FULLTEXT02

mobiliseringen ofta byggts kring en emotionell reaktion, något som lett tillkraftfulla, men kortvariga, gensvar.Den antirasistiska rörelsens historia illustrerar således tydligt emotionerscentrala roll för mobilisering, samtidigt utgör de ett exempel på hur svårt detär att skapa kontinuitet i arbetet utan väl utvecklade och förankradekollektiva ramverk. För att mobilisera långsiktigt krävs att känslor och andramer omedvetna faktorer successivt underbyggs av ramverk som tydliggör vadproblemet egentligen är, vilka uttryck det kan ta, vilka som drabbas,vad/vem eller vilka som är ansvariga, vilka strategier som ska användas, vemsom ska göra jobbet och vilka alternativa visioner och konkreta mål som skarealiseras. Utan dessa idémässiga beståndsdelar finns lite att bygga kring närden moraliska chocken väl lagt sig. Mobiliseringen blir sårbar och mernyckfull. Kraftsamlingarna vilar på att det väcks starka känslor, något somriskerar att mattas av i takt med att problem ”blir vardag” eller att rasistiskagrupper tonar ned sin retorik och rensar ut anstötliga element. Risken ärockså stor att de åtgärder som faktiskt sätts in snarare blir symboliska än attde faktiskt bidrar till en lösning. Antirasism reduceras till en åsiktsmarkering- ett sätt att säga ”inte i mitt namn”, men inte särskilt mycket mer.Böljande aktivitetEn annan begräsning i det hegemoniska ramverket är att det tenderat attförlita sig på en enskild kärnfråga för att åstadkomma mobilisering. Iteorikapitlet konstaterades att rörelseaktörer som bygger sin aktivitet kringmer endimensionella ramverk ofta har svårigheter att skapa en permanentbas och kontinuerlig aktivitet. Det samhälleliga stödet, antalet anhängare ochden faktiska aktiviteten riskerar att bölja i takt med att frågans aktualitetsjunker och stiger i det omkringliggande samhället.Många aktörer inom den antirasistiska rörelsen har, vilket blivit tydligt ifallstudierna, erfarit just detta. Samtidigt som ramverkens tydliga fokus ochsamhälleliga klangbotten periodvis bidragit till mobilisering, har de i andrastunder utgjort en stark begräsning. I perioder av uppmärksammaderasistiska våldsdåd har de aktiva strömmat till. De kollektiva ramverken, densvenska självbilden och dominerande förståelsen av rasism har samverkat tillatt skapa en våg av mobilisering. Av samma anledning har många aktörerinom rörelsen, under andra perioder, haft svårt att få gehör. I de stunderfrågan inte ägnats lika mycket uppmärksamhet, inte ansett vara lika relevanteller den utåtriktade aktiviteten bland högerextrema grupper gått ned harrörelsen snabbt tappat mark. I samband med att t.ex. Bevara SverigeSvenskt avvecklades, Sverigepartiet splittrades eller ledarskiktet i VAMspärrades in – och frågan därmed försvunnit ur det politiska och medialarampljuset – drog också en stor del av den ”massa” som fyllt de antirasistiskaleden ned på sitt engagemang. Problemen betraktades som lösta och det464