Havet 2012 - Havsmiljöinstitutet

om miljötillståndet i svenska havsområdenhavet2012Svenskarnas bild av havetÅtgärder i jordbruket ger effektKan vi äta fet fisk från Östersjön?Sälarnas matvanor kartläggsTorsken vill hem och leka

SkagerrakKattegattBottenhavetEgentligaÖstersjönBottenvikenBottenvikenHavet – om miljötillståndet i svenska havsområdenRapporten Havet är en årlig redovisning av den nationella miljöövervakningen.Den innehåller också ett antal fördjupningsartiklar i ämnen sombedöms viktiga för havsmiljöförvaltningen. Havs- och vattenmyndighetenoch Naturvårdsverket ansvarar för den nationella miljöövervakningen,men det är författarna själva som ansvarar för innehållet i artiklarna.Havsmiljöinstitutets redaktion koordinerar arbetet med att utforma ochsammanställa rapporten.Havet kan laddas ner eller beställas kostnadsfritt påwww.havsmiljoinstitutet.se, och även laddas ned påwww.havochvatten.sewww.naturvardsverket.seProjektgruppMarie Svärd, Havsmiljöinstitutet / redaktörTina Johansen, Havsmiljöinstitutet / redaktörMaria Lewander, Grön idé / redaktörGunilla Ejdung, Havs- och vattenmyndigheten (kontakt uppdragsgivare)Anders Omstedt, Havsmiljöinstitutet (koordinator vetenskaplig granskning)Per-Olav Moksnes, Havsmiljöinstitutet (samordnare miljöanalys).Den sammanfattande tillståndsbeskrivningen har tagits fram av miljöanalytikerfrån de fyra universitet som samverkar i Havsmiljöinstitutet.Kontakthavet2012@havsmiljoinstitutet.seHavsmiljöinstitutet: Marie Svärd, marie.svard@havsmiljoinstitutet.seHavs- och vattenmyndigheten:Gunilla Ejdung, gunilla.ejdung@havochvatten.seNaturvårdsverket: Tove Lundeberg, tove.lundeberg@naturvardsverket.seKarta: SMHIGrafisk form och original: Maria LewanderOmslagsfoto: Per Bengtson/Grön idéTryck: Davidsons tryckeri, Växjö 2012.Upplaga: 7000 ex.ISSN 1654-6741ISBN 978-91-980646-1-2 (Havsmiljöinstitutet)ISBN 978-91-87025-12-9 (Havs- och vattenmyndigheten)www.havsmiljoinstitutet.sewww.havochvatten.sewww.naturvardsverket.se

Innehåll4/så mårhavet 201213/att förvaltahavsmiljön29/liv ochrörelsei fria vattnetSå mår havet 2012 – sammanfattning ...........................................................................4Havsmiljöns tillstånd ur miljömålsperspektiv...............................................................6Så läser du HAVET 2012Rapporten Havet ges ut varje år för att erbjuda en regelbunden uppdateringav tillståndet i våra svenska havsområden. Utgångspunkten ärden nationella miljöövervakningen, vars marina del presenteras i kapitletFakta om nationell marin miljöövervakning.Rapporten inleds med en sammanfattande beskrivning av de olikahavsområdenas aktuella tillstånd samt statusen i relation till miljömålen.Nytt för i år är att det i detta avsnitt också finns med referenser till källorsom inte är Havet-rapporter.Första kapitlet ger en inblick i hur havsmiljön förvaltas med hjälp avregelverk, bedömningar och åtgärder, samt hur vi människor egentligenser på havet. Sedan följer ämneskapitel med årets tillståndsbedömning(gröna sidor märkta med förstoringsglas) och fördjupandeartikeltexter.Figurerna visar, om inget annat anges, medelvärdenmed 95-procentigt konfidensintervall samt statistisktsäkerställda trendlinjer. I vissa figurer har värdena ocksårelaterats till vattendirektivets statusklasser, där färgernarepresenterar de olika tillståndsklasserna.Mer om hur bedömningarna går till kan du läsa iartikeln på sidan 26.2011miljöÖVERVAKNINGBedömningsgrundernastillståndsklasserdåligotillfredsställandemåttliggodhögSvenskarnas bildav miljötillståndet i havet ………… 14Värdet aven friskare Östersjö ………………… 17Miljöövervakningen– en viktig pusselbit………………… 20Nya regler för havet ………………… 23Mot bättre överblick………………… 26Största isutbredningenpå tjugofyra år…………………………… 30Meteorologi och hydrologi… 31Åtgärder ger effekt…………………… 33Belastning på havet…………… 35Rekordstor utbredning avsyrefria bottnar i Östersjön……… 37Oceanografi………………………… 39Trofiska kaskaderi planktonsamhället………………… 43Pelagial biologi/plankton …… 46Djurplankton………………………… 47Växtplankton ………………………… 48Bakterieplankton………………… 50Marina bakterieplanktonberättar om havet…………………… 512 havet 2012

53/havets djuroch växter73/miljögifteroch deraseffekter107/fakta omnationellmarin miljöövervakning115/AdresserVegetationsklädda bottnar… 54Syretillgången avgörandeför Bohusläns fjordar……………… 56Makrofauna mjukbotten……… 60Även kallvattenarterna behöverövervakas längs kusterna……… 64Kustfisk bestånd………………… 67Torsken vill hem och leka……… 69Utsjöfisk………………………………… 72Kan man äta strömming ochskarpsill från Östersjön?………… 74Miljögifter i biota…………………… 79Förändringar i fiskhälsa…………… 85Kustfisk – hälsa…………………… 88TBT-forskning ger bättre hanteringav förorenade sediment………… 89Biologiska effekter avorganiska tennföreningar…… 93Föroreningar försämrar vitmärlanschans att klara syrebrist………… 95Embryonalutvecklinghos vitmärla…………………………… 98Belastning på havet………………… 108Fria vattenmassan…………………… 109Vegetationsklädda bottnar…… 109Makrofauna mjukbotten………… 110Metaller ochorganiska miljögifter………………… 110Kustfisk……………………………………… 112Utsjöfisk……………………………………… 113Embryonalutvecklinghos vitmärla……………………………… 113Säl och havsörn……………………… 114Adresser ochkontaktpersoner ……………………… 115Kontaktpersoner förmiljöövervakningen………………… 116Havsörn……………………………… 100Sälens matvanor kartläggs…… 102Sälpopulationeroch sälhälsa……………………… 105havet 20123

liv och rörelse i fria vattnetSÅMårhavet2012Kattegatt S8 Övergödning: I Kattegatt tycks situationen för vegetationen längskusten vara bättre än i Skagerrak, med till synes friska bestånd av ålgräsi Kungsbackafjorden och Öresund, och god till hög status på makroalger.Status på växtplankton är också hög och situationen för bottenfaunani utsjön har förbättras betydligt det senaste året och har nu godstatus. Närmare kusten har bottenfaunan dock fortfarande måttlig status.8 Miljögifter: Kvicksilverhalten i sill ligger i år under gränsvärdet, menvisar ingen generellt avtagande trend. Halter av TBT och graden av hormonstörningarhos snäckor visar god till måttlig status på undersöktalokaler.8 Fiske: På grund av överfiske har beståndet av torsk i Kattegatt minskattill ett historiskt minimum och lekbiomassan utgör idag runt 5 procentav beståndet på 1970-talet. Ingen återhämtning kan ses trots att fredadeområden infördes i sydöstra Kattegatt 2009. Det enda område iVästerhavet där ett friskt bestånd med stor torsk fortfarande kan hittasär Öresund. Där råder trålförbud sedan 1930-talet.Egentliga Östersjön S8 Övergödning: Det finns inga tydliga teckenpå något förbättrat tillstånd i öppet vatten.Den syrefria bottenytan är idag nära tre gångerstörre än vid millennieskiftet. Totalhalterna avnäringsämnen i ytvattnet är högre än de var ibörjan av 1970-talet, men syresituationen påverkasockså av interna processer i havet. Situationenför växtplankton visar på en förhöjdnäringsnivå medan den för mjukbottenfaunaoch makroalger i många fall tyder på god miljöstatusi kustområdena. I flera kustområden harvattenkvaliteten förbättrats avsevärt genom åtgärder.8 Miljögifter: För flertalet övervakade miljögifterhar halterna i fisk, fågel och marina däggdjurglädjande nog avklingat dramatiskt till följdav åtgärder och ligger idag nära eller under sinafastslagna eller föreslagna gränsvärden. Populationernaav havsörn och säl har också tillvuxit.Halterna av organiska miljögifter är dock högreän i Västerhavet och kostrekommendationer ärnödvändiga. Vissa miljögifter minskar inte längrei koncentration och trenderna för kadmiumoch kvicksilver är oklara.8 Fiske: Tillståndet för torsken har förbättrats isödra Östersjön sedan 2005 till följd av minskatfisketryck och en något förbättrad rekrytering.Fisket bedöms nu ligga på en långsiktigt hållbarnivå, men det är oroväckande att torskenblivit magrare. Bestånden av strömming ochvildlax är fortfarande svaga. Vid kusten har bådemängden karpfisk och rovfisk minskat de senastefemton åren.4 havet 2012

liv och rörelse i fria vattnetSkagerrak S8 Övergödning: Tillförseln och halterna av kväve i Västerhavet harminskat signifikant sedan 1990-talet, vilket tyder på att åtgärder börjatge resultat. Status på växtplankton och bottenfauna i Skagerraksutsjö tyder också på goda förhållanden. Däremot ses ännu inga positivatecken hos den kustnära vegetationen där skräppetaren fortsätteratt minska i utbredning, fintrådiga algmattor dominerar grundområdenoch ingen återhämtning av ålgräs kan ses. Status på bottenfaunan vidkusten är också måttlig i medeltal.8 Miljögifter: Halterna av miljögifter och tungmetaller i organismer hargenerellt minskat i Västerhavet, sedan restriktioner mot användninginförts. De flesta ämnen ligger idag under gränsvärdet. I Skagerrakhar halter och effekter av det giftiga ämnet TBT från båtbottenfärgerfortsatt att minska. Statusen i referensområden är i år god, men fortfarandemåttlig till otillfredsställande i hamnområden.8 Fiske: Fiske anses vara den direkta orsaken till att 25 fiskarter frånVästerhavet idag är rödlistade, där mer än hälften av arterna är akuteller starkt hotade att bli nationellt utrotade. Överfiske utgör därför ettav de största hoten mot den biologiska mångfalden i svenska hav. Förlustenav stora rovfiskar från Skagerraks kustekosystem anses ocksåvara en bidragande orsak till att grunda vikar fylls av fintrådiga algeroch att ålgräset försvinner.Bottenviken S8 Övergödning: Bottenviken är naturligt näringsfattig, meden låg och stabil halt av fosfor i öppna havet, och en godsyresituation i djupvattnet. Vid kusten bedöms dock nästanen tredjedel av vattenförekomsterna ha övergödningssymptom.8 Miljögifter: Halterna av främst kvicksilver och flamskyddsmedeli strömming är något högre än i de flesta andrahavsområden. Dioxinhalterna i fet fisk som strömmingöverskrider ofta EU:s gränsvärden för konsumtion.8 Fiske: Överlevnaden av ung vild lax i Östersjön har minskatmed två tredjedelar de senaste femton åren. Beståndetav siklöja har minskat sedan 2004, men en ökning förväntastill följd av en stor årsklass 2009. Obalans mellan mängdenkarpfiskar och rovfiskar i en del kustområden kan tyda pånågon slags störning.Foto: NASA/Visible Earth/OrbView-2/SeaWiFSBottenhavet S8 Övergödning: En försämring av tillståndet är att syrehalterna i djupvattnethar sjunkit samtidigt som fosforhalterna har ökat i öppna havet. Tillförselav syrefattigt och fosforrikt vatten från Östersjön bedöms vara orsaken,snarare än högre biologisk produktion i bassängen. Det finns tecken påövergödning i en tredjedel av kustvattnen.8 Miljögifter: Dioxinhalterna i fet fisk överstiger EU:s gränsvärden för konsumtion.Halterna i strömming på referenslokaler har sjunkit till ungefärsamma nivå som i övriga havsområden. Vissa flamskyddsmedel och kvicksilverligger över gränsvärdet, medan PCB tangerar det.8 Fiske: Sikbestånden har av oklar orsak haft en kraftig tillbakagång sedan1990-talet. Strömmingbestånden har vuxit de senaste 20 åren, men individernaär magrare.havet 20125

liv och rörelse i fria vattnetHavsmiljöns tillståndur miljömålsperspektivJohan Wikner, Jan Albertsson, Tina Elfwing, Per-Olav Moksnes, Jonas Nilsson, Anders omstedt & carl rolff,HavsmiljöinstitutetDet övergripande målet med svenskt havsmiljöarbete är att uppnå en god miljö, där havets organismerär välmående och dess resurser kan nyttjas uthålligt av oss människor. Detta förutsätter en riktigbeskrivning av miljötillståndet, var störningar förekommer och dess orsaker, för att rätt förvaltningsåtgärderska genomföras. De miljömål som riksdagen beslutat om är ett viktigt redskap i det arbetet.ett rikt växt- och djurliv”Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, förnuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemensamt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva ilångsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människorska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald,som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.”■ Artdatabanken pekar ut den marinamiljön som den miljö där andelen rödlistadearter är högst. Huvudorsaken till dettaanses vara de direkta eller indirekta effekternaav kommersiellt fiske.Populära matfiskar akut hotadeAv de 27 fiskarter som Artdatabankenrödlistar från Västerhavet 2010 är 25kommersiella arter eller arter som fångatssom bifångst 1 . Idag är en majoritet avvåra populäraste matfiskar akut eller starkthotade, till exempel ål, torsk, bleka, kolja,långa, pigghaj, havskatt och hälleflundra.En majoritet av de lokala bestånd av torsksom historiskt lekt i Västerhavets fjordsystemanses idag utrotade, med förlustav torskens genetiska mångfald som följd.Trålfiske tros också vara en viktig orsaktill att 34 arter av ryggradslösa djur idag ärrödlistade i Västerhavet 2 .Överfiske av större rovfiskar har ävenlett till storskaliga indirekta effekter påekosystemen. I Västerhavet anses förlustenav stora rovfiskar ha skapat en trofiskkedjereaktion som tillsammans med övergödningorsakat en förändring i kustvegetationen,där algmattor har ökat 3 medanutbredningen av ålgräs har minskat med60 procent 4 . Längs norska Skagerrakkustenhar även 80 procent av den ekologisktviktiga sockertaren försvunnit 5 ochi Bohuslän fortsätter dess djuputbredningatt minska (Havet 2012, Vegetationskläddabottnar). Ålgräs och fleråriga makroalgerutgör en viktig livsmiljö för en stor mängdväxter och djur och när bälten av dennatyp av vegetation försvinner får det storakonsekvenser för den biologiska mångfaldeni området.Många sjöfåglar minskar i ÖstersjönBestånden av flera sjöfågelarter har minskatmycket kraftigt i Östersjön de senastetjugo åren. Främst är det arter som leverav bottenlevande djur som till exempelblåmusslor eller små kräftdjur som drabbats.Dit hör ejder, alfågel, svärta och6 havet 2012

Illustrationer: Tobias FlygarHär sammanfattas de viktigaste tillståndsbedömningarna under de miljömål som har relevans förhavsmiljön. Även kunskap från forskningslitteratur och äldre rapporter har vägts in. Sammantagetska detta ge ett underlag till var och hur havsförvaltningen bör prioritera sitt åtgärdsarbete. För merdetaljerade redovisningar hänvisas till de enskilda artiklarna. Resultaten från de marina miljöövervakningsprogrammenredovisas främst med avseende på klassning av tillståndet, men ambitionen äratt också beskriva tillståndets orsaker och utveckling.sjö orre. Anledningarna till minskningarnakan vara flera men brister i födan är sannolikten, då de drabbade arterna livnär sigpå ett relativt likartat sätt. Läget ser ljusareut för sjöfågelarter som lever av fisk ellervegetation. Dessa har generellt ökat ellervarit oförändrade i antal 6 .Även tecken på förbättringarTrots många problem som hindrar attmiljömålet nås i nuläget finns också positivatecken. Våra sälstammar tillväxer stadigtfrån mycket låga nivåer efter den svåramiljögiftssituationen på 1970-talet, ävenom tillväxttakten har avtagit något ochför vikare är något lägre än vad som skullekunna förväntas av helt friska bestånd.Minskande späcktjocklek hos gråsälar ärockså något som oroar (Havet 2012, Sälpopulationeroch sälhälsa). Havsörnarna harnått tillbaka till en reproduktionstakt näraden som rådde före 1950-talet, innan destora problemen med miljögiftbelastninguppkom. Även här finns dock orosmoment,då reproduktionen i Bottenhavet ärlägre än förväntat (Havet 2012, Havsörn).Bättre vattenkvalitet ses också i undervattensvegetationeni Egentliga Östersjön,där djuputbredningen av viktiga arter somblåstång ökat i flera områden sedan 1980-och 1990-talet. Bilden är dock inte entydig,då viktig habitatbildande vegetation somblås- och sågtång i Blekinge fortfarandeinte återhämtat sig från tidigare kraftigatillbakagångar (Havet 2012, Vegetationskläddabottnar).Till glädjeämnena hör också att nyaområden med hög biodiversitet och sällsyntaeller helt nya arter för Sverige kanhittas om man undersöker vissa gynnsammautsjöbanksmiljöer, som visades iinventeringen av ryggradslösa bottenlevandedjur vid Svabergsgrunden utanförSmögen 7 .Främmande arterNya invasiva, eller främmande, arter kanockså utgöra ett hot mot den biologiskamångfalden om de medför habitat- ellerekosystemförändringar. Idag finns 49främmande arter registrerade i Västerhavetoch 38 i Östersjön och siffrorna ärtroligen i underkant 1 . Bland nya arter iplanktonsamhället kan nämnas rovvattenloppanCercopagis pengoi som ursprungligenkommer från Svarta havet, men somsedan 1997 påträffas i svenska delen avÖstersjön. Denna art kan komma att påverkade lokala planktonbestånden kraftigt. IVästerhavet tycks amerikansk kammanetoch japanskt jätteostron kommit för attstanna, med stora lokala effekter på ekosystemen.SReferenser1. Havs- och vattenmyndigheten 2012. God havsmiljö2020. Del 1: Inledande bedömning av miljötillståndoch socioekonomisk analys.2. Moksnes P-O m.fl. Överfiske – En miljöfarligaktivitet. Havsmiljöinstitutets rapport till regeringen2011.3. Pihl L, Svenson A, Moksnes P-O, Wennhage H.1999. Distribution and production of ephemeralalgae in shallow coastal areas on the Swedish westcoast. Journal of Sea Research 41: 281-294.4. Baden S, Gullström M, Lundén B, Pihl L,Rosenberg R. 2003. Vanishing Seagrass (Zosteramarina, L.) in Swedish coastal waters. Ambio 32:374-377.5. Statens Forurensningstilsyn (SFT). 2008.Sukkertareprosjektet: Slutrapport. STF och NorskInststitutt for Vannforskning (NIVA). SPFOrapport1043.6. Miljöforskningsberedningen 2012. Ejdernsoch andra musselätande dykänders minskning iÖstersjön. Rapport från Miljöforskningsberedningen,SOU. Augusti 2012.7. Länsstyrelsen i Västra Götaland 2012. Vadgömmer sig på Svabergsgrunden? – resultatetav marinbiologiska undersökningar 2009-2010.Rapport från projekt Hav möter Land. Länsstyrelserapport2012:25.havet 20127

ingen övergödning”Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativinverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfaldeller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.”■ Övergödning är ett av de hot mot havetsom svensk miljöövervakning ska prioriteraoch bevaka. Omfattande blomningarav växtplankton och fintrådiga alger kan gepåtagliga negativa effekter för människorsom nyttjar och lever nära havet. Tät förekomstav giftiga algblomningar försämrarhavsmiljöns rekreationsvärde och lederockså till direkta ekonomiska effekterför exempelvis turistnäringen längs vårakuster. Övergödning kan också gynnaopportunistiska arter och därmed störaden naturliga biologiska mångfalden. Syrebristensom är en konsekvens av övergödningödelägger stora områden som härigenomkommer att sakna högre biologiskt livav bottendjur och fisk. Sammantaget lederövergödning därför till en utarmad mångfaldi havet.Fintrådiga alger i VästerhavetI Västerhavet har tillförseln av kväve viavattendragen minskat signifikant sen 1990-talet, vilket tyder på att åtgärder av närsalttillförselbörjat ge resultat. Detta stödsockså av minskade halter av totalkväve ihavet under samma period. Status på växtplanktonlängs kusten är också hög (Havet2012, Plankton). Däremot har bottenlevandedjur vid kusterna fortfarandeendast måttlig status (Havet 2012, Makrofaunamjukbotten). Regional flygövervakningav fintrådiga algmattor i Bohuslän 1visar att förekomsten av algmattor inteminskat under de senaste 15 åren, och attingen återhämtning av ålgräs skett 2 . Ökademängder fintrådiga alger i Bohuslän orsakassannolikt både av övergödning 3 ochav kaskad effekter i näringsväven 4,5 . För attuppnå god ekologisk status i Västerhavetskustvatten behövs därför åtgärder bådeför reduktion av näringsämnen och för attåterfå stora rovfiskar till kusten.Fortsatt hög näringsnivåi Egentliga ÖstersjönVäxtplankton är den miljöindikator som iEgentliga Östersjön tydligast signalerar attnäringsnivån är för hög. Det gäller bådeför data från nationella miljöövervakningsprogramoch i vattenmyndigheternasklassning av kustvattenförekomster,Närsaltshalterna i Egentliga Östersjönär fortfarande höga och övergödningenett problem.som fastställdes 2009 6 . Tittar man på växtplanktoni Egentliga Östersjön bedöms enstor majoritet av de undersökta vattenförekomsternabehöva åtgärder. Samtidigt gerbåde kvalitetsfaktorerna mjukbottenfaunaoch makroalger klassningar som i mångafall tyder på god miljöstatus i EgentligaÖstersjöns kustområden (Havet 2012,Bottenfauna respektive Vegetationskläddabottnar). Skillnaden i bedömning beror tillstor del på olika antaganden om referenstillståndi de officiella bedömningsgrunderna.Foto: Per Bengtson/Grön idé8 havet 2012

Även om få tecken tyder på en förbättringav tillståndet i Egentliga Östersjönsöppna hav så sker på många ställen enbetydande förbättring av vattenkvaliteteni kustnära områden. I exempelvis Stockholmsinre skärgård har under de senaste20 åren klorofyllhalterna sjunkit, siktdjupetökat och syresättningen vid bottnarnaförbättrats till följd av åtgärder 7,8 .Måttliga blomningar av cyanobakterierCyanobakterieblomningar (blågrönalger)i den omfattning som inträffade i EgentligaÖstersjön 1999 och 2005 har inteåterkommit 9,10 . Blomningen av cyanobakteriervar måttlig i intensitet under 2011men varade länge, från slutet av juni tillbörjan av september 9,11 . Dominerande artvar Aphanizomenon sp. som vanligen inteär giftproducerande 12 (Havet 2007, Cyanobakterieblomningari Östersjön). Svenskakusten klarade sig utan större påslag avcyanobakterier på grund av återkommandelågtryck.Rekordstor yta med syrefria bottnarDe områden i Egentliga Östersjön somtäcks av helt syrefria bottnar ligger fortfarandepå en nära tre gånger högre nivåän före år 2000. I Bottenhavet fortsätterockså trenden med sjunkande syrehalter,troligen som en konsekvens av de storavattenvolymerna med syrebrist i EgentligaÖstersjöns mellanskikt, som bildar djupvattneti Bottenhavet. Man kan dock inte senågot tydligt samband mellan utbredningenav syrefria bottnar och växtplanktonsförekomst under den period som miljöövervakningenpågått. Sannolikt har högtillförsel av gödande ämnen under långtid förvärrat situationen i Egentliga Östersjön13,14,15 (Havet 2012, Oceanografi, Havet2012, Plankton, Havet 2010, Plankton).Det är emellertid också klart att förändringarav syresättningen via minskadeinflöden av syrerikt vatten från Väster_havet, temperatur och skiktning bidrarkraftigt till lägre syrehalt i djupvattnet. Dentemperaturökning som visats i EgentligaÖstersjön, på nära 2 grader i djupvattnetsedan början av 1990-talet, har sannoliktockså gynnat högre respiration (Havet2012, Oceanografi). Detta stämmer medmodeller som förutspår lägre syrehaltermed förväntad klimatutveckling ochstigande temperatur 16 .Höga närsaltshalter sedan 1950-taletGrundorsaken till övergödning är förhöjdahalter av närsalter i ekosystemet, vilketvisas i miljöövervakningens tidsseriersedan början av 1970-talet (Havet 2012,Oceanografi). Halterna av totalfosforoch totalkväve var i Egentliga Östersjönsytvatten 2011 högre än i början av 1970-talet, medan oorganiskt fosfor varieratbetydligt och idag är på nivåer som liknar1970-talets. Stora interna processer påverkardock halterna och gör det svårt attknyta förändringarna till belastning.Det är dock inte under åren sedan1970-talet som den största förändringeni närsaltbelstning skett utan under periodenmellan 1950-talet och 1970-talet 14,15,17när användningen av konstgödning ochvattenburet avlopp ökade kraftigt. Detfinns tecken på att fosfortillförseln ökaderedan vid jordbrukets inträde på medeltiden18 .Helcoms klassning avseende övergödningöverensstämmer i stora drag medden svenska tillståndsbedömningen, däralla havsbassänger får måttlig status ellersämre undantaget Bottenviken och norraKattegatt som ges god status 19 . SReferenser1. Bohuskustens Vattenvårdsförbund. 2011.Utbredningoch biomassa av fintrådiga alger i grundavikar utmed Bohuskusten. HydroGIS AB rapportnr. 659.2. Havs- och vattenmyndigheten 2012. God havsmiljö2020. Del 1: Inledande bedömning av miljötillståndoch socioekonomisk analys.3. Baden S, Boström C, Tobiasson S, Arponen H,Moksnes P-O. 2010. Relative importance of trophicinteractions and nutrient enrichment in seagrassecosystems: A broad-scale field experiment in theBaltic–Skagerrak area. Limnology and Oceanography55:1435-1448.4. Moksnes P-O, Gullström M, Tryman K, BadenS. 2008. Trophic cascades in a temperate seagrasscommunity. Oikos 117:763-777.5. Baden S, Emanuelsson A, Pihl L, Svensson CJ.Åberg P. 2012. Shift in seagrass food web structureover decades is linked to overfishing. Marine EcologyProgress Series. 451:61-73.6. VISS (VattenInformationsSystem Sverige),www.viss.lst.se7. Lännergren C. 2012. Undersökningar i Stockholmsskärgård 2011, Stockholm Vatten/Eurofins/Calluna.havet 20128. Karlsson OM, Jonsson PO, Lindgren D m.fl.2010. Indications of recovery from hypoxia in theinner Stockholm archipelago, AMBIO 39:486-495,DOI: 10.1007/s13280-010-0079-3.9.HELCOM Indicator fact sheets. 2011.10. Kahru M, Savchuk OP och Elmgren R. 2007.Satellite measurements of cyanobacterial bloomfrequency in the Baltic Sea: interannual and spatialvariability, Marine Ecology-Progress Series 343:15-23, DOI: 10.3354/meps06943.11. Årsrapport för 2011 – Informationscentralen förEgentliga Östersjön, Länsstyrelsen i StockholmsLän.12. Aneer G, Höglander H, Andersson P, ochHansson, M. 2007. Nä nu blommar det igen!:Cyanobakterieblomningar i Östersjön, Havet 2007,Naturvårdsverket, Stockholm.13. Stigebrandt A. 1991. Computations of oxygenfluxes through the sea-surface and the net productionof organic-matter with application to the Balticand adjacent seas, Limnology and Oceanography36:444-454.14. Gustafsson BG, Schenk F, Blenckner T m.fl. .2012. Reconstructing the development of Baltic Seaeutrophication 1850-2006, AMBIO 41:534-548,DOI: 10.1007/s13280-012-0318-x.15. Fonselius S och Valderrama J. 2003. One hundredyears of hydrographic measurements in theBaltic Sea, Journal of Sea Research 49:229-241,DOI: 10.1016/S1385-1101(03)00035-2.16. Meier, H E M. m.fl. 2011. Hypoxia in futureclimates: A model ensemble study for the BalticSea. 38: WOS:000298759700003, doi: L24608,10.1029/2011gl049929.17. Fleming Lehtinen V, Laamanen M m.fl. 2008.Long-term development of inorganic nutrientsand chlorophyll α in the open northern Baltic sea.AMBIO 37(2): 86-92.18. Zillen L D J, Conley T, Andren E och BjorckS. 2008. Past occurrences of hypoxia in the BalticSea and the role of climate variability, environmentalchange and human impact. 91: 77-92,WOS:000262213700003, doi: 10.1016/j.earscirev.2008.10.001.19. Andersen J H. m fl. 2011. Getting the measure ofeutrophication in the Baltic Sea: towards improvedassessment principles and methods. 106: 137-156,WOS:000297224800002, doi: 10.1007/s10533-010-9508-4.9

giftfri miljö”Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits avsamhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan påmänniskors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommandeämnen är nära bakgrundsnivåerna.”■ Tack vare ett framgångsrikt åtgärdsarbetemed kraftfulla nationella och internationellainsatser har halterna av PCBoch DDT i miljön minskat dramatiskt. Dethar lett till en glädjande återhämtning avbestånden av havsörn och sälar (Havet 2011,Säl och havsörn). Även för de flesta andrakända giftiga ämnen har användningenminskat kraftigt, både inom industrinoch jordbruket. Likaså har utsläppen frånindustri- och förbränningsanläggningarminskat till följd av bättre teknik. Det harglädjande nog lett till kraftigt avtagandehalter i miljön för många av de miljöföroreningarsom vi följer inom miljöövervakningen.Flertalet av de välkända miljögifternaligger idag nära eller under sinagränsvärden.Förhöjda miljögiftshalter i ÖstersjönÄven om den övergripande bilden är positivfinns det fortfarande orosmoment. Desvårnedbrytbara miljögifterna som dioxiner,PCB och DDE förekommer generelltfortfarande i högre halter i organismer frånÖstersjön än Västerhavet. Östersjön ärgrund, kraftigt skiktad och har ett mycketlitet vattenutbyte med Nordsjön. Det göratt miljöföroreningar som når Östersjönfrån de 85 miljoner människorna längsinnanhavets kuster blir kvar länge.Halterna av dioxiner och andra organiskamiljögifter är fortfarande så högai fet fisk från Östersjön att vi måste hakostrekommendationer för flickor ochkvinnor i fertil ålder 1 . Dioxinhalterna iströmmingsmuskel visar inte heller någontydlig tendens att minska med undantagför Bottenhavet.PCB har tidigare avtagit kraftigt i fettfrån strömmingsmuskel men visar intelängre någon tydlig minskning i Östersjön.DDE och HCB i strömmingsmuskel harlikaså minskat kraftigt. För några av miljöföroreningarnasåsom PCB-varianternaCB-153 (Havet 2011, Miljögifter i biota) ochCB-118 (Havet 2012, Miljögifter i biota),flamskyddsmedlet BDE-47 och hexaklorbensen(HCB) avtar inte halterna i strömmingfrån södra Östersjön, och visar i vissafall en svag tendens att öka under senareår. Detta förklaras sannolikt av mycket lågafetthalter i strömmingen från södra Östersjön.Flamskyddsmedlet hexabromcyklododekan(HBCDD) mäts bland annat i fetti sillgrissleägg från Stora Karlsö. Koncentrationenhar under de senaste åren börjatminska efter att länge ha ökat.Oklara trenderför kadmium och kvicksilverKvicksilver, bly och kadmium är blandSillgrisslor befinner sig högt upp i näringsvävenoch äter i huvudsak skarpsill ochströmming. Deras ägg har ett relativt högtfettinnehåll, vilket gör dem lämpliga föranalyser av fettlösliga miljögifter. Resultatenfrån mijöövervakningen visar att flamskyddsmedletHBCDD nu minskar isillgrissleäggen efter en längre tids ökning.Foto: David Thyberg/Shutterstock10havet 2012

hav i balanssamt levande kust och skärgårdtungmetallerna utpekade som särskiltfarliga. Sedan bly inte längre får tillsättasi bensin har dock halterna i fisk sjunkittill långt under det föreslagna gränsvärdet.Koncentrationen av kadmium iströmmingslever visar en svag tendens attöka under de senaste åren på lokalerna iBottenhavet och i Egentliga Östersjön.Orsakerna till detta är ännu inte klarlagdaoch halterna är fortfarande högre än ibörjan av 1980-talet vid de flesta provtagningslokaler.Halterna av kvicksilver har minskatbetydligt i både strömming och sillgrissleäggefter insatta åtgärder. I Västerhavetsyns dock ingen avtagande trend för kvicksilveri sill. Inte heller finns någon sådantrend för Bottenviken, Bottenhavet ochsödra Östersjön under de senaste åren,medan halterna fortsatt minskar i norraÖstersjön. I alla havsområden är halternabetydligt lägre än i fisk från inlandsvatten.Biomarkörer mäter okända miljögifterTusentals miljöföroreningar med miljöskadligaeffekter släpps ut idag och nyatillkommer ständigt. Biomarkörer indikerarhälsostatus och kan ge varningssignalerom att ej bevakade miljöföroreningarpåverkar en organismgrupp. En ökning avnivån för flera biomarkörer i kustfisk visartecken på att kustfisken kan vara påverkadav komplexa blandningar av miljögifter(Havet 2012, Kustfisk hälsa). Signaler omohälsa hos våra sälar kan vara koppladetill miljögifter, men orsakssambanden inteär klarlagda (Havet 2011, Säl). Även antalethavsörnsungar per kull är sedan längelägre hos havsörnar vid Bottenhavskusten(Havet 2011, Havsörn) än i Bottenvikenoch Egentliga Östersjön. Det kan möjligenbero på en högre belastning av giftigaämnen i Bottenhavet. SReferenser1. Livsmedelsverkets kostråd, Råd om fisk,www.slv.seÅterkommande i kapitlet om miljögifter:Bignert A, Boalt E, Danielsson S m.fl. 2011.Sakrapport: Övervakning av metaller och organiskamiljögifter i marin biota 2011, Sakrapporttill Naturvårdsverket nr 7:2011, Naturhistoriskariksmuseet, Enheten för miljögiftsforskning, 224pp. (MG 1082)■ Resultat från både miljöövervakningoch forskning visar entydigt att havsmiljöninte är i balans. Naturvårdsverket visar i sinsenaste fördjupade utvärdering från 2012 1att det heller inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålettill år 2020 med idag beslutadeeller planerade styrmedel. De åtgärder somhittills har vidtagits för att minska problemsom övergödning, föroreningar och ettalltför intensivt fiske har inte varit tillräckliga.Naturvårdsverkets utvärderingtyder på att både nationella men framförallt inter nationella insatser är viktiga ommiljö kvalitetsmålet Hav i balans samtlevande kust och skärgård ska nås.Överuttag av bottenlevande fiskBestånden av samtliga större marina fiskarhar minskat dramatiskt i både Västerhavetoch Östersjön under de senaste hundraåren. Även i ett kortare perspektiv visarde flesta bestånd på en negativ utveckling,men bilden är inte entydig. På västkustenhar till exempel viktiga bottenlevandematfiskar som torsk, kolja, vitling, kummeloch gråsej fortsatt att minska i antal ochflera bestånd är hotade. Undantaget utgörsav rödspätta där trenden vänt. Beståndenav pelagiska arter som höstlekande sill ochmakrill i Västerhavet har däremot ökat sen1980-talets låga nivåer. En starkt bidragandeorsak till att många bestånd minskar är attuttaget varit och i flera fall fortfarande är förstort. Det procentuella årliga uttaget av tillexempel torsk i Nordsjön och Skagerrak harvanligen legat kring 35 – 40 procent, medanbedömt maximalt uttag ska ligga under 20procent (Havet 2012, Utsjöfisk bestånd).Ökad kunskap om beståndsstruktur kan geVästerhavet och Östersjön ska ha enlångsiktigt hållbar produktionsförmågaoch den biologiska mångfalden skabevaras. Nyttjande av hav, kust ochskärgård ska bedrivas så att en hållbarutveckling främjas. Särskilt värdefullaområden ska skyddas mot ingrepp ochandra störningar.en effektivare fiskeriförvaltning, där exempelvisfiske på lekansamlingar av torsk därflera bestånd finns blandade bör undvikas(Havet 2012, Kustfisk).Fiskflykt från HanöbuktenDet kommer fortsatta larm om oroväckandehändelser i havsmiljön. Fiskare ochallmänhet längs med Hanöbukten harunder senare år rapporterat om att fiskförsvunnit från området 2 . Liknande signalerfinns även från södra Kalmarsund.Fågeldöden fortsätter längs Östersjönskuster 3 . Detta är två exempel på händelsersom bara delvis eller inte alls fångas upp avden befintliga miljöövervakningen. För attkomma till rätta med dessa och liknandeproblem krävs snabbare och tydligareinsatser från berörda myndigheter.Torskbestånden i Östersjön ökarDet finns dock också positiva tecken. Dengemensamma förvaltningsplanen för torski Östersjön som EU antog 2007 har resulterati att både det östra och västra beståndetökat. Säl och havsörn är återigen en vanligsyn längs våra kuster. SReferenser:1. Naturvårdsverket 2012. Steg på vägen. Fördjupadutvärdering av miljömålen 2012. Rapport 6500.2. Enander G. 2012. Underättelse angående allvarligaproblem i Hanöbuktens ekosystem. Skrivelsetill Regeringen (Miljödepartementet) 2012-06-26.Länsstyrelsen i Skåne län och Region Skåne, 8 sid.3. Havs- och vattenmyndigheten 2012. God havsmiljö2020. Del 1: Inledande bedömning av miljötillståndoch socioekonomisk analys.havet 201211

egränsad klimatpåverkan”Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s ramkonventionför klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människanspåverkan på klimatsystemet inte blir farlig.Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiskamångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål förhållbar utveckling inte äventyras.Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globalamålet kan uppnås.”■ Idag ser vi en pågående ökning av koldioxidhalternai atmosfären. Något somtroligen leder till en varmare jord menockså ett surare hav. Mycket tyder på attökningen kommer att fortsätta många årframöver även om interna klimatvariationerkommer påverka enskilda år.Förhöjd temperatur i svenska havMiljöövervakningen visar att vattnet ibåde Egentliga Östersjön och Västerhavetblivit varmare, framför allt djupvattnet därtemperaturen stigit signifikant sedan 1970-talet (Havet 2012, Oceanografi).På grund av stora naturliga variationerfrån år till år har forskarna däremot intekunnat visa på orsakerna till den regionalauppvärmningen 1 . Här kan förändringar iatmosfärscirkulationen, minskade luftföroreningar,ökade växthusgaser och naturligavariationer spela roll.Dock är det rimligt att anta att en delav uppvärmningen i Östersjöområdet kanförklaras av ökade växthusgaser. Sedanår 1750 har koldioxidhalten i atmosfäreni Östersjöområdet ökat från 280 ppm till390 ppm. Denna höjning motsvarar ensänkning av vattnets pH med 0,1 enheter 2 ,motsvarande en 30-procentig höjning avvattnets koncentrationer av vätejoner .Stora ekosystemeffekterI framtiden kommer det finnas ett stortbehov av modeller som kan avgöra hurmycket av förändringar i ekosystemet somberor på övergödning, försurning, fiske ochett varmare klimat. Flera studier visar påatt kommande klimatförhållanden kan fåstora effekter på haven runt Sverige 1 . Dettabedöms främst leda till höjd vattentemperatur,minskad isutbredning, höjt vattenståndoch försurning. Dessutom förväntasÖstersjöns vattenbalans ändras med merflodvatten i norr och mindre i söder.I linje med dessa förändringar kan detkonstateras att nederbörden de senastetrettio åren varit högre än föregåendetidsperiod från 1930 (Havet 2012, Meteorologi).En förändrad vattenbalans kankomma att påverka transporten av olikaämnen till Östersjön och ekosystemen påmånga olika sätt. En del av dessa effekterbörjar forskarna kunna ana men mycket ärännu okänt och överraskningarna kan blimånga. SReferenser:1. The BACC Author Team (2008). The BALTEXAssessment of Climate Change for the Baltic Seabasin. pp. 1-34.ISBN: 978-3-540-72785-9. Springer-Verlag.2. Omstedt A, Edman M, Anderson L, LaudonG och H. 2010. Factors influencing the acid-base(pH) balance in the Baltic Sea: A sensitivityanalysis. Tellus, 62B, 280-295. DOI: 10.1111/j.1600-0889.2010.00463.x.12havet 2012

liv och att förvalta rörelsei fria havsmiljön vattnetFoto: Per TP Grönlund/ShutterstockBengtson/Grön idéSvenskarnas bild Artikelnamn, av miljötillståndet artikelnamn i havetVärdet Artikelnamn, av en friskare artikelnamn ÖstersjöMiljöövervakningenArtikelnamn,– en viktigartikelnamnpusselbitArtikelnamn, artikelnamnNya regler för havetArtikelnamn, artikelnamnMot bättre överblick

aTT FÖRVALTA havsmiljönSvenskarnas bild avmiljötillståndet i havetEva-Lotta Sundblad & Anders Grimvall, HavsmiljöinstitutetMiljötillståndet i Östersjön och i Västerhavetbeskrivs vanligen med utgångspunktfrån mätningar i naturen. Menmätningar kan också göras av människorsuppfattning om havet. Sådanabeskrivningar har stor betydelse näråtgärder ska prioriteras och genomföras.Detta gäller speciellt när miljöproblemenär djupt rotade i samhället och åtgärderkräver ekonomiska uppoffringar ellerändrat beteende.■ Varje år gör SOM-institutet vid Göteborgsuniversitet en omfattande enkätundersökningav opinionen i olika samhällsfrågor.Under vintern 2011 ingick någrafrågor om havsmiljön i denna enkät, ochsammanlagt var det 1484 personer somsvarade på dessa. Studien visade att enmajoritet av svenskarna anser att miljötillståndeti Östersjön är ganska eller mycketdåligt, men många saknar helt uppfattning.För Västerhavet är bilden lite annorlunda.Det är fler som saknar uppfattning ommiljötillståndet, men bland dem som haren uppfattning tycker de flesta antingenatt tillståndet är ganska dåligt, 29 procent,eller ganska gott, 23 procent. För att vidgaperspektivet på svenskarnas uppfattningav havsmiljön ställdes samma fråga omtillståndet i Sveriges största insjö, Vänern. Idet fallet angav nästan hälften att de saknadeuppfattning och ungefär en fjärdedel atttillståndet är ganska gott.Foto: Maria Lewander14 havet 2012

aTT FÖRVALTA havsmiljönSVENSKARS UPPFATTNING OM MILJÖTILLSTÅNDET I ÖSTERSJÖN, VÄSTERHAVET OCH VÄNERN% 50Östersjön40% 5040Västerhavet% 5040Vänern4630201001Mycketgott12Ganskagott35Ganskadåligt25 24MycketdåligtIngenuppfattning30201001Mycketgott23Ganskagott29Ganskadåligt7Mycketdåligt37Ingenuppfattning30201002Mycketgott25Ganskagott18Ganskadåligt5MycketdåligtIngenuppfattningn En majoritet, 60 procent, av de tillfrågade anser att miljötillståndet är i Östersjön är ganska, eller mycket dåligt, men nästan en fjärdedel har ingenuppfattning, 24 procent. För Västerhavet är bilden något mer positiv men där är det betydligt fler som saknar uppfattning, 37 procent. För Vänernanser en fjärdedel att tillståndet är ganska gott men närmare hälften saknar uppfattning.%1009080706050403020100SÅ TROR MAN ATT HAVETS TILLSTÅND PÅVERKASFritidsfiskeMycket negativ påverkanGanska negativ påverkanVindkraft i havetTurism friluftslivReningsverkUtvinning av sand i havetFiskodlingHamnanläggningarMilitära zoner i havetBebyggelse i och nära havetKommersiellt fiskeSjöfartKablar/oljeledningar i havetJordbrukOlje-gas utvinning i havetIndustriutsläppfaktaSOM-institutetSOM-institutet är en undersökningsorganisationvid Göteborgs universitetmed fokus på svenskars vanor, beteenden,åsikter och värderingar när det gällersamhälle, politik och medier.i De tillfrågade i enkäten fick bedöma vilkaverksamheter de anser har en negativ påverkanpå havsmiljön runt Sverige.Stöd för olika bildHur stämmer då befolkningens uppfattningom havsmiljön med de naturvetenskapligabedömningarna? På en punkttycks experterna och folket vara överens– havets tillstånd är ett problem.Den naturvetenskapliga slutsatsen attEgentliga Östersjön inte har god miljöstatusgrundas bland annat på att dennadel av Östersjön är kraftigt påverkadav övergödning och har stora områdenav syrefria bottnar samt att det finnshotade växt- och djurarter här. Dessafaktorer spelar en av görande roll i såvälHelcoms bedömninga r som i det pågåendearbetet med att tillämp a den svenskahavsmiljöförordninge n. De väger ocksåtungt i de övergripande bedömningar somredovisas i här Havet 2012. I Västerhavet ärdet främst överfiske och fara för biodiversitetensom avgör om det råder god miljöstatus.Men även de mest objektiva statusbedömningarhar inslag av värderingarsom bland annat avgör hur olika fakta vägssamman. De som svarat på enkäten kandärför lätt finna vetenskapligt stöd för heltolika bedömningar av tillståndet i havet.Havets tillstånd och samhälletHavens dåliga miljötillstånd är direkt ellerindirekt en effekt av olika verksamheteri samhället. Dessa verksamheter måsteförändras om påverkan på havsmiljön skaminska och tillståndet förbättras, och detär många sektorer som berörs. Utöver verksamheteri direkt anslutning till haven, tillexempel fiske, är det ett stort antal aktiviteterpå land som påverkar havet.I undersökningen ställdes frågor omolika verksamheters påverkan på havsmiljönrunt Sverige. Resultatet av enkätenvar mycket tydligt på en punkt. Industriutsläppär den faktor som flest bedömer haren negativ effekt på havsmiljön. Därefterkommer olje- och gasutvinning i havet, följtav jordbruket och det kommersiella fisket.Däremot är det få som anser att vindkraft ihavet påverkar havsmiljön negativt.Bedömningarna från de som svaratbaseras troligen på en mängd intryck ochflera olika kriterier. Man kan fråga sig omfolk i allmänhet har noterat hur mycketindustrins och tätorternas utsläpp minskatunder senare år. Det är också rimligtatt tro att kunskapen om de åtgärder somgörs inom lantbruket varierar inom befolkningen.Exempelvis krävs nog ett ganskaexceptionellt miljöintresse för att ta till siginformation om fånggrödor, kantzoner ochhantering av stallgödsel i jordbruket.Historiskt sett har miljöeffekter iallmänhet kopplats direkt till utsläpp frånindustrier och tätorter eller till storskaligmarkanvändning. Sambandet mellanorsak och verkan har då ofta varit uppenbart.Dagens miljöproblem är betydligtmer komplexa. Förutom aktörer och verksamhetersom direkt påverkar havsmiljönfinns ofta indirekta aktörer och drivkrafterhavet 201215

aTT FÖRVALTA havsmiljönsom kan vara minst lika viktiga. Politiker,tjänstemän, näringsidkare och konsumenterpåverkar alla genom sitt beteende hurhavet mår. Detta innebär att även experterkan ha svårt att se hur effekter på havet ärkopplade till verksamheter och beteenden.För befolkningen i stort är det självfalletännu svårare.SOM-undersökningens frågor om aktiviteteroch miljöeffekter var traditionella iden bemärkelsen att de bara handlade omdirekta aktörers inverkan på havet. Direktaaktörer är personer eller organisationersom direkt påverkar havet, till exempelfiskare genom uttag av fisk. Direkta aktörerkan ge service till eller vara beroende avandra aktörer som därmed utövar indirektpåverkan på havet. Att indirekta aktörerinte lyftes fram i undersökningen beroddeinte på att frågeställarna var omedvetna ombetydelsen av dessa, utan på hur undersökningenvar utformad. Komplexa resonemangom hur konsumenter kan skapa etttryck på kommersiella verksamheter som isin tur påverkar miljön är svåra att belysamed enkla flervalsfrågor. Likaså är det svårtatt i en enkät mäta den faktiska beredskapenatt ändra beteenden.Allmänhetens bedömningarI varje stor samhällsfråga är befolkningensuppfattning en viktig faktor. Det gälleräven havsmiljön. Oavsett hur mycket ellerlite befolkningen tagit del av naturvetenskapligafakta ger allmänhetens bedömningaren bild av upplev välfärd. De indikerardessutom intresset för åtgärder somkan kräva uppoffringar och kan därmedha avgörande betydelse för politiska beslutoch prioriteringar.Genom havsmiljöförordningen harSveriges förvaltning av haven fått en tydligmålinriktning och juridiskt bindandedokument. När det inte råder god miljöstatusi de svenska haven ska åtgärder vidtas,och samma sak gäller om havets tillståndlöper risk att försämras. Detta kommeratt kräva politisk styrning och styrmedelsom åtminstone indirekt påverkar verksamheteroch beteenden. Det är rimligt attförvänta sig att en befolkning som anser atttillståndet i havsmiljön är dåligt faktiskt villse förbättringar av havsmiljön. Därmed bördet finnas en grundläggande acceptans föråtgärder som är tillräckligt kraftfulla för attåterskapa och upprätthålla en god havsmiljö.Det är också intressant att oavsett vari landet man bor så svarade man ungefärlikadant på frågorna. Exempelvis hadevästkustbor ungefär samma uppfattningom Östersjön som inlandsboende ochöstkustbor. Detta tyder på att allmänhetensbedömningar av havsmiljön inte i förstahand är baserade på egna erfarenheter utanmer speglar en generell opinion. Möjligenär media den huvudsakliga källan till derasuppfattningar.Från tillståndsbeskrivningartill åtgärderDet råder knappast något tvivel om att detbehövs goda naturvetenskapliga beskrivningarav tillståndet i havet och hur det kanpåverkas av specifika åtgärder. Men vägentill beslut och genomförande av åtgärder ärofta lång och fylld av hinder.En åtgärdsstrategi som har mångaförespråkare bygger på att beslut skadrivas fram av allt bättre kunskap om hurallvarligt havets tillstånd är och hur detkan påverkas. Genom en bred och djupspridning av ”sanna” naturvetenskapligafakta, inklusive uppgifter om osäkerheter,skapas drivkrafter hos befolkningen attsjälv göra något och också begära åtgärderav dem som ansvarar för miljöpåverkandeverksamheter. Denna strategi kan leda tillförändrade värderingar som gynnar en godhavsmiljö, men tar ofta lång tid och kräverstora resurser.En annan åtgärdsstrategi bygger på attsamhällets invånare har olika roller ochatt det finns demokratiskt valda personersom kan agera. Då är det dessa personersom är ansvariga för att övervaka aktivitetersom påverkar havsmiljön och som skavidta åtgärder samt besluta om styrmedeloch regelverk. Befolkningen behöver informerasfrämst för att ha ”hög acceptans föråtgärder”. Politiker och andra myndighetspersonerbehöver underlag både i sakfrågoroch för att bedöma hur långt de kan gåi förhållande till den grad av acceptans somfinns i samhället.De två strategierna utesluter inte varandra.För olika typer av havsmiljöproblemkan det diskuteras vilken strategi somär lämpligast, men en sådan diskussionkräver kunskap om såväl naturvetenskapligafakta som om hur befolkningen uppfattarmiljöproblemen och vilka aktivitetereller beteenden som behöver ändras. Endel uppgifter går att ta fram med enkätstudier.Andra uppgifter måste göras tillgängligagenom regelbunden insamling ochsyntes av samhällsinformation. Resultatenav SOM-undersök ningen kan ses som ettsätt att beskriva samspelet mellan hav ochmänniska. Men det är många fler steg att gåför att få en mer all sidig beskrivning av detkomplexa samspelet. So Enligt undersökningen anser de tillfrågadeatt havsmiljön påverkas minst av fritidsfiske ochmest av instrustri utsläpp.Foto: Piotr Wawrzyniuk /Shutterstock (t.v.) och Shutterstock (t.h.)16 havet 2012

aTT FÖRVALTA havsmiljönVärdet av en friskare ÖstersjöKerstin Blyh, Siv Ericsdotter, Marmar Nekoro & Henrik Scharin, Baltic Stern SEKRETARIATET /Linus Hasselström & Tore Söderqvist, Enveco Miljöekonomi ABTotalt är Östersjöborna villiga att betalarunt 40 miljarder kronor per år för en förbättradhavsmiljö. Det visar en ny studiedär befolkningen i alla nio länder runtÖstersjön tillfrågats om vad de är villigaatt betala för att minska övergödningen ihavet. Studien visar att det finns ett stödhos befolkningen runt Östersjön för attsatsa resurser på åtgärder.■ Studien som genomförts inom forskarnätverketBaltic Stern, visar att en majoritetav de tillfrågade är villig att betala för enförbättring i Östersjön. Svenskar är de somär i särklass mest villiga att betala, följt avfinländare och danskar. I genomsnitt kansvenskarna tänka sig att betala cirka 1000kronor per person och år för ett friskarehav. Uppräknat till hela den vuxna befolkningeni Sverige innebär det 7,5 miljarderkronor per år. Betalningsviljan varierarmycket mellan länderna. Invånare i Ryssland,Lettland och Litauen har den lägstabetalningsviljan per person.Räknar man in den totala vuxna befolkningeni respektive land har Tyskland denhögsta betalningsviljan följt av Sverige.Omfattande studieJämfört med tidigare försök att uppskattanyttan av minskad övergödning i Östersjönbaseras den nya studien på en merstorskalig datainsamling som dessutominnefattar primärdata från samtliga nioÖstersjöländer. Detta gör studien till en avde största internationella studier av betalningsviljasom har genomförts.Den ger därmed ett omfattande ochmer tillförlitligt underlag för att bedömahur stora resurser som bör satsas på åtgärderför en minskad övergödning.Foto: Per Bengtson/Grön idéhavet 201217

aTT FÖRVALTA havsmiljönbetalningsviljanför ÖstersjönTotal betalningsvilja(miljoner euro per år)Estland 17Danmark206 Finland201FramtidskartorEUR/person och årBetalningsvilja per person120100806040200LettlandRysslandLitauenPolenEstlandTysklandDanmarkFinlandSverigen Så här mycket är invånarna i ländernakring Östersjön beredda att betala för ettrenare hav. Svenskarna har högst genomsnittligbetalningsvilja per person och år,cirka 1000 kronor.Litauen 16Lettland 7Sverige838Ryssland695Polen211Tyskland1870n När det gäller den totala betalningsviljan förhela den vuxna befolkningen i respektive landligger Tyskland högst med 1870 miljoner europer år, därefter kommer Sverige med totalt 838miljoner euro eller 7,5 miljarder kronor.bästasämstaNot: ”Renare hav” betyder att övergödningsmålen i aktionsplanen för Östersjön (BSAP) uppfylls. BSAP är en överenskommelseinom Helcom (Helsingforskommissionen) om minskningar av utsläpp av näringsämnen till Östersjön.Övergödningssituationeni Östersjön år 2050 utanytterligare åtgärder (ovan)samt om Aktionsplanenför Östersjön genomförs(nedan). nbästasämstaFörsiktig uppskattningDen totala betalningsviljan är troligen enförsiktig uppskattning eftersom den utgårfrån att de personer som uppgett att de inteär villiga att betala någonting heller intevärdesätter en minskad övergödning avÖstersjön. Det kan ändå vara så att en delav dessa personer anser att det faktiskt vorevärdefullt att minska övergödningen, menatt de uppgett noll betalningsvilja för att dehar haft invändningar mot detaljer i scenariotsom presenterats för dem. De kan tillexempel ha ansett att det är vissa specifikaaktörer som bör betala istället.Framtidskartor viktig delFör att beskriva den framtida, förväntadeövergödningssituationen användes kartor iundersökningen. En karta visade ett scenarioi Östersjön år 2050 om inga nya åtgärderför att minska övergödningen genomförsoch en annan karta visade minskadeutsläpp av näringsämnen i enlighet medaktionsplanen för Östersjön (BSAP).Eftersom modelleringen tyder på att dettar cirka 40 år för åtgärder att få full effektvaldes 2050 som lämplig referenspunkt.Ett representativt urval av befolkningeni respektive land fick sedan besvara frågan:”Hur mycket skulle du maximalt varavillig att betala varje år för att övergödninge nska kunna minskas enligt vad som visas ikartorna?”Kartorna togs fram med hjälp av marinekologiskamodeller. Övergödningenseffekter beskrevs med hjälp av fem parametrar:siktdjup, algblomningar, undervattensängar,fiskförekomst och syrefriabottnar. Dessa vägdes samman med hjälpav Helcoms index för miljökvalitet ochpresenterades i form av fem olika nivåer avövergödning med olika färger, där blå färgindikerar den bästa situationen och rödden sämsta.Totalt deltog 10 500 personer, antingenvia en webbenkät eller genom personligaintervjuer. I studien användes scenariovärderingav miljöförbättringar, en miljöekonomiskmetod för att fånga in det ekonomiskavärdet av ekosystemtjänster som inteär prissatta på någon marknad.Många använder havet på fritidenEn tidigare undersökning från Baltic Sternom människors användning och attitydertill havsmiljön, BalticSurvey, visadeatt Östersjön är ett mycket välbesökthav. Något som även bekräftas i den nyastudien. Ungefär 80 procent av befolkningenrunt Östersjön har någon gång varit vidhavet på sin fritid. Den motsvarande siffranför Sverige är 98 procent. Det är därförinte förvånande att en majoritet är villig attbetala för en förbättrad havsmiljö.De vanligaste fritidsaktiviteterna vidhavet är att vara vid stranden för att tillexempel promenera, bada och ha picknick.Båtturer och fritidsfiske är också populärt,särskilt i Sverige, och Finland.18 havet 2012

aTT FÖRVALTA havsmiljönKunskap om övergödningseffekter (procent)Land Danmark Estland Finland Tyskland Lettland Litauen Polen Ryssland SverigeGrumligt vatten 46 55 95 42 49 49 41 46 83Blågrönalgblomningar 61 75 98 58 59 57 50 46 95Minskad utbredning avundervattensängar/ålgräsFörändringar i fiskensartsammansättning44 53 56 58 36 48 25 35 6642 48 89 22 46 51 31 34 73Syrebrist vid djupa havsbottnar 67 51 92 33 45 50 38 31 91n Siffrorna visar andel personer som angivit att de hört talas om respektive övergödningseffekt.Intressant är att en majoritet i alla ländervärderar att hela Östersjön blir friskare ochser alltså inte enbart till den del av havetsom ligger närmast dem själva. Intressantär också att avståndet till havet inte generellttycks påverka betalningsviljan vilkettyder på att Östersjöns miljö är viktig ävenför dem som bor långt ifrån havet.Oro över miljösituationenUndersökningen visar också att varannanperson i länderna runt Östersjön självhar upplevt effekterna av övergödning,särskilt i form av försämrat siktdjup ochalgblomningar. Dessutom finns en utbreddkunskap om övergödningen och dess effekter.Studien bekräftar att många känneroro över havsmiljön. Två av tre svenskar äroroliga och de flesta ser problemen i Östersjönsom ett av de största miljöproblemenöverlag. I de Östersjöländer där oron ärmindre är ändå var tredje person oroligöver situationen.Viktigt underlag framöverÖstersjön är världsunik med sitt bräcktavatten och sin rika skärgård. Havet försernäringsliv och allmänhet med en stormängd olika ekosystemtjänster, exempelvismöjlighet till rekreation och fiske. Studienvisar att Östersjön är mycket viktig förinvånarna i regionen.Resultaten av studien av betalningsviljanär ett viktigt underlag för politiskabeslut framöver. Aktionsplanen för Östersjönkommer att följas upp vid Helcomsministermöte hösten 2013. EU:s havsmiljödirektivkräver att åtgärdsprogram för attnå en god havsmiljö till 2020 ska finnasbeslutade redan år 2015. De närmaste årenblir därmed avgörande för hur problemenkommer att åtgärdas. Det är viktigt attockså värdet av ekosystemtjänster som inteär prissatta på marknaden finns med i debeslutsunderlag som tas fram.Nästa steg för Baltic Stern-nätverket äratt jämföra resultaten från den nya studienmed kostnaderna för att genomföra aktionsplanenför Östersjön och att analysera vadsom kan vara kostnadseffektiva kombinationerav åtgärder. Kostnads-nyttoanalysenkommer att publiceras under hösten 2012.Redan nu kan konstateras att det finns ettstarkt stöd bland allmänheten för att agerakraftfullt för att minska övergödningen ihavet. Att inte åtgärda problemen skullekunna medföra stora välfärdsförluster. SLÄSTIPS:Ahtiainen H, Hasselström L. et al. 2012. Benefitsof meeting the Baltic Sea nutrient reduction targets– Combining ecological modelling and contingentvaluation in the nine littoral states. MTT DiscussionPapers 1 (2012). Webblänk: http://www.mtt.fi/dp/DP2012_1.pdfBalticSurvey – a study in the Baltic Sea countriesof public attitudes and use of the sea. Summaryof main results. Naturvårdsverket Rapport 6382,Oktober 2010.Vad kan havet ge oss? Östersjöns och Västerhavetsekosystemtjänster. Naturvårdsverket Rapport 5937,Februari 2009.faktaBaltic SternBaltic Stern är ett internationellt forskarnätverkmed partners i samtligaÖstersjöländer. Genom att utveckla ochkombinera ekologiska och ekonomiskamodeller analyserar forskarnätverketnyttor vi människor får från havets ekosystemtjänsterliksom kostnader för atthantera miljörisker som hotar Östersjön.Med andra ord, vad kostar det att kommatill rätta med miljöproblemen, ochvad kostar det samhället om vi inte görnågot? Forskarna söker också identifierakostnadseffektiva kombinationer avåtgärder för att nå internationellt överenskomnamiljömål. Fokus har i dennaförsta fas legat på övergödning och fiskeförvaltning.Baltic Stern står för Baltic SystemsTools and Ecological-economic evaluation– a Research Network, där förkortningenStern är inspirerad av denså kallade Stern-rapporten (2007) somjämförde kostnaderna för att begränsaklimatpåverkan med kostnaderna församhället om inga åtgärder vidtas.havet 201219

aTT FÖRVALTA havsmiljönMiljöövervakningen– en viktig pusselbit i havsmiljöarbetetAnna Jöborn, Havs- och vattenmyndigheten & Manuela Notter, NaturvårdsverketFör ett drygt år sedan omorganiseradesde nationella myndigheterna somansvarar för Sveriges havsmiljöövervakning.Numera är det Naturvårdsverketsom samordnar miljöövervakningen i sinhelhet medan den nystartade Havs- ochvattenmyndigheten ansvarar för övervakningenav akvatiska resurser. Havs- ochvattenmyndigheten har även tagit överFiskeriverkets fiskförvaltningsansvarinklusive datainsamling för fisk.■ Sverige är ett land omgivet av hav, meden lång tradition att livnära sig på vad havetkan ge. Att det finns böljande ålgräsängaroch tångskogar runt Sveriges kuster somfungerar som yngelkammare för fisk ochandra smådjur är dock inget vi omedelbartser framför oss när vi spanar ut överen blågrå vattenspegel. Därför är en avvåra viktigaste uppgifter att se till att dessavärdefulla ekosystem kartläggs och visualiserasså att de värden som finns under ytanbeskrivs på ett begripligt sätt. Miljöövervakningenoch den regelbundna rapporteringenom miljötillståndet i kust- och havsområdenutgör viktiga pusselbitar i dettaarbete. Under de närmsta åren kommerSverige under ledning av Havs- och vattenmyndighetenatt genomföra EU:s havsmiljödirektivliksom införa planering av vårahavsområden. Detta arbete är nödvändigtför att vi ska kunna navigera rätt bland deökande anspråken.En gemensam kunskapsbankÅr efter år bygger vi i Sverige upp vårgemensamma kunskapsbank om havsmiljön.Målet är att alla som vill enkeltska kunna komma åt informationen viahemsidor, portaler och databaser. Just nujobbar Naturvårdsverket och Havs- och20 havet 2012

aTT FÖRVALTA havsmiljönvattenmyndigheten intensivt med att ökatillgängligheten av all data och informationsom tas fram och som finansieras avsvenska skattemedel. Den här utvecklingendrivs på ytterligare genom implementeringenav ett antal EU-direktiv, exempelvisInspire som syftar till att bygga upp enmiljödatabas med lägesbunden informationfrån hela Europa.Men det räcker inte med att data ochinformation är enkelt tillgängliga. Det ärockså viktigt att vi ställer relevanta frågoroch därefter mäter rätt saker för att kunnasvara på dessa frågor. Därtill är det viktigtatt sammanställa, analysera och kommuniceraresultaten för att de ska kunna bidratill att skapa verklig nytta. Här återstårmycket arbete.Den nationella miljöövervakningenDen nationella miljöövervakningen somutgör grunden till artiklarna i rapportenHavet, har som syfte att kontinuerligt, årefter år, följa utvecklingen. Beskrivningarav miljötillståndet är viktiga för att kunnagöra jämförelser och spåra förändringaröver tid. Detta för att öka sannolikheten attupptäcka avvikelser som annars hade gåttoss omärkt förbi. Rapporten Havet är förnärvarande en av de viktigaste kanalernaför att samlat kommunicera om miljötillståndeti kust- och havsområden.Vad gör vi när något oväntat händer?Under sommaren 2012 skickade länsstyrelsenoch regionen i Skåne en skrivelse tillregeringen där man slog larm om miljöproblemi Hanöbukten. Det hade då signaleratsom minskat kustnära fiske, eventuellnäringsbrist, sårskador på fisk och säl, återkommandehög dödlighet hos kustlevandefågel och ökade halter av humus i tillrinnandevattendrag.Det är i sådana lägen, där problembildenär komplex och svårfångad, som detblir tydligt att det finns behov av kapacitetatt göra mer avancerade analyser. Föratt komma vidare är det nödvändigt attmyndigheter och forskare samarbetar föratt identifiera de bakomliggande orsakernaoch systematiskt arbeta för att skapa bättreförutsättningar för åtgärder. Samarbetetbehöver stärkas ytterligare framöver föratt vi ska kunna ta oss an de stora miljöutmaningarna.I detta arbete är de organisationersom utför miljöövervakning ochforskarnätverk, såsom Havsmiljöinstitutet,en viktig resurs för de nationella myndigheterna.Hitta rätt bland myndigheternaI miljöövervakningen har de nationellaförvaltningsmyndigheterna lite olika roller.Naturvårdsverket har en samordnanderoll för hela den nationella miljöövervakningen.Naturvårdsverket har också kvarhuvudansvaret för övervakning av fåglaroch miljögifter oberoende av var de finns.Miljögiftsövervakningen finns samlad påenheten för avfall och kemikalier och påavdelningen för analys och forskning.Havs- och vattenmyndighetens enhetför miljöövervakning och datainsamlingansvarar för miljöövervakning i akvatiskamiljöer, det vill säga både hav, sjöar, vattendragoch grundvatten.Länsstyrelserna ansvarar för den regionalamiljöövervakningen, som är samordnadmed den nationella. SKontaktuppgifteroch mer information om vem som ansvararför vilka frågor finns på följande webbsidor:www.naturvardsverket.sewww.havochvatten.seFoto: Karl Lundströmhavet 201221

aTT FÖRVALTA havsmiljönHavs- och vattenmyndigheten– en del av regeringens satsning på bättre havs- och vattenmiljöHavs- och vattenmyndigheten är ennationell miljömyndighet som ska se tillatt våra sjöar, vattendrag och hav nyttjaspå ett hållbart sätt, att den goda miljönbevaras och att områden med dålig miljörestaureras. Det finns många som jobbarför bättre havs- och vattenmiljö ochmånga som bedriver verksamhet sombåde påverkar miljön och är beroendeav den. Havs- och vattenmyndighetenhar regeringens uppdrag att samla,stödja och driva på alla dessa aktörer,så att målen för svensk vattenpolitikuppnås.Hårda fakta och mjuka värdenEn viktig del av Havs- och vattenmyndighetensarbete är att samla kunskap.Myndigheten analyserar vilken kunskapsom behövs för att lösa uppdraget ochbeställer forskning, provtagning, undersökningar,studier och statistik från andramyndigheter, universitet och konsulter.Myndigheten utvärderar resultat och sersedan till att kunskapen kan omsättas isåväl Havs- och vattenmyndighetens egen,som andras verksamhet. Tillsammans medNaturvårdsverket finansierar Havs- ochvattenmyndigheten också forskning. Tvåaktuella forskningsprogram med inriktningmot vatten är Waters och Speqs, sombåda koordineras av Havsmiljöinstitutet.Havs- och vattenmyndigheten arbetarockså mycket med att samla intressenter,skapa dialog och engagera alla som ärberörda i arbetet. När målet är att nyttjahavet som resurs på ett hållbart sätt, är detviktigt att få med dem som berörs. Möjlighetenökar att identifiera hinder, kartläggakonflikter och incitament som kan ledatill förändring. Genom delaktighet skaparman också bättre förutsättning för att nyaregler efterlevs.Lagar, avtal och tillsynMen för att uppnå en hög efterlevnadkrävs också en viss nivå av tillsyn. Havsochvattenmyndigheten ansvarar för attsamordna de myndigheter som utförden operativa kontrollen av bland annatenskilda avlopp, dricksvattenskydd ochfiske. Havs- och vattenmyndigheten utvärderaroch utvecklar metoder. När detgäller yrkesfisket har myndigheten även ettoperativt ansvar, att kontrollera landningaroch kontinuerligt hålla reda på hur mycketfisk som tas upp.Det finns många lagar och regler somstyr hur vi ska handskas med våra vatten.En del av dem är nationella men det krävsinternationellt samarbete även för att lyckasmed nationella mål. EU:s direktiv ochinternationella konventioner är viktiga,både att kunna påverka och att leva upptill. Sverige samarbetar också med andraländer genom internationella avtal. Havs-och vattenmyndigheten ansvarar för attSverige uppfyller sina åtaganden av deinternationella konventioner och avtal somrör vattenmiljö och tar även fram underlaginför förhandlingar på internationell nivå.Fördelar skattepengartill miljöprojektHavs- och vattenmyndigheten fördelarockså regeringens särskilda anslag för havsochvattenmiljö som bland annat finansierarlänsstyrelsernas arbete med åtgärder.Det kan vara lokala fiskevårds- och vattenvårdsprojekt,kalkning av sjöar och vattendrag,fisketillsyn, insatser för hotade arteroch för biologisk mångfald, klimatanpassning,städning av stränder, inventeringaroch genomförande av ny teknik för åtgärder.År 2012 fördelades drygt 800 miljonerkronor till olika insatser.faktaHavs- och VattenmyndighetenBildades: 1 juli 2011Huvudkontor: Göteborg. Kontor iSimrishamn, Karlskrona, Kungshamnoch FrölundaAntal anställda: ca 250 personerGeneraldirektör: Björn RisingerTotal budget 2012: 1 033 miljoner kr,varav 188 miljoner kr är förvaltningsanslagoch 845 miljoner kr fördelas tillolika insatser.HAVS- OCH VATTENMYNDIGHETENKunskapsavdelningenPlaneringsavdelningenÅtgärdsavdelningenTillsynsavdelningenEnheten för miljöövervakningoch datainsamlingVattenförvaltningsenhetenPlaneringsavdelningenEnheten Åtgärdsavdelningen för biologiskmångfald och fiskeTillsynsavdelningenEnheten för tillsynsutvecklingEnheten för analys ochforskningHavsförvaltningsenhetenEnheten för godvattenkvalitetFiskerikontrollenhetenIT-enhetenHavsplaneringsenhetenEnheten för hållbart nyttjandeoch maritima frågorJuridiska enhetenFartygsenheten Internationella enheten Enheten för tillståndsprövning& statsbidrag22 havet 2012

aTT FÖRVALTA havsmiljönNya regler för havet– målbilden klar, dags för åtgärderMats Ivarsson & Karin Pettersson, Havs- och vattenmyndighetenI år har flera viktiga steg i Sverigesmarina strategi tagits. Utifrån havsmiljödirektivethar det gjorts en inledandebedömning av hur haven mår och vilkaekonomiska och sociala värden som förlorasom den marina miljön inte skyddas.En beskrivning av den havsmiljö vi villuppnå har också tagits fram, liksom nyamiljökvalitetsnormer som ska leda framtill målbilden. Den inledande bedömningenkommer fram till samma slutsats somdenna rapport, att varken Nordsjön ellerÖstersjön har önskat miljötillstånd. En avflera orsaker är övergödning och en annanär de negativa effekterna av fiske.■ Det står klart att rådande förhållanden isvenska havsområden medför stora ekonomiskakonsekvenser för samhället, bådeför kommersiella verksamheter och annatnyttjande. En fortsatt försämring av havsmiljöndrabbar inte bara fisket utan ocksåmänniskans möjlighet till rekreation.Havsmiljödirektivet antogs inom EU2008 och är miljöpelaren i EU:s integreradehavspolitik. Syftet är att upprätthållaeller nå en god miljöstatus i Europas havsenast år 2020. Direktivet infördes i svensklagstiftning i december 2010 genom havsmiljöförordningenoch omfattar Sverigesdelar av Östersjön och Nordsjön, det villsäga Skagerrak, Kattegatt och Öresund.I mars 2012 presenterade Havs- ochvattenmyndigheten, HaV, två rapporteroch ett förslag till föreskrift. Rapporternainnehöll en inledande bedömning av miljötillståndet,en socioekonomisk analys av devärden som havet ger, och en beskrivningav vad som kännetecknar god miljöstatus. Iföreskriften presenterades förslag till miljökvalitetsnormerför att uppnå god miljöstatus.Efter en remissrunda trädde föreskrifteni kraft den 15 juli 2012. Detta innebäratt de tre första stegen i Sveriges marinastrategi i den första förvaltningscykeln nuär på plats och att arbetet med miljöövervakningsprogramoch åtgärdsprogram kanta sin början.Vad är god miljöstatus?Havsmiljödirektivets definition av godmiljöstatus innebär att våra hav ska vararena, friska och produktiva samtidigt somde ska kunna nyttjas på ett hållbart sätt.Beskrivningen av den miljö vi vill uppnå,god miljöstatus, tas fram i samordningmed andra länder, som angränsar tillsamma havsområden som Sverige. Denbygger på ett ramverk av elva deskriptorersom beskriver god miljöstatus på en övergripandenivå för olika temaområden. Tillvarje deskriptor hör kriterier med kvalitativabeskrivningar som anger vad som skaingå. Till deskriptorerna hör sammanlagt29 kriterier som anger vad som ska ingåi beskrivningen av god miljöstatus. Församtliga kriterier har svenska preciseringa rför Nordsjön respektive Östersjön tagitsfram.Kommersiella aktiviteter vid havet omsattetotalt 330 miljarder kronor år 2009.Foto: Shutterstockhavet 201223

aTT FÖRVALTA havsmiljön2012Fastställavad godmiljöstatus är2012Inledandebedömning2012Fastställa miljökvalitetsnormeroch indikatorer2010Havsmiljöförordningenträder i kraftFörsta cykeln2010–20152014Övervakningsprogrami Arbetet med havsmiljöförordningen sker icykler där varje steg i den efterföljande cykelnupprepas med sex års mellanrum. Under 2012togs flera viktiga steg i arbetet.2015ÅtgärdsprogramPåbörjaåtgärderRevideraåtgärdsprogramRevideramiljöövervakningsprogramEfterföljandecykler/6 årRevideramiljökvalitetsnormerochindikatorerUppdaterabedömningRevidera vadgod miljöstatusärFör att praktiskt bedöma om god miljöstatushar uppnåtts används indikatorersom beskriver tillståndet i miljön, liksombelastning och påverkan. Tillsammans ärdessa indikatorer ett verktyg för att följautvecklingen av miljötillståndet och effekterav åtgärder i havsmiljön. De indikatorersom anges i den beslutade föreskriftenutgår delvis från existerande miljöövervakningoch tidigare utvecklade indikatorer.På så sätt uppfylls en rad av havsmiljödirektivetskrav. För närvarande, 2012, saknasdock indikatorer för 16 av havsmiljödirektivets29 kriterier vilket gör att arbetet medatt ta fram indikatorer måste fortsätta denärmaste åren.Bedömning på olika grundI den inledande bedömningen beskrivsbåde miljötillståndet och de belastningarsom påverkar olika delar av ekosystemet.De viktigaste belastningarna knyts ocksåtill aktiviteter och verksamheter som analyserasur ett samhällsekonomiskt perspektiv,med syfte att ge en bild av kommersiellaoch icke-kommersiella värden som dagensnyttjande av havet medför. I analysen ingåräven att ge en bild av de konsekvenser somförväntas om miljöförsämringarna tillåtsfortsätta.Eftersom det ännu inte finns en fullständiguppsättning av indikatorer har bedömningenav miljötillståndet 2012 inte gjortssom en klassning av god miljöstatus enligtdet system som beskrivs ovan. Bedömningarnahar istället gjorts utifrån olikaförutsättningar. De bedömningsgrundersom använts är de som finns inom vattenförvaltningenoch bedömningsverktygeller bedömningar som tagits fram inomHelcom och Ospar. I vissa fall finns intenågon bedömningsgrund att tillgå och dåhar expertbedömning använts. I dennarapport görs också en sammanställning avde variabler som används vid bedömninge nav miljötillståndet i Havet 2012. (Se artikelpå sidan 26.) De övergripande slutsatsernaöverensstämmer väl mellan de olikametoderna, även med de som gjorts inomde nationella miljökvalitetsmålen och desenaste internationella bedömningarna förNordsjön och Östersjön.Sammanvägt tillståndOlika försök till sammanvägning visar atttillståndet i våra hav inte är det önskade,men tillståndet varierar beroende på vilkaekosystemkomponenter och vilka områdenman tittar på. Bäst ser situationen uti Bottenviken, men å andra sidan är bristernai dataunderlaget störst där. När detgäller grupper av organismer eller biologiskasamhällen bedöms situationen varasärskilt allvarlig för fisk i Kattegatt.De belastningar som pekas ut som mestbetydande är biologisk störning genom24 havet 2012

aTT FÖRVALTA havsmiljönuttag av arter, tillförsel av näringsämnen,tillförsel av farliga ämnen, men även fysiskpåverkan genom bottentrålning och marintavfall. Dessa belastningar påverkar de flestamarina ekosystemtjänsterna på ett betydandesätt. Bland de aktiviteter som bidrarmest till belastningarna finns jordbruk ochindustri samt fiske och sjöfart. Samtidigt ärdessa aktiviteter beroende av fungerandeekosystem, exempelvis ekosystemtjänstersom medför minskade effekter av övergödning,fungerande näringsvävsdynamik ochbiologisk mångfald, samt ekosystemensförmåga att stå emot yttre störningar, föratt nämna några.Ekosystemets tjänsterDen inledande bedömningen innehållerockså en fördjupad analys av tre ekosystemtjänstersom bedöms vara representativaför att spegla effekterna av typiskabelastningar. I detta fall handlar det ombiologisk mångfald, minskad övergödningoch estetiska värden.Det nuvarande tillståndet för dessa treekosystemtjänster bedöms vara otillräckligteller lokalt otillräckligt för både Nordsjönoch Östersjön. Tillgången till tjänsternabedöms minska om utvecklingen fortsättersom nu fram till 2020 respektive till2050. Detta förväntas påverka alla framtidaaktiviteter i samhället som är beroende avekosystemtjänsterna, både kommersiellaoch icke-kommersiella.faktaMiljökvalitetsnormerTillförsel av näringsämnen och organiskt material• Koncentrationer av kväve och fosfor i havsmiljön till följd av tillförsel av näringsämnen frånmänsklig verksamhet orsakar inte negativa effekter på biologisk mångfald och ekosystem.Tillförsel av farliga ämnen• Koncentrationer av farliga ämnen i havsmiljön får inte överskrida de värden som anges idirektiv 2008/105/EG om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område.• Farliga ämnen i havsmiljön som tillförs genom mänsklig verksamhet får inte orsaka negativaeffekter på biologisk mångfald och ekosystem.Biologisk störning• Havsmiljön ska vara fri från nyutsatta eller flyttade främmande arter och stammar, genetisktmodifierade organismer (GMO) eller organismer vars genetiska egenskaper förändratspå annat sätt, som riskerar att allvarligt hota den genetiska eller biologiska mångfaldeneller ekosystemets funktion.• Havsmiljön ska så långt som möjligt vara fri från nytillkomna främmande arter spriddagenom sjöfart.• Populationerna av alla naturligt förekommande fiskarter och skaldjur som påverkas avfiske har en ålders- och storleksstruktur samt beståndsstorlek som garanterar deraslångsiktiga hållbarhet.• Förekomst, artsammansättning och storleksfördelning hos fisksamhället ska möjliggöraatt viktiga funktioner i näringsväven upprätthålls.Fysisk störning• Den av mänskliga verksamheter opåverkade havsbottenarealen ska, per substrattyp, geförutsättningar att upprätthålla bottnarnas struktur och funktion i Nordsjön och Östersjön.• Arealen av biogena substrat ska bibehållas eller öka.• Permanenta förändringar av hydrografiska förhållanden som beror på storskaliga verksamheter,enskilda eller samverkande, får inte påverka biologisk mångfald och ekosystemnegativt.• Havsmiljön ska så långt som möjligt vara fri från avfall.Havet som resursDe svenska kommersiella aktivitetersom använder havet omsatte 2009 totalt330 miljarder kronor enligt statistik frånStatistiska centralbyrån, vilket motsvarar5,2 procent av näringslivets totala omsättning.Utöver den kommersiella nyttan frånden maritima sektorn representerar havetockså stora icke-kommersiella värden, tillexempel inom friluftslivet.Den inledande bedömningen innehållerockså en social analys som visar på bådedirekta och indirekta drivkrafter för miljöbelastningarna.Direkta drivkrafter kännetecknasav sin direkta påverkan på miljön,exempelvis industriell produktion ellerresursuttag, medan indirekta drivkrafter ärbakomliggande motiv, som att konsumenterefterfrågar vissa typer av varor. Andraexempel på indirekta drivkrafter är politiskaprocesser på hög internationell nivå,ekonomisk utveckling eller teknikutveckling.Den sociala analysen visar att de indirektadrivkrafterna spelar en avgörande rollför flera viktiga miljöproblem i Sverige.Miljökvalitetsnormer för att nå måletOm den inledande bedömningen visaratt miljötillståndet inte är gott ska miljökvalitetsnormerutformas. Miljökvalitetsnormerär rättsligt bindande regler somavspeglar den lägsta godtagbara miljökvaliteteni Nordsjön och Östersjön. För att någod miljöstatus i haven har elva svenskamiljökvalitetsnormer formulerats. Dessamiljökvalitetsnormer omfattar belastningi form av näringsämnen, farliga ämnen,främmande arter, fiske, fysisk påverkan påhavsbottnar och avfall i havsmiljön. Miljökvalitetsnormernaska motsvara de belastningarsom i den inledande bedömningenpekas ut att ha stor påverkan på miljön ochytterligare normer kan bli aktuella i framtiden.När normer tas fram ska hänsyn ocksåtas till den socioekonomiska analysen.Miljökvalitetsnormerna nås genom attåtgärdsprogram upprättas. Dessa angervilka åtgärder som behöver genomföras föratt nå normen. Enligt havsmiljödirektivetska åtgärdsprogram vara formulerade tillutgången av 2015 och påbörjade senast vidutgången av 2016. Normerna kan också nåsgenom att myndigheter tillämpar dem videxempelvis tillståndsprövning och tillsyn.Ansvaret för att normerna följs ligger påkommuner och myndigheter. SLäsTIPS:Havet 2011: EU:s havsmiljödirektiv, den inledandebedömningen.Havet 2010: Vart tar alla data vägen?Havet 2009: En europeisk strategi för havet.www.havochvatten.sehavet 201225

aTT FÖRVALTA havsmiljönMot bättre överblickoch sammanvägda bedömningarPer-olav Moksnes, Anders Grimvall, Ulla Li Zweifel & Mats Lindegarth, HavsmiljöinstitutetÖvervakningen av havsmiljön har imånga länder genomgått en stor förändring.Tidigare låg fokus på att följautsläpp och halter av enskilda växtnäringsämneneller miljögifter. Idag är måletatt förvalta havsmiljön som ett eller flerasammanlänkande ekosystem vars statusbedöms med hjälp av ett större antal variablersom vägs samman. Ett första stegmot en sammanvägd bedömning är attskapa bra överblick över den informationsom den nuvarande havsmiljöövervakningengenererar.■ Den internationella trenden motsammanvägda bedömningar framträdertydligt även inom flera EU-direktiv,där miljömålen genomgående är formuleradepå ekosystemnivå. Inom art- ochhabitatdirektivet är målet att uppnå godbevarandestatus, vilket bedöms genom ensammanvägning av fyra faktorer för arterfaktaInternationell trend motekosystembaserad förvaltningExempel på länder och lagstiftning därförvaltningen av havsmiljön idag sker påekosystemnivå och miljöstatus bestämsgenom sammanvägning av olika variableroch indikatorer.respektive naturtyper. Vattendirektivetsmål är att uppnå god ekologisk och kemiskstatus i ett stort antal vattenförekomster,där måluppfyllelsen av ekologisk statusbedöms genom en sammanvägning av flerabiologiska och fysikalisk-kemiska variablerenligt bestämda regler. För att genomförahavsmiljödirektivet trädde detaljeradeföreskrifter i kraft tidigare i år. Målet är attuppnå god miljöstatus för större havsområdensåsom Nordsjön och Östersjön, ochmåluppfyllelsen kommer att bedömas medhjälp av ett stort antal indikatorer fördelademellan 11 deskriptorer, det vill säga tematiskaområden som fastställts i direktivet (seartikel på sidan 23). Hur sammanvägningenav indikatorer ska gå till är inte formelltreglerat, men det pågår ett internationelltutvecklingsarbete inom EU och havskonventionerna.Gemensamt för de nämnda EU-direktivenär alltså behovet av att bedöma miljötillståndetför större ekosystem genomatt flera olika variabler sammanvägs ochintegreras över olika geografiska skalor.Eftersom svensk havsförvaltning numeravägleds av dessa direktiv, och inte bara avde nationella miljömålen, har det kommitnya krav på svensk miljöövervakning.Tabell ger överblickSammanvägda bedömningar av tillståndet imiljön kräver en god överblick över vilkeninformation som är tillgänglig. För att uppnåen sådan överblick är det ofta effektivt attsammanfatta informationen i någon formav tabell. Vissa detaljer försvinner självfalleti alla typer av sammanfattningar. I gengäldkan de stora linjerna framträda tydligare.Tabellen på nästa sida samlar en stordel av de miljövariabler som mäts inomde nationella övervakningsprogrammensamt andra variabler som diskuteras i åretstillståndbedömningar. Huvudsyftet medLand LagstiftningKanada The Ocean Act 1997Kina Marine Water QualityStandard 1997Sydafrika The National Water Act 1998USA The US Commission OceanPolicy 2004Australien The Ocean Policy 2006Europa Vattendirektivet 2000Havsmiljödirektivet 2008Övervakning av blåstång – en av indikatorerna somanvänds för bedömning av miljötillståndet i havet.Foto: Hans Kautsky/Azote26 havet 2012

aTT FÖRVALTA havsmiljönMiljövariabler för tillståndsbedömningSkagerrak Kattegatt Södra EgÖstersjönNorra EgÖstersjönKälltyp Variabel Kust Utsjö Kust Utsjö Kust Utsjö Kust Utsjö Kust Utsjö Kust Utsjö Kust UtsjöNationell marin miljöövervakningBelastning på havet Totalkväve P 3 P 12 N 7 N 6 N 13 P 12 Saknas 1995– 1Bottenhavet Bottenviken BedömningskriterierTidsperiodOorganiskt kväve P 3 P 12 N 7 N 6 N 13 P 12 Saknas 1995– 1Totalfosfor N 3 N 12 P 7 P 6 N 13 N 12 Saknas 1995– 1Oorganiskt fosfor O 3 N 12 O 7 O 6 N 13 O 12 Saknas 1995– 1Totalt organiskt kol O 3 O 12 O 7 O 6 O 13 O 12 Saknas 1995– 1Fria vattenmassan Temperatur ytvatten — 1 N 4 — 2 O 2 — 1 N 6 — 1 N 7 — 2 N 2 N 2 Saknas 1970– 1Temperatur djupvatten — 1 O 4 — 2 O 2 — 1 O 6 — 1 O 7 — 2 N 2 N 2 Saknas 1970– 1Salthalt ytvatten — 1 O 4 — 2 N 2 — 1 P 6 — 1 P 7 — 2 P 2 P 2 Saknas 1970– 1Salthalt djupvatten — 1 O 4 — 2 O 2 — 1 N 6 — 1 P 7 — 2 P 2 P 2 Saknas 1970– 1pH — 1 — 1 — 1 — 1 — 1 — 1 — 2 — 1 — 1 — 1 Saknas Saknas 1993–Totalkväve ytvatten — 1 P 4 — 2 P 2 — 1 O 6 — 1 N 7 — 2 N 2 N 2 NFS Saknas 1990– 1Oorg kväve ytvatten — 1 N 4 — 2 N 2 — 1 P 6 — 1 P 7 — 2 N 2 N 2 NFS HVMFS 1990– 1Totalfosfor ytvatten — 1 N 4 — 2 O 2 — 1 N 6 — 1 N 7 — 2 N 2 P 2 NFS Saknas 1990– 1Oorg fosfor ytvatten — 1 N 4 — 2 N 2 — 1 N 6 — 1 N 7 — 2 O 2 N 2 NFS HVMFS 1990– 1Kisel ytvatten — 1 N 4 — 2 N 2 — 1 N 6 — 1 N 7 O 2 N 2 Saknas Saknas 1990– 1Klorofyll N 1 — 4 — 1 N 2 — 1 — 6 N 1 N 1 N 2 N 2 N 2 NFS HVMFS** 1996– 1Växtplankton N 1 — 1 — 1 N 1 — 1 — 2 N 1 N 1 N 2 N 2 N 2 NFS HVMFS** 1996– 1Djurplankton — 1 — 1 N 1 N 1 — 1 — 2 N 1 N 1 N 1 N 2 N 2 Saknas Saknas 1996– 1Bakterieplankton N 1 N 2 N 1 Expert Expert 1996– 1Bakterietillväxt N 1 P 2 P 1 Expert Expert 1996– 1Siktdjup — 1 — 4 — 2 — 2 — 1 — 6 — 1 — 7 — 2 — 2 — 2 NFS HVMFS 1970–Areel utbr. syrefri bot. O O Saknas 1996– 1Syre bottenvatten — 1 P 4 — 2 N 2 — 1 P 6 — 1 P 7 — 2 P 2 N 2 NFS HVMFS 1970– 1Vegetationsklädda bottnar Djuputbredning (index) P 2 N 3 N 2 O 3 N 1 NFS 1994– 1Makrofauna mjukbotten Benthic Quality Index N 9 N 4 N 7 P 6 — 1 — 2 N 6 — 4 N 6 N 4 N 6 N 3 NFS HVMFS** 2001– 1KustfiskKarp- & rovfiskar2 2 2RefExpert 1989– 1Tånglake (antal) P P Saknas 1988– 1Utsjöfisk Torsk lekbiomassa P * P * N * N * Saknas 1974– 1Sill lekbiomassa O * O * P * P * Saknas 1974– 1Säl Populationsstorlek O * O * O * O * O * O * Saknas 1990– 1Reproduktion gråsäl HVMFS HVMFS 1Späcktjocklek gråsäl HVMFS HVMFS 1Havsörn Häckningsframgång HVMFS 1964– 1Artdatabanken Tumlare Sårbar SårbarVikareAkuthotadNärahotFisk (antal rödlistade) 27 27 6 6 5 4 2Rapporter Sjöfågel (abundans) N N P P Saknas 1990– 3Blåstång (djuputbr. )Ålgräs (djuputbr.)Ålgräs (ytutbredning)4 1 343 3NärahotNärahotBEAT 3BEAT 3BEAT 3Algmattor (ytutbred.) O* Saknas 1980– 3Sockertare(ytutbredning)n Sammanställning av biologiska och fysikalisk-kemiskamiljövariabler som använts vid tillståndsbedömningarnai Havet 2012. I tabellenlistas deras status och trender enligt nationellmarin övervakning samt andra angivna källor.Området södra Egentliga Östersjön stäcker sigfrån Öresundsbron till Öland (inklusive Kalmarsund).Miljögifterna har utelämnats, eftersomde är för många för att hantera i detta format.P* Saknas 1980– 4FörklaringarTidsperiod = testad mätperiodO = statistiskt signifikant ökningP = statistiskt signifikant minskningN = ingen signifikant trend— = data för trendanalys finns,men har inte utvärderatsblå/blåtonad pil – positivt för miljötillståndetröd pil – negativt för miljötillståndetsvart pil – ingen eller svårbedömd påverkanupphöjd siffra = antal provtagningsområden* = trenden baserad på expertbedömningMiljöstatushöggodmåttligotillfredsställandedåligdata och bedömningskriterierfinns men harinte utvärderatsBedömningskriterierNFS=NFS2008:1 (föreskrift somgenomfört vattendirektivet),HVMFS=HVMFS2012:18 (föreskriftsom genomfört havsmiljödirektivet)BEAT = Helcoms bedömningsverktygför biodiversitetExpert = expertbaserad bedömning** = bedömningskriterier finns,men i år är status expertbedömd22havet 201227

aTT FÖRVALTA havsmiljönfaktaMetoder för sammanvägd bedömningExempel på olika principer och aggregeringsregler som används vid sammanvägning avolika variabler och indikatorer för bedömning av miljöstatus.Platt struktur Bedömning grundas på medel- eller medianvärde av alla variabler.Hierarkisk struktur Variablerna delas först upp i olika kategorier, till exempel fysiska ochbiologiska variabler, eller variabler som indikerar direkta och indirektaeffekter av en miljöstörning. Därefter sammanvägs variablerna inomsamma kategori, innan de olika kategorierna vägs samman.ViktningVariablerna ges olika vikt vid sammanvägning beroende på deras osäkerheteller om variabeln indikerar effekter på hög eller låg ekosystemnivå.Sämst-styr-regler One-out-all-out på engelska. Det sämsta värdet av alla variabler avgörstatus på bedömningen. Detta är en konservativ regel enligt försiktighetsprincipen.tabellen är att ge en överblick över vilkentyp av information den nuvarande nationellahavsmiljöövervakningen genereraroch hur den används idag.Som framgår av tabellen är övervakningenfortfarande inriktad på detektion avtrender i enskilda variabler, medan statusbedömningarav den typ som EU-direktivenkräver, ännu inte fått fullt genomslag.Detta gäller även inom miljögiftsområdetsom av utrymmesskäl har utelämnatsi tabellen på grund av det stora antaletämnen och föreningar som analyseras.Tabellen visar också vilka bedömningsgrundersom finns tillgängliga idag och hurlångt arbetet har kommit med att beskrivavad som kännetecknar god status. De nyaföreskrifter som meddelats med stöd avhavsmiljöförordningen har inte hunnitutnyttjas i årets bedömning av havsmiljönsstatus. Det framgår också av tabellen att detfinns en stor mängd miljöövervakningsdatasom av olika skäl inte används idag.Havs- och vattenmyndigheten har nyligenutfört en bristanalys i förhållande tillhavsmiljödirektivets krav. I analysen framhållsbehovet av att övervaka nya variablerliksom att utveckla indikatorer och kriterierför att bestämma havsmiljöns status.Vägen framåt på kort siktI vissa avseenden är vägen framåt för övervakningenav havsmiljön redan given avEU-direktiv och efterföljande svenskaförordningar och föreskrifter. Exempelvisfordrar havsmiljödirektivet uppföljning avutbredning av olika typer av habitat, menatt mäta detta ingår inte i den nationellaövervakningen. Det är också tänkbart attgenomförandet av havsmiljödirektivetleder till nya prioriteringar. Effekter avöverfiske och fysisk störning på havsbottnarundersöks idag i ganska liten omfattningjämfört med trender och effekter avövergödning och miljögifter.Mätvärdenas representativitet i tid ochrum är en annan viktig aspekt. Havetrapporternaär i huvudsak en redovisningav data från den nationella miljöövervakningen.Eftersom denna övervakning avhistoriska skäl ofta bedrivs vid så kalladereferensstationer, som inte är direktpåverkade av lokala belastningar, riskerarbedömningarna att bli ofullständiga elleri sämsta fall vilseledande. En samordnadutvärdering av såväl nationella somregionala data skulle på ett betydande sättbredda underlaget för statusbedömningaroch göra dem mer representativa för kustnäraområden. EU-direktiven driver påen sådan utveckling, men organisatoriskaförändringar av kvalitetsgranskning ochutvärdering av både nationella och regionaladata skulle underlätta denna mycketangelägna breddning.Samordnad utvärdering av mätdata ochmodeller kan ytterligare minska riskenför bristfälliga bedömningar. Exempelviskan rent empiriska modeller som kopplarförekomst av arter och habitat till fysiskaomvärldsfaktorer användas för att kartläggaoch bedöma status för större områden.Processbaserade modeller av försurningoch övergödning av havet är andra exempelpå verktyg som kan ge miljöövervakningensdata ett mervärde. Den typen av verktygkan också förväntas få en nyckelroll närinförandet av EU-direktiven successivt fårökat fokus på utformning och uppföljningav åtgärder inom de områden som nu intenår upp till direktivens mål för havsmiljönsstatus.Sammanvägda bedömningarTabellen i denna artikel skulle i takt med attfler indikatorer och kriterier fastställs kunnautvecklas till ett instrument att samla ettkomplext underlag för status bedömningar.Sammanvägda bedömninga r, där manenligt bestämda regler väger ihop olikaindikatorer, är en betydligt mer kompliceraduppgift. Detta kan illustreras av situationeni Skagerraks kustvatten, där vissa avvattendirektivets variabler indikerar kravpå åtgärder (måttlig status) medan andravisar på hög status. Om man dess utom vägerin status för utbredning av habitat, sombedömts enligt principer framtagna inomHelcom, så finns hela skalan representerad– från hög till dålig status. Att bestämmaom dessa variabler skall sammanvägas i enplatt eller hierarkisk struktur, om variablerskall viktas eller om ”sämst-styr-regler”skall tillämpas utgör ett viktigt arbete, somåterstår i tillämpningen av havsmiljöförordningen.Ett aktivt svenskt deltagande idet EU-gemensamma arbetet inom dettafält bör ha hög prioritet.När man diskuterar den samlade informationenom tillståndet i miljön och dess roll ochinriktning är det också viktigt att ta hänsyntill att de program som ligger till grund förstatusbedömningarna även kommer attutgöra basen för utformning och uppföljningav åtgärder. Detta innebär att man även fortsättningsvisbehöver följa enskilda variablersförändringar i tid och rum och att man bedrivermätningar som primärt syftar till att ökaförståelsen för ekosystemens funktioner ochhur de kan påverkas. SLäs mer:Havs- och vattenmyndigheten 2012. God havsmiljö2020. Marin strategi för Nordsjön ochÖstersjön. Del 2: God miljöstatus och miljökvalitetsnormer.Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter omvad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormermed indikatorer för Nordsjön ochÖstersjön (HVMFS 2012:18)Referenser till tabellen1. Havet 20122. http://www.artfakta.se3. God Havsmiljö 2020. Del 1: Inledande bedömningav miljötillstånd och socioekonomisk analys(Remissversion 2012-03-19).4. SFT 2008. Sukkertareprosjektet: Slutrapport.Statens Forurensningstilsyn (SFT). SPFO-rapport 104328 havet 2012

liv och rörelsei fria vattnetFoto: Martin Almqvist/AzoteStörsta isutbredningen på tjugofyra årÅtgärder ger effektRekordstor utbredning av syrefria bottnar i ÖstersjönTrofiska kaskader i planktonsamhälletMarina bakterieplankton berättar om havet

liv och rörelse i fria vattnetStörsta isutbredningenpå tjugofyra årAmund E. B. Lindberg, SMHIIsvintern 2010/11 var den kraftigastesedan rekordåret 1987. Längs delarav kusten var även den föregåendesäsongen en kraftig isvinter med myckettjock is. Men enstaka vintrar säger intemycket om förändringar i klimatet.■ Genom tiderna har istäcket i Östersjöregionenvarierat från år till år. Ena årethar utbredningen varit maximal för att åretdärpå vara nära minimum. En sådan situationvar det 1986/87 då Östersjön nåddesin maximala isutbredning på 420 000 km 2sedan mätningarna startade 1957. Två årsenare var utbredningen endast 55 000 km 2 .Vintrarna 1984/85, 1985/86 samt 1986/87var kyliga och betecknades som mycketstränga. Detta följdes direkt av en periodmed mycket varma vintrar, där isen underflera år på 1990-talet var långt under medeli utbredning. Både vintern 2009/2010 och2010/2011, som var nära normal respektivekraftig isvinter, avslutades mycket tidigtunder säsongen.Det som gjorde isvintern 2009/10 speciellvar en kraftig isläggning på västkustensamt det för sjöfarten besvärliga istäcketi Ålands hav. Isen i Ålands hav gjorde attdenna vinter uppfattades som besvärlig,vilket den egentligen inte var.SMHI började sina dagliga isobservationer1957 har det varit en så tidig isläggningvid västkusten, både ute till havs och längskusten. I fjordar på västkusten var isen uppemot 80 cm tjock, vilket är lika tjockt somisarna i innerskärgårdarna i Norrbottenskustland en normalvinter.När isutbredningen nådde sitt maximumden 25 februari 2011 var 300 000 km 2av Östersjöns yta täckt av havsis. Istäckethade spridit ut sig till Gotska sjön mellanVästervik och Gotland för första gångensedan 1987. Hela Sveriges kustremsa varistäckt förutom Skånes kust. I Bottenvikenvar isen ute till havs 50 till 70 cm tjock,vilket är lika mycket som under några av dehistoriskt kraftiga isvintrarna. Men vädretblev varmt redan i mars och april, vilketsatte igång avsmältningen. Isen smälte ochblev pipig och porös mycket snabbt.Inte bara kyla som avgörÄven om det var en rekordsnabb isläggningi svenska vatten 2010, innebär det nödvändigtvisinte att vi går mot ett kallare klimat.En isvinters totala isutbredning är resultatav kyla, men även vindar och vattenståndpåverkar hur mycket is som bildas. För attVintern 2010/11Redan under de två första veckorna inovember 2010 tog vintern ett grepp omSverige. Kylig arktisk luft svepte ned överlandet och havsvattentemperaturen sjönksnabbt. Innan årsskiftet var hela Bottenviken,Norra Kvarken (tröskeln mellanBottenviken och Bottenhavet) samt helakustbandet islagt. Kring nyår bildades islångt ute till havs i Skagerrak. Inte sedanFoto: Andres Ello/Shutterstock30 havet 2012

liv och rörelse i fria vattnetistillväxten ska bli snabb och kraftig krävsen längre period med stabila högtryck ochsvaga vindar. Ofta sammanfaller samtligafaktorer, vilket gynnar en kraftig och snabbisläggning.Bedömningen av en isvinter avgörs avbåde utbredning och längd. Under snö rikavintrar blir istäcket tunnare. Eftersom snönisolerar mot kylan så kyls vattnet sämrevilket gör att isbildningen avtar. Dessutomsmälter isen lättare underifrån. Det ärdärmed inte sagt att en riktigt kall vintermed temperaturer långt under medel alltidger en tjock havsis. Kommer istäcket tidigtoch det efter detta kommer mycket snöpå isen, stannar istillväxten av och isenkommer att smälta tidigare under säsongen.Under issmältningen är mängden regnoch antalet soltimmar också viktiga faktorerför hur snabbt isen kommer att smälta.Regnet packar ihop snön, höjer temperatureni isens yta och isen får en mörkare färg.Detta göra att solens strålar får en bättreverkan och isen smälter snabbare.Även om isvintern 2010/11 var den vintermed störst isutbredning sedan 1986/87 såsmälte den sista isen i Bottenviken redani slutet av maj. Detta var mycket tidigt föratt vara en så kraftig isvinter. Orsaken synsi medeltemperaturdata för väderstationerlängs den svenska kusten från Haparandatill Nidingen. På samtliga stationer var detkallare än normalt under perioden novembertill slutet av februari, därefter stegtemperaturerna längs kusten långt övermedelvärdena för perioden 1961–1990.Osäkerhet i statistikenDen information som ligger till grund förde historiska bedömningarna av isläget ärhavsisobservationer längs land, satellitbilder,isbrytarobservationer och inrapporteringfrån lotsar. Detta ger orsak till felkällor.Den is som på 1950-talet upplevdes som svåratt forcera anses idag vara lättframkomlig. Itakt med att lotsbåtar och handelssjöfartenhar fått kraftigare motorer och bättre isgåendefartyg, är farlederna ofta öppna underhela vintern, samtidigt som isen upplevssom lättare att ta sig igenom.Just isbrytning och fartygstrafik har i sigtroligen orsakat en något kortare issäsongi Östersjöregionen sedan 1970-talet. Dettagäller särskilt för kust och skärgårdsisarnai områden med fartygstrafik. Den uppbrutnaisen smälter snabbare, samtidigt somden lättare bryts ned mekaniskt av vågorna.När isen blir sönderbruten minskar ävenisens reflektionsförmåga och det blir öppnaområden. Ytvattnet värms då snabbare ochisen smälter ännu fortare.Havsisen i framtidenKanske kommer framtidens isvintrar attha lika stor utbredning som tidigare, menmed risk för ökad nederbörd i form av snökommer det att vara ett betydligt tunnareistäcke. Samtidigt som issäsongen på grundav ökad medeltemperatur kommer attavslutas allt tidigare.Oavsett ett generellt varmare klimat påjorden, kommer det med jämna mellanrumatt komma blockerande högtryckssituationeröver Östersjöregionen. Dettakommer att ge längre perioder med kalltväder då ett tjockt istäcke kan utvecklasunder vintrarna.Från en av de svåra isvintrarna på 1970-talet finns information om att man frånHolmöfärjan utanför Umeå såg isbumlingarmellan Holmöarna och fastlandet såsent på året som midsommarhelgen. Medtanke på den mycket snabba issmältningenunder de senaste vårarna får möjligheternaför liknande observationer i framtidenbetraktas som små. SMeteorologi och hydrologiAnna Eklund & Amund E.B. Lindberg, SMHIMAXIMAL ISUTBREDNING 1900–20112011miljöÖVERVAKNINGIsutbredningen 2010 – 2011 var den största sedan rekordåret1987. Om man däremot tittar på isutbredningenunder hela 1900-talet och fram till och med 2011 så harisutbredningen en negativ trend. nMAXIMAL ISUTBREDNING 2007–20112007 2008 2009 2010 2011havet 201231

liv och rörelse i fria vattnettemperatur (°C)43210-1-2-3ÅRSMEDELTEMPERATURHaparandamedelvärde 1,1°CHärnösandmedelvärde 3,8°CHoburgmedelvärde 6,9°CMåseskärmedelvärde 7,6°C1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000 1940 1960 1980 2000n Med undantag av februari var temperaturen högre än medelvärdet för 1961–1990 i praktiskt taget hela Sverige. Vintern var kall, medanresten av året var varmt. Speciellt kan nämnas april, som bjöd på höga temperaturer i hela landet samt september och november, då temperaturenvar ovanligt hög i norra Sverige.årsnederbörd (mm)ÅRSNEDERBÖRD500400Haparandamedelvärde 558 mm3002001000-100-200-3001940 1960 1980 2000Härnösandmedelvärde 703 mm1940 1960 1980 2000Hoburgmedelvärde 496 mm1940 1960 1980 2000Måseskärmedelvärde 580 mm1940 1960 1980 2000n I de västra och norra delarna av landet föll under 2011 i allmänhet mer nederbörd än medelvärdet 1961-1990. På en del håll vid ostkustenvar 2011 det torraste året sedan mitten av 1990-talet. Året karakteriseras av lite nederbörd under våren i landets östra delar, samt mycketnederbörd i södra Sverige under sommaren och i norra Sverige under hösten.tillrinning (m 3 /s)TILLRINNING TILL DE SVENSKA HAVSOMRÅDENA1500BottenvikenBottenhavet1000 medelvärde 2212 m 3 /smedelvärde 1897 m 3 /s5000-500Egentliga Östersjönmedelvärde 644 m 3 /sVästerhavetmedelvärde 941 m 3 /s-10001970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010n Tillrinningen från Sverige till angränsande havsområden var under 2011 högre än medelvärdet för 1961–1990 för samtliga bassänger.Speciellt hög tillrinning hade Västerhavet under juli till oktober med 87 procent mer än medel för motsvarande period 1961–1990, samtBottenviken under september till december med 90 procent mer än medelvärdet för motsvarande period 1961–1990. Under maj var tillrinnigenlåg till samtliga havsbassänger.Nytt för i år är att beräkningarna görs med den hydrologiska modellen S-Hype. Tillgängliga vattenföringsstationer används och där mätstationersaknas används modellberäknad vattenföring. Resultat från S-Hype finns från och med 1961. Det geografiska området för tillrinningsberäkningarnahar ändrats något; gränserna för Sveriges vattendistrikt används numera.instrålning (kWh/m 2 )INSTRÅLNING100Umeå50 medelvärde 938 kWh/m 20-50-100StockholmVisby medelvärde 1067 kWh/m 2 Göteborg medelvärde 958 kWh/m 2medelvärde 970 kWh/m 2-1501985 1990 1995 2000 20051985 1990 1995 2000 2005 1985 1990 1995 2000 2005 1985 1990 1995 2000 2005 2010n Större delen av landet fick mer sol under 2011 än medelvärdet 1961–1990. Allra mest sol fick Gotland och Stockholms skärgård. Månadersom bidrog till det stora antalet soltimmar var mars, april, juni och oktober.I figurerna visas årsvärdenas avvikelse från medelvärdet 1961–1990, av meteorologer vanligen benämnt normalvärde enligt internationell överenskommelse. Detbetyder inte att värdet betecknar ett ”normalt” tillstånd, det är enbart till för att jämföra klimatuppgifter för olika orter. Det ”normala” är att vädervariabler (temperatur,nederbörd, vind osv) varierar mellan år och inom år. Strålningsdata håller inte tillräckligt bra kvalitet för att presenteras för respektive år före 1980-talet. Medelvärdenaför 1961–1990 bedöms dock vara tillräckligt representativa.32havet 2012

liv och rörelse i fria vattnetÅtgärder ger effektJens Fölster, Katarina Kyllmar & Lars Sonesten, SLUÅtgärder för att minska läckaget avnäringsämnen från jordbruksmark harbörjat ge avsedd effekt. I flera jordbruksdomineradevattendrag i landets södradelar kan man se nedåtgående trenderi både halter och transporter av kväve.För fosfor är bilden mer otydlig, specielltunder det senaste decenniet.■ Oorganiskt kväve är det som minskartydligast i vattendragen och visar genomgåendeen sjunkande trend för både kortareoch längre tidsserier. Även totalkväveminska r på ett liknande sätt. Totalfosforminskar tydligast under de längre tidsserierna,medan generella trender för desenaste tio åren saknas.Åtgärder lönar sigMinskningarna i halter och transporter avnäringsämnen har varit störst i de regionerdär det genomförts flest åtgärder motväxtnäringsläckage. Tydligast är trendernai Västerhavets vattendistrikt. I distriktetssödra delar har rådgivningsprojektet GreppaNäringen haft stor uppslutning. Här harockså odlingen förändrats genom blandannat en minskad vårsådd och en ökadvallodling.Södra Östersjön är det vattendistriktdär de minskande trenderna varit tydligastunder de senaste tjugo åren. Om man tittarpå de senaste tio åren har minskningen intevarit lika tydlig. I Södra Östersjöns distriktär det framför allt i Skåne som man genomförtåtgärder, till exempel genom odling avfånggröda i kombination med vårbearbetningav åkermarken. I Skåne är ocksåmedverkandet i Greppa Näringen störst ilandet.Åtgärder mot övergödningen har givittydliga resultat i landets södra delar.Här minskar både fosfor och kväve ide undersökta vattendragen.faktaGreppa NäringenGreppa Näringen erbjuder kostnadsfrirådgivning som både lantbrukare ochmiljön tjänar på. Målen är minskadeutsläpp av klimatgaser, minskad övergödningoch säker användning av växtskyddsmedel.Greppa Näringen drivsi samarbete mellan Jordbruksverket,LRF, länsstyrelserna, samt företag i lantbruksbranschen.Ansvarig för arbetet ärJordbruksverket och finansieringen skermed hjälp av det svenska Landsbygdsprogrammetoch återförda miljöskatter.Läs mer på http://www.greppa.nu/Foto: Shutterstockhavet 201233

liv och rörelse i fria vattnetförändring av närsaltstransporter I vattendragOorganiskt kväve 10 årOorganiskt kväve 20 årFörändring> 40%10–40%0–10%signifikant minskandeicke signifikant minskandesignifikant ökandeicke signifikant ökandeI vattendistrikten Bottenhavet och NorraÖstersjön fanns inga tydliga mönster ivare sig uppåtgående eller nedåtgåendetrender i halter av kväve och fosfor. Härhar man inte heller genomfört åtgärdermot näringsförluster i samma omfattningsom i den södra delen av landet.Totalfosfor 10 årTotalfosfor 20 årÖkad medvetenhetUtvärderingen som dessa slutsatser byggerpå genomfördes i 65 mindre vattendrag isyd- och mellansverige, framför allt i sådanamed stor andel åkermark i sina avrinningsområden.Vattendragen valdes så attdet skulle bli tydligt vilken effekt åtgärderinom jordbruket verkligen har på vattenkvaliteten.Ett omfattande material med jordbruksstatistikfrån bland annat Jordbruksverketsblock- och stöddatabas, SCBstatistik,samt rådgivningen inom GreppaNäringen samlades in för att kunna visahur odlingen, djurhållningen och miljöstödsåtgärdernautvecklats över tiden och Kartorna visar om förändringarna varit signifikant ökande eller minskande de senaste 10 och 20n Förändringar i transport av oorganiskt kväve och totalfosfor i de jordbruks dominerade åarna.om detta samvarierar med kväve- och åren. De visar även några trender som inte är statistiskt signifikanta.fosfortrender.Oorganiskt kväve minskar tydligast och visar genomgående en sjunkande trend för bådeEn statistisk analys av denna eventuellasamvariation visade AREAL att ÅKERMARK åtgärder I GREPPA NÄRINGENkortare (10 år) och längre (20 år) tidsserier. Även totalkväve minskar på ett liknande sätt, men visasinte i kartorna ovan. Totalfosfor visar tydliga nedåtgående trender framför allt för de längre tidsserierna(20 år), medan generella trender för den kortare perioden (10 år) saknas. Transporterna haroch förändringar inom jordbruket haftHela landetflödesnormaliserats, vilket innebär att skillnader i nederbörd och avrinning jämnats ut mellan åren.avsedd effekt. De mest effektiva åtgärdernamot transporten (flödesnormaliserad)ÅKERMARK MED MILJÖERSÄTTNINGUppsalaVästmanland16av oorganiskt kväve var ökad andel fånggrödaoch vårplöjning, Östergötlandvårbearbetningfånggrödamedan mindremiljöskyddsåtgärder12andel vårgröda minskade Gotland totalfosfornmest. Aktiv medverkan Jönköping i projekt Greppa8Näringen bidrog V:a också Götaland till minskningarna.Det kan tolkas som Halland att ökade kunska­4j Andel av den svenska åkermarkensom omfattas av miljöersättning för fånggröda,vårbearbetning, miljöskyddsåt-0per hos lantbrukarna Skåne leder till konkretainsatser för att förbättra miljön. 0 S10 20 30gärder 40under 50 perioden 60 2001–2010.2000 2005 2010andel åkermark (%)34 havet 2012deltagande länandel åker (%)

havets djur och växterBelastning på havetLars Sonesten, SLU2011miljöÖVERVAKNINGFoto: Per Bengtson/Grön idéNederbördsrikt år, hög belastningMängden nederbörd styr till stor del hurmycket närsalter och andra ämnen somförs ut till havet med vattnet som rinneri våra vattendrag. Vattenavrinningen varunder 2011 jämförelsevis hög, även omnederbörden och därmed vattenflödet varojämnt fördelat. Speciellt på västkustenoch längst uppe i norr var det ett mycketblötare år än normalt, medan delar avostkusten hade det ovanligt torrt. Avrinningenbestod på våren och försommarenav smältvattnet från den rikliga snö somföll under vintern, samt under sommarenoch hösten av riklig nederbörd framför allti Västsverige och längst upp i nordvästradelen av landet. Med de höga vattenflödenafördes också jämförelsevis mycketnäringsämnen och organiskt material.Belastningen av näringsämnen varierarförhållandevis mycket mellan olika år.Det beror som tidigare nämnts till stor delberor på variationer i nederbörd och avrinning.Den kombinationen tillsammansmed stor mellanårsvariation och jämförelsevissvaga tidstrender påverkar möjligheternaatt statistiskt säkerställa om belastningarnaökar eller minskar med tiden.Med andra ord är det svårt att säkert sägaom de insatser som genomförts under årenför att minska påverkan av näringsämnenverkligen har någon effekt. Samtidigt är detviktigt att komma ihåg att om inga åtgärderskulle ha satts in så skulle situationen ivåra havsområden sannolikt varit än värre.Ett stort undantag är den ständigt ökandebelastningen av organiskt material somsker över hela landet, och allra mest tillÖstersjön och till Kattegatt.Mindre kväve till västkustenDen flödesnormaliserade belastningenvisar på att kvävebelastningen minskar påvästkusten ner till och med Öresund, samttill Bottenviken. Den minskade kvävebelastningentill Västerhavet är i linje medresultaten från en analys av näringsämnestransporteri jordbruksåar (läs mer påsidan 33). Orsaken till minskningen tillBottenviken är oklar, men kan vara en effektav minskad kvävedeposition. I samtligafall rör det sig om statistiskt säkerställdaminskningar av både den totala kvävebelastningenoch belastningen av oorganisktkväve, främst nitratkväve, men även nitritochammoniumkväve. Det oorganiskakvävet är lättillgängligt för växtplanktonoch andra växter och utgör ett av övergödningsproblemen,speciellt i våra mindresötvattenpåverkade havsområden. Belastningenav totalkvävet baseras främst på detså kallade summakvävet fram till och med2009, medan den från och med 2010 baseraspå ”TNb” (Havet 2011).Förändringar i belastningen av fosforförefaller främst vara en svag tendens tillökad belastning av fosfatfosfor. Fosfatfosforär fosforsidans motsvarighet tilloorganiskt kväve, det vill säga en oorganiskoch för växter lättillgänglig form avfosfor. Statistiskt signifikanta ökningarsker till Bottenviken, Egentliga Östersjönoch Skagerrak, medan den totala fosforbelastningentill Egentliga Östersjön tycksminska något.Mer organiskt materialFigurerna visar tydligt att belastningen avorganiskt material fortsätter att öka till vårahavsområden och ökningen av den flödesnormaliseradebelastningen är statistisktsignifikant på alla havsbassänger. Läs merom denna ökning och den brunifieringav våra inlandsvatten som detta ökadeflöde av färgat organiskt material orsakar,i Havet 2010.Lästips:SMHI, Vattenåret 2011. Faktablad nr 54, 2012.Statistiska analyser av tidsserier med programvarornaMultitest och Multitrend. http://www.ida.liu.se/divisions/stat/research/Software/index.en.shtmlwww.miljostatistik.seBrunifiering av våra vatten, Havet 2010.havet 201235

havets djur och växterfosfor kvävetotalt organiskt kolSkagerrak5 0001504 0003 0001002 000501 0000020015010010050500040 00010020 00050001970 1980 1990 2000 2010Medel-Q (m 3 /s)belastningen på havetkvävefosfortotalt organiskt kolBottenviken45 00030 00015 00001 2008004000400 000200 000001970 1980 1990 2000 20103 0002 0001 00003 0002 0001 00003 0002 0001 000Medel-Q (m 3 /s)fosfor kvävetotalt organiskt kolKattegatt45 0001 50030 0001 00015 000500001 2001 00080050040000200 0001 000100 000500001970 1980 1990 2000 2010Medel-Q (m 3 /s)totalt organiskt kol fosfor kväveBottenhavet45 00030 00015 00001 2008004000600 000300 000001970 1980 1990 2000 20103 0002 0001 000030002 0001 00003 0002 0001 000Medel-Q (m 3 /s)9 000Öresund4045 000Egentliga Östersjön800fosfor kvävetotalt organiskt kol6 0003 000020015010050010 0005 000001970 1980 1990 2000 2010totalkväveoorganiskt kvävetotalfosforoorganiskt fosfortotalt organiskt kolstatistiskt signifikant trendmedelvattenföringen per år30201003020100302010Medel-Q (m 3 /s)n Årlig belastning av näringsämnen ochlöst organiskt material via vattendragen påde olika havsbassängerna samt på havettotalt. För kväve och fosfor visas både detotala belastningarna och belastningen avoorganiskt kväve (summan av nitrit-, nitratochammoniumkväve) respektive fosfatfosfor.Medelvattenföringen per år (röd linje) visargenerellt sett en stor mellanårsvariation.fosfor kvävetotalt organiskt kolAlla havsområden160 0008 000120 0006 00080 0004 00040 0002 000006 0004 0004 0002 0002 000001 500 0001 000 0006 0004 000500 0002 000001970 1980 1990 2000 2010Medel-Q (m 3 /s)fosfor kvävetotalt organiskt kol30 00015 00001 2008004000200 000100 000001970 1980 1990 2000 201060040020006004002000600400200Den totala flödesnormaliserade belastningen avkväve, samt belastningen av oorganiskt kväveminskar för fyra områden. Den totala belastningenav fosfor har inte förändrats nämnvärtsedan 1995, även om perioden 1995–2011 visaren svagt ökad belastning av fosfatfosfor för vissaområden. Belastningen av löst organiskt material(mäts som totalmängden organiskt kol, TOC) hardäremot ökat för samtliga havsområden sedan1995. All belastning styrs till stor del av vattenföringenvarför den statistiska analysen endastutförs på flödesnormaliserade belastningar.Medel-Q (m 3 /s)36havet 2012

liv och rörelse i fria vattnetRekordstor utbredningav syrefria bottnar i ÖstersjönLars Andersson & Martin Hansson, SMHIUnder 2000-talet har det ofta rapporteratsom att rekordstora delar avEgentliga Östersjöns djupområden ärhelt syrefria eller påverkade av syrebrist.Men vad är det egentligen som harskett? Genom att analysera alla tillgängligasyrgasdata från 1960 och fram tillidag kan man se ett kraftigt regimskifteunder slutet av 1990-talet. Utbredningenav syrefria bottnar har tredubblats under2000-talet och ligger nu på en nivå somaldrig tidigare dokumenterats.■ Under perioden 1960–1998 påverkadesstora områden i Östersjön av syrebristmedan helt syrefria förhållanden enbartförekom i de djupaste bassängerna. Under1990-talet minskade utbredningen av syrebristpå grund av en svagare skiktning ivattenmassan. Utbredningen av helt syrefriabottnar påverkades inte på samma sättav den försvagade skiktningen, utan varfortsatt på ungefär samma nivå. Direktefter ett kraftigt saltvatteninflöde somskedde 1993 förbättrades förhållandenamarkant, men redan efter ett år noteradesåter syrefria områden i Östersjöns djupvatten.Under slutet av 1990-talet ökadebåde utbredningen av syrefria och syrefattigaområden.Från 1960 till slutet av 1990-talet vari genomsnitt fem procent av bottnarna iEgentliga Östersjön, inklusive Rigabuktenoch Finska viken, påverkade av helt syrefriaförhållanden och omkring 22 procentvar påverkade av syrebrist med syrgashalterunder 2 ml/l. Efter 1999 var det i genomsnitthela 15 procent av bottnarna som varhelt syrefria och 28 procent som var påverkadeav syrebrist.Helt syrefria bottnar kan öka ännu merDet permanenta salthaltsprångskiktet,haloklinen, i Egentliga Östersjöns centraladelar ligger på omkring 60–80 metersdjup. Under vintern, då temperaturskiktningenär svag, omblandas det övre lagretoch syresätts helt, ända ner till haloklinen.Det är alltså haloklinens djup som bestämmerden övre gränsen för hur stora områdensom kan påverkas av syrebrist underen stagnationsperiod då omblandningenmellan olika vattenmassor är begränsad.Under hela 2000-talet har syrebristfaktaBeståndsuppskattning av fiskoch syrgaskartering samordnasSedan 2008 har SMHI och SverigesLantbruksuniversitet (SLU, före dettaFiskeriverket) samordnat akustisk beståndsuppskattningav fisk (Baltic InternationalAcustic Survey) i Östersjön ochsyrgaskartering. Under dessa expeditionerbesöks stora delar av Östersjönoch den geografiska täckningen blirdärmed mycket god. Även övriga länderrunt Östersjön genomför liknande expeditionerunder samma tid och genomdatautbyte blir täckningsgraden av bådefiskbestånd och syreförhållanden näranog optimal.Under hösten 2012 genomfördes enliknande syrgaskartering i samarbetemellan SMHI och SLU. Data har ännuinte analyserats.Syreförhållandena i Östersjönpåverkas bland annat av avrinningenfrån land. Här en bildfrån Rigabukten.Foto: Shutterstockhavet 201237

liv och rörelse i fria vattnetSYREFRIA OCH SYREFATTIGA BOTTNAR I ÖSTERSJÖNuppmätts strax under haloklinen. Därmedhar syrebristen i stort sett nått den maximalautbredning som är fysiskt möjlig medtanke på den permanenta skiktningen somfinns i Östersjön. De helt syrefria områdenakan däremot fortsätta öka, om den negativautvecklingen, med ökad syreförbrukning idjupvattnet fortsätter.Har inflödena ändrat karaktär?Innan 1980 var det vanligt med saltvatteninflödeni Östersjön, vissa år inträffadeflera stora inflöden. Efter 1980 har det varitomkring tio år mellan de riktiga stora inflödena.Inflödena har alltså blivit färre, mendet kan också vara så att de ändrat karaktär.För att inflödena skall ha någon effekt bördet inflödande vattnets salt- och syrehaltvara hög och temperaturen låg och sådanaförhållanden råder under vintern. Menunder 2000-talet har inflöden istället inträffatunder sommar och höst. Dessa inflödenär varma, med lägre salt- och syrehalt.Vanligtvis ger dessa inflöden upphov tillgoda syreförhållanden i sydvästra EgentligaÖstersjön men de påverkar inte syreförhållandenai de djupare, centrala delarna. Delagras istället in som ett mellanlager ochkan på så sätt stärka den permanenta skiktningenytterligare, vilket försvårar syreutbytetmellan det övre och undre lagret.Det varma vattnet påskyndar ocksåmikrobiell nedbrytning i djupvattnet vilketytterligare ökar syreförbrukningen. Efterdet stora inflödet 1993 ökade syrehalten iGotlandsdjupet till 2,7 ml/l år 1994, menefter ungefär nio år hade halterna sjunkit till-6,2 ml/l (uppmätt svavelvätehalt omräknattill negativt syre). Efter inflödet 2003 sjönksyrehalterna från 3,3 ml/l till -4,7 ml/l påbara tre år. En förklaring till detta kan varaökad belastning av organiskt material tilldjupvattnet på grund av övergödning, mendet kan också bero på en ökad temperaturi djupvattnet.En ny fasEgentliga Östersjön har under 2000-taletgått in i en ny fas när det gäller syreutvecklingen.Aldrig tidigare har en så omfattandestagnationsperiod utan betydande inflödenav syrerikt vatten noterats. Under tidigarestagnationsperioder har syrgasförhållandenagradvis förbättrats i djupvattnet i ochmed att skiktning försvagas under periodern Utvecklingen av syrebristen på Östersjöns bottnar före och efter regimskiftet.Syrefattig ≤ 2 ml O 2/l, syrefri (svavelväte) ≤ 0 ml O 2/l, årtal inom parentes.då inga inflöden sker, men någon sådantendens går inte att se idag.Historiskt sett så har syreutvecklingen iÖstersjön undersökts i detalj och de flestafysiska och kemiska processer som ärinblandade finns beskrivna. Men orsakenoch effekterna av utvecklingen under 2000-1963Areell utbredning avlåga syrehalter (grått)samt svavelväte (svart)i Egentliga Östersjön,inklusive Finska vikenoch Rigabukten 1963och 2011.2011syrefattigt ≤ 2 ml/lsyrefritt ≤ 0 ml/lprovtagningsstationerUTBREDNING OCH VOLYM av bottnar med syrebrist i Östersjön1960 – 1998 1999 – 2011Syrefattig Syrefri Syrefattig SyrefriMedelutbredning 22 5 28 15Maximal utbredning 27 (1968) 14 (1969) 32 (2007) 18 (2005)Medelvolym 13 2 18 8Maximal volym 19 (1965) 8 (1969) 20 (2010) 10 (2001)talet är inte helt klarlagda. Om utbredningenav helt syrefria bottnar ökar ytterligarekan det medföra att fosfat frigörs från bottnarsom tidigare varit syresatta. Det kan isin tur förvärra övergödningsproblematikeni Östersjön ytterligare. SKartor efter original av SMHI.38 havet 2012

liv och rörelse i fria vattnetOceanografiLars Andersson, SMHI2011miljöÖVERVAKNINGFortsatt låga syrehalterSyrgassituationen i djupvattnet är fortsattmycket allvarlig. Samtliga havsområden,förutom Kattegatt, visar en negativ trend isyrekoncentration i djupvattnet. I Bottnisk aviken bildas djupvattnet av vatten somkommer från ett mellanskikt i EgentligaÖstersjön. I Bottenhavet har syrehalternai djupvattnet minskat, troligtvis på grundav de försämrade syreförhållandena iEgentliga Östersjön. I Bottenviken för nyasdjupvattnet genom att ytvatten flödar infrån Bottenhavet. Det gör att syrehalternahär ligger på höga nivåer. I Bottenviken ärskiktningen som svagast och under kallavintrar kan hela vattenmassan vara helthomogen, här ligger också syrehalterna påhöga nivåer. Läs mer om syresituationen ifördjupningsartikel.faktaVattnet varmareBeroende på det geografiska avståndetfinns en temperaturskillnad mellan deolika havsbassängerna. Årsmedeltemperatureni ytvattnet är därför högre i EgentligaÖstersjön och Västerhavet än i Bottniskaviken. I de flesta bassänger har temperatureni både ytvatten och djupvatten stigitsedan början av 1990-talet, men inte i Bottniskaviken. År 2011 var dock Bottniskavikens ytvatten extremt varmt.Salthalten varierarSkillnaderna i salthalt skapar en salthaltgradient,ökande från omkring 2 promillei Bottniska viken till drygt 35 promille iVästerhavet. I Egentliga Östersjön ochBottniska viken har salthalten i ytvattnetminskat sedan 1970-talet. I Skagerrak harsalthalten däremot ökat, denna ökning ärtroligen inte verklig utan beror förmodligenpå de stora variationerna under1970-talet, vilket gör att analysen i börjanav mätperioden är osäker. I Kattegatt kaningen förändring ses.I djupvattnet har salthalten ökat i Västerhavet.Egentliga Östersjön påverkas tydligtav större inflöden av Nordsjövatten ochsalthalten varierar utan tydliga trender idjupvattnet i de södra delarna. I den norradelen har salthalten minskat sedan 1970-talet. Minskningen var tydligast under1980-talet, medan en ökning sedan skettfrån början av 1990-talet. För Bottniskavikens del har salthalten i djupvattnet sjunkit,sett över hela perioden.Våra unika havsområdenLättare, sötare ytvatten strömmar söderutfrån Bottniska viken och tyngre saltvattenströmmar in från Västerhavet till Östersjöngenom de danska sunden. Alla vårasvenska havsområden har unika egenskaperberoende på skillnader i salthalt samtgrunda trösklar som skiljer bassängerna åt.Skillnaden i salthalt mellan ytvatten och bottenvattenskapar en skiktning, haloklin, somförsvårar omblandning av de olika skikten.Skiktningens djup och styrka tillsammansmed tillförsel och förluster av näringsämnen,interna processer och vattnets omsättningstid,är faktorer som påverkar bassängernasvattenkvalitet.Dynamiken i ytvattnetStora variationer i temperatur och mängd avnäringsämnen förekommer i ytvattnet. Undervintern när vattnet kyls är ytlagret homogentner till saltsprångskiktet. Den biologiska aktivitetenär låg och det sker inget upptagav näringsämnen. Man använder sig därförav vintervärden av näringsämnen för att sepotentialen för nästa säsongs vårblomning.När ytvattnet värms upp under våren bildasett varmare ytvatten och skiktningen göratt produktionen av växtplankton kommerigång. Skiktningen förstärks under sommarenav ökad uppvärmning och av att tillrinningenav sötvatten ökar under den varmaperioden. Även om näringsämnen tillförströskelSkiktning i Egentliga ÖstersjönSäsongstermoklinPermanent haloklinLager med syrebristSyrefritt lagern Principskiss av skiktningen i Egentliga Östersjön och de generella syrekoncentrationer somuppmätts under 2000-talet. Svavelväte är omräknat till negativt syre.genom tillrinning och nedbrytning av planktonså förbrukas de snabbt och halterna avnäringsämnen är därför mycket låga undersommaren. Under hösten avtar den biologiskaaktiviteten när vattnet kyls och temperaturskiktningenförsvinner.Syresituationen i djupvattnetVariationerna är mindre i djupvattnet. Omsättningeni djupvattnet beror på bottentopografin,tillförsel av sötvatten, större inflödenav salt och syrerikt vatten från Nordsjön,samt belastning från ytvattnet. Skagerrak,som påverkas mycket av Nordsjön, har engod vattenomsättning och höga syrehalter.Kattegatt är en övergångszon med saltaredjupvatten från Skagerrak och sötare ytvattenfrån Östersjön och omsättningen avSyrgaskoncentration (ml/l)-2 0 2H 2 Sdjupdjupvatten kan under kortare tider vara begränsad.Vattenomsättningen i Egentliga Östersjönär beroende av större inflöden av Nordsjövatten.Här finns ett sötare ytvatten somströmmar norrifrån och ett djupvatten frånVästerhavet. Gränsytan mellan dessa bildaren permanent haloklin som är grundare isöder och lite djupare i norr. Utbytet av djupvattenär sporadiskt och det är sällsynt medstora inflöden från Västerhavet. I de södra delarnasker normalt några mindre vattenutbytenper år, men i de centrala och norra delarnakan stagnationsperioderna vara långa. Syrehaltensjunker dessutom numera snabbareefter ett inflöde beroende på en ökad belastningoch förstärkt skiktning av vattenmassan.havet 201239

liv och rörelse i fria vattnetforts. Oceanografi2011miljöÖVERVAKNINGKväve och fosfor minskar saktaHalterna av totalkväve är ungefär lika i allahavsbassänger, medan halten av oorganisktkväve är lägre i Bottniska viken ochEgentliga Östersjön än i Västerhavet. Därär mellanårsvariationen också större pågrund av inflöden från Nordsjön. Halternaav totalfosfor och fosfat ligger på sammanivå i Västerhavet och Egentliga ÖstersjönTEMPERATUR I YTVATTEN12BottenvikenBottenhavet10men är markant lägre i Bottniska viken. Deabsolut lägsta nivåerna finns i Bottenviken.Halterna av näringsämnen ökade framtill slutet av 1980-talet. Både kväve- ochfosforhalterna har sedan minskat under1990-talet. Kvävehalterna har därefter fortsattatt minska, eller legat på samma nivåunder 2000-talet, medan fosforhalternahar ökat. De senaste åren har fosforhalternai Egentliga Östersjön börjat visa teckenpå en minskning.Mer kisel i norrHalterna av kisel är som högst i Bottniskaviken medan de minskar i Egentliga Östersjön.Allra lägst är halterna i Västerhavet.Ökningen i norr kan bero på en ökad tillrinning.1210temperatur (°C)86486421970 1980 1990 2000 2010norra Egentliga Östersjönsödra Egentliga Östersjön1980 1990 2000 2010Skagerrak2Kattegatt1980 1990 2000 2010n Perioden 1970–1990 visar stora variationer i ytvattnets temperatur. I Bottniska viken sjönk temperaturen under denna tid. En del av destora variationerna i början av tidsserien kan troligen förklaras av att mätningarna inte var lika jämnt fördelade över året som de varit sedanbörjan av 1990-talet, då månadsvisa mätningar infördes. Under den andra mätperioden har temperaturen ökat signifikant i både norra ochsödra Egentliga Östersjön. I Västerhavet är ökningen signifikant över hela perioden.TEMPERATUR I DJUPVATTEN10BottenvikenBottenhavet8108temperatur (°C)642norra Egentliga Östersjönsödra Egentliga ÖstersjönSkagerrakKattegatt6421970 1980 1990 2000 20101980 1990 2000 20101980 1990 2000 2010n Inga signifikanta förändringar i temperaturen kan ses i Bottniska viken. I norra och centrala Egentliga Östersjön minskade temperatureni bottenvattnet signifikant under den första mätperioden. Däremot ökade temperaturen signifikant i hela Egentliga Östersjön och Västerhavetunder den andra perioden. Ökningen är också signifikant för hela mätperioden.SYREHALTER I BOTTENVATTEN10syrehalt (ml/l)50-5-101970 1980 1990 2000 2010 1980 1990 2000 2010 1980 1990 2000 2010n I Bottenviken ligger syrehalterna på höga nivåer och inga förändringar kan ses. I Bottenhavet har syrehalterna i bottenvattnet minskatsignifikant, troligen på grund av de försämrade syreförhållandena i Östersjöns mellanskikt som bildar djupvattnet i Bottenhavet. I EgentligaÖstersjön är det numera sällsynt med stora inflöden från Västerhavet, i de södra delarna sker normalt några mindre vattenutbyten per år,medan stagnationsperioderna i de norra delarna kan vara långa. Syrehalterna har minskat signifikant i hela bassängen under mätperioden. IVästerhavet, där djupvattnet består av salt Nordsjövatten är vattenomsättningen god och i Skagerrak finns inga problem med låga syrehalter.I Kattegatt kan omsättningen av djupvatten under kortare perioder vara begränsad. Under första perioden har en signifikant minskning skett ibåde Skagerrak och Kattegatt, och i Skagerrak även över hela perioden. Minskningen är dock mycket liten.40BottenvikenBottenhavetnorra Egentliga Östersjönsödra Egentliga ÖstersjönSkagerrakKattegatthavet 2012

liv och rörelse i fria vattnet1,21,0TOTALFOSFORBottenvikenBottenhavet1,21,0tot-P (µmol/l)0,80,60,40,80,60,40,201970 1980 1990 2000 2010norra Egentliga Östersjönsödra Egentliga Östersjön1980 1990 2000 2010Skagerrak0,2Kattegatt01980 1990 2000 2010tot-N (µmol/l)fosfat ( µmol/l) fosfat ( µmol/l)DIN (µmol/l)DIN (µmol/l)t (µmol/l) silikat (µmol/l)30252015100,60,2TOTALKVÄVE5 Bottenviken0Bottenhavet1970 1980 1990 2000 20100,4019700,21980 1990 2000 201001970 1980 1990 2000 2010havet 30 201210norra Egentliga Östersjönsödra Egentliga Östersjön1980 1990 2000 2010Skagerrak 5Kattegatt01980 1990 2000 2010n Variationer i totalfosfor och totalkväve under året är liten. Under vintern består största delen av totalfosforhalterna och en betydande delav totalkvävehalterna av oorganiska fraktioner. Vår och sommar domineras totalhalterna av organiskt material när de oorganiska fraktionernatas upp av planktonsamhället. Halterna av totalfosfor och totalkväve ökade signifikant i nästan alla havsområden fram till slutet av 1980-talet.OORGANISKT Totalfosforhalterna FOSFOR minskade sedan under 1990-talet för att därefter öka igen under 2000-talet. Totalkvävehalterna har under den andra1,0 mätperioden legat på samma nivå i Bottniska viken samt norra och centrala Egentliga Östersjön, men ökat i södra Egentliga Östersjön. I 1,0Västerhavet Bottenviken har däremot en signifikant minskning skett under den senare mätperioden.Bottenhavet0,80,8OORGANISKT FOSFOR1,01,00,6 Bottenviken0,6Bottenhavet0,80,80,40,4OORGANISKT KVÄVE15BottenvikenBottenhavetOORGANISKT KVÄVE15 10BottenvikenBottenhavet1051980 1990 2000 2010norra Egentliga Östersjönsödra Egentliga Östersjön1980 1990 2000 2010norra Egentliga Östersjönsödra Egentliga Östersjön30252015100,6Skagerrak0,2Kattegatt0,401980 1990 2000 2010Skagerrak0,2Kattegatt01980 1990 2000 2010Skagerrak50Kattegatt501970 1980 1990 2000 2010 1980 1990 2000 2010 1980 1990 2000 2010Skagerrakn Halterna av fosfat ökade signifikant i södra Egentliga Östersjön och Skagerrak under den första mätperioden. I Egentliga Östersjön harKattegatt0 sedan fosfathalterna minskat fram till 2000 för att under det sista årtiondet åter öka. Ökningen de sista åren beror troligen framför allt på interna 01970 processer, 1980 inte på belastningen 1990 2000 från land. 2010 Fosfor frigörs 1980 istället från 1990 sedimenten 2000 vid långvarig 2010 syrebrist. 1980 Det finns en 1990 tendens 2000 till minskning 2010 deKISEL senaste åren. I Bottenhavet har fosfathalterna ökat signifikant under den andra mätperioden, medan halterna i Bottenviken ligger på oförändratlåga Bottenviken nivåer hela mätperioden. I Västerhavet har istället norra fosfathalterna Egentliga Östersjön minskat, i Kattegatt är minskningen Skagerrak signifikant under hela perioden.4040Bottenhavetsödra Egentliga ÖstersjönKattegattn Halterna av oorganiskt kväve ökade signifikant i Egentliga Östersjön under den första mätperioden för att sedan minska signifikant under denKISEL30 andra mätperioden. I Västerhavet är årsvariationen större på grund av vattenutbytet med Nordsjön och inga trender kan ses. Inte heller Bott-3niskaBottenvikenvisar någon signifikant förändring i halten norra av oorganiskt Egentliga Östersjön kväve under den senare perioden. Skagerrak4040Bottenhavetsödra Egentliga ÖstersjönKattegatt202020norra Egentliga Östersjönsödra Egentliga Östersjönnorra Egentliga Östersjönsödra Egentliga Östersjön1515 1010 541 301020

DIN (µmol/l)10liv och rörelse i fria vattnet5forts. Oceanografi01970 1980 1990 2000 20101980 1990 2000 20102011miljöSkagerrakKattegatt01980 1990 2000 2010105ÖVERVAKNINGKISEL40BottenvikenBottenhavetnorra Egentliga Östersjönsödra Egentliga ÖstersjönSkagerrakKattegatt40silikat (µmol/l)30201030201001970 1980 1990 2000 20101980 1990 2000 201001980 1990 2000 2010n Halterna av kisel har ökat signifikant i Bottniska viken under den senare mätperioden. I Egentliga Östersjön har kiselhalterna istället minskatsignifikant för hela bassängen över hela perioden. I Västerhavet finns inga signifikanta förändringar.salthalt (promille)SALTHALT40Ytvatten30201001970 1980 1990 2000 2010Djupvatten1980 1990 2000 2010n I Bottniska viken har salthalten i ytvattnet minskat signifikant under hela mätperioden.Även i Egentliga Östersjön har en minskning skett över hela perioden. I Skagerrak har salthaltenökat signifikant under den första perioden samt hela perioden. Detta beror dock troligastpå den stora variationen under 1970-talet. I Kattegatt kan inga signifikanta förändringarses.Salthalten i djupvattnet har minskat i Bottniska viken under perioden. I södra EgentligaÖstersjön styrs salthalten av större inflöden av saltvatten från Nordsjön, och de sista storainflödena 1983, 1993 och 2003 syns tydligt i södra delen. Här minskade salthalten signifikantunder den första mätperioden, men har sedan varierat. I norra och centrala EgentligaÖstersjön har salthalten minskat den första perioden och ökat den andra, totalt har enminskning skett under hela mätperioden. I Kattegatt och Skagerrak har salthalten iställetökat signifikant över hela perioden.403020100SkagerrakKattegattsödra Egentliga Östersjönnorra Egentliga ÖstersjönBottenhavetBottenvikenOceanografiAnalys av förändringar i ytvatten (0–10 m) och bottenvattenhar gjorts för våra sex havsområden; Skagerrak (medel av 6stationer), Kattegatt (medel av 6 stationer), södra EgentligaÖstersjön (medel av 5 stationer), norra och centrala EgentligaÖstersjön (medel av 8 stationer), Bottenhavet (medelav 2 stationer) och Bottenviken (medel av 2 stationer). Sombottenvatten används för Bottenviken och Bottenhavet> 80 m, centrala och norra Egentliga Östersjön > 180m,södra Egentliga Östersjön > 80 m, Kattegatt > 30 m samtSkagerrak > 75 m.I figurerna för ytvattnet visas årsmedelvärden av temperatur,salthalt, totalfosfor och totalkväve, samt vintermedelvärden(januari–februari i Västerhavet, januari–marsför övriga havsområden) för de oorganiska närsalternafosfat, DIN (nitrat+nitrit+ammonium) och silikat. I figurernaför bottenvattnet visas årsmedelvärden av temperaturoch salthalt, samt månadsmedelvärden av syrehalt. Närsvavelväte förekommer räknas denna koncentration omtill negativt syre, dvs. hur mycket syre som behövs för attoxidera svavelvätet. Analys av trender har gjorts med enkellinjär regression, dels för hela perioden 1971– 2011, delsför perioderna 1971–1990 och 1991– 2011. I figurerna ärendast signifikanta förändringar (p

liv och rörelse i fria vattnetTrofiska kaskaderi planktonsamhälletPeter Tiselius, Göteborgs universitetUppfattningen att utsläpp av näringsämnenhar en avgörande betydelse förproduktionen av växtplankton behöverrevideras. Analyser av 27 års mätningarav primärproduktion visar att det intebara är tillgången på näring som styr.Djurplanktons konsumtion av växtplanktonhar också en stor inverkan.■ Växtplanktons primärproduktion utgörgrunden för en stor del av havets ekosystem.Det är en uppdelad process därkoldioxid fixeras och sockermolekylerbyggs upp under dygnets ljusa tid. Undernatten används sedan energin för att skapabiomassa genom upptag av närsalter.Saknas närsalter byggs ingen biomassa upp.Om näring tillförs genom uppblandningav näringsrikt djupvatten eller tillförselfrån land ökar biomassan av växtplankton,förutsatt att de inte betas för hårt. Djurplanktonbetar, det vill säga äter, hela tidenen del av växtplanktonen och är betningenkraftig uteblir ökningen av växtplanktonsbiomassa även om primärproduktionenökar.Effekten av betareTraditionellt har man studerat effekten avnärsalter genom att mäta mängden klorofylli vattnet och konstaterat att det i övergöddaområden finns en större biomassaav växtplankton. Men det är inte självklartatt växtplankton ska öka när närsalternaökar. Om betningen är kraftig kommeristället betarna att öka i biomassa. Ettsådant system sägs vara kontrollerat uppifrånav betarna och förekommer ganskaofta i sjöar och hav. Problemet är ofta attman blandar ihop växtplanktons produktionmed deras biomassa. Tillväxten av enväxtplankton population är nettoresultatetav produktionen och betningen. För attförklara mängden växtplankton, som oftamäts som klorofyll, måste man alltså mätabåde produktionen och betningen.Inom det nationella övervakningsprogrammetmäts primärproduktion påmätstationen Släggö i Gullmarsfjorden påvästkusten. Serien sträcker sig tillbaka till1985 och mätningar sker ungefär varannanProvtagning vid Släggö i Gullmarsfjorden, februari2010. Isen är 30 cm tjock. Trots det fanns ensignifikant produktion av växtplankton här.Foto: Marie Svärdhavet 201243

liv och rörelse i fria vattnetPRIMÄRPRODUKTION1985BIOMASSA VÄXTPLANKTON198519901990199519952000mg kol/m 2 /dygn250020002000Klorofyllmedelvärde0–10 m(mg/m 3 )1612150082005201010005000Primärproduktion (blått) och växtplanktonbiomassamätt som klorofyll (grönt)uppmätta vid Släggö i Gullmarsfjorden.Primärproduktionen är alltid högst påsommaren medan klorofyllet tenderarvara högst på vår och höst. Notera attdet är stora variationer mellan år.2005201040janfeb mar apr maj juni juli aug sep okt nov decjanfeb mar apr maj juni juli aug sep okt nov decKorrelationsanalys Djurplankton Klorofyll PrimärproduktionNitrat -0,452** +0,177 -0,677**Primärproduktion +0,410* +0,192Klorofyll -0,304n Ett statistiskt test av månadsmedelvärden 2007–2010 vid Släggö visar förhållandena mellannitrat, primärproduktion, klorofyll och djurplankton. Primärproduktionen var negativt korrelerad(rött) till mängden nitrat i vattnet. Den var samtidigt positivt korrelerad (grönt) till mängden djurplankton.Klorofyllhalten samvarierade inte signifikant med någon av de andra variablerna.**= p < 0,01 *= p < 0,05faktaTrofiska kaskaderTrofiska kaskader innebär att biomassanav en trofinivå (nivå i näringspyramiden)styrs av den ovanför. Predatorer regleraralltså sina bytespopulationer snarare änatt bytenas biomassa begränsas av derasföda. Om trofiska kaskader reglerarsammansättningen av plankton kommerfisk ar na att kunna påverka biomassanhos växtplankton.vecka. Samtidigt med primärproduktionenmäts klorofyll som ett mått på växtplanktonsbiomassa. Mätningarna har nu gett såmycket data att det är intressant att undersökahur kontrollen av primärproduktionsker på västkusten. Om biomassan av växtplanktonstyrs av tillgången på närsalter kanman förvänta sig att den ska öka om mängdennärsalter ökar. Om däremot betarna, idetta fall främst hoppkräftor, kontrollerarbiomassan, kan man istället förvänta sigatt biomassan, alltså klorofyllet, ska förblikonstant trots att produktionen varierar.Tidsserien vid SläggöPrimärproduktionen vid Släggö visaren tydlig variation över året med högstproduktion under sommaren och mindreökningar vid vårblomningen, och iblandunder hösten. Det finns också en stor variationmellan åren och en generell trend är attproduktionen var högre i mitten på nittiotalet,men nu verkar ha minskat. Tittar manpå klorofyll får man en annorlunda bild.Här syns tydligt att högst värden observerasunder vårblomningen och på höstarna,medan lägst värden noteras sommar ochvinter. Trots att variationen såväl inom sommellan olika år är stor, är skillnaden mellanproduktion och biomassa tydlig och detverkar vara ett omvänt förhållande mellande två.Åren 2010 och 2011 var primärproduktionenextremt låg vid Släggö. Båda åren varisvintrar och fjorden var frusen från slutetav december till mitten av mars. Det gickdärför inte att mäta produktionen undervårblomningen och det bidrar något till denlåga årsproduktionen. Men framför allt varproduktionen betydligt lägre än andra årunder sommaren, då större delen av årsproduktionennormalt sker. Klorofyllhalternavar generellt mycket låga och periodvisobserverades större mängder av djurplanktonän normalt. Även om alla djurplanktonproverännu inte hunnit analyseras lederobservationerna fram till ett intressantscenario för hur det planktoniska ekosystemetfungerar på västkusten.Kontrollerande faktorerI Gullmarsfjorden verkar primärproduktionenvara styrd av mängden inkommandeljus då korrelationen mellan ljusin­44 havet 2012

liv och rörelse i fria vattnetkoncentration, mg/m 3årsproduktion planktonekosystemKlorofyll, 0–10 m, 1992–2011121086420jan feb mar apr maj juni juli aug sep okt nov deckoncentration, µMNitrat, 5 m, 1986–2011121086420jan feb mar apr maj juni juli aug sep okt nov decCentropages typicus är en vanlig hoppkräftai Gullmarsfjorden under sommaren.Den livnär sig på större växtplanktonoch flimmerdjur.produktion, mg kol /m 2 och dygnPrimärproduktion, 0–15 m, 1985–2011150010005000jan feb mar apr maj juni juli aug sep okt nov decbiomassa, mg kol /m 3Djurplankton, 0–20 m, 2007–2010120100806040200jan feb mar apr maj juni juli aug sep okt nov decn Boxplottar över den generella utvecklingen av olika delar av planktonekosystemet vid Släggö(median, 25/75 och 10/90 percentiler). Månadsmedelvärden av klorofyll, primärproduktion, nitrathaltpå 5 m djup och biomassa av djurplankton. Högst primärproduktion sammanfaller med lågahalter av nitrat och hög djurplanktonbiomassa. Notera olika tidsserier för mätningarna.Foto: Krister Hallstrålning och produktion är mycket stark.Närsalterna har endast betydelse undervårblomningen då nitrathalten faller skarpti samband med blomningen. Det är främstdå som en stor biomassa av växtplanktonbyggs upp. Under perioden april tillseptember är nitrathalterna låga eller omätbara.Trots detta ökar primärproduktionendirekt proportionellt mot ljusinstrålninge n.Klorofyllhalten ligger ganska konstantunder samma period vilket indikeraratt betningstrycket och biomassan avdjurplankton ökar i ungefär samma taktsom primärproduktionen. Data på djurplanktonfrån Gullmarsfjorden finns baraanalyserade för 2007–2010 och biomassanvarierar mycket, men visar ungefär sammadynamik som primärproduktionen.Maneter och fiskResultaten från mätningarna i Gullmarsfjordenär intressanta eftersom de ställeren del viktiga frågor kring hur systemetkontrolleras. Om biomassan av växtplanktonkontrolleras av djurplankton i stället förav närsaltstillgången måste vi söka förklaringartill ökad mängd klorofyll, inte barai övergödningen, utan också i mängdendjurplankton. Men vilka faktorer kontrollerardjurplankton i sin tur? Här är predationfrån till exempel maneter en viktig faktor.Åren 2010 och 2011 observerades nästanbara brännmaneter i Gullmarsfjorden,inga öronmaneter förekom och nästan ingakammaneter. Det kan vara en förklaringtill den stora mängden djurplankton somdå fanns. Fiskars predation är normalt denviktigaste anledningen till varför mängdendjurplankton minskar kraftigt undersensommar och höst. Tyvärr finns inga datasom visar hur stor fiskpredationen varit.Det verkar alltså som om anledningentill låga klorofyllhalter kan vara en storbiomassa av betare och att låga klorofyllhalter,alltså liten växtplanktonbiomassa,också kan förklara varför primärproduktionenvarit lägre än normalt under 2010och 2011. Dynamiken i västkustens planktonsamhälleverkar vara mer beroendeav trofiska interaktioner än tillgången pånärsalter, ett resultat som liknar det manfunnit för ålgräsängar. Där har man visatatt en hög näringstillgång har mindre betydelseän vad ett lågt betningstryck har förutbredningen av fintrådiga alger.De enkla korrelationsanalyser somgjorts i den här artikeln är baserade på datafrån endast fyra år, 2007–2010, men visartrots det på signifikanta samband som ärväl värda att undersöka vidare. De visarFoto: ShutterstockÖronmaneter äter djurplankton, men 2010och 2011 fanns nästan inga öronmaneteri Gullmarsfjorden. Det kan vara orsaken tillden stora mängden djurplankton där underdenna period.också att vi behöver kontinuerliga data pådjurplankton, inklusive maneter, och bättreutnyttjande av fiskdata för att kommanärmare en helhetsbild av hur planktonsamhälletfungerar på västkusten. Shavet 201245

liv och rörelse i fria vattnetPlanktonJohan Wikner, Chatarina Karlsson, Agneta Andersson & Jan Albertsson, Umeå universitet / Susanna Hajdu,Helena Höglander, Lisa Mattsson & Elena Gorokhova, Stockholms universitet / Ann-Turi Skjevik & Marie Johansen, SMHIsäkerställda trender (ökande, minskande och oförändrad) som finns för de senaste 15 åren2011miljöÖVERVAKNINGBottniska vikenSammantaget bedömdes tillståndet imiljön som god i Bottenviken och Bottenhavet,men måttlig i Örefjärden. Klorofyllvisade på måttlig status i Bottenviken. Bådebiomassa och tillväxt av bakterier visar påfortsatt god status. Bedömningsgrunderför djurplankton saknas.Ingen säkerställd trend förekommerför växtplanktonbiovolym, klorofyll a ellerdjurplanktons totalbiomassa de senaste 15åren. Bakterietillväxten visar en minskand etrend i Bottniska vikens utsjöområden.Egentliga ÖstersjönDet samlade tillståndet i Egentliga Östersjönklassas som måttligt för såväl kuststationenAskö som utsjöstationen Landsort.Inga anmärkningsvärda nivåer av djurplanktonhar noterats. Aphanizomenon sp.dominerade blomningen av kvävefixerandecyanobakterier under året.Kvävefixerande cyanobakterier fortsätteratt öka vid kuststationen, medan övrigaindikatorer är stabila. Vid utsjöstationenLandsort har dinoflagellater stabiliseratspå en lägre nivå än under 1990-talet. Iövrigt är bestånden stabila.PLANKTON – TILLSTÅND OCH TRENDER 2011Expertbedömd planktonstatusdåligotillfredställandeBottenvikenmåttligutsjögodhögVäxtplankton biovolymKlorofyll a= säkerställda trender,ökande, minskandeKvävefix. cyanobakterieroch oförändrade, för deBakterieplankton tillväxtsenaste 15 årenBakterieplankton biomassae.u. – ej utvärderad.Djurplankton biomassaVäxtplankton biovolymKlorofyll aKvävefix. cyanobakterierBakterieplankton tillväxtBakterieplankton biomassaDjurplankton biomassaSkagerrakkust utsjöVäxtplankton biovolym e.u.Klorofyll a e.u.Djurplankton biomassa e.u.Bottenhavetkust utsjöNorra Egentliga Östersjönkust utsjöVäxtplankton biovolymKlorofyll aKvävefix. cyanobakterierDinoflagellaterHäftalgerDjurplankton biomassaVästerhavetKattegatts utsjö har god ekologisk statusoch Skagerraks kustvatten hög eko logiskstatus. Under hösten noterades en hög förekomstav den potentiellt giftiga dinoflagellatenDinophysis acuta. Inga anmärkningsvärdanivåer av djurplankton rapporteras.Inga säkerställda trender förekommerför planktonsamhällenas totalbiomassor iVästerhavet under de senaste 15 åren.KattegattkustVäxtplankton biovolym e.u.utsjöKlorofyll a e.u.Djurplankton biomassa e.u e.u.För kusten redovisas miljöövervakningsprogrammetsintensivstationer, som provtas mer frekvent. Klassningenav tillståndet i utsjöområdena är osäker för allatre havsbassängerna då formella bedömningsgrundersaknas. Prickarna på kartan visar ett expertbedömtsammanvägt tillstånd för plankton. Det grundas främstpå de officiellt antagna bedömningsgrunderna förväxtplankton. Experterna har därefter bedömt om tillståndoch trender för övriga planktongrupper överensstämmermed denna klassning. Den sammanvägdabedömningen baseras på vattendirektivets princip – enunderkänd, alla underkända.Åtgärder i Sveriges kusthavOmrådeVattenförekomst sombehöver åtgärdas (%)Bottenviken 13Bottenhavet 32Norra Eg. Östersjön 70Södra Eg. ÖstersjönVästerhavetFå klassade områdenFå klassade områdenm Sveriges Vatteninformationssystem, VISS(www.viss.lst.se) ger bra geografisk täckningav vattenkvaliteten i Sveriges kusthav och visaratt stora områden behöver åtgärdas baseratpå indikatorn klorofyll a.46havet 2012

Pelagial biologi / djurplanktonElena Gorokhova & Lisa Mattsson, Stockholms universitet / Jan Albertson, Umeå universitet / Marie Johansen, SMHIliv och rörelse i fria vattnetBedöma miljöstatusBedömningsgrunder för djurplanktonsmiljöstatus saknas fortfarande. Det ärdärför svårt att dra några slutsatser ommiljötillståndet baserat på den provtagningsom görs av djurplanktonsamhällen.Bottniska vikenInga av de undersökta områdena i Bottniskaviken visar några statistiskt säkerställdaförändringar i totalbiomassan avdjurplankton under den senaste femtonårsperioden.I Bottenvikens utsjö ökar dock hoppkräftornasbiomassa signifikant, till stor delberoende på att den stora arten Limnocalanusmacrurus ökar. Ökningen ger visstutslag i totalbiomassan, som också visartecken på att öka långsamt. Denna ökningär dock inte signifikant. Bottenvikens totalbiomassaav djurplankton når nu upp tillungefär samma nivå som Bottenhavets,trots Bottenvikens nordligare läge ochlägre produktion av växtplankton. Förklaringenär troligen de senaste årens ökningav tillflödet av organiskt kol från älvar tillBottenviken. Det bidrar indirekt till ökadfödotillgång för djurplankton.I Örefjärden vid norra Bottenhavskustenhar djurplanktonsamhället förändratsunder den senaste femtonårsperioden,även om ingen förändring skett i totalbiomassan.Balansen mellan hoppkräftor ochhinnkräftor har ändrats från att ha domineratsav hoppkräftor under 1990-talet, tillmer hinnkräftor från omkring år 2000 ochframåt. Från år 2006 har hinnkräftornadominerat totalbiomassan. Detta kan haeffekter på fisksamhället eftersom Bottniskavikens hinnkräftor är små och gerett sämre energiutbyte i fiskarnas födosök,i jämförelse med vad de större hoppkräftornager. Orsakerna till förändringarna ärinte klarlagda men kan delvis bero på enminskning av salthalten i ytvattnet i Bottniskaviken under den aktuella perioden.Denna förändring bör ha gynnat hinnkräftornasom är en grupp med sötvattensursprung.biomassa (gram våtvikt/m 2 ) biomassa (gram våtvikt/m 2 )biomassa (gram våtvikt/m 2 )302010Bottenvikenutsjö, A-stationerna01990 2000302010Bottenhavetkust, B-stationernaEgentliga ÖstersjönDet går inte att fastställa någon signifikanttrend för totalbiomassan av djurplanktonunderden senaste femtonårsperioden,vare sig på Egentliga Östersjöns kuststationvid Askö eller på utsjöstationen vidLandsortsdjupet. Däremot kan en minskandesignifikant trend vid båda stationernaobserveras när en analys för helatidsserien görs.Vid kuststationen har det även sketten signifikant procentuell minskning avhoppkräftornas biomassa om man ser påhela tidsserien, vilket tyder på en förändringav samhällets struktur och storleksfördelning.Detta kan leda till konsekvensersåsom minskad betning av växtplankton,samt sämre näringskvalitet och födotillgångför djurplanktonätande fiskarter.2010 2000 201001970 1980 1990 200020015010050kust, Askö B1VÄSTERHAVETKattegattutsjö, Anholt E01990 20002010BOTTNISKA VIKENEGENTLIGA ÖSTERSJÖN2010Bottenhavetutsjö, C-stationerna2000 2010utsjö, Landsort BY312000 2010m Den totala biomassan av djurplankton frånde nationella övervakningsstationerna. Provernatagna från botten till ytan (vid BY 31 från 30meters djup). Integrerade säsongsmedelvärden(juni–augusti) med max- och minvärdensom spridningsmått (standardfel för Bottniskaviken). Heldragen linje visar löpande treårsmedelvärde.Notera de olika skalorna.VästerhavetÄn så länge finns endast sammanhängandedata för en längre tidsperiod från utsjöstationenAnholt E i Kattegatt. Anholt E fårdärmed representera hela Västerhavetsutsjö. Även här saknas signifikanta trenderi totalbiomassa av mesodjurplanktonunder den senaste tolvårsperioden.När den totala biomassan delas upp iolika grupper kan man se en viss minskningav hoppkräftor jämfört med hinnkräftor,appendicularier samt övrigamesodjurplankton som verkar ha en merstabil förekomst över tiden. Dock påvisasinte heller här någon signifikant trend förnågon av grupperna.Figuren för djurplankton i Västerhavetär samma som i Havet 2011 eftersomanalyserna inte var färdigställda till dennarapports produktion. De kommer istället inästa års rapport.havet 201247

liv och rörelse i fria vattnetPelagial biologi / växtplanktonHelena Höglander och Susanna Hajdu, Stockholms universitet/Ann-Turi Skjevik, SMHI/Agneta Andersson & Chatarina Karlsson, Umeå universitetVårblomningen i Bottenhavetdominerades av kiselalger somexempelvis Melosira sp.klorofyll a (µg/l)4321Bottenvikenutsjö, A-stationernaBOTTNISKA VIKENBottenhavetkust, ÖrefjärdenBottenhavetutsjö, C-stationerna0biovolym (mm 3 /l)0,80,60,40,201990 2000 2010 2000 2010 2000 2010Foto: Ann-Turi SkjevikBottniska vikenBottenhavets kust- och utsjöstation visadeen lägre växtplanktonbiovolym 2011än 2010. Tvärtom gäller för Botten vikensutsjöstation, vilket beror på en hög koncentrationav små och medelstora (10–15 samt20–27 µm) Gymnodiniales under junimånad. Biovolymen var på grund av dettahögre i Bottenviken än i Botten havet.Treårsmedelvärdena indikerar måttligstatus för Örefjärden och god status förBottenvikens och Bottenhavets utsjö.Vårblomningen i Bottenhavet domineradesav kiselalger som Chaetoceros wighamii,Achnanthes taeniata, Thalassiosirabaltica och Melosira spp. Örefjärden hadeett högre inslag av dinoflagellater undervårblomningen än utsjöstationen i Bottenhavet.Under hösten uppstod en andrakiselalgstopp, men nu i form av Coscinodiscusspp. Detta är en ovanlig gäst i Bottenhavetoch att den dök upp kan bero på etteventuellt saltvattensinflöde/ström somfört med sig arten upp.Klorofyllvärdena återgick till detnormala jämfört med de ovanligt högaklorofyll a (µg/l)n Årliga medelvärden för perioden juni–augusti (punkter), samt löpande treårsmedelvärden(heldragna EGENTLIGA linjer) ÖSTERSJÖNfrån slangprov 0 –10 m. Bedömningsgrunder finns4 endast för kustområden. I figurerna antyds kustområdenas klassgränser även förutsjöstationer Askö för att ge en fingervisning Landsort om miljöstatus.kust B13utsjö BY3121värdena 2010. De följde samma trend som kustområdet Askö och vid utsjöstationenbiovolymvärdena och visade högst koncentrationi Bottenviken. Treårsmedelvärdena som för kuststationen tillämpas i utsjön.Landsortsdjupet, om samma klassgränser0indikerade 0,8 måttlig status i Bottenviken och Varken biovolym eller klorofyll visar någonÖrefjärden 0,6 samt god status i Bottenhavet. tydlig ökande eller minskande trend, ävenVarken växtplanktonbiovolym eller om biovolymen vid kuststatione n har0,4klorofyll a visar någon uppåtgående eller närmat sig de lägre värdena som rådde inedåtgående 0,2 trend under de senaste 15 början av 2000-talet, efter toppåret 2008åren. En samlad bedömning för havsområdenagjordes kvävefixerande baserat cyanobakterier på statusklassifice­Blomningen av kvävefixerande cyano­då häftalgerna drog upp biomassan.0dinoflagellaterringen 0,3 samt expertbedömning. Den måttligastatusen för klorofyll i Bottenviken vid kusten och vid utsjöstationen, menbakterier kom i gång i början av juni bådehäftalgerberodde 0,2 på ovan nämnda vårblomning av medan den avklingade redan i mitten avGymnodiniales. Sammantaget bedömdes augusti vid kusten fortsatte den in i oktobervid utsjöstationen, dock i små mäng­0,1därför statusen vara god i Bottenviken,måttlig 0 i Örefjärden samt god i Bottenhavet.1990 2000 2010 2000 zomenon sp. 2010 i kust såväl som i utsjö. Medander. Den dominerande arten var Aphani-Kvävefixerande cyanobakterier, beräknatpå årsmedelvärden 1998–2011, visar en de cyanobakterier (Aphanizomenon sp.)trend saknas vid utsjön, visar kvävefixeran­VÄSTERHAVETökande 6 trend i Bottenhavets utsjö, medan fortfarande en ökning vid kuststationenSkagerrakKattegattde i övriga 5 kust områden Släggö är stabila. utsjö Anholt EAskö, även om trenden är svagare baserat4endast på de 15 sista åren än om hela studeradeperioden används (1990–2011).Egentliga Östersjön3I nordvästra Egentliga Östersjön visar Vid både kuststationen och utsjöstationenLandsort var biomassan av häftalger2klorofyll a såväl som biovolym av växtplankton1att statusen är fortsatt måttlig vid större än de senaste två åren. Vid utsjösta­0biovolym (mm 3 /l)biovolym (mm 3 /l)klorofyll a (µg/l)48lym (mm 3 /l)64havet 2012

iovolym (mm 3 /l)100,80,60,40,2bibiovolym (mm 3 /l)0,200,30,20,1liv och rörelse i fria vattnetkvävefixerande cyanobakterierdinoflagellaterhäftalger2011miljöÖVERVAKNING001990 2000 2010 2000 2010 2000 1990 2010 2000 20102000 2010klorofyll a (µg/l)4321Askökust B1EGENTLIGA ÖSTERSJÖNLandsortutsjö BY31klorofyll a (µg/l)654321Skagerrakkust SläggöVÄSTERHAVETKattegattutsjö Anholt E00biovolym (mm 3 /l)biovolym (mm 3 /l)0,80,60,40,200,30,20,1kvävefixerande cyanobakterierdinoflagellaterhäftalger01990 2000 20102000 2010biovolym (mm 3 /l)64201990 2000 2010 2000 2010m Årliga medelvärden för perioden juni–augusti (punkter), samt löpandetreårsmedelvärden (heldragna linjer) från slangprov 0 –10 m (0 –20 mslangprov för station Askö och Landsortsdjupet). Den streckade linjenvisar ökningen av kvävefixerande cyanobakterier för perioden 1990 –2011baserad på linjär regression, (R 2 =0,61). Bedömningsgrunder finns endastför kustområden. I figurerna antyds kustområdenas klassgränser även förutsjöstationer för att ge en fingervisning om miljöstatus.tionen var dess biomassa VÄSTERHAVETnästan lika högsom 6 toppåret 2008, men vid kuststationenSkagerrakKattegattvar 5 biomassan kust Släggöfortfarande långt utsjö under Anholt Etoppnoteringen 4 2008.På 3 utsjöstationen Landsortsdjupethåller 2 sommarens dinoflagellater sig fortfarandekvar på en lägre nivå än under1början av 1990-talet. Vid kuststationen0visar de däremot ingen tydlig trend.klorofyll a (µg/l)biovolym (mm 3 /l)6VästerhavetMätstationen 4 Anholt E i Kattegatts utsjöuppnår sammanvägt god ekologisk status,och Släggö 2 i Skagerraks kustvatten uppnårhög ekologisk status 2011 enligt vattendirektivets1990 bedömningsgrunder.2000 2010 2000 2010av hösten.0Sommaren 2011 var klorofyllhalternaallmänt låga i Västerhavet, vilket är heltnormalt. De relativt stora kiselalgsartersom brukar förekomma under sommareni förhöjda cellantal var låga till antalen vidprovtagningstillfällena. Därför blev ocksåbiovolymerna ovanligt låga detta år vilketi sin tur höjer den ekologiska statusen förområdet. Bedömningsgrunderna kräverdock treårsmedelvärden och en sammanvägningav klorofyll och biovolym vilketalltså gav god ekologisk status vid Anholt Eoch hög ekologisk status vid Släggö.En så kallad Mann Kendall regressionsanalysvisade på oförändrade trender vidbåda mätstationerna.En i tid och rum ovanligt stor blomningav dinoflagellatsläktet Ceratium observeradesunder hösten och vintern 2011och ledde till ovanligt höga ytvärden avklorofyll a. Den potentiellt giftiga dinoflagellatenDinophysis acuta förekom övervarningsgränsen (satt av Livsmedelsverketoch norska Mattilsynet) under stora delarEn ovanligt stor blomningav dinoflagellaterägde rum under höstenoch vintern 2011. Detbidrog till höga värdenav klorofyll a i ytvattnet,här Ceratium longipes.Foto: Ann-Turi Skjevikhavet 201249

liv och rörelse i fria vattnetPelagial biologi / bakterieplanktonJohan Wikner, Umeå universitetbiomassa (µg kol/l)tillväxt (µg kol/l och dag)6040200642Bottenviken utsjöA-stationernaA13A501990 2000 2010BOTTNISKA VIKENBottenhavet kustÖrefjärdenB3B72000 2010Bottenhavet utsjöC-stationernaC1C3C142000 2010n Bakterietillväxten i ytskiktet visar på god status och har minskat i Bottniska viken under desenaste 15 åren. Bakteriebiomassan visar på god status och har ökat i Bottenhavet sedan 1991.En ökning har också skett under de senaste 6 åren i utsjön. Stationernas positioner är markeradepå en karta på sidan 109 där det nationella marina miljöövervakningsprogrammet för friavattenmassan presenteras. Dataunderlaget utgörs av medelvärden för ytskiktet 0–10 m. Värdenför bakterietillväxt har summerats över hela året med trapetsintegrering (n>20 per år och station).Statusklassningen är gjord med expertbedömning.tillväxt (µg kol/l och dag) biomassa (µg kol/l)50403020100543210RånefjärdenGussjöfjärden2011kustBottenvikenÖrefjärdenGaviksfjärdenBottenhavetmiljöÖVERVAKNINGutsjön Bakterieplanktonbiomassa och bakterieplanktontillväxt(0–10 m) i övriga kustområdenavviker inte betydande från Örefjärden som klassatsha god status.God status med motsatta trenderIndikatorerna för bakterieplankton tyderpå att samtliga undersökta områden i Bottniskaviken håller god näringsstatus. Bakterietillväxtenvisar samtidigt sjunkand evärden för den senaste femtonårsperioden,vilket tyder på en allt näringsfattigaremiljö. Bakteriebiomassan däremot har ökatsedan mätperiodens början i Bottenhavet.Under de senaste sex åren visar båda utsjöområdenadessutom en markant ökning avbakterieplanktonbiomassa.Allt näringsfattigare i utsjönTillväxten för hela bakteriesamhället harsedan 2000 minskat med totalt 50 procenti utsjöbassängerna. Också den specifikabakterietillväxten är nära en säkerställdnedgång i Bottenviken. Salthalt är en variabelsom under längre tid minskat i bådabassängerna. Salthalten 1994–2011 visar ennegativ korrelation med bakterietillväxtenför Bottenhavet, där lägre salthalt gerhögre bakterietillväxt. Varken årsmedelhaltenav totalfosfor eller totalkväve visarpå något samband med bakterietillväxten.Temperaturen visar inte heller på någonsäkerställd förändring under motsvarandetid och kan därför inte förklara lägre50bakterietillväxt. Inga trender i älvtillförselav vare sig fosfor eller kol ser ut att kunnaförklara nedgången i endera bassängen.En fördjupad analys behövs för att utredamöjliga orsaker, där faktorer som mängdeller kvalitet på näringssubstraten förbakterier är möjliga förklaringsvariabler.I Örefjärden visar endast station B7 ensäkerställd minskning i bakterietillväxt.Station B3 visar inte längre en ökandetrend efter två år av lägre bakterietillväxt.För Örefjärden som helhet har bakterietillväxtenvarit stabil under de senaste 15 åren.Bakteriebiomassan ökarFör bakteriebiomassan finns en säkerställdökande trend för hela mätserien i Örefjärden,samt de senaste sex åren på utsjöstationerna.Ökningen från 1994 till 2011 ärdrygt 30 procent för både kust och utsjö.Ingen säkerställd trend finns däremot förde senaste 15 åren. Ökningen av bakteriebiomassai Bottenhavet kan bero på minskadbetning av bakterier, men data på deviktigaste bakteriebetarna, flagellater,saknas i mätprogrammet. Att ökningenskulle bero på gödning av havsområdetstämmer inte med den minskade tillväxtenav bakteriesamhället som observeras.Eftersom temperaturen inte ändrats systematisktkan heller inte temperatureffekterförklara ökningen av biomassa.Bottenfaunaklassning ifrågasättsFör bakterietillväxten i Örefjärden bedömsstatusen vara god. Övriga undersöktakustvattenförekomster har en bakterietillväxtjämförbar med Örefjärden, medannågra har lägre tillväxt. Detsamma gällerför biomassan. Samtliga värden liggerdessutom lågt jämfört med relevanta litteraturvärdenglobalt. Det är därför rimligtatt anta att även de övriga kuststationernamotsvarar god status. Bedömningen stämmerockså med den officiella tillståndsklassningensom gjorts av Vattenmyndigheterna(kusten, VISS) respektive Helcom(utsjö). Undantaget är Rånefjärden somklassats ha måttlig status baserat på kvalitetsfaktornmjukbottenfauna. Bakterievariablernastöder därmed slutsatsen attnäringsstatus i Rånefjärden ligger på enacceptabel nivå. Den måttliga klassningenav BQI, som används för att bestämmamiljötillståndet på marina sedimentbottnar,bör därför bero på annan störning elleren brist i indexet.havet 2012

liv och rörelse i fria vattnetMarina bakterieplanktonberättar om havetJarone Pinhassi & Roland Engkvist, LinnéuniversitetetMed nya molekylärbiologiska metoderkan man identifiera och kvantifierabakterier till relativt låga kostnader ochmed begränsade personalinsatser. Detöppnar för möjligheten att i en näraframtid kunna använda variationen ibakterie samhällets artsammansättningsom miljöindikator.faktaBakterier och klimatetMänniskans förbränning av fossila bränslenleder till ökande koldioxidhalter iatmo sfären med påföljande klimatförändringar.Men det är mindre känt att en stordel av den utsläppta koldioxiden ocksåabsorberas av världshaven. Mängdenlöst icke-organiskt kol, exempelvis koldioxid,är omkring 50 gånger högre i havsvattenän i atmosfären. Havets kemiskaförmåga att ta upp koldioxid är stor tackvare det buffrande karbonatsystemet.Även biologiska processer är viktiga idetta sammanhang: växtplankton ochandra marina primärproducenter använderkoldioxid vid fotosyntesen och bidrartill att havet kan absorbera ytterligarekoldioxid. Närmare 130 miljoner ton kolfrån koldioxid fixeras dagligen i organisktmaterial genom fotosyntesen hosväxtplankton, och med ett visst bidra gäven från makroalger. En stor del avdetta organiska material frigörs i vattnetgenom olika processer i näringskedjan isamband med exkretion eller mortalitet.Löst organiskt material bryts ner av bakteriersom därmed producerar ansenligamängder koldioxid. Att förstå vad somreglerar balans en mellan växtplanktonsproduktion av organiskt material ochbakteriernas nedbrytning, är en av destörsta framtida utmaningarna för attkorrekt kunna modellera och förutsägakommande klimatscenarion.■ Hälften av all fotosyntes på vår planetutförs av växtplankton. De producerar syreoch organiskt material som utgör grundenför näringskedjan i havet. I den traditionella näringskedjan är växtplankton födaför kräftdjur som i sin tur blir föda för fisk.Men omkring hälften av det organiskamaterial som växtplankton producerarMarina bakterie- ochväxtplankton provtasutanför Kårehamn påÖlands ostkust.utnyttjas inte direkt i denna näringskedja,utan omsätts istället av bakterier som leveroch växer fritt i vattenmassan eller på olikapartiklar. När bakterier växer konsumerarde inte bara löst organiskt material. Dekonkurrerar också med växtplankton omnäringsämnen och mineraler. Därigenomspelar bakterier en stor roll både i koletsFoto: Nisse Nilssonhavet 201251

liv och rörelse i fria vattnetGRUPPART/KLONKOLKÄLLABetaproteobacteria Betaproteobacterium 4887-27FGammaproteobacteriaGammaproteobacteriaGammaproteobacteriaGammaproteobacteriaMarinomonas sp. BSw10506Marinomonas sp. DG1602Acinetobacter lwoffii strain S3-2Sponge bacterium Zo10Alphaproteobacteria Loktanella vestfoldensis IMCC6033ActinobacteriaUncultured bacterium clone 5C231436BacteriodetesUncultured Bacteroidetes DGGE band BP7KontrollAcetatPyruvatDMSP (organisksvavelförening)GlukosAminosyrorn Substratpreferenser hos bakterier som representerar olika grupper som är vanligt förekommande i Östersjön. En del arter ärgeneralister och kan utnyttja flera organiska ämnen som substrat, medan andra är specialister som föredrar endast enstaka kolföreningar.Resultaten erhölls genom att mäta tillväxten av enskilda bakteriearter i experiment med tillsatser av olika kolföreningar tillnaturligt havsvatten från Östersjön. Resultat omarbetade från Gómez-Consarnau et al. (2012).kretslopp och i kretsloppen av till exempelkväve och fosfor i havet.Artsammansättningen varierarI nuvarande miljöövervakning användsbakteriebiomassa och tillväxt för attbestämma långtidstrender i näringsstatusoch miljökvalitet. Men det har visat sig attbiomassa och tillväxt varierar mindre i tidoch rum än vad artsammansättningen ibakteriesamhället gör. Utvecklingen inommolekylärbiologin under de senaste tio årenhar gjort det möjligt att relativt enkelt identifieraolika bakteriearter. Man kan dessutomgöra pålitliga kvantitativa uppskattningarav olika arters variation i abundansoch aktivitet och därmed beskriva hur dereagerar på olika miljöförändringar. Detkan röra sig om ändringar i salthalt, temperatur,pH eller andra miljövariabler.Bakterieplanktons artsammansättning iÖstersjön som helhet påverkas av salthalteni en gradient från Västerhavet till Bottenviken.Bakterierna i Västerhavet är typiskamarina arter och når i stor utsträckningvästligaste Östersjön och de danska sunden.I Bottenviken i norr dominerar iställettypiska sötvattenbakterier. Däremellan, iEgentliga Östersjön och Bottenhavet, finnsbakterier anpassade till brackvatten.På en mer regional skala finns det ocksåtydliga skillnader i artsammansättningenmellan kustnära områden och utsjöstationersom exempelvis speglar vattnetsnäringsstatus och temperatur. Man kanockså se påverkan av städers utsläpp ochutflöden från avrinningsområden. I djupledfinns distinkta bakteriesamhällen isolbelysta respektive djupare vatten, ochi övergången mellan syrerika och syrefriabottenvatten. Sammantaget uppvisarbakterier en slående biogeografi, och oftakan den kopplas till enskilda bakteriegrupperseller arters ekologi.Bakteriell biologisk mångfaldI likhet med växtplankton har bakterier entydlig säsongsdynamik. Det har studier isåväl Bottniska viken, Egentliga Östersjönsom Västerhavet visat. Gemensamt fördessa studier är till exempel att bakterieri gruppen Bacteroidetes visar stor tillväxti samband med växtplanktons vårblomningar.Olika arter av Alphaproteobacteriatar sedan över samhället under sommarmånadernanär näringshalterna är lägreoch temperaturerna högre. Dessa massuppträdandenkan vara upp till någravecko r innan de ersätts av andra bakterie r.Det finns också exempel på bakteriersom under större delen av året inte gåratt upptäcka i vattenmassan, men som påkort tid och under särskilda förhållandenkan blomma upp under några dagar. Dettagäller främst arter besläktade med potentielltsjukdomsframkallande bakterier somtill exempel Vibrio-arter. I några av de fånoggranna tidsserieanalyser av bakteriesamhälletsom gjorts har man funnit attmellanårsvariationen i artsammansättningenstyrs på ett förutsägbart sätt av tillexempel temperatur, salthalt, näringsämnenoch klorofyllmängd.Dags att tillämpa kunskapenDe senaste åren har kunskapen ökat snabbtom vilka livsstrategier som de vanligastebakteriegrupperna i havet representerar.Vissa arter växer långsamt och föredrarnäringsfattiga miljöer medan andra arterär anpassade till mer näringsrika förhållanden.Detta ger oss en bra bild av vilkaarter som trivs i olika vatten. Därutövervisar studier av bakteriers fysiologi ochmolekylärbiologi vilka mekanismer sombidrar till att förklara deras ekologi ochhur de är anpassade till sin miljö. Exempelvisverkar olika bakterier ha olikaekosystemfunktione r i nedbrytningen avorganiska ämnen.Vid Linnéuniversitetet i Kalmar har mannu i två år studerat hur vattenkemin, växtplankton-och bakteriesamhället förändrasvid ett ”mikrobiellt observatorium” i EgentligaÖstersjön, en mätstation som ligger 10km utanför Kårehamn på Ölands ostkust.På mätstationen görs provtagningar tvågånger i veckan från mars till november,och med lägre frekvens under vintern. Datahar därför en exceptionellt hög tidsupplösningjämfört med typiska tidsserier därprovtagning görs en gång i månaden. Dentäta provtagningen har gett nya insikter ihur vattenkvalitet, mikrobiell artsammansättningoch ekosystemfunktion förändras.Provtagningarna kompletteras numed ett system av bojar för att kontinuerligtmäta centrala abiotiska och biotiskavariabler, som till exempel temperatur,vattenflöde, syrenivåer och klorofyllkoncentrationer.Bojarna kommer att placerasvid mätstationen utanför Öland samtvid mätstationer i Västerhavet, NorraÖstersjön och Bottenhavet. Systemet, somfinansieras av Vetenskapsrådet, ska bidratill nationella miljöövervakningsprogramoch forskningsprojekt. Framtida studieroch övervakning av bakteriesamhällena ihavet har med hjälp av de nya teknikernanu möjlighet att kunna bidra till en ökadförståelse av havsmiljön och hur tillståndeti havet förändras. S52 havet 2012

havets djuroch växterSyretillgången avgörande för Bohusläns fjordarÄven kallvattenarterna behöver övervakas längs kusternaTorsken vill hem och lekaFoto: Tobias Dahlin/Azote

havets djur och växterVegetationsklädda bottnarJan Karlsson, Göteborgs universitet / Stefan Tobiasson, Linnéuniversitetet / Hans Kautsky, Stockholms universitet2011miljöÖVERVAKNINGÖstersjön och BottenhavetProvtagning genomförs vid Höga kusten iVästernorrland, vid Askö i norra EgentligaÖstersjön och i farvattnen kring Gotland.Statusen hos vegetationen under 2011 varhög i Östersjöns provtagna delområden.Så har situationen varit under de senastefem åren, även om det inom denna klassnivåfinns skillnader mellan områdena.Utvecklingen i Asköområdet är signifikantpositiv sedd i ett 20-års perspektiv, ävenom de senaste fem årens indexvärden visaren utplanande trend.Förvånansvärt lite fintrådiga algerobserverades i Asköområdet under 2011.De fintrådiga algerna har genom årendominerat proverna här, men under desenaste två till tre åren har man sett en kraftignedgång i biomassa. Detta observeradespå samtliga kvantitativt provtagna lokaler iAsköområdet, både i inner-, mellan- och iytterskärgården. Även skattningarna på deövriga lokalerna bekräftade denna bild.Ett annat positivt tecken är en ökningav blåstång. Blåstången kan numera observeraspå samtliga lokaler och på vissa förekommeråterigen ett kraftigt tångbälte.Blåstångens biologi gör att återkolonisationengår långsamt.BlekingekustenLiksom tidigare år var den ekologiskastatusen på vegetationsklädda bottnarlängs Blekingekusten hög. Överlag nårrödalgerna betydligt djupare än vad gränsenför hög status anger, medan blås- ochsågtång växer till ett djup motsvarandemåttlig till god status. Under de fem årsom provtagning skett i området uppvisaringen av de arter som används för statusklassningförändrad djuputbredning.Både antalet arter och täckningsgradendominerades av rödalger som täckte i stortsett allt tillgängligt substrat ner till 15 meller mer. Bara i den översta halvmeterndominerade istället grönalger. Mängdenblås- och sågtång var ungefär samma somtidigare år, men trots att den ekologiskastatusen var hög fanns bälten av blås- ellersågtång bara på 13 av de 20 undersöktatransekterna. Resultaten överensstämmern Betning på brunalgen Laminaria hyperboreaav snäckan Ansates pellucida.väl med den regionala miljökontrollen iområdet, där man främst i ytterskärgårdenregistrerade en avsevärd minskning avtångens utbredning under mitten av 1990-talet. Den låga nivån har sedan dess hålliti sig i Blekinge, till skillnad från Askö därtångens utbredning alltså ökat.KattegattI Kattegatt vid Onsalahalvön provtas trevattenområden, varav ett har provtagitssedan 2007, de övriga sedan 2009. I detområde som representerar ytterskärgårdoch som provtagits längst, finns nu en liten,men dock signifikant minskning i kvalitetsindexsedan starten 2007. Fortfarandeär dock årsmedelvärdena inom statusklassenhög och väl i nivå med regionaladata från åren 1997 och 2000. De två merskyddade och grundare områdestypernauppvisade 2011 statusvärden inom denlägre delen av intervallet god. Variationenmellan lokalerna inom de två vattenområdenaär dock mycket stor, vilket dels berorpå få provpunkter, dels på att de med sinaringa djup och mer skyddade lägen gör detsvårare att uppfylla de kriterier som liggertill grund för indexberäkningen.Foto: Lars-Ove LooSkagerrakI de två vattenområden som provtas iSkagerraks mellan-, respektive ytterskärgårdarär trenden sedan seriernas början1994 en stor försämring som är statistisktsäkerställd. Försämringen syns genomatt den nedre växtgränsen flyttats uppåthos flera av de ingående indikatorarterna,framför allt i det förstnämnda området.För Saltö Fjord som representerarmellanskärgård noterades 2009 en ökningav den ekologiska statusen. Tyvärr visade2010 års klassning istället på en försämradstatus, en tillbakagång som under 2011fortsatt brant nedåt, till den nedre halvanav statusintervallet god.Även i ytterskärgårdens kustvatteni mellersta Bohuslän har det skett enförsämring, från hög status de senaste tvååren till god.Utvecklingen hos en av de mest karakteristiskaindikatorarterna, skräppetaren(Saccharina latissima) är fortsatt mycketdålig i de kustnära delarna av Skagerrak.Från att åren 1994–2000 ha haft ett brettutbredningsspann på djup mellan 3–10m så har denna art nu ett onormalt smaltdjupintervall mellan 4–6 m. Under 2011hittades i stort sett ingen normal zonering,endast en fläckvis förekomst av stora ochgamla plantor i dåligt skick. Skräppetarenblir i Sverige runt tre år gammal, så dessaplantor härrör troligen från den storaetablering som noterades 2007. Sedandess har ingen normal nyrekrytering noterats.Skräppetaren har till stor del ersattsav fin grenade och fintrådiga kortlivaderöd alger. Motsvarande negativa förlopphar ännu inte registrerats i de svenskadelarna av Kattegatt.Mätningarna i det nationella övervakningsprogrammetrepresenterar endast enliten del av landets kustlinje och tillförlitlighetenhos det ekologiska kvalitetsindexetär i sin nuvarande utformning iblandosäker. Mest rättvisande är indexet i öppnakustmiljöer med relativt stora djup. Ävendet faktum att många vattenområden ärmycket heterogena och uppvisar en mosaikav miljöer gör valet av antalet mätlokaleroch deras placering kritiskt för resultatet.54havet 2012

havets djur och växterMAKROALGSAMHÄLLETS STATUS 2011Ekologisk statushöggodmåttligotillfredsställandedåligHöga Kusten10,80,6n=6–91990 2000 20101ytterskärgårdmellanskärgård0,80,6n=15n=151990 2000 2010 2000 2010GullmarenAsköområdet10,80,6n=7–101990 2000 2010Onsalahalvönytterskärgård10,80,6n=6–121990 2000 2010Gotland10,80,6n=1Blekingekusten1990 2000 201010,80,6n=201990 2000 2010m Tillståndet för de vegetationskläddabottnarna vid de nationella övervakningsstationernaär bedömd med hjälpav ett ekologiskt kvalitetsindex (EK).Delområdenas utveckling över tid visasi figurerna och årets statusklassningarär markerade med en färgfylld cirkel.För två av de statusklassade vattenområdenai Onsalaområdet återgesingen tidsutveckling då de endastprovtagits under tre år.Spridningen anges med 95-procentigtkonfidensintervall och trendlinjer ärstatistiskt signifikanta. n= den provtagningsbassom ingått i bedömningen;antal lokaler eller transekter.havet 201255

havets djur och växterSyretillgången avgörandeför Bohusläns fjordarStefan Agrenius, Göteborgs universitet, Marina Magnusson & JONATAN Hammar, Marine Monitoring ABHela den svenska västkusten är starktpåverkad av vatten som rinner ut frånÖstersjön genom de danska sunden.Utflödet av utsötat och därmed lättarevatten går som en ytström, denså kallade Baltiska ytströmmen, längskusten norröver och blandas successivtmed saltare havsvatten. Det innebäratt Skagerraks kustområden präglas avskiktade vattenmassor med ett eller fleraväl utvecklade språngskikt. Dynamikenhos dessa vattenmassor tillsammansmed de enskilda fjordarnas topografi äravgörande för vattenutbytet och därmedsyreförhållandena i Bohusläns fjordar.Följden blir att det i många fjordar uppträderkortare eller längre perioder avsyrebrist, vilket i sin tur ofta innebär attfaunan utarmas eller dör ut.Provtagning med hjälpav bottenhuggare.Provet täcker en tiondelskvadratmeter och sedimentetsållas bort.Foto: Stefan Agrenius■ Det vi kallar fjordar finns i de kustområdeni världen som har varit påverkadeav istidernas glaciationer. En fjord är enlångsmal havsvik som har gröpts ur genomisens erosion. En typisk fjord kännetecknasav en djupare inre bassäng med en grundaretröskel i mynningsområdet. Vattenmassornaöver tröskeldjupet kan röra sig frittin och ut ur fjorden. När tröskeln når uppöver språngskiktet begränsas utbytet av dettyngre vattnet i fjordbassängen innanförtröskeln. Skagerraks skiktade vattenmassormedför att detta är en vanlig situationi Bohusläns fjordar.Vattenutbytet är viktigtFör att vattnet innanför tröskeln ska kunnaförnyas krävs att nytt och tyngre vattenrinner över tröskeln in i fjordbassängenför att ersätta det gamla. Hur ofta detta kanske beror dels på fjordens topografi, dels påhastigheten hos de blandningsprocessersom jämnar ut densitetsskillnaden mellanvattenmassorna. Dessa processer drivs avförändringar i lufttryck, strömmar, internavågor och tidvatten. Förnyelsen sker iallmänhet i samband med längre perioderav nordliga och ostliga vindar då de ytligavattenmassorna blåser ut från kusten.Tyngre och kallare djupvatten kan då stigaöver trösklarna och rinna in i fjordarna.Syrehalterna i fjordbassängerna beror i sintur på när och hur ofta vattnet byts ut, hurhögt syreinnehållet är i det inkommandevattnet och hur fort syret förbrukas.Dessa samband innebär att hydro grafin,och därmed hur syrehalterna varierar ibottenvattnet innanför tröskeln, är unik förvarje enskild fjord. I en fjord med ett djuptoch brett mynningsområde och därmed frikontakt med det omgivande havsområdetär syresituationen i allmänhet god. Närproblem med syrebrist och döda bottnaruppstår är det vanligen i fjordar där grundaoch trånga tröskelområden begränsarvattenomsättningen.När syret tar slutSyresituationen har avgörande betydelseför ett havsområdes ekologiska funktion.Vid god syretillgång finns ett fullt fungerandeekosystem med en fauna beståendeav många olika arter som genom sina aktiviteterblandar om och ventilerar sedimentet.Denna omblandning gynnar nedbrytningenav det organiska material som sedimenteratfrån de övre vattenlagren. När detorganiska materialet bryts ned förbrukassyret som finns löst i vattnet. Denna processär avgörande för att de näringsämnen somär nödvändiga för primärproduktionen skafrigöras och återgå till vattenmassan.56 havet 2012

havets djur och växterDen sällan förekommande och rödlistade musslanAbra prismatica. Musslan gräver ned sig i bottensubstratetmed hjälp av foten och utnyttjar sininandningssifon för att söka föda över bottenytan.A. prismatica föredrar mer sandiga sediment ijämförelse med sina övriga släktingar som förekommerlängs svenska västkusten.Foto: Fredrik Pleijel/MuggafjordsysteMET runt orust och tjörnByfjorden0SYRESITUATIONEN I FJORDARNAByfjordenUddevalla10LysekilGullmarsfjordenHavstensfjordenKoljöfjordendjup (m)20KoljöfjordenOrustHavstens–fjorden3040MarstrandsfjordenHakefjordenAskeröfjorden SAskeröfjorden NHavstensfjorden SHavstensfjorden NKoljöfjordenByfjorden maj 2009StigfjordenAskeröfjordenStenungsundAskeröfjorden2 4 6 8syrehalt (ml/l)n Syrehalternas förändring med djupet frånMarsstrandfjorden i söder till Koljöfjorden inorr. Profilerna, som är från våren 2012, visaratt syresituationen i bottenvattnet successivtförsämras in i fjordsystemet.Karta: ESRI 2011. Basemap Ocean.TjörnMarstrandsfjordenHakefjordenEkologisk statushöggodmåttligotillfredsställandedåligHakefjordenMarstrandsfjordenm Pilarna i kartan visar den huvudsakligaströmriktningen genom fjordsystemet. Sedimentprofilbildernavisar hur bottenmiljönsuccessivt försämras i fjordarnas djuparepartier i strömriktningen. I sedimentprofilbildernavisar det ljusbruna skiktet hur långt nedsedimentet är oxiderat. Lagret av oxideratsediment är tjockast i Marstrandsfjorden ochminskar sedan med minskad syretillgång längrein i fjordsystemet. I bilderna från Byfjorden ochKoljöfjorden där syrebrist råder i djupvattnetsyns inget ljusare skikt alls.havet 201257

havets djur och växterSett i ett globalt perspektiv, är det här enförutsättning för att upprätthålla det biologiskakretsloppet havet.Syrebrist leder däremot till att faunanutarmas eller helt och hållet slås ut. Vilketinnebär att omblandningen och ventilationenav sedimentet minskar eller heltupphör. Det gör i sin tur att nedbrytningenav det organiska materialet blir mindreeffektiv och ofta ofullständig. När lättillgängligtsyre saknas utnyttjar bakteriernadet syre som är kemiskt bundet i sedimentet.Denna process leder efter en tid attsvavelväte och metangas bildas. Syrefriabottnar resulterar alltså i ett reducerat,svart och svavelvätedoftande sedimentmed högt organiskt innehåll.Sämre vattenutbyte i de inre delarnaFjordsystemet runt Orust och Tjörn ärtopografiskt mycket varierat och öppeti bägge ändar. De enskilda fjordarnaavgränsas av smalare sund och grundaretröskelområden. Vattnet rinner huvudsakligenvia Marstrandsfjorden i söderoch vidare norrut, in i fjordsystemet.Cirkulationsriktningen är motsols. Vattnetovanför språngskiktet har i norr kontaktmed havet genom de trånga, grunda ochstarkt strömmande sunden i Malö strömmaroch i Nordströmmarna. Vattenmassornaunder språngskiktet ersätts däremotendast söderifrån. Utbytet försämras ochstagnationsperioderna blir längre ju längrein i fjordsystemet man kommer.Marsstrandsfjorden kan, namnet tilltrots, snarast karakteriseras som en öppenoch exponerad del av Bohuskustens skärgård.Bassängerna i Hakefjorden ochAskeröfjorden är normalt syresatta underhela året även i sina djupaste delar.I Havstensfjord med ett tröskeldjup påcirka 20 m och som avgränsas i söder avsmala sund mellan Orust och fastlandetär situationen sämre. I fjordens djupareområden i norr råder anoxiska, eller syrefria,förhållanden under sensommar ochhöst i stort sett varje år.Kalvö, Borgile, och Koljö fjord liggernorr om Orust och avgränsas frånHavstensfjord av smala sund och en grundtröskel på 12 m vid Nötesund. De utbytenav bottenvatten som sker över tröskeln äroftast ofullständiga och det inkommandevattnet har i allmänhet redan från börjanlåga syrehalter. Syrebristen är flerårig ochunder 15 m djup har det under många årinte funnits någon fauna. De korta periodermed syresatt vatten som förekommeridag är sällan tillräckligt långvariga för attnågon fauna ska hinna etablera sig. Under1900-talet har det dock förekommit längreperioder då en mer permanent bottenfaunamed fleråriga arter hunnit utvecklas.Dessa perioder kännetecknas av att vattenmassornai fjordarna haft en svagare skiktningoch att bottenvattnet därmed oftarekunnat bytas ut.Byfjorden utanför Uddevalla står iförbindelse med Havstensfjord över en tröskelmed en smal farled som muddrats till 13m djup. Vattenmassans skiktning förstärksytterligare av sötvattenutflödet från Bäveånsom rinner genom Uddevalla och mynnari fjordens inre del. Under 15 m djup råderunder normala förhållanden i det närmastepermanent anoxiska förhållanden. Endastvid sju tillfällen under 40 år har syresattvatten nått in i fjorden. Syret har docksnabbt förbrukats i den reducerade miljön.Normalt består hela bassängen under 15 mdjup av ett mycket mjukt, starkt svavelhaltigtsediment som helt saknar fauna.Måttlig ekologisk statusI miljöbedömningen 2011 hamnade helafjordsystemet runt Orust och Tjörngenomgående inom klassen måttlig ekologiskstatus, precis som kusten mellanGöteborg och Marstrand. Bedömningengäller de bottnar från Marsstrandsfjordentill Havstensfjord som ligger under tröskeldjupetmen som ändå har en förhållandevisostörd vattenomsättning. I fjordarnalängre in i systemet med ytterligarebegränsad vattenomsättning saknas faunaunder språngskiktet.Bottenfaunan under tröskeldjupet iHavstensfjord, på mellan 23 och 27 m djup,var betydligt rikare både när det gällerantal individer och antal arter i fjordenssödra och mellersta delar jämfört med denkraftigt utarmade fauna som fanns i fjordennorra delar.Faunan dominerades till stor del av dengrävande havsborstmasken Scalibregmainflatum. Masken livnär sig på organisktmaterial nere i sedimentet och är mycketsnabbväxande vid god näringstillgång.Övriga arter med vuxna individer varframför allt sådana som är kända för atttåla långa perioder av låga syrehalter, tillexempel musslorna Corbula gibba, Nuculanitidosa och den mycket långlivade Arcticaislandica.Lite bättre under 2011Populationerna av de flesta övriga arterbestod i första hand av unga individer.Framför allt har den lilla depositionsätandemusslan Abra nitida, i likhet med i mångaövriga områden längs svenska kusten, haften mycket kraftig rekrytering i fjorden.Även den mer ovanliga och rödlistade släktingenAbra prismatica har etablerat sig.Att faunasamhället genom nyrekryteringutvecklas från ett relativt utarmat samhällemed få arter, till ett med rikare fauna pekarpå att syresituationen i fjorden varit bättreunder 2011 än tidigare år. Årliga undersökningarmed sedimentprofilkamera visaratt miljön ofta är ansträngd på de bottnarsom ligger en bit under tröskelnivån. Dettaunderstryks av SMHI:s månatliga hydrografiskamätningar i fjorden som ofta visarrelativt långa perioder med syrehalterunder 2 ml/l, en gräns under vilken mångaarter påverkas negativt.Fjordens norra och djupaste delar ärvanligen syrefria under långa periodervarje år. Vissa år hinner dock täta kolonierav de opportunistiska havsborstmaskarnaCapitella sp och Polydora spp utvecklas.Sedimentrören, som dessa maskar medkort generationstid och snabb populationstillväxt,bygger, kan då täcka botten helt.De grundare bottnarna ovanför språngskiktethyser i hela fjordsystemet storaområden med värdefulla habitat såsomålgräsängar och musselbankar. I den bevarandeplansom upprättats för Havstensfjordoch Svältekile beskrivs området somett av de mest artrika och mångformigamarina grundområdena i Sverige med storbetydelse som uppväxtområde för fisk ochryggradslösa djur. Grundområdena medsina omgivande strandängar är också betydelsefullabåde för häckande och flyttandefåglar och som viloplats under ruggningsperioderna.Delar av fjordsystemet är dessutomklassat som musselvatten eller harområden som är klassade som riksintresseför yrkesfisket. Till exempel anses Hakefjordensyttre delar, Stigfjorden mellanTjörn och Orust, och området mellanByfjorden och Koljö fjord, som viktigalekområden för de starkt hotade torskbeståndsom finns i fjordarna. S58 havet 2012

havets djur och växterfaktaKonstgjord syresättningväcker döda bottnar till livAtt det normalt råder i det närmaste permanentsyrefria förhållanden i Byfjordensbottenvatten har medfört att fjorden valtsför en pilotstudie inom Baltic DeepwaterOxygenation-projektet (BOX). Förhållandenapåminner i många avseenden om situationeni Östersjön och projektets målsättning är attvisa om det är möjligt att i framtiden medhjälp av pumpar syresätta Östersjöns syrefriabottnar.Det man gör i Byfjorden, är att med hjälpav en pump föra ner utsötat och lättare vattenfrån vattenmassan ovanför språngskiktettill 35 m djup under språngskiktet. Att pådetta sätt snabba på de blandningsprocessersom minskar densitetsskillnaden mellanvattenmassorna i fjorden medför att bottenvattnetbyts ut oftare. Förutom att vattnet ifjordbassängen på detta sätt oftare ersättsmed syresatt vatten som rinner in över tröskelntillförs även syrerikt vatten genom självapumpandet.Det har förekommit tre större vattenutbytensedan pumparna startades i oktober2010 och nästan hela fjorden har varit syresattunder tiden efter det första vattenutbyteti december 2010. Bara ett par dagar efterdet första utbytet hade den översta sedimentytanoxiderats. Ett mycket tunt lager avljust, oxiderat sediment bildades i hela bassängenpå de bottnar som tidigare varit heltreducerade och svarta.djup (m)Unga exemplar av den rödlistadeormstjärnan Ophiura robusta harpåträffats på de bottnar som nyligenkoloniserats i Byfjorden. Den har ettrelativt långlivat planktonisktlarvstadium. Sombottenlevande kryperden över sedimentytanmed munnen nedåtpå jakt efter byte i lämplig storlek.O. robusta har en nordlig utbredningoch dess förekomst längs svenskakusten har varit på tillbakagångunder senare år.020404 8syrehalt (ml/l)BOTTENSEDIMENTET I BYFJORDEN02009djup (m)20404 8syrehalt (ml/l)2012Foto: Fredrik Pleijel/Muggan Till vänster visas syresituationen i Byfjorden innan pumpen startades. Sedimentet på19 m djup var mörkt och reducerat helt igenom. Till höger ser man att hela vattenmassanär syresatt och att samma station, ett och ett halvt år efter första vattenutbytet, har ettflera centimeter tjockt oxiderat lager med gångar efter grävande organismer.Bottnarna återkoloniserasUnder våren 2011, fem månader efter vattenutbytet,fanns stora encelliga ciliater ochlånga bakteriefilament av släktet Beggiatoai de översta millimetrarna. Bakterierna ärkemo autotrofa och får sin energi genom attmed hjälp av nitrat oxidera de sulfider sombildats i sedimentet under den långvarigasyrebristen. Det fanns däremot inga spår avflercelliga organismer.Provtagningar under våren 2012, ett drygtår efter det första inflödet av syrerikt vatten,visar att bottnarna har koloniserats, framförallt av opportunistiska depositionsätandemaskar tillhörande släktet Capitella. Enstakaexemplar av små rovlevande maskar avsläktet Eteone och maskar specialiseradepå att äta bakterier av släktet Trochochaetaförekom också. Ett första, så kallat pionjärsamhälleav flercelliga organismer, har alltsåutvecklats på de bottnar som tidigare saknatall form av makroskopiskt liv.Under sommaren har det första samhälletmed den dominerande populationen avCapitella ersatts av ett mer artrikt samhälle.Av de sammanlagt 16 arter som påträffadesunder hösten hade framför allt individernaav den grävande och snabbväxande havsborstmaskenScalibregma inflatum växt sigstora.Även juvenila individer av de rödlistadearterna, ormstjärnan Ophiura robusta ochmusslan Abra prismatica påträffades. Denya arterna som etablerat sig har larvstadiersom lever planktoniskt i de övre vattenlagren.Därför har kolonisationen i störstutsträckning skett på bottnarna i närheten avsprångskiktet och i djupintervallet där vattnetfrån de övre vattenlagren pumpas ner. I djupintervalletdäremellan är faunan fortfarandebetydligt mer sparsamt förekommande.Faunans ökande aktivitet på de koloniseradebottnarna har inneburit att ett fleracentimeter tjockt oxiderat lager har bildats isedimentet. Bottnarna djupare än 40 m somhela tiden saknat fauna är dock fortfarandereducerade hela vägen upp till sedimentytan.Projektet har så här långt visat på de förstastadierna av förändring vid syresättning.Hur en livlös botten får liv när den syresättsoch hur ett alltmer mångformigt ekologisktsamhälle utvecklas med tiden.Den vidare utvecklingen i Byfjorden kanföljas på projektets hemsida www.marsys.sesom uppdateras varje månad.havet 201259

havets djur och växterMakrofauna mjukbottenStefan Agrenius, Göteborgs universitet / Caroline Raymond, Ola Svensson & Jonas Gunnarsson, Stockholms universitet /Jan Albertsson, Umeå universitetEfter en minskning 2010 ökadeantalet havsborstmaskarav arten Marenzelleria återi Bottenviken och EgentligaÖstersjön under 2011.Foto: Caroline RaymondMiljökvalitetsindex BQIFör att bedöma miljötillståndet på marinasedimentbottnar används indexet BQI –Benthic Quality Index. Den grundläggandeidén för bedömningen är att en ostördbottenmiljö förväntas ha en fauna medhög diversitet, medan en störd bottenmiljöförväntas ha en fauna med låg diversitet.Arter som endast finns i miljöer med högdiversitet har givits ett högt känslighetsvärdeoch arter som kan finnas i miljöer medlåg diversitet har givits ett lågt känslighetsvärde.Indexet väger samman tre egenskaperhos det bottenlevande djursamhället.I första hand proportionen mellan antaletdjur som tillhör känsliga arter och antaletdjur som tillhör tåliga arter, i andra handdet totala antalet arter och i tredje handdet totala antalet individer. En hög andelindivider som tål dåliga miljöförhållanden,få arter och lågt antal individer, ger ett lågtindexvärde.Bottenviken och BottenhavetI Bottniska vikens utsjöområden är statusenför bottenfaunan i de flesta fall god,medan den i kustområdena oftast är måttlig.Den lägre statusen har varit gällande ikust områdena under den senaste tioårsperioden.Anledningen är en kraftigminskning av det tidigare dominerandekräftdjuret vitmärla Monoporeia affinis.Nedgången tros vara relaterad till svält ibottendjurssamhället på grund av förändradnäringsväv i samband med kraftigälvtillrinning under några år. Dennanedgång har stor effekt på BQI, i Bottniskavikens artfattiga bottenfaunasamhälle.BQI har ökat i nästan alla kustområdenfrån Norrbyn och norrut sedan 2004, menfortfarande har god status uppnåtts endasti några få områden. Ett kustområde medgod status, Skellefteåområdet, är av ganskaavvikande karaktär med öppna exponeradeförhållanden och relativt stora djup närakusten, och liknar därför ett utsjöområdevilka generellt har lite bättre status än kustområdena.De sydligare kustområdena har intesamma positiva utveckling av BQI. På deflesta håll är statusen oförändrad, och iSöderhamnsområdet minskade den tillotillfredsställande under 2011.För Bottenvikens utsjöområden har dennegativa utvecklingen från 2007 och framtill 2010 nu avbrutits, till stor del beroendepå att antalet vitmärlor inte minskar längreoch till och med ökar i två områden. Dessaområden når god status med marginal. IBottenhavets utsjöområden är statusengod i alla områden utom Norrbyområdet.Här har utvecklingen de senaste åren harvarit svagt negativ eller oförändrad i taktmed att vitmärlorna nu åter har lägre tätheterän exempelvis 2005–2008.Den invandrande havsborstmasken avsläktet Marenzelleria såg 2010 ut att vändanedåt i antal i de flesta områden i Bottniskaviken. Denna utveckling bröts abrupt 2011och antalen vände istället tydligt uppåt.Liknande observationer finns från EgentligaÖstersjön vilket visar att dynamiken ärstorskalig.Egentliga ÖstersjönVid bedömning av miljötillståndet förmjukbottenfaunan i Egentliga Östersjönuppnådde referensområdena år 2011 generelltgod status. Jämfört med tidigare århar BQI-värdena ökat på några platsermedan de minskat på andra. Det nationellt-regionaltsamordnade programmetför övervakning av sediment och mjukbottenfaunai egentliga Östersjön har endastpågått sedan 2007. Tidsserierna är därmedännu för korta för att kunna utläsa tydligatrender. I området kring Askö i Södermanlandslän, med en tidsserie sedan början av1980-talet, kan emellertid en uppåtgåendetrend utläsas sedan början av 2000-talet.Det kustnära området S:t Anna i Östergötlandsskärgård uppnådde år 2011 endastmåttlig status, vilket är en försämring efter60havet 2012

havets djur och växter2011miljöÖVERVAKNINGBOTTENDJURSAMHÄLLETS STATUS 2011Ekologisk statushöggodmåttligotillfredsställandedåligRånefjärdenHolmöarnaGavik/EdsätterfjärdenNorrbynSöderhamnSÖDERHAMN KUST86421412SKAGERRAKkustutsjö1995 2000 2005 2010Grundkallen102002 2004 2006 20082010Svenska BjörnGullmarsfjordenAskö86ASKÖ42GöteborgKungsbackafjordenVästervik1971 1990 2000 2010141210KATTEGATTkustutsjöLaholmsbuktenTrelleborg2002 2004 2006 2008Hanöbukten2010GotlandTRELLEBORG86422007 20092011m Miljöstatus för makrofaunan påmjukbottnar beskrivs med indexetBQI – Benthic Quality Index. Indexetberäknas för varje enskilt prov. Erhållnavärden på BQI relateras sedan tillen skala med gränsvärden för olikastatusklasser. Dessa skalor är olikaför olika havsområden.För östkusten redovisas statusbedömningarnasammanvägda förstörre vattenområden. För västkustenredovisas bedömningarnasom medelvärden för varje lokal.Fyrkantiga markeringar på västkustenbetyder att analyserna gjorts medsedimentprofilkamera.havet 201261

havets djur och växterKattegattFlera års succesiv utarmning av faunanunder 2000-talet har inneburit att Kattegattunder senare år endast har bedömtsha måttlig status. Under senaste året harmånga arter haft en god rekrytering ochsåväl total abundans som antalet arter harökat. Bland annat har nyrekryteringen avmusslan Abra nitida och havsborstmaskenGalatowenia oculata varit god i norraKattegatt. Båda är arter som i huvudsaklivnär sig på organiskt material från självasedimentytan.Framför allt är denna positiva utveckforts.Makrofauna mjukbottentre år med klassningen god status. Statusförsämringenberor dels på ett mindreantal funna arter, men också på att artermed ett högt känslighetsvärde ersatts avarter med lägre känslighetsvärde. OmrådetS:t Anna påverkas sannolikt av utflöden avnäringsämnen och organiskt material frånBråviken och Slätbaken, vilket kan ha letttill sämre syreförhållanden under sensommaren2010.Utsjöklustret Västervik klassas år 2011med otillfredsställande status, vilket ärsamma klassning som tidigare år. Avklustrets tio stationer är fyra belägna pådjup från 65 m och djupare, och på dessahar makrofauna endast undantagsvisförkommit sedan programmets början år2007. Detta sänker kraftigt den ekologiskastatusen för området. Ett tecken på attsyreförhållandena i området ändå förbättratssedan 2007 är ett stadigt ökande BQIvärde.År 2011 noteras också den högstaabundansen av vitmärlan Monoporeia affinis,en art som bedöms som känslig motsyrebrist.Foto: Anna DimmingÖstersjömusslan dominerarOmrådet Askö i Södermanlands län har enunik mätserie sedan 1981. BQI för år 2011visar på en något lägre status jämfört medår 2010. Tittar man på hela perioden sedanår 1981 visar BQI en signifikant nedgåendetrend. Det sjunkande BQI-värdet sedan1981 beror till stor del på ett skifte från ettbottensamhälle dominerat av vitmärlornaMonoporeia affinis och Pontoporeia femoratatill ett dominerat av östersjömusslanMacoma balthica. Syrebrist tenderar attpåverka bestånden av de känsligare ochkortlivade vitmärlorna mera i jämförelsemed den tåligare och mer långlivade östersjömusslan.Ett trendbrott i BQI för området kanutläsas från år 2001, med en statistisktsignifikant förbättring. Denna förbättringberor till största delen på en ökningi medelantal arter per station. En starktbidragande orsak till det ökande medelantaletarter i Asköområdet är den invandradehavsborstmasken Marenzelleria. Dettasläkte påvisades i området för första gångenår 1999, och har sedan år 2006 förekommitpå samtliga 20 stationer i Asköområdet.Släktet Marenzelleria, som i Östersjönrepresenteras av tre arter, påträffas idaginom samtliga klusterområden i EgentligaÖstersjön och år 2011 var utbredningenden största och individtätheten den högstasedan programmets början. Särskilt högatätheter, 4800 individer/m 2 , observeradesi utsjöklustret Svenska Björn i Stockholm.VästerhavetJämfört med tidigare år har det skett engenerell förbättring i ekologisk status vadgäller västkustens bottenfauna. I stort settalla lokaler i öppna havet och längs kusternahar fått ett höjt BQI.Den övergripande bilden är, liksomtidigare år, att det råder högst ekologiskstatus i öppna havet, lägre status närmarekusten och stor variation i ekologisk statusi innerskärgård och fjordar. Bland kustlokalernaär det lägst status i gränsområdetmellan Kattegatt och Skagerrak. Det är idetta område som Jutlandströmmen frånsödra Nordsjön korsar havsområdet ochträffar svenska kusten. Det är också dettaområde som är mest påverkat av utflödetfrån Göta och Nordre älv.Den grävande sjöborrenBrissopsis lyrifera.Ett tydligt mönster är att utvecklingenunder åren samvarierar bland lokalerna iöppna havet och utanför kusten och alltsåär storskaliga. Till skillnad från lokalerna iinnerskärgård och fjordar där utvecklingenofta pekar åt olika håll i olika områden.Begränsad vattenomsättning innebär alltsåstörre inflytande av lokala miljöfaktorer.I årets bedömning ingår även resultatfrån ett antal extra provtagningslokaler,som inte ingår i det nationella programmet.De flesta är belägna i fjordsystemeninnaför Orust och Tjörn, några i öppnahavet.62havet 2012

havets djur och växter2011miljöÖVERVAKNINGFoto: Matz Berggren.m Ett tomt men färskt skal av den bakgäladesnäckan Xandarovula patula påträffades utanförHavstenssund i Bohusläns norra skärgård.De första exemplar av arten som påträffats isvenska vatten, samlades in under projektetHav möter lands inventering av de grundabankarna vid Svaberget utanför Smögen2009. Arten är annars ganska sparsamtförekommande i södra Nordsjön och längsEnglands kuster. Snäckan har ett relativt långtpelagiskt larvstadium. Som vuxen lever densom predator på kolonibildande hydroider.ling tydlig i öppna havet där alla provtagningslokaleridag har god status. Någradjupare lokaler närmre kusten i norraHalland ligger strax under gränsen för godstatus.Även i Öresund, i Skäldeviken och påbottnarna längs Hallandskusten som ärgrundare än 25 m råder i allmänhet godstatus. Lägst status längs Kattegatts kusterhar lokalerna norr om Göteborg och dessahar, trots en viss förbättring jämfört medtidigare år, fortsatt endast måttlig status.Bottnarna utanför Laholmsbukten,som ligger strax under salthaltssprångskiktetär ofta utsatta för låga syrevärden undersensommar och höst. Här råder trotsminskat antal arter och individer i stortsett samma status som under de närmastföregående åren.Vid lokalen i innersta delen av Kungsbackafjordenhar miljön och faunandäremot försämrats ytterligare. Där finnsendast ett fåtal individer av tåliga arter.Miljön klassas därför som dålig och lokaleni yttre Kungsbackafjorden har fortsattendast måttlig status.Av de totalt 21 lokaler i Kattegatt somprovtas årligen inom det nationella övervakningsprogrammetoch Hallands kustkontrollprogramtillsammans, har BQIförbättrats vid 17 lokaler och försämratsvid endast fyra. De lokaler med försämradstatus ligger alla nära land och kan därföranses vara mer påverkade av lokala miljöfaktorer,som begränsad vattenomsättning,belastning av organiskt material och syrebrist.SkagerrakI öppna havet råder liksom tidigare år godstatus. BQI har ökat vid alla lokaler och ärhögst i norra Skagerrak. Utanför Kosteröarnaråder hög status.Längs Bohuskusten har en nyrekryteringskett och antalet arter har ökat. BQIhar ökat vid sju av nio lokaler och fyralokaler har fått förbättrad statusbedömningfrån måttlig till god.I Bohusläns fjordar är bottenfaunansstatus mycket olika och i flera fjordarendast måttlig eller otillfredsställande.Marstrandsfjorden och fjordsystemeninnanför Tjörn och Orust har genomgåendeendast måttlig status. Detta trots högnyrekrytering av flera arter i Askerö- ochHavstensfjord. Bland annat de rödlistadearterna, havstulpanen Balanus crenatusoch musslan Abra prismatica.I fjordarna norr om Orust är syrebristenflerårig under språngskiktet och saknarfauna. I Byfjorden utanför Uddevalla därdet normalt råder i det närmaste permanentanoxiska förhållanden finns idag enfauna av nykoloniserade arter tack vareatt bottenvattnet syresätts med hjälp avpumpar. Miljösituationen i fjordsystemetrunt Tjörn och Orust beskrivs närmare iartikel på sidan 56.I Gullmarsfjorden där bottenvattnetoftast byts ut varje år råder god statusbåde i djuphålan och i tröskelområdet. Enlokal längst in i fjorden som inte ingått iprogrammet sedan 1997 återbesöktes 2011och hade då för första gången endast måttligstatus. När lokalen ingick i programmetunder åren 1981–1997 hade den hela tidengod eller hög status.Brofjorden och området utanförbedöms ha måttlig status och lokalerna inorra Bohusläns innerskärgård god status.Även i Skagerrak, har BQI förbättras vid 17och försämrats vid endast fyra av de lokalersom provtas varje år.havet 201263

havets djur och växterÄven kallvattenarternabehöver övervakas längs kusternaJens Olsson & Jan Andersson, SLUKustfiskövervakningen i Östersjön ärnästan uteslutande inriktad mot attövervaka arter som gynnas av högrevatten temperaturer, som abborre ochkarp fiskar. Kustfisksamhällena bestårdock av många fler arter och inslagetav de som föredrar lägre vattentemperaturerär betydande, särskilt underhöst, vinter och vår. Bättre övervakningav dessa skulle ge en bredare bild avmiljötillståndet på kusten och även bidratill att beskriva kopplingar mellan Östersjönskust och utsjö.■ Miljöövervakning riktad mot fisk längsvåra kuster har en lång tradition som i vissaområden sträcker sig tillbaka till 1960-talet.Idag utförs övervakningen inom ramen förden nationella och regionala miljöövervakningen,och inom recipientkontrollen förtill exempel kärnkraften. Den geografiskatäckningen är ganska god, med undantagför mellersta delarna av Bottenhavet,Södra Östersjön samt Öland och Gotland.Med få undantag är dock övervakningenkoncentrerad till slutet av sommaren i deinre och mellersta delarna av skärgården.Under sommaren är vattentemperaturenhög och stabil, och kustfisksamhälleti Östersjön domineras av arter med ettsötvattensursprung och hög preferenstemperatur,så kallade varmvattenarter.Abborre och karpfisk, däribland mört,är vanligast förekommande i den del avskärgården som övervakas. Mängden,storleksstrukturen och hälsan hos arternaindikerar miljötillståndet i området, ochkan spegla miljöförändringar koppladetill klimat och övergödning, förändringari den kustnära födoväven, exploateringi form av fisketryck och exponering förmiljögifter.n Sik (Coregonus maraena) och torsk (Gadus morhua) är arter som föredrar kallare vatten och deförekommer därför främst vid kusten under höst och vinter.Foto: Roger Jonsson Foto: Niels Sloth/Biopix64 havet 2012

havets djur och växterArtsammansättningen i Östersjönskustfisksamhällen skiljer sig dock mycketåt mellan områden och årstider. I yttreoch mer exponerade skärgårdsområden ärtemperaturförhållandena andra och underhöst, vinter och vår är vattentemperaturenbetydligt lägre. Det gör att inslagetav arter med en lägre preferenstemperatur,så kallade kallvattenarter, är betydandehär. Typiska kallvattenarter är de med ettmarint ursprung som torsk och strömming,men även anadroma arter som sik.Kallvattenarter längs kustenI Bottniska viken är inslaget av kallvattenartersom sik och strömming betydandeunder den kallare delen av året. I EgentligaÖstersjön dominerar torsk, plattfiskoch sill/strömming i skärgården underden kalla årstiden. Vid öppna kuststräckordominerande dessa arter under nästanhela året. Flera av arterna spenderar enbetydande del av sin livscykel i Östersjönsutsjö, men en avgörande del av livet ärförlagd till kusten. Strömmingen vandrari betydande antal in till kusten under våroch höst för att leka, och kusten utgör ettviktigt uppväxtområde för både väst- ochostkusttorsk. Även grunda sandbottnarlängs kusterna utgör viktiga yngel- ochCPUE abborreCPUE abborreVARM- OCH KALLVATTENFISKE102Kallvattenfiske (oktober)abborresiktorsk5110050Varmvattenfiske (augusti)abborresik001990 2000 2010n Fångst per ansträngning (CPUE)av abborre, sik och torsk i provfiskeunder hösten (kallvattensfiske, övre)och sommaren (varmvattensfiske,nedre) i Kvädöfjärden. Mängdenabborre är väsentligt högre undervarmvattensfisket i augusti. Detomvända gäller för sik och torsk. Sikfångas endast sporadiskt och torskfångas överhuvudtaget inte i varmvattensfisket.0,10,05CPUE sik och torskCPUE sikFoto: Niels Sloth/BiopixFoto: Niels Sloth/Biopixn Mört (Rutilus rutilus) och abborre (Perca fluviatilis) är typiska varmvattenarter som dominerarÖstersjöns kustfisksamhällen under den varmare delen av året.havet 2012ton sik i yrkesfiskettotal biomassa ton sik i (1000 yrkesfisket ton)total biomassa (1000 ton)SIK I YRKES- OCH PROVFISKE400,8YrkesfisketKvädöfjärden30Muskö0,6201000SIK I YRKES-2000OCH2005PROVFISKE201040n ÖSTERSJÖTORSK Landningar av sik i yrkesfisket KUST/UTSJÖ0,8Yrkesfisket i1200 Egentliga Östersjön (SD 27) Kvädöfjärden och fångsteri kallvattenprovfisken (Kvädöfjär-Muskö biomassa 0,6830totalprovfiske kusten 6800 20 den och Muskö). Trots betydande 0,4mellanårsvariation i provfiskena ses410 en liknande utveckling som den inom 0,2400yrkesfisket.2002000 2005 201000ÖSTERSJÖTORSK 1970 1980 1990 KUST/UTSJÖ 2000 201012008total biomassaprovfiske kusten 680040001970 1980 1990 2000n Utvecklingen av det östra beståndetav torsk i Östersjön (total biomassa,ICES) och i kallvattensprovfisket iKvädöfjärden som ligger på gränsenmellan Östergötland och Småland(Provfiske kusten). Utvecklingen i detvå serierna följer varandra väl, menförändringar är mer uttalade på kustendär man främst fångar ungtorsk.650,40,24202010CPUE sikCPUE provfiske CPUE sikCPUE provfiske

havets djur och växterrekryterings habitat för sik och plattfisksom skrubbskädda och piggvar.Flera marina arter i Östersjön rör sigöver stora områden och bestånden sträckersig ibland över flera bassänger. Det finnsdock unika och små kustbestånd av torsk påvästkusten och strömming/sill på ost- ochvästkusten. Dessa är känsliga för påverkan,men väldigt betydelsefulla för det kustnäraekosystemet och det småskaliga kustfisket.Siken har under de senaste decenniernaminskat kraftigt i Bottenhavet, medansituationen tycks vare mer stabil i EgentligaÖstersjön. Idag saknas dock fiskerioberoendedata över sikbestånden i de norradelarna av Östersjön, men kallvattensprovfiskeni Egentliga Östersjön visar sammautveckling för arten som den i yrkesfisket.PrognosverktygDe begränsade data som idag samlas ingenom kustprovfisken riktade mot kallvattenarterutgör även en viktig del i arbetetmed att bedöma tillståndet för plattfiskari Östersjön. Liksom för torsk är det främstung fisk som fångas i provfiskena. Dessadata skulle kunna användas som prognosverktygför beståndsutvecklingen av exempelvistorsk och skrubbskädda i Östersjön.Då fångsterna av torsk i kallvattensprovfisketi Kvädöfjärden indikerar svag rekryteringunder de senaste åren, kan maneventuellt förvänta sig en minskning istorleken av det östra beståndet av torsk iÖstersjön under kommande år.faktaGer signaler om förändringarUtan en övervakning av kallvattenarterriskerar vi att missa tidiga tecken på storskaligamiljöproblem. Tillståndet hos detkallvattenartsdominerade kustfisksamhälletger till exempel en fingervisning omförändringar i ekosystemet i utsjön, ocharterna utgör en viktig länk mellan vårakuster och utsjön. Ett belysande exempelär att kollapsen av torsk i Östersjön kundeutläsas i kallvattenprovfisket i Kvädöfjärden.Kollapsen var ännu tydligare påkusten, vilket visar hur allvarliga konsekvensernakan bli för kustens ekosystemoch de som nyttjar dess tjänster.Kallvattensamhällenas status kan ävenindikera lokala kustnära miljöproblem.Fiskare och allmänhet runt Hanöbuktenskuster har till exempel under senare årlarmat om att fisk har försvunnit från området.Liknande signaler har även kommitfrån södra Kalmarsund. I det senare fallethar signalerna kunnat bekräftas med provfisken,i det förra saknas en sådan bekräftelseoch problemets omfattning är höljd idunkel. Ett nätprovfiske inriktat mot kallvattenarterhar dock inletts i Hanöbuktenhösten 2012 på initiativ från regionala ochlokala myndigheter.I aktionsplanen för Östersjön (BSAP),havsmiljöförordningen och livsmiljödirektivetframhålls att statusen och utvecklingenför de typiska arterna i Östersjönsolika ekosystem skall klassas och följas. Detgäller alltså inte bara de varmvattenartersom dagens miljöövervakning fokuserarpå.Framtida övervakningHur skulle då morgondagens övervakningav kallvattenarter se ut? Den metod manidag använder, med provfisken under olikaårstider, sommar och höst, på olika djupoch vattentemperatur har visat sig fungeraväl, om man bortser från störningar avsäl i Bottniska viken. Detta problem kansannolikt lösas med vidare metodutveckling.Den provfiskemetod som utveckladesunder 2000-talet, med ett mer heltäckandeprovfiske med Nordiska kustöversiktsnätpå ett stort antal lokaler i undersökningsområdet,och som idag tillämpas i de flestaområden, har sannolikt stor potential menär fortfarande relativt oprövad vid kallvattenfiskenoch bör utvärderas.En nyligen utförd studie vid Kustlaboratoriet(SLU Aqua) pekar även på attsälsäkra fällor likt de man använder inomyrkesfisket i Bottniska viken kan vara ettfullgott alternativ för övervakning av kustfisksamhällen,såväl ekonomiskt som kvalitetsmässigt.Erfarenheter från bland annatÖresund har också visat att nätprovfiskenkan ersättas av provfiske med ryssjor, medett godtagbart resultat.LästipsBiologiskt underlag till fredningsområde i södraBottenhavet för att skydda havslekande sik:www.slu.se/kustlaboratorietGod Havsmiljö 2020, Del 1 ”Inledande bedömning”www.havochvatten.seGod Havsmiljö 2020, Del 2 ”God miljöstatus ochmiljökvalitetsnormer” www.havochvatten.seÖvervakning av kallvattenarteridag finns endast ett fåtal övervakningsprogram riktade mot kallvattenarter längs våra kuster.De geografiska luckorna är stora. I Bottniska viken lades ett antal övervakningsprogram ned ibörjan av 2000-talet. Skälet till detta var att fisket stördes av en omfattande påverkan av sälar.Idag finns ett provfiske med inriktning mot gös i Roslagen, och ytterligare ett har inletts för attfölja upp det fiskefria området för havslekande sik i södra delarna av Bottenhavet. Ytterligare ettkallvattensfiske har nyligen startats vid kärnkraftverket i Forsmark.I Egentliga Östersjön finns idag bara två övervakningsprogram för kallvattenarter på kusten,ett i Kvädöfjärden i Östergötland, och ett i de södra delarna av Stockholms skärgård vid Muskö.Till dessa kan läggas ytterligare ett kallvattensfiske inom recipientkontrollen vid kärnkraftverketi Oskarshamn, och ett som nyligen startat i Hanöbukten.På västkusten övervakar man det kustnära fisksamhället under den kallare delen av åretvid Fjällbacka och Stenungssund (båda Skagerrak), samt vid Kullen (Kattegatt). Även inomrecipientkontrollen vid Ringhals kärnkraftverk sker en övervakning av kallvattensamhället. Detfinns sedan början av 2000-talet även ett program för trålundersökningar på djupare kustnärabottnar på västkusten.ÅRLIGA PROVFISKEN AV KUSTFISKKallvattenarterKall- och varmvattenarterVarmvattenarter66 havet 2012

havets djur och växterKustfisk beståndKerstin Söderberg, SLU2011miljöÖVERVAKNINGKARP OCH ROVFISK VID HOLMÖN100Karpfiskarantal per nät och natt antal per nät och natt500150100500god ekologisk statusRovfiskargod ekologisk status1990 1995 2000 2005 2010m Karpfiskarna vid Holmön i Bottniska vikenhar ökat sedan 1989 och det kan inte förklarasav minskade tätheter av rovfisk. GES angergod miljöstatus (Good Environmental Statusenligt havsmiljöförordningen). Medianen förtäthet av karpfiskar under de senaste årenuppfyller inte kraven på god miljöstatus eftersombåde för mycket och för lite karpfiskaranses negativt. För karpfiskar bedöms GESutifrån om medianvärdet för perioden 2007-2011 (heldragen horisontell linje) ligger inom5 till 95 percentilen för jämförelseperioden1995-2004 (den mörkare nyansen av grönt).För rovfiskar ligger 95 percentilen underjämförelseperioden på drygt 80 individer pernät, men begränsar inte GES uppåt, eftersomhögre tätheter inte bedöms vara ett problem.Fångsterna ska däremot ligga över den 5percentilen för att bedömas som god miljöstatus.Streckad linje anger trenden enligt linjärregression.Utveckling av bedömningsgrunderBra verktyg är en förutsättning när bedömningarav kustfisksamhällets status skagöras. De senaste åren har mycket hänt medutvecklingen av trovärdiga och kommunicerbarabedömningsgrunder eller indikatorer.En lämplig indikator ska vara tydligtkopplad till en eller flera påverkansfaktoreroch bör vara förvaltningsbar. Det betyderatt den skall vara möjlig att påverka medförvaltningsbeslut om så skulle krävas.Exempel på detta är att fisketryck ansespåverka andelen stor fisk i fisksamhälletoch fiske kan påverkas genom förvaltning,medan andra indikatorer kan svarapå förändringar i klimatet, som vattentemperatur,eller på graden av näringsbelastning.Arbetet med att utveckla och förfinabedömningsgrunder för kustfisk fortgåroch de förslag på statusklassningar sompresenteras här skall därför betraktas sompreliminära.havet 2012Karpfiskarna bra indikatorTill karpfiskarna räknas arter inom familjenCyprinidae, som i provfisken dominerasav mört, björkna och braxen. InomHelcom har ökande tätheter av karpfiskaridentifierats som en indikator på ökandenäringsbelastning och stigande vattentemperatur.En alternativ förklaring kan varaett minskat predationstryck från rovfiskar,däggdjur och fåglar.Om det är en eller flera av dessakomponenter som förklarar ökningen avkarpfiskar vid Holmön i Bottniska vikenär inte klarlagt. Stabila tätheter av rovfiski området gör att karpfiskarnas ökningknappast kan förklaras av ett minskatpredationstryck från andra fiskarter. I tvåfinska områden i södra Bottniska viken sessamma utveckling. Den mest sannolikaförklaringen till ökningen av karpfiskar idessa områden är en ökad vattentemperatur,minskad salthalt och möjligen påverkanav eutrofiering.MILJÖSTATUSFÖR KUSTFISKPreliminärbedömningn En preliminär statusbedömning för kustfiskbaserad på karpfiskars och rovfiskars utvecklingvisar att miljöstatusen i flera av svenskaoch finska provfiskeområden inte är god (rött).För att klassas som god (grönt) krävs det attnågon av indikatorerna karpfiskar eller rovfiskarbedöms ha god miljöstatus. Arbetet medutvecklingen av verktygen för statusbedömningför kustfisk fortgår i forskningsprojekt och inomHelcom.67

havets djur och växterforts. Kustfisk bestånd2011miljöÖVERVAKNINGlängd treårig abborre, mmantal per ryssja och nattantal per ryssja och nattABBORRTILLVÄXTEN ÅTERGÅR TILL TIDIGARE NIVÅER3002001000321010Torhamn, södra Egentliga ÖstersjönKvädöfjärden, Egentliga ÖstersjönHolmön, Bottniska viken1990 1995 2000 2005 2010BRA ÅR FÖR TÅNGLAKEAugustiOktoberFjällbacka, MusönStenungsund, ÄlgöfjordenKullen, Skälderviken1980 1990 2000 2010n Fångsterna av tånglake i augusti 2011 var de högsta under det senaste decenniet i fyra avfem områden med årlig övervakning. Sett i ett längre perspektiv ser situationen däremot dyster uti fångster både i augusti och i oktober. Ökningen i Barsebäck kan delvis bero på att utsläppet avuppvärmt kylvatten reducerats efter 1999. Streckade linjer anger trenden enligt linjär regression.Rovfiskarna minskar i söderEn ökning av karpfisk likt den i Bottniskaviken ses inte i Kvädöfjärden i EgentligaÖstersjön. I detta område har mängdenkarpfisk minskat under de senaste 15 åren,och detta parallellt med en minskning avrovfisk, nästan uteslutande abborre. Enliknande utveckling har skett i Vinö, norraSmålandskusten. En vattentemperaturökningmotsvarande den i norr har noteratsi dessa områden och näringsnivåernaär till och med högre än i Bottniska viken.Fjällbacka, MusönStenungsund, ÄlgöfjordenVändelsöKullen, SkäldervikenBarsebäckMinskade tätheter av rovfisk skullemöjligen kunna förklaras av ett ökat predationstryckfrån fiskätande fågel och däggdjur,eller möjligen av ett ökat fisketryck.Nedgången hos karpfiskar vid den svenskaÖstersjökusten söker dock fortfarande sinförklaring. Längs Baltikums kuster kanmotsvarande förändringar inte noteras ikustfiskövervakningen. Där uppvisar bådekarpfiskar och fiskätande fisk i huvudsakstabila nivåer.o Vid Torhamn, södra Egentliga Östersjön,fortsätter abborren att tillväxa snabbt medanindividtillväxten börjar avta vid Holmön, Bottniskaviken, och Kvädöfjärden, EgentligaÖstersjön. Felstaplar anger 95-procentigt konfidensintervall.Abborrens tillväxt har avtagitDen kraftiga individtillväxt som varitkonsekvensen av förhöjda vattentemperaturerunder 2000-talets början har nu avtagiten aning vid Holmön i Bottniska vikenoch i Kvädöfjärden, Egentliga Östersjön. ITorhamn i södra Egentliga Östersjön tyckstillväxten däremot inte avta på motsvarandesätt och individtillväxten är fortsattmycket hög.Bra år för tånglakeSett till hur tånglakefångsterna minskatsedan 1980-talet ser läget fortfarandeoroande ut för tånglaken. Vikande provfiskefångsterantyder minskande beståndoch en nedgång i flera individuella parametrarantyder att den kallvattengynnadearten påverkas negativt av den ökandevattentemperaturen. I ett enda område hartånglaken ökat och det är vid Barsebäck iÖresund. Ökningen där kan delvis beropå att utsläppet av uppvärmt kylvattenfrån kärnkraftverket reducerats efter 1999.Augustifångsterna år 2011 var däremot dehögsta noterade under det senaste decennieti fyra av fem områden i Västerhavet.LästipsResultatblad. Kustfiskövervakning 2011,www. slu.seAndersson 2008. Fiskundersökningar vid Barsebäcksverketi Öresund, 1971-2007. Fiskeriverket,FINFO 2008:3.Helcom. 2012. Indicator-based assessment ofcoastal fish community status in the Baltic Sea2005–2009. Baltic Sea Environment ProceedingsNo. 131.Helcom. 2012. The development of a set of coreindicators: Interim report of the HELCOM CORE-SET project. Part B. Descriptions of the indicators.Helsinki Commission. Baltic Sea EnvironmentalProceedings No. 129 B.68havet 2012

havets djur och växterTorsken vill hem och leka– val av lekplats har stor betydelseHenrik Svedäng, SLUEn viktig frågeställning inom fiskforskningenär om fiskar hittar tillbaka till lekplatsendär de en gång blev till. För ål och laxfisktyder allt på att så är fallet. Hos havsfiskarsom sill och torsk går åsikterna isär. Fördessa arter anser en del forskare att detär den passiva spridningen av ägg ochlarver med vattenströmmar som bestämmervilket bestånd den enskilda fiskentill slut kommer att ansluta sig till. Denmotsatta åsikten är att fiskbestånd genomåtervandring till föräldrafiskens lekplatserbildar en beteendemässig enhet. Vilkentolkning som är riktig har stor betydelse förhur man planerar en framgångsrik fiskeriförvaltning.■ Vad är egentligen ett fiskbestånd? Frågankan tyckas enkel. Ur genetisk synvinkelfinns ett svar. Ett bestånd eller en populationbestår av de individer som leker tillsammans.Eftersom enskilda individerunder sina korta fiskliv inte hinner reproducerasig med så många andra fiskar måstepopulationsbegreppet betraktas över fleragenerationer för att bli meningsfullt. Defiskar som föds inom en population delaren gemensam genpool. Så långt är definitionenganska entydig, men frågan är hurdet kommer sig att vissa individer bildar ettsammanhållet bestånd? Vilka är mekanismernasom gör att ett bestånd avgränsar sigfrån andra bestånd av samma art?Olika teorier om hur bestånd uppstårFrågor om hur man kan skilja fiskbestånd åthar sysselsatt marinbiologer i över ett sekel.Till skillnad från insjöar, där den fysiskaavgränsningen ofta används för att definierabeståndet, är havet ett öppet systemdär både vuxna fiskar och dess avkommakan förflytta sig fritt. Detta gäller inteminst våra viktigaste kommersiella arter,då dessa oftast har ett så kallat pelagisktlivsstadium. Det betyder att ägg och larvstadierflyter fritt i vattenmassan och kanmed havsströmmar föras långt bort frånden ursprungliga lekplatsen. Dessa förhållandenger en osäkerhet om i vilken månmarina fiskbestånd verkligen avgränsarTorsk från flera lekområden kanvara genetiskt lika, men ändåvara trogen föräldrarnas lekplats.Foto: Tobias Dahlin/Azotehavet 201269

havets djur och växterFoto: Erik Selander/Azotem Det är viktigt att ha kunskap om det lillatorskynglets uppväxtplats. Genom att förståhur bestånden uppstår och fungerar kan manuppnå en effektiv fiskeriförvaltning.sig från varandra, eftersom det är svårt attstudera kopplingen mellan föräldrafiskensoch avkommans val av lekplats. I diskussionenom hur bestånd hålls separerade kanman hitta två huvudlinjer.Den ena teorin grundar sig på tankenatt ägg och larver transporteras iväg medströmmar. När fisken till slut börjar simmasjälvständigt söker fisken upp lämpligamiljöer där den kan växa upp. Dennaslumpartade spridning inom olika havsområdenkommer avgöra vilka beståndfisken så småningom kommer att uppgå i.Har fisken möjlighet att leka flera gånger ilivet kan den vara trogen sitt förstagångsvalav lekplats, men det behöver inte sammanfallamed föräldrafiskens val av lekplats.Den andra linjen hävdar istället attfisken har förmåga att hitta tillbaka till sinhemort alldeles oavsett om den som ungförs iväg med havsströmmar och växer upppå en i förväg okänd lokal.Att spåra torskens ursprungFrågeställningen kan förefalla akademisk,men är egentligen avgörande för hur vi skase på förändringar i till exempel torskbestånden.Kusten är ett område som utnyttjasav många olika fiskbestånd. Längs västkustentror vi att de lokala torskbeståndenär av avgörande betydelse för hur myckettorsk det kommer att finnas. Till sammakust kommer också ägg och larver frånlekområden i Nordsjön. Detta inflöde medhavsströmmar kan vissa år vara stort och geupphov till starka årsklasser i hela Skagerrakoch i norra Kattegatt. På en och sammauppväxtlokal kan det alltså finnas torskmed olika ursprung.Bara unga fiskarFenomenet med inflöde av torskägg ochlarver från Nordsjön är särskilt slåendelängs delar av Bohuskusten där det numerasaknas vuxen fisk, för trots att mångaungfiskar växer upp i till synes torsk tommaområden, så ökar inte antalet vuxna djur.År 2003 var det en hög förekomst av torsklängs stora delar av Bohuskusten och iprovfisket 2004 kunde denna årsklass återfinnasi stor mängd. Men 2005 försvannfaktaFiskens öronstenar berättarNär man undersöker en arts beståndsstruktur inom ett område använder man ofta flerametod er samtidigt för att försöka förstå hur sammanhangen ser ut. Undersökningar av genetiskaskillnader mellan olika utpekade bestånd är naturligtvis viktiga, men behöver kompletterasmed undersökningar av var fisken leker och var den finns när den är ung.Denna typ av frågeställningar om fiskens spridning och vandringar kan delvis undersökasgenom märkningsförsök. Men fiskar har också ett unikt organ som kan ”märka” fisken påett naturligt sätt. I fiskars inneröra finns nämligen hörselstenar, otoliter, som har betydelseför fiskars hörsel och balans. Otoliter är uppbyggda kalciumkarbonat som fälls ut i en väv avproteiner. Det mycket speciella med dessa kristaller är att de tillväxer under fiskens hela liv ochatt de förblir intakta, det vill säga de ombildas aldrig. Ett tvärsnitt genom otoliten visar såledespå en tidsaxel från otolitens kärna och utåt.I otoliten lagras även olika spårämnen och isotoper. Ämnena varierar i koncentration, iblan dpå grund av föda, ibland på grund av det omgivande vattnets kemi. Sammantaget gör alladessa faktorer att hörselstenarna fungerar som fiskens ”svarta lådor” med information omfiskens hela liv.I fiskarnas hörselstenar, otoliter, kan man följafiskens liv ända tillbaka till äggstadiet, detvill säga innan ägget har kläckts. Genom attstudera dessa små organ kan man få vetabåde fiskens ålder och var den har befunnitsig i olika skeden av sitt liv.Foto: Karin Limburg70 havet 2012

havets djur och växter0,02 mm idiameterFoto: Anders Aspn Översikt över de inre delarna av en slipad torskotolit.n En närmare titt – den röda ringen visar kläckningsringen.årskullen från kusten samtidigt som dentvååriga torsken ökade i området utanförkusten. Fenomenet skulle kunna förklarasmed att stora delar av den svenska västkustenför närvarande fungerar som uppväxtlokalför nordsjölekande fiskbestånd, menatt dessa sedan återvandrar till föräldrafiskenslekplatser i Nordsjön.Torsk skulle således uppvisa hemortstroheti likhet med laxfiskar. Denna teoritestades på torsk vid Bohuskusten genommed operera fast elektroniska märken.Märkena mäter och lagrar uppgifter omtemperatur, djup, ljusintensitet och tid.Den lagrade informationen ger möjlighetatt erhålla upprepade positionsbestämningarav fiskens vandringsväg och beteende.Märkningsförsöket bekräftade atttorsken utvandrar mot västra Skagerrakoch Nordsjön vid två till tre års ålder, företrädesvisunder lekperioden.Torsken i Öresund och KattegattÖresund har hamnat i fokus under senareår då tillgången på fisk fortfarande är godi detta havsområde. I det angränsandeKattegatt har däremot torskbeståndenminskat drastiskt sedan 1970-talet. Skillnadernahar kopplats samman med förbudetmot trålfiske i Öresund, men också till attfiskbestånden i Öresund och Kattegatt ärseparata enheter.För att studera om fisk på olika ställenskiljer sig åt kan man göra genetiska studieroch studier där man märker och följer hurfisken beter sig. Fiskmärkningar visar atttorskbestånden skiljer sig åt mellan Kattegattoch Öresund, medan de genetiskastudierna inte visar det.Varje lekområde viktigtFör att få mer kunskap undersöktes innehålletav spårämnen i de märkta och återfångadetorskarnas otoliter. Det visade sigatt tre olika lekplatser utnyttjades av denmärkta torsken: mellersta Öresund ochnorra Öresund utanför Kullen samt i sydöstraKattegatt. Vid Kullen märktes ingen fiskutan alla återfångster gjordes inom dettaområde av fisk som antingen märkts längresöderut i Öresund eller norrut i Kattegatt.Analys av spårämnesinnehållet förgrundämnen som strontium, järn ochmangan, utfördes vid kärnfysiska institutionenvid Lunds universitet. Det var innehålleti otolitens kärna som var intressant,eftersom det avspeglar i vilket vatten fiskenbefann sig innan och strax efter kläckning,det vill säga under den första tidenefter befruktning. Resultaten var slående.Fiskar inom respektive lekområde varsinsemellan mer lika än vad de var mellanolika områden. Detta visar tydligt attfisken tenderar att komma tillbaka till detlekområde där den en gång blivit till. Medandra ord, fiskens beteende leder den tillbakatill ett bestämt område, även om detfinns alternativa lekområden med ungefärsamma genetiska sammansättning. Hurinlärningen går till är inte känt, men fiskensminne kan spela stor roll för ekosystemetsuppbyggnad och karaktär.Vi måste med andra ord vara rädda omalla lekansamlingar, eftersom dessa utgörfiskbeståndens produktionsenheter. Dettycks också som om lekbestånden inteså lätt återuppstår om de skulle försvinna,eftersom ungfisk återvänder till sinursprungliga lekplats i stor utsträckning.Hur fisk koloniserar nya lekområden ärdåligt känt, men troligen sker det genomatt vuxen fisk på vandring etablerar nyalekområden. Och det befaras vara en långsamprocess. SLästipsKnutsen H, André C, Jorde P E, Skogen M D,Thuróczy E och Stenseth N C. 2004. Transport ofNorth Sea cod larvae into the Skagerrak coastalpopulations. Proceeding of the Royal Society B.271: 1337–1344.Stephenson R L. 1999. Stock complexity in fisheriesmanagement: A perspective of emerging issues relatedto population sub-units. Fisheries Research 43:247–249Secor, D H. 2005. Fish migration and the unit stock:three formative debates. A review of ecological andhistorical issues related to stock connectivity andmetapopulations. I: Cadrin, S.X., Friedland, K.D.,Waldman, J.R. (eds) Stock Identification methods.Applications in fishery science. Elsevier AcademicPress, MA s. 17–44Svedäng H, Righton D och Jonsson P. 2007. Migratorybehaviour of Atlantic cod Gadus morhua: natalhoming is the prime stock-separating mechanism.Marine Ecology Progressive Series 345: 1–12 http://www.int-res.com/abstracts/meps/v345/p1-12havet 201271

havets djur och växterUtsjöfiskBengt Sjöstrand & Malin Werner, SLU2011miljöÖVERVAKNINGlekbiomassa (tusen ton)100007500500025000LEKMOGEN FISKsillblåvitlingmakrillrödspättagråsejkummelvitlingkoljatorsk1980 1990 2000 2010uttag (staplar)uttag (staplar)HÖSTLEKANDE SILL606000Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt40400020200001970 1990 2010TORSK60Nordsjön, Skagerrak40201970 1990160012008004002010beståndet nästföljande år (kurva)beståndet nästföljande år (kurva)ii Mängden lekmogen fisk av någraför fisket viktiga arter. En del bestånd gårned medan andra går upp under perioden.Den totala lekbiomassan har ökat något.Områdena är Nordsjön och kringliggandeområden. Uppdelat per fiskart: sill (Nordsjön,Skagerrak och Kattegatt), makrill (Nordostatlanten),gråsej (V Skottland, Nordsjön,Skagerrak, Kattegatt), vitling (Nordsjön),torsk (Nordsjön Skagerrak), blåvitling (Nordostatlanten),rödspätta (Nordsjön), kummel(nordligt bestånd), kolja (Nordsjön).m Procentuellt årligt uttag genom fiske (rödastolpar), i relation till den totala beståndsstorlekeni tusen ton året efter uttaget (blå kurva).När uttaget är högt minskar beståndet åretefter medan ett lägre uttag verkar gynnabeståndet kommande år. När uttaget ärkonstant högt minskar beståndet.Dåligt för bottenlevande matfiskTidningsrubrikerna ger ofta en väldigtsvartvit bild av hur situationen för fisken ihavet ser ut. Verkligheten ger sällan dessaentydiga svar. Allt beror på vilka områdenoch vilka arter man tittar på.Traditionellt viktiga arter av bottenlevandematfiskar i Västerhavet, som torsk,kolja, vitling, kummel och gråsej har fortsattatt minska i antal. Undantaget utgörsav rödspätta, där trenden har vänt. Pelagiskaarter har däremot ökat rejält, såsomsill, blåvitling och makrill.När status och utveckling hos fiskbeståndbeskrivs sker det oftast i form avuppskattningar av mängden lekmogenfisk, lekbiomassa, samt beräkningar avfiskeridödligheten. Fiskeridödlighet ärett aningen komplicerat begrepp, mendet anger andelen (i antal fiskar) av vissaangivna åldersgrupper som dött genomfiske under ett år. Ett alternativt, och kraftigtförenklat sätt, är att ange fångstens vikti relation till hela beståndets vikt vid åretsbörjan. Det kallas procentuellt årligt uttagoch är det mått som använts ovan.Exempel sill och torskVi kan titta närmare på två exempel:höst lekande sill i Nordsjön, Skagerrakoch Kattegatt samt torsk i Nordsjön ochSkagerrak.Sillens beståndsutveckling påverkasstarkt av föregående års uttag. Om man tarut mer än runt 20 procent av sillbeståndetett år minskar beståndet året efter. Manskulle alltså behöva gå under 20 procenti uttag för att sillbeståndet ska växa till.Uttagen för sill har varierat mellan 5 och 48procent och beståndet har varierat mellan5 miljoner och 200 000 ton.Torskbeståndets utveckling har varitannorlunda. Uttagen har få år varit under30 procent. De har vanligen legat mellan35 och 40 procent. Beståndet har svaratgenom att minska drastiskt från runt1 400 000 ton i början av 1970-talet till runt200 000 ton idag.Både sillen och torsken skulle gynnasom det årliga uttaget var mindre än 20procent.LästipsFiskbestånd och miljö i hav och sötvatten, Resursochmiljööversikt 2012. Havs och vattenmyndigheten.Där finns mer information om beståndsutvecklingenför de arter som vi har kunskap om.Beslutade kvoter för 2012Bland de reglerade arterna ser situationenför sill och skarpsill i Östersjön fortfarandedålig ut. I Egentliga Östersjön minskadesdärför kvoterna 2012 för sill med 27 procentoch skarpsill med 22 procent.För att vända den negativa utvecklingenjobbar EU-kommissionen på att ta fram enflerårig förvaltningsplan för sill och skarpsilllikt den som finns för torsken i Östersjön.Både det västra och det östra torskbeståndetökar och kvoterna höjdes under2012 med 13 respektive 15 procent.I Kattegatt ser torskbeståndet ut att haen svag trend uppåt men enligt torskåterhämtningsplanenminskades torskkvotenmed 30 procent, eftersom beståndet fortfarandeär långt under hållbara biomassor.Värt att notera är att internationella Havsforskningsrådet(ICES) åter rekommenderaren nollkvot.Figurer med uppskattad lekbiomassa avtorsk, sill och skarpsill i Östersjön samt avsill och torsk i Västerhavet finns redovisadei Havet 2011, samt i Fiskbestånd och miljö ihav och sötvatten 2012.72havet 2012

miljögifteroch deraseffekterFoto: Per Bengtson/Grön idé (tunna vid Granhamn, Furusundsleden)Foto: Per Bengtson/Grön idéKan man äta strömming och skarpsill från Östersjön?Förändringar i fiskhälsa – orsaker söks på bred frontTBT-forskning ger bättre hantering av förorenade sedimentFöroreningar försämrar vitmärlans chans att klara syrebristSälens matvanor kartläggs

miljögifter och deras effekterKan man äta strömmingoch skarpsill från Östersjön?Aroha Miller, Anders Bignert & Elisabeth Nyberg, Naturhistoriska riksmuseet /Tatiana Cantillana & Marie Aune, LivsmedelsverketMånga tycker om att äta strömming ochskarpsill, som ofta saluförs som ansjovis.Men är det lämpligt att äta dessaÖstersjöfiskar som innehåller höga halterav dioxiner och dioxinlika PCB:er? Forskarepå Naturhistoriska riksmuseet hartillsammans med kollegor vid Livsmedelsverketundersökt om miljögiftshalternai strömming och skarpsill i Östersjönligger under gränsvärdet för matfisk.■ Halterna i sill respektive strömmingoch skarpsill varierar beroende på var iÖstersjön de fångas, när på året och påindividens storlek och ålder. Inom EUfinns det gränsvärden för dioxiner ochdioxinlika PCB:er (dl-PCB) för matfisk,men undantag har beviljats både i Sverigeoch Finland för att vildfångad lax, öring,röding, flodnejonöga och sill respektiveströmming från Östersjöområdet skakunna säljas på den inhemskamarknaden. Under 2012har detta undantag permanentatsoch skapatstor debatt.Ett villkor för Sveriges undantag är attkonsumenterna får ordentlig informationom Livsmedelsverkets kostrekommendationer.Ty vä r r har det visat sig att kostrådeninte har det genomslag som krävs.Bara omkring 15 procent av allmänhetenkänner till att lax och strömming frånÖstersjön innehåller så höga halter dioxinatt det kan vara skadligt. Därför kan detinte nog poängteras hur viktigt det är attfler blir medvetna om kostråden så att defaktiskt följs.faktaLivsmedelsverketskostrekommendationerFör att begränsa intaget av dioxiner ochPCB via fiskkonsumtion men bibehållanyttan med att äta fet fisk har Livsmedelsverkettagit fram kostråd gällande fiskfrån Östersjöområdet (Östersjön ochsvenskt inre vatten). Kostråden innebäratt barn, kvinnor i barnafödande ålder,gravida och ammande inte bör äta fiskmed hög fetthalt, så som sill/strömming,vildfångad lax och öring från Östersjön,Vänern och Vättern samt sik från Vänernoch röding från Vättern mer än två till tregånger per år. Övriga bör inte äta sådanfisk oftare än en gång per vecka.Fisk och skaldjur innehåller nyttigaämnen som D-vitamin, jod, selen ochviktiga omega-3-fetter. Därför är det braatt äta fisk men det är viktigt att väljaolika sorter och att följa kostråden.Läs mer på www.nyttigfisk.seEnligt Livsmedelsverkets kostråd bör barninte äta strömming eller lax från Östersjönoftare än två till tre gånger per år. o74 havet 2012

miljögifter och deras effekterSill eller strömming?Sill som fångas och landas norr om Kalmar kalllasströmming. Sillen som fångas på västkustenskiljer sig avsevärt från Östersjöströmming beträffandefetthalt och tillväxthastighet. jFoto: ShutterstockFoto: Marcel Mooij/ShutterstockOlika halter i olika delar av ÖstersjönÖstersjön har delats in i regioner av InternationellaHavsforskningsrådet (ICES),region 24–32. Mellan dessa regioner skiljersig halterna av dioxiner och dl-PCB:er i sill,strömming och skarpsill åt.Halterna i sill respektive strömming,mindre än 17 cm från ICES-regionerna24–31, bedöms av EU ligga under gränsvärdetför dioxiner och dl-PCB:er. Bedömningenbaseras på flera studier i Östersjöländerna.Livsmedelsverket har undersökt dioxinochPCB-halten i sill och strömming underen tioårsperiod och bedömt att sill ellerströmming större än 17 cm fångad i region24, 27 och delar av 25 ligger under gränsvärdet.De kan därmed också säljas till andraEU-länder, så länge regionen där den fiskasanges på förpackningen eller i ett medföljandedokument.För att ta reda på om bedömningarnastämmer analyserade forskare från Naturhistoriskariksmuseet och Livsmedelsverketett omfattande fiskmaterial och sammanställdehalter av dioxiner och dl-PCB:er ifisk fångad i olika ICES-regioner.Tusentals fiskar analyseradeSill, strömming och skarpsill fångades frånflera platser i Östersjön – sill eller strömmingfrån ICES-regionerna 24–31, ochskarpsill i ICES-regionerna 24–29. Ingenskarpsill togs från region 30–31 eftersomden inte är så vanlig där. Sill och strömmingfångades 2009–2011 under olika årstider,skarpsillen under 2010. Fiskens längdoch vikt bestämdes och de ätliga delarna avfisken lades i samlingsprov. Totalt analyserades119 samlingsprov av sill/strömmingoch 34 samlingsprov av skarpsill. Provernaskickades till Finland för kemisk analys.Jämförelser kräver justeringarEftersom varje dioxinförening och dl-PCBär olika giftiga, multipliceras halten av varjeenskild förening med en omräkningsfaktor.När alla multiplicerade dioxin- ochdl-PCB-halter summeras får man haltenuttryckt som toxiska ekvivalenter, ett såkallat TEQ-värde. TEQ-värden kan jämförasmellan lokaler och över tid. Äldre, störrefiskar har haft längre tid att ackumuleraföroreningar i kroppen jämfört med yngre,mindre fiskar.Gränsvärdena för human konsumtionav fisk är för dioxiner 3,5 pg TEQ/g färskviktoch 6,5 pg TEQ/g färskvikt för summanav dioxiner och dl-PCB. I studien är detförhållandet till det sistnämnda gränsvärdetsom undersökts.För att kunna jämföra halterna underlättardet om man justerar koncentrationernaoch beräknar dem som om fiskensstorlek vore konstant. För sill och strömmingjusterades längden till 17 cm som ärden storleksgräns som specificeras av EUför Sveriges och Finlands undantag, strömmingmindre än 17 cm ligger normalt undergränsvärdet. Större, äldre strömminganvänds exempelvis till surströmming. Föratt illustrera halterna i sådan fisk användeslängden 20 cm, och det är ungefär så storsom en strömming i Östersjön blir.Skarpsill används till foder men säljsockså som ansjovis eller brissling. Denär ofta mindre när den äts och justeradesdärför till 13 cm, men också till 17 cm för attbli jämförbar med strömmingen.Totalt antal prover av sill/strömming och skarpsill – hela ÖstersjönICES Region Art Antal samlingsprov* Antal individer24 sill 9 87skarpsill 2 11325 sill 20 329skarpsill 12 101226 sill 7 119skarpsill 2 16927 strömming 20 540skarpsill 5 47228 strömming 20 450skarpsill 10 102029 strömming 12 297skarpsill 3 24330 strömming 26 59731 strömming 5 132* Varje samlingsprov bestod av mellan 4 till 56 individer (sill/strömming) eller 53 till 124 individer (skarpsill), beroende på vikt.havet 201275

miljögifter och deras effekterpcb och dioxin i sill, strömming och skarpsillANDEL PCB OCH DIOXINERI SILL/STRÖMMINGPCB OCH DIOXINER I SILL/STRÖMMING17 CM, 2009–2011PCB OCH DIOXINER i SILL/STRÖMMING20 CM, 2009–201131BottenvikenBottenhavet30dl-PCBPCDDPCDFICES-regioner32Koncentrationtoxiska ekvivalenter (TEQ)PCDD/F och dl-PCBpg TEQ/g färskvikt> 98 − 96,5 − 84 − 6,5< 4ICES-regioner303132303132Egentliga Östersjön292727292729Västerhavet2128212821282223242526SydöstraEgentliga Östersjön22232425262223242526200 kmn Sektorerna visar den relativa andelenPCDD, PCDF och dl-PCB i sill/strömming,2009 – 2011. Det finns en relativt sett högreandel av PCDF i norr och en högre andeldl-PCB i söder. Cirklarnas storlek är proportionellmot den totala koncentrationen av dioxineroch dl-PCB. De allra högsta värdena finns inorr och i region 26.n Koncentrationer av summan av dioxiner ochdl-PCB:er mätt som toxiska ekvivalenter i sill/strömming, justerade till en storlek på 17 cm,2009 – 2011.n Koncentrationer av summan av dioxineroch dl-PCB:er mätt som toxiska ekvivalenteri sill/strömming justerade till en storlek på 20cm, 2009 – 2011.PCB OCH DIOXINER I SKARPSILL13 CM, 2010PCB OCH DIOXINER I SKARPSILL17 CM, 20103131Skarpsillen (Sprattus sprattus)säljs ofta som ansjovis. Menden skarpsill som används somansjovis i Sverige fiskas på västkustenoch innehåller inte högahalter av miljögifter. o27302932273029322128212823262326222425222425n Koncentrationer av summan av dioxineroch dl-PCB:er mätt som toxiska ekvivalenteri skarpsill, justerade till en storlek på 13 cm,2010.n Koncentrationer av summan av dioxineroch dl-PCB:er mätt som toxiska ekvivalenteri skarpsill, justerade till en storlek på 17 cm,2010. Jämfört med värdena för 17 cm sill/strömming har skarpsillen högre halter.Not: Den inre cirkeln visar medelkoncentrationen, den yttre visar det övre 95-procentiga konfidensintervallet. Om den yttrecirkeln visar gult, rött eller mörkrött är inte koncentrationen signifikant under gränsvärdet.76havet 2012

28% av den totala variationenPC2,miljögifter och deras effekterFÖRDELNING AV MILJÖGIFTSPÅVERKANfaktaPCA-analysPCDFPCDDdl_PCBPCB-153Strömming SkarpsillH31H30 NH29 S29H28 S28H27 S27H26 S26H25 S S25H24 S24Principalkomponentanalys är en såkallad multivariatanalys, en metod föratt hitta eventuella mönster genom attstudera provernas inbördes likheteroch olikheter med varandra. I en PCAillustreras alla provers relationer i etttvådimensionellt diagram, prover medliknande mönster/sammansättninghamnar nära varandra.PC1, 68% av den totala variationenn Principalkomponentanalys. Vektorerna visar vilka relativa koncentrationer av ämnen som dominerar i norr (grönt) och söder (blått) respektiveskillnader mellan sill/strömming (cirklar) och skarpsill (trianglar). De större cirklarna och trianglarna visar ”mittpunkten” för de olika proverna i respektiveområde. De mindre visar varje fiskprov. Ellipserna är 95-procentiga konfidensellipser, det vill säga det område inom vilket medelpunkten av 95procent av alla tänkbara upprepade provtagningar med samma antal mätningar i samma populationer skulle hamna.En multivariatanalys (PCA) utfördes påandelen PCDD, PCDF och dl-PCB TEQoch den icke dioxinlika PCB-153, i förhållandetill summan av den totala koncentrationendioxiner och PCB:er. Vi letade ocksåskillnader i sammansättning av olika dioxineroch dl-PCB mellan norr och söder ochmellan strömming och skarpsill.Skillnader mellan norr och söderNär vi summerar TEQ-värdena för PCDD,PCDF och dl-PCB, får vi ett totalt värde påfiskarnas ”dioxin-giftighet” mätt som toxiskaekvivalenter (TEQ-värde). För sill ellerströmming ser vi att PCDD bidrar mindreän PCDF och dl-PCB till det totala TEQvärdet.Kartan visar att de högsta TEQ-nivåernauppmättes i Bottenhavet (region 30) ochBottenviken (region 31) och att det finns engradient från norr till söder av den totalasumman av dioxiner och dl-PCB:er.I norr finns en relativt sett högre andelav PCDF medan det i söder finns en högreandel av dl-PCB. Det finns också en östvästliggradient i egentliga Östersjön, medhögre totala koncentrationer i sydöstraegentliga Östersjön, region 26 och 28.När man granskar summan av den totalakoncentrationen av dioxiner och dl-PCBhos sill respektive strömming i förhållandetill gränsvärdet på 6,5 pg TEQ/g färskvikt,finner man samma gradient från norr tillsöder. Fisk från region 26 utmärkte siggenom att ha högre TEQ-värden än deandra sydliga regionerna. I Bottenviken(region 31) är koncentrationerna inte signifikantlägre än gränsvärdet och klarar alltsåinte kraven för försäljning inom övrigaEU-länder. Detsamma gäller för störreströmming, 20 cm eller längre, från Bottenhavet(region 30).För skarpsill var både dioxin- och PCBvärdenarelativt låga och de låg undergränsvärdet i alla provtagna regioner.Undantaget var region 26, där de låg högre.Skarpsillen, till skillnad från sill/strömming,hade sitt lägsta TEQ-värde i region29. Detta är också den nordligaste regionendär skarpsill provtagits.Om man jämför sill/strömming ochskarpsill justerade till samma längd (17 cm)finner man att koncentrationerna är högre iskarpsill. Men den genomsnittliga koncentrationenav dioxiner i 13 cm lång skarpsillfrån regionerna 24 –29 ligger under gränsvärdet.Multivariatanalysen visar också tydligaskillnader i mönster (relativa koncentrationerav PCDD, PCDF, dl-PCB och PCB-153)dels mellan norr och söder, dels mellan sill/strömming och skarpsill. Strömmingen inorr visar en högre relativ andel furaner(PCDF). Sillen i södra egentliga Östersjönhar, relativt sett, mer PCB-153. Skarpsillenhar en högre andel dl-PCB, jämfört med silleller strömming. Figuren ger också informationom hur de enskilda proven inomrespektive region sprider sig och eventuelltöverlappar andra regioner.n Efter vägning och mätning läggs sill ellerströmming ihop till ett samlingsprov. Fiskenhomogeniseras och läggs i burkar som skickasför analys.Foto (samtliga): Marie Aunehavet 201277

miljögifter och deras effekterfaktaDioxiner och PCBPolyklorerade dibenzo-p-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibenzofuraner (PCDF), som medett gemensamt namn benämns dioxiner (PCDD/F), är miljögifter som bildas oavsiktligt, sombiprodukter i flera industriella processer och vid förbränningsprocesser, till exempel avfallsförbränningeller vanliga bränder. Polyklorerade bifenyler (PCB) har tidigare använts i enmängd olika tillverkningsprocesser, som mjukgörare, isolatorer och brandskyddsmedel ochbetraktas nu som ett miljögift. En del av dessa PCB:er kallas för dioxinlika-PCB (dl-PCB)eftersom de har en likartad, men svagare, påverkan på kroppen som dioxiner.Dioxiner och PCB:er är skadliga för hälsan och för miljön. Hos människor kan de orsakareproduktions- och utvecklingsstörningar, påverka immunförsvaret och även orsaka cancer.De är mycket långlivade och stannar kvar i miljön under lång tid, och de kan ansamlas imark, vatten, växter och djur. Människor får det mesta av sitt intag av dioxiner och PCBgenom att äta fisk som har exponerats för dessa gifter i sin miljö.Strömming i norr har högre halterDen dominerande källan till dioxiner iÖstersjön anses vara atmosfäriskt nedfall.Industrialiserade områden längs kustenbidrar troligen till den lokala variationeni fisk. Dioxinhalterna är kända för att varahögre i äldre, större fiskar.Denna och flera andra studier visar attdioxinhalterna är högre i norra Östersjön(Bottenhavet och Bottenviken) jämförtmed södra delen. Större strömming, över17 cm, från Bottenviken överskrider gränsvärdetför dioxiner och dl-PCB i matfisk.För mindre strömming, är den genomsnittligakoncentrationen i Bottenvikenlägre än gränsvärdet. Däremot är den övregränsen i konfidensintervallet fortfarandehögre än gränsvärdet. Det innebär attrisken är förhållandevis stor att gränsvärdetöverskrids om ett nytt prov tas även för demindre fiskarna.I Bottniska viken är vattnet sötare ochströmmingen växer långsamt. Därförutsätts den under längre tid för miljögifterjämfört med fisk av samma storlekfrån södra Östersjön. Det här kan kanske,åtminstone delvis, förklara gradienten medökande koncentrationer norrut, även ompåverkan från lokala källor absolut intekan uteslutas. Den lägre tillväxthastighetenförklarar inte heller de relativt sett högrekoncentrationerna i sydöstra Östersjön(region 26).Säsongsvariation för skarpsill?Koncentrationerna i ung skarpsill (13 cm)var i allmänhet låga och allra lägst i region29. Skarpsillen här provtogs under hösten,medan de övriga regionerna provtogsunder vintern och våren. Tidigare studierav strömming visar en säsongsvariationmed lägre koncentrationer på höstenjämfört med vinter och vår. Vi kan kanskeförvänta oss liknande skillnader i skarpsillsom förklarar de lägre koncentrationernai region 29. De förhöjda halterna i region26 för båda arterna kan bero på punktkällor,till exempel industriella utsläpp ellerförbränning. Även om antalet individer isamlingsproven är relativt stort så är antaletanalyserade samlingsprov lågt och resultatenbör tolkas med försiktighet.Skarpsill av bägge storlekar ligger undergränsvärdet för alla regioner, utom region26, där det finns en risk att en del skarpsillkan hamna över gränsen.Kan man äta fisken?Enligt denna studie klarar större strömmingfrån Bottenhavet och Bottenvikeninte gränsvärdet för dioxiner och dl-PCB.Det finns en risk att inte heller skarpsillfrån sydöstra Egentliga Östersjön (region26) gör det. Det innebär att dessa fiskarinte är lämpliga att äta för ofta. Övrig silleller strömming och skarpsill ligger undergränsvärdet för dioxiner och dl-PCB.Detta överensstämmer med Livsmedelsverketsbedömning. Men även om halternaligger under gränsvärdet är de höga jämförtmed andra fiskarter och områden. Kostrådengäller därför all sill och strömming frånÖstersjön.Skarpsill som används till ansjovis fiskashuvudsakligen längs svenska västkustenoch innebär därför inte något problemför konsumenten. Skarpsill som fångas iÖstersjön används främst till fiskmjöl ochfiskolja.Regelbunden konsumtion av fet Östersjö-och insjöfisk med förhöjda dioxin- ochPCB-halter kan leda till att den så kalladetolerabla dagliga intagsnivån (TDI) överskrids,något som framför allt kan innebäraen risk för barn samt kvinnor i barnafödandeålder. Men konsumtionen av fetfisk från Östersjön är ändå relativt liten iSverige. PCB och dioxiner ansamlas i kroppenunder lång tid och det är den totalakroppsbelastningen för dessa ämnen ochinte det enstaka intaget, som är avgörandefrån risksynpunkt. Överskridande av ”tolerabeltintag” innebär inte automatiskt enhälsofara, men väl att säkerhetsmarginalenkrymper. Riskerna med att få i sig förmycket miljögifter minskar om man äterolika sorters fisk och följer kostråden förÖstersjöfisk. SLästipsLivsmedelsverket 2011. LIVSFS 2011:19. 3pp.Kommissionens förordning (EU) nr 1259/2011 avden 2 december 2011 om ändring av förordning(EG) nr 1881/2006 vad gäller gränsvärden fördioxiner, dioxinlika PCB och icke dioxin-lika PCBi livsmedel.Livsmedelsverket 2011: Redovisning av regeringsuppdragrörande gränsvärden för långlivade miljöföroreningari fisk från Östersjöområdet.Armitage, JM., McLachlan, M., Wiberg, K., Jonsson,P. 2009. Science of Total Environment, 407,3784-3792.Pandelova, M., Henkelmann, B., Rötter, O., Simm,M., Järv, L., Benfenati, E., Schramm, K.-W. 2008.Chemosphere, 71, 369-378.Karl H., Ruoff, U. 2007. Chemosphere, 67,S90-S95.8. Flinkman, J., Aro, E., Vuorinen, I.,Viitasalo, M. 1998. Marine Ecology Progress Series,165, 127-136.78 havet 2012

miljögifter och deras effekterMiljögifter i biotaElisabeth Nyberg, Anders Bignert & Suzanne Faxneld, Naturhistoriska riksmuseet2011miljöÖVERVAKNINGFokus på dioxineroch flamskyddsmedelÅrets rapportering av tillståndet för miljögifteri biota tar som vanligt upp organiskamiljögifter som PCB, DDT, HCB, dioxineroch bromerade flamskyddsmedel samttungmetaller som kvicksilver, bly ochkadmium. Fokus ligger på de allra giftigaste,dioxinerna, men också det bromeradeflamskyddsmedlet HBCDD som fortfarandeanvänds i Europa, och på kvicksilversom trots åtgärder inte minskat tillräckligtmycket i Sverige. Perflourerade ämnenfinns i år inte med på grund av byte avanalysmetod.Miljömål uppnås inteGiftfri miljö är ett av Sveriges miljömål,vilket innebär att halten av gifter somuppstått genom mänskliga aktiviteter iprincip ska vara lika med noll. Detta miljömåluppnås inte idag, om man utgår frånde föreslagna gränsvärdena.Bra verktyg trots bristerDagens gränsvärden är inte så specifikautan satta för fisk, oftast på helkroppsbasis,det vill säga hela fisken används vidanalys. I vissa fall är gränsvärdet för fisk enomräkning från ett gränsvärde som är sattför vatten. En översättning av gränsvärdenmellan till exempel ”vatten–mussla–fisk”och ”muskel/lever-helkropp” bygger påosäkra antaganden. Samverkande effekterfrån olika miljögifter eller möjliga effektervid långtidsexponering tar man inte hellerhänsyn till i gränsvärdena.Nuvarande gränsvärden har alltså bristermen de är oerhört viktiga för att kunnakoppla uppmätta halter till möjliga riskeroch de fungerar som ett verktyg för attprioritera eventuella åtgärder.Dynamisk processSammanfattningsvis kan man säga att deåtgärder som genomförts för att begränsaflera miljögifter har gett resultat. Det gällerexempelvis bly, PCB, DDT, HCH, HCBsamt en del bromerade flamskyddsmedel,som minskat kraftigt. Men fortfarandeär ofta giftkoncentrationerna i Östersjönavsevärt högre än på västkusten, till exempelför PCB. För andra ämnen saknas fortfarandeåtgärder eller så har de ännu intehaft tillräcklig effekt. Det gäller till exempeldioxiner, furaner, kadmium och perfluoreradeämnen. De gränsvärden som finns fördessa ämnen ändras fortlöpande med ökadkunskap. Gränsvärdena är alltså inte färdigautan behöver utvecklas på olika sätt. Detar heller inte hänsyn till miljömålet – Engiftfri miljö. Det är mycket viktigt att arbetetmed gränsvärden fortskrider och att deblir praktiskt användbara för riskvärderingoch prioritering av åtgärder.gränsvärden för miljögifter i fiskGränsvärdenÄmneFiskReferensBly 1000 (µg/kg våtvikt) EC, QS sekundär förgiftningKadmium 160 (µg/kg våtvikt) EC, QS sekundär förgiftningKvicksilver 20 (µg/kg våtvikt) EC, EQS sekundär förgiftningCB-118 24 (µg/kg fettvikt) Ospar, EACBDE (kongener 28, 47, 99,100, 153 och 154)0,0085 (µg/kg våtvikt)* EC, EQSDDE 5 (µg/kg våtvikt) Ospar, EACHBCDD 167 (µg/kg våtvikt) EC, QS sekundär förgiftningFoto: Camilla Wisbauer/iStockphoton Halterna av flera av de organiska miljögifternahar ökat i strömming de senaste tio åreni södra Egentliga Östersjön. Det beror troligenpå att strömmingen blivit magrare där.HCB 10 (µg/kg våtvikt) EC, EQS human hälsaSumma PCDD/PCDF iWHO 2005 TEQ3,5 (ng/kg våtvikt) EC, livsmedeln Arbetet med att ta fram gränsvärden för att kunna klassa miljöstatus pågår kontinuerligt inomexempelvis EU och Ospar (Oslo Paris konventionen). Gränsvärdena som presenteras i tabellen ärinternationellt överenskomna eller föreslagna gränsvärden.Environmental Quality Standards (EQS) alternativt Quality Standards (QS) framtagna inom EU, samt EnvironmentalAssessment Criteria (EAC), framtagna inom Ospar används för att indikera god miljöstatus och skydda dekänsligaste organismerna i systemet,Halter i livsmedel = EU:s gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel.* EQS föreslaget av EU, avsevärt lägre än det gränsvärde som tidigare använts (QS, human hälsa).havet 201279

miljögifter och deras effekterforts. Miljögifter i biota / organiska miljögifterPCB, DDT och HCBPCB och bekämpningsmedlet DDTförbjöds i Sverige under 1970-talet ochHCB (hexaklorbensen) under 1980-talet.Liknande åtgärder infördes av de flestaländerna kring Östersjön. Förbudet harlett till kraftigt minskade PCB-halter i fisk,mussla och sillgrissla från Östersjön ochVästerhavet. Sedan mitten av 1970-talet harde sjunkit med 80–90 procent. Men fortfarandeligger koncentrationen betydligthögre i fisk från Östersjön än i fisk fångadi Västerhavet.Halterna av PCB-varianten CB-118 iströmmingsmuskel ligger över eller näradet föreslagna gränsvärdet i både Bottenhavetoch Egentliga Östersjön. De högstahalterna av CB-118 uppmättes i strömmingsmuskelfrån Lagnö i norra EgentligaÖstersjön.Även halterna av DDE (en nedbrytningsproduktav DDT) har minskat signifikantsedan slutet av 1970-talet, både iÖstersjön och Västerhavet. Det är troligenden främsta orsaken till att sillgrisslornasäggskal ökat i tjocklek sedan DDT förbjöds.Halterna av DDE i strömmingsmuskel harminskat med 70–90 procent sedan slutetav 1970-talet. Men DDE-halterna är fortfarandehögre i södra Egentliga Östersjönän i Bottenviken och i Västerhavet. I EgentligaÖstersjön ligger koncentrationernai strömmingsmuskel något över det föreslagnagränsvärdet på flera av lokalerna,medan lokalerna i Bottenhavet/Bottenvikenoch Västerhavet generellt sett liggerunder. Gränsvärdet för DDE är baserat påOspars ekotoxikologiska gränsvärden somsyftar till att skydda även den känsligastearten mot skadliga effekter.Halterna av HCB har också minskatsignifikant sedan mitten av 1980-talet medi genomsnitt 6 procent per år. De koncentrationervi mäter idag kommer frånförbränning och framställning av kloreradeämnen. Halterna är högre i Östersjönän i Västerhavet. De högsta koncentrationernafinns i Bottenhavet och i EgentligaÖstersjön.Koncentrationerna av HCB i strömmingsmuskelligger cirka tio gånger lägreän gränsvärdet både i Östersjön ochVästerhavet. Gränsvärdet är ursprungligensatt för humankonsumtion.koncentration (µg/g fettvikt)PCB (CB-118) I STRÖMMINGSMUSKEL0,200,200,200,200,20Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg. Östersjön Västerhavet0,150,150,150,150,150,100,100,100,100,100,050,050,050,050,051990 2000 201001990 2000 2010 1990 2000 2010 1990 2000 2010 1990 2000 2010koncentration (µg/g fettvikt)DDE I STRÖMMINGSMUSKEL1,4Bottenviken1,4Bottenhavet1,4norra Eg. Östersjön1,4södra Eg. Östersjön1,4Västerhavet1,21,21,21,21,21,01,01,01,01,00,80,80,80,80,80,60,60,60,60,60,40,40,40,40,40,20,20,20,20,201980 1990 2000 201001980 1990 2000 201001980 1990 2000 201001980 1990 2000 201001980 1990 2000 2010HCB I STRÖMMINGSMUSKELkoncentration (µg/g fettvikt)0,160,140,120,100,080,060,040,020Bottenviken 0,16 Bottenhavet 0,16 norra Eg. Östersjön 0,16 södra Eg. Östersjön 0,16Västerhavet0,140,140,140,140,120,120,120,120,100,100,100,100,080,080,080,080,060,060,060,060,040,040,040,040,020,020,020,0200001990 2000 2010 1990 2000 2010 1990 2000 2010 1990 2000 2010 1990 2000 2010vikt)DIOXINER I STRÖMMINGSMUSKEL10801010109Bottenviken 9 Bottenhavet 9 södra Eg. Östersjön 9Västerhavet888vikt)havet 2012

koncentration (µg/g fettvikt)koncentrakoncentration (ng/g fettvikt)koncentration (ng/g färskvikt)0,60,60,60,60,60,080,080,080,080,40,40,40,40,40,060,060,060,06miljögifter och deras effekter0,20,20,20,040,20,040,20,040,0401980 1990 2000 201001980 1990 2000 201001980 0,02 1990 2000 201001980 0,02 1990 2000 201001980 0,02 1990 2000 2010 0,020001990 2000 2010 1990 2000 2010 1990 2000 miljö02010 1990HCB I STRÖMMINGSMUSKEL2011ÖVERVAKNING0,16HCB I STRÖMMINGSMUSKELCB–118Bottenviken 0,16I STRÖMMINGSMUSKELBottenhavet 0,16 norra DDE Eg. I Östersjön 0,16 södra Eg. Östersjön 0,16VästerhavetDIOXINER I STRÖMMINGSMUSKEL0,140,140,140,140,14101010100,120,120,12Bottenviken Bottenhavet södra Eg. Östersjön90,12 90,12 i Värdena9i figurerna är90,100,100,10 80,10 80,10uppräknade för att redovisa88exponering vid konsumtion0,080,080,08 70,08 70,08 77och TEQ 1998 har räknats om0,060,060,0660,0660,0666till TEQ 2005. Observera att55550,040,040,040,040,04 gränsvärdet för dioxiner har44440,020,020,02 30,02 30,02 höjts från 0,23 till 3,5 pg/g.33Dioxinhalterna i figurerna är0µg/g fettvikt, muskel 00 2 µg/g fettvikt, muskel 0 20µg/g fettvikt, 2muskel21990 2000> 20> 0,05 2010 1990 2000 2010 1990 > 0,3 2000 2010 1990 2000 2010 1990 något lägre 2000 än den 2010 medelkoncentration1110 – 200,025 – 0,050,15 – 0,31som används1< 10< 0,0250 < 0,015001990 2000 2010 1980 1990 2000 2010för strömming1990som fiskas02000 2010 1DIOXINER I STRÖMMINGSMUSKELsom matfisk i Östersjöns olika10101010bassänger. Matfiskvärdena ärBottenviken Bottenhavet HCB södra I Eg. STRÖMMINGSMUSKELÖstersjön Västerhavet999BROMERADE FLAMSKYDDSMEDEL 9(BDE-47) I STRÖMMINGSMUSKELuppräknade DIOXINER för I att STRÖMMINGSMUSKELrepresenteraexponering vid konsumtion.DDE I STRÖMMINGSMUSKEL882082082020777Bottenviken 7 Bottenhavet Då äts norra ju, förutom Eg. Östersjön muskel, södra E661666även skinn och fett. Provfiskad1616165555strömming är något yngreHBCDD I STRÖMMINGSMUSKEL KVICKSILVER I STRÖMMINGSMUSKEL KADMIUM I STRÖMMINGSLEVER441244än kommersiellt fiskad vilket1212123333påverkar halterna. Tidsseriernaär från referenslokaler, som228228881111är utvalda för att representeraområden utan känd lokal00400µg/g fettvikt, muskelµg/g fettvikt, muskel44 pg/g färskvikt, muskel1990 2000 2010 1980 1990 2000 20101990 2000 2010 1990 2000 2010 påverkan av miljögifter. 4> 20> 0,3> 310 – 200,15 – 0,31,5 – 30 < 10< 0,01500 < 1,50!2000 2005 2010BROMERADE FLAMSKYDDSMEDEL (BDE-47) I STRÖMMINGSMUSKEL2000 2005 2010 2000 2005 2010 2000Dioxinersedan slutet av 1960-talet, och i strömmingsmuskel20 sedan slutet av 1980-talet.202020 Dioxiner ackumuleras i 20akvatiska orga­HCB I STRÖMMINGSMUSKEL16koncentration (pg/g färskvikt)ng/g Bottenviken fettvikt, muskelBottenhavet norra ng/g färskvikt, muskelDIOXINEREg. ÖstersjönI södra Eg. Östersjön VästerhavetKVICKSILVER I STRÖMMINGSMUSKELµg/g torrvikt, lever> 14nismer > och 48 är ett av de giftigaste ämnena Halterna har minskat > 3,0 i sillgrissla sedan7–141616 100 24 – 4816 10016 1001,5 – 3,0100< 7vi känner < 24till. Dioxiner Bottenviken kan orsaka cancer, Bottenhavet övervakningens början. norra Eg. Under Östersjön de senaste södra Eg< 1,5121212 försämra80immunförsvaret 12 och80ge fortplantnings-och utvecklingsstörningar. lat runt i stort sett samma medelvärde,20 åren 12 har den80totala dioxinhalten pend­808 KVICKSILVER I STRÖMMINGSMUSKEL 88 Dioxiner 60 KADMIUM som finns I i STRÖMMINGSLEVER miljön 8 är 60 inte resultatetav en medveten produktion utan nedgång under de sista 10 åren.med en 8mindre 60 BLY uppgång I STRÖMMINGSLEVERfrån 1990 och 60444 uppstår 40 oavsiktligt i flera 4olika 40processer,I tidsserien 4 40för sillgrissla märks knappt 400exempelvis som biprodukter vid vissa någon minskning när klorgasblekningen00 200 200 20202000 µg/g 2005 fettvikt, muskel 2010 2000 2005 2010 industriella 2000 pg/g 2005 färskvikt, processer muskel 2010och vid 2000 sopförbränning0 med 1,5 för – 3 låg temperatur. De 0är därför förbuden mot 0 fenoxisyror under 1970-0< 10< 1,52005 upphörde 2010 2000 runt 1990. 2005 Däremot 2010 verkar> 20> 310 – 20KVICKSILVER I STRÖMMINGSMUSKELsvårare 1970 att 1980 komma 1990 2000 tillrätta 2010med 1970 än 1980 DDT 1990 talet 2000 och 2010 högre 1970 temperatur 1980 1990 i förbränningsanläggningar100 haft effekt. I strömming2000 2010 1970 1980 19100100100 och PCB. För att man 100 ska kunna vidtasyns8060Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg. Östersjön Västerhavetng/g färskvikt, muskeleffektiva KADMIUM åtgärderµg/g torrvikt, lever I STRÖMMINGSLEVERmot utsläppen krävs signifikant minskande µg/g torrvikt, trender lever på färskviktsbasis80 enbart 5 i Bottenhavet sett över> 488080> 3,0> 0,10ökad24 – 485 kunskap om var källorna 805finns och1,5 – 3,00,05 – 0,105< Så 24 läser du miljögiftsfigurerna:Bottenviken Bottenhavet norrahur mycket < 1,5 de släpper ut.< 0,05Eg. Östersjön södra Eghela tidsperioden. De högsta koncentrationernahar uppmätts 4 i strömmingsmus­4Röd streckad linje=0,05 < p 3,0 av värden mellan 4 lever/muskel och helkropp 4> 0,101,5 – 3,0blev 0,54undantaget 0,05 – 0,10baseras på endast en studie och resultaten bör därförpermanent. Läs 0,54mer om0,50,5Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg< 1,5< 0,05tolkas med försiktighet 3innan kvoten lever/muskel och 3 kostråden på sidan 74. 30 3helkropp kan verifieras ytterligare.1970 1980 1990 2000 2010L 40 KADMIUM I STRÖMMINGSLEVER BLY I STRÖMMINGSLEVERkoncentration (µg/g torrvikt)2001970 1980 1990 2000 201054321KADMIUM I STRÖMMINGSLEVER01980koncentration (µkoncentration (pg/g färskvikt)koncentration (ng/g fettvikt)koncentration (pg/g färskvikt)koncentration (ng/g färskvikt)koncentration (µg/g torrvikt)ncentration (µg/g torrvikt)0,40,4Dioxiner har övervakats i sillgrissleägg0,4220,320,320,3havet 2012 110,210,210,21990 2000 201001980 1990 2000 2010019800,11990 2000 2010019800,11990 2000 2010019800,11990 2000 2010koncentration (ng/g fettvikt)koncentration (pg/g färskvikt)0,40,3810,20,1

0,140,140,140,140,140,120,120,120,120,12miljögifter och deras effekter0,100,100,100,100,100,080,080,08 DIOXINER I SILLGRISSLEÄGG 0,080,080,060,060,06 40,060,060,04forts. Miljögifter 0,04 i biota 0,04 / organiska 0,04 miljögifter0,0430,020,020,020,020,02000001990 2000 2010 1990 2000 2010 2 1990 2000 2010 1990 2000 2010 1990 2000 2010Gränsvärdet för dioxiner är satt för livsmedeloch det råder oenigheter inom EU presenteras 1 i föregående artikel. Det berorHCB I STRÖMMINGSMUSKELResultaten skiljer sig något från de som DIOXINER I STRÖMMINGSMUSKELSTRÖMMINGSMUSKELDIOXINER I STRÖMMINGSMUSKELom ifall detta gränsvärde verkligen skyddar på att provtagningen inom miljöövervakningen0sker i referensområden, södra Eg. Östersjön det vill sägaVästerhavet10101010den känsligaste Bottenviken arten i ekosystemet Bottenhavet som991970 9 1980 1990 2000 920108förmodligen är en toppredator. 8 Koncen­av dioxiner i strömming 7 ligger Dessutom kan 7det vara så att faktorn som 7områden som inte 8 påverkas av lokala källor. 87trationerna6under livsmedelsgränsvärdet 6 i både Öster­och Västerhavet med 5 undantag för till värden som 5 representerar konsumtion 5används för att 6 räkna upp muskelvärdena 65sjön4444strömmingsmuskel från Gaviksfjärden µg/g i fettvikt, (alltså muskel även skinn och fettet inunder det)3333pg/g färskvikt, muskel> 20norra Bottenhavet som ligger strax över möjligen är underskattad och då ger ett> 32210 – 20221,5 – 31gränsvärdet.< 101lägre värde.HBCDD1I SILLGRISSLEÄGG1< 1,500001990 2000 2010 1980 1990 2000 20101990 2000 2010 1990 2000 2010250koncentration (µg/g fettvikttvikt, muskel0,315koncentration (pg/g färskvikt)koncentration (ng/g fettvikt)koncentration (ng/g fettvikt)200BROMERADE FLAMSKYDDSMEDEL (BDE-47) I STRÖMMINGSMUSKEL20201502020Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg. Östersjön20VästerhavetKSILVER16I STRÖMMINGSMUSKEL 16100KADMIUM I STRÖMMINGSLEVER 1616 BLY I STRÖMMINGSLEVER161212501212120881970 8 1980 1990 2000 8 20108koncentration (ng/g fettvikt)kvikt, muskel8koncentration (ng/g färskvikt)koncentration (µg/g torrvikt)n (µg/g torrvikt)402000 2005 2010402000 2005 2010µg/g torrvikt, lever> 3,0KVICKSILVER I STRÖMMINGSMUSKEL1,5 – 3,0Bromerade flamskyddsmedelBROMERADE FLAMSKYDDSMEDEL I SILLGRISSLEÄGG100100< 1,5< 0,05100100100PBDE (polybromerade Bottenviken difenyletrar) Bottenhavet är 1500 norra Eg. Östersjön 300 södra Eg. Östersjön 150VästerhavetBDE-47 BDE-99 BDE-10080flamskyddsmedel som används 80 i exempelvis808080plaster och textilier. PBDE:er förekom­100020010060mer i olika blandningar – penta-, 60 okta- och606060deka-BDE. De är alla svårnedbrytbara,4040men hur giftiga de är och hur snabbt de50040100 4050 4020ackumuleras varierar. Penta- 20 och okta-20 020 020 0BDE har inom EU varit förbjudna över1970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 20100en viss halt i kemiska produkter 0 och varor0001970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010 1970 n BDE 1980minskar 1990 2000 i sillgrissleägg. 2010 1970 Notera 1980de 1990 olika 2000 skalorna. 2010 1970 1980 1990 2000 2010sedan 2004. År 2006 utökades förbudettill att gälla också elektronik och i dettaförbud KADMIUM inkluderades I STRÖMMINGSLEVERäven deka-BDE. I fisk dubbelt så höga som i sill från Västerhavet.ett annat flamskyddsmedel. Det betraktasAllra 5 högst halter av BDE-47 5fannssom svårnedbrytbart, 5 bioackumulerande,5är framför allt PBDE-kongenerna 5 BDE-47,Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg. Östersjön VästerhavetBDE-99 och BDE-100 vanliga. Under 1970- i vårfånga d strömming från södra Bottenhavet.är mycket giftigt för vattenlevande organis­4talet ökade användningen 4av PBDE ochKoncentrationerna 4i Östersjön 4 av mer och kan orsaka 4 skadliga långtidseffek­några år senare syntes tydligt att halterna de lågbromerade flamskyddsmedlen sjönk ter i vattenmiljön. HBCDD används fortfarande,men finns med på EU:s lista över33333i miljön ökat.nästan lika snabbt som de ökat, vilket syns2 Halterna av lågbromerade 2 flamskyddsmedel,tydligt i sillgrissleäggen.22 ämnen som bör begränsas 2 eller fasas ut.exempelvis BDE-47 och BDE-99, Trots den snabba minskningen överskri­HBCDD minskar signifikant i ström­1har med några få undantag 1minskat sedan der koncentrationen 1av BDE-47 i strömmingsmuskel1 ming (se sidan 87) och 1 torsk från Västerha­från Östersjön det föreslagna vet, men i strömming från Östersjön synsbörjan av 1990-talet. Det visar mätninga r000001980 i både 1990 sillgrissleägg, 2000 2010 1980 sill/strömming, 1990 2000 gränsvärdet. 2010 1980 Det 1990 föreslagna 2000 gränsvärdet 2010 1980 är 1990 inga 2000 trender. 2010 Tidsserierna 1980 1990 i sillgrissleägg 2000 2010blåmussla och torsk från både Västerhavetsatt för summan av ett antal BDE kongener och torsk från Östersjön visar däremotoch Östersjön. Däremot var haltern a i både Östersjön och Västerhavet.signifikant ökande trender över hela tidspe­BLY I STRÖMMINGSLEVERi strömming från Östersjön nästan Hexabromcyklododekan (HBCDD) är rioden (se sidan 87). Men för sillgrissleägg0,50,50,50,50,5Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg. Östersjön Västerhavet0,40,40,40,40,482havet 20120,30,30,30,30,3koncentration (ng/g fettvikt)40koncentration (pg/g färskvikt)2000 2005 2010402000 2005 2010µg/g torrvikt, lever> 0,100,05 – 0,10402000 2005 2010

9999µg/g fettvikt, muskel8 0 888> 0,051970 1980 1990 2000 20100,025 – 0,057777< 0,0256666 miljögifter och deras effekter555544443333miljö22222011ÖVERVAKNING111100001990 2000 2010 1980 1990 2000 20101990 2000 2010 1990 2000 2010HBCDD I SILLGRISSLEÄGGsyns en svagt nedåtgående trend de senaste HBCDD I STRÖMMINGSMUSKELtio åren (p 147–14< 72000 2005 201002000 2005 2010koncentration (ng/g färskvikt)koncentration (ng/g fettvikt)koncentration (µg/g torrvikt)koncentration (µg/g torrvikt)100KVICKSILVER I STRÖMMINGSMUSKEL80 BROMERADE FLAMSKYDDSMEDEL 80I SILLGRISSLEÄGG 80801500300150BDE-47 BDE-99606060BDE-1006010004020500100100100100Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg. Östersjön Västerhavet402002010040100205000000197001980 1990 2000 2010 197001980 1990 CB–118 2000 2010 I STRÖMMINGSMUSKEL197001980 1990 2000 2010 1970 1980 DDE 1990 2000 I STRÖMMINGSMUSKEL2010 1970 1980 1990 2000 20101970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010n Figuren visar prover tagna under våren från Bottenhavet och södra Egentliga Östersjön.KADMIUM I STRÖMMINGSLEVER5Tungmetaller5Kvicksilver 555Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra skydda Eg. Östersjön djur längre upp i näringsväven Västerhavet frånKvicksilver, bly och kadmium är utpekade I Sverige har kvicksilver varit förbjudet förgiftning och är omräknat något för att44444som särskilt farliga ämnen i det nationella inom massaindustrin sedan 1966 och anpassas till muskelkoncentrationer.3miljökvalitetsmålet giftfri miljö. 3 Halterna sedan 1998 3 finns ett totalförbud. Allt 3 för I Sverige antas den 3 naturliga bakgrundskoncentrationenµg/g fettvikt, muskel av kvicksilver vara betyd­av bly i fisk har minskat både i insjöar och i µg/g fettvikt, att muskel begränsa spridningen av denna giftiga2Östersjön sedan det försvann 2> 0,05som tillsats i tungmetall. 22> 0,3ligt högre än i många 2 andra europeiska0,025 – 0,050,15 – 0,3bensin. Kadmium och kvicksilver har inte < 0,025 Kvicksilverhalterna har minskat i länder, < 0,015vilket troligen beror på sammansättningenav den svenska berggrunden.11111minskat på samma sätt.strömming från Ängskärsklubb i södra0 Gränsvärdena för kvicksilver, 0 kadmiumoch 1990 bly är 2000 satta 2010 för koncentrationer 1980 1990 2000 i ägg 2010 sedan 1980 1970-talet. 1990 Däremot 2000 2010 syns 1980 ingen 1990 anpassas 2000 för 2010 Sverige 1980 eftersom 1990 det 2000 är möjligt 2010Bottenhavet 0 och halverats i sillgrissle­0 Det diskuteras därför 0 om gränsvärdet ska1980helkropp medan de mäts i muskel (Hg) ochlever BLY (Cd, I STRÖMMINGSLEVERPb). Under 2011 och 2012 gjordesminskning på de övriga lokalerna. Kvicksilverhalternaär i allmänhet något högreatt vi aldrig kommer att komma under detgränsvärde som gäller idag.0,5en pilotstudie på abborre 0,5 och strömming i norra 0,5 Egentliga Östersjön, Botten 0,5havet0,5Bottenviken Bottenhavetför att kunna översätta halterna av kvick­HBCDDochI STRÖMMINGSMUSKELnorra Eg. Östersjön södra Eg.Bottenviken än i södra EgentligaKVICKSILVER Östersjön I STRÖMMINGSMUSKELVästerhaveti muskel och kadmium 0,4 och bly i lever 0,4silverÖstersjön 0,4och i Västerhavet, med undantag 0,40,4till helkropp och därmed kunna jämföra för ett fåtal lokaler. De högsta koncentrationernahittas i strömmingsmuskel från0,30,30,30,3halterna som mäts med det satta gränsvärdet.0,3Omräkningsfaktorerna används Harufjärden (Bottniska viken) och Lagnö0,20,20,20,20,2i denna artikel, men pilotstudien gjordes (norra Egentliga Östersjön).0,1enbart på ett fåtal prov, så 0,1 resultatet måste Koncentrationerna 0,1 ! av kvicksilver 0,1 i0,1tolkas med försiktighet.havet är lägre än i sötvatten, men ligger i00ng/g fettvikt, strömmingsmuskel muskel 0 nära eller något 0 över ng/g färskvikt, muskel 01980 1990 2000 2010 1980 1990 2000 > 14 2010 1980 1990 2000 2010 1980 1990 > 2000 48 2010 19807–14det föreslagna gränsvärdet både i Östersjön24 – 481990 2000 2010< 7och Västerhavet. Gränsvärdet är satt för att< 24402080604020havet 201283

koncentration (ng/g (ng606060604040404040miljögifter och deras40effekter4040202020202020202000001970 0Miljögifter 1980 1990 2000 2010 1970 0i biota 1980 1990 2000 / 2010 tungmetaller1970 0 1980 1990 2000 2010 1970 0 1980 1990 2000 20101970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 201060404020200 miljö1970 020111980 1990 2000 2010ÖVERVAKNING1970 1980 1990 2000 2010KADMIUM I STRÖMMINGSLEVER5KADMIUM I STRÖMMINGSLEVER 5555Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg. Östersjön Västerhavet55555Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg. Östersjön Västerhavet4444444444333333333322222222221111111111000001980 0 1990 2000 2010 1980 0 1990 2000 2010 1980 0 1990 2000 2010 1980 0 1990 HCB 2000 I STRÖMMINGSMUSKEL2010 019801990 2000 201018 I STRÖMMINGSMUSKEL1980 1990 2000 2010 1980 1990DDE2000I STRÖMMINGSMUSKEL2010 1980 1990 2000 2010 1980 1990 2000 2010 1980 1990 2000 2010koncentration (µg/g (µg/g torrvikt) torrvikt)BLY I STRÖMMINGSLEVER0,5BLY I STRÖMMINGSLEVER 0,50,50,50,5Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg. Östersjön Västerhavet0,50,50,50,50,5Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg. Östersjön Västerhavet0,40,40,40,40,40,40,40,40,40,40,30,30,30,30,30,30,30,30,30,3µg/g fettvikt, muskelµg/g fettvikt, muskel0,20,20,20,2> 20 0,2> 0,30,20,20,20,210 – 200,15 – 0,30,2< 10< 0,0150,10,10,10,10,10,10,10,10,10,1000001980 0 1990 2000 2010 1980 0 1990 2000 2010 1980 0 1990 2000 2010 1980 0 1990 2000 2010 1980 0 1990 2000 20101980 1990 2000 2010 1980 1990 HCB 2000 I STRÖMMINGSMUSKEL2010 1980 1990 2000 2010 1980 1990 DIOXINER 2000 2010 I STRÖMMINGSMUSKEL1980 1990 2000 2010STRÖMMINGSMUSKELn Gränsvärdena för både kadmium och bly är satta för att skydda djur högre upp i näringsväven från förgiftning. Det är omräknat för att anpassas tillleverkoncentrationer och resultaten bör tolkas med försiktighet innan kvoten lever/helkropp verifieras ytterligare.,0525 – 0,05,025koncentration (µg/g (µg/g torrvikt) torrvikt)fettvikt, muskelDIOpg/g>1 20 kerna klarlagda.!10 – 200,31993 kom restriktioner för kadmium i < 10 Koncentrationen av kadmium i strömmingsleverligger ändå cirka tre gånger15konstgödsel med successivt höjda avgifter.Sverige fick ett tidsbegränsat undan­> 48 lägre än det föreslagna gränsvärdet både iettvikt, muskelng/g färskvikt, muskelµg/g torrvikt, lever4> 3,0424 – 48tag att behålla svenska regler vid inträdet i Östersjön och på västkusten.1,5 – 3,0< 24< 1,5EU, men undantaget gick ut 2009. Sverigeföljer nu kadmiumbegränsningarna somfinns inom REACH, EU:s förordning omBlyBlyhalter i bensin har reglerats i lagstiftningenKSILVER I kemikalier. STRÖMMINGSMUSKEL I STRÖMMINGSLEVER sedan 1970, och 1995 förbjöds KADMIUMBLY I STRÖMMINGSLEVERTrots åtgärderna minskar inte kadmiumi miljön på samma sätt som de organiskamiljögifterna. För femton år sedanökade koncentrationen i fisk från Östersjöni stället kraftigt. De senaste tio årenhar halterna åter minskat, men fortfarandeär de högre än i början av 1980-talet vid ettämnet helt i bensin. Halterna i strömmingsleverhar minskat sedan början av1980-talet med tre till sex procent per år.Halterna är något lägre i sill/strömmingfrån västkusten än i Östersjön med någrafå undantag. Högst halter i strömmingsleverhittas i södra Egentliga Östersjön ochkvikt, muskelflertal lokaler. Orsakerna till detta är ännu vid Ängskärsklubb i södra Bottenhavet.µg/g torrvikt, leverµg/g torrvikt, leverinte klarlagda.> 3,0Koncentrationen av bly i strömmingslever> 0,108Kadmiumkoncentrationerna är något1,5 – 3,00,05 – 0,10ligger cirka sju gånger lägre än det föreslagnagränsvärdet både i Östersjön och på< 1,5< 0,05högre i strömmingslever i Bottenhavet äni övriga delar av Östersjön och på västkus­västkusten.KadmiumD I STRÖMMINGSMUSKEL KVICKSILVER ten. Biotillgängligheten I STRÖMMINGSMUSKEL av kadmium ökarKadmium är ett annat ämne där man med sjunkande salthalt. Det här bordeKADMIUM I STRÖMMINGSLEVER BLYförsökt minska utsläpp genom olikaförbud och åtgärder. Det har varit förbjudetvid galvanisering och som termiskstabilisator sedan 1982, och sedan 1987 harinnebära att koncentrationerna i fisk ökarnorrut och är som högst i Bottenviken,förutsatt att belastningen är konstant. Menså är det inte, och inte heller här är orsa­µg/g fettvikt, muskelpg/g färskvikt, muskel> 31,5 – 3< 1,5µg/g>0

miljögifter och deras effekterFörändringar i fiskhälsa– orsaker söks på bred frontNiklas Hanson, Åke Larsson, Lars Förlin & Jari Parkkonen, Göteborgs UniversitetElisabeth Nyberg & Anders Bignert, Naturhistoriska RiksmuseetKustfiskens hälsa har blivit allt merpåverkad under de senaste 20–25 åren.Mycket tyder på att det beror på miljögifter.Samtidigt minskar halterna av demiljögifter som övervakas i samma fiskar.Det tyder på att det är andra, kanskeokända, miljögifter som ligger bakom.I ett nytt samverkansprojekt ska manförsöka ta reda på orsakerna.Världens totala produktion avkemikalier har på hundra år ökatmed flera hundra miljoner ton.■ Den totala produktionen av kemikalier ivärlden har på hundra år ökat från mindreän 1 miljon ton till över 400 miljoner ton perår. Många av dessa kemikalier har miljöfarligaegenskaper; de är giftiga, persistentaoch bioackumuleras i näringsväven. För attförhindra att giftiga kemikalier släpps ut ikoncentrationer som kan orsaka miljöskadorgenomförs något som kallas ekologiskriskbedömning.Ett verktyg med bristerI den bästa av världar skulle ekologisk riskbedömningvara tillräckligt underlag för attskydda miljön från påverkan av kemikalier.Tyvärr fungerar det inte riktigt så. Det ärett trubbigt verktyg som ofta leder till felaktigabedömningar. Bristerna är till stor delkopplade till att man i riskbedömningenutgår från standardiserade korttidsförsökpå laboratoriet där enstaka arter utsätts förett ämne i taget. I naturen handlar det omlångtidspåverkan av flera olika kemikalierför många arter i en varierande miljö.Ett annat problem är att långt ifrån allakemikalier riskbedöms. EU:s kemikalielagstiftning(REACH) kräver till exempel baraekologisk riskbedömning för de kemikaliersom produceras eller importeras i störremängder än 10 ton per år. Sammantagetkan man säga att vi vet mycket om ett fåtalämnen, lite om många och inget om deflesta. Därför finns det en uppenbar riskatt miljöfarliga kemikalier slinker igenomriskbedömningen.Screening och löpande övervakningMånga kemikalier som används i samhälletriskerar att på ett eller annat sätt släppas ut inaturen och så småningom hamna i vattendragoch transporteras till våra kustområden.Miljögiftsövervakningen i kust ochhav är ett instrument som kan fånga uppde kemikalier som missats vid en ekologiskriskbedömning. Övervakningen kan ocksåge en mer komplett bild av vilka kemikaliersom faktiskt når miljön. Eftersom resursernaför miljögiftsövervakning är begränsadegår det inte att mäta alla kemikalier varjeår. Faktum är att om vi ser till hur mångakemikalier det finns på marknaden så ärdet mindre än 0,1 procent som övervakasregelbundet i Sverige.För att handskas med situationenanvänds två olika strategier som kompletterarvarandra. Den ena strategin är så kalladscreening där förekomsten av vissa, särskiltintressanta, kemikalier undersöks genomen eller ett par punktinsatser. Vilka ämnensom undersöks beror på ett flertal faktorer,till exempel toxicitet, persistens, volym,och användningssätt. Det kan handla omhelt nya ämnen eller nya användningsområdenför redan kända kemikalier.Den andra strategin är återkommandemätningar där långa dataserier skapas ochförändringar i miljön följs under en längretid. Resultat från screening kan ofta liggasom grund för vilka ämnen som ingår i denlöpande övervakningen. Det är svårt attkomma på en strategi som skulle vara bättreän denna, men det går inte att kommaifrån att den har brister.För att ett ämne skall komma in på listanav kemikalier som ingår i den löpandeFoto: Shutterstockhavet 201285

miljögifter och deras effekterövervakningen krävs att det, på ett ellerannat sätt, är känt. I praktiken innebär detofta att ämnet redan är ett bekräftat miljöhotoch att åtgärder vidtagits för att minskamiljöbelastningen. Det gör att en stor delav övervakningen går åt till att bekräftakoncentrationsminskningar i miljön förämnen som redan blivit förbjudna ellerbegränsade. Även om detta är intressantoch viktigt så missar vi något annat somockså är viktigt, nämligen koncentrationsökningenhos de ämnen som kan blimorgondagens problem.Nya miljögifter, inte alltid så nyaMed jämna mellanrum identifieras nyaämnen som kan utgöra ett miljöhot. Perfluoreradeämnen (till exempel PFOS) ochbromerade flamskyddsmedel (till exempelHBCDD) är några ämnen som tagits in iden löpande miljöövervakningen av kustoch hav efter screeningundersökningar.Retrospektiva studier av båda ämnena harvisat att de har ökat i naturen under fleraårtionden. PFOS har ökat i sillgrissleäggsom samlats in från 1968 och framåt (Havet2011), och HBCDD har ökat i både sillgrissleäggefter 1969 (se tillståndsbedömning,sidan 83) och Östersjötorsk från 1980.Men dessa ökningar gick alltså inte att visaförrän vi visste vad vi skulle leta efter, ochefter att de hade skett. Nu har begränsningari PFOS- och HBCDD-användningeninförts och halterna i miljön har planat uteller minskat i den löpande miljöövervakningen.Foto: ShutterstockEffektövervakningfångar upp okända miljöhotEn möjlighet att komma runt problemetmed att vi inte vet vilka kemikalier somär morgondagens hot är att titta direktpå de organismer som kan påverkas avmiljögifter, och helt enkelt se hur de mår.Inom miljöövervakningsprogrammet förkust och hav görs detta genom biologiskövervakning av ett antal organismer, tillexempel vitmärla, nätsnäcka, havsörn, säloch sillgrissleägg. Inom programmet förintegrerad kustfiskövervakning undersökshälsostatus hos abborre och tånglakei samma områden, ibland i samma individer,som miljögiftshalter i fisk övervakas.Övervakningen har nu pågått i över 20år och visar ett ökande antal tidstrender.Fiskens hälsa ger en bild som till stor delmotsäger de minskande halterna miljögiftersom mäts i fisken, till exempel har avgiftningsenzymetEROD ökat och gonadstorlekenhos honor minskat.EROD är ett avgiftningsenzym medkänt dos-respons samband för många organiskamiljögifter. En minskad gonadstorlekkan ses som en varningssignal för minskadfekunditet (antal ägg/hona) eller försenadkönsmognad. Andra variabler som ändratsig över tiden är bland annat koncentrationenav oorganiska joner i blodet, andelenvita blodceller och blodsockernivån.Totalt är det ett tiotal hälsovariabler somvisar på långsiktiga förändringar av fiskenshälsa i kustvatten. Effektbilden är ungefärdensamma vid olika referensområdenlängs Sveriges kust, från Holmöarna i norrtill Torhamn i söder, och från Fjällbackai väster till Kvädöfjärden i öster. Fleststatistiskt säkerställda tidstrender syns iKvädöfjärden, som är det referensområdesom har längst dataserier.Inte persistenta ämneneller punktkällorFör att miljöövervakningen skall vara ettså användbart verktyg som möjligt är detviktigt att den bidrar med informationsom kan användas för att ta fram förslagpå åtgärder samt en prioritering av dessa.Exempel på användbar information när detgäller påverkan av miljögifter är vilka gifterdet är och varifrån de kommer. Historiskthar denna information varit ganska lätt attta fram eftersom påverkan ofta har kunnatkopplas till ett visst persistent ämne, tillexempel DDT och PCB, eller en specifikpunktkälla, som en industri.När det gäller den observerade påverkanpå kustfisk i referensområden är det intelika lätt. De persistenta ämnen som övervakasär alla kända och begränsade sedanen lång tid tillbaka och visar i de flesta fallstabilt minskande halter. Att det skullevara något eller några av dessa ämnen somplötsligt lett till försämrad fiskhälsa i referensområdenidag är därför inte troligt. Detär inte heller troligt att det skulle bero på enspecifik punktkälla i närområdet eftersomreferensområdena inte ligger nära vare sigstörre industrier eller större samhällen.PAH:er del av problemetFlera hypoteser som kan förklara denförsämrade fiskhälsan har diskuterats, mendet har saknats resurser för att göra någrastörre ansatser för att ta reda på orsaken.Begränsade uppföljningsstudier har visatatt det i Kvädöfjärden finns ett sambandmellan EROD-aktivitet i levern och haltenav PAH (mätt som metaboliter i galla),samt mellan EROD-aktiviteten och flödeti Vindån, som rinner ut i Kvädöfjärden.Resultaten antyder att det skett en ökadPAH-exponering i Kvädöfjärden på grundav ökad landavrinning.Många PAH:er kan orsaka skador påfisken, men de ansamlas inte i vävnadereftersom fisk effektivt omvandlar ochgör sig av med dem. Istället har PAH:eranalyserats i musslor från Kvädöfjärdensedan 2003, och retrospektivt sedan 1987.De flesta PAH-halter har minskat underdenna period, men det finns undantag. Ettintressant exempel är benso(a)antracensom ökat de senaste åren (Havet 2011). Detär ett ämne som uppstår vid förbränning,till exempel i bilmotorer. Eftersom provtagningensker i september kan man tänkasig att PAH:er ansamlas längs vägarnaunder de torrare sommarmånaderna ochsedan förs ut till havet på sensommarenoch hösten då det regnar mer. Ett försämratsiktdjup i Kvädöfjärden tyder också på enökad avrinning av humusämnen eller löstorganisk material. Detta skulle kunna bidratill en ökad transport av ämnen som bindertill organiskt material, till exempel vissametaller och PAH:er.Sammantaget finns det mycket somtyder på att det är en komplex blandningav kemikalier som sprids till våra kustområdenoch påverkar fiskens hälsa, samt attPAH:er kan vara en viktig del av dennablandning. Det går inte heller att uteslutaatt andra faktorer, som till exempel temperaturoch giftalger, påverkar och kan bidratill den försämrade hälsan hos fisk.Nytt projekt med bred frontUnder 2012 har Göteborgs universitet,och Naturhistoriska riksmuseet fått medelfrån Havs- och vattenmyndigheten för attgenomföra fördjupade analyser av befintligadata och uppföljande studier för att hittaen förklaring till den försämrade fiskhälsan.86 havet 2012

miljögifter och deras effekterkoncentration (ng/g fettvikt)Miljögiftspåverkan hos kustFiskHBCDD i strömmingsmuskel5050505050Bottenviken Bottenhavet norra Eg. Östersjön södra Eg. Östersjön Västerhavet404040404030303030302010201020102010201002000 2005 201002000 2005 201002000 2005 201002000 2005 201002000 2005 2010koncentration (ng/g fettvikt)HBCDD i torsklever75södra Eg. Östersjön502501980 1985 1990 1995 2000 20052010m Det bromerade flamskyddsmedlet HBCDD togs med i den löpande miljöövervakningeni slutet av 1990-talet och har sedan dess analyserats i strömmingsmuskelårligen. Denna övervakning har visat på stabila eller minskande halter. Streckad linjevisar periodens medelvärde. Röd linje är regressionslinje.i Retrospektiva analyser av torsklever frånsödra Egentliga Östersjön har visat att detbromerade flamskyddsmedlet HBCDD harökat i miljön sen början av 1980-talet.EROD (nmol/g protein x minut)EROD-aktivitet i levern / tånglake0,30,20,1Fjällbacka (Västerhavet)Kvädöfjärden (Egentliga Östersjön)01990 1995 2000 2005 2010n Aktiviteten av avgiftningsenzymet EROD i levern hostånglake har ökat under 20 års miljöövervakning.Trender i Kvädöfjärden och Fjällbacka.gonadstorlek hos honor (%)Gonadstorlek / abborre8,07,06,05,04,03,02,0Holmöarna (Bottenviken)1,0 Kvädöfjärden (Egentliga Östersjön)01990 1995 2000 2005 2010Not: De heldragna linjerna visar glidande medelvärde (3 år).o Den relativagonadstorleken(GSI) har minskatsen slutet av 1980-talet. Figuren visartrenderna för abborrevid Holmöarnaoch Kvädöfjärden.Arbetet kommer att fokusera på referenslokalenKvädöfjärden och sker i samarbetemed Länsstyrelsen i Östergötland.Som en viktig del i arbetet kommervattenströmmarna i området att studerasför att ringa in varifrån det är mest sannoliktatt miljögifter som når Kvädöfjärdenkommer. Med utgångspunkt från dettakommer miljöfarliga verksamheter, förorenadmark, markanvändning, vägnät,fysiska ingrepp och avrinning från land attkartläggas. Sammantaget ska detta ge ensäkrare bild av vilka vägar som kemikaliernakan ta för att nå fisken i Kvädöfjärden.Data från regional miljögiftsövervakning, imussla och sediment, kan också bidra tillatt hitta förorenade områden och källortill diffus spridning av kemikalier. Somett komplement till befintliga data kan detäven bli aktuellt med utvidgad provtagningav sediment i Kvädöfjärden, till exempel vidVindåns utlopp. Det kan ge information ombelastningen i Kvädöfjärden i förhållandetill närliggande områden samt om halternaär högre närmare det som kan antas varakällor till diffus spridning av kemikalier.Det finns redan data som tyder på attmiljögifter når Kvädöfjärden via landavrinning.Därför kommer stor vikt att läggas påatt jämföra effekter på fiskarnas hälsa mednederbörd och flödet i Vindån under olikalånga perioder före provtagningsveckani september. En fördjupad litteraturstudiekommer också att genomföras för attta reda på om det finns information omliknande effekter orsakade av kemikaliersom saknas i miljöövervakningen.Målsättningen är att det breda utredningsarbetetska upptäcka vilka kemikaliersom ligger bakom effekterna. Genommätningar på historiskt material går detförhoppningsvis sedan att retrospektivtundersöka om dessa ämnen ökat i takt medatt hälsoeffekterna hos kustfisken blivit alltallvarligare. Därefter blir det möjligt förbeslutsfattare att ta ställning till om åtgärderbehöver vidtas för att minska problemet.Lästips:Hanson N, Stark JD. 2012. A comparison of populationlevel and individual level endpoints to evaluateecological risk of chemicals. Environmental Scienceand Technology 46: 5590–5598Hanson N, Förlin L, Larsson Å. 2009. Evaluation oflong term biomarker data from Perch (Perca fluviatilis)in the Baltic Sea suggest increasing exposure toenvironmental pollutants. Environmental Toxicologyand Chemistry 28:364–373Hanson N, Persson S, Larsson Å. 2009. Analysesof perch (Perca fluviatilis) bile suggest increasingexposure to PAHs and other pollutants in a referencearea on the Swedish Baltic coast. Journal ofEnvironmental Monitoring 11:389–393havet 201287

miljögifter och deras effekterKustfisk – hälsaÅke Larsson, Lars Förlin, Niklas Hanson & Jari Parkkonen, Göteborgs universitet2011miljöÖVERVAKNINGEROD (nmol/g protein x minut)0,30,20,10KUSTFISKARS HÄLSAEROD-aktivitet i levern / abborreEgentliga Östersjön1990 1995 2000 2005 2010klorid mmol/liter plasmaKlorid i blodet / abborreVita blodceller / tånglake1302,0Egentliga Östersjön1,8 Egentliga Östersjön1251,6Västerhavet1201,41,21151,01100,80,61050,40,201990 1995 2000 2005 2010 2000 2005 2010andel vita blodceller (%)Från god hälsa till problemFör 25 år sedan startade hälsoundersökningarav abborre i det nationella referensområdetKvädöfjärden. Undersökningarnahar därefter utökats till andra referensområdenoch ytterligare en fiskart, tånglake.Från starten och fram till mitten av1990-talet visade undersökningarna relativtstabila värden för de flesta hälsovariabler.Det var en väntad situation i våra referensområden,som förväntas vara relativtopåverkade. Men därefter har signifikantaförändringar successivt börjat uppträda förallt fler hälsovariabler hos båda fiskarterna.Idag visar undersökningarna i referensområdenaatt kustfisken i ökande grad exponerasför och påverkas av kemiska ämnen.Tydlig exponeringAktiviteten för avgiftningsenzymet ERODi lever har gradvis ökat hos fisk i samtligareferensområden. I Kvädöfjärden harEROD hos abborre ökat cirka fem gångeroch i Torhamn cirka tre gånger. Hos tånglakei Fjällbacka och Kvädöfjärden, samthos abborre vid Holmön är inte ökningenlika kraftig, men visar ändå en klart signifikanttrend över tiden.EROD-ökningen kan vara ett resultat avatt fisken är exponerad för potenta kemikalierav typen PAH:er eller ämnen med dioxinlikaeffekter. Analyser på blåmusslor visar attkoncentrationen av till exempel benso(a)antracen (PAH) ökar i Kvädöfjärden.Även aktiviteten av enzymerna glutationreduktas(GR) och glutationtransferas(GST) i levern visar på en miljögiftsexponering.Ökningen av GR tyder på enförhöjd oxidativ stress hos fisken som troligenberor på en ökning av reaktiva ämnen(ofta syreradikaler) i cellerna.Bred och komplex symptombildDe signifikanta tidstrenderna för flerahälsovariabler i alla referensområden hosbåde tånglake och abborre visar en bredoch komplex symptombild. Tydligast sesden hos abborre i Kvädöfjärden som hartio påverkade variabler. Variablerna visarpåverkan på många fysiologiska funktioner:förminskade könskörtlar med färreägg hos honorna, inducerat avgiftningssystem,ökad oxidativ stress, stimuleratimmunförsvar, minskad nybildning avröda blodceller, samt påverkad saltregleringoch ämnesomsättning.Vad orsakar hälsoeffekterna?Det är svårt att göra tydliga kopplingarmellan påvisade effekter och halter av demiljögifter som idag mäts i kustfisk. Detydliga effekterna på individnivå har hittillsinte heller kunnat kopplas till förändringarpå populations- och beståndsnivå.Förändringar i kustfiskens hälsaDen breda symptombilden överensstämmerinte heller med effekter avkända enskilda miljögifter utan påminnermer om effekter man kan se hosfiskar i komplext förorenade områden, tillexempel i Göteborgs hamn. Därför är detsannolikt samverkanseffekter av flera olikakemiska ämnen som orsakar en försämradhälsa hos kustfisken.UtmaningEftersom symptomen berör flera viktigafysiologiska funktioner är det angelägetatt kartlägga orsakerna till effekterna påindividnivå innan eventuella effekter visarsig på populations- och samhällsnivå.Sådana uppföljande studier har påbörjatsunder 2012. Detta är en svår uppgift. Hurskall man hitta rätt bland den mångfald avkända och okända kemiska ämnen somsläpps ut i våra kustvatten? Läs mer om ettpåbörjat projekt om detta på sidan 85.Holmön Kvädöfjärden Torhamn FjällbackaFysiologiska funktioner indikator abborre abborre tånglake abborre tånglakeGonadutveckling GSI --- --- 0 0 0Leverfunktion EROD ++ +++ ++ + ++GR ++ + 0 + +GST --- - --- - ---Kolhydratmetabolism Glukos + +++ ++ +++ +Immunförsvar/WBC lymfocyter + + ++ ++ +++trombocyter + +++ +++ 0 +++Röda blodceller i-RBC - -- 0 -- 0Saltbalans klorid 0 +++ ++ 0 +kalcium + ++ ++ + +++++/--- = stark signifikant tidstrend ++/-- = signifikant tidstrend +/- = tydlig tendens/tidigare förändring 0 = ingen tidstrend/tendensn Signifikanta tidstrender syns för allt fler hälsoindikatorer hos kustfisk i nationella referensområden.Tabellen visar en komplex symptombild som innefattar påverkan på sex centrala fysiologiskafunktioner hos fisken.88havet 2012

miljögifter och deras effekterTBT-forskning gerbättre hantering av förorenade sedimentMarina Magnusson, Marine Monitoring AB & Per-Olof Samuelsson, Stenungsunds kommunDe senaste tio åren har allvarliga störningari könskaraktären hos snäckorobserverats i våra vatten. Störningarnaorsakas av giftiga, organiska tennföreningarsom tidigare fanns i båtbottenfärger.På senare år har flera studier ibåde sediment och snäckor genomförtsför att dokumentera effekten av organiskatennföreningar. Studierna visar påkraftigt förhöjda halter av TBT, framför allti sedimenten vid de spolplatser som oftafinns där småbåtar tas upp ur vattnet.■ I samband med att fritidsbåtar tas uppinför vintern är det vanligt att de spolas av,ofta direkt på kajen och ibland på en spolplattasom många gånger saknar rening.Tvättvattnet inklusive rester från båtbottenfärgerhamnar då direkt i havet. Ävenvid själva båtuppläggningsplatsen spridsTBT till miljön. Här har skroven blästrats,skrapats och målats i årtionden med giftigbåtbottenfärg.Få småbåtsvarv eller marinor har enspolplatta, alternativt en särskild plats,där färgspill och slipdamm tas om handoch renas. Istället sköljs det slutligen ned ivattnet, bland annat med hjälp av regnvatten.En spolplatta med slamavskiljare ochefterföljande filtrering är därför alltid attföredra eftersom det minskar gifthalterna ispillvattnet avsevärt.Flera faktorer påverkarDet är svårt att bedöma exakt hur långtfrån en hamn som påverkan av organiskatennföreningar avtar. Strömmar och vågrörelserspelar sannolikt en viktig roll. Ävenmarinans placering och typ av sediment ärav betydelse. TBT binds lättare till leriga,finkorniga sediment än till sand och grusbottnar.Är marinan belägen i ett skyddat områdemed liten vattengenomströmning ökarrisken för ansamling av TBT ytterligare,vilket i sin tur kan leda till en ökad miljöpåverkan.Studier har visat att avtagandehalter och effekter i nätsnäckor kan förväntascirka 300–1200 meter från punktkällan,allt beroende på de förhållanden somnämnts ovan och hur pass förorenat områdetär.TBT finns också i naturhamnarStudier av både sediment och snäckor i ettantal naturhamnar både på västkusten ochostkusten visar också på förhöjda halter avTBT. Organiska tennföreningar förekommeräven i musselvävnad långt ute vidNatura 2000-områdena Hoburgs bank ochNorra Midsjöbanken, söder om Gotland.Halterna är i många fall inte extremt högamen att de påträffas i lugna skyddade områden,viktiga för både fiskars och fåglarsfortplantning, gör det desto allvarligare.p Småbåtar tas ofta upp och spolas av direktöver vattnet.Sediment vid Glommens fiskehamn,Falkenberg innehåller höga halter av TBT.Foto: Marine Monitoringhavet 201289

miljögifter och deras effekterTBT-undersökningar längs kustenI Västra Götalands län genomfördes enstudie 2011 för att undersöka förekomst avorganiska tennföreningar i snäckvävnadsamt studera effekten av dessa i form avimposex hos nätsnäckor utanför småbåtshamnar.Syftet var bland annat att få enuppfattning om hur snart effekten av organiskatennföreningar i småbåtshamnarkan tänkas avta.Imposex hosnätsnäckor undersöktesvid tolv lokalerpå västkusten.Flera lokaler näraTBT-kontamineradesmåbåtshamnar norrom Stenungsund visadeförvånansvärt låga VDSIvärdenförmodligen pågrund av stark ström, exempelvisLerskiten, Mjösund ochFoto: Niels Sloth/Biopixd Imposex utanför småbåtshamnarKolhättan. De anses alla, ha god ekologiskstatus enligt EU:s vattendirektiv ochOspar.Stationerna vid inre och yttre Rockan(öster om Marstrand), visade inte likalåga VDSI-värden även om de minskadeju längre ut från hamnen man kom, Detgällde även TBT-halten i snäckvävnaden.När resultaten från Havshuvudet ochStora Jonsholmen jämfördes med värdenafrån de närbelägna marinorna Hinsholmenoch Amundön syntes en signifikantminskning av VDSI. Men TBT-halten ivävnaden var högre vid stationerna längreut än inne vid själva marinan. Det här ärlite motsägelsefullt eftersom värdena förVDSI är lägre här än inne vid marinorna.Orsaken till detta är ännu okänd.d Pilotprojekt i MjösundGifter på botten i småbåtshamnar kanses som en miljöskuld. I 20–30 år har vispolat av båtar och låtit tvättvattnet rinnarakt över kajen utan rening. Men hur fårman upp det giftiga sedimentet på land?Som ett led i att ta fram en handledningför sanering av småbåtshamnar gjordes enpilotsanering i Mjösund, inom projektetHav möter land. Denna typ av sanering hartidigare aldrig utförts i liten skala, däremotstörre saneringar utanför exempelvispappersbruk.Området muddrades innanför dubblasiltgardiner (gardin av kraftig fiberduk)och det förorenade sedimentet togs upp påland. Därefter täcktes botten med småsten.De förorenade massorna togs om hand pådeponi i Häljestorp utanför Vänersborg.Pilotprojektet har på ett praktiskt sätt visathur man kan gå till väga vid saneringaroch vilka fällor och fel man ska undvika.AMUNDÖNS MARINAOCH HAVSHUVUDET43210Imposex (VDSI)0,4Havshuvudet(n=48, ±KI)1,4Amundöns marina(n=43, ±KI)HINSHOLMENSMARINA OCH4STORA JONSHOLMEN 31,4210Imposex (VDSI)3,1St Jonsholmen(n=37, ±KI)Hinsholmens marina(n=35, ±KI)NÄTSNÄCKORHavshuvudetNÄTSNÄCKORHinsholmens marinaSEDIMENTAmundöns marinaSt JonsholmenSEDIMENT0 250 5001:10 000meterMBTDBTTBTImposex uttrycks som VDSI,Vas Deferens Sequence Index01:10 000250 500 meter – ett mått på utvecklingen avhanliga könskaraktärer hoshonexemplar av olika snäckarter.MBTDBTTBTn Jämförelser av imposex, halten av TBT och dess nedbrytningsprodukter DBT och MBT i snäckvävnad samt sediment inne vid småbåtshamnarnaAmundöns och Hinsholmens marina jämfört med lokaler längre ut.90havet 2012

miljögifter och deras effekterd Småbåtshamnar i Stenungsundµg/kg500450400350300250200150100500ytsedimentdjupare sedimentKällsnäsGetskär 1Getskär 2Båtklubben 1 ytaBåtklubben 1 djupBåtklubben 2 ytaBåtklubben 2 djupFregatten ytaTBT I SEDIMENTUnder hösten 2010 undersöktes inomramen för projektet Hav möter land, sedimenteti elva småbåtshamnar i Stenungsundskommun. Undersökningarna gälldeflera miljögifter som både ingår och haringått i båtbottenfärger, däribland TBT.Provtagningen skedde huvudsakligen iytsediment och ofta i närheten av hamnensFregatten djupCoopGästhamnenHavden 1 YtaHavden 1 djupHavden 2BorealisKolhättanHamnkontoret yta3240Hamnkontoret djupMjösundspolplatta eller lyftkran eftersom det är därman kan förvänta sig mest föroreningar.Analyserna visade att sedimenten framförallt är förorenade av TBT men ocksåav irgarol och koppar. Några av hamnarnavar inte särskilt förorenade, medan andravisade på extremt höga halter, till exempelMjösunds småbåtshamn.µg/l TBT I SPILLVATTEN VID BÅTTVÄTTo 12 TBT i sediment frånlokaler i närheten av10Stenungsund. På vissaplatser 8 är prover tagnabåde i ytsediment ochdjupare 6 ned.42fakta0Hav0möter5 10land15 20 25 30 35 40Hav möter land är ett samarbetsprojektmellan kommuner, regioner, universitetoch statliga myndigheter från Sverige,Norge och Danmark. Det övergripandemålet är att etablera gemensamma förvaltningsstrategierför Kattegatt-Skagerrakså att de värden som finns i dessahavs- och kustområden ska kunna nyttjaspå ett hållbart sätt. En viktig fråga ärhur mycket gifter som finns i småbåtshamnarnassediment och vilka metodersom man kan använda för att saneramiljöriktigt och kostnadseffektivt.d Imposex i miljöns tjänstGöteborgs kommun ställer numera kravpå att alla småbåtshamnar, som tar upp ochspolar av mer än 50 båtar per säsong, skainstallera spolplattor med reningsanläggningar.År 2011 undersöktes miljöeffekteri några av hamnarna som relativt nyligeninstallerat spolplattor med reningsverk.Fem av dessa hade undersökts en gång tidigareinnan spolplattan installerades. Resultatenvisade att 71–100 procent av de undersöktasnäckorna hade någon form av imposex.Miljöstatusklassningen utifrån VDSIvärdenvarierade från måttlig till dålig.Provtagningen visade ändå en förbättringav VDSI i de flesta hamnarna jämfört medtidigare, även om det är osäkert om förbättringenberor på installationen av spolplattormed reningsverk eller något annat.Förmodligen är det för tidigt att upptäckanågon påverkan på nätsnäckorna i form avimposex, eftersom detta utvecklas i juvenilasnäckor och de snäckor som analyseradessannolikt är minst fyra–fem år elleräldre. Men med utökade tidsintervallerkan analyser av imposex i kombinationmed vävnadsanalys, som speglar ett färsktupptag av TBT, vara gångbara för att följaupp om spolplattor med reningsverk har enI Göteborgs kommun ärdet numera ett krav att allasmåbåtshamnar med 50båtar eller fler installerarspolplattor med rening.positiv effekt. Analyserna kan även användasför att mäta effekter av andra åtgärdersom till exempel saneringsmuddringar ihamnar.Foto: BMJ/Shutterstockhavet 201291

miljögifter och deras effekterforts. TBT-undersökningar längs kustend Regeringsuppdrag om båtbottentvätt gav riktlinjerytaatten djupCoopGästhamnenHavden 1 YtaSEDIMENTHavs- och vattenmyndigheten 3240 har påuppdrag av regeringen kartlagt hur orenatspillvatten från spolplattor, borsttvättarsamt båttvättar på land påverkar miljön.Det finns över 100 spolplattor längs landetskust. Under hösten 2011 provtogs spillvattnetfrån spolplattor med olika typerav rening vid 38 marinor. TBT-halternavarierade mellan 0,002 μg/l till 11,00 μg/lvatten, vilket kan jämföras med ett föreslagetmiljökvalitetsvärde på 0,0015 μg/lvatten. Tidigare studier av avborstat materiali uppsamlingsbassänger vid båttvättarhar visat så höga halter som 50 000 μgTBT per kilo torkat sediment. Resultatenhar bidragit till att riktlinjer för tvättningav fritidsbåtar fastställdes i augusti 2012.Här framgår det bland annat att ”all tvättav båtar ska ske över en spolplatta eller ien borsttvätt”. Dessutom poängteras detHavden 1 djupHavden 2BorealisKolhättanHamnkontoret ytaHamnkontoret djupMjösundµg/l TBT I SPILLVATTEN VID BÅTTVÄTT1210864200 5 10 15 20 25 30 35 40n Analyser av TBT vid 38 båtbottentvättarlängs Sveriges kust. Resultaten varierar från0,002 μg/l till 11,00 μg/l vatten.att den som bedriver verksamhet somkan befaras påverka miljön eller medföraolägenheter för människors hälsa enligtMiljöbalken, fortlöpande ska planera ochkontrollera verksamheten för att motverkaeller förebygga sådana effekter.n Sannäs båtupptagningsplats, Tanumskommun, där man installerat spolplatta medreningsverk.Foto: Kjell NordbergFramtida studierDet finns åtskilliga sedimentbottnar runtden svenska kusten, både nära kusten ochi utsjön, med höga halter av TBT. Närsedimenten störs och rörs om, exempelvisvid muddring, intensiv båttrafik, kraftigastormar, frigörs TBT och blir på nytttillgängligt i näringsväven. Det finns idaginga lokaler där imposex undersökts somvisat på ett nollvärde, det vill säga där allasnäckhonor är normala och opåverkade avTBT. Effekterna syns även i grunda vikar,som ofta fungerar som havets barnkammare.Det finns flera områden med förhöjdaTBT-halter i sedimenten, exempelvis inaturhamnar och också vid större farleder.Det är angeläget att få en ännu bättre bildav hur det ser ut inne vid småbåtshamnar,men det bör kombineras med undersökningarlängre ut från land, vid exempelvisjust naturhamnar och farleder. Detta föratt med större säkerhet kunna ange vilkautbredda effekter som kan förväntas ochdärigenom underlätta när tillståndsmyndigheterska planera saneringsmuddringareller bestämma hur stora områden sombehöver undersökas vid utbyggnad avhamnar. SfaktaTBT och miljöpåverkanTBT (tributyltenn) är klassat som ett av de prioriterade ämnena i vattendirektivet. TBT förbjödsi båtbottenfärger för icke oceangående båtar under 25 meter i Sverige redan 1989.Liknande förbud för båtar över 25 m trädde i kraft i EU under perioden 2003–2007 ochsedan 2008 råder ett totalförbud mot TBT i båtbottenfärger.Förbudet har lett till att andra båtbottenfärger används men underliggande färglager kanfortfarande ge höga utsläpp och resterna av de organiska tennföreningarna finns fortfarandekvar i sedimentet. Där kan de fortsätta att påverka miljön eftersom de bryts ned mycketlångsamt. Organiska tennföreningar binder starkt till partiklar i vattnet och hamnar till slut ibottensedimentet där de ofta förekommer i höga halter, framför allt i hamnar och marinor.Nedbrytningstiden för TBT varierar men i svenska vatten är det normalt med 1–5 år beroendepå syretillgång, vid ogynsamma förhållanden kan halveringstiden i sediment vara sålång som 90 år. Omrörning av sedimenten på grund av exempelvis båttrafik ökar spridningenmarkant, liksom underhållsmuddringar i hamnar och marinor. Tillståndsgivning för muddringoch dumpning styrs ofta av hur mycket TBT som kan finnas på platsen.För att en acceptabel marin livsmiljö skall kunna upprätthållas är det viktigt att åtgärdade höga sedimenthalterna av bland annat TBT, men aven Irgarol och koppar, som återfinnsfrämst vid hamnar och utanför varv. Svenska riktlinjer för TBT i sediment saknas men enligtde norska riktlinjerna får inte muddermassor med mer än 100 mikrogram TBT per kg torrsubstansdeponeras i havet.Påverkar många organismerTBT är mycket giftigt redan vid extremt låga doser. Så små mängder som 1 nanogram perliter havsvatten eller 2000 nanogram per kg sediment kan påverka organismer negativt.TBT ger upphov till hormonstörningar i nätsnäckor som leder till imposex, något sominnebär att honorna börjar utveckla hanliga könsorgan. Förekomsten av imposex är därfören bra indikator på negativa miljöeffekter av TBT.Ämnet kan även ge andra skador än imposex, till exempel misstänks det påverka sillensstimbeteende, orsaka hög dödlighet hos ostronlarver och även i viss mån påverka viktigafunktioner hos en del däggdjur, exempelvis tumlare.92 havet 2012

miljögifter och deras effekterBiologiska effekter avorganiska tennföreningarMarina Magnusson, Annelie Hilvarsson, Sandra Andersson & Åke Granmo, Marine Monitoring AB2011miljöÖVERVAKNINGimposex (VDSI) imposex (VDSI)420420GRADIENTEN BROFJORDEN UTANFÖR LYSEKILSlätholmarna4002005 20104002005 20102200220Holmsundsbåden44002005 2010GRADIENTEN GÖTEBORGS HAMNErsdalsvikenLilla Varholmen404002005 20104220042200Råoljekajen4002005 2010Långholmen4002005 20104220042200Produktkajen402002005 2010Dockpiren402002005 2010TBT-haltTBT-haltREFERENSOMRÅDE I BOHUSLÄNimposex (VDSI)402002005 2010FALKENBERGGlommens fiskehamn4imposex (VDSI)Kalvhagefjorden42020802002005 2010TBT-halt4602400FörklaringImposex, Vas DeferensSequence Index (VDSI)TBT i vävnad(µg/kg torrsubstans)Gåsenabbe402002005 2010TBT-haltlågpåverkan i de båda gradienterna ovanhögimposex (VDSI)n En gradient syns från land och utåt, där belastningen är högre närmare land och avtar ju längre ut proverna tas.ÖSTERSJÖNSvenska bedömningsgrunder saknas. De bedömningsgrunder som är framtagna av Ospar kan endast användas för lokalerna på västkusten. EnligtStockholm dessa bedöms två lokaler Oxelösund ha god miljöstatus, Blankaholm en otillfredsställande Sölvesborg och övriga måttlig status. Trelleborg Gränsen för måttlig Helsingborg status hos nätsnäckor går vid 0,33333Bullandö VDSI. Vertikala (48%) staplar Oxelösund anger 95-procentigt (56%)Blankaholm konfidensintervall. (38%) OBS. Hällevik 33Notera (46%) annan skala Trelleborg på Glommens (64%) fiskehamn. Råå hamn (63%) FörklaringLökaö (22%)Ringsöfladen (22%) Vippholmen (14%) Tjärö (36%)Trelleborg ref. (24%) SalvikenspunktkällaSt. Bäckskär (17%) Kittelö (42%)Öre (14%)Toseboviken (28%)222222 strandängar(27%) naturhamnSalvikens hamn (42%)referens111111Siffror inom parentes angerVästerhavetprocentuell påverkan på000000snäckorna 2011.Sedan 2006 övervakningen 2010 2006 av nätsnäckor 2010 började2006 ökar 2010 VDSI 2006 mellan 2010 2010 och 2011, 2006 men 2010 beror på 2006 att TBT-halten 2010 är en ögonblicksbild,år 2003 har graden av imposex gene­rellt minskat. Men år 2010 sågs en tendenstill ökning vid tre av fyra stationer, blandannat vid produktkajen och råoljekajen iBrofjorden. Resultaten från 2011 visar återpå en svag minskning av imposex. Imposexuttrycks som VDSI – Vas DeferenceSequence Index (se sidan 90).Däremot har halten TBT i snäckornasvävnad fortsatt att öka för andra året i rad.Även vid Långholmen utanför Göteborgsyns en svag ökning mellan 2009 och 2010,både för imposex och TBT-halt i vävnad.Ökningen gäller även 2011 års provtagningar,men är inte statistiskt signifikant.Vid lilla Varholmen utanför Göteborgökningen avspeglas däremot inte i haltenav TBT i vävnad. Vid Dockpiren visarbåde imposex och TBT-halt fortsatt högavärden, och det är den enda lokalen somklassas som otillfredsställande.Lokalen vid Gåsenabbe har fortsatt låganivåer av imposex. Vid 2011 års undersökninganalyserades totalt 49 honor, därendast en uppvisade någon form av imposex.Även vid Glommens fiskehamn vareffekterna av TBT låga för att vara en fiskehamn.TBT-halten i vävnaden har dockökat mycket kraftigt de två senaste åren,något som kan leda till ett högre VDSI iframtiden. Hög halt av TBT i snäckansvävnad samtidigt som VDSI-värdet är lågtmedan VDSI snarare är en bild av hurdet såg ut när snäckan var liten eftersomimposex anläggs hos den juvenila snäckan.Det innebär också att det ibland kan varatvärtom, det vill säga att snäckor med låghalt TBT ändå kan ha ett högt VDSI.Vid tre stationer, bland annat referensstationen,hittades inget TBT i vävnad. Detkan eventuellt bero på bytet av analyslaboratoriumeftersom känsligheten hosanalysmetoderna kan skilja sig något.Sammanfattningsvis klassas miljöstatusenendast på två lokaler som god, på ensom otillfredsställande och på övriga åttasom måttlig.havet 201293

miljögifter och deras effekterforts. Biologiska effekter avorganiska tennföreningar2011miljöÖVERVAKNINGReferenslokalen Toseboviken därgraden av imposex har minskatde senaste fyra åren.imposex (VDSI) imposex (VDSI)4GRADIENTEN BROFJORDEN UTANFÖR LYSEKILSlätholmarna4022Egentliga Östersjön 20Holmsundsbåden4404220Råoljekajen404220Produktkajen4020TBT-haltTBT-haltREFERENSOMRÅDE I BOHUSLÄNimposex (VDSI)imposex (VDSI)Kalvhagefjorden40År 2011 undersöktes0 0imposex hos0slamsnäckanPeringia ulvae (tidigare Hydrobia en svag nedåtgående trend för lokalerna i0och Oxelösundslokalerna.0 0Möjligen0ses002005 20102005 20102005 20102005 20102005 2010ulvae) vid totalt 17 lokaler, från Stockholm Blankaholms skärgård och vid Tosebovikeni Blekinge.i norr till Barsebäck i söder. ProgrammetGRADIENTEN GÖTEBORGS HAMNFALKENBERGkompletterades 2011 med en referenslokal Under 2011 varierade andelen påverkadeErsdalsviken Lilla Varholmen Långholmen DockpirenGlommens fiskehamn4 till Råå hamn, som 4 ligger vid Salvikens 4 honor stort mellan 4 lokalerna. Vid Vippholmenoch Öre 40 var 14 procent påverkade 40 och8044strandängar norr 40 om Lommabukten. 40Undersökningarna är inne på sitt fjärde vid Trelleborgs hamn 64 procent. Generellt60222222år och imposex 20 förekommer fortfarande 20 finns en tydlig 20 skillnad mellan 20 lokaler vid40vid alla lokaler. Slamsnäckorna blir bara ett punktkällor och övriga lokaler. I genomsnittär 2010 mer än hälften 2005 av 2010 alla honor vid2005 20102000 00 00 0par år000 02005 gamla 2010 och det är 2005 därför rimligt 2010 att 2005anta att snäckor som visar imposex, kontinuerligtlåg exponeras för TBT. Det syns inga med cirka en fjärdedel hög i naturhamnar ochpunktkällor påverkade, vilket kan jämförastydliga trender för påverkan VDSI vid i de Stockholms- båda gradienterna referenslokaler. ovan24020TBT-haltFörklaringImposex, Vas DeferensSequence Index (VDSI)TBT i vävnad(µg/kg torrsubstans)Gåsenabbe402002005 2010TBT-haltFoto: Marine MonitoringFoto: Anneli Hilvarssonimposex (VDSI)3210ÖSTERSJÖNStockholmBullandö (48%)Lökaö (22%)St. Bäckskär (17%)2006 20103210OxelösundOxelösund (56%)Ringsöfladen (22%)Kittelö (42%)200620103210BlankaholmBlankaholm (38%)Vippholmen (14%)Öre (14%)2006321SölvesborgHällevik (46%)Tjärö (36%)Toseboviken (28%)Trelleborg3Trelleborg (64%)Trelleborg ref. (24%)2002010 2006 2010 2006 20101n På jakt efter slamsnäcka i insamlat materialfrån Toseboviken, Blekinge.3210HelsingborgRåå hamn (63%)Salvikensstrandängar(27%)Salvikens hamn (42%)20062010FörklaringpunktkällanaturhamnreferensSiffror inom parentes angerprocentuell påverkan påsnäckorna 2011.n Bedömningsgrunder för slamsnäckor saknas men om gränsen för måttlig status hos nätsnäcka (0,3 VDSI) används även för Peringia ulvae innebärdetta att 13 av 17 lokaler klassas som måttlig status eller sämre. Vertikala staplar anger 95-procentigt konfidensintervall.Not: Peringia ulvae är inte en lika känslig biomarkör som nätsnäcka. Den kan visa ett lågt VDSI trots att sedimenten innehåller höga halter TBT. Därför anges även påverkan i procent.94havet 2012

miljögifter och deras effekterFöroreningar försämrarvitmärlans chans att klara syrebristMarie Löf, Elena Gorokhova & Brita Sundelin, Stockholms universitetFoto: Niklas Wijkmark/AzoteÖstersjön är ett av världens mest förorenadehav. Livet i Östersjön är ocksåstarkt påverkat av syrebrist. Experimentvisar att vitmärlor klarar variationer isyrebrist sämre om de samtidigt utsättsför förorenat sediment.■ Djur som lever i havsmiljöer där syrebristförekommer naturligt är ofta anpassadetill att klara perioder av sämre syreförhållanden.Vitmärlan kan sannoliktanpassa sig till syrebrist under begränsadtid. Men hur klarar märlkräftorna syrebristom de samtidigt stressas av förorenat sediment?Vitmärlorna viktiga i ekosystemetVitmärlorna är små kräftdjur som lever iÖstersjöns mjuka bottnar. De är viktigaDe fettrika vitmärlorna lagrareffektivt in organiska miljögifter.Halterna i kräftdjuren är mångagånger högre än i sedimentet.för ekosystemet genom att de gräver isedimentet och äter det som faller ner påbotten. På så sätt hjälper de till både med attsyresätta det översta sedimentlagret och attrecirkulera näring, genom att de är viktigföda för andra större kräftdjur och olikafiskarter. För att para sig och hitta bottnarmed bättre tillgång på mat eller bättre syreförhållandenmåste vitmärlorna simma.När de rör sig mellan sediment och vattenpå olika djup kan de utsättas för hastigaförändringar av syrehalter.Syreförhållandena på grunda bottnarkan också ändras vid omblandning avvattenmassan. Djupa bottnar påverkas avinflöden av nytt vatten till Östersjön, somkan förbättra syresituationen. Inflöden kanparadoxalt nog också leda till sämre syreförhållandenlängre upp i havsbassängerna,om dåligt syresatt bottenvatten pressasframför inflödets tunga salta vatten. Sådanaförändringar i syrehalter kan leda till attvitmärlorna drabbas av oxidativ stress.Anpassningar till syrebristFör vattenlevande djur kan förändringar ivattnets syrehalt alltså ge upphov till oxidativstress. Det kan låta konstigt men störstrisk för oxidativ stress uppstår faktiskt dåsyrebristen upphör och miljön blir bättresyresatt. Vid syrebrist drar många vattenlevandedjur ner på sin ämnesomsättning,precis som däggdjur när de går i ide. Närmiljön blir syresatt igen ökar ämnesomsättningenoch cellerna hinner inte ta hand omalla syreradikaler som produceras och denoxidativa stressen är ett faktum.Därför har många arter som lever imiljöer med återkommande syrebrist enberedskap för att klara stressen som syresättningenmedför. Under perioder medsyrebrist ökar de sin försvarsberedskapgenom större tillverkning av enzymersom skyddar mot syreradikaler. Då kande upprätthålla en balans mellan oxidativtförsvar och attack och därigenom undvikaskador. Men ett sådant försvar kostarenergi. Vad händer när djur redan leverunder stress, till exempel när de är utsattaför miljögifter? Kan vitmärlor som lever iförorenat sediment klara att skydda sig motoxidativ stress? Detta undersöktes i experimentutförda av författarna i samarbetemed Martin Reutgard, Stockholms universitetoch Magnus Lindström, Tvärminnezoologiska station i Finland.Försvaret aktiveras i förvägNär vitmärlorna utsattes för sjunkandesyrehalter i ett relativt rent sediment visa­havet 201295

miljögifter och deras effekterVitmärlornas stress undersökt i experimentVitmärlor samlades in vid Askö i Östersjönoch utsattes för varierande syrehalter under11 dagar i akvarier med genomrinnandebrackvatten. I akvarierna hade vitmärlornaantingen ett relativt rent sediment ellerett kraftigt förorenat sediment med högahalter av kvicksilver, kadmium, koppar, blyoch zink, samt organiska miljögifter somPAH:er, PCB:er, HCB, alifater och mono-,di- och tributyltenn. Båda sedimenten komfrån Östersjön.I vitmärlorna analyserades bland annat:• den totala kapaciteten för absorbansav syreradikaler (ORAC, oxygen radicalabsorbance capacity), det vill sägaförmågan att skydda sig mot oxidativstress• enzymet superoxiddismutas (SOD) somskyddar mot syreradikaler• enzymet acetylkolinesteras (AChE), ettviktigt enzym för nervsignaler sompå verkas av flera typer av miljögifter• lipid-peroxidering (koncentration TBARS,thiobarbituric acid reactive substances),det vill säga oxidativa skador på fetter.Foto: Marie LöfORAC (mg vitamin E/mg protein)REAKTION PÅ FÖRORENINGAR OCH SYREHALTERTotalt anti-oxidantskydd mot syreradikaler0,60,40,20,01 3 5 7 9 11antal dagarTBARS (nmol/mg protein)Indikator oxidativa skador806040201 3 5 7 9 11antal dagarn Experimentuppställning med två akvarieruppdelade i vardera 15 sektioner med genomrinnandebrackvatten. I ena akvariet fanns ettkraftigt förorenat sediment och i det andra ettrelativt rent sediment. Till varje sektion tillsattes65 vitmärlor.SOD (U/mg protein)Skydd mot syreradikaler86421 3 5 7 9 11antal dagarAChE (nmol AcSCh/min/mg protein)Indikator biologiska effekter13011090701 3 5 7 9 11antal dagarförorenat sedimentreferensfullt syresatt vattensjunkande/stigande syrehaltmåttlig syrebrist (16–19%)n Vitmärlorna utsattes för experiment medvarierande syrehalter i ett relativt rent respektivekraftigt förorenat sediment. Både vitmärlor ochsediment hämtades från Östersjön. Gråskalanvisar syremättnaden i vattnet; fullt syresattvatten (vit), stigande respektive sjunkandesyrehalter (ljusgrå), måttlig syrebrist med 16–19procent syremättnad (mörkgrå). Punkternavisar när vitmärlor togs för analyser av enzymeroch andra biomarkörer (fem replikat pertidpunkt och sedimenttyp med 65 juvenilavitmärlor i varje).Vitmärlornas försvar mot oxidativ stress innebäratt i ett relativt rent sediment (blå punkter)leder syrebrist till en ökad aktivitet i enzymetSOD som skyddar mot fria syreradikaler. Dentotala kapaciteten för absorbans av syreradikaler(ORAC) ökar också. Både SOD och ORACökar ytterligare i kräftdjuren när vattnet syresättsigen. Totalt ökade SOD och ORAC medcirka 65 procent. Försvaret skyddar vitmärlornamot oxidativa skador och syresättningen lederinte till någon ökning av skadade lipider. Enbartsyrebrist påverkar inte enzymet AChE.När vitmärlorna däremot utsattes för denkombinerade stressen av varierande syrehaltoch ett förorenat sediment (röda punkter) medhöga halter av tungmetaller och organiskamiljögifter, räckte inte det antioxidativa försvarettill. Initialt leder den kombinerade stressentill en större ökning i SOD och ORAC än i detrenare sedimentet. Men syresättningen avvattnet leder inte till någon fortsatt ökning avSOD och ORAC och 40 procent av lipidernaskadas. Aktiviteten hos det viktiga enzymetAChE minskar hos vitmärlorna i det förorenadesedimentet.Noter: U står för units, en enhet som möter specifik aktivitet hos enzymer. AcSCh är ett substrat som används för att mäta aktiviteten hos enzymet AChE.Statistik: Behandlingseffekter testades för varje variabel i envägs- och tvåvägs-ANOVA med syrehalt, sedimenttyp och tid som fixa faktorer samt i Tukeys HSD post-hoc test. Alla skillnadersom diskuteras är signifikanta (p

miljögifter och deras effekterde det sig att de verkligen hade ett försvarmot den oxidativa stress som en framtidasyresättning kan innebära. Under periodenmed måttlig syrebrist ökade aktiviteten hosenzymet SOD som oskadliggör fria syreradikalermed 40 procent. Även den totalakapaciteten för absorbans av syreradikaler(ORAC) ökade med 22 procent.När syrenivåerna sedan hastigt höjdestill fullt syresatt vatten, det vill säga då störremängder syreradikaler uppstår, reageradevitmärlorna med ytterligare ökad aktiviteti SOD och en nu signifikant ökning avORAC. Den här försvarsberedskapen skyddadedem, ingen oxidativ stress inträffadesom skadade lipiderna: TBARS (oxideradelipider) hade samma nivåer under helaförsöket. Aktiviteten hos enzymet AChEpåverkades inte av förändringar i syrenivåi det renare sedimentet. Efter några dagar ifullt syresatt vatten återgick aktiviteten hosSOD och ORAC till samma nivåer som vidförsökets start, vilket tyder på att vitmärlornaåterhämtat sig.faktaOxidativ stressSamtidigt som syre är livsnödvändigt kan det vara skadligt för celler och vävnader. Friasyreradikaler bildas som en sidoprodukt från cellernas ämnesomsättning och bidrar till cellenskommunikation. Men de fria syreradikalerna kan också skada cellen, eftersom de haroparade elektroner och därför har en stark drivkraft att hitta andra molekyler att slå sig ihopmed eller ta elektroner ifrån.För det mesta kan organismen ta hand om och oskadliggöra de aggressiva syreradikalerna.Cellerna har nämligen flera olika försvar mot syreradikaler, så kallade antioxidanter:vitaminer, pigment och olika enzymer som cellen producerar. Oxidativ stress är det som skernär cellens försvar inte räcker till för att ta hand om syreradikalerna, alltså vid en obalansmellan attack och försvar. Då skadar syreradikalerna viktiga molekyler i cellerna, som DNA,proteiner och lipider. En skadad lipid, en fett-molekyl, förändras och kan i sin tur ”smitta”andra lipider så det uppstår en kedjereaktion. Därför kan det bli stora skador av oxidativstress. Många oxidativa skador kan inte repareras och om skadorna är allvarliga dör cellen.Oxidativ stress kan leda till olika sjukdomar hos människan, som Alzheimers, Parkinsons,hjärt-kärlsjukdomar och cancer.Fria syreradikaler kan även bildas när cellerna utsätts för miljögifter, radioaktiv strålningeller UV-strålning. Många miljögifter är giftiga just genom att de orsakar oxidativ stress närcellerna försöker förändra giftets kemiska struktur för att underlätta utsöndringen. I Östersjönfinns en mängd olika miljögifter som vitmärlorna tar upp genom födan och via vattnet.På grund av vitmärlornas höga fetthalt blir koncentrationerna av fettlösliga miljögifter oftamycket högre i deras kroppar än i omgivande vatten eller sediment.Föroreningar gör vitmärlan sårbarMen hur gick det när vitmärlorna utsattesför syrebrist i ett kraftigt förorenatsediment? Inte lika bra tyvärr, med tankepå miljösituationen i Östersjön. Även härsattes vitmärlornas försvarsberedskapigång med en ökad aktivitet i SOD ochORAC under perioden med måttlig syrebrist.Responsen var kraftigare än i detrenare sedimentet, vilket är ett resultat avden kombinerade stressen som vitmärlornautsattes för. Men syresättningen av vattnetledde inte till någon ytterligare ökningi SOD och ORAC hos dessa kräftdjur, somden gjorde i det renare sedimentet.När försvaret verkligen behövdes dåsyret återvände klarade inte vitmärlornai det förorenade sedimentet av att öka sinkapacitet att oskadliggöra syreradikaler.Den här obalansen mellan oxidativt försvaroch attack ledde till oxidativ stress somvisade sig i form av en 40-procentig ökningav skadade lipider. Nivåerna hos ORACoch TBARS kom heller inte ner till startvärdenaefter några dagar i fullt syresatt vatten.Detta visar att vitmärlorna inte mår lika brasom i det renare sedimentet och ännu intehunnit återhämta sig. Det kan tyckas varaen liten skillnad, men att producera skyddandesubstanser mot oxidativ stress, ellerreparera skadade molekyler är kostsamt.All energi är värdefull och ska helst användastill tillväxt och förökning. En vitmärlasom mår sämre efter en period med syrebristkan löpa större risk att ätas upp ellerfår mindre avkommor.Enzymet AChE, som är en förutsättningför fungerande nervsignaler, används ocksåsom en biomarkör som visar att djur harblivit utsatta för miljögifter. Oftast orsakarmiljögifter en minskad aktivitet i AChE. Idet förorenade sedimentet sjönk mycketriktigt vitmärlornas aktivitet av AChE ochde visade ingen återhämtning efter periodenmed full syresättning. Det kan ocksåleda till sämre chanser att överleva.Östersjön kräver speciell hänsynÖstersjön är med sitt bräckta vatten en unikmiljö. Få arter trivs i en miljö där vattnetvarken är sött eller salt och de arter somfinns i Östersjön har i många fall speciellaanpassningar för att klara sig där. Vitmärlanär en av få arter som finns från Bottenvikenner till södra Östersjön. Det här experimentetvisar att vitmärlan har sämre förutsättningaratt klara ökande syrehalter eftermåttlig syrebrist och den oxidativa stressdet kan medföra, om märlkräftorna samtidigtutsätts för föroreningar. Syrebrist ochbelastningen av miljögifter räknas ofta somde två allvarligaste miljöproblemen somÖstersjön brottas med och som är svåra attåtgärda. Att även måttlig syrebrist i kombinationmed miljögifter har en negativpåverkan på bottenlevande kräftdjur visarbehovet av fler studier som undersöker vadsom händer när havets organismer utsättsför flera miljöproblem samtidigt.Tills vi har bättre kunskaper om vad densammanlagda belastningen av miljögifteroch andra stressfaktorer faktiskt innebärär det extra viktigt att vi tar med dennaosäkerhet i bedömningen när vi bestämmervilka regler som ska gälla för Östersjönsunika miljö.Lästips:Gorokhova, E., Löf, M., Halldorsson, H. P., Tjärnlund,U., Lindström, M., Elfwing, T., Sundelin,B. Single and combined effects of hypoxia andcontaminated sediments on the amphipod Monoporeiaaffinis in laboratory toxicity bioassays basedon multiple biomarkers. Aquat. Toxicol. (2010),doi:10.1016/j.aquatox.2010.05.005Gorokhova, E., Löf, M., Reutgard, M., Lindström,M., Sundelin, B. Exposure to contaminants exacerbatesoxidative stress in amphipod Monoporeia affinissubjected to fluctuating hypoxia. Aquat. Toxicol.(2012), doi:10.1016/j.aquatox.2012.01.022havet 201297

havets djur och växterEmbryonalutveckling hos vitmärlaMarie Löf & Brita Sundelin, Stockholms universitetVITMÄRLA%Missbildade embryon30Egentliga Östersjön25 Bottenhavet201510501995 2000 2005 2010antalÄggproduktion%Döda äggsamlingar100100909080807070606050504040303020201010001995 2000 2005 2010 1995 2000 2005 2010antal180160140120100806040200Beståndsutveckling Eg. Östersjön1995 2000 2005 2010antal450400350300250200150100500Beståndsutveckling Bottenhavet1995 2000 2005 2010n Antalet gravida vitmärlor har sjunkit under den undersökta perioden i båda områdena. Databaserar sig på fem bottenhugg från varje station, med 5 stationer i Bottenhavet och 7–8 stationeri Egentliga Östersjön, där en utsjöstation tillkom 2002. Vertikala staplar anger 95-procentigt konfidensintervall.Minskningen i antalet gravida honor i Egentliga Östersjön under åren 1998 och 2001kan kopplas till förhöjd andel honor med död äggsamling under dessa år. Motsvarande kopplingkan inte göras för de senaste fyra åren.m Data visar medelvärden med 95-procentigakonfidensintervall från fem bottenhuggsamt ett bottenskrap. Ett förslag till bedömningsgrunderför missbildade embryonhos vitmärla har tagits fram, utifrån dettaråder god ekologisk status i de undersöktaområdena i båda havsbassängerna. Bådaområdena kan klassas som bakgrundsområden,utan känd tillförsel av miljögifter frånpunktkällor.Den förhöjda andelen missbildade embryoni Egentliga Östersjön under perioden 2001–2004 speglar en ovanligt hög förekomst avembryon med skadade cellmembran därlipider läcker ut ur cellerna. Sådana skadoråterkommer så gott som varje år, men orsakentill de höga förekomsterna under åren2001–2004 är fortfarande oklar.Färre vitmärlorEmbryonalutveckling hos vitmärlaan vänd s som indikator för sammanlagdpåverkan av flera miljögifter. Den undersöksårligen i ett område i Egentliga Östersjönoch ett i norra Bottenhavet. Vitmärlornasfortplantning påverkas eftersomderas embryon skadas av tungmetaller ochorganiska miljögifter. Studier av missbildadeembryon hos vitmärla visar att det ibåda områdena råder god ekologisk statusunder 2011. Bedömningen baseras på ettförslag till bedömningsgrunder för ekologiskstatus. De senaste fyra åren finns ingasignifikanta skillnader mellan havsbassängernai andel missbildade embryon.Ett oroande faktum är att antalet insamladevitmärlor sjunker i Egentliga Östersjön.Vitmärlan har inte heller återhämtatsig i norra Bottenhavet efter populationskrascheni början av 2000-talet. Det speglasi den statistiska variationen av andelenmissbildade embryon som har ökat underde tre senaste åren. Till exempel beroddedet ökade konfidensintervallet år 2011 förembryomissbildningar i Bottenhavet på attvitmärlorna nästan helt försvunnit från tvåav fem undersökta stationer. Även i EgentligaÖstersjön utgick två av åtta stationer uranalysen på grund av för få gravida honor.Dessutom sjunker antalet insamladevitmärlor även på de kvarvarande stationerna,trots att lika många bottenhuggoch skrap tas som tidigare. Det minskadeantalet vitmärlor verkar bero på annat änmiljögifter eftersom andelen missbildadeembryon indikerar god status.Vitmärlans drastiska populationsnedgångi norra Bottenhavet under 2000-taletberor sannolikt på födobrist och undernäring,orsakad av några år med kraftigt ökadtillrinning, försämrat siktdjup i havsvattnetoch minskad algblomning. Vitmärlornaskänslighet för miljögifter och parasitinfektionerökar också om de är i dålig kondition.De senaste årens minskning i antalgravida vitmärlehonor i Egentliga Östersjönkan däremot inte kopplas till någonmotsvarande kraftigt ökad tillrinning.98havet 2012

havets djur och växter2011miljöÖVERVAKNINGFoto( samtliga): Marie Löfm Provtagning av vitmärlor sker under oftabistra förhållanden i januari månad, med hjälpav isbrytare.Tidpunkten är vald utifrån att degravida honorna har embryon i ett lämpligtstadium för analys av skador. Här bilder från2011 på fartyget Fyrbyggaren.Inga stora skillnaderi äggproduktionDet finns inga signifikanta skillnader ivitmärlans äggproduktion mellan havsbassängerna.När miljöövervakningsprogrammetför vitmärla började 1994 varäggproduktionen oftast högre i EgentligaÖstersjön. Men efter den kraftiga nedgångenav populationerna i Bottenhavet ökadeantalet ägg per hona under 2000-talet,vilket kan bero på minskad konkurrens omfödan. Nedgången hos vitmärlor i EgentligaÖstersjön, som medfört att antaletinsamlade gravida honor nästa halveratsunder de senaste fyra åren, har inte lett tillnågon ökad äggproduktion per hona i detundersökta området.Fortplantningen känsligOm den gravida honan utsätts för syrebristdör hela eller delar av äggsamlingen. Eftersomvitmärlan bara fortplantar sig en gångi livet innebär det förlorade möjligheter attföra sina gener vidare. Dåligt syresatt bottenvattensom flödar in över ett område kandärför leda till att vitmärlorna lokalt dör ut.Variationen i andelen döda ägg speglarsyreförhållandena i bottenvattnet undersensommar och höst. Syresituationenhar tidigare varit bättre i Bottenhavet äni Egentliga Östersjön. Bottenhavet hardärför haft en lägre andel honor med dödaäggsamlingar än Egentliga Östersjön. Menskillnaderna har jämnats ut sedan börjanav 2000-talet, då andelen honor med dödaäggsamlingar har ökat i Bottenhavet, tillföljd av en signifikant minskning av syreti vattnet.Förbättrad geografisk täckningFrån och med 2012 har utformningen avprogrammet ”Embryonalutveckling hosvitmärla” ändrats. Vitmärlor samlas inmed flera bottenskrap som ger ett störreantal gravida honor per station. Detutökade programmet omfattar också enbetydligt större del av den svenska Östersjökustenän tidigare, från norra Bottenhavettill södra Östersjön. Dessa data är ocksåvärdefulla som referensvärden för regionalmiljöövervakning och recipientkontroll.havet 201299

havets djur och växterHavsörnBjörn Helander & Anders Bignert, Naturhistoriska riksmuseetHavsörnens fortplantning 2011Efter det ganska dåliga häckningsutfallet2010 blev resultatet bättre i både EgentligaÖstersjön och Bottniska viken (Bottenvikenoch Bottenhavet) under 2011. Antaletungar som producerades per kontrolleratpar nådde i båda områdena upp tillnivåer nära de som beräknats för havsörnföre 1950. Medelantalet ungar per kull varlägre i Bottniska viken än Egentliga Östersjön,och så har det sett ut under mångaår nu. Men inom Bottniska viken var detunder 2011 en stor skillnad i andelen parsom överhuvudtaget fortplantade sig.Bara drygt hälften av de kontrolleradehavsörnsparen i Bottenhavet genomfördelyckade häckningar, jämfört med nära 90procent i Bottenviken. Den ovanligt högahäckningsframgången i Bottenviken ärdet svårt att ge någon särskild förklaringtill. Vintern var ganska hård 2011, om manjämför med vad vi vant oss vid under senareår, med undantag för 2010, men det äruppenbart att detta inte påverkade häckningeni Bottenviken negativt.Inlandsbeståndet i södra och mellerstaSverige visade samma goda häckningsframgångsom både 2009 och 2010,vilket tyder på att örnarna i inlandet inteheller påverkades speciellt mycket av denkalla vintern. Häckningsframgången hosdet sydliga inlandsbeståndet visar bästöverens stämmelse med de referensvärdensom finns från kusten från tiden före miljögifternaspåverkan. Inlandsbestånden harbetydligt lägre belastning av DDT ochPCB än kustbestånden. Den lägre reproduktioneni Lappland beror framför allt påmindre föda, hårdare klimat och dessutomviss illegal förföljelse.Bottenhavets havsörnarDen lägre medelkullstorleken vid Bottenhavskustenkan kopplas till en högreandel bon som innehåller döda ägg. Vihar däremot inte kunnat koppla detta tillhögre koncentrationer av de miljögiftersom hittills undersökts i äggen. De mindrekullstorlekarna har vi framför allt sett längskusten i södra Bottenhavet. I norra Bottenhavethar bara något enstaka havsörnsparhäckat tidigare, men under senare år harfler par etablerat sig här.Under 2010 kontrollerades sju häckningsförsöklängs norra Bottenhavskusten(Västernorrlands län), varav bara tre lyckadesoch resulterade i vardera en unge. Avåtta kontrollerade häckningsförsök år 2011lyckades fem och dessa resulterade i totaltsex ungar. Medelvärdet för antal ungarper kull för åren 2010–2011 stannar här vid1,13 vilket är ett påfallande dåligt resultatjämfört även med södra Bottenhavskusten(Gävleborgs och Uppsala län) där medelantaletungar per kull för 2010–2011 var 1,35(62 kullar).Höga miljögiftshalteroch skalförändringarI samarbete med den regionala miljöövervakningeni Västernorrlands län insamladestre äggkullar vid norra Bottenhavskustenunder 2010–2011. Undersökningar avPCB och DDT i dessa ägg visar på betydligthögre koncentrationer jämfört med havsörnsäggfrån övriga kustområden. Äggenär dessutom unika i ett annat avseende –de har allvarliga skalförändringar som göratt de torkar ut. Uttorkade ägg var en vanligskada bland havsörnsägg från den svenskaÖstersjökusten under 1960- och 1970-För närvarande finnsminst 550 revirhållandehavsörnspar i Sverige.Foto: Joakim Ahlgren / Myra100havet 2012

havets djur och växter2011miljöÖVERVAKNINGprocent (%) reproducerande parproduktivitet (ungar/kontrollerat par)kullstorlek (antal ungar)HAVSÖRNENS HÄCKNINGSFRAMGÅNGEgentliga Östersjön100Andel bon med ungar80604020021,81,61,41,211,41,21,00,80,60,40,2referensnivå (72%)Kullstorlekreferensnivå (1,84)Bottniska vikenAndel bon med ungarKullstorlek1,6 Produktivitet Produktivitetreferensnivå (1,32)01970 1980 1990 2000 2010 1970 1980 1990 2000 2010n Alla tre mått på häckningsframgång visar signifikanta ökningar för hela den undersökta perioden(p

miljögifter och deras effekterSälens matvanor kartläggsKarl Lundström, SLU / Olle Karlsson, Naturhistoriska riksmuseetAntalet sälar i Östersjön har ökat stadigtsedan början av 1970-talet, då de varkraftigt påverkade av jakt och miljögifter.Idag är säl återigen en vanlig syn längsvåra kuster, till mångas glädje. Mentyvärr skapar sälarna också problem fördet kustnära fisket eftersom de orsakarskador på redskap och fångster. Iblandpåstås det till och med att säl och skarvutgör ett direkt hot mot kusternas fiskbeståndoch därmed mot både yrkesfisketoch fritidsfisket i skärgården. Färska studiervisar dock att sälarnas konsumtionav fisk i Östersjön är betydligt mindre änmänniskans. Trots det verkar det somom sälen faktiskt kan vara en konkurrenttill fisket för vissa lokala fiskbestånd.■ Av Östersjöns tre sälarter är gråsälenden mest talrika. Vanligast är den i norraEgentliga Östersjön och södra Bottenhavet.Under pälsbytesperioden på försommaren2011 räknades nästan 24 000 djur ihela Östersjöområdet , det vill säga i Sverige,Finland, Ryssland och Estland. Densnabba ökningen man kunde se i beståndetrunt sekelskiftet verkar nu ha avtagit.För att förstå sälarnas roll i ekosystemetbehöver man ta reda på vad och hur mycketsälarna äter. Matvanorna hos Östersjönssälar har inte undersökts sedan 1970-taletoch mycket kunskap saknas. Sedan ett antalår bedrivs därför studier av sälarnas födovali ett samarbete mellan NaturhistoriskaRiksmuseet, Sveriges lantbruksuniversitet(SLU) och tidigare även Göteborgs universitet.Studierna har främst varit inriktademot gråsäl i Östersjön, men även vikaresälensdiet i Bottenviken har undersöktsoch det pågår dessutom undersökningarav knubbsälens matvanor på västkusten.Sälarna tar mindre än fisket, eller?Även om de sälbestånd vi har idag kantänkas ha effekter på Östersjöns fiskpopulationer,åtminstone lokalt, är sälarnasuttag av fisk avsevärt mindre än människansfångster sett för hela Östersjön.Människans sammanlagda uttag av fiskgenom yrkesfiske, fritidsfiske och utkastär i Östersjön runt en miljon ton per år,medan samtliga sälarters totala uttagGråsäl i Östersjön föredrar strömming.Foto: Karl Lundström102 havet 2012

miljögifter och deras effekterFoto: ShutterstockVEM TAR MEST?GRÅSÄLENS FÖDOVAL10,00Bottniska vikenEgentliga Östersjönsälkonsumtion/yrkesfiske1,000,100,01StrömmingSkarpsillTorskLax ochhavsöringPlattfiskn När man tittar på kvoten mellan sälens konsumtion och yrkesfisket i sälens huvudsakligautbredningsområde så verkar sälarnas fiskuttag kunna mäta sig med yrkesfisket för somliga arter,som torsk. Osäkerheten är dock stor, både när det gäller sälens konsumtion och hur mycket fisksom verkligen fiskas upp. Torsk fiskas i huvudsak i utsjön och längre söderut, varför andelen somsälen äter blir större där sälen uppehåller sig. Tittar man på hela Östersjön är bilden annorlunda,då står sälen för en betydligt mindre del. Landningarna gäller från Kalmarsund och norrut, ICESrutor 27–32, år 2004. De grå linjerna visar det 95-procentiga konfidensintervallet.strömmingskarpsillsiktorskabborrelax och havsöringövriga arterm Uppskattad genomsnittlig dietsammansättninghos gråsäl i Bottniska viken (n=113) och iEgentliga Östersjön (n=117), baserat på magochtarminnehåll från skjutna och bifångadesälar insamlade 2001–2005.uppskattas till mindre än 75 000 ton.Tittar man på hela Östersjön blir sälarnastotala konsumtion av fisk alltså bara drygt7 procent av människans, men om manistället gör jämförelsen i sälarnas huvudsakligautbredningsområde ökar andelenfisk som äts upp av sälarna. En annanaspekt är fiskens storlek. Mindre fiskarter,som strömming och skarpsill, äter sälarnai samma storlekar som fiskas kommersiellt.För mer storvuxna arter däremot, somtorsk, sik och lax, består sälarnas konsumtionoftast av fisk i mindre storleksklasserän vad som fiskas.Maginnehållet avslöjar dietenAtt studera mag- och tarminnehållet fråndöda sälar har länge varit en standardmetodför att undersöka vad sälar äter. Genomatt ta vara på innehållet från insamladesälars mag- och tarmkanal kan man sållaut och identifiera resterna från sälarnasbyten. Dessa rester består huvudsakligenav fiskarnas hörselstenar, så kallade otoliter,samt ryggkotor, gälräfständer ochandra karakteristiska skelettdelar. Eftersomdessa strukturer är artspecifika går detatt känna igen exempelvis en strömming,torsk eller abborre genom att studera utseendetpå en otolit. Otoliten kan också geinformation om fiskens storlek, eftersomoto literna tillväxer på ett förutsägbartsätt itakt med fisken. Genom att läsa årsringarn ai en otolit kan man även bestämma denupp ätna fiskens ålder. På så sätt ger studierav maginnehåll en god möjlighet att få redapå vad som står på sälarnas meny och iförlängningen vilken effekt sälarna har påfiskbestånden.En annan metod som använts är attstudera fettsyrasammansättningen i sälarnasspäck och jämföra den med fettsyrasammansättningeni bytesfisk. Fettsyrasammansättningenger visserligen inte enlika detaljerad bild av dieten som magtarminnehålletgör, men eftersom späcklagretbyggs upp fortlöpande erbjuder det en bildav sälarnas matvanor under en längre tidsperiod.Mest strömming, skarpsill och sikGenomförda undersökningar har visat attden i särklass viktigaste födan för Östersjönsgråsälar är strömming. Drygt 80procent av djuren som analyserats har ätitjust strömming. Studierna visar också attgråsälens diet varierar beroende på var denkommer ifrån. I Bottniska viken är sik dennäst vanligaste födan, medan det i EgentligaÖstersjön är skarpsill som är andrahandsvalet.I studien, som baserades på analyser avknappt 300 gråsälsmagar, hittades resterfrån drygt 7000 bytesdjur. De allra flestavar alltså strömmingar (över 5000), skarpsillar(över 1000) och sikar (knappt 300).havet 2012103

miljögifter och deras effekterGenom att undersöka bytesresterna image och tarm kan man ta reda på vadsälarna äter. Man undersöker både störredelar som dessa, samt mindre skelettdelar,fiskarnas hörselstenar (otoliter) och DNA.Foto: Annika StrömbergFoto: Olle KarlssonEndast 8 var gäddor, 23 var abborrar, 22laxar eller havsöringar och 1 gös. Baserat påtillgängligt material tycks således vanligasportfiskearter inte vara någon favoritfödaför sälarna. En förklaring kan vara att deundersökta sälarna främst letar föda längreut till havs och är mer beroende av andrafiskarter.Data från fler djur behövsStudier av mag- och tarminnehåll utgörbasen för analyser av sälarnas diet på nationellnivå, eller åtminstone på Östersjönivå.De hittills utförda studierna har gjorts pådjur som samlats in inom ramen för denmarina miljöövervakningen av sälarnashälsotillstånd. Insamlingsmetoden gör detdock svårt att uttala sig mer detaljerat omsälarnas matvanor, till exempel i mindregeografiska områden eller under en visssäsong, eftersom antalet djur som kommerin från en specifik region är relativt begränsat.För att förbättra kunskapen om hursälarna kan tänkas påverka lokala fiskpopulationer,behövs tillgång till bättre databåde avseende sälarnas diet och deras rörelsemönsteri den aktuella regionen. Därförundersöks nu möjligheterna att samla insälspillning från sälskären i särskilt intressantaområden. Spillning används ofta föratt studera dieten hos landlevande däggdjur,och har också använts för att studeradieten hos sälar. Metoden är dock behäftadmed en del problem. Spillningen på sälskärenspolas ofta snabbt bort av vågorna,vilket kan göra insamlingen tidskrävandeoch beroende av lämpliga insamlingslokaleroch väderförhållanden. Det är dessutomsvårt att binda spillningen till rätt individ,varför man inte får information om sälarnasålder etc.Analyserna är mer komplicerade och iviss mån begränsade eftersom risken finnsatt fiskarter med lätt nedbrytbara hårddelarär svårare att identifiera i spillningän i prover från mag-tarmkanalen. Bytenutan identifierbara skelettdelar upptäcksöver huvud taget inte. Som när en säl sväljerenbart mjukdelar av en stor torsk. Ettsätt att komma runt dessa problem är attkomplettera traditionella metoder medgenetisk teknik för att identifiera vilka artersälen ätit. Genom att analysera bytesresternasDNA i sälspillningen är det möjligt attfå information om vilka fiskarter sälarnahar ätit, oavsett om man hittar någrasynliga bytesrester, som till exempel otoliter,eller inte. DNA används numera ävenför att analysera mag- och tarminnehålleti de sälar som samlas in genom jakt ochbifångst i fiskeredskap.Kombination av metoderIdag kan djur förses med sändare som mätermånga olika parametrar och som lagrarinformationen i ett minne. När djuret såsmåningom kommer i kontakt med mobiltelefonnätetkopplar sändaren upp sig ochskickar iväg den lagrade informationen.Förhoppningen är att kunna använda sådanasändare på ett antal gråsälar i Östersjönunder året, för att studera djurens rörelsemönsteroch ta reda på hur stora områdensälarna söker föda i.Målet är att på sikt bygga upp en merdetaljerad bild av vad sälarna äter. Dietdatafrån både maginnehåll, späck och spillning,tillsammans med information om sälantal,rörelsemönster och fiskpopulationerkommer att ge oss ett mer representativtunderlag. Det ger förutsättningar att påett tillförlitligt sätt kunna uttala sig om påvilket sätt sälarna bidrar till, och påverkasav, förändringar i våra fiskbestånd.104 havet 2012

miljögifter och deras effekterSälpopulationer och sälhälsaTero Härkönen, Olle Karlsson & Britt-Marie Bäcklin, Naturhistoriska riksmuseet2011miljöÖVERVAKNINGTillväxten har minskatÅrliga inventeringar av gråsäl, knubbsäloch vikare genomförs i Sverige sedanmitten av 1970-talet och sedan slutet av1980-talet ingår dessa i den marina miljöövervakningen.Under 1970-talet var sälarnaakut hotade beroende på en kraftigt nedsattreproduktion som kopplats till miljögifter.Sedan dess har sälarnas situation förbättratsavsevärt och de är nu en allt vanligaresyn i svenska vatten. Men populationstillväxtenhos gråsäl har minskat något i taktunder de senaste åren.KnubbsälKnubbsälpopulationen i Västerhavet,inkluderande Danmark och Norgessydkust, var under 1900-talets första hälftstarkt reducerad på grund av ett hårt jakttryck.När jaktförbud infördes i slutet på1960-talet och sälskyddsområden inrättadesunder 1970-talet började populationenåterhämta sig och växte med 12 procent perår mellan 1979 och 1988. År 1988 drabbadesstammen av sälpesten PDV (Phocinedistemper virus). hälften av sälarna iSkagerrak och Kattegatt dog och liknandedödlighet sågs efter Nordsjökusten. Däreftertillväxte stammen åter med 12 procentper år fram till 2002 då en andra epidemislog ut mer är 50 procent av sälarna iSkagerrak och cirka 30 procent i Kattegatt.Från 2003 till 2005 växte stammen återmen under 2006 drabbades knubbsälarnapå västkusten av en sjukdom som ännuinte kunnat identifieras, och 3000 sälardog. Efter 2006 har stammen i Kattegattåter ökat med 12 procent per år, medantillväxten i Skagerrak verkar vara betydligtlägre. Den genetiskt isolerade populationeni Kalmarsund har ökat med 9 procentper år sedan mitten av 1970-talet. Dessasälar är en liten överlevande spillra från ettbestånd som invandrade efter istiden för8000 år sedan. De är närmare besläktademed knubbsälarna i Nordsjön än med demi Västerhavet.VikaresälBeståndet av vikaresäl i Bottniska vikenminskade fram till mitten av 1980-taletförst på grund av intensiv jakt och sedanpå grund av sterilitet förorsakad av kloreradekolväten. Sedan 1988 har beståndetvuxit med 4,5 procent per år, vilket ärhälften av artens tillväxtkapacitet. Dettatyder på kvardröjande problem med dåligfruktsamhet eller en mycket hög dödlighetbland kutar. Vad som är orsaken är intekänt, antalet vikare som obducerats är förlitet för att dra några säkra slutsatser.GråsälSedan år 2000 samordnas inventeringarnai hela Östersjöområdet. Inventeringarnasker från luften i sälarnas kärnområden,där sälskären fotograferas och antalet sälarräknas på bilderna. Resultaten omfattardärför det totala antalet räknade gråsälari Östersjön 2000–2011 i Sverige, Finland,Ryssland och Estland. Under 1990- ochinledningen av 2000-talet ökade antaletgråsälar i Sverige och i Östersjön medcirka 7–8 procent årligen, men de senasteårens relativt blygsamma räkningsresultatantyder att tillväxthastigheten för helaÖstersjöpopulationen idag snarare är runt4 procent.SälhälsaSälarnas hälsa har förbättrats avsevärtsedan 1970-talet, men det finns fortfarandeskador och förändringar som drabbarsälarna. De vanligaste är tarmsår ochminskad späcktjocklek. Tarmsår har i stortsett bara observerats hos gråsälar i Östersjön.Ökningen av gråsälar med tarmsårobserverades först bland yngre sälar ochsenare hos de äldre. Detta indikerar attökningen började med de gråsälar somföddes i mitten av 1980-talet. Förekomstenär högre i Bottniska viken och där framförallt i Bottenhavet. Trenden är nedåtgåendeför unga sälar efter 1996 och för äldre efter2007.De senaste tio åren har medelspäcktjocklekenhos sälarna i Östersjön minskatsignifikant. Späcket har mätts under denperiod då det är som tjockast, det vill sägafrån augusti tills dess att kutarna föds.Foto: Ingrid AskerFoto: Charlotta Moraeusn Tjockleken på späcklagret undersöks på alla sälar som kommer in till Naturhistoriska riksmuseet.Det är oklart varför sälarnas späcktjocklek har minskat de senaste tio åren.n Analys av sälarnas späck ger informationom både miljögiftsbelastning och matvanor.havet 2012105

miljögifter och deras effekterforts. Sälpopulationer och sälhälsaTero Härkönen, Olle Karlsson & Britt-Marie Bäcklin, Naturhistoriska riksmuseet2011miljöÖVERVAKNINGantal tusen räknade sälarPOPULATIONSUTVECKLING9KnubbsälSkagerrakKattegatt6 Kalmarsund3252015105Gråsäl7531Vikaresäl1980 1990 2000 20102000 2005 20101990 1995 2000 20052010n Knubbsälarna i Västerhavet har vidflera tillfällen drabbats av sjukdom somslagit ut stora delar av stammen. Sedan2006 har stammen i Kattegatt ökat med12 procent per år, medan tillväxten iSkagerrak verkar vara lägre. Den genetisktisolerade populationen i Kalmarsundhar ökat med 9 procent per år sedanmitten av 1970-talet.n Antalet gråsälar har ökat med 7–8procent årligen sedan 1990-talet. Etttrendbrott inträffade dock för några årsedan tillväxthastigheten för Östersjöpopulationenligger idag snarare runt 4procent.n Populationen av vikare har vuxitmed 4,5 procent per år sedan 1988.%TARMSÅR HOS BIFÅNGADE GRÅSÄLAR100Fördelat på havsområde Bottniska viken80Egentliga ÖstersjönFördelat på ålder1–3-åringar4–20-åringarspäcktjocklek (mm)604020SPÄCKTJOCKLEK60Fördelat på ålder50403020102002 (N=65)2003 (N=95)2004 (N=126)1996–19992000–20022003–20042005 (N=135)2006 (N=180)2007 (N=76)2008 (N=108)1–3-åringar (n=117)4–20-åringar (n=94)2005200620072008200920102011n Trenden över tiden visar att späcktjocklekenhos bifångade gråsälshanaroch unga honor i Östersjön minskatsignifikant. Streckade linjer visar statistisktsäkerställda trender enligt linjärregression.2009 (N=144)2010 (N=125)2011 (N=60)späcktjocklek (mm)1977–1986 (N=33)1987–1996 (N=87)1997–2006 (N=401)60504030201002007 (N=71)Bottniska viken2008 (N=121)2009 (N=112)2010 (N=79)2011 (N=23)1–3-åringar (n=81)4–20-åringar (n=84)Egentliga Östersjönn Sammantaget är medelvärdet påspäcktjocklek signifikant lägre hos 4-20åriga hanar i egentliga Östersjön jämförtmed Bottniska viken. Figuren bygger påalla undersökta bifångade 1–3 åriga honoroch hanar och 4–20 åriga hanar mellan2000–2011.m Tarmsår fördelat på havsområde. Allaundersökta gråsälar 0-40 år är inräknade.Hittills är 12 bifångade gråsälar från Bottniskaviken undersökta 2011. När gråsälar frånjakten 2011 undersökts och lagts till kanandelen gråsälar med tarmsår komma attsjunka i detta område.Knubbsäl.Foto: Menno Schaefer/Shutterstock106havet 2012

fakta omnationellmarin miljöövervakningFoto: Per Jari Bengtson/Grön Hindström/Shutterstock idéBelastning på havetFria vattenmassanVegetationsklädda bottnarMakrofauna mjukbottenMetaller och organiska miljögifterKustfiskUtsjöfiskEmbryonalutveckling hos vitmärlaSäl och havsörn

fakta om nationell marin miljöövervakningFakta omnationellmarin miljöövervakningbelastning på havetFoto: Mikael Hjerpe/ShutterstockNaturvårdsverkets miljöövervakningsprogram för Kust ochhav har till största delen övertagits av Havs- och vattenmyndigheten(HaV). Endast övervakningen av metaller och organiskamiljögifter samt deras effekter ligger kvar på Naturvårdsverket.Det samlade miljöövervakningsprogrammet ska ge underlag förbeskrivningar av storskalig påverkan på havsmiljön, främst medavseende på övergödning, metaller och miljögifter samt biodiversitet.Programområdet omfattar sju delprogram som följerförändringarna i miljön. Delprogrammet Belastning på havetingår i sötvattenprogrammet Flodmynningar. Data som samlasin lagras hos de nationella datavärdarna, och är tillgängliga föralla att använda.I detta kapitel redovisas också fakta om undersökningar avutsjöfiskbestånden.Övervakningen av den svenska belastningen av ett flertal ämnen har idess nuvarande form pågått i ett 40-tal år. Antalet vattendrag och därigenomden yta som täcks av övervakningen har successivt ökat, men ärsedan mitten av 80-talet förhållandevis oförändrad. Nytt för programmetfrån och med 2007 är att ett flertal metaller, inklusive kvicksilver, mätsmånadsvis i samtliga flodmynningar, från att tidigare endast ha undersöktsvid vissa stationer.Belastningen på havet beräknas av datavärden med hjälp av haltuppgiftersom tas fram inom övervakningsprogrammet, samt vattenföringsuppgifterfrån SMHI. De månadsvisa halterna räknas om till dygnshaltergenom linjär interpolering och multipliceras sedan med dygnsmedelvattenföringen.Månads- och årstransporterna beräknas därefter för deenskilda vattendragen.Flodmynningsnätet täcker ungefär 85 procent av den totala svenskavattenavrinningen, vilket innebär att uppskattningar måste göras för återstodenför att få den totala belastningen på havet. Uppskattningarnaav oövervakade områden görs genom att använda den arealspecifikabelastningen, d.v.s. belastningen per ytenhet, från likartade övervakadeområden i närheten. Belastningsberäkningar för samtliga undersöktaämnen från och med 1969 finns hos datavärden.Belastningsdata används dels nationellt för att övervaka påverkan påhavet genom till exempel uppföljningar av miljömålen, dels internationelltsom underlag till olika rapporteringar till organisationer som HELCOM,OSPAR och Europeiska miljöbyrån. I de fall när flodmynningsbelastningenkompletteras med utsläpp från kustmynnande punktkällor skerrapporteringarna inom konsortiet SMED, Svenska MiljöEmissionsData.SLU är nationell datavärd.108 havet 2012

fakta om nationell marin miljöövervakningfrekvent provtagning, 6-12 gånger per århögfrekvent provtagning, 18-25 gånger per årRåneå 1Råneå 2A13A5B3 ÖrefjärdenB7Gavik 1C3Höga kusten8C14Å17SläggöB1 AsköBY29BY31 LandsortsdjupetGullmaren6Onsalahalvön12Asköområdet30Gotland5N14 FalkenbergAnholt EREF M1V1BY15 GotlandsdjupetBlekingekusten20BY5 BornholmsdjupetBY2 ArkonaFria vattenmassanÖvervakningen av den fria vattenmassan sker 10–12 gånger per år vid7 kuststationer och 28 stationer i öppet hav. Provtagningsfrekvensenvarierar mellan stationerna och utgör en miniminivå för att få årsvärdenför havsbassängerna. Dessutom utför SMHI en kartering vintertid i heladet svenska havsområdet vid cirka 80 stationer.Inom det nationella programmet mäts:• salinitet• temperatur• ljusinstrålning• siktdjup• syre/svavelväte (O 2/H 2S)• alkalinitet och pH• fosfor (P-tot och PO 4)• kväve (N-tot, NO 2, NO 3, NH 4)• kisel• klorofyll-a• primärproduktion• växtplankton (individantal, artsammansättning och biomassa)• djurplankton (individantal, artsammansättning och biomassa)• sedimentation (mängd, hastighet, innehåll av kväve, fosfor och organisktkol) (mäts i Egentliga Östersjön och Bottenhavet)• löst organiskt kol (DOC) och humus (mäts i Bottniska viken)• bakterier, antal och tillväxt (mäts i Bottniska viken)• picocyanobakterier (mäts i Bottniska viken)SMHI är nationell datavärd.Vegetationsklädda bottnarÖvervakning av makrovegetation sker en gång per år under septemberoktoberi sex områden utmed den svenska kusten: Gullmaren i Skagerrak,Onsalahalvön i norra Kattegatt, Blekinge skärgård i södra Östersjön,Gotland i centrala Östersjön, Asköområdet i norra Östersjön och Högakusten i Bottenhavet. I varje område undersöks ett antal lokaler medhjälp av dykare som följer transekter från land ut mot djupare vatten.Djuputbredningen och täckningsgraden av fleråriga makroalger dokumenteras.Resultaten används främst för att bedöma kustområdets näringsstatus.Vattenområdets miljöstatus bedöms med ett sammanvägt värdesom baseras på ett antal arters maximala djuputbredning. Djuputbredningenav vegetationen bestäms av ljusmängden i vattenpelaren sompåverkas av mängden partiklar i vattnet vilket som i sin tur delvis avspeglarnäringsförhållandena.Ett vattenområdes ekologiska status bedöms med en sammanvägdekologisk kvalitetskvot, EK, baserad på utvalda indikatorarters maximaladjuputbredning. Beroende på var längs kusten man befinner sig varierarde ingående arterna, liksom kraven för att uppfylla de olika statusklasserna.Fältmetodiken är i grunden icke-destruktiv men skiljer sig åt mellanÖstersjön och Västerhavet, bland annat i hur många transekter somläggs per lokal. Ambitionen är att på sikt harmonisera metoden så långtsom möjligt. I Egentliga Östersjön tas även kvantitativa prover av olikamakroalger och blåmussla.SMHI är nationell datavärd.havet 2012 109

fakta om nationell marin miljöövervakningOmråden där provtagning skermed sedimentprofilkameraRånefjärden20 Malören1020 10Kinnbäck/Pite-Rönnskär20Skellefteå 10 BjuröklubbRånefjärdenHarufjärdenKinnbäcksfjärdenNorrbynHolmön920Gavik/Edsätterfjärden 1020 10Höga kustenHornslandet1020 10SöderhamnHolmöarna BondenÖrefjärdenGaviksfjärdenLångvindsfjärdenBottenhavet utsjölokalÄngskärsklubbStockholmKoster20 AsköVäderöarnaGullmarsfjorden10 HävringeLysekil Havstensfjord10St AnnaKoljefjorden Gryt 10Göteborg10VästervikGotland5Nidingen10LaholmsbuktenSkäldervikenÖresund10Utklippan10 TrelleborgSiffrorna i ringarna anger antal stationer.Makrofauna mjukbottenÖvervakning av sedimentlevande djur sker en gång per år under apriljuni.Bottenprov tas med huggare och för varje prov bestäms individantaloch vikt för varje djurart. På ett mindre antal stationer analyseras sedimentprovpå vattenhalt, innehåll av organiskt material och redoxförhållandensamt temperatur, salthalt och syrgashalt i bottenvattnet.I Västerhavet är programmet samordnat mellan Naturvårdsverket/Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelser och Bohuskustens Vattenvårdsförbund.Ekologisk status bedöms på 42 stationer fördeladepå öppet hav, kust och fjord. Som ett komplement till bottenfaunaprovtagningenfotograferas även sedimentprofiler med hjälp aven sedimentprofilkamera. Kameran fungerar som ett upp och nedväntperiskop som tränger in i sedimentet och tar en bild av bottnens profil.Bilden analyseras sedan med avseende på syreförhållandet i sedimentetsamt bottendjurens aktiviteter. Denna typ av provtagning sker vid 72slumpmässigt spridda provtagningspunkter fördelade på sex olika områden(blå prickar), ofta utsatta för syrebrist.Programmen i Bottniska viken och Egentliga Östersjön är samordnademellan länsstyrelser, Naturvårdsverket/Havs- och vattenmyndighetenmed enhetlig metodik, rapportering och utvärdering. I utvärderingen förBottniska viken ingår också resultat från undersökningar vid Holmöarnasom är en del av uppföljningen av reservatets marina värden samt resultatfrån Rönnskärsverkets kontrollprogram för Skelleftebukten. Provtagningsstationernaär placerade gruppvis, vanligen så att för varje gruppav provtagningslokaler i ett kustområde finns det också ett antal utsjölokalerpå ungefär samma breddgrad.SMHI är nationell datavärd.101010FjällbackaVäderöarnaNidingenFladenKullenHanöbuktenAbbekåsMetaller ochorganiska miljögifterMetaller och organiska miljögifter i marin biotaÅrliga mätningar av metaller och organiska miljögifter görs i fisk (sill/strömming, abborre, torsk, tånglake), blåmussla och sillgrissleägg. Dessutomsamlas material in och lagras i en provbank. Syftet är att uppskattanivåer och variationer av olika tungmetaller och organiska miljögifter iolika marina djur. Vissa tidsserier sträcker sig mer än 40 år tillbaka, vilketgör dem till de längsta i världen för miljögifter. Trendövervakningen utförsfortlöpande men även retrospektivt, genom analys av material i provbanken.En sådan studie har exempelvis gjorts av PFOS i sillgrissleägg.De miljögifter som studeras är:Metaller: kvicksilver, bly, kadmium, nickel, krom, koppar och zink. Från år2009 ingår även arsenik, silver, tenn och selen.Organiska ämnen: PCB, pesticider, flamskyddsmedel, perfluoreradeämnen, dioxiner, samt vid ett fåtal lokaler även PAH:er och tennorganiskaföreningar.Provtagningsstationerna är placerade så att de så långt som möjligt äropåverkade av lokala utsläpp. Detta gör resultaten lämpliga att användasom referenslokaler till regionala och lokala undersökningar. Programmethar nyligen förstärks med ett antal nya stationer för att få en bättregeografisk täckning.Resultaten rapporteras också till olika internationella fora, och användsregelbundet för utvärderingar inom bl.a. HELCOM, OSPAR ochEU.IVL är nationell datavärd.ByxelkrokUtlänganLagnöLandsortKvädöfjärdenStora KarlsöSÖ GotlandEg. Östersjön utsjölokal110 havet 2012

fakta om nationell marin miljöövervakningN BottenvikenGradientstudierReferensstationerStationsövervakningS BottenvikenHärnösandsdjupetS BottenhavetÅlandsdjupetÖ SkagerrakDjupa RännanS RödebankNÖ Gotska sandönÖ LandsortsdjupetNorrköpingsdjupetFårödjupetKarlsödjupetSÖ GotlandsbassängenBurholmarna1Brofjorden41Kalvhagefjorden4Göteborgs hamn2Falkenberg33OxelösundBlankaholm3Stockholm3N BornholmsbassängenArkonabassängen2 RååSölvesborg2TrelleborgMetaller och organiska miljögifter i sedimentSediment i områden där vågrörelser och strömmar inte påverkar bottnenutgör en sänka för metaller och långlivade organiska föreningar från olikaformer av utsläpp. I sänkorna sätter på så sätt kemikalieanvändningensina fingeravtryck i havets botten.Sedimenten har utnyttjats i recipientkontrollen sedan mitten av1970-talet och inom den regionala miljöövervakningen sedan början av1990-talet. Den nationella övervakningen med provtagningar ute i öppethav kompletterar dessa undersökningar sedan starten 2003. Programmetomfattar sexton stationer placerade i olika djupområden. Sex sedimentkärnortas på sju platser på varje station, sammanlagt 672 stycken.Provtagningen sker vart femte år, vilket är ett tillräckligt långt tidsintervallför att ett nytt översta sedimentskikt om minst 1 centimeter skall ha hunnitsedimentera. Provtagningsomgång nummer två genomfördes 2008.Övervakningen omfattar 68 grundämnen och 66 organiska miljö gifter.Under 2008 samordnades provtagningen med en engångsinsats förscreening av antifoulingämnena Irgarol 1051 och Isotiazolin i sediment.Antifoulingämnen används i båtbottenfärger för att förhindra oönskadpåväxt på skrovet.Genom grundämnesanalysen i de sju punkterna kan den naturligainhomogeniteten i sedimentet på varje station statistiskt beräknas förvarje ämne. Med hjälp av dessa uppgifter kan sedan den statistiska signifikansenför att en haltförändring har skett mellan provtagningsårenfastläggas. Man kan därigenom med säkerhet avgöra om halten av ettämne har ökat eller minskat över tiden.SGU är nationell datavärd.Biologiska effekter av organiska tennföreningarTributyltenn (TBT) tillhör gruppen organiska tennföreningar och har använtsi båtbottenfärger sedan 1960-talet. TBT är mycket effektivt motpåväxt, men anses också vara ett av de giftigaste ämnena som vi harsläppt ut i miljön. Nedbrytbarheten i sediment är låg och ämnet kommerdärför, trots förbud, att finnas kvar i miljön under många år framöver.Uppbyggnaden av TBT påminner om det hanliga könshormonet testosteron,vilket kan påverka många djur. På juvenila snäckor kan dessamolekyler inducera bildning av penis och sädesledare hos honor, såkallat imposex. Dessa effekter är mycket tydliga och specifika för TBTexponeringoch snäckor lämpar sig därför väl för att påvisa TBT.Övervakning av effekter hos snäckor orsakade av organiska tennföreningarhar pågått sedan 2003 i Västerhavet och sedan 2008 i EgentligaÖstersjön.Provtagningen på västkusten utförs som gradientstudier från två storahamnar, i Brofjorden utanför Lysekil och i Göteborgs hamn, därutöver haräven ytterligare två lokaler tillkommit längs Hallandskusten. Totalt, inklusivereferenslokaler, analyseras nätsnäckor från 12 stationer. NätsnäckanNassarius nitidus används som indikatorart. På grund av svårighetermed att åldersbestämma nätsnäckor kompletteras imposexgraderingenmed en kemisk vävnadsanalys av TBT och dess nedbrytningsprodukter,vilket ger en indikation av när utsläppen skett.I Östersjön besöks 16 lokaler fördelade på sex geografiska områdenfrånStockholm i Södermanland till Råå i Skåne. I Inom varje områdeanalyseras snäckor från en punktkälla, en naturhamn (finns ej i områdenaRåå och Trelleborg) samt ett relativt ostört område som tjänar somreferenslokal. Slamsnäckan Peringia ulvae används som indikatorart.havet 2012 111

fakta om nationell marin miljöövervakningintegrerad övervakning av bestånd,hälsa och miljögifterbeståndsövervakningRåneåKinnbäcksfjärdenHolmönÖrefjärdenGaviksfjärdenLångvindsfjärdenLagnöFjällbackaStenungsundAsköfjärdenKvädöfjärdenKullenTorhamnBarsebäckKustfiskBeståndSedan 1991 ingår standardiserat provfiske i den nationella miljöövervakningen.Resultatet ger en bild av kustfisksamhällenas tillstånd, ochen möjlighet att följa långsiktiga förändringar i miljön och den biologiskamångfalden. I programmet ingår mätningar av beståndstäthet och beståndsstrukturi kustfisksamhället, åldersfördelning hos hos abborre ochtånglake samt förekomst av yttre sjukdomstecken. Provfisket sker i referensområdenmed låg lokal påverkan.Fiskeövervakningen är samordnad mellan Havs- och vattenmyndigheten,Naturvårdsverket och länsstyrelser med enhetlig metodik, rapporteringoch utvärdering. Resultaten presenteras i så kallade resultatblad,ett per provtagningsområde, på Havs- och vattenmyndighetenshemsida under Statistik och databaser / Provfiske vid kusten. Här finnsockså mer information om provfisket.HaV är nationell datavärd.HälsaFlera beprövade och känsliga biokemiska, fysiologiska och histologiskamätvariabler, så kallade biomarkörer, har använts sedan 1988 inom dennationella miljöövervakningen för att kartlägga hälsotillståndet hos abborreoch tånglake. Biomarkörerna speglar viktiga livsfunktioner och gerdärmed en bild av fiskens hälsotillstånd. Mätningarna gör det möjligt attupptäcka effekter av miljöfarliga ämnen innan störningar ger effekt påpopulationsnivå.Följande livsfunktioner följs:• Reproduktion, tillväxt, kondition• Leverfunktion, avgiftning, oxidativ stress• Förekomst av genotoxicitet• Indikator på metallbelastning• Kolhydratmetabolism/stress• Syretransport, blodbildning• Immunförsvar, vävnadsskador• Saltbalans, cellskadorHaV är nationell datavärd.Integrerad övervakningVid fyra gemensamma provtagningsstationer samordnas tre olika undersökningarinom miljöövervakningen: provfiske för uppskattning avfiskbeståndet, insamling av abborre och tånglake för undersökningar avfiskars hälsa och provinsamling för analys av metaller och miljögifter (seprogramområde Metaller och organiska miljögifter). Detta möjliggör ensammanvägd tolkning av resultaten och ger underlag för att bedömastörningar på ekosystemnivå. Resultaten presenteras i resultatblad påHaV:s hemsida under Statistik och databaser / Provfiske vid kusten.IVL är nationell datavärd för miljögiftsdata.112 havet 2012

fakta om nationell marin miljöövervakning4Norra BottenhavetUtsjöfiskÖvervakningTraditionellt har undersökningarna av våra fiskbestånd i utsjön varitkopplade till samarbetet i Europa och Internationella havsforskningsrådetICES med fokus på kommersiella fiskbestånd. Under senare tid har dockdessa data använts i ett större sammanhang som ett led i mer traditionellmiljöövervakning i ett ekosystemperspektiv.I Östersjön görs två BITS expeditioner (Baltic International Trawl Survey)per år för att studera bottenlevande fisksamhällen, främst torsk.Expeditionerna ingår i ett internationellt samarbete där Sverige tilldelasett antal utslumpade trålstationer. Syftet är att undersöka antal individerper ålder och uppskatta mängden ettåriga torskar. Expeditionerna görsi samarbete med SMHI.I Västerhavet görs två IBTS expeditioner (International Bottom TrawlSurvey) per år. Expeditionen i kvartal ett har som syfte att försöka uppskattamängden ettåriga fiskar bland ett flertal kommersiella arter. Främstasyftet med expeditionen i kvartal tre är att få en uppfattning om olikafiskars beståndsutveckling samt årets rekrytering. I samarbete med SMHIbestäms också ett antal olika hydrografiparametrar, från ytan till botten.Hydrografiresultaten presenteras i SMHI:s expeditionsrapporter.I Östersjön utförs även en akustisk undersökning kallad BIAS (BalticInternational Acoustic Survey), en gång varje höst. Syftet med den undersökningenär att uppskatta mängden pelagisk fisk, i första hand silloch skarpsill. Även denna expedition görs i samarbete med SMHI.BeståndsuppskattningICES gör beståndsuppskattningar och ger råd om hur mycket fisk manpå biologiska grunder kan fiska. Beslutet om hur mycket man får fiskaper förvaltningsområde tas sedan av EU:s Ministerråd och kallas TotalAllowable Catch, TAC.ICES har för beståndsuppskattning identifierat sex olika bestånd avsill/strömming i vattnen runt Sverige: ett i Bottenviken, ett i Bottenhavet,två i Egentliga Östersjön, ett i sydvästra Östersjön som på grund avvandringsmönster behandlas tillsammans med vårlekande sill i Kattegattoch Skagerrak samt ett höstlekande bestånd i Nordsjön, Skagerrak ochKattegatt.Torsken runt Sverige är förvaltningsmässigt uppdelad i fyra bestånd:ett väster om Bornholm, ett öster om Bornholm, ett i Kattegatt och ett iSkagerrak/Nordsjön.Skarpsill förvaltas som ett bestånd i Östersjön och ett i Västerhavet.Siffrorna i ringarna anger antal stationer.Embryonalutvecklinghos vitmärlaSedan 1994 studeras reproduktionen hos de båda sedimentlevande vitmärlearternaMonoporeia affinis (sötvattensart) och Pontoporeia femorata(marin art). Syftet är att på ett tidigt stadium kunna upptäcka generellamiljögiftseffekter. För att resultaten ska kunna användas som referensvid undersökningar i förorenade områden placeras provtagningsstationernai områden som är opåverkade av lokala utsläpp. Insamling av äggbärandevitmärlor sker med bottenskrapa och van Veen-huggare.På vitmärlorna analyseras fekunditet (ägg/per hona), parasitangreppoch synliga skador på skal och extremiteter hos honan, procent missbildade,döda samt obefruktade/outvecklade embryon och procent honormed en död äggsamling i äggkammaren.Utformningen av programmet håller på att förändras, för att uppnå enbättre geografisk täckning med fler provtagningspunkter.SMHI är nationell datavärd.Asköområdet9För mer detaljer se Havs- och vattenmyndighetens och Sveriges lantbruksuniversitetsskrift Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten. Resurs-och miljööversikt 2012.havet 2012 113

fakta om nationell marin miljöövervakningFoto: Olle KarlssonFoto: Kaido Kärner/iStockphotoSäl och havsörnSälar och andra toppkonsumenter är särskilt utsatta för miljögifter. Defungerar som indikatorarter för miljögiftseffekter, och för andra storskaligaförändringar i det marina ekosystemet.Beståndsutveckling av gråsäl, vikaresäl och knubbsäl har studeratssedan 1970-talet, och sedan 1989 ingår undersökningarna i den nationellamiljöövervakningen. Gråsäl och knubbsäl räknas årligen vid allakända traditionella tillhåll. Tre oberoende räkningar under räkningsperiodeneftersträvas. Trender i beståndsutvecklingen kan bestämmas förvalda tidsintervall och kustavsnitt.Inventeringarna av vikare görs uppe på isen i Bottenviken. De inventeraslängs linjetransekter som täcker minst 13 procent av hela isytan.Vikare är stationära i Bottenviken och är därför en lämplig indikatorartför miljön där.Hälsotillståndet hos sälar i Östersjön studeras genom att dokumenteraoch klassificera skador på olika kroppsorgan. Det görs på strandade,bifångade och skjutna sälar.Havsörnen används som indikator för miljögiftsbelastningen i havet eftersomtoppkonsumenter är särskilt utsatta för miljögifter. Havsörnensignalerade redan på 1950-talet om Östersjöns problem med höganivåer av organiska miljögifter, genom tydliga fortplantningsstörningar.Havsörnens reproduktion har följts av Svenska Naturskyddsföreningensedan mitten på 1960-talet, och beståndet vid kusten övervakas sedan1989 inom ramen för nationell miljöövervakning. Havsörnen finnsutmed hela Östersjökusten, och enskilda par är i huvudsak stationäraoch därför representativa för regional belastning. Övervakningen omfattarsamtliga kända revir. Under våren lokaliseras bebodda bon genomavståndsobservationer och flyginventeringar. Bona besöks sedan undermaj – juni för kontroll av häckningsresultatet. Då räknas antalet ungar perkull, och andelen lyckade häckningsförsök noteras.SMHI är nationell datavärd.SMHI är nationell datavärd.114 havet 2012

AdresserHavs- och vattenmyndighetenwww.havochvatten.setel: 010-698 60 00e-post: havochvatten@havochvatten.seNaturvårdsverketwww.naturvardsverket.setel: 010-698 10 00e-post: registrator@naturvardsverket.seHavsmiljöinstitutetwww.havsmiljoinstitutet.setel: 031-786 65 61e-post: info@havsmiljoinstitutet.seUmeå marina forskningscentrumwww.umf.umu.setel: 090-786 79 74e-post: info@umf.umu.seStockholms universitetsmarina forskningscentrumwww.smf.su.setel: 08-16 37 18e-post: smf@smf.su.seLinnéuniversitetetwww.lnu.setel: 0772-28 80 00e-post: info@lnu.seSven Lovéncentrum för marina vetenskaperwww.loven.gu.setel: 031-786 95 03e-post: ola.bjorlin@loven.gu.seSMHIwww.smhi.setel: 011-495 80 00e-post: smhi@smhi.seSLUInstitutionen för akvatiska resurserInstitutionen för vatten och miljöwww.slu.setel: 018-67 10 00e-post:registrator@slu.seNaturhistoriska riksmuseetwww.nrm.setel: 08-519 540 00e-post: registrator@nrm.seSGUwww.sgu.setel: 018-17 90 00e-post: sgu@sgu.seInformationscentralenför Bottniska vikenwww.lansstyrelsen.se/vasterbottentel: 090-10 73 55e-post: icbv@lansstyrelsen.seInformationscentralenför Egentliga Östersjönwww.infobaltic.setel: 08-785 51 18e-post: informationscentral.stockholm@lansstyrelsen.seadresserInformationscentralenför Västerhavetwww.lansstyrelsen.se/vastragotalandtel: 010-22 44 860e-post: infowest.vastragotaland@lansstyrelsen.sehavsmiljöansvariga i kustlänen / www.lansstyrelsen.seLänsstyrelsen NorrbottenHenrik Larssontel: 0920-963 29e-post: henrik.larsson@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen VästerbottenAnneli Sedintel: 090-10 72 55e-post: anneli.sedin@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen VästernorrlandKarin Jönssontel: 0611-34 92 79e-post: karin.jonsson@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen GävleborgNorbert Häubnertel: 026-17 12 45e-post: norbert.haubner@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen UppsalaIngrid Wänstrandtel: 018-19 51 26e-post: ingrid.wanstrand@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen StockholmChristina Berglindtel: 08-785 45 10e-post: christina.berglind@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen SödermanlandKarl Svanbergtel: 0155-26 40 70e-post: karl.svanberg@lansstyrelsen.sehavet 2012Länsstyrelsen ÖstergötlandHelene Ek Henningtel: 013-19 62 48e-post: helene.ek@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen GotlandMatilda Thyressontel: 073-719 54 42e-post: matilda.thyresson@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen KalmarRita B Jönssontel: 0480-822 17e-post: rita.jonsson@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen BlekingeUlf Lindahltel: 073- 436 85 31e-post: ulf.lindahl@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen SkåneCharlotte Carlssontel: 040-25 26 12e-post: charlotte.carlsson@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen HallandBo Gustafssontel: 035-13 20 72e-post: bo.gustafsson@lansstyrelsen.seLänsstyrelsen Västra GötalandAnna Dimmingtel: 010-22 44 00e-post: anna.dimming@lansstyrelsen.seregionala vattenmiljömyndigheter / www.vattenmyndigheterna.seBottenvikenMalin Kronholmtel 0920-961 94e-post: malin.kronholm@lansstyrelsen.seBottenhavetJuha Salonsaaritel: 0611-34 90 87e-post: juha.salonsaari@lansstyrelsen.seNorra ÖstersjönMartin Larssontel: 021-19 51 79e-post: martin.h.larsson@lansstyrelsen.seSödra ÖstersjönRobert Dobaktel: 010-223 84 70e-post: robert.dobak@lansstyrelsen.seVästerhavetJohan Erlandssontel: 031-60 50 00e-post: johan.erlandsson@lansstyrelsen.seKontaktpersoner artiklari Havet 2012, utom programansvariga:Stefan Agrenius, Inst. för biologi och miljövet.Göteborgs universitettel: 031-786 95 24e-post: stefan.agrenius@bioenv.gu.seSiv Ericsdotter / BalticStern-sekretariatetStockholm Resilience Centre / Stockholms univ.tel: 08-674 70 70e-post: siv.ericsdotter@stockholmresilience.su.seAnna Jöborn, KunskapsavdelningenHavs- och vattenmyndighetentel: 010-698 60 06e-post:anna.joborn@havochvatten.seKarl Lundström, Inst. för akvatiska resurserSveriges lantbruksuniversitettel: 010-478 41 38e-post: karl.lundstrom@slu.sePer Moksnes, Havsmiljöinstitutettel: 031-786 27 10e-post: per.moksnes@havsmiljoinstitutet.seJens Olsson, Inst. för akvatiska resurserSveriges lantbruksuniversitettel: 010-478 41 44e-post: jens.olsson@slu.seKarin Pettersson, PlaneringsavdelningenHavs- och vattenmyndighetentel: 010-698 61 83e-post: karin.pettersson@havochvatten.seJarone Pinhassi, Inst. för naturvetenskapLinnéuniversitetettel: 0480-446212e-post: jarone.pinhassi@lnu.seEva-Lotta Sundblad, Havsmiljöinstitutettel: 031-786 65 62e-post: eva-lotta.sundblad@havsmiljoinstitutet.seHenrik Svedäng, Inst. för akvatiska resurserSveriges lantbruksuniversitettel: 010-478 40 63e-post: henrik.svedang@slu.se115

adresserkontaktpersoner för miljöövervakningenProgramområde Kust och HavGunilla EjdungHavs- och vattenmyndighetentel: 010-698 62 88e-post: gunilla.ejdung@havochvatten.seSverker EvansHavs- och vattenmyndighetentel: 010-698 61 58e-post: sverker.evans@havochvatten.seFredrik LjunghagerHavs- och vattenmyndighetentel: 010-698 60 45e-post: fredrik.ljunghager@havochvatten.seElisabeth SahlstenHavs- och vattenmyndighetentel: 010-698 63 11e-post: elisabeth.sahlsten@havochvatten.seTove LundebergNaturvårdsverkettel: 010-698 16 11e-post: tove.lundeberg@naturvardsverket.seVäder och tillrinningAnna EklundAvdelningen för information och statistikSMHItel: 011-495 80 00e-post: anna.eklund@smhi.seIslägetAmund LindbergEnheten för oceanografiSMHItel: 011-495 81 73e-post: amund.lindberg@smhi.seTillrinning av ämnenLars SonestenInstitutionen för vatten och miljöSveriges lantbruksuniversitettel: 018-67 30 07e-post: lars.sonesten@vatten.slu.seFria vattenmassanBottniska vikenSiv HusebyUmeå marina forskningscentrumUmeå universitettel: 090-786 79 67e-post: siv.huseby@umf.umu.seEgentliga ÖstersjönUlf LarssonSystemekologiska institutionenStockholms universitettel: 08-16 42 61e-post: ulf.larsson@ecology.su.seVästerhavetLars AnderssonEnheten för oceanografiSMHItel: 031-751 89 77e-post: lars.s.andersson@smhi.sePrimärproduktion SläggöPeter TiseliusInstitutionen för biologi och miljövetenskapGöteborgs universitettel: 031-786 95 39e-post: peter.tiselius@bioenv.gu.seVäxtplanktonBottniska vikenSiv HusebyUmeå marina forskningscentrumUmeå universitettel: 090-786 79 67e-post: siv.huseby@umf.umu.seEgentliga ÖstersjönHelena HöglanderSystemekologiska institutionenStockholms universitettel: 08-674 75 51e-post: helena.hoglander@ecology.su.seVästerhavetAnn-Turi SkjevikEnheten för oceanografiSMHItel: 031-751 89 79e-post: ann-turi.skjevik@smhi.seDjurplanktonBottniska vikenJan AlbertssonUmeå marina forskningscentrumUmeå universitettel: 090-786 79 91e-post: jan.albertsson@umf.umu.seEgentliga ÖstersjönElena GorokhovaInstitutionen för tillämpad miljövetenskapStockholms universitettel: 08-674 73 41e-post: elena.gorokhova@itm.su.seVästerhavetMarie JohansenEnheten för oceanografiSMHItel: 031-751 89 72e-post: marie.johansen@smhi.seVegetationsklädda bottnarNorra ÖstersjönHans KautskySystemekologiska institutionenStockholms universitettel: 08-16 42 44e-post: hassek@ecology.su.seSödra ÖstersjönStefan TobiassonInstitutionen för naturvetenskapLinnéuniversitetettel: 0480-44 73 46e-post: stefan.tobiasson@lnu.seVästerhavetJan KarlssonInstitutionen för biologi och miljövetenskapGöteborgs universitettel: 031-786 96 29e-post: jan.karlsson@bioenv.gu.se gu.seMakrofauna mjukbottenBottniska vikenJan AlbertssonUmeå marina forskningscentrumUmeå universitettel: 090-786 79 91e-post: jan.albertsson@umf.umu.seEgentliga ÖstersjönJonas GunnarssonSystemekologiska institutionenStockholms universitettel: 08-16 42 53e-post: jonas@ecology.su.seVästerhavetPeter TiseliusInstitutionen för biologi och miljövetenskapGöteborgs universitettel: 031-786 95 39e-post: peter.tiselius@bioenv.gu.se seSedimentprofilkameraMarina MagnussonMarine monitoring ABtel: 0523-101 82e-post: marina@marine-monitoring.seVitmärla som biomarkörBrita SundelinInstitutionen för tillämpad miljövetenskapStockholms universitettel: 08-674 72 35e-post: brita.sundelin@itm.su.seMiljögifterAnders BignertEnheten för miljögiftsforskningNaturhistoriska riksmuseettel: 08-519 541 15e-post: anders.bignert@nrm.seOrganiska tennföreningarMarina MagnussonMarine monitoring ABtel: 0523-101 82e-post: marina@marine-monitoring.seMetallanalyser i sedimentIngemar CatoSamhällsplanering-MaringeologiSveriges geologiska undersökningtel: 018-17 90 00e-post: ingemar.cato@sgu.seGråsälOlle KarlssonEnheten för miljögiftsforskningNaturhistoriska riksmuseettel: 08-519 551 82e-post: olle.karlsson@nrm.seKnubbsäl och vikareTero HärkönenEnheten för miljögiftsforskningNaturhistoriska riksmuseettel: 08-519 540 29e-post: tero.harkonen@nrm.seSälhälsaBritt-Marie BäcklinEnheten för miljögiftsforskningNaturhistoriska riksmuseettel: 08-519 542 59e-post: britt-marie.backlin@nrm.seHavsörnBjörn HelanderEnheten för miljögiftsforskningNaturhistoriska riksmuseettel: 08-519 541 09e-post: bjorn.helander@nrm.seUtsjöfiskDaniel ValentinssonInstitutionen för akvatiska resurserSveriges lantbruksuniversitettel: 010 478 40 49e-post: daniel.valentinsson@slu.seKustfiskbeståndJan AnderssonInstitutionen för akvatiska resurserSveriges lantbruksuniversitettel: 010-478 41 12e-post: jan.andersson@slu.seKustfiskhälsaÅke LarssonInstitutionen för biologi- och miljövetenskapGöteborgs universitettel: 031-786 38 24e-post: ake.larsson@ bioenv.gu.seLars FörlinInstitutionen för biologi och miljövetenskapGöteborgs universitettel: 031-786 36 76e-post: lars.forlin@bioenv.gu.se116 havet 2012

1Andra viktiga publikationer i urval2012VÄSTERHAVETVÄSTERHAVETAktuellt om miljön i Kattegatt, Skagerrak och ÖresundTidigareHAVSMILJÖNGes ut av Stockholms universitets marina forskningscentrum och Umeå marina forskningscentrumHavsUtsikt 3/2012om svensk Havsforskning ocH Havets resurserTemaMiljögifterKustvatten i fokusHärifrån kommer näringenVärdefull tidsserie i faraOm bottnarna – syret, gifterna, djurenvealanSvealandskustenKrönika: Mats Olsson • Gift i fisk • Havsörnen räddadMiljögifter och klimatet • Båtfärger på land • Fokus på havsörnTema: ÅtgärderTema: Hårt tryck mot kusten FEBRUARI JUNI 2010 2011Laddas ned från:www.havsmiljoinstitutet.seLaddas ned från:www.havet.nuÅrsrapport 2011 • SVEALANDS KUSTVATTENVÅRDSFÖRBUNDLaddas ned från:www.havet.nu1Fiskbestånd och miljöi hav och sötvattenResurs- och miljööversikt 2012Finding common groundTowards regional coherence in implementing the MarineStrategy Framework Directive in the North-East Atlanticregion through the work of the OSPAR CommissionSKOG & MARK2012OM TILLSTÅNDET I SVENSK LANDMILJÖLaddas ned från:www.naturvardsverket.seLaddas ned från:www.havochvatten.se / www.slu.seLaddas ned från:www.ospar.orgGES 2020GOOD ENVIRONMENTAL STATUS00

HavsmiljöinstitutetBox 260405 30 GöteborgHAVET 2012 samlar de senaste resultaten från den nationella miljöövervakningeni samtliga svenska havsområden: Bottniska viken,Egentliga Östersjön och Västerhavet. Därutöver presenteras resultatfrån regional miljöövervakning, forskning och andra undersökningar avbetydelse för att öka kunskapen om miljötillståndet i våra hav. Som ettled i produktionen genomförs ett seminarium, där miljööver vakare ochrepresentanter från regionala och nationella myndigheter redovisar ochdiskuterar det senaste kring havsmiljöns tillstånd.HavET 2012 beskriver miljötillståndet hos de svenska havsområdena såvälsom de mest angelägna miljöproblemen. I rapporten kan du läsa omsvenskarnas syn på havets tillstånd, samt om hur mycket vi är bereddaatt betala för en friskare Östersjö. Du får också reda på hur miljögifterfortsätter att vara ett problem, särskilt i Bottenhavet, lite om gråsälensmatvanor och mycket mer.Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket finansierar huvuddelenav den nationella marina över vakningen. Även länsstyrelser ochandra myndigheter med marin verksamhet bidrar med material till dennarapport. Författarna ansvarar själva för innehållet i artiklarna.Havsmiljöinstitutet som är ett samarbete mellan Umeå universitet,Stockholms universitet, Linnéuniversitetet och Göteborgs universitet,sammanställer rapporten och ansvarar för sammanfattningen av havsmiljönstillstånd.