Arkeologiskt forskningsprogram för Regionmuseet i Skåne.

Forskningsprogram för arkeologiFramtida forskning och kunskapsuppbyggnadpå RegionmuseetUtgångslägeMycket arkeologisk faktainsamling sker spontant,genom en kumulativ tillväxt av material.Materialet i sig är självfallet inte kunskap, men enviktig förutsättning för forskning och därmedkunskapsuppbyggnad. Forskningssatsningar ”ersätterinte behovet av en stabil datagrund och àjourhållna databanker. De baseras på det” (Kyhlberg1995 s. 32). En grundförutsättning för kunskapsuppbyggnadär således ett väl inarbetat system föratt ta tillvara föremål och dokumentationsmaterial,samt att se till att materialet blir tillgängligtför andra än den undersökande arkeologengenom att det skrivs rapporter som strukturerardata så att den ”kan omformas till kunskap inya tillämpningar” (a.a. s. 32).I riksantikvarieämbetets rapport ”Att utvecklaoch synliggöra uppdragsarkeologins resultat”(1998) ges uttryck för en något annorlunda hållningdå synen på en förutsättningslös kumulativkunskapstillväxt kritiseras som en förlegad kunskapssyn(a.a. s. 7). Samtidigt sägs, i någon månmotsägelsefullt, att ”..ny kunskap kan vara faktasom kan sättas in i ett större sammanhang … lämningart ex inom ett stadsområde kan efterhandsom tomter exploateras tillsammans ge svar påfrågor av social, ekonomisk m m natur” (a.a. s.19). I vilket avseende som något är ”kumulativtillväxt” eller inte, och huruvida det är positivt ellerej, blir det ingen fördjupning i här. Att den sker,nu och framgent, torde dock vara troligt.Det kan konstateras att RAÄ flera gånger de senastetvå åren uppmanat och krävt att de undersökandeinstitutionerna ska ha framåtsyftandeforskningsprogram, som successivt uppdateras.Detta kan förhoppningsvis fungera som en vitamininjektionför den arkeologiska uppdragsverksamheteni landet och leda till en mer målinriktadkunskapsuppbyggnad i ämnet. Det måstedärför slås fast att det initialt är oerhört viktigt attdet görs sammanställningar av den fakta som harkommit fram genom den reviderade fornminnesinventeringenoch de arkeologiska undersökningarna,för att föra forskningen kring den härregionens arkeologi framåt.Inom uppdragsarkeologi bör det alltid framhållasatt vi inte styr var och vad som ska grävas – utanatt vi styrs utifrån. Kyhlberg uttryckte även dettavälformulerat, vid Riksantikvarieämbetets konferensom arkeologisk kunskapsuppbyggnad1993. ”I förutsättningarna ligger att valet av källmaterialinte är något fritt val inom sektorn samtatt varje kvalitetsbedömning måste baseras påmålet och måluppfyllelsen. Sektorns arkeologerfår sällan välja objekt, men däremot ideologi ochteori. Det är knappast lättare.” (Kyhlberg 1995 s.29). Denna styrning i kombination med momentetatt det oväntade ibland dyker upp, gör attmycket i verksamheten är oförutsägbart redan påkort sikt. Det är dock väsentligt att vi anger riktningenför verksamheten och tar det ansvar somHyenstrand syftar på i inledningscitatet. Det ärdet den följande texten går ut på.Kunskapsläge, behov och valVar finns de lokala, regionala, kronologiska o s vkunskapsluckorna om de skånska fornlämningarna?Frågan är till en del lätt att besvara generelltoch geografiskt, men specificerat till mindre områdenär den invecklad att besvara. Generellt settär de södra och västra delarna av länet mer undersöktaoch därmed bättre kända än de mellersta,norra och östra delarna. I gengäld är det i dessasistnämnda områden generellt sett ett större antalsynliga fornlämningar och äldre odlingselementkvar i landskapet.Trots att det finns ett stort antal registrerade boplatseri landskapet så är det endast för en mycketliten andel som det finns tillförlitliga indikationereller kännedom om en så grundläggande sak somungefärlig datering. De ytinventerade boplatsernahar till stor del registrerats utifrån förekomst avflinta och skörbränd sten i åkermark. Motsvarandekan på sitt sätt sägas om den fossila åkermarkensom spänner över tiden bronsålder - nyaretid. Det finns dock i många fall en rumsligkoppling till gravmonument eller annat, som geren antydan om områdenas ålder. När det gälleragrara lämningar av typen fossil åkermark är detangeläget att följa den vetenskapliga diskussio-22