à rsskrift 2005 - Stallarholmens Hembygdsförening

Årsskrift 2005

OmslagsbildenKarl Olof Eriksson, född 1889, son till statdrängenvid Runsö, August Leonard Eriksson,född 1855 i Simtuna och hans hustruKarolina Holm, född 1860 i Överselö.Bilden – från 1904 – är troligen tagen isamband med Karl Olofs konfirmation den21 maj 1904.Karl Olof Eriksson avled året därpå,den 25 mars 1905. Dödsorsaken var”spricka å hufvudskålen genom fall.”Fotograf var Martin Söderholm, bildenfrån Strängnäs museums arkiv.Cykeln har friktionsbroms på framhjuletoch bakhjulets axel är förlängd så att denkan användas vid uppsittningen. Någrasnabba steg för att få fart, sedan vänsterfotenpå pinnen och en högerbenssving upppå sadeln.Sture A. Berndt M.(Se också bild av familjen Eriksson påsidorna 14 och 15).

Ordföranden har ordet2005 års upplaga av Stallarholmens Hembygdsförenings årsskrift handlarmycket om livet på Selaön före och omkring förra sekelskiftet. MartinSöderholms fantastiska bilder ger en god illustration till hur livet kunde tesig på landsbygden under den tiden. Liv och död var nära sammankoppladeoch några av skildringarna har en tragisk anstrykning med plötslig dödhos unga människor. Uno Stallarholmhistorier från den tiden är ocksånågot som hör till vår årsskrift.För vår egen tid innebar året 2005 endelvis ny styrelse i StallarholmensHembygdsförening. Både tidigareordföranden Lars Jönsson och viceordföranden Sven G. Nilsson lämnadestyrelsen och jag vill passa påtillfället att än en gång tacka demför deras insatser under många år iföreningen.Styrelsen har nu föryngratsoch flera kvinnor har kommit in.Förhoppningsvis kommer dennautveckling att fortskrida, så att vifår en styrelse som bättre speglardagens samhälle. Vissa förändringarhar gjorts i styrelsens sätt att arbeta,genom att arbetsgrupper tillkommit,som ansvarar för olika verksamhetsområdenexempelvis fornminnen,museet, arkivering etc. Styrelsenskulle behöva utökas till enl. stadgarnamaximalt antal medlemmar(8 ordinarie + 4 suppleanter), för attvi skall gå i land med alla aktiviteteroch projekt på ett bra sätt. Förarrangemangen kring en del av destörre aktiviteterna, som Valborgs-,Midsommar- och Nationaldagsfirandetsamt Sommarsöndag har visökt samarbete med StallarholmensNätverk, vilket positivt bidragittill en förnyelse. Men det är svårtatt aktivera våra medlemmar ochliksom tidigare år efterlyser vi ettstörre engagemang att ingå i deolika arbetsgrupperna och att hjälpatill vid aktiviteterna. Vi har faktisktväldigt roligt vid våra evenemangoch var och en kan hjälpa till eftertid och förmåga. Så kontakta gärnanågon i styrelsen – som ofta ocksåär ansvarig för någon av arbetsgrupperna– och anmäl Ditt intresse.Sven Reiland

medan några fortsatte till Adelsö.Under maj månad, genomfördeBitte Franzén och en kollega till hennepå Länsstyrelsen, i högt tempo,en inventering av fornlämningarnapå Selaön. Några av föreningensmedlemmar fick hänga med pånågra avsnitt, för att bl.a. assisteramed båt vid besök på mindre öar.Tempot var onekligen högt och detkrävdes viss konditionför att hänga med, menlärorikt var det!Den 6 juni vardet så dags för Nationaldagsfirandet.I och med att dennadag blivit upphöjd tillhelgdag har det nublivit mer intressant attgenomföra någon formav arrangemang förfirande. Detta år deltogrepresentanter för Stallarholmenshembygdsförening i den ceremonisom genomfördes på Rådhustorget iMariefred med anledning av stadens400-årsfirande. Kungaparet varnärvarande och det hela var mycketfestligt med våra damer i folkdräkt.Våra gamla svenska fanor kom återtill heders och en fana med Stallarholmsemblemetnytillverkades.Midsommarafton vid Mälsåkers slott.Stora skaror firare anländer med båt.Foto Sven G. Nilsson.Midsommarafton vid Mälsåkers slott. Rekordstort deltagandei lövningen av majstången.Foto Sven G. Nilsson.Midsommarafton firadestraditionsenligt den 24juni vid Mälsåkers slottmed hembygdsföreningensom arrangör. Stora människoskarorhar börjat vallfärdahit från när och fjärrandenna dag och korv, kaffeoch bullar tog slut redan ihalvtid. Majstångsresningmed musik och dans som

vanligt samt osedvanligt vackertväder.Sommarsöndag den 31 julidrabbades däremot av ganska dåligtväder. Trots det kunde den inledandegudstjänsten genomföras i det friaoch hantverkare och serveringarklarade sig bra under våra tält. Ettinslag som blev en riktig succé varen dräktparad som genomfördes isamarbete med Stallarholmens nätverki regi av Kersti Olin-Dahlbäck.Dräkter ”från sekelskiftet via charlestontill krams och tyll” och vårahembygdsdräkter visades av gladamannekänger.Den 21 augusti hjälpte föreningentill att arrangera arkeologidagentillsammans med riksantikvarieämbetetvid utgrävningsområdet vidSundby Strand.Den 27 augusti gjorde vi en bussutflykttill Strömsholms slott, därvi fick en guidad visning och intoglunch och kaffe i Stenköket i slottsparken.Vackert väder och ett trevligtbesök vid ridskolan med initieradvisning av de anrika stallarna ochridhusen ingick också i aktiviteten.Vår nystartade serie av ”Berättarkvällarmed kafé” inleddes den31 augusti i hembygdsgården.Sommarsöndag vid Hembygdsgården.Dräktparad – finklädda för promenad.Foto Sven G. NilssonSommarsöndag vid Hembygdsgården.Dräktparad – tre gracer i mormorsmorsmamelucker.Foto Sven G. Nilsson

”Till Tynnelsö godset hörande” betyderatt drängarna var anställda vidgårdar på Överselö som då tillhördeTynnelsö. Ingen av de fyra drängarsom 1835 var anställda vid godsetfinns med bland de drunknade.Fideikommisset Tynnelsö övergick1834 till Johan Philip Hebbe.Han bodde själv i det Hebbeskahuset på Riddarholmen i Stockholmoch skötseln av godset hade sedan1821 anförtrotts åt befallningsmannenEric Forslund, född 1788 iToresund.Hebbe var intresserad av att utvecklajordbruket på ön och de fyradrängar som då fanns på godset hadetroligen fullt jobb med det löpandearbetet. Därför rekvirerades folk frånunderlydande gårdar för arbeten somkrävde mer arbetskraft än vad somnormalt fanns tillgängligt.I Gunnar Redelius bok Tynnelsö,biskopshus, kungsgård ochherresäte finns det en uppgift omatt under majoren Fredrik WilhelmSköldebrands tid som arrendator(1839–1860), kom till godset 25bonddrängar, 10 torpardrängar och50 hjon för att arbeta med nyodlingoch annat.Vad gjorde drängarna i Strängnäs?Redelius återger också från J.P.Tollstorps beskrivning av Södermanlanden skildring från Tynnelsö i juli1835 då denne besökte Överselö.Tollstorp skriver att godset hade”ett överflöd af dagsverken” ochatt gårdar och torp hade vissa lotteratt bärga som, genom att det varmånga som deltog i arbetet, utfördespå några timmar och att man sedansamlades till allehanda lekar därbrännvinsdrickandet urartade tillmissbruk.”Som en följd deraf inträffadeden olyckliga händelsen att,af elfva á tolf personer, som ifyllan efter kalaset begåfvo sigsjövägen till Strängnäs för attrusta ut, som ordspråket lyder,omkring tio drunknade.Underrättelsen derom ankom tillÖfversela söndagen den 26 underdet jag var vid kyrkan, der det väcktebland folket mycket bestörtning.”Man kan ta det här som skvallerpå kyrkbacken eller som en faktiskbeskrivning av vad som var orsakentill händelsen. Det är dock inteosannolikt att drängarna rodde tillSträngnäs, köpte brännvin och sedantänkte ordna en fest i Sundby hage.Om det varit fråga om skördearbeteborde man också ha haftpigor som deltagare i arbetslaget påTynnelsö, men de stannade i så fallkvar på ön eftersom – då som nu– unga kvinnor oftast är klokare änunga män.Haveriet ansågs bero på att svallenfrån ångaren sänkte båten, vilket

är fullt möjligt eftersom den var såöverlastad med folk att fribordetkanske bara var några tum.Normalt skulle en vattenfylld träbåtändå blivit liggande i marvattenoch några – kanske de flesta – skulleha överlevt genom att klamra sig fastvid båten tills hjälp hunnit anlända.Kanske färdades man i en ”segelöka”som hade stenballast i kölenför att höja stabiliteten vid segling ibidevind och att detta medförde attbåten sjönk när den vattenfylldes?Det finns uppgifter om att någonav männen skulle ha varit simkunnigoch därmed klarat livhanken ochäven att någon skulle ha haft turenatt somna på stranden före avresanfrån Strängnäs.Vad vi vet är att de omkomna var:Anders Andersson, född 1809 iYtterselö, dräng hos bonden OlofAndersson i Björk.Anders Andersson är den enda somi dödboken har begravningsdagenutsatt, den 31 juli, för de övriga ärden spalten tom.Jan Andersson, född 1818 i Ytterselö,dräng hos bonden Eric Janssoni Mörby. (Bror till And. Andersson)Inflyttad 1832 från Björk.Per Gustaf Petterson, född 1798i Överselö, dräng hos bonden PerAndersson i Björkeby.Inflyttad 1834 från Ekeby.Gustaf Andersson, född 1811 iYtterselö, dräng hos bonden ErikLarsson i Stora Fröslunda.Inflyttad 1834 från Håsta.Erik Olsson, född 1809 i Överselö,son till bonden Olof Hansson iWiggeby.Jan Erik Olsson, född 1807 iKungsåra, dräng hos bonden OlofHansson i Wiggeby.Inflyttad 1834 från Wäla. (?)Johan Ersson, född 1816 i Ytterselö,dräng hos bonden And. Anderssoni Ärnsta.Inflyttad 1832 från Ytterselö.Erik Andersson, född 1808 i Överselö,son till änkan Maria Anderssoni Surssa.Per Erik Ersson, född 1812 i Åker,dräng hos Olof Andersson i Jättne.Inflyttad 1834 från Klitsberga.Carl Johan Lindblad, född 1816i Strängnäs, också han dräng hosbonden Olof Andersson i Jättne.Inflyttad 1834 från Strängnässocken.På en kulle till vänster om gångvägenfrån kyrkogårdsgrinden framtill kyrkan finns en minnestavla mednamn på de omkomna.Att Anders Andersson är begravdpå kyrkogården är helt klart eftersomdet är noterat i dödboken.När det gäller de övriga kan mananta att om kropparna hade återfun-10

nits och kunnat tas om hand måstedetta ha skett under relativt lång tid.Kullen skulle i så fall ha fungeratsom någon sorts kontinuerlig begravningsplats?Det finns ingen anteckning i dödochbegravningsboken under restenav året om att någon av dem skulleha begravts i socknen.Det är troligen så att kullen enbartskall betraktas som en minnesplatsför den olycka som drabbadebygden.EftermäleSoldaten Anders Börd vid Strängnäsregemente skrev ett skillingtrycksom trycktes 1871 hos F. A. Öhmanstryckeri i Mariefred. Av dess 24verser har vi valt ut fem:I Öfver-Selö socken så hafver detsig händt,Ett öde som aldrig hörts nämnas,Att några unga mänSom foro från sitt hem;Men döden sin båge för demspände.Från Tynäs till Strängnäs sin resade antog,Till staden så kommo de ocklyckligt;Men när de skulle hemSå möter väl demOck döden och en faslig olycka.Uti en liten farkost de gåfvo sigfrån land,Tolf drängar i sällskap de voroKanhända glömde deGud fader och Hans son,Också Gud den Helige Ande.Dess farkost kullkastades af böljornablå,Och tio sjönk som stenar till botten,Men två de kommo upp,Men om de ej fått hjelp,De snart hade dött med de andra.Ryktet om berusningen har tydligenäven nått fram till soldaten Börd:Det sägs väl av mången det sketti öfverdåd;Men det kan väl ingen dömma,Det lemnar vi till GudSom uppehåller jord,För Han skall oss alla rättdömma.Sture AppelblomBerndt MellanderKällor:Död- och begravningsbok för Överselö1831-61 (F:1)Husförhörslängd för Överselö1831–36 (AI:10)Fredrik och Lennart Oldsjö, Mälarbåtarna.1967.Gunnar Redelius, Tynnelsö, biskopshus,kungshus och herresäte. 1996.Anders Börds skillingtryck som vifått låna av Syster Ingrid i Klostergården.11

Pappa hälsar så mycket till dig,men nu slår klockan 9 så nu får jagsluta för i kväll.Tecknar vänligen dinPappa och MammaGod nattFamiljen flyttade 1914 till Mälsåker1, Erik Jansson står där som brukare.Smedmadamen torde vara IdaVilhelmina Andersson, född 1850,hustru till smeden vid Mälsåker AxelAugust Andersson. Hon avled påSträngnäs sjukstuga den 7 oktober1911, dödsorsak var äggvita ochhjärtlidande.Karlsson i Fruängen (Udden)var kördrängen Karl Johan Karlsson,född 1867 i Aspö, flyttade indär 1910 (Udden) med sin familj, dekom från Näsby tegelbruk där hanstod som tegelarbetare. 1912 flyttadefamiljen från Fruängen till Överenhörna.Sture AppelblomBerndt MellanderEnok Jansson, Sjöbacka, som rekryt.Foto: Martin Söderholm.Enoks far var Erik Jansson, född1846 i Ytterselö, maskinist, senarekördräng.Modern, Anna Kristina, var född1865 i Krisvalla, Kalmar län.Sonen Enok Julius var född1895 den 8/2 i Ytterselö.13

15Foto: Martin Söderholm.

Hembygdsföreningens arkivskatter– TidningsartiklarnaPå hembygdsgården finns hundratals tidningsartiklar om Stallarholmenfrån 50-talet och framåt. I artiklarna kan man läsa om allt möjligt,från det ständiga missnöjet med busstrafiken till problemet med det usladricksvatten och avloppshanteringen.En artikelserie med början 15handlar om fru Agnes Pettersson vidStora Utåker. En av Agnes hönorblev överkörd av en bil och en långtragisk historia fick sin början. Dethela slutade med att Agnes fick sittatvå månader i fängelse för vägavstängning.En annan lång artikelseriehandlar om alla turer kring ICAbutikenoch dess placering i samhället.ICA ville bygga 600 kvmbutik, medan Konsumföreningenville begränsa ytan till50 kvm. Man hade ocksåplaner på att användapotatislagret som butik.Hur det till slut blev vetvi alla idag. En storrubrik är POSTRÅ-NET för bra precis0 år sedan.PostkassörskaElvy Blom berättaratt honaldrig blevriktigt rädd,trots vapenhot.Rånaren lyckades få medsig 000 kronor men hade oturenatt få bilens registreringsnummerantecknat av Edmund Eriksson. Dettog inte lång tid innan polisen kundegripa rånaren. Vi har också någraartiklar om Stallarholmens egen”Vädergubbe”: Karl Johansson vidKolsundet. Johansson kunde konstenatt med hjälp av abborrens ryggfenaförutspå vädret flera månader framåt.Imponerande!Om du själv vill ha nöjet attläsa i tidningsartiklarnaså kontaktar duenklastnågon istyrelsensom gärnahjälper dig.16

Starka karlarav Uno Stallarholm, ur serien ”Veckans Stallarholm”Folket i bild 1950-51.Mänskliga atomkrafter ochlyftkranar värderades högt på dentiden, då deras styrka kunde sättasin och göra praktisk nytta. De komfrån skogarna och avlägsna torp ochhemman när stora arbeten utförasoch folk samlades. Stora, tunga,tysta figurer, som stod liksom litefrånvarande och stirrade en stund påvad som skulle göras, innan de skredtill verket.Ryktet om deras bravader harmer och mer fått skimmer av sagaoch sägen. De lyfte både häst ochvagn ur diken, drog upp kor vidhornen ur djupa gravar, bollade medtimmerstockar och öltunnor somtidsfördriv ...Det fanns kring sekelskiftet ensmåbonde i Södermanland somallmänt gick under namnet Pipartorparn.Han kunde lyfta en häst likalätt som en vanlig människa flyttaren pepparkaksgris.Jag såg honom aldrig, men minvän Granebergarn målade en bild avhonom på sitt eget sätt. När jag frågadehur Pipartorparn såg ut, sa han:”Ja såg’en en gång nire ve båten.Han hade en häst mä sej. Dom hadeju var sin gångart, hästen å han, menja gir mej då håle på att om Pipartorparnställt sej på alla fyra brevehästen, så skulle hästen sett ynkligut ... Å ändå va dä ingen liten häst ...Nå, dom höll på å lasta råg å bar ombordöver lanngången. Då kom dendär stora styrman Hedengren å togen rågtunna under armen å gick överlanngången. – Så här bär vi säck här,du Pipartorparn, sa Hedengren.Pipartorparn sa inge, men när styrmannästa gång mötte Pipartorparnpå lanngången så hade Pipartorparnenen tunna under vardera armen!– Så här bär vi säck hemma i Pipartorp,du Hedengren, sa han.”Det verkar när man hör gammaltfolk berätta, som om det fanns gott17

om starka karlar förr i tiden. Fastderas kraftprov inte mättes i rycktryck och en och tvåarmsstöt somnuförtiden. Men det fanns ännu flerasom ville vara starka och gärna prataom det.Gamle ofärdige soldaten Alm,han som bodde i Krakosta ochtjänat under Hans Majestät Karl XV,hade nog varit stark, sa folk. Menhan hade liksom velat vara ännustarkare. Och han ville inte höra attandra karlar var starka. Frågade manAlmen om Pipartorparn eller om PerGustavs Kalle eller Fröjden eller nånannan för styrka beryktad karl såbrummade han bara fram ett motvilligterkännandeMen ...Dä va häromåre, ja dä ä ju långesin nu förstås. Vi var oppe i Oppgårni Bergbyn några stycken en kväll påvårkanten. Dä va Per Gustavs Kalleå Slagbrann. Ja, å så ja fårstås. Viskulle liksom fria till Mina, för deva innan ho blev gift mä Mervalln.Ja som vi satt där så kom Lindbergi Ringrå in. Å Lindberg var en såndär en som ville vara både stark ochfin åv sej, å galoscher hade han påsig og, den faen. Dä va någe som varalldeles nymodit då för tin.Å Lindberg han gjorde sej te ostog i för flicko å dom glodde påLindberg å hannes galoscher tills attja inte va stånn te å bärga mej förilska längre. Då sa ja te’n att hanskulle följa mä ut på bron, så skullejag visa’n någe. Å när vi kom ut påbron så högg ja’n mä den ena nävenframme i bricka å mä den andra bakiböxaschele, å så kasta ja’n nir frånbro så att, om du vill tro mej ellerinte, den ena galoschen den rök överHermans oxtak å den andra den slogner på häradsdomarns gård ...Nej, sa Almen med ett medlidsamtgrin, så fasligt stark va inteLindberg. Han ville vara stark.Slagbrand var en liten gubbe medhela ansiktet igen vuxet med skägg.Ur skägget tittade ett par blå närsittandeögon fram och mellan demsatt en stor krokig näsa.Slagbrand berättade gärna historierom en viss stark karl. Att karlnvar han själv stack han inte hellerunder stol med. Han muttrade ochbrummade fram sina historier ochskrattade sedan förnöjt under detatt han gned sitt toviga ansikte medbåda händerna.Hu-hu-hu ... Slagbrand var ettstycke bysnille, en socknens allti allo. Han ropade på auktioner,tapetserade böndernas väggar med”rosuga” tapeter, snickrade möbleroch målade och ådrade dem naturtrogetoch knepigt. Sysslan somvärd på bröllop och begravning hadehan ärvt efter far sin. Med knogarnabrukade han knuffa fram gästerna tilldignande kalasbord under det att hanskäggmuttrade: ”Ät nu! Ät nu!”18

Slagbrand kunde bygga väderkvarnaroch hacka kvarnstenar. Slagbrandkunde allt och lite till. Hanslaktade grisar och kor och rakadedöende och döda. För varje avlidenhan rakade erhöll han den dödes rakknivsom ersättning. Hans far hadehaft samma syssla på samma villkor,så till sist var alla lådor och hyllor istugan överfulla av dödas rakknivar.Egentligen hade väl Slagbrandingen humor. Varför han berättadesina historier är svårt att säga. Ingen,allra minst han själv, trodde på dem.”Ja va oppe i Stockholm ett årå kom te ett ställe där dom hade enskjutbane. Så frågte de om jag villeskute. Ja vet inte dä, sa ja, ja sir sådålit. Men hur de va så fick di mej teå ta e bössa.Ja, ja sköt förstås å dä vart enprick. Dä va baddarn, sa dom, menhan ska skjute nie skott te. Ja, ja skötdom annra skotta mä, men när diskulle gå fram å titte etter så sa dom:Dä va bare dä förste skotte som togmitt i prick. Dom annra ä bom, sa di.Titte etter lite bättre, sa ja, å tittepå baksida på tavla mä. Ja, så när dibar te å titte etter rittit så satt alle tieskotta i samme hål!”Slagbrand skrattade och gnedsitt skägganlete och det var bäst attlåtsas som om man trodde honom.Enigheten på landet var i allmänhetinte så stor, men ifråga omSlagbrand fanns en tyst överenskommelsesom alltid hölls. Den gick utpå att Slagbrand alltid skulle få rå ifingerkrok. Många dueller i dennasport utkämpades med Slagbrand,den oövervinnlige.Till sist tyckte Slagbrand att detinte lönade sig att dra fingerkrokmed av människor födda längre:” Dä va en sommer dä va lustresete Mälsåker. Dä hade kummi folkdit me en bogserbåt från Mariefre’å19

ja stod nir på brygga när dom skullelägga ut. Dom hade inte taje hemtrossen utan ändan låg kvar på bryggan.Å just som di hade kummi uten bit, så passe ja på å häkte fingra iögla på trossen. Nå, folke på bogserndom såg ingenting utan di bareella på å ella på så dä stod som enkvastme ell ur skorsten. Men de valögn. Dom kom inte ur fläcken. Såte sist när di först trott att di körtpå grunn, så kom nån åv dom te åvänne sej om å fick si mej som stodå höll fingre i ögla på trossen.Va i all sin dar ä dä för en karl?sa di. Men så va dä nån av dom somkom på att dä va ja. Den där, dä kaninte vara nån annan än Slagbrann, sahan”Fingerkrok– historien om när Slagbrand fann sin övermanav Uno Stallarholm, ur serien ”Veckans Stallarholm”Folket i bild 1950–51.”En tolvskilling bjudi” sa Slagbrandnär han ropade på auktion.”Ett, tu, tri nu vart ho mi” sa hanoch stoppade silverskeden i fickan.Sedan tillade han: ”De va ett sjungandepris, den som bara hade pengar,sa gardisten te flickan”Utom sysslan som auktionsroparevar Slagbrand två kyrksocknars allti allo.Nu är det ju så att bönder har ennaturlig motvilja mot alla slags överenskommelser.Var och en tycker omatt råda sig själv och enigheten bliroftast lidande. Men ifråga om Slagbrandrådde en rörande enighet somsträckte sig genom de två kyrksocknarnaoch en god bit in i den tredje.Därmed förhöll sig sålunda: Påden tiden avslutades ju varje bättretillställning bland bönderna med någongren av ädel idrott som t.ex. ”dradosa”, ”bryta arm”, ”dra fingerkrok”eller ”bryta torrvedstubbe” Men därfanns en oskriven lag att vem somän visade sig bli segerherre, hur storhans styrka och berömmelse än var,skulle han ändå på slutet låta sigbesegras av Slagbrand.Slagbrand ansåg sig själv oslagbari fingerkrok, och för varje gånghan sålunda stod som segrare tvättadehan förnöjd sitt skägganletemed båda händerna under det han20

Slagbrand var en liten gubbe med hela ansiktetigen vuxet med skägg. Ur skägget tittadeett par blå närsittande ögon fram och mellandem satt en stor krokig näsa.mullrade fram sin segerfröjd i ett belåtetskratt. ”Sillmjölkar, sillmjölkar”muttrade han, ” ni tror ni kan dra utSlagbrand. Sillmjölkar.”Man hade ej övat sig med attskriva årtalet nittonhundra så länge,när från Egalla gård utgick en inbjudantill bröllop.Frodiga gärden breda ut sig påbåda sidor om vägen som leder tillEgalla. Bakom gården ligger skogenmörk. Men närmast den rymligamangårdsbyggnaden kommer försten gammal mossig och snårig plommonlund.I denna låg, vid tiden förberättelsen om fingerkrokssegern,ett litet rödmålat hus med ett hjärtautskuret i den tjärdragna dörren.Det var sommartid med milda,månljusa nätter. Inbjudningen tillbröllopet hörsammades av grannar,släktingar och vänner från när ochfjärran. Vid Egalla brukade ej saknastraktering, varken i vått eller torrt.Slagbrand som ärvt värdsysslanefter sin fader, var naturligtvis värdför kalaset. Iförd sitt skäggansikteoch en gammal bonjour stövladehan runt bland gästerna, stötte demi ryggen med ett knotigt pekfingerunder det att han hotfullt och dovtmuttrade:”Siså ät nu. Ät nu. Håll te goesnu, vetja.” Snart drunknade Slagbrands”Ät nu” i sorl och glam. Fickvärden bara det hela i gång gickallting av sig själv.Sommarnatten rann iväg motfestens höjdpunkt när hämningarnasläppte. Fingerkroken och snusdosankom igång. Samtidigt börjaderop höras utifrån av tillstädeskommenungdom, som väntade att få sebruden visa sig.Till värdens uppgift hörde ocksåplikten att skåla med alla gästerna.Han skulle också gå runt och se tillatt alla glas var välfyllda. Honomålåg att beivra anstötligt fusk ochlångrotning i dryckjom. Även bordehan härvid föregå med uppmuntrandeexempel.21

Tyvärr, eller gudskelov, inträffarinte festdagarna alltför tätt i en fattigsnickares och tusenkonstnärs liv.Oträningen och de trägna pliktuppfyllelsernagjorde sig småningomgällande och vid brudvisnings- ochfingerkrokstid var kalasvärdenganska trött. För att finna lite ro ochandrum stack Slagbrand sig undani plommonlunden bakom knuten.Dörren med hjärtat stod inbjudandeöppen. Här fanns vila från tungaplikter och Slagbrand slog sig nerpå den bekväma fjölen sedan hanlossnat byxornas hängslen. Sommarnattensmånljus silade genomplommonskogen och in genomhjärtedörren. Festvärden nickadetill och krumnäsan sjönk sakta nedi sin skäggbädd på bröstets stärktasöndagsblad.Men där inne i bröllopshusethade redan fingerkroksdragningenkommit i gång och när segern lutadeåt bestämt håll höjdes rop på Slagbrand.Nu skulle man dra krok medSlagbrand och fröjdas åt hans förnöjdasegergnugg och segergnägg.Men ”urspejeln” Lasse Fröberg hadeupptäckt Slagbrand där han satt ochvilade på sin tron i plommonskogen.Kvick som få när det gällde djävulskapoch sattyg stack Lasse iväg tillhuset bakom knuten. Han stack insin arm genom dörren, satte nävenmed dess krökta långfinger undernäsan på Slagbrand och hojtade:”Opp me dej Slagbrand. Ja ha drajitut alla dom andra, å nu har ja baredej kvar!”Yrvaken och omtöcknad, menändock vädrande ära och berömmelse,häktade Slagbrand i. Han hadeglömt både tid och rum. De nedhasadebyxorna hindrade honom att tagaordentligt spjärn med fötterna, mensläppa sitt tag kunde han ju inte.Sålunda blev Slagbrand ivägsläpadav den hjärtlöse Fröberg. Genomplommonskogen gick dragkampenfram mot gästabudshuset.På husets rymliga veranda hadebruden just trätt ut för att visa sig förallt folket. Det var den stora stundeni hennes liv. Åskådarna skulle justtill att utbringa ett fyrfaldigt leve dådet underliga ekipaget Lasse Fröberg– Slagbrand vek om knuten. Det tilltänktahurraropet vändes i gapskratt.Synen var ju ganska sällsam.Lasse Fröberg kom under höga ropoch giftiga uppmaningar om bättremotstånd dragande med festensskäggiga värd. Söndagsbladet hadevänts bakfram och bonjouren fladdrademedan de nedhasade byxornasnärjde som ett tjuder kring de hjälplöststapplande benen.Men Slagbrand hade aldrignågonsin behövt släppa sitt tag ifingerkrok. Nej, ingen av människafödd hade dragit ut honom hittillsoch inte skulle den förbannade Lassegöra det heller.22

Därför gick också kampen vidarerunt, runt på gårdsplanen. De hasadegenom det knastrande gruset och kanadegenom de daggvåta grodbladsruggarna.De vrålande skrattsalvornasteg och sjönk vart efter som fingerkrokskaruselleni månljuset vändenågon ny sida mot åskådarna. Tillsist orkade inte Lasse mer för återhållitskratt. Dessutom hade han juvunnit sitt mål. Helt tvärt släppte hansitt tag. Slagbrand kunde inte hållabalansen när Lasse släppte utan sattesig mitt i den stora blomsterrabatten.Där satt sedan den segerglade värdenmed nedhasade byxor, förnöjt gnuggandesitt ansiktsskägg under det atthan mottog folkets jubel.”Nä, ni tror ni kan dra fingerkrok,men mot Slagbrand ä ni ena riktigasillmjölkar allihop”Men bruden tyckte inte om Slagbrandfrån den kvällen och LasseFröberg tålde hon inte för sitt liv.Men Lasse var det många sominte tålde. Dom sa att han va enriktig ”urspejel”. Å de va han nog.Men han va bra emot tråkigheten pålandet!Carin och Uno Stallarholmssommarbostad, Brunnsvallapå Ytterselö.Bilden på Uno Stallarholmär tagen 1969.Foto: Martin Söderholm.23

Bilder frånFoto: Martin Söderhol24

förr i tidenm.Flera bilder hittar du på vår hemsida– www.stallarholmen.com/hembygd.Det finns hundratals bilder i vår bilddatabas.25

Aktiviteter under 2006Mars 18 mars: Årsmöte på hembygdsgårdenApril 30 april: Valborgsfirande vid ÖstabadetMaj 1 maj: Resa till Stora Sundby maj: Resa/utställande Malmköping”Gammaldags marknad”Juni 6 juni: Nationaldagsfirande juni: Midsommarfirande vid MälsåkerAugusti 13 augusti: Sommarsöndag vid hembygdsgårdenSeptember 9 september: Båtutflykt (möjligen Selaö runt)Oktober 28 oktober: Städdag vid hembygdsgårdenNovember 18 november: Träff på hembygdsgårdenDecember 1 december: Gröt afton på hembygdsgårdenJanuari 13 januari: Julgransplundring vid hembygdsgårdenFebruari 17 februari: UtflyktBerättarkväll fortsätter under varje sista onsdag i månaden – hela året.Hembygdsföreningens utflykt till Birka 2005.Foto: Sture Appelblom.26

Postadress: Lindö, 640 61 StallarholmenInfo: 0152–406 57 Postgiro: 41 71 07-0E-post: hembygd@stallarholmen.comHemsida: www.stallarholmen.com/hembygdÅrsavgift 2006Familj 180 krEnskild 100 krVår Hembygdsgård ligger vid Toresunds kyrkaFoto: Sven G. NilssonStyrelse 2005Ordförande Sven Reiland 0152–410 83V. ordförande Lars Winroth 0152–347 14Kassör Margareta Fridorff 0152–422 66Sekreterare Bo Lindell 0152–347 77Edmund Eriksson 0152–431 14Kristina Klingspor 0159–200 23Berndt Mellander 0152–430 50Suppleant Kurt Warging 0152–411 17Suppleant Gunilla WikneMedarbetare i årsskriften: Sture Appelblom, Lars Winroth,Sven Reiland, Berndt Mellander.Formgivning: Irene Johansson, mediatorpetTryckningen är bekostad av Arnold Hanséns minnesfond.27

Foto: Martin Söderholm.