1925-12-09 Jon Erik Öst uppträder i Katrineholm – Fiolmakare John

Riksspelman J. E. dstvid sin uppspelning i garft godtemplarsalongen &v enpublik, som med starkt bif&Ume»Uog de prestationer & fiol, »f mtiea sfcicklige spelmannen c-ch tansia»d>jalpare, Viktor Ost oc.h J F-09t »amt en medlem av kapeltet Gia*da Fyran, utforde- Det var oeksl engltd ocb trevlig afton. Gangl'itar,och andra garnla danser omirikt flti&tt och d© utfprdesden brio, som ar Ost egen. Gamla,Sverge steg fram ur fidlernas resonnansbottnaroch vande tapkarnatillbaka till de rika skatter av XLUsil;vi aga i dessa l&tar. Ost ar vardstprt tack fo'r sitt arbete att lira allraltiibeteiikanna dessa. Det Hunsockga bar i staden en publik somtacksamt anaomiar denna garnlamusik och njuter av den, dartOi attman forstftr den, den talai- direkttill sjalen, ty den ar svensk.Det kan i detta sammanhang nainna$,att ban spelar bara pa JohnEriUssons — fiolbyggarens i Eskilstuna— instrument, Han beraUt-deatt nar han var i London, hade k&nnarepft fioler tagit en djlik Er!kssons-fiolfor en gammal Stradnariua.Det gladde Ost mycket och det bb'rglildja John Eriksson ocksa.Ost spelar alltsa svensk musik pS,svenska instrument. Det skan mersannerligen inte bans garuing.Gappe.Folklatsaltoneni kommunala mellanskolans samlingssali lordags kvall av riksspelmiinnen J. E.och Viktor Ost hade ej lyckats samlanier an ett 75-tal personer. De somkommt tillstades fingo emellertid var amed om en verklig hogtidsstund. %Debada spelmannen utforde pa ett overdMigtsatt ett flertal valeer, pqlskor ochbrudlt\tar fran 'bl. a. Halsinglaud, Jamtland,Sormland och Lappland. Bifalletvar efter varje nummer det allra hjartligaste.Pa sondagen konserterade de

arncte.,Spelmannen Dst gasta Strangnaster i morgon da de anordna enpelafton i Arbetarefioreningens loaLRiksspelman J. E. Ost arven nu liksom sist ban var baritriidd av ispelmannen Viktor och. P. Ost. Den sistnamnde, somr en av de gamla berdmda 'balingespelmannen,fcommer i morgonitt lata hdra sig betydligt mer ansist. Rikssgiehnan sjalv ska 11 apelanaeiu och prata mindre iin. vanligt,lar ban (upplyst am, ty nar banvar bar isist rick han saga; vad hanville ha isagt., Nu kommer han tillmkatill Strangnas! pa grand avden onskan isom uttalades nar banpelade bar i forra veckan^I morgon middag spela spelmiannenvid Sodermanlamds regementefiftr militaren., i (Pa fredag ges en spelaftonHarad, i darvarande Kyrkfolkskolaoch pa lordag kvall i StaUarholmeni biograflokalen.,Pa sondag komma spelniiannenatt ge inte mindre an fyra upptradanden,kl. 2 i Sanda skola p&Tosteron. kl. 4,15 i koinmiunalriimmeti Fogdo, kl; 6,30 i Alphyddani Vanso wh kl'« 8.15 i kyrkskolani Helgaro. Se vidare annons!En adel svenskhandaslojdfiolmakeriet.En vardig represeniant ffirdensamma i Eskilstuna.Det ar ett kant faktum, att en stordel av oss svenskar mycket litet sat-'ter varde p& vart egst lands rnateriella,ekonomiska och kulturella resurser,under det att vi bcgapa ochibland formligen beundra allt utlandsktVi ha i alia tider haft svartatt uppskatta egna landsmans pres- jtationer och produktiva arbete. Det!galler p4 alia omraden, det konstnarligaskapandets, det industriella Ilivets, da fysiska bragdernas, cch detar dfi sanneriigen inga onodifa ujpp-'tuaningar, vi svenskar dagligen ochstimdligen litet varstades erhalla,sisorn: Kop svenska varor! Gynnasvensk industri! Det svenska hantverketav vad slag det vara mandebar i alia tider mbtts av ringa for- 1stftelse fran svenskarnas sida, ochvarje uppmaning att stodja detsammaar sanneriigen valbehijvlig, f6ratt inte saga nodvandig. Det ar barastor synd, att maningarna oftast forklingachorda.35 =Huru onodigt ofta fiar ej svenskafolket gatt over an efter vatten, nardet gallt att exempelvis skaifa sigmusikinstrument? Huru manga tusentals" "Magdeburgska" och "Aktaitalienska" dragspel importerades ejarligen till Sverge for en 10 a 20 arsedan? De som voro sa dumma attskaffa sig dessa mindervardiga instrumentmaste ju — atminstcne indirekt— kopa dem fran utlandet,dar tyskland var den storsta producenten,ty dragspelsfabrikation avst6rre omfattning ha vi ju lyckligtvisej haft i Sverge. Om en dragspelsvirtuosute i bygden au for tidenskall ha sig ett nytt handklavermed ett par hundra stammor och omkringhalften s4 manga basar, mastehan skaffa ,sig detta fran 'utlandet.och betala hog frakt och tull — ochdetta ar honom val unt. I dstta fallar det verkligen enbart gladjande,att Sverge ej gQf utlaadet rangenstridig i fraga om tillverkandet avall denna olat, men sorgligare ar det,di. det galler. ett betydligt adlare instrument— fiolen.Huru ofta bander det ej, att enyngling, som vill lara sig spela fiol,koper en sadan i en musikhandel foreu 25—100 kr. och darutover? Detar sorgligt, att folk, som behover fioler,ej fatt blicken oppen for att svenskar.kunnat gora riktigt bra sadana."Akta" skall in&trumentet vara, ochda duga ju ej de inhemska fabrikaten.Man koper dem fran utlandetoch ar tillfredsstalld vid blotta tankenpa att tillverkningen bar namnefter nagon utlandsk mastare, ty exoinpelvissa bar star det i de fiestasadana instrument: "Antonius Stradivariusfaciebat anno 1716". Detforstar ju varje manniska med aidrigsa liten kannedom om sakcn, attdessa instrument ej aro akta "cremonesare",ty sudana betinga ett svindlandepris. Snarare kan man kalladem for "kyddbodnesare". Made inGermany. Det inhemska, hemslojdsmassigainstrumentmakeriets tillvarohotas av undergang genom dennarna&kinmassiga, fciretradesvis utlandska,produktion. Arligen importerastill de stora musikhandlarna iSverge tusentals fabriksmassigt hopsattatralador, benauinda fioler, ochdossa distribueras sedan Over helaSverges land. Maste inte varjosvensk tycka, att detta &r att g& Overan efter vatten, d& det i Sveige firmsflera duktiga fiolbyggare, rent hemslojdsmassigas&dana, som tillverkafioler, som vad prislaget betraffar —i ton och utfGrande aro da incommensurablastorheter — aro fulltjamforliga med fabriksmassigt tillverkadeinstrument.Det ar sant, att det finns svenskafiolmakare, som tro sig vara mastare,innan de ens plockat snackor vidstranden av det okanda liav de gettsig ut pa. Ar det nagot yrke, somi bdf grad fordrar gmndlagganddakoldng, Jarnhard vilja och .energi,ett aldrig slappnande intresse och soguthallighet, s& ar det fiolmakeriet.De fiolbyggare, som ej ha de&sa egenakaperutan p4 lediga stunder belthastigt sldjda ihop en fiol, misslycskas nastan alitid. Resultatet blir en"kretmonesare", som entlast liar kuriositet&intresse.En fiolmakare masteg& till sitt arbete med karleksfullomvardnad och tillit. Laggerman hartill, att han rm\ste ha konstnarenssinne for farg ocb linjer, bildhuggarensoga for form cch musikernsora fOr tonens skonhct,man, vilket svart och adroit hantverkeii verkligt god fiolbyggare represa^terar.Det ar ett gladjande faktum, att vii vara sormiaudska bygder ha enverkligt god represantant for dettaadla yrke. D«t ar inte blott rakknivar,gevar wh annat utinarkt stal,som kommer fr£n Eskilstuna, utandet ar aven ton och klang i forenlngmed fin handslojd, som kan pxporte :ras frun den gamia sonnlandska industristaden.Dar bor. namligen instrumgnlmakarenJohn Eriksson, ochfran aria mcrgon till scna kvallen arb«tardenne man traget uied sina karatrabitar, som han bokstavligenger liv i sin fr.an all varldens bulleroch bang avstangda verkstad. Ingenskylt visar den obekante vagen. Ingentelefon finns i verjkstaden, tydess skrammel kunde stora i detviktiga arbetet. Har ar John Erikssonsysselsatt med att forverkliga sinlivsuppgift: att bygga g'oda fioler atsveaska folket. Kommer man in ihans verkstad., hapnar man, nar manblickar kring vaggarna. Overallthanga fioler. Reprasentanter for altficlenoch violoncellen traffar manocksa pa. Alia hans instrument haen mjuk, klar, fyllig och barig ton.lian talar om sina instrument somom det karaste en manniska ager.D«t ar f orvanansvart vad a t o r afiolbyggare aro ansprakslosa badefraga om erkannande och pris. Ettinstrument av hog klass saljes myctet billigt i jamfSrelse med det prisen "kryddbod-" eller "kretmonesare"bctingar. Han vill ej p& nagot sattverka som nagon auktoritet pi omradet,ty "ju djupare man tranger ini detta hantverk, desto med forst&rman, bur litet man verkligen kan pS,omradet", sager han, "I fiolmakerietblir man aldrig utlard, utanman maste lara, sa liinge man lever."Dock mast* man inss, att hanvfcrkligen kan forfiirdiga instruda manga b§de in- och utlaItonsertmastare ha i sin ago sadanamed market John Eriksson, Eskilsuna,och manga ha givit hononi-sjtterkannande for den harliga ton, hanf&r - i alia sina instrument. Manmaste bli imponerad infor denna anspraksloseman och kanna sig litenmfor hans konatnarliga kalleistgcdigna verk. Finns det i Sver^ra sadana fiolmakare, kan manfullt och fast overtygad om, att syen-»ka fioler komma att ljuda i evenskabygder, si lange Sverga , bestar.O. W—r.