à rsskrift 2005 - Stallarholmens Hembygdsförening

Starka karlarav Uno Stallarholm, ur serien ”Veckans Stallarholm”Folket i bild 1950-51.Mänskliga atomkrafter ochlyftkranar värderades högt på dentiden, då deras styrka kunde sättasin och göra praktisk nytta. De komfrån skogarna och avlägsna torp ochhemman när stora arbeten utförasoch folk samlades. Stora, tunga,tysta figurer, som stod liksom litefrånvarande och stirrade en stund påvad som skulle göras, innan de skredtill verket.Ryktet om deras bravader harmer och mer fått skimmer av sagaoch sägen. De lyfte både häst ochvagn ur diken, drog upp kor vidhornen ur djupa gravar, bollade medtimmerstockar och öltunnor somtidsfördriv ...Det fanns kring sekelskiftet ensmåbonde i Södermanland somallmänt gick under namnet Pipartorparn.Han kunde lyfta en häst likalätt som en vanlig människa flyttaren pepparkaksgris.Jag såg honom aldrig, men minvän Granebergarn målade en bild avhonom på sitt eget sätt. När jag frågadehur Pipartorparn såg ut, sa han:”Ja såg’en en gång nire ve båten.Han hade en häst mä sej. Dom hadeju var sin gångart, hästen å han, menja gir mej då håle på att om Pipartorparnställt sej på alla fyra brevehästen, så skulle hästen sett ynkligut ... Å ändå va dä ingen liten häst ...Nå, dom höll på å lasta råg å bar ombordöver lanngången. Då kom dendär stora styrman Hedengren å togen rågtunna under armen å gick överlanngången. – Så här bär vi säck här,du Pipartorparn, sa Hedengren.Pipartorparn sa inge, men när styrmannästa gång mötte Pipartorparnpå lanngången så hade Pipartorparnenen tunna under vardera armen!– Så här bär vi säck hemma i Pipartorp,du Hedengren, sa han.”Det verkar när man hör gammaltfolk berätta, som om det fanns gott17