Klibbigt. En särskild tejp fästes ochdrogs loss från skornas insida. Tejpbitarnastoppades ner i ett provrör där en vätska fickcellerna att släppa.Framsteg. På SKL arbetar man ständigtmed att utveckla metoderna för att säkradna från beslagtagna föremål. Omkringetthundra celler räcker för en dna-profil.
analys. I dag kan det räcka det med att någon hartagit i ett föremål, säger Ann Jangblad.Men skorna visar sig vara svårare än man trodde.Ann och kollegan Siv Forslund börjar ta prover påställen där man mest tar på skor, på skosnörenaoch på hälkappan. En del prov ger inga resultat alls.Några ger blandbilder som tyder på dna från flerapersoner. Fler försök görs och till slut får man framen tydlig dna-profil från ett prov inne i skona, påovansidan. Hela utredningsgruppen andas ut. Nugår arbetet åt rätt håll. Överraskningen kommernär profilen matchas mot SKLs spårregister. Det<strong>blir</strong> en träff. Samma dna-profil har påträffats på enannan brottsplats i Göteborg. Nu tyder allt på attden här mannen har mer än mordet på sitt samvete.Det första bakslaget kommer upp när denmisstänkte mördaren äntligen, efter flera månader,anländer från Kanada till Sverige. Han topsasomedelbart och matchningen <strong>blir</strong> en överraskning.Profilen stämmer inte.Vilken koppling fanns det mellan de två brottsplatsundersökningarnai Göteborg? Jan Olof sökeri arkivet för att se vilka kriminaltekniker som varitpå bägge brottsplatserna. Det visar sig vara kolleganLennart Palm som nyligen gått i pension. Hankontaktas, lämnar ett prov och där <strong>blir</strong> det träff.Det visar sig att Lennart hade stoppat in handen ien av skorna för att göra ett avtryck och få en bild avsulans mönster.– Det är inte alls ovanligt att man hittar polisernasdna när man analyserar spår från äldre brottmen det handlar inte alls om slarv. Man följde derutiner som fanns då, säger Ann Jangblad.Jan Olof Johansson plockar fram ett svartvittfotografi som visar två kriminaltekniker i arbetepå 60-talet. Det är iklädda kostymer och har ingahandskar eller annan skyddsutrustning.– När jag började som kriminaltekniker 1995hände det fortfarande att vi gjorde brottsplatsundersökningari civila kläder. Då krävdes det enblodfläck eller en spottloska för att få fram någotdna över huvudtaget. Ingen kunde föreställa sig denutveckling som har skett sedan dess, säger han.Dna-analyser började användas inom kriminalteknikeni mitten av 80-talet. Första gången i Sverigesom en analys blev den avgörande pusselbitensom fällde gärningsmannen, var ett våldtäkts<strong>fall</strong>i Sörmland 1989. Då gjordes analysen i England.Den första analysen i Sverige utfördes 1991. Sedan2006, då lagen ändrades, har dna-analyserna påSKL ökat från drygt 60 000 per år till omkring140 000 analyser 2012. Det är volymbrotten sominbrott och stölder som står för de stora ökningarna.Sedan den 1 januari 2006 tillåter lagen att polisentar dna-prov på den som är skäligen misstänkt menockså på den som inte är misstänkt. Med någrauppmärksammande <strong>fall</strong> av sådan så kallad screeningeller topsning har polisen lyckats hitta efterspanadebrottslingar. Hagamannen i Umeå somdömdes till 14 års fängelse för flera grova våldtäkterär ett av de mest omskrivna <strong>fall</strong>en.Vid en screening kallas stora grupper till polisenför att lämna dna-prov. Det handlar ofta omtusentals personer som har några gemensammanämnare med gärningsmannen. De här personernaär inte misstänkta för brottet, det räcker med att defanns på orten när brottet utfördes och har sammakön och ålder som den misstänkte gärningsmannen.En mjuk spatel gnuggas mot insidan på kindenoch sedan mot en rosafärgad ruta i västra hörnet påen blankett med alla personuppgifter. Dna-materialetfärgar pappret vitt, en bekräftelse på att salivhar överförts till pappret.På SKL har de här analyserna automatiserats,en maskin stansar ut en liten ruta från provet ochrobotar flyttar provrören. Spår från brottsplatserkräver däremot mer manuellt arbete.I ett av labbrummen på SKL står två biomedicinskaanalytiker och förbereder dna-analyser av fyndfrån brottsplatser. Iförda plasthandskar och munskyddöppnar de fyndpåsar med cigarett fimpar.Numret på påsen dubbelkollas mot etiketten påprovröret där fimpen stoppas ner. Efter varje provkastas handskarna.Dna-profiler finns sedan lagen ändrades 2006samlade i tre olika register. I dna-registret finnsprofiler för alla som blivit fällda för brott som gerstraff grövre än böter. Registret rensas kontinuerligtoch i genomsnitt tio år efter avtjänat straff raderasprofilen från registret. I dna-registret finns i dagomkring 105 000 personer.I spårregistret lagras dna-profiler som påträffatsvid brott men som inte kan kopplas till någon individ.Profilerna lagras i 30 år och i dag finns omkring25 000 dna-profiler i spårregistret.Texten fortsätter på sidan 42.Några celler säger alltDna-analyserna <strong>blir</strong> allt mer avancerade. Polisen hoppas på snabbaresvar och mer information från mindre spår. Ett signalement på brottslingenfrån ett dna-test är inte längre science fiction.Kriminalteknikerna i de amerikanskadeckarna på teve har det verkligenförspänt. Provsvaren från labben ärklara redan efter reklampausen. Och provenger alltid tydliga svar. I verkligheten är detinte lika enkelt även om utvecklingen gårrasande snabbt.I framtiden kan vi räkna med att dnaanalysernakommer att kunna ge merinformation än att knyta en gärningsman tillen brottsplats eller ett föremål. Hittills har utvecklingenfrämst handlat om att få fram dnafrån mindre spårmängder. När standardanalysernainte räcker till används i första handen så kallade LT-analyserna (Low Template).Det kan räcka med en armbandsklocka, ettpar glasögon, ett vapen eller en kniv som man”tvättar av”. Vid en vanlig rutinanalys krävsdet omkring 100 celler i provröret för att fåfram en dna-profil. I de avancerade LT-testernaräcker det med tio celler.Känsligare analyser innebär också enstörre risk för att proverna ska smutsas nermed dna från de personer som hanterardem. Därför har SKL byggt upp en eliminationsdatabasmed dna-profiler på hundratalspersoner, anställda och andra som regelbundetbesöker SKL.På olika håll i världen pågår forskningom framtidens dna-analyser. Att kunna fåfram ett signalement från ett dna -prov är ettområde där forskarna kommit ganska långt.Ett dna -spår kan på så vis hjälpa polisen ispaningsarbetet.– Jag tror att polisen kommer att ha tillgångtill ett sådant dna-test inom några år mensedan kommer det dröja ytterligare flera årinnan det <strong>blir</strong> en rutinanalys. Det är viktigtatt förstå att de här testerna inte ger någraja- eller nej-svar. De anger en sannolikhet föratt en person till exempel har blå eller brunaögon, ljust eller mörkt hår eller tillhör en vissfolkgrupp, säger Marie Allen, forskningsledarei rättsgenetik vid Rudbecklaboratoriet,Uppsala universitet.Svårigheterna med att få säkra svar är attegenskaper som till exempel ögon- och hårfärgstyrs från flera olika platser i arvsmassan.Vissa egenskaper, till exempel längd, styrsav särskilt många gener och är därför ännusvårare att bestämma utifrån ett dna-test.– Det sista man vill är att leda polisensspaningar på villovägar. Fel tolkning kanfå väldigt olyckliga konsekvenser, men rättanvänt kan testet bli till stor hjälp, sägerMarie Allen.Hon arbetar själv främst med några andraspecialområden, bland annat analyser avdet som kallas mRNA (messenger-RNA , budbärar-RNA).RNA är en slags kusin till dna,också är uppbyggd av fyra olika nukleotider.Men i stället för tymin finns i RNA uracil (U). Icellerna tillverkas protein utifrån dna-kodenmed RNA-molekyler som ett mellansteg.mRNA-analyser kan ge besked som är särskiltintressanta vid vissa brottutredningar.– En mRNA-analys kan avgöra från vilkenvävnad spåren kommer, till exempel om detär saliv-, blod-, eller hudceller. I flera brottmålhar den informationen varit mycket viktigeller avgörande, säger Marie Allen.Till skillnad från dna är mRNA mycket merkänsligt för nedbrytning och det ger ocksåmöjligheter till nya metoder för åldersbestämning.Är blodfläcken färsk eller flera årgammal?Marie Allen utför också så kallade mitokondriedna-analyser. Varje år skickar SKL ettantal prover till Marie i Uppsala där analyserav kärn-dna inte räcker till. Det är prover därFoto: Hans E Ericson/ScanpixSpecialisten. Marie Allen hjälper SKL med de allrasvåraste analyserna när proverna är i dåligt skick.materialet är för litet eller i för dåligt skick.– Det kan till exempel vara naturligt tappadehårstrån eller ben som legat länge i jord.Den sura miljön i jord hämmar de traditionellaanalyserna, säger hon.Säkrare svar och mer information frånmindre spår toppar polisens önskelista mendet finns också behov av snabbare svar frånanalyserna. Alltså lite mer som i kriminalserienCSI. På det området ser detockså lovande ut. En handfullbrittiska och amerikanskaföretag utvecklar just nu utrustningför snabba dna-analyseri fält, de ska kunna göra enstandardanalys på mindre än 90minuter. Branschen uppger attutrustningen kommer att finnaspå marknaden nästa år.I media har dna-analyser fåttmest uppmärksamhet när deanvänts som bevis för att kunnafälla brottslingar men Marie Allenpåpekar att de har minst lika storbetydelse för att kunna fria personer frånmisstankar. Innocence Project i USA har fåttstor uppmärksamhet i hela världen för sinaframgångar med att fria oskyld igt dömda.Jurister och juridik studenter ger med hjälp avdna-analyser fångar i amerikanska fängelseren chans till en ny rättsprocess. Sedan 1989har över 300 fångar frigivits, 18 av dem vardömda till döden. Karin Virgin38 ingenjören 1 • 2013 ingenjören 1 • 2013 39
Change language