Sandvikens stadsförvaltning

Han ägde en ovanlig begåvning. Han varsjälvlärd och hade gott handlag med barnen.Under hans ledning började undervisningenta mera fasta former. Han var ävenmycket Intresserad av sång och musik ochbyggde egenhändigt en fjäderorgel, somhan spelade på i skolan.Men lokalen i Lass Ollas-gården blevsnart för trång, och 1875 byggde företagetett skolhus intill Bredkanalen, numera Dal­Brittas damm. Byggnaden finns alltjämtkvar och inrymmer sedan många år järnverketssamhällsavdeJning samt en delandra kontor för brukets räkning. Samtidigtsom skolan byggdes anställdes den förstautexaminerade läraren, T W Samuelsson • . " .I nedre våningen inrymdes en skolsal försmåskolan och en för folkskolan. Skolhusetblev ett dåtidens kulturcentrum, medgudstjänster, musikaftnar, föreläsningar ochlikvidsbajer, de sistnämnda inte minst minnesvärdaför dåtidens ungdom. Undervisningendär byggdes 1904 ut till högre folkskolaoch omsider till kommunal mellanskolaoch sist till samrealskola.1883 uppförde företaget ett nytt skolhuspå västra sidan av Hyttgatan för folkskolansbarn, och från 1897 och fram till 1915 användesskolhuset huvudsakligast för folkskolansfl ickor och kallades därför flickskolan.Ar 1896 byggdes småskolehusetmitt emot flickskolan.Småskolans elever åtnjöt från år 1905undervisning sex dagar i veckan, men pågrund av bristande resurser i fråga om lärareoch lokaler fick storskolans barn undernågra år gå tre dagar i veckan och senarevarannan vecka. Så var skolordningen ändafram till 1915, då man invigde Murgårdsskolan.Högbo kommun och industriföretaget deladeenvar på sitt håll i närmare 50 år ansvaretför skolväsendet. Kyrkoherden varsjälvskriven ordförande i skolrådet ochbrukspatron Göransson var v. ordförande.Ovriga ledamöter var under lång tid brukstjänstemän.Men skolans egentliga styresmanvar brukspatronen.Undervisningen för de bruksanställdasbarn ingick under många år som en naturaförmån.Varje barn betalade dock 50 öreper termin i s k skurpengar. Några skatterför att täcka kostnaderna för undervisningen togs alltså inte ut av de bruksanstälIdaför deras barn. Detta gick bra, sålänge de flesta barnen tillhörde järnverksanställdafäder och bodde inom bruksområdet.Men i samma mån som gränsernaför den slutna bebyggelsen sprängdes ochjärnbruksanställda flyttade ut till YttreSandviken och samhällsdejar, som tillhördeOvansjö, uppstod problem. De betalade idet senare fallet skatt till Ovansjö och hadealltså inte någon nytta av den fria undervisning,som de i egenskap av bruksanställdaborde åtnjuta. Högbobarna fann det inteheller rimligt, att de skulle vara med omatt betala ett skolväsende, som I allt störreutsträckning kom att domineras av bruksanstälIdasbarn.De tilltrasslade förhållandena löstes emellertidår 1909, då Högbo kommun heltövertog skolväsendet för de delar, sominte hörde till Ovansjö, och förhyrde företagetsskolhus. Redan 1907 hade Högbokommun byggt Sandbacka södra skola.Ovansjödelens skolbarn fick undervisning IOlsbacka skola. Det kan nämnas att Ovansjödelensförsta skollokal var inrymd i inspektorsbostadenvid Seljansö. Huset revs1967.Med åren har skolväsendet i Sandvikenbyggts ut kraftigt. Nya skolhus har uppförtsför folkskolan, föranledda av tillkomsten avnya samhällsdelar. Ar 1936 byggdes nya lokalerför samrealskolan - omedelbart norrom Murgårdsskolan - men dessa lokalerövertogs av folkskolan i samband med attläroverket (numera gymnasieskolan) år1950 uppfördes vid Storgatan. Realskolanspraktiska linje förlades till nya lokaler påområdet norr om Murgårdsskolan. Vidaredriver staden en teknisk skola för utbildningav ingenjörer samt en verkstad förhandikappade, en s. k. inbyggd verkstad.Till Högbo bruk har man förlagt stadensyrkesskolor för kvinnlig ungdom. Dessa1617Sandvikens kyrka, invigd 1931.