrar har.13En spekulation är att skillnaderna mellan2002 och 2007 är en ”Göteborgseffekt”.Sommaren 2001 hölls ett EU-toppmöte iGöteborg och i anslutning till det besökteUSA:s dåvarande president George W BushSverige. Med anledning av toppmötetdrabbade demonstranter och aktivistersamman med polis och kravallerna var demest omfattande i Sverige på mycket långtid.14En rad olika regressionsmodeller harutförts men bara den som beskrivs ovanpresenteras här. För det första harattityderna till stereotypa könsroller ochmaskulinitet/femininitet inkluderats somseparata variabler i regressionerna. De harinkluderats som både kontinuerligavariabler (additiva index) och somkategoriska variabler (fem respektive fyrakategorier) samt som dummyvariabler ilogistiska regressioner. Dessutom harlinjära regressioner utförts där denberoende variabeln är ett additivt index(0–5) över de fem frågorna om våldsammaoch kränkande handlingar. Även i de linjäraregressionerna har de tre olika alternativenför kodning av attityder till jämställdhetoch maskulinitet prövats. Slutligen har denkombinerade variabeln över attityder tillstereotypa könsroller och stereotypauppfattningar om maskulinitet/femininitetinkluderats i en linjär regression. Samtligamodeller ger i stort sett samma resultat.Därför har vi valt att presentera den modellvi tror är mest tillgänglig.131

Maskulinitetsnormerbland kriminellaTre forskare från kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet,Emy Bäcklin, Christoffer Carlsson och Tove Pettersson (2013) har påUngdomsstyrelsens beställning skrivit artikeln Maskuliniteter som livsloppsprocesser– våld i genusteoretisk belysning som belyser hur män meden lång brottslig bana bakom sig förhåller sig till maskulinitet och våld.Artikeln, som redovisas här i sin helhet, beskriver också hur män, somövergett en brottslig bana och arbetar med att hjälpa andra till en liknandeutveckling, förhåller sig till de förväntade maskulinitetskonstruktionerna.Den kriminella maskuliniteten lägger stor vikt vid att bejaka våld ochha ett starkt och stryktåligt yttre. En del killar är starkt attraherade av justden kriminella maskuliniteten och vad den bär med sig. Samhörighetenmed den kriminella gruppen går före flickvännen och familjen. Mennär en kille vill lämna det kriminella livet blir en sådan maskulinitetskonstruktionproblematisk, inte minst om det finns barn med i bilden.Författarna står för sin analys och sina slutsatser.132

Maskuliniteter somlivsloppsprocesser våld igenusteoretisk belysningKriminologiska institutionen, Stockholms universitetEmy Bäcklin: doktorand i kriminologi • Christoffer Carlsson: doktorand i kriminologi • Tove Pettersson: docent i kriminologiAtt göra maskulinitetVi har fått i uppdrag att bidra med en studie påtemat maskulinitet och våld. Först vill vi understrykaatt det inte är givet att en studie om maskulinitetoch våld ska utgå från mäns erfarenheter.Maskulinitet handlar om beteenden ochvärderingar och inte om biologiskt kön. Maskulinitetär alltså något som görs och är därmedinte ”naturligt” sammankopplat med en fysiskmanskropp (Connell 1995, Hammarén 2008).Oavsett kropp och könsidentitet kan alla göra(konstruera) femininitet och maskulinitet. Attvi i denna studie ändå kommer att fokusera påmäns erfarenheter och berättelser beror på attmän och killar både utövar och utsätts för mervåld än kvinnor och tjejer (Belknap & Holsinger2006, Brottsförebyggande rådet 2008, Chesney-Lind & Pasko 2003). 1 Temat kommer att illustrerasmed två empiriska studier. I den förstaintervjuas män som i sin ungdom placerades vidsärskilda ungdomshem. 2 I den andra intervjuasmän verksamma inom olika stödverksamheterför personer som vill lämna ett kriminellt livbakom sig.Genus konstrueras i mellanmänskliga relationer,men i en samhällelig kontext. Grundläggandekomponenter är isärhållande av vad sombetraktas som maskulint/manligt och feminint/kvinnligt samt underordning av det feminina(Connell 1995, Hirdman 2001, Segal 1997,West & Fenstermaker 1995, West & Zimmerman1987). På samma gång som strukturer isamhället påverkar hur vi som individer konstruerargenus (i studien används begreppenmaskulinitetsgörande och att konstruera maskulinitetsynonymt), påverkar vi själva genomvårt agerande, dessa strukturer. Genus kan därmedses som en organiserande princip både påsamhällsnivå och mellan personer och påverkarbåde samhället och privatlivet på en mängd sätt,till exempel genom vem som arbetar med vad,tar föräldraledigt, städar mest i en familj, sittermed i styrelser eller innehar politiska maktpositioner.Samtidigt som mycket av det vi görreproducerar genusordningen, finns det ocksåmöjligheter till motstånd och förändring.Messerschmidt (2004) skiljer på vad han kalllarför genusprojekt och genuspraktik. Med genusprojektmenar han en persons överordnadesträvan efter att framställa sig som kvinna ellerman, medan genuspraktik handlar om ifall enaktivitet huvudsakligen uppfattas som maskulinteller feminint agerande i en viss kontext (ettvisst sammanhang). Våld kan alltså utifrån dettatankesätt utövas av såväl biologiska män sombiologiska kvinnor, men i en viss kontext uppfattasdet som maskulint eller feminint agerande.Detta har tydliga likheter med Hammarénsförståelse av maskulinitet, vilket överensstämmermed vår förståelse. Han uttrycker det så här:133

”Min förståelse av maskulinitet är dockdet som i en specifik kontext uppfattasvara förknippat med manligt kön. En ungman som i ett visst sammanhang uppfattasuttrycka maskulinitet behöver alltsåinte uppfattas göra det i ett annat. Menäven kvinnor kan anses vara maskulina.Maskuliniteter är därmed inte med nödvändighethelt avhängiga specifika kroppareller biologiska kön, utan anger dehandlingar, tal och föreställningar som ien viss kontext och i ett visst historisktskede definieras som – och därför ’görs’– maskulina och feminina.”(Hammarén 2008, s. 58)Genusforskningen har allt mer kommit att intresserasig för ett intersektionellt perspektiv(Mattsson 2011, Messerschmidt 1993, de losReyes, Molina & Mulinari 2002, de los Reyes& Mulinari 2005, West & Fenstermaker 1995).Med detta avses analyser av skärningspunkternamellan genus, social klass och etnicitet/ras(även andra dimensioner som sexualitet, funktionalitetoch ålder kan inkluderas). En persongör ständigt klass, etnicitet och genus, och alladimensioner är närvarande på samma gång ochberoende av varandra. Samtidigt kan dessa haolika stor betydelse i olika sammanhang. Dettainnebär ett pluralistiskt perspektiv och att vi talarom olika typer av maskulinitet och olika typerav femininitet. Det har dock framhållits attgenus är den mest grundläggande organiserandeprincipen och Spector-Mersel menar att:Våld och maskuliniteterInom maskulinitetsforskningen har mångauppmärksammat kopplingen mellan maskulinitetoch våld, däribland Connell (1995), Segal(1997) och Kimmel (1994). Kimmel menar attvåld, eller framför allt viljan och önskan attslåss, är den mest påtagliga markeringen avmaskulinitet. Framför allt handlar det om attmarkera vad man inte är (se West & Fenstermaker1995,West & Zimmerman 1987). Man ärinte feg, svag, feminin eller homosexuell. Föratt bevisa detta ska man vara beredd att slåss.Därigenom skapas en attityd av beredskap införatt ta till våld, när så behövs, för att upprätthållasin manlighet. Det är dock inte liktydigt med attalla män och killar slåss. Snarare handlar det omen förväntan om att kunna slåss om det behövs,och att inte motsvara denna förväntan kan fåkonsekvenser för ens förmåga att konstruera eni kontexten acceptabel maskulinitet.Fokusgruppsintervjuer med ungdomar i niondeklass har till exempel visat att en tydligförväntan på killarna var att dessa ”gav igen”om de blev utmanade, och att det var naturligtatt slåss för killar eftersom det är så killar ”är”.Dessa förväntningar var kopplade både till killarsom grupp och från killarna gentemot sig själva.Förväntningar på killar om att de ska ge igenoch föreställningar om att det är naturligt fördessa att slåss har följder både för hur maskulinitetkonstrueras, där potentialen för att användavåld blir en del i att vara maskulin, och för killarsstörre användning av våld jämfört med tjejers(Karlsson & Pettersson 2003).”för män, inom ett givet samhälle, utgöridealen som bestämmer ’hur man är envärdig man’ i själva verket receptet för’hur man är en acceptabel person’.”(Spector-Mersel 2006,s. 72, vår översättning)134

Olika typer av maskulinitetConnell (1995) menar att maskulinitet i denvästerländska kulturen definieras genom maktoch dominans (se Segal 1997, Johansson 2000).Hon urskiljer flera olika typer av maskulinitet,där den hegemoniska är den som vid en visstidpunkt, i en viss kulturell miljö, är högst värderad,och som på så sätt dominerar över andraformer av maskulinitet (liksom över femininitet).Det kan beskrivas som en slags idealbildav maskulinitet. Denna underordning av andrainnebär enligt Connell att det som betraktas somfeminint värderas lägst, och bland män står homosexuellamän lägst ned i hierarkin. 3Hegemonisk maskulinitet är alltså föränderligoch utgör en kollektiv bild av, eller föreställningom, dominans. Messerschmidt (1993, 1997,1999, 2000), som ägnat omfattade forskningåt frågan om maskulinitet och brott, i synnerhetvåldsbrott, menar att kapaciteten att utövamakt alltid styrs av en persons position i socialarelationer (1993). Män har skiftande möjlighetatt utöva makt över kvinnor, men även olikamöjligheter att utöva makt gentemot varandra.Centralt för olika möjligheter till makt är enligtMesserschmidt klass och etnicitet, men även andradimensioner får betydelse. 4 Makt blir därmednågot som organiserar sociala interaktionerbåde mellan kvinnor och män, och mellan mänrespektive mellan kvinnor.Våld som verktygVåld, eller potentialen för att ta till våld, kanmed andra ord förstås som ett ”verktyg”, elleren resurs, för att markera, behålla eller uppnå enposition i ett socialt sammanhang. Det är dockviktigt att uppmärksamma att detta inte innebäratt det alltid är en person med en hög maktpositionsom utsätter någon med en låg position förvåld. Våld kan även vara ett medel för att försökaförflytta sin egen position genom att angripaeller trakassera någon i en högre position än sinegen. Messerschmidt (2000), Hearn och Collison(1994) samt Kimmel (1994) menar exempelvisatt när en kille eller man mobbar någonannan, är det mobbaren som är den som är mestosäker på sin manlighet och försöker att bevisaden genom att angripa andra. Segal (1997)stödjer denna tanke, då hon menar att de ”tuffa”killarna behöver de ”svaga” som offer för attbevisa att de inte är som dem. Man kan frågasig om de tuffa verkligen har så mycket makteller om de agerar utifrån en känsla av maktlöshet.Ett exempel är Hammaréns (2008) studieav unga män från etniska minoriteter boende iförorter till Göteborg. De unga männen kundeanvända bilden av dem som farliga till att drivamed ungdomar från innerstaden (med svenskmedelklassbakgrund), men också till att sättasig i respekt gentemot dessa. Denna (tillfälliga)makt utgår dock från en marginaliserad positionoch de föreställningar som finns om ”unga mänmed invandrarbakgrund”, en bild som är tydligtkopplad till föreställningar om våld (se Anderson1999, Bredström 2002).Kolnar (2005) diskuterar våld utifrån exkluderandeoch inkluderande processer. Han menaratt våld kan fungera både inkluderande ochexkluderande i olika sammanhang, exempelvisi samhället generellt, i familjesammanhang ellerför att uppnå en central position i en manligkönsordning. Samma handling kan också varaexkluderande från ett sammanhang medan denfungerar inkluderande i ett annat. Det är alltsåtänkbart att de män som intervjuas i dessa undersökningarhamnar i situationer där det våldde utövar fungerar inkluderande i det sammanhangde lever i, samtidigt som det exkluderardem i en mer generell samhällskontext.135

Icke-våld som verktygMesserschmidt (2000) pekar i sin intervjuundersökningpå skillnader mellan killar som användevåld och de som inte använde våld, där de sominte tog till våld i större utsträckning fått med sigandra alternativa bilder (både från skolan ochfrån familjen) av vad det innebär att vara ”enriktig man”. Exempelvis hade dessa killar, iställetför att uppmuntras till att ”ge igen” när deifrågasattes av andra killar, uppmuntrats till attdet eftersträvansvärda istället var att gå därifrån.När sådana strategier också lyckades, utan att defick utstå mer mobbning eller liknande från omgivningen,blev det också en bekräftelse på agerandetsom legitimt i relation till maskulinitet.För att använda Messerschmidts egna termer såkunde deras genusprojekt som killar i och meddetta fungera utan att ta till våld.Män som offerDet är välkänt inom kriminologisk forskning attde som använder våld (och begår brott) ocksåi stor utsträckning utsätts för våld (och brott)(Heber 2012a, b). Om utförandet av våld, ellerpotentialen för detta, är starkt kopplad till konstruktionerav maskulinitet, hur förhåller sig dåutsatthet för våld till konstruktioner av maskulinitet?Burcar (2005) har studerat hur unga mänbeskriver och förhåller sig till sitt eget offerskap.Hon har intervjuat tio unga män bosatta i Sverigesom utsatts för misshandel eller rån av andramän. Burcar visar hur de intervjuade männen påolika sätt förhöll sig till den motsägelsefulla relationenmellan förväntningar på dem som mänoch att de utsatts för våldsbrott. Ett exempel pådetta är vad Burcar kallar för defensiv retorik.Vissa av de unga männen tycks i sina berättelserförsvara sig mot en outtalad fråga om varförde inte försvarade sig vid händelsen, en frågasom i intervjusituationen inte explicit ställts tilldem. Burcar menar att deras försvar mot denouttalade frågan kan kopplas samman med föreställningarom att män förväntas försvara sig(jfr Karlsson & Pettersson 2003). Burcar menarockså att männen på flera sätt framställer sigsjälva som aktiva medan de fråntar den aktuellagärningsmannen rollen som aktör. På så sättmotsätter de sig rollen som brottsoffer eftersomdetta är förknippat med passivitet. Men de tarinte heller entydigt avstånd från bilden av att deskulle vara brottsoffer. Burcar menar att:”… männen kan sägas framhäva en offerstatusmen motsätta sig en offeridentitet.De hävdar nämligen inte att de inteutsatts för brott men de tar avstånd frånden passivitet som själva offerskapet generelltsett innebär.”(Burcar 2005, s. 86, ej markeratmed fetskrift i originalversionen)RollblandningEn annan studie som tar upp frågan om dubbelheteni att både begå och utsättas för våldsbrottär Hebers (2012a, b) intervjuundersökning medmän dömda för våldsbrott. Dessa hade i stor utsträckningockså utsatts för våld, många gångergrovt sådant, men distanserade sig kraftigt frånstatus som brottsoffer, mer markant än de ungamännen i Burcars undersökning. Att uppfattassom brottsoffer var mer stigmatiserande fördessa män, än att uppfattas som brottsling. Inomkriminologin kallas fenomenet med den starkakopplingen mellan att själv begå brott och attutsättas för brott för rollblandning. Heber menardock att detta begrepp dåligt beskriver de mänhon intervjuade, då brottsling och brottsoffersnarare handlade om två oförenliga roller förmännen. Det fanns emellertid vissa undantagfrån detta och det gällde exempelvis utsatthetför våld i barndomen eller i ungdomen. Våld,eller att kunna ta till våld, sågs också av män-136

nen som ett sätt att undvika (mer) utsatthet förvåld, både i vuxen ålder och i ungdomen (jfrAnderson 1999). Det gav också status och respekti ”den kriminella världen”. Många av demän som intervjuas i de två studierna har liksommännen i Hebers studie erfarenheter av en sådan”kriminell värld”.UngdomsvårdenDe män som intervjuas i Carlssons undersökningnedan har i ungdomen varit placerade påsärskilda ungdomshem, något som kan antasfå betydelse för deras liv på många sätt, ocksåför deras konstruktioner av maskulinitet. Attungdomsvården är organiserad utifrån föreställningarom genus har visats i flera studier (Andersson1998, Hilte & Claezon 2005, Laanemets& Kristiansen 2008, Pettersson 2009, Schlytter1999, Ulmanen & Andersson 2006). Ericssonoch Jon (2006) har i sin undersökning studeraten institution för ungdomsbrottslingar i Norgeunder 1950- och 1960-talet, en för killar och enför tjejer. För killarnas del strävade personalenefter att uppfostra dem till ”ordentliga killar”.Detta innebar både att de skulle vara skötsammaoch rena, men också att de skulle vara killarpå rätt sätt. De fick inte vara för tuffa ochbråkiga, men inte heller för försiktiga och tillbakadragna.Deras normbrott sågs alltså snararesom ett överdrivet sätt att vara kille på än somett normbrott mot vad det innebär att vara kille.I förväntningarna på både killarna och tjejernafanns också tydliga inslag av klasstillhörighet,där killarna förväntades sikta in sig på arbetarklassyrkenmedan tjejerna fick lära sig att skötaett eget hem alternativt arbeta som tjänstefolk inågon annans hem.Detta kan jämföras med Johanssons (2006)resonemang om hur det inom (delar av) socialtjänstenställs olika förväntningar på klienternaoch de som arbetar inom socialtjänsten. De ungakillarna som i hennes studie blivit föremål försocialtjänstens insatser förväntades konstrueraen mer traditionell och stereotyp maskulinitet,medan klienterna (som hon intervjuat) självadefinierar sig utifrån en mer ”modern” och jämställdmaskulinitet. Laanemets & Kristiansen(2008) visar i en svensk nutida studie hur killar,jämfört med tjejer, på särskilda ungdomshemhade små möjligheter att visa sig ledsna och rädda.Samtidigt är detta en grupp ungdomar somredan tidigt i livet har upplevt mycket svåra situationer(Shannon 2011, SiS 2011). Genom deförväntningar som finns på de unga killarna somjust killar, riskerar vistelsen att förstärka maskulinitetskonstruktionersom premierar tuffhet ochdominans, något som kan vara kontraproduktivtnär det kommer till våld och våldsbrott (Pettersson2009).Ålder, maskuliniteter och våldSpector-Mersel (2006) menar att en osynliggjordmen betydelsefull dimension i maskulinitetsforskningenär ålder och åldrande. Honmenar att ålder inte ska ses som ytterligare enfaktor av betydelse för hur maskulinitet konstrueras,utan som en av dess huvudkomponenter.Studier av maskuliniteter har huvudsakligenvarit uppdelade i att analysera maskulinitetermellan personer och grupper, eller inom en person.5 När ålder väl har uppmärksammats har dethuvudsakligen analyserats i termer av mellanpersoner. Åldrande utgör dock en central del ihur maskulinitet konstrueras inom en person. Enpersons maskulinitetskonstruktioner förändrashelt enkelt med åldern, bland annat för att detställs olika förväntningar på män i olika åldrar.Detta kan också kopplas till frågor om brottslighetur ett livsloppsperspektiv (Laub & Sampson2003).137

Som exempel på åldrandets betydelse, kopplattill maskulinitet och våld, kan diskussioner omunga män och killar från vit arbetarklass i England(Willis 1991), i ett svart (”black”) ”ghetto”i Philadelphia (Anderson 1999) och i skolmiljöi England (Mac An Ghaill 1994) fungera. Dessakillar och unga män konstruerade en maskulinitetkopplat bland annat till protester och förlöjligandenav auktoriteter av olika slag, och till vadsom uppfattades som representanter för majoritetssamhället.Anderson (1999) diskuterar ocksåhur denna form av maskulinitetskonstruktionerutgjorde en resurs både för att få respekt ochför att undvika att bli utsatt för trakasserier avandra.I alla tre studier finns ett intersektionellt perspektivnärvarande i form av att killarna ochde unga männens protester och aggressivitetförstås som motstånd mot en marginaliseradposition genom skärningspunkter mellan klass,etnicitet och maskulinitet. Samtidigt kan alla trebeskrivningarna också sägas vara kopplade tillålder, både genom att det huvudsakligen bordevara i tonåren som denna typ av protester motauktoriteter utgör ett statushöjande maskulintbeteende och genom att dem de protesteradesmot många gånger var medelålders män somrepresenterade auktoriteten. Anderson (1999)beskriver också hur äldre män i området, iställetför den aggressiva framtoning som yngre mänkonstruerade maskulinitet genom, tog på sigrollen av ”den anständiga pappan”. Att vara denanständiga pappan innebar att:”arbeta, försörja sin familj, att styraöver sitt hushåll, skydda sina döttrar, ochatt uppfostra sina söner till att bli somhan, liksom att också uppmuntra andraunga personer att visa dessa kvaliteter”(Anderson 1999,s. 180, vår översättning)Kopplingen mellan maskulinitet och våld kanalltså generellt antas minska med ökad ålder, ävenom att skydda sin familj kan antas innehålla denav Kimmel (1994) nämnda dimensionen av att tatill våld om så behövs. Frågan är hur detta sambandser ut i grupper av män där våld (och brottslighet)utgjort ett mer påtagligt inslag än blandmän generellt. 6Som framgår innehåller även rollen som anständigpappa tydliga inslag av makt. Den västerländskakulturens starka koppling mellan adekvatmaskulinitet och makt blir en särskild utmaningför åldrande män (Spector-Mersel 2006). Då ungdomligenergi och fysisk förmåga är nära kopplattill den dominerande bilden av maskulinitet hamnarbilden av äldre män i konflikt med dominerandekonstruktioner av män och maskuliniteter.Frågan är hur detta tar sig uttryck hos män meden lång brottslig bana bakom sig, med allt vad detinnebär av krav på en dominerande och mångagånger aggressiv maskulinitetskonstruktion (seHeber 2012a, b).• Hur förhåller sig dessa män till sitt åldrandei relation till status och maskulinitet och vilkenfunktion och betydelse får våld för detta?• Vilken betydelse har positionerutifrån klass och etnicitet?• Hur förhåller sig män som övergett enbrottslig bana, och som arbetar med att hjälpaandra till en liknande utveckling, till de förväntademaskulinitetskonstruktionerna?• Måste deras maskulinitetskonstruktioner omformulerasoch vilken roll spelar våld i så fall?138

Två empiriska studierDenna text bygger, som tidigare nämnts, på enkombination av resultaten från två studier. I dettaavsnitt beskrivs respektive studies metodologiskagrund.Studie 1:Maskuliniteter, livslopp och brottEtt redan insamlat datamaterial utgör grundentill den första av de två studierna. Materialet harformen av livshistorieintervjuer, och samlades inmellan 2010 och 2012 vid Kriminologiska institutionen,inom ramen för projektet The StockholmLife Course Project (se Carlsson 2012a, b). Studienbygger på ett urval av kvinnor och män, totalt420 stycken, födda mellan 1969 och 1974. Dennagrupp var i ungdomsåren föremål för socialtjänstensinsatser med anledning av lag (1990:52) medsärskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)och var placerade på särskilda ungdomshem.Under 1998 och 1999 då de var 24–29 år gamlagjordes en första uppföljning av gruppen. Av deursprungliga 420 blev 132 intervjuade (31 procent).Tredje gången den här gruppen studeradesvar 2010–2012. Då lokaliserades 118 personer avde 132 intervjuade. Resten hade avlidit eller levdemed skyddade uppgifter. De var då mellan 35 och40 år. Det är intervjuer från uppföljningen 2010–2012 som utgör materialet för denna studie. Samtliga118 personer kontaktades. Totalt genomfördesintervjuer med 44 personer, varav 25 var män. Detär enbart intervjuerna med de 25 männen som liggertill grund för analysen i den första studien. 7Vid de flesta tillfällena genomfördes intervjuernaav två intervjuare. Intervjuerna var retrospektivaoch ostrukturerade till karaktären, med en intervjuguidesom bland annat täckte utbildning, arbete,boende, hälsa, ekonomi, uppväxtvillkor, relationer,självreflektion, brott och straff samt egen utsatthetför brott. För att få en så uttömmande bild av individenslivslopp som möjligt ansågs denna breddvara nödvändig. Den första analysen av materialetgenomfördes på en övergripande nivå, där samtligalivshistorieintervjuer lästes igenom och de som inteinnehöll berättelser om erfarenheter av våld exkluderades.En av de 25 livsberättelserna innehöll inteinslag av våld. 8 Totalt utgörs alltså materialet av 24intervjudeltagare.Studie 2:Maskuliniteter, våldoch stödjande verksamheterI detta delprojekt har sju män intervjuats. Intervjuernabaserades på en intervjuguide som var av ostruktureradkaraktär. Intervjupersonerna fick frågor somrörde övergripande teman som livet innan de kom ikontakt med stödorganisationen, erfarenhet av kriminalitetoch av att sluta med brott, stödorganisationensbetydelse för dem när de sökte hjälp samtbetydelsen av att arbeta som stödperson för andra.Samtliga intervjudeltagare är verksamma inom olikastödorganisationer som syftar till att hjälpa personersom begått kriminella handlingar samt personermed drog- och alkoholproblematik, att förändrasina liv. 9 De verksamma jobbar sammanlagt vid treolika huvudorganisationer. Två av organisationernahar även särskilda ungdomsfalanger och i de organisationernahar intervjuer gjorts med verksammainom just dessa. Två av intervjudeltagarna jobbar isamma huvudorganisation men inom olika lokalaverksamheter. Allt som allt har fyra stödverksamheterbesökts, tre belägna i en storstad och en belägeni en mindre stad. Åldersmässigt är fem av männensom intervjuats i 20–30-årsåldern, två i 40–60-årsåldern.De fem yngre av dessa sju män har självasökt hjälp i den stödorganisation där de nu är verksamma.Deras berättelser rör sig därmed mellan denhjälpsökandes och den stödarbetandes perspektiv.Intervjudeltagarnas namn är fingerade och för att ytterligareförsvåra identifikationen anges inte hellerpersonernas exakta ålder eller den stödorganisationdär de är verksamma.139

Analys och tolkning av materialenI de båda studierna spelades intervjuerna in påband och transkriberades ordagrant. I presentationennedan har vi försökt att bevara intervjudeltagarnasspråk samtidigt som vi i viss månplockat bort påbörjade men oavslutade meningar,upprepningar och liknande.Att anlägga ett maskulinitetsperspektiv på ettintervjumaterial innebär nästan per definition entolkande ansats, och en tolkning av en intervjuutsagaär inte alltid självklar. Tvärtom är intervjuerofta mycket mångbottnade och möjliga atttolka på flera sätt beroende på vilket perspektivsom anläggs av forskaren (Karlsson & Pettersson2006). I intervjuerna nämns exempelvismycket sällan explicit maskulinitetskonstruktionersbetydelse. Det betyder inte att dessa dimensionerinte finns där, tvärtom gör de det i allrahögsta grad och att belysa, tolka och analyseradem är forskarens uppgift som en bearbetningoch analys av materialet.Vi vet också att en berättelse inte helt och hålletär en individs egen skapelse. I en given socialkontext finns det en viss mängd möjliga berättelser,detta då hur vi upplever och konstruerarvåra liv är beroende av socialt och kulturellt specifikanormer och förväntningar (Ambjörnsson& Jönsson 2012). Dessutom har ett flertal av deintervjuade personerna i de båda materialen vidflera tillfällen deltagit i verksamheter, exempelvisi tolvstegsprogram men också i föreläsningari skolor eller i samtal med socialsekreterareeller psykologer, där den egna berättelsen sättsi centrum och (om-) konstrueras. Poängen är attdet i vissa fall sannolikt har funnits en färdigformuleradberättelse, ett delvis ”färdigt manus”,som intervjudeltagaren varit van att berätta ochutgå från. Dessa berättelser är intressanta i sigdå det är den presentation av sig själva som intervjudeltagarnavill ge. I dessa berättelser gesockså maskulinitet och maskulinitetsgörandebetydelse för deras brottslighet.I nästa avsnitt presenterar vi först analysenav det första materialet, baserat på intervjuernamed personer som ingick i The Stockholm LifeCourse Project. Den är uppdelad i tre huvuddelar.Därefter följer analysen från den andrastudien, baserad på intervjuer med medlemmarur stödjande verksamheter för personer som tidigarebegått brott.140

Studie 1:Maskuliniteter,livslopp och brottDe processer som omgärdar och påverkar varförmänniskor börjar, fortsätter och slutar medbrottslighet har utforskats flitigt av både anglosaxiskaoch nordiska forskare inom ramen fördet som kallas livsloppsforskning (se Carlsson2012a, Laub & Sampson 2003, Nilsson & Estrada2009, Piquero, Farrington & Blumstein 2007,Skardhamar 2010). Tillsammans utgör forskningenen robust kunskapsgrund. Maskulinitetsgörandetssamspel med dessa processer har däremoti stort sett inte berörts. I intervjuerna medmännen framträder dock tydligt maskulinitetensbetydelse för hur männen börjar, fortsätter ochslutar begår brott. Analysen nedan är uppdeladenligt dessa tre ”faser” av brottslighet. I dettaframträder också maskulinitetens föränderligheti samspel med ålder och andra livsloppsprocesser.Frågan som denna studie syftar tillatt besvara är alltså förhållandevis enkel: vilkenbetydelse, och på vilket sätt, har maskulinitetsgörandepåverkat ingång i, fortsättning på ochupphörande av intervjudeltagarnas brottslighet?Intervjudeltagarna som beskrivs nedan inteär representativa i någon statistisk mening. Deär ursprungligen en del av ett högriskurval därbrottslighet och (andra) problembeteenden varvanligt förekommande. Samtidigt menar vi attdet är viktigt att uppmärksamma att intervjudeltagarnahar erfarenheter, attribut och socialapositioner som är gemensamma för många.Exempelvis är de maskulinitetsnormer sområder bland unga män som begår brott är inteisolerade från det omgivande samhällets normerkring unga män i allmänhet. Det vill säga,de beteenden och praktiker som ofta premierasbland unga män som begår brott – autonomi,mod, fysisk styrka, lojalitet, etcetera – tenderaratt vara desamma som de som premieras blandunga män som inte begår brott, en sedan längevälbelagd kriminologisk forskningsinsikt (Matza& Sykes 1961).Maskulinitetens betydelseför att börja begå brottDet finns, förklarar Kimmel:”kulturella ålägganden som likställermanlighet med förmåga att bruka våld.… Från tidig ålder lär sig killar att våldinte bara är en acceptabel metod förkonfliktlösning, utan också en beundransvärdsådan.”(Kimmel 2010, s. 45–46,vår översättning)Att männen i det empiriska materialet redanfrån tidig ålder använde våldsamma handlingarsom en metod för konfliktlösning var relativtvanligt. När det däremot gäller våld som en delav brottsligheten i tonåren, var det dock sällanvarken den enda eller den första typen av brottde begick. Våld tenderade istället att uppstå senareoch då bli ett av flera inslag i en mångsidigbrottslighet. Det vill säga, de personer som begickmånga brott, och många sorters brott, tenderadeockså att begå våldsbrott. Detta är i linjemed tidigare forskning om våld och livslopp(Piquero et al. 2007, Laub & Sampson 2003).Icke desto mindre intog dock våldet ofta enviktig plats när det väl uppstod. I ungdomen kanvåldsamma handlingar föra individen mot gruppensmaskulina centrum i många sammanhang,bland annat i skolan och på fritiden. Våld är ettmedel för att bli ”värst”. Med andra ord kan våldinte enbart ses som destruktivt. Tvärtom måste141

våldets produktiva dimension också betonas –det kan ha både en inkluderande funktion och enupphöjande position (se Kolnar 2005). Den ungemannen får tillhörighet till ett kollektiv där maskulinavärderingar råder, och våld är en maskulinmanifestation som möjliggör en högre maktpositioni en hierarkisk ordning. Marks 10 livsberättelseinnehåller bland annat denna process. Inledningsvisbeskriver han en uppväxt och bakgrundsom är vanlig bland männen i materialet:I: Vilka har du vuxit upp med?Mark: Jag har vuxit upp med mamma ochhennes män skulle jag vilja säga. Sen harjag även bott hos fosterföräldrar kan mannog kalla det, något år när jag var två, treår. Sen blev det en flytt till pappa och dåblev det till [ort] ett tag och sen blev dethem igen, och sen blev det LVU och senblev det institutionsplaceringarI: När var det LVU-resan började?Mark: LVU-resan började när jag var14–15 nånting. Jag hade ju det här BVL,barnavårdslagen, också när jag var mindremen det var ju inte utifrån mitt egetbeteende utan det var ju mera att mammahade svårt att klara av situationen somhon var i just då.I: Vad var det som hon hade?Mark: Mycket handlade det om sina män,missbrukande män och våldsamma ochsen var väl även hon inne i ett missbruk etttag och fick mig rätt tidigt när hon var i18–19-årsåldern och hade väl inte så jättemycketerfarenhet av att ta hand ombarn på det sättetIdag är Mark drygt 35 år, lever i en annanstad än Stockholm och arbetar med unga. Hanhar slutat begå brott, dricker inte alkohol ochtar inte heller narkotika längre. I materialet äruppväxtförhållanden och bakgrunder som hansmycket vanliga. När han växte upp flyttade derunt mycket och familjesituationen upplevdessom problematisk. Modern hade missbruksproblemoch de män hon träffade beskriver Marksom ”missbrukande” och ”våldsamma”. Hansegen far var sällan våldsam, men det hände ochnär det gjorde det var det ”ordentligt”. I skolanvar Mark redan från lågstadiet ”orolig och stökig”och upplevde ofta en utanförkänsla, ”föratt jag inte kunde sitta still … De skärmade avi klassrummet.” Han berättar att skolans lärare”hade sittdynor som jag skulle sitta på och togut mig från klassen och så”. Han fick sitta självoch minns det som att ”jag inte var som de andra”.Han var både med om att bli mobbad ochatt själv mobba andra. När han var i de tidigatonåren började han dricka alkohol:Mark: Jag måste ha varit 13, någonting.Det var liksom ”oj”, där kom mitt självförtroendeoch kände att helt plötsligtbehövde jag inte vara rädd som jag noghade varit hela livet då. Det innebar juatt jag ville fortsätta att dricka såklartoch han [Marks far] skulle ju sätta gränserför mig då. Min mamma kunde aldrigsätta gränser för mig, jag tror att honhar levt med skam och skuld för hur dethar sett ut tidigare så hon har nog försöktatt vara snäll mot mig så har det blivitpå fel sätt. Så jag började att, jag varaldrig hemma helt enkelt och det kom inpolisrapporter med misshandlar ochsånt där för det ena ledde till det andra.Liksom, socialtjänsten fanns ju runt mighela tiden.142

Liksom majoriteten av männen i materialet,växte Mark upp med polis och socialtjänst tättinpå. Han fortsätter:Mark: Någonstans så höll jag på attskaffa mig en identitet. Mina förebilder,det var ju inte vanliga människor utandet var ju kriminella och jag ville blivärst liksom. Ingen fjolla. Jag satsadeväldigt mycket på att bli det liksom. Samtidigtsom ibland när man var i sig självså var man ju rädd.Med ”var i sig själv” tolkar vi Mark som atthan avser de stunder då han själv reflekteradeöver sin livssituation och sina handlingar. I hansberättelse ser vi två parallella spår, som är beroendeav varandra men som förmodligen endastdelvis är ett resultat av varandra. Mark växteupp med en rädsla, kopplad till omständigheternahan levde i. Ett sätt att hantera rädslan varatt agera utåt och därmed sträva efter en positionsom ”värsting”. Ett annat sätt var att börjadricka alkohol, då rädslan försvann.Ofta markeras det maskulina som motsats tilldet feminina. Här ovan tolkar vi det som attMark också markerar mot heterosexualitetensmotsats – Mark ville inte bli någon ”fjolla”, ettsexualiserande ord med koppling till homosexualitet.Det ”sant” maskulina som motsatsen tilldet homosexuella är en tes som belagts av blandannat Kimmel (1994). I citatet ovan visar Markhur han markerade det verkligt maskulina sommotsats till ”vanliga människor”. Här likställdesdet konventionella med det fjolliga, kriminalitetenspraktiker med det maskulina. På liknandesätt finner Anderson (1999) i sin studie av ettghetto, att de unga männen ser på den vita medelklassnormensom feminin.Per beskriver en liknande process. Han blevtidigt ointresserad av skolan och drogs iställettill ”bilar och droger”. Hans far var involveradi brott och dog när Per var liten. Han har två syskonoch båda har varit ”tungt kriminella”. Perbegick stölder och sålde narkotika, samtidigtsom han själv missbrukade. Men det som harbetydelse för honom är inte uppväxtförhållandenautan den sociala dynamiken, förebildernaoch idealen han ville uppnå med kriminalitetensom medel:Per: När man gick i sjuan och åttanfanns det de som hade lite större pondusoch större respekt, det var ju dom mansåg upp till liksom, det var ju så det börjadedå.Liknande från Rodrigo som också beskriverpopulärkulturens inflytande.I: Vad gjorde ni?Rodrigo: Bilstölder, inbrott … vad heterdet andra nu? [skratt] Nej, vi var våldsammamot folk. Det var den tiden alltsånär man såg Paolo Roberto vet du, detvar den tiden tror jag. Han var lite innaneftersom han var lite äldre så ... slåssmed folk.Med ”Paulo Roberto” hänvisar Rodrigo tillfilmen Stockholmsnatt (1987), en film som gjordespå uppdrag av dåvarande Televerket. Filmenvisades i skolor i syfte att avskräcka unga frånvåld, men som i åtminstone Rodrigos fall fickmotsatt effekt. 11 I filmen är Paulo Robertos karaktärsmaskulinitetsgörande baserat på våldsamhetoch utåtagerande.143

Men trots att medan det framförallt varit våldsom ansetts förknippat med maskulinitet är detinte en fullständig bild. Maskulinitet har betydelseäven vid annan brottslighet. Detta märks inteminst i berättelserna om brottslighetens börjandå det sällan handlar om våld. Istället handlardet om annat – snatteri, stöld, narkotikaförsäljning,klotter och skadegörelse – och även i deberättelserna bidrar ett maskulinitetsperspektivtill en fördjupad förståelse av de unga männenslivssituation och brottslighet. Detta då brottslighetensmarkörer kan fungera som indikatorer påen status förknippad med maskulina praktiker:ekonomisk självständighet, autonomi, makt ochfarlighet.Rasmus kastades tidigt ut från sitt föräldrahemoch på Sergels Torg träffade han en äldre man.Den äldre mannen och hans flickvän introduceradeRasmus för droger och han började snartsälja dem.Rasmus: Jag tyckte ju livet var helt underbart,jag menar, jag gick omkring iskolan, hade den bunten med cash, alltidliksom … och som sagt jag, glasögon,lite halvrund, perfekta mobboffret i helagrundskolan så, men kul att bara ”ähvadå?”, stå där med en bunt med pengaroch … tjack, kola, rubbet.I Rasmus berättelse syns tydligt hur brottslighetensstatusmarkörer kan kompensera en fysiskframtoning som annars gav Rasmus en underordnadställning i skolan. Att vara ung man,bära glasögon och vara ”lite halvrund” beskrivssom det ”perfekta mobboffret” av Rasmus, enbeskrivning av det avvikande och samtidigt enspegling av det motsatta – det eftersträvansvärda,normativa – och maskulina. Att vara maskulinär att inte vara ett mobboffer, att inte ha denkroppsform Rasmus hade och att inte uppträdapå ett visst sätt (Messerschmidt 2000). Pengar,”tjack” (amfetamin) och ”kola” (kokain) blevtillsammans symboler för kopplingar till enstarkt maskulin och farlig arena, som för Rasmusblev ett sätt att manifestera sin egen positionsom ung man och göra motstånd mot underordningenutan att använda våld. Detta tema– brottslighet som maskulinitetsgörande statusmarkör– är påtaglig i materialet, och brottslighetenifråga är sällan våld utan snarare annat.Möjligen går det att förstå Rasmus berättelse itermer av att han uppfattades ha våldspotential,vilket vi återkommer till nedan.På samma sätt kan vissa former av narkotikaanvändningbidra till en upplevelse av styrkaoch oövervinnerlighet, som för Fredrik:Fredrik: Du vet, vad fan vi rökte haschoch drog lite amfetamin. Vad fan, du vet,drar du i dig lite amfetamin och jag vetinte om du vet liksom …I: Nej…Fredrik: … men då är du the king liksom,det spelar ingen roll. ArnoldSchwarzenegger han kan dra åt helvete,du är större än han, det funkar ju så.Upplevelsen av att vara ”större än ArnoldSchwarzenegger” bär tydliga konnotationertill styrka och våldspotential. Men även sexualiteten,eller snarare potensen, som en del aven framgångsrik maskulinitet blir tydlig vid justamfetamin. Åtskilliga intervjudeltagare beskriverden ökade njutning, sexualdrift och uthållighetsom amfetaminet förde med sig. (Hetero-)sexualiteten intar en central position i maskulinitetsgörandetoch när just sexualiteten kan144

”förstärkas” genom amfetamin bidrar det lätt tillett fortsatt droganvändande. Till slut kan man,som Rodrigo uttrycker det, ”inte knulla utanknarket”. Narkotikabruket blir till en potensfrågamed sexuell kapacitet riktad mot kvinnorsom en form av maskulinitetsgörande.Oskar växte upp med sin mamma och sin bror.De flyttade från en Stockholmsförort till en annan,”finare”. Det var i de tidiga tonåren somOskar började begå brott (klotter) och då efterett flertal förändringar. Han hade flyttat, byttskola och fått nya kamrater. Efter några år placeradeshan på ett särskilt ungdomshem. I intervjunger Oskar denna placering betydelse föratt hans brottslighet senare eskalerade i grovhetoch intensitet. När han kom ut ”dröjde detinte länge” förrän han blev dömd för försök tillmord och grov misshandel och 17 år gammaldömdes han till fängelse första gången.För att återknyta till våld, eller snarare våldspotentialen,intog den snart en viktig plats i Oskarsbrottslighet. Liksom de flesta andra fängelsemiljöerhar den svenska fängelsemiljön praktiker,ideal och normer som är ordnade enligtett tydligt maskulinitetsideal (se Bäcklin 2010).”Träna började jag med på kåken, när jag varsjutton eller arton där”, säger Oskar. ”Jag trorjag vägde 63 kilo när jag kom till kåken och vadvar det, två år senare när jag muckade, då vägdejag 90”. För att kunna öka sin muskelmassai den hastigheten tog Oskar dopningspreparat.Han såg det som en nödvändighet för att ”klarasig innanför väggarna”, det vill säga en formav maskulinitetsgörande som snarast kan betraktassom en överlevnadsstrategi. Genom attmodifiera sin fysiska kropp kunde Oskar ocksåmodifiera sin framtoning och nu signalera denvåldspotential som intar en central plats i denhegemoniska maskuliniteten (Kimmel 1994).Samma sak var det för Mark, som i och medsin våldsamhet fick rykte om sig att vara ”envärsting”. Kanske kan också Rasmus berättelseförstås som en form av våldspotential. De objekthan kunde visa upp i skolan – pengar och narkotika– blev tillsammans symboler för en maskulinoch farlig arena, som i sin tur signalerade attRasmus var en farlig person, något han tyckteom och som gav honom ansenlig status.I relation till varandra bör därmed våld ochmaskulinitetsgörande förstås på flera sätt. Delsär de intimt förknippade med varandra i ochmed att våld, som i fallet med Mark och Per,kan bidra till att uppnå en eftersträvansvärd positionsom man bland andra män (och kvinnor).Dels kan också frånvaron av våld, som för Rasmusoch Oskar, signalera en våldspotential somi sin tur är en dimension av den hegemoniskamaskuliniteten. Männen är, som Oskar uttrycktedet, ”alltid redo”. I den meningen är våld aldrigfrånvarande utan tvärtom ständigt en möjlighandling. Våld eller våldspotential är docklångt ifrån det enda sättet att markera status ochmaskulinitet i en hierarkiskt ordnad grupp. Snarareär det ett av många i en uppsättning könadehandlingsmönster och praktiker mellan unga.145

Maskuliniteters betydelseför att fortsätta begå brottDe egenskaper, praktiker och handlingsmönstersom traditionellt benämnts maskulina har i stortbaserats på studier om unga män i tonåren elleråren närmast därefter. Som nämndes i forskningsgenomgångenovan har maskulinitetensföränderlighet i takt med åldrande och andralivsloppsprocesser ganska sällan varit föremålför undersökning. I genusbegreppet ligger samtidigten implicit inkludering av förändring: somung man är det ”okej” att vara normbrytande,förutsatt att den unge mannen senare ”mognarifrån det”. Den här sortens processer blir av betydelseom vi vill förstå varför män som en gångbörjat begå brott fortsätter att göra det, men ocksåvarför de slutar.Inom den kriminologiska forskningen om brottoch livslopp är kontinuitet ett centralt begrepp.Med detta avses att om en individ begår en visstyp av handlingar eller har ett visst beteende vidett skede i livet, är sannolikheten stor att samma,eller relaterade handlingar och beteenden kommeratt finnas hos individen också senare i livet(se Andersson 1990, Moffitt 1993, Nilsson& Estrada 2009, Sampson & Laub 1997). Dettafenomen har enligt vår vetskap mycket sällanstuderats empiriskt utifrån ett maskulinitetsperspektiv.Istället har olika riskfaktorer och latentapersonlighetsdrag ofta använts som förklaringsmodeller.Den process som bidrar till att människor fortsätteratt begå brott när de väl har börjat kankallas för kumulativ ofärd (”cumulative disadvantage”).Med kumulativ ofärd avses den processvarigenom problem tidigt i livet utvecklastill problem senare i livet, då de ursprungligaproblemen ”skär av” möjligheter till förändringoch försvårar tillträde till lagliga arenor. Exempelviskan ungdomskriminalitet bidra till försämradeskolresultat, frihetsberövande och svaganknytning till arbetsmarknaden, vilket i sin turbidrar till fortsatt brottslighet (Sampson & Laub1997). Framförallt riskerar kraftiga sanktioneratt skära av framtida möjligheter till förändring,då stämpeln som kriminell eller värsting försvårarmöjligheterna till ett konventionellt liv. Idénom ett konventionellt liv inrymmer också idéerom vad och hur en man bör vara för att kunnaföra sig som ”en riktig man”. När dessa möjlighetertill att framgångsrikt fungera som en riktigman via legitima, konventionella arenor skärsav, kan brottsligheten bli en alternativ arena förmaskulinitetsgörande. Som Byrne och Trew noterar,att mäns”brottslighet kan ses som ett medel föratt uppnå maskulinitet i perioder av livetdå deras autonomi, kontroll och ekonomiskasjälvständighet är hotad.”(Byrne & Trew 2008,s. 249, vår översättning)146

Denna autonomi, kontroll och självständighetär i sin tur normer som genomsyrar vad det innebäratt framgångsrikt ”vara man” i samhället istort.Timo har ett långt och varierande brottsregistermen lever idag ett lagligt liv. Han uppnåddetidigt en status som han beskriver som ”untouchable”inne på anstalter:I: Du har klarat dig [från bråk inne påanstalter]?Timo: Ja, det har konsekvenser också,om man gör det [om någon ”ger sig på”Timo].I: Det var på grund av din bakgrund, såatt säga?Timo: Ja precis, det räck… ja precis. Deträcker att skicka ett brev någon annanstans.I Timos berättelse är våldspotentialen tydliggenom hans grova brottslighet och hans kontakteroch nätverk. Maskuliniteten – farligheten,konsekvenserna det skulle få att ge sig på Timo– gestaltas och framhävs genom dessa kontakter.När Timo anlände till en anstalt visste andraintagna om det och hans rykte: han var någonsom andra skulle akta sig för att ge sig på. Denmaskulina våldspotentialen kan behöva demonstrerasgenom faktiskt våld eller så är den somi fallet med Rasmus ovan symboliserad genomobjekt kopplade till en upplevd maskulin ochvåldsam arena. Den sociala ”tyngd” en uppfattadvåldspotential kan medföra, och de normersom de unga männen behöver förhålla sig till,beskrivs tydligt av Fredrik, när han får fråganom han varit utsatt för våld.Fredrik: Visst fan har man känt sig hotadmen man har ju alltid haft folk bakomryggen va. Men jag har aldrig utsatt migför såna där situationer heller, jag har jualltid fegat ut när jag vet att vad fan, dethär är min överman, det är ett stordängsom gäller, så jag har fegat ur alltså. Senhar jag ju kunnat ta den här jävla [atthan känner sig] skamsen efteråt, blandpolare hit och dit, va fan det gör väl allanån gång. Skäms. Men jag gör hellre detän att få tänderna utslagna eller få ettknivhugg eller nånting,Konsekvensen av att uppfatta sig själv vara iunderläge, att möta sin ”överman” och ”fegaur”, innebar att Fredrik efteråt behövde ”ta”vissa saker från sina vänner: skammen över attuppfattas som svagare, att vara ”feg”. Men hangjorde oftast hellre det än att riskera att skadas.Trots det skadades Fredrik illa under ett ”stortslagsmål”. Han växte upp under omständighetersom påminner om de andra intervjudeltagarnas:han placerades på grund av ”problembeteende”och dåliga hemförhållanden på ett särskilt ungdomshemi tonåren och under intervjun beskriverhan hur han bland annat var nära att dö tvågånger, när ett omfattande slagsmål bröt ut påhemmet.Fredrik: Det var då, när jag bodde på[Hemmets namn] så hamnade vi i ettslagsmål, ett stort slagsmål. Då fick jagmassa smällar rakt på sidan, här fick jagett ärr på njuren, så då var det så att efterett tag började ju den blöda. Så jaghade sju liter blod i magen. Man vartvungen att ta bort den.147

Själv säger Fredrik att han ”absolut inte varoskyldig” till slagsmålet. Hans berättelse omutsatthet för våld påminner här om den distanserade,svala typen av berättelse som Åkerström(2009) beskrivit att unga män tar till föratt balansera de motstridiga positionerna offeroch man. På liknande sätt beskriver Viktor enhändelse då han blev överfallen och misshandladav flera personer utanför en hockeyarena.Viktor började med kriminalitet i tioårsåldern,är dömd för ett flertal stölder och flera fall avmisshandel och var även aktiv inom kampsport.Han har ett kortfattat svar på frågan om hur hankände efteråt:I: Hur kändes det [att bli överfallen]?Viktor: Nej, jag tänkte väl inte så mycketpå det. Jag har ju blivit nedslagen i ringenförut.Här blir det av vikt att poängtera utsatthet förbrott och dess betydelse i en analys av maskulinitet,våld och männens fortsatta brottslighet.Utsatthet för våld kan vara ett potentiellt hotmot den maskulina praktiken och behöver hanteras.Männen i studien tenderade att göra dettill en del av vad som kunde förväntas av livetde levde, och också göra förmågan att hanterautsattheten till en manifestation av deras maskulinitet.12 När Rodrigo – som under lång tid livnärdesig på grova stölder, rån och omfattandenarkotikaförsäljning – får frågan om utsatthetför brott talar han främst om det indirekt:I: Blev du utsatt för brott när du varigång?Rodrigo: Alltså, det jag kommer ihåg iså fall var med de äldre grabbarna, fördet är alltid så att du måste jobba uppdig oavsett i vilken bransch du är i. Dumåste gå uppåt, och för att komma uppåtså måste du träffa de som är äldre och desom är rutinerade. Och så är det [blandkriminella] med.Rodrigo beskriver det i termer av att behöva”jobba sig uppåt”, ”gå uppåt” och träffa desom var äldre och bevisa sig inför dem. Då blevutsattheten, eller snarare att hantera utsatthetenpå rätt sätt, en del av ett framgångsrikt maskulinitetsgörande.Som Mark uttrycker det: ”Omdu fick en smäll fick du resa dig upp och visaatt du var nåt att ha”. Eller som Kimmel (2010,s. 48 vår översättning) skriver: ”Att vara maninnebär att aldrig blinka.” Konsekvenserna avatt ”blinka” beskrevs tydligt av Fredrik ovan:skam, både inför sig själv och inför andra.Den fortsatta brottsligheten kan också innebäraen förstärkning av maskuliniteten, för attmotsvara kraven och förväntningarna från omgivningen.”Fängelsestraff tillhör ju en kriminelllivsstil”, säger Rasmus. ”Sen själva livsstilen,det är våld, droger. Allt som egentligeninte är bra.” Ovan såg vi ett exempel på det ioch med Oskars intensiva fysiska träning. Hansmaskulina framtoning bidrog ibland till våldoch slagsmål, och alltså fortsatt brottslighet ikombination med utsatthet. De två fenomenen– egen brottslighet och utsatthet – tenderar atthänga ihop, trots att ”brottslingar” och ”brottsoffer”i medier och populärkultur ofta framställssom separata kategorier av människor (se Heber148

2007). Hur utsattheten och den egna brottslighetenhängde ihop illustreras tydligt i detta intervjuavsnittmed Mark:Mark: Det var ett våldsamt liv jag levdeså jag vart utsatt för flera misshandel,jag har varit utsatt för skottlossning.I: Hur har du löst det?Mark: Genom att vedergälla [själv begåbrott].I: Att ta kontakt med polisen var aldrigett alternativ?Mark: Nej, det var det inte.För Mark blev brottsligheten – med våldet och”att vara tuff” i centrum – också en strävan motett ideal, samtidigt som han gömde sin egentliga”otrygghet i sig själv”. Det blev till en processsom sträckte ut sig i tid. Under intervjun beskriverMark det som att han också alltid varit rädd,men att han ”gömt det genom att vara tuff”. 13Mark: Jag har alltid varit rädd, jag varlivrädd för allting och det har jag gömtgenom att vara tuff. För nu blev det litesom självuppfyllande profetior liksomoch det var ju aktuellt med ”värsting” dådet stod ju så mycket i tidningarna dåoch jag toksträvade dit. Jag ville ocksåatt det skulle stå om mig i tidningen ochallting sånt. Samtidigt blev det svårareatt ta sig ut.Här ser vi kopplingen mellan Marks inre rädslaoch hans utåtagerande beteende för att vara”tuff”. Denna strävan efter ”värstingstatus” –tillsammans med de attribut statusen är associeradtill som självständighet, handlingsutrymme,makt och igenkänning – bidrog till år som prägladesav brott och tryckte samtidigt undan denrädsla han bar på. Rädsla är en känsla som sällanförknippas med maskulinitet, snarare är denförknippad med det icke-maskulina. För Markser vi dock hur den är av betydelse och närasammanflätad med hans maskulinitetsgörande.Möjligen går det att tolka det som att vissa sättatt hantera och kontrollera sin rädsla kan uttryckamaskulinitet (se Goodey 1997).Av vikt här är att de normer som omgärdar hurmän bör vara för att framgångsrikt kunna framförasig som just män, på många vis är definieradeav ålder: de talar om hur unga, medelåldersoch äldre män bör vara. Det steg i livsloppet dåbrottsligheten fortsätter är oftast det steg då detfortfarande går att framgångsrikt vara man ochbegå brott, inklusive våld. Det finns fortfarandeförväntningar som går i linje med den statusbrottet för med sig, bland annat makt, pengar,självständighet och ”värstingrykte”.149

Maskulinitetens betydelseför att upphöra med brottI skarp kontrast till tanken om kontinuitet ochbrottslighetens fortsättning står förändring ochbrottslighetens upphörande. Ett av de mest välbelagdaresultaten i den tidigare forskningen ombrott och livslopp är att majoriteten av alla sombörjat begå brott kommer att ha slutat innan defyller 30 år (Farrington 2003). Endast ett fåtalfortsätter längre än så. Men ju tidigare de börjar,och ju grövre deras brottslighet är, desto störreär sannolikheten att de fortsätter under längretid. Upphörandeprocesser är komplexa ochofta beroende av ett flertal faktorer, framföralltför individer som är tungt belastade (Carlsson2012a). Poängen i detta avsnitt är alltså inte attde processer män genomgår när de upphör medbrott endast beror på förändringar i deras maskulinitet,snarare är vår avsikt att illustrera hurett maskulinitetsperspektiv också bör ingå i enanalys av dessa processer.En av de mest centrala faktorerna för brottslighetensupphörande är möjligheten att utvecklaen alternativ identitet. Denna, noterar LeBel,Burnett, Maruna & Bushway (2008), tar ofta formenav att bli en ”bra förälder”, ”stabil försörjare”eller ”familjefar” – praktiker som tydligtgenomsyras av föreställningar om maskulinitetoch medelålders män, men som går stick i stävmed normerna för unga män (Plantin 2001). Föratt förstå den dynamik männen genomgår behövermaskulinitetens föränderlighet i samspelmed ålder tydliggöras. Normer är, som tidigarepoängterats, genus- och åldersstyrda. Att framgångsriktgöra maskulinitet vid 40 års ålder ärnågot annat än att göra det vid 15 eller 25 årsålder. Det betyder inte att män automatiskt förändrarsitt beteende efter detta men det betyderatt män behöver förhålla sig till olika normer iolika faser av livet. I nedanstående korta avsnittmed Oskar illustreras tydligt denna förändring:I: Hur gjorde du för att sluta [begå brottoch ta droger]?Oskar: Jag skaffade ett jobb.I: Ja.Oskar: Och, visst jag mådde skitdåligtöver det, men jag sket i det. Jag blevMedel-Svensson, det jag föraktat helamitt … ja, alltså när jag växte upp. ”Jagska aldrig bli som mina föräldrar” eller”Far ni åt helvete” och … sen, femton årsenare, så bara är man där [skratt].I: Tyckte du att det var en svår, eh, omvälvningliksom, att gå in i Svenssonlivet?Oskar: Ja, alltså det var ju … det jaggjorde i pengar på en dag alltså i vanligafall det gjorde jag på en månad nu. Mendom pengarna kändes mer verkliga, mer… wow, att ta upp den telefonen ochringa dom här, justitie, inkasso och”okej, jag har börjat jobba …”Hur påverkade av ålder ens attityder och förväntningarkan vara blir tydligt här. Efter att ha”föraktat” en viss sorts liv under sin uppväxtvar han själv ”där” 15 år senare. Här syns ocksåen annan uppfattning om förändringen i attityd,att det nu finns ett ”rätt” sätt att tjäna pengar.Pengarna Oskar tjänade nu kändes ”mer verkliga”.Den stora summan pengar han tidigarekunde få på en dag hade ett mindre värde nu,eftersom den summan pengar endast gick att fåmed medel som, för en man i Oskars ålder, intevar legitima eller accepterade.150

Evans och Wallace (2008) finner att det kanske avgörande förändringar i mäns maskulinitetsgörandeoch att en förändring av maskulinitetenkan bidra till en betydande förändring i enmans liv som helhet, och tvärtom. Dessa förändringarkopplar Evans och Wallace ihop med viktigalivshändelser som att sitta i fängelse, bildafamilj och att få/skaffa ett tillfredsställande arbete– det vill säga, starkt bundet till tanken omvändpunkter och vuxenblivande. Så var det förMark, som ända sedan de tidiga tonåren hadebegått grova brott och tillbringat långa perioderpå ungdomshem och anstalter.Mark: Även om jag inte trodde på det dåså blev det ju bra, jag hamnade på [anstalt].Kommer dit skittuff med vanligkåk-attityd och där kommer man till enanstalt med kärlek och förståelse, eftersomde flesta jobbade i [behandlings-]programmet. Så ska det i alla fall vara,det är en drivande kraft. Jag kommer dit.De ville egentligen inte ta emot mig, deville inte ha mig kvar men det var någraviktiga personer som jobbade där somsåg att jag hade något, några kvaliteter.De såg till att ”nej du ska vara kvar” ochkunde hantera mig på rätt sätt. Jag kundeplocka av mask efter mask efter mask.Under slutet av sin vistelse på anstalten, sominkluderade omfattande missbruksbehandling,ställdes Mark inför ett viktigt beslut. Han behövdebestämma sig för om han skulle ta sig tillett halvvägshus eller inte, för att få fortsatt stödoch behandling.Mark: Så då började jag pendla där ochnär jag muckade så åkte jag direkt tillhalvvägshuset. Det var nog det viktigastebeslutet som jag tagit hittills i mitt liv.I: För det var ditt eget beslut, det var dutvungen att ta själv?Mark: Ja, precis. Det gjorde att jag gickpå halvvägshuset, jag bodde där ochbörjade jobba djupare med mig själv,tills det var dags med nästa steg, utflyttningoch allting. Jag var där typ ett år.”Jag hade mognat”, fortsätter Mark. ”Och fåttse en annan sida av mig själv.” 14 Trots dennamognad, kämpar Mark fortfarande med att försökaleva ett liv som motsvarar de normer ochförväntningar som ställs på män i hans ålder.I: Har du haft något förhållande sen nudå efteråt?Mark: Alltför många [skratt]. Det ärmitt stora … det är vad jag får jobbamycket med, att stanna kvar i relationer.Det är min högsta önskan, precis somnär jag slutade med droger, att få buktmed det.Marks ”högsta önskan” är att ”få bukt med”sitt problem att skapa varaktiga relationer. Attleva i en varaktig (heterosexuell) relation är enviktig del av vad det innebär att vara man ochframföra sig själv som sådan i medelåldern. Deförväntningar, det ”tryck”, som ligger på Markkan fördjupas genom ett intervjuavsnitt medPer. Per är idag i 40-årsåldern och beskriver sigsom ”en gammal gangster”. Han är dömd förflera misshandelsbrott, men den drivande fak-151

torn i Pers kriminalitet var narkotikan. Det vari och med den som det andra också kom. Idaghar han ”lugnat ner sig” och det berodde främstpå förändringar som överensstämmer med de vitidigare beskrivit: Per blev äldre och träffade enpartner. Dessutom fann han sig ur fas med sinomgivning. Två år innan han träffade sin nuvarandepartner slutade Per med ”allt utom braj”:Per: Ja … kan det vara ett par, två årinnan jag träffade henne, kanske.I: Var det nåt särskilt som hände?Per: Nej, [jag var] trött. Du vet, det varhälsan och minnet och allt tänkande ochtill slut så strävar man ju bara efter fredagen,för man kunde ju inte sitta och tadet där på en måndag för då var man juensam. Man väntade ju på när de andraslutade jobba och det var löning och …nej fy fan.Ovanstående citat är betydelsefullt. Delsskildrar det kriminalitetens och missbruketspsykologiska och fysiska effekter: Per uppleveratt det var drogerna och brottsligheten somhade påverkat hans hälsa och minne. En bit ini 30-årsåldern hade de flesta omkring honomdessutom ”straightat till sig”. Livet han levdesom 20-åring tillsammans med sina vänner gickinte att leva längre. Nu hade många av dem legitimaarbeten och ville han fortsätta att begå brottoch konsumera droger fick han göra det själv.Uttrycket straighta till sig ger viktiga insikter:att upphöra med sin brottslighet, att straighta tillsig, innebär inte bara att avstå från brottsligahandlingar. För att framgångsrikt göra masku-linitet försöker männen också att omforma sinaliv i enlighet med den heteronormativitet sompräglar livsloppet. Livsloppet styrs av normativaförväntningar på vilka steg och faser människorbör gå igenom, och när: utbildning i ungdomen,egen bostad i tidiga vuxenlivet, arbete,familjebildning och så vidare. Dessa normativaförväntningar utgår ifrån ett specifikt samhällsskikt– den manliga, vita, heterosexuella medelklassen– men är samtidigt något som individerutanför detta skikt behöver förhålla sig till (Ambjörnsson& Jönsson 2012).Att straighta till sig kan därmed innebäraförsök till att ta upp en heteronormativ livsstilpräglad av laglydigt arbete, heterosexuell monogamioch familjebildning. Att försöka göradetta men inte leva upp till idealet kan upplevassom ett misslyckande i att försöka omforma sigsjälv som man. De heteronormativa maktrelationernaframträder i ljuset av det här som enstarkt tvingande dimension i intervjudeltagarnasliv. Pers berättelse ovan, om hur han inte var ifas med sin omgivning, illustrerar påtagligheteni de här normerande stegen. Den problematikoch exkludering han upplevde (”Nej, fy fan”)tillskrivs också en viktig del i varför han slutade.På samma sätt kan Marks relationer ochhans känslor inför dem förstås.Majoriteten 15 av männen levde vid intervjutillfälleti stort sett lagliga liv (endast ett fåtal satt ifängelse eller var fortfarande aktiva). De flestahade barn, familj och arbete. Det är också dessafaktorer – åldrandet, kombinerat med familjebildningoch arbete – som lyfts fram som mestavgörande för att få männen att sluta begå brott,både i det empiriska materialet och i den övrigaforskningen (se Laub & Sampson 2003). Oskarberättar:152

Oskar: Jag gör ingenting aktivt liksom,jag är inte ute med kofot på nätterna ellersåna där grejer, det är nerlagt. Jag är39 år, jag kan inte springa omkring ochgöra såna grejer. Sen har jag ju två barnockså, fick lite andra, fick en tankeställaredär när första grabben kom.I: Men vad var det som fick dig att sluta?Oskar: Ja, riskerna och så vidare, och,in och ut och så vidare. Ja, jag ville inteatt min son skulle, när han börjar skolan,då vill jag vara där, liksom.På samma sätt beskriver flera av männen attde strukturerat om sitt liv för att inte barnen skaha en frånvarande far eller ”gå samma väg” desjälva gick. Att ”axla papparollen” är inte baraatt ta hand om ett barn utan också förknippatmed en uppsättning praktiker och förväntningarpå hur männen bör vara i övrigt: de bör arbeta(legalt) samtidigt som de inte bör vara frånvarande,de bör vara beskyddande och uppfostrasina barn ”rätt”, etcetera. Att axla papparollenblir därmed en del av att omforma sig själv sommänniska och man, och en central process för attupphöra med brott.Många av männen beskriver också hur ”ålderntar ut sin rätt” och att ”man tvingas hittanågot annat att göra, för springa från polisenorkar man inte längre”. Framförallt sker deten avtrappning av våldsanvändning i takt medstigande ålder. ”Man orkar inte fightas längre,på samma sätt”, som Rasmus uttrycker det, ”ellerman kanske inte tycker det är meningsfullt.Förut tyckte man att det var coolt och tufft, nukänns det bara som slöseri”. Detta kan tolkassom en sorts mognad, men det kan också läsassom ett sätt att hantera att deras fysiska styrka153

inte längre är densamma. I en konfrontationmed en 15 år yngre man skulle intervjudeltagarnariskera att hamna i underläge. Det kan, medandra ord, också läsas som ett sätt att värderaen dimension av maskuliniteten – insikten ochvisdomen som anses prägla äldre män (se Ambjörnsson& Jönsson 2012) – högre än en annan,det vill säga den fysiska överlägsenheten. Dettaförhållningssätt är möjligt och legitimt enbart pågrund av deras ålder.Ett liknande tema går att urskilja när Fredrikbeskriver sin upphörandeprocess och det omöjligai att börja studera vid hans ålder:Fredrik: När jag frigavs där 2005 så,jag fortsatte att göra brott ett tag till,ända till jag flyttade hit till [Stad] ochbörjade jobba. Jag har arbetat nu sedanoktober 2006, och det var inte det lättasteatt få ett jobb med den bakgrundensom jag har.I: Hur gick det till, hur lyckades du lösadet?Fredrik: Jag sökte många olika jobb ochförsökte komma in på utbildningar. Närdet gäller utbildning så vet jag, kommatillbaka till en skolbänk när man är sågammal, så tror jag inte att det hade gåttså bra.Ålderns sociala innebörd är alltså en centralfaktor för Fredriks beslut att inte studera. Hanutvecklar inte varför det ”inte hade gått så bra”,för honom är det en självklarhet att det inte skullefungera. Per, som vi beskrev ovan, slutadeinte helt med narkotika förrän han träffade sinpartner. Även här intar ålderns sociala innebördoch dess sammanvävning med maskulinitetenen viktig position.Per: Jag slutade helt och hållet när jagträffade henne. Eller, jag rökte nån gångdå och då hände det grejer [andra brott],men sen tryckte ju hon på, alltså, hon visadeatt, ”fan du är ju vuxen och du harbarn, du far hit och dit”. Hon påmindemig, för man glömmer ju, man lever jubara så när man håller på så. Sen tänktejag själv ”fan också, vad man håller påmed ”, man kan ju kolavippen närsomhelsteller nån kan komma på en eller ...Så då var det bara att försöka sluta.Den process varigenom männen behöver omdefinierasig själva och finna en alternativ identitetinnebär med nödvändighet också att försökaomdefiniera sig själva som män. Att framgångsriktlyckas göra detta underlättar upphörandeprocessen– att inte lyckas göra det kan försvåraden. Återfall i brott är ett välutforskat fält (seZamble & Quinsey 1997), men en förklaringsom mycket sällan lyfts fram är oförmågan attkunna omdefiniera sig själv som man (se Gadd& Farrall 2004). I det empiriska materialet finnsdet många exempel på just hur männen försökeratt omdefiniera sig själva och ta upp alternativapraktiker, men att de av olika skäl inte lyckasoch istället återfaller i brott.154

Slutligen är det också av intresse att undersökade inslag i intervjudeltagarnas maskulinitetsgörandesom verkar vara oberoende av ålder ochsamtidigt relevanta för att förstå deras brottslighet.I sammanhanget ska endast ett sådant inslagnämnas: våldspotentialen. Trots att männensvåldsamhet tenderar att trappas av kraftigt i taktmed ålder försvinner den inte alltid helt. EnligtKimmel (1994) utgör våldspotentialen en avde mest centrala faktorerna i den hegemoniskamaskuliniteten. Den återfinns också hos mångaav männen i studien, även efter att de upphörtmed brott. Rasmus säger så här, angående riskenatt återfalla i brott:Rasmus: Jag kan inte säga någonting idag som skulle få mig att återfalla tillbrottslighet, för min definition av brottslighetkanske inte är som alla andras.I: På vilket sätt skiljer den sig?Rasmus: Jag tycker till exempel inte attdet är brottsligt att försvara mig själv ellerförsvara min familj. Jag skulle intetveka en sekund, oavsett vad det handlarom.Den självständighet och förmåga att kunna ståupp för sig själv som genomgående präglar vaddet innebär att framgångsrikt föra sig själv somman finns kvar även i medelåldern. Om dennahotas av någon kan våldspotentialen realiserasför att manifestera just denna självständighetoch maktposition. En liknande berättelse kommerfrån Fredrik:Fredrik: Så mycket kan jag läsa av folkpå puben när det blir muck eller, då tarjag honom eller då tar jag inte honom[om han är starkare än Fredrik].I: Mm.Fredrik: Och tar jag honom då ska hanfå sig en riktig jävla omgång, det funkarså än idag. Men idag har det inte häntnånting på flera år, visst fan har det varitfolk som har muckat med mig men dethar ju oftast löst sig.Fredrik – som tidigare i den här analysen beskrevhur han insåg att han befann sig i underlägeoch hanterade konsekvenserna av det – beskriverhär hur han ibland fortfarande reagerarnär folk ”muckar”. I citatet beskrivs också hurvåld är den sista utvägen: ”oftast har det ju löstsig”, påpekar han. Det är inte förrän andra sätthar prövats som våld blir en legitim handling.På samma sätt innebär positionen pappa, förRasmus, att vara familjens försvarare. Om hansfamilj skulle vara hotad anser Rasmus att hanlegitimt skulle kunna försvara den med våld, omandra sätt visar sig otillräckliga (jfr. Anderson1999).155

Studie 2:Maskuliniteter, våldoch stödjande arbeteAktivt arbete riktat mot att stödja intagna ellerföre detta intagna personer, samt opinionsbildandearbete som syftar till att förändra samhälletsbild av personer som sitter eller har suttiti fängelse, har enligt tidigare forskning positivinverkan på före detta intagna personer som villleva en icke-kriminaliserad livsstil (LeBel 2009,Maruna 2001).Att maskuliniteter är intimt sammankopplademed brottsliga handlingar, i synnerhet våld, harpåvisats i ett flertal kriminologiska (och andra)studier (Anderson 1999, Burcar 2005, Collier1998, Eduards 2004, Hearn & Collison 1994,Johansson 2000, Karlsson & Pettersson 2003,Kimmel & Mahler 2003, Messerschmidt 1993,1997, 1999, 2000, 2004, Segal 1997).Att maskulinitetsgörande också kan vara centraltvid upphörande av brottsliga handlingar ärinte lika utforskat, inte heller vilken betydelsemaskulinitet har i stödorganisationer som arbetarför att hjälpa människor till ett liv utan kriminalitet.Denna delstudie har som syfte att undersökabetydelsen av maskulinitet i stödorganisationerför personer som vill sluta begå brott.StödorganisationernasbetydelseI detta avsnitt presenterar vi först intervjudeltagarnasberättelser om sin bakgrund och sinhistoria. Detta för att sedan kunna sätta derasbeskrivningar om stödorganisationernas ochstödarbetets funktion och betydelse i sitt sammanhang.Syftet med avsnittet är att ge en bildav hur intervjudeltagarna förstår sitt arbete ochsedan på ett mer teoretiskt plan koppla dessaförståelser till maskulinitetsgörande praktiker.Inte någon av intervjudeltagarnas berättelserhar cirkulerat kring våld, även om våldet på olikasätt har varit närvarande i de samtal vi haft. Irelation till frågor om identitet, syn på sitt arbetesamt egen kriminalitet, har intervjudeltagarnalyft fram andra erfarenheter än våld som viktiga.Ett av de teman som visat sig vara centralaär droger. När våldskriminalitet tas upp beskrivsdet alltid i relation till, eller snarare som en konsekvensav, drogrelaterad kriminalitet. Fleradeltagare berättar om våldets och kriminalitetensbetydelse för att kunna ”vara någon”, någonsom folk känner till, har respekt för eller ärrädda för. Att beskriva våld och kriminalitet somenbart destruktivt vore därför alltför onyanserat,även om de negativa konsekvenserna av dennatyp av handlingar inte ska underskattas (se Kolnar2005).De personer som vi mött i båda dessa delstudierhar ofta mycket tunga livserfarenheter bakomsig i form av till exempel utanförskap, fattigdom,svårigheter i skolan, tät kontakt med olikasociala myndigheter, kriminalitet och missbruki familjen. Kriminalitet, våld och droger kan idenna kontext innebära samhörighet, vänskapoch möjlighet att vara någon som betyder någoti ett samhälle som inte verkar ha plats fören. Samtidigt behöver det för dessa män intevara eftersträvansvärt att vara inkluderade imer ”Svenssoninriktade” samhällsnormer, utantvärtom förväntas av dem att ta avstånd fråndessa för att nå status och respekt i det sammanhangoch umgänge som de lever i.Johannes, som växte upp i ett socialt utsattområde med en ensamstående mamma och enpappa som satt i fängelse, berättar att han kändeen stark känsla av utanförskap. Han fick tidigten kontaktperson i skolan eftersom han upplevdessom stökig, och när han gick på mellanstadietblev han placerad på ”ett hem”. Johannes156

eskriver sin tidigare kriminalitet som ett motståndmot det konventionella samhället och alla”vanliga Svenssons”, ett motstånd som han i efterhandmenar hade med hans eget dåliga självförtroendeatt göra:Johannes: Det var nånstans min drömnär jag var liten att bli en gangster. Närde andra i skolan hade drömmar om attbli läkare och poliser så ville jag bligangster. När jag kollade på filmer somBlood in, Blood out eller Gudfadern såvar det det jag ville bli. --- Jag visste juatt dit hade jag iallafall förmåga attkomma, jag trodde ju inte att jag hadeförmåga att bli läkare eller polis. Nånstansmin låga självkänsla skulle lyftas,alltså det var ju inte så jag tänkte, mennu förstår jag ju att det var den lågasjälvkänslan som skulle lyftas med känslanav att stå där uppe och kunna se nerpå allihopa och känna att jag var mervärd än alla dom här vanliga Svenssons.I beskrivningarna av intervjudeltagarnas tidigaredrogbruk framstår ruset ibland också somen form av självmedicinering. Flera av intervjudeltagarnamenar att droger och alkohol varit ettsätt att hantera, eller fly från, tunga upplevelseri livet. Josef berättar att kokainet fick honom attglömma sorgen över att ha förlorat vårdnadenom sina barn och också saknaden av sina föräldrarsom inte bodde i Sverige. Johannes berättelseom när han för första gången provadeamfetamin ges en liknande betydelse:Johannes: Då var det som att för förstagången i mitt liv så kände jag mig som enhel människa. Det var som att alla bitarföll på plats och jag tänkte vart fan hardet här varit hela mitt liv.Emy: Vad var det som hände?Johannes: Det blev bara en sån här ahaupplevelse.Aha, är det så här allting skavara, jag mådde bara så jävla bra. Heltsjukt var det och jag tänkte bara att jagaldrig skulle sluta.För Damir var droger och kriminalitet entrygghet, både något som påminde om det livhan levt innan han kom till Sverige och någotsom hjälpte honom att stänga av jobbiga känslor.Damir: Man får en sorts trygghet därifrånockså. Som jag hade droger och kriminalitet,det var min trygghet. Man villförsvinna från verkligheten. Jag självvet, när jag kom till Sverige min pappahjälpte mig hit men sen han vände migryggen. Så jag var alldeles ensam och dåsökte jag mig till, för jag ... i mitt land jagockså umgicks med ja, kriminella ... narkomaneroch så där. När jag kom hit, jagville förändra mig men sen när jag blevså här ... ensamheten, otrygg ... ja mendå blev jag, jag gick tillbaka till det gamla,där jag kände mig trygg. Och det vardroger, för då stängde jag av, kunde intekänna. Och kriminalitet ... man kännersig så här lite speciell på nåt sätt.157

Det är mot bakgrund av dessa erfarenheteroch berättelser som vi kan börja förstå stödorganisationernasoch stödarbetets funktion ochbetydelse för intervjudeltagarna. För Tobbe harstödorganisationen blivit en familj där han kanbyta ut drogerna mot kärlek och samhörighet:Tobbe: [J]ag får ett sånt här kärleksrusnär jag är här nere [i organisationens lokal]som täcker alla de här drogsugen.Emy: Vad kommer det av, den där kärlekskänslan?Tobbe: Vi alla har i princip gått igenom,man känner igen sig i alla på ett eller annatsätt och man känner igen sig mycketav att dom har känt likadant och berättarom hur dom har kunnat fixa det och ...sen att de ställer upp för en alltid, det ärinte någon gång jag har blivit nekadhjälp här --- Vi är en familj som hållerihop.Liknande betydelse har stödorganisationenhaft för Micke och Alexander:Micke: Det absolut bästa jag fick det varatt jag fick en kram när jag kom hit, jagförväntade mig att få en smäll för vad jaghade gjort liksom men ... jag fick enkram.Alexander: Här har jag ju vänner somhar gått före mig, både i dåliga livet ochi det bra livet så de vet hur jag har detoch man kan stötta varandra bättre änvad till exempel en socialsekreterarekan, dom har ju inte erfarenheterna ochhur de själva gick tillväga och det har jualla här nere i princip.Tidigare forskning har, som vi nämnt i inledningskapitlet,visat att unga killar på särskildaungdomshem (där majoriteten har upplevtmånga svåra händelser sedan tidig barndom)har färre möjligheter än unga tjejer på hemmenatt visa sina känslor av ledsamhet ellerrädsla (Laanemets & Kristiansen 2008). Pettersson(2009) har påpekat att förväntningarna pådessa unga killar riskerar att förstärka maskulinitetskonstruktionersom framhåller tuffhet ochdominans, vilket skulle kunna vara kontraproduktivti relation till våld och våldsbrott. I minaintervjudeltagares berättelser läggs i kontrast tilldetta starkt fokus på känslor, och flera betonarvikten av att lära sig att prata om, och att få utrymmeatt prata om, svåra känslor tillsammansmed andra med liknande bakgrund och erfarenhetersom en själv. I flera av intervjudeltagarnasberättelser framträder bortträngda känslor somen av de viktigaste orsakerna till deras kriminalitetoch droganvändande. Micke, verksam påen stödorganisation i en mindre stad, hamnadeförut ofta i bråk med folk när han var ute, någotsom han menade i grunden handlade om undantrycktakänslor:Micke: Det handlade ju om mina instängdakänslor. Så mycket som hadehänt i mitt liv som jag aldrig hade pratatmed nån om som jag gick och tänkte påhela tiden som jag bara tryckte väck förjag ville inte känna det ... två känslorhade jag som jag kunde identifiera, jagkunde vara glad och jag kunde vara förbannad--- Det var liksom gör det enkeltoch dela in det i två, antingen är du gladoch skrattar eller så är du förbannad ochslåss ... alltså, det var bara antingen ellerför mig.158

Enligt Micke har känsloarbetet varit en av deviktigaste bidragande faktorerna till att han intelängre använder våld för att lösa sina problem:Micke: Alltså min identitet innan handladeju om att allting jag gör är rätt ochom nån sa emot mig så var jag beredd attta till både våld och det ena med det tredjeför att nå det jag ville. Jag kom själv iförsta hand liksom, till och med min sambooch min son kom i andra hand för jagsatte mina egna intressen, jag prioriteradedet. Idag gör jag inte det. --- Alltså,det som gjorde störst skillnad var attsluta använda droger och börja prata omkänslor för då trycker du inte ner alltingtills det når en punkt och kommer ut påfel sätt. Skulle en person göra någontingsom jag blir sned över nu så går jag barafram till honom och säger det här gjordedu, det här blev jag förbannad över ochsen så kan vi reda ut det.Många personer som kommer till denna typav stödorganisationer har liten eller ingen erfarenhetav att prata med andra om sina känslor.Micke berättar om när han först kom till [organisation]och var i behov av hjälp och stöd:Micke: [A]lltså när jag kom hit så varalla större än mig och hade fler tatueringarän mig så jag kände mig inte såjävla kriminell ... men sen så ser jag domhär då sitta och prata om att ”fan jag ärledsen” liksom ... fan, ledsen? Kan manvara det? Ja, det kan man ju faktiskt. ---Stora tatuerade män pratar inte omkänslor, alltså den bilden hade jag. ---Det är en ganska enkel grej [att börjaprata om känslor], det är bara det att detär så svårt att ta steget. Men just att detfinns folk som har gått före som visardom nya vägen. Att det sitter någon somär kanske lite äldre ... som när jag komner här, han som kramade om mig, hanhade liksom 6 års hederlighet och drogfrihetbakom sig och så hade jag 2 månadernär jag kom hit. Så här wow, 6 år, ditvill jag också nå, jag vill också kommadit. Så ser jag ju att vad gör han? Jo, hansitter här och han säger att han är ledsenframför allihopa, han ber om hjälp liksom.I citatet ovan beskriver Micke hur hans kriminellaidentitet fick sig en törn när han förförsta gången mötte de stora, tatuerade männeni stödorganisationen. I jämförelse med demkände sig Micke inte ”så jävla kriminell”, någotsom alltså här får en tydlig koppling till en visstyp av kropp och inte främst till någon form avkriminaliserad handling. Den ”kriminella kroppen”föreställs vara hård i flera bemärkelser,både muskulös och osentimental. Mickes berättelseovan synliggör dels föreställningar omdet omöjliga i att ”stora, tatuerade män” talarom känslor, dels det faktum att stora, tatuerademän i organisationen faktiskt gör just detta, skapademöjligheter för Micke att också öppna sigi gruppen.Denna praktik kan på ett plan förstås som endel av en omformulering av vad det innebär attvara man, och vad det innebär att göra maskulinitet,åtminstone om det ses mot bakgrund avidéer om klass. Johansson (2006) skriver i sinavhandling om diskurser kring manliga förebilderatt det går att urskilja två föreställningarom män, en traditionell och en modern. I dentraditionella bilden av (arbetarklass)maskulinitetgörs kopplingar till kroppsarbete, styrka och159

tystnad, i den moderna bilden figurerar (medelklass)mannensom kramas och talar om känslor.I citatet ovan kopplas förmågan att uttrycka sinakänslor ihop med ”hederlighet och drogfrihet”samt med förmågan att vara en förebild. Förmåganatt vara en förebild blir därmed intressantur ett klassperspektiv eftersom det kroppsligtkopplas till ”traditionell” arbetarklassmaskulinitet,men känslomässigt till en ”modern” medelklassmaskulinitet.På så sätt är en förebild idetta sammanhang också i någon mån en klassresenär,men en klassresenär som till det yttre ärlojal mot sin arbetarklassbakgrund.Frånvarande pappor och bristen på manliga förebilder(läs: förebilder i formen av biologiskamän som gör maskulinitet på ett socialt accepteratoch eftersträvandsvärt sätt) figurerar som ettsocialt problem inom politiken och i allmän debatt.Detta ”problem” kopplas bland annat ihopmed killars kriminalitet och destruktiva livsval(Collier 1998, Johansson 2006). Inom feministisktorienterad kriminologi har parallellernamellan maskulinitetsnormer och mäns kriminellabeteenden betonats. I diskursen om bristenpå manliga förebilder är tanken istället att det äravsaknaden av tydliga normer kring maskulinitetsom skapar kriminalitet hos män (Johansson2006). Tidigare forskning har visat att behovetav manliga förebilder har betonats starkt blandpersonal på särskilda ungdomshem (Pettersson2009). En liknande föreställning återfinns i Josefsberättelse om stödverksamhetens funktion.Josef berättar att många unga killar som sökersig till organisationen har dålig eller ingen kontaktmed sin pappa, och att männen inom organisationendärför fyller en funktion som de manligaförebilder de unga killarna saknar:Josef: Vi kan faktiskt komma in i bildensom vuxen, kanske papparoll eller storebrorsroll.Så kan vi vägleda just den ungdomengenom stöd och samtal, mammanockså.De verksamma männen beskrivs alltså sominnehavare av en speciell kompetens i egenskapav att vara män, en kompetens som även killarnasmammor kan få hjälp av. På så sätt framstårorganisationens funktion som en ersättningför eller som ett komplement till den splittradeheterosexuella kärnfamiljens vilsna barn. EnligtJosef är det bra om det även finns verksammakvinnor i organisationen, men dessa anses inteha någon central betydelse för de unga killarna:Emy: Dom här killarna, saknar dom brakvinnliga förebilder också? Behöver domdet?Josef: Killarna, jag tror inte att dom behöveralltså riktigt kvinnliga förebilderså ...Emy: Varför inte?Josef: Men självklart, det är ett plus attha en vuxen tjej med i [projekt] när vi hargrupper, självklart det är ett plus. Men,oftast dom här killarna, dom har egnamammor, okej kanske en del har inte enriktigt bra relation så men ... i derasvärld saknas en manlig förebild.160

Oavsett om ungdomarnas relationer med sinamammor upplevs som bra eller dåliga verkardessa, enligt Josef, inte spela någon roll för huruvidaungdomarna kommer att begå kriminellahandlingar eller inte. Istället kopplas unga mänsbrist på vuxna män att identifiera sig med sammanmed kriminalitet och som ett sätt att sökaefter den förlorade, eller den ”ännu ej funna”,identiteten som man. Att det anses viktigt för deunga männen som söker hjälp i stödverksamhetenatt uppfattas som ”riktiga män” och att dettaäven är kopplat till sexuell identitet blir ocksåtydligt:Josef: Jag märker ibland att dom [ungdomarna]pratar med varandra så här"jävla bögar, kolla"... Så om vi skulle haen homosexuell person i gruppen så trorjag att det kommer bli mycket konflikt.Och den killen också kommer inte kännasig riktigt välkommen i gruppen.I citatet ovan framkommer alltså att värderingarinom stödorganisationerna kan fungera exkluderandeför ungdomar som har transerfarenhetereller som inte identifierar sig som heterosexuella.Forskning om homo- och bisexuella ungdomarsamt unga transpersoner (hbt-ungdomar)visar att denna grupp har sämre hälsa än heterosexuellaungdomar, samt att hbt-ungdomar ihögre grad än heterosexuella ungdomar har ettriskbruk kopplat till alkohol och droger. Det ärockså en grupp som i högre grad än heterosexuellaungdomar utsätts för hot och våld (Ungdomsstyrelsen2010). Med andra ord finns detvissa likheter i de sociala levnadsförhållandenamellan (unga) personer med en kriminell livsstiloch unga hbt-personer. Mot bakgrund av denrelativt höga förekomsten av alkohol och drogerbland hbt-ungdomar och den starka kopplingenmellan rusningsmedel, brott, våld och utsatthet,är det viktigt för stödorganisationer, både riktadetill hbt-ungdomar och till ungdomar med enkriminell livsstil, att förhålla sig till ”varandras”målgrupper. I stödorganisationer för unga medkriminell livsstil kan det handla om att medvetetbörja arbeta normkritiskt för att även inkluderaerfarenheter som sträcker sig utanför de heteronormativa.Våld, maskuliniteter och äkthetNedan kommer intervjudeltagarnas berättelserom sina erfarenheter av våld, kriminalitet ochdroger att beskrivas och diskuteras. Hur dessaerfarenheter får betydelse i intervjudeltagarnasstödjande arbete kommer att lyftas fram för attsedan analyseras med fokus på kopplingar tillmaskulinitet.Som nämnts i föregående avsnitt beskriverflera av intervjudeltagarna de sociala och identitetsskapandeaspekterna av våld, kriminalitetoch droger – det gav dem möjlighet att vara någon:Victor: [D]et var rätt skönt ändå för folkvisste ändå vem man var då, ja man blevlite känd så här i tidningar och blandfolk i byn och stan. Sen var det ju välmycket att man kände sig tillhörig medkompisarna man hade också.161

Micke: Alltså våldet, dels blir det ju somen liten ventil för allting som ligger ochtrycker. När jag kommer ut och slåss såsläpper allting, eller lättar på trycket litegrann ... sen för identiteten, slåss manmycket så får man ett rykte om sig ochdet tyckte jag var skithäftigt. Jag kundegå och så kom det folk som var äldre änmig som backade när jag kom för de vissteom att jag sket i om dom var äldre ochjag sket i om dom var med i nån gruppliksom … bråkade dom så small det ändåliksom.Emy: Hur fick det dig att känna dig, attdom var skraja för dig?Micke: Det kändes häftigt, jag fick ju bekräftelseliksom. Folk pratade om migoch visste vem jag var.Josef menar att kriminaliteten och kokainetgav honom makt, kontroll och inflytande. Liknandeberättar Johannes:Johannes: Just den här känslan av attkunna gå ut på stan och gå på uteställenoch folk flyttade på sig, vakterna sa ingenting,dom kollade inte ens leg.Emy: Hur fick det dig att känna dig?Johannes: Då kände jag mig övermänsklig,oslagbar.För Micke hade våldet flera betydelser. Delsvar det ett sätt att avreagera sig på som han behärskade,dels var det någonting som gav honomen bekräftelse som han vid den tidpunkteni livet upplevde som positiv:Emy: Hur ersätter man den känslan?Även om den är destruktiv på många sättså kan den ju vara positiv också som dusäger, att det får en att känna sig viktigeller ...?Micke: Ja, jag gör ju bra grejer och folksnackar om mig att jag är en bra kompis.Nu vill folk ha med mig på grejer, folkvågar bjuda mig på fester liksom, dethänder ingenting när jag kommer dit ...och så när vi sitter på morgonmötenaoch så kanske jag har hjälpt någon dageninnan och så tar dom upp det att jaghjälpte nån med nåt. Då känner jag attfan va häftigt, jag har gjort nåt bra. Jagär fortfarande någon och får vara någonmen där ligger ingenting negativt i.162

I Mickes berättelse blir det tydligt hur storbetydelse arbetet i stödorganisationen ges förde förändringar han gjort i sitt liv. Från att haanvänt våld som en ventil för sina känslor ochdärigenom fått bekräftelse menar han nu attstödarbetet fyller den funktion som våldet hade.Tobbe menar något liknande:Tobbe: När någon tackar en och man serpå dom att dom tyckte att det blev bättreav att prata med en, då känner man attfan jag betyder någonting för nån annanmänniska och det kan ju inte bli en bättrekänsla ... så såg man ju inte alls på detnär man var ute i kriminaliteten ochmissbruket, då såg man ju inte sig självsom viktig och man slog på sig själv helatiden. När nån annan lyfter upp en ochtackar och säger att man är bra att pratamed så blir man ju klart ... man blir julite rak i ryggen om jag säger så.Heber (2012b) menar att det är viktigt för personersom begått brott och som nu vill leva ”hederligaliv” att bli uppmuntrade och få stöd av”hederliga personer”. I mitt material framkommerliknande beskrivningar med skillnaden attdet är centralt att dessa hederliga personer självainte alltid varit hederliga. Det vill säga att viktenav stöd från före detta kriminella som förändratsina liv är en av de mest framträdande erfarenheternai mina intervjudeltagares livsberättelser.I likhet med Johanssons avhandling (2006)läggs det stort fokus i organisationerna på attde verksamma ska ha liknande livserfarenhetersom de som söker sig dit. En Svensson somalltid varit en Svensson, en Svensson som intesjälv gått ”livets hårda skola” har inte mycket atterbjuda intervjudeltagarna utan beskrivs snararesom kontraproduktiva:Micke: Jag märker att när jag gick igrundskolan och det kom folk och pratademed oss om kriminalitet, och det kommernån som aldrig haft med det att göra,som bara har läst en bok, och så sitterdom och säger saker som kanske intestämmer i många fall och går man ut ochtestar så är det en helt annan grej. Dåfaller förtroendet. Medan när det välkommer någon som vet, jag har varitmed om detta, och talar utifrån egen erfarenhetdå blir det mer pålitligt. Så detkänner jag ju, och det har jag även fåtthöra från andra som jag pratat med.Nedan beskriver både Johannes och Josef hurde verksamma männen, tack vare sin bakgrundoch sin kunskap om hur de unga män som deriktar sig mot tänker och uttrycker sig, kan erbjudaett stöd som andra inte kan.Johannes: Sen så är det viktigt också, eftersomatt vi har egna erfarenheter och att vi kan pratadet språket som dom här som vi jobbar med prataroch det inte är myndighetsspråk, så kan vimöta dom där dom är.Josef: Det är viktigt att göra så att devågar prata med oss, det är jätteviktigt.Dom vågar inte prata med myndighetspersonalen.Dom vågar inte ens pratamed sina lärare. Dom vågar inte pratamed sina föräldrar. Men, jag försökergöra så att dom vågar prata med mig förjag är inte mamma, jag är inte pappa,jag är inte myndighetspersonal, jag ärinte polis. Jag är före detta [kriminell]person som har gått igenom ... mitt syfteär, det är helt okej, dom kan prata omprecis vilket brott som helst.163

I flera av intervjudeltagarnas berättelser framträderalltså erfarenheterna av kriminalitet ochen (ex)kriminell identitet som ett viktigt kapitali mötet med de unga medlemmarna. Detta kapitalanvänds ibland medvetet i mötet med ungahjälpsökande personer, för att etablera kontakt,tillit och grund för förändring. Som Lasse beskriver:Lasse: [M]ånga av oss har ju yrkeskunskapernånstans så om man skulle kunnaöverföra litegrann då och använda ossav den där respekten, för det är vi somhar gjort dom där grejerna som dom villgöra.Emy: Vad är det dom vill?Lasse: Dom vill göra stora klipp och hafina bilar och guldkedjor och alltså tjejeroch stureplan och snorta kocks. Vi hargjort allt det där. Vi har haft hur mycketpengar som helst och inga alls på kvällenoch allt det där och det vet dom. Så detvill vi utnyttja, och har gjort ibland också,för att få uppmärksamheten och gealla chanser som vi kan, samtidigt somman stegvis börjar [förändra situationen].Detta kapital utgör också den kanske störstaskillnaden mellan dessa stödorganisationer ochandra institutioner som socialtjänsten och kriminalvården,där det arbetar personer som, medMickes ord, ”inte haft med det [kriminalitet ochdroger] att göra, som bara har läst en bok”.Med andra ord kan kriminalitet, enligt intervjudeltagarna,således användas i brottspreventivtsyfte för att vinna respekt av de personer somorganisationerna vill nå med sitt antidrog- ochantivåldsbudskap. Damir berättar att han tycktedet var jobbigt att möta ungdomar med en kriminelllivsstil när han precis hade börjat arbetainom [organisation] eftersom många hade sånegativa uppfattningar om personer som slutatmed droger och kriminalitet:Damir: [O]ftast ungdomarna dom hade... den attityden att dom... tycker att visom har slutat är fjollor, vi är keffa...Emy: Jaha, vad handlar det om?Damir: Nä, för dom tycker att ... ja, manska vara kriminell, man ska liksom varamedlem i ett gäng ... Dom lever i en fantasivärld,den här maffiavärlden ellervad ska jag kalla det ... kriminella världen.Att dom tror att en man ska ta denvägen liksom, sitta inne flera år ochkomma ut och sådär. ---Emy: Vad kände du då när du fick domkommentarerna?Damir: I början liksom, det tog hårt påmig liksom såklart för att dom, ja men"snitch, ni är golare, ni är si och så" liksom... och det stämmer inte. Det är baraderas uppfattning liksom ... dom har hörtatt vi har slutat och ja, vi gör inga brottlängre och vi knarkar inte längre. Mensen jag har lärt mig under tiden, man fårta det här som ett jobb. Man får inte tanånting personligt, för dom också är i enprocess.Tobbe berättar att han var rädd för att bli en”nörd” om han slutade ta droger, vilket i likhetmed exemplet ovan visar hur drogfrihet och164

laglighet kan kopplas till rädsla för att uppfattassom tråkig, fjollig eller nördig. Det vill säga,egenskaper som bryter mot idealiserade maskulinitetsnormer:Tobbe: Jag trodde att om jag blir drogfriså kommer jag ju att bli en sån här tråkigperson och jag vet inte, nästan en nörd ...det var ju så jag, precis när jag började[här] ... jag ska inte bli en nörd! Men härnere, det är ju ingen som är det, det är junåt man fattar när man väl blir nykter attdet är ju en av de coolaste sakerna somfinns att vända på sitt liv på det sättet.I Tobbes fall har denna bild förändrats ochnykterhet är istället någonting som fått positivklang, det är ”coolt” att lyckas förändras, detkopplas samman med en beundransvärd bedriftoch styrka. För Tobbe är det nu motsatsen till attvara en nörd. I dessa två citat blir icke-kriminalitetenskonnotationer till femininitet, och kriminaliteterskopplingar till en eftersträvansvärd,hegemonisk maskulinitet, tydliga och visar hurnormer kring genus och sexualitet får betydelsei mötet mellan unga män som begår brott ochstödverksamheternas representanter. I flera avintervjudeltagarnas berättelser framstår det ocksåsom att dessa normer främst kommer från dehjälpsökande, och att stödarbetarna på ett ellerannat sätt måste förhålla sig till dessa normer imötet med de unga männen. Samtidigt bör detpåpekas att stödarbetarna inte är frikoppladefrån dessa normer, även om deras egna maskulinitetsprojektdelvis bygger på att de har tagitavstånd från dem.I mötet med unga män är det flera faktorer somkan utgöra ett kapital i kontaktskapandet. Damirberättar att hans jugoslaviska bakgrund har variten tillgång i arbetet som kontaktperson:Damir: Jag blev kontaktperson till enirakier som var jättestöddig och så här ...jättekriminellt tänkande ... som jag fickträffa en gång i veckan. Men han hadenån respekt för mig för att jag är jugge ...Emy: Varför hade han respekt då?Damir: För att juggarna vi har ett namnhär i stan liksom, juggemaffia.Även Josef berättar att ungdomar dras till organisationenför att de är intresserade och imponeradeav de verksammas kriminella bakgrunder,och att detta intresse kan lägga en grund fören positiv kontakt mellan de verksamma ochungdomarna som söker sig dit:Josef: Killarna, eller tjejerna, är intresserade[av oss], på nåt sätt kanske domtror att "han är kriminell och cool ochball och wow", du vet dom tänker så,dom vill ta kontakt på nåt sätt med oss.Det är helt okej, dom kan tro att jag kanskefortfarande är kriminell eller att detvar en jättepositiv grej att vara kriminell.När dom kommer till oss och börjar samtalamed mig du vet, då jag försöker berättaför dom dom här konsekvensernadu vet! Okej, jag har varit kriminell menvad var konsekvenserna? Vad har jagförlorat? Vad kan man förlora?De verksammas ex-kriminella identiteter ellerpositioner är alltså centrala i mötet med deunga medlemmarna. De verksamma måste förstbevisa sin äkthet, det vill säga, att de inte baraär någon ”som läst en bok”, utan någon somverkligen varit ”där” och som vet vad den pratarom. Först då har de gjort sig förtjänta av att bli165

lyssnade på och först då kan de bli en förebildsom kan uppmuntra unga att byta bana:Josef: Vissa ungdomar har kriminellasläktingar, nån kusin eller nån farsa. Såfort dom ser, ja men jag känner honom!”Va, känner du min kusin?” Ja, jag harsuttit inne med honom. Då du vet dom visarmera respekt, då dom lyssnar!Utifrån utdragen ovan verkar det alltså som attungdomar med positiva attityder till kriminalitetkan ”lockas” in i ett lagligt liv via före detta kriminellaförebilder. Damir menar, delvis i motsatstill detta, att unga killar som kommer till organisationenmed en ”kriminell attityd” och somanser att män som lämnat kriminaliteten bakomsig är ”keffa” och ”fjollor” är svåra för stödorganisationenatt nå eftersom ”det inte går att hjälpanågon som inte vill bli hjälpt”. Damir berättar attmånga unga killar som skickas till organisationenfrån socialtjänsten inte stannar kvar i stödorganisationenefter den första kontakttiden (tre månader)utan: ”ofta dom här kidsen, det blir avslutefter tredje månaden direkt”. Samtidigt menarhan att de ofta lyckas vinna en viss respekt ävenfrån dessa ungdomar: ”under tiden, det blir så attnär vi ses att dom släpper den här stilen, att domrespekterar lite det vi har gjort själva”. Vilketinnebär att det är en sak att få respekt av någon,och en annan (eller något ytterligare) att dennanågon också slutar begå brott.Kulturellt sett finns det normer och föreställningarom vad som är ett normalt och förväntatlivslopp (Ambjörnsson & Jönsson 2012, Neugarten1965, Spector-Mersel 2006). Spector-Mersel(2006) menar att normer kring maskuliniteter börses i ljuset av normer om åldrande och utvecklingsom kopplar samman vissa händelser i livet medvissa specifika åldrar och gör att människor, beroendepå hur de lever, vilka livsval de gör ochnär, kan uppfattas vara i fas alternativt i ofas meddet förväntade livsloppet. Motståndet mot elleranammandet av stödorganisationernas anti-kriminellabudskap kan därför också förstås som koppladetill åldersrelaterade maskulinitetsnormer. 16Det vill säga, när och om ”det hederliga livet”känns eftersträvansvärt påverkas av var i livet enperson befinner sig. En person som slutat begåbrott kan av någon, i ett visst skede i livet, ansesvara en fjolla, och denna någon kan i ett annatskede i livet anse att personer som begår brott är”omogna” eller ”lurar sig själva”. Retrospektivtkan ens eget maskulinitetsprojekt också framståsom misslyckat. Som Damir berättar:Damir: [J]ag har varit oärlig så många åroch liksom pratat om mig själv som att jagär nån gangster, fast jag har varit en manpå plattan 17 liksom.I exemplet ovan ställs ”gangstern” i stark motsättningtill ”mannen på plattan”. Medan gansternhar makt och status är mannen på plattan enmaktlös och beklaglig figur utan inflytande.Stödarbetet i sig kan ses som en del av de verksammamännens maskulinitetskonstruktioner ideras fortsatta arbete utan droger och brott. Attvara en förebild kan vara ett sätt för män somuppnått en viss ålder eller en viss typ av erfarenheteratt göra en ålderskorrekt maskulinitet somantyder att de numera har utvecklats till mogna,insiktsfulla män och mentorer. Det skulle ocksåkunna betyda att de unga männen som Damirmenar ofta väljer bort stödverksamheternas hjälpgör det på grund av att de normer och ideal somförmedlas inom dessa verksamheter inte upplevssom relevanta i de unga männens nuvarande liv.Flera av de verksamma männen inom organisationernabeskriver hur de själva gått in i organisationenoch sedan gått ut ur den under en tid, innan deslutligen gått in och stannat kvar.166

Utsatthet för våldSom lyfts fram i inledningen till detta kapitel ärkriminellt belastade personer utsatta för våld ihögre grad än personer utan kriminell belastning(se avsnittet Våld och maskuliniteter). Med tankepå detta vore det inte konstigt om de stödorganisationersom besökts, där fokus i stor utsträckningläggs på att dela med sig av sina erfarenheteroch tala om sina känslor, också erbjuder stöd somär mer inriktat på erfarenheter av utsatthet. Ingenav intervjudeltagarna har dock nämnt något omnågon sådan stödverksamhet, 18 och majoritetenav intervjudeltagarna har heller inte nämnt egenutsatthet för våld i intervjuerna. Det skulle kunnabero på att personerna som intervjuats som regelinte har erfarenheter av att utsättas för våld, menkanske är det mer troligt att de inte vill berättaom dessa erfarenheter, eller att de inte uppleverdessa händelser som viktiga (jfr Burcar 2005).När egen utsatthet har nämnts har det beskrivits ikomiska, avdramatiserade eller sensationella termer.Som i samtalet med Josef:Josef: På grund av kokain och kriminalitetjag hamnade i många konstiga situationer.Har varit nära att dö många gånger... väldigt många gånger. --- Jag blevskjuten också, jag har hamnat i mångaskottlossningar.Emy: Åh fy …Josef: På grund av kokain, mina kroppsdelarom du skulle se, skott [pekar på enkroppsdel], skott [pekar på en annankroppsdel] ...Emy: Ojoj!Ibland framstår också utsatthet för våld sombetydelselöst i jämförelse med andra erfarenheter,som när Alexander berättar om den överdossom fick honom att vilja sluta ta droger:Alexander: Jag valde själv att sluta nuför jag tog en överdos och det var förstagången jag var nära på att dö av drogerna.Så jag fick mig nån tankeställareoch hittade egen vilja till att sluta. Innanså är det alltid myndigheter som har velatatt jag ska sluta men nu är det liksompå egen vilja.Emy: Var det liksom så att det krävdes ennära-dödenupplevelse?Alexander: Ja, just av drogerna då förkriminaliteten har man haft det i också… eller strider och så har man ändå ocksåhaft, men sen det här var en helt annangrej, det var just knarket som gjordeså jag var nära på att dö då.Kanske kan Alexanders berättelse förstås medhjälp av Damirs självreflexiva citat ovan. Damirmenade att han pratade om sig själv somen ”gangster” men egentligen var ”en man påplattan”. Mannen på plattan blir i beskrivningenallt som en gangster inte är: beroende, utslagenoch sorglig. Att dö i en överdos kan tolkas somatt dö som en man på plattan, medan att dö i enuppgörelse är att dö som en gangster. Sett ur ettmaskulinitetsperspektiv torde den våldsammadöden vara att föredra, kanske är den till ochmed mindre skrämmande.Josef: Mycket … [visar ärr på benet]Emy: Oj …!167

Avslutande diskussionI denna artikel har vi med grund i analyser avtvå empiriska material försökt belysa den intrikataväv som är kopplingen mellan maskulinitetsgörandeoch brott, med särskilt fokus påvåld. Den kanske tydligaste slutsatsen utifråndessa studier är hur avhängigt våld är av andrafaktorer. Våld uppstår ofta i samband med övrigkriminalitet, inte sällan tillgreppsbrott eller narkotikabrott.Mycket sällan är våldsamheten i sigdet primära. Icke desto mindre tenderar våld attinta en viktig position när det väl uppstår, somen tydlig form av maskulinitetsgörande.Våld som maskulinitetsgörande praktik ärstarkt beroende av ålder och därmed avhängigtvilken fas i livsloppet männen befinner sig i.Som medelålders man verkar det, utifrån vårtmaterial, inte längre vara statusgivande ellerbeundransvärt att bruka våld. Detta tycks alltsåkunna gälla även för män som tidigare i livetvarit involverade i brottslighet och våldshandlingar,och där våldspotentialen varit tydligt förknippadmed status. Istället är det andra praktiker– som insikten i att det är ”bättre att gåundan” eller rationella överväganden – som gerlegitim status som man. Dock finns det formerav våld, eller våldspotential, som förefaller konstantasom den yttersta formen av självförsvareller när det handlar om att skydda sin familj.Vad leder då dessa resultat fram till för slutsatserkopplat till frågor om våld, maskulinitet ochunga män och vad är det som är viktigt att tänkapå i möten med ungdomar? Vi avslutar här medatt lyfta fram frågor som vi, utifrån studiernasresultat, identifierar som viktiga att förhålla sigtill.168

De utsatta situationer i uppväxten, och deprocesser av exkludering från en generell samhällskontextoch samtidig inkludering i enkontext inriktad på kriminalitet och våld, sombåde de män som i ungdomen varit placeradepå särskilda ungdomshem och de som arbetar istödorganisationerna berättar om, visar på betydelsenav att arbeta med en bredare inriktningän bara riktat mot just våld specifikt. Även omvåld är i fokus för Ungdomsstyrelsens uppdragvill vi poängtera att för de grupper som ingår idessa studier är frågan om våld i hög grad sammankoppladmed andra former av brottslighet.Samtidigt är det viktigt att framhålla att dettaär grupper av ungdomar som är svåra både atthitta rätt insatser för och att sedan nå med dessainsatser.Den tydliga kopplingen mellan maskulinitetskonstruktionerför dessa processer, som framgårav männens berättelser om sina liv, visar dockatt dessa insatser bör omfatta ett genusperspektiv,något som sällan är fallet i dag. Även förvägen in i ett liv kantat av såväl våld som övrigkriminalitet tycks genusfrågor vara betydelsefulla.Exempelvis kan så kallad genuspedagogikfrån förskola och upp i skolåldern antasvara betydelsefullt inte bara för ett mer jämställtsamhälle utan även för killars och unga mänsvåldsanvändning liksom för deras utsatthet förvåld. Utifrån männens beskrivningar av sina livsynliggörs även betydelsen av mer generellavälfärdsfrågor i deras liv och deras erfarenheterav våld och kriminalitet. Välfärdsfrågors betydelseutifrån ett resursperspektiv har tidigareuppmärksammats i anslutning till fängelsedömda(Nilsson 2002) och dessa studier understrykervikten av att inte glömma bort sådana mergenerella faktorer för våld och kriminalitet. 19Resultaten kan tolkas som att det för unga medmer omfattande kriminalitet och våld i sina livär viktigt att män med liknande erfarenheter arbetarmed dessa frågor. Samtidigt finns det någotparadoxalt i detta och på sätt och vis kanmännen i stödverksamheterna delvis sägas bidratill ett fortsatt förhärligande av de tuffa, hårdaoch våldsamma maskulinitetskonstruktioner desäger sig ha lämnat bakom sig. De har på så sättinte helt övergivit denna typ av maskulinitetskonstruktionereftersom de anser dem nödvändigaför att de ska kunna ha trovärdighet infördem de försöker hjälpa. Om tidigare kriminalitetska användas som resurs i dessa möten blir detdärför särskilt betydelsefullt att dessa män verkligenvisar på alternativa former av maskulinitetsgörande(som exempelvis vikten av att talaom känslor) och inte deltar i att förstärka kopplingenmellan våld, kriminalitet och maskulinitet.Detta har också påtalats kopplat till särskildaungdomshem och fysiskt stora mäns funktion isådana personalgrupper (Pettersson 2009).Det är kanske inte så förvånande att männen istödorganisationerna framhåller att de unga mände möter behöver träffa andra med liknande erfarenheter,som i och med detta förstår hur derasliv gestaltar sig, för att kunna ta emot hjälp.Det är denna kompetens som organisationernakan sägas ”leva på” och de är på så sätt tydligaaktörer i frågan. Det innebär inte att detta intekan vara en viktig resurs, men vi vill samtidigtpåpeka att vi inte har något empiriskt materialsom visar vad män som har kontakt med en mertraditionell verksamhet (exempelvis socialtjänsten)anser i denna fråga, mer än utifrån de intervjuademännens egna erfarenheter och vadandra män berättat för dem. Det kan förstås inteuteslutas att detta passar bättre för en del andra,de som inte söker hjälp av dessa organisationereller inte återkommer efter en inledande kontakt.Betydelsen av att en man redan bestämt sigför att han vill förändras när han söker hjälp ska169

inte heller undervärderas, detta är en ständigtåterkommande fråga för behandling av olikaslag: hur får man människor att vilja förändras?Utifrån dessa studier kan det dock konstaterasatt männen kan vara mer mottagliga för sådanaförändringar i olika faser i livet och att det därförär viktigt att insatser till stöd för förändringfinns tillgängliga när sådana processer startar.Farrall (2002) har uttryckt detta på så sätt att detibland kan vara för tidigt med insatser, medandet däremot aldrig kan vara för sent.Ofta framhålls alkoholens betydelse för våldsbrottslighetenoch inget motsäger detta i dessaintervjuer. Samtidigt visar männens berättelserpå den påtagliga betydelse ett narkotikamissbrukkan få för våldsanvändning. Detta genomatt narkotikamissbruk upplevs som väsentligtför männens brottslighet och levnadsomständigheter,vilket i sin tur inkluderar dem i ett sammanhangdär de förväntas använda sig av våldliksom ofta utsätts för våld. Då all hantering avnarkotika är förbjudet i Sverige är detta inget attvara förvånad över. Oavsett inställning till Sverigesrestriktiva lagstiftning har det i flera studiervisats att en sådan narkotikapolitik ocksåinnebär kontrollskador för de som har ett drogmissbruk(Lenke & Olsson 2002). Det tordeexempelvis vara svårt att vända sig till polisennär man utsatts för våld i samband med narkotikahantering,det kan till och med vara svårt attsöka hjälp hos socialtjänsten. För de som är innei ett drogmissbruk innebär den restriktiva lagstiftningenökad exkludering i samhället än vadsom är fallet med en mindre restriktiv politik, enexkludering som utifrån männens berättelser harbetydelse för deras erfarenheter och användningav våld.De här presenterade studierna visar också påvikten av att ge möjlighet att tala om känsloroch att också killar har behov av att få tillgångtill känslor som att vara ledsen, liten och rädd.Detta innebär att det måste finnas en acceptansför sådana känslor och behov hos såväl killarsom tjejer hos de vuxna de möter. Det finnsdock exempel på att det finns lägre acceptansför detta gentemot just killar (jfr Laanemets &Kristiansen 2008). Liksom det poängterats ovansynliggör detta betydelsen av exempelvis genuspedagogiki förskolor och skolor, eftersomdet kan fungera som verktyg för att synliggöranär (om) killar inte tillåts visa känslor och varaledsna och rädda.En annan fråga som är viktig att förhålla sig tillär att det krävs olika former av bemötande elleråtgärder om insatsen riktar sig mot generell preventionav våld och ungdomar i allmänhet ellerden grupp unga som har svårare omständigheteroch redan är inne i ett liv där kriminalitet ochvåld är mer påtagligt närvarande. Exempelvishar så kallade ”scared straight”-program, sombygger på avskräckning genom att personer exempelvisfår träffa tidigare kriminella eller drogmissbrukare(eller besöka ett fängelse) för att fåveta hur deras liv varit, visat sig vara kontraproduktivtgenom att det istället för att avhålla frånfortsatt brottslighet ökar involveringen i brottjämfört med andra insatser (Andreassen 2003,Petrosino, Turpin-Petrosino & Buehler. 2003).Detta kan jämföras med den betydelse vissa avde intervjuade menat att filmer och andra medialabilder har haft för att öka känslan av att detkriminella livet är eftersträvansvärt. Samtidigtär det möjligt att personer som vill lämna ett kriminelltliv de sedan länge varit en del av inte påverkaspå detta sätt, utan snarare kan finna förståelseoch igenkänning som kan vara ett stöd.Den negativa effekt som de nämnda avskräckningsprogrammenkan ha på mindre (brotts)erfarnakillar och män tycks alltså inte vara giltig isamma utsträckning på de grupper män som in-170

tervjuats här. Men kontakten med dessa formerav stödverksamheter kan alltså vara problematiskför mindre kriminellt belastade. Vi vill dockframhålla att dessa resonemang inte bygger påeffektutvärderingar av den typ av verksamheterde intervjuade männen kommer ifrån, utan på tidigareforskning (Andreassen 2003, Petrosino etal. 2003) och de intervjuer som här redovisats.Det är också värt att poängtera betydelsen avfaderskap för männens vilja till och beslut omförändring i livet. Ofta har betydelsen av att fåbarn framhållits som en vändpunkt för kvinnor,men inte getts lika stort utrymme i diskussionerom män (Gadd & Farrall 2004). Det är dock tydligtatt flera av de som intervjuats i dessa studiertillmäter faderskapet en viktig betydelse i formav att de vill ”vara där” för sina barn. Detta ärintressant eftersom det på ett generellt plan kankopplas till den jämställdhetsdiskussion somförekommer i samhället i stort, där delat föräldraskapoch fäders närvaro i barnens liv allt merpoängteras. Det visar hur mer generella genusnormeroch förändringar av dessa även kan fåbetydelse för frågor om kriminalitet och våld.Avslutningsvis vill vi också påtala betydelsenav att frågor om våld och våldsprevention inteenbart görs till ett ”medelklassprojekt”, där arbetarklassmaskulinitet,eller mer traditionelltinriktad maskulinitet jämfört med modernare(enligt dem själva mer jämställda) maskulinitetskonstruktionersom Johansson (2006) urskiljer,betraktas som problematiska och orsaken tillvåld och kriminalitet. Även om många av männensbeskrivningar kan tolkas som att de på sättoch vis gjort en klassresa, i varje fall i vissa avseenden,genom att de ersatt delar av mer traditionellavärderingar med mer ”Svenssonaktiga”medelklassvärderingar finns det flera faror medatt förhålla sig okritiskt till detta. Dels kan detverka exkluderande för en del av de män manvill nå med sådana verksamheter eller insatsermed syfte att motverka våld (och kriminalitet).Den vikt de intervjuade männen lägger vid attde som ska arbeta som stöd behöver ha erfarenheterav liknande livsomständigheter talar fördet. Dels osynliggör ett sådant förhållningssättatt även mer ”modern” medelklassmaskulinitetbygger på frågor om makt och status. Som framgårav inledningen finns en stark koppling mellanmaskulinitet och våldspotential och denna ärinte alls begränsad till arbetarklassmaskulinitet.Tvärtom genomsyrar de västerländska normernakring maskulinitet generellt. Det är därför viktigtatt det också kommer fram andra berättelserom maskulinitet, berättelser som har kopplingartill andra frågor än makt och status och som exempelvissynliggör sexualitet och hbt-frågor.Detta är berättelser som inte kommer fram i destödverksamheter som ingår i denna studie, dåde i hög grad verkar exkluderande mot män medannan än heterosexuell identitet.Kommentar: Denna text är ett samarbete mellan författarna. Slutsatser och analys är gemensamma. Vi hardock haft huvudansvar för olika delar: Christoffer Carlsson har haft huvudansvaret för texten kopplad tillundersökningen om de män som varit placerade på särskilda ungdomshem; Emy Bäcklin för den medintervjuer med män från stödorganisationer; Tove Pettersson för textens inledning och avslutande diskussion.Monica Skrinjar och Ingrid Lander har haft värdefulla synpunkter på olika utkast av texten.171

ReferenserAmbjörnsson, F. & Jönsson, M. (2012).Inledning. I F. Ambjörnsson & M. Jönsson(Red.), Livslinjer. Berättelser om ålder,genus och sexualitet. Stockholm: Makadamförlag.Anderson, E. (1999). Code of the street.Decency, violence and the moral life of theinner city. New York & London: W. W.Norton & Company.Andersson, B. (1998). Ett § 12-hem förflickor. Om definitioner i ungdomsvården.Stockholm: Statens institutionsstyrelse.Andersson, J. (1990). ”Continuity andCrime: Sex and Age Differences.” Journalof Quantitative Criminology, Vol. 6,85–100.Andreassen, T. (2003). Institutionsbehandlingav ungdomar: vad säger forskningen?Stockholm: Gothia Förlag.Andrews, D. A. & Bonta, J. (2003). ThePsychology of Criminal Conduct. ThirdEdition. Cincinnati: Anderson Publishing.Bäcklin, E. (2010). ”Det är inte populärtmed hbt-personer.” En intervjustudie omhomo- och bisexuella intagnas erfarenheterav, och villkor i, svenska fängelser.Examensarbete, avancerad nivå. Stockholm:Kriminologiska institutionen.Belknap, J. & Holsinger, K. (2006). Thegendered nature of risk factors fordelinquency. Feminist Criminology. Vol 1,s. 48–71.Bredström, A. (2002). Maskulinitet ochkampen om nationella arenor – reflektionerkring bilden av ”invandrarkillar” i svenskmedia. I P. de los Reyes, I. Molina & D.Mulinari (Red.), Maktens (o)likaförklädnader. Stockholm: Atlas.Brottsförebyggande rådet (1999).Ungdomar, droger och polisens insatser.Brå-rapport 1999:1. Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2008).Brottsutvecklingen i Sverige. Brå-rapport2008:23. Stockholm: Fritzes.Burcar, V. (2005). Gestaltningar avoffererfarenhet. Samtal med unga män somutsatts för brott. Lund: Sociologiskainstitutionen, Lunds universitet.Byrne, C. F. & Trew, K. J. (2008). Pathwaysthrough crime. The development of crimeand desistance in the accounts of men andwomen offenders. Howard Journal ofCriminal Justice. Vol. 47, 238–258.Carlsson, C. (2012a). Using ”turningpoints” to understand processes of changein offending: notes from a Swedish studyon life courses and crime. British Journal ofCriminology. Vol. 52, 1–16.Carlsson, C. (2012b). Processes ofintermittency in criminal careers: findingsfrom a Swedish study on life courses andcrime. International Journal of OffenderTherapy and Comparative Criminology.Tillgänglig online via doi:10.1177/0306624X12443656.Chesney-Lind, M. & Pasko, L. (2003). Thefemale offender: girls, women, and crime.London: Sage.Collier, R. (1998). Masculinities, Crime andCriminology. Thousand Oaks: Sage.Connell, R. W. (1995). Maskuliniteter.Göteborg: Daidalos.Eduards, M. (2004). Våld utan gränser: omkrig och hotad manlighet. I Y. Svanström &K. Östberg (Red.). Än män då? Kön ochfeminism i Sverige under 150 år.Stockholm: Atlas.Ericsson, K. & Jon, N. (2006). GenderedSocial Control:”a Virtuous Girl” and ”aProper Boy”. Journal of ScandinavianStudies in Criminology and CrimePrevention. Vol 7, s. 126–141.Evans, T. & Wallace, P. (2008). A prisonwithin a prison? The masculinity narrativesof male prisoners. Men and Masculinities.Vol. 10, 484–507.Farrall, S. (2002). Rethinking what workswith offenders: probation, social context,and desistance from crime. Collumpton:Willan Publishing.Farrington, D. P. (2003). Developmentaland life-course criminology: key theoreticaland empirical issues – the 2002 SutherlandAward Address. Criminology. Vol. 41,221–255.Gadd, D. & Farrall, S. (2004). CriminalCareers, Desistance and Subjectivity:Interpreting Men’s Narratives of Change.Theoretical Criminology. Vol. 8, 123–156.Goodey, J. (1997). Boys don’t cry.Masculinities, fear of crime andfearlessness. British Journal of Criminology.Vol. 37, 401–418.Hammarén, N. (2008). Förorten i huvudet:unga män om kön och sexualitet i det nyaSverige. Stockholm: Atlas.Hearn, J. & Collinson, D. (1994).Theorizing unities and differences betweenmen and between masculinities. In H. Brod,& Kaufman, M. (Eds.), TheorizingMasculinities. Thousand Oaks: Sage.Heber, A. (2007). Var rädd om dig! Rädslaför brott enligt forskning, intervjupersoneroch dagspress. Kriminologiska institutionensavhandlingsserie nr. 23. Stockholm:Stockholms universitet.Heber, A. (2012a). Brottslingen sombrottsoffer. I A. Heber, E. Tiby & S.Wikman (Red.), Viktimologisk forskning.Brottsoffer i teori och metod. Lund:Studentlitteratur.172

Heber, A. (2012b). Criminal, Crime Victimor John Smith? Constructions ofVictimhood and Perpetratorship amongSwedish Probationers. InternationalCriminal Justice Review. Vol 22, s.171–191.Hilte, M. & Claezon, I. (2005). Flickor ochpojkar på institution – ett könsperspektiv påvården av ungdomar. Stockholm: StiftelsenAllmänna Barnhuset.Hirdman, Y. (2001). Genus – om detstabilas föränderliga former. Malmö:Liber.Johansson, H. (2006). Brist på manligaförebilder. Dekonstruktion av enföreställning och dess praktik. Skriftserien2006:4. Göteborgs universitet: Institutet försocialt arbete.Johansson, T. (2000). Det första könet?Mansforskning som reflexivt projekt. Lund:Studentlitteratur.Karlsson, J. & Pettersson, T. (2003).Fokusgruppsintervjuer med ungdomar omgenus och våld. Konstruktioner avgärningspersoner och offer. Rapport2003:2, Stockholm: Kriminologiskainstitutionen, Stockholms universitet.Karlsson, J. & Pettersson, T. (2006). Detblir vad vi gör det till! Om att skapa ochanalysera ett intervjumaterial. I L. Roxell &E. Tiby (Red.), Frågor, fält och filter.Kriminologisk metodbok. Lund:Studentlitteratur.Kimmel, M. & Mahler, M. (2003).Adolescent Masculinity, Homophobia, andViolence: Random School Shootings1982–2001. American Behavioral Scientist.Vol 46 (10), s. 1 439–1 458.Kimmel, M. (1994). Masculinity asHomophobia: Fear, Shame, and Silence inthe Construction of Gender Identity. In H.Brod & M. Kaufman (Eds.), TheorizingMasculinities.Thousand Oaks, London &New Delhi: Sage.Kimmel, M. (2010). Boys and School: ABackground Paper on the ”Boy Crisis”.SOU 2010: 53, rapport VII. Stockholm:Fritzes.Kolnar, K. (2005). Mannedyret. Begjær imoderne film. Oslo: Spartacus.Laanemets, L. & Kristiansen, A. (2008).Kön och behandling inom tvångsvård. Enstudie av hur vården organiseras medavseende på genus. Forskningsrapport nr 12008. Stockholm: Statens institutionsstyrelse.Lag (1990:52) med särskilda bestämmelserom vård av unga (LVU).Laub, J. H. & Sampson, R. J. (2003).Shared Beginnings, Divergent Lives.Delinquent Boys to Age 70. Cambridge:Harvard University Press.LeBel, T. P. (2009). Formerly incarceratedpersons’ use of advocacy/activism as acoping orientation in the reintegrationprocess. In B. Veysey, C. Johnna & D. J.Martinez (Eds.), How Offenders TransformTheir Lives. Cullompton: Willan Publishing.LeBel, T. P., Burnett, R., Maruna, S. &Bushway, S. (2008). The “chicken and egg”of subjective and social factors in desistancefrom crime. European Journal ofCriminology, Vol. 5, 131–159.Lenke, L. & Olsson, B. (2002). Swedishdrug policy in the twenty-first century: apolicy model going astray. The ANNALS ofthe American Academy of Political andSocial Science. Vol 582, s. 64–79.Lundgren, E. (2004). Våldets normaliseringsprocess.Stockholm: ROKS.Mac An Ghaill, M. (1994). The making ofblack English masculinities. In H. Brod &M. Kaufman (Eds.), Theorizing Masculinities.Thousand Oakes: Sage.Maruna, S. (2001). Making Good: HowEx-Convicts Reform and Rebuild TheirLives. Washington DC: AmericanPsychological Association.Mattsson, T. (2011). Intersektionalitet isocialt arbete. Teori, reflektion och praxis.Malmö: Gleerups.Matza, D. & Sykes, G. (1961). JuvenileDelinquency and Subterranean Values.American Journal of Sociology. Vol. 26,712–719.Messerschmidt, J. W. (1993). Masculinitiesand Crime. Critique and Reconceptualizationof Theory. Lanham: Rowman &Littlefield.Messerschmidt, J. W. (1997). Crime asStructured Action. Gender, Race, Class, andCrime in the Making. Thousand Oaks: Sage.Messerschmidt, J. W. (1999). Makingbodies matter: Adolescent masculinities, thebody, and varieties of violence. TheoreticalCriminology. Vol. 3 Nr. 2, s. 197–220.Messerschmidt, J. W. (2000). Nine Lives:adolescent masculinity, the body, andviolence. Boulder: Westview Press.Messerschmidt, J. W. (2004). Flesh andBlood: adolescent gender diversity andviolence. Oxford: Rowman & LittlefieldPublishers.Moffitt, T. E. (1993). Life-course-persistentand adolescence-limited antisocial behavior:a developmental taxonomy. PsychologicalReview. Vol. 100, 674–701.Neugarten, B. L. (1965). Age norms, ageconstraints, and adult socialization.American Journal of Sociology. Vol. 70,710–717.Nilsson, A. (2002). Fånge i marginalen:Uppväxtvillkor, levnadsförhållanden ochåterfall i brott bland fångar. Akademiskavhandling. Stockholm: Kriminologiskainstitutionen, Stockholms universitet.Nilsson, A. & Estrada, F. (2009).Criminality and life-chances. A longitudinalstudy of crime, childhood circumstancesand living conditions up to age 48. Rapport2009:3. Stockholm: Kriminologiskainstitutionen.173

Petrosino, A. & Turpin-Petrosino, C. &Buehler, J. (2003). Scared Straight andother juvenile awareness programs forpreventing juvenile delinquency: asystematic review of the randomizedexperimental evidence. The ANNALS ofAmerican Academy of Political and SocialScience. Vol 589, s. 41–62.Pettersson, T. (2009). Att arbeta påenkönade eller blandade avdelningar.Betydelse för vårdens utformning. SiS följerupp och utvecklar 2009:1. Stockholm:Statens institutionsstyrelse.Piquero, A. R., Farrington, D. P. &Blumstein, A. (2007). Key Issues inCriminal Career Research. New Analysis ofThe Cambridge Study of DelinquentDevelopment. Cambridge: CambridgeUniversity Press.Plantin, L. (2001). Män, familjeliv ochföräldraskap. Umeå: Boréa.de los Reyes, P., Molina, I. & Mulinari, D.(2002). Inledning – Maktens (o)likaförklädnader. I P. de los Reyes, I. Molina &D. Mulinari (Red.), Maktens (o)likaförklädnader. Kön, klass & etnicitet i detpostkoloniala Sverige. Stockholm: Atlas.de los Reyes, P. & Mulinari, D. (2005).Intersektionalitet: kritiska reflektioner över(o)jämlikhetens landskap. Malmö: Liber.Schlytter, A. (1999): Kön och juridik isocialt arbete. Lund: Studentlitteratur.Sampson, R. J. & Laub, J. H. (1997). Alife-course theory of cumulativedisadvantage and the stability ofdelinquency. In T. P. Thornberry (Ed.),Developmental Theories of Crime andDelinquency. Advances in CriminologicalTheory. Vol. 7. London: TransactionPublishers.Segal, L. (1997). Slow Motion. ChangingMasculinities Changing Men. London:Virago Press.Shannon, D. (2011). Follow-up of youthsadmitted to SiS youth care facilities1997–2001. Institutionsvård i fokus 2011:4.Stockholm: Statens institutionsstyrelse.SiS (2011). Ungdomar inskrivna på SiSsärskilda ungdomshem under 2009. En sammanställningav ADAD inskrivningsintervju.Stockholm: Statens institutionsstyrelse.Skardhamar, T. (2010). Criminal Careersand Crime At Different Stages of Life.Theoretical and MethodologicalPerspectives, Childhood Risk Factors, andDesistance. Oslo: Universitetet i Oslo.Spector-Mersel, G. (2006). Never-agingStories: Western Hegemonic MasculinityScripts. Journal of Gender Studies. Vol 15,67–82.Ulmanen, P. & Andersson, G. (2006). Enlitteraturgenomgång. Svensk socialbarnavård ur ett könsperspektiv 1993–2003.SiS följer upp och utvecklar 2006:1.Stockholm: Statens institutionsstyrelse.Ungdomsstyrelsen (2010). Hon Hen Han.En analys av hälsosituationen förhomosexuella och bisexuella ungdomarsamt för unga transpersoner. Stockholm:Ungdomsstyrelsen.West, C. & Fenstermaker, S. (1995). Doingdifference. Gender & Society. Vol 9, s.8–37.West, C. & Zimmerman, D. H. (1987).Doing gender. Gender & Society. Vol. 1 No.2, s. 125–151.Willis, P. (1991). Fostran till lönearbete.Göteborg: Röda bokförlaget.Zamble, E. & Quinsey, V. L. (1997). TheCriminal Recidivism Process. Cambridge:Cambridge University Press.Åkerström, M. (2009). Coola offer, Ungamäns balansering av brottsofferidentiteten. IH. von Hofer & A. Nilsson (Red.), Brott iväldfärden. Om brottslighet, utsatthet ochkriminalpolitik. Stockholm: Kriminologiskainstitutionen.174

Referenser1Våld kan definieras på många sätt,exempelvis både som fysiskt och sompsykiskt. Vi diskuterar främst fysiskt våld idenna text, men som kommer att framgå ärdet inga enkla gränsdragningar. Många avde erfarenheter männen som intervjuatsberättar om kan sägas röra sig mellan olikaformer av våld och utsatthet.2Särskilda ungdomshem är de institutionerdär socialtjänsten placerar ungdomar sombehöver särskild tillsyn enligt lag (1990:52)med särskilda bestämmelser om vård avunga, 12 §. Ungdomarna placeras oftastgenom tvång och hemmen har särskildabefogenheter.3Det ska dock framhållas både att detfrämst är de homosexuella män somframstår som feminina som hamnar lägstned i hierarkin samt att detta kan skilja sigmellan olika kontexter.4Egentligen är det inte etnicitet som är detbetydelsefulla, utan snarare rasifierandeprocesser (de los Reyes & Mulinari 2005),men vi ger oss inte in på dessa diskussioneri denna text.5Maskulinitet inom en person ska intetolkas som en essentialistisk förståelse avmaskulinitet utan kan jämföras medMesserschmidts (2004) begreppgenusprojekt.6Det bör dock påpekas att en av de poängerAnderson (1999) framhåller är att våld ochbrottslighet hade en påtaglig betydelse föralla som bodde i det ghetto (hans egetordval) han studerade. Det var dock intealla personer som själva i ägnade sig åt,eller hade ägnat sig åt, brottslighet i störreomfattning i hans studie, till skillnad frånde personer som intervjuats här.7I studier av den här sorten är det rimligtatt anta att bortfallet inte varit slumpmässigtutan systematiskt. Jämfört med de somsvarat kan de individer som av olikaanledningar inte svarat i större utsträckningantas ha varit relativt mer belastade och påolika sätt marginaliserade.8Detta innebär givetvis inte att denpersonen inte hade erfarenheter av våld. Detinnebär bara att det inte kom till uttryck iintervjun.9I Sverige finns bland andra KRIS(Kriminellas Revansch i Samhället),X-cons, Tjuvgods, Passus, EXIT och FRIO.10Pseudonymer används genomgående föratt skydda intervjudeltagarnas identitet. Dåintervjuerna i The Stockholm Life CourseProject inte endast genomfördes avförfattaren utan även av andra forskare,används endast ett I som i Intervjuare iintervjucitaten. Detta för att underlättatydligheten och läsvänligheten. I nästastudie, då Emy Bäcklin varit ensamintervjuare, används dock Emy iintervjucitaten.11Det har också genomförts omfattandepreventionsmodeller för unga som byggerpå samma avskräckningstanke, exempelvisScared Straight och VÅGA säga nej tilldroger och våld. Dessa modeller har vidutvärderingar visat sig ge ingen eller till ochmed motsatt effekt, och alltså fungeratbrottsalstrande istället för preventivt (seAndreassen 2003, Brottsförebyggande rådet1999).12Här är det intressant att notera dettaresonemangs beröringspunkter medkvinnors utsatthet för våld i nära relationer,där bland annat Lundgren (2004) menar attkvinnor som utsätts för våld genomgår enprocess där de normaliserar våldsutövningensom riktas mot dem. I förhållande tillmännen i denna studie är arenorna ochkontexterna olika, men våldets normaliseradekaraktär förefaller delvis vara likartad.13Med tanke på att intervjudeltagarna idagtalar om hur det var då, tidigare i deras liv,är det inte givet att de skulle gett sammaberättelse tidigare. ”Dåtiden” belysesgenom en berättelse som kommer ”idag”.Detta är givetvis fallet med samtligaintervjudeltagare men blir kanske extratydligt i berättelser som Marks.14Denna typ av resonemang utvecklassenare i denna text, i delstudien omstödjande verksamheter.15Här bör påpekas att det givetvis inte gåratt uttala sig om de män i ursprungsurvaletsom inte blev intervjuade16Exempel på åldersrelaterade maskulinitetsnormerkan vara erfarenheter avlångvariga relationer och/eller ansvar förbarn, men även erfarenheter som är mertydligt kopplade till en kriminell livsstil somhur många voltor (fängelsevistelser) enperson har gjort.17Plattan (Sergels torg) i centrala Stockholmär en vanlig mötesplats men även starktassocierad med droghandel, hemlösamänniskor och utsatthet18Alexander menar dock att hansorganisation självklart erbjuder stöd förbrottsutsatta medlemmar om de behöver,men att det inte är något som de specifiktlyfter fram.19Riskfaktorer för kriminalitet brukar delasin i ”de fyra stora” och ”de åtta centrala”(som innehåller de fyra stora) (Andrews &Bonta 2003). De fyra stora riskfaktorerna ärtidigare kriminalitet liksom tidig debut ikriminalitet, antisocial personlighet(aggressivitet, impulsivitet, med mera),antisociala attityder och värderingar samtantisocialt umgänge. De fyra som ocksåbetraktas som centrala, om än inte likabetydelsefulla som de fyra föregående, ärmissbruk av alkohol och droger, (brister i)familj, skola (jobb) och fritidsaktiviteter.175

KAPITEL 5176

Våldsförebyggande metoder”Inom ramen för uppdraget ska Ungdomsstyrelsenockså göra en beskrivningoch analys av utvärderade metoder förattitydförändrande arbete riktat till pojkaroch unga män när det gäller jämställdhet,maskulinitet och våld. Ävenmetoder som riktas till unga män för attförebygga hedersrelaterat våld och förtrycksamt metoder för att förebyggakränkningar, hot och våld mot homosexuellaoch bisexuella ungdomar samtunga transpersoner ingår i uppdraget. Iöversikten ska Ungdomsstyrelsen inkluderaerfarenheter och kunskaper inomområdet från andra länder, exempelvisUSA, Kanada, Storbritannien och Norge.I uppdraget ingår att analysera ochidentifiera framgångsfaktorer, problemområden,kunskapsluckor och utvecklingsbehovför det kunskapsbaseradevåldsförebyggande arbetet som idag riktastill pojkar och unga män, om dessahar ett jämställdhetsperspektiv samt hurdetta tar sig uttryck.”(regeringsbeslut 11:4)Våldsförebyggande arbete kan delas in utifrånvilken målgrupp som verksamheten har, universell,selektiv eller indikativ (tabell 5.1). Fokusi detta kapitel ligger framför allt i att beskrivauniversella och selektiva metoder. I huvudsakkommer vi att beskriva det arbete som bedrivsav kommunala och ideella aktörer och somvänder sig till killar och/eller till unga män ochfrämst är av förebyggande och främjande karaktär.Vi kommer inte att beskriva behandlandeselektiva och indikativa insatser inom institutionsvårdeneller inom ramen för socialtjänstensmyndighetsutövning. 1Två frågor är centrala för vår beskrivning ochanalys av det våldsförebyggande arbetet. Denena är huruvida metoderna eller arbetssätten äreffektutvärderade och den andra om metodernaoch arbetssätten har ett genusperspektiv.Kapitlet börjar med en genomgång av kunskapsläget.I Befintlig kunskap om våldsförebyggandemetoder utgår vi från tidigare studieroch utvärderingar och introducerar de olika perspektivsom har präglat det våldsförebyggandearbete som bedrivs i Sverige.Tabell 5.1 Preventionsnivåer i våldsförebyggande arbetePreventionsnivåUniversell preventionSelektiv preventionIndikativ preventionMålgruppRiktas till allmänheten, till en viss åldersgrupp, till ett visst kön,till avgränsade geografiska områdenRiktas till dem – enskilda individer eller en avgränsad målgrupp– som bedöms ha en förhöjd risk för att utsättas för eller för att utöva våldRiktas till enskilda individer som redan har erfarenhet av våld som offer ellersom förövareKälla: Före han slår – om effektiva våldsförebyggande metoder med genusperspektiv. Sjögren, M., Berg,L., Hyllander, K. & Söderström, P. (2013).177

I Utvärderade, universella våldspreventivametoder med ett genusperspektiv och Våldsförebyggandearbete i Sverige presenterar vi de tvåstudier som Ungdomsstyrelsen har beställt avriksorganisationen Män för Jämställdhet.Lena Berg och Magnus Sjögren har haft huvudansvaretoch Klas Hyllander och Peter Söderströmär medförfattare till artiklarna Förehan slår som handlar om effektutvärderade,universella våldspreventiva metoder med ettgenusperspektiv och Låt 101 blommor blommasom fokuserar på våldsförebyggande arbete iSverige.Slutligen presenterar vi några exempel påvåldsförebyggande verksamheter med ett genusperspektivinnan vi summerar våra intryck ien avslutande diskussion.Befintlig kunskap omvåldsförebyggande metoderDiskussionen om våldsförebyggande arbete riktattill unga, och om arbetet har ett genusperspektiv,grundar sig i detta kapitel på kunskapfrån tre olika fält. En viktig utgångspunkt ärkunskap om preventionsarbete riktat mot unga.Detta fält rymmer mycket mer preventivt arbeteän det som har ett uttalat våldsfokus ochbottnar vanligtvis i beteendevetenskapliga ellerutvecklingspsykologiska teorier. Det andra fältetbeskriver kunskap om unga och våld utifrånett sociologiskt eller kriminologiskt perspektivmedan det tredje fältet fokuserar på våld utifrånett genusperspektiv. Dessa tre fält: preventionsfältet,våldsfältet och genusfältet har utvecklatsparallellt och har sinsemellan olika förankring isamhället, både i prioritering och i tillämpningav den kunskap som forskningen tar fram. Dessutomär kunskapsläget om unga i åldern 13–25år skiftande mellan dessa tre fält.Prevention och våldPrevention är per definition något proaktivt, attbygga upp en buffert mot oönskade framtidakonsekvenser och främja en positiv utveckling(Ferrer-Wreder, Stattin, Cass Lorente, Tubman& Adamson 2005). Ofta betecknas det preventivasynsättet som hälsofrämjande. Målet för detpreventiva arbetet är att stärka individens möjligheteratt ta tillvara sina resurser, utveckla positivalivssammanhang samt undvika missbrukoch kriminalitet (Ungdomsstyrelsen 2010b)Preventionsfältet är generellt präglat av ettindividorienterat perspektiv som har sin grundi utvecklingspsykologiska och kognitiva beteendeteoretiskatolkningsramar. Fokus sätts oftapå barns och ungas skydds- och riskfaktorersamt på individens förutsättningar att utvecklaett prosocialt beteende, till exempel förmåganatt visa empati, lyhördhet och omsorg för andra(Berg 2007, Ferrer-Wreder et al. 2005, SverigesKommuner och Landsting 2011).Målet med våldsprevention är att förändra barnsoch ungas problembeteende alternativt förebyggaatt barn och unga utvecklar ett beteende somkan innebära problem för dem själva och andra.Inom det kognitiva beteendeteoretiska fältet förväntasbeteendeförändring även påverka attitydoch känsla. Därmed förväntas våldsprevention,då det har en beteendeteoretisk bas, förebyggamer än det specifika beteende som insatsen riktarsig mot, utifrån antagandet att ett förändrat beteendemönsterpåverkar individens attityder ochvärderingar, vilka i sin tur påverkar individensbeteenden på ett bredare fält (Berg 2007).178

Genus och våldspreventionHur vi tolkar och förstår förekomsten av våld inverkarpå hur vi utvecklar det våldsförebyggandearbetet. Genus är ett viktigt element i dennatolkning. Med genus menas den sociala processsom ger människor kollektiva könsegenskaper:manligt och maskulint respektive kvinnligt ochfeminint. Genusbegreppet används för att synliggöraatt uppfattningar, normer och idéer omvad som är kvinnligt och manligt skapas relationellt,samt för att synliggöra att det som uppfattassom manligt och kvinnligt varierar i både tidoch rum. Detta betyder att genusbegreppet harbetydligt fler dimensioner än enbart skillnadenmellan biologiska kön.Ett genusorienterat perspektiv på våld, därrelationen mellan maktstrukturer och individersätts i centrum kan stärka effekten av den våldsförebyggandeinsatsen. Preventionsfältet generelltär dock mer präglat av individorienteradeperspektiv (Sveriges Kommuner och Landsting2011).Inom preventionsfältet har forskarna utvecklattre genusansatser: genusneutral, genussensitivoch genusförändrande (Barker, Ricardo& Nascimento 2007, Barker, Ricardo, Nascimento,Olukoya & Santos 2010). Sjögren, Berg,Hyllander och Söderström (2013) har lagt till ytterligareen ansats, nämligen programmen somredovisar skillnader efter kön men använder genusenbart som en bakgrundsvariabel.I en rapport från World Health Organization,där program med fokus på hälsopreventiva insatsergranskades, konstaterades att programsom hade en genusförändrande ansats i högregrad även förändrade attityder och beteendensom förbättrade hälsosituationen (Barker, Ricardo& Nascimento 2007). Det resultatet kantolkas som att en genusförändrande ansats i detförebyggande arbetet kan förbättra effekten avsjälva insatsen.Ett förebyggande arbete som inkluderar enförståelse av genus och jämställdhet krävs föratt förebygga mäns våld mot kvinnor. Menjämställdhetsarbete och kvinnofridsarbete uppfattasi stor utsträckning som två separata områdenenligt en kartläggning av kommunernas,landstingens och regionernas kvinnofridsarbete.Dessutom riskerar universellt våldsförebyggandearbete ofta att hamna i skymundan i kommu-Tabell 5.2 Genusansats i våldsförebyggande programTyp av programGenusneutrala programGenusredovisande programGenusmedvetna/genussensitiva programGenusförändrande programGenusansatsSynliggör inte skillnader mellan kvinnor och män och varken förstärkereller ifrågasätter könsrollerKvinnor och män figurerar som statistiska enheter men förstärker ellerifrågasätter inte könsrollerSer kvinnors och mäns specifika behov och utgår från att könsroller ärsociala konstruktionerFörsöker förändra könsroller och möjliggöra mer jämställda relationermellan kvinnor och mänKälla: Före han slår – om effektiva våldsförebyggande metoder med genusperspektiv. Sjögren, M., Berg,L., Hyllander, K. & Söderström, P. (2013).179

nernas kvinnofridsarbete (Sveriges Kommuneroch Landsting 2009).Att det generella förebyggande arbetet lättkommer i skymundan av akuta insatser har ävenkonstaterats i tidigare studier. I kartläggningenav förebyggande metoder för att förhindra ochförebygga att unga blir gifta mot sin vilja, Avegen vilja, förmedlades en liknande bild. Deakuta behoven överskuggar det långsiktiga universellaförebyggande arbetet som också behöverutvecklas och genomföras (Ungdomsstyrelsen2010a).Normkritiskt jämställdhetsarbete för att tjejeroch killar respektive kvinnor och män ska hasamma makt att forma sina liv borde kunna sessom en universell preventionsinsats för att förebyggavåld. Dessvärre vet vi allt för lite omvilka effekter ett generellt jämställdhetsarbetehar för att förebygga mäns våld mot kvinnor inära relationer eftersom utvärderingar saknas.Kommunernas kvinnofridsarbete genomsyrasav ett etablerat könsmaktsperspektiv men närdet kommer till killars våld mot tjejer verkardet saknas förklaringsmodeller och förståelseav våldsutövandet (Sveriges Kommuner ochLandsting 2011).Om våldsförebyggandemetoder i tidigare studierVad har det då gjorts tidigare kring våldsförebyggandearbete riktat till killar och unga mänoch vad vet vi om huruvida detta arbete harett genusperspektiv? Vissa våldsförebyggandeprogram identifierar killar och unga män somde som framförallt använder aggressivitet ochvåldsamt beteende, men tidigare utvärderingarhar visat att programmen oftast har saknat en genusanalys(Berg 2007). Programmen har identifieratdeltagarna som tjejer respektive killar,men har inte tagit hänsyn till de beteendenormersom präglar killars respektive tjejers vardag.Den typen av program saknar därför metodersom kan förändra våldsbejakande attityder ochett våldsamt beteende som kan kopplas till maskulinitetsnormer.Det är möjligt att det har skett en utveckling avgenusperspektiv i de våldsförebyggande insatserna.Den genomgång av förebyggande metodersom Ungdomsstyrelsen beställde i sambandmed regeringsuppdraget som redovisas här(Berg, Sjögren, Hyllander & Söderström 2013)kom fram till att 59 av de studerade 101 projektenhade en genussensitiv ansats och att 31 hadeen genusförändrande ansats.Universell preventionUniversellt våldspreventivt arbete är ett relativtungt fält. De enstaka satsningar som har genomförts,i form av kampanjer och föreläsningar ommäns våld har inte visat sig ha någon större förebyggandeeffekt i Sverige. Detta har lett tillen minskning av denna form av insatser och istället allt fler längre interventioner (SverigesKommuner och Landsting 2011). Däremot ärkampanjer en metod som ofta har använts för attförebygga mäns våld mot kvinnor i USA, till exempelbland studenter i syfte att förebygga våldi ungas nära relationer, eller dating violence somdet engelska originalbegreppet lyder (Sjögren etal. 2013).Det generellt våldsförebyggande arbetet är ettområde där evidensläget, det vill säga forskningkring metodens eller insatsens effekt, dominerasav amerikanska studier. Förebyggande avmobbning är ett av de få områden inom preventionsforskningendär det finns skandinaviskastudier och utvärderingar (Ferrer-Wreder et al.2005). Den nordiska, men även den internationella,forskningen om mobbning präglas avden svenska forskaren Dan Olweus arbete, somhar en universell karaktär och som tillämpar enhela-skolan-ansats.180

Selektiv preventionI selektivt förebyggande insatser riktas insatsentill en avgränsad grupp. Att sammanföra barnoch unga med en uttalad problematik i grupphar diskuterats mycket inom preventionsforskningenoch är något som anses vara riskabelt,bland annat nämns ”smittorisken” när det gällervåldsamma killar. Om exempelvis killar i tonåreningår i en våldsförebyggande gruppverksamhetkan det i stället främja antisociala beteendenoch underbygga våldsamma och kriminellabeteenden som verksamheten har för avsikt attförebygga (Ferrer-Wreder et al. 2005).I selektiv prevention är våldsutövande någotsom i vissa fall kopplas till annat brottsförebyggandearbete (se Forkby 2008, Bäcklin, Carlsson& Pettersson 2013) eller till förebyggandeinsatser riktade till unga i vissa riskgrupper, tillexempel unga som bevittnat våld (se Broberget al. 2011). I den senare formen av insats harverksamheten främst en stödjande karaktär mentanken finns att om den unge utvecklar skyddsfaktoreroch hindrar en eventuell utveckling avriskfaktorer kan det förebygga ett eventuelltframtida våldsamt beteende som ett sätt att hanteraoch lösa konflikter (Socialstyrelsen 2009,Broberg et al. 2011).Huruvida det stödjande arbetet riktat till ungai riskgrupper även är våldsförebyggande finnsdet olika uppfattningar om. Det kan finnas riskför våld i en vuxenrelation om man upplevt våldi sin uppväxtfamilj men sambandet är relativtsvagt. Det finns däremot ett starkare sambandmellan en positiv attityd till våld eller traditionellakönrollsattityder och eget våldsutövande(Sveriges Kommuner och Landsting 2011).Utifrån detta samband borde selektivt våldsförebyggandeinsatser i första hand riktas motunga som visar tecken på att vara våldsbejakandeeller som verkar ovilliga att förändra gamlakönsroller. Barn och unga i riskmiljöer 2 bordedäremot i första hand få renodlade stödinsatserutifrån sin utsatta position.Stödinsatser utgår ofta från att stärka den ungesskyddsfaktorer för att skapa en motvikt motde riskfaktorer som denne utsätts för i vardagen.Enligt en kartläggning från Statens folkhälsoinstituthandlade insatser riktade till barn och ungasom bevittnat våld oftast om stödsamtal, menstödgruppsverksamhet erbjöds av hälften av desvarande kommunerna (Statens folkhälsoinstitut2010). En stor del av dessa stödgruppsverksamheterverkar dock rikta sig till yngre barn 3(Broberg et al. 2011).Koncentrationen av insatser för yngre barnkan ha olika förklaringar. En förklaring är attinterventioner bör sättas in tidigt i livet för attmotverka antisocial utveckling (Berg 2007). Enannan förklaring är att det kan vara svårare attnå ungdomar jämfört med barn. Barn har enligtlag rätt till ett ökat självbestämmande med stigandeålder och kanske inte alltid vill ta emotstöd. Kompisar blir dessutom allt viktigare fördem, vilket har stor betydelse för ungas socialarelationer och beteenden. En tredje förklaringär att kunskapen om den ovan nämnda ”smittorisken”gör det mer komplicerat att forma stödgruppsverksamheterför ungdomar än för yngrebarn (Ferrer-Wreder et al. 2005).Det är framförallt stödinsatser i regi av ideellaorganisationer och kommuner som utvecklas påbred front i Sverige. Att det framförallt är ideellaorganisationer och kommuner som står bakomutveckling och drift av stödinsatser är inte såmärkligt med tanke på att flera statliga myndigheterger ekonomiskt stöd till just dessa aktörer 4för att skapa, utveckla och driva stödinsatser tillvåldsutsatta och inom det sociala området i övrigt.181

När det gäller selektiv prevention utanför institutionsvårdenär Aggressive replacement training(ART) en metod som har använts på skolordär man har identifierat en grupp unga med ettproblematiskt beteende. Metoden togs fram föratt utmana och förebygga aggressivt och antisocialtbeteende bland barn och ungdomar ochbygger på en kognitiv beteendeteoretisk grunddär aggressivitet och våld ses som ett inlärt beteende.Det är ett intensivt program där flera träffari veckan under minst tio veckor förespråkas.Metoden används idag men dess effekt är ännuinte klarlagd.Att förstärka prosociala beteenden, till exempelempati, lyhördhet och omsorg, är ett avsyftena med ART vid sidan av att förebygga aggressivitetoch antisocialt beteende. Trots att detär killar som främst anses ha problem med aggressivitetoch ilska så inkluderar inte ART engenusanalys. Berg påpekar i sin analys av programmetatt varken skaparna eller de intervjuadeledarna gör någon genusanalys kopplat tilldet prosociala beteende som metoden förväntasförstärka. Killars motstånd mot det förespråkadeprosociala beteendet tolkas enbart enligt kognitivatankemönster och inte som ett motstånd motatt anpassa sig till ett feminint genuskodat beteende.Berg konstaterar:”[G]enusorienterade tolkningsverktyg kansynliggöra vilka genusmärkta förväntningar[som] kan möjliggöra och hindrapojkars och flickors vilja att förändrabeteende.”(Berg 2007, s. 62)Indikativ preventionEtt tredje sätt att förebygga våld är att arbetamed dem som redan har utövat våld genom indikativprevention. Ett sätt att utveckla ett indikativtpreventionsarbete är att ställa frågan tillunga män om de utövat våld genom så kalladscreening 5 . Detta kan göras i enskilda samtaleller genom självskattningsformulär. Det finnsmånga exempel på screening för våld i närarelationer inom hälso- och sjukvården och i familjeterapeutiskasammanhang. Ett svenskt exempeldär det har använts på ungdomar är vidbarn- och ungdomspsykiatriska mottagningeni stadsdelen Gamlestaden i Göteborg. Andelenärenden med våld steg från 6 procent till 21 procentnär screening infördes (Sveriges Kommuneroch Landsting 2011).Vi går inte in närmare på indikativ preventioni denna rapport, men understryker samtidigtvikten av att fokusera på unga vid utvecklingenav indikativa insatser mot våld. Sveriges Kommuneroch Landsting (SKL) konstaterar att detfinns ett behov av indikativa preventionsinsatserriktade till unga män för att förebygga ettfortsatt våldsutövande. Våldets inriktning ochallvarlighetsgrad bör också få betydelse för vilkentyp av insats som planeras. Ju allvarligarefysiskt våld desto troligare är det att arbetet börstarta med ett påverkansprogram där risk- ochsäkerhetsarbete är en central del i interventionsmodellen(Sveriges Kommuner och Landsting2011).Uppföljning och utvärderingDiskussionen om evidensbaserad praktik inomsocialt arbete har pågått en tid och är fortfarandeen brännhet fråga. Rösterna för evidensbaseradpraktik förordar randomiserad (experimentell)forskningsdesign som det enda sättet att få framsäkra analyser av vad som fungerar och vad182

som inte fungerar. Rösterna mot evidensbaseradpraktik hävdar att det inte går att mäta mänskligtbeteende – kvantifierade metoder är förokänsliga som verktyg. Kvantifierade verktygmäter i första hand omfattningen av beteendenoch inte hur och varför människor väljer somde gör. Vissa debattörer menar att man till denexperimentella utvärderingen även måste vägain brukarnas och praktikernas tolkningar samtatt olika perspektiv ska få väga olika tungt beroendeav verksamhetsfält.I sin studie av Nordisk forskning om preventionmot våld bland unga lyfter Berg (2007) även attdet finns kritik inom preventionsforskningenmot de homogena metoderna som används. Attdet i nästan samtliga fall är effektutvärderingarsom används och att mindre fokus läggs på vetenskapligtbeprövade och tolkande metoder därfokus handlar om att förstå hur barn och ungakan utveckla problembeteenden och vilken meningett visst beteende fyller för ungdomarnasjälva. Berg menar vidare att effektutvärderingarskulle behöva kompletteras med ett tolkandeförhållningssätt av hur problembeteendet kanförstås samt vilka antaganden som påverkar resultatet6 (Berg 2007).I Skolverkets utvärdering av metoder motmobbning menar myndigheten att effekter avmetoder mot mobbning är svåra att mäta eftersommycket mer än just de metoder vars effekterman vill mäta spelar roll för utfallet (Skolverket2011). De uppmätta effekterna är genomgåendesmå. En annan aspekt som försvårar utvärderingenav program i skolan är att det i Sverigefinns lagstiftning som ställer krav på att skolansverksamhet i sin helhet ska präglas av arbetetmot kränkande behandling och diskriminering(SFS 2010:800), vilket minskar möjligheternaatt renodla effekter av ett visst program frånskolans övriga verksamhet.Brottsförebyggande (2012) rådet pekar i sinrapport Att förebygga brott och problembeteendeni skolan på vikten av att följa upp och mätainitialt uppsatta mål samt på svårigheten attvärdera resultat från lokalt brottsförebyggandeprojekt. En brottsförebyggande insats kan tillexempel leda till en uppgång i anmälningsstatistikenom den har en upplysande och medvetandegörandeambition. Uppföljningar som på ettnära sätt följer genomförandet av lokala projektger ofta blandade resultat (Brottsförebygganderådet 2012).Framgångsfaktorerenligt tidigare studierAtt mäta effekten av våldspreventionsprogram,det vill säga om program bidragit till en minskningav våldsamt beteende, är ett sätt att utvärderavåldsförebyggande verksamheter. Metodenger kunskap om interventionen lever upp tillställda mål, men förklarar inte varför ett programhar effekt eller inte. Utvärderingar somsvarar på frågan varför kan ge kompletterandekunskap. Dessa mer formativa utvärderingarsätter fokus på vilka grundantaganden en studievilar på men kan även ge kunskap om studiensupplägg och innehåll (Berg 2007). Den förstaansatsen är betydligt vanligare än den andra, vilketgör det svårt att generellt uttala sig kring huren bra metod bör vara uppbyggd. Vissa framgångsfaktorerför att en metod verkligen ska förebyggadet som avses har dock identifierats ibefintlig forskning.Ett våldsförebyggande program bör ha en tydligteoretisk bas (kognitiva sociala inlärningsteorierär vanliga). Det bör vara manualbaseratför att underlätta arbetet med att jämföra behandlingseffekter,men också för att arbetet inteska vara avhängigt enskilda individers kompe-183

tens. Vidare måste upplägget vara anpassat tilldeltagarnas kognitiva förmåga (det vill sägaförmåga att tänka och förstå) och gruppens socialasammansättning. Upplägget bör bestå aven kombination av fakta, reflektion och socialträning i rollspel. Att deltagarna får uppleva olikabeteenden och situationer ökar möjlighetenatt utmana problembeteenden. För att de nyafärdigheterna ska få fäste krävs även kontinuerligamöten över tid (Berg 2007).Ett ytterligare sätt som kan öka chansen attlyckas är att använda sig av en väl beprövad modellför insatsens genomförande. En noggrann,konsekvent och strukturerad implementering,där den som driver satsningen skapar sig en bildav såväl den lokala problembilden som av denorganisation som ska vara arenan för satsningen,är en bra grund för framgång.En annan viktig aspekt är att erbjuda de inblandadeett kompetensstöd under tiden satsningenvarar (Berg 2007, Brottsförebygganderådet 2009). En genomgång av universellt förebyggandeprogram mot mobbning bekräftardetta (Skolverket 2011). Inget program är likaeffektivt i alla skolor och alla sammanhang menvissa är mer effektiva än andra.Multidisciplinära interventioner som berörhela skolan har bättre och ger i högre grad kvarståendeeffekter än andra typer av interventioner.En kombination av insatser som på olikasätt involverar hela skolans personal samt eleverna,och som har sin grund i en kartläggning avproblemen, pekas ut som effektiva för att förebyggamobbning. Tillfälliga kampanjer och insatserriktat mot den utsatta som kamratstöd ochmedling pekas ut som mindre effektfulla. Multidisciplinärainsatser bör även avslutas med enförnyad kartläggning för att de inblandade skafå en bild av om och hur problemet påverkatsav insatsen. Dessutom poängteras vikten av attbeakta etiska aspekter av interventionen (Brottsförebygganderådet 2009a).Liknande slutsatser framkommer i Skolverketsutvärdering av metoder mot mobbning. Den visaräven att vissa insatser som genomförs rutinmässigtför att öka elevernas sociala kompetens,eller insatser där eleverna får en konflikthanteranderoll, snarare har ökat mobbningen än motverkatden. Det visar sig även vara skillnad påvilka insatser som hjälper tjejer och vilka somhjälper killar som blir utsatta för mobbning(Skolverket 2011). Detta betonar vikten av attha ett genusperspektiv i det våldsförebyggandearbetet för att nå en effekt som leder till den önskadebeteendeförändringen och som varar.Det problemorienterade arbetssättet (se Brottsförebygganderådet 2012) är en annan modellför implementering av en våldsförebyggandeinsats som på många sätt påminner om det sombeskrivs ovan. Det är ursprungligen en polisiärarbetsmetod men som även går att använda iandra former av brottsförebyggande arbete.Arbetssättet erbjuder inriktning, struktur ochstyrning åt lokala brottsförebyggande projekt.Effekter mäts och åtgärder utformas tillsammansmed flera aktörer och utifrån noggrannakartläggningar. Detta ger även en grund för attsprida kunskapen vidare och kan vara ett bra sättför exempelvis en skola att få en bild av vilkaproblem de har samt att göra upp en åtgärdsplanmed relevanta samarbetsaktörer. Denna typ avlokala brottsförebyggande projekt i skolan ärdock få (Brottsförebyggande rådet 2012).Det finns även andra framgångsfaktorer än valav metod eller form för genomförande. Relationellaaspekter har lyfts fram som framgångsfaktorerför ett lyckat våldsförebyggande arbete. Enskola som har ett positivt skolklimat som byggerpå samarbete och respekt, har en god grund föratt personalen ska kunna skapa sig en bra bild184

av de problem som finns. Rigida och straffinriktadeåtgärder mot våld och ordningsproblemkan i värsta fall motverka syftet då de lätt ledertill ett försämrat förtroende och sämre kommunikationmellan elever och personal. En rimligmåttstock för en våldsförebyggande insats ärdärför om åtgärden på ett positivt sätt påverkarchansen att de ansvariga i skolledningen får deninformation de behöver för att agera (Brottsförebygganderådet 2009b)För att minska ungas antisociala beteendenbör förändringsarbetet ske parallellt med andrastödjande insatser som pågår över tid (Berg2007). Det som kallas för en hela-skolan-ansatsär en bidragande faktor till att ett våldsförebyggandearbete ska falla väl ut. Förebyggande insatserför unga visar sig också få bättre resultatom perspektivet vidgas ytterligare och helafamiljen, skolan och närsamhället involveras.De olika parterna och arenorna kan dock krävaolika slags insatser parallellt (Ferrer-Wreder etal. 2005).Universellavåldspreventiva metodermed genusperspektivUngdomsstyrelsen gav riksorganisationen Mänför jämställdhet i uppdrag att beskriva och analyserautvärderade metoder för attitydförändrandearbete riktat till killar och unga män närdet gäller jämställdhet, maskulinitet och våldoch på det sättet kombinera ”genusfältet” ochdet ”våldspreventiva fältet”. Resultatet av kartläggningenpresenteras i sin helhet i artikelnFöre han slår – om effektiva våldsförebyggandemetoder med genusperspektiv (Sjögren et al.2013). Artikeln fokuserar på universellt våldsförebyggandemetoder. Våldsformerna delas uppi lindriga och grova där det lindriga våldet ärkopplat till det grövre. Det betyder att insatsersom motverkar det lindriga våldet även kan haen positiv effekt på det grövre våldet.Kommande avsnitt vilar på vad som har framkommiti kartläggningen av metoder för att förebyggakillars och unga mäns våld och lyfterde centrala delarna av författarnas analys. Föratt få en mer detaljerad bild av respektive programsmetod och teoretiska grund bör hela artikelnläsas – den finns på Ungdomsstyrelsenswebbplats.Två åtskilda skolorMagnus Sjögren, Lena Berg, Klas Hyllanderoch Peter Söderström (2013) har på uppdragav Ungdomsstyrelsen gått igenom och bedömtdrygt tusen vetenskapliga publikationer ochartiklar som berör våldsförebyggande metoder.Ur detta material tog vi fram 22 effektutvärderademetoder med genusperspektiv. Endast tvåav dessa är utvecklade i Norden. Det ena är detsvenska effektutvärderade anti-mobbningsprogrammetFriends (se Skolverket 2011) som harbåde ett genus- och ett normkritiskt perspektiv(Sjögren et al. 2013). Det andra är en tjej- ochkillgruppsmetod som är utvecklad av ÅlandsFredsinstitut (se Bahar, Gritane & Jonstoij2011).Utvärderingarna av dessa två metoder utgör ettförsta viktigt steg i att korsbefrukta genusvetenskapmed evidensbaserad praktik i ett nordisktsammanhang. De 22 metoder som inkluderats iartikeln integrerar samtliga en genusorienteradvåldsförståelse med kvantifierade mätmetoder.I Sverige och de andra nordiska länderna är detont om våldsförebyggande program som kombinerarett genusperspektiv med en utvärderingsom bygger på kvantitativ metodik. En förklaringsom har lyfts är att genusvetenskap ochevidensbaserad praktik inom våldsprevention185

ses som åtskilda sfärer. I den genusorienteradesfären, där många icke utvärderade preventionsinsatseringår, används företrädesvis kvalitativmetodik, tydliga genusperspektiv i kombinationmed normkritik och sociologisk och pedagogiskforskning.I den evidensbaserade sfären, där effektutvärderadevåldsförebyggande program för detmesta finns, används oftast kvantitativa undersökningsmetoderoch arbetet utgår mångagånger från psykologisk forskning men saknargenusperspektiv eller andra maktperspektiv. Detär ett fält som domineras av utvärderade metoderriktade till killar och unga män, men sominte uppmärksammar att killar har ett beteendesom påverkas av de existerande normerna somär kopplade till att vara man. Våld förstås dock idessa förebyggande program som ett inlärt beteendedär förändring är möjlig.I ett svenskt sammanhang tillhör det inte vanlighetenatt dessa två så olika forskningstraditioner– genusvetenskap och evidensbaseradpraktik – möts och befruktar varandra. Det övergripanderesultatet i artikeln kan ur ett svensktsammanhang, och utifrån en forskningstraditionsom i första hand fokuserar på grundforskning,betraktas som ett gott exempel på hur genusteori,kvantitativ metodik och prevention kanintegreras.Vilka våldsformer omfattas?Uppdraget som styr kartläggningen inkluderarförebyggande metoder ämnade att förebyggamånga olika typer av våld, inklusive metodersom förebygger hedersrelaterat våld och förtrycksamt metoder för att förebygga kränkningar,hot och våld mot homosexuella och bisexuellaungdomar samt unga transpersoner.De identifierade metoderna handlar främst omungas våld i nära relationer och sexuellt våld.Effektutvärderade metoder som förebygger våldinom en hederskontext saknas helt. Metoder inriktademot homo-, bi- och transsexuellas situationsaknas på grund av kriterierna för vårt urval,till exempel kan det vara en konsekvens avatt metoderna ska vara utvärderade flera gånger,att de ska bedömts ha effekt och användas bretteller att metoden är så pass ny att den inte harhunnit genomgå en fullständig utvärderingscykel.Resultatet visar även att genusperspektivetär mest framträdande vid metoder riktade motmäns våld i nära relationer och sexuellt våld,medan genusperspektivet är frånvarande vidmetoder riktade mot ungdomsvåld, inklusivemobbning, med undantag för Friends.Resultatet av kartläggningen visade liten variationför våldsform, geografi, arena och ålder.Samtliga identifierade metoder har gemensamtatt de framför allt fokuserar på unga mäns våldmot unga kvinnor och (hetero)sexuellt våld.I princip är det endast USA som bidragit medprogram som också har hög kvalitet i utvärderingsmetodik.Nästan alla program handlar ominsatser i skolan eller på universitet. De flestainsatserna riktas till åldersgruppen 18–25 år,några till unga i åldern 13–18 år och få till barnunder 13 år. Många av programmen är utveckladeför att motverka våld i framtida relationer.Den vanligaste utgångspunkten är att insatsenska inledas innan de unga har utvecklat destruktivarelationsbeteenden. Att variationen i ålderoch arena är liten hänger samman med var det ärenkelt att bedriva forskning, det vill säga inomskola och högre utbildning. Den mesta beteendeforskningeni västvärlden baseras sannoliktpå amerikanska studenter.186

Vilka metoder har effekt?I artikeln Före han slår har författarna Sjögren,Berg, Hyllander och Söderström inkluderatvåldsförebyggande program med genussensitivaeller genusförändrande ansatser 7 vars metoderär vetenskapligt effektutvärderade och antingenriktar sig enbart till killar eller till både killaroch tjejer. Insatserna består i samtliga programframförallt av korta interventioner, med allt frånen till tolv sessioner.Att problematisera genus i ett våldsförebyggandeprogram har visat sig vara effektivt för attförebygga våldsutövande. Av flera forskningssammanställningar,som artikeln refererar till,framgår att program som exempelvis problematiserarkönsstereotyper och våldtäktsmyter harpositiv effekt på motivationen att inte användavåld. När ungas könsstereotypa attityder förändrasmot mer jämställda attityder påverkas äveninställningen till våld i nära relationer positivt.Det framkommer alltså att det finns ett sambandmellan program som påverkar deltagarnas genusnormeroch våld mellan unga i nära relation. 8Detta är ett viktigt argument för att jobba medjämställdhet i syfte att minska bruket av våld.Variationen i innehåll mellan de olika programmensom beskrivs är inte så stor. De flestaprogram har någon form av åskådarperspektiv(vad det innebär beskrivs närmare i nästaavsnitt). Detta är något nytt i Sverige och harinte förekommit så uttalat i våldsförebyggandearbete i Sverige tidigare. Av de 22 universellavåldsförebyggande program med genusperspektivsom identifierades beskriver författarna sjusom de anser är möjliga att överföra till Sverigeom de anpassas till detta lands förhållanden:De sju program som är möjliga att överföra till Sverige1. Bringing in theBystander (BITB)är utvärderat ett flertal gånger, ärförhållandevis nytt och har intespridits så mycket men harprovats i en rad olika sammanhang,åldersgrupper och målgruppersamt har visat bra upprepadeeffekter också för beteendeförändring.2. Mentors in ViolencePrevention (MVP)är utvärderat ett antal gånger, harmycket stor spridning både i ochutanför USA och har visatupprepade positiva resultat förattitydförändring.3. The Men’s Programär utvärderat och utvecklat ettflertal gånger under två årtionden,har mycket stor spridning iUSA och har visat både attitydochbeteendeförändring.4. The Men’s Projectär utvärderat endast vid tvåtillfällen, men bygger på enansats om sociala normer somhar stor spridning i USA.Metoden har visat motstridigaeffekter, men är lovande eftersomdet har minskat mäns självrapporteradesexuella våld.5. Safe Datesär det mest utvärderadeprogrammet med det med mestvaraktiga resultat. Programmetminskar våld i nära relationer.Därför har Safe Dates ocksåimplementerats på många håll.6. Know Your Powerär utvärderat ett flertal gångermed lovande resultat. Kampanjenär spridd och finns att ta del avpå www.know-your-power.org7. Men of Strength (MOST)är utvärderat två gånger och harfått stor spridning i USA medlovande resultat. Kampanjen MenCan Stop Rape finns att ta del avpå www.mencanstoprape.org187

Metodiken och pedagogiken som används idessa sju metoder är samtal, filmdiskussion,skrivövningar, rollspel, teater och skapandeav kampanjer. Några program använder sig aven kombination av metoder och omfattar bådekampanjer och gruppverksamheter.Inom preventionsfältet rekommenderas såkallade hela-skolan-ansatser eller insatser medsamma budskap på flera våldspreventiva nivåer.Genom interaktiva inlärningsmetoder och insatserpå flera nivåer samtidigt följer programmenrekommendationer om bästa praktik för våldspreventivaprogram i skolan. Kampanjer har variten välanvänd metod för att motverka mänsvåld. Om kampanjer minskar mäns våld är svårtatt utvärdera men att använda kampanjer tillsammansmed andra insatser, exempelvis lektionsupplägg,har visat sig vara fruktbart. Genomatt göra upprepade kommunövergripandekampanjer som kombineras med samtalsgrupper,främst för unga män, förväntas unga – menäven vuxna – män bli så engagerade att de villgå samman och arbeta mot mäns våld.De som leder programmen kan vara allt frånforskare som gjort programmet till jämnårigastudenter. Alla har dock deltagit i utbildning föratt kunna genomföra arbetet så bra som möjligt.Att användningen av kamratutbildare är så storär smått förvånande då det går stick i stäv medhittills kända rekommendationer som förespråkarprofessionella ledare i insatserna eftersomdetta verkar ha gett bättre effekter.ÅskådarprogramUnder en längre tid har diskussioner förts omvittnens eller ”åskådarens” roll i våldsammasituationer. Både i förebyggande arbete motmobbning och mot sexuellt våld betraktas desom råkar befinna sig på platsen där övergreppetsker – vänner, lärare och andra vuxna – sompotentiella aktörer som kan förhindra ett övergrepp.Tidigare preventionssatsningar har fokuseratmer på att beskriva problemet – män användervåld. Den ingången väckte ofta motståndhos de killar och unga män som deltog i preventionssatsningen.De kände sig utpekade och ansvarigaför andra mäns våld. Åskådarperspektivetskapar mindre motstånd och mer motivationatt förändra våldsamma beteenden.Flera av de studerade programmen är så kallladeåskådarprogram eller har inslag av det.Program med åskådarperspektiv handlar inteom hur män ska undvika att bli våldsamma iframtiden utan om hur de kan agera så att ingenblir förövare eller offer. Bakgrunden till dennaglidning mot främjande fokus verkar handla omatt hitta tillvägagångssätt som inte skapar motståndhos deltagarna, där killar och unga mänär den viktigaste målgruppen. Frågan om mänsvåld mot kvinnor är laddad och kan väcka känslorhos många män. Reaktionen kan bli att mänkänner sig utpekade och anklagade för vad andramän ställer till med. Väcks mycket motståndkan våldspreventiva insatser få kontraproduktivakonsekvenser, vilket kan leda till att våldetökar istället för minskar.Samlade intryckKartläggningen förmedlar ett intryck av att universellavåldspreventiva insatser med genusperspektivär ett ungt forskningsområde. Att fältetär ungt avspeglas i att det inte finns någon störreenighet i hur effekterna av insatserna ska mätas.Författarna menar vidare att det inte ens är rimligtatt se det våldspreventiva fältet som ett fält,utan snarare som ett uppdelat fält som omfattarflera våldsformer, till exempel dejtingvåld,ungdomsvåld, mobbning, våld i nära relationeroch sexuellt våld. Inte ens inom området sexuelltvåld och våld i nära relationer finns någotgemensamt utfallsmått.188

De flesta av de beskrivna programinsatsernahade effekt på kunskap och attityd direkt i anslutningtill insatsen. Ett vanligt mönster ärdock att effekterna avklingar över tid. När detkommer till beteendeförändringar ser det olikaut. Alla program mäter inte beteenden, utan iställetattitydförändringar som kan relateras tillvåldsutövande, vilket i sin tur förmodas leda tillminskat våld.Våldsförebyggandearbete i SverigeI Ungdomsstyrelsens uppdrag av regeringen ingåratt:”[a]nalysera och identifiera framgångsfaktorer,problemområden, kunskapsluckoroch utvecklingsbehov för det kunskapsbaseradevåldsförebyggande arbete somidag riktas till killar och unga män, omdessa har ett jämställdhetsperspektivsamt hur detta tar sig uttryck.”(regeringsbeslut 11:4)I den genomgång och analys som gjordes i artikelnFöre han slår (Sjögren et al. 2013) framkomatt det inte bedrivs universellt våldsförebyggandearbete riktat direkt till unga och som också är vetenskapligteffektutvärderat i en svensk kontext.De flesta metoder som identifierades var framtagnaoch utvärderade i USA eller Kanada. Manställer sig då frågan: vad är det då för våldsförebyggandearbete som riktas till unga killar alternativttill både unga killar och tjejer i Sverigeidag? Och vad finns det för utvecklingsbehov iSverige, utifrån den internationella överblick aveffektutvärderat våldsförebyggande arbete sombeskrivs i artikel Före han slår?I samband med Ungdomsstyrelsens tidigareuppdrag att genomföra utbildningsinsatser föratt förebygga mäns våld mot unga kvinnor,inklusive hedersrelaterat våld och förtryck(2007–2010) framkom att det fanns kunskapsluckorom förebyggande metoder riktat till killaroch unga män. I arbetet med utbildningarnatogs därför skriften Prata bort mansvåld fram(Ungdomsstyrelsen 2010c). Syftet var att göraen inventering av befintliga projekt, metoderoch material för normkritiskt arbete kring killar,unga män och maskulinitet och som i någonform hanterar frågan om våld. Skriften diskuteraräven de tankar kring pedagogik, metoder ochsynsätt som präglade arbetet samt visar på fortsattautvecklingsbehov och möjliga vägar för attiscensätta dessa.I Prata bort mansvåld konstateras att våldsförebyggandearbete måste ske kontinuerligt ochpå samtliga tre preventiva nivåer i samhället (setabell 4.1). Skriften utgör dock ingen systematiskinventering av våldspreventiva metoder iSverige utan syftar mer till att lyfta frågan omvåldsförebyggande arbete riktat till killar genomatt särskilt belysa åtta av de identifierade projektensom arbetar med universell våldspreventionoch därigenom ge en grund för vidare diskussionerkring metodutveckling.Frågan vad det är för våldsförebyggande arbetei Sverige i dag som riktar sig till unga killarkvarstår därmed. I syfte att få en bild av dettahar Ungdomsstyrelsen haft kontakt med SverigesKommuner och Landsting och Socialstyrelseni hopp om att dessa centrala aktörer påområdet skulle ha samlad kunskap om det våldsförebyggandearbete som sker i den löpandeverksamheten på skolor, fritidsgårdar och inomsocialtjänsten. Men även dessa myndighetersaknade samlad kunskap om det förebyggandearbete som sker i Sverige.Flera nationella myndigheter fördelar dockbidrag till både ideella och kommunala verksamheterför olika former av våldsförebyggandearbete. Ett sätt att få en bild av de arbetssätt189

och metoder som tillämpas var därför att göraen systematisk genomgång av de våldsförebyggandeprojekt som har beviljats stöd av de störrenationella bidragsgivarna.De aktörer som identifierades som relevantavar Arvsfonden, Socialstyrelsen, Brottsförebygganderådet, Länsstyrelsen i Östergötland ochUngdomsstyrelsen. Länsstyrelsen i Östergötlandinkluderades eftersom de har ett nationelltuppdrag att förebygga hedersrelaterat våld ochförtryck, vilket bland annat har inneburit att beviljabidrag till nationella och länsövergripandeprojekt. Då Socialstyrelsen inte hade möjlighetatt identifiera relevanta projekt inom ramen förde särskilda utvecklingsmedlen för att förebyggamäns våld mot kvinnor ställdes istället denfrågan till landets samtliga 21 länsstyrelser.För att identifiera relevanta projekt eller verksamhetersom arbetar våldsförebyggande har vianvänt följande avgränsningar.Projektet eller verksamheten ska:• uttalat arbeta attitydförändrande, förebyggandeeller beteendeförändrande när det gäller våld• omfatta ”bråk på skoj”, trakasserier, kränkningar,mobbning, misshandel, sexuella trakasserier,sexuella övergrepp, våldtäkt, hatbrott ellerhedersrelaterat våld och förtryck• vara beviljade efter 2007 9 och avslutade senasti och med utgången av 2011 10• ha målgruppen killar, antingen i enkönadeverksamheter eller i könsblandade grupper• använda sig av en metod som kategoriserassom antingen universell, selektiv eller indikativ• rikta sig till unga till och med 25 år.Till skillnad från den genomgång och analysav effektutvärderade våldsförebyggande metodersom presenterades i artikeln Före han slårvaldes nu en bredare ansats. Orsaken var att syftetfrämst var att kartlägga vad det är för slagsvåldsförebyggande arbete som bedrivs i nuläget,och genom den bilden kunna lägga en grund fören diskussion av hur ett vidare våldsförebyggandearbete riktat till unga kan utvecklasHär ger vi en bild av det våldsförebyggandearbete som finansierats av nationella aktörer ochgenomförts av ideella eller kommunala aktörersamt analyserar om insatsen har ett genusperspektiv.Det är därmed inte någon heltäckandebild av hur detta arbete bedrivs i landets kommuner.Tidigare rapporter som tagits fram avUngdomsstyrelsen 11 visar dock på att förebyggandearbete till stor del utvecklas och bedrivsav ideella aktörer, vilket gör att vi bedömer attden bild som denna kartläggning ger är en godgrund för vidare diskussion.Våldsförebyggandeverksamheter i SverigeSammantaget har 198 projekt från bidragsgivarnaArvsfonden, Brottsförebyggande rådet,länsstyrelserna, Socialstyrelsen och Ungdomsstyrelsengranskats i artikeln Låt 101 blommorblomma – våldsförebyggande projekt för killaroch unga män (Berg et al. 2013). Av dessa 198projekt har 101 bedömts uppfylla kriteriernaovan och utgör därför artikelns underlag. Vipresenterar här ett sammandrag av artikeln somi sin helhet finns på Ungdomsstyrelsens webbplats.De allra flesta projekt gör insatser för unga iåldern 12–18 år. En väsentlig del av målgruppenär elever på högstadiet och gymnasiet. De flestaav projekten hade både killar och tjejer sommålgrupp, vilket har sin naturliga förklaring i att190

skolan var den oftast förekommande arenan förvåldsförebyggande verksamhet. Att genomföraenkönade insatser i skolan är inte optimalt eftersomendast hälften av eleverna då skulle blitilltalade. Även tjejer behöver få möjlighet attreflektera kring våld och deras perspektiv behövsför att få en tydlig bild av våldets karaktär,omfattning och konsekvenser.Utifrån att det inte råder någon konsensuskring vad som är den bästa könssammansättningeni det våldspreventiva arbetet ser artikelförfattarnadet som en framgångsfaktor att detfinns olika strategier för gruppernas sammansättning.Ibland är det bra med enkönade grupper,ibland med könsblandade. Men verksamheternabehöver också fundera kring andra sätt attsortera grupper på än utifrån kön, så att alla kännersig inkluderade. Unga som inte definierarsig enligt ”tvåkönsmodellen” får problem medde könsuppdelade grupperna – vilken grupp skade tillhöra?PreventionsnivåerArtikeln visar att många projekt gör insatsersom motsvarar flera preventiva typer (tabell5.3). Den vanligaste kombinationen är att enverksamhet har både universella och selektivainsatser. Till exempel har Rädda Barnens projektDet handlar om kärlek, som arbetar förebyggandemot hedersrelaterat våld och förtryck,outtalat målgruppen unga som anses ha en förhöjdrisk för att utöva eller utsättas för hedersrelateratvåld, samtidigt som insatsen finns till föralla elever på de skolor som projektet besöker.De flesta av projekten riktade sig antingen tillunga i allmänhet (universell prevention) eller tillriskgrupper (selektiv prevention). Av de totalt101 projekten bedömdes 88 ha en universell och66 en selektiv inriktning. Något färre, 20 projekt,bedömdes ha en indikativ inriktning motutsatta eller mot våldsutövare (tabell 5.3). Att deflesta projekt rör sig på universell och selektivnivå är inte förvånande. Urvalet av bidragsgi-Tabell 5.3 Projekt indelade efter typ av våld och prevention. AntalTyp av våld Universell Selektiv Indikativ TotaltHedersrelaterat våld 34 51 5 90Våld i nära relationer 17 6 10 33Killars våld mot killar (gatuvåld) 9 3 2 14Mobbning, kränkningar och trakasserier 9 2 1 12Sexuellt våld 7 2 1 10Bråk på skoj 7 0 1 8Huliganvåld 2 2 0 4Hatbrott 3 0 0 3Totalt 88 66 20Källa: Före han slår – om effektiva våldsförebyggande metoder med genusperspektiv (Sjögren, Berg,Hyllander & Söderström 2013).Kommentar: Projekten avser dels att förebygga en eller flera typer av våld, dels vara av en eller flerapreventionstyper (Antal svarande = 101).191

vare påverkar materialet. Men även inriktningenpå ungdomsgruppen bidrar till en bred ansats,projekten vill nå fram till ”alla” barn och unga– det gäller att nå så många som möjligt innandet är för sent. 12Tabell 5.3 visar på vilka typer av våld de identifieradeverksamheterna avser att förebygga,och vilken målgrupp de har i första hand. Detbör noteras att inriktningen på verksamheternahar ett mycket tydligt samband med urvalsmetoden.Länsstyrelser har finansierat 65 av de 101verksamheterna inom ramen för sitt uppdrag attbevilja bidrag till projekt som förebygger hedersrelateratvåld och förtryck.Många av projekten som avser att förebyggavåld i nära relationer är antingen indikativa elleruniversella. Verksamheter med indikativ inriktningkan vara mansmottagningar som arbetarmed behandling eller kvinno- och tjejmottagningarsom utöver arbetet med våldsutsatta ävenbedriver ett generellt förebyggande arbete i skolor.När det gäller mobbning, kränkningar, trakasserier,bråk på skoj samt killars våld mot killarär de flesta projekt universella. Ett av de få projektsom bedriver selektiva insatser är exempelvisFrilevstad Goifs Fotbollslyftet som fokuserarpå en grupp killar som bedöms vara i riskzonför kriminalitet.Metoder som användsför att förebygga våldDe flesta projekt använder en kombination avmetoder: de utbildar personal, arrangerar workshopsmed elever eller unga, erbjuder stöd förde som behöver och tar fram informationsmaterial.Det alltigenom dominerande arbetssättet ärpedagogiskt arbete med föreläsningar, lektionereller gruppverksamhet.Tabell 5.4 Projekt efter metod och arbetssätt. AntalMetod och arbetssättAntalMetod och arbetssättAntalWorkshop, lektion, seminarium 55Gruppsamtal, killgrupp, tjejgrupp,studiecirkel54Föreläsning i stora grupper 38Teater, gestaltande, forumspel 29Opinionsbildning/informationsspridning 25Framtagande av handledning,material, manual23Rådgivning och stöd 20Peer-to-peer, förebild, mentorer,ambassadörer16Film 8Internetstöd 8Lägerverksamhet 8Temavecka/hela-skolan-ansats 6Utställning 6Behandling 4Kampanj 4Manualbaserad verksamhet 4Medier och radio 3Uppsökande verksamhet 2Källa: Före han slår – om effektiva våldsförebyggande metoder med genusperspektiv (Sjögren, Berg,Hyllander & Söderström 2013).Kommentar: Projekten använder sig oftast av flera olika metoder och arbetssätt för att förebygga våld(Antal svarande = 101).192

Den oftast förekommande metoden enligtsammanställningen i tabell 5.4 är att genomföraworkshops, lektioner eller seminarier och denvanligaste arenan för insatsen är skolan. Dennametod är ofta en del av en universell insats, tillexempel att en teaterföreställning följs upp meden workshop. Även gruppsamtal i könsuppdeladegrupper är vanligt i dessa insatser, framförallt i syfte att fördjupa en diskussion. Oftaföregås gruppsamtalen i skolan av en lektiondär alla deltar och sedan delas gruppen in i tvåefter könstillhörighet. Exempel på projekt sominte har skilda könsgrupperingar är projekt medhbtq-fokus, till exempel teaterföreställningenNo tears for queers, där den uppföljande diskussionensker i könsblandade grupper.Teaterföreställningar kring exempelvis hedersproblematikär också en metod som användsav många verksamheter. Syftet verkar vara attberöra publiken känslomässigt och inspirera tillreflektion och engagemang. Forumspel elleratt elever själva sätter upp teaterföreställningarförekommer också, dock mer sällan. Det somuppskattas med forumteater är att den engagerargenom att publiken deltar och ges möjlighet attpåverka en situation till något konstruktivt. Metodengör det möjligt för unga att få testa olikasätt att lösa en situation. Studiefrämjandets projektVi bryr oss arbetar metodiskt med teaterformatetoch arbetet med unga handlar om att läraut hela processen från att skriva eller hitta enpjäs till att öva inför teaterpremiären.Projekten använder även förebilder. Ett exempelär projekt som använder någon som i syfteatt nå unga i riskzon för hedersrelaterat våld harvalt att ta avstånd från hedersrelaterade normeroch värderingar. Tanken är att förebilden ska inspireraandra att ta steget att bryta. Denna metodär inte lika vanlig när det kommer till mäns våldmot kvinnor.En plats som än så länge inte är så välanvänd –om vi utgår från dessa 101 projekt – är internet.Där finns Killfrågor.se som drivs av Män förJämställdhet. Det är en webbplats som vändersig till pojkar i åldern 10–18 år. På webbplatsenkan besökare få råd och stöd samt information.Alla är välkomna oavsett erfarenhet av våld.Artikelförfattarna menar att då unga människoridag växer upp med internet så kommer allt flerframtida projekt att använda internet för att nå uttill barn och unga.De projekt, som använder manualbaserademetoder, till exempel Aggressive ReplacementTraining (ART) eller Alternativ till Vold (ATV),arbetar oftast på selektiv eller indikativ nivå.Med andra ord, de vill nå personer i riskzon. Närdet kommer till mer universella insatser användsnågon form av manual i de projekt som har eninsats som pågår över tid, till exempel RäddaBarnens Ungdomsförbunds projekt Allan.En del projekt skapar sin insats genom ungasdelaktighet. Exempelvis kan ungas berättelserom utsatthet vara innehållet i insatsen. Ungasberättelser om våld är stommen i Virserumskonsthalls utställning Våldet i ungas vardag.Även Unga Romateaterns uppsättningen Dömdbygger på ungas egna berättelser om utsatthet.Program som bygger på interaktiva metoder därde unga blir delaktiga anses i högre grad främjaförändring av beteenden. Kombinationen avfaktainhämtning, reflektion och social träning,genom till exempel rollspel, underlättar för deltagarnaatt både få nya insikter och få prova pånya sätt att förhålla sig till våld – både i konkrethandling och i sätt att tänka. Detta ökar i sin turmöjligheten att det nya förhållningssättet kanersätta tidigare problembeteenden. För att nyasociala färdigheter ska få fäste krävs dock kontinuerligamöten och många repetitioner (Berg2007).193

Skolan är den absolut vanligaste platsen förbåde universell och selektiv prevention blandidentifierade verksamheter. Valet av plats hängersamman dels med att nästan alla barn ochunga går att nå via skolan, dels med att skolan ären arena där kränkningar och våld förekommer.GenusperspektivMajoriteten av projekten anlägger någon formav kritiskt genusperspektiv på sitt arbete, ochkan beskrivas som antingen genussensitiva, 59,eller genusförändrande, 31 (tabell 5.5).En förklaring till att så många projekt och verksamhetertolkas som genussensitiva hänger ihopmed urvalet och dominansen av projekt som harbeviljats medel till att förebygga hedersrelateratvåld och förtryck. Anledningen till att dessaprojekt inte tolkas som genusförändrande hängersamman med att själva insatsen inte verkargenomsyras av exempelvis genuspedagogiskaeller normkritiska infallsvinklar som tyder påen genusförändrande ansats. Fokus förefaller ide flesta projekt ligga på familj, föräldrar ochanpassning till svenska förhållanden.Det som kännetecknar projekt med en genusförändrandeansats är att många aktörer befinnersig inom kvinnojoursrörelsen och liknandeverksamheter som redan i ansökan anlägger ettgenusperspektiv eller ett normkritiskt perspektivpå problemet som ska lösas.De flesta projekt som fokuserar på hedersrelateratvåld har en genussensitiv ansats. När detkommer till våld i nära relationer har lite mer änhälften genusförändrande ansats.När mobbning diskuteras i de projekt som haren genusförändrande ansats är mobbning endasten av flera våldsformer som projekten vill förebygga.Det två projekt som endast fokuserar påmobbning – Teater de Vills Vapenhuset (genussensitivansats) och Studiefrämjandet i SödraNärkes Vi bryr oss (genus som variabelansats) –har inte tolkats som genusförändrande ansatser.Tolv projekt fokuserar på killars våld mot killar,men det är endast ett av dessa, UngdomsalternativetsART i praktiken, som enbart fokuserarpå killars våld mot killar och som är ettgenusneutralt projekt. I de elva andra projektenär killars våld mot killar endast en av fleravåldsformer som förebyggs ur en genusförändrandeansats.Majoriteten av de projekt vars verksamhetsinriktningär sexuellt våld har en genusförändrandeansats. Det hänger samman med att deflesta projektägare finns inom kvinno- ellerTabell 5.5 Projekt indelade efter genusperspektiv. AntalGenusperspektivAntalGenusneutral 4Genus som variabel 7Genussensitiv 59Genusförändrande 31Totalt 101Källa: Före han slår – om effektiva våldsförebyggande metoder med genusperspektiv (Sjögren, Berg,Hyllander & Söderström 2013).Kommentar: Projekten har bedömts ingå i en typ av genusperspektiv (Antal svarande = 101).194

Tabell 5.6 Projekt efter typ av våld och genusperspektiv. AntalTyp av våldGenusneutralGenus somvariabelGenussensitivGenusförändrandeTotaltHedersrelaterat våld 3 3 44 13 63Våld i nära relationer 1 1 10 13 25Killars våld mot killar (gatuvåld) 2 1 3 6 12Mobbning, kränkningar och trakasserier 1 1 3 5 10Sexuellt våld 1 1 2 5 9Bråk på skoj 0 1 1 5 7Huliganvåld 0 0 3 0 3Hatbrott 0 0 0 3 3Totalt 8 8 66 50Källa: Före han slår – om effektiva våldsförebyggande metoder med genusperspektiv (Sjögren, Berg,Hyllander & Söderström 2013).Kommentar: Projekten har bedömts ingå i en typ av genusperspektiv och avser oftast att förebygga fleratyper av våld (Antal svarande = 101).tjejjoursrörelsen. Det finns ett undantag och detär Sjuhärads kommunalförbunds SkolprojektUtväg Södra Älvsborg som är ett samverkansprojektmellan flera kommuner. Projektet har engenusförändrande ansats och förutom sexuelltvåld vill de motverka mäns våld mot kvinnoroch barn.De tre projekt som fokuserar på hatbrott är genusförändrandetill sin karaktär och två av dembygger på teatern No tears for queers (Riksteaterföreningenscenkonst Kalmar och RFSL Ungdom).Endast ett projekt har ett renodlat ”skojbråksfokus”och det är Alma Europas Maktlekarsom är ett metodutvecklingsprojekt med fokuspå barn i grundskolan. Genusansatsen är genussom variabel.De projekt som fokuserar på huliganvåldet äralla föreningar inom fotbollsvärlden och de haren genussensitiv ansats.Sammantaget har majoriteten av projekten,90 av 101, antingen ett genussensitivt eller ettgenusförändrande perspektiv på problemet.Utifrån WHO:s sammanställningar (Barker etal. 2007) bör de 31 projekt som har en genusförändrandeansats ha större chans att nå målet,det vill säga att förebygga våld. På grund avmaterialens begränsningar är det dock svårt attsäga hur genusperspektivet genomsyrar självagenomförandet och innehållet i insatsen.Enligt Andersson och Whiston (Berg et al.2013) är insatser som diskuterar genusnormeroch våldtäktsmyter, som ger information omvåldtäkt och visar på strategier för riskreduceringmer effektiva för attitydförändringar änprogram som bygger på empati eller har ettospecificerat innehåll. Vidare visar sig programsom fokuserar på ett ämne vara mer effektivaän de program som omfattar många våldstyper.195

Från forskning på programmet Safe Dates (Foshee,Bauman, Ennett, Suchindran, Benefield &Linder 2005 i Sjögren et al. 2013) framkommerdet också att förändring i attityder relaterade tillgenus kan leda till minskad våldsanvändning,vilket talar för att de flesta insatser i materialensom har någon form av kritiskt genusperspektivkan vara framgångsrika.ProjektutvärderingarFå verksamheter har genomfört regelrätta utvärderingarav sina preventiva insatser. De flestahamnade i kategorin självvärdering (82 av 101),vilket innebär att det material som finns omgenomförandet är slutredovisningar till finansiärernadär projektägarna själva bedömer huruvidamål är uppfyllda eller inte. Redovisningarnainnehåller i princip ingen information somkan säga något om insatsens effekt, utöver hurmånga personer som nåtts av projektet.De externa utvärderingar som är genomförda(6) är oftast utförda av forskare. Metoderna somhar använts är framförallt kvalitativa, till exempelintervjuer och uppföljningssamtal. Så utvärderingarnakan ses som brukarorienterade, medfokus på vad deltagarna tycker om insatsen. 13En del projekt (13) har genomfört egna enkätutvärderingar.Ett projekt som sticker ut ochåterkommer ett flertal gånger är Rädda BarnensDet handlar om kärlek som har använts vid fleraskolor i Sverige och där ett liknande upplägg haranvänts oavsett skola och ort. Projektet genomföregna enkätutvärderingar i form av för- ocheftertester som ska fånga kunskapen om barnsrättigheter. Materialet sammanställs vid varjeskola där projektet genomförts, vilket rimligtvisger en bild av hur insatsen faktiskt gick och ärdet närmaste artikelförfattarna kommer en effektutvärderingi hela materialet.Med tanke på att diskussionen om evidensbaseratsocialt arbete har pågått i mer än tio år iSverige är ett av de viktigaste resultaten av vårgenomgång upptäckten att inget projekt verkarha effektutvärderats. En förklaring kan vara attdet är kostsamt med utvärderingar och att detkan vara svårt att få bidrag till detta. Bidragsgivarnafrågar inte heller efter mer än en redovisningav om pengarna har använts till det somvar planerat.Exempel påverksamheter sominnefattar våld och genusVi har valt att presentera några exempel 14 påuniversella våldsförebyggande verksamheteroch ett exempel på selektiv våldsförebyggandeverksamhet för att ge en konkret bild av metodermed ett tydligt genusperspektiv. Dessa verksamhetersaknar även de effektutvärderingar men ärintressanta då de har ett uttalat genusperspektiv.I Nordisk forskning om prevention mot våldbland unga (Berg 2007) presenteras två våldsförebyggandeuniversella program som arbetarmed våldsamma beteenden som grundas på killarsaccepterande av en genusnorm som präglasav våldsbejakande maskulinitet. Dessa är Vargår gränsen … från Brottsförebyggande rådetoch NORMal – eller från Sensus och Röda Korset.Programmen är inte effektutvärderade menBrottsförebyggande rådets manual bygger på envedertagen pedagogisk modell och bör därförbetraktas som evidensbaserad praktik.Programmens teoretiska grund kommer frångenusteorin, vilket skiljer dem från många andravåldsförebyggande program som oftast kommerfrån den kognitiva beteendeteorin. De utgår frånatt våld bland unga kräver en insats som främjarutvecklingen av normkritiska förhållnings-196

sätt och möjliggör för unga att ifrågasätta givnanormer och beteenden kring kön, sexualitet ochvåld. Samtidigt eftersträvar programmen attgenerera nya verktyg som hjälper unga att hanterasin vardag (Berg 2007). Detta gör dem tillnormpåverkande åtgärder som har ambitionenatt utöva inflytande på de ungas hela liv.Rädda Barnens killgruppsverksamhet Allanriktar sig till alla killar i yngre tonåren. Verksamhetenhar inte ett uttalat våldsfokus och de hardärför inte heller definierat begreppet våld likatydligt. Fokus sätts i stället på barnkonventionenmen verksamheten rör sig hela tiden kring fråganom våld som en del av killarnas vardag. Enbred definition av våld, alltifrån hotfulla blickartill fysiskt våld, inkluderas och diskuteras pågruppträffarna. Arbetet med Allan har blivit alltmer inspirerat av queerteoretiska och normkritiskatankegångar. Verksamheten befinner signågonstans mellan ett genusförändrande arbeteoch ett genusmedvetet arbete (Ungdomsstyrelsen2010c). Modellen som används är samtalsgruppermed ledare som följer en handledning. 15Verksamheten utgår från och förmedlar att genusär något som görs och därmed kan göras annorlunda,vilket kan förebygga våld. Verksamhetenkan ses som våldsprevention med syfte attfå killar att ifrågasätta sammankopplingen avmaskulinitet och våldsbejakande beteende.Machofabriken är ett metodmaterial kringnormer för manlighet. Materialet består av ettantal kortfilmer som bygger på ett normkritisktperspektiv. Tanken är att materialet ska kunnaanvändas i mixade grupper bestående av bådekillar och tjejer. Det är ett verktyg i arbetet medökad jämställdhet och förebyggande arbete motvåld, med fokus på hur sociala normer för manlighetkan ifrågasättas och förändras. Verksamhetendrivs gemensamt av Sveriges Kvinno- ochTjejjourers Riksförbund (SKR), Riksorganisationenför kvinnojourer och tjejjourer i Sverige(Roks) och Män för Jämställdhet. Målet är attunga som arbetat med Machofabriken ska upplevaatt de – trots påverkan utifrån – själva kanta makten över sina liv och att de också kan ochvill skapa utrymme för andra att ta makten översina. Arbetet med Machofabriken ger deltagarnamöjlighet att reflektera över hur föreställningarkring kön och sexualitet påverkar deras liv ochrelationer. Tanken är att via normkritisk pedagogikarbeta för att unga killar blir medvetnaom vad de har att vinna på att förändras, ochatt själva arbeta för jämställdhet (Johansson &Lunneblad 2012). Filmerna och det pedagogiskamaterialet har tagits fram stegvis och testats påmålgrupper bestående av ungdomar i gymnasieåldern.Det finns i dagsläget inte någon effektutvärdering,men metoden har pilottestats(Malmberg 2011) och en framtida effektutvärderingplaneras.Metoder att förebyggavåld riktat mot hbt-personerEtt bättre hbt-Norrland var en verksamhet sominitierades av RFSL Nord och pågick under treår mellan 2006 och 2009. 16 Verksamhetsområdetomfattade länen Norrbotten och norra Västerbottenvilket motsvarar nära en fjärdedel avSveriges yta. En bakgrund till projektet var denstora närvaron av hatbrott och diskrimineringmot homosexuella, bisexuella och transpersoneri norra Sverige.Några av målen i projektet var att minska hatbrottenmot hbt-personer, öka informationen tillungdomar om hbt-personer och att skapa möjligheterför hbt-ungdomar att träffa andra hbtpersoner.Målgruppen var elever i grundskolansårskurs 9 och på gymnasiets år 2, lärare i skolan,politiker och hbt-ungdomar i åldern 12–18 år.197

En viktig del av projektet var att öka kunskapenom homosexuella, bisexuella och transpersoner.För att nå dithän arrangerade man blandannat konferenser med skolledning och kommunpolitiker,men framför allt genomförde manskolinformationsverksamhet för elever och genomfördepersonalutbildningar för lärare. Medhjälp av en enkät riktad till elever jämfördesdeltagarnas attityder med dem som inte hade erhållitnågon skolinformation. Resultaten visadeatt skolinformationen hade lett till attitydförändringari positiv riktning gentemot hbt-personer,och att satsningen därmed hade varit lyckosam.Den skolinformationsverksamhet som projektetEtt bättre hbt-Norrland använde sig av har enlång tradition inom RFSL och har funnits sedan1970-talet. Vi har dock inte funnit att skolinformationenär effektutvärderad. RFSL Stockholm,en lokalavdelning med en väl utvecklad skolinformation,utgav emellertid en manual 2010för hur man bedriver skolinformation inom sittverksamhetsområde (Berg 2010). Målgruppenför deras verksamhet är i första hand elever påhögstadie- och gymnasieskolor i Stockholmslän, och cirka 10 000 elever erhåller informationom hbt varje läsår. Under lång tid arbetademan enligt en toleranspedagogisk modell, detvill säga att personer som själva definierade sigsom hbt-personer mötte elever i skolorna föratt bland annat berätta om hur ”det är” att varahbt-person. Sedan några år tillbaka arbetar manistället enligt den normkritiska pedagogiken dären utgångspunkt i RFSL Stockholms arbete äratt normer påverkar människors åsikter och värderingarsamt att normer ofta ligger till grundför kränkningar och diskriminering.Skolinformationen innebär att två utbildadeinformatörer träffar elever under ett 90 minuterlångt lektionspass. Informatörerna har genomgåtten grundutbildning om cirka 45 timmar iRFSL:s regi där fokus har legat på faktakunskaper(hbt-historia, svensk lagstiftning etcetera)och vad ett normkritiskt pedagogiskt arbetekonkret innebär. Utöver denna grundläggandeutbildning ges det fortbildnings- och metodutvecklingstillfällenför informatörer varje termin.Metod att förebyggahedersrelaterat våldSharaf hjältar är en selektivt förebyggandeverksamhet som riktar sig till unga från hederskontextersom har traditionella könsattityder.Verksamheten har ett uttalat våldsfokus ochbefinner sig mellan ett genusmedvetet och genusneutraltarbete (Ungdomsstyrelsen 2010c).Verksamheten har en attitydförändrande ochbeteendeförändrande ambition och följer ettsärskilt mönster som huvudmannen själv harutvecklat. Verksamheten riktar sig till killarfrån hederskontexter som har traditionella könsattityder.Sharaf hjältar har ett processinriktatupplägg där deltagarna ska ingå i verksamhetenunder en längre tid. Detta har att göra med attdeltagarna förväntas göra ett stort förändringsarbete.Målet är att deltagarna ska ifrågasättatraditionella hedersvärderingar och hitta andravärderingar att leva efter. Verksamheten byggerpå fyra faser som deltagarna ska gå igenomoch sprids enligt den modellen. Verksamhetenär processutvärderad vid två tillfällen i syfte attta tillvara de erfarenheter och kunskaper somhar gjorts. Dessutom är verksamheten fortsattstuderad med fokus på deltagarnas attitydförändringoch förändring av sin maskulinitetskonstruktion(Rexvid & Schlytter 2012, Schlytter,Rexvid, Celepli & Nasih 2011).Verksamheten vilar på en sociologisk grunddär teorier kring jämställdhet och hedersrelateratvåld och förtryck är de bärande elementen.Metoderna som används i Sharaf hjältar är egen-198

konstruerade och har genomgått en utvecklingparallellt med processutvärderingen. I analysenav verksamhetens attitydförändrande kapacitetkonstateras att modellen till viss del klarar av attförändra deltagarnas attityder till hederstraditioneroch därmed till viss del har en våldsförebyggandeeffekt. Dock poängterar utvärderarnaRexvid och Schlytter att det finns en skillnadmellan deltagarnas generella attitydförändringoch deras personliga. Det har skett en större förändringi den generella attitydförändringen tillde hederstraditioner som legitimerar våld och enmindre i attitydförändringen som påverkar detegna livet och de val som de för med sig (Rexvidoch Schlytter 2012). Utvärderarna konstaterarvidare att deltagarna på det personliga planetinte kan frigöra sig från en traditionell ochkontrollerande maskulinitet vilket bidrar till attupprätthålla förtrycket som legitimerar att mänutövar våld mot kvinnorna i sin familj (Rexvid& Schlytter 2012).199

DiskussionVad som fungerar i prevention är en stor ochomfattande fråga som vi inte kommer att kunnage ett heltäckande svar på. Vi kommer istället attge en bild av hur läget ser ut i Sverige utifrån detgenomgångna materialet. Diskussionen baseraspå slutdiskussionen i artikeln Låt 101 blommorblomma – våldsförebyggande projekt för killaroch unga män (Berg et al. 2013) där artikelförfattarnadiskuterar förebyggande projekt i relationtill aktuell forskning om vad som ansesfungera inom våldsprevention, framför allt föratt förebygga sexuellt våld.FramgångsfaktorerKillar som målgruppI det material som samlades in för att beskrivaoch analysera våldsförebyggande arbete i Sverigesom riktas till killar och unga män var detendast 15 av 101 projekt som enbart vände sigtill killar eller unga män. De flesta insatser varantingen enkönade eller könsblandade. Vi ser ettliknande upplägg inom internationellt preventionsarbete.Endast en liten del av exempelvisde internationella preventionsprogrammen, medfokus på sexuellt våld, är idag riktade till enbartunga män (Lonsway et al. 2009).Forskningen om huruvida våldsprevention riktattill enbart killar har effekt har lyft fram varieranderesultat (Lonsway et al. 2009). En delprogram riktade till unga män har visat framgångi att förändra mäns föreställningar och attityderrelaterade till våldtäkt. Andra program harminskat mäns självrapporterade sannolikhet attvåldta. Det finns utvärderingar som hävdar attinterventionen har minskat mäns faktiska sexuellaaggressivitet (Sjögren, Berg, Hyllander &Söderström 2013, Lonsway et al. 2009).Ett annat intressant resultat i Andersons ochWhistons (2005) metaanalys är att kvinnor respektivemän verkar påverkas olika av att finnas ienkönade eller flerkönade grupper. När kvinnordeltog i en könsblandad grupp förändrades derasattityder, men när kvinnor samtalade i enkönadegrupper förändrades deras beteendeintentioner.Män däremot förbättrades inte av program i enkönadegrupper, utan förändringen var större ikönsblandade grupper, särskilt förändringen ibeteendeintention.Detta resultat påminner om Ferrer Wreders,Stattins, Lorentes, Tubmans och Adamssons(2005) resonemang om att arbeta enkönat medkillar snarare kan främja våldsamt beteende änförebygga våld. Enligt den forskningen spelardock ålder in i denna process. Yngre barn verkarinte påverkas av andras våldsbeteende påsamma sätt som tonåringar gör.Om enbart killar ingår i en grupp, så verkardet snarare stimulera antisocialt beteende ochkriminalitet än att främja dess motsats. Dettaförklaras med att för tonåriga killar är interaktionmed jämnåriga viktigare än interaktion medvuxna och föräldrar. WHO:s sammanställningarav Barker, Ricardo och Nascimento (2007) ochBarker, Ricardo, Nascimento, Olukoya & Santos(2010) visar på det motsatta – att just enkönatgenusförändrande arbete med män i gruppär effektivt och även minskar våldsanvändning.Därför kan frågan ställas om de program somåterskapar våld kanske inte arbetar tillräckligtgenusförändrande (jfr Berg 2007).Det finns dock en del utmaningar med ett enkönatarbetssätt. Att genomföra enkönade insatseri exempelvis skolan är inte optimalt eftersomendast hälften av eleverna då kan delta. Äventjejer och unga kvinnor behöver få möjlighet attreflektera kring våld. Projektet Machofabrikenriktar sig till både killar och tjejer och arbetarkönsblandat, men fokuserar på frågor om maskulinitet,vilket är en variant av förändringsar-200

ete i vårt material som inte behandlats i deninternationella preventionslitteraturen.I det genomgångna materialet riktade sig deflesta insatser till barn och unga oavsett kön.Arbetet kan variera mellan enkönade och könsblandadegrupper. Utifrån att det inte rådernågon konsensus kring vad som fungerar bästnär det kommer till könssammansättning i detvåldspreventiva arbetet kan det ses som enframgångsfaktor att fortsätta arbeta med fleraolika strategier för dessa gruppers sammansättning.Ibland är det bra med enkönade grupper,ibland med könsblandade. Vi behöver ocksåfundera kring andra sätt att sortera grupper på änutifrån kön så att alla barn och unga känner siginkluderade. Barn och unga som inte definierarsig enligt tvåkönsmodellen får problem med dekönsuppdelade grupperna – vilken grupp ska detillhöra?Samverkan ocharbete på flera nivåerI det genomgångna materialet verkar de projektsom samverkar med olika organisationer ochmyndigheter ha lyckats bättre med att genomförasitt projekt och verka vidare efter projekttidensslut, jämfört med övriga projekt somingick i vår granskning. Samverkan möjliggörofta att insatsen kan verka på flera preventionsnivåersamtidigt, vilket talar för att ett sådantprojekt har större chans att klara målet att förebyggavåld över tid (Flood (2011).Enligt det internationella preventionsfältet fårinsatser positiv effekt på deltagarnas attityderoch beteende om insatser genomförs på olikapreventionsnivåer samtidigt. Dessutom verkarsamverkan och insatser som engagerar ett närsamhälleöka möjligheten att motverka våld.Interaktiva metoderMetoderna som används för att förebygga våldär ofta en kombination av fakta och interaktivaövningar som har som syfte att skapa delaktighetoch engagemang (Flood 2011). De flesta insatsersom sker äger rum i mindre grupper för attmöjliggöra reflektion och samtal, vilket ligger ilinje med preventionsforskningens rekommendationer.Program som bygger på interaktiva metoderdär de unga blir delaktiga anses i högre gradfrämja förändring av beteenden. Kombinationenav faktainhämtning, reflektion och socialträning, till exempel rollspel, underlättar fördeltagarna att få nya insikter och erfarenheter.Detta ökar i sin tur möjligheten att det ”nya” kanutmana problembeteenden. För att nya socialafärdigheter ska tas in krävs kontinuerliga mötenoch många repetitioner för att de ska få fäste(Berg 2007).Genus en viktig del av insatsenMajoriteten av projekten som bildade underlagettill artikel. Låt 101 blommor blomma, 90 av101, tillämpade antingen ett genussensitivt ellerett genusförändrande perspektiv på problemet.Utifrån WHO:s sammanställningar (Barker etal. 2007, 2010) bör projekt som har en genusförändrandeansats ha en större chans att nå måletatt förebygga våld. Det vi inte kan uttala oss om,på grund av materialets begränsningar, är hurgenusperspektivet genomsyrar själva genomförandetoch innehållet i insatsen. Enligt Anderssonoch Whiston (2005) är insatser som diskuterargenusnormer, ger information om våldtäkt,diskuterar våldtäktsmyter och visar på strategierför riskreducering mer effektiva för attitydförändringar,än program som bygger på empati ellerhar ett ospecificerat innehåll.201

Vidare visar sig program som fokuserar påett ämne, vara mer effektiva än de programsom omfattar många ämnen. Att lämna väldigtmycket information vid en insats kan innebäraförsvagade långsiktiga programeffekter. Frånforskning på programmet Safe Dates (Sjögrenet al. 2013, Foshee et al. 2005) framkommer detockså att förändring i attityder relaterade till genusger minskad våldsanvändning, vilket talarför att de flesta insatser i vårt material som harnågon form av kritiskt genusperspektiv kan varaframgångsrika.Liknande slutsatser har även WHO:s sammanställningarav hälsofrämjande preventionssatsningarvisat (Barker et al. 2007, 2010). Även ien svensk kontext börjar detta mer och mer fåfäste. Enligt Skolverkets arbete med mobbningbör mobbningsarbetet i skolan ta hänsyn tillkönens olika positioner och handlingsutrymmeför att kunna motverka mobbning (Flygare et al.2011).ProblemområdenKorta punktinsatserDe metoder som var vanligast förekommande igenomgången var punktinsatser i form av lektioneroch smågruppssamtal i skolan.Preventionsforskning i allmänhet visar att insatsersom löper över tid och som upprepas ärmer effektiva än enstaka insatser (Lonsway etal. 2009). Forskningen indikerar att det är mereffektivt att göra terminslånga insatser eller insatsermed ett flertal träffar över en längre tid änatt arbeta med punktinsatser (Anderson & Whiston2005). Det är också viktigt att förmedla atteffektfulla interventioner tar tid. Först efter år avarbete börjar interventioner visa resultat (Sundellet al. 2007).Brist på professionella insatserI flera av projekten som fokuserar på hedersrelateratvåld används metoden peer education,vilket förenklat betyder att den som föreläsereller leder har en liknande bakgrund som målgruppen,ligger nära i ålder och ibland även harliknande erfarenheter. Exempelvis att den somföreläser har tagit avstånd från hedersrelateradenormer kring genus, relationer och familj ochberättar hur den resan gick till i syfte att få andrai liknande situationer att se möjligheten att göraandra val.Forskning kring preventiva metoder visar litestöd för att peer-to-peer underlättar att förebyggaproblemet. Snarare pekar forskning på viktenav att det är en professionell som utbildar, ellergenomför gruppsamtal, för att insatsen skaha effekt (Lonsway et al. 2009). Förespråkareför peer education menar att unga har fördel avatt själva känna till och kunna anpassa sig tillen viss ”ungdomskultur” och kan lättare bli lokalaförebilder för jämnåriga (Weisz, Beverly &Black 2010). Om unga eller ideellt engageradegruppledare ska ansvara för insatserna behövsutbildning, handledning och strukturerat stödför att nå önskad effekt (Anderson & Whiston2005). Ett problemområde som kan finnas i 16av projekten som använder sig av förebildsmodellen,peer-to-peer eller ambassadörer, är antingenbrist på professionella insatser eller förlite stöd till de unga som utför insatserna.Skolan en svåråtkomlig arenaSkolan är en viktig arena för förebyggande universellasatsningar riktade mot unga. Barn ochungdomar tillbringar en stor del av sin vakna tidi skolan och en universell intervention i skolanhar möjlighet att nå många samtidigt (Ferrer-Wreder et al. 2005, Sundell & Forster 2005). Iskolan är det också möjligt att arbeta med helasystemet – all personal och skolans organisation202

– vilket behövs om preventionsarbetet och desseffekter ska hålla över tid.I det genomgångna materialet har sex av projektenen sådan hela-skolan-ansats, medan 66av projekten fanns på skolan som arena. Fleraprojekt i kartläggningen påpekade dock problemenmed att komma in i skolan. Om projekt välkommer in i skolan har de ofta haft det svårt attfå igenom sina önskemål kring genomförandet.Dessa problem förefaller inte vara unika förden svenska skolvärlden utan även i USA verkarliknande utmaningar råda i det preventiva arbetesom riktar sig till unga (Foshee & McNaughtonReyes 2009). Det är svårt att få den tid som behövspå skolan, många gånger upplåts endast entill två lektioner, vilket är för lite för att åstadkommaförändring kring våld. Många skolor ärockså rädda för de föräldrareaktioner som denhär typen av förändringsarbete kan väcka. Iljuset av att skolan är en så vanlig men på ettsätt svårarbetad arena har forskare i USA börjatskapa familjebaserade program som fokuserarpå våld (Foshee & McNaughton Reyes 2009).KunskapsluckorKännedom om preventionUtifrån det material som Män för jämställdhethar undersökt är det möjligt att säga att flera avaktörerna har för lite kunskap om hur preventionsarbetebör genomföras och implementeras.Intrycket är att det är engagemanget som driverviljan att påverka och förändra. Frivilligsektornkan sägas vara en viktig aktör att få frågor påden politiska agendan och har många gånger varitde som banat väg för att större preventionssatsningarkommit igång. Ett exempel är kvinnojoursrörelsensbetydelse för att mäns våldmot kvinnor och barn idag är en väletableratpolitisk fråga, även globalt sett. Men en rimligutgångspunkt är att mer kunskap om preventionskulle flytta fram positionerna än mer.Teoretisk grund ochidé om förändringEn brist i projektens arbete är hur interventionernakopplas samman med relevant teori ombåde problem och dess lösningar. En förklaringtill detta är att bidragsgivarna inte uttalat frågarefter teoretiska utgångspunkter, vilket ledertill att sådana inte redovisas, även om de finnsframtagna i projektet. Men utifrån sättet projektensmål och metod är formulerade i de genomgångnaansökningarna och redovisningarna såligger det nära att misstänka att de allra flestaprojekt inte kopplar samman teorins betydelsemed genomförandet.En viktig komponent för en framgångsrik preventivinsats är att den bygger på en rimlig teoretiskgrund, till exempel teorier som har fokuspå risk- och friskfaktorer. Interventioner meden tydlig teoretisk bas visar sig ha bättre effekt(Casey & Lindhorst 2009). Preventionsfälteti allmänhet är präglat av inlärningsteorier. Detvåldspreventiva fältet kan sägas försöka kombinerainlärningsteori med mer genusorienteradetolkningsramar. Flood (2009) menar dock attäven förståelsen av våld spelar roll. Han lyfterfram en könsorienterad våldsförståelse, där relationenmellan maktstrukturer och individer sättsi centrum.Tidiga insatser saknasForskning om prevention påtalar vikten av attskapa tidiga interventioner. Det har visat sig attdet är rimligt att börja med våldtäktspreventiontill och med innan unga har en egen sexuellpraktik. Även elever i 15-årsåldern förändrarsina attityder och sitt uppträdande i betydligt högregrad än något äldre gymnasieelever (Lonswayet al. 2009).I det genomgångna materialet var det få insatsersom riktades till barn mellan 0 och 11 år, en-203

dast 10 procent. Cirka 90 procent av projektengjorde insatser för unga mellan 12 och 18 år och20 procent för unga över 19 år.Vissa former av våld drabbar unga i tidig ålder,till exempel våld inom familjen. Mobbning,trakasserier och kränkningar förekommer ocksåtidigt i barns liv, från förskoleåldern och framåt.Mot bakgrund av detta borde fler primärpreventivainsatser riktas till barn tidigt i livet.Vår studie visar att barn under 12 år är dengrupp som universell våldsprevention satsarminst på. I den internationella litteraturen finnsflest insatser rapporterade för universitetsstudenter.Även sådana insatser saknas i vårt material.Sammantaget finns det kunskapsluckor idet våldsförebyggande arbetet i Sverige, bådekring insatser riktade mot barn och kring insatserriktade mot unga vuxna.UtvecklingsbehovFå utvärderingar av effekterEtt viktigt delresultat av genomgången är upptäcktenav att verksamheterna sällan effektutvärderas.Att utvärdera en metods effekt är centraltför att få veta om insatsen fungerar, menockså om den ekonomiska satsningen lönar sig.Rekommendationen inom preventionsfältet äratt insatser ständigt bör utvärderas genom förocheftertester samt uppföljning vid flera tillfällen(Sundell & Forster 2005). Det som påpekasär att om det inte är möjligt att göra en randomiseradeller kvasiexperimentell studie så finnsdet andra enklare vägar att få strukturerade ochkunskapsbaserade analyser av vad som fungeraroch vad som inte fungerar. Exempelvis kan mananvända för- och eftertester utan kontrollgruppsamt uppföljning efter en avslutad insats. Antingenanvänder man etablerade mätinstrumenteller skapar egna som är anpassade efter verksamheten.Detta kan kombineras med ett antalintervjuer med deltagare och omgivande personal,men också att de som genomförde insatsenskriver ner reflektioner.Få manualbaserade programI genomgången identifierades fyra projekt somhade en manualbaserad verksamhet och cirka20 projekt som var i färd att utveckla någonform av handledning eller manual. Preventionsprogramsom är manualbaserade anses vara attföredra enligt preventionsforskningen, specielltom ambitionen är att kunna uttala sig om effektenav insatsen. Manualer anses även underlättaimplementeringen av program, manualer kangöra det möjligt för andra att göra arbetet. Manualbaseradeprogram ökar därmed möjlighetenför unga att få ta del av i princip samma innehåll(Sundell & Forster 2005).Varaktig implementeringFör att en preventiv satsning ska lyckas krävsdet en noggrann, konsekvent och struktureradimplementering. För att nå fram till personalenkrävs kunskap om organisationen och om personalensarbetssituation, men också att personalfår utbildning och kontinuerlig handledning avde som skapat interventionen. Få projekt i Mänför jämställdhets studie innefattade preventionsnivå5 och 6, som handlar om att förändra organisationer(5) och policyarbete (0). Därför ären rimlig slutsats att få projekt planerar för varaktigimplementering av insatser. De våldsförebyggandeverksamheterna som ingick i studienhar huvudsakligen haft som syfte att utvecklainsatser som projekten har haft förhoppningarom ska bli varaktiga, men inte utvecklat policyskring hur.204

Rekommendationer i preventivt arbeteHär följer ett sätt att utveckla det preventiva arbetet. En generell rekommendationär att det behöver ske möten mellan preventions- och interventionsforskning,frivilligorganisationer i Sverige och företrädare för skolan och kommunala organisationer,där mycket av insatserna görs. Fraser, Richman, Galinsky och Day(2009) beskriver hur en utveckling av det preventiva arbetet kan göras utifrån enstrategi i fem steg:1. Specificera problemetoch utveckla en programteoriUtveckla en problemteori som beskriver förekomsterav våld. Utveckla därefter en strukturellmodell, med risk- och skyddsfaktorer samt andrafaktorer. Skapa en programteori utifrån hurproblemet ska förebyggas på olika nivåer. Identifierainterventioner och skapa en logisk modellför förändring eller en teori om förändring.2. Skapa och revideraprogrammaterialUtveckla ett första utkast av en manual medtillhörande material. Pilottesta manualen ochmaterialet. Utveckla manualen med frågor omimplementering, utbildning av ledare, handledning,relationen mellan interventionen och professionellariktlinjer för arbetet och kopplingentill evidensbaserad praktik. Specificera hurprogrammet ska anpassas till olika miljöer ochgrupper.3. Förfina och fastställprogramkomponenternaTesta programmet med hög kontroll också iimplementeringen där varje del i programmetprovas var för sig. Kombinera därefter olikakomponenter i programmet och studera de sammantagnaeffekterna. Utveckla riktlinjer för anpassningutifrån analysen.4. Testa effektiviteten på olikaplatser och i olika sammanhangProva programmet i en verklig och vanlig miljö,där programutvecklarna har begränsad kontrollöver användningen. Bedöm vilken effektstorlekinsatserna ger och betydelsen av exponering avprogrammaterial.5. Sprid resultat och programmaterialPublicera och sprid resultaten och programmaterialet.Utveckla protokoll för utbildning ochcertifiering av programmet.205

ReferenserAnderson, L. A. & Whiston, S. (2005).Sexual assault education programs: Ameta-analytic examination of theireffectiveness. Psychology of WomenQuarterly, 29(4), 374-388.Bahar, G., Gritane, E. & Jonstoij, J. (2011).Tjej- och killgruppmetodens effekter – Ettgenusvetenskapligt och socialpsykologisktperspektiv på jämställdhetsinriktatungdomsarbete på Åland och i Lettland.Ålands fredsforskningsinstitut.Barker, G., Ricardo, C. & Nascimento, M.(2007). Engaging men and boys inchanging gender-based inequity in health:Evidence from programme interventions.Geneva: World Health Organization.Barker, G., Ricardo, C., Nascimento, M.,Olukoya, A. & Santos, C. (2010).Questioning gender norms with men toimprove health outcomes: Evidence ofimpact. Global Public Health, 5(5),539–553.Berg, L. (2007). Nordisk forskning omprevention mot våld bland unga – Enbetraktelse från en genusorienteradhorisont. Forsknings- och utvecklingsenheten,Stockholms stad: FoU-Rapport2007:10.Berg, L., Sjögren, M., Hyllander, K. &Söderström, P. (2013). Låt 101 blommorblomma – våldsförebyggande projekt förkillar och unga män. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Berg, V. (Red.) (2010). RFSL Stockholmsskolinformationsverksamhet. Stockholm:RFSL.Broberg, A., Almqvist, L., Axberg, U.,Grip, K., Almqvist, Sharifi, U., Cater, Å.K., Forssell, A., Eriksson, M. & Iversen, C.(2011). Stöd till barn som bevittnat våldmot mamma. Resultat från en nationellutvärdering. Göteborgs universitet.Bromseth, J. (2012). Från homo till HBTQ.Stockholm: Stockholms universitet.Brottsförebyggande rådet (2009a). Effekterav anti-mobbningsprogram – vad sägerforskningen? Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2009b). Grövrevåld i skolan. Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2012). Attförebygga brott och problembeteenden iskolan. Presentation och analys av trelokala projekt. Stockholm: Fritzes.Bäcklin, E., Carlsson, C. & Pettersson, T.(2013). Maskuliniteter som livsloppsprocess– våld i genusteoretisk belysning.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Casey, E. A. & Lindhorst, T. P. (2009).Toward a Multi-Level, Ecological Approachto the Primary Prevention of Sexual Assault:Prevention in Peer and CommunityContexts. Trauma Violence Abuse, 10: 91.Centers for Disease Control and Prevention.(2004). Sexual Violence Prevention:Beginning the Dialogue. Atlanta, GA.Tillgänglig via www.cdc.gov/ncipc/dvp/svprevention.htmFerrer-Wreder, L., Stattin, H., Cass Lorente,C., Tubman, J. G. & Adamson, L. (2005).Framgångsrika preventionsprogram förbarn och unga – En forskningsöversikt.Stockholm: Gothia AB.Flood, M. (2009). Advancing the field: bestpractice in schools-based violenceprevention. Partners in Prevention Forum– Domestic Violence Resource Centre.Australien.Flood, M. (2011). Involving men in effortsto end violence against women. Men andMasculinities, 14(3), 358–377.Flygare, E., Frånberg, G.-M., Gill, P.,Johansson, B., Lindberg, O., Osbeck, C. &Söderström, Å. (2011). Utvärdering avmetoder mot mobbning. Stockholm:Skolverket.Forkby, T. (2008). Gängrelateratungdomsarbete. Utvärdering av Ung ochtrygg i Göteborg. FoU i Väst.: Rapport1:2008.Foshee, V. A., Bauman, K. E., Ennett, S. T.,Suchindran, C., Benefield, T. & Linder, G.F. (2005). Assessing the Effects of theDating Violence Prevention Program ”SafeDates” Using Random CoefficientRegression Modeling. Prevention Science,6(3), 245–258.Foshee, V. A. & McNaughton Reyes, H. L.(2009). Primary Prevention of AdolescentDating Abuse Perpetration: When to Begin,Whom to Target, and How to Do It. InWhitaker & Lutzker (Eds.) PreventingPartner Violence: Research andEvidence-Based Intervention Strategies.Washington, DC: American PsychologicalAssociation.Fraser, M. W., Richman, J. M., Galinsky,M. J. & Day, S. H. (2009). Interventionresearch. Developing social programmes.Oxford university press.Johansson, T. & Lunneblad, J. (2012). Mänoch maskulinitet i rörelse – Kris, utvecklingoch förändring. Institutionen för pedagogik,kommunikation och lärande, GöteborgsUniversitet: Allmänna arvsfonden.Lonsway, K., Banyard, V., Berkowitz, A.D., Gidycz, C. A., Katz, J. T., Koss, M. P.,Schewe, P. A. & Ullman, S. E. (2009). Rapeprevention and risk reduction: Review ofthe research literature for practitioners.VAWnet. National Online Resource Centeron Violence Against Women.Löfberg, C. & Aspán, M. (2012) Digitalaerbjudanden. Ungas erfarenheter avinformation, stöd, samspel med vuxnaonline. Institutionen för pedagogik ochdidaktik, Stockholms universitet.Malmberg, L. (2011). Rapport frånpilottestningen av Machofabriken HT09– VT10. Stockholm: Amphi Produktion.206

Regeringsbeslut 11:4. Uppdrag att ta framkunskapsstöd som är inriktat på attityderoch värderingar kring jämställdhet,maskulinitet och våld.Rexvid, D. & Schlytter, A. (2012). Heroes,Hymen and Honour: a Study of theCharacter of Attitude Change among MaleYouth with Their Roots in an Honour-Based Context. Review of EuropeanStudies, Volume 4, Number 2.Schlytter, A., Rexvid, D., Celepli, Ö. &Nasih, B. (2011). Heder och det civilasamhällets metoder. Stockholm: Allmännaarvsfonden.Sjögren, M., Berg, L., Hyllander, K. &Söderström, P. (2013). Före han slår - omeffektiva våldsförebyggande metoder medgenusperspektiv. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Skolverket (2011). Vad fungerar? Resultatav utvärdering av metoder mot mobbning.Stockholm: Fritzes.Socialstyrelsen (2009). Skolans metoder föratt förebygga psykisk ohälsa hos barn. Ennationell inventering i grundskolor ochgymnasieskolor. Stockholm: Socialstyrelsen.Statens folkhälsoinstitut (2010).Kartläggning av insatser för barn ochungdomar i risksituationer 2010.Östersund: Statens folkhälsoinstitut.Sveriges Kommuner och Landsting (2009).Utveckling pågår. En kartläggning avkvinnofridsarbetet i kommuner, landstingoch regioner. Stockholm: SKL.Sveriges Kommuner och Landsting (2011).Våldsförebyggande arbete med män. Enkunskapsöversikt. Stockholm: SKL.Sundell, K., Vinnerljung, B., Jergeby, U.,Varg, N., Marklund, K. & Antiila, S. (2007).Socialt arbete – mellan evidens & praktik.Socionomen, 2. s. 63–65.Ungdomsstyrelsen (2010a). Av egen vilja.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsen (2010b). Från snack tillverkstad. Förebyggande utvecklingsarbetemed ungdomar. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Ungdomsstyrelsen (2010c). Prata bortmansvåld. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.Weisz, A. N., Beverly, M. & Black, B. B.(2010). Peer Education and Leadership inDating Violence Prevention: Strengths andChallenges. Journal of Aggression,Maltreatment & Trauma, 9:6, 641–660.Lagar och förordningarFöräldrabalken (1949:381)Förordning (2011:1062) om statsbidrag tillvissa organisationer inom det socialaområdet m.m.SFS 2010:800 Skollag.Elektroniska källorArvsfondenwww.arvsfonden.se, 18 september 2012.Rädda barnens ungdomsförbundwww.ellenallan.rbuf.se, 20 september 2012.Kampanjen Know Your Powerwww.know-your-power.orgKampanjen Men Can Stop Rapewww.mencanstoprape.orgSundell, K. & Forster, M. (2005). En grundför att växa. Forskning om att förebyggabeteendeproblem hos barn. Stockholmsstad: Preventionscentrum207

208

Noter1Socialstyrelsen fick 2011-02-03 ettuppdrag att göra en förstudie införutvecklingen av kunskapsstöd, metodutvecklingoch vägledning för socialtjänstensarbete med våldsutövare. I oktober 2011lämnades en förstudie in till regeringen somtar upp socialtjänstens behandlande arbetemed våldsutövare. Denna förstudie tar dockinte särskilt upp unga våldsutövare utandiskuterar i termer av våldsutövare i närarelationer.2Exempelvis grupper för barn sombevittnat våld, barn till föräldrar medmissbruksproblem, barn till föräldrar medpsykisk ohälsa och barn till föräldrar somfrihetsberövats på grund av kriminalitet.3I Statens folkhälsoinstituts rapportKartläggning av insatser för barn ochungdomar i risksituationer (2010) ärgruppen barn och ungdomar en och samma,vilket gör det svårt att få en bild av denverksamhet som riktas direkt till ungdomar.De verksamheter som studerades i Stöd tillbarn som bevittnat våld mot mamma.Resultat från en nationell utvärdering(Broberg et al. 2011) riktade sig mot barnupp till 13 år.4Socialstyrelsen delar ut bidrag tillrikstäckande organisationer som bedriverfrivilligt arbete inom det sociala områdetdär utsatta barn och deras familjer är enmålgrupp. Länsstyrelserna delade till ochmed 2012 ut utvecklingsmedel tillkommunerna i syfte att förstärkakvinnojoursverksamheten och kvalitetsutvecklastödet till våldsutsatta kvinnor ochbarn som bevittnat våld, detta stöd delasfrån och med 2012 ut av Socialstyrelsen,Länsstyrelserna fördelar stöd tillmyndigheter, kommuner och organisationerför att förebygga hedersrelaterat våld ochförstryck, Arvsfonden ger exempelvisekonomiskt bidrag till ideella organisationermed syfte att starta verksamhet för barn ochunga (www.arvsfonden.se).5Screening innebär att man undersöker allaindivider i en population, oavsett om de harvisat symptom på det man eftersöker. I dettafall menas att man ställer frågor omutövande av våld även till individer sominte har visat några tecken på våldsamtbeteende.6Det vill säga att Berg efterfrågar ettsocialkonstruktivistiskt angreppssätt.7För vidare förklaring av begreppen seavsnittet Genus och våldsprevention.8Detta omnämns som dejtingvåld iartikeln. ”Dating violence” (dejtingvåld) ärett väl etablerat begrepp i USA, men iSverige finns nästan inte uttrycket. Detspecifika med dejtingvåld är åldersaspekten– begreppet fångar ungas erfarenheter avvåld i nära relationer. Centers for DiseaseControl and Prevention, CDC (2004)definierar tonåringars dejtingvåld som”Fysiskt, sexuellt eller psykologiskt/emotionellt våld inom en dejtingrelation”(författarnas översättning). Att dejta kopplastill början av en kärleksrelation för unga,när en ung person börjar lära känna enannan.9Undantag har gjorts för en aktör.10Anledningen är att beskriva så nya projektsom möjligt och både fånga in längre ochkortare insatser. Orsaken till att vi enbartsökte efter avslutade projekt var att genomansökan och slutrapport få en så bra bildsom möjligt av den metod eller detarbetssätt som projektet eller verksamhetenanvänt sig av. Undantag gjordes för projektsom pågick efter 2011 förutsatt att det fannsen tillräckligt fyllig delrapport. Dettaundantag har endast gjorts i enstaka fall.11Se exempelvis Av egen vilja (2010a) samtPrata bort mansvåld (2010c).12De primära avser att förebygga våldinnan personer har någon erfarenhet avvåld. Sekundära insatser är omedelbara efterdet att våldet är ett faktum och tertiärainsatser görs en viss tid efter att våldanvänts och på längre sikt (Centers forDisease Control and Prevention 2004).13Projektet Killfrågor.se har ingått i ettforskningsprojekt tillsammans medTjej-zonen och UMO.se. Rapporten(Löfberg & Aspán 2012) är inte enutvärdering utan grundforskning.14Projekten Allan och Sharaf hjältar äräven inkluderade i artikeln Låt 101blommor blomma.15www.ellenallan.rbuf.se16Denna sammanställning av projektetbygger på en redovisning i rapporten Frånhomo till HBTQ av Janne Bromseth (2012),Stockholms universitet, på uppdrag av Arvsfonden.209

KAPITEL 6210

Diskussion och förslagUngdomsstyrelsen har i Unga och våld belystolika frågor som rör unga och våld, bland annatbeskriver vi omfattningen av våld bland ungaoch ungas attityder till våld. Vi utgår från denkunskap kring ungas utsatthet för våld, deras attitydertill våld och deras användande av våldsom finns utifrån officiell statistik och rikstäckande,återkommande enkätundersökningar.Vi har också studerat ungas attityder till jämställdhet,maskulinitet och femininitet samtsambandet mellan dessa attityder och benägenhetenatt utföra våldsamma eller kränkandehandlingar. I arbetet med rapporten har vi undersökthur våldet bland unga kan förebyggasgenom att studera effektutvärderade metoder,företrädesvis från USA. Slutligen beskriver vide våldsförebyggande verksamheter som medhjälp av statliga bidrag har bedrivits i landetskommuner.Resultaten visar att det är angeläget att fortsättabelysa ungas utsatthet för våld och hur deanvänder våld, speciellt på de områden där detsaknas eller behövs mer kunskap. Utifrån denkunskap som finns är det dock uppenbart att åtgärderbör vidtas. Vi vet att unga killar är dengrupp som är våldsutsatt i störst utsträckningoch att unga tjejer är den grupp som i störst utsträckningär utsatt för sexuellt tvång och sexuelltvåld. En stor del av det våld som unga utsättsför kan rimligtvis förebyggas och därmedkan en stor grupp unga undgå att drabbas.För att utveckla det förebyggande arbetet krävskunskap om våldets mekanismer, om vilka faktorersom påverkar en individs förhållningssätttill våld, i vilka situationer som våld uppstår,vad som får unga att använda våld respektiveatt ta avstånd från att använda våld samt vilkavåldsförebyggande metoder som har bedömtsvara effektiva.”Våldets närvaro i vardagen bidrar tillatt det normaliseras, vilket försvårar förunga att definiera exempelvis sexuellatrakasserier, mobbing, våldsinslag mellankamrater, våld i samband med krogbesökoch våldtäkt som våld.”(Berg 2007, s. 7)Killars våld mot killar – frånbråk på skoj till grova brottEn stor del av det våld som drabbar unga kandefinieras som våldshandlingar där både offeroch förövare är killar. Våldets olika formerfinns i en skala från lindriga våldsbrott – somär en del av killars normala vardag, till exempelhårda dunkar i ryggen, knuffar och bråk påskoj – till grova våldsbrott som dråp och mord.Vissa våldsbrott förekommer framförallt blandde unga och betraktas oftare som oroligheter,trakasserier eller slagsmål än som våldsbrott. Iskolan kan det handla om mobbning, tråkningaroch kränkningar. Våld ute på allmän plats, tillexempel gatan, är lika vanligt som våld i skolanbland killar i grundskolans årskurs 9 (Brottsförebygganderådet 2010).Det är också många killar och unga män somberörs av våld i samband med idrottsutövande,till exempel läktarvåld, våld riktat mot domaren,handgripligheter på planen, tråkningar iomklädningsrummet, bråk utanför arenan ellerslagsmål mellan rivaliserande supportergrupper.En del killar är utsatta för våld även i sin hemmiljö,den andelen är dock lägre bland killar än211

land tjejer. Men våldet når killar både i skolanoch under fritiden och allteftersom fler individervågar berätta om sin utsatthet så stärks bilden avatt det finns få livssfärer för killar där våld inteförekommer.Gängbråk ute i den offentliga miljön, killgängsom ger sig på andra, antingen utan synbar anledningeller utifrån ett hatmotiv, är också etttydligt ålders- och könsrelaterat fenomen. Killarsoch unga mäns våldhandlingar har en storbredd, och trots att de flesta killarna slutar meddenna typ av beteende när de lämnar tonåren såhinner de vålla stor skada mot sig själva, motandra och mot samhället.Brott och skuldär tolkningsbaraVår analys bygger mestadels på befintlig kunskapoch statistik. Även om kunskapsläget generelltsätt är gott finns det speciella problemsom rör kunskapen om hur vanligt det är medvåld. Det handlar om det som kallas mörkertalet,vilket betyder att långt ifrån alla brott sombegås blir anmälda till polisen. För att så långtsom möjligt kunna hantera det har vi valt attutgå från Brottsförebyggande rådets enkätundersökningarkring utsatthet för brott istället förden officiella kriminalstatistiken över anmäldabrott, misstänkta för brott och lagförda för brott.Men även i enkätundersökningar finns ett visstmått av osäkerhet. En tolkningsprocess äger rumnär en individ fyller i en enkät där de frågas omutsatthet för olika brott. Forskning har visat attunga kan ha svårt att tolka de händelser som debevittnar eller är en del av. De är inte alltid säkrapå vad som är ett brott och vad som inte är det,beroende på omständigheterna kring händelsen.Vi beskrev i kapitel 4 hur unga förhåller sig tillett antal påståenden kring våldtäkt, så kalladevåldtäktsmyter. Analysen visade att andelenelever i gymnasieskolans år 3 som instämde i deolika våldtäktsmyterna var relativt stor. Till exempelinstämmer 23 procent (33 procent blandkillarna, 15 procent bland tjejerna) i att det vanligtvisbara är kvinnor som klär sig utmanandesom blir våldtagna. Osäkerheten kring om enhändelse är ett brott eller inte ökar om skuldenfördelas mellan offret och gärningspersonen,utifrån tolkningsbara omständigheter.Ett annat exempel på hur svårt de unga har attbedöma om en händelse är ett brott eller inte,och vem som i så fall bar skulden till det somhände, är en studie kring fiktiva våldshändelser(Karlsson & Pettersson 2003). Ungdomarna istudien hade svårt att avgöra om det fanns ettgivet offer i de beskrivna händelserna. Derasresonemang visade att det spelade stor roll förderas konstruktion av vem som var offret omgärningspersonen respektive offret var tjej ellerkille. Den som bedömdes som den svagare avde två fick oftast offerrollen. Om de inblandadepersonerna sågs som jämbördiga så var det svårtför ungdomarna att utifrån berättelsen konstrueravem som var offret och vem som var förövaren,då tolkas händelsen snarare som något bådavar skyldiga till. Därför tyckte ungdomarna attdet var enklast att bedöma vem som var offretnär gärningspersonen var kille och offret tjej,eftersom det stämde överens med deras föreställningarom genus och våld (Karlsson & Pettersson2003).212

Vad förklarar våldet?Riskfaktorer för en kriminell utveckling, ochskyddsfaktorer mot en sådan, förknippas meden rad egenskaper och attityder hos individen.Unga utvecklas i ett samspel mellan en rad olikasociala sammanhang – bland annat familjen,skolan och kamratkretsen – som alla påverkarvarandra. Kunskapen om risk- och skyddsfaktorerär central för att nå framgång med de brottspreventivastrategier som riktar sig till de unga(Brottsförebyggande rådet 2000, 2010).Den kriminologiska forskningen har identifieratflera riskfaktorer för våld och kriminalitet.De tydligaste riskfaktorerna under uppväxtårenär ekonomisk utsatthet i familjen, kriminalitet ifamiljen och föräldrars bristande tillsyn. På individnivåär det misslyckad skolgång, hyperaktivitet,dålig impulskontroll och antisocialt beteende.Dessa riskfaktorer är lika oavsett typ avvåldsbrott (Farrington 1989).Som vi beskriver i kapitel 2 har svensk forskningprövat olika teoribaserade riskfaktorer påolika typer av normbrott bland ungdomar i årskurs9. Några riskfaktorer framstod som viktigareän andra för både tjejer och killar. Dessavar att ha varit berusad före 13 års ålder, attumgås med socialt missanpassade kamrater ochatt ha föräldrar som inte vet var den unge är påhelgkvällar. Tre riskfaktorer visade sig saknabetydelse för samtliga normbrytande beteendeni studien, dessa var föräldrars utbildning, arbetslöshetsamt invandrarbakgrund (El-Khouri,Sundell & Strandberg 2005).Brottsförebyggandet rådets skolundersökningbland elever i årskurs 9 har också visat att sambandenmellan vissa bakgrundsfaktorer, somföräldrarnas socioekonomiska bakgrund ochutbildningsnivå samt invandrarbakgrund, ochbrottsligt beteende är svaga. Däremot var detmycket vanligt att brottsligt aktiva ungdomarumgås med kamrater som har stor tolerans föroch erfarenhet av brott. Olika individuella faktorervar också tydligt relaterade till brott, tillexempel att inte trivas i skolan, att vara risktagande,rastlös och impulsiv, att ha dåliga relationertill sina föräldrar eller föräldrar med bristandeinsyn i vad de unga gör på fritiden ellersom inte reagerar på problembeteende (Brottsförebygganderådet 2000, 2010).En ny studie visar att lägre allmän kognitivförmåga (intelligens) är en relativt stark riskfaktorför att begå och dömas för våldsbrott (Frisell,Pawitan & Långström 2012). Data från detsvenska mönstringsregistret har använts för attstudera sambandet mellan allmän kognitiv förmågaoch våldsbrottsdomar i lagföringsregistret.Män som dömts för våldsbrott hade tydligten lägre kognitiv förmåga än de utanför lagföringsregistret.Resultaten stämmer överens med tidigareforskning gjord på självrapporterad eller mindreallvarlig brottslighet. Men det har hittills varitoklart om sambandet är ett orsakssamband ellerett så kallat skensamband som beror på andrabakomliggande faktorer som till exempel föräldrarnasutbildningsnivå eller relativa fattigdom.I den nya studien kunde forskarna visa attsambandet till stor del kvarstod inom familjennär man jämförde våldsbrottsrisken mellan brödermed olika kognitiv förmåga, vilket betyderatt faktorer som delas inom familjen inte kan haavgörande betydelse.Detta kan enligt forskarna öppna en möjlighetför selektiv brottsprevention genom att tidigtuppmärksamma situationen för barn med svagakognitiva resurser. Därtill bör en utgångspunktför behandlingsinsatserna vara att behandlingeninte bygger på för högt ställda förväntningar påkognitiv förmåga bland deltagarna (Frisell et al.2012).213

Attityder till jämställdhetoch maskulinitetDet beteendevetenskapligt orienterade forskningsfältetkring förebyggande arbete lämnarmånga viktiga frågor kring sambandet mellanföreställningar om manlighet och maskulinitetoch ett våldsamt beteende obesvarade. De vetenskapligateorierna som mycket av det universellavåldspreventiva arbetet i Sverige byggerpå rör inte samspelet mellan genus och våld.I dag ställs knappast några frågor som mäterattityder till maskulinitet som en potentiell förklaringtill våldsbrott i de enkätundersökningarsom genomförs. Vi har i samband med vår kartläggningav undersökningar som belyser unga irelation till våld i kapitel 2 endast hittat en tidigareundersökning där attityder till maskulinitetingår som en faktor som bidrar till att förklaravåldsamt beteende bland unga (WHO 2010).Den studien visade att kriminellt umgänge hadedet starkaste direkta sambandet med våldsbrottbland ungdomar. Alkoholkonsumtion, föräldrarsvåldsamma uppfostringsmetoder, konsumtionav massmedier som skildrar våld (till exempeltevespel och filmer) och acceptans av våldslegitimerandemaskulinitetsnormer förklarade ocksåvåldsamt beteende men i mindre utsträckningän kriminella kamrater.Jämställdhet och maskulinitetEnligt det regeringsuppdrag som ligger till grundför denna rapport ska Ungdomsstyrelsen ”göraen studie av pojkars och unga mäns attityderoch värderingar kring jämställdhet, maskulinitetoch våld” (bilaga 1). Frågan vilket sambandsom finns mellan attityder till jämställdhet ochattityder till maskulinitet, samt i vilken utsträckningde är överlappande, blir i detta sammanhanghögst relevant.Den analys som vi redovisar i kapitel 4, ochsom bygger på Ungdomsstyrelsens ungdomsenkät2012, visar tydliga samband mellan synen påjämställdhet och maskulinitet och att ha brukatvåld bland unga i åldern 16–25 år. Resultatenvisar att det är förenat med en överrisk för våldsamtoch kränkande beteende bland både killaroch tjejer om de instämmer i påståenden om stereotypakönsroller och i stereotypa beskrivningarav maskulinitet och femininitet. Resultatenvisar att risken för att ha utövat en våldsam ellerkränkande handling ökar med 3,7 gånger förkillar som både instämmer i påståenden om stereotypakönsroller och i stereotypa påståendenom maskulinitet/femininitet jämfört med killarsom inte instämmer i något av dessa påståenden.Mönstret är detsamma bland tjejer, men riskenär något lägre (2,7). Modellerna kontrollerar förålder, föräldrarnas utbildningsnivå och bostadsort,vilket innebär att överrisken för våldsamtbeteende inte kan bero på dessa faktorer.I teorierna om maskulinitet och våld berörsibland sambanden mellan jämställdhet ochmaskulinitet. Till exempel diskuterar Gottzénoch Korkmaz i kapitel 3 attityder till jämställdhetoch våld mot kvinnor. Utifrån internationellforskning drar de slutsatsen att det skett en attitydförändringi samhället avseende mäns våldmot kvinnor:”[k]vinnor idag är mindre accepterandemot våld och är mer villiga att tidigt irelationen försöka stoppa våldet än äldregenerationer kvinnor, vilket reflekteraren kulturell förändring i attityder tillmäns våld och ökad betoning på jämställdhet”(Gottzen & Korkmaz, s. 73)214

Resultaten i vår studie visar att det finns ettsamband mellan attityder till jämställdhet ochutövande av våldsamma och kränkande handlingar.Resultaten gäller oberoende av kön –med andra ord finns det ett samband mellan attitydertill jämställdhet och våldsutövning bådebland killar och bland tjejer. Detta kan tolkas påolika sätt. En tolkning som ligger nära till handsär att våldsbenägenhet är beroende av attityder.Om detta stämmer borde det också vara möjligtatt påverka våldsbenägenheten genom att påverkaattityderna.Parallellt med att vi har analyserat och tolkatvårt material har vi funnit att det är problematisktatt använda begrepp som manligt ochkvinnligt, maskulinitet och femininitet. Problemetmed dessa begrepp är att tolkningen varierarmellan olika länder och förändras i takt medsamhällsutvecklingen i övrigt, vilket gör detsvårt att tillämpa teorier och teoretiska begreppsom är utvecklade i sammanhang som är annorlundaän i dagens Sverige. Förmodligen tolkasockså begreppen olika av olika individer beroendepå egenskaper som kön, ålder, utbildningoch ideologisk hållning.Som vi beskriver i kapitel 1 har teorierna kringmaskulinitet utvecklats från att diskutera maskulinitetsom ett någorlunda enhetligt begrepptill mer komplexa förklaringsmodeller. Medhänsyn taget till att gruppen män består av individermed olika värderingar och beteenden, tillexempel beroende på sin socioekonomiska bakgrundeller geografiska hemvist har ett intersektionelltperspektiv förts in i teoriutvecklingen.Utifrån det perspektivet diskuteras maskulinitetutifrån social klass, etnicitet och genus, och dåär det mer rimligt att tala om olika typer av maskulinitetoch femininitet än om ett enhetligt begrepp(Gottzén 2013).Ett tydligt exempel på betydelsen av att diskuteraolika typer av maskulinitet ges i den beskrivningav män som har varit kriminella, menlämnat det kriminella livet bakom sig, av Bäcklin,Carlsson och Pettersson i kapitel 4. I den kriminellamaskuliniteten ingår att män är fysisktstarka och kapabla att använda våld, och inomkriminella kretsar ses fysisk styrka och beredskapatt använda våld som positiva egenskaperför en man. Men i och med att en man lämnar detkriminella livet och vill leva ett vanligt familjelivblir dessa maskulinitetsideal fel. Våld ingårinte i det socialt accepterade beteendemönstretför familjeliv i vårt samhälle. Att med hjälp avsin fysiska styrka styra sina barn eller sin partnerär inte en del av den maskulinitetsnorm somär rådande i Sverige. Barnaga är förbjudet sedanöver 30 år och i stort sätt alla håller med om attdet är fel att kroppsligen bestraffa barn (Janson,Jernbro & Långberg 2011).Att tolkningen av dessa begrepp är så beroendeav ett visst sammanhang medför att det är svårtatt använda begreppet maskulinitet eller femininiteti kvantitativa studier. De är än så längebättre lämpade att användas i teoretiska sammanhang,tills det finns en given innehållstolkningi ett nutida svenskt sammanhang. Begreppetjämställdhet är enklare att hantera empiriskteftersom begreppet har en tydlig innehållsmässigtolkning, nämligen att kvinnor och män harsamma rättigheter, skyldigheter och möjligheterinom alla väsentliga områden i livet, med särskiltfokus på arbetsmarknaden och familjelivet.215

Killar som våldsofferStatistiken från Brottsförebyggande rådet harår efter år visat att unga killar är den grupp isamhället som i störst utsträckning är utsatt förvåld. Ändå har inte frågan uppmärksammats påsamma sätt som mäns våld mot kvinnor. Detfinns anledning att reflektera över varför detär så. Kanske är det så att någon del av det haratt göra med att vi ser tjejer och kvinnor somsvagare och i behov av skydd från samhälletssida, och att synen på killar och män är att dekan ta hand om sig själva och inte behöver skyddasfrån andra mäns våldsamma eller kränkandehandlingar på samma sätt.Även om frågan om män som våldsoffer intehar diskuteras i någon större omfattning på samhällsnivåså finns det forskning som belyserfrågan på individnivå. Veronika Burcar (2005)har studerat hur maskulinitet konstrueras i förhållandetill brott och till att vara brottsoffer.Hennes analys utgick från berättelser återgivnaav killar mellan 17 och 21 år som hade utsattsför rån eller misshandel av jämnåriga killar. Honrelaterade och problematiserade berättelsernatill de normer som beskriver mannen och till denormer som beskriver brottsoffret. Hennes studievisar hur dessa normer och identiteter kolliderar– män ”kan” inte vara offer – och vilkastrategier killarna använde för att kunna behållasin manliga identitet och självbild medan de berättadeom sina erfarenheter som brottsoffer.Enligt Burcar har killar en ambivalent syn påatt vara brottsoffer. Vissa killar som hon intervjuadehade inte ens reflekterat över sina erfarenheterutifrån begreppet offer. Hon beskrivervidare att killarna gärna undvek ord som kanförknippas med att vara offer. Killarna användeistället ord som kan kopplas till aktivitet ochhandlingskraft, till exempel ”slagsmål”. Burcarsslutsats var att det knappast är en traditionellbild av ett passivt offer som framträder ikillarnas berättelser. De berättade om den egnaaktiviteten vid brottstillfället, men utan att ta påsig skulden för våldet som de hade drabbats av(Burcar 2005).En fråga som kan ställas utifrån dessa forskningsresultatär om inte samma fenomen ävenexisterar på samhällsnivå. Tonårskillars utsatthetför våld och även deras våldsamma beteendeses snarare som normalt än exceptionellt. De sesi första hand som delaktiga i våldet – genombeskrivningar som gängbråk, slagsmål och tonårsbråk– och inte som våldsoffer och gärningsmän.Ambivalensen på samhällsnivå handlarom att samtidigt som vissa former av våldsbrottuppmärksammas och bekämpas – som mänsvåld mot kvinnor, supporterbråk och gängkriminalitet– så sker det inte särskilt mycket aktivitetför att förebygga våldsbrott som sker bland killarutanför kriminella kretsar och som i förstahand riktas mot andra killar.Våld i ungas nära relationerDet saknas kunskap om hur omfattade det sexuellavåldet i ungas nära relationer är. UtifrånBrottsförebyggande rådets studier vet vi attsexuella övergrepp i nära relationer generelltförekommer i betydligt större omfattning änöverfallsvåldtäkter. Det kan se ut på liknandesätt bland unga, men det saknas närmare studierkring detta.Sexuellt tvång och våld i ungas nära relationerbör uppmärksammans ännu mer, så att professionersom möter unga kan erbjuda hjälp påbästa sätt. Sexualitet är ett känsligt område ochsexualbrott något som är ännu mer känsligt atttala om, i synnerhet om de begås av närståendepersoner eller om brottet drabbar en ung personsom har svårt att sätta ord på sin upplevelse. Offerför sexualbrott får därför i mindre utsträckningstöd att bearbeta och förstå vad de har varitmed om än andra brottsoffer.216

Våldsförebyggande arbeteVår utgångspunkt är att ett våldsamt beteendeär inlärt och att beteendet går att förändra. Enviktig ansats för det våldsförebyggande arbetetär att det går att motverka det lindriga våldetoch därmed förhindra att individen senare begårgrövre våldsbrott. Det betyder att insatser sommotverkar det tidiga brottsliga beteendet hosunga också kan minska risken för att de längrefram begår grövre våldsbrott.Vår studie beskriver att tonårskillar står för enbetydande del av alla misshandelsbrott. Den harockså visat att det universella våldsförebyggandearbetet har stora utmaningar och dessutomofta saknar ett genusperspektiv som behövs föratt kunna adressera de viktiga frågorna som röridentitet, värderingar, normer och beteenden.Skolan är den plats där det är mest vanligt attunga i högstadieåldern blir utsatta för våld, ochockså den viktigaste arenan för det universellavåldsförebyggande arbetet. I den avslutandediskussionen i kapitel 5 lyfter vi fram att samarbetetmellan skolor och våldsförebyggandeverksamheter inte alltid löper så smidigt somdet borde.Det finns också andra viktiga slutsatser kringdet universella våldsförebyggande arbetet somvi lyfter fram och diskuterar. Bland annat attdet förebyggande arbetet generellt har bristandeteoretisk grund samt ofta brister i aktuell kunskapoch analys kring det som ska förebyggas.Det är också relativt ovanligt att verksamheternaär manualbaserade eller att de genomförsav professionella. En vanlig metod är att anlita217

unga eller ideellt engagerade gruppledare föratt genomföra till exempel föreläsningar ellergruppsamtal. För att kunna genomföra en sådaninsats behövs utbildning, handledning ochstrukturerat stöd och vår genomgång har identifieratatt det i många fall både är brist på professionellainsatser och för lite stöd till de ungasom utför insatserna.Endast ett fåtal av de våldsförebyggande projekteni studien är effektutvärderade. En effektutvärderingär avgörande för att vi ska kunnaveta om insatsen fungerar och om den ekonomiskasatsningen lönar sig.Att få ned våldsanvändandet är en viktig välfärdsfrågaför hela samhället. Om man bara gårnågra år tillbaka i tiden så var det knappt någravåldsförebyggande verksamheter som hade entydlig genusansats. Det är välkänt att det är killaroch inte tjejer som begår de flesta våldsbrottenoch att killar som kollektiv har en generelltmer våldsbejakande attityd. Men få verksamheterhade anpassat sina insatser efter killarsbehov eller efter tidigare erfarenheter av vadsom fungerar för killar. Det verkar dock varaen förändring på gång i och med att merpartenav de våldsförebyggande verksamheterna i Sverigesom vi belyser i kapitel 5 antingen har engenussensitiv eller en genusförändrande ansats.Våldspreventiva insatser som har ett genusperspektivär dock ett ungt forskningsområde bådenationellt och internationellt. De studier som vipresenterar i kapitel 5 är därför ett värdefullt tillskottoch bidrar till att utveckla kunskapen inomområdet.Att problematisera manlighet och identifieraalternativa sätt att bete sig, som utesluter våldoch kränkningar, är både en utmaning och enframgångsfaktor för det våldsförebyggandearbetet. Det är viktigt att granska populära elleröverordnade former av manlighet och sättadessa i relation till vem den enskilda individenvill vara. Våldet hänger ihop med vissa formerav manlighet, men det finns alternativa typer avmaskulinitet utan våld. Det har också visat sigvara viktigt för killar att ha alternativa formeratt förhålla sig till.Messerschmidt (2000) fann att killar som inteanvände våld i större utsträckning hade alternativaföreställningar kring vad det innebär attvara ”en riktig man”. Dessa killar hade, som ettkonkret exempel, fått lära sig att det är smartareatt gå därifrån än att ge igen. När en icke-våldsstrategilyckades, blev det också en bekräftelsepå att handlingssättet var legitimt i relation tillmaskulinitet. För att använda Messerschmidtsegna termer så kunde killarnas genusprojekti och med detta fungera utan inslag av våld(Bäcklin, Carlsson & Pettersson 2013).218

Ungdomsstyrelsens förslagStärk det kunskapsbaseradearbetssättetDet finns goda skäl att ta nya grepp i universelltvåldsförebyggande arbete. Där det tidigare saknadeskunskap om vad som kännetecknar ett braförebyggande arbete har nu forskningen identifieratgrundläggande framgångsfaktorer.Det är viktigt att:• insatsen planeras utifrån relevant kunskapom problemets karaktär och omfattning• de som genomför och leder den harrelevant kunskap och utbildning• valet av metod bygger på beprövadkunskap kring risk- och skyddsfaktorer• verksamheten följs upp med hjälp av eneffektutvärdering för att ytterligare stärkakunskapen om vad som fungerar och vadsom inte gör det.Vi menar därmed inte att det arbete som görsidag är av mindre vikt eller relevans – det finnsinget i våra resultat som tyder på det – men vikan i begränsad utsträckning visa på faktiskaresultat och effekter. Nu finns det möjlighet attutveckla det universellt våldsförebyggande arbetetutifrån den kunskap som finns.Förslag:Stimulera ett evidensbaseratarbetssätt i det universellaförebyggande arbetetUngdomsstyrelsen bör ges i uppdrag att utvecklariktlinjer för hur universellt förebyggande arbetebör genomföras och sprida dessa till aktörersom beviljar medel till universellt förebyggandeverksamheter riktade mot unga.Projektfinansiärer är ofta restriktiva med attge ekonomiskt stöd till utvärdering. De tenderarockså att premiera nyskapande innan det ens stårklart om de gamla metoderna fungerar eller inte.Utifrån evidensdiskussionen blir det viktigt atttänka vidare kring hur organisationerna kan utvecklaegna enklare mätmetoder. I uppdraget attta fram riktlinjer kan även ingå att ta fram mallarför enkla självskattningar i form av för- ocheftertester samt tester som kan användas återkommandeunder projekttiden av de föreningarsom beviljas stöd. Om evidensprövning ska geen tillförlitlig bild av effekt, behöver den beståav tre ben: brukarnas upplevelser, praktikernasupplevelser samt mer kvantitativa mätningar föratt se om arbetet gör någon skillnad.Stimulera erfarenhetsutbyteUngdomsstyrelsen bör också få i uppdrag att initieraerfarenhetsutbyte mellan relevanta aktöreri frågan om manlighet och våld i syfte att skapaett nationellt nätverk som fokuserar på metoder,metodutveckling och kvalitetssäkring.219

Främja jämställdhetbland barn och ungaUngdomsstyrelsen, eller annan lämplig aktör,bör ges i uppdrag att ge professioner inom skolan,hälsovården, fritiden med mera kompetensutvecklingom genusnormer och attityder samtkring risk- och skyddsfaktorer för barns ochungas normbrytande beteende.Det skulle kunna formuleras på liknande sättsom de utbildningsuppdrag som myndighetenhar idag inom en rad andra områden.Med genusnormer avses de egna förhållningssättenmen också sådana genusnormer som sättersin prägel på den verksamhet där de befinnersig. Eftersom förekomsten av våld är så utbreddbland tonårskillar finns goda skäl att diskuterabåde genusbaserade attityder och värderingsochbeteendenormer bland de vuxna som barnoch unga möter. Det kan vara betydelsefullt attarbeta utifrån en genuspedagogik från förskolanoch upp i grund- och gymnasieskolan.Fältet våldsprevention är, både kliniskt ochforskningsmässigt, relativt ungt i Sverige. Detbehövs mer grundforskning kring hur unga förstårvåld samt hur de förhåller sig till våld. Mendet behövs också mer metodologiskt fokuseradforskning som undersöker hur metoderna – tillexempel samtalsgrupper och enstaka föreläsningarmed interaktiva deltagare – fungerar föratt minska våld.De teorier som är kopplade till maskulinitetbehöver utvecklas för att bättre kunna tillämpasi svensk forskning. Det behövs också merkunskap kring varför män är kraftigt överrepresenteradei samband med våldsutövande och hurrisk- och skyddsfaktorer kan kopplas ihop medmaskulinitet med mera. Detta behövs för att underlättadet teoribaserade arbetet hos myndigheter,till exempel undersökningar och metodutveckling.Möjligheten att ge något av forskningsråden,alternativt en grupp myndigheter, iuppgift att fördela medel till tillämpad forskninginom området bör övervägas.Stimulera forskning och kunskapDet behövs forskning som belyser hur våldsutövandetär kopplat till barns och ungas utveckling,värderingar, genusnormer och utsatthet.Det behövs kunskap om våldsanvändandeoch utsatthet bland barn och unga under 15 år.Brottsförebyggande rådet redovisar misshandelsom drabbar barn och unga under 15 år, menuppgifterna är inte lika utvecklade som för denövriga befolkningen (15 år och äldre), trots attvåldsanvändandet och utsattheten är som störsti den yngre åldersgruppen. Brottsförebygganderådet bör, i samverkan med Socialstyrelsen, fåi uppgift att se över möjligheten att utvecklastatistiken så att även den yngre åldersgruppeningår.220

Uppmärksammaungas villkorUnga är betydligt mer drabbade av våld jämförtmed äldre, och det är viktigt att våldet inte sessom ett normaltillstånd. Killar i 15–19-årsåldernutgör störst andel bland samtliga misstänkta förmisshandelsbrott. Men problemet är stort ävenbland yngre killar under 15 årEtt område som behöver mer uppmärksamhetär våld i ungas nära relationer. Det finns liknandeproblem i ungas relationer som i äldres,det vill säga våld och sexuellt tvång och sexuelltvåld. Det handlar både om att unga som utsättsför våld av sin partner behöver veta att det inteär acceptabelt och att de kan få stöd, och att deprofessioner som möter unga behöver mer kunskapom våld i ungas nära relationer för att kunnaerbjuda hjälp och stöd på bästa sätt.Förslag:Förebygg killars våld och stödkillar att sluta med våldUtveckla metoder för att förebygga killars våld,inklusive hatbrott, som sker både på internet ochi samhället (i det verkliga livet) samt våld i ungasrelationer utifrån bland annat kunskapen ommaskulinitetsnormer och våldsutövande. Det ärviktigt att fortsätta att utveckla och kvalitetssäkradet universella våldsförebyggande arbete somriktas mot unga eftersom framförallt de yngretonåringarna behöver kunna förhålla sig till deupplevda könsbaserade beteendenormerna somvår undersökning har funnit vara starkt närvarandei deras liv.Utveckla stödinsatser för unga som har utvecklatett våldsbeteende, men som inte har blivit föremålför samhällsvård. Det är viktigt att insatsenbygger på en förståelse för de genusnormersom styr ungas värderingar och beteenden.Delar av det förslag – projekt Pojke – somCarin Götblad lämnade till regeringen 2010 omatt förebygga att killar hamnar i kriminalitet harännu inte genomförts. Vi syftar främst till förslagetatt avsätta medel till projekt som arbetarmed vålds- och brottsprevention för just killar.Enligt förslaget skulle ett sådant uppdrag kunnaläggas på Ungdomsstyrelsen.Uppmärksamma ungavåldsoffer och förövareStödet till unga som har blivit utsatta för våldsom sexuellt våld, misshandel och kränkningarbehöver utvecklas men också stödet till ungasom brukar våld. Det bör skapas en nationellmottagning på nätet där de unga kan få stöd ochhjälp i frågor som gäller begränsningar av denegna självständigheten och utsattheten för våld.Den bör bestå av professionella som har kapacitetatt stödja de unga som söker hjälpen.Den kan med fördel skapas på liknande sättsom ursprungligen gjordes med UMO, Ungdomsmottagningenpå nätet.Utveckla sex- ochsamlevnadsundervisningenSex- och samlevnadsundervisningen är viktigför att förebygga sexuellt våld bland unga. Menämnets fokus har legat på att bejaka sexualitetoch att informera unga om vikten av att skyddasig mot oönskade graviditeter och sexuellt överförbarasjukdomar. De senaste 10–15 åren harockså heteronormativitet varit ett centralt tema.Sexuella övergrepp och våld ingår också i detsom ska diskuteras inom ämnet sex och samlevnad,men frågan har endast ett begränsat utrymme.Insatser behöver göras för att utvecklaundervisningen. Ett uppdrag bör läggas på Skolverketatt agera i den riktningen.221

Sätt in tidigainsatser och utvärderaInsatserna bör sättas in i tidig ålder, innan detvåldsamma beteendet har hunnit etableras. Eftersomrisken att utveckla normbrytande beteendenökar tydligt för barn i familjer där föräldraansvaretbrister bör stödet till familjer stärkas.Det är också viktigt att skolornas arbete medatt förebygga mobbning, kränkningar och våldstärks ytterligare eftersom skolan är den platsdär barn och unga är mest utsatta för våld mellanjämnåriga. Detta arbete bär även följas uppkontinuerligt.Vi tror att mycket av ungas våldsanvändandekan förebyggas. Det behövs dock både åtgärdersom riktas mot de professioner som möter deunga och åtgärder som riktas mot de professionersom möter barn, från förskoleåldern och uppåt.Förslag:En nationell aktör medansvar över det universellavåldsförebyggande arbetetDet finns ett stort behov av utvecklingsarbete iSverige om målet är att med framgång förebyggavåld bland unga. Ansvaret för det universellavåldsförebyggande arbetet bör därför ges till ennationell aktör som åläggs att kontinuerligt sammanställaforskning och praktiska erfarenheter isyfte att sprida dessa till fältet och även bidra tillfortsatt uppföljning och utveckling av metoderoch arbetssätt. Förslaget kan med fördel sättas isamband med det arbete mot våld i nära relationersom leds av Carin Götblad.222

ReferenserBerg, L. (2007). Nordisk forskning omprevention mot våld bland unga – Enbetraktelse från en genusorienteradhorisont. Forsknings- och utvecklingsenheten,Stockholms stad: FoU-Rapport2007:10.Brottsförebyggande rådet (2000). Stöld,våld och droger bland pojkar och flickor iårskurs nio. Resultat från tre självdeklarationsundersökningar.Stockholm: Fritzes.Brottsförebyggande rådet (2010). Brottbland ungdomar i årskurs nio. Resultat frånskolundersökningen om brott åren1995–2008. Stockholm: Fritzes.Burcar, V. (2005). Gestaltningar avoffererfarenheter. Samtal med unga mänsom utsatts för brott. Lund Dissertations inSociology 68. Sociologiska institutionen:Lunds universitetBäcklin, E., Carlsson, C. & Pettersson, T.(2013). Maskuliniteter som livsloppsprocesser– våld i genusteoretisk belysning.Stockholm: Ungdomsstyrelsen.El-Khouri, B., Sundell, K. & Strandberg, A.(2005). Riskfaktorer för normbrytandebeteenden. Skillnader mellan flickor ochpojkar i tonåren. Stockholms stad:FoU-rapport 2005:17.Farrington, D. P. (1989). Early predictors ofadolescent aggression and adult violence.Violence and Victims, 4: 79–100.Frisell, T., Pawitan, Y. & Långström, N.(2012). Is the Association between GeneralCognitive Ability and Violent CrimeCaused by Family-Level Confounders?PLoS ONE 7(7): e41783. doi:10.1371/journal.pone.0041783.Gottzén, L. (2013). Hjältar och monster -samhällsvetenskapliga perspektiv på män,maskulinitet och våld. Stockholm:Ungdomsstyrelsen.Janson, S., Jernbro, C. & Långberg, B.(2011). Kroppslig bestraffning och annankränkning av barn i Sverige – en nationellkartläggning 2011. Stockholm: StiftelsenAllmänna Barnhuset.Karlsson, J. & Pettersson, T. (2003).Fokusgrupper med ungdomar om genus ochvåld. Konstruktioner av gärningspersoneroch offer. Kriminologiska institutionen:Stockholms universitet.Laub, J. H. & Sampson, R. J. (2003).Shared Beginnings, Divergent Lives.Delinquent Boys to Age 70. Cambridge:Harvard University Press.Messerschmidt, J. W. (2000). Nine Lives:Adolescent Masculinities, the Body, andViolence. Colorado & Oxford: WestviewPress.Nilsson, A. (2005). Hela livet – 50 år medsex- och samlevnadsundervisning.Stockholm: Liber.Nilsson, I. & Wadeskog, A. (2011).Gatuvåldets ekonomi. Del 1 Individer ochförlopp. Stockholm: Hjärnskadeförbundet.Statens folkhälsoinstitut (2010). Samtal omsexualitet. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.WHO (2010). European report onpreventing violence and knife crime amongyoung people. Köpenhamn: WHO RegionalOffice for Europe.223

BILAGA224

225Regeringsuppdraget

Regeringsuppdraget226

227Regeringsuppdraget

Regeringsuppdraget228

229Regeringsuppdraget

230