Textdesigner is Informatör at FUB (2011) - Zoomin

På arbetsplatsen används mest de vanligaOfficeprogrammen. Min handledare använderInDesign, Illustrator och Photoshop. Han är denenda som behöver dessa program eftersom ingenannan har kunskaper i dem. De använder ocksåjust nu intranätet First Class men ska byta snart.Anledningen till att föreningen har just dessaverktyg är för att de anser att de fungerar bra. Avekonomiska skäl kan föreningen inte uppdateraalla datorer samtidigt, därför har datorerna olikaversioner av Windows.Den som bestämmer på arbetsplatsen ärkanslichefen Lasse. Det finns också enpersonalansvarig som sköter löner och ser till attalla mår bra. Förutom kanslichefen finns ocksåriksstyrelsen som tar beslut som gäller föreningen.På årsmötet planerar de det arbete som personalenpå kansliet ska bedriva under året. Personalen fårläsa planeringen och sedan konkretisera så att detpassar deras arbetsuppgifter.De flesta äter lunch ute men ofta finns någonenstaka kvar på kontoret under lunchen. Eftersomjag trots allt är student har jag oftast med migmat, men de frågar alltid om jag vill följa medut på lunch och är lite bekymrade över att jaginte äter ute med dem. Jag har följt med ut någragången på lunch och då blir de väldigt glada.Några gånger har jag till och med blivit bjuden pålunch. Varje dag har de gemensamma fikaraster,en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Enkaffemaskin finns och man kan när som helst takaffe. Min sista dag bjöd jag på hembakat fika,vilket var mycket populärt. Som avsked fick jag etttacktal och massa material som med FUB:s loggapå.På måndagar är alla i personalen med på ett mötekl 13. Då de pratar om vad alla har jobbat medunder föregående vecka och ska jobba med denkommande veckan. Man får också ta upp det mandå har på hjärtat.Det är en väldigt bra stämning på kontoret ochalla är väldigt glada att jag är där och jag blirväldigt uppskattad. Eftersom det är ett väldigtlyhört kontor har jag märkt att de flesta trivs brapå arbetsplatsen. En del pratar för sig själva, andrasjunger inne på sitt kontor och andra ropar glatt åtvarandra.Min handledare är den som tar framprojektidéer tillsammans med de andra påföreningen och i samråd med styrelsen ochspeciellt kommunikationskommittén, där flerastyrelsemedlemmar sitter med. Där tar dediskuterar de idéer och åsikter.Informatören Jesper skapar ofta projekt genomkontakter som han har från sin utbildning. Jespersäger att han till och med fått kritik för att hannästan bara använt sina kontakter till hjälp när hantill exempel producerat en skiva eller gjort en filmom föreningens medlemmar.Han får enligt FUB:s riktlinjer, inte uttala sig omnågra personliga åsikter i FUB:s namn men enligthonom är det inga problem eftersom han vet varstyrelsen står.Min handledareJesper Tottie, informatör på FUB. Han har gåttmedieutbildning på folkhögskola och har tidigarearbetat på ett gruppboende för personer medutvecklingsstörning. Han förklarar att det är entid som förändrat hans syn på livet och att det ärdärför han till slut har hamnat här. Jesper arbetarmycket utifrån ett konstperspektiv och utifrån sinsyn på personer med utvecklingsstörning.Han beskriver sina arbetsuppgifter som väldigtvarierande. Han har till exempel varit managertill två artister Robert One och Prince Verner.Han kontaktar kända personer för att få dem attsamarbeta med FUB, vilket var fallet med CD:nUNIK där flera kända artister samarbetade medmindre kända artister med utvecklingsstörning.Han jobbar ibland med layout på DVD- eller CDomslag.Jesper lunchar med reportrar och berättarom FUB:s ställning i olika frågor. Han var densom från början låg bakom ICA-Jerrys medverkani reklamen, tack vare en kontakt. Därför påpekarhan hur viktigt det är med kontakter. På detillställningar jag varit på så som bokreleasen,MR-dagarna på Kulturhuset och olika möten, harjag sett hur Jesper hälsar på alla och skapar justkontakter.Han har berättat för mig att han i alla fall en gångom året går på Moderna muséet i Stockholm, påarbetstid för att få inspiration. För han menaratt kampanjarbete kan vara konst. Till exempelberättar han om ett verk som han läst om. En tjej

hade ställt ut ett konstverk på Moderna muséet därhon tagit ner flera affischer på stan för att sedanmåla över alla med vitt. Jesper menar att dettaär ett bra exempel på att vi är översvämmade avinformation idag. Detta är något som har inspirerathonom.Och han tror att FUB, precis som konst, kanskapa diskussion och kanske till och medprovocera. Enligt NE (www) har konst betydelsen:“kulturyttring vars utförande kräver särskildkunskap och förmåga att bruka denna medpersonlig behärskning och individuell anpassningtill situation och avsikter.”Han gör ofta kampanjer där andra personer fårsynas. Istället för att lyfta fram FUB och dessnamn, arbetar Jesper för att målgruppen somFUB företräder, själva ska få synas i media. Dethar varit en del debatt kring att personer medutvecklingsstörning syns i media, men Jesper troratt det mest är bra eftersom de borde få synasprecis som alla andra. Monika Kraft och PelleStrandberg (s. 114, 2007) menar att det är bra attibland lyfta fram någon annan person än den egnaverksamheten. På så sätt kan kritiken hållas påavstånd från verksamheten. Men de menar ocksåatt risken är att mottagaren inte alls förstår vemavsändaren är.Denna grupp behöver verkligen få lyftas frameftersom de har svårt att tala för sina egnarättigeter. Ett exempel på det gav Jesper Symrengmig under min intervju med honom. Hanberättade att äldreomsorgen ofta diskuteras meri media eftersom de personerna kan tala för sigmer än vad personer med utvecklingsstörningkan göra. Min egen tolkning är också att dennamed äldre personer grupp förmodligen är störreoch därför hörs mer. Detta är en fråga som mansom informatör behöver ta hänsyn till och försökapåverka. Jag tror att detta är just vad informatörenJesper försöker jobba med hela tiden i sinakampanjer.Kraft och Strandberg anser också att det är viktigtatt “fånga upp de svaga och utsatta som finnsinom alla målgrupper” s.115. Detta är naturligtför en förening som FUB och en stor del av minhandledares arbete som informatör.Kraft och Strandberg menar att det ärresurskrävande att göra kampanjer och att de skagöras i de fall det behövs en beteendeförändringhos mottagaren. (s.111) Jesper jobbar på ettliknande sätt. Han menar att ekonomin inte ärtillräckligt stor för att ofta göra kampanjer ochhan anser också att det blir mer effektfullt omkampanjerna inte kommer för tätt inpå varandra.Ett exempel på en kampanj FUB nyligen jobbatmed är Kampen fortsätter. Se bild till vänster.Jesper tycker också att det är viktigt att varauppdaterad när det gäller teknik och medialakanaler.Han tror att det är viktigt att FUB inte ses somen föråldrad förening, utan att man visar att manhela tiden är med i utvecklingen. Han påpekar atthan brukar få positiva kommentarer om att FUB imånga fall ligger före andra föreningar och företagi just teknisk utveckling. Ett exempel på det äratt han under min praktik deltog i kursen SIME iStockholm.Ett annat exempel är att de just nu håller på attbyta hela systemet och ska få ett nytt intranät. Dehåller på att skapa en ny webbsida och de ska bytawebbshop. Att hitta en webbshop blev därför enav mina arbetsuppgifter. Kraft och Strandbergmenar också att webben idag är en del avverksamheten. “2006 är en bra webbplats inte baraen informationsplats som speglar verksamheten,utan den utgör själva verksamheten” (s.155). Omdetta var läget år 2006 kan man ju ana att det ärännu mer integrerat i företag idag.Jesper tror också att det viktigaste i ett arbetesom informatör är att förstå människor ochhur de fungerar i relation till andra. Han troratt det är grunden till hela informatörsyrket föratt det är det information handlar om. Han villdessutom inte tala om information utan snarareom kommunikation eftersom kommunikationär samtal mellan två parter. Han hänvisar tilllatinets ord communicare som betyder gemensam,communica´tio ‘: ömsesidigt utbyte (www.ne.se).Dessutom utgår han ofta från ett konst- ochfilosofiperspektiv i sitt arbete. På detta sätt får hanofta fram väldigt många idéer, sorterar sen ut denbästa och gör en lyckad kampanj.I sitt yrke som informatör har han även mångaandra arbetsuppgifter. Dels måste han hålla sig

man lägger upp musik på Spotify. Jag gick försttill spotify.com och tittade på deras villkor. Derekommenderade att man, om man inte redanhar ett avtal med dem, lägger upp musik via enaggregator. Det finns flera olika och svårighetenblev att hitta och förstå hur mycket pengar manfår genom de olika aggregatorerna, eftersom deblir en mellanhand mellan spotify och FUB. Minhandledare valde slutligen att ändå kontaktaSpotify eftersom han inte vill gå via någonaggregator. Detta på grund av att han vill få ut såmycket pengar som möjligt när FUB streamar sinmusik genom Spotify.Tillsammans med Conny fick jag organiserabroschyrer i informationsrummet. Då krävdestålamod från min sida eftersom han ville att viskulle göra det i hans takt och på hans sätt. Hanhade räknat ut hur vi skulle göra och jag tänktepå ett annat sätt, men då bad han mig göra såsom han tänkt, vilket skulle ta mycket längre tid.Jag gick med på det och resultatet blev bra. Fleraandra gånger har han bett mig om hjälp och jag haralltid ställt upp för jag anser att det är en del av detsamarbete som bör finnas på en arbetsplats.Jag har varit med på flera olika event. Till exempelvar jag med på MR-dagarna, mänskliga rättigheter,i Kulturhuset. I två dagar stod jag och två personermed utvecklingsstörning, Conny och Stefan,vid ett bord och delade ut broschyrer om FUB.Vi fick också berätta om FUB för många somkom fram till oss. Jag fick dessutom lyssna på ettminiseminarium som FUB, Centrum för lättlästoch Studieförbundet vuxenskolan höll i.Under tiden jag var på FUB hade författaren NicoleKling ett releaseparty. Jag fick då träffa författarenoch sedan mingla med alla gäster. Jag träffade dåbokförläggaren, en jurist, en informatör på ettannat företag och en frilansjournalist bland andra.Dessutom köpte jag författarens bok och fickhennes autograf och en hälsning. Jag har nu bådeläst och recenserat hennes bok och min recensionska publiceras på FUB:s webbsida och i den tidningsom föreningen ger ut. Jag har skrivit en recensionmed mitt sätt att skriva och en version på lättlästsvenska.Desutom har jag varit på en vernissage somtvå frisörer anordnat. Medlemmar i GladaHudikteatern har målat tavlor som frisörernaMattias och Fredrik ställt ut på sin salong F&M.Jag har också suttit med på flera möten och varitdelaktig i diskussioner med styrelsemedlemmar,kontakter till FUB och andra.Jag har fotograferat mycket, både på releasefesten,på vernissagen och på MR-dagarna. En del av dessabilder kommer att publiceras i föreningstidningenUNIK. Dessutom har jag på min fritid fotograferattill en artikel som jag skrivit och som ska vara medi tidningen.DiskussionEn problematik som jag hittat inom FUB är attdet verkar svårt att uttala sig i vad FUB tycker.Eftersom det kan vara svårt att veta vad helaFUB tycker. Detta fick jag fram i en intervju medjuristen Jesper Smyreng på FUB. Han sa att mångainom FUB har olika åsikter och hur vet man dåvem man ska lyssna på.Ytterligare en svårighet som inte bara informatörenstår inför är föreningens dubbelmoral. Föreningenvill att personer med utvecklingsstörning själva skafå vara delaktiga i samhället, medan föreningensamtidigt talar om, och företräder gruppen. Mendenna dubbelmoral löser Jesper genom att låtanågon annan tala istället för att FUB ska uttala sig.Som till exempel ICA-reklamen.Alla de olika sociala event jag varit med på, dåjag fått representera FUB på ett sätt, har varitväldigt lärorikt rent psykiskt. Jag har insett att jagkänner mig bekväm i sådana situationer och jagär bättre på att småprata i de sammanhangen änjag trodde. På bokreleasefesten minglade jag ochhälsade på många av dem som kom. Det gjorde attjag verkligen förstod innebörden i att mingling ärett bra sätt att skapa kontakter. Jag pratade blandannat med en annan informatör, en bokförläggare,en annan författare än den som höll i releasefesten,och en jurist.De förväntningar jag hade innan jag kom till FUBblev uppfyllda när praktikperioden var slut. Jaghar fått ta del av föreningens arbete och har fått etttrevligt bemötande, vilket jag förväntade mig.

På en arbetsplats som FUB där de flesta frågornai grunden gäller etik, blir det mycket funderingaroch diskussioner kring det och kring livet iallmänhet.Mycket av det som kom på tal i intervjuerna, ärsådant som jag sen läst om i personalpärmen, iFUB:s broschyrer och på FUB:s webb. Det varroligt att få höra personalen berätta i en merpersonlig ton än i skriften på webben och att fåhöra funderingar än det sakliga som står skrivet påwebben och i broschyrer.FUB:s kansli är en väldigt trevlig arbetsplats därjag fått ett mycket bra bemötande och mycketuppskattning. En klapp på axeln och ord om attjag är en bra praktikant och att de tycker att detär roligt att ha mig här. Det är alltid trevligt atthöra sådant och även om jag förväntade mig engod stämning och trevliga människor så blev jagändå positivt överraskad över hur trevliga allavarit mot mig. Jag är glad att jag valde dennapraktikplats för den har inte bara lärt mig hur manarbetar som informatör, utan har också gett miglite självförtroende inför både examensarbete ochjobbsökande. Nu när praktiken avslutats har jagdessutom fått kommentarer om att jag är mer än enpraktikant eftersom jag bidragit med mycket undermin praktikperiod. Det har jag själv också känt attjag har gjort, både i samtal, diskussioner och i merfysiska arbetsuppgifter. Detta är väldigt roligt atthöra eftersom jag, som säkert de flesta andra, mårbra av att känna att man gör någon nytta. Jag harlärt mig oerhört mycket under dessa veckor bådeom mig själv och i min roll som informatör. Förut,efter att ha läst boken Samhällskommunikation(2007), tyckte jag att informatörsyrket verkadetråkigt. Nu när jag fått mycket större inblick i dethar jag förstått att man kan vara kreativ och jobbapå det sätt som passar en själv. Jag hoppas i alla fallatt jag, precis som min handledare, har möjlighetatt vara kreativ i mitt framtida yrke, men liksomhonom ändå få fram så pass konkreta och braresultat som han får i slutändan.Jag vet sedan tidigare att jag har svårt att verka varasäker på min sak och att stå för de åsikter jag har,om jag inte själv är helt övertygad. Jag vet att jagmåste bli bättre på att säga vad jag tycker och hatydliga ståndpunkter. Dessutom måste jag bli mersäker i de beslut jag tar. Jag tror att det är viktigtför att verka seriös och för att vinna trovärdighet.Däremot tänker jag hålla fast vid den ärlighetjag alltid har, för den hör till min personlighetoch som informatör tror jag att jag vinner mestpå att vara ärlig. Kraft och Strandberg (s.95,2007) menar att det är viktigt att vara öppen ochtillgänglig för media när de vill veta vad somhänder inom företaget. De tror att det är bättreatt man kommenterar än att hålla tyst eftersomdet annars verkar som om företaget håller på mednågot skumt.Jag har fått två förslag på examensarbeten somjag kan göra på FUB i vår och jag ska funderapå vilket jag vill göra. Jag tror också att jag kananvända min handledare som referens när jagsöker jobb i framtiden. Han har dessutom mångakontakter som han säkert skulle kunna hänvisamig till om jag ber om det. Därför ser jag ljusarepå framtiden nu efter praktiken, för jag känner attjag tagit ett steg ut på arbetsmarknaden.Mina kontakter utanför FUBCentrum för lättläst, Ulla BohmanStudieförbundet vuxenskolan, Eva EkengrenAnders Bond, psykologHans Hammarlund, hans.hammarlund@fub.seAlf Lundin, alf.lundin@fub.seLars Stensborg, lars.stensborg@fub.seNicole Kling, författare,Stefan Lundström,förlagschef, stefan@blue.seMats Jansson, mats.jansson@autism.se.Fredrik Karlsson, Matthias Lavesson, frisörer påsalong F&M i StockholmStefan Bartsch, från MR-dagarnaNiklas Björk niklas.bjork@print.seThomas Kihlgren thk@dynamicweb.seDavid Bernvi E-butik.se, david@e-butik.seJonte Bergman, info@wikinggruppen.comPeter, info@preemtech.fiUlf, shop@textalk.seMartin Liljeberg, martin.liljeberg@spinit.seHenrik Hjelmberg, hjelmberg@shif.rf.seLitteraturBergström, Bo. Effektiv visuell kommunikation (2007) Carlsson förlag. ISBN 917331238XDrömstedt , Thomas. Ett barn ska jag ha (2008) LL-förlagetKling, Nicole, Funkisar -folkgruppen med det lilla extra (2011). Blue publishing, Lettland. ISBN: 978- 91-86293-10-9Kraft, Monika, Strandberg, Pelle. Information design workbook (2007)Åhlund, Iren. Fader Vår, - om pappor med intellektuella funktionsnedsättningar. (2010) 30 hpsjälvständigt arbete högskolan Halmstad.DVD: FUB:s och NCC:s kulturstipendiaterPersonalpärm FUBWebbkällor:www.fub.se/fub (hämtad 111123)www.klippan.fub.se (hämtad 111123)www.grunden.se (hämtad 111125)http://www.som.se/commonfiles/files/458.pdf (hämtad 111123)http://www.spotify.com/se/work-with-us/labels-and-artists/label-page/ (hämtad 111123)http://www.marknadsplan.com/artikel.php?visa=kopawebbshop (webbshop, hämtad 111123)(källa: http://www.pictogram.se/produkter/dl.php?fil=Pictogrambroschyr.pdf (hämtad 111117) http://www.pictogram.se/produkter/dl.php?fil=Pictogram_i_vuxenvarlden.pdf (hämtad 111117)www.kramfors.se/krakan, www.trollreda.vgregion.se, www.itverkstan.nu (webbsidor i PDF Pictogram i vuxenvärlden, s.10)http://www.pictogram.se/produkter/dl.php?fil=Pictogram_i_praktiken.pdf (hämtad 111117)http://www.ne.se/kommunikation?i_h_word=communicare (hämtad 111208)http://www.ne.se/konst?i_whole_article=true (hämtad 111208)http://sime.nu/ (hämtad 111208)NCC:S och FUB:s kulturstipendiumJohannes tycker om att måla tavlor medstarka färger och hans favoritmotiv är kvinnor. Anetteritar människor som visar sina känslor. Hon trycker sinkonst på tyger och syr kuddar med sin konst på.Detta är en kort film om två konstnärer, Johannes Grenoch Anette Liljegren. De var två av dem som vann detkonststipendium som FUB och NCC delade ut år 2010.NCC:s och FUB:s kulturstipendium- En film om två av stipendiaternaNCC:s och FUB:skulturstipendiumEn film om två av stipendiaterna

IntervjuerJesper Tottie, informatör— Största delen av informatörsyrket är att synkamed samhället. Man måste hänga med i socialamedier med mera. Man måste ta hänsyn till andramedier, andra handikapporganisationer ochsamordna många åsikter. Till exempel kan vi få enwebblösning av en annan handikapporganisation.De tycker att vi ska ta den för att gratis är bra. Menär det verkligen det?Jag tror att det är bra att vara med och ligga påen hög nivå när det gäller internet och layout ochform. Det är bra att vi blir sedda som seriösa. Jagtror att folk idag har höga krav på hur saker ska seut så det är bra att ha en tilltalande layout och formpå saker.— Vad jobbar du med, vad är det du gör mest?— Jag håller på med allt från att stå på MRdagarna,luncha med journalister, jobba i InDesign,Illustrator och Photoshop till att jobba medtidningen UNIK och vad som ska vara med där. Jagsitter med i Kommunikationskommittén . Jag ärinte så bra på att uppdatera nyheter så det är sköntatt Victoria sköter det på webben.— Så du håller mest på med kommunikation?— Nja, jag gör allt, men jag skulle nog vilja kallamig konversationschef och gör saker på bådemacro- och micro-nivå. Jag är ju skivbolagsdirektöroch fixar med artister och CD-skivor och vi görfilmer. Idag hade jag en intervju på telefon med enjournalist på rapport om musik som artister medutvecklingsstörning skapar. Vi har ju två artistersom är mina favoriter Robert One och PrinceVerner. Mitt jobb är att se till att de syns. Jag jobbarför att få fram andra i rampljuset och det kan låtaödmjukt , men det är också för att jag är blyg. ICA-Jerry var en sån grej och att Per Johansson frånGlada Hudiksteatern skulle få vara radiopratare påSR. MR-dagarna var ju ett annat sätt att synas, ettväldigt stort steg för oss. För för tio år sedan kanskevi skulle ha stått på landstingsdagarna istället. Detär stort för våra medlemmar att inte räknas somsjuka och att de får ha mänskliga rättigheter.Sedan skickar jag ut pressmeddelanden.— Skriver du dem också?— Nja, inte så ofta, det är oftast någonförtroendevald som skriver, eller så skriver vitillsammans. Sedan lägger jag ut det på Newsdesk.— Vart skickas de då då?— Det kommer till de journalister som anmältintresse om att få information inom det området.Och Newsdesk är en betaltjänst som fixar det.— Hur håller du koll på nyheter inom området,som kommer utifrån FUB?— Jag läser tidningar online. DN, SvD,Aftonbladet, Expressen och Resumé läser jag varjedag. Sen har jag också koll på Twitter och det ärriktigt bra, då får jag ju alla nyheter där och kan gåin på det som är intressant. Twitter är något somjag tror på. Det är bra att man bara får skriva kortatexter för kan man inte säga det så, så är det intevärt att säga något alls.Jag tror att det är viktigt att kunna förstå detmediala spelet och hur människor tänker.— Har du läst mycket på det området i dinutbildning?Nja, alltså det kom ibland journalister och förelästeoch vi hade universitetslitteratur, men jag tror attdet handlar med om psykologi och antropologi.När jag arbetar tänker jag mycket på konst. Dethandlar om att granska nutiden och samhället ochdelvis om att provocera. En gång om året ungefärgår jag till Moderna museet på arbetstid för att fåinspiration. Till exempel var det en utställning somjag visserligen missade, men som jag ville gå på.Det var en tjej som tagit ner massa affischer på stanoch målat de vita. Det tycker jag är ett bra exempelpå hur det är idag.Hur vet du vad FUB tycker? Är det svårt att säga felsak?Jag har haft många diskussioner med FUB:sstyrelseordförande om hur vi ser på synliggörandeav personer i vår målgrupp. Jag har skrivitdebattartiklar om det. Och vi har samma synpå det. Vi tycker att det är ett måste att visa vårmålgrupp som både offer och hjältar. Så gör jutidningarna hela tiden med människor de skriverom. Jag tror att man måste göra det för att nå nästasteg så att dessa personer kan få ses som individer.Min starka sida är att jag är bra på att snacka. Närvi ska synas någonstans så kan jag slänga på enpowerpoint och säga nåt kul och genomtänkt(?)Det är viktigt att synas i media och att hänvisa tilldet.Jag har fått lite skit för att jag använt minakontakter för mycket när jag gjort musik, DVD:eroch så vidare. Men jag tror att det är bra attgöra det. Jag tror att det är bra att ha kontaktereftersom det fysiska nätverket blir allt viktigarenu när informationsflödet är så stort. Dessutomkan jag hålla en låg budget när jag använder minakompisar till hjälp.Conny Bergkvist, Klippanrådgivare— Vad jobbar du med?— Vad jobbar jag inte med, skrattar Conny.Han berättar att han mest arbetar med Klippansom är en sektion inom FUB. Klippan är ensektion som är till för de personer som har enutvecklingsstörning.— Jag sitter med på Klippans styrelsemöten. Jagintervjuar personer med utvecklingsstörning ochjag informerar personal i gruppbostäder. Jag svararockså på remisser.— Hur länge har du jobbat på FUB?— Jag har jobbat här sedan 2003, men nu har jaggått en utbildning på Konvux så snart ska jag görapraktik på ett dementboende. Han tycker att detverkar roligt att hjälpa människor och han tyckerom vården.Conny svarar kort på mina frågor och tycker att detär mycket roligare att diskutera samhällsfrågor ochpolitik, därför handlar intervjun inte så mycket omvarken hans arbete, FUB eller Klippan.Victoria Sjöström, Klippansekreterare— Vad jobbar du med?—Jag jobbar halvtid eftersom jag ärhalvtidssjukskriven. Jag är handledare åtConny och jag jobbar tillsammans med honommed Klippan. Jag sitter också med i styrelsenriksklippan.Victoria visar mig hur organisationen äruppbyggd genom att visa ett strukturträd. FUBär en riksorganisation och under den finnslänsföreningar och sedan på en ännu lägre nivåfinns lokalföreningar. En likadan struktur harKlippan, som har härmat FUB:s struktur.När Victoria nämner Conny passar jag på att frågahenne om hans arbete eftersom han gav väldigtkorta svar och jag fick en dålig uppfattning om vadhan gör.— Conny sitter med i styrelsen förKlippangrupperna. Eftersom jag bara jobbarhalvtid nu får han lägga ner mer jobb på Klippanän tidigare. Han föreläser också, vilket han ärväldigt duktig på. Dessutom skriver han en deltill vår tidning UNIK. Han håller också på endel med LSS, lagen om stöd och service till vissafunktionshindrade.— Är det ni som gör tidningen UNIK här på FUB?— Nej vi har en extern redaktör som vi skickaren del material till. Vi försöker rapportera frånkonferenser och kurser genom att ta kort ochskriva bidrag till tidningen.— Hjälps ni åt mycket här på kontoret allihop?— Jag arbetar mest med Klippan. Jag föreläserom Klippan för medlemmar inom FUB som villstarta en lokalförening inom Klippan. Då brukarjag visa en Powerpoint som jag har. I den finnsstrukturträdet om hur föreningen är uppbyggd.En annan sak jag har ansvar för är Klippanswebbplats. Jag är en slags webbredaktör somuppdaterar informationen där. Jag skickar ocksåut information till medlemmarna i Klippan. Dåbrukar jag använda pictogram som ett stöd tilltexten, men egentligen vet jag inte om det är bra.Det skulle vara intressant om någon som du skulleundersöka det och se i ett ögonrörelsetest omtestpersonen tittar på pictogrammen eller om denhoppar över dem. Jag brukar lägga pictogrammentill vänster om texten för att jag tycker att det blirsnyggast.— Jag tror att det hjälper, för de blir ju som bildersom stöttar texten.— Kanske, men det är inte säkert att pictogrammenfungerar så bra ihop med så här mycket text.För i vanliga fall använder man ju pictogrammed väldigt lite text, text som bara stöttarpictogrammen, men i detta fall är det mest text ochhur fungerar det då? Det skulle jag vilja veta.— Använder du några speciella program annat ände vanliga i Officepaketet.— Nej, jag har bara de vanliga.— Hur gör du då när du använder pictogram, varfår du dem ifrån.— Ja, då använder jag ju i och för sig ett programsom heter Pictogramhanteraren som hämtarpictogram från internet. Du kan söka påpictoonline så hittar du sidan. Om du vill ha litebroschyrer och papper om det vi har pratat om såkan jag skicka det till dig.Jag tackar för mig och Victoria säger att jag kanåterkomma om jag har frågor. Jag säger att jagförmodligen kommer att ha fler frågor framöver.

Per Liljeros, ansvarig för försäkring— Vad arbetar du med här på FUB?— Jag har blivit anlitad för att starta uppen försäkringslösning åt FUB och andrahandikapporganisationer.— Är det försäkringen UNIK som du har skapat?— Det stämmer. Den är speciellt utformad tillpersoner med utvecklingsstörning och gäller försådant som vanliga försäkringar inte täcker. Tillexempel gäller den om du har glömt att låsa dörrenoch då får inbrott. Försäkringen täcker också förskador på en permobil, vilket man med en annanförsäkring måste betala tillägg för.— Säljer du försäkringarna?— Ja, jag gör allt som har med försäkringen attgöra. Jag har skapat den, jag arbetar med den helatiden och jag skaffar nya kunder.— Kan alla använda den här försäkringen eller ärdet bara personer med utvecklingsstörning somkan teckna den här försäkringen?— Nej, nu kan alla teckna den, säger Per och pekarpå en affisch han har på väggen där försäkringenmarknadsförs.— Jag har läst lite om denna försäkring i er tidningUNIK.– Ja, precis, vi har en annons i varje nummer sedanvi startade den här försäkringen 2010.— Vad har du jobbat med förut då?— Jag har jobbat med allt möjligt. Jag har varit medoch startat en bank, jag har jobbat flera år på Trygghansa och nu när jag kan göra vad jag vill, ville jaggöra det här.— Vad använder du för program annat än de iOfficepaketet?–Jag använder ett program som är uppkopplat mottrafikregistret, så här hittar jag alla personer somhar körkort. Och tyvärr har många av våra kunderinte körkort.— Så du får inte använda folkbokföringsregistret?— Jo, men det är mycket dyrare, så jag har dettaoch de som inte har körkort får jag lägga inmanuellt.Jag tackar för mig och säger att jag fått allt jag villha just nu. Per säger att jag får återkomma medfrågor.Gabriella Stockman: Ala, Anpassning till livoch arbete.—Vad jobbar du med?— Jag har jobbat på Ala sedan 1997 och Ala var dåen stiftelse som startades på 1960-talet.Nu har Ala blivit en del av FUB så nu jobbar jagmer och mer i samarbete med FUB medan jagförut jobbade för bara Ala. Judith jobbar ocksåmed Ala så vi hjälps åt. Det är väldigt bra stämninghär på kontoret så det är roligt att jobba här.— Ja, det verkar väldigt trevligt här, instämmer jag.Vad gör Ala då?— Nu är Ala ett bokförlag som baserar sin litteraturpå forskning. Ala håller föreläsningar om forskningpå personer med utvecklingsstörning.— Vad gör du då?— Jag gör flera olika saker. Jag tar hand ombeställningar som görs på Ala:s litteratur. Jag tarhand om faktureringar, jag ger bokföringsunderlagtill ekonomen (Erling) och har koll påförsäljningsstatistik. Jag stöttar också Jesper ochPer ibland med att till exempel hjälpa till att skickaut information. Ibland står jag också med ettbokbord till exempel när stiftelsen blåklockan harföreläsningar. Då visar vi upp vilka böcker vi har,men säljer inget då.Utan att jag säger något fortsätter Gabriella.— Vad gör jag mer, jo jag hjälper till med detadministrativa när det utformas nya broschyreroch informationsmaterial. Mycket tid går åt till attsvara i telefon.— Beställer kunderna via telefon?— De flesta beställer via internet, vi vill helst attde gör det för att det är smidigast, men en delringer och säger att de kommer att lägga in enstor beställning som vi sedan går in och kollar på.Många ringer också om de får problem.— Vart kommer beställningen, är det till en mail?Gabriella visar mig på sin dator.— Ja, det är First class. Där finns en mapp förfärdiga beställningar som man kan gå tillbaka tilloch titta på. Men de beställningar som ska göraslägger jag i den här korgen, säger hon och pekar.— Sedan går ni alltså och plockar ihopbeställningen och skickar iväg?— Ja precis och vid terminsstart kan det blistressigt, för då är det många studenter som vill haböckerna helst igår. Men då kan det vara lärarnasom varit sena med att skicka ut litteraturlistan.— Så det är universitetsstudenter som beställer eraböcker?— Ja, eller man kan säga att det är alla som utbildarsig till specialpedagoger. Vi får också beställningarfrån daglig verksamhet, från bibliotek och ävenfrån bokhandlare, så som Bokus.— Hur får ni in ny litteratur då?—Vi får in ny litteratur från projekt som Ala driver.Det är oftast personer som kommer utifrån somkontaktar oss om att de vill starta ett projekt ochskriva något men vi vill och hoppas på att vi skakunna skapa fler projekt som kommer inifrån. Förvi som jobbar här inom FUB och Ala är personersom kan området och som vet vad som saknas ochvad det behövs forskning om. Ofta är det personersom studerar som skriver en avhandling och somvi sedan publicerar.— Jag hade aldrig hört talas om Ala förut, hurjobbar ni med att synas?— Vi är dåliga på att marknadsföra oss, det ärnågot vi behöver jobba mer med. Vi marknadsföross lite genom att ha bokbord på föreläsningar. Viska också jobba mer med vårt material det materialvi har ska uppdateras eller tas bort om det intesäljer. Vi ska också slå ihop en del mindre häftentill en samlingsbok. Vi har en del skrifter somGunnar Kylén skrivit. Han var den som tog initiativtill litteratur om personer med utvecklingsstörning.Jesper Symreng, Förbundsjurist— Vad vill du veta?— Jag undrar vad du jobbar med.— Jag är förbundsjurist och jag tror att det betyderatt jag tar tillvara på förbundets intressen på allanivåer, både lokalt, på länsnivå och på riksnivå.Jag arbetar dels inom förbundet och dels utanför.Mitt arbete inom förbundet är just nu att titta påstadgarna och se till att de visar att FUB är en ideellförening och inte en förening som går med vinst.På så sätt slipper vi betala skatt. Jag sköter ocksåavtal med försäkringen som man kan teckna hososs.— Vad gör du utanför förbundet?— Utanför jobbar jag för medlemmarna och dethandlar mest om frågor om LSS (lagen om stödoch service till vissa funktionshindrade). Det kanhandla om kontaktpersoner, hjälpmedel med mera.I stort sätt är mitt jobb medlemsrådgivning detvill säga att ge stöd och informera om personersjuridiska rätt. Jag lägger upp vissa rättsfrågor påintranätet, men det är få som kollar där och läserdet, så därför försöker jag lägga upp det på vårwebbsida istället.Eftersom jag och Nina är de enda juristernahär, har inte vi tid att hjälpa varje medlem inomFUB när de har juridiska mål. Därför utbildar vipersoner till medlemsrådgivare och rättsombud.Att vara medlemsrådgivare innebär inte så mycketjuridik, det handlar mer om att vara ett personligtstöd för personen vid till exempel en rättegångeller att gå på ett möte. När man blir rättsombudfår man lite mer juridikkunskaper. Vi har 25rättsombud i runt om i Sverige just nu.— Kan vem som helst vara det?— Ja, det är ofta föräldrar eller andra anhörigasom vill hjälpa andra personer som också har enutvecklingsstörning. För att bli rättsombud måsteman först gå en grundutbildning sedan måste mangå en fortutbildning. Efter denna utbildning fårman en FUB-legitimation.— En annan sak jag arbetar med, men som tyvärrtar väldigt lite tid av mitt arbete är intressepolitik.Just nu arbetar jag mest med medlemsrådgivningsom bara påverkar på en låg nivå. Vi behöver jobbamer med stora frågor så att vi kan påverka lagar. Ettexempel är LSS, lagen om stöd och service till vissafunktionshindrade, som många kommuner justnu struntar i. Kommuner säger att personer medutvecklingsstörning inte behöver en kontaktpersonför att de redan har familj och personal i sinagruppbostäder att umgås med. Något jag harlärt mig i det här jobbet är att myndigheter ocksågör misstag, och man ska inte ta för givet att ettmyndighetsbeslut är riktigt, för det är människorsom sitter där och människor gör fel.Innan jag jobbade här satt jag två år i en-----domstol Det är svårt att påverka sådana målför när man är åklagare i en domstol så har manansvar för alla regler inom Sverige och när mandå får ett mål som gäller LSS som också innehållermånga lagar, är det svårt att sätta sig in i dem påden korta tid man har. Medan jag är väldigt insatt ijust dessa frågor. Detta gör att många mål inte blirrättvist dömda.Jag jobbar också med arv- och testamentsfrågor.Till exempel hur ett arv till en person medutvecklingsstörning kommer att påverka dennesbidrag. Då försöker jag få de anhöriga tänka på vadsom är bäst för personen, inte bara juridiskt utanockså med tanke på etik och moral. Man måstehela tiden tänka på vad FUB tycker, utan att läggain personliga åsikter. Men det är inte alltid lätt attveta vad FUB tycker, för vi är inte alltid eniga.Jesper pratar på medan jag lyssnar.Jag sitter också med på lokalföreningsmöten och

föreläser. Jag tycker att det är roligt att få kommaut och träffa medlemmarna och att få höra derasåsikter. Nina som också är jurist jobbar mer medfrågor som rör barnkonventionen och barnrätt. Vihar delat upp det så mest för att det är bra att haansvar för varsitt område, men vi skulle lika gärnakunna byta, för vi kan det lika bra.— Jag vet att många medlemmar inom FUB ellerKlippan har problem med sin Gode man, får dumånga frågor som gäller det?— Nej, tyvärr får jag väldigt få frågor från personersom själva har en utvecklingsstörning. Men detär ju så att en God man ska vara en guide ochska, tillsammans med personen, ta ett beslut omekonomin. Om man har väldigt svårt att ta handom sin ekonomi så att man utsätter sig för en faraatt bli av med alla sina pengar, kan man ha enförvaltare. Det är till exempel om man spelar bortalla sina pengar eller köper saker så att man blirpank. Detta är en utveckling av det man gjordetidigare, att man omyndigförklarade personer.Detta avskaffades 1989.— Det här verkar vara ett roligt jobb.— Det är väldigt roligt, det är roligt att det är såvarierande och det är roligt att kunna vara medoch påverka. Man kan skriva en lag, som om denär tillräckligt bra, kan få stå med i lagboken, det ärroligt.— Det är väl jättesvårt att skriva en lag som inteska kunna missförstås?— Ja, det är jättesvårt och ibland hittar folkkryphål. Till exempel så som kommuner gjort närde inte betalt ut ersättning trots domstolsbeslutinom LSS.— Vi börjar diskutera mer etiska frågor ompersoner med utvecklingsstörning och det ärsåklart väldigt intressant, men många personligaåsikter kom fram och bör inte dokumenteras här.Robert Gardsäter, teknikansvarig— Vad jobbar du med?— Jag är teknikansvarig. Det innebär att jag haransvar för all teknisk utrustning. Datorer, skrivare,kopieringsmaskin både med support och inköp. Jaghar också ansvar för inköp av kontorsutrustningalltså papper och penna. Vi håller på att byta utsystemet nu från Melos till Comed så just nujobbar vi för fullt med att föra över medlemmarnatill det nya medlemsregistret. Vi måste kolla så attalla medlemmar har följt med in i det nya systemetoch för att kolla det gör vi stickprov.— Är du också ansvarig för intranätet?— Ja vi använder First class just nu, men det skaockså bytas ut för det är ett intranät som användsav många politiska partier och skolor. Vi villanvända ett annat som till exempel googledocs såatt vi slipper ha allt på en server här. Då slipper vibackup och massa problem.— Hur använder ni intranätet?— Kansliet använder det för att lägga uppinformation till lokalföreningarna. Det är oftainformation som inte passar på webben. Det kanvara diskussionsfrågor till exempel. Intranätetanvänds också av lokalföreningarna. Det finns enmöjlighet för dem att enkelt använda intranätet tillatt göra en webbsida.Robert visar mig hur FUB:s lokalförening påGotland har gjort med sin webbsida.— De kan alltså bara lägga upp text och bild?— Ja, jag har låst det så att det ska vara så enkeltsom möjligt. Självklart kan man göra meravancerade saker men då måste man kunna HTMLoch det blir i så fall jag som får göra det jobbet.Därför säger jag att inget annat är möjligt än attlägga in text och bild.Anledningen till att vi byter system är för attMedos tidigare var ett litet företag och vi var enav deras större kunder, då fick vi bra support. NärMedos blev uppköpta av ett större företag blevvi i jämförelse med andra kunder, väldigt små,och får därmed väldigt dålig service. De förlorarnästan inget på att vi säger upp oss och har inteens reagerat på att vi för ett år sedan gjorde det.Med det nya systemet är vi återigen ett relativt stortföretag så då kan vi få bättre support.— Vilka program använder ni?— Vi försöker byta ut varje dator efter 3 år ocheftersom vi inte byter ut alla samtidigt, har nästanalla datorer olika operativsystem. En del harWindows 7 och andra Windows Vista.— Har Conny några speciella program somhjälpmedel?— Han har kanske något, men jag vet inte riktigt.Han har i alla fall ett vanligt operativsystem.Tor-Björn Rahm, ekonomiassistent— Du får ställa frågor, säger Tor-Björn efter att jagfått en stol.— Ja, vad jobbar du med, vad är din titel?— Jag är ekonomiassistent åt Erling som ärekonomiansvarig. Han bestämmer och jag gör,skrattar Tor-Björn.— Vad ingår i dina arbetsuppgifter då?— Jag har koll på pengar som går in ochpengar som går ut. Just nu hjälper jag ocksåRobban med att kolla så att alla är med i detnya medlemsregistret. Det har jag ansvar förannars också, man kan säga att jag har ansvar förinnehållet och han för det tekniska.Tor-Björn visar mig en stor pappershög som liggeri hans bokhylla.Här är alla nya, gamla eller döda medlemmar somjag fått in i år. En del av de har vi tagit bort och endel har vi lagt till.Så du har hand om medlemsavgifter också?Ja, precis. Medlemsavgifter som kommer frånlokalföreningar och från hemsidan där det finnsen knapp ”Bli medlem”. En del av de pengarnagår till oss på riksföreningen och en del pengargår till länsföreningarna. Jag har också hand omtidningsprenumeranter.— Kan man prenumerera fast man inte är medlem?— Ja, det är många bibliotek som prenumereraroch en del habiliteringar. Men ocksåprivatpersoner. Vi får ofta tillbaka feladresserademedlemsavgifter och tidningar men det gör jaginget åt. Vi har haft en tjej här från Borlänge somhar kontaktat skatteverket för att kolla upp rättadress, men det var länge sen hon var här nu. Detär ju synd att man ska förlora medlemmar för att vihar fel adress.Vad gör jag mer? Jag är en av de fem som sitter iväxeln. Vi turas om att svara i telefonen när vi kan.Då ringer folk som vill prata, ibland berättar de sinlivs historia bara för att de vill ha någon att pratamed.— Är det mest anhöriga eller är det också personermed utvecklingsstörning?— Det är både och, men det är mycket frågor omatt de vill överklaga ett myndighetsbeslut och dåkopplar jag vidare till juristerna. Förut när vi hadeICA-lotteriet skulle pengarna gå till oss, men ICAville ge pengarna till Glada huddik-teatern. Vi ficki alla fall en del pengar, men det var mycket frågorpå telefonen om det då.— Jag bokför också för FUB och ALA. Just nu skajag fakturera våra annonsörer i tidningen UNIK, dåblir de glada!Judith Timoney, utlandshandläggare ochALA-handläggareVad jobbar du med?— Jag är utlandshandläggare och har varit det i treår. ALA handläggare har jag varit sedan september.Judith berättar att hon i arbetet somutlandshandläggare har hand om projektutomlands.Utlandsprojekt inom FUB startas avlokalföreningarna, men de kan inte själva sökabidrag till sina projekt och därför gör Judith, påFUB:s riksförening, det. FUB söker då pengar frånSIDA. Det kan de göra för att FUB är en RAMorganisation,godkänd av SIDA. I och med sittarbete som utlandshandläggare håller Judith kollpå FN- och EU-frågor och riktlinjer.— Jag pratade med Gabriella som sa att du ocksåjobbar med ALA.— Ja det gör jag. Till ALA får man skicka inprojektförslag, sen undersöker FUB om de villsöka bidrag (från ALA?) och därefter genomföraprojektet. Resultatet av forskningen resulterarsedan i något. Det kan vara en bok, ett seminariumeller en utbildningsdag.Judith visar mig ALA:s webbsida och den litteratursom finns där. Som exempel visar hon mig detwebbaserade materialet PUSS som innehållerinformation och diskussionsfrågor om sexualitetoch relationer och riktar sig till personer med enutvecklingsstörning.— Det här är väldigt viktigt, det är en frågasom man tidigare inte har tagit upp, eftersompersoner med utvecklingsstörning tidigare levt påinstitutioner och varit hårt bevakade. Nu bor dessapersoner mer fritt i gruppbostäder eller i egenlägenhet och i relationer. De förstår inte vad somhänder med dem och därför är det här jätteviktigt.Ett annat exempel hon visar mig är Ninjakoll1 och 2 som är en DVD med information ochdiskussionsfrågor.Den här beställer mest särskolor. Den handlar omlivet efter skolan, om hur man ska bo och leva då.Så ALA:s projekt måste inte resultera i just en bok?Nej, det kan vara vad som helst. Men fler skakunna se vad projektet har lett till, inte bara de somvarit inblandade i det. Det är meningen med ALA.Jag jobbar också med beställningar som folk görfrån webben.Hon visar mig hur deras ”inkorg” på intranätet serut, där de får in beställningar på ALA:s material.

Hon skriver ut papper som hon sätter in och germig sedan pärmen.Iren Åhlund, projektledareIren har studerat på halvtid för att skriva ettsjälvständigt arbete på 30 högskolepoängvid Högskolan i Halmstad. Arbetet heterFader Vår- om pappor med intellektuellafunktionsnedsättningar. Detta arbete ska ligga tillgrund för ett projekt som hon nu har påbörjat.Detta projekt handlar om hur föräldrar medutvecklingsstörning blir bemötta när de väljer attskaffa barn. Hon ska tillsammans med en annanprojektledare Teres, hålla seminarier där olikapersoner ska få mötas och diskutera sin syn påfrågan. Dels ska personal från gruppbostäderträffa personer som bor på andra gruppbostäderoch diskutera hur de ser på saken. På så sätt kande få förståelse för den andra sidan. Dels skabarnmorskor och föräldrar träffas och diskuterahur föräldrar blir bemötta på förlossningen ochhos barnmorskan. Barn som har föräldrar medutvecklingsstörning ska också få berätta om sinaföräldrar.Iren berättar med inlevelse om sitt projekt och detmärks att hon brinner för det. Jag tycker att det ärmycket intressanta frågor.Iren talar om att det är en mänsklig rättighet föralla att skaffa barn, men kan man inte ta handom sitt barn så finns det en lag, LVU, som sägeratt om barnet inte är säkert hemma så ska detomhändertas.— Men det finns ju många som inte kan tahand om sina barn även om de inte har enutvecklingsstörning. En del har ekonomiskaproblem, en del är drogmissbrukare och andrahar haft en tuff uppväxt. Och att en person haren utvecklingsstörning, är ingen anledning till attpersonen inte ska få behålla sitt barn.Jag får Irens dokumentation av sitt självständigaarbete på både ”vanlig” akademisk svenska och pålättläst svenska.— Högskolan tyckte att det var jättekonstigt attjag skrev den på lättläst. De tyckte att en del dåförsvann. Men jag tyckte att de pappor som varitmed i mina studier, som har svårt att läsa ochförstå, de måste såklart få se resultatet.