Nummer 3 2008 - Dialäsen

NR. 3.2008 35 KRONORTIDNINGEN FÖR PERSONAL INOMTRANSPLANTATION OCH NJURSJUKVÅRD I NORDENLaboratorieförsökvisar rätt desinfektionvid PDGe plats föranemiansvarigasjuksköterskorDialysen i Hillerødexpanderar snabbtKRONISK NJURSVIKT:Europastysta epidemiDIALÄSEN 3.2008 1

NR. 3.2008 35 KRONORINNEHÅLLTIDNINGEN FÖR PERSONAL INOMTRANSPLANTATION OCH NJURSJUKVÅRD I NORDENLaboratorieförsökvisar rätt desinfektionvid PDGe plats föranemiansvarigasjuksköterskorNUMMER 3.2008Dialysen i Hillerødexpanderar snabbtK RONISK NJURSVIK T:E u r o p a st y s t a e p i d e m iOmslagsbild:science photo libraryOmslagsbilden visar en petriskål innehållande en kultur av bakterienPseudomonas aeruginosa. Bakterien finns i magtarmkanalensnormalflora, men kan hos personer med nedsatt immunförsvarorsaka svåra infektioner.Tidningen för personal inom transplantation & njursjukvård i Norden sänds till:Transplantations- och njurmedicinska kliniker i Norden och medlemmar inomföreningarna alternativt nätverken: Nordiatrans, Svensk Njurmedicinsk Sjuksköterskeförening,Svensk Njurmedicinsk Förening, Svensk Transplantationsförening,Svensk Förening för Medicinsk Teknik och Fysik-dialys, Norska Nefrologer,Dietisternas Riksförbunds referensgrupp i njurmedicin samt till övrigaintresserade inom professionen.Dialäsen utkommer sex gånger per år med utgivningsveckor 6, 14, 22, 36,44 och 51.9 Nytt vaccin mot högt blodtryck12 Kronisk njursvikt: Europas tysta epidemiUpplaga: 3 400 exemplar (senaste TS kontroll 3 100 ex.)Postadress: Tidningen Dialäsen, Getabocksvägen 4, 187 54 Täby, Sverige.Tel/Fax: +46-8-510 515 00E-post: info@dialasen.comHemsida: www.dialasen.comAnsvarig utgivare: Pia Lundström, pia.dialasen@telia.comRedaktionellt råd: Anna-Lena Byström, Annette Lennerling och Ulla WingeGrafisk form: John Losciale, john@losciale.comRedaktion: Anna-Lena Byström, anna-lena.bystrom@comhem.seAnnette Lennerling, annette.lennerling@vgregion.seUlla Winge, sren.w@telia.comIllustration: Anna SvanfeldtTryckeri: Trydells Tryckeri AB, LaholmAnnonsering: Se www.dialasen.com eller www.sverigestidskrifter.seArtikelförfattare och annonsör svarar för innehållet i publicerat material.Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insända bidrag, dock utan attförvanska innehållet i materialet. Insända bidrag kan publiceras anonymt, menredaktionen skall veta artikelförfattarens namn. All redaktionell text lagraselektroniskt för att kunna publiceras på Dialäsens hemsida www.dialasen.com. Författare som ej accepterar detta måste meddela förbehåll. I princippubliceras inte artiklar med sådant förbehåll. Tidningen Dialäsen ansvarar inteför inskickat obeställt material.Manusstopp för Dialäsen 4/2008 är den 16 juni med utgivning v 36. Manusstoppför 5/2008 är den 18/8 med utgivning v 36. Sänd din artikel skriveni Word 2000 till: pia.dialasen@telia.com. Komplettera gärna med fotografiersom sänds separat per post eller högupplösta digitala bilder med minst 300dpi. Mer information finner du på www.dialasen.com »författaranvisningar«.ISSN: 1104-4616Adressändring: Medlemmar i Nordiatrans, SNF, STF, SNSF och MTF-D kontaktarrespektive förening. Övriga läsare gör sin adressändring på www.dialasen.comPrenumerationsärenden: www.dialasen.comTel: +46-8-510 515 00. Kostnad för sex nummer år 2008 är 210 sek. Uppgeom du tillhör någon av ovan nämnda föreningar så erhåller du tidningen genomdin förening.21 Svensk NjurmedicinskSjuksköterskeförening18 Märkning av saltinnehåll22 Ny bok av Gudrun Nyberg:Christofer Carlander, allmänläkarei Göteborg 1793–181424 Kontinuitet och god dokumentationger framgångsrik anemibehandling30 Dialäsens Chefsdagar 200831 Per Åkes krönika33 Södra Älvsborgssjukhus har utvecklaten standardvårdplan37 Svensk Förening för MedicinskTeknik och Fysik Dialys39 Budkavlen: Dialysen i Hillerød43 Desinfektionsmetodervid peritonealdialys: Detska vara lätt att göra rätt49 Föreningen Nordiatrans50 Nordiatranskongressen i GöteborgDIALÄSEN 3.2008 3

LEDAREPIA LUNDSTRÖM | ANSVARIG UTGIVAREÖkad donation behöver en lagändring– inte fler kryss i deklarationende senaste veckorna har det debatterats flitigt blandnågra svenska politiker med förslag på hur man kan ökaorgantillgången ibland annat Sverige. Spanien nämnsofta som ett föregångsland vilket är bra. Men politikernabortser från det faktum att det finns en annan lagstiftningi Spanien än i Sverige gällande organdonation. Självklartär det bra att det blir fler människor som tar aktiv ställningtill att godkänna donation av sina organ vid eventuelldöd genom att till exempel kryssa för JA i deklarationenalternativt vid förnyande av körkort. Vi vet att mångaär positiva till organdonation men ändå inte har gjort sinvilja känd. Personligen anser jag att man fokuserar ochlägger arbetsinsatsen och pengar på fel saker. Om politikernaverkligen vill ha en förändring behöver de driva igenomen lagändring, se till att kravet på donationsansvarigapå samtliga sjukhus efterlevs, utbilda berörd personaloch på vissa platser i landet till exempel Stockholm/Uppsalamöjliggöra fler intensivvårdsplatser.I Norge har man kommit längre. Där har regeringen be-stämt att donationsansvariga läkare ska friköpas på deltidför att få tid att arbeta med organdonation och extramedel i stadsbudgeten gör att organdonation inte längreutgör någon ekonomisk belastning på donationssjukhusen.På Ullevål har man startat Donorenheten som innebäratt donationsansvarig läkare med ett par intensivvårdssjuksköterskorarbetar med uppgiften att undervisaläkare och sjuksköterskor på avdelningar där donatorerkan komma att vårdas.Och Europaparlamentet föreslår ett frivilligt donationskortpå Europanivå för att sjukhus snabbare ska kunnahitta donatorer och tillgängliga organ. Ju fler organ somman gemensamt i Europa kan rädda till donation bordeinnebära mindre olaglig handel med organ.Alla idéer har något bra med sig. Jag tror dock som rubrikensäger att en ändring i donationslagen gällande organska till för att det ska bli en märkbar förändring i framtiden.pia LundströmPÅ GÅNG International Society for Peritoneal Dialysis, 21–24 juni 2008,Istanbul, Turkiet. www.ispd2008.org International Liver Transplantion Society, 9–12 juli 2008, Paris,Frankrike. www.ilts.org The Transplant Society, 10–14 augusti 2008, Sydney, Australien.www.transplantation-soc.org EDTNA/ERCA Kongress, September 2008, Prag, Tjeckoslovakien.www.vascularaccesssociety.com Dialäsens Chefsdagar 2008, 30 september–1 oktober, Täby,Sverige. www.dialasen.com European Society of Artificial Organs ESAO, 3–5 oktober2008, Amiens, Frankrike. www.eutox.info/ Njurmedicinskt Regionmöte, 14–15 oktober 2008, Eskilstuna,Sverige. Svenska Accessmötet, 23–24 oktober 2008, Stockholm, Sverige.www.congrex.com/access/ Renal Week 2008, American Society of Nephrology 4–9 november2008, Philadelphia, Pennsylvania, USA. www.asn-online.org Nordiatrans, 6–7 mars 2009, Fredrikstad, Norge. www.nordiatrans.org/ Vårmöte Svensk Njurmedicinsk Sjuksköterskeförening,10–12 maj 2009. Luleå, Sverige. www.snsf.nu Regionmöte Dialysnätverket i Stockholm, 12–13 februari2009, Stockholm, Sverige.Danderyds Sjukhus AB sökerChefsjuksköterskatill Njurmedicinska klinikens dialysmottagningvid Löwenströmska sjukhusetVi erbjuder dig ett spännande jobb på en dialysmottagning.Din uppgift blir att leda och utveckla arbetet på mottagningen,och Du kommer att ha personal- och budgetansvar för ca 20medarbetare.Dialysmottagningen har 10 behandlingsplatser och idagbehandlas ca 30 kroniskt njursjuka patienter som kommer tilloss för dialysbehandling minst tre gånger per vecka.Danderyds Sjukhus AB tillämpar tidsbegränsat chefskap medmöjlighet till förlängning. Du har din grundanställning i dinprofession som sjuksköterska. Sjukhuset har ett väl utvecklatchefsprogram som anpassas efter dina behov av utveckling ochstöd. Njurmedicinsk kompetens är önskvärd.Vill du veta mer? Kontakta verksamhetschef Stefan Jacobsontfn: 08-6556761 eller chefsjuksköterska Lena Martin tfn:08-655 5488. Läs hela annonsen på vår hemsida www.ds.se.Sänd ansökan senast 6 juni till MonaBarkman, Hus 8, plan 11, 182 88 StockholmDIALÄSEN 3.2008 5

NYHETERVirus orsakar diabetes typ 1Det är välkänt att ärftlighetär av stor betydelseför diabetes typ 1, men deträcker inte som förklaring.Det krävs en kombinationav sårbarhet hos individenoch något i miljön som sätterigång det autoimmunaangreppet. Att virusinfektionerär en bidragande orsaktill diabetes typ 1 harman misstänkt länge ochman tror att det sker i tvåsteg.Nyligen har forskare iLund funnit att det är dubbeltså vanligt att barn somföds på sommaren har antikropparmot insulinproducerandeceller. Förklaringen menar man är att barnensmammor tidigt under graviditeten har genomgått någonav vinterns många maginfektioner och barnen ärverdessa antikroppar. Hos många barn försvinner antikropparnaefter en tid men när de finns signalerar det enökad risk. Av tio barn som får diabetes typ 1 har nio antikropparvid insjuknandet.Källa: http://www.lu.se/ Lunds Universitet 2008-03-03Donator hade malign sjukdomI USA har fyra patienter blivit transplanterade med organfrån en donator som senare visade sig ha lidit av cancer.Donatorn var en 15-årig pojke som bedömdes avlidit ihjärnhinneinflammation, vilket inte är en kontraindikationför organdonation. Sjukdomen hade börjat med litefeber och ryggsmärtor.Sedan pojkens lever, bukspottskörtel och båda njurartransplanterats till fyra olika patienter visade sig att pojkeni själva verket avlidit i en ovanlig cancersjukdom.Två av de andra patienterna, en 52-årig man och en36-årig kvinna, har nu också avlidit i samma typ av malignitetkort efter transplantationen.De två män som fick varsin njure har nu också blivitsjuka, men man har tagit ut organen och männen genomgårnu cellgiftsbehandling.Källa: Aftenposten 4 april 2008Acetylcystein kan skyddanjuren vid röntgenkontrastDet slemlösande läkemedlet acetylcystein kan minskarisken för njurskador med hela 40 procent i sambandmed kontraströntgen. Det visar resultat av 41 olika studierav profylaxbehandling som amerikanska forskarehar gått igenom, som publicerades i tidskriften Annals ofInternal Medicine den 19 februari 2008.Att sammanställningen till stor del bygger på förändringari nivån av serumkreatinin, som är en surrogatmarkörför njurskador, utgör en begränsning. Ändå stödjerstudien acetylcysteinets skyddande effekt, i synnerhethos patienter med hög risk för njurskador.Mikael Hellström, professor i diagnostisk radiologi vidSahlgrenska akademin i Göteborg menar dock att det behövsmer och tydligare evidens för vilka patienter somverkligen skyddas med hjälp av acetylcystein, som i sigbåde är ofarligt och billigt.Han menar vidare att den profylaxbehandling som liggernärmast att introduceras i klinisk användning äruppvätskning med bikarbonatlösning istället för sedvanliguppvätskning med natriumklorid.Fem av sex publicerade studier inom området pekar påpositiva resultat av denna behandling.Källa: Dagens Medicin 19 februari 2008anna svanfeldtDIALÄSEN 3.2008 7

NYHETEREU- samarbete mot organbristDen 22 april 2008 debatterade och röstade Europaparlamentetom ett betänkande gällande organdonation. Med653 röster för, 14 emot och 16 nedlagda röster antogs betänkandetsom efterlyser ett europeiskt donationskortsom komplement till de nationella samt en möjlighetför medlemsstaterna att utse en juridisk företrädare somkan fatta beslut om donation efter döden.Behovet av organ till transplantation är fortfarandestörre än tillgången, trots att alltfler mänskliga organ tastillvara för transplantation. Över 40 000 patienter väntarför närvarande på en ny njure i Västeuropa.Organdonation måste fortsatt vara strikt icke-kommersiellsamt vara frivillig och osjälvisk. Europaparlamentarikernavill betona att alla kommersiella intressen i sammanhangetär oetiska och strider mot grundläggandemänskliga rättigheter.Transplantationsturism och organhandel är växandeproblem i världen. Ledamöterna i Europaparlamentetuppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidtaåtgärder för att förhindra detta. Det ska ske genom att geskydda de fattigaste och mest sårbara donatorerna frånatt bli offer för illegal organhandel. Ett sätt är att förhindraatt sjukförsäkringsbolag stödjer verksamhet som direkteller indirekt främjar organhandeln, till exempel attde betalar ut ersättning i samband med att man genomgåren illegal transplantation.Åtgärder ska vidtas för att öka den legala tillgångenpå organ. Utöver europeiska donationskort och möjlighetatt juridisk person som fattar beslut om donation föreslårparlamentet inrättande av välstrukturerade operativasystem inom och mellan medlemsstaterna, och ivissa fall även internationellt. Utökat samarbete och organdelningmellan länderna skulle framförallt gynna desmå medlemsländerna.Hur kvalitet, säkerhet, tillhandahållande, kontroll, förvaring,transport och fördelning av organ inom EU skasäkerställas kommer att fastställas i direktiv som kommissionenkommer att utarbeta.Inom EU finns stora variationer i attityder till organdonation.I Sverige kan 81 procent tänka sig att donera sinaorgan direkt efter döden, i Rumänien 27 procent. Genomsnitteti Europa ligger på 56 procent. 66 procent av svenskarnahar någon gång diskuterat organdonation med sinanärstående, och 95 procent stöder ett donationskort.Källa: Newsdesk 23 april 2008Ny strategi vid urinvägsinfektionKvävoxid är viktig för immunförsvaret, och har visatsig ha antibakteriell effekt på en mängd olika bakterier.Den vanligaste bakterien bakom urinvägsinfektionerär sjukdomsalstrande stammar av E. coli. Vanligen stigerbakterierna genom urinröret till urinblåsan och orsakarblåskatarr. I allvarliga fall kan man drabbas av njurbäckeninflammation,som innan antibiotika kom hade endödlighet på 15 procent.De sjukdomsalstrande stammarna av E.coli har utvecklatolika skyddsmekanismer mot kvävoxid som ger dem motståndskraftmot kvävoxid. Flavohemoglobin är till exempelett enzym som slår till för att bakterierna lättare ska kunnaetablera sig i urinvägarna. En tänkbar behandling vid urinvägsinfektionvore alltså att inhibera flavohemoglobin ochdärmed öka kväveoxidens antibakteriella effekt. Nya läkemedelmot urinvägsinfektioner är angeläget då resistensutvecklingkan göra antibiotika verkningslöst i framtiden.Lovisa Svensson vid Högskolan i Kalmar har undersökthur gasen kvävoxid påverkar infektionsförloppet vid urinvägsinfektioni avhandlingen «Nitric oxide and bacteriahostinteractions in Escheria coli urinary tract infection«.Källa: Newsdesk april 2008Filippinerna förbjuder organhandelFilippinernas regering försöker sätta stopp för illegal organhandelmellan fattiga människor i landet och rikanjursjuka utlänningar. Enligt filippinsk lag bör endasttio procent av organdonationerna gå till utlänningar,och lagen förbjuder all organhandel. Trots detta tillstårmyndigheterna en växande svart handel med organ, oftagenom tvivelaktiga mellanhänder.Kriminella ligor letar efter lättköpta donatorer i slumområdenakring huvudstaden Manila. För en fattig familjär det naturligtvis en lockande inkomst, men summanpengar som kommer donatorn till del är i sammanhangetlåg.Transplantationen sker ofta under bristande hygieniskaformer, i till exempel en vanlig lägenhet, och innebärstora hälsorisker. Det är inte ovanligt att donatorernaavlider kort efter transplantationen på grund av komplikationer.Även andra länder, som Pakistan, Kina och Colombiaarbetar nu för att gradvis stoppa den illegala organhandeln.Källa: dr.dk/nyheder/udland den 30 april 20088DIALÄSEN 3.2008

NYHETERNytt vaccin mot högt blodtryckAlain Tissot och medarbetare har funniten helt ny strategi vid behandling av högtblodtryck, i form av ett vaccin mot angiotensin-II.Genom att koppla angiotensin-IIpeptiden till en virusliknande partikel fårman ett vaccin som när det injiceras i människaleder till ett antikroppssvar mot -II.Eftersom det här är första gången man lyckats ta framett vaccin som har effekt på blodtrycket kan resultatetleda till en helt ny blodtrycksbehandling. Vid tidigare försökatt ta fram ett vaccin mot angiotensin-I, fick man ettantikroppssvar men effekten på blodtrycket uteblev.I den aktuella studien såg man efter 14 veckor att blodtrycketvar signifikant lägre under dagen hos de patientersom fått vaccinet injicerat jämfört med dem som fått placebo.Ett för högt blodtryck skadarkroppens blodkärl.Mest påtaglig effekt kunde ses på morgonen då det såkallade RAAS (renin-angiotensin-aldosteron-systemet) oftaär som mest aktivt.RAAS upprätthåller elektrolyt-och vätskebalansen påett fundamentalt sätt. Det kommer från tiden då primitivavertebrater lämnade livet i saltvatten och steg upppå land. Finns det då risker med att blockera detta systemutan att snabbt kunna häva blockaden? Docent Ola Samuelssonoch professor Hans Herlitz vid njurmedicin Sahlgrenskauniversitetssjukhuset har i en artikel i Läkartidningenlyft fram en del potentiella problem med den nyablodtrycksbehandlingen.Vid förlust av elektrolyter eller vätska aktiveras RAASi vanliga fall snabbt. En RAAS-blockad som inte kan hävastillräckligt snabbt i en situation då man förlorat mycket» Om det visar sig att vaccination mot högtblodtryck är en effektiv behandlingsmetodskulle det också lösa många följsamhetsproblem.«vätska och salt, till exempel vid diarré, kan leda till cirkulationskollaps,livshotande hyperkalemi eller heltupphävd njurfunktion. Livsuppehållande åtgärder blirvolymsubstitution och att RAAS-blockaden reverseras, annarskan situationen få dödlig utgång.Vaccinets IgG-titrar har en markant längre halveringstidän de nu tillgängliga läkemedel som blockerar RAAS.Det återstår också att se om vaccinet leder till en måttligpartiell blockad av RAAS, så att systemet inte är totalthämmat, i situationer, då det måste aktiveras.Livsstilsförändringar och läkemedelsbehandling är idagbasen för behandling mot högt blodtryck, behandlingarsom alla gånger inte är så lätta att följa. Dålig complianceär många gånger orsaken till uteblivet behandlingsresultat.Om det visar sig att vaccination mot högt blodtryckär en effektiv behandlingsmetod skulle det också lösamånga följsamhetsproblem.Källa: Läkartidningen 12 mars 2008science photo libraryTissot AC et al. Effect of immunisation against angiotensin-II withCYT006-AngQb on ambulatory blood pressure: a double-blind,randomised, placebo-controlled phase IIa study.Publicerad I Lancet 2008;371:821-7DIALÄSEN 3.2008 9

NYHETERBrist på specialisteri NorrbottenscanpixNjursjukvården ska utvecklas i Norrbotten, både närdet gäller prevention och förbättrad vård och behandlingav patienter med terminal njursvikt. Det har landstingsstyrelsenbeslutat.Men bristen på specialister i länet lär omöjliggöra planerna.Det menar överläkaren Stig Bucht, som är en avtvå njurspecialister vid Sunderby sjukhus utanför Luleå.Två njurläkare på ett sjukhus med 198.000 personer iupptagningsområdet är för lite.När Stig Bucht började arbeta i Norrbotten i början av80-talet fanns tio personer i länet som gick i dialys, attjämföra med nära 150 patienter idag. Ökningen beror påatt behandlingsmöjligheterna för patienter med till exempeldiabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomarhar förbättrats på senare år, vilket leder till att fler överlever.På sikt skapar det fler antal patienter med kronisknjursvikt, utan att tillgången på njurspecialister i länetökar. Enligt Stig Bucht har det alltid varit ett problem vidjust Sunderby sjukhus. Det är svårt att exempelvis få STläkareatt stanna kvar vid sjukhuset, något som han trorfår tillskrivas den höga arbetsbelastningen.Länets övriga sjukhus är adekvat bemannade, Gällivarehar två specialister medan Kalix och Piteå har en specialistvardera.Stig Bucht menar att patienternaidag får den vård de behöver,men för att kunna utvecklanjursjukvården i länet finnsbara en lösning, fler specialisteroch större lokaler.För att möta länets ökande behovav dialysplatser har Norrbottenslandstingspolitiker planerStig Buchtpå att starta dialysverksamhetpå vårdcentraler. I Norge gör man redan det med hjälp avdialyssjuksköterskor på plats som har kontakt med njurspecialistpå sjukhus.Ytterligare ett alternativ är att man öppnar sjukhusensdialysavdelningar även nattetid.I januari i år öppnade en helt ny dialysavdelning i Kalix.Man räknade med att ta emot 15 patienter där, menredan vid starten var patientantalet 22.I landstingspolitikernas nya strategi inom njursjukvårdeningår även utveckling av självdialys och utvecklingav förebyggande vård.Källa: Norrbottens-Kuriren mars 200810DIALÄSEN 3.2008

NYHETERNätverksträff i VästraGötalandsregionenUtbildningsdag för undersköterskor inom njurmedicin i VästraGötalandsregionen gav deltagarna nya kunskaper och erfarenhetsutbyten.Den 31 januari stod undersköterskorna på njurmedicinvid Kärnsjukhuset i Skövde som arrangörer för en utbildningsdagför kolleger i Västra Götalandsregionen. Syftetmed dagen var också att träffa undersköterskor från andrasjukhus i regionen och utbyta erfarenheter.På programmet fanns information om vad kompetensbevisför undersköterskor är och hur Skaraborgs sjukhus jobbarmed det. Föreläsarna var Maria Krantz och Mona Sandberg,undersköterskor på Skaraborgs Sjukhus.Fotterapeuten Gunilla Jägerblad pratade om sår ochsårvård och vad man behöver känna till och tänka på i förebyggandesyfte när det gäller njursjuka patienter.Nästa föreläsare var Annika Svensson, diabetessköterskapå njurmedicin vid Kärnsjukhuset i Skövde (KSS). Honberättade om sitt arbete och de mål som finns framtagnaför den njurmedicinska patienten med diabetes. Det ärviktigt att få ner blodsockret på en konstant nivå för attminska komplikationer.Ann-Kristin Albertsson, undersköterska på dialysen förelästeom stavgångsprojektet för bloddialyspatienter. Patienternagår stavgång en gång i veckan innan de startarsin behandling. Det har lett till att patienterna mår alltbättre och fått ökad livskvalitet. Speciellt viktigt för de patientersom är tänkta för njurtransplantation.Nästa punkt handlade om vård i livets slutskede (Värnateamet).Sjuksköterskorna Yvonne Andersson och Ann Karlssonberättade hur njurmedicin på KSS arbetar med det.Genomgången av kalk och fosfatbalansen blev en påminnelsevad en undersköterska ska tänka när patientertar sin medicin.Finalen på dagen var »En dag i njurskolan« som speladesav personalen på njurmedicin vid KSS. Denna innehöllmånga njurmedicinska skämt och skratten blevmånga och höga i lokalen.Text Undersköterskor på Njurmedicin KSS i Skövde genom Anna-Karin Haglund, anna-karin.haglund@vgregion.se

Europastysta epidemiMinst 8–10 procent av befolkningen i Europa,motsvarande cirka 40 miljoner människor,uppskattas ha någon grad av kronisknjursvikt, de flesta utan att veta om det. Beslutsfattareär också vanligtvis omedvetnaom njursjukdomarnas utbredning och betydelseför folkhälsan och njursvikt kan därförbetraktas som »Europas tysta epidemi«enligt The European Kidney Health Alliance(EKHA). Antalet Europeer med njursvikt beräknasdessutom att fördubblas under denärmaste tio åren, bland annat beroende påatt njursvikt hänger ihop med andra epidemiersom diabetes, högt blodtryck och hjärtkärlsjukdomar.För att informera politiker och andra beslutsfattare påhögsta Europa-nivå initierade och genomförde EKHA en utställningoch ett symposium – »a Wake-Up Call« – på Europaparlamenteti Bryssel den 4 mars – också som en upptakt införårets World Kidney Day.MEP (Member of the European Parliament) Frieda Brepoelsarbetar med organdonation och transplantationsfrågoroch är nu också centralfigur i den nystartade MEP-gruppenför njurhälsa. I sitt tal i Parlamentet och i sin vädjan till ledamötenaom stöd framförde hon att när det gäller njurhälsakan »Europaparlamentet spela en ledande roll genom attuppmuntra medlemsstaterna att agera, snabbt och bestämt.Först måste man inse omfattningen av problemet njursviktoch sedan utarbeta och implementera strategier för att förebyggaoch förhindra att denna tysta epidemi fortsätter attöka i den takt den gör för tillfället.«MEP-gruppen planerar nu att arbeta vidare för att sätta förebyggandeav njursvikt högt på den Europeiska agendan.Framsteg kan göras genom att utbyta erfarenheter och rutinermellan staterna och genom att förbättra existerande12teknologier för tidig upptäckt av begynnande njursvikt. AllaEuropeer kan på så sätt ges tillgång till högkvalitativ hälsovård.Professor Paul de Jong berättade att prevalensen av njursvikti Västra Europa var 568 individer per miljon innevånareår 1995. År 2000 hade siffran stigit till 712 individer per miljoninnevånare och år 2005 nådde prevalensen 842 individerper miljon. En ökning med nästan 50 procent på tio år.Den genomsnittliga årliga kostnaden per patient angavstill cirka 40 000 euro eller ungefär 1,8 procent av hälso- ochsjukvårdsbudeten i länderna i Västeuropa. Professor de Jongmenar att nedsatt njurfunktion bör upptäckas och behandlaspå ett tidigt stadium, betydligt tidigare än hittills, blandannat genom att riskgrupperna testas för (mikro-) albuminurioch eGFR. Vid bedömningen av kostnadseffektivitetenav sådana test måste man inkludera inte bara utebliven ellerbromsad utveckling av njursvikt utan också en minskad riskför och faktisk minskning av hjärt-kärlsjukdomar.Professor Andrew Rees, ordförande i EKHA, underströkockså att olika metoder inom allmän hälsovård för att identifierabegynnande njursvikt på tidigast möjliga stadium ärhelt avgörande för att den snabba ökningen av njursviktsepideminskall kunna bromsas eller förhindras. Tidigare ochsäkrare upptäckt och bättre management behövs, sa ProfessorRees, och därför menar han att njurhälsa snarast måstebli en prioritet för Europa.Det går an att beräkna kostnaderna för kronisk njursvikt,till exempel de direkta kostnaderna för dialys och transplantation,framhöll Dr Donal O´Donoghue, men det »lidande«och den samlade inverkan på patienternas hela livsstuation,som för sent upptäckt och för sent behandlad njursvikt ledertill, är omöjlig att ens uppskatta och förstå. De direkta kostnadernaför njursvikt i England uppgår till cirka två procentav den totala hälso- och sjukvårdsbudgeten i landet och denDIALÄSEN 3.2008

Panelen vid symposiet på Europaparlamentet: Professor Paul deJong, Valerie Twomey, patient, Dr Donal O´Donoghue, Professor AndrewRees, EKHA Chairman, Mrs Frieda Brepoels, MEP och KarenJenkins, njursjuksköterska.EKHA – European Kidney Health Alliance är en samarbetsorganisation,som etablerades under 2007 och vars »medlemmar« är:CEAPIR – European Kidney Patients´ Federation, i vilken det svenskaNjurförbundet ingår.EDTNA/ERCA – European Dialysis and Transplantation Nurses Association/EuropeanRenal Care Association.ERA-EDTA – European Renal Association – European Dialysis andTransplantation Association.ISN – International Society of Nephrology.EKHAs utställning på Europaparlamentet informerade om njurarnasfunktioner och sjukdomar, om värdet av tidig upptäckt och förebyggandesjukvård. Därtill demonstrerades analysinstrument förmikroalbuminuri, hemoglobin och glukos.siffran beräknas fördubblas inom de närmaste fem åren. Ijämförelse med detta torde kostnaderna för att införa effektivastrategier för att fördröja eller förhindra avancerad njursviktvara utomordentligt modesta, enligt Dr O´Donoghue.I England har man därför utvecklat en Nationell Strategiför Kronisk Njursvikt och man betraktar förebyggande avnjursvikt som en »vital investering« för framtiden. PremiärministerGordon Brown har till och med offentligt uttalat atthan vill se större och tydligare fokus på förebyggande och hälsovård,inte i stället för men som ett mycket viktigt komplementtill sjukvården.Konsekvenserna av epidemin njursvikt, dess kraftiga ökningi Europa och inte minst det behov och de möjlighetersom finns för tidig upptäckt och tidig intervention förefallernu rejält introducerade i Europas högsta politiska ledning.Vad det kan leda till återstår att se – och man kan naturligtvisha sina dubier.Men tendensen (internationellt och i Europa) verkar heltklar: Att upptäcka njursvikt »för sent« orsakar stort lidandeoch mycket höga kostnader. Att fördubbla kostnaderna vartfemte eller vart tionde år låter sig inte göras i de flesta länder.Att använda alla de möjligheter som finns för tidig upptäcktoch tidig behandling för att förebygga, fördröja eller stoppanjursvikt är därför helt nödvändigt – att inte göra det är intelängre försvarbart.Text Per Åke Zillén, pazillen@telia.comDIALÄSEN 3.2008 13

NYHETERFörorenat heparin funnet i SverigeI januari 2008 ökade antalet rapporter om biverkningarhos patienter som behandlats med heparin i USA markant.Det visade sig att patienterna, som drabbades avandningssvårigheter, illamående, svåra svettningar ochsnabbt sjunkande blodtryck, hade behandlats med förorenatheparin från en fabrik i Kina.I början av mars rapporterades allvarliga allergiska reaktioneri Tyskland sedan patienter behandlats med heparin.Sedan dess har flera länder, bland annat Danmark,Italien och Frankrike dragit tillbaka heparin. Här hardock inga allvarliga biverkningar rapporterats. Däremothar man i USA kunnat sätta 81 dödsfall i samband medanvändning av heparin.Det finns nu misstankar om att föroreningen är tillsattmed avsikt. Föroreningen, översulfaterat kondroitinsulfat,har en viss antikoagulerande effekt, vilket kan göraatt det slunkit igenom kvalitetskontroller. Ämnet aktiverarflera så kallade anafylatoxiner vilket skulle kunna förklarade symtom som patienterna uppvisat, och i vissa falläven avlidit av.Nu har man funnit det förorenade heparinet även i Sverige,sedan Läkemedelsverket krävt att alla heparinprodukterpå svenska marknaden skulle undersökas. Det äri preparatet Klexane som föroreningarna har upptäckts,dock i mycket lägre halter än i USA. I slutet av april beslutadeLäkemedelsverket att dra in ett antal tillverkningssatsermed omedelbar verkan. Läkemedelsverket bedömeratt föroreningen är ofarlig vid subkutan användning avpreparatet men avråder från intravenös användning vilketframförallt är aktuellt vid dialysbehandling. Åtgärdenska ses som en försiktighetsåtgärd då föroreningen förekommeri en mycket liten koncentration.Beslutet om indragning är en balansakt eftersom heparinär ett livsnödvändigt läkemedel. Finns inte tillgång påheparin kommer människor att dö på grund av det. Annatlågmolekylärt heparin finns dock på marknaden, garanteratfritt från förorening. Och det Klexane som nu levererasfrån Apoteket är helt klart frikänt.Källa: Läkartidningen web 30 april 2008

NYHETERKinesiskaläkare vill stoppaorganhandelnDet olympiska läget i Kina har givit storuppmärksamhet på de mänskliga rättigheternai landet. Förföljelse och fängslandeav dem som kritiserar myndigheter, censurav medier, tortyr och fängslande utan domär några exempel på övertramp. Kinas användandeav dödsstraff kränker en grundläggandemänsklig rättighet, rätten till liv.I Kina avrättas 10 000 människor om året, vilket innebär25 om dagen. Dödsstraff används inte bara i sambandmed våldsförbrytelser, utan även vid till exempel ekonomiskbrottslighet och korruption.För skedde avrättningar med ett nackskott men numeravanligen genom att dödlig dos av olika läkemedelinjiceras. Metoden inrättades i USA för ett trettiotal år sedani syfte att göra avrättningarna mer humana. Men detär också en metod som medför att läkare och annan sjukvårdspersonalsom injicerar agerar bödlar. Problemenkring detta har vuxit sig så starka att dödstraffet i USAför närvarande ligger nere.Men den här medicinska avrättningsmetoden användsäven i Kina för att möjliggöra transplantation av organfrån de avrättade. Det är högst tvivelaktigt om de dödsdömdahar haft möjlighet att ge sitt medgivande tilldetta.Mottagare av organen är ofta utlänningar som betalaren stor summa pengar till transplantationsklinikerna.Nu vill även kinesiska läkare stoppa organhandeln frånavrättade. På Världsläkarföreningens möte i Köpenhamn ioktober 2007 meddelade kinesiska läkare att de vill stoppaorganhandeln från avrättade och att de i framtiden endastvill använda organen efter tillstånd från de närstående.Det är godkänt av kinesiska myndigheter. Läkarefrån andra länder, bland annat Danmark, har under fleraår aktivt arbetat för att påverka de kinesiska läkarnas medverkanvid avrättningar och transplantationer. Detta visaratt det går att påverka Kina. Det är viktigt att myndigheteroch offentlighet i andra länder fortsätter att verka, intebara för att läkare inte ska verka som bödlar, utan även föratt få bort dödsstraffen i Kina, skriver Jyllandsposten.Källa: Jyllandsposten 3 april 2008Norge satsar på organdonationI Norge har antalet organdonationer ökat kraftigt. Underdet första kvartalet 2008 genomfördes 34 donationerjämfört med 20 samma period 2007. Totalt sett har143 organ transplanterats till 128 patienter fram till sistamars jämfört med 93 organ till 87 patienter i fjol. På väntelistanfanns den 31 mars 230 patienter, vilket är 70färre än samma datum året innan.Orsaken är att donationssjukhusen har fått ökade resurserför att kunna arbeta mer aktivt med organdonationer,och man vinnlägger sig om att varje organ ska tastillvara. Norrmännen är mer positiva än någonsin till organdonation.Norska regeringen har bestämt att donationsansvarigaläkare ska friköpas på deltid för att få tidatt arbeta med organdonation. Extra medel i stadsbudgetengör att organdonation inte längre utgör någon ekonomiskbelastning på donationssjukhusen.Stiftelsen Organdonasjon ger Rikshospitalet, där allatransplantationer utförs, en eloge för deras kapacitet.Under årets första kvartal har man varken behövt exporteranågot organ eller behövt tacka nej till organ pågrund av resursbrist. Dock kan det bara vara fråga om tidinnan Rikshospitalet har nått en kapacitetstopp.Ullevål universitetssjukhus är ett av 28 donatorsjukhusi Norge, och de flesta av landets donatorer kommerhärifrån, 32 procent förra året. När det inte längre gåratt rädda ett liv drar sig många läkare för att ställa fråganom organdonation till närstående av rädsla att spädapå sorgen. Men det har visat sig att det många gångerär tvärtom, att närstående finner en tröst i frågan. Föratt skapa en god kvalitet och trygghet kring organdonationerhar man inrättat Donorenheten på Ullevål. Härarbetar donationsansvarig läkare och ett par intensivvårdssjuksköterskor.Deras uppgift är att vägleda och undervisaläkare och sjuksköterskor på de avdelningar därpatientgruppen kan förekomma.Källa: Meltwater News april 2008Sommardialys på Utöi Stockholms skärgård sommaren 2008Under veckorna 25–28 erbjuder vi dialys och boende i Gula villan på Utöi Karolinska Universitetssjukhusets regi och det finns några platser kvar.Kontakta Maria Ageborg 073/6251705, Brittis Allenius 073/6251704 ellermaria.ageborg@karolinska.se, www.utoturistbyra.seRegionmöte 12–13/2,2009 i StockholmArrangörDialysnätverket i StockholmDIALÄSEN 3.2008 17

Märkning avsaltinnehåll kanrädda livLivsmedelsverket satsar nu på att halverasvenskarnas saltkonsumtion i syfte attminska sjukdom och död i hjärtkärlsjukdom.I föregångslandet Finland har man setten tydlig minskning av antalet insjuknadei stroke sedan man införde hårda krav ommärkning av livsmedels saltinnehåll.Högt blodtryck ökar risken för stroke, hjärtinfarkt, hjärtsviktoch skador på njurarna. Enligt WHO är högt blodtrycken av de tio enskilt största riskfaktorerna för sjuklighet ochdöd i i-länderna.Ett alltför stort saltintag kan i många fall vara en bidragandeorsak till stegrat blodtryck. WHO har tillsatt en arbetsgruppi saltfrågan, som bland annat diskuterar ett gemensamtarbete gentemot multinationella företag. Nyligenmöttes gruppen i Ljubljana, Slovenien.Svenskarna äter uppskattningsvis 8–12 gram salt per dag.Salt finns framförallt i baslivsmedel som bröd, spannmålsprodukter,charkuterier, matfett, ost och vanligt hushållssalt.Ungefär 10–15 procent av saltintaget tillsätts vid matlagningi hemmet genom till exempel soja, buljong och kryddsåser.En annan saltkälla är hel-och halvfabrikat. Hur mycket saltdet finns i mat som tillagas på restauranger och storkök harman vanligen ganska dålig kunskap om. Däremot vet man attden spelar en mycket stor roll för vårt saltintag. Det är alltsåav största vikt att detta blir kartlagt.Enligt de svenska näringsrekommendationerna 2005 (SNR2005) bör saltintaget begränsas till 5–6 gram per dag, alltsåen halvering av svenskens genomsnittliga intag. Livsmedelsverketarbetar sedan 2007 med en femårsplan som syftar tillatt sänka svenskens saltintag med 0,5 gram per halvår, enminskning som förmodligen inte kommer att ändra smakupplevelsen.Den främsta satsningen är därför att verka för att livsmedelsindustrinminskar saltinnehållet i sina produkter, och påså sätt göra dem till goda exempel för konsumenten.– Initialt finns det inga större problem, och man är principielltlagom positiv, säger Åke Bruce, läkare och professori tillämpad näringslära vid Livsmedelsverket. Men när mankommer till detaljfrågor kan man vänta sig en rad praktiskaproblem.Det handlar bland annat om hur produkternas saltinnehållska deklareras. Inom EU finns ett krav om obligatoriskmärkning av livsmedels salthalt. Nuvarande nyckelhålsmärkningenhar inga stränga krav när det gäller salthalten. Tillsvidareär de endast produkter med hög salthalt inom en livsmedelsgruppsom inte får nyckelhålsmärkas.Tillverkningsindustrin använder ofta exakta recept, ochför bagerier kan det till exempel vara svårt att bara minskasalthalten och ersätta med andra ingredienser. När det gällerlivsmedelssäkerhet fyller salt många gånger en skyddandefunktion, minskad salthalt i charkuterier kan leda till ökad18DIALÄSEN 3.2008

Hur mycket salt som finns i matenpå restauranger har gästernaofta dålig kunskap om.» Om salthalten ska minskas måstekanske producenten istället ställakrav på lägre förvaringstemperatureller använda andra former avhållbarhetsbehandling. «Nordic photosÅke Bruce är läkare och professor i tillämpad näringslära vidsvenska Livsmedelsverket. Sedan 2007 arbetar Livsmedelsverketmed en femårsplan med målet att sänka svenskens saltintag med0,5 gram per halvår.risk för bakterieinvasion. Om salthalten ska minskas måstekanske producenten istället ställa krav på lägre förvaringstemperatureller använda andra former av hållbarhetsbehandling.Under 2007 tillsatte EU-kommissionen en så kallad högnivågruppsom ska arbeta med olika frågor som rör nutritionoch fysiskt aktivitet. Som första fråga beslutade man att arbetamed saltintaget. Arbetsgruppen möttes i Bryssel 31 januarii år, och främsta syfte var då att gå igenom vad som sketteller vad som planeras i de olika länderna när det gäller attsänka saltintaget hos befolkningen.Storbritannien och Finland är föregångsländer i frågan.Storbritannien har satsat på ett omfattande arbete med livsmedelsindustrinnär det gäller önskvärda salthalter i viktigaprodukter. Och i Finland har man, redan före inträdet i EU,lagstiftat om särskild märkning av produkter som innehållerhög salthalt. Här har man sett markant sänkt intag avsalt vilket har haft direkt effekt på antal personer med förhöjtblodtryck.– Nu vill man på olika vägar föra fram möjligheten för enskildaländer inom EU att följa Finlands exempel, säger ÅkeBruce.Effekten av femårssatsningen kommer förmodligen attmätas i ett slumpmässigt befolkningsurvalalternativt kopplas till någon annanpågående kostundersökning.Det bästa sättet att kontrollera är attsamla urin under ett dygn och mäta natriumhalteni den.Text Anna-Lena ByströmDIALÄSEN 3.2008 19

SNSFMARIE NYKVIST | ORDFÖRANDE I SNSFObjektivitet och trovärdighetMed anledning av det nya LiF-avtalet som reglerar samarbetetmellan läkemedelsföretag och medarbetare inomhälso- och sjukvård har jag återigen suttit i olika mötenoch haft många givande diskussioner. Det nya avtaletinnebär för SNSF:s del att vi måste skriva samarbetsavtalmed de företag som stödjer oss med till exempel utbildningaroch stipendier. För att veta hur vi ska gå vidare harstyrelsen haft ett möte för att diskutera föreningens policynär det gäller företagskontakter. Vi träffade också ÅsaAndersson från Svensk Sjuksköterskeförening för att hörahur SSF och dess sektioner agerar i frågan. Det ser väldigtolika ut i de olika sektionerna men fråganär högaktuell för alla. Som en följdav dessa diskussioner kallade vi till ettmöte med representanter för våra arbetsgrupper.Endast styrgrupperna förNjursviktkoordinatorer och Hem-HDhade möjlighet att närvara. Vi diskuteradehur vi ska kunna följa regelverket. Den stora fråganblev till sist värdet av att inte vara för uppbundna till företagen.Behöver vi verkligen deras ekonomiska stöd? Är detinte bättre att arbetsgivaren får betala vad arbetstagarnasförkovring och utbildning verkligen kostar?Frågan har också diskuterats i samband med arbetetmed SNR, Svenskt Njurregister, där SNSF har tagit en aktivroll. För att vara trovärdiga i olika register gäller detatt vara fristående och oberoende och inte för uppbundentill något företag.Den här frågan kan inte lösas direkt utan måste diskuterasi flera forum. SSF kommer att kalla sektionerna för fortsattadiskussioner och kanske ett gemensamt ställningstagande.Ni som medlemmar får gärna höra av er med erasynpunkter. Ambitionen är att till årsmötet 2009 kunnabesluta om en policy för företagskontakter som gäller för» Vi vill gärna bibehållavårt goda samarbete medföretagen men vi vill ocksåagera seriöst och värna omvår självständighet. «vår förening i alla sammanhang. Vi vill gärna bibehållavårt goda samarbete med företagen men vi vill också ageraseriöst och värna om vår självständighet.När ni läser detta är vårmötet över och jag hoppas vi allaär nöjda med vad det givit i inspiration och ny kunskap.Då kan vi helt börja fokusera på sommarbemanning ochsemester. Kom ihåg att vara frikostiga med att bevilja gästerdialys på alla dialysavdelningar. Det uppskattas väldigtav dem som annars inte kan komma ifrån hemorten. Ävenom vi får det lite jobbigare några arbetspass så tycker i allafall vi i Trelleborg att det är värt det.Till hösten hoppas jag många kommertill Svensk Sjuksköterskeföreningskonferens Lust och Kunskap i Örebro.De har ett fantastiskt program och därhar vi möjlighet att träffa sjuksköterskorfrån andra områden inom vården.Även Chefsdagarna som ligger direkt före Lust och Kunskapkommer att ha ett bra program. Hoppas alla ni chefer väljeratt prioritera dessa dagar, årets program är verkligen enhöjdare. De dagarna ger kraft till arbetet i vardagen kan jaglova. Längre fram i oktober kommer Svenska Accessmötetdär SNSF:s accessgrupp varit med i programgruppen. I övrigtfortsätter vi att arbeta med rutiner för vårmötet, omvårdnadsparametrari SNR, policy för företagskontakter, utvecklingav hemsidan och stöd till arbetsgrupper. Det är kul attjobba för den här föreningen! Skulle du vilja vara med i styrelseneller någon arbetsgrupp så hör av dig till någon av ossi styrelsen. Vår kontaktinformation finns på www.snsf.nuMarie Nykvist, marie.nykvist@skane.seOrdförande i Svensk Njurmedicinsk SjuksköterskeföreningBli medlem i SNSFBli medlem i Svensk Njurmedicinsk Sjuksköterskeförening Medlemsavgiftenär för A-medlemmar (sjuksköterskor som arbetarinom njursjukvården) och för B-medlemmar (övriga intresserade)140 SEK/år. Som medlem får man sitt eget exemplar avtidningen Dialäsen och en fin medlemsnål.• Avgiften sätts in på plusgirokonto 491 94 06-1• Ange namn, adress, e-post, arbete t ex HD, PD,avdelning eller mottagning samt yrkeskategori.• Vid utebliven tidning eller ny adress kontaktaEwa Knutson, e-post:ewa@knutson.nu• Mer information finner du på: www.snsf.nuDIALÄSEN 3.2008 21

Gudrun Nyberg:– Allt som händernu är en bonusChristofer Carlander var allmänläkare i Göteborg1793–1814. Ungefär tvåhundra år senarehittade Gudrun Nyberg hans fylligajournaler i Svenska Läkaresällskapets arkiv,och fängslades av dem. Journalernas innehållligger nu till grund för beskrivningenav dåtida människors levnadsvillkor i boken»Doktor Carlanders Göteborg«. Snart kommeräven nästa bok – om doktorn själv.Det är mycket i doktor Carlanders arbete som har parallellertill dagens situation.– Vi vet till exempel än idag inte orsaken till gloumerulonefritermen får använda oss av det vi kan och de resurser somfinns. På motsvarande sätt var det för doktor Carlander, sägerGudrun Nyberg, som nyligen blivit pensionär efter många årsom läkare inom njurmedicin och transplantationsmedicin,framförallt vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.Doktor Carlander hade ett kollegialt utbyte med de övrigaläkarna i Göteborg, och han hade även en rik brevväxlingmed kolleger i Uppsala och Stockholm. Många hundra brevfinns bevarade. Och han sökte även efter senaste rön internationellt,importerade till exempel medicinska böcker och tidskrifterfrån bland annat England, och höll sig på så sätt välinformerad om det senaste.Gudrun fick kännedom om de välskrivna innehållsrikajournalerna av en slump, när hon sökte information om enannan person i 1700-talets Göteborg, Peter Militz.– Jag har alltid varit väldigt nyfiken av mig, och när jag flyttadetill ett gammalt hus på Plantagegatan i Göteborg villejag veta mer om platsens forna ägare, berättar Gudrun.Ägaren av marken i slutet av 1700-talet, Peter Militz, visadesig senare vara en anfader till mig. Han var inte någon heltideal figur, vilket gjorde honom spännande.Så det var i sökandet efter honom som Gudrun förstagången läste i doktor Carlanders journaler. Peter Militz fannsdock inte med bland patienterna, men Gudrun fascineradesav de 6000 sjukjournalerna med människoöden inom allasamhällsklasser. Doktor Carlander var en mycket omtyckt läkaresom alla ville gå till, och det kunde till och med händaatt han blev utskälld om han inte kunde ta sig an någon. Hanvar en god människa och fanns till hands för sina patientermer eller mindre för jämnan. Slutligen blev situationenMitt intresse har alltid varit att leta samband, säger Gudrun Nybergidag författare och pensionär men tidigare klinikchef på njurmedicinskakliniken i Lund.ohållbar och han tvingades lämna Göteborg för Stockholm.Här blev den populäre doktorn erbjuden olika förtroendeuppdrag.Han var en extremt ödmjuk person som exempelvisblev djupt olycklig när han invaldes i vetenskapsakademin.Trots att han var vän av vetenskapen var det i arbetetnära patienten han ville vara.Journalerna rymmer mycket mer information än om barasjukdomar. Med utgångspunkt från journalanteckningarnahar Gudrun lyckats måla upp hur livet i Göteborg tedde sigunder den tiden även när det gäller till exempel handel, sjöfartoch bostäder. Men även annat som hör livet till som husdjur,utseende och kläder.Många var drabbade av infektionssjukdomar som syfilisoch tbc, men Gudrun kunde även hitta tecken på njursvikthos en del patienter.22DIALÄSEN 3.2008

– Ofta beskrivs en svullnad i kroppen, till exempel efterscharlakansfeber, och jag kan också hitta symtom på uremibeskrivna, berättar Gudrun. Två bröder med cystnjurar finnsmed i journalanteckningarna. Några symtom på diabetes,som till exempel stark törst eller stora urinmängder, kan jagdäremot inte finna, och det verkar inte som diabetes fannsdär då.Att få möta människorna i doktor Carlanders journalerutan att behöva ta ansvar för deras situation var en god avkoppling.Det kombinerade också det medicinska och naturvetenskapligaintresset med det etnologiska, vilka alla funnitshos Gudrun sedan tidigt i livet. Mamma var etnolog,pappa meteorolog och redan som 16-åring visste Gudrun atthon ville bli läkare.1970 tog Gudrun läkarexamen, och började efter någraår i Jönköping arbeta vid medicinkliniken på Sahlgrenska iGöteborg. Hon disputerade 1976 inom området hormoneffekterpå fettväv. Som småbarnsmamma i mitten av 70-taletpassade en tjänst vid njurmedicinschemamässigt bra in, det var bara 40timmars arbetsvecka, därutöver en deljourer förstås. Gudrun blev sedan kvarinom njurmedicin och transplantationsmedicinvid Sahlgrenska ända fram till2001.– Mitt intresse har alltid varit att letasamband. Tillsammans med flera doktorander undersöktejag hur förloppet efter njurtransplantation präglas av grundsjukdomen,till exempel IgA-nefrit och cystnjurar, och vilkaspeciella risker det finns i samband med transplantation vidSLE eller diabetes. Jag var den första som skrev att SLE kan gåöver i transplantatet, berättar Gudrun.– Min forskning låg mest vid sidan av transplantationskirurgin,vilket var en förutsättning eftersom det fanns ett visstrevirtänkande bland kirurgerna. Jag har själv ingen starkkänsla för revir och när jag ibland överskred gränsen kundedet bli besvärligt. Att jag då ändå stod på mig berodde på attjag var målmedveten. Det jag gjorde hade ett gott syfte, ochnågra viktiga små bidrag har jag kommit fram med.Gudrun beskriver sig som både noggrann och ivrig, menockså envis. Det låter som en god drivkraft, men Gudrun menaratt det ibland också kan vara en nackdel.– Jag brukar säga att jag föddes med ett glas vin för lite ikroppen, säger hon.Efter 18 år inom transplantationsmedicin blev Gudrun2001 tillfrågad att bli klinikchef vid njurmedicinska klinikeni Lund.– Jag var tveksam om jag var rätt person, eftersom jag intehade arbetat direkt med njurmedicin på 18 år, säger Gudrun.Jag har också mycket liten dialyserfarenhet, det mestajag kan om dialys har jag lärt mig på omvägar, som när jagtill exempel tittade på hur peritonealdialys fungerar vid cystnjuresjukdom.Men professor Bengt Rippe i Lund sa »det är» Att få möta människorna idoktor Carlanders journalerutan att behöva ta ansvar förderas situation var en god avkoppling.«väl ingen som är så bred som du«. Chefskapet medförde sedanfrämst utmaningar av annat slag, som Gudrun fann mycketstimulerande.Som nybliven pensionär möter hon inga patienter längre,men har kvar en doktorand i Lund. Och ganska nyligen varhon opponent i Oslo.– Men det var nog sista gången, det kräver ganska mycketatt vara en bra opponent som också ger auditoriet en händelserikdisputation.Medan vi samtalar ringer Gudruns mobil, och hon verkarbli glad. Det visar sig att det gäller doktor Carlander. Bokenhar blivit utsedd till »Västergötlands vackraste bok 2007«, ochkommande lördag ska det bli högtidligheter i Skara med anledningav det.– Jag visste att den var nominerad, men inte trodde jag attden skulle vinna, säger hon. Allt som händer mig nu är barapå plussidan. Till skillnad från tidigare behöver jag inte hanågon prestige och jag måste inte lyckas som författare. Jaggör det jag tycker är roligt – och går detsedan bra blir det bara en bonus.Ytterligare en bok är snart i hamn. Dagenefter vi träffats ska Gudrun till sinförläggare för att lämna in sitt manusom doktor Carlander själv, »Läkekonst –Doktor Carlander i praktiken«.Och så redigerar hon texter åt en godvän, som arbetade som rikskurator för neurosedynbarnen under60-talet. Hennes minnen från den tiden är en viktig skildringav hur samhället fungerar respektive inte fungerar ikris.– För mig är det viktigt att hjälpa till att lyfta fram problemet,och att kunna glädja henne genom att vara hennes redaktör.Gudrun är just hemkommen från St. Barthélemy i Västindien.Hit reste doktor Carlander som skeppsläkare 1787–1788.Och här arbetade en anfader till Gudrun under 13 år somhamnkapten. Han gifte sig sedan med ingen mindre än en avPeter Militz tre döttrar, och cirkeln tycks på något sätt därmedslutas.En bok om Peter Militz kommer det också med stor sannolikhetatt bli, hans liv har Gudrun lyckats ringa in genom attsöka i olika arkiv.Gudrun kallar sig nu för »privatetnolog«. I slutet av augustibär det av till Gent och kongressen International Society ofCultural History, ISCH. Det lovar möten med nya människor.Och förstås kommer doktor Carlander, som numer har bliviten nära bekant, vara med på ett hörn.I Göteborg finns de två sönerna, och två barnbarn. Att umgåsmed dem är förstås en stor bonus.– Som sagt, det är bara roliga saker som händer nu, avslutarGudrun.Text Anna-Lena Byström Foto Michel DomeDIALÄSEN 3.2008 23

Anemiansvariga sjuksköterskor kan verka för förbättrad anemibehandlingoch behandlingsresultat till patienter med kronisknjursvikt. Detta kan uppnås genom individuellt anpassad anemibehandling,kontinuitet, förbättrad dokumentation samt genompatient- och personalutbildning.Kontinuitet och goddokumentation gerframgångsrik behandlingVi ser dagligen hemodialyspatienter med flukturerandeblodvärden. Idag bromsas erytropoetinstimulerande behandlingdå hemoglobin (Hb) stiger över 130 gram per liter(g/l) och doserna för erytropoetinstimulerande läkemedlen(ESL) ökas när blodvärdet sjunker under 110g/l. Detta ledertill svängande blodvärden där patienten stiger snabbt i Hb föratt sedan sjunka snabbt igen. Blodvärden utanför rekommenderadenivåer medför ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.Hb under 110 g/l har visat sig leda till försämrad livskvalitet,ökad risk för hjärtsvikt, ökade sjukhusinläggningar samtförsämrad kognitiv förmåga (1,2,3). Även normaliserat Hb(>135g/l) visar på ökad risk för dödlighet, hjärtinfarkt, ökadeantal sjukhusinläggningar samt ökad risk för stroke hos kronisktnjursjuka utan dialysbehandling (4). Denna studie bekräftardet som tidigare skrivits, att det är svårt att få patienternaatt ligga stabilt i sitt Hb värde över en längre tid (5).En mer kostnadseffektiv anemibehandling går sannolikt attnå genom stabila blodvärden med så få läkemedelskorrigeringarsom möjligt. Bárány och Müller menar att vi behöverförbättrad kontroll över hur vi når målen med anemibehandlingoch efterlyser nytänkande och innovativa lösningar föratt uppnå en bättre kontroll av patienternas blodvärden ochdärmed öka patientens välmående (6).Kontinuitet och god dokumentation är nyckeln till framgångsrikanemibehandling där patienternas blodvärde stannarinom målvärden (110–130g/l). En anemiansvarig sjuksköterskasom även arbetar som dialyssjuksköterska har genomsin kontinuitet med patienten goda möjligheter att identifieraproblem gällande anemibehandling. Om den anemiansvarigasjuksköterskan dessutom följer upp patientensblodvärde samt är delaktig i bedömningen kan detta minskaantalet patienter med Hb utanför målvärde (7).24På dialysmottagningen A14, Karolinska Universitetssjukhuseti Solna utfördes mellan den 1 september 2006 till den7 september 2007 en pilotstudie (n= 24) gällande effekten aven anemiansvarig sjuksköterskas utförda åtgärder vid anemibehandling.Syftet med denna pilotstudie var att undersöka om en anemiansvarigsjuksköterska genom att »identifiera behov avoch initiera anemibehandling« samt genom att utföra »individuellvårdplanering gällande anemibehandling och verkaför samordning i teamet«, kan bidra till bättre måluppfyllelseav Hb (110– 130 g/l) för patienter i regelbunden hemodialysbehandling.Frågeställningar för studien var:Påverkar kombinationen av de två åtgärderna patientens blodvärde?Leder kombinationen av de två åtgärderna till förändring i hurmålen för anemibehandling uppnås i enlighet med riktlinjer frånSvensk Njurmedicinsk Förening?Påverkar kombinationen av de två åtgärderna läkemedelskostnaderför ESL och järn?70605040%3020100Antal patienter (% ) med H b inom 110-130 g/lBaseline Mån 5 Mån 9 Mån 11KontrollgruppInterventionsgruppFigur 1: Måluppfyllelse (%) under studiens gång interventionsgruppjämfört med kontrollgruppen.DIALÄSEN 3.2008

Nordic photosAnemibehandling ger resultat. Avgörande är att det vid en dosjustering finns ett identifieratmål och en dokumenterad plan för uppföljning.på grund av misstag i registreringen.Varje månad registrerades provsvaroch dosering av ESL och järn av anemiansvarigsjuksköterska. Bedömning utfördessenast tre dagar efter att provertagits. Varje månad bedömdes patientensstatus gällande anemibehandlingsom ändrades vid behov. Om ny omvårdnadsdiagnosgällande anemibehandlingidentifierades resulterade det till en förändradindividuell omvårdnadsplanmed identifierade åtgärder. Detta dokumenteradesenligt VIPS under omvårdnadsplaneringi befintlig datajournal.Individuell anemibehandling dokumenteradesäven på separata journalbladsom satt i berörd patients journal. Alla läkemedelsjusteringarutfördes av och dokumenteradesi patientens läkemedelslistaav ansvarig läkare.Detta var en randomiserad, kvantitativ patientstudie däromvårdnadsåtgärder utvärderades med kvantitativa data.25 patienter av totalt 38 patienter från dialysmottagningentillfrågades mellan den 1 september 2006 till den 1 februari2007 om deltagande i studien. Inklusionskriterierna förstudien var från 18 år och uppåt, regelbunden hemodialysbehandlingsamt patienten skall kunna förstå skriftlig ochmuntlig information på svenska. Exklusionskriterierna varkognitiv dysfunktion och deltagande i annan studie som kanha inverkan på denna studies utfallsparametrar. Patienternarandomiserades in i kontrollgrupp respektive interventionsgrupp.Interventionsgruppen bestod av 13 patienter och kontrollgruppenbestod av 11 patienter, då en patient förloradesDet har visat sig i denna pilotstudie att individuell vårdplaneringgällande anemibehandling och samordning i teametger positiva effekter på resultatet av patientens anemibehandling.Studiens resultat visade att medianvärdet för Hb i interventionsgruppenlåg mellan 120–124 g/l under studiens gång.Medianvärdet för Hb i kontrollgruppen låg mellan 120–134g/l under studiens gång. Båda grupperna hade stor spridningfrån lägsta till högsta Hb. Detta visar på hur svårt det är atthålla alla patienter inom målvärde (110–130 g/l) och att detkommer att finnas patienter med Hb utanför målvärde.En anemiansvarig sjuksköterska som varje månad uppdaterarstatus på patienten och utifrån detta planerar och tydligtdokumenterar planen för patientens anemibehandling ➝DIALÄSEN 3.2008 25

1 6 01 5 01 4 01 3 01 2 01 1 01 0 09 0H b B a s elin eH b m å n 5H b m å n 98 0K o n trollIn t e rv e n tionH b m å n 1 1Figur 2: Medianvärde Hb över tid för båda grupperna.ger resultat. Avgörande är att det vid en dosjustering finns ettidentifierat mål och en dokumenterad plan för uppföljning.Vid jämförelse av median för Hb, ESL-dos samt järndosmellan grupperna vid baseline, månad fem, månad nio ochmånad elva såg man att ESL dosen var signifikant lägre i interventionsgruppeni månad fem. I månad elva skiljde sigmedian Hb värdet signifikant mellan grupperna. Interventionsgruppensmedianvärde för Hb i månad elva var 120 g/lmed interkvartilbredd 106–128 g/l. Kontrollgruppens medianvärdeför Hb i månad elva var 134 g/l med interkvartilbreddpå 130–138 g/l. Interkvartilbredden visar inom vilkavärden 25– 75 procent av individerna finns representerade.Järndoserna ökade i kontrollgruppen över tid men i interventionsgruppenskedde ingen större förändring. Studiens resultatger en indikation om att kostnader för ESL och järn inteskiljde sig åt mellan interventions- och kontroll gruppen. Någonkostnadsberäkning av ESL och järn gjordes inte.När median för Hb, ESL-doser och järndoser beräknadesöver tid för varje grupp går det att följa varje grupps dosjusteringsfaser.Interventionsgruppen började med att titreraned ESL doserna de första fem månaderna. Då resultat avnedtrappning av ESL börjar visa sig balanseras ESL-dosernaupp i månad nio. Vid analys av interventionsgruppens ESLdoser kan man tänka sig att en försiktigare ESL nedtrappningtill månad fem skulle kunna leda till att interventionsgruppensESL doser inte behövt stiga från median 6000E/vmånad fem till median 12000E/v månad nio. Detta är en erfarenhetatt ta med sig i vidare arbete som anemiansvarigsjuksköterska. Kontrollgruppens ESL doser titrerades uppfrån baseline till månad fem. Vid analys av ESL doser ochäven median Hb under månad nio och elva kan man se attdoserna vid månad fem varit för höga och kontrollgruppensESL-doser månad nio och elva är doser i korrigeringsfasnedåt. Max värdet på ESL dosen minskade i båda gruppernaöver tid.Samordning i teamet har i den dagliga verksamhetenhandlat om att anemiansvarig sjuksköterska vid anemibedömningarkontaktat ansvarig läkare på dialysavdelningenför dosjusteringar. Ansvarig läkare utförde alltid läkemedelsförändringari datajournalen. I samband med anemibedömningarsamtalade anemiansvarig sjuksköterska medpatientansvarig sjuksköterska (PAS) för att muntligen informeraom dosjusteringar samt mål med dessa. Berörd patientinformerades av anemiansvarig sjuksköterska om sina blodvärdenoch samtal kring dessa fördes i samband med provtagning.Jag har valt att arbeta med individuell anemibehandlingdär status regelbundet har utarbetats för varje patient ochindividuell anemibedömning har utförts vid varje månadsprovutifrån European Best Practice Guidelines (EBPG). EBPGrekommenderar att vid anemibedömning ta hänsyn till varjeenskild individ utifrån kön, ålder, etniskt ursprung, fysisk aktivitetsamt riskfaktorer (8). För att göra detta på ett bra ochhållbart sätt behövs god dokumentation som motiverar behandlingsstrategieroch som identifierar riskfaktorer.Vad som har noterats under denna pilotstudie är att omkontinuiteten bryts faller måluppfyllanden snabbt. Vid ledighetskall det finnas en till anemiansvarig sjuksköterskasom kan ta över uppföljningen av provsvar och man bör undvikafrekventa personalbyten. Susan Browar, har vid flertalföreläsningar påpekat vikten av kontinuitet och hur frånvaroav anemiansvarig sjuksköterska skall täckas upp. En anemiansvarigsjuksköterska skall vara en ansvarskännande person,medveten om vikten av kontinuerlig uppföljning avprovsvar samt en person som känner att hon/han kommer attstanna länge på kliniken. För att kunna följa upp 30 patientervarje månad inklusive utföra individuell anemibehandlingkrävs 2–3 arbetsdagar per månad. Den anemiansvarige sjuksköterskanansvarar även för att övervaka övriga parametrarsom påverkar anemibehandlingsresultatet. För att dessutomhålla sig uppdaterad på vetenskap, hålla kontakter med läkemedelsföretag,bedriva utbildning samt utföra kontinuerliguppföljning av patienternas anemibehandling kommer denanemiansvariges arbete att ta en dag per vecka, det vill säga20 procent av en heltidstjänst.Bennet & Alonso har kommit fram till att det som hindrar26DIALÄSEN 3.2008

4 5 00 04 0 00 03 5 00 03 0 00 02 5 00 02 0 00 01 5 00 01 0 00 05 0 00E S L / v b a s elin e0-5 0 0 0K o n trollIn t e rv e n tionE S L / v m ån 5E S L / v m ån 9E S L / v m ån 1 1Figur 3: Medianvärde ESL (E/v) för båda grupperna.sjuksköterskor att engagera sig i anemibehandling och uppföljningav denna är brist på tid, avsaknad av utbildning samtbrist på stöd i verksamheten samt dåligt med ekonomiskamöjligheter (7). I relation till detta menar jag att det är oerhörtviktigt att ge den sjuksköterska som tar på sig rollen somanemiansvarig avsatt tid och resurser för utbildning, uppföljningoch dokumentation. I den anemiansvariga sjuksköterskansroll bör det ingå ett utbildningsansvar till kollegor ochpatienter. För att göra detta på ett bra sätt behövs tid att förberedautbildningar samt god presentationsteknik.En stor vinst i som kommit ur denna pilotstudie är denökade medvetenheten och ökade kunskap bland omvårdnadspersonalgällande anemi, anemibehandling samt desseffekter. Idag tar alla PAS:ar aktiv del i patienterna provsvar.Blodvärde och järnstatus analyseras och dagligen diskuterasbehandlingsresultat och effekter av järnbehandling på kliniken.Jag upplever att engagemanget för behandlingsresultathar ökat och att det är riktigt roligt att analysera provsvarnär man har en anemiansvarig sjuksköterska att bollasina frågor med.Den anemiansvarige sjuksköterskan blir även ett bollplankför ansvarig läkare på kliniken. En engagerad sjuksköterskainom anemibehandling som aktivt tar del av provsvar och visaratt denna kan göra korrekta bedömningar ökar kommunikationenmed ansvarig läkare och ofta går samtalet överett bredare spann än »bara« anemibehandlingen vilket kommerpatienten tillgodo.Denna pilotstudie bör följas av en randomiserad studie.Genom powerberäkning kan antalet patienter som behöveringå i studien beräknas samt hur lång tid patienterna behöverföljas för att uppnå tillförlitliga resultat. Randomiseradestudier inom detta område finns inte i nuläget publicerade.Text Matilda Appelgren, legitimerad sjuksköterska,dialysmottagningen A14, Karolinska Universitetssjukhuset,Solna.matilda.appelgren@karolinska.seFör fullständig referens, vänligen kontakta författaren.Referenser1. Obrador, G.T., & Pereira, B.J.G. (2002). Anaemia of Chronic KidneyDisease: an Under-Recognized and Under-Treated Problem.Nephrology Dialysis Transplant, Vol. 17 (11), s. 44-46.2. Silverberg, D.S., et al. (2002). The correction of anemia in severeresistant heart failure with erythropoietin and intravenousiron prevents the progression of both the heart and the renal failureand markedly reduces hospitalization. Clinical Nephrology,Vol. 58(1), s. 37- 45.3. Martin- Lester, M. (1997). Cognitive Function in Dialysis Patients:Case Study of the Anemic Patient. ANNA Journal, Vol.24(3), s. 359-356.4. Singh, A.K., et al. (2006). Correction of Anemia with EpoetinAlfa in Chronic Kidney Disease. The New England Journalof Medicin, Vol., 355(20), s. 2085-2098. Hämtad 17 oktober 2007.http://content.nejm.org5. Pisoni, R.L., et al. (2004). Anemia Management and Outcomesfrom 12 Countries in the Dialysis Outcomes and Practice PatternsStudy (DOPPS). American Journal of Kidney Disease, Vol.44, s. 94-111.6. Bárány, P. & Müller, H-J. (2007). Maintaining control over haemoglobinlevels: optimizing hte management of anaemia in chronickidney disease. Nephrology Dialysis Transplantation, Vol. 22(4), iv 10-iv18.7. Bennet, L. & Alonso, M.A. (2005). Current Practice in RenalAnaemia Management: Two Multinational Surveys. Journal of RenalCare, Vol.2, s. 99-103.8. European Best Practice Guidlines for the Management of Anemiain Patients With Chronic Renal Failure. (2004). NephrologyDialysis Transplantation, Vol. 19(2).DIALÄSEN 3.2008 27

Snart dags för årets nätverksträff! Du med arbetsledande funktion, bokaDIALÄSENS CHEFSDAGAR2008• Anmälan sker senast den 20 juni på www.dialasen.com OBS! Bindande anmälan – menersättare av deltagare går bra. Priset är 4 500sek inklusive moms och betalas mot faktura tillDialäsen AB i september månad. Programjusteringarkan komma att ske.• I priset ingår föreläsningar, helpension i enkelrumsamt tillgång till relaxavdelning.• Ett minimum deltagare är 30 och max 55personer. Vid för få anmälningar ställs DialäsensChefsdagar in och eventuell inbetald anmälningsavgiftåterbetalas.Carin GötbladhAmi HomelFör sjuksköterskor med chefsansvar inom njurmedicinoch medlemskap i Svensk Njurmedicinsk SjuksköterskeföreningSNSF – anmäl dig nu! Eller senast 20 juni påwww.dialasen.comProgram 30/9Från kvasten till hatten – med hjälp avgoda cheferAmi Hommel startade sin karriär som städerska på Ortopedkliniken,Universitetssjukhuset i Lund för 32 år sedan, en lång väg iolika positioner som kantats av många skickliga chefer som setthennes möjligheter och gett henne förutsättningarna att bli denhon är idag. Ami delger oss hur chefer kan ta tillvara, stödja ochlyfta fram sin personal bättre, hur man kan gå till väga med kvalitetsoch förbättringsarbete samt locka kollegor till att fortsättaläsa magister och master för att utveckla omvårdnaden.Ami Hommel arbetar idag 50 procent som forskningssjuksköterskamed kvalitetsregister och 50 procent som klinisk lektor. Honär medlem i SSFs kvalitetsråd och har uppdrag från Socialstyrelsensom omvårdnadsexpert i trauamagruppen som skrivernationella riktlinjer.Hur leder vi utvecklingen inom omvårdnadenframåt?Från ett chefsperspektiv och ett medarbetarperspektiv.Middagsdiskussionen leds av Marie Nykvist, avdelningschef,dialysavdelningen, Trelleborg och ordförande i SNSF och AgnetaPagels, sjuksköterska, njurmottagningen, Karolinska universitetssjukhuset,Solna och vice sekreterare i SNSF.Program 1/10Länspolismästare i Stockholm Carin GötbladhUtsatt ledarskap – att leda förändringsarbete i stora organisationer.Carin Götbladh lär bland annat ut en enkel metod för ett ökatansvarstagande nerifrån och upp samt erfarenheter och tips förkvinnliga chefer i manliga hierarkier.Tid: 30/9–1/10 2008. Vi startar och avslutar Chefsdagarna medgemensam lunch klockan 12.00.Plats: Såstaholm i Täby, norr om Stockholm. Färdbeskrivning:www.sastaholm.seGemensam buss avgår från Arlanda 30/9 terminal 4, hållplats20, klockan 11.15 till Såstaholm. Återresa till Arlanda sker 1/10klockan 13.00.Välkommen önskar Tidningen Dialäsen i samarbete med Svensk Njurmedicinsk SjuksköterskeföreningRoche AB, Astellas Pharma AB, Genzyme AB, Gambro och Leo Pharma Nordic

KRÖNIKAPer Åke Zillén | PATIENTAlla möjliga resurserBehandlingen av akuta sjukdomstillstånd skiljer sig väsentligtfrån behandlingen av kroniska sjukdomar. Akutasjukdomar går vanligtvis över – det gör inte kroniska sjukdomar.Ansvaret för behandlingen vid akuta sjukdomarvilar nästan uteslutande på vårdpersonalen, medan dendagliga behandlingen vid kroniska sjukdomar i myckethög grad måste utföras av patienten själv.Ett bra exempel på detta är högt blodtryck.Enligt SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering)uppskattas i Sverige 27 procent av den vuxna befolkningen(1,8 miljoner individer) hanågon grad av förhöjt blodtryck (SBUrapport 170/2004) och andelen personersom når behandlingsmålet uppgårsällan till mer än 20–30 procent av dem,som ordinerats blodtryckssänkande läkemedel.Minst hälften av alla diabetiker harförhöjt blodtryck. En sänkning av blodtrycketmotverkar utveckling av njursvikt.Förhöjt blodtryck och proteinurileder ofta till sänkt njurfunktion. Högt blodtryck i kombinationmed njursvikt leder till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.Det finns samband mellan förhöjt blodtryck, fetma,diabetes, njursvikt och hjärt-kärlsjukdom. Högt blodtryckökar också risken för utveckling av demens. Allt enligt SBU.» Samtliga tänkbara åtgärdervid förhöjt blodtryck –inklusive ett korrekt intagav läkemedel – är däremothelt och hållet beroende avpatientens kunskaper, förståelse,engagemang ochtilltro till betydelsen avden egna insatsen.«En slutsats av litteraturöversikten är enligt SBU att Baseni omhändertagandet av personer med högt blodtryck skavara livsstilsförändringar, då sådana kan minska risken förframtida hjärt-kärlsjukdom – och också riskerna för diabetesoch njursvikt. Sen kommer medicinering.Men ofta är det inte så det går till, inte i den ordningen.Förstahandsåtgärd vid förhöjt blodtryck är ofta förskrivningav ett eller flera blodtryckssänkande läkemedel –även fast studier visar att upp till hälften av patienternasintag av läkemedel inte sker i överensstämmelse medgivna rekommendationer och även fast medicinering i sig»sällan« leder till målet. En anledning till detta är antagligenatt just förskrivning av läkemedel är den blodtryckssänkandeåtgärd, som doktorn litar mest på och själv heltbehärskar. Samtliga tänkbara åtgärder vid förhöjt blodtryck– inklusive ett korrekt intag av läkemedel – är däremothelt och hållet beroende av patientens kunskaper,förståelse, engagemang och tilltro till betydelsen av denegna insatsen.För att följa SBUs råd bör alltså förhöjt blodtryck behandlasmed medicinering, men i första hand genom »livsstilförändringar«och genom att patienten blir engageratövertygad om att:• Ta förskriven medicin korrekt.• Inte röka eller snusa.• Vara regelbundet fysiskt aktiv.• Hålla önskvärd normalvikt.• Dricka måttligt av alkohol.• Inte dricka för mycket.• Stressa mindre, hantera stressbättre.• Ha ett lågt saltintag.• Äta sund, balanserad kost.Som alla läsare av Dialäsen märker ärden här behandlingslistan lika relevantför att undvika, bromsa eller stoppa utvecklingen och progressionenav njursvikt. Den blodtryckssänkande effektenav flera av livsstilsfaktorerna uppges vara väl så goda somenstaka mediciner och sammantaget – där så är tillämpligt– finns all anledning att försöka använda sig av samtligalistans behandlingsåtgärder för att nå bästa resultat.Hur gör man det? Mitt svar är som vanligt: Genom en engagerandeutbildning. Inte klassisk »patientinformation«,det vill säga envägsprat. Utan verklig inlärning och förståelsehos patienterna och deras närstående, det man kallar»empowerment«. Flertalet punkter på listan rör svåra beteendeförändringar,inte något man löser i en handvändning.Skulle bara »kunskaper« genom »information« räcka,då skulle ju inte en enda människa röka till exempel. Mermåste till för att beteendeförändringen »sluta röka« skallha bestående effekt.Slutsats: Medicinering är bra och nödvändig, men räckerinte. Patientens själ måste engageras – först – och »allamöjliga resurser« måste mobiliseras för att nå målen.Per Åke Zillén. E-post: pazillen@telia.comDIALÄSEN 3.2008 31

anna svanfeldtOmvårdnad i Södra ÄlvsborgVägen till standardvårdplanDialyspatienter har ofta liknande omvårdnadsbehov.Sjuksköterskorna vid dialysavdelningenSödra Älvsborgs sjukhus har därförutvecklat en standardvårdplan som utgörbasen i deras omvårdnadsarbete. SusanneKarlsson och Christina Larsson från Skeneberättar här om processen.På dialysavdelningen Södra Älvsborgs sjukhus Borås/Skenehar vi utarbetat en standardvårdplan för de första sex månadernai dialys. Vägen till standard har varit lång och krokigmen till slut var vi framme vid målet. Att utveckla vården ochförändra rutiner och dokumentation tar tid och det måstedet få göra. Det är en process inom varje sjuksköterska ochi arbetslaget. Diskussionerna har varit många och givandeinom personalgruppen.Dialysavdelningen på Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) är fy-siskt placerad på två olika sjukhus, Borås och Skene. Avdelningschefenför dialysen är placerad i Borås och i Skene finnsen sektionsledare. Trots geografiskt avstånd försöker vi samarbetaoch utveckla verksamheten gemensamt. Dokumentationsgruppenpå dialysavdelningen har bestått Annette Larssonoch Andriett Eriksson från Borås samt Christina Larssonoch Susanne Karlsson från Skene. Vi har därmed tillsammanskunnat diskutera och sammanställa det som vi gemensamthar upplevt vara vanliga problem för vår grupp av patienter.Allt startade år 2000 när Anette var på en föreläsning av CeciliaVedin, sjuksköterska från Mölndal, om standardvårdplaner.Anette fastnade direkt och tyckte att detta var lysande.Tänk att följa vårdplanering på ett enkelt och säkert sätt, undervisningav patienter och nya kolleger där alla fick sammainformation, oberoende av vem som undervisade.Tanken hade börjat gro! Anette framförde sina tankar påavdelningen och fler sjuksköterskor såg fördelarna med SVP➝DIALÄSEN 3.2008 33

(standardvårdplan). En viktig del i vårt arbete är ju dokumentation.Omvårdnadsplaner är ett instrument i syfte att planeraomvårdnaden och därigenom bland annat följa Socialstyrelsenslagstiftning.Patienter som behandlas med hemodialys har ofta sammaomvårdnadsproblematik. Deras omvårdnadsplaner tenderardärför att bli lika i mycket. Hos dessa patienter lämparsig därför en SVP alldeles utmärkt. SVP är basnivån och vidbehov utöver det kompletteras den med en IVP (individuellvårdplan).Dialysen i Borås bjöd in Cecilia Vedin som kom och hade enföreläsning för all personal på avdelningen om SVP. Tyvärrvar arbetsbelastningen vid den tiden hög och arbetet med attta fram en egen SVP stagnerade. Det pratades och diskuteradesunder åren och 2003 genomförde en grupp från dialysavdelningenSÄS ett studiebesök på dialysavdelningen NÄLsom då arbetade efter SVP med tillhörande kvalitetsnorm.Vårt mål var först att skapa en egen SVP under 2004. KarinEdlund, sjuksköterska och grundare av Kebbison vårdutveckling,bjöds in under en utvecklingsdag och föreläste för allpersonal på dialysen om VIPS, SVP och dokumentation. Oj,vad optimistiska vi var när vi trodde att vi skulle klara dettapå ett år.Under en period arbetade dokumentationsgruppen intensivtoch kliniken hyrde in Karin Edlund som handledare. Tillsammansmed Karin gick vi igenom olika diagnoser enligtVIPS modellen och jämförde med NANDA (Internationell föreningför framtagande av sjuksköterskans omvårdnads diagnoser).Många av de problem som kan drabba en patient ärav en medicinsk karaktär men åtgärderna utförs ändå av osssjuksköterskor. Därför blev det en del tvärprofessionella diagnoseroch en del omvårdnadsdiagnoser. Vi tyckte att det» Många av de problem som kan drabba en patientär av en medicinsk karaktär men åtgärdernautförs ändå av oss sjuksköterskor.Därför blev det en del tvärprofessionella diagnoseroch en del omvårdnadsdiagnoser. «anna svanfeldt34DIALÄSEN 3.2008

Tabell 1. Exempel på en tvärproffessionell diagnosTvärprofessionelldiagnosDelmål:OmvårdnadsåtgärdInfo/undervisningMedverkanObs/ÖvervakningSamordningOmvårdnadsresultatRisk för andnings- och cirkulationskomplikationerr.t. övervätskning och ultrafiltration.– Inga komplikationer under dialysbehandling.– Balans mellan vätskeintag och ultrafiltration.• Informera om vikten av att upprätthålla balansenmellan vätskeintag och ultrafiltration.• Informera om att själv uppmärksamma förändringarsåsom tungandning, benödem och ansiktsödem.• Uppmana patienten att själv uppmärksammasymtom på kramp och begynnande blodtrycksfallsåsom yrsel, illamående och »körningar« i magensamt kontakta personal vb.• Vikt före och efter dialysbehandling.• Följ viktutveckling mellan dialysbehandlingar.• Blodtryckskontroll och pulskontroll före dialysstartoch innan avslut, därutöver vid behov.• Fastställ individuell torrvikt och individuellt vätskeintag.• Kontroll med blodvolymsmätare vid behov.• Lungröntgen och EKG under första dialysmånadensamt vid behov, enligt instruktion 4.01.1.• Utvärdering 3 månader, har uppnått delmål ❑sign ………• Har ej uppnått delmål, se melioranteckningdatum…………• Utvärdering 6 månader, har uppnått delmål ❑sign………• Har ej uppnått delmål, se melioranteckningdatum…………var viktigt att alla våra arbetsinsatser runt patienterna skullevara med i SVP.Vi sökte artiklar men tog mycket hjälp av litteratur somredan fanns på avdelningen när vi skapade vår kvalitetsnorm.Göteborg har under flera år haft en uppdragsutbildning,tio poäng i dialys och njurmedicin, som personal frånavdelningen varje år deltar i. Detta resulterade i att litteratur,artiklar och projektarbeten från de utbildningarna ocksåkunde användas.Till SVP kan man alltså knyta en kunskapsbas, kvalitetsnorm.Denna innehåller tydliga riktlinjer för de omvårdnadsåtgärdersom finns beskrivna i SVP. Detta garanterar alla pa-tienter en högkvalitativ basnivå på omvårdnaden genom attden specifika kunskapen är nedskriven. Mindre erfarna sjuksköterskorkan ta del av mer erfarna kollegors kunskaper,och lärandet underlättas.Vi ser vår SVP som ett evidensbaserat arbetsredskap men tyvärrhar vi ännu inte fått in den i Melior, datajournalen, utananvänder den för tillfället i pappersformat. Om vi behöverskriva en individuell vårdplan (IVP) skrivs denna som en omvårdnadsplani Melior. Vi har däremot SVP och kvalitetsnorm ivårt kvalitetssystem vilket är inlagt i datasystemet. Vi kan lättgå in i kvalitetsnormen och läsa eller skriva ut det vi vill ha.Vår tekniker Svanthe Liberg har varit till stor hjälp att läggain även länkar till olika referenser och instruktioner direkt itexten vilket innebär att vi kan klicka på en referens för attfå upp instruktionen. Detta underlättar mycket! Det innebäräven att när instruktionen revideras har vi alltid tillgång tillaktuella dokument, vilket även det är en kvalitetssäkring.» Detta garanterar alla patienter en högkvalitativbasnivå på omvårdnaden genom att denspecifika kunskapen är nedskriven. Mindreerfarna sjuksköterskor kan ta del av mer erfarnakollegors kunskaper, och lärandet underlättas.«Karin rekommenderade att en SVP skulle vara tidsbegränsadvarpå vi bestämde att den skulle gälla de första sex månadernai dialys. Arbetet med att ta fram SVP med tillhörandekvalitetsnorm tog längre tid än vi först planerade men vi harnu använt SVP under ett år (2007) och den första revideringenär genomförd. Vi funderar därför nu på hur vi ska utformaen SVP som gäller en längre tid i dialys. Är det nödvändigt atttidsbegränsa SVP? De första månaderna i dialys är naturligtvisspeciella. Det är en ny livssituation för patienterna, mycketinformation och kunskap som de skall tillgodogöra sig. Efterde första sex månaderna har oftast patienterna acklimatiseratsig till sin livssituation. Dialyserna rullar på men som sjuksköterskorarbetar vi ju hela tiden förebyggande. Där kommerSVP in. Så länge allt fungerar enligt SVP borde man kunna användasig av den trots att den kanske gäller i tre år?När något avviker skrivs en IVP. SÄS har precis gått övertill EPEJ (en patient en journal). Detta har varit en stor omställningi dokumentationen bland annat skall alla vårdavdelningarnu skriva omvårdnadsplaner i Melior. Vi i vår dokumentationsgruppser detta som ett stort steg framåt fördokumentationen enligt VIPS modellen. All personal på SÄShar även fått ta del av Karin Edlunds föreläsningar om dokumentationoch SVP.➝DIALÄSEN 3.2008 35

» Flera kliniker har sedan hört av sig och viär glada över den positiva respons vi fåttrunt om i landet. Vi delar gärna med oss föratt det skall komma patienterna tillgodo. «VIPS ser vi som ett utmärkt arbetsredskap för att struktureraupp vårdplaner i sökord. Däremot anser vi att vi saknarsökordet access. Access är ett vedertaget uttryck för tillgångentill blodbanan både nationellt och internationell setti dialyssammanhang. Vi har därför lagt till det som ett egetsökord utöver VIPS sökord. Vi diskuterade mycket fram ochtillbaka inom personalgruppen om access vara som sökordeller inte. Dokumentationen kan ju även ske under cirkulationmen vi valde att poängtera accessens betydelse genomatt välja ett eget sökord för det.Som huvudmål med SVP valde vi »Säkerställd omvårdnad tillalla hemodialyspatienter för optimal livskvalitet«. Under varjeomvårdnads- eller tvärprofessionell diagnos har vi ett eller fleradelmål med vården. Ett exempel under sökordet Andning/Cirkulationpå en tvärprofessionell diagnos är. Se tabell 1.För mer information om vad som menas med delmålen,åtgärderna med mera, är det lätt gå till kvalitetsnormen och200517_innohep.qxd läsa vad som 09/11/07 står under 14:54 Andning/Cirkulation.Side 1Vi fick förfrågan av SNSF:s dokumentationsgrupp om defick lägga ut vår SVP med kvalitetsnorm på deras hemsida,som ett exempel på hur man kan göra. Det fick de naturligtvisgärna göra. Flera kliniker har sedan hört av sig och vi är gladaöver den positiva respons vi fått runt om i landet. Vi delargärna med oss för att det skall komma patienterna tillgodo.Trots allt är det ju patienterna det ytterst handlar om. Genomatt säkerställa god evidensbaserad vård och undvika dubbeldokumentationfrigör vi tid som kan komma patienterna tillgodo.Om man lägger ner tid och resurser på att skapa braSVP kan sjuksköterskan lättare se den enskilda patientensindividuella behov. Allt som avviker från SVP skall ju planerasoch följas upp.Kopia av SVP med tillhörande kvalitetsnorm kan fås av författarna.Text Susanne Karlsson, sjuksköterskadialysavdelningen SÄSSkene. susanne.i.karlsson@vgregion.seChristina Larsson, sjuksköterskadialysavdelningen SÄSSkene. christina.o.larsson@vgregion.se

MTF-DGUNNAR MALMSTRÖM | ORDFÖRANDE I MTF-DLägre säkerhetsnivåi ny dialysstandardNär jag skriver detta är jag på väg hem från Italien. Jagblev inbjuden av ANTE, den nationella dialysteknikerföreningeni Italien, för att föreläsa om monitorer som gerlarm då en dialysnål lossnar under behandling. Den teknikenhar inte kommit till Italien ännu. I Sverige finns dettvå företag som har CE märkta larm. Den största faran ärdå vennålen lossnar, eftersom ventryckslarmet inte brukarlarma förrän ventrycket faller 5–20 mm Hg. Därför ärdet väldigt viktigt att man tejpar nålarna noggrant och attpatienten övervakas under hela dialysen. Den undre larmgränsenför ventrycket ska ställas så nära aktuellt ventrycksom möjligt. Tyvärr innebär det samtidigtmånga falsklarm på grund av attpatienten rör på sig under dialysen.Jag tycker att patienter som liggerpå enkelsal eller har hemhemodialysskall övervakas med ett speciellt blodläckagealarmsom larmar om vennålenlossnar från fisteln. Patienten förlorarsnabbt mycket blod om vennålenlossnar och dialysapparaten inte larmar. Det tar bara cirkatre minuter att pumpa ut en liter blod vid normala blodflöden.Hur vanligt är det då med nålar som lossnar från fistelnunder dialys? En ungefärlig uppskattning är en på gångper 5 000 dialyser. Det stämmer ganska bra på mina egnaerfarenheter från Danderyds sjuhus. Vi har cirka 15 000behandlingar per år och har haft fyra incidenter med nålarsom lossnat under ett år. Som tur är har vi haft braövervakning av patienterna så ingen allvarligare skadahar inträffat. För några år sedan hade vi en incident dären patient förlorade en liter blod vid ett läckage i luerlockkopplingen mellan artärnålen och artärslangen. Blodethade sipprat i liten mängd under lång tid ner i sängen.Läckaget upptäcktes först då blodet började droppa frånsängen ner på golvet. När personalen lyfte på täcket lågpatienten avsvimmad i en blodpöl.Jag har läst i dialysstandarden IEC 601-2-16 om larm vidplötslig blodförlust. Man anser att ventrycksövervakningär den bästa nu kända metod för övervakning av vennålen,men påpekar samtidigt att patienten måste övervakas avpersonalen då det inte är säkert att dialysapparaten gerlarm om vennålen lossnar. Det finns en ny revision av dia-» Jag tycker att patientersom ligger på enkelsal ellerhar hemhemodialys skallövervakas med ett specielltblodläckagealarm som larmarom vennålen lossnarfrån fisteln. «lysstandarden, en »final draft«, ute för omröstning. Tyvärrhar man inte tagit ställning till den nya teknik som finnsför övervakning av vennålen utan skriver som tidigare attdet inte finns någon ny bättre teknik. I förslaget står det:»Om man använder ventryckslarm som övervakningför plötslig blodförlust ska det var möjligt att ställa undrelarmgränsen nära aktuellt ventryck.«Det är ju inte speciellt stora krav! Som jag tolkar det behöverman ju inte ens ha ventryckslarm? Jag tycker att detär synd att man helt har missat den nya tekniken. Det verkarsom det nya förslaget till standard är mer urvattnat änden gamla och ger större frihet till industrinatt bestämma säkerhetsnivån.Bland annat ger det större frihet attfrångå grundstandarden för vilka färgersom får användas för larmindikation.Jag misstänker att tillverkarna avdialysapparater har haft en stark rösti standardiseringskommittéerna. Vårsvenska kommitté borde rösta nej tillförslaget och föreslå att dialysapparaterna ska ha ett blodförlustalarmsom känner av om vennålen åker ut.ANTE har ett nationellt möte varje år där man bjuderin dialysingenjörer och sjuksköterskor, vid mötet i år deltog250 personer.Italien har en befolkning på 57 miljoner och många dialyskliniker.En stor del av apparatservicen på sjukhusensköts av dialysföretagen, endast 40 procent av dialysavdelningarnahar egna ingenjörer.Text Gunnar Malmström, ordförande i MTF-D www.mtfd.seVill du bli medlem i MTF-D?Betala då medlemsavgiften 300 sek/år till vår moderföreningMTF och anmäl dig därefter via e-post till vår medlemsregistrator.Medlemskapet innebär att man får ett brett kontaktnätmed »dialysingenjörer« i Sverige. Dessutom får du tidningenDialäsen och Dagens Medicin. Se mer information om att blimedlem: www.mtf.nuDIALÄSEN 3.2008 37➝

ud-NYHETERkavlenDialysen i HillerødFrån pionjärarbetetill utvecklingPå Hillerød Hospital som ligger cirka fyra milnorr om Köpenhamn upprättades en nefrologiskklinik år 2000. Tidigare blev patienternabehandlade på Rigshospitalet i Köpenhamn.Pia Trojahn var med från början ochhar sedan sett hur verksamheten snabbt expanderat.I flera år talade man om att upprätta en dialysavdelningi Hillerød, men det blev hela tiden uppskjutet. När man såäntligen bestämde sig kunde det inte gå fort nog. Man hadeinsett, att det blev billigare för länet att ta hem patienterna.Jag och en del av mina kommande kolleger blev anställdaden första april 2000. På mitt anställningssamtal (till avdelningssköterska)blev jag tillfrågad vad jag ville lägga störst➝Brita får behandling på dialysavdelningen,här med sjuksköterskornaBirthe och KirstenDIALÄSEN 3.2008 39

vikt på. Jag svarade: att både patienter och personal kännersig trygga. Detta blev mitt motto det kommande året.Sedan vi anställts hade vi fyra månader på oss att färdigställaen paviljong för hemodialys. Före den första septemberskulle vi ta emot 80 dialyspatienter. Eftersom vi bara lyckadesanställa fyra sjuksköterskor som hade dialyserfarenhetbehövde resterande 25 sjuksköterskor lära sig dialysera. Dessutomskulle dialysmaskiner köpas in samt allt annat som behövstill en dialysavdelning, ner till minsta gem. Scheman förpersonalen skulle läggas och planering av överflytten för allapatienter, exempelvis när de skulle tas hem, hur de dialyseradeoch vilken typ av transport de behövde. Vi behövde ocksåfå rapport om patienterna från Rigshospitalet och ge beskedom när patienten kunde tas hem. Eftersom både sjuksköterskoroch patienter befann sig i Köpenhamn fick mycket kommunicerasvia brev. Konstigt nog, blev rätt avtal skrivna tillalla patienter – någon måste ha haft sin hand över mig.Rigshospitalet samt Roskilde sjukhusställde upp att lära sjuksköterskorna dialysera.Där var dock tre saker att ta hänsyntill. All personal skulle ha tre veckorssemester under sommaren. Eftersom 80patienter skulle flytta från Rigshospitalettill oss måste vår personal ingå som fastanställdadär, så de inte stod med ett överskott av sjuksköterskorsedan patienterna överflyttats. Dessutom användeRigshospitalet andra dialysmaskiner än de som valdes tillHillerød.Personalen fick sin semester utan problem, men de behövdesså klart på Rigshospitalet så länge patienterna skulle dialyserasdär. Men hur skulle vi kunna ta hem patienterna samtidigtsom sjuksköterskorna skulle lära sig använda en annantyp av dialysmaskiner än de maskiner de var upplärda på? Detlöste sig genom att vi fick sju av dessa maskiner installeradepå Rigshospitalet, så att cirka åtta sjuksköterskor var upplärdapå maskinen när vi startade i Hillerød.Under tiden tänkte jag, att jag måste prata med alla patienterna.Fråga vad de tänker om det hela. När vill de dialysera?» Våren 2004 steg antalethemodialyspatienter med25 procent på rekordtid.Detta innebar att vi ficköppna ännu en hemodialysavdelning«Dialyspaviljongen byggdes år 2000. Efter åtta månaderhär flyttade vi upp till avdelning 0851. 2004fick vi åter öppna paviljongen eftersom vi hade fått såmånga patienter. Idag har vi cirka 190 hemodialyspatienteri behandling.Vilka filter dialyserar de på? Kör de själva till dialysen ellerska vi beställa transport och så vidare. Jag drog optimistisktill Rigshospitalet för att möta en överläkare som menade,att max 20 procent av patienterna ville med oss till Hillerød.Men han hade glömt att jag har arbetat på samtliga dialysavdelningari Köpenhamn, så jag kände minst 80 procent avpatienterna. Efter att ha cyklat runt till de fyra olika dialysavdelningarnai Köpenhamn som hör till Rigshospitalet (dettog mig fyra dagar att tala med alla) villealla utom sex patienter komma med tillHillerød. Några av dem ville gärna kommatill Hillerød när de var färdiga med ett pågåendeprojekt.Måndagen den 21 juli brakade det så loss.Den första veckan tog vi hem tio patienter(fem på måndag och fem på tisdag) med de sjuksköterskorsom lärt sig den aktuella dialysmaskinen samt fem sjuksköterskorsom fick en vecka till upplärning på maskinen. Däreftertog vi hem tjugo patienter i veckan (tio dagpatienter ochtio kvällspatienter) samt fem till sex sjuksköterskor i veckan.Nu tror du väl att danskarna har en skruv lös. Men det gicktack vare att vår översköterska hade anställt mycket kompetentasjuksköterskor. De kunde förvisso inte dialysera. Medde kunde så mycket annat. Alla ville detta, det var genuinpionjäranda. Dessutom ställde företaget upp med personal,både dag och kväll, hela den första månaden, till att ge personalensupport.Eftersom det var omöjligt att använda tre timmar på transportvarje dag flyttade även jag till Hillerød. Jag fick en lägen-40DIALÄSEN 3.2008

ud-NYHETERkavlenBent och sjuksköterskanBirthe på Limited Carehet på sjukhuset, vilket visade sig att vara mycket praktiskt.Jag behövde bara springa över gräsmattan när de ringde, oftastför att det var problem med en nål. Men när kunde jagvåga mig ut och handla? Tänk om de ringde och behövdehjälp? Jag fick ge upp och anskaffa en »nalle«.Våren 2004 steg antalet hemodialyspatienter med 25 procentpå rekordtid. Detta innebar att vi fick öppna ännu en hemodialysavdelningsamt anställa en fasligt massa sjuksköterskor.En månad fick vi tolv nya sjuksköterskor som skulle lärasig dialysera. Det var häftigt, men det gick. Vi trodde förvissoatt vi med den nya avdelningen var säkrade några år framöver,men det hade väl också varit för bra för att vara sant.Hösten 2007 öppnade vår lilla »Limited Care«- avdelning medsex platser. De räddar antalet dialysplatser för ögonblicket. Delär också upp våra hemhemodialyspatienter och tar hand omderas kontroller. Vi har nu tio patienter i hemhemodialys.För två och ett halvt år sedan, efter att jag arbetat 50–60timmar i veckan, insåg vi behovet av att anställa en utvecklingssjuksköterska.Jag fick jobbet och Ole blev avdelningssjuksköterska.Nu vill de som har varit med från början ha vidareutbildning.Det är inte så utbrett inom nefrologin i Danmark. Menefter att Danmark har infört regioner, hoppas jag, att mankan etablera en vidareutbildning för dialyssjuksköterskor.Vihar i Hillerød etablerat en »kalklog« som består av tio specialutbildadesjuksköterskor. De har rätt att ordinera och regulerafosfatbindare samt seponera Etalpha. Dessutom talar demycket med patienterna utifrån deras blodprov och vad somkan vara orsaken när fosfaten är för hög och så vidare. Vi försökeratt skicka så många sjuksköterskor som möjligt på kursi »det motiverande samtalet«. Det nästa blir, att ge alla patienternavitamin D 3vilket vi börjar med i maj. Vårt nästa projektblir att utbilda anemisjuksköterskor och ge dem ordinationsrättför järn och erytropoetin.Nu skall jag inte glömma att nämna, att vi naturligtvisockså har en slutenvårdsavdelning med elva platser. Det äralldeles för få, eftersom det alltid är överbelagt. Personalenhar i alla fall hjärtat på rätta stället och vi hoppas på att desnart får fler sängplatser. Vi har också en mottagning som taremot cirka 800 predialyspatienter om året samt cirka 50 peritonealdialyspatienterbåde för upplärning och för kontroll.Härutöver har vi en patientskola, till vilken alla predialyspatientererbjuds delta i. Den hålls fyra till fem gånger om åretunder fem kvällar/eftermiddagar. Både patienten och en familjemedleminbjuds att vara med.Vi vill också gärna skapa kompetensstegar och avlöna sjuksköterskornaefter dessa. Vi diskuterar dock mycket, om allasjuksköterskor ska ha kompetens att till exempel sköta patienternaskalcium/fosfat-balans och anemi eller om man börhålla det på färre händer, på expertnivå. Det skulle vara underbart,om ni, kära kolleger, kunde ge oss svar på det. Har dukommentarer till detta, så mejla gärnatill mig på nedanstående mejladress.Budkavlen sänds nu vidare till Selfcareafdelingen på Frederiksberg Hospital!Text Pia Trojahn, utvecklingssjuksköterskaNefrologisk avdelning Hillerød Hospital,pst@noh.regionh.dkDIALÄSEN 3.2008 41

Efter fyra års deltidsstudier vid Smittskyddsinstitutet (SMI)kunde hygiensjuksköterskan Lotta Helgius i december 2006 presenterasin magisteruppsats i Smittskydd och Vårdhygien. Honhar med en studie utvärderat desinfektionsmetoder som ärtänkta för patienter i peritonealdialys som förorenat sin kateterkopplingi samband med byte av dialyspåse.Det ska varalätt att göra rättI min profession som hygiensjuksköterska har jag haft förmånenatt under många år ha ett nära och givande samarbetemed peritonealdialys (PD) enheten på Njurmedicinkliniken,Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) i Göteborg. Därbedrivs ett fortlöpande kvalitetsarbete med att utarbeta riktlinjerrörande PD. De senaste åren har man haft ett ökat fokuspå infektionsförebyggande rutiner eftersom dessa anses varanyckeln till en lyckad PD-behandling 1,2 . Önskvärt är också attdessa riktlinjer i så stor utsträckning som möjligt är evidensbaserade.En medveten och systematisk strävan att all vårdska bygga på vetenskaplig grund och så långt som möjligtskilja fakta från åsikter och traditioner har sedan länge stödi Hälso- och sjukvårdslagen. Omvårdnads rutiner vid PD-behandlingvisar sig ha få rutiner som är evidensbaserade, debygger istället på samsyn och långvarig erfarenhet. Därförkändes det som en extra utmaning att i min magisteruppsatsutvärdera desinfektionsmetoder tänkta för patienter iAnnika Ljung och Lotta Helgius skakar de nedklippta förorenadekateterkopplingarnaPD som förorenat sin kateterkoppling till exempel i sambandmed byte av dialyspåse. Syftet var att hitta en rutin som varvetenskapligt förankrad, enkel att utföra och lätt att följa.StudiebakgrundUpprepade peritoniter är en av de vanligaste orsakerna tillatt patienten måste upphöra med sin PD och övergå till hemodialys(HD). Vid en översyn vid Njurmedicin, SU var PD-peritonitincidensenmellan 2001-2003 en peritonit per 17–20behandlingsmånader, det vill säga klart över den av SvenskNjurmedicinsk Förening (SNF) rekommenderade maxnivånpå en peritonit per 24 behandlingsmånader. Detta resulteradei en tvärprofessionell översyn av behandlings- och vårdrutineri patientens hela vårdkedja där Infektionshygienkom att ingå som extern enhet. Även patientens egen del ibehandlingen sågs över. Som ett ytterligare led i detta arbetedeltog Njurmedicinkliniken på SU under åren 2004–2005 iLandstingsförbundets genombrottsprojekt VRISS (VårdrelateradeInfektioner Ska Stoppas) 3 .Ett problemområde som personalen på PD-enheten önskadehjälp med var: Vad ska vi rekommendera våra patienter närde förorenat sin kateterkoppling till exempel i samband med ett byteav dialyspåse? I Göteborg är rekommendationen idag att patientenska ta sig direkt till sjukhuset för byte av sin kateterkoppling.För patienten kan det upplevas som en omständligrutin och det har ifrågasatts om den efterlevs.Internationellt vetenskapligt väl underbyggda omvårdnadsrutinersaknas inom området, vilket gör att flertalet rutineridag utgår från lokalt anpassade riktlinjer byggda på beprövaderfarenhet. Detta är verklig heten även i Sverige enligttvå enkäter publicerade i Dialäsen 2001 respektive 2002 4,5 . Iresultatet av K. Sjöberg och E. Ekströms enkät: Om patientenförore nar sin kateterkoppling i samband med ett påsbyte, vad rekommenderaspatienten då att göra?, framkom att sjukvården hand-DIALÄSEN 3.2008 43

Skiss över peritonealdialys. Behandlingenkräver bra hygieniskt handhavandeav patienten.Förorening av kateterkopplinglägger den uppkomna situationen på olika sätt. Det får tillföljd att de rekommenderade åtgärderna för patienten skiljersig åt i olika delar av Sverige.Mot denna bakgrund ville jag i laboratorieförsök utvärderaenkla egenvårdsmetoder för en tillfredställande desinfektionav en förorenad kateterkoppling .Material och metoderValet av föroreningsbakterier baseras på principen agens sominte är lätta att avdöda är bra att använda. Vi valde därför44Mekanisk desinfektion med spritindränkt kompress.enterococcus faecalis, pseudomonas aeruginosa och metecillinresistentstaphylococcus aureus. Bakteriestammarna fickvi från CCUG (Culture Collection, University of Gothenburg).Stammarna inokulerades i extrakt-buljong (Ex-buljong) ochinkuberades i 37º C över natt för att få 10 8 colony formingunits/milliliter (cfu/ml). Buljongen späddes i 50 ml Ex-buljongtill en bakteriekon centration motsvarande cirka 10 5cfu/ml det vill säga nästan en miljon bakterier per milliliter.Denna buljongkultur användes som inokulat för att förorenakatetrarna i respektive försöksomgång.Kateterkopplingar och jodhattar från företagen Baxter,Gambro och Fresenius Medical Care utvärderades i samtligaförsök. Desinfektion utfördes med handdesinfektionsmedelfrån Kemetyl (Dermasol) och från Opus Health Care AB (Daxhanddesinfektion 70) vid en försöksomgång. För den mekaniskabearbetningen användes fabrikstillverkade kompressersamt M-tork vid en försöksomgång.Förorening av katetrarKateterkopplingarna sänktes ner i inokulatet i 30 sekunderoch fick sedan lufttorka i fem minuter. För att kunna utvärderahur många bakterier som fastnat på respektive kateterkopplingutfördes i varje försöksomgång ett försök med enodesinfekterad kateterkoppling. Denna klipptes direkt neri tio ml Ex-buljong och skakades i en minut. Därefter seriespäddes0,1 ml av buljongen och odlades ut på blod- och selektivplattaför respektive bakterieart, för att kvantifierahur många bakterier som fastnat på kopplingen vid föroreningen.Plattorna inkuberades i 37º C över natt. Dessutominkuberades katetern i Ex-buljong i 37º C över natt. Efter inkuberingodlades tio mikroliter (µl) från buljongen ut på enblodplatta och en selektivplatta för respektive bakterieart.Plattorna inkuberades i 37º C över natt för påvisande av växtrespektive ingen växt nästa dag.Övriga kateterkopplingar förorenades på samma vis meninnan de klipptes ner i ex-buljongen utfördes desinfektionmed olika metoder enligt nedan. Efter desinfektionen klipptesde ned i Ex-buljong och hanterades som beskrivits ovan. ➝DIALÄSEN 3.2008

» Valet av föroreningsbakterierbaseras påprincipen agens sominte är lätta att avdödaär bra att använda.Vi valde därförenterococcus faecalis,pseudomonas aeruginosaoch metecillinresistentstaphylococcusaureus.«Spädningar och otodlingar.Den förorenade kateterkopplingenklipps ner i 10 ml Ex-buljong.Provet racklas utpå odlingsplatta.

» Därmed skulle patienten besparas onödigasjukhusbesök, sjukvården extra kostnaderoch frekvensen av peritonit förorsakad avförorenad kateterkoppling kan sannoliktminskas. «Resultat av laboratorieförsökenBakteriekoncentrationen i alla inokulat som användes föratt förorena kateterkopplingarna höll en jämn nivå det villsäga nästan en miljon bakterier/ml. Även den mängd bakteriersom kunde extraheras från de förorenade eller odesinfekteradekateterkopplingarna höll en jämn nivå på cirka 15000 bakterier/ml.I pilotförsöken testades den enklaste metoden (metod 1).Denna metod gav bakterieväxt i höga tal i ett flertal av direktodlingarnasamt växt i nästan alla anrikningsodlingar vilketinnebar att metoden förkastades.Efter desinfektion med mekanisk bearbetning med spritindränktkompress med eller utan efterföljande applikationav jodindränkt kateterhatt (metod 2 och 3) kunde inga bakterierodlas fram i flertalet fall (85/90) från de desinfekteradekateterna jämfört med 1,0–1,7 x 10 4 bakterier/ml för de odesinfekteradekateterkopplingarna. Då både metod 2 och 3 gavfåtal fall av bakterieväxt kunde ingen statistisk skillnad mellanmetoderna visas. Det var inte heller någon skillnad mellande olika leverantörernas kopplingar.Till havs med peritonealdialys! Behandlingen har fördelar som tillexempel möjligheten att resa.DesinfektionsmetoderVid val av desinfektionsmetod utgick vi från patientens förutsättningari hemmiljö, och att material som behövdes skullefinnas hos patienten. Mekanisk bearbetning av en yta medspritindränkt kompress är en rutin som redan används i vårdenvid all hantering av infarter med kranar, kopplingar ochinjektionsmembran med mera.Metod 1: Den förorenade kateterkopplingen sänktes ner ien engångsmugg fylld med handsprit i 30 sekunder, skakadesnågra gånger, togs upp och fick därefter självtorka i femminuter.Metod 2: Den förorenade kateterkopplingen sänktes ner i enengångsmugg fylld med handsprit i 30 sekunder. En mekaniskbearbetning i 30 sekunder av kopplingens utsida utfördesdärefter med en spritindräkt kompress och kopplingenfick självtorka i fem minuter. Metod 3: Desinfektionsmetod 2användes med tillägg av jodhatt som applicerades på kateterkopplingenefter att den mekaniska bearbetningen utförts.Jodhatten fick verka i fem minuter och därefter fick kopplingensjälvtorka i fem minuter.SlutsatserFörsöken visade att genom desinfektion med spritindränktkompress och mekanisk bearbetning kunde alla bakteriersom fastnat på den kraftigt förorenade kateterkopplingen ide flesta fall avdödas. Denna metod bör därför kunna användasvid tillfällen där en »oskyddad« kateter koppling accidentelltförorenats i samband med byte av dialyspåse. Det måstedock utvärderas i fortsatta kliniska studier där man långsiktigtföljer om antalet peritoniter minskar när desinfektionutförs i hemmiljö. En enkel metod bör öka följsamheten, vilketi sin tur borde minska risken för peritonit. Därmed skullepatienten besparas onödiga sjukhusbesök, sjukvården extrakostnader och frekvensen av peritonit förorsakad av förorenadkateterkoppling kan sannolikt minskas.Det finns många goda skäl att välja PD i stället för HD somförsta dialysform. Den viktigaste anledningen är att det rörsig om egenvård, där patienten själv har kontroll över sinbehandling. Patienten får självbestämmande, delaktighet ivårdsituationen, möjlighet till fortsatt resande och ett friareliv utan ständiga sjukhusbesök.Text och illustration Lotta Helgius, hygiensjuksköterska på Infektionshygien,Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.För mer information om magisteruppsatsen kontaktalotta.helgius@vgregion.seReferenser1. International Society for peritoneal dialysis Guidelines/recommendations2005. http://www.ndt-educational.org/images/03Piraino4237ISPD.pdf2. Riktlinjer för peritonealdialysbehandling, utarbetad av arbetsgruppSNF förslag till PD guidlines. http://www3.svls.se/sektioner/nm/Filer/Kliniska_hjalpmedel/Nyjariktlinjer/060502PD-riktlinje.doc3. VRISS. http://www.skl.se/genombrott4. Rådström M och Winge U. Totalundersökning om PD-kateteter. Dialäsen1, 2001.5. Sjöberg K och Ekström E. Hygienfrågor vid PD-behandling. Dialäsen3, 2002.46DIALÄSEN 3.2008

NORDIA-TRANSmadeleine nilsson | ORDFÖRANDE I NORDIATRANSDet är VÅR – nästan sommar!Denna årstid brukar ju kännetecknas av ljus och nyakrafter. Så även för Nordiatrans. Solen sken över Göteborg,mestadels, då kongressen gick av stapeln i början av mars.Det var ett välfyllt program och evalueringen efter kongressenhar visat på att kongressdeltagarna var nöjda. Flertaletstipendier och priser delades ut under kongressen.Tyvärr var det ingen sökande som uppfyllde kriterierna påatt få Nordiatrans stipendiet. I samband med årsmötet valdesen till nära hälften ny styrelse. Vi hoppas kunna axladet ansvar som tidigare styrelse tagit och föra arbetet medföreningen framåt. Arbetet med nästa års kongress pågår.Den kommer att äga rum 6–7/3 i Fredrikstad i Norge. Merinformation kommer framöver. Men vi vill redan nu upplysaom att deadline för att sända in abstrakt för föreläsningär den 15/9-08.Nytt är även att vi ingått ett avtal med tidningen Dialäsen,ett samarbete vi ser fram emot. Nordiatrans kommeratt synas i tidningen genom att vi har vår egen föreningssidai varje nummer. Vår hemsida har fått en välbehövliguppryckning och vi är glada över att Anne Vad, som tidigarevarit styrelsemedlem, nu tagit rollen som webmaster.För mer information om föreningen, kongressen,abstrakts, hur du blir medlem och så vidare, gå in påwww.nordiatrans.orgText av Madeleine Nilsson, madeleine.nilsson@vgregion.seOrdförande i NordiatransUtdelade stipendier och priser underkongressen i Göteborg 7–8/3, 2008Nordiatrans resestipendiet Ki Lindqvist, Helsingfors,FinlandBästa föredrag Ulla Sandholm, Helsingfors, FinlandBästa poster Hanne Brammer Pedersen, Anne Gunnersenoch Anne-Marie Dalgas Broch, DanmarkBästa idé Dorthe Inekci, Köpenhamn, DanmarkFri Nordiatranskongress deltagande 2009 Eva Karlsson,Halmstad, Sverige.Nordiatransmöte 2008 med Brita, Madeleine, Karin, Christina,Charlotte, Ulla, Berit och Lone.Nordiatrans styrelseMadeleine Nilsson, ordförande. Invald i styrelsen 2005. Barnsjuksköterska,Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus,Göteborg, Sverige. madeleine.nilsson@vgregion.seChristina Tinggaard, sekreterare. Invald i styrelsen 2008. Redaktörför Nordiatrans tidning 2004–2007. Specialistsjuksköterska,Transplantationscentrum, Sahlgrenska Sjukhuset, Göteborg,Sverige. christina.tinggaard@vgregion.seBerit Skog, huvudkassör. Invald i styrelsen 2006. SpesialsykepleierDialyseenheten, Sykehuset i Vestfold, Tønsberg, Norge.berit.skog@gmail.comLone Kuløy, redaktionsråd Norge. Invald i styrelsen 2008. Seksjonsleder,dialyseenhet, satelittenhet og nyrepoliklinikk. SykehusetØstfold HF, Fredrikstad, Norge. lone.kuloy@so-hf.noKarin Blomander Källsholm, kassör/redaktionsråd Sverige. Invaldi styrelsen 2006. Sjuksköterska, Njurmedicinska enheten,Vrinnevisjukhuset, Norrköping, Sverige.karin.blomander.kallsholm@lio.seBrita Krogerus, kassör Finland. Invald i styrelsen 2003. Anestesisjuksköterska,HUS/Kirurgiska sjukhuset, Helsingfors, Finland.brita.krogerus@hus.fiUlla Sandholm, redaktionsråd Finland. Invald i styrelsen 2008.Barnsjuksköterska, Helsingfors Universitets Barn- och ungdomssjukhus, Helsingfors, Finland. ulla.sandholm@hus.fiCharlotte Larsen, kassör Danmark. Invald i styrelsen 2007. Afdelingssygeplejerske,hæmodialyseafdeling Frederiksberg Hospital,København, Danmark. charlotte.larsen@frh.regionh.dkBettina Andersen, redaktionsråd Danmark. Invald i styrelsen2008. Assisterende afdelingssygeplejerske, Rigshospitalet dialysen,København, Danmark.bettina.andersen@rh.regionh.dkMichel DomeDIALÄSEN 3.2008 49

Tema Patientsäkerhet på åretsNordiatranskongress i GöteborgIndividen drabbas– organisationen går friTransplantationskoordinatorAnnikaWolfbrandtÅrets Nordiatransutställning samladeföretagen,posterutställareoch deltagare.Vad kan sjukvårdenlära av flygets misstag?Flygkapten och narkosläkareMichael Sjöö.Posterutställare sjuksköterskaDorte Inekci frånRikshospitalet i Köpenhamn.Dorte fick prisetför »bästa idé 2008«.50DIALÄSEN 3.2008

Att människor oavsett yrkeskategori begår misstag är oundvikligt,men den kunskapen har vi haft svårt att ta till oss inom vården menarSynnöve Ödegård, fil. doktor och leg sjuksköterska och en av Sverigesfrämsta experter på frågor om patientsäkerhet. Hon inledde årets mötemed ämnet När säkerheten brister – om skuld, ansvar och lärande.Synnöve Ödegård är författare till den första nordiska avhandlingenom patientsäkerhet, »Säker vård, patientskador,rapportering och prevention« från 2006. Hon har dessutomvarit byrådirektör vid socialstyrelsens enhet i Örebro ochforskare på KTH (Kungliga Tekniska högskolan) i Stockholm.I Sverige är man skyldig att anmäla »allvarlig skada ellersjukdom som en patient drabbats av eller utsatts för risk attdrabbas av« enligt den så kalla de Lex Maria. Se faktaruta LexMaria.Varje år anmäls cirka 1 000 händelser enligt Lex Maria i Sverigeoch det finns kanske 13 000 sparade ärenden i socialstyrelsensriskdatabas. En enorm kunskapskälla att ösa ur kanman tycka, men ett stort problem enligt Synnöve Ödegård,är att någon grundlig analys sällan görs av dessa händelseroch framför allt återförs inte utredningens slutsatser till demsom berörs i den praktiska vården.En av Synnöve Ödegårds skarpaste invändningar mot LexMaria i dess nuvarande form är att lagen riktar in sig på individen,letar syndabockar men är inte intresserad av helheten.Hon tycker att vi ofta utformar system som utgår frånatt människan alltid gör rätt. Istället borde vi göra tvärtom,utgå från att fel begås av alla och försöka bygga in barriärersom förhindrar att felet leder till att en patienten kommertill skada. Ofta har personalen själva många goda idéer hursäkerhetsproblemen ska kunna lösas, och ledningen borde tafasta på det intresset och uppmuntra till att anmäla avvikelser.Men då måste det ske utan risk för repressalier. Det viktigaär istället att göra en återkoppling till personalen och haen öppen diskussion omkring problemen.Synnöve Ödegård anser att många fel som begås inom vårdenofta har sin grund i »latenta brister på övergripande nivåsom de som begått misstagen inte kunnat påverka«. Det gällerinte minst de två händelser i svensk sjukvård som kanskehar blivit mest omskrivna, dialysolyckan i Linköping 1983,och händelsen i Kalmar 2003 då en tremånaders baby dog efteren förväxling av läkemedel.Synnöve Ödegård visade hur hon systematiskt, nästan minutför minut följde händelse-utvecklingen i de två fallen.Hon frågade sig, »Vad är det som brister? När? Hur?« Trots atttill och med Högsta domstolen konstaterade att organisationoch rutiner på Länssjukhuset i Kalmar var bristfälliga, dömdessjuksköterskan ensamt skyldig. Synnöve Ödegård tyckerinte att individen ska fråntas sitt ansvar, men man måste sedet som har hänt i ett helhetsperspektiv.– Personalen som arbetar i frontlinjen har inte alltid optimalaförutsättningar för att bedriva en säker vård och det ärsystemets ansvar att de har det.I slutet av 1990-talet drev Synnöve Ödegård ett projekt omsäkerhet vid Nordiska Hälsovårdshögskolan i Göteborg. Därgjorde hon bland annat en jämförelse som blev mycket uppmärksammadmellan sjukvårdens riskhantering och densom finns inom flyget. Flygkaptenen och flygläkaren MichaelSjöö exemplifierade den diskussionen i sitt föredrag: »Vadkan sjukvården lära av flygets misstag?« Inom flyget rapporterasincidenter hela tiden, ingen blir skuldbelagd, utan det anseshelt normalt att man ibland gör fel. En av barriärerna motatt göra ett ödesdigert misstag är att bland annat alltid hållasina kunskaper uppdaterade. Ett kunskapstest med förhör ingårsom en naturlig del i personalens arbetsrutiner. Antaletarbetstimmar för en pilot är också strikt reglerade och uppnårman den tillåtna gränsen på en annan plats en den egnadestinationen får man stanna där och sova till nästa dag.Så här kan man kanske summera de båda föreläsarnas synpunkter:För att öka säkerhetstänkande i vården borde vi• gå från ett reaktivt till ett proaktivt perspektiv• inte enbart göra händelseanalyser över vad som har inträffat,utan riskanalyser i förebyggande syfte• inte skuldbelägga den som har gjort ett misstag utanvara stödjande i vår attityd• gå från ett individinriktat perspektiv till ett systemperspektiv.Från den Njurmedicinska avdelningen C på Århus Universitetshospital,Skejby fick vi ett exempel på hur man i Danmarkgenomför en audit efter ett allvarligt tillbud. Det var Else Le- ➝DIALÄSEN 3.2008 51

Pim Bennscopförespråkar merhemhemodialys iNorge.Om sexualitet med Vinie Kristensenoch Jane Östergaard» På dialysavdelningen har man 150 patienteroch vid tre tillfällen gled vennålarna ut menmaskinerna larmade inte. «bak Pedersen, sjuksköterska och »nögleperson for utilsigtedehaendelser« som talade om Udglidende venekanyler underhaemodialyse-en alvorlig risiko for patientsikkerhedenPå dialysavdelningen har man 150 patienter och vid tre tillfällengled vennålarna ut men maskinerna larmade inte. Följdenför patienten blev stor blodförlust som inte upptäcktesförrän blodet droppade ner på golvet. Patienterna det handlarom är ofta gamla och trötta och ligger i en säng under behandlingen.De har överarmsfistlar och man använder denspeciella nålen som liknar venflon, den så kallade Supercath,för att minska risken för perforation.Föreläsande sjuksköterskor från Århus Universitetshospital ToveEskildsson och Else Libak Pedersen.Avdelningen sammankallade till en audit för att systematisktgå igenom vad som hade hänt. Deltagarna var sjuksköterskorfrån dialysavdelningen, sjuksköterskor med specielltansvar för accesser och representanter för patientsäkerheten.Gruppen gick igenom varje händelse för sig och definieradesedan vilka gemensamma brister som funnits. Man komfram till att det bland annat fanns dåliga kunskaper om ocholika syn på vilken kanyleringsteknik som var den bästa, liksomolika åsikter om hur fistelarmen och slangarna skulleplaceras. Dialysnålens design var en risk i sig, eftersom deninte hade några vingar att fästa tejpen i och dialysmaskinenlarmade inte i det här läget.Den handlingsplan som upprättades innehöll bland annatriktlinjer för fixering av dialysnålarna, användande av blodsensorsom larmar vid blodläckage och diskussion med fabrikantenom att ändra utseendet på dialysnålen.Sjuksköterskan Tove Eskildsen, specialansvarig hemodialyssjuksköterskapå Århus Universitetshospital hade sammahändelser som utgångspunkt och visade hur hon hade kommitfram till den säkraste fixeringen av dialysnålarna. Honfrågade i sitt anförande Hvordan fixerer man en god fixering?– udvikling af procedure med henblik på at förebygge udglidningav venekanyler under haemodialyse.För att hitta möjlig evidens för en säker fixering letade honi litteraturen och valde två artiklar som relevanta för hennesfrågeställning (1, 2). Dessutom gick hon igenom existeranderutiner på den egna dialysavdelningen och tog kontakt medandra danska sjukhus för att få flera synpunkter. Resultatetav arbetet blev att avdelningen nu har en gemensam rutinför fixering av den här typen av dialysnålar. Det finns ocksåen ökad medvetenhet hos personalen om riskerna med attvennålen kan glida ut. Nu fixerar man så väl att det kan varasvårt att få bort tejpen vid avslutningen!Norge har inte många patienter med hem-HD jämfört medde andra nordiska länderna, 85 patienter i hela Norge varavtio finns i Lillehammer. Pim Benschop, dialyssköterska på SykehusetInnlandet HF i Lillehammer kallade sitt anförande52DIALÄSEN 3.2008

»Hjemmehemodialyse trygt behandlingstilbud som skal utvides?«Att få en bra dialysbehandling 5–6 gånger i veckan hemmaistället för tre gånger per vecka på ett sjukhus är god vårdkvalitetför många patienter. Eftersom man i Norge ofta måsteresa långt, så tar dialysbehandlingen väldigt mycket tid förden enskilda människan. Pim Benschop ville ha igång en diskussionom hemHD i Norge. Går det att öka antalet patienter?Det var i alla fall Pims bestämda åsikt att så är fallet trotsatt många praktiska frågor återstår att lösa.Ett annat område där kraven på kunskap och säkerhet ärstora är i behandlingen av barn i dialys. I Finland finns en ärftlignjursjukdom som drabbar barn, kongenital nefros, somär en sällsynt nedärvd sjukdom vanligare i Finland än i någonannanstans i världen. På grund av en defekt i de så kalladepodocyternas fotprocesser i glomeruli, läcker albuminut i urinen och resultatet blir svullnad, proteinförlust, infektioneroch död. Före 1985 dog alla barn med den här diagnosen,men numera kan de få både albumininfusioner och dialyshemma, vilket har givit mycket positivt resultat. De småbarnen transplanteras när de väger cirka tre kilo och hittillshar 72 av de här barnen blivit transplanterade.Ulla Sandholm, sjuksköterska vid Sjukhuset för Barn ochUnga, Helsingfors Universitetssjukhus gav oss många praktiskaexempel på hur man kan göra barnens peritonealdialyssäker och trygg både för föräldrar och andra som vårdarbarnen. Ullas föredrag som belönades med pris för bästa föredraghade rubriken »Säkerhet – en central princip i vårdenav barn i PD.«Varför är det så svårt att tala om människans sexuellabehov? Finns det fortfarande något tabubelagt med så kallade»runda« ord (på svenska, ord med sexuell anspelning,ofta namn på könsdelar)? På dialysavdelningen i Hjörring pånorra Jylland blev sex och samlevnad för både patienter ochanhöriga ett inslag i den ordinarie Njurskolan. Det beroddepå att patienterna tyckte att det saknades, men också på attNjurföreningen på Nordjylland efterlyste mera diskussionom ämnet.Vinie Kristensen och Jane Östergaard beskrev under rubriken»Dialysepatienter og seksualitet« hur svårt det var atthitta material, men också hur svårt personalen hade i börjanatt våga tala öppet inför patienter och anhöriga. I Danmarkfinns numera en broschyr som Njurföreningen och Pfizer hargivit ut, »Seksuella problem og nyresygdom«.Att bli transplanterad är en dröm och ett mål för de flestanjursjuka patienter. Då ska de äntligen slippa den monotonadialysbehandlingen som tar tid från det riktiga livet. Men atttransplanteras innebär andra krav, inte minst när det gällerläkemedel. Annette Lennerling, patientkoordinator ochmedicine doktor vid Transplantationscentrum, SahlgrenskaUniversitetssjukhuset i Göteborg talade över ämnet Nonad-» Den handlingsplan som upprättades innehöllbland annat riktlinjer för fixering av dialysnålarna,användande av blodsensor somlarmar vid blodläckage och diskussion medfabrikanten om att ändra utseendet på dialysnålen.«➝Postern »Kalcium-fosfatstofskiftet – en balance for sygeplejersker«av Britt Mølgaard Andersen och Pia Trojahn från HillerødHospitalCharlotte Mogensen, Ea Kobbelgaard och Lone Peick från FredriksbergsHospital i Danmark. Charlotte och Lone presenterade postern”Hemodialys uden hjaelper på hospitalet”.DIALÄSEN 3.2008 53

Lone Kulöy är kongresskommitténsordförandei Norge och presenteradekongressen somäger rum den 6–7 mars2009 i Fredrikstad,Norge.Anne Flodén har gjorten intervjustudie om intensivvårdssköterskornasuppfattningar kringorgandonation.Synnöve Ödegård, fil. doktor och leg sjuksköterskaär en av Sveriges främsta experterpå frågor om patientsäkerhet.Faktaruta Lex MariaLex Maria är det vardagliga namnet på 6 kapitlet 4 § i lagen (1998:531) om yrkesverksamhetpå hälso- och sjukvårdens område, som innebär att vårdpersonal harskyldighet att till social-styrelsen anmäla om en patient i samband med hälso- ochsjukvård drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av en allvarlig skada eller sjukdom.Bakgrunden till namnet är den incident 1936 då fyra patienter på Maria sjukhusi Stockholm avled till följd av felbehandling då de injicerades med desinfektionsmedelistället för med bedövningsmedel.herance och transplantation.Om »adherence« beskriver följsamhet så är »nonadherence«dess motsats. Det finns studier som visar att 12 månader eftertransplantationen följer bara 48 procent av patienterna dengivna läkemedelsordinationen, och det är de unga patienternasom är har svårast att anpassa sig. Vad vet man då mekanismernabakom detta? Det finns flera orsaker, en av demär biverkningarna som ibland kan upplevas värre än grundsjukdomen.Det man kan göra för att förebygga »nonadherence«är bland annat att redan före transplantationen göraen bedömning av vilken slags personlighet patienten har ochsedan ha en frekvent och tydlig information om följderna avatt hoppa över sin medicin.Anne Flodén hade gjort en intervjustudie med intensivvårdssköterskornaoch hennes ämne var Organdonation somSituation och Fenomen – intensivvårdssköterskans uppfattningar.Den första kategorien beskriver den traumatiska, denkrävande och den moraliska situationen, den andra handlarom existentiella frågor. En organdonation är mycket ovanligtpå ett litet sjukhus och den blir ofta en omvälvande upplevelseför all deltagande personal.Carl-Magnus Stolt, leg. Läkare, MD och professor i medicinskhumaniora avslutade mötet med många tänkvärda citatur den stora litteraturen. Slutorden kommer från denmodernistiske finländske poeten Gunnar Björling – Livet ärkanske inte begripligt, men möjligen gripbart.Regeringen i Sverige har beslutat att donationsfrekvensenmåste öka. Ett sätt att uppnå det målet är en attitydförändring,ett annat att ta bättre hand om de eventuella donatorerna.Annika Wolfbrandt och Anne Flodén som båda ärtransplantationskoordinatorer i Göteborg beskrev hur manpå olika plan har utvecklat omhändertagandet av patienter,personal och anhöriga vid organdonation.En ny modell för att optimera organtillgången i Västra Götalandvar titeln på Annikas anförande och hon berättade hurkoordinatorerna numera själva finns med ute på de kringliggandesjukhusen för att vara en resurs vid en donation. Inteminst i samtal med de anhöriga där de på olika vis kan stödjaoch svara på frågor omkring donationen.Referenser1. Efficacy of securing cannualae with different taping methods?Found PW, Baines DB. Departmenmt of Anaestesia, Royal AlexandraHospital for Children, Sidney, New South Wales. Anaesth IntensiveCare, 2002 Oct; 28(5):547-512. Adhesive properties of Micropore, Transpore,Leucoplast and Sleek? Cheffer JE, MoyleE Department of Anaestesia, Albury Base Hospital,New South Wales. Anaesth Intensive Care.2002 Apr;30(2):208-10Text Ulla WingeFoto Michel Dome, Pia Lundström54DIALÄSEN 3.2008