FULLTEXT02

genom att måla statyn röd, hälla ut smörsyra kring demonstranterna ellerspela gatuteater som illustrerade resultatet av Karl XII:s imperialistiskaambitioner. Ofta slutade allt med ”spridda slagsmål, och att antirasister fickspringa gatlopp genom city.” 87 En av de intervjuade aktiva, som var med vid30:e novemberdemonstrationerna under början av 1980-talet, menar att deförsta försöken att möta rasisterna ofta slutade i tumult. Han beskriver attmånga antirasister var ”lite snälla” och inte redo att hantera den aggressivaoch våldsinriktade vitmaktmiljö som vuxit fram, något som resulterade ikonfrontationer och att folk sprang ”hit och dit” för att värja sig frånangrepp. Med åren blev motdemonstrationerna allt mer organiserade ochStoppa rasismen klev in som en central drivkraft.Av intervjuer och internt textmaterial att döma står klart att aktivisternahar olika uppfattning om vilka metoder Stoppa rasismen använde, och bordeha använt, för att stoppa rasisternas möten, såväl vid 30:e november som vidandra, liknande tillfällen. Svaren löper från avståndstagande ochinformationsbildning till konfrontativ pacifism eller förberedelse förkonfrontation och accepterande av våld i självförsvar. Till den förstakategorin hörde t.ex. Olof som var mycket skeptisk till det ökade antaletdirekta motdemonstrationer och den mer konfrontativa inriktningen somväxte fram i samband med bland annat 30:e november-demonstrationerna:-­‐ Jag var ju inte så entusiastisk över det där. Det var inte min strategi.Jag deltog ju ibland i alla fall, men jag tänkte ju så här – vi drar tilloss en massa bråkstakar genom att engagera oss i det där. Det ärbättre att isolera dom (rasisterna min anm.) och intellektuelltbearbeta vad dom står för och använda tidningen och andra kanalerför att tala om att det var misshandlartyper.-­‐ Vi ville engagera så många som möjligt som bodde kring vårlokalförening som var antirasister eller tyckte illa om det här medBSS och nazisternas uppdykande och inte i första hand konfronteradom i gatustrider utan att få en bred… en annan sortsinvandrarpolitik, att jobba mot de politiska partierna och samtidigtmobilisera icke-partifolk i den här rörelsen.En annan av de intervjuade, Anna, placerar sig i stället i den mellerstakategorin och menar att Stoppa rasismen använde en form avradikalpacifistisk konfrontationstaktik. Hon beskriver att det under störstadelen av 1980-talet var självklart att Stoppa rasismen skulle söka uppnazisterna i det offentliga rummet, men att våld var en uteslutenarbetsmetod.-­‐ Det var konfrontativt, men det var inte … vad ska jag säga …våldsinriktat. Jag tyckte det var väldigt tydligt. Vi stoppade dem utanvåld eller hot om våld. Vi satt i vägen, vi satt på gatan och sjöng.87Brand (1993) Fascistmos, nr.1,s.13227