Västerbottens museum

VÄSTERBOTTEN1 • 9 • 3*8

VÄSTERBOTTEN1 • 9 • 3 • 8VÄSTERBOTTENS LÄNSHEMBYGDSFÖRENINGS ÅRSBOKÅRGÅNG 19

czJ^n ne/tå iVästerbottniska motiv, två dikter 1Redaktören ARNELINDSTRÖMÄldre bebyggelse och utveckling i Västerbottens läns kustland . . . 3Generaldirektören GUNNARHUSSLövångers högre djurvärld 21Lektorn OTTOHOLMRävsnaran, ett ålderdomligt fångstmedel 59Kantorn GÖSTAB. LUNDQUISTNåg ra data om Edel vik herrgårdSkogschefen WALDEMARZETTERBERGfe3Varsel 67Folkskolläraren ARTUROLOFSSONJonke, "den största vettvillingen både när och fjärran« 71Läroverksadjunkten FERDINANDFALKBidrag till kännedomen om hembygdens flora 79Överstelöjtnanten LENNARTWAHLBERGEtt gammalt manuskript 89Länsantikvarien LARSWICKSTROMFöreningsmeddelanden 99Handel och industri 113

Till efterföljande konstbilaga äro fotografiernaII, III. VI och VII tagna avT. Linder. De övriga av L, Wickström

Ängsligt blickade människorna ut övertimmerbrötarna — skulle magasinethålla? Eli er skulle timmermassorna brytasig väg utför älvfåran och göra katastrofensjufallt värre? Magasinet höll.(Vännfors, Vännäs sn)II

HBNorrlands guldskimra nde rikedom —miljoner klampar magasinerade i Vindelälvenvid Vannfors under de stora översvämningarnasommaren 1938.(Vannfors, Vännäs sn)III

«Låt oss åka sakta, låt oss dock betrakta.. .« Vinterbild vid Umeälven.(Kådd is, Umeå sn)IV

De sista på skansen — de få hus, somräddades undan den stora branden iUmeå 1888 äro dömda att försvinna.(Trångsund, Umeå stad)V

Skvaltkvarnarnas saga är all — men häroch där finnas de dock kvar, de enklamen ändå sinnrika, hemmagjorda vattenhjulen.(Skellefteå sn)VI

—Kvarnbäcken sjunger och lyser upp landskapetmed ett ljust och barnsligt leende— helt olika store bror forsens dovarytande, när den visar tänderna i ettvredgat, fradgande grin. (Skelleft eå sn)VII

Idyll i havsbandet — en ensam ladasom utpost mot havet.(Obbola, H olmsu nds snlVIII

Mellan en stor, modern industrianläggningoch sommargästers nya semestervillorligger det lilla fiskeläget hopkrupetmed silvergrå sjöbodar.(Obbola, H olmsunds sn)IX

Stilla flyter ån, som en gång bar skepppa sin blanka rygg och såg idoga smederoch bruksarbetare i verksamhet vidstranden. Men ån har krympt ihop ochi idyllens stillhet försvinner minnena frånen svunnen storhetstid ett efter ett.(Sävarån, Sävar sn)X

Sommaren 1938 hopades svarta moln påEuropas politiska himmel. Svenska flottanhöll övning i Bottenhavet. En del avflottavdelningen löpte in i Holmsund, därden låg fredligt förankrad med de tretungadeflaggorna festligt fla ddrande förvi nd en.(Hamnen, Holmsund)XI

Lillen har blivit presenterad i stora världen— men i betryggande närhet avgamla kloka mamma.(Från hästpremierlng, Umeå stad)XII

Fågelvärldens kungliga se ut att trivas iden borgerligamiljön.(Gammlia, Umeå stad)XIII

Barnens Dag i Umeå har under årtiondenafått något av en stor folkfests nimbusöver sig. Bild från festplatsen 1938.(Umeå stad)XIV

Karusellen har något av evighetens mystiköver sitt snurrande — karusellen ärevig men fasonen växlar. Modell 1938på Barnens Dag.(Umeå stad)XV

Blick utåt — och blick tillbaka. Dengamle f. d. fiskarens fjärrskådande blickarsöka sig utåt vattenvidderna och tankarnagå tillbaka till ungdomens verksamma livpå havet.(Obbola, Holmsunds sn)XVI

IN MEMORIAM* 1882 3/7 + 1938 14/4Hembygdsrörelsen var den fasta punkten; från den sökte Kanorientera sina elever i tillvaron.

'"Uä^tccbettiii^La malI. ÄLVEN I ÖDEMARKEN.tenarua vid ¿¿tanden La slipalsav årtusendens vilda vårflödet,itu plockat jag upp demfor att [åta dem Jama '¿vet vågotnaoch blänkande försvinna i .strömfåran.Zht ät en ¿dshg, stenig strandmed llankshvade atani t k Lek, ¿em ¿iupak tant i vattnet.flå andra ¿idan stiget hälUgtått med gröna granar.(ödslighet och tystnad.I^ristallklart vattnet ¿ttömmat¿vet Hankastenat,¿hyade av årtusendens vilda vårfloder,¡pjakoni strandremsan står skogen tät.

II.SISTA VECKAN I SEPTEMBER.clen Lat flått nel, men alltjämt Åtc-jetLemlicjLelifullt//«.) ktnicj tincjen.M>t len ¿vala, llåa aftonhimlenflamma IjctLatna i ijuhl,It o y par lloltu Itäi ill a a t annat.epleni l et lafl em ikifmnintjItinnauleecli ¿val.fallet

Äldre bebyggelse och utvecklingi Västerbottens länskustlandHv GUNNHR HUSSDet är allmänt bekant, att Västerbotten, liksom vårt land iövrigt, till sin y t b i 1 d n i n g och allmänna geografiska karaktärväsentligen präglats av istiden och dess följdverkningar.Det var sålunda inlandsisen, som utmejslade och avslipade bergformationernaoch som särskilt under avsmältningstiderna medsitt moränmaterial levererade huvudparten av de nuvarande lösajordlagren.Men av stor betydelse för ytbildningen var inlandsisen ävenpå ett annat sätt. Det islager av tidvis upp till 2.000 meterstjocklek, som täckte övre Norrland, utövade genom sin kolossalatyngd ett sådant tryck på jordskorpan, att denna pressadesned; man beräknar för västerbottenstrakterna en intryckning avc:a 275 meter. Vid islagrets avsmältning upphörde trycket successivt,och därmed började en återgång till det tidigare jämviktsläget.Den nedpressade regionen höjdes sålunda åter, mestnaturligtvis där trycket och inbuktningen varit störst, d. v. s. iÅngermanland och Västerbotten, där strandlinjer efter istidshavetnu anträffas på 250 ä 300 meters höjd över havet. Dettabetydde för Västerbottens del, att praktiskt taget hela kustlandettäcktes av havet. Landhöjningen, som alltjämt fortgår, beräknasha här haft en hastighet av drygt 1 meter per 100 år.Under fortgången av denna höjningsrörelse skulle för omkringåtta tusen år sedan de högre bergen i kustlandet ha somklippöar dykt upp över vattenytan; efter hand lyftades även de3 3

lägre bergssträckningarna och åsarna upp samt bildade en skärgård,där småningom sunden smalnade och öarna vidgades,till dess de förenades med det innanför liggande fastlandet. Dennalandbildning har här på västerbottenskusten naturligtvis gettmera omfattande och snabba resultat, därför att terrängen är såsvagt sluttande. Redan några meters höjning har sålunda varittillräcklig för att betydande arealer skulle avvinnas havet. ProfessorArvid Högbom, som genom sin omfattande vetenskapligaverksamhet väsentligen bidragit till kännedomen om vårt landsoch särskilt Norrlands geologiska och geografiska utveckling,har i en nyligen utkommen avhandling (i tidskriften Ymer, 1937)publicerat en karta över hur fördelningen mellan land och havi nuvarande lövångerstrakten tedde sig vid tiden omkring Kristifödelse. Landet låg då ungefär 20 meter lägre än nu, och därigenomkommo de nuvarande centrala delarna av socknen att tillstor del ligga under havsytan. Innanför en serie av bergöar,sträckte sig sålunda en inomskärsled med huvudriktning frånnorr till söder. Några hundra år senare hade denna led medsina bredare och smalare fjärdar och sund reducerats till enklart avgränsad fjord, som efterhand avspärrades från havet ochuppdelades på ett antal restsjöar, vilka ännu behålla benämningen"fjärdar". — I huvudsak likartad som utvecklingen inomVästerbottens kustregion i övrigt.I det ursprungligen av inlandsisen transporterade moränmaterialetingingo såväl grövre som finare beståndsdelar. När kusttrakternabörjade höja sig över havet, blevo de tidigast uppstigandeöarna utsatta för havsvågornas ohejdade inflytande.Därigenom sköljdes det finare materialet ut, medan de störreblocken och stenarna stannade kvar (klapperstensfält); de högstadelarna av klippskären (nuvarande bergstoppar) blevo ej sällanhelt renspolade genom vågornas kraft. Det finare mera lätttransportablamaterialet fördes däremot av vågor och strömsättningartill mera skyddade sund och vikar eller fördjupningar ivattnet och lagrades där. Det är dessa sedimentbildningar3 4

jämte slamavsättningarna vid vattendragens mynningar, som,när de småningom höjdes över vattenytan, erbjudit de bästa förutsättningarnaför jordbruk och följaktligen för en fast bebyggelse.De vid landhöjningen uppkommande sjöarna voro ursprungligenbåde flera och större än nu. I samma mån terrängen lyftsupp, har fallhöjden till havet ökats och därmed avloppsvattnetseroderande eller dränerande kraft stegrats, så att det kunnat genombrytai vägen liggande lösare jordlager och efter hand sänkasjöarna. Dessa ha samtidigt varit föremål för en långsam menoavlåtligt pågående utfyllningsprocess. Dels ha sålundalösa jordpartiklar av regn- och smältvatten spolats ned frånstrandsluttningarna eller ock transporterats av smärre tillflödenoch dels har torvbildning och annan vegetation småningom heltutfyllt de grundare sjöbäckenen. Att människan, särskilt underde senaste hundra åren, genom större och mindre torrläggnings-och utdikningsarbeten kraftigt medverkat till att påskyndadenna utveckling, är välbekant.Under 1400-talet, då en avsevärd fast bebyggelse fanns, låghavsytan minst 5 meter högre än nu i förhållande till landet. Ikusttrakterna nådde följaktligen havet långt in i lägre liggandesjöar och dalsänkor samt täckte betydande delar av nutidaodlingsjord. Då vägar praktiskt taget saknades (med undantagför kustlandsvägen, som dock sannolikt ej kunde befarasmed åkdon), så erbjöd vattnet de bästa kommunikationsledernasåväl på sommaren som på vintern. Det var därför utefter vattendragen,på åsarna och deras sluttningar, som den tidigasteodlingen och fasta bosättningen koncentrerades. Där hade mantillgång till friskt vatten och fisk för människorna samt ängesslåtteroch bete för boskapen. Det var också hänsyn till sjökommunikationerna,som bestämde placeringen av de stora kyrkobyggnadernavid slutet av 1400- och början av 1500-talet. Inteendast i Umeå och Skellefteå socknar utan även i Bygdeå ochLövånger förlades sålunda kyrkorna vid vattenleder, vilka stodo3 5

i omedelbar förbindelse med havet och sommartiden voro farbaraej blott för mindre båtar utan även för de skutor, som användesför kustfarten ända ned till Stockholm.Övre Norrland har tydligen bebotts eller åtminstone besöktsav jagande och fiskande svenskar sedan flera årtusenden föreden tid, som vi känna genom skriftliga urkunders vittnesbörd.Men de fornfynd, som lämna oss upplysningar om dessa förhistoriskatider och som för nedre och mellersta Norrland äro talrika,ha i de nordligare trakterna hittills anträffats allför sporadisktför att ge någon närmare ledning för bedömandet av kulturutvecklingen.Under den klimatförsämring, som enligt forskningensnumera erkända resultat rådde under de närmaste århundradenaföre Kristi födelse, anses den spridda bebyggelsenåtminstone i övre Norrland ha upphört. Men när klimatet återförbättrades, utgick från Mälardalen en folkströmning, som efternågra århundraden gav en gles befolkning åt bygderna upp tillÅngermanland och Jämtland.Vad som framförallt lockade till invandring i dessa traktervar säkerligen den rika tillgången på pälsbärande djur. Pälsverkvar en eftersökt och dyrbar bytesvara redan inom romarriket,och pälshandeln var livlig såväl före som under och eftervikingatiden. Då i övre Norrland föda kunde åtkommas genomden rika tillgången på fisk och matnyttiga lantdjur, var det naturligtatt pälsdjursjakten successivt utsträcktes till oberördajaktmarker allt längre norrut efter kusten och även inåt landet.Och på de bästa fisketrakterna, där man kunde påräkna att göratillräckliga fångster för livsuppehället, uppkommo efter handfastare bosättningar med begynnande jordbruks- och boskapsskötsel.Fram mot början av 1300-talet hade Hälsinglands befolkningoch samhällsförhållanden nått en sådan utveckling och stadga,att landskapet erhöll en egen landskapslag. I denna, som an-3 6

tages hava tillkommit omkring 1320, återfinner man den förstasäkra skriftliga upplysningen rörande bebyggelsen i Västerbotten.Där stadgas nämligen att leding, d. v. s. krigstjänst tillsjöss, icke fullgöres av dem, som bo i Uma och Bygda eller norrdärom, utan dessa skulle, som orden lyda, "värja själva sitt landhemma". Att denna förpliktelse till självförsvar i hembygdeningalunda var någon lätt börda, har den senaste tidens forskningklarlagt. Samtidigt med den svenska bosättningens fortskridandemot norr på båda sidor om Bottniska viken, utgicknämligen åt detta håll en erövrings- och koloniseringsverksamhetfrån de Karelska stammarna vid och söder om Vita havet.Dessa sökte sig särskilt ned utefter Kemi- och Torne älvar ochde strävade att dels genom handelsfärder och dels med vapenmaktunderlägga sig det väldiga området omkring Bottniskavikens norra del. De stridiga intressena framträdde särskilt underdet krig med det ryska väldet, som pågick under början avMagnus Erikssons förmyndarregering. Efter heta strider, företrädesvisvid sydostgränsen, blev kriget visserligen i huvudsaklyckosamt för Sverige, som genom freden i Nöteborg 1323 fickFinlands sydostgräns framflyttad till Systerbäck, där den fortfarandegår fram. Men samtidigt måste Sverige i norr accepteraen gräns, som lämnade de nyss berörda väldiga vidderna såsomkarelernas intresseområde för fiske och jakt samt för handelmed de glest boende nybyggarna och lapparna. Den sålundabestämda gränsen sträckte sig genom det inre Finlandtill Pyhäjokifloden, som utlöper några mil söder om Brahestad.Fredstraktaten innehåller visserligen ingen bestämmelse omgränslinjens dragning på den svenska sidan, men ännu långt senare,särskilt vid slutet av 1400-talet, förekommo härom tvister.Härvid framställdes från rysk sida anspråk på landet ned tillBjuröklubb, som dels såsom sjömärke och dels genom sin lätttillgängligahamn under åtskilliga århundraden, liksom i vissmån ännu, varit den för sjöfarten viktigaste punkten på hela övreNorrlands kust.3 T

Emellertid hade man på svensk sida ingalunda uppgivit tankenpå att i konkurrens med karelerna genom kolonisation bringaunder svenskt välde de trakter i norr, som man icke kunnatvinna vid fredsslutet. Uppefter finska kusten fortskred den svenskabebyggelsen, och genom ett några år efter Nöteborgsfredenfattat beslut av Magnus Erikssons förmyndarregering inbjödosalla de, som "trodde på Kristus eller ville omvända sig till kristentro", att bosätta sig i landet mellan Skellefte och Lule älvar.De skulle där få fritt taga jord för sig och sina arvingar samtåtnjuta skattefrihet tills kungen blev myndig (år 1332). Ettdirekt initiativ för att främja denna kolonisationsplan togs avärkebiskop Olov i Uppsala, som själv tillhörde förmyndarregeringenoch som även i sin egenskap av företrädare för denromerskt katolska kyrkan måste motarbeta utbredningen av degrekiskt-katolska karelernas inflytande. Han utverkade sålundaför egen del monopol på landet kring Lule älv och fördelade sedan(år 1327) detta område mellan sig och några andra inflytelserikaoch kapitalstarka personer.Härav kan dragas den slutsatsen, att landet söder om Skellefteälv redan ansågs vara taget i besittning. Detta bestyrkesav förefintliga uppgifter från åren 1314 och 1316 om att vissakyrkliga avgifter skulle ha erlagts av personer i Västerbottenupp till Bygdeå och Lövånger; sannolikt byggdes där vid dennatid de första små träkyrkorna. De tidigaste ansatserna till enordnad samhällsbildning genomfördes sålunda av den kyrkligamyndigheten, vilken i Sverige under hela medeltiden i stort setthade en fastare organisation och förvaltning än staten och somdärför smidigare och snabbare kunde infoga nybebyggda trakteri sitt organisationssystem.Redan på 1400-talet hade Västerbottens läns kustbygd erhållitden sockenindelning, som sedermera kvarstod i huvudsakoförändrad under århundraden framåt. Den sydligaste socknen,Nordmalin g, som omkr. 1480 utbröts ur Grundsunda, om-3 8

fattade nuvarande Nordmalings och Bjurholms socknar. Dentillhörde emellertid landskapet Ångermanland, från vilket det först1810 överflyttades till Västerbotten, och i kyrkligt hänseendehänfördes pastoratet till Ångermanlands nordöstra kontrakt intillstiftsdelningen år 1904. Umeå socken omfattade nuvarandeUmeå, Hörnefors, Holmsunds, Sävar, Vännäs och Degerforssocknar. B y g d e å socken utgjordes av Bygdeå och Nysätrasocknar samt mindre delar av Lövånger och Burträsk. Lövångerssocken hade i huvudsak samma omfattning som numed undantag av att en mindre del tillförts från Bygdeå och endel överförts till Burträsk. Skellefteå socken omfattade Skellefteå,Bureå, Byske, Norsjö och Jörns socknar samt störredelen av Burträsk.Beträffande Bygdeå, Lövångers och Skellefteå socknar förefinnasuppgifter, som möjliggöra en ungefärlig beräkning av invånarantalet.En skattebok för år 1413 angav nämligen för dessasocknar antalet "rökar", d. v. s. självständiga hushåll. Då idessa tider även vuxna söner och döttrar i allmänhet torde hakvarbott i hemmen — stundom efter ingånget äktenskap — tilldess de hunnit bygga egen stuga och uppodla någon åker, kunnahushållen antagas ha bestått av i genomsnitt minst 7 personer.Med ledning av senare uppgifter kunna motsvarande siffror summarisktberäknas även för Nordmaling och Umeå.För alla de 5 socknarna erhållas då följande tal:Nordmaling. Umeå. Bygdeå. Lövånger. Skellefteå.Antal hushåll .. 20 100 40 20 60Antal personer... 140 700 280 140 420Enligt dessa uppgifter och beräkningar, som tydligen endastkunna ge ett allmänt intryck av bebyggelsens omfattning, skulleden fasta befolkningen i länets kustbygd ha vid 1400-talets börjanuppgått till omkring 1.700 personer.3 9

Några närmare upplysningar rörande socknarnas avgränsning,deras fördelning på byalag eller rörande bebyggelsen i övrigtföreligga icke förrän från tiden omkring 1540, då GustavVasa hunnit fast ordna förvaltning och beskattning även i Norrlandsövre delar. Genom den noggranna bokföring, som då anordnadesoch vars redovisningshandlingar till stor del äro bevarade,föreligger ett i vissa delar synnerligen rikt och intressantmaterial till belysande av bebyggelsen och andra huvuddrag avutvecklingen.Av särskilt värde är härvid 1543 års jordebok, grundad påen år 1540 utförd ny skattläggning (för Nordmaling 1550 årsskattebok för Ångermanland). Här uppräknas nämligen — sockenför socken, by för by — alla de olika jordägarna med uppgiftom deras för- och efternamn samt skattetal. 1 det följandeanges för varje socken 1 ) hela antalet byar och bönder samt förvissa byar deras bondetal.Nordmaling: 34 byar, 127 bönder: Ava 7, Lögdeå 6,Levar 4, Ängersjö 8 och Agnäs 4 bönder.Umeå: 80 byar, 425 bönder: Hörne 7, Röbäck 23, Ön 3, Västerhiske9, Klabböle 8, Sävar 18, Holmön 7, Vännäs 10 ochGranön 2 bönder.Bygdeå: 35 byar, 209 bönder: Ratan 6, Skinnarbyn 5, Nybyn7, Flarken 15 och Bobacken 11 bönder.Lövånger: 30 byar, 164 bönder: Avan 4, Kräkånger 9, Selet7, Fjälbyn 8, Bjurön 4, Hökmark 20 och Vebomark 16 bönder.Skellefteå: 54 byar, 369 bönder: Bureå 4, Innervik 17, Falmark13, Ursviken 10, Myckle 7, Storkåge 15, Åbyn (Byske) 4,Gammelbyn (Burträsk) 22 och Norsjö 5 bönder.Av 1543 års jordebok framgår tydligt, att i det nedre kustlandetvid denna tid praktiskt taget alla de nuvarande byalagenvoro utbildade, och då skattetal voro bestämda inte bara föråkerjorden utan även för ängsslåttern, så måste även skogen ha-') Några smärre justeringar ha här gjorts med hänsyn till sedermeraverkställda gränsregleringar mellan socknarna.3 io

va varit i huvudsak uppdelad mellan byarna. Böndernas jordinnehavvoro utav mycket växlande storlek. Åkrarna lågo tydligenpå åsarna och dalsluttningarna, där den naturliga avrinningennödtorftigt ersatte dränering genom dikning. Åkerjordenlades nästan aldrig i träda eller brukades som linda utan användesuteslutande som öppen åker. Kornet var det helt förhärskandesädesslaget, råg ganska sällsynt, veteodling förekomstundom på prästborden; något rovor torde hava odlats ehuruej i den omfattning, att skatt eller tionde erlades därför. Särskiltunder krigstider upptogs särskild skatt i hampa och lin, vilketvisar, att sådan odling bedrevs till husbehov. Höet togs nästanuteslutande från självväxande ängar, vid sjöar och vattendragsamt på slåttermyrar eller röjningar i skogen. En stor del avhöet utgjordes av sjöfoder, såsom fräkne och vass; man synesregelbundet hava fått tillgripa löv och renlav jämte sädeshalmensom fyllnadsfoder åt kreaturen. Dessa blevo också viddenna tid, liksom ända fram mot slutet av 1800-talet, svältfödda.Det gällde att under vintern nödtorftigt hålla dem vid liv för attkunna under sommaren få valuta av så många djur som möjligt.Följden blev, att kreaturen voro mycket mindre och lämnademycket mindre avkastning än nu för tiden. En kos slaktvikt ochmjölkproduktion äro nu 2 å 3 gånger så stora som på 1500-taletoch ännu långt senare.Som förut nämnts, kan folkmängden i de fem socknarna beräknasår 1413 uppgått till omkring 1.700 personer. Endast någotmer än 100 år därefter, år 1530, hade den ökats till inemot7.000 och år 1559 till omkring 9.500, således en synnerligenstark stegring och detta trots farsoters härjningar; uppgifterfinnas om en svår epidemi år 1440. Invånarantalets ökningberodde väl till stor del på fortsatt inflyttning söderifrån, mentydligen var även den naturliga folkökningen mycket stark. Härtillbidrog i hög grad, att under Gustav Vasas kraftiga regeringlugn och ordning rådde, varigenom näringslivets utveckling i3 11

hög grad främjades. Om man på hela befolkningen fördelarboskapsstocken och hela skörden år 1559, så belöpte sig påvarje invånare 1,7 nötkreatur samt 2 x /2 tunnor spannmål. Emellertidvoro olikheterna mycket stora mellan olika jordägare ejblott ifråga om jordinnehavet utan även beträffande skörd ochboskap. Man finner sålunda bönder med mer än 50 tunnorsårsskörd samt mer än 20 nötkreatursenheter men även sådanamed endast några tunnors sädesskörd och en eller några få nötkreatursenheter.De olika uppgifterna från 1500-talet giva tydligt vid handen,att jordbruket och boskapsskötseln numera voro huvudnäringarna.Man hade sålunda passerat det stadium, då fisket och jaktenlämnade de viktigaste bidragen till försörjningen. De voro dockfortfarande av mycket stor betydelse, jakten mest därigenom, attden lämnade gråverk och andra skinn, med vilka man kunde betalaskatt samt tillbyta sig de få nödvändighetsvaror, som måsteanskaffas utifrån, huvudsakligen salt, humle (för ölbrygden) ochjärn. Ett antal handlande och hantverkare funnos, men dessavoro samtidigt bönder. I det stora hela var man hänvisad tillsjälvförsörjning och självhushållning.Ett led i Gustav Vasas organisationsarbete var, att han påolika ställen i landet upprättade avelsgårdar. Huvudsyftetvar att genom mönstergårdar främja en bättre jordbruks- och boskapsskötsel;därjämte hoppades han ju på ekonomisk vinst.Uppe i övre Norrland var det först mot slutet av hans regeringsom sådana gårdar upprätthöllos, i Umeå åren 1557—1567 ochi Luleå åren 1558—1563. Vad som särskilt här medverkade varnog behovet av att hava en ordnad etapplinje runt Bottniskaviken för Finlands styrelse, särskilt sedan öppet krig med Rysslandutbrutit. Umeå kungsgård bildades genom att Kronan delstillbytte sig den från befrielsekriget kände Lars Olsson Björnramshemman i Grubbe, Hiske, Backen och Yttertavle och delshelt enkelt lade beslag på kyrkoherdebostället. För gårdens ut-3 12

ustning måste prästerna i Umeå, Bygde, Lövånger och Skellefteålämna en del bohag, prästen i Umeå också sin boskap. Gårdensköttes av fogden Nils Olsson, som även uppbar prästeuppbördeni Umeå socken samt hade hand om kronouppbörden ide fyra socknarna. För denna uppbörd, som huvudsakligen bestodi naturapersedlar — spannmål, torr och salt fisk samtskinn av olika slag — finnas detaljerade redovisningar, angivandeej blott vad varje skattebetalande lämnade utan även huru dekontanta beloppen samt varorna användes dels till avlöningar,dels till vissa inköp och dels till leverans på skutor till Stockholm.På alla dessa transaktioner finnas verifikationer, som givaen inblick i tidsförhållandena. En del av de uppburna varornaöverlämnades till kungsgårdens stora hushåll och infördes dåäven i dess räkenskaper, som i detalj för varje år redogöra förin- och utgående inventarier, sådd och skörd av spannmål ochdess användning till mjöl eller malt eller leverans till Stockholm,höskörden från olika ängar, avel och slakt av boskap samt insättningoch förbrukning o. s. v.Några närmare uppgifter ur kungsgårdens räkenskaper kunnaerbjuda intresse såsom belysande förhållandena vid den utanjämförelse största och bäst försedda gården i dessa trakter. Vidårsskiftet 1558—1559, då gården hunnit någorlunda ordentligtutrustas, upptager ingående inventariet följande boskap: 8 oxar,3 tjurar, 46 kor, 3 kvigor, 19 stutkalvar, 17 kvigkalvar, 8 gurrisar,19 gumslamm, 49 tackor, 21 tacklamm, 1 bock, 48 getter,23 bockkillingar, 18 getkillingar, 6 galtar, 15 suggor, 16 galtgrisar,10 suggrisar, 5 verkhästar, 2 verksmärrar och 2 verkföl.Vidare upptagas större eller mindre kvantiteter ull, lyddja, hampa,vadmal och blagarn samt 11 bolster och 7 huvudbolster,11 vepor, 8 y 2 par lakan, 8 ryor, 2 skinnfällar, 3 örngott, 1 förlåt,4 bänkdynor och 6 säckar. Av metallvaror funnos en ljusstakeoch ett handfat av mässing; 6 grytor, 6 kittlar och 3 inmuradepannor av koppar samt en tennkanna, ett tennstop ochen tennflaska. Under året inköptes bl. a. av Erik Smed på Backen3 13

25 liar, 7 skaror, 22 gräv, 8 par hästskor, 20 gångar hästskosöm,1 spjäll samt 2 ullkammar (kardor). Vidare redogöres försådd och skörd på de olika hemmanens åkrar samt för höskördenfrån 22 olika namngivna ägor. Med hänsyn till den storaförbrukningen av starkt saltade matvaror bryggde man på gårdenstora kvantiteter öl (fogdeöl, svenneöl och spisöl) samt ävenättika. I gårdsfolkets utspisning ingick bröd, smör, ost, salt,nötkött, fläsk, renbogar, fårkött, bock- och getkött, korvar, kaldun(innanmäte) samt stora kvantiteter salt, torr och färsk fisk.Beträffande fisket finnas uppgifter dels i gårdens och dels ifögderiets räkenskaper. Man finner sålunda redovisade laxfisken1 Tavle, Klabböle, Baggböle, Brännland, Sörfors, Norrfors, Degerforsoch Krånge, Täfteå och Pålböle, Obbola och Lövönsamt därutöver 17 laxgårdar i älven. I Umeå fjäll (d. v. s. lappmark)namngivas 75 stycken träsk eller sjöar, som brukades avUmeåbönder. Bönder i 12 byar lågo 2 veckor till havs och fiskadeströmming med 32 båtar och 168 skotar; sälfångst bedrevs-av 11 byar med 28 båtar, 4 notar och 174 nät; sik-, gädd- ochabborrfiske av 55 byar med 57 notar, 36 enor, 28 ryssjor och414 lagnor samt slutligen nejonögonfiske i Klabböle med 40, iBaggböle med 10 och i Hörneå med 10 nätingstockar.På gården funnos år 1559, förutom fogden Nils Olsson ochhans familj, fogdeskrivaren, kaplanen herr Engelbrekt, 4 "hovmän"(sannolikt krigsfolk), 12 "gårdsdrängar" och 11 "gårdskvinnsfolk".Alla dessa äro nämnda vid namn och för var ochen finnes antecknad lönen dels i kontanter och dels in natura,nämligen ett varierande antal stycken vadmal och blagarn samt2 å 3 par skor.I fråga om den statliga förvaltningen tillhörde landskapetVästerbotten ursprungligen Hälsingland, men lydde undernågon tid jämte Österbotten under fogden på Korsholms slott iFinland. Från år 1441 torde Västerbotten ha utgjort ett särskiltförvaltningsområde; i varje fall var så förhållandet på 1520-talet,3 14

då fogden bodde i Umeå socken. År 1556 avskiljdes emellertid defyra norrbottenssocknarna — Piteå, Luleå, Kalix och Torneå —till ett eget distrikt under en fogde i Luleå, medan de fyra västerbottenssocknarnafördelades på två fögderier under fogdar iUmeå och Lövånger. Under de följande åren skedde här åtskilligaomgrupperingar, delvis sammanhängande med upprättandetav avelsgårdarna i Umeå och Luleå samt utarrenderandet tidvisav skatteuppbörden från en eller flera socknar. — Nordmalingtillhörde på 1500-talet samma fögderi som övriga ångermanlandssocknar,vilka under vissa tider bildade ett eget förvaltningsområdemen under andra tider voro förenade med Medelpad.Fogdarnas uppgifter och befogenheter voro närmast jämförligamed nutida länsstyrelsers. Tyngdpunkten i deras verksamhetvar visserligen ansvaret för skatternas fördelning, uppbörd ochredovisning, därvid det icke minsta bekymret var att omhändertaga,vårda och (vanligen till Stockholm) inleverera de naturapersedlar— företrädesvis spannmål, skinn och fisk — i vilka enstor del av skatten inbetalades av de skattskyldiga. Men fogdenvar även i övrigt regeringsmaktens, d. v. s. i dessa tider Konungensrepresentant inom sitt område och hade sålunda attvaka över ordning och laglydighet, att verka för näringslivetsutveckling samt att, i gränstrakter, tillvarataga landets intressengentemot främmande gränsmyndigheter samt öva tillsyn över förhållandetmellan de egna och det främmande landets medborgare.Inom fogdedistriktet utgjorde socknarna de lokala förvaltningsenheterna;i och för uppbörden av vissa skatter var emellertid,åtminstone på 1540-talet, Umeå socken fördelad på tredingaroch Lövånger på fjärdingar. Fogdens representant isocknen var länsmannen, som sålunda biträdde vid skatteuppbörden,övervakade ordningen och fungerade som allmän åklagare,verkställde utmätningar o. s. v.I kyrkligt avseende tillhörde hela landskapet Västerbotten, liksomNorrland i övrigt, Uppsala ärkestift, intill dess HärnösandsIS

stift bildades (superintendentskap 1647, särskilt biskopsstift 1772).Den närmaste tillsynen över församlingarna utövades av prostarna,vilka på grund av de långa avstånden till Uppsala och dedåliga kommunikationerna i dessa trakter hade relativt storsjälvständighet och befogenhet. På 1500-talet lydde församlingarnai Bygdeå, Lövånger och Skellefteå i allmänhet underprosten i Umeå samt församlingarna i Piteå, Kalix och Torneåunder prosten i Luleå. Hur obesvärat Gustav Vasa emellertidbehandlade den kyrkliga förvaltningen framgår av den i det föregåendelämnade redogörelsen för Umeå kungsgård, för vilkenkyrkoherdebostället togs i anspråk och prosteriets alla kyrkoherdarfingo lämna bidrag, varjämte en kaplan fick träda i umeåkyrkoherdensställe. På liknande sätt förfors vid upprättandet avkungsgården i Luleå.Liksom den kyrkliga samhällsbildningen i övre Norrland synesha varit äldre än den borgerliga, så torde kyrkan också tidigastha här ordnat ett beskattningssystem. Betydelsefullastvar tionden av sädesskörd, avel och smör samt av jaktens ochfiskets utbyte. Av sädestionde — men ej övrig tionde — måstekyrkoherdarna ursprungligen avstå vissa delar till resp. kyrkorsamt till domkapitlet i Uppsala. Därutöver ägde kyrkoherdarna attmottaga särskilda avgifter för vissa kyrkliga förrättningar — begravning,vigsel, nattvardsgång m. m. — samt att uppbära avkastningenav de här relativt stora boställena. Mot de efter förhållandenaganska stora inkomsterna svarade emellertid tyngandeförpliktelser. Prästen måste nämligen vara ej blott de fattigashjälpare i sin socken utan även i regel kostnadsfritt bespisa dekungl. kurirer, ämbetsmän och andra resande, som passerade tilloch från Finland och som togo in i de på ungefär en dåvarandedagsresas avstånd från varandra belägna prästgårdarna. Kyrkoherdenbiträddes av klockaren, som icke hade boställe men avlönadesgenom särskilda naturaprestationer av församlingsborna.På dem vilade också kostnaderna för byggande och repara-3 16

tioner av kyrka, klockstapel, kyrkogårdsmur, prästgård m. m.Till huvudsaklig del utfördes sådana arbeten genom mans- ochskjutsdagsverken, som enligt församlingens beslut fördelades påbönderna, sannolikt i proportion till deras jordinnehav. Det äruppenbart, att särskilt byggandet av stenkyrkorna vid slutet av1400-talet och början av 1500-talet krävde synnerligen stor offervillighetav den relativt fåtaliga och på vidsträckta områdenspridda befolkningen. Kyrkornas utsmyckning, deras förseendemed kyrkklockor och ljuskronor, altarkärl, mässkrudar m. m.synes i allmänhet ha ombesörjts genom enskildas gåvor ochtestamentariska förordnanden. Sedan Gustav Vasa med stödav Västerås riksdags beslut år 1527 till Kronan indragit dedelar av tionden (kronotionden), som tidigare utgått till domkapitletoch församlingskyrkan, fick denna senare dock vanligenav kronotionden bidrag till bestridande av sina löpande utgifter,stundom också till täckande av engångskostnader.De huvudsakliga statsskatterna under Gustav Vasas tid voro— förutom den nyssberörda kronotionden — jordskatten (sommarskatten)och bågaskatten (vinter- eller skinnskatten). Jordskattenerlades av varje jordägare med ett belopp, som motsvaradehans jordetal. Detta bestämdes vid skattläggningar, somtid efter annan verkställdes, med hänsyn väsentligen till åkerviddoch ängesslåtter men även med beaktande av den för byalagetgemensamma tillgången till mulbete, kvarnlägenheter och fiske(laxgårdar, nejonögonfiske, "fisketräsk", havsfiske och sälfångst).Bågaskatten vilade likaledes på jordägarna (på en varsom hade "skogsbrukning", vilken i dessa tider var jakten), menden beräknades efter mantal, d. v. s. till samma belopp för varoch en på hemmanet bosatt man, "som kunde spänna båge"(hade fyllt 15 år). Vid sidan av dessa regelbundna årliga skatterpålades vid vissa tillfällen, särskilt i krigstider, samt efter beslutför varje gång vid riksdag, riksråds- eller landskapsmöte s. kgärder, för vilkas erläggande jordägarna vanligen fingo ansvara.— I Nordmaling voro skatteförhållandena ordnade enligt de för2IT

Ångermanland i övrigt tillämpade grunderna, vilka väsentligenavveko från dem som gällde för Västerbotten.Bebyggelsens snabba framåtskridande under Gustav Vasas tidnödvändiggjorde, att skatteuppbördslängderna oavlåtligt revideradesoch anpassades efter utvecklingen. Tillsynen över att såskedde var ju en av fogdens viktigaste uppgifter, därvid han närmastbiträddes av länsmannen. Vid denna kontroll hade de godvägledning av vederbörande kyrkoherdes förteckningar över sinegen uppbörd, vilken denne ju hade intresse av att övervaka.Kyrkoherdarna ålades också skyldighet att beträffande kronotiondenoch vissa gärder med sin underskrift betyga uppbördslängdernasriktighet. Å andra sidan sökte och lyckades kyrkoherdarnaofta att utverka skattebefrielse för dem, som till följd avmissväxt eller eljest iråkad svår fattigdom ej förmådde betala.Bland kronans övriga uppbördsmedel märkas köpmanspenningarna,som erlades av handelsidkande bönder med belopp iproportion till värdet av deras handelsomsättning, ävensom sakören,d. v. s. kronans andelar av ådömda böter.I fråga om rättskipning hörde Västerbotten, liksom detövriga Norrland, ursprungligen och ända fram till början av1600-talet under Upplands lagmans domvärjo. Denne kunde dockpå grund av de långa avstånden endast undantagsvis hålla tingssammanträdeni de nordligaste trakterna utan representeradesdär vanligen av en underlagman. Årligen höllos i varje sockentvå ordinarie ting, vintertinget vanligen i mars, sommartingeti augusti. Med hänsyn till redovisningen av saköresmedlen upptaga1500-talets fogderäkenskaper vissa uppgifter för varje tingssammanträde.Där anges sålunda nämdemännens namn och denby i vilken de bodde, målens beskaffenhet, de dömdes namn samtbötesbeloppen. Vid vintertinget i Umeå 1559 avdömdes 25 mål,vid sommartinget endast 5. Talrikast voro förbrytelserna motden borgerliga eller kyrkliga lagens bestämmelser om förhållandetmellan könen. I övrigt utdömdes böter för olovlig ängsslåtter,3 18

för landsköp (d. v. s. olaga handel), för tjuvfiske, för snatteri,för slagsmål, blodvite och blånad. Att man tillämpade en slagsjaktvård framgår därav, att tre "nybysgrannar" bötfälldes "fördet de pläga gå efter ekorre i otid". Man finner, huru sammalidelser och intressekonflikter varit verkande krafter och resulterati samma slags brott som de nu vanliga. Straffen voro hårdai överensstämmelse med tidens hela kynne, dödsstraff förekommoej sällan. "Androm till varnagel" var den ledande principenför lag och rättskipningen, men det var nog nödvändigt statueravarnande exempel i dessa avsides liggande bygder för att avskräckavåldsverkare och skydda de fridsamma.Den som haft tillfälle att något närmare blicka in i de förhållanden,under vilka inbyggarna i övre Norrland levde på 1500-talet, kan ej undgå att gripas av beundran för den förnöjsamhet,härdighet och livskraft de visade under sin hårda kamp för tillvaron.Alla voro de hänvisade till självförsörjning och självhushållning,om också hjälpsamhet grannar emellan — där sådanafunnos inom räckhåll — kunde något lindra tillfälliga bekymmer.Behoven måste begränsas till det nödvändiga; någraöverflödsvaror eller njutningsmedel funnos ej. Även vid sjukdom,olycksfall och barnsbörd hade man endast självhjälp attlita till. Den låga, omålade stugan, som sannolikt oftast varjämförlig med våra äldre timmerkojor för skogsarbetare, upplystesom vintern huvudsakligen av stockvedsbrasan i den öppnaspisen. Läs- och skrivkunniga voro knappast några andraän prästen, klockaren och länsmannen, och även deras bokförrådtorde ha varit minimala. De på grund av kommunikationsvårigheternasparsamma kyrkobesöken samt andra kyrkliga sammankomstervoro de tillfällen, då man mera talrikt kunde samlas.Till förbindelse med andra byar och bygder tjänade endastvattenvägar och stigar samt kustlandsvägen, som på 1500-talethär ej torde ha varit farbar för åkdon, åtminstone på sommaren.Den krävde dock mycket arbete enbart för nödtorftigt underhåll3 IQ

av kavelbroar på sankmarker, broar över åar och bäckar samtfärjor över floderna. Ehuru statsskatterna voro dryga och vanligenutkrävdes så långt något fanns att taga, hade man av statsmedelingen hjälp att påräkna för odlingens och utvecklingensfrämjande. Statens inkomster måste nästan helt användas för detinre rättsskyddet och framför allt för det yttre. Ty de nästanständiga gränstvisterna, som emellanåt utvecklade sig till gränsfejdereller öppna krig, nödvändiggjorde kostsamma försvarsanordningartill lands och sjöss. Och därtill kommo utskrivningarnatill krigstjänst, vilka tidvis voro betungande åderlåtningarav folkstocken.Men trots alla svårigheter och umbäranden kämpade sig densega och förnöjsamma befolkningen fram i obygderna. De spriddastugorna blevo tätare, de små åkerstyckena vidgades och lämnadeen knapp försörjning åt allt flera. Man var medveten omsin plikt att formera arvet från föregående generationer och attförsvara det för de kommande. Det var den andan, som åt Sverigeerövrade Norrland.Till tjänst för dem, som önska något närmare studera övre Norrlandsäldre bebyggelse och utveckling, må följande litteraturanvisningar meddelas:Ahnlund, N., olika arbeten, särskilt uppsatsen "Bygde Sten" i boken Oljobergetoch Ladugårdsgärde.Enequist, G., olika arbeten, särskilt avhandlingen Nedre Luledalens byar.Göthe, G., Om Umeå Lappmarks svenska kolonisation.Huss, G., Undersökning över folkmängd, åkerbruk och boskapsskötsel iLandskapet Västerbotten åren 1540—1571.Hiilphers, A., Samlingar till en beskrivning över Norrland. VästerbottenI, II.Högbom, A. G., olika arbeten, särskilt Norrland. Naturbeskrivning samtOm ortnamn och nivåförändringar i Norrlands kustregioner (i tidskriftenYmer 1937).Nordberg, A., En gammal Norrbottensbygd.Nordlander, J., Norrländska Samlingar.Rönblom, H.-K., Västerbottens län blir 300 år. "Västerbotten" 1937.Steckzén, B., Luleå stads historia 1621—1921 samt Umeå stads historia1588—1888.Erinras må slutligen, att lektor Helge Granfelt i denna årsbok för 1929och 1930 lämnat en mångsidigt orienterande redogörelse för Västerbottensläns historia från äldsta tider och till våra dagar.3 20

Lövångers högredjurvärldHv OTTO HOLMVid utarbetandet av den skildring av Lövångers ryggradsdjur,som utgör ett led i den fortgående beskrivningen avdenna socken, ha de upplysningar, som jag av intresserade personererhållit, varit av grundväsentlig betydelse. Främst blanddessa medarbetare är att nämna den utmärkte ornitologen, direktörKjell K o 11 h o f f, som under tre olika besök (22/5—10/61936, 9/9—20/10 s. å. samt 22/6—247 1938) ägnat socknensfågelfauna ett intensivt studium, vars utomordentligt rika resultatvarit av ojämförligt värde för mitt arbete. Bland övriga personer,som genom meddelade iakttagelser befrämjat detta, vill jagsärskilt nämna hemmansägaren Per Lundgren i Avan,vilken, varmt naturintresserad och god iakttagare som han är,med många värdefulla rön berikat kännedomen om socknensfauna. Då dessa båda meddelares namn ofta förekomma i texten,har jag förkortat dem till K—f f, resp. P. L—n. Även de ornitologiskaiakttagelser, som min broder, f. lantbruksingenjörenCarl Holm, under olika perioder varit i tillfälle att göra inomområdet, ha varit till betydande gagn för min framställning.Till dessa och alla övriga, som genom benäget lämnade upplysningargynnat och befordrat mitt arbete, vill jag här uttala ettvarmt tack.För de olika djurarterna ha dialektnamnen anförts, i den månde finnas och äro för mig bekanta, varvid den bestämda formensändelse i regel angivits inom klämmer.3 21

I. DÄGGDJUR.Vanliga näbbmusen, Sorex araneus, musskara(n), ärallmän. Betydligt sällsyntare ärDvärgnäbbmusen, S. m i n u t u s. Ett exemplar av denna art,som jag i augusti 1933 fann på Gammelbysnäset nära "Marienborg",överlämnades till Umeå läroverksmuseum. Ett annatfångades i början av juni 1937 vid Avaströmmen av P. L—n,som f. ö. flera gånger påträffat arten i den trakten. Den går undersamma namn som den föregående, såsom ock förhållandet ärmedVattennäbbmusen, Neomys fodiens. Denna är tämligenallmän och finnes, enligt nyssnämnde sagesman, i Avan riktligtvid Rudtjärns utloppsbäck.Igelkotten, Erinaceus europaeus, har, liksom mångenstädes,inplanterats även i Lövånger. Sommarn 1934 hemfördes4 st. från Alnön av fröken Berta Andersson i Risböle.Två av dem blevo snart överkörda och dödade av en buss, ochde båda överlevande utsläpptes efter någon tid ur den bur, därde förvarats. De sågos sedan ej till förrän påföljande vår, dåde återvände och ånyo fingo pröva fångenskapen. Redan efterett par dagar släpptes de emellertid åter och ha sedan dess ickevarit synliga vid den gården. Men hos A. L. Carlsson isamma by höll sig sommarn 1936 en ensam igelkott. Den lyckadesfå upp ett hål i en gammal vägg och på så sätt beredasig tillträde till ladugårdsporten, där den spisade gröpe och annatkraftfoder, som där förvarades. Ibland var den borta frångården någon tid men återvände. Följande år var den emellertidalldeles osynlig.Hos Anders Vikström i Kåsböle kom i maj 1936 enigelkott på besök. Den infångades och inhystes i en trälåda pågården, där jag i början av juli hade tillfälle att se den. Senareblev den utsläppt men dröjde likväl kvar vid gården till hösten,och troligen var det densamme, som påföljande vår återkom och3 22

kvarstannade en del av sommarn för att sedan definitivt försvin-Sommarn 1936 var även en tredje igelkott i farten, vilket tyderpå förökning. I slutet av juni d. å. voro några man sysselsattamed vägarbete i Önnesmark, då en av dem fick syn på ett underligtdjur, som kom fram ur ett stenröse. Man skyndade dit ochhann snart upp djuret, som då kröp in i en buske och rulladeihop sig till ett klot. Det togs nu upp på en skyffel och bars tillnärmaste gård, som var Leonard Johanssons. Där placeradesdet i en tom låda i ladugårdsporten, sedan det nu igenkäntssom en igelkott, och hölls i fångenskap ett par veckor.Gästen undfägnades på bästa sätt. Mest uppskattade den mjölkoch fisk, mindre bröd och kött. Sedan den återfått friheten, syntesden icke vidare till.Under höbergningen 1936 hos P. A. Nilsson i NedreBäck, Bureå, nära Kåsböle-gränsen, upptäckte dennes barn ett besynnerligtdjur, som tog sin tillflykt under en lada. Fadern,som tillkallades, kröp efter och fann därinne en taggig boll, omvilken han lade sin mössa. Så emballerad bragtes den fram idagen och visade sig vara en igelkott. Denne instängdes nu ien trälåda, där den bespisades med mjölk och annan mat, menden trivdes tydligen icke utan grävde sig ut och försvann föralltid.Under pingsthelgen 1937 fick änkefru Elvira Palm i Kåsbölebesök av en igelkott, som togs i förvar, och som troddesvara densamme, som föregående sommar hållit till hos A. L.Carlsson i Risböle. Hos fru P. vistades då hennes i Brattby,Umeå, boende broder, och vid sin avresa fick denne förbarnens räkning ta igelkotten med till sitt hem, där den blevganska tam, lystrade till namnet "Pelle" o. s. v. Efter den sommarnha inga igelkottar varit synliga i Lövångers-trakten.Igelkotten är icke ett så fromt och menlöst djur, som det kanförefalla, vilket man mångenstädes fått erfara. I det förslag tilllag om naturskydd för hembygden, som av Ålands landskaps-3 23

nämnd 1923 utarbetades, ingick även fridlysning av igelkotten.Förslaget blev vid plenum 14/7 1924 i det hela av landstingetantaget, dock med undantag för igelkotten, mot vars fredandeen kraftig opposition gjorde sig gällande, varom i Svenska jägareförbundetstidskrift 1924 läses följande:"Ägarna av hönsgårdar ledde i bevis, att djuret ifråga varett plågoris för hönsen, bland vilkas ägg och kycklingar det anställdefruktansvärda härjningar. Trädgårdsodlarna vittnade enstämmigt,att det anställer stora skador i trädgårdarna, där detförtär massor av bär. jägarna och jaktvårdsvännerna anförde,att det beskattar skogsfåglarnas bon och utrotar hela harkullar.De nyfödda harungarna äro för igelkotten ett lättfånget ochgärna eftersökt byte. I de trakter, där den ostört får husera, dörinom kort harstammen ut.Dessa grava anklagelser beseglade igelkottens öde. Den förklaradesfågelfri".Något önskvärt tillskott till en trakts djurvärld är sålunda igelkottenicke.Fladdermössen eller flädermössen ha på senare tid betydligtavtagit i trakten, vilket torde sammanhänga med minskadtillgång på lämpliga boplatser, såsom ihåliga träd, förfallnabyggnader o. d. Utan jämförelse allmännast ärNordiska fladdermusen, Pipistrellus nilssoni. I syfteatt få en noggrannare kännedom om de i trakten förekommandearterna utfäste jag sommarn 1936, till stimulerande av samlarintresset,ett pris på 3 kr. per levererad fladdermus. Detta inbragtemig 1936—1938 ett flertal exemplar av den nämnda artenfrån Böle, Fällan, Krekångersnoret och i synnerhet från Avansamt enMustaschfladdermus, Myotis mystacinus, från Bäckån iBureå, en plats, som är belägen omedelbart intill Lövångersgränsen.Den fångades där en kväll i mitten av september 1936av skolgossen Karl-Henry Berglund, som i skymningen3 24

lockat den medelst några på marken utlagda tidningar och slagittill den med ett spö. Exemplaret överlämnades till Riksmuseum.Mustaschfladdermusen, så kallad efter de långa håren, som prydaöverläppen, har hos oss en vidsträckt utbredning men äröverallt sällsynt. De nordligaste fynden äro gjorda i Ångermanland,Jämtland och Lappland (Jokkmokk), vartill nu kommitBureå. Även till Lövångers fauna kan den naturligtvis utan tvekanräknas. 1 )Över huvud är fladdermössens förekomst i Norrland mycketofullständigt utredd, och oväntade fynd kunna göras. Så t. ex.var Gråskymliga fladdermusen, Vespertilio murinus,icke känd norr om Gästrikland, förrän den 1923 upptäcktes i Pajala.Sex år senare påträffades den i Luleå, och även i Västerbottenkan den väntas förekomma.Björnen, Ursus arctos, har i äldre tider funnits i Lövånger,varom bl. a. namnet Bissjön (= Björnsjön; bissa = björninna)2 ) bär vittne. I mitten av 1700-talet blev en ko riven avbjörn på Långtjäln i Krekånger, varom löjtnant Anders Anderssoni Umeå hört förtäljas av sin morbroder, GabrielOlofsson i Västanbyn, som åter hade berättelsen från sinfarfader, Thomas O. Under dennes tid var det, som händelsentimade.I början av 1800-talet, troligen 1807, togs en björn av dagamedelst en "björnflake", ett slags spjutgiller. Platsen, där dettaskedde, hörde då till fäbodar under Vebomark men kom sedanatt ingå i Mattias Mattson Bodéns skifte i Mårtensboda.Med hjälp av sin broder byggde denne flaken, som bestodav två liklånga stockar, vilkas kluvna ändar på ömse sidorsammanhöllos av inkilade träslåar. Flakens ena ände vilade påmarken, den andra uppbars av en gilleranordning, som genom*) Bureåfyndet har omnämnts i tidskriften Fauna och Flora, h. 6, 1936.-) I Jordha boocken wtaaff Westhrabotnen 1543 förekommer namnet underföljande former: Biörnasiön, Biörnsiö, Biörnasiöö, Biörsiö, Bieffziöoch Biöffzsiön.3 25

-ett snöre förbands med det i en framiörstående gran anbragtaoch ovan flakens krön hängande betet. Såsom sådant tjänstgjordebogen av en tidigare av björnen riven ko. I rad underflaken voro 4 korta spjut ställda med skaftändarna stadigt nedborradei marken. Spjuten voro oliklånga och så avpassade,att samtliga med spetsarna nådde upp ungefär till den lutandeflakens undersida. Då denna fälldes, sköto spjuten upp genomspringan mellan de glest hopfogade stockarna.Vid ett första besök rev björnen endast bort de kring flakenställda smågranarna. Men nästa gång sprang han upp på denna,ryckte till sig kobogen och retirerade så kvickt, att han hannutför den fallande flaken lagom att träffas i struphuvudet av detkortaste spjutet. Nästa morgon funno de båda fångstmännenbjörnen liggande död ett par hundra alnar från platsen, men försäkerhets skull gåvo de honom ett par skott. Enligt berättaren,Mattias Bodéns sonson Martin B., fanns flaken kvarännu vid sekelskiftet ehuru då i det närmaste upprutten. Dennabjörn var den sista, som i Lövånger dödats med giller.På 1820-talet sköts en björn av två bröder Bäckström,som hade fäbodar i Vebomark. De bundo en get på fäbovallenoch lade sig på lur i stugan. Andra natten kom björnen ochblev skjuten. Det var en stor bjässe.Den allra sista björnjakten i Lövånger ägde rum under 1840-talets förra hälft. En björnhona med två fjolårsungar hade dåsitt tillhåll i Svarttjärns-skogarna, och sedan en ko blivit riven40 å 50 m. från landsvägen mellan Mårtensboda och Bursiljum,anställde man på dem en större drevjakt. Den ena ungen gicksnart upp i en stor knotig björk med tät krona för att dölja sig•där men blev upptäckt och nedskjuten. Den andra drog sig neråt havet och simmade ut till ett skär norr om Bjurön. ManTodde dit, varpå den åter gick i vattnet för att ta sig tillbakatill fastlandet men blev upphunnen av de roende och ihjälslagen.Björnhonan undkom.En av drevkarlarna var Anton Lundgren, sedermera3 26

hemmansägare i Avan, och dennes skildringar av jakten, förmedladeav hans söner, är det, som ligga till grund för ovan lämnadeframställning. Årtalet har ej exakt kunnat uppgivas, men1842 har nämnts såsom det sannolikaste. Emellertid innehållade på 1840-talet utkommande Umeå-tidningarna (Wester- ochNorrbottens Läns Tidning 1/5 1841—13/11 s. å., Wester- ochNorrbottens Läns Nya Tidning 11/12 1841—31/12 1842 samtTidning för Wester- och Norrbottens Län 5/1 1844—18/9 1847)visserligen åtskilliga notiser från Lövånger men ingenting omden ifrågavarande björnjakten. Då en i kustlandet så pass ovanlighändelse näppeligen skulle ha undgått omnämnande i en samtidigtutkommande länstidning, torde den slutsatsen kunna dragas,att den icke ägt rum under någon av de perioder, då nämndatidningar utkommo. 1 ) Tidigare kan den ej heller gärna haförsiggått. Anton Lundgren var född 27/4 1827, ochföre fyllda 14 år torde han väl icke ha anlitats som deltagare ien björnjakt. Redan 12/10 1845 flyttade han från födelsebynSvarttjärn till Skellefteå s:n, och det förefaller mycket sannolikt,att det var under året 1843, som den sista björnjakten i Lövångerägde rum. Enligt L—n hade ett gammalt, i en sandbackegrävt björnide funnits mellan Svarttjärn och Sandvikensby i nuv. Bureå s:n.Omkring 1860 trodde man sig spåra björn i närheten av LarsErikssons fäbodar i Vallen, där bl. a. mossa var upprivenvid en källa. Getarbarnen blåste för säkerhets skull i sina "näverstutar",men ingen björn blev sedd.Fjällräven, Alopex lagopus, viträven, brukade förr,medan han ännu var jämförelsevis vanlig i länets fjälltrakter,vintertiden företa strövtåg nedåt kusten och ända ut på havsisen,där han var en farlig fiende för de små själkutarna. Underförsta hälften av 1880-talet fångade Samuel ErikssonDäremot berättar 18/12 1841 en tidningsnotis om vargens närgångenheti trakten. En älgjakt i Tavelsjö blir föremål för omnämnande2/11 1844, och en annan i Långvattnet i Burträsk beskrives 11/4 1846.3 27

i Hökmark en gång på senvintern en fjällräv i betsax vid Hökmarksträsket.För skinnet fick han blott 3 kr.. Vid fjällemlarnessista stora vandring år 1907 följdes deras väldiga skarorbland andra rovdjur även av fjällrävar. Våren därpå blevo tvåsådana, som troligen övervintrat i trakten, skjutna helt nära Lövångersnorra sockengräns. En dag i slutet av maj var då LeanderAndersson i Risböle (nu boende i Lappviken) ute påen roddtur på Bäckfjärden och hade kommit mitt för Nygrundet,en i fjärdens innersta del utskjutande udde, då han där fickse ett fyrfotadjur, till synes "svart och vitt" till färgen, som hoppadeupp på en stor sten och därifrån lugnt betraktade honom.Han landade då och gick upp med lodbössan i hand, övertygadesig om att det var en räv och icke en hund och fick utan svårighetskjuta den. Då han lyfte rävkroppen i bakbenen för attbära den ned till båten, kom en gulfärgad äggmassa i rikligmängd strömmande ur dess hals. Djuret hade tydligen i livstidenvarit en framgångsrik plundrare av sjöfågelbon. A. fortsattefärden och fick snart på den närbelägna udden Röjtingensyn på en andra fjällräv, som strövade omkring där, synbarligensökande efter sjöfågelägg. Elan steg då åter i land, varvid rävengick undan, till dess den kom ut på yttersta spetsen av udden.Där lade den sig med huvudet vilande på framtassarna och inväntadelugnt jägaren, som, hunnen inom håll, med ett skott förpassadefribytaren till de sälla jaktmarkerna. Denna räv, en hona,var ännu helvit men löste hår liksom den föregående, vilkenvar en hane.Även i andra delar av länets kusttrakter uppträdde fjällrävardetta år. Den 9 september blev en hona skjuten på Ostögrundeti Sävar av kassör Egon Pettersson, Umeå, som skänkteden till Umeå läroverk.Skogsräven, Vulpes vulpes, har efter en tids nedgångåter blivit rätt allmän. Flera rävfarmer finnas inom socknen,men även den vilda stammen synes stå sig gott, vilket icke ärfallet allestädes, där rävfarmer finnas. För befolkande av dessa3 28

är det vanligt att uppsöka lyorna och fånga ungarna, en metod,som även indirekt kan vara påfrestande för stammen, enär honanefter ett misslyckat plundringsförsök av t. ex. ett stengryt brukaråtervända och bita ihjäl ungarna.I början av maj 1915 eller 1916 fann Valfrid Öhman iSelet nära Lillkråkvattsbäcken invid en sten, som var överväxt avde nedersta grenarna av en större gran, mynningen till en isandjord grävd rävlya. Han stack ned handen däri och komdå att ta direkt på den därinne liggande rävhonan. Överraskningenvar ömsesidig, men räven gjorde sig ingen brådska.Den kom fram med halva kroppen, stod en stund och såg mycketförebrående på fridstöraren och förfogade sig så bort ettpar meter, stannade och såg sig om, fortsatte, då och då blickandetillbaka, och försvann till sist. I lyan lågo strax innanförmynningen på en bädd av mossa 7 rävungar, tydligen blottnågon dag gamla. Valfrid tillkallade sina båda bröder, sombefunno sig i närheten; den ene av dem tog en unge i handenoch lyfte upp den men lade den genast tillbaka, varefter samtligaskyndsamt avlägsnade sig. Efter hållen rådplägning återvändebröderna följande morgon för att bemäktiga sig ungarnamen funno då en stor sandhög uppkastad på den plats, därdessa legat. Troende, att modern flyttat dem längre in i lyan,grävde de flera timmar och funno till sist en enda unge, säkerligenden, som vidrörts, och den var död. Alla de övriga voroborta.En av bröderna, n. v. folkskolläraren Johan Ö. i Vebomark,har jag att tacka för beskrivningen av ett mycket märkligtföremål, som hittades under en krondikning vid Bjurtjärn iSelet 1909—1914, vari han jämte sina bröder deltog. Det utgjordesav ett uppenbarligen för räv avsett fångstredskap, somfanns i jorden nära tjärnen några tiotal meter från en plats, därbäverlämningar påträffades. Jag återger Ö:s noggranna beskrivningdärav jämte en av honom utförd teckning.Redskapet bestod av en tämligen grov, inemot 2 meter lång3 29

stör, vars ena ända var tvåkluven med halvorna noggrannt formadetill smala, vasst tillspetsade koner. Därtill hörde ocksåen c :a 2 dm. lång gillersticka, som i båda ändarna vässats mejselformigtmed eggarnas plan korsande varandra rätvinkligtMitt på stickan fanns en ringformig skåra, utan tvivel avsedd förRävtång med räv.Efter von Wright och Lloyd.fastbindande av betet. Vid uppgillrandet skulle tydligen halvornaav störens kluvna ända bändas isär och gillerstickan anbringasmellan spetsarna med ena eggen korsande, den andraparallell med motsvarande spets, som isynnerhet för den senareeggen uppenbarligen var ett osäkert stöd. Då nu redskapet stodfärdigt, stadigt nedborrat i marken, vederbörligen uppgillrat ochagnat, och räven (eller ev. något annat djur) hoppande försökte3 30

Rävbräda. Byske s:n.Höjd 152 cm. Nord. mus. Inv.-n:r 1S5.474.

3 32Subfossil rävtång.Funnen i Seiet, Lövånger.

nå betet och med framtassen stötte till detta, så att gillerstickanrubbades, kom tassen oundvikligen att hamna i kniptången, dåden i samma ögonblick slöt sig.Då fångstredskapet påträffades, föreföll det vara ganska välbibehållet, där det låg inbäddat i den fuktiga jorden, men undersolens och luftens inverkan uppstod efter några dagar enmängd sprickor härs och tvärs, och delar av ytlagret föllo bort,varigenom den ursprungliga formen slutligen gick förlorad. Undersådana förhållanden var det ingen, som tänkte på att tillvaratagaredskapet; det blev kvarliggande på dikesvallen och antogallt mer utseendet av ett stycke förmultnat trä."Jag har aldrig på något museum sett ett dylikt fångstredskap",tillägger Ö. "S. k. rävtänger av trä äro däremot ganskavanliga i våra skogsmarker, fastän ingen använder dem numera".— Detta är gott och väl, ty de äro utan tvivel mycket grymmaredskap, vilket även kan sägas om det ovan beskrivna.Professor Sven Ekman, författaren till det utmärkta arbetet"Norrlands jakt och fiske", känner icke heller denna redskapstypmen betecknar den i brev såsom "tydligen en variantav den fordom i Norrland vanliga rävtanan, rävstabben eller träsaxen.Kan denna variant", undrar han, "som ju tydligen klippertill om foten, vara upphov till namnet rävsax? I så fallborde den vara äldre än de andra typerna". — Detta förefallersannolikt. De av prof. E. anförda namnen äro likbetydande medden av Ö. ovan använda benämningen rävtång.Vargen, Canis lupus, ynglade i mitten av 1700-talet på"näset" mellan Stora Gladaviken och Krekångersfjärden enligtberättelse av ovannämnde Thomas Olofsson, meddeladav löjtnant A. Andersson.I Wester- och Norrbottens Läns Nya Tidning 18/12 1841 stodföljande notis att läsa: "Allmänt klagas i orten öfwer wargensnärgångna visiter. Någon synnerlig skada lära de dock ej mäktatåstadkomma utan fått nöja sig med att bortsnappa en ellerannan hund eller katt." Vid samma tid torde det ha varit, som333

den s. k. "haltvargen" något år höll sig i Lövånger och där togflera hundar. Enligt muntliga berättelser skulle detta ha inträffatunder lagman Kjellerstedts tid, och bl. a. hade vargentagit en hund för överste A. G. Gyllengahm.På senare tid har detta rovdjur mera sällan hedrat trakten medbesök, men på nyåret 1922 spårades och förföljdes en varg avtre unga män från Avan, Per och Arvid Lundgren samtFritz Holmgren. Skidföret var mycket tungt, och i spåret,som gick utefter havsstranden, turade kamraterna om att rännaförst, men komna inom Bjurö-gränsen måste de av trötthet uppgivaförföljandet. Senare fingo de höra, att vargen blivit seddvid Bjurön och på Storön, att den fortsatt sin färd förbi Bvskeoch Rönnskär och iakttagits i Lule skärgård, där den troddes hagått över till Finland, varifrån den antagligen kommit.I slutet av februari 1925 voro bröderna Lundgren, dennagång tillsammans med sin fader, Karl Jakob L—n,ånyo ute på vargjakt. De följde på skidor ett spår, som gickfram i samma riktning som det förra, men föret var tungt ävendenna gång, och vid Björkåsen funno de sig föranlåtna att vända.Uttern, Lu t r a 1 u t r a, har säkerligen fordom haft stadigvarandetillhåll flerstädes inom socknen. I Uttersjön vittnaricke blott sjön med detta namn utan även den numera utdikadeUttertjärnen med utlopp i Älgträskets nordligaste vik om en tidigare,troligen riklig förekomst. Numera uppträder den blotttillfälligtvis.På 1840-talet fångades vid Avaströmmen en utter med sax avfanjunkaren K. G. B e r g s t e d t. I Svarttjärn dödades på1860-talet en utter av Fr. Nilsson Nyström, tidigaresoldat under namnet Fy hr, och i början av maj 1894 omkomen i en ryssja, som av J. M. Andersson utsatts i den frånHötjärn kommande Fällbäckens mynning i St. Lövvattnet.Även på senare tid har det brukat förekomma, att uttern, sedansjöarna isbelagts, följande bäckarna genomströvat socknen3 34

på stäckan Bure älv—Vallsträsket—Stavvattnet—Lövvattnet medMissjön och Ängesjön, fortsättande över Hötjärn och Kråkvattnet(eller över Broträsk och Båtsjön i Nysätra) till havet. Man haräven sett hans spår gå samma väg tillbaka. Vid färd över delvissnöbetäckta isar har han kunnat ta sats på snöfläckarna och åkakana på blankisen. Mellan Vebomark och Broträsk förföljdes1933 en utter av en jägare från Selet, och i början av året 1935höll sig en annan i Daglösten, där den lämnade spår efter sig ibäcken. Och slutligen hade under vintern 1936—1937 en uttersitt tillhåll i Hökmarksträsket och dess utlopp, Skravelbäcken.Skcgsmården, Martes martes, mal(n), är likaledes sällsynt.Då en dag i slutet av april 1897 bröderna K. J. Lundgrenoch Engelbert Avander i Avan begåvo sig ut på själjaktoch gingo i land på Avahällan för att med tuben ta enöverblick över isförhållandena, fingo de se ett litet djurhuvudsticka upp över en klippa på skäret för att strax därpå försvinna.De gingo fram till platsen, och från bottnen av en djup ochtrång remna, som genomsätter klippan, syntes då ett par ögonlysa i mörkret där nere. De stoppade nu med en rock igensidoöppningen till remnan och gjorde av en skorem en snara,som fastbands i spetsen av väckaren. 1 ) Snaran lyckades de fåom djurets hals och hissade så upp sitt byte, som befanns varaen mård. På denna bundo de nu ihop fötterna parvis med finasnören och stoppade så in den i ärmen av en vadmalsrock. Ärmöppningenhopsyddes så när som på ett litet andhål, och dethela omlindades med en kraftig tross. Sålunda säkert fängsladfördes mården hem till byn och insattes i en fågelbur av grovjärntråd, som placerades i Avanders lilla kammare. Dessutomtjudrades fången med ett koppel, bestående av ett läderhalsbandoch ett grimskaft, som drogs genom burens gallerdörroch medelst en märla fästes i kammargolvet. Detta var på') Väckaren är en inemot famnslång trästav med hullingförsedd järnspetsoch användes dels till att pröva isens styrka, dels som själspjut.3 35

kvällen. På morgonen hade mården rivit sönder buren ochkommit ut på golvet och försökt bryta sig ut ur rummet genomatt gnaga dels i dörrposten, dels i golvet kring märlan. Märkenai dörrposten efter det skarpbitna djurets tänder har jagsjälv varit i tillfälle att se, ehuru övermålade. Den sönderbitnagolvtiljan var däremot ersatt med en ny. Efter denna bravadfick fången sitt koppel förkortat och sin aktionsradie förminskad,och så hölls den i förvar ett par veckor, varunder den utfodradesmed diverse skjutna fåglar, mest kråkor och nötskrikor. Sedansåldes den till doktor Artur Hazelius och avsändesi en på insidan plåtbeslagen trälåda till Skansens zoologiskaträdgård i Stockholm för att, såsom varande av hankön, få äktaen där befintlig mårdfröken.En höst i slutet av 1890-talet fångade ett par söner tillGabriel Lundqvist i Missjön, Hökmark, i fågelgiller tvennemårdar. De voro icke fullväxta och säkerligen födda itrakten.En vinterdag 1905 upptäckte Johan Öhman i Broträskett ovanligt spår, som gick över vägen till fäbodarna nära norraträsket. Elan varskodde en av sina bröder; de beväpnade sigoch följde på skidor spåret, som ledde till en gran, och ovanpåett ekorrbo i denna befanns en mård ha tagit plats. Ettskott lossades men blev klar bom; mården hoppade ned påsnön och försvann i vild flykt. Jägarna följde efter och funnoefter några kilometers rännande, att mården åter gått upp i engran. Där blev han nu avfärdad. Det var ett mycket vackertexemplar, vars skinn på marknaden i Lövånger betalades medicke mindre än 65 kr.De stora lemmeltågen 1907 hade även mårdar i sin svit, vilkakunde förfölja lemlarna ända ut på skären. På den av dessakalätna och från både mossa och lav befriade Klubben utanförAvan såg då E. A vand er en mård, och en annan sköts vidAitonmyrberget av Fredrik Holm.Om en mera ovanlig mårdjakt har Signar Normark i8 36

Nolbyn berättat. Tidigt en lördagsmorgon i mars 1910 åtföljdehan, som då var en 16-års pojke, sin far ut till havsskiftet föratt på Nävermyran 4 ä 5 km. från byn hugga ett lass ved. Efterförrättat arbete, varvid de bl. a. fällde en ganska stor fura,återkommo de hem vid middagstiden och avlastade veden pågården. Där fick den ligga till måndagen, då Signar hadeatt med hjälp av en annan yngling från byn såga upp den. Börjandemed de mindre stockarna kommo de slutligen till storfuran.Då de funno, att sågen ej nådde igenom den grovastammen, hittade de på att först klyva denna, vilket lovade attbli ett jämförelsevis lätt arbete, då den var ihålig och genomborradav en mängd i rad ställda stora hackspetthål. De börjadealltså med klyvningen men hade ej länge hållit på därmed,då de upptäckte, att en invånare fanns i stammen. Nu slängdede ifrån sig yxorna och började stoppa hötappar i hålen för attpå så sätt småningom minska svängrummet därinne och hadesnart begränsat detta till föga mer än 1/2 meter med ett endaöppet hål. Efter något funderande, huru det instängda djuretbäst skulle avlivas utan skada på dess vackra päls, beväpnadesig Signar med en smidestång, och efter ett par minutersexercis lyckades han mellan dess käftar krossa djurets huvud.Det visade sig vara en mård, vars skinn lämnade god arbetsförtjänst,då det för 51 kr. såldes till en handlande i Umeå.Märkligt är, att mården tycktes ha varit ute ur sitt gömställe, medanfuran låg på gården. S i g n a r s 4-åriga syster hade kommitin till sin mamma i ladugården och berättat, att en underlig,mycket liten hund fanns därute. Modern hade avbrutit sitt arbeteoch gått ut, men ingen hund hade då synts till. Sedan mårdenupptäckts och dödats, kom man genom förhör med tösentill den uppfattningen, att det var denne, som varit ute och settsig omkring men åter krupit in i sitt gömsle.I trakten mellan Vebomark och Broträsk höll sig en mård 1919,och i april 1933 fanna man spår av en annan i Avan. I Krekångersnoretsågs en mård hösten 1934. Under påföljande vin-8 37

ter var en dag E. A. Holmlund i Daglösten ute i skogenmed sin gråhund, då denne tog upp ett drev, som emellanåt övergicktill ståndskall. Till sist blev detta ihållande, och då husbondenkom fram till platsen, stod hunden och skällde framfören stor ihålig fura, under vilken rester av ekorre hittades. Vidareundersökningar anställdes icke, men senare påträffades spåri snön, som tydde på att en mård varit i farten.Hermelinen eller Lekatten, Putorius ermineus, jekatt(en),är allmän; 1924 var den särskilt talrik.Småvesslan, P. n i v a 1 i s, vessel (v ess la), är någotsällsyntare än den förra.Amerikanska flodillern eller Minken, Lutreola vison,uppenbarade sig hösten 1934 i Krekångersnoret, där den fannett passande tillhåll i en större, i havet mynnande bäck, Norsbäcken.I denna finnes något fisk: gädda och lake av mindre sortsamt mört. Den har på vissa sträckor djupa hålor i bottnenoch ständerna undergrävda av vattnet; på andra ställen har denvarit igenväxt av vide och fylld av ris och bråte samt erbjuditgoda gömställen och boplatser. Varifrån minkarna kommit, ärokänt, men naturligtvis äro de rymlingar från någon pälsdjursfarm.Huru många de varit, vet man icke heller. Visserligensades en gång inte mindre än 5 st. ha blivit sedda, men det varicke samtidigt. I slutet av september nämnda år såg P. Adr.Lundgren två, av vilka han sköt den ena, vars skinn jag senarehade tillfälle att se. Under påföljande vinter var ingenmink synlig, men vid mitten av sommaren 1935 kunde ynglingenGunnar Englund från sin fiskeplats vid bäcken "nästandagligen" se två, vilka iakttogos även av andra personer. Ensågs i havet vid bäckmynningen, ätande sik ur lagner. Sommarn1936 iakttogs en enda. Omkring 20/7 1937 sågs där ocken av Erik Andersson, och dennes son Herbert troddesig flera gånger ha sett den. Emellertid är minken ytterstsnabb i sina rörelser och svår att tydligt få syn på. 1938 haringen varit sedd. Några undersökningar ha icke gjorts, men38

man räknar med att minkarna efter bortrensning av videt urbäcken under hösten 1937 flyttat högre upp.Djuren livnära sig enligt artens sed av fisk, ha gärna hållittill godo med strömmingsavfall på bryggorna, ha även vittjatlakryssjorna men låta sig icke fånga i dessa utan slita söndermaskorna och ta sig ut. Hönsen ha de lämnat i fred, men sorkarnaäro försvunna från bäckens grannskap.Järven, G u 1 o g u 1 o, har förr någon gång förekommit inomsocknen. Omkring 1750 rev en järv 40 får vid Bäckåkern i Västanbynenligt uppgift av Thomas Olofsson (meddelad avA. Andersson). Under första hälften av 1840-talet blev iSvarttjärn en ren tagen av en järv. Spåren visade, att denne förföljtrenen ut på en isbelagd sjö och där dödat honom. Därhade han ock öppnat renkroppen och rivit ut inälvorna, varefterhan släpat den med sig tvärs igenom en gärdesgård, som var ivägen. Sedan järven ätit upp hela renen utom huvudet, återfannsdetta och fick tjäna som bete i en sax, som av AntonLundgren utsattes på måltidsplatsen. Järven återkom ännuen gång och fastnade i saxen men lyckades frigöra sig och undkomma.Under vintern 1877—1878 kom en dag soldaten JonasA van der, som hade sin stuga invid K. J. Lundgrens nuvarandegård i Avan, att lägga ut en avpälsad hundkropp i närhetenav ladugården. Under natten infann sig en järv och togden. På morgonen beväpnade sig A. med sitt armégevär, stegpå skidorna och började följa spåret. Uppför det branta Gödningsgärdbergetgick han till fots och släpade skidorna efter sig,hållande dem i brättena. Just då kom järven fram uppe på bergetför att se efter, vad som stod på, och A., som icke var bereddatt skjuta, hann blott slänga ett bomskott efter honom. Vad somåterstod av hundkroppen, tog A. med sig på återvägen och ladeut det på den förra platsen. Vid denna gillrade han upp två slätborradearmégevär av typ 1845 (kaliber c:a 20 mm.), laddademed grova hagel, men järven återkom icke.39

Lon eller Lodjuret, L y n x 1 y n x, visar sig någon gång. På1860-talet var Anders Vik i Vebomark en vinterdag uteoch körde ett vedlass med sin tik som sällskap. Vid Nötviken,där vägen var jämn, satt han i lugn och ro på lasset, medantiken följde bakefter. Men plötsligt hördes ett tjut från denna;hon kom rusande och hoppade upp till husbonden, därmed räddandesig undan ett förföljande lodjur. Hunnen i jämbredd medde åkande, saktade lon farten, och då passade mannen på ochdängde yxan i djurets skalle så kraftigt, att den klövs. Den dödakroppen kastade han upp på lasset, varvid hästen fick väder avrovdjuret och satte fart.På vårvintern 1878 visade sig en lo i Selet och framkalladedär en uppblossande jaktiver men undkom oskadad. Tre år senareuppträdde där åter ett lodjur. En dag var Ola L ö f r o tpå väg från Lövvattnet till Kyrkstaden för att återlämna en avhonom reparerad hagelbössa, då han ej långt från Katrinebergframför sig fick se lon i sakta tempo passera över landsvägenoch försvinna i skogen. Hållet var gott men bössan oladdad,vilket högeligen förargade bäraren.En misslyckad lojakt ägde rum i Mårtensboda i november1925. Efter att på landsvägen utan verkan ha blivit påskjutengick lon under en loge i Bäckboda. Dennas ägare, ViktorRönnblom, gick dit med sin bakladdare; man lyste med enficklampa under logen med den påföljd, att lon gav sig i vägoch var långt borta, innan skott han lossas.I Krekångersnoret spårades en lo 1929, och 10/1 1935 meddeladeSkelleftebladet, att någon tid därförut en jägare i Selet,"en skogsströvare som få", blivit varse ett spår i snön, som hanmed största säkerhet ansåg härröra från ett lodjur.Enligt meddelade uppgifter höll sig detta lodjur en tid vidBredberget i Böle men gick därifrån i slutet av januari genomAvan och Krekånger och vidare över Nysätra-gränsen söderut.I Avan följdes spåret av Fritz Holmgren, och det visadedär på ett ställe, hurusom lon förföljt en räv.40

I Bottniska viken finnas två själ^-arter:Gråsjälen, Halichoerus grypus, och den något mindreVikaren, Phoca hispida.Dessa djurs levnadssätt är i hög grad präglat av deras beroendeav havsisen. På denna skola de om möjligt föda sina ungar,och för detta ändamål är det, som de under senhösten och vinternföretaga vandringar från Östersjön och Bottniska vikenssödra delar norrut för att vid sommarns början återvända motsöder, där rikligare föda står till buds. Endast ett fåtal kvarstannarsommarn över i norra delen av Bottniska viken.Gråsjälen ynglar vanligen i slutet av februari och början avmars, helst ute i drivisen på lösa isflak, s. k. kärlingar. Vikaren"kutar" något senare, mest kring Marie Bebådelsedag, och vanligenicke som gråsjälen på öppna isen utan om möjligt i en"vist". Denna är merendels en i en snödriva grävd håla elleri nödfall ett krypin under uppbrutna isflak. Hanen har en vistför sig, som är mindre än den, som honan tillreder åt sig ochkuten. I varje fall står visten i öppen förbindelse med vattnet genomett hål i isen, och i denna har "vistaren" dessutom på olikaavstånd från bostaden ett flertal andhål, s. k. blisor. Liknandeblisor kan även gråsjälen ha, men fåtaligare än vikarens ochofta inga.I vattnet färdas själen med stor hastighet, varvid han pressarbakfötterna, "skrävlerna", mot varandra och använder dem somfisken sin stjärtfena. På land eller på isen rör han sig däremotganska otympligt genom att ömsevis kröka och hastigt kastafram kroppen. Men märkligt nog har en iakttagare, P. L—n,en gång sett en liten vikare gå med steg, jämförliga med t. ex.en hunds, bärande bålen upplyftad, visserligen med bukenhängande men icke nående isen. På så sätt nästan småspranghan 4 å 5 ra. vid en iskant fram till ett par andra vikare, hane ochhona, men ilsket avvisad av den förre fortsatte han ytterligare1 ) Författaren är icke så modern, att han stavar sch-lj udet i detta ordmed s.41

några meter, dök så ned i vattnet, simmade under detta tillbakatill utgångspunkten och upprepade så putset flera gånger.Om ett annat, icke mindre egendomligt beteende av en vikarehar densamme berättat. Den på isen liggande själen påskötsunder hård vind på långt håll (500 å 600 m.). De tre förstaskotten träffade icke, men för vart och ett av dem reste sig själen,stödd på bakkroppen med framfötterna i vädret, allt högre ochhögre. Slutligen stod han nästan lodrät. Då lossades det fjärdeskottet, som var ögonblickligt dödande. Jägaren kom nufram och undersökte den döda själen, som blivit liggande vidsitt hål, vilket till följd av snöbrist låg fritt och obetäckt. Detvisade sig då, att kulan träffat något ovan naveln och gåttnästan tvärt igenom kroppen, krossande ryggraden.Även vid några andra tillfällen har L—n sett vikare spejanderesa sig upp på detta sätt och alltid invid hålet. Saken förefallerytterst mystisk, men förklaringen är följande. Av uppspolatoch fruset vatten bildas en ringformig vall omkring hålet.Den försiktige vikaren brukar ligga vänd mot detta och med huvudetdäröver för att vid fara hastigt kunna dyka ner, men omhan råkar slumra till, händer det lätt, att han glider baklängesned från den hala isvallen. Han skjuter sig upp igen, och finneskram snö på isen, bildas kring bakfötterna verkliga slidor,som till följd av själens platsombyten kunna radiera i olika riktningarfrån hålet. Då dessa slidor delvis smälta genom djuretskroppsvärme och sedan tillfrysa och detta upprepas flera gånger,bli de slutligen betydligt hårda och fasta, och genom spjärn idem med bakfötterna är det, som själen förmår uppresa sin påsamma gång ytterst böjliga och muskelstarka kropp i nästan rätvinkel mot isen, vilande blott på bålens bakparti.Haren, Lepustimidus, hera(n), har på senare tid avtagitstarkt och varit rent av sällsynt. Orsakerna härtill äro flera:kalla och för ungarna ogynnsamma vårar, den ivriga jaktenmed gråhundarna ersatta av stövare, rävens tilltagande samt42

slutligen lungmasksjukan, förorsakad av en s. k. trådmask,Strongylus commutatus. Den varma våren 1937 medfördeemellertid någon ökning av harstammen, och även året1938 har visat en märkbar förbättring, vilken torde få tillskrivasen tillbakagång av den nämnda sjukdomen.Lungmaskens utvecklingshistoria är ännu ej fullt utredd, meni en smittad trakt förekomma dess ungar på gräs och örter, vidvilkas avbetande hararna infekteras. Med födan få då dessamaskungarna ned i tarmen, vars vägg de genomborra. I dennaslymf- och blodkärl tränga de in, passera hålvenerna ochhjärtat för att slutligen hamna i lungorna, där de småningombli könsmogna. De fullväxta hanarna äro 20—30 mm. långa,honorna 30—50 mm., medan tjockleken uppgår till blott 0,25—0,40 mm. De genom maskarnas borrande sårade lungorna bli avutgjutet och sönderdelat blod mer eller mindre missfärgade ochi svåra fall helt rödbruna. Den i och för sig skadliga blödningenförsvårar andningen och kan dessutom ge upphov tillinflammationer. Ännu värre blir det, då maskarna lägga sinaägg i lungblåsorna, stundom i sådan mängd, att de fylla dessa.De mer eller mindre utvecklade äggen jämte redan utkläcktaungar komma med lungslemmet ut genom munnen, eller ocknedsväljas de, passera matsmältningskanalen och uttömmas medexkrementerna. I dessa kunna de leva över ett år, även om deäro intorkade. I väta arbeta sig ungarna fram, spridas med rinnandevatten men även aktivt genom sina egna slingrande rörelseroch taga sig upp på gräs och örter, beredda att nedsmittabetande harar. Med spridningssättet sammanhänger detförhållandet, att sjukdomen härjar värst under regniga somrar,och att även barvintrar befordra den.Maskens levnadshistoria är, som ovan nämnts, ännu icke fulltklarlagd. Genom direkt överföring av Strongylus-ungarfrån lungorna av en hare till en annan kan infektion icke åstadkommas,och det är möjligt, att masken för sin utveckling, jämteharen, även behöver något annat djur som "mellanvärd". Detta43

är emellertid icke bevisat liksom icke heller den påstådda förekomstenav en särskild, i det fria existerande larvgeneration.Rävar och hundar synas icke vara mottagliga för sjukdomen, ochej heller har man exempel på att människor smittats.I svåra fall dö de angripna hararna, och mest utsatta äroungarna. Men särskilt hopplös blir sjukdomen vid sekundär infektionav bakterier, tillhörande släktet Pasteurella, vilka ide av masken förorsakade såren finna ingångsportar till lungvävnaden.Ovanstående redogörelse är sammanställd efter en uppsats omvillebrådssjukdomar av professor Einar Lönnberg iSv. jägareförbundets tidskrift 1924, vilken uppsats innehållerdet huvudsakliga, som hittills är känt rörande lungmasksjukanoch dess upphov.Fjällemmeln, Lem mus lemmus, gjorde sitt sista besök iLövånger 1907. Den var då, såsom förut nämnts, ofantligt talrik.Långsvansade skogssorken eller Ängssorken, E u o t o m y sglareolus, skogsrått(a), är den allmännaste bland sorkarna.Vintern 1933—1934 var den oerhört talrik och gjordestor skada på höet i ladorna. Året 1936 var den däremot rättsällsynt, såsom förhållandet då var med de flesta smågnagarne,men vintern 1937—1938 var den åter ganska besvärlig i ladorna.Åkersorken, Microtus agrestis, småvann, ochVattensorken, Arvicola terrestris, vattuvanneller potatvann, äro båda i regel vanliga om ock i växlandegrad.Skogsmusens, Mus fl a v i c o 11 i s', nordgräns dras i handböckernagenom Jämtland och Medelpad. Emellertid har artenen vidsträckt utbredning även inom Övre Norrland, och i Lövångerlärde jag känna den redan under ungdomstiden. Denfanns då på "Prästskogen", och vid prästgårdslogen hade denett tillhåll, där man ofta kunde se dess spår i snön. Sommarn44

1933 var den talrik bl. a. i Böle, varifrån jag då erhöll ett parexemplar.Husmusen, Mus musculus, gålrått(a), skåprått(a),är allmän men har på sista tiden i viss mån undanträngts av följandeart.Bruna råttan, Mus norvegicus, skeppsrått(a), äricke någon urinnevånare i Sverige utan invandrade först på 1790-talet. Skåne fick mottaga de första, och sedan spred sig artensnart över större delen av landet, Lövånger inberäknat. TillAvan hann den redan på 1830-talet. Med tvenne på hans egetskeppsvarv vid St. Gladaviken byggda mindre fartyg idkade dålagmannen A. M. Kjell ers te dt fraktfart, och med dessa fartyg,av vilka det andra i ordningen, skonerten Niord, sjösattes1836, var det, som råttorna kommo till byn. Denna översvämmadessnart av dem, och på 1840-talet voro de ett verkligt plågoris.Allra värst huserade de i lagmansgården, där det bl. a.blev svårt att hålla svin, enär odjuren åto upp maten för dessa.I denna kritiska situation började lagmannen att med hjälp avsonen Per Adam lägga ut gift med den lyckade påföljd, attråttorna dogo som flugor. Efter lagmannens död 1851 tordesonen ha fortsatt kriget mot dem. Ännu i slutet av 1860-taletfunnos enstaka exemplar kvar, men sedan var man dem kvitt fören längre tid. Nästa invasion ägde rum först 1928 eller 1929,då de kommo landvägen från Kallviken, och f. n. äro råttornaganska besvärliga i byn; de finnas även i skogen och spåras stundompå havsstranden.I Kallviken är råttornas tidigaste historia mindre klar. På1860-talet lära de ha funnits där men blivit utrotade. Vid dentiden fick J. V i d m a n i Gammelbyn med från Finland viaKallviken importerade mjölmattor motta 3 st., vilka emellertidsnart oskadliggjordes. Kommissionären Konrad Öberg,som ända sedan 1879 varit boende i Kallviken, försäkrar bestämt,att under denna tid inga skeppsråttor varit bofasta där före 1923.En tidig höstmorgon detta år hade fiskaren A u g. S a n d-45

ström sett några råttor simma i land från en stor lastångare,som låg för ankar innanför Storhällan, och försökt infånga demmen misslyckats. Senare har stammen förstärkts genom tillskottfrån andra fartyg, och från 1923 har det i alla händelser aldrigvarit någon brist på råttor i Kallviken, ehuru tillgången växlat,beroende bl. a. på förekomsten av magasinerade förnödenheter,såsom mjöl och fodermedel. Omkring 1930 hade de en glansperiod,men sedan dess har Ö. lyckats decimera deras skarormedelst gift och fällor, så att de nu förekomma jämförelsevis sparsamt.I handlanden Carl Bäckmans lagerhus vid Kyrkstadenvoro råttorna hemmastadda redan på 1890-talet, men till frökenKarin Anderssons magasin vid Kyrkströmmen hunno deicke förrän hösten 1915. De första pioniärerna blevo snart medlämpliga medel oskadliggjorda, och samma öde rönte en nyströvkår följande år. Men hösten 1920, då affären övergått iandra händer, gjorde råttorna en ny framstöt och nu med bättreresultat. De spredo sig snart även till den närbelägna kvarnen,och redan två år senare voro de där oerhört talrika.Till Krekånger kom den första råttan omkring 1890 med enimporterad mjölsäck. Den var ensam och omkom snart genom"olyckshändelse" — den råkade falla och slå ihjäl sig. Nästaråtta uppträdde troligen först på senhösten 1925 och inkvarteradesig i en fiskarstuga på östra sidan av Krekångersfjärden.Spåren i snön syntes visa, att den kommit utifrån längs havsstranden.Sedan dess ha råttorna småningom ökats och sprittsig till samtliga gårdarna i byn.I början av 1900-talet sågs den första skeppsråttan i Broträsk.Den anlände med ett över Kallviken hemtaget mjölpartimen fångades så gott som omedelbart av ägarens katt. Enstakaexemplar iakttogos under följande tid, men först under åren1932—1934 fingo råttorna allmän spridning inom Broträsks ochHötjärns byar.Till mejerierna ha råttorna kunnat få transport med returne-46

ade tömda ostlådor, som med sin kvarsittande ostlukt och sittskyddande innehåll av halm varit ett lockande tillhåll för dem.På så sätt anlände de 1907 eller 1908 till mejeriet i Nolbyn, i vilkenby de dock först under de sista åren blivit talrika, och hösten1923 till Selets mejeri. Därifrån hade de redan påföljande vårhunnit sprida sig till de närmaste gårdarna och finnas nu överallti byn. Ett par år senare gjorde de med nyssnämnda trafikmedelresan till Mångby mejeri och handlanden B e x e 1 i u s'gård.I Vallen iakttogs, så vitt man vet, den första råttan av dettaslag 1908 hos en handlande i byn, som fått den med en varutransportöver Kallviken. Även senare uppträdde ströexemplar,till dess den stora invasionen ägde rum 1930. Den gångentroddes de komma norrifrån, ty de funnos talrikt i grannbynMjödvattnet och i de norra gårdarna i Vallen, innan de spredosig till byn i övrigt. Nu äro de där överallt talrika och tenderaatt ytterligare ökas trots befolkningens försök att med alla tjänligamedel bekämpa dem.Även till Svarttjärn invandrade råttorna norrifrån. De kommofrån Bureå över Holmsvattnet, där de funnos flera år, innande första omkr. 1924 hunno till Svarttjärn. Nu äro de talrikaäven där.I Lövvattnet sågs den första skeppsråttan troligen sommarn1917, men varifrån den kommit, är okänt. Senare kunde manvintertiden se spår av kringströvande individer, och omkring1925 höll sig en nästan en hel vinter i Conrad Anderssonsladugård, tills man på våren lyckades fånga den. Denvar isynnerhet besvärlig för grisen, som ofta var orolig och engång företedde sår i ryggen och på ena frambenet, vilka antogosvara tillfogade av råttan. Ända till början av 1930-talet varemellertid förekomsten ganska sparsam, men då blev byn rentav översvämmad av dessa skadedjur, och man fick lära känna,vad de förmå. I ladugårdar, källare och matbodar gjorde de,förnämligast om vintern, betydande åverkan ej blott på lagrade4T

förråd utan även på själva byggnaderna genom att gnaga hål itimmerväggar och t. o. m. cementgolv, under förutsättning attsprickor funnos i dessa. Man sökte freda sig genom utsättandeav fällor, och råttor fångades nog i hundratal, men vintern1936 måste man till slut ena sig om en samfälld aktion. Giftutlades i stora mängder med den påföljd, att råttornas antal nuär ganska ringa.Oavsett enstaka, lyckligen avfärdade besökare kommo råttornaomkr. 1927 till Fjälbyns centrala delar, 1931 till Kyan och1936 till Älgnäs, där de isynnerhet levt rövare hos KarlSvensson. Redan vintern 1937—1938 voro de ytterst talrika.S. visade mig bl. a., hurusom 1 y 2 tunna korn, som legat påen lave i en bod, av dem helt och hållet förvandlats till "såderoch råttlort". De hade uppträtt i formliga arméer, vilka han bekrigatmed gift, fällor och skjutvapen, förutom att han slagitihjäl massor av ungar. Inalles trodde han sig ha avlivat inemot1000 st., vilket ju säger åtskilligt, även om man räknar medatt summan är hållen i överkant.Till Blacke kommo skeppsråttorna troligen 1927, då alla gårdarnaungefär samtidigt fingo mottaga dem. Som man energiskthållit efter dem, har emellertid icke någon betydande förökningdär ägt rum. I Kåsböle uppträdde de första omkring 1928—1929; där ha de sedan kraftigt ökats och finnas nu i massor,som göra stor skada. Man har prövat olika försvarsmedel, bl. a.fosformos, men utan större resultat. Samtidigt med Kåsböleeller något år senare blev Vebomark hemsökt. Första råttaniakttogs på lastbilägarens gård efter hemfraktande av en mjölsäckfrån Skellefteå. Den infångades visserligen av huskatten, menandra troddes ha följt efter på samma väg. Man har funnit, attråttorna kunna åka långa vägar i mjölsäckar, i vilka de ätit sigin och försiktigtvis hålla sig stilla, så länge transporten pågår.Nu förekomma de talrikt i byn och trivas synnerligen väl i ladugårdar,där gödselrummen ha gråstensmurade väggar, som erbjudagoda gömställen och boplatser. Till Näset, 4 km. sydost48

om Vebomark, kommo råttorna först omkring 1935, vilket synesstödja teorien om en invandring från Skellefte-hållet.Omkring 1930—1931 hemsökte de Böle, Önnesmark, Daglösten,Hökmark samt Slaskarsmyran, där de dock redan 1933blevo utrotade. I Hökmark ha de gjort sig särskilt hemmastaddahos Enar Lundström. De bo där under sommarn irovåkern, i vilken de grävt ett vidlyftigt gångsystem med mynningi ett dike. På rovorna ha de emellertid icke gjort storskada, större däremot i potatiskällaren, där de ha sitt vinterkvarter.1933 hunno råttorna till Mårtensboda och 1934 till Krekångersnoret,där man emellertid gillrat dem med sådan framgång,att nu blott ett fåtal återstår. Samma år kommo de tillLappviken, vintern 1935—1936 till Bjurö by, hösten 1936 tillBjuröklubbs fyrplats och följande höst till lotsstationen, därdock tillfälliga besökare, troligen anlända med fartyg, redan1920 och senare blivit infångade. Först våren 1938 ha de därblivit talrika. Till Uttersjöbäcken kommo de våren 1937, ochredan påföljande vinter voro de mycket talrika i gårdarna där,särskilt i affärslägenheterna, och de ha även hunnit sprida sigtill andra delar av Uttersjö by. Även i Risböle var man förskonadtill 1937, då några ströexemplar uppträdde, som man docklyckades expediera medelst gift. Emellertid fick man nya på halsen,och f. n. synes striden vara oavgjord.Ej ens fisklägena ha blivit försummade av råttorna. En fiskarei Nolbyn fann en vintermorgon i den nyfallna snön ett råttspår,som han följde från sitt hem ända till Björkåsen. Där avbröthan färden, men spåret fortsatte ännu längre. Nu ha råttornafunnits på denna plats sedan 1935. På Vånörskatan drunknadeför några år sedan 3 st. i saltlaken i ett strömmingskar, ochsedan var man fri dem till våren 1938, då nya anlände.Som man finner, är det framför allt under 1930-talet, som råttornavunnit terräng inom socknen, och f. n. ter sig situationenpå råttfronten allt annat än ljus.849

Ekorren, Sciurus vulgaris, ikorn, har på senaretid blivit ganska sällsynt.Bävern, Castor fiber, har fordom funnits även i Lövånger,varom jämte namnen Bjurön och Bjurtjärn även talrikalämningar av bäverbyggnader bära vittne.Där bävern ej känner sig trygg och ostörd av människor,gräver han sig blott i en lämplig strandbrink en håla med ingångenmynnande under vattenytan. Men under lugna ochsäkra förhållanden nöjer sig icke en bäverfamilj med en så primitivbostad. Då uppföres av jord och kapade grenar ellersmäckra stammar av lövträd ett hus, som åtminstone vid mindresjöar och tjärnar har kupol- eller stackform, och som kan ha enhöjd av mer än 2 meter och en omkrets vid basen av ända till15 meter. Detta står på en låg strandkant, ofta på någon litenholme, omgivet av en grävd, vattenfylld kanal, eller också ute ivattnet. I allmänhet innehåller det ett enda, föga över vattnetsnivå beläget rum, som, då huset står på stranden, kan vara delvisnedschaktat i denna. Till detta rum leda vanligen tvennegångar med mynningarna belägna under vattenytan på ett mottillfrysning betryggande djup. En sådan byggnadsplan förutsätterett tämligen konstant vattenstånd, och till reglering avdetta bruka de på en viss plats boende bävrarne med gemensammakrafter bygga en fördämning. Denna, som består avsamma material som hyddorna och därjämte ofta sten, är naturligtvisalltid belägen nedanför boplatsen.I Bjurön har en stor bäverkoloni funnits på Missjömyran, därjag i augusti 1938 hade tilfälle att i sällskap med kommunalfullmäktigenK. B. Larsson göra ett besök. Då dennes faderunder åren 1900—1910 torrlade och uppodlade myren, påträffadesinom ett c:a 250 m. långt och 50 m. brett område på merän 50 olika platser lämningar efter bäverhyddor. Vid dikesgrävningintill en från ett mindre berg utskjutande hälla, vilkenpå västra sidan gränsar intill myren, upptogs ett helt hästlassbävervirke, som upplagrades på hällan. Där blev det liggande,50

till dess det 1936 vid en mindre skogsbrand blev lågornas rov,Vid vårt besök på platsen uppgrävde min följeslagare från enviss punkt av det grunda dikets botten invid den nämnda hällanpå ungefär en kvarts timme över 20 st. c:a 3—7 cm. grova, starktförmultnade grenstycken, mest av björk, med mer eller mindretydliga märken efter bäverns tänder. Han försäkrade, att av sådantvirke flere lass skulle kunna uppgrävas på detta ställe, ochtroligen har en bäverdamm funnits där. Även vid torrläggningenav den c:a 250 m. längre mot sydost belägna Selsmyranpåträffades bäverlämningar. De tidigare sjöarna Missjön ochSelstjärn hade gemensamt avlopp.Med all säkerhet har byn Bjurön fått sitt namn efter dennastora bäverkoloni. Visserligen uppger Johan Nordlanderi sitt värdefulla arbete "Norrländska samlingar", I, h. 6,sid. 290, 1905, att den uppkallats "Efter någon v. n. Bjur",och namnet skulle sålunda icke vara att direkt härleda från bävernsgammalsvenska benämning. Men han lämnar intet bevisför sitt påstående och inga upplysningar om någon person meddetta namn.Då komminister J. M. Unseus under 1850-talets förstahälft lät sänka Kyrksjön, hittades där lämningar efter bäverbyggnader,särskilt vid utloppet. I Hökmark fann man på 1870-taletvid torrläggning av Bjurtjärnen en bäverhydda, bestående avkapat asp- eller alvirke, "grovt som takved", och i Svarttjärn påträffadesvid samma tid under upptagande av salpeterröta vidstranden av Innertjärnen på c:a 1 Va alns djup bävergnagda alklabbar,intill 3 tum grova.Då krondikning under åren 1882—1885 utfördes i och förSelstjärnens torrläggning, varvid Selsbäcken kanaliserades, påträffademan å Svedjemyran vid genomgrävning av ett upphöjtparti, det s. k. fätået, lämningar efter flere bäverhyddor. Dessalämningar bestodo av ännu friskt, upp till 10 å 12 cm. grovt alvirke,kapat i meterlånga stycken, vilkas ändar efter rengöring visadetydliga spår efteer bävertänder, såsom lasarettssyssloman-51

nen J. O. Carlgren i Umeå, vilken som pojke deltog i arbetet,ännu klart erinrar sig. Fätået gick c:a 30 m. norr omgränsen mellan K. O. Lundqvists och Per Södermans(nuv. Signar Lundqvists och Johan Frisks) ägor.Ytterligare c:a 100 m. mot norr vid en tämligen skarp krök avbäcken hittades även ett bäverbo, och ännu något längre ned, ejlångt från Korsvägen, funnos rester av en bäverdamm. Dennavar, närmare bestämt, belägen invid en berghäll, "Ruskdammen"kallad efter fjärdingsmannen Fr ans Olof Rusk, som hadesin stuga därovanför.Några år senare, 1888 eller 1889, upptogs på Södermansägor nedanför en tämligen brant sluttning mot kanalen ett s. k.avskärningsdike. Därvid påträffades i skärningspunkten mellandetta och avloppsdiket till kanalen c:a 50 m. från denna och100 m. söder om nyssnämnda ägogräns en bäverboning av säregetslag. Den utgjordes av en i sluttningen grävd håla, i vilkendet egentliga boet var byggt av 70 å 80 cm. långa grenstycken,tjocka som en underarm och med tydliga märken efter bävertänderi ändarna. Detta bo togs upp av Södermans svärsonoch efterträdare på hemmanet, distinktionskorpralen JakobFrisk, och förvarades i stallsporten ända till 1913 eller 1914,då det gamla stallet revs för att ersättas med ett nytt. Min sagesmanär korpralens son, fjärdingsmannen Johan Frisk,som själv sett boet i stallsporten.Vid den förut omnämnda krondikningen i Selet 1909—1914,varvid Bjurtjärnen sänktes, hittades invid bäcken, som genomflytertjärnen, och ej långt från denna avgnagda stamdelar, troligenav asp, med typiska märken efter bäverns framtänder, såsomfolkskollärare J. Ö h m a n berättat. Någon hel bäverhyddahittades icke, endast spridda stamdelar. Men i leran kundeurskiljas en gång, som efter att ha gått fram ett stycke, justdär det stora diket grävdes, böjde av åt sidan och fortsatte in idikesslänten. Hela gången var fylld av brun dyjord och avtecknadesig klart och tydligt mot den ljusgrå leran.52

Ännu på 1830-talet fanns vid Holmsvattnet i nuvarande Bureåsocken nära Lövångers-gränsen den sista återstoden av en bäverkoloni,varom Erik Wallsson i Svarttjärn hört sin faderberätta. Året, då stammens sista medlem gick till sina fäder,har icke exakt kunnat angivas, men dess baneman var soldatenvid Lövångers kompani n:r 98 Lars Gustaf AnderssonLyckosam. Denne, som på jaktstigen gjorde skäl för sittnamn och var vida beryktad som en väldig Nimrod, var född(troligen i Svarttjärn) 10/8 1798. Den 11/5 1828 blev han skriveni Burträsk och var där bosatt i Ljusvattnet till 21/3 1834, dåhan med familjen flyttade till Lövånger och slog sig ned vidNöppelsjön i Svarttjärn. Redan 9/12 1838 återflyttade han emellertidtill Ljusvattnet, där han dog 3/9 1876.Under tiden 1834—1838 var det utan tvivel, som han åsamkadesig skulden att ha dödat traktens sista bäver. Vid den tiden hadeSvarttjärns-borna en liten bäckkvarn i närheten av Holmsvattnet,och under en resa till denna skall det ha varit, som L. en novemberdaglyckades skjuta bävern. Denna hade sitt bo vid den frånSvarttjärn kommande Holmsvattsbäcken nära dess utlopp.En gång i början av 1890-talet kom kyrkoherde J. Lundgrenpå en fisketur till Sandvikens by vid Holmsvattnets sydvästraända, där krondikning just pågick. På J. Olssonsägor hade man därunder påträffat bäverhyddor, byggda av ännufärska aspklabbar, vilka L—n närmare undersökte. Lian fannsaven vara så frisk och ljus, att mer än omkring 50 år absoluticke kunnat förgå, sedan de avverkades.Tidskrift för Jägare och Naturforskare 1834 innehåller ett antalbäverrapporter från olika delar av Norrland och Värmland,insända av medlemmar av Jägareförbundet. En av dessa rapporterhärstammar från bruksbokhållaren C. G. Sköldberg i Robertsforsoch har följande lydelse: "Bäfvercolonier finnas härnu mera inga, blott några få lemningar af deras fordna boningaräro kända. Men högt upp boende fjellboer berätta, att de flytta53

undan de allt högre stigande nybyggarne och att de blifva meroch mer sällsynte".Som man finner, har sagesmannen icke haft kännedom om bäverkolonienvid Holmsvattnet, som måhända var den allra sistai Västerbottens kustland. Även synes han något ha överdrivitbäverns sällsynthet i länets fjälltrakter. Under sin lapplandsresa1832 hörde J. W. Zetterstedt berättas, att i Bastuträski Stensele "är mängden deraf så stor, att de ej kunna utrotas".Och enligt Sven Nilsson, Skandinavisk Fauna1847, fanns bävern i Sorsele i större antal än på något annatställe i riket.Rådjuret, Capreolus capreolus, har på senare tiden och annan gång visat sig inom socknen. I skogarna vid Bjurönhöll sig i februari och mars 1925 en ensam individ. I börjagav slåttern 1934 såg länsskogvaktare G. Bäckström enråbock vid Vebomarksträsket, och i februari följande år mötte enannan (eller möjligen densamme) ett oblitt öde i Svarttjärn. Enson till Alexius Holm er blev där en bister kväll i skogenvarse ett egendomligt spår i snön, som tycktes honom härrörafrån ett får, huru osannolikt detta än kunde förefalla. Nästamorgon tillsade H. sina pojkar att på skidorna följa spåret ochförsöka lösa gåtan. De gjorde så, och efter en stunds rännandefingo de se det mystiska djuret stående i en glänta i skogenDe åkte närmare och funno, att det var en ståtlig råbock, somtill deras förvåning icke rörde sig ur fläcken. De fingo kommaden inpå livet och klappa dess tjocka och präktiga päls, varvidden blott lät höra ett långdraget bräkande. Efter att en stund habeskådat det ovanliga djuret återvände de hem för att avge rapporttill fadern.Denne tog då häst och släde och körde med sönerna till platsen,där de nu funno råbocken liggande under en gran. Denvar något skyggare än förra gången men lät sig dock infångasoch forslades så hem till gården, där den instängdes i ladugårds-54

porten. Lämplig föda såsom kvistar av björk och asp samt fräkenhöanskaffades, och nästa dag tycktes bocken ha återhämtatsig något till glädje för vårdarna, som fortsatte att omhuldaden på bästa sätt. På tredje dagen foro de, uppfyllande allanrättfärdighet, ned till d. v. landsfiskalen för att hos honom rådförasig, huruvida djuret kunde behållas eller borde släppas.Fiskalen blev mycket intresserad av saken, for med till byn, därhan beskådade och fotograferade den nu ganska krya bocken,och avgav till sist den ödesdigra resolutionen, att den skulle utsläppas,såsom ock skedde. Utkommen på gården stod den enstund och såg på de församlade, pulsade sedan bort i snön ochförsvann i skogen.Intresset för det vackra djuret och dess öde var emellertid fortfarandestort. Två dagar senare begav sig FL med sönerna utför att följa dess spår och fann det åter under en yvig gran, nustelfruset och oförmöget att gå. Han satte sig då telefonledes iförbindelse med landsfiskalen, som nu tillstadde, att man härbergeradedet nödställda djuret. Detta hämtades för andragången, men innan det hunnit fram till den frälsande gården, vardet dött. Den barmhärtige samariten H:s vackra räddningsförsökhade sålunda varit förgäves. För att utröna, om djuret möjligenvarit skadskjutet, flådde han kroppen men fann, att så ickevarit förhållandet. Undersökningen gav vid handen, att dödsorsakenvarit svält.Den 12/6 1937 kom i Avan ett rådjur från sydväst över FransErikssons inägor förbi gården och försvann i skogsbrynetpå andra sidan. Det hade förut visat sig i Krekånger, och troligenvar det samma djur, som i senare hälften av juli tvennegånger iakttogs i Daglösten.Älgen, Alces alces, har först på senare tid blivit bofasti Lövånger, och tidigare torde förekomsten ha varit mycket sporadisk.I början av året 1932 beslöt Lövångers jaktvårdsklubbatt anordna skydd för en älgfamilj, som uppehöll sig i traktenav Vallen, Mårtensboda och Bissjön. Skelleftebladet 9/9 193355

kunde meddela, att "av någon anledning en liten älgstam börjatutveckla sig i skogarna inom Lövånger", och uppmanade på förekommenanledning skogsägarna och byalagen att under denförestående jakttiden genom utsänt vaktmanskap skydda djurenmot obehöriga jägare. De åtgärder, som kommo till stånd, tordeha burit frukt, ty sommarn 1934 ansågs betydligt mer än ettdussin älgar finnas inom socknen.Vintern 1934—1935 blev emellertid mycket påfrestande förstammen. På Ava-skogen höllo sig då till en början 3, sedermera7 och på eftervintern, februari—april, inte mindre än 9älgar, vilka på grund av den myckna snön hade svårt att livnärasig. Av hunger blevo de till den grad försvagade, att de medmöda förmådde stappla fram. Rörd av deras sorgliga belägenhetkörde då P. L—n ut i skogen åt dem två lass fräkenhö, somhan i buntar fäste i trädgrenar. Därigenom räddade han åtminstoneför tillfället deras liv — en synnerligen vacker ochprisvärd handling. Men det är tyvärr sannolikt, att flertalet avdessa älgar ej långt därefter gått sin undergång till mötes. Underapril höllo de mest till nere vid havsstranden, och L—nfruktade, att de följt med isflak ut på havet och över till finskakusten. Till Brändvik på yttre sidan av Vallgrundet i Replotss:n hade något senare på spridda isflak kommit 9 älgar, av vilka7 blevo skjutna.Vid höstjakterna 1935 fingo 3 älgtjurar bita i gräset. Trotsallt har emellertid stammen hållit sig uppe, och enligt Skelleftebladet26/5 1936 hade älgarna rätt bra uthärdat den föregåendevintern: "De ha visserligen sökt sig närmare människoboningarän vad som brukar vara vanligt — och kanske detta tillen del utgjort deras räddning. Människorna ha tyckt synd omde ståtliga djuren och kört ut hö åt dem, vilket de också tycktsuppskatta . . . För några år sedan fanns det endast någon enstakaströälg inom Lövånger, nu är det icke sällsynt med grupper på6—8 djur."I samma tidning 30/12 1937 stod att läsa om älgarna i Löv-56

ånger: "Även i vinter visar sig skogens högdjur, älgen, vidbyar och mera allmänna stråkvägar. För någon tid sedan hademan tillfälle iakttaga tre av de ståtliga djuren å Stora Lövvattnetoch Broträsket, där de lugnt promenerade, livligt beskådade avbyarnas innevånare, som intet högre önska än att djuren måttetrivas i grannskapet och icke oroas vare sig av hundar ellermänniskor med ont i sinnet." Den 3/1 1938 meddelade tidningen,att tre älgar på nyårsaftonen iakttagits nere på Avafjärden, ochatt man funnit deras liggplatser i Herr-Persgärdan. Vid sammatid funnos talrika älgspår i skogarna i Hökmark.En älgtragedi i Blacke skildrades i Västerbottens-Kuriren 15 2s. å.: "En älgko jämte kalv passerade genom byn, och straxdärefter anträffades kalven liggande en bit utom byn med bådaframbenen avbrutna. Saken anmäldes omedelbart till landsfiskalen,och folk skickades genast till platsen och avlivade denskadade kalven, som måste ha lidit svårt. Huruvida det är denhårda skaren, som orsakat benbrotten, är svårt att säga. Älgkonfortsatte från platsen, sedan hon med ett råmande gett uttryckåt sorgen över sin skadade kalv, berätta ortsborna."Samma vinter förolyckades ännu en älg i Lövånger. I börjanav maj 1938 hittade man vid stranden av Högfjärden utanförNolbyn en död älg, en 6-årig tjur, som uppenbarligen någongång under vinterns lopp drunknat i sjön och efter islossningenflutit i land. Kroppen befann sig i framskridet förruttnelsetillståndoch företedde en del sårskador, vilka antogos förorsakadeav isen. Vintern 1937—1938 var över huvud på grund av sinsnörikedom svår för älgarna. I Fällan funno de emellertid påråd. Skelleftebladet 9/3 1938 visste berätta, att de där någradagar tidigare brutit sig in i en Fritz Holmgren tillhöriglada på det s. k. Flintanybruket och kalasat på där inbergatsjöfoder.Tumlaren, Phocaena phocaena, har förr ej sällan visatsig vid kusten. En unge av c:a 80 cm:s längd, som fångadesST

utanför Avan 3/8 1898, finnes uppstoppad hos E. A v a n d e r.1912 eller 1913 såg P. L—n 3 större tumlare, och omkring 1925blev en påskjuten, som senare flöt upp död. På allra sista tidenha veterligen inga tumlare blivit sedda vid Lövångers-kusten,men alldeles försvunna från våra farvatten äro de icke. I slutetav augusti 1938 iakttog statsgeologen Alvar Högbom2 st. i Kalixälvens mynning.58

Rävsnaran, ett ålderdomligtfångsfmedelflvGÖSTH B. LUNDQUISTDet jaktredskap, som jag här skall beskriva, användes i huvudsakför att fånga räv, men även hare och t. o. m. fågel kundefångas i det. "Åppveina" användes säkerligen mycket allmänti Byske socken ända till 1870- och 80-talet. Även inomBygdeå och andra socknar har samma fångstredskap använts."Åppveina" var säkerligen ett effektivt redskap, men kom ur brukdärför att i detsamma också fastnade hundar samt får.Fångstredskapet, fig. 1, består av en snara (a.), som är 2 m.lång. 30 cm. från snarans ena ända sitter gillerstickan (b.) ochpå snaran under denna "rävabette" (c.), en på längden genomborradträdstam, 14 cm. lång och med en diameter av 3 å 4 cm. Snaranbestår av ett hampsnöre hoptvinnat av 3 tåtar, diametern avdensamma är omkring 2 mm. Snaran fastsättes i en stång (d ),som är 7 å 8 m. lång. Diametern i stångens smalare och grövreändar är respektive 3 ä 4 och 12 å 14 cm. Stången vilarpå en stam, som förgrenar sig, vilken fastbindes i ett träd. Snaranutsättes över en stig, och på ömse sidor om densamma nedslåspålar (e.), som böra räcka omkring 60 cm. över markenFinnas icke buskar på båda sidor om stigen, nedsättes dylikatill stängsel.Vid utgillringen nedböjes stången ("flygeln") och snaran fastbindesi densamma. På ena pålen finnes ett snöre "stroffen" (f.),59

Fig. 2.Gillerstickan (b.)' i naturlig storlek.60

00\s -S .r i61

och denna lägges över gillerstickan. "Stroffen" kan vara av någotvarierande längd. Ju kortare densamma är, desto närmare kommerflygelns spets marken, och "rävabette" har mindre möjlighetatt röras av vinden.Den del av snaran, som sitter mellan gillerstickan och flygeln,införes i gillerstickans skåra, fig. 2, och "stroffen" sättes över.Därigenom fasthålles flygeln och fångstmannen har möjlighet attutsätta snaran, som fastsättes med "dårinålen" (barr), grässtråneller dylikt. Under gillerstickan på pålens från stigen vända sidaplaceras "rävabette". Avståndet mellan pålarna på marken äromkring 25 å 30 cm., och höjden från marken till snaran omkring15 cm. "Rävabette" bör ligga mot grenar eller dylikt, så att deticke svänger för vinden, "ty räven är rädd det som röres". Dåvillebrådet, i all synnerhet räven, som intresserar mest, kommer,fastnar snaran om halsen, gillerstickan rubbas och flygeln slårupp, varvid den "rapp ätt", glider efter, då änden slår motmarken. "Rävabette" faller nu efter på snaran, varför räven ickekan bita av densamma. Enligt O. Marklunds uppgift, brukadeen del fångstmän använda två "rävabett" på samma snara, såvar säkerheten för att inte räven skulle bita av densamma såmycket större. Andra jägare slutade, enligt sagesmans uppgift,använda "rävabette", och i stället spände de ett tagel tvärsöver snaran. Då fick räven "frambäina" (frambenen) undertagle och tagle mot bröste". I detta fall kom snaran att snörasrunt buken eller framför bakbenen, och räven blev hängandemed huvudet nedåt. För att inte räven skulle "känn teven" avfolk (märka att snaran var vidrörd av människohand) beströkssnaran med vax eller blåbär.Sagesman:Petrus Eriksson, Kinnbäck, Brännfors, född i Kinnbäck 1855;Oskar Marklund, Buskön, Brännfors, född i Buskösundet 1866.62

Några data om EdelvlkherrgårdHv WHLDEMHRZETTERBERGIFänrik Ståls sägner, "Sandels", läser man om "den tappreFahlander", att han sände bud till den frukostätande generalenoch talte om faran vid Virta bro och hur han av Sandelsfick order att hålla ut där en timme — en halv . . .För sitt hjältemod i den del av finska kriget, som utspeladesi Västerbotten, erhöll Fahlander överstes befordran och adelskap,varvid han antog namnet Edelstam. Som vidare belöningutnämndes han kort efter krigets slut till landshövding överVästerbottens län.I biografier över Gustaf Fahlander-Edelstam säges, att hanpå sin höga plats var mycket omtyckt och själv trivdes utmärktnorrut, ehuru född nära huvudstaden. Icke desto mindre inlämnadehan år 1817 helt oförmodat sin avskedsansökan som Västerbottenslänsherre. Orsaken uppgives närmast ha varit, atthan fruktade, att hustru och barn skulle förlora den betydandeackordssumma, han utbetalt för landshövdingeposten, om hani förtid bortrycktes av döden. Överlät han sin plats kunde hanju återfå den utlagda summan.Efter avskedstagandet inköpte landshövdingen hemmanet 14mantal Gammelbyn n:r 5 i Burträsk socken och uppförde därfullständigt nya åbyggnader, såväl corps de logis som uthus.Gården kallade han E d e 1 v i k och levde där helt privat medsin familj till sin död den 14 augusti 1825.63

Edelvik manbyggnad omkring är 1870.Gårdens skötsel övertogs därefter av landshövdingens efterlämnademaka "landsherrinnan" Carolina Agata Edelstam, föddHolmström, som avled å Edelvik den 7/5 1861. Landsherrinnanvar född i Finland den 21/3 1774.Edelvik övergick därefter till Otto Edelstam, landshövdingenstredje son, född i Skellefteå den 14/1 1806 och 15 år gammalinskriven som soldat på Västerbottens fältjägarecorps. På dentiden kunde ju en menig bli något, om han fortsatte, och OttoEdelstam avancerade inom Västerbottens fältjägarecorps tillöverste och chef för regementet. Efter sin pensionering var hanbosatt på Edelvik, där han avled den 29/6 1880. Som intresseradkommunalman hedrades gamle översten med flera förtroendeuppdrag.På senare åren blev synförmågan allt mer försvagadoch övergick slutligen till fullständig blindhet. Såsomenskild människa uppgives han ha varit ett mönster av flärd-64

Flygfoto av Edelvik herrgård år 1937.A.-B. Aeromateriel n:r N. 1714.frihet och personligen mycket älskvärd. Han blev 1834 i Piteågift med prostdottern Petronella Elisabeth Grape, vilken 80-årigdog den 7/10 1891 i Åbyn, Burträsk.Överste Otto Edelstam och hans maka hade sju döttrar ochtvå söner. Efter överstens död övertogs gården av sonen AdolfEdelstam, född den 15/9 1851 och död i Umeå 1908. Även hanägnade sig åt militäryrket och blev underofficer i VästerbottensRegemente, svärdsman och underlöjtnant i reserven. År 1884sålde han Edelvik till bonden J. A. Hällgren, och bosatte sig iUmeå.Under åren 1884—1900 ägdes Edelvik av nämnde Eiällgren,som dock aldrig bebodde corps de logiet utan uthyrde detta.Revirförvaltaren i Burträsk revir jägmästaren Per FredrikMagnus von Wedderkopf hade sålunda förhyrt bostad å Edelvik865

åren 1884—1888. Han planterade där ett antal ädla barr- ochlövträd, bl. a. tvenne Pinus Cembra och en Abies Sibirica (densenare är i. n. sannolikt det största exemplaret av denna art iSverige), samt almar och lindar, som för denna nordliga landsändafå anses såsom unika pionjärer.År 1897 förhyrdes Edelvik av Aktiebolaget Robertsfors såsombostad och skogskontor för bolagets skogsförvaltare,Mauritz Klockhoff, och tre år senare inköpte bolaget hela egendomen.År 1902 underkastades mangårdsbyggnaden en rättomfattande reparation och omändring. Det gamla spåntaket ersattesmed plåttak och frontespiser tillbyggdes, verandor på bådalångsidorna samt förstugor å båda gavlarna tillkommo. Deförut rödmålade timmerväggarna bekläddes med panel av bräder,som oljemålades i gulvit färg, fönster och dörrar ändrades. Ävenrumsindelningen ändrades något.Skogskontoret är numera inrymt i en år 1912 uppförd flygelbyggnad.Nya ekonomibyggnader uppfördes 1925.Sedan år 1921 bebos Edelvik av skogschef Wald. Zetterbergoch har under hans tid gårdsplan, trädgård och park undergåttpietetsfull förvandling och försköning.66

VarselHv ARTUROLOFSSONDet är i skymningen en septemberkväll år 1866. Nicke, bynsgetare, är på väg hem med korna. De tåga just nu i enlång rad över Stomdalsbäcken på den långa och rätt så högakyrkvägsbron. Denna är ganska riskabel för djuren, då den istället för räcken endast har ett par smala bjälkar, som liggalängs kanterna. Med näverkonten på ryggen och en smidig rönnkäppi näven står pojken på bron och ser till, att korna gå ordentligtoch inte knuffas.Genom skällornas rytmiska pingel och bullret av kornastramp på den ojämna och kullriga "farveden" tränger plötsligtett annat ljud. Det är någon, som sjunger uppe på backen åtGamm-Nords till. Pojken lyssnar och känner genast igen rösten.Den tillhör ingen annan än soldaten Uppenberg, som med fullhals skrålar den gamla visan om halta Lottas krog. Karlen ärsäkert ganska överlastad. Han är på väg hem och kommer attgå förbi här om ett par minuter.Nicke har ingenting emot att då och då göra en smula okynne,och hans hjärna arbetar snabbt. Nu skall han spela dendruckna knekten ett litet spratt. Bland de skatter, han efter pojkarssed bär i byxfickan, finns en lång tråd av grått stickgarn.I en hast får han fram den och spänner på tre olika ställen entrådstump tvärs över bron mellan de båda kantbjälkarna. Se-67

dan pojken övertygat sig om att trådarna äro osynliga i denallt tätare skymningen, gömmer han sig bakom en granbuskevid vägkanten.Uppenberg kommer utför den leriga backen med ganska osäkergång och är snart inne på bron. Han hör inte knäppen, dåförsta tråden slites av, men tycker sig känna ett ryck i tofsenpå högra skobandet. Han tvärtystnar, stannar och ser sig ommen upptäcker ingenting misstänkt. Foten har väl snuddat vidkantbjälken. Inte skall han skrämma upp sig i onödan.På nytt klämmer han i med: "Fyra styver kost . . .". Längrehinner han inte, ty nu rycker det i andra skobandet. Det ärkanske vittra, som är ute i kväll ocn roar sig med att skrämmahonom. Flan kastar rädda blickar omkring sig och påskyndarsina steg.Och nu kommer den tredje knycken. Mannen stannar förlamadav skräck. Som fastnitad står han mitt på bron och förmårinte röra en lem. Han förstår, att djävulen själv lurar underbron. Denne är det, som famlar kring hans ben och rycker iskobanden.Just på detta sätt brukar mörksens furste ge sig tillkänna, dåhan kommer för att hämta någon särskilt ogudaktig människa.Hade han inte gjort så med Spå-Klemmet kanske några få timmar,innan denne blev ihjälslagen av Anna Tiger? Om denonde, fastän osynlig, börjar lossa på en människas skoband, såbetyder det, att hennes levnadsdag är slut. Det är tid att klädaav sig och gå till sängs. Han skall nu ta hennes själ och föraden till sin av fasor fyllda boning.Allt detta far som en blixt genom mannens hjärna, och hanbörjar högljutt be om nåd. "Jag är en stor syndare", ropar han."Jag har supit och fört ett ogudaktigt leverne och därigenomförtjänat att stekas i den elden, som brinner i evigheters evighet.Amen. Men Herre Gud i Himmelen ge mig bara en liten kortnådatid till, så att jag hinner bättra mig och bli en annan människa!Aldrig mer ska en droppe brännvin komma inom mina68

Uppenberg tycker sig känna ett ryck i tofsen på högra skobandet.läppar, och jag ska gå i bön eller i kyrkan varenda söndag".Den förkrossade syndaren ber och läser psalmverser om vartannat,medan våldsamma snyftningar skaka hans tunna, magrakropp.69

En stund förgår, och ingenting händer. Så småningom återfårUppenberg rörelseförmågan, och han skyndar sig i väg hemåt,hela tiden mumlande böner och bibelord.Pojken kommer fram från sitt gömställe och plockar nogaigen trådstumparna, innan han fortsätter på hemvägen. Detvore kanske inte vidare trevligt att träffa soldaten efteråt, om hankomme underfund med rätta sammanhanget.Följande dag kungjorde Uppenbergskan, som soldathustrunvanligen kallades, vitt och brett, att hennes gubbe blivit omvändHon försummade inte heller att redogöra för, huru detta tillgått.Grannarsmororna fingo veta, att Uppenberg föregående kväll,sedan han träffat hin onde själv på Stomdalsbron, kommit hemspik nykter men lackande av svett och så förbi, att han på enlång stund inte förmått säga ett enda ord. Då han äntligenlugnat sig så pass, att han kunnat tala, hade han berättat omsin fruktansvärda upplevelse och inför hustrun upprepat sinalöften.Grannarna visste att Uppenberg var mörkrädd, och de trodde,att han i fyllan utan yttre orsak skrämt upp sig själv. Åtnykterhetslöftet logo de. Han bröt det också, så snart han vidnästa regementsmöte kom till Gumboda hed. De övriga löftenaglömde han även så småningom.Uppenberg nådde hög ålder. Så länge han levde, trodde han,att det var den onde, som drivit sitt spel med honom den därkvällen.Stomdalsbäcken rinner genom byn Tegsnäset i Degerfors socken.Den gamla kyrkvägsbron revs i början på 1890-talet. Därden legat, synas ännu spår efter brokaren.TO

]onke"den största vettvillingen både när och fjärran"il v FERDINHND FHLKVem har ej vid läsningen av de dråpliga pojkhistorierna E nfridens förmiddag och K a m s i Ådalens poesi ifrågaom Jonas undrat: Vad månde bliva av detta barn! Elåller hanvad han lovar med sina många uträkningar, så bör väl intelivet gestalta sig så slätstruket för honom som för vanliga dödliga.I slutet på Kams få vi veta om honom, att lille JonasLundmark blev med åren en stor och jäv karl, men därmed havi för Pelle Molins del förlorat honom ur sikte.Några försök att klarlägga verklighetsunderlaget i Pelle MolinsÅdalshistorier ha på senare tid gjorts bland annat beträffandeSalmon och Sjul. Nu ha emellertid fyra årtionden förflutitsedan Pelle Molin gick bort, och under denna tid har denene efter den andre av de personer, som stodo honom nära ochsom sutto inne med kunskapen om hur han kom över uppslagettill den eller den historien, också gått hädan. I mån som tidenfortskrider, försvinna allt flera, och utsikterna att erhålla direktauppgifter minskas ständigt.Helt annorlunda hade det ställt sig, om jakten efter Pelle Molinsfigurer igångsatts strax efter hans frånfälle. Då levde deflesta av dem, som lämnat honom stoffet till historierna, ochdärjämte flera av figurerna själva.En figur, som varit särskilt lättåtkomlig, om sökandet igång-71

satts tidigt, är Jonke. Stoffet till Kams och En fridens förmiddaghar Pelle Molin nämligen fått av ingen mindre änJonke själv. Jonke var bosatt i Näsåker under hela den tid PelleMolin vistades där. Hans borgerliga namn var Johan Lindberg;till yrket var han skräddare. I Pelle Molins efterlämnade anteck-Jonke på äldre dagar.Efter en kolteckning av artisten O. Persson.ningar finnes också namnet skräddar Lindberg i samband medden ena av historierna. Personer i Näsåker, vilka kände tillskräddar Lindberg, veta även, att han var hjälten i ifrågavarandehistorier. I januari 1896, alltså några månader före PelleMolins död, flyttade Lindberg från Näsåker och kom därigenomatt på sätt och vis bliva skild från Ådalen och dess poesioch även från de Pelle Molin-forskningar, som tid efter annansedan dess utförts av olika personer. Detta är nog orsaken till72

att hans namn endast förekommit i en kort anteckning blandallt det myckna, som hittills skrivits om Pelle Molin.Några år efter Pelle Molins död, sedan Lindberg flyttat tillÖsterteg, Umeå, hade jag förmånen att få höra innehållet i berättelsernaKams och En fridens förmiddag berättas avLindberg själv, hjälten i de båda historierna. Han omtalade vidtillfället, att båda dessa upplevelser voro upptecknade av en"lustig herre, som hette Pelle Molin" och att han fått ett tidningsurklippmed den ena av historierna. Någon vetskap om Ådalenspoesi hade han då icke, och ännu mindre var han ägare til!denna bok. Vi genomsökte hans hem för att få tag i tidningsurklippet,ehuru utan resultat. Den framställning Lindberg gavav händelserna var i fråga om sakinnehållet i allt väsentligt detsammasom återfinnes i Ådalens poesi. Men icke nog härmed:flera av Lindbergs egna dråpliga uttryck återfinnas även i berättelserna.Ungefär 12 km. väster om Bjurholm, på södra sidan om Öreälven,äro tre små byar Graffors, Sunnanå och Västeråsbelägna alldeles intill varandra och utan markerad gränsmellan de olika byarna. Nära två kilometer söder om landsvägengenom dessa byar ligger en ensam gård i en vacker dalsänkamellan tvenne branta bergknallar. Denna gård kallas äni dag Petersburg efter torparen och fällmakaren Per Olov Ersson,och gården var på sin tid skådeplatsen för händelserna iEn fridens förmiddag och Kams samt Jonkes hem.Numera hör en hemmansdel till gården, men på Per Olov Erssonstid var den ett torp under ett hemman i Västerås.Om man gör ett besök på denna gård, så finner man, att överensstämmelsenmellan vad som skildras i Ådalens poesi och vadman kan iakttaga på platsen samt de uppgifter, man får av ortsbefolkningen,är påfallande god. Av kyrkoböckerna får manveta, att fällmakaren var omgift, att äldsta dottern hette Annasamt att äldsta hemmavarande sonen hette Johannes. Då såvälfällmakaren som hans senare hustru, fällmakarekäringen i histo-73

Fällmakarestugan, där kamskalaset begicks.Foto: Författaren.rierna, levde ganska länge, Per Olov Ersson dog nämligen 1893och hustrun 1900, bevaras minnet av dem båda ännu ganskafärskt. Torpstugan finnes ännu kvar, ehuru flyttad c:a 30 m.från sin ursprungliga plats och något ombyggd. Knutarna äroborttagna och yttersidorna täljda. De utgjordes nämligen påErssons tid av runda stockar. Dessutom var stugan på hans tidomålad. Bakugnen finnes ännu kvar, återuppsatt i det skick denhade en fridens förmiddag för snart 90 år sedan. Den kan ännui dag användas som pistol med en katta som förladdning.Ute på gården, omkring 30 meter från stugans ursprungligaplats, ligger en större sten liksom enkom avsedd att användasvid en hinderlöpning i stil med Jonkes och fällmakarekäringens.Pelle Molin skildrar Jonkes väg till byn på bröllopsaftonen74

med dessa ord: — "och en handvändning senare gnodde hanefter den steniga bergväggen, genom hägnen, nedför åkern,uppför nipan, efter mon, över stenkammarn, genom lia till desshan såg jäspesgårdens upplysta fönster". —Det mesta av allt detta kan man se från gården och i sammaordning, som beskrivningen anger. Jäspesgården kan nämligenicke ha legat i någon annan by än Graffors — Sunnanå —Vä s t e r å s, ty någon annan by ligger icke inom räckhåll förde tvenne besöken under natten, och ifrågavarande väg måstedärför vara torpets utfartsväg till byvägen. Strax nedanförtorpet ligger en brant, stenig backe — bergväggen — och inedre delen av denna låg fällmakarens hägn o. s. v.Överensstämmelsen är sålunda mycket god.Ersson synes hava varit arbetsam och skött torpet så gotthan kunnat vid de tillfällen, han ej var ute i byarna och sysslademed fällmakeriarbeten. En stenkällare finnes ännu kvarfrån hans tid. För att lätta arbetet åt sin hustru, vilken oftavar "tung som en förjulsko", hade han anordnat en vattenrännafrån en källa uppe i berget fram till gården. Men familjen varstor; han hade ej mindre än tjugo barn, tio med vardera hustrun,och man kan därför lätt föreställa sig stugans omskrivna hungerelände.Erssons andra hustru, fällmakarekäringen, motsvarar enligtsamstämmiga uppgifter av personer, som minnas henne, i alladelar den gestaltning hon fått i Ådalens poesi. Till och medbeskrivningen av hennes kroppsställning vid explosionstillfällenöverensstämmer väl. Uppträden förekommo ofta i hemmet,men förmodligen hörde de båda, som skildras i Ådalens poesi,till de svåraste. Emellertid ändrade hon sinnelag på sin ålderdom.Hon bad då ofta till Gud, att gården för all framtid skulleförskonas från ett sådant liv, som hon fått föra.Jonas, "vår lille man", var född 1842. Räkna vi med att hansålder vid tiden för de i historierna skildrade upplevelserna var8—12 år, så äro dessa händelser förlagda till tiden omkring75

Storstenen på gården vid Jonkes barndomshem.Foto: Författaren.år 1850. Anna var född 1835; hon var således 15 år 1850,och denna ålder passar ju rätt bra till den beskrivning, hon fåtti Kams. Jonke växte upp i föräldrahemmet men flyttade redanvid 18 års ålder första gången från Bjurholm. Hans liv synesunder tiden närmast härefter ha varit rätt ostadigt och flyktigt.Han kallade sig till en början Lundmark men utbytte detta namnmot Lindberg i Helgum, varest han vistades närmast före flyttningentill Näsåker. I Kams uppträder han sålunda med sittf. d. rätta namn. Till Näsåker flyttade han 1885 och gifte sigdärstädes. År 1896 utflyttade han, som redan nämnts, frånNäsåker och bosatte sig i Vännäs, men redan samma år flyttadehan därifrån till Österteg, strax invid Umeå, och kvarstannadedärstädes under återstoden av sitt liv. Han dog 1915 och 1ig-76

ger begraven på Umeå landsförsamlings kyrkogård. Vid sindöd var han 73 år gammal.Johan Lindberg, eller skräddar Lindberg, som han vanligenkallades från och med Näsåkerstiden, var i många avseenden envärdig fortsättning av Jonke. Den företagsamhet, som utmärkerhonom i Kams och En fridens förmiddag — hansenskilda praktik —, slutar ingalunda med pojkåren. Tvärtomsynes han till en början med ovanligt frisk aptit ha tagit för sigav vad denna världen har att bjuda på, både på gott och ont.Disrespekten för det täcka könet, väl rotad och skolad i hansmånga mellanhavanden med styvmodern, synes även ha hållit isig. Men han var en levnadsglad och trevlig umgängesmänniskaoch utrustad med en sällsynt intelligens; han var skapt tillnågot helt annat än skräddare, säges det om honom på de ställen,där han farit fram. Bland annat var skräddar Lindbergen historieberättare av Guds nåde. Historier hade han ständigtpå lager, både sådana som rörde honom själv och sådana, somrörde andra och till och med många, där händelserna förlagtstill för länge sedan svunna tider. Han berättade gärna och påett så fängslande och i stilistiskt avseende rent av så konstnärligtsätt, att man inte kunde undgå att lägga märke till honom.De historier, som i Ådalens poesi återfinnas under rubrikernaKams och En fridens förmiddag, hörde till Lindbergsallra bästa. Man märkte såväl i fråga om dessa som om andra,att han icke berättade dem för första gången. De olika detaljernalågo följdriktigt tillrättalagda, och ingenting bortglömdes.Det låg någonting av "får jag inte berätta som det gick till,kan jag ingenting berätta" i Lindbergs framställningskonst.Lindberg hörde till Pelle Molins bästa vänner under deras gemensammatid i Näsåker. Detta omtalade han själv, och det haräven bestyrkts av personer i Näsåker, vilka kände dem båda.Pelle Molin brukade ofta gå över till Lindbergs verkstad, särskiltnär någonting tråkigt hänt honom. Här glömde de båda vännernasnart vardagslivets förtretligheter — för historierna.

Från vistelsen i Österteg har Lindberg de bästa vitsord avsina grannar. Han var skicklig i sitt yrke och stillsam till sittväsen, men fortfor att fängsla alla med sin berättarkonst. Hanhade "historierna i blodet" ända in i det sista. Den, som komin i hans stuga, hade svårt att lämna den, därest Lindberg kommiti berättartagen, och många voro de, som en eftermiddagtittade in till honom i något ärende, men som ej kommo därifrånförrän långt frampå natten.Utom med sin berättarkonst fängslade Lindberg även med tonernasmakt. Som fiolspelare hade han nämligen ett gott anseendeoch brukade medverka som sådan vid olika tillfällen,bland annat vid barnensdagsfestligheterna i Umeå.Kärleken till barndomshemmet i Bjurholm, där han genomlevatsina pojkårs äventyr och hungerelände och där han fåttmottaga allt det stryk, som skildras i Ådalens poesi och säkertmycket mera därtill, lämnade honom aldrig. Vid sitt sista besöki Petersburg sedan han återflyttat till Västerbotten, tog hanmed sig tvenne minnen från gården. Det ena var en bit av ensten, som hans far använde som handkvarn, då han malde sädentill mjöl åt sina hungrande små. Det andra minnet utgjordesav några kejsarkronor. När Per Olof Ersson anlade Petersburg,planterade han några av dessa blommor vid stugan.Blommorna ha funnit sig väl på denna plats och trivas där fortfarande.De kejsarkronor, Lindberg tog med sig från barndomshemmet,skulle bevaras för att läggas på hans bröst, dåhan själv en gång lades på sitt sista viloläger.Så slutar sannsagan om Jonas, den lille verksamme gentlemanneni Kams och En fridens förmiddag.78

Bidrag fill kännedomen omhembygdens flora3v LENNART WAHLBERGUti årsböckerna 1923—1927, 1931 och 1932 har jag publiceratmina anteckningar rörande märkligare växtlokaler ilänet, och är det hög tid att nu fortsätta kungörandet av en heldel nya fynd, å vilka beläggex. i de flesta fäll finnas uti det påsin tid av hembygdsföreningen startade länsherbariet, som fortfarandeär anförtrott åt min vård.Uti årsboken 1932 kungjorde jag bl. a. det överraskande fyndetav Rhododendron lapponicum å fjället Mieskattjåkko vidGräsvattnet i Tärna. Det har sedermera konstaterats, att förekomstendär är ganska riklig på fjällets hela nordsluttning åsvenska sidan. Den lilla nedtryckta busken blommar vid midsommartiden.Den lilla ormbunken Asplenium septentrionale (Hällespring)hittades av mig d. 16/6 1935 i Umeå socken uti Röbäcksskogenvid p. 80 (nära Skravelsjöberget) strax öster om "Gittstugrottan".Även uppgiven för Ångermanbalen i Bjurholm (Melander)och Arksjöberget i Dorotea (A. Heintze).Lycopodium inundatum (Strandlummer) har ytterligare hittatsi Umeå s:n vid Skärträsket 1934 (G. H. v. Post), på Holmöarneå Gadden strax n. o. om fyren i sumpgrop 1935 (L.W—g) och Lövångers s:n i Avan i myr vid Nyhamn 1937 (L.Holm) samt i Byske s:n uti skogskärr nära Selet 1938 (S. Nordenstam).79

Typha latifolia (Kaveldun) funnen 1934 i Lövångers s:n iDaglösten uti ett dike på E. A. Holmlunds ägor (O. Holm).Av släktet Sparganium (Igelknopp) må följande fynd meddelas:5. glomeratum i Lycksele s:n vid Forsholm (S. N—m) ochhybriderna: S. affine x Simplex i Bygdeå s:n vid Tyrildsjön(Grapengiesser), S. affine x hyperboreum i Lycksele s:n vidVormträsk (S. N—m); 5. affine x minimum i Lycksele s:n vidKroktjärns sydända å krp. Rämen (S. N—m), S. affine x Friesiii Umeå s:n, Tavelsjön (L. W—g), i Bygdeå s:n, Bobacksjön= Ängessjön (L. W—g), i Hörnefors s:n, Ängersjön (G. H.v. P.) och i Lövångers s:n, Avafjärden (O. Holm); vidare S.Friesii x Simplex i Degerfors s:n, Storsävarträsktrakten, i Vägsjön(G. Fridner), i Bygdeå s:n uti Dalkarlsån vid utloppet urÅsjön (S. Grapengiesser), i Umeå s:n, Yttertavle i Tavlefjärden(L. W—g), i Lövångers s:n uti Avafjärden (O. Holm); 5. minimumx Simplex i Lycksele s:n, Brattfors, uti Öreälv vid Granånsutlopp (S. N—m).Den sällsynta natehybriden Potamogeton filiformis x vaginatus,som förr hittats av S. Grapengiesser i Bygdeå s:n uti Dalkarlsåfjärden(mitt för Borgartjärn), fann jag d. 6/8 1931 även(jämte föräldrarna) i en havsvik mellan kustsanatoriet "Hälsan"och skäret Rödhällan (norr om "Bygdesten") i Bygdeå s:n.En annan sällsynt växt Sagittaria natans, funnen 1921 av S.Grapengiesser i Bobacksjön (= Ängessjön) återfanns av mig1931 i samma sjö samt hittades 1936 av C. A. Torén uti sågdammeni ån vid Dalkarlså. Båda lokalerna belägna i Bygdeås:n.Butomus umbellatus (Blomvass) har d. 28/8 1938 hittats fertili en liten tjärn vid Renholmen i Byske s:n rikligen (S. Nordenstam).Gräset Alopecurus ventricosus (Svartkavle) har den 4/8 1935av mig hittats å Holmöarne strax ö. om Ängesön å "Jägarholmen".På samma plats fanns Agrostis tenuis f. vivipara (Syn. A.capillaris L.).BO

Agrostis clavata (Köseven) är funnen d. 27/8 1926 i Långsele,Dorotea s:n (G. Sam.) och d. 27/7 1938 i Örträsk s:n,västra Örträsk (S. Nordenstam); funnen även i Vännäs s:n,Kolksele (S. N—m) och i Degerfors s:n vid Kulbäcksliden (N.Sylvén).Calamagrostis obtusata (Niprör) är funnen 1932 vid Rivovardosfot i Tärna s:n (S. Nordenstam), och C. lanceolata(Grenrör) 1934 av densamma vid Ajaur i Lycksele s:n.Vahlodea atropurpúrea (Lapptåtel) från Guvertfjället i Sorseles:n är överlämnad till länsherbariet av H. Zetterberg.Ett ytterligare fynd av Phippsia algida (Snögräset) har gjortsd. 7/7 1934 i Tärna s:n å Snuotatjåkko i Artfjällen (Ulf v. Postoch Bertil Ekholtz). Se i övrigt årsboken 1931 å sid. 203.Ett ovanligt fynd för länet gjordes d. 26/7 1932 av mig ochGustaf von Post, då vi i Umasjö by vid Övre Urnan å de fuktigaängarna vid sjön hittade flera ex. av Sesleria coerulea (Älväxing).Poa remota syn. P. Sudetica (Storgröe) har hittats: i Vännäss:n vid Fällforsen (Sörlin); i Vilhelmina socken å Skikkisjöbergetunder största vildalmen (L. W—g); i Stensele s:n vidLubbträsk (S. N—m); och i Lycksele s:n på tre ställen, nämligenvid Rönnfors nära Kroksjö (vid kallkälla) (G. H. v. Post),å krp. Grankottaliden i källor (C. Malmström), samt vid Nyby(S. N—m).En ny art av Strandgröe, Puccinellia retroflexa har förutom åHolmöarne (se årsbok 1931, sid. 197) hittats i Nordmalingss:n å "Drivan" (G. Hasselberg), i Hörnefors s:n å sandbankarvid havet i Hörnefors och i Åheden (G. H. v. Post) och i Lövångerss:n, Avan, vid "Utingen" (O. Holm).Scirpus Taberncemontani (Blåsäv), förekommer här och därvid kusten. Ex. finnas i länsherbariet från Holmöarne: Ängesönvid Norrsundet (Grapengiesser), från Hörnefors s:n: Storhamn(L. W—g), och från Lövångers s:n: Vånören i Gräsviken(O. Holm).81

Scirpus tnamillatus (Veksäv) är tagen i Burträsk s:n: Lubboträskvid bryggan (S. Haglund), i Degerfors s:n: vid Kullsjöni Storsävarträsk-trakten (Fridner), i Umeå s:n: vid Skravelsjöi Bidens-diket (L. W—g) och i Lövångers s:n: Älgnäs vid Långsjön(L. Holm).Den 30 maj 1938 gjorde jägm. Sten Nordenstam ett förnämligtfynd, då han å "Rörmyren" vid Paulund i Lycksele s:n upptäckteförekomsten av Schcenus ferrugineus (Axag). Lokalen,som ligger norr om Ume älv ungefär mitt emot Pausele, är tydligengammal, vilket icke blott beståndets utsträckning (bortåt1 har) utan även grävningar i myrens djupare lager tyder på.Rhynchospora fusca (Brun-ag) har hittats i Hörnefors s:n:1932 å myr vid Åsvägen och 1933 å "Oxslåttmyren" i en göl(v. Post).Av Carex-släkkt ha under de senaste åren gjorts flera fyndav sällsynta arter och hybrider. Endast några av de bästa kungörashär såsom: C. capitata i Tärna s:n å Rivovardo (S.N—m); C. Paircei i Vilhelmina s:n å Skikkisjöberget d. 14/71935 (L. W—g, lokalen förr upptäckt av C. Malmström); C. paradoxai Lycksele s:n å Hästlidmyren i Tannsele (S. N—m); C.helionastes i Lycksele s:n: Vinliden och Knaften (S. Nordenstam);C. glareosa, som förekommer rätt allmänt vid våra kuster,har efter undersökning av d:r S. Erlandsson befunnits kunnauppdelas i två arter: glareosa (Wg) och marina (Dewey);båda dessa arter finnas i länsherbariet ävensom hybriden; C.norvegica,som nog mycket förbisetts, har vid närmare forskning befunnitsförefintlig längs hela västerbottenskusten. I länsherbarietfinnas ex. fr. Hörnefors s:n (2 lok.), fr. Sävar s:n (1 lok.),fr. Bygdeå s:n (3 lok.), fr. Nysätra s:n (1 lok.), fr. Skellefteås:n: Kåge (1 lok.), fr. Byske s:n (2 lok.); C. tetiuiflora i Degerforss:n vid Åmsele och vid Bjurlund samt nära Maltbränna vidAggbäcken (G. Fridner); i Lycksele s:n å krp. Nordanås mellanAvanäs och Lycksaberg (S. N—m); C. brunnescens x loliaceai Lycksele s:n: Hornmyr (S. N—m) och i Stensele s:n:82

Lubbträsk (S. N—m); C. lapponica (Lang) i Tärna s:n: å Laxfjälletssydsluttning (S. N—m); C. canescens x tenuiflora i Lyckseles:n: Bastunäs (S. N—m); C. Canescens x clioica i Lövångerss:n å myr s. o. om kyrkplatsen (L. W—g), Degerforss:n: Åmsele (S. N—m) och Sävar s:n: Botsmark i myr c:a 5km. S. O. om byn (Fridner); C. elongata i Umeå s:n: Innertavlevid stigen till Ultervik (C. P. Laestadius) och i Hörnefors s:n:Flörneå vid ån i närheten av nya kyrkan (U. v. Post); C. ccespitosai Degerfors s:n: Sävsjötrakten i myr strax N. V. om Vittjärn(G. Fridner); C. Ooodenowii x gracilis i Degerfors s:n:Åliden vid Vindelälvens strand (G. H. v. Post); C. Ooodenowiix rigida i Tärna s:n: Umfors på Strapiålke (Grapengiesser);C. aquatilis x paleacea, ett oväntat fynd, i Lövångers s:n: Avan,i bergsskreva ovanför Munkviken d. 21/8 1937 (O. Holm);C. omithopoda, hittad av G. Fridner i Degerfors s:n å Vindelälvensstrandbackar vid Övre Ekorrsele samt å Umeälvensstrandbackar vid Tegsnäset, vid Lillsele och vid Ottonträsk;C. ericetorum i Degerfors s:n: Manilla-trakten i svacka å lavhed(v. Post) och Övre Ekorrsele (Fridner); C. rariflora i Tärnas:n vid Skirobäcken i N. Storfjället (L. W—g) och i Vilhelminas:n vid Henriksfjäll, Ö. Vardofjäll, Tjåkkola och V. Fjällfjäll(Heintze); C. laxa i Lycksele s:n, där S. Nordenstam funnit flerarika lokaler bl. a. i myren "Gräsåln" nära Brattfors, å krp. Spänningträsklidensamt söder om Tannträskets n. ö. vik nära landsvägen,vilken sistnämnda lokal jag hade lyckan få besöka ochskatta d. 15/7 1935 kl. 2 på natten; C. atrata x Haller i i Vilhelminas:n vid foten av Skikkisjöberget å gårdsplanen i "Liden"jämte föräldrarne (L. W—g); C. pedata i Tärna s:n vid Strimasund1930 och vid Gräsvattnet 1932 (L. W—g); C. Icevirostris iDegerfors s:n uti "Pukdalen" m. fl. bäckraviner utmynnande iVindelälven mellan Rödå och Ekorrsele (L. W—g); C. Icevirostrisx rostrata i Degerfors s:n: Rosinedalstrakten å tallhedenvid en liten bäck (Fridner och Nordenstam); C. rostrata x vesi-83

caria i Lövångers s:n i dike vid Avan (O. Holm); C. vesicariav. alpígena i Tärna s:n vid Gräsvattnet (L. W—g).Lúzala frígida i Tärna s:n å Mieskattjåkko och i Artfjället(L. W—g) samt i Vilhelmina s:n vid Konradstorp (L. W—g).Av Orchideerna vill jag denna gång endast omnämna attEspipogium aphyllum (skogsfrun) i aug. 1936 hittats av d:rMoraeus i skogsåsen strax norr om Hällnäs sanatorium i Degerforss:n samt 1938 av G. Fridner på ett flertal nya lokaler iLycksele s:n, bl. a. vid Bäcknäs och strax väster om Pausele(rik lokal).Av Salices finns i länsherbariet en rik samling arter och hybrider,för vilka jag en annan gång skall redogöra. Ett fåtalbättre fynd vill jag dock nu omnämna: Salix trianda (Mandelpil),upptäckt 1936 av överstelöjtnant C. A. Torén i Nordmalingss:n vid Öre älvs nedre lopp i Hummelholm, Örsbäck,Brattfors och Strömsör (torde ej förr vara funnen i områdetmellan Ångermanälven och Torneälven); Salix glauca (Ripvide)i Degerfors s:n å skogsåsen norr om Hällnäs sanatorium 1936(L. W—g); S. arenaria /. (tämligen ren form, dock utan stipler)1936 i Hörnefors s:n: Åheden vid ingången till rävfarmen(L. W—g); hybriden S. herbacea x lapponum 1932 i Tärna s:n:Artfjället vid Sotbäcken (L. W—g och v. Post); ren S. polaris(Polarvide) 1933 i Tärna s:n på Mieskattjåkko (U. v. Post);5. herbacea (Dvärgvide) 1938 i Stensele s:n uti barrskogsområdetvid Lubbiräsk (Fridner); den ytterst sällsynta hybriden 5.aurita x Caprea x cocetanea, som 1924 upptäcktes av mig ochGrapengiesser och då skattades väl hårt, så att den enstakabusken höll på tyna bort och sedan ej ville sätta hängen, haråter tagit sig och satte ånyo hängen 1937, således efter 13 år(busken finns i Umeå socken å Klabberget).Som bekant finns vild-almen Ulmus glabra v. montana pånågra ställen i Vilhelmina s:n såsom t. ex. vid Bångnäs; dennordligaste lokalen vid Skikkisjöberget nära Stenselegränsen,där de tre bestånden närmare beskrivits av C. Malmström, be-84

söktes d. 14/7 1935 av mig i sällskap med S. Nordenstam ochG. Fridner. Det kalkrika sydberget uppvisade en enaståendeförnäm flora.I Tärna s:n, där Kcenigia islandica(Dvärgsyran) 1924 hittadesi Umfors av lektor O. Holm, har jag 1936 upptäckt två nyalokaler, nämligen vid snölägen å Mieskattjåkko (ovanför Rhododendronlokalen)och i N. Storfjällen vid högsta punkten å stigenUmasjö—"Syterstugan".Rumex fennicus (Finnsyran) sprider sig. Nya lokaler ha avmig hittats å skär öster om Holmöarne samt i Holmsunds s:nå Obbola-ön mitt emot Tarv.Polygonum hydropiper (Vattenpeppar) funnen vid Ängersjöni Nordmalings s:n (G. H. v. Post) och en ny lokal för P. foliosurni Öreälvsdeltat, Nordmalings sn: (v. Post).Atriplex litorale (strandmålla) finns i Flörnefors s:n å skärenMåkläppen, Antrevet och Vaplan (G. H. v. Post) och A. prcecox(Brådmålla) å Måkläppen (v. Post).Arenaria serpyllifolia (Sandnarv) växer å älvbrinken vid"Backens kyrka" i Umeå s:n (L. W—g).Spergula vernalis (Vårspergel) är hittad i Umeå s:n å Klabbbergetoch å Tavelsjöberget (L. W—g) och i Hörnefors s:n åSödra Långbergskullarna (G. H. v. Post).Spergularia salina (Saltnarv) hittades 1937 i Lövångers s:nå Kräkångersfjärdens v. strand (O. Holm).Anemone netnorosa (Vitsippa). En ny lokal funnen 1932 avjägm. Jonas Westman i Skellefteå s:n efter Stöverån mellanBrännfors och Dalfors.Ranunculus lingua (Åmöga) har 1932 hittats i Burträsk s:ni Sikån vid Storkvarnforsen 3 km. ö. om stambanan samt i Risånvid Kvarnforsen c:a en mil. ö. om stambanan (Wald. Zetterbergoch G. Fridner); uppgives även vara funnen i Fredrika s:n iViskaån nedanför översta dammen (Melander 1883).85

Ranunculus marinus (Havsnate) har hittats i havet vid Klyvhällani Holmsunds s:n (L. W—g) och vid Antrevet i Hörneforss:n (v. Post).En ny lokal för Coryclalis intermedia (Nunneört) är funnen1936 i Vilhelmina s:n vid Bångnäs (S. N—m).Ytterligare en lokal för Cakile maritima (Marviol) har hittats1938 å skäret skötgrundet i Bureå s:n (L. Holm); se i övrigtårsbok 1931, sid. 195.Cardamine flexuosa var. ambigua (Skogsbräsma) togs 1932 iTärna s:n vid Kåtaviken norr om Stora Umevattnet (S. N—m).1932 fann jag i Tärna s:n å Mieskattjåkko av släktet Draba(Nagelört) D. rupertris och D. nivalis samt hybriden D. nivalisx rupestris (kontrollerade av Elisabeth Ekman).1938 fann d:r E. Asplund Sedum arce samt, mirabile dictu,några ex. av Sedum villosum å fjället Gräskevardo i Tärna s:n.Saxifraga adscendens (Klippbräcka) hittades 1936 uti Bångnäsi Vilhelmina s:n (S. N—m); tidigare hittad av Heintze iVardofjäll och på Klimpberget i Klimpen samma socken och iTärna s:n nedanför Amervardo i Skalmodal.Ribes alpinum (Måbär). Ny lokal hittades 1934 av von Postpå Hörneforskusten å Måkläppen (skär s:a 1 mil till havs).Potentilla anserina var. groenlandica (Gåsört) upptäcktes1936 i Norum, Bygdeå s:n, å havsstrand (L. W—g).Vargtöreln Euphorbia Esula finns sedan länge i Vännäs s:nvid köpingens badplats i älvkanten (L. W—g).Elatine triandra finns i Lövängers s:n i Gärdefjården (L.Holm) och i Umeå s:n vid Sand i Umeälven (L. W—g).Viola Selkirkii (syn. V. umbrosa) (Dalviol) har hittats 1931 iLycksele s:n nära Vindelälven mellan Vormsele och Björksele i"Risdalen" å krp. Kittelforsheden (S. N—m) samt i samma socken1936 vid Betsele (S. N—m).Epilobium davuricum (Smalduntrav) hittad 1932 i Lyckseles:n å krp. Rävliden (S. N—m).Hippuris tetraphylla, som 1931 upptäcktes i en havsvik vid86

Ostnäs i Sävsr s:n av stud. L. Holm, är en mycket sällsynt artav Ledgräset. Förekomsten troddes till en början vara tillfällig,men vid av mig företagen undersökning midsommaren 1936 befannslokalen vara stor och rik.Primula scotica (Fjällviva), som rätt rikligt förekommer åfjället Gräsvardo vid Gräsvattnet i Tärna, där jag 1926 upptäckteden, har nu av docenten H. G. Bruun omdöpts till P. scandinavica,enär den ej överensstämmer med den skotska vivanutan bör avskiljas från denna. En ny lokal för arten hittades1933 i Tärna s:n å fjället Tjutetjåkko, en halvmil n. o. om Umasjö(U. von Post).En ny rik lokal för Primula strida (Smalviva) har hittats iTärna socken å St. Umevattnets strand vid "Umeidet" nära båthuset(L. W—g).Gentiana tenella (Lappstålört) hittades 1933 å fjället Tjutetjåkkoi Tärna s:n (U. v. Post).Myosotis baltica, som finns å St. Fjäderägg (Th. Arvidsson1931) har av mig 1934 även hittats å Södra Orrholmen i Strömbäcksfjärden,Holmsunds s:n.Echium vulgäre (Blåeld) har hittats i Lövångers s:n uti Ytterbyn(O. Holm 1935).Ajuga pyramiclalis (Blåsuga) finns i Tärna s:n vid Västansjöå Gieravardos sluttn. (E. Bergström) samt i Laisholm c:a 450 m.n. o. om skolhuset (Axel Haugan).Solanum dulcamara (Kvesved) finns fortfarande å Holmögruppen,dels å Trappskär norr om Holmön, dels på ön "Fulingen"nära Gadden (L. W—g).Rhinanthus groenlandicus (Fjällhöskallra) togs 1932 i Tärnas:n å grusiga ständer, dels vid Strimasund, dels vid Gräsvattnet(L. W—g).Ny, mycket rik lokal för fertil Utricularia minor (Dvärgblåsört)fann jag d. 14 aug. 1938 vid stranden av Kroksjön i Bygdeås:n.Ett ark av hybriden Utricularia intermedia x minor finns i87

länsherbariet från bäcken mellan övre och nedre Mårdselsmvreni Mårdsele, Degerfors s:n (Fridner).Litorella Uniflora f. isoétides (Strandpryl) har steril och submersiakttagits i Malåträsket, Malå s:n (E. G. Vretlind) och iNorsjön, Norsjö s:n (G. Lohammar).Ex. av Galium triflorum (Myskmåra) finnas i länsherbarietfrån östra delen av sydberget Gibbmocken i Sorsele s:n (H. Zetterberg),från Bjurträsk i Norsjö s:n (Yngve Lundberg) ochfrån Betsele i Lycksele s:n (Fridner och S. N—m).Biclens cernua (Gulskära) hittades 1938 vid Renholmen, Byskes:n (S. N—m).Mulgedium sibiricum (Älvtolta) har ytterligare hittats 1936vid Örsbäck i Nordmalings s:n S. om Öre älv (L. W—g) ochvid Agnäs i Bjurholms s:n (L. W—g) samt vid kanten avTvärån nära Önskanäs i Vännäs s:n (G. H. v. Post).Hieracium jemtlandicutn (Jämtlandsfibbla) finns rikligen utiVänjaurbäck, Lycksele s:n (S. Nordenstam).Till följande samlare och iakttagare, som gynnat Västerbottensläns herbarium, nämligen disponenten Sten Grapengiesser,lektor O. Holm, jägmästarna Sten Nordenstam och G. Fridner,förvaltare G. H. von Post samt stud. Lennart Holm, Ulf ochTall von Post, Bertil Ekholtz och Yngve Lundberg frambäreshärmed å Hembygdsföreningens vägnar ett hjärtligt tack för godhjälp.88

Ett gammali manuskriptHv LftRS WICKSTRÖMVid den inventering av Länsmuseets bibliotek och arkiv, somunder det senaste året företagits, har bland äldre handlingarett och annat kommit i dagen, som visat sig vara av intresse.Bl. a. påträffades ett handskrivet originalmanuskript rörandelapptrummor, författat i december 1827 och undertecknat E.Holmström.Förutom det handskrivna manuskriptet finnas ett par laveradeoch färglagda teckningar av en spåtrumma och den hammare,som använts till densamma. Handskriften meddelas här nedanin extenso, och den gamla, många gånger rätt originella,stavningen har bibehållits; ävenså återgivas teckningarna i skalay 2 ; fig. 1."Lapparnes i Forntiden brukade, så kallade Spå-trummor,är något som många så mycket säkrare måst känna, som fleresökt, icke allenast beskrifva utseendet af en sådan Maschine,utan äfven sättet huru - och afsigterne hvarföre den blifvit brukad.Men som flere likväl föga torde hört omnämnas en sådanbesynnerligt värkande Trumma, får jag för sådane anföra:Att Lapparne under sin hedendoms tid varet vedskeppelige,få vi, så mycket mindre beundra, som vi finna, det våre Fäder,äfven under Medel-tiden, då de icke voro hedningar, voro fögabättre, uplyste, än de villda Lapparne, som icke haft tillfälle attlära känna det minsta af det ljus, som lärer menniskan urskilljatingens Natur, samt att deraf sluta till det möjliga eller89

9©

omöjliga. Derföre och i saknad af Själens eller Förnuftets bildninghafva visserligen desse Lappar, icke allenast dyrkat afgudar,ofta gjorde med egna händer, utan äfven brukat en Maschine,känd under Namn af Spåtrumma, såsom ett medel attvärka på sådane sine Gudar, hvilket alt skall hafva tillgått påföljande sätt.Spå-trumman tillvärkades af så kallad vrid- eller utväxt påGran, Tall eller Björk; vuxen på något för vidskeppelsen ansedtsärskilt beskaffat ställe. Denne vrid skulle vara med, ellerefter Solens gång vriden. Af en sådan formerades en djup skål,antingen Cirkelrund eller mera trekantformig, alt efter ämnetsbeskaffenhet eller mästarens idée om saken. Denne skål betäcktessedan med barkadt Rehnskind, som i brädderne med Senorfastsyddes, samt sträcktes i likhet med ett Trumskin. Widarepryddes trummans bräddar med Borderingar af Tenn,samt med diverse utstuckna figurer. LIela maschinen färgadesRödagtig med Ahlbark, samt äfven ibland med tillsatts af annanbark, och stundom blott med Rehn-blod. På Trumskinnetteknades sedan flere figurer, såsom Gudabillder, Treenigheten,Perkel eller Diabolus, Thor, Thors hammare, Stor-Junckaren,Sol, Måne, Stjärnor, Apostlar, Björn, Warg, Hund, Rehn,Oxen, Foglar, Ekorrar, Fiskar, Bockar, m: m: alt efter hvarsoch ens idée om saken.Gamla Länsman Edin skall och haft äranatt såsom en Skydds-patron för dem som kände honom hafvasitt portraite på trummskinnet.På Bottnen af sjelva trumman voro vanligen flere hål utskurne,icke altid eller af alla lika men i Midden skulle nödvändigtvara tvr-nne sådane, att Maschinen under förrättningenkunde hållas i ena handen.En hammare af Renshorn hörde ock till saken, till utseendesåsom figuren utvisar. Zirat med flere prydelige figurer, samtmed en toffs i ändan af skaftet af Thenntråd eller och någremässing ringar. Äfvensom en särskilt Lös knippa, samma sortringar var vid förrättningen nödvändig.91

Sjelfva Spådoms förrättningen skall hafva fordrat att Spåmannenantingen skulle vara förtörnad af någon sin vederdelomansamt derföre blifvit retad att hämnas, eller ock skulle någreandre omständigheter hafva föranlåtit honom, att rådfråga sintrumma, om sådant som vanligen är oss förborgadt. I bådafallen fattade han trumman i den vänstra och Hammaren i högrahanden, då han under sjungande eller så kallad juoikande, slogmed Hammaren på trummskinnet — hade derunder åtskilligebesynnerliga uttryck, äfvensom han ibland åkallade Perkel(Djävulen). Också ibland andre sine Gudomligheter, alt eftersom hans önskningar det fordrade. Under Continuation heraf,blef Spåmannen alt mera ifrig, arbetade så att svetten flöt afhonom. Råkade änteligen i full extace, samt svimmade flertaligen,och låg såsom död. Under denne Ceremonie hade hanvanligen Secundanter som sjöngo eller juoikade hvarmed defortforo till dess Spåmannen vaknade, då han påmintes om afsigtenmed Förrättningen, den han eljest kunde glömma.De Lappar som ansågos för värkeliga Trållkarlar, samt förmera elaka, brukade en sådan trumma, såsom ett medel att hämnaspå sine vederdelomän men i öfrigt var den ansedd som ettorakel, som kunde uptäcka förborgade ting, såsom till exempell,om Jagten skulle blifva lycklig, om eljest lycka eller olyckaskulle inträffa, om en sjukdom var naturlig eller af Spådom deneller den patienten tillfogad; med hvilka offer och på hvilka tiderde skulle bäst kunna behaga sine Gudar. Sådant allt kundeSpåmannen erfara derigenom, att omnämnde Ring-knippan,som under executionen skulle ligga på Trumskinnet stadnadepå ena eller ?ndra figuren. Således om denne ringknippa stadnadei en viss ställning på Solens figurer, betydde det lycka,i det afseende hvarom fråga var. En sjuk var tvungen attiagttaga hvad Spåmannen honom föreskref samt följagteligenoffra hvad och när honom befaltes. Olyckor samt deriblandsjukdomar hos Rehnarne, kunde förekommas och afhjälpas derigenomatt trumman gaf hänvisning till de medel som borde92

ukas, att blidka Guden Råtta eller Råttaka (Rota, pesten ellerdöden).Trummans storlek var icke efter någon viss Schala utan lämpadefter ämnet eller Spåmannens idée om saken. Någon skallhafva varit så stor, att den icke kunnat föras i en vanlig Pullka,men de fläste voro mycket mindre. Denne Maschine fördes derförei en för ändamålet afpassad Pullka, dragen af en hvit Rhen,som alltid skulle gå sist i raden bland Kör-Rehnarne. För fullväxtaQvinnor var det farligt att på tränne dagars tid gå öfverden väg, där trumman var transporterad; hon kunde då antingengenast dö, eller åtminstone råka i någon stor olycka. —Men om en sådan Person nödvändigt måtte öfverstiga denneväg, kunde faran afböjas, om hon skänkte en mässing-ring til!trumman.Någon af forntidens uplystare män, som skrifvet om dennevidskeppellsens upfinning, vill medgifva, att något dermed skullekunnat uträttas, emedan de icke kunnat visa någre naturlige ordsakertill Spåmannens Swimmande under Spådoms-förrättningen.Men redan för 170 år sedan omtalas, att Lappar varitbegifne på Brännevin hvarföre hela hemligheten torde hafva beståttderi, att Spåmannen varit drucken, och änteligen somnat.Åtminstone vet man att Lappar i sednare tiderne, icke kunnatutan brännvin förrätta någon sorts Spådom. Också ser manännu i dag, det Lappar gifves som svimma blott derigenom, atten annan hastigt pekar fingret åt honom. Äfven är det ickenågot nytt, att Berättelserne om hvad som kunnat uträttas genomTrulldom, alltid haft en besynnerligt växande egenskap ide lättrognas munnar.Lycksele den 21 december 1827.E. Holmström".Som synes har uppsatsen en del av intresse att giva läsaren,även om man måste ställa sig kritisk mot en del av författarenspåståenden. Originalmanuskriptet har tillställts specialisten på93

94Fig. 2. Översidan av lapptrumma i St. //. M. Inv.-n:r 360: 2.Originalet till Schefferus C och Holmströms teckning.(Bilden ur Die lappische Zaubertrommel av E. Manker.)

Fig. 3. Undersidan av lapptrumma i St. H. M. Inv.-n:r 360: 2.Se i övrigt motstående sida.95

lapponica i Sverige, Doktor Ernst Manker, vilken läst igenomdetsamma och benäget givit sitt utlåtande härom. Sålunda konstaterarDoktor Manker, att manuskriptet innehåller en del sekundärauppgifter, som hämtats ur tidigare litteratur, framförallt ur "Lapponia", tryckt i Frankfurt 1673 och författad av denkände Johannes Schefferus.Tekniska detaljer angående trumman, vilka felaktigt återgivitsav en del författare, återfinnas även här. Sålunda uppgivesmembmnen vara av barkat skinn, och hela trumman rödfärgadmed albark, vilket i intet fall bekräftas av de till inemotett 80-tal förvarade trummorna; trumskinnet är endast "smultat",alltså avhårat genom en blötningsprocedur utan garvmedel.Endast figurerna på trumskinnet samt undantagsvis något invigningsteckenhar målats med nämnda albarksfärg. I stortsett är dock framställningen riktig så till vida, att den tämligenväl överensstämmer med mer autentiska källor. Dock måsteman ställa sig skeptisk mot författarens förklaring, att hela hemlighetenmed spåmannen, "nåiden", var den, att han var drucken.Detta visar, att författaren stått ganska främmande för detrent psykologiska i själva förrättningen.Till jämförelse med den "holmströmska" lapptrumman återgiveshär ett träsnitt av samma trumma hos Schefferus. Somsynes ha en del av trumskinnets figurer på den holmströmskateckningen blivit något förskönade. På Schefferus originaltrognaträsnitt äro de mera förenklade. Själva trumman finnes ännui behåll (fig. 2 o. 3). Den har en gång tillhört RikskanslerMagnus Gabriel de la Gardie, vars kulturella intressen ävensträckte sig till lapparna. Så småningom införlivades den medAntikvitetskollegiets samlingar och finnes numera i Statens HistoriskaMuseum, där den bär inventarienummer 360: 2. I enmonografi över lapptrummorna, som utarbetas av Doktor Manker,har trumman fått numret 64.Förutom den nu meddelade kritiken av originalmanuskriptet96

och jämförelsen med Schefferus kan det holmströmska manuskriptetfånga ens intresse även ur andra synpunkter.År 1832 företog Professor Johan Vilhelm Zetterstedt en resagenom Umeå Lappmark i Västerbottens län, över vilken enskildring utgavs från trycket i Örebro 1883. Professor Zetterstedtomtalar i sin reseskildring huru han på sina resor framförallt i Lycksele Lappmark på allt sätt hjälptes av insiktsfullapersoner och i synnerhet av en kronolänsman Eric Holmström.Förutom en massa intressanta geologiska, geografiska ochbiologiska iakttagelser skildrar Professor Zetterstedt flera etnologiskaföreteelser och kommer bland annat in på lapparnas religion.I det nyss omtalade verket säger han på sid. 277 följande:"Lapparnes så kallade Spåtrummor höra väl och egentligentill forntiden. Äldre författare beskrifva dessa instrumenter,såsom målade med många figurer, af hvilka Lapparne, sedanderas ringknippa under vissa sånger och slag på Trummanmedelst en af Renshorn gjord hammare, stadnat på en viss figur,förmenade sig kunna få veta tilldragelser på fjerran orter, samtpå hvad sätt och med hvilka offer de vissa tider bäst kunde behagasina afgudar o. s. v. Bland alla de personer, hvilka jagtillfrågade, angående dessa trummor fanns ingen, som sett dem,och ingen kunde göra mig närmare redo för dessa instrumenter,som nu mera föga torde finnas inom denna Lappmark".Det förefaller ju ganska egendomligt, att Professor Zetterstedt,som under sin lappmarksresa flerfaldiga gånger hade sällskapmed kronolänsman Holmström, kan komma med det påståendet,att det ej fanns någon person, som sett eller kände till dessa lapparnasspåtrummor. Faktum är ju, att Holmström tydligen sattinne med en ael kunskaper i ämnet, vilka han till yttermera vissonedskrivit.Till slut kan det måhända intressera läsarna att höra någradata om kronolänsman Eric Holmström. Denne man föddes den5 september 1777 och var son till nämndeman Eric Jonsson och97

dennes hustru Elisabeth Olofsdotter. I sin tidigaste barndom genomgickhan engelska sjukan, vars sviter han hade att dragasmed under många år. Trots detta kunde han redan vid 8 årsålder läsa skapligt innantill, vilket han lärt sig helt på egenhand. Hans intresse för de bokliga studierna blev alltmera intensivt,och hans dröm var att en gång få helt ägna sig åt vetenskapligastudier, men då såväl intresse från föräldrarnas sidasom ekonomiska förutsättningar saknades, beslöt han att vid 24års ålder lära sig skräddareyrket. Efter ett par års lärotid iUmeå blev han så gesäll och arbetade som sådan fram till 1805,då han sökte en ledig länsmansbefattning i Lycksele, vilken platshan också erhöll. Holmström vinner sina förmäns förtroende ochfår 1809 ett förordnande att under några månader förestå kronofogdetjänsteni Södra Lappmarken. 1 ) Dessa förordnanden förnyasoch 1828 blir han dessutom av Konungens Befallningshavandeförordnad att vara postförvaltare i Lycksele. År 1822den 22 maj blir han kallad till ledamot av Kungl. Hushållningssällskapeti Umeå. 1829 fick Holmström infört i Västerbottensläns Kungl. Hushållningssällskaps handlingar en uppsats betitlad"Försök till en berättelse om Lappmarkens äldsta inbyggare,lapparna, samt om odlingens början, ledning och fortgång idetta land". Det skulle här föra för långt att ytterligare redogöraför Holmströms insatser på olika områden. Må det dockhär omnämnas, att han i sin ägo hade flera manuskript och observationeröver meteorologiska företeelser i Lappmarken underolika år och årstider, och att han själv gjort ett utkast till enkarta över Lycksele, vilken fick utgöra grundritningen till denkarta över Lycksele Lappmark, som utarbetats av Gustaf Dahlbom,och som finnes tryckt i Professor Zetterstedts lapska resa1832. — Eric Flolmström avled vid 70 års ålder i Lycksele den15 november 1847.') År 1812 gifter H. sig med Kristina Magdalena Rhén, född den 1 maj1792 i Åsele församling.98

FöreningsmeddelandenSTYRELSEMEDLEMMAR.1936-1939:Folkskollärare G. Renhorn, Skellefteå.Landstingskamrer G. Wigren, Umeå, v. Ordförande.Folkskollärare Ruben Ådell, Åsele.Fröken Dagmar Rönnberg, Burträsk.Fröken Mina Lundqvist, Drängsmarkby.Agronom Ad. Granström, Umeå.Lektor Seth Larsson, Umeå.Folkskoleinspektör E. Wästegård, Umeå.f. Lektor O. Holm, Umeå.1937—1940:Redaktör Ernst Westerlund, Skellefteå.Fru Clara Årre-Eriksson, Umeå.överstelöjtnant L. Wahlberg, Umeå.Rektor Fredrik Borelius, Vindeln.Fru G. Jakobson, Stockholm.Kamrer K. Holm, Umeå.Stadsträdgårdsmästare J. A. Strand, Umeå.Landssekreterare Elis Almgren, Umeå.Advokat Sten Palmgren, Skellefteå.99

1938-1941:Fru Tyra Conradson, Nordmaling.Länsjägmästare K. E. Kallin, Umeå.Småskollärarinnan Ingrid Pettersson, Västerhiske.Fru Clara Nilsson, Umeå.Rektor Helge Oranfelt, Umeå.Riksdagsman Evert Jonsson, Lycksele.Redaktör Almar Löfgren, Ånäset.Folkskollärare Carl H. Nyström, Bureå.Doktor Sten Strömbom, Dorotea.1939—1942:Länsarkitekt Karl Sörensen, Umeå.Lektor A. Arner, Umeå.Konsul A. Unander-Scharin, Umeå.Adjunkt O. Lundquist, Umeå.Riksdagsman N. Gabrielsson, Teg, Umeå.Riksdagsman O. E. Sandberg, Böle, Umeå.Kyrkoherde Oscar Ericsson, Fredrika.Folkskollärare Nils Eriksson, Skansholm.Kyrkoherde H. Berlin, Lycksele.Styrelseledamöter utsedda av stadsfullmäktige i Umeå.Redaktör E. Dufvenberg, Umeå.Redaktör H.-K. Rönblom, Umeå.Arbetsutskottet.Landstingskamrer G. Wigren, Umeå, v. Ordförande.Lektor A. Arner, Umeå.Överstelöjtnant L. Wahlberg, Umeå.Drätseldirektör Harald Bengtsson, Umeå.Lektor Seth Larsson, Umeå.Stadsträdgårdsmästare J. A. Strand, Umeå.lOO

SuppleanterApotekare Hugo Linder, Umeå.Fru Clara Nilsson, Umeå.Fru Clara Årre-Eriksson, Umeå.Sekreterare:Intendent L. Wickström, Umeå.Kassaförvaltare:Banktjänsteman A. Leander, Umeå.Revisorer:Bankdirektör V. Broman, Umeå.Bankkamrer David Schwartz, Umeå.Skiftesgodeman E. A. Holmström, Teg, suppleant.Kamrer E. Åström, Umeå, suppleant.

STYRELSEBERÄTTELSEför år 1937.Som nämndes i årsberättelsen för år 1936 tillerkändes hembygdsföreningenden 18 december samma år enl. Kungl. Maj:tsresolution en summa på 160.000 kronor i lotterimedel att användastill museibygge, varigenom hembygdsföreningen sålunda tillsitt förfogande har en byggnadsfond, som lyder i runt tal på270.000 kronor. Det var därför föreningens styrelse angelägetatt så snart som möjligt under år 1937 sammankomma för attbestämma, var det nya muséet skulle förläggas samt enligt vilkagrunder nybygget skulle uppföras. Den 6 februari 1937 komstyrelsen så gott som mangrant tillsammans och beslöt enhälligt,att den nya museibyggnaden skulle ha sin plats på ett områdestrax väster om vägen mellan Sävargården och väderkvarnen,ungefär 30 m. norr om musikpaviljongen. Vidare beslöts, atten allmän pristävlan skulle utlysas, och utsågs härför en särskildprisnämnd.Lördagen den 31 juli och söndagen den 1 augusti anordnadehembygdsföreningen en sommarfest, som alltigenom fick en värdigprägel. På denna fest förekom bl. a. spelmansstämma ochen spånadstävlan i ull, vilken i sitt slag var den största hittillsi Sverige, då den samlat icke mindre än 54 deltagare från helalänet.Under juli månad inbjöd föreningen genom tidningarna intresseradeatt genom en utflykt med ångfartyget "Vesterbotten"taga det intressanta fågellivet på ön "Bonden" i betraktande.Som ciceron och färdledare hade föreningen lyckats förvärvaöverstelöjtnant Lennart Wahlberg. Initiativtagare till denna utfärdvar landstingskamrer G. Wigren.Bland märkligare gåvor till föreningen märkes ett skidfyndfrån Risbäck, Arksjö, inlämnat genom komminister Th. Möllerberg.Vidare har skänkts genom förvaltare Th. Hellströmssterbhus en byst i gips, utförd av David Wretling samt en orgeli positivkonstruktion, tidigare hemmahörande i Fattmomakke kapell.Länsherbariet, som på sin tid startades av hembygdsföreningenpå initiativ av dåvarande disponenten vid Robertsforsbruk Sten Grapengiesser och som sedan omhänderhafts avöverstelöjtnant Lennart Wahlberg samt under dennes insikts-102

fulla vård utvecklats storartat, kan nu uppvisa 1120 uppmonteradeoch inordnade arter, inberäknat varieteter och former,samt dessutom 2175 ark. Herbariet kan nu tillmätas ett stortvetenskapligt värde.Under juni månad påbörjades genom restaurangkommitténsförsorg byggandet av en fågeldamm, som blev färdig underhösten. Dammen har till stor del tillkommit genom gåvor avenskilda.Sävargårdens restaurang, som enligt styrelsens beslut stängdesden 1 december 1936, öppnades åter för allmänheten ifebruari. Restaurangen har stått under ledning av en restaurangkommitté,som haft följande sammansättning: landstingskamrerG. Wigren, ordförande, fröken Thérèse Årre, sekreterare, stadsträdgårdsmästareJ. A. Strand. Som adjungerande medlem harfungerat kassaförvaltaren, banktjänsteman Albert Leander.Till sist kan omtalas, att den 18:de årgången av hembygdsföreningensårsbok "Västerbotten" förelåg färdig den 17 december.Umeå den 5 december 1938.GUST. WIGRENI LarsWickströmREVISIONSBERÄTTELSE.Undertecknade, utsedda att granska Västerbottens läns Hembygdsföreningsräkenskaper och förvaltning för år 1937, få härmedavgiva följande berättelse.Styrelsens, verkställande utskottets och restaurangkommitténsprotokoll hava genomlästs.Kassabehållning, banktillgodohavanden och obligationer överensstämmamed räkenskaperna.Byggnader och inventarier äro brandförsäkrade till betryggandebelopp.Föreningens inkomster och utgifter under året hava varit:103

Inkomster.Anslag från länets landsting 3.000: —Anslag från Umeå stad 3.000: — 6.000: —Räntor 2.880:30Medlemsavgifter för år 1936 3.741: —Årsboken 1936 1.708:45Utfärden till fågelön Bonden 515:60Årets förlust 3.600: 04Kronor 18.445:39Utgifter.Löner 5.383:50Porto och telefon 579:90Årsboken 1936 4.080:90Lyse, värme och städning 440: 69Försäkringar 243:94Skrivmaterialier 138:98Gammliafastighetens omkostnader 1.130:81Gammlias planteringar 841: 63Hembygdsfesten 2.253: 24Fågeldammen 2.154:35Resor 422:92Inköpta böcker och fotografier 263: 50Diverse omkostnader 511: 03Kronor 18.445:39Föreningens tillgångar och skulder per 31/12 1937 utgjorde:Tillgångar.Bankkonto 154.380:38Postgirokonto 76:07Årsboken 1937 227: —Obligationer 119.926:57Inventarier 1.709:85Museiförrådet 120: 75Byggnader å Gammlia 45.455: —Restaurangen 7.046:94Kronor 328.942: 56104

Skulder.Reserverade medel 772:46Museibyggnadsfonden 264.955:58Årsboken 1937 1.296: —Kapitalkonto 61.918:52Kronor 328.942: 56Restaurangrörelsens räkenskaper för 1937 utvisa följande:Inkomster.Matvaror2 ' 64 I : Kaffe 4.480:02Läskedrycker1 '?Soi n?Tobaksvaror 203:01S S " " :.: > |Lokalhyror , : *oIntresseÅrets förlust 3.152. 62Kronor 13.718:61Utgifter.Värme och lyse 2.449: 28Löner 5.462:68Städning och renhållning 472:Porto och telefon 254:42Annonser och reklam 625: 52Fastighetens omkostnader 292: 70Övriga omkostnader 4.162:01Kronor 13.718:61Restaurangrörelsens tillgångar och skulder per 31/12 1937 utgjorde:Tillgångar.Kassa 386:39Bankkonto 33:21Inventarier 5.489:47105

LagerKapitalkontoHembygdsföreningenVaruskulderS k u Id e r.1.112: —4.347: 61Kronor 11.368:687.046: 944.321: 74Kronor 11.368:68Då ingen anmärkning mot räkenskaperna och förvaltningenföreligger tillstyrka vi ansvarsfrihet för den tid revisionen omfattar.Umeå i juli 1938.Victor Broman. E. Åström.Av Hembygdsföreningen utsedda revisorer.Carl Olsson.Av Stadsfullmäktige utsedd revisor.Axel Rönquist.Av Länsstyrelsen utsedd revisor.106

Nya medlemmar i hembygdsföreningen under år 1938Ständigamedlemmar.Scherdin, Jonny, fröken, Stockholm,Wåhlin, Olof S., stadsläkare, Umeå.Årligt betalandemedlemmar.Bjurholm socken:Abramsson, Viktor, Karlsbäck, Hallin, Sven, jägmästare, Bjurholm.Mjcsjöby. Johansson, Qust. A., nämndeman,Andersson, Gotth., Balsjö, Balsjö- Mellansjö, Bjurholm.åsen. Lindgren, Nils, hemmansäg., Hög-Berg, Fabian, garvare, Bjurholm. liden, Bjurholm.Bäckström, Adrian, hemmansägare, Näslund, Viktor, gästgivare, Bjur-Lillarmsjö, Bjurholm.holm.Engman, E. G., hemmansägare, Bas- Tafvelin, C. A., hemmansägare, Lilltuträsk,Bjurholm.armsjö, Bjurholm.Forsell, E. G., skräddarmäst., Bjur- Ågren, C. A., hemmansägare, Bjurholm.holm.Genarp, Anton, komminister, Bjurholm.Bureå socken:Granlund, Albin, byggmäst., Bureå.Hedlund, Gustaf M., kyrkoadjunkt,Bureå.Kling, Maria, fru, Örviken.Landmark, Lars, direktör, Bureå.Wiklund, Signe, fröken, Bureå.Östlund, Frans Otto, förman, Örviken.107

Burträsk socken:Andersson, E., komminister, Kalvträsk.Andersson, Ester, fröken Burträsk.Bergmark, J. V., kronojägare, Storbrännan.Boström, Alvira, poststationsförest.,Bygdsiljum.Burström, Paul, folkskollär., Bursiljum,Lapp vattnet.Dahlberg, V. F., kronojägare, Åbyn,Burträsk.Engman, Linus, nämndeman, Bursiljum,Lappvattnet.Granström, Joh., skiftesgodeman,Bursiljum, Lappvattnet.Gustafsson, Adolf, skiftesgodeman,Ljusvattnet.Hultman, Elis, hemmansäg., Bygdsiljum.Hultman, John, hemmansäg., Bygdsiljum.Lindberg, Edvin, hemmansägare,Kvarnbysund.Lindberg, Karl E., hemmansägare,Burträsk.Lindgren, Anders, skogsfaktor, Åsträsk.Lundström, J. A, Inspektor, Burträsk.Sjöström, C. Sigvard, folkskollärare,Burträsk.Wallengård, Lorentz, folkskollärare,Burträsk.Wallmark, Sixten, kamrer, Burträsk.Åström, D. L., kyrkovärd, Bygdsiljum.Bygdeå socken:Eriksson, A., herr, Robertsfors.Forsberg, Mia, fru, Inre Ultervattnet,Överklinten.ByskeBodin, Sven, rektor, Frostkåge.Degerman, David, polisman, Byske.Furberg, K. Hj., hemmansägare,Björkhammar, Ostvik.Holmlund, K. R., faktor, Åbyn,Brännfors.Johansson, Ernst, flottn.-chef, Byske.Lindmark, Hugo, hemmansägare,Drängsmarkby.Lundgren, J., handl., Drängsmarkby.Markström, Ebba A., fru, Drängsmarkby.Nilsson, Gustaf, kyrkovärd, Fällfors.Nilsson, P. A., bankkamrer, Byske.Norman, Petrus, intendent, Ytterstfors,Byske.Nyberg, Albin, herr, Ålund, Ålundsby.Strömdahl, Jonas, kommunalkamrer,Byske.Wiklund, J. B., polisman, Byske.Wilson, Dan., yrkeslärare, Byske.Åström, Anny, småskollärarinna,Gagsmark, Brännfors.Hellsing, Gunnar, läkare, Hällnäs.Degerfors socken:108

Holmsund socken:Sjönell, Hulda, folkskollärarinna, Holmsund.socken:Dahlin, J. M., maskinist, Norrbyskär.Englund, Aug., nämndeman, Norrbyn,Norrbystrand.Jonsson, Adolf, hemmansägare, Sörmjöle.Karlsson, Oskar, hemmansägare,Sormjöle.Lindahl, J. A., materialförvaltare,Hörnefors, Hörneå.Lindberg, Oscar, sågverksarbetare,Norrbyskär.Lindström, John, förvaltare, Norrbyskär.Nireus, Sam, jägmästare, Hörneå.Olofsson, Erik O., nämndeman, Sormjöle.Rehn, J. A., Häggnäs, Hörneå.Rehnmark, Oskar, fabriksarbetare,Hörnefors, Hörneå.Norrby-Tegman, Vald., verkmäst.,skär.LyckseleAxelsson, C. A., jägmäst., Lycksele.Fällman, Hugo, byggmäst., Lycksele.socken:Lind, Ragnar, köpman, Lycksele.Molén, E. U., distr.-vet., Lycksele.Lövånger socken:Afvander, Signe, fr., Avan, Lövånger.Andersson, Adolf, handl., Mjödvattnet,Vallsträsket.Andersson, K. J., nämndem ., Mjödvattnet,Vallsträsket.Burlin, Knut E., folkskollär., Mjödvattnet,Vallsträsket.Norlund, K. O., herr, Bjurön, Uttersjöbäcken.Vestergren, O. A., hemmansägare,Vallsträsket.Malå socken:Hellquist, Karl-Erik, folkskollärare, Fårträsk, Malåträsk.; socken:Berg, Ernst, fabrikör, Nordmaling.Bylund, Holger, redaktör, Nordmaling.Forsberg, Oskar, skiftesgodeman,Bredvik, Nordmaling.Holmberg, Oskar, hemmansägare,Nordsjö, Norrfors.Jansson, Aug., kassör, Nordmaling.Jäderberg, Engelb. Q., verkmästare,Olofsfors, Nordmaling.109

Lagerlöf, Magnus, provinsialläkare,Nordmaling.Leijonhufvud, A. C:son, jägmästare,Olofsfors, Nordmaling.Lundin, Olof, nämndeman, Gräsmyr.Nyman, Adolf, vandringsrättare,Nyåker.Sandberg, H., vågmästare, Nordmaling.Strandberg, Hanna, lärarinna,Rundviksverken.Strömdahl, E. Adolf, skfitesgodenian,Örsbäck, Öreälv.Sörlin, V. K., skogsfaktor, Lögdeå.Öberg, K. A., skräddarmäst., Nordmaling.Öhrnell, Judit, lärarinna, Rundviksverken.Nysätra socken:Widmark, Hanna, fr., Pellboda,Flarken.Skellefteå socken:Markgren, S., bokhandl., Boliden.Wesslau, Eric, disponent, Boliden.Sävar socken:Olas, Lars, landsfiskal, Sävar.UmeåForsberg, Astrid, folkskollärarinna,Tavelsjö.Forsgren, Edvin, lantbrukare, Överboda,Umeå.Nilsson, C. Joh., hemmansägare,Tavelsjö.Robertsson, Gustav, hemmansägare,Tavelsjö.Sundquist, K. V., fjärdingsman, Tavelsjö.Wiklund, Helge, folkskollärare, Tavelsjö.Vännäs socken:Lundström, N. K-, Sågägare, Tväråbäck.Umeå stad:Abrahamsson, Iwar, fabrikör.Ahnlund, Martin, redaktör.Andersson, M. E., föreståndarinna.Axén, Carl A., kamrer, Umeå.Backman, Helge, tandtekniker.Berg, Per, musikdirektör.Berg, Ragnar, Ax:son, notarie.Bergling, Birger, seminarielärare.HO

Berglund, Kerstin, fröken.Bergström, Birger, jägmästare.Boberg, A., direktör, Sofiehem.Brandt, Nils, handeisträdgårdsmäst.Bylund, Alma, affärsinnehavarinna.Bäckman, A., kapten.Degerman, E. V., läroverksadjunkt.Dillner, Sven, skogschef.Ekbäck, Olof, landsfiskal.Ekvall, S., lasarettsläkare.Entoft, Iwan, ingenjör.Eriksson, J. O., vaktmästare.Fitinghoff, C., rektor.Forsell, Axel L., kriminalkonstapel.Forsgren, Gunnar, byggmästare.Forsman, Alma, kassör.Fritzell, E., distriktssekreterare.Fällman, Alfred, hemmansägare, Ön.Gothnell, J. A., disponent.Qrafström, Hjalmar, överste.Hall, Alex, disponent.Hansen, K- W., telgrafkommissarie.Hedvall, Karl, läroverksadjunkt.Hellmér, Sven Ola, stadsbibliotekarie.Hemmingsson, S., provinsialläkare.Hernlund, Ebbe, häradshövding.Hiller, Gösta, kapten.Hoffsten, Axel, trädgårdsmästare.Holm, Th. G., sotarmästare.Holmgren, Hjalmar, kronojägare,Öbacka.Holmgren, J. A., fabrikör, Ytterhiske.Hörnlund, B., murarmästare.Isaksson, Albin, poliskonstapel, Ytterhiske.Israelsson, Oscar, löjtnant, Ytterhiske.Jansson, Anders, jägmästare.Jansson, G. R., exekutionsbiträde.Janze, Henny, fru.Johannesson, Bror E., ombudsman.Johansson, Birger, advokat.Johansson, Emil, brandmästare.Johansson, H. G,, guldsmed.Johansson, I. E., köpman.Johansson-Bajo, B., konstnär.Jonsson, Agnar, ingenjör.Jonsson, Fridolf, slaktare.Jonsson, Oskar, skräddaremästare.Jonsson, P. A., lantbrukare, Öbacka.Modig, Johannes, länsveterinär.Mård, Johan, jägmästare.Nilsson, Anna, affärsinnehavarinna.Karlsson, Aug., köpman.Karlsson, Bengt, köpman.Karlsson, Gustaf Th., apotekare.Karlstedt, G., major.Larsson, Axel P., sjökapten.Larsson, Ernst, bleckslagare.Liedholm, Bengt, jur. kand.Lindahl, Knut, byggnadsingenjör.Lindström, C. H., juvelerare.Lindberg, Elof, redaktör.Lindström, Erik, jur. kand.Lindström, G., urmakare.Löfgren, Robert, kamrer.Löfroth, G., kassör.Löwling, E. Joh., disponent, Ytterhiske.Nilsson, Aug., hemmansägare, Sofiehem.Nordström, Nils, renhållningsförman.Norin, Thure, köpman.Olofsson, K. A., åkare, Rosendal.Olsson, Axel, e. o. länsbokhållare.Pehrsson, Georg, konditor.Palm, Rudolf, hemmansägare.Pettersson, Johannes, lantbrukare,Ytteihiske.Rehn, N., bokhållare.Renman, David, köpman, Teg.Rumar, Hilding, advokat.Rönmark, P. W., löjtnant.Rönquist, Axel, länsnotarie.Röring, Arvid, grosshandlare.Sandberg, N. O., distriktschef.Sandberg, P. W., konditor.Schöldström, W., grosshandlare.Schönfeldt, Henny, fröken.Sjöberg, Olivia, fru.Strömqvist, Wilhelm, ombudsman.Sundberg, C., byggmästare.Svedbäcj{, Vilh., husdjurskonsulent..Svedelius, P.-G., löjtnant.Söderström, Karin, folkskollärarinna.Thegenblad, E. N., direktör.Thorslund, Hanna, affärsinnehavarinna.Thunberg, J. M., faktor, Sofiehem.Tilländer, Torsten, bitr. länsjägmäst.111

Tillberg, B., kapten.Tirén, Olof G., jägmästare.Walter-Peterson, Gusti, fru.Wennerblad, Erik, läroverksadjunkt.Zetterström,Ture, folkskollärare.Zingmark, J. M., taxeringsrevisor.Zuhr, Manne, hovrättsråd.Åström, N. O., verkmästare.Skellefteå stad:Bexelius, Sten, adjunkt.Brandt, Helge, guldsmed.Degerman, J. A., v. komminister.Marklund, Ernst N., direktör.Pettersson, Erik, skohandlare.Selin, E. R., urmakare.Sellman, V. E., redaktör.Söderberg, B., stadsläkare.Widelund, Gustaf, järnhandlare.Wikner, E. A., köpman.Åsell, G. D., fabrikör.Örnkloo, G., tandläkare.Stockholm:Lidblom, J., e. o. länsassessor.FÖRTECKNINGöver personer och institutioner som 1938 överlämnatgåvor till länsmuseet.Beronius, Gunnar, Umeå.Byström, Tekla, Umeå.Dahlgren, Theresia, Vännäs.Glas', Gottne, sterbhus, Umeå.Hallgren, Rolf, Umeå.Karlsson, Gerda, Åheden.Linder, Hugo, Umeå.Linder, Teodor, Skellefteå.Lundquist, Gösta B., Bygdeå.Scherdin, Jonny, Stockholm.Sjöström, O., Umeå.Svanberg, Hilda, Ön.Umeå stads auktionskammare.Widding, C.-A., Umeå.Wåhlin, Olof S., Umeå.Zetterbergs, Erik, sterbhus, Umeå.112

Handel och industriEn betydelsefull kulturell insats göra defirmor och företag, vilka anlita årsbokensom annonsorgan och därmed stödjaHembygdsföreningen i dess arbeteGYNNA därför årsbokens annonsörer8113

Med 22 kontorinom Västerbottenslänär SVENSKA HANDELSBANKENalla västerbottningars speciella bank.Sedan 80 år har Svenska Handelsbankenoch dess direkta föregångareverkat i länet till nytta för jordbruk,handel och industri.Söker Ni råd och upplysningar ibankärenden — för krediter ellerpenningplaceringar — rådgör mednågot av våra kontor.SVENSKAHANDELSBANKEN114

WtUltOCLtdUNITEUNITE, den svenska hårdakvalitetsboarden, utmärkesav en ljus, levande, fullkomligtslät yta, som gör attden är billig och lätt attbearbeta — om man interent av vill låta den varasom den är. Därtill ärUNITE mycket hård ochstark, vilket är lika viktigtsom att den är både vattenbeständigoch verktygsbesparande.Den porösa och högporösaU NIT E-boardenär ett utmärkt och effektivt¡soleringsmaterial.Tillverkare:AktiebolagetScharins SönerURSVIKENGör Edert hus varmtoch hemtrevligtmedTREETEXFörsäljes och lagerföres avfabrikens ombud:Bröderna LindforsUMEÅTel. Namnanrop Bräderna Lindiors115

AKTIEBOlACrEXJTc B Ä C K L U H BEtablerad 1868 H J A ^ E ^ Etablerad 1868Telegramadress: BACKLUND Tel. namnanrop: BACKLUNDSFilialer i Holmsundoch LyckseleVälsorterad Järn- & Maskinaffärlö over 90 årharvarit fast rotad i den västerbottniska hembygdenoch tecknat dess utvecklingshistoriaPrenumerera pä UMEBLAllo äkta västerbottningars tidning. Grundad 1847Prenumerationspris:helt år kronor 14: —116

Västerbottens löns SparbankU M E ÅRikstelefon: Direktören 751Kamreraren 125Expeditionen 62Expeditionstid:kl. 10 fm.- 2 em.O24 FILIALER i landskommunerna. Insättningarmottagas mot högsta gällandeinlåningsränta.OLÅNutlämnas mot första inteckning i fastigheter i stadoch på landet inom länet på förmånligavillkor.117

A.-B. H. Harjus FärghanRt. 423 & 422 härg-, Kemikalie- & Tapetaffär Rt. 423 & 422Lokal: Kungsgatan 63Specialavdelning för fotografiska artiklarRekommenderar sin sortering av Färger, Fernissor, Krön rödfärg,Tapeter, Kameror. Stor sortering Förbands- och Sjukvårdsartiklarm. m. - Order till landsorten exp. omgående.HusidlninossölskopelsEgnahemsnämnd, odressUmeåutlämnar statens egnahemslån inom Västerbottens län.Låneformerna äro:jordbrukslån, som utlämnas för inköp av hemmansdel eller jordbrukslägenhet.Räntan är för närvarande 3,6 % och amorteras 2/5av lånebeloppet efter vissa grunder med 2 %,premielån, som äro återbetalningsfria, utlämnas i samband medjordbrukslån för byggnads- eller andra grundförbättringsarbeten,bostadslån, som beviljas för uppförande av bostadshus å därföranskaffad tomt. Räntan är för närvarande 4 % och amorteras i likhetmed jordbrukslån med 2, 5 %.Närmare upplysningar om egnahemslån lämnas av egnahemsnämndeneller av egnahemsombuden i respektive kommuner.Statens jordanskaffningsverksamhet handhaves även av egnahemsnämnden.Härmed inköper egnahemsnämnden lämpliga jordområdenvilka efter styckning försäljas till jordbruk eller arbetarsmåbruk.Telefoner: egnahemsnämndens sekreterare 69kassa och egnahemskonsulent 901jordanskaffningen 2269SPECERIER, KONSERVER, DELIKATESSER,FÄRSKA OCH KONSERVERADE FRUKTER.Ät Öhmans bröd! Drick Pyramidens kaffe!Rt. 17 & 559 UMEÅ Skolgatan 47118

Utterströms JärnaffärerUMEÅ ochNORDMALINGUmeå: Telefon NamnanropUtterströmsNordmaling: Telefon 8 och 119Tillhandahålla ALLT i branschen.Försök oss, döm sedan! Priserna passa!a g n eis c_y i a v o k a t Dy raJfiuscsp fana Jen 10, ^ImeåINNEHAVARE:ADVOKATEN BIRGER ROOSLEDAMOT AV SVERIGES ADVOKATSAMFUNDOMBUDSMAN HOS A.-B. SV. HANDELSBANKENOMBUD FÖR STOCKHOLMS M. FL. KÖPMANNA-FÖRENINGARBITRÄDANDE JURISTER:ADVOKAT RUDOLF AHLGRENJUR. KAND. ARV. MJEULANDERjJ'efefoncr: (jQinjeväfjare) 117, 120, 122 ock 770RÄTTEGÅNGAR, INKASSERINGAR, KREDITUPPLYSNINGARSpec.: VATTEN- OCH SKIFTESMÅL119

OLOFSFORS BRUKGrundlagd 1762NORDMALINGTillverka och försälja alla slagsFlotfningssmiden samt KeffingTillförlitligt fabrikat!Postadr.: Nordmaling. Rt. : Nordmaling 26Tel.iadr.: Olofsfors, Nordmaling.Vösierbolens Lonlmonnoiöreninoars Förbundär anslutet till Svenska Lantmännens Riksförbund och har liksom övrigaekonomiska sammanslutningar bland lantmännen som tidningsorganJordbrukarnas Föreningsblad som utg. i en uppl. av 280.000 ex.Post- och telegramadress:LänsförbundetTelefon:Skellefteå . . 22

HAlltid nyheter i lager avGULD - SILVER - TENNVackra och stilfulla MatsilveruppsättningerHofjuvelerare C.G. HallbergRt. 240 UMEÅ Rt. 24ÖJonsson & SandgrenHuvudaffären Brogatan Rt. 670 och 993Filialen Rddhustorget Rt. 165, 1794Filialen Storgatan 72 Rt. 759U m e åPrima Fläsk-, Kött- &Chorkuterivorori parti och minut.121

GYNNA HEMBYGDENS AFFARER!Undersök kvalité och pris hosA.-B. JOH. FORSMAN & C:oKUNGSGATAN 48, UMEÅ - TELEFON 141 och 441innan Ni rekvirerar varor från annat håll.STÖRSTA SORTERING! PRIMA VAROR! BILLIGA PRISER!Betaldannonsplats/Vid behov avFÄRSKTel.; 615, 920. 1372r^Z 5^FRUKThänvänd Eder med förtroende tillTHURE NORIN122

Västerbottningarnasnyhets- ochannonsorganär123

HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPETlämnar fackkunnigt biträde avJordbrukskonsulenter, Länsträdgårdsmästare, Vandringsrättare,Hemkonsulent, Trädgårdsinstruktris, Slöjdundervisare,Mejerikonsulent, Fiskeriinstruktörer, Täckdikningsförman.Deras biträde rekvireras genom Sekreterareexpeditionen, Umeå, helstföre 15 april. Täckdikningsförmannen äger uppbära 4 kronor pr dag avrekvirent. I övrigt är tjänstemännens biträde kostnadsfritt.Hushållningssällskapet upprätthåller:Lantbruksskola, adr.: Box 84, Umeå.Lanthushållsskola, adr.: Strömsör pr Håknäs.Lantmanna- och lanthushållsskola, adr.: Anderstorp, Skellefteå.Hushållningssällskapet utlämnar följande lån:Egnahemslån,Hingstlån,Nyodlings- och betesförbättringslån, Tjurlån,Täckdikningslån,Fiskerilån,Oödselvårdslån,samt sk. p r e m i e 1 å n för anskaffande av galtar, skakbryggor, isbodarm. m. och för vissa grundförbättringar i samband med egnahemslånoch jordbrukspremiering.Dessutom utlämnar hushållningssällskapet nyodlingsbidrag, betesförbättringsbidragoch stenrödjningsbidrag, bidrag för gödselvård ochtäckdikning samt för jordkörning å myrjord.Hushållningssällskapet anordnar premiering av:Mindre jordbruk, Hästar, Får.Nötkreatur,Svin,Hushållningssällskapet anordnar följande undervisningskurser:Lantmannakurser, Täckdikningskurser, Beteskurser,Husmoderskurser, Vävkurser, Ladugårdssköterskekurser.Konserveringskurser, Växtfärgningskurser,Trädgårdskurser, Kurser i träslöjd,Hushållningssällskapet understöder bildandet av:Hingstföreningar, Tjurföreningar, Oaltföreningar.Hushållningssällskapet utgiver:Västerbottens läns hushållningssällskaps handlingar, årligen,Tidskrift för Västerbottens län, 6 häft. pr år, upplaga 16,500 ex.Hushållningssällskapets ändamål är att främja lanthushållningen jämtedess binäringar ävensom hemslöjd och fiske. Bliv medlem i Sällskapetoch stöd dess verksamhet.Alla önskade närmare upplysningar lämnas av Sällskapets tjänstemänoch direkt från Sekreterareexpeditionen, Rådhusespl. 11, Umeå.Hushållningssällskapets exp., övre vån. tel. 143 o. 925.Egnahemsnämndens exp., nedre vån., tel. 69 o. 901.124

Hjortsbergs PappershandelUMEÅVälsorterad Parti- & MinutaffärALLT I BRANSCHEN TELEFON 241Järn, Spik, Plåt, Byggnads- ^¿SSek Tågvirke, Bindgarn, Bastsmiden,Spislar. Drev, Papp,band, Makulatur, Wellpapp,Fönsterglas, Cement, "Ko- f j & ^ M M Påsar, Linolja, Färger, Fermetmärket",Slipstenarnissor. Borstar, Penslari parti hosBRODERNA LINDFORS, UmeåTelegramadress; LINDFORSARNA. Tel. namnanrop BRÖDERNA LINDFORSSkellefteåkontoret Tel. 944A -B. Meländers MusikhandelUMEÅ Telefon 328Alla sorters musikinstrument,strängar och tillbehör, noter.Grammofoner och skivor. RADIO.Order från landsorten expedieras omgående.MODERNA, PRAKTISKAMÖBLERDEKORATIVMÅLNINGE T L I W G SKUNGSG. 29 KUNGL. HOVLEVERANTÖR TELEFON 351125

VårtKALAS-KAFFEVåra SPECERIERrekommenderasMar uj or me a i ingen^Je fcfow 568. s orgalan 44(jultlWalt5våtcLlafåätUmeå. Telefon 7349Ti/i*/ i -¡-lo/miund. *TeL 27I lager allt som hör till en välsorterad sjukvårdsaffär- föatjjymet -126

Betaldannonsplats!SKANDINABANKENAKTIEBOLAGUMEÅSKELLEFTEÅSKELLEFTEHAMNVISKAAllo slog ov bonkrörelse127

Ni har bekymmerför Edra böcker, vari bladen börjatlossna. Sänd genast Edra böcker förbindning tillZeterstrOm &AlmströmsBokbinder!,Kunoso.58,Umeå. Rikst.1E. Hermansons MöbelaffärTel. 183 STORGATAN 36 Tel. 183Rikhaltigt lager avMöbler, Möbeltyger, Gardiner o. KorkmattorE. H.Yttergrens GuldsmedsaffärRIKSTELEFON 324Förlovningsringar och HederspresenterMODERNA, STILIGA OCH BILLIGA!Till landsorten sändes omgående portofritt.Ringmått sändes på begäranOSCAR AHLGREN, UMEÅFörsäljer i parti och minut:Sjukvårdsartiklar, Färger, Oljor, Fernissor, Tapeter,Foto- och Tekniska artiklar, Korkmattor.Huvudaffären i Umeå: Kungsgatan 49. — Telefon: Kontoret 85, Butiken 1855Filialer: Vindelns Sjukvårds- och Färghandel. Telefon Vindeln 84Vännäs Sjukvålds- och Färghandel. Telefon Vännäs 88128

P. A. Lundmarks JärnaffärRt. 178 UMEÅ Rt. 178Försäljer: Byggnadssmiden, HushållsartiklarLantbruksmaskiner, Velocipeder, ArbetsvagnarKakelugnar, Papp alla slag m. m.Västerbottens 217.000 invånareär till största delen arbetare och småbrukare.Prenumerera och läslänets enda arbetareorganVästerbottens FolkbladPARTI- & MINUTAFFÄRTelegramadress: VONA HN. Telefon: namnanrop VO NA HNq129

A.-B. H. Anderssons Värme- tTelegramadress: Värmebolag.KUNGSGATAN 89, UMEÅVattenledningsaffärTel. Namnanrop Anderssons Värmeiiiiiiiiiaii

tidsenliga fofcafer, dar deslrangastei

Rii I. y Vid in köp av tobaksvaror, in- och\J l\ d. I t5 • utländska pipor, lädervaror m. m.Vänd Eder tillNya Cigarrhandeln, UmeåÅterförsäljare största rabatt. D. Berglund - Tel. 400Västerbottens läns HemslöjdsföreningUMEÅ. SKELLEFTEÅMattor, möbeltyger och gardinerAkta färger och bästa kvalité.Brännlands Nya TräförädlingsaktiebolagPostadress: Brännland. Rt. Brännland n:o 1. Tel.-adr.: TräförädlingenFörsäljer från egna sågverk och hyvlerier alla slag ochdimensioner av sågade och hyvlade trävaror. Största sortering.Alla sorters byggnadssnickerier av ek, björk o. furu.Obs.! STOR LEVERANSFÖRMÅGA. INFORDRA OFFERTERB J E R J i H . Å S T K Ö MSJKO- «Sfc LX I) E 1« A I"X IiHT M ]E A.Tel. Affären 493 * Tel. Privat 474G. Byströms FärghandelKungsgatan 4 7, UmeåTelefon 1000 Rekommenderar sin sortering av, Papp, Tapeter, Färger, Oljor, Kemi-Bostaden ankn. ka(jer Kem Tekniska, Förbands- ochSjukvårdsartiklar, Toilettartiklar m. m.132

När det gällerMATSILVER]. HANSONS EFTR.GULDSMEDSAFFÄRKungsgatan 57. Telefon 188. (LINDSTRÖM)Lys upphemmets lugna vrå med enmodern ochtrivsamGOLVLAMPA!Just nu ha vi så många trevligasaker att välja på i denvägenpopuläraallt till synnerligenpriser.E. Sjöstedts Elektriska ByråUMEÅ Rikstelefoner: 854 och 1314Sandbergs Konditori, UmeåKUNGL. HOVLEVERANTÖR•ALLTID FÄRSK HEMGJORD CHOKLAD & KONFEKT133

HELMER LARSSONS BILAFFÄRTelefon; Kontoret 1675 U M E ^ Skolgatan 66Bostaden.. 24Auktoriserad Buick, Chevrolet ochG. M. C.-försäljare. Komp/ett lagerav äkta reservdelar.Ni köper det bästa brädetoch får största valutan frånJoh. Dahlgrens Ångbageri, UmeåTelefoner:Bageriet och bostaden 787 och 797. Affären 844Den rätta inköpskällangäller bosättningennär detär alltidBackmans MöbelaffärStorgatan 49, Umeå.Rikst. 865 & 840.Den bästa inköpskällan i GARNERMANUFAKTUR och TRICOTAGERikst. 102.Kungsgatan 53, Umeå134

ÅKERBLOMSSTORG. 53 UMEÅ TELEFON PAPPERM U SI K ALI ERFOTOGRAFISKAARTI KLAREDVIN JOHANSSONN. Nilssons Eftr. U M E ÅKungsgatan 63Telefon 326, 477Matvaru-, Frukt-,DelikatessetSpeceriaffärR E K O M M E N D E R A SEDV. BERGMARK & C:o,UmeåKONTOR & LAGER: KUNGSGATAN 32Agentur & nederlag för: Aktiebol. Banan-Kompaniet,Stockholm. "FYFFES" bananer är bäst.SYDFRUKTER: Apelsiner, Druvor, Citroner, PäronÄpplen, Lök & Tomater. Grönsaker & Rotsaker.fil M Torkade Frukter, Nötter, Fikon, Russin, Dadlar( FAJFS 1 Konserverade Frukter.HNGR0ST/1T KAFFE B.K.: B. K. Ilasta kalle, som kan erhållas till de priser, del blivit flsatt.Obs. ! Varje pak. daiumstämplat.135

^ciininmiJVTgyn nar Eder själva tned^att bestå/lo M>Öbler,tillverkade i IfSslerbotten.Köp utanmellanhänderfrån \atineuAyh*yetaljLLtJBetaldannonsplats!A/B | I J H O S C A RBUKMANUR- & OPTISK AFFÄRUMEÅ - SKELLEFTEÅ136

Hilding Carlssons Mekaniska VerkstadRikstelefon 15 U M E Å Skolgatan 89Tillverkning avrälsbussar och motordressinerkonsumbarenKungsgat. 67, 1 tr.Varm mat i portioner,mjölk, kaffe, thé och läskedryckerkonsumUmeåI Meddelar brandförsäkringav byggnader och lösörenå länets landsbygd.Huvudkontor i Umeå. Telefon 528.Gunnar Dahlgren &C:oUMEÅGödningsämnen, Utsädesvaror, Spannmåloch alla slag av FodermedelRt. 1007, 1607 och 1257164

Ring95, 289,1000Vid behov avJÄRNVAROR, HUSGERÅDSPORT ARTIKLARochñ.-B. lohn Slödins Järn- & MaskinaiiärSKELLEFTEÅ-@ktieboLa.jetA/yhetetnal"Ttijclcetimeau>LEDANDEI BRANSCHEN138

Den som vill gynna sinhembygdoch därmed sig självanlitar hemortens sparbank somjämnar högsta möjliga räntegottgörelseå insatta medel och främjarortens näringar genom förmånligalån.Slcelleft eå SparbankGrundad 1853.139

140

Stödden Västerbottniska hembygdsrörelsen, som villomsluta alla och allt inom länet!Gå in som medlem i VÄSTERBOTTENS LÄNSHEMBYGDSFÖRENING! Varje medlemerhåller årsboken «Västerbotten« gratis.Anmälan om inträde kan göras tillVÄSTERBOTTENS LÄNS MUSEUM, UMEÅÅrsavgiften är 3 kronor.Prislista å äldre årgångar avårsboken"Västerbotten"1920 per st. Kr. 1 — 1930 ... .. per st. Kr. 3 —1921 „ 1 50 1931 ... „ 3 —1922 „ 1—1932 ... , 3 —1923 1 50 1933 ... „ 3 —1924—25 „ 3 50 1934 ... ,, 3 —1926 „ 2 —•• 1935 ... „ 3 —1927 „ 1 50 1936 ... » 3 —1928 „ 1 50 1937 ... » 3 —1929 „ 1 50För samtliga årgångar 1920—37 är prisetKr. 35: — så långt upplagan räcker.Rekvisition insändes tillVästerbottens läns Museum, UmeåTel. 886141

liv nteÂÎewLet Imitenth142

UMEÅ 1938AKTIEBOLAGET NYHETERNAS TRYCKERI